INLEDNING
År 2002 startade Universitetssjukhuset MAS ett projekt som skulle leda till ett Rökfritt Sjukhus, dvs. att rökning endast fick ske på angivna platser, projektet kom att heta ”Den hälsosamma arbetsplatsen”. Syftet med projektet var en rökfri arbetsmiljö. Det tobakspreventiva arbetet på UMAS har dock varit igång sedan 1988 då dåvarande Samhälls- och Miljö-Medicinska rådet 6 månader tidigare hade fattat beslut om att ett tobakspreventivt projekt skulle starta i Malmö. Projektet förlades till avdelningen för Epidemiologi på UMAS och strategin hade tre spjutspetsar. En Rökfri Generation, Ett Rökfritt Malmö och Ett rökfritt
Sjukhus. Inom ramen för ”Ett Rökfritt Sjukhus” startades processen med ett rökfritt sjukhus hösten 1988. Ett antal kliniker hade självmant under åren stängt för rökning för sin personal t ex kärlkliniken, kvinnokliniken och
infektionskliniken innan projektet ”Den Hälsosamma Arbetsplatsen” införde ett övergripande beslut. På så sätt kan man säga att processen långsamt växte underifrån och upp.
Sjuksköterskorna som skall fungera som arbetsledare måste ha kunskapen och viljan att jobba med den preventiva delen av sina arbetsuppgifter. De måste på ett trovärdigt sätt kunna ge den information till patienter som är av vikt för t.ex. rökstopp och därmed en bättre hälsa. Men sjuksköterskan måste även vara en del av arbetsmiljön och främja den så att alla kan få en miljö att trivas i. En
sjuksköterska idag måste på ett trovärdigt sätt kunna arbeta preventivt och se ur ett perspektiv som ger ett större sammanhang än bara innanför avdelningens dörrar och där med en större begriplighet. Om detta skriver Antonovsky (1991) i sin bok ”Hälsans mysterium” i den redovisar han sin teori kallad KASAM (känsla av sammanhang. KASAM utgörs av tre huvudkomponenter och dessa är
begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Och han menar att desto högre KASAM en individ har, desto mer tillfreds är individen med sin tillvaro. Om En sjuksköterska har ett högt KASAM i sin roll som sjuksköterska, då kan hon även ge uttryck för detta i sitt arbete.
Är rökande sjuksköterskor i lika hög grad intresserade av att jobba preventivt och vara en kollega man kan se upp till och som visar att man kan leva hälsosamt vad gäller rökning? Eller blir man mindre aktiv än icke rökande sjuksköterskor i sin roll för det preventiva arbetet och den rökfria arbetsmiljön!
BAKGRUND
Lagstiftning
I Socialstyrelsens allmänna råd om omvårdnad inom hälso- och sjukvården (SFS 1993:17 sid 17) står det: ”Syftet med omvårdnad är att stärka hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa samt att återställa och bevara hälsa utifrån patientens
individuella möjligheter och behov.” Om patienten i fråga då röker förebyggs inte ohälsa såvida inga åtgärder i form av t ex information om rökavvänjning görs. I Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763 § 2 sid 116) står följande: ”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor för hela
befolkningen.” I Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763 § 2c sid 116) står det även att: ”Hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa." "Den som vänder sig till hälso- och sjukvården skall när det är lämpligt ges upplysningar om
metoder för att förebygga sjukdom eller skada.” Samtliga är lagar och
förordningar som tyder på att rökavvänjning är en viktig del av sjuksköterskans hälsobefrämjande arbete.
Prevalens
I Sverige beräknas för närvarande omkring 6400 personer årligen avlida i förtid till följd av sitt tobaksbruk (Fhi, 2003). Trots all information som finns om rökning och dess skadeverkningar röker fortfarande var femte svensk och det är fler kvinnor än män som röker idag. Idag börjar rökdebuten vid ca 12 till 16 års ålder -ca 500 ungdomar börjar varje vecka att röka (Boëthius m fl, 1997). Flera flickor än pojkar börjar röka, år 2002 rökte 9 procent av pojkarna och 15 procent av flickorna i årskurs nio. Dessa procenttal gäller dem som röker varje dag eller näst intill varje dag (Fhi, 2003).
Samhällsekonomi
Om rökningen minskar mår inte bara människorna bättre utan även
samhällsekonomin, men man kan argumentera för motsatsen. 1999 fick staten en inkomst på 7,4 miljarder kronor i punktskatt plus 3,7 miljarder kronor i moms på tobaksförsäljningen. Här framstår en positiv bild på samhällsekonomin även om tobak är hälsofarligt (Fhi, 2003).
De negativa effekterna på ekonomin på grund av tobaksbruket är när
hälsotillståndet försämras hos människor som röker. Människor i arbetsför ålder tvingas att sjukskriva sig, tvingas att pensionera sig i förtid eller dör på grund av rökrelaterade sjukdomar. Det medförde ett produktionsbortfall på ca 9,7 miljarder kronor 1991. Sedan uppstår även rökarnas sjukdomskostnad på drygt 1 miljard kronor, även kostnaderna för utbetald sjukpenning, förtidspension och
änkepension tillkommer (Fhi, 2003).
Rökningens effekter
Tobaksrök påverkar övergripande sex olika medicinska områden för människan. Den är beroendeskapande, cancerframkallande, kvävande i andnings- och cirkulationssystemet, allmängiftigt i kroppen, retande på slemhinnor och allergiframkallande (Pellmer & Wramner, 1997).
Cigarettröken innehåller cirka 4000 kemiska ämnen som finns i röken i form av gaser eller små vätskedroppar och fasta partiklar. När de giftiga ämnena i tobaksröken kommer in i kroppen aktiverar de olika mekanismer i cellen, vilket leder till förändringar i cellernas arvsmassa och skadar generna (Vierola, 1997). Enligt Ericson & Ericson (2002) bidrar nikotinet till kärlsammandragningar, höjning av blodtrycket, blodkärlen kan komma att skadas vilket leder till en ökad risk för blodproppar och hjärtinfarkt. Rökningen bidrar med en ökad halt av kolmonoxid i blodet. Kolmonoxiden konkurrerar med syrgas vid bindning till hemoglobinet och leder till minskad möjlighet att transportera syrgas. I och med detta sjunker syremättnaden.
Det är inte bara rökare själva som drabbas av dessa skadeverkningar, då passiv rökning i flera studier också visat sig vara farligt. I en studie gjord av Brownson m.fl. (2002) fastslås det att passiv rökning är en stor bidragande faktor till lungcancer. I en artikel av Bayer & Colgrove (2002) har de även diskuterats om passiv rökning är en bidragande faktor till antalet dödsfall i hjärtkärlsjukdomar.
Hur många dödsfall i hjärt- kärlsjukdomar som beror av passiv rökning är dock ännu inte fastställt och det tvistas därför om hur farlig passiv rökning är.
Enligt Fagerström (1986) finns det fyra olika slags karaktärer av tobaksberoende. Dessa är: det fysiologiska beroendet, det emotionella beroendet, det psykologiska beroendet och det sociala beroendet. Det fysiologiska beroendet innebär att rökaren drabbas av abstinensbesvär med bl a huvudvärk, trötthet, svettningar, koncentrationssvårigheter och framförallt ett starkt behov av att röka. Enda sättet att stoppa det fysiologiska beroendet är att helt upphöra med nikotintillförseln. Tillförsel av små mängder av nikotin får inte abstinensbesvären att avstanna men kan däremot hjälpa utpräglade nikotinister att trappa ner det fysiologiska
beroendet. Nikotin har även en påverkan som innebär starka och akuta psykotropa (som påverkar psyket) effekter. Detta utgör det emotionella beroendet. Effekter av nikotinet kan visa sig genom att ha en sederande och aggressionshämmande effekt och även viss stimulerande inverkan på centrala nervsystemet. Därför kan rökare känna ett stort rökbehov vid t ex ett kristillfälle eller stressiga situationer som kan uppstå på ett sjukhus. Iversen m fl (2002) menar att sjuksköterskor är en
yrkesgrupp som är utsatta för just en stressfull arbetsmiljö och forskning om åtgärder för att hantera detta pågår. Enligt Fagerström (1986) kan det
psykologiska beroendet knytas an till ett socialt beteende hos rökaren. Vid rökstopp kan därför ett tomrum uppstå vid situationer då rökning har fyllt funktioner som sällskap, avkoppling, belöning och bestraffning och minskad osäkerhet. Det sociala beroendet är som starkast vid rök debuten då sällskapet och samhörigheten med andra rökare är viktigt. Detta beroende trappas dock senare ner för att ge plats åt de andra tre beroendekaraktärerna.
