Malmö Universitet
Institutionen för Globala politiska studier Fakulteten för kultur och samhälle Vårterminen 2020
Kandidatuppsats, 15 hp
Boendepersonals integrationsarbete med unga vuxna
flyktingar
The staff
's integration work with young adult refugees
Abstract
The aim of my study has been to examine the work related to integration into the swedish society of young adult refugees. To fulfill my work I have chosen 6 staff that work at the residents of the refugees and interviewed them qualitatively through the telephone. I have asked the staff about their working methods, priorities in their work, possible improvements in their work, observation of development et cetera. The interviews were conducted through the telephone because of current rules and encourages regarding social distancing during the corona epidemic. I have also been aware and described the advantages and disadvantages about my chosen method.
I have chosen theories about stigma, socialization and empowerment, earlier research conducted about the subject and Malmö stads own plan of integration as tools to analyze my gathered information from the interviews.
The results in my study show that my informants regard integration as the same as being a self-propelled individual that learns how to take care of oneself in different ways and that this is obtained by being a part of education, improving ones skills in the swedish language and lastly, establishing oneself in the labor market. The biggest obstacle in this work was the alienation that refugees end up in because of the stereotypical negative image that exists of refugees.
Förord
Denna studie har utvidgat min syn och lärt mig en del om arbetet med integration samt synen på unga vuxna flyktingar trots att jag själv har arbetat inom branschen i flera år. Detta hade inte varit möjligt utan mina informanter som arbetar med flyktingar och som har ställt upp på intervjuer där de har delat med sig av sina tankar, metoder, känslor samt erfarenheter. Min handledare, Cecilia Hansson, har även varit ett stort stöd som har delat med sig av sina tankar, råd, kunskap och kompetens på ett bra samt smidigt sätt. Därför vill jag tacka dessa personer för deras delaktighet.
Jag vill slutligen även tacka hela min familj för deras kontinuerliga stöd och uppmuntran under hela processen.
Innehållsförteckning
1.0 Inledning………..……....5-6
1.1 Disposition………...6 1.2 Syfte……….6 1.3 Frågeställningar………....……….………...6
2.0 Koppling till tidigare forskning……….7-9
3.0 Teori………...10
3.1 Stigma………...10-12 3.2 Socialisation………...…...12-13 3.3 Empowerment………...13-15
4.0 Metod och material………..…...16-18
4.1 Metoddiskussion………...18-19 4.2 Avgränsning………...19 4.3 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet………...19-20
5.0 Malmö stads integrationsplan………...21-22 6.0 Presentation av informanter………...23
7.0 Resultat……….24
7.1 Självgående………..24-25 7.2 Vårdplan och dokumentation………...25-27 7.3 Språk………28-29 7.4 Utmaningar………..29-30 8.0 Analys………...31 8.1 Stigma………..31-32 8.2 Socialisation……….33-34 8.3 Empowerment………..34-36 8.4 Malmö stads integrationsplan………..36-38
9.0 Diskussion………...39-40 10.0 Sammanfattning……….……..41-42 11.0 Källförteckning……….43-46 Bilaga 1. Intervjufrågor………....47 Bilaga 2. Informationsbrev………..48-49
1.0 Inledning
Unicefs senaste rapport visar på att det totalt är 34 miljoner barn på flykt i världen för tillfället (Unicef, 2020:Introduktion). Sverige spelar en roll i detta, i synnerhet under
sommaren och hösten 2015 när antalet flyktingar som sökte asyl kraftigt ökade från tidigare år. Drygt 35 000 ensamkommande barn sökte asyl i Sverige under 2015 och prognosen för de nästkommande åren är att det kommer att minska men tusentals kommer fortfarande
att söka asyl (Socialstyrelsen, 2016:8).
När man pratar om ensamkommande barn så talar man om ett barn som vid ankomsten till Sverige var under 18 år och inte var tillsammans med sina föräldrar eller en annan typ av vuxen. När de anländer så delar de samma rättigheter som andra barn i Sverige, det vill säga, rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. De ska behandlas med respekt och inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling (Socialstyrelsen, 2016:9-10). Detta har stöd i lagen och kommuner ansvarar för att eventuellt stöd som barnet kan behöva ska tillgodoses (Länsstyrelsen, 2020:Introduktion, Socialstyrelsen, 2016:11).