Rökstopp
Listan över positiva effekter vid rökstopp kan göras lång. Bl a halveras risken för att dö under de närmaste följande femton åren vid rökstopp före femtio års ålder, femton år efter rökstoppet är före detta rökare nere i samma risknivå som den som aldrig rökt. Ytterligare effekter är att rökstopp minskar hosta, slembildning, astmatisk bronkit, infektioner och skelettet blir starkare (SBU, 1998). Den enda helt säkra metoden för att minska tobaksrelaterade skador är att inte röka alls (Shields, 2002). Det förekommer fall där det inte går att sluta, i de fallen bör man forska vidare för att framställa andra mindre skadliga tobaksprodukter. De typer av tobak som idag finns på marknaden med reducerad styrka, t ex
”lightcigaretter”, innehåller visserligen en mindre mängd skadliga ämnen, men även denna mindre mängd bidrar i lika stor utsträckning till skador som icke ”lightcigaretter” (a a).
Zack (2001) menar i sin studie att trots rökningens farliga påverkan och de positiva effekterna vid rökstopp, förekommer rökning ofta bland vårdpersonal. Att röka som vårdpersonal blir därför motsägelsefullt och det kan kännas frustrerande för t ex en hjärt- kärlsjuk patient som vårdas av personalen som luktar rök. Vidare skriver samma författare att sjuksköterskor är de som är viktigast i arbetet med patienter som vårdas på sjukhus för sina rökrelaterade åkommor och har problem med sin rökavvänjning. Författaren menar också att sjuksköterskor skall vara väl medvetna och fasta i sin ståndpunkt gällande tobaksberoende.
Hajek m.fl. (2002) fastslår i sin studie att en hängiven sjuksköterska kan med effektiv rökavvänjningsrådgivning bidra till att patienter som genomgått t ex livshotande hjärtinfarkter slutar att röka. Borelli m fl (2001) visar i sin studie att
om rökavvänjningsrådgivning skall bli så effektiv som möjligt krävs att sjuksköterskor får utbildning och respons i sitt hälsofrämjande arbete.
Prevention
Omvårdnadsarbetet skall befrämja hälsa och förebygga ohälsa. Det förutsätter bl.a. att riskfaktorer identifieras. Omvårdnadsåtgärder i vid mening innebär att berörd personal i samverkan med patienten och när så är lämpligt även patientens närstående formulerar och tydliggör mål för fysisk, psykisk, social och andlig hälsa. Rådgivning och vägledning är viktiga åtgärder som stöd för patientens och anhörigas egna insatser efter avslutad vård och behandling på såväl sjukhus som i öppen vård (SOSFS 1993:17).
Omvårdnadsåtgärder kan beskrivas i följande övergripande funktioner:
• stöd i, eller utförande av, sådana handlingar som patienten för sitt dagliga liv eller välbefinnande inte kan utföra själv
• samordning och planering av diagnostiska åtgärder och behandlingar inbegripet åtgärder i syfte att få till stånd en hälsobefrämjande miljö
• information till patienten och i förekommande fall, närstående om de åtgärder som föreslås och planeras
• samt, när det är lämpligt, information och rådgivning om de åtgärder som kan vidtagas för att befrämja hälsa eller förhindra ohälsa och försämring i hälsotillstånd.
Den som har för uppgiften lämplig utbildning och erfarenhet svarar för den praktiska utformningen, i första hand sjuksköterskan. (SOSFS 1993:17)
Vårdpersonalens stressade arbetsvilkor ses som en orsak till att det förebyggande arbetet kommer i andra hand. Trots att det förebyggande arbetet bevisligen räddar liv så får det ändå stå tillbaka. Redan efter några års rökfrihet eller till och med ännu kortare tid minskar risken för flera allvarliga sjukdomar. När man tänker på detta är det svårt att säga att rökstopp inte angår vården. Ingen annan preventiv åtgärd skulle göra så mycket. Frågor, råd och stöd från vårdpersonal ökar
chanserna för att patienten skall orka, kunna, vilja sluta röka. I dag så är det så att ca 50 % av sjuksköterskor i öppenvården och 80 procent av sjuksköterskorna i slutenvården aldrig ger tobaksslutarstöd. Tobaksslutarstöd innebär samtal med patienten. Samtalet behöver inte vara mer än fem minuter (SBU, 1998).
Prevention är för många ett vitt begrepp. Definitionen på prevention är att på något sätt förebygga ohälsa. Man delar upp det preventiva arbetet i tre olika delar. Dessa tre huvudbegrepp är.
• Primär prevention
• Sekundär prevention
• Tertiär prevention
Med primär prevention menar man insatser som riktas mot att behandla
riskfaktorer för att förebygga sjukdom. Med sekundär prevention menar man de insatser man sätter in för att minska risken för försämring av den som redan är sjuk. Med tertiär prevention avser man rehabilitering. (Socialstyrelsen, 2004-12-07)
Tidigare forskning
Det finns mycket forskning kring rökning, prevention och kontroll av den samma. Forskningen kring kontroll av tobaksbruket är den mest lätt funna. Vad det kan bero på är att det är lättare att kontrollera tobaksbruket än att jobba preventivt för det. Det är alltså lättare att förnya och förändra lagen om tobaksbruk än att förändra människors syn på sin hälsa. Det bästa resultatet att få människor att sluta röka är en blandning av både kontroll och prevention (Aquilino & Lowe, 2004).
I en studie gjord i England och Wales byggd på en enkät undersökning visar det sig att de flesta sjuksköterskor tycker att arbete mot rökning är en del av deras yrke men attityden till tobakspreventivt arbete inom sjukvården och bland vårdpersonal är fortfarande ingen självklarhet (McEwen & West, 2000). Janzon (2001) beskriver i sin studie, som är gjord på sjuksköterskestudenter genom ett intervju förfarande, vikten av kunskap hos vårdpersonal om just rök prevention och hur man skall nå fram till patienten, med hjälp av t.ex.
samtalsmetodik. I rollen som sjuksköterska är det av vikt enligt Bracht m.fl. (1994) att vara ett gott exempel vad gäller den preventiva biten i yrket, och därför bör sjuksköterskor inte röka. Enligt Brownson m.fl. (1996) har rök förbud på arbetsplatser visat goda resultat vad gäller att rädda liv och med det menar man att minska de rökrelaterade sjukdomar som hjärt och kärl sjukdomar. Vidare så påvisar de i sin studie att det har lett till minska kostnader för sjukskrivningar. Fichtenberg & Glantz (2004) har i sin studie sammanställt 26 studier gjorda på arbetsplatser i USA, Australien, Canada och Tyskland. Samtliga dessa studier visar att på en rökfri arbetsplats så mår inte bara de icke rökande bättre, utan de rökande röker mindre eller slutar helt. Latter och Strobl (1998) visar i sin studie varför sjuksköterskor röker på arbetstid. De visar på tre orsaker: stress, vana och tillfredsställelse. Stressen visar sig vara den anledning som är vanligast enligt denna studie.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med denna studie är att undersöka om sjuksköterskors egna rökvanor påverkar attityden till tobakspreventivt arbete på sjukhuset, både till
tobakspreventivt arbete med patienterna och attityden till rökfritt sjukhus.
Frågeställning:
Skiljer sig omvårdnadsaktiviteten i rökprevention och rökkontroll mellan rökande och ickerökande sjuksköterskor?