Boenden i Malmö Stad har även haft som mål att flyktingarna, både de under 18 år och de som har blivit vuxna ska integreras i samhället. Detta ska nås genom etablering samt att de ska ta mer kontroll över sina egna liv och bli självständiga (Lundberg och Josefsson, 2016:1-2).
Under integrationsprocessen stöter dock flyktingar på problem såsom brist på bostäder, osäkra förhållanden, ojämna språkutbildningar, hälsoproblem, har begränsad kontakt med den svenska befolkningen, svårt att bli inkluderade och har en allmän otrygg livssituation
(Björkman och Spehar, 2018:21, 28-29, Eriksson-Sjöö et al, 2019:302-303, Karlsson, 2019:26, 38, Sengupta och Blessinger, 2018:4).
Eftersom de ensamkommande barnen har kommit till Sverige utan föräldrar så måste
samhället hjälpa till med orienteringen och socialiseringen i det nya landet. Nyckelpersoner i denna process är de som arbetar på boenden där de ensamkommande bor. Därför är det intressant och relevant att studera dessa; hur personalen ser på integration, hur de ser på sitt
arbete med ensamkommande, vilka utmaningar som de ensamkommande står inför och vilka faktorer som kan gynna deras integration.
1.1 Disposition
Uppsatsen påbörjas med syftet och frågeställningarna som ska besvaras. Efter det presenterar jag tidigare forskning som har genomförts inom ämnet och därefter mina valda teorier som kommer att användas i analysen. Därefter beskriver jag min valda metod för forskningen tillsammans med en metoddiskussion där jag presenterar för- och nackdelar med min valda metod och olika aspekter man bör ta hänsyn till i en studie.
Jag presenterar sedan även Malmö stads egna integrationsplan för bland annat unga vuxna flyktingar och i den kommer bland annat Malmö stads definition av integration att beskrivas. Denna plan kommer även att inkluderas i nästa avsnitt som kommer att vara analysen av det inhämtade materialet.
Sedan kommer jag att presentera ett resultat av min forskning som inkluderar olika begrepp och en diskussion där jag skriver om mina tankar om den genomförda studien. Slutligen sammanfattar jag examensarbetet tillsammans med en källförteckning.
1.2 Syfte
Syftet med studien är att undersöka boendepersonalens integrationsarbete inom organisationen samt personalens inställning till integration.
1.3 Frågeställningar
1. Hur arbetar boendepersonal för att integrera flyktingarna i samhället?
2.0 Koppling till tidigare forskning
En rad olika aktörer har genomfört studier om flyktingar och dess integration, samt vilka faktorer som spelar en roll i hur den upplevs och vilket resultat det får.
Staten släppte en utredning från arbetsmarknadsdepartementet år 2008 som hette "Egenansvar - med professionellt stöd". Den fokuserade på uppdelning av ansvar för nyanlända flyktingar där staten, kommuner och andra aktörer som individen själv har
separata roller och ansvarsområden. Denna uppdelning ska skapa klarhet i vad som förväntas av en och i slutändan öka individens motivation och möjligheter till att vara självförsörjande, som i sin tur kommer att leda till större frihet åt individen (Statens offentliga utredningar, 2008:25). För att öka chansen för en lyckad integration och en självförsörjande individ så är fokus på personens aktiva deltagande i introduktionsprogram. I detta program ska en plan skapas tillsammans med den nyanlände flyktingen över hur denne ska utvecklas och vilka mål som ska finnas (Statens offentliga utredningar, 2008:30). Erik Karlsson skriver även om detta och nämner att olika aktörer, som staten, kommuner, sjukvården och civilsamhället har olika typer av ansvar och sociala insatser som i längden ska bidra med en bättre integration för de nyanlända och således en bättre sammanhållning inom samhället. Arbetsförmedlingen spelar även en viktig roll med det så kallade etableringsprogrammet (2019:9).