Arbetet avgränsas till just rökning då den är en av de största orsakerna till flera stora folkhälsoproblem vi har idag, såsom hjärt-kärlsjukdomar, cancer och allergier. Vår målgrupp är sjuksköterskor då det är vår kommande yrkesroll. Vi ska jobba preventivt och vi tycker att en sjuksköterska ska vara en rollmodell för patienter och övrig personal, när det gäller livsstil.
Definition
Med kontroll menar vi lagstadgad kontroll eller kontroll byggd på lokala regler och överenskommelser som t.ex. rökförbud på olika områden såsom sjukhus,
restauranger osv.
METOD
Det finns två huvudriktningar som vetenskapliga förhållningssätt och det är enligt Hartman (2004) hermeneutik och positivism. Det vi inspirerats och blivit
vägledda av är hermeneutiken, då vi är intresserade av att förstå människan ur hennes egna perspektiv.
Hermeneutik
Hermeneutiken var på 1600- och 1700-talet en metod för att tolka bibeltexter och idag tolkas inte bara språkliga utsagor och texter utan också mänskliga
handlingar, livsyttringar och spåren av dessa. Detta förhållningssätt tillämpas främst inom human-, kultur- och samhällsvetenskap i dagsläget (Hartman, 2004) Hermeneutikens utgångspunkt är egen förförståelse av det fenomen som skall undersökas. Genom att göra intervjuer och tolka dessa utifrån den egna förståelsen leder detta till en ny förståelse och så vidare, vilket kallas för den hermeneutiska spiralen (se figur 1:1).
Figur 1:1 Den hermeneutiska spiralen Eriksson & Wiedershein-Paul (1997) Hermeneutiken är inte intresserad av hur världen är utan av hur den uppfattas. Det vill säga hur den tolkas (Hartman, 2004).
Kvalitativ analysen
Den kvalitativa analysen är en metod som klassificeras med hjälp av icke numeriska egenskaper. Syftet med en kvalitativ intervju är att få en djupare kunskap än vad som fås vid en kvantitativ analys (Hartman, 2004). Denna studie strävar efter att använda forskningsprocessen enligt Hartmans (2004) beskrivning av analytisk induktion som innebär att undvika teoretisering när man samlar in data. Man försöker inte medvetet eller omedvetet påverka personerna som man intervjuar. All data samlas först in, sen analyseras den. Som datainsamlingskälla valde vi intervjuer som enligt Hartman (2004) är det vanligaste förfarandet i kvalitativa studier.
Urval
Efter verksamhetschefens godkännande talade vi med avdelningschefen som sedan informerade personalen om studien. De hade även tillgång till
projektplanen, samt informationsbladet (Bilaga 2). De som med hjälp av avdelningsföreståndaren valdes ut för intervju informerades av undersökarna muntligen. Tid och plats avhandlades med de berörda.
Hartmans (2004) beskrivning av urval enligt analytisk induktion innebär att urval utförs ändamålsenligt genom att finna de individer som kan ge svar på den information som efterlyses. Urvalet bestäms utifrån den kunskap man söker och de som bäst kan besvara den här kunskapen observeras genom intervju.
Huvudsaken är att urvalet är väl genomtänkt och bäst lämpar sig för att ge den information som söks. I den här studien valdes en avdelning som undersökarna ansåg spegla sjukhuset. Till viss del finns patienter med rökrelaterade sjukdomar, medan vissa patienter inte alls har någon rökrelaterad sjukdom. Så på ena
avdelningen är man mer van vid att träffa patienter med rökrelaterade sjukdomar medan man på den andra avdelningen inte är lika van. Den här typen av urval kan liknas vid maximal variation, vilket enligt Hartman (2004) innebär att urvalet görs med tanke på att få så olika uppfattningar som möjligt representerade för att bredda förståelsen.
Sex sjuksköterskor anställda på ett sjukhus i södra Sverige intervjuades efter att ha skrivit under informerat samtycke. Kriterier för urval var:
• Sex sjuksköterskor inom akutsjukvården
• 3 rökande sjuksköterskor
• 3 icke rökande sjuksköterskor
• 3 arbetar på dagen
• 3 arbetar på natten
Då undersökarnas kännedom om personalen på de utvalda klinikerna som ingår i studien var bristfällig, valdes intervjupersonerna ut med stöd av
avdelningsföreståndaren för avdelningarna, vår gatekeeper. Enligt Hartman (2004) är det bra att be om hjälp vid dessa val när man har lite kunskap om personerna som skall intervjuas.
Avgränsningar gällande urvalet är att de som inte uppfyllt urvalskriterierna har exkluderats. Ingen av de som blev utvalda har exkluderats.
Då tiden för denna studie är limiterad, begränsades antalet intervjupersoner till sex. Enligt Kvale (1997) tenderar mängden personer i kvalitativa
intervjuundersökningar att vara antingen för stor eller för liten. Antalet
nödvändiga intervjupersoner beror enligt Kvale (1997) och Hartman (2004) på syftet med undersökningen. Man bör intervjua så många personer som behövs för att ta reda på det man vill veta.
Informanternas ålder varierade mellan 22-61. Fem av de intervjuade var kvinnor och en var man. Det speglar situationen av könsfördelningen på sjukhuset väl.
Intervjusituationen
Intervjuerna förbereddes genom att bandspelaren kontrollerades, vi gick igenom frågor och hur vi skulle lägga upp intervjun i stora drag. Informanterna fick skriva under samtyckesblankett tillsammans med intervjuledaren (Bilaga 1).
Intervjuerna ägde rum under vecka 47. Undersökarna deltog båda vid samtliga intervjuer, för att stötta varandra, efter som ingen av undersökarna hade någon
erfarenhet av att intervjua (Trost, 1997). Att båda var med skulle underlätta transkriberingen så att man kunde kontrollera varandra.
Intervjuerna inleddes med allmänna frågor för att få fram bakgrundsvariabler som ålder, hur länge de har arbetat som sjuksköterskor, hur länge de varit på
avdelningen och hur länge de hade rökt, om de rökte. Dessa variabler skulle kunna visas i en tabell, men för att ta hänsyn och inte röja någon av informanterna så är detta inte gjort i denna studie. En förteckning på vem som är rökare och ickerökare kan däremot ses i nedan:
Rökare var: Ssk 2, Ssk 3 och Ssk 4 Icke rökare var: Ssk 1, Ssk 5, Ssk 6
Dessa frågor hade en hög standardisering och låg grad av strukturering, vilket innebär enligt Hartman (2004) och Kvale (1997) exakt samma frågor, i samma ordning till alla som vi intervjuade. Även de frågor som vi ställde under intervjun hade hög standardisering med en låg grad av strukturering.
Figur 1:2 Davidson & Patel (2003)
Hartman (2004) förespråkar att man har en intervjuguide vid analytisk induktion. Intervjuguiden är till hjälp att hålla sig inom ämnet så att man inte får en stor mängd ”orelevant” material. Formen på intervjuguiden beror på intervjupersonen och vilken kunskap man vill få fram. Trattekniken är en vanlig form, vilket innebär att ämnet först diskuteras allmänt. Därefter övergår frågorna till att bli mer preciserade (se bilaga 3).
Tid för intervjuerna var avsatt till en timme. Intervjuerna höll på i 20 - 25 minuter. Intervjuerna skedde på informanternas arbetsplats. De tillfrågades om de hade tid att sitta ner i lugn och ro och att störmoment skulle vara minimala. Intervjuerna genomfördes i ett avskilt, stängt rum. Intervjuerna blev inte störda eller avbrutna.
Validitet och reliabilitet
I detta vetenskapliga sammanhang är det viktigt vid intervjuer att de uppfyller kraven på giltighet (validitet) och pålitlighet (reliabilitet).
Pålitligheten i en studie som denna är att man skall kunna göra en annan studie, andra intervjuer och nå samma resultat, samma svar, samma sanning. Vidare är det viktigt att kontrollera pålitligheten hos instrumentet, alltså intervjun. Man kan
göra en provintervju, så som gjorts i denna studie. Detta för att se att man får de svar som skall leda till sanningen. Provintervjun gjordes med en sjuksköterska på en av de ovannämnda avdelningarna.