På nationell nivå så har det även implementerats en rad olika åtgärder som till exempel instegsjobb. Men både innan, under och efter eventuella introduktionsarbeten så är aktiviteter som svenskundervisning för invandrare (SFI) uppmuntrat för nyanlända flyktingar då sådant kan förkorta och förbättra resultat på introduktionsarbetet (Statens offentliga utredningar, 2008:59-60). Björkman och Spehar skriver även om att utbildning inom språk och
samhällsorientering underlättar en integrering i det svenska samhället. De nämner att flyktingar ska informeras om hur samhället är organiserat, hur vardagslivet praktiskt fungerar, till exempel gällande arbete och de ska även undervisas i det svenska språket. I denna integrationsprocess finns det dock olika hinder. Informanterna i Björkman och Spehars studie sa att utbildningen i sig var nyttig men att man ofta placeras i grupper som antingen höll en för hög eller för låg nivå. Detta ledde till att man hade svårt att lära sig svenska (Björkman och Spehar, 2018:28-29).
Utbildning överlag är även en viktig faktor inom integration då en låg utbildningsnivå minskar möjligheten till att få ett arbete och därför bör den ansvarige aktören möjliggöra för de nyanlända att utbilda sig (Karlsson, 2019:38). En tillgång till utbildning kan vara en avgörande faktor i flyktingars liv och det är nödvändigt för deras sociala och ekonomiska framsteg (Sengupta och Blessinger, 2018:110). Detta är extra relevant till ensamkommande flyktingbarn då de i en lägre utsträckning fortsätter till utbildning i jämförelse med ungdomar med svensk bakgrund. Det framgår även skillnader mellan könen där män i högre grad har arbete än kvinnor. Gifta personer arbetar även i högre utsträckning än ogifta. Andelen i arbete ökar även med vistelsetiden i Sverige (Celikaksoy och Wadensjö, 2017:110-112).
Andra problem relaterade till integrationsprocessen och förmågan att lära sig svenska är bland annat flyktingars sömn som beskrivs i Eriksson-Sjöös, Ekblads och Kecklunds artikel. En studie genomfördes med hjälp av Karolinska sömn- och återhämtningsformulär. De beskriver hur flyktingar genom översatta formulär har besvarat frågor och där resultatet visade på att insomniarelaterade sömnbesvär var extremt högt hos de deltagande flyktingarna och det visar även på symtom som relateras till utbrändhet. De visar på att dessa faktorer försvårar inlärning, inträde på arbetsmarknaden och övrig integration i det svenska samhället. Flyktingar kan överlag vara socialt och ekonomiskt utsatta, diskriminerade, inneha en förlust av status och utstå våld, hot och alienation. Dessa faktorer, sömnproblem och eventuell posttraumatisk stress kan påverka förmågan att lära sig språk och att koncentrera sig på ett negativt sätt (Eriksson-Sjöö et al, 2010:302-303).
Ett annat hinder i integrationsprocessen till att bli självförsörjande individer är bristen på bostäder. Björkman och Spehar skriver om att flyktingarna i deras studie uppgav att de bodde trångt, hade osäkra förhållanden eller endast temporära lösningar (2018:1, 21).
Bosättningslagen fungerar som en partiell åtgärd till detta då kommuner ska vara skyldiga att ta emot en nyanländ flykting efter anvisning och detta leder även till en jämnare fördelning av flyktingar mellan kommuner och mindre tryck på ett fåtal kommuner. Syftet med detta är förbättra den nyanländes villkor på sikt genom etablering på arbetsmarknaden och i
samhällslivet (Björkman och Spehar, 2018:21). Tryggheten som medföljer med bland annat ett stabilt boende är ett viktigt steg på vägen till en delaktighet på arbetsmarknaden (Karlsson, 2019:26).