Felkällor finns alltid, det enda man kan göra åt det är att känna till vilka felkällor som kan finnas. Då kan vi gardera oss genom att använda flera metoder. Detta kan vi göra genom att vi är två vid intervjutillfället och att båda transkriberar och sedan läser igenom samtidigt som man lyssnar på intervjuerna. Det som sedan kan vara av stor vikt är att människor ser på saker på olika sätt. Detta kan leda till en annan felkälla som man bör beakta. Sedan kan man som undersökare förvänta sig vissa saker så att man inte lägger märket till vad informanten egentligen säger, selektiv uppmärksamhet (Hartman, 2004).
Bearbetning och analys
Efter intervjuerna transkriberades dessa så snabbt inpå som möjligt och ordagrant från bandet. Med transkription menas att intervjun skrivs ner i sin helhet och utan att ändra eller lägga till (Dahlberg, 1997). Enligt Kvale (1997) så underlättas analysen genom att man får en bättre struktur efter transkriberingen till skillnad från att analysera direkt från inspelningen. Intervjuerna bör transkriberas av den som intervjuat, men det är inte nödvändigt att så sker.
De transkriberade intervjuerna analyseras enligt Dahlberg (1997) i tre analysfaser. Den första fasen benämns den bekantgörande fasen, vilket då innebär att
forskarna läser det transkriberade materialet som en helhet ett antal gånger, inget bestämt antal gånger. Detta ger en första förståelse för materialet man analyserar. Den andra fasen är den tolkande fasen vilket innebär att med hjälp av tolkningen fördjupa förståelsen, det är då den egentliga analysen äger rum. Man bortser från det oväsentliga i materialet om det finns och beskriver sen det väsentliga
materialet. I den tredje fasen sammanställs resultatet av den analysen man gjort i tidigare faser (a a).
Under den första fasen läste författarna var för sig igenom det transkriberade materialet upprepade gånger. De resterande två faserna arbetade författarna tillsammans igen. Den irrelevanta informationen i materialet, som inte svara mot vårt syfte, togs bort. För att ge det ”nya” materialet en bättre förståelse lästes detta återigen igenom ett antal gånger av båda författarna. Man kunde skönja mönster i texten som sedan blev en grund till de åtta teman som urskildes:
• Den preventiva rollen
• Kunskap om prevention
• Vem skall leda det preventiva arbetet
• Rökkontroll
• Utbildningsnivå och rökning
• Sjuksköterskan, en förebild?
• Vem ska hjälpa patienten vid rökstopp på sjukhuset?
• Är det någon skillnad mellan icke rökande och rökande vad avser rökpreventionen?
ETISKA ASPEKTER
Tillstånd att intervjua sjuksköterskor på två vårdavdelningar söktes hos verksamhetschefen för dessa två avdelningar. Samtidigt söktes tillstånd hos Lokala etikprövningsrådet vid Hälsa och samhälle, Malmö högskola som godkände projektet 2004-11-09.
Att komma som utomstående och ställa frågor om saker som berör människans livsvärld kan vara känsligt och rökning är en sån fråga som kan skapa debatt och osämja på en avdelning. Det man är tvungen att göra i dessa situationer är att skapa ett förhållande till informanterna. Se till så att man bli accepterad som ”forskare”, det är inte förrän då menar Leininger (1991) som informanten är villig att dela med sig av sin kulturs hemligheter och privata värld och erfarenheter. Kanske har författarnas tidigare erfarenhet av vården gjort det lättare att bli accepterade av informanterna.
En intervju är för informanten ett bra tillfälle att få vädra sina åsikter, kanske på ett sätt som de inte gör i arbetsgruppen. Detta måste författarna förvalta med stor respekt och konfidentialitet. Men man måste tänka på att som intervjuare så skall man hålla sig objektiv under själva intervjun Efter intervjun kan man tillåta sig att bli mer personlig (Dahlberg, 1997).
Eftersom detta är en kvalitativ studie med få informanter får man tänka på att det är mycket lättare att röja de personer som är deltagare. Om man jämför med en kvantitativ studie där det kan ingå flera hundra informanter är risken mycket högre i en kvalitativ studie. Därför skriver vi inte ut hela intervjuer, vi sätter inte ut ålder eller antal år i yrket osv. Banden som användes under inspelningen är förstörda (Hartman, 2004).
Kanske är det så att någon känner igen sig i studien, men förhoppningsvis är det bara informanterna själva som gör det. Risken finns alltid att enskilda deltagare röjs, men det är informanterna medvetna om. Denna studie kan förhoppningsvis komma att ge en bra öppen diskussion på berörda avdelningar.
RESULTAT
Det vi kommit fram till efter analysen av det material vi samlat in ställs upp i följande teman.
• Den preventiva rollen
• Kunskap om prevention
• Vem skall leda det preventiva arbetet
• Rökkontroll
• Utbildningsnivå och rökning
• Sjuksköterskan, en förebild?
• Vem ska hjälpa patienten vid rökstopp på sjukhuset?
• Är det någon skillnad mellan icke rökande och rökande vad avser rökpreventionen?
Den preventiva rollen
Mycket av det som ingår i sjuksköterskans uppfattning om preventiva åtgärder handlar mycket om vad prevention egentligen innebär för sjuksköterskan och i hennes roll som en av de som skall leda detta arbete. Vi tar upp detta i det första temat eftersom det är det grundläggande för arbete. De svar som vi fick var ofta ett och samma. Det innebär information tyckte tre av sex sjuksköterskor, medan tre av sjuksköterskorna inte förstod begreppet.
” Att informera.” (Ssk 3)
Lång tystnad ”Det vet jag inte” (Ssk 4)
”/…/ jag måste ställa mig efter vissa regler/…/(Ssk 2) ”/…/ är information det absolut viktigaste/…/(Ssk 1) ”De har skrivit vissa saker på paketen ibland” (Ssk 5)
Kunskap om prevention
Vi frågade sedan om de tyckte att de hade tillräckligt med kunskap om det preventiva arbetet. Alla informanterna hade en åsikt om huruvida de hade den kunskap som de tyckte att de behövde för att arbeta mot patienten och rökningen. Alla de rökande sjuksköterskorna hade liktydiga svar och alla de ickerökande sjuksköterskorna hade liktydiga svar.
” Nej det tycker jag inte” (Ssk 1)
”/…/det har man ju genom utbildningen ju/…/(Ssk 2)
”/…/vet vad som gäller men sen om jag tar det till mig/…/(Ssk 4) ”/…/klart att man behöver mer kunskap om det/…/(Ssk 6)
Vem skall leda det preventiva arbetet
Vi frågade om det var deras uppgift att som sjuksköterska jobba preventivt mot rökning. Tre av sjuksköterskorna lägger in värderingen att det är människor vi jobbar med och att man ska bestämma själv över vad som skall göra och inte göras, medan två anser att det inte är deras sak och att det inte är sjuksköterskans sak att leda det.
/…/ Ja, men det är fortfarande människor vi jobbar/…/. (Ssk 3) ” Det är väl det egentligen, men jag gör det inte” (Ssk 2)
/…/nej inte som jag jobbar/…/(Ssk 4)
Det var de rökande sjuksköterskorna som ansåg att de inte hade med patienternas rökvanor att göra.
Rökkontroll
Detta känsliga ämne har alla en åsikt om. Det flesta tyckte att det var bra till stor del. Men två sjuksköterskor var mindre positiva till ett rökfritt sjukhus. Den ene för att patienterna fick det jobbigt, informanten var rökare själv.
/…/patient som rökte och hon var sängliggande/../ det är människor vi har hand om, så då blir det fel/…/ (Ssk 3)
/../fråga sin kollegor om man får gå ut och röka så blir jag inblandad som inte röker att man skulle säga om man fick gå ut och röka eller inte/../ ansvaret läggs över på mig, skulle det hända något här uppe så är de frikopplade för att jag har sagt att dem får gå ut och röka/../ (Ssk 5)
Det var den enda som tog fram ansvarsfrågan i det hela. Sen fanns det funderingar över hur man skulle gör på natten då man inte kan gå till rökkurerna och få
avlösning.
/../generellt är det bra eftersom jag tjänstgör på natten så kan man inte få avlösning/../(Ssk 4)
Men de övriga var positiva till ett rökfrittsjukhus.
/../ det är bra och det är ett steg i den riktning som jag tycker att vi bör/../ (Ssk 1) /../bra, det skulle ha gjorts för tio år sedan/../(Ssk 5)
Utbildningsnivå och rökning
Alla sjuksköterskor trodde att utbildning hade med rökvanor att göra. Alltså, desto högre utbildning desto lägre prevalens av rökare.
/…/kanske att det har med utbildning nivå att göra/…/ (Ssk 1)
/…/undersköterskorna tror jag röker mer/…/kan vara en generations fråga också/…/ (Ssk 3)
/…/fler undersköterskor röker mer/../och minst läkare på grund av utbildningen/…/ (Ssk 4)
Det man även kan se är att de tycker att det är en generationsfråga. Tre av sjuksköterskorna tror att den äldre generationen röker mer än den yngre generationen.
Sjuksköterskan, en förebild?
Att vara en förebild för andra är en del av sjuksköterskans roll. Det tyckte inte några av informanterna. De tycker även att det ligger i arbetsledningens, sjukhusets intresse att motivera och få kollegor att sluta röka.
/…/ man kan inte få någon att sluta röka, det är inte bra att tvinga dem/../ (Ssk 1) /…/ Det får dem sköta själva/…/ (Ssk 2)
/…/var och en har sitt eget ansvar, det har vi lärt oss/…/ (Ssk 4)
/../det är var och ens ansvar, jag ska väl inte behöva kontrollera mina kollegor, det ska jag väl inte behöva?/…/ (Ssk 6)
Informanterna vill inte kontrollera sin kollegor. Den fråga vi ställde var hur man ställer sig till sina arbetskollegor vad gäller rökkontrollen.
Vem ska hjälpa patienten vid rökstopp på sjukhuset
Sjuksköterskan har enligt författningarna en skyldighet att jobba preventivt. Det tillhör sjuksköterskans yrkesbeskrivning. Men stämmer det i verkligheten eller är det bara en hyllad princip. På frågan om vem som ska hjälpa patienter att sluta röka fick vi svaren att det skulle t.ex. en som är utbildad göra. Och detta hade inte med att göra om man var rökare eller inte.
/../det får vara någon som är utbildad göra/../ (Ssk 2)
/../ jag brukar säga som så att det finns kontakter inom sjukhuset/../ (Ssk 1) /../det måste ordineras/../(Ssk 5)
Och två av rökarna ansåg att det var svårt att hjälpa patienter med detta efter som informanten själv var rökare.
/../efter som jag själv röker så kan jag inte säga till någon annan/../(Ssk 4) /../man som rökare tänker på det på ett annat sätt, man vet hur jobbigt det kan vara /../(Ssk 3)
Är det någon skillnad mellan ickerökande och rökande vad avser rökpreventionen?
Skiljer sig omvårdnadsaktiviteten i rökprevention och rökkontroll mellan rökande och ickerökande sjuksköterskor? Alla sjuksköterskor sa att det fanns en skillnad. De rökande sjuksköterskorna ansåg att de kanske hade en bättre förståelse för den rökande patienten. Men även att eftersom de själva var rökare så har de svårare att motivera andra rökare. Medan de icke rökande sjuksköterskorna trodde att de rökande sjuksköterskorna trodde att det inte fanns någon skillnad i det preventiva arbetet.
/../tror inte att rökande sjuksköterskor tror att de är någon skillnad, det ligger i människan natur att inte se sin egen roll/../ (Ssk 1.)
Medan de rökande sjuksköterskorna ansåg att de på ett annat sätt har förståelse för patienten, hur svårt det är och hur jobbigt det är.
/../man som rökare tänker på det på ett annat sätt, man vet hur svårt det kan va och hur jobbigt det kan vara./../ (Ssk 3)
Men på det stora hela tycker rökande och ickerökande sjuksköterskor att det finns en skillnad mellan sjuksköterskornas preventiva arbete beroende på om man är rökare eller inte.
/../ Ja det gör det ju/../ (Ssk 2)
/../ja det tror jag, jag röker själv, hur ska man kunna motivera en patient då/../ (Ssk 4.)
DISKUSSION
Författarnas förförståelse
Författarna är själva icke rökare. Den ene har ett förflutet som nikotinist.
Författarna har lång erfarenhet av jobbet inom sjukvården som undersköterskor på en rad olika avdelningar på MAS och andra sjukhus i Sverige. Så insikten i
sjukvårdens värld är stor. Båda har kunnat följa utvecklingen kring det rökfria sjukhuset och deltagit i diskussionerna kring det arbete som görs.
Metoddiskussion
Syftet med denna studie var att undersöka om sjuksköterskors egna rökvanor påverkar attityden till tobakspreventivt arbete på sjukhuset, både till
tobakspreventivt arbete med patienterna och attityden till rökfritt sjukhus. Sex sjuksköterskor intervjuades på en avdelning på ett sjukhus i södra Sverige. De alternativ vi hade till intervju var antingen enkäter eller att helt bortse från en observerande/empirisk studie. Då tiden var knapp för denna studie, så var enkäter ett sämre alternativ, efter som det inte är lika tillförlitligt att de blir ifyllda och tillbakaskickade. Och enligt Hartman (2004) finns det nackdelar med enkäter och det är att man inte kan ställa vilka frågor som helst. Och vi ville i denna studie få rikare svar än de man kan få i enkäter. Så författarna såg fler fördelar med att använda ett verktyg som observation genom intervju för att vi där kände oss mer säkra och kunde förutse fler felkällor.
Den största felkällan i vald metod kanske låg i att författarna aldrig har gjort en intervju av detta slag innan. Alltså förelåg en osäkerhet. Detta kan ha speglat resultatet men det är inte synbart. Författarna kan inte se att detta har påverkat resultatet något nämnvärt, då de använde sig av en intervjuguide som låg till grund för själva intervjun. Men man måste påpeka att ordflödet i intervjuerna inte var rikt.
Själva iden med att använda sig av intervjuguide är att det ska vara en vägledning under själva intervjun. Den ger en vägledning om i vilken ordning man skall ställa frågorna. Intervjuguiden var konstruerad utifrån syftet och frågeställningen
(Bilaga 3). I efterhand känner författarna att de skulle ha lagt mer tid på intervjuguiden än vad som gjordes. Det kanske hade gett en bättre säkerhet i själva intervjun. Frågorna kan ha varit lite väl uppstaplade, kanske skulle
författarna mer lita till att svaren skulle ge sig själva med lite mindre strukturerade frågor. Kanske hade det lett till en mer samtalsliknade intervju. Det är dit man vill nå tror författarna. Det kanske skulle ha blivit lättare att ställa följdfrågor med en mindre strukturerad intervjuguide.
Urval
En vårdavdelning på ett sjukhus i södra Sverige valdes för studien. Vi hade tankar om att ta en avdelning som hade en stor mängd rökrelaterade sjukdomar, men vi ville spegla den vanliga avdelningen och vad som händer och sker där.
Eftersom författarna inte hade så stor kunskap om personalen på den valda avdelningen så hjälpte avdelningsföreståndaren till att välja ut informanter. Detta har sina nackdelar förstås. Helst skulle det vara frivilligt utan att
att avdelningsföreståndaren frågade de hon tyckte var lämpliga vilket enligt Hartman (2004) är att föredra om man inte känner till informanterna. Detta kan leda till att det kanske är någon som inte vill men gör det ändå. Detta kanske leder till ett lägre engagemang hos informanterna. Men författarna ansåg med hänsyn till tidsramen att det var ett smidigt sätt att få informanter. Det negativa med detta är att avdelningsföreståndaren har kännedom om vilka som är informanterna och vad detta har för betydelse vet vi inte i detta nu, det är upp till hur
avdelningsföreståndaren ställer sig till den konfidentialitet som författarna förutsätter att avdelningsföreståndaren ger informanterna.