Integrationsarbetet består till viss del av att vara aktiv inom antingen studier eller arbete men sociala relationer spelar även en viktig roll. När Karlsson skriver om en bättre integration så menar han att invandraren ska införlivas i det svenska samhället men nödvändigtvis inte assimileras. Karlsson beskriver integration genom att olika individer och grupper skapar bindningar till varandra, en social sammanhållning där ett band mellan olika individer skapas och som är starkt och i sig skapar en generell trygghet, tillit och solidaritet mellan
grupperingar och i samhället. Assimilationen beskriver Karlsson som en process där likhetsskapande sker (Karlsson, 2019:13).
För att detta mångfacetterade integrationsarbetet ska vara lyckat så krävs det dock även motivation hos individen och en ansträngning från resterande inblandade parter. Inställningen hos flyktingen måste vara en vilja till att bli inkluderad och accepterad av lokalsamhället och anpassning måste ske (Sengupta och Blessinger, 2018:4). Flyktingarna måste ha en vilja till att interagera med personer födda i landet och Sengupta och Blessinger skriver bland annat om att man kan lära sig mer om livet i allmänhet och språk genom sociala upplevelser med andra (2018:11).
Överlag så säger dock Åberg att integrationsarbetet är relativt och att individer är olika, har olika typer av behov och erfarenheter och därför måste ett integrationsarbete anpassas och inte användas av standardiserade instruktioner (Åberg, 2020:22). I det arbetet kan man ställa sig frågan; för vem skapades egentligen informationen och det innebär att man måste se till individen och den sociala situationen för att underlätta integrationen då det inte råder någon konsensus gällande arbetsmetoder för integration (Åberg, 2020:24-25).
3. Teori
3.1 Stigma
Varje samhälle och social miljö bestämmer själv vilka faktorer som delar in människor i olika sociala grupper (Goffman, 2014:9). Majoriteten av människorna i ett samhälle delar vissa drag och vissa egenskaper kan göra en individ olik från dem andra och sådana drag skapar "en främling". Drag som skapar främlingar ses som mindre önskvärda och det är vad som gör att de blir utstötta istället för inkluderade (Goffman, 2014:9). Dragen skapar uppdelningen som baseras på stereotyper och leder till idén om “vi och dem” och positionen som den utstötta “främlingen” diskvalificerar individen från att nå full social acceptans i samhället (Stangor och Crandall, 2003:63). Stigmatisering involverar dehumanisering av dem utstötta individerna och de betraktas oftast som ett hot (Dovidio et al, 2003:1). Vi skapar en virtuell social identitet av främlingen som dock inte alltid behöver vara likadan som den faktiska sociala identiteten (Goffman, 2014:9). I vissa situationer är dock reaktionen mot
stigmatiserade individer och grupper inte alltid negativ. Mot exempelvis personer med fysiska funktionshinder skapas ofta sympati gentemot dem och då innebär den stigmatiserade situationen ofta att individen överlag bemöts mer positivt än om personen inte hade varit stigmatiserad (Dovidio et al, 2003:2).
Stigma är en social konstruktion och på grund av det varierar det över tid och plats gällande vad som anses vara mindre önskvärt och huruvida ett drag kommer att resultera i en negativ reaktion. Homosexualitet är ett exempel som genererar olika definitioner inom olika kulturer och en viss kulturs reaktion och inställning till homosexualitet kan även variera över tid (Dovidio et al, 2003:5).
Det utmärkande draget som skapar främlingen kan delas in i olika grupper som tillhör kroppen, karaktären eller identiteten. Inom kroppen handlar det exempelvis om fysiska missbildningar, inom karaktären handlar det om mentala störningar, missbruk eller
arbetslöshet och inom identiteten handlar det om tillhörigheter till ras, nationalitet, religion eller sexuell läggning (Dovidio et al, 2003:5-6, Eriksen, 2002:30, Goffman, 2014:12). Goffman skriver att den stigmatiserades situation skapar spänning i det sociala
sammanhanget och att alla parter bör försöka minska den skapade spänningen. I en situation där man är stigmatiserad har denne ett antal tillgängliga strategier för att handskas med det. Ett är ett erkännande där den stigmatiserade identifierar sig med det normativa och ber om ursäkt för det som gör denne annorlunda och således arbetar för att bli “normal” och
accepterad. En annan strategi är att den stigmatiserade accepterar sin situation men gör det till ett emblem av stolthet där det “annorlunda” är vad denne identifierar sig med och inte
försöker gömma, eliminera eller förändra (Adler-Nissen, 2014:153, Goffman, 2014:127). En annorlunda strategi är att den stigmatiserade individen helt och hållet undviker
icke-stigmatiserade människor och således situationer där det utmärkande draget som skapar stigmatiseringen framhävs (Miller och Major, 2003:255).