Vi ansåg att sex informanter var nödvändigt för att få reda på vad vi vill veta, allt enligt Kvale (1997). Vi tyckte att det var ett bra antal att samla in data på och det skulle vara rimligt att transkribera det insamlade materialet. Kvale menar att i kvalitativa studier tenderar antalet informanter alltid bli för få eller för många (a a).
För att få vara med i studien krävdes att man var yrkesverksam legitimerad sjuksköterska och arbetade på valda avdelningar. Inga av informanterna exkluderades.
Datainsamlingen
Författarna gjorde en testintervju, som enligt Kvale (1997) benämns som pilotintervju. Kvale (1997) menar att en pilotstudie ger den som intervjuar en bättre/större säkerhet i det som skall ske. Författarna syfte med en pilotintervju var dock i första hand att se om frågeguiden var till belåtenhet. Vi ansåg att det var viktigt att få en uppfattning om hur frågorna tolkades av informanten och att frågorna inte missuppfattades. I och med denna intervju så lade en fråga till. När författarna kände att mer kunskap inte gick att få av informanterna gällande ämnet så avslutades intervjun.
Tiden för intervjun var utsatt till en timme, det var vad som stod i
informationsbladet (Bilaga 2), detta med anledning av att informanterna inte skulle känna någon stress över intervjusituationen om den skulle dra ut på tiden. När vi genomförde pilotstudien tyckte vi att den tog för kort tid, den tog ca 15 – 20 minuter. Men vi kom fram till, då vi ansåg att den intervjun gav oss det vi ville ha fram, att det var kvalitet och inte kvantiteten som var det viktiga. Alltså var det en bra tidsram, 20 minuter per informant. Detta nämndes såklart inte till de
intervjuade. Vi ansåg att intervjuguiden var bra och tog så lång tid som det behövdes för att vi skulle få ihop det material vi var intresserade av.
Att leva upp till de beskrivningar om hur en bra intervjuare skall vara som finns i vår litteratur ansåg vi var att ställa smått förstora krav på oss själva. Dessa krav är orimliga om man inte har tidigare erfarenhet att stötta sig mot och tiden var knapp för att det skulle finnas utrymme för att bli en professionell intervjuare. Med de tankarna i ryggsäcken så kan vi se de felkällor som kan dyka upp av intervjuare som är oerfarna på området. De vi tänkte mest på var att inte lägga ner våra egna värderingar och försöka färga intervjun. Där tyckte vi att vi fick en god hjälp av intervjuguiden. Som höll, tvärt emot vad vi sagt innan, en struktur som var bra för att inte vi skulle lägga in egna värderingar. Men däremot kan det visa sig i
resultatet att det att det ändå kommit med nyanseringar eftersom de följdfrågor som ställdes var spontana och man i den situationen inte tänker efter vad som sägs egentligen.
Varför vi var två att intervjua när litteraturen, bl.a. Kvale (1997) anser att man skall vara en som intervjuar, var framförallt som vi nämnt tidigare en säkerhet för två ovana intervjuare. Vi ansåg att detta argument vägde tyngre än att informanten skulle känna en känsla av att vara i underläge. Vi tycker att man med ett trevligt uppförande kan få informanten att känna sig jämnbördig i intervjusituationen.Vi delade upp intervjuerna så att en av oss alltid var den som ledde intervjuerna och det var densamme i alla intervjuer. Detta för att det skulle vara lika på alla intervjuer
Vissa är lättare att intervjua än andra, med detta inte sagt att de vi intervjuade på något sätt inte var lätta att intervjua (Trost, 1997). Båda författarna ser att i intervjusituationen finns det en del saker att jobba på, t.ex. den berömda
tystnaden, ge ännu mer utrymme för informanten att ge sin syn på saker och ting. Vi försökte tänka på dessa saker, men det är en lite stressad situation så det är lätt att man springer på. Då är det bra att vara två intervjuare så att man kan lugna varandra och komplettera det som den andra kanske inte tänker på eller hör. Vi tycker att vi kompletterade varandra mycket bra i dessa situationer, två människor har nästan aldrig samma tankar. Som oerfaren intervjuare är det lätta att glömma bort att lyssna aktivt, man har annat i huvudet som t.ex. vad är nästa fråga, kommer det att höras bra på bandspelaren.
Bearbetning och analys
Författarna valde själva att ta hand om transkriberingen. Man kan låta någon som inte varit med på intervjuerna göra det men det fanns ingen anledning och inget kapital för detta. I och med att vi själva transkriberade materialet så kunde vi få med de detaljer som annars kunde ha gått förlorade om någon annan skulle ha genomfört transkriberingen (Kvale 1997). Transkriberingen skedde så snart som möjligt efter intervjuerna, detta för att vara säkra på att få med de detaljer som annars kanske skulle falla i glömska. Båda genomförde transkriberingen tillsammans. Transkriberingen gjordes ordagrant. Allt på banden såsom skratt, harklingar och andra läten som inte tillhör den språkliga delen av vår
kommunikation inkluderades (Dahlberg, 1997).
Efter att ha transkriberat materialet ska man enligt Dahlberg (1997) läsa igenom materialet tills man känner att man har förståelse för det. Eftersom vi
transkriberade materialet själva så behövde vi inte lägga ner så mycket tid på den första fasen då vi redan kände en säkerhet och förtrogenhet med materialet. I andra fasen så försökte vi finna det som vi tyckte var viktigt i texten, sålla det som kanske inte var av betydelse för just denna studie. Båda kände att det var ett lättarbetat material och kunde snabbt gå till fas tre där vi formulerade teman. Det var inte svårt att finna teman. Kanske kan det bero på att ämnet vi valt och syftet vi hade var så pass väl kopplade till varandra och att ett gott förarbete hade gjorts. Tolkningen av materialet är vår och om någon annan hade gjort studien så kanske de fått samma resultat eller kanske ett annat. Men vår tolkning av materialet är vår sanning alltså är tolkningen av materialet rätt.
Resultatdiskussion
Känsla av sammanhang, KASAM är något Antonovsky (1991) skriver om i sin bok ”Hälsans mysterium”. Han menar att människan behöver en känsla av sammanhang för att ta tag i sina egna hälsoproblem. Detta gäller rimligen även för sjuksköterskor och det preventiva arbetet. Om man såg vilka hälsovinster och ekonomiska vinster det finns att göra så kanske man kan sätta det i ett större sammanhang som blir mer begripligt.
Tanken med denna studie var att se om det finns en skillnad mellan rökande och ickerökande sjuksköterskor vad gäller rökprevention. Detta kanske kommer lite i skymundan i denna diskussion eftersom vi under studiens gång såg att det
saknades så mycket kunskap om det preventiva arbetet i stort. Men vi kommer att svara på vårt ursprungliga spörsmål.
Om man ser tillbaka på sjuksköterskeutbildningen så har den nästan bara riktat in sig på att sjuksköterskan ska vara ett slags assistent till läkaren även om detta naturligtvis är lite av en generalisering. Nagel mf l (1999) visar i sin studie att sjuksköterskan alltid varit långt fram vad gäller den medicintekniska och kurerande utvecklingen inom vården. Men på den preventiva sidan har inte lika mycket energi lagts ner. Nagle mf.l (1999) menar att sjuksköterskan har halkat efter när det gäller att se sin rollbeskrivning och den potential hon sitter inne med när det gäller det preventiva arbetet.
Det vi kan se i denna studie är att få sjuksköterskor egentligen vet vad prevention är och vem som har ansvar för det preventiva arbetet på en avdelning. Till en början trodde vi att frågorna vi ställde inte var så lätta att förstå. Men vi tycker efter att ha diskuterat igenom frågorna att i sitt sammanhang kan de inte missförstås. De vi intervjuade i denna studie ansåg att prevention inte ingick i deras omvårdnadsarbete. Vad detta kan bero på måste vara en kombination av dålig kunskap om sin yrkesroll och bristen på resurser. Är de sjuksköterskor som är i aktivtjänst intresserade av att delta i vårdens utveckling. Vi fick känslan av de vi intervjuade och resultatet visar det, att intresset för det preventiva arbetet är svagt. Detta är viktigt att vidare diskutera och det på en högre nivå eftersom man måste få en större begriplighet för att kunna se ur ett större perspektiv och detta måste komma uppifrån i leden.
Som vi nämnt tidigare i studien så står det i SFS 1 993:17 att syftet med
omvårdnad är att stärka hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa. Men som vi kan se i resultatet är det få som känner till författningen. Detta är en grundläggande författning för all sjukvårdspersonal alltså borde alla känna till den. Detta måste uppmärksammas på de lärosäten som utbildar vårdpersonal. Kanske främst på vårdhögskolorna för sjuksköterskor som ändå skall fungera som arbetsledare ute på avdelningarna. För om man ser till rökning och rökavvänjning och om detta skall fungera krävs det menar Borelli m.fl. (2001) att sjuksköterskorna får utbildning och respons i sitt hälsofrämjande arbete.
I dagens sjukvård anser vi att det preventiva arbetet borde vara en självklarhet men så är inte fallet Detta visar också en studie gjord av McEwen & West år 2000. Det var fyra år sedan och mycket annat har inte hänt sedan dess. I svunna tider kan man skylla detta på den arbetsbeskrivning och utbildning sjuksköterskan hade, men idag borde alla vara så upplysta att detta borde vara en självklarhet eller är det, som vi sagt innan, ett svalt intresse för att arbeta preventivt Kanske
man på vårdhögskolorna skulle lägga ännu större vikt på just det preventiva arbetets roll i yrket och verkligen belysa vikten av det, ge det ett sammanhang. Man kanske mer skulle följa de författningar som finns när man skriver
läroplanen och få en mer följsam utbildning, eller skriva om den läroplan som finns så att den mer är anpassad till de förhållanden som råder i dagen vård. Vi menar att utbildningen även måste följa de författningar som finns eftersom det är en del av sjuksköterskans yrkesbeskrivning som är fastslagen där. Janzon (2001) vill i sin uppsats gå ännu längre hon tycker att det skall vara en merit att vara icke rökare när man söker till sjuksköterskeutbildningen. Så långt är vi inte beredda att gå eftersom det i svensk lag inte finns något stöd för detta. Men däremot anser vi att vårdhögskolan skall verka för en bättre hälsa i större utsträckning än vad den gör idag. Men sen måste den enskilda sjuksköterskan kunna vara självkritisk. Flera av de intervjuade som rökte kom fram till, som man kan se i resultatet, att de inte kan arbeta preventivt med en patient då man själv var rökare, de menade att det är som att kasta sten i glashus. Man kan inget annat än att hålla med, men är de då lämpade att arbeta med dylika ting, det är hårda ord, men de som arbetar inom sjukvården måste själva kunna ta det ansvaret hurvida de kan det eller ej eftersom det inte finns några skrivelser om det.
I en studie av Strobl och Latter (1998) visar man att det finns tre huvudsakliga anledningar till att man röker under arbetstid. Den anledning som var störst var stressen på arbetsplatsen enligt denna studie. I och med detta är det så att man inte orkar ta tag i det preventiva arbetet och låter det komma i andra hand och låter det som ”måste göras” komma först. Är det så att vi endast håller våra
vårdavdelningar flytande och inte kommer framåt i utvecklingen? För det är vad som sker om vi inte också låter preventionen vara en viktig del av arbetet. Sedan är tillgången till specialutbildad personal för att hjälpa patienter att sluta röka bra, men hur många av patienterna kommer dit och hur många kan en sjuksköterska på en avdelning själv ta hand om? Sjuksköterskan är utbildad för att kunna ta hand om dylika ting anser vi.
Det man sedan kan lägga till preventionen och det är vad som redan gjorts på sjukhus i landet, är att kontrollera rökandet på arbetstid. Detta tycker de flesta sjuksköterskor som vi intervjuade är positivt, vare sig man är rökare eller inte. Detta kan man se även i en studie gjord av Fichtenberg & Glantz (2002) där de visar de positiva sidorna av en rökfri arbetsplats. Där säger de att dessa
arbetsplatser skyddar inte bara de som inte röker utan även de som röker eftersom de antingen röker mindre eller slutar helt. Vidare visar Brownson m fl (1996) att rökförbud på arbetsplatser, däri inräknat sjukhus, visat goda resultat t.ex. för att rädda liv och minska kostnader för sjukskrivningar. Frågan är hur den kanske starkare gruppen läkare ser på detta problem. Är de beredda att släppa den kanske mer medicinska biten och jobba mer preventivt.
De negativa sidor som vi inte har tänkt på i denna fråga är en ansvarsfråga som kom upp under intervjuerna. Om en rökande sjuksköterska frågar en annan sjuksköterska om det är okej att hon går ut och röker och hennes kollega svarar ja på den frågan så tar denna över ansvaret för den rökande sjuksköterskans
patienter enligt EMR (Enheten för medicinsk revision och juridisk rådgivning) på MAS. Detta leder till att om något skulle hända under den tid som sjuksköterskan är ute och röker så är det hon som har sagt ja som är patientansvarig om något skulle hända. Detta är något som vi inte har tänkt på tidigare och det verkar inte som det är så många andra som har gjort det heller eftersom det är svårt att få
fram ett svar på frågan. Detta måste man nog ta upp i arbetsgruppen och tydliggöra. För vågar man säga nej eller vet man vad ett ja innebär i denna situation.
Så finns det någon skillnad mellan ickerökande sjuksköterskor och rökande sjuksköterskor vad gäller rökprevention och kontroll? På den frågan kan man inte svara annat än ja efter denna intervjustudie. På denna fråga svarar alla informanter ja, vare sig de är rökare eller ej. Men däremot finns det en skillnad på hur man ser på skillnaderna. De rökande sjuksköterskorna tror att de kan ha en större
förståelse för patientens begär men säger ändå att de har svårare med det preventiva arbetet för att de själva röker och det är då svårt att ge någon annan rökare råd och tips. Men de är i högre grad villiga att ge supplement t.ex. nikotinplåster.
Nu när vi har gjort den här studien kan man undra hur en sjuksköterska som röker kan jobba inom detta yrke. Hur kan de motivera andra att sluta röka, när de själva säger att de inte kan. Prevention ligger fastlagt i deras yrkesroll och det står klart i deras yrkesbeskrivning att det är en av sjuksköterskornas huvuduppgift. Men man kan inte bara se att de rökande sjuksköterskorna brister i detta, hela sjukvården verkar brista i det preventiva arbetet. Är det vi, människorna, som är sjuka eller är det sjukvårdens organisation som är sjuk??
Vi tycker att detta skulle tas upp i en öppen debatt, samhällsekonomiskt är det enbart en vinst att jobba preventivt, men då måste organisationen göras om, ingen svängdörrspolitik inom sjukvården, utan det preventiva arbetet måste ges det utrymme som behövs och detta i en känsla av sammanhang.
SLUTORD
Syftet med denna studie var att undersöka om sjuksköterskors egna rökvanor påverkar attityden till tobakspreventivt arbete på sjukhuset, både till
tobakspreventivt arbete med patienterna och attityden till rökfritt sjukhus. Det vi vill lyfta fram i detta arbete är vikten av självkritik för den aktiva sjuksköterskan, i slutändan är det hon som bestämmer om hon skall röka eller inte. Men det är inte så passande för en sjuksköterska att röka under arbetstid då det kan komma att ställa till problem för kollegor och ge ett mindre trovärdigt intryck vad gäller rökprevention gentemot patienterna.