Syftet och rättfärdigandet av stigmatisering kan förklaras på olika sätt men en generell förklaring är att det är naturligt, förnuftigt och rättvist (Crandall, 2003:126). Förutom den tidigare presentationen om att den stigmatiserade är ett möjligt hot så ses det även som att den stigmatiserade individen själv har satt sig i sin position och är således ansvarig för sitt öde och konsekvenserna som kommer ifrån det (Crandall, 2003:129). Den negativa behandlingen ses även som nödvändig då det ingår i den sociala hierarkin som existerar i samhällen som i sig kommer ifrån socialdarwinismen. Eliten förtjänar speciella privilegier och väldigt lite social kontroll medan de individer som befinner sig lägre i den sociala hierarkin förtjänar motsatsen. Detta är naturligt urval och ska i längden höja mänskligheten (Crandall, 2003:133-134).
I längden kan stigma även ha en negativ påverkan på individens hälsa. Detta kan ske på en individuell nivå genom exempelvis hotet om deportation, mellan individer genom
diskriminering och på en strukturell nivå genom invandringspolitiska beslut. Den stigmatiserade kan utstå fysiskt våld, få låg självkänsla, vara stressade och i längden få kroniska sjukdomar (Morey, 2018:461). Att befinna sig i en stigmatiserad situation beskrivs även som att ha kronisk stress då det finns bevis på att en stigmatiserad individ har en ökad risk för bland annat diskriminering och våld (Miller och Major, 2003:244). Dovidio, Major och Crocker skriver att stigma väcker ångest och känslan av hot (2003:7). Flyktingar som anländer till bland annat Sverige kan även vara i en stigmatiserad position innan de anländer
då deras självbild kan vara att de är lägre och mer bakåtsträvande än länder och folk i väst (Adler-Nissen, 2014:149).
3.2 Socialisation
Individer tillhör olika sociala grupper i samhället för att gälla som individer och oftast betyder det att man tillhör den traditionella definitionen av en familj där barn, föräldrar och syskon ingår. Det finns dock även andra typer av sociala grupper och familjer som består av mindre förekommande konstellationer (Jönhill, 1995:66). Inom dessa sociala grupper återskapas information om samhället och de olika reglerna inom det oftast genom en migration av information som går från föräldrarna till barnet (Riss, 2012:69, Öquist,
2003:21). Denna process sker genom socialisation som är en slags inlärning. Det är inte något som en individ kan besluta om eller avstå ifrån utan det sker automatiskt via deltagande och observerande i olika sociala situationer (Jönhill, 1995:73). Socialisation är således en process av social interaktion som påbörjas redan i tidig barndom där syftet är att skapa och forma individer till fungerande medlemmar i ett samhälle. Innebörden av ”fungerande medlemmar” varierar dock från samhälle till samhälle och mellan exempelvis grupper med olika
socioekonomiska bakgrunder (Raj och Raval, 2013:57, 60). Denna process börjar som sagt i tidig barndom då utgångspunkten är att barn föds som egoistiska asociala individer med en naturlig inklination till att kopiera vuxna (Keel, 2016:12).