Efter som vi hade få informanter i denna studie behövs nog en mer omfattande studie om prevention allmänt för att ge ett större perspektiv på hur vida
kunskapen om eller intresset för prevention är ett problem inom sjukvården. Detta är ett ämne för vidare forskning.
REFERENSLISTA
Antonovsky, A (1991) Hälsans mysterium, Stockholm: Natur och kultur
Aquilino, ML & Lowe, J.B (2004) Approaches to tobacco control: the evidence base. European Journal of Dental Education, 4:11-7
Bayer, R & Colgrove, J (2002) Science, politics and ideology in the campaign against envirinmental tobacco smoke. American journal of public helth, 92(6):949-954)
Borrelli, B, Hecht, J, Papandonatos, G, Emmons, K Tatewoisan, L & Abrams, D (2001) Smoking-cessation counseling in the home, attitudes, beliefs and behaviors of home healthcare nurses. American journal of preventive medicine, 21(4):272-277
Boëthius, G (1997) Nationella folkhälsokommittén. Tobaken – folkhälsans största fiende? Stockholm: Regeringskansliet offsetcentral
Brownson, R, Figgs, L, Caisley, L (2002) Epidimiology of environmental tobacco smoke exposure. Oncogene, 21:7341-7348
Brownson, RC, Hewett, JE, Johnson, JC, Kruse, RL, Logan, RA, Longo, DR, Novotny, TE (1996) Hospital smoking bans and employee smoking behaviour. The Journal of the American medical association, 275(16):1252-7.
Carnevali, D (1996) Handbok i omvårdnadsdiagnostik. Stockholm: Liber Dahlberg, K (1997) Kvalitativa metoder för vårdvetare. Lund: Studentlitteratur Davidson, B & Patel, R (2003) Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur
Eriksson, LT & Wiedersheim-Paul, F (1997) Att utreda, forska och rapportera, Stockholm: Liber
Ericson, E & Ericson, T (2002) Medicinsk vård och specifik omvårdnad. Lund: Studentlitteratur
Fagerström, K.O (1986) Praktisk rökavvänjning. Helsingborg: Leo läkemedel AB.
Fichtenberg, CM & Glantz SA (2002) Effect of smoke-free workplaces on smoking behaviour: system review. British medical journal, 325:174-5 Folkhälsoinstitutet, >http://www.fhi.se/upload/PDF/2004/rapporter.pdf<
Hajek, P, Taylor, T & Mills, P (2002) Brief intervention during hospital hospital admission to help patients to give up smoking after myocardial infarction and bypass surgery: randomised controlled trial. British medical journal, 324:1-5
Hartman, J (2004). Vetenskapligt tänkande: Från kunskapsteori till metodteori. 2:a upplagan Lund: Studentlitteratur
Iversen, L, Farmer, J & Hannaford, P (2002). Workload pressures in rural general practice: a qualitative investigation: Scandinavian Journal of primary helth care, 20(3):139-44
Janzon, E (2001) Magister examen. Sjuksköterskestuderande och tobak: En utvärdering av ett undervisningsprogram om tobaksprevention på vårdhögskolan I Malmö. Göteborg: Nordiska hälsovårdshögskolan
Kvale, S. (1997) Den kvalitativa forskningsintervju. Lund: Studentlitteratur Latter, S & Strobl, J (1998). Qualified nurse smokers´ attitudes towards a hospital smoking ban and its influence on their smoking behaviour. Journal of advanced nursing 27:179-188
Leininger, M.M (1991). Culture Care Diversity & Universality: A theory of Nursing. New York: National League for Nursing Press.
McEwan, A, West, R (2000). Smoking cessions activities by general practitioneres and practice nurses.Tobacco Control 10:27-32
Nagle, A, Schofield, M. & Redman, S (1999). Australian nurses´smoking behaviour, knowledge and attitude towards providing smoking cessation care to their patients. Health promotion international, 14(2):133-144
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen.
SFS 1993:17. SoS allmänna råd om omvårdnad inom hälso- och sjukvården Shields, P (2002) Tobacco smoking, harm reduction and biomarkers. Journal of the national cancer institute, 94(19): 1435-1444
SBU – Rapport. Cohen D, Eliasson M, Eriksson C, Gilljam H, Hedin A, Hellénius M-L, Hjalmarson A, Nilsson P, Tillgren P (1998) . Metoder för rökavvänjning. Stockholm Socialstyrelsen, >http://www.sos.se/cgibin/MsmGo.exe?grab_id=156&EXTRA_ARG=&CFGNA ME=MssFindSV%2Ecfg&host_id=42&page_id=9901056&query=Prevention&P V=1&hiword=Prevention+PREVENTIONA+PREVENTIONEN+PREVENTION ENS+PREVENTIONS+PREVENTIV+PREVENTIVA+PREVENTIVT<2004-12-07
Pellmer, K & Wramner, B (1997) Tobaksbruk – förekomst, effekter och förändringsmöjligheter. Lund: Studentlitteratur
Trost, J. (1997) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentliteratur
Zack, E (2001) Smoking withdrawal and prolonges hospitalization. Clinical journal of oncology nursing 6(1):7-11.
BILAGOR
Bilaga 1. Samtyckesblankett Bilaga 2. Informationsblad Bilaga 3. Intervjuguide
Bilaga 1. Hälsa och samhälle
SAMTYCKESBLANKETT
Jag är muntligen informerad om studien och tagit del av skriftlig information. Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att jag när som helst och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande.
……….... ………
Bilaga 2
Är Du intresserad av att bli intervjuad om
sjuksköterskans syn på rökkontroll och prevention???
Här med tillfrågas Du att delta i en studie angående sjuksköterskors syn på rökkontroll och prevention.Vi är två studenter vid sjuksköterskeutbildningen på Malmö högskola som håller på att skriva vårt examensarbete.
Syftet med denna studie är att undersöka om sjuksköterskors egna rökvanor påverkar attityden till tobakspreventivt arbete på sjukhuset, båda till
tobakspreventivt arbete med patienterna och attityden till rökfritt sjukhus.
Vi kommer att göra en studie som bygger på intervjuer och vi behöver därför Din hjälp. Vi kommer att intervjua sex stycken sjuksköterskor i en tidsrymd på ca 1 timme. Vi kommer att vara på Din avdelning och intervjuerna kommer att spelas in.
Du kommer att vara anonym och banden kommer att förstöras efter det att studien är slutförd.
Om Du är intresserad av att deltaga i vår studie skall Du kontakta Eva Berggren, Din avdelningsföreståndare!
Väl mött!!
Bilaga 3.
Vi ska ha ett semistrukturerat upplägg på våran intervju. Det innebär en viss del av struktur på intervjuguiden. Så vi kommer ställa upp det på det sättet att fråga om stora områden för att sedan följa upp med följdfrågor om det behövs!
1. Röker Du??
Om ja, hur känns det att vara rökare på din arbetsplats?? Om nej, vad anser du om rökande sjuksköterskor???
2. Vad har Du för inställning till att sjukhuset har blivit rök fritt???
3. Hur tycker du att en sjuksköterska ska förhålla sig till rökkontrollen och gentemot sina kollegor vad gäller rök kontrollen??
4. När Du frågar Pat. I inkomstsamtalet om deras levnadsvanor, vad lägger Du tyngdpunkten på????
5. Om Din pat. Har någon slags missbruk, brukar Du då fråga om han/hon vill ha supplement för det???
6. Tycker Du att det är din uppgift som sjuksköterska att jobba preventivt mot t.ex. rökning.
7. Hur ser Du på prevention, vad är prevention för dig??
8. Tycker Du att du har tillräcklig kunskap om det preventiva arbetet
9. Om pat tex. Röker, brukar Du då erbjuda rökavvänjning, om nej varför inte???
10. Vem tycker Du ska hjälpa patienten sluta röka????
11. Tror du att det preventiva arbetet och synen på tobakskontroll skiljer sig mellan rökande och icke rökande sjuksköterskor???
Om ja Varför???
12. Tror Du att det finns någon yrkeskategori på sjukhuset som röker mer än andra