Målet med att forma individer till fungerande medlemmar i ett visst samhälle uppnås genom ett uppmuntrande av ett visst beteende, attityder och värderingar som är nödvändiga att inneha i det specifika samhället och föräldrar över hela världen delar det första ansvaret i formandet av barn (Maccoby, 2016:3, Raj och Raval, 2013:58, 67). Socialisation leder till att en individs sociala identitet formas och således inkluderas denne i en viss social grupp som sker genom en differentiering från andra och då medföljer deltagandet även vissa
förväntningar på personen (Colesso et al, 2013:79, Jönhill, 1995:75-76). Placeringen i en viss social grupp sker dock av individerna själva då människor har en tendens till att välja vänner och bekanta som liknar dem själva på flera olika sätt. När man således hittar liknande drag hos olika personer i samma sociala grupper eller som delar en vänskap så fanns de dragen där med stor sannolikhet redan innan de blev vänner och var själva orsaken till att de blev vänner. Det var således nog inte att dragen skapades hos medlemmarna i den sociala gruppen på
grund av grupptryck (Arnett, 2016:97). Således kan man argumentera för att man ska förstå en viss individ och dess beteende behöver man således även ha en förståelse för samhällets normer (Öquist, 2003:17).
Socialisering har även en evolutionär förklaring där rätt socialt beteende innebär en förmåga till anpassning och överlevnad (Flanagan, 1999:11). För att underlätta processen av
socialisering så behöver motivationen hos exempelvis barn vara så hög som möjligt och detta är möjligt med hjälp av varma och ömsesidiga relationer (Laible et al, 2016:36). Detta är dock relativt då studier även visar på att exempelvis afrikanska och asiatiska barn är mindre expressiva med sina känslor än nordamerikanska barn (Chen et al, 2016:451).
Teorin om socialisation beskriver även att utbildning minskar främlingsfientlighet då personer som innehar en högre utbildning spenderar mer tid inom institutioner som har officiella demokratiska värderingar där negativa reaktioner gentemot etniska minoriteter är förbjudet (Thomsen och Olse, 2017:915). Genom socialisering förvärvar man bland annat värderingar och det kan ske på olika ställen och som tidigare nämnt är familjemiljön en central plats. Det kan dock även ske på till exempel privata arbetsplatser och dessa sociala platser innebär inte per automatik att värderingarna man lär sig är demokratiska utan
fördomar gentemot olika etniska minoriteter kan utvecklas och fritt flöda mellan aktörerna i en viss miljö och bli vida accepterat (Thomsen och Olsen, 2017:917).
3.3 Empowerment
Teorin om empowerment talar om en förbättring och förstärkning av villkoren av i synnerhet människor som är utsatta, förtrycka eller lever i fattigdom och ska leda till social och
ekonomisk jämställdhet (Rigaud, 2020:138, Turner och Maschi, 2015:158). Den talar även om grupper som är dominerade eller underlägsna andra. Aspekter som ras, etnicitet, kultur eller klass formar individen och kan även vara orsaken till individens eller gruppens underlägsna eller överlägsna status (Turner och Maschi, 2015:151).
Arbetet med empowerment sker för att utveckla och höja individers självförtroende och detta sker genom att framhäva deras kapacitet och få dem att inse sina behov (Payne, 2002:353, Rigaud, 2020:139). Genom detta skapas kontroll över deras egna miljö som i längden innebär
att de anammar ett nytt positivt beteende då man även skapar förmågan att vara kritisk i förhållande till omvärlden (Payne, 2002:356, Turner och Maschi, 2015:156).
Arbetet sker genom främst 4 antaganden; 1. individer förstår sina egna behov bättre än någon annan och bör därför ha makten att själva uppfylla dem, 2. alla individer har styrkor som de kan använda, 3. arbetet med empowerment av individer är ett livslångt arbete och 4. kunskap och erfarenheter är nyttigt att inneha i detta arbete (Rigaud, 2020:143, Turner och Maschi, 2015:159).
Ensamkommande flyktingar kan som tidigare nämnt vara en grupp av individer som befinner sig i en stigmatiserad situation. Dessa har drag som kan hålla dem exkluderade från
majoritetsgruppen och har på grund av det lite socialt kapital och lägre självförtroende. Bourdieu skriver om socialt kapital och det beskrivs som en resurs som handlar om nätverk, normer och tillit som existerar mellan människor och mellan människan och samhället (Arensmeier, 2013:116, Persson och Persson, 2016:66). Inom socialt kapital finns det tre aspekter; 1. bonding som handlar om anknytningen mellan individer som tillhör samma krets, familj eller etnisk grupp, 2. bridging som handlar om anknytning mellan individer från olika sociala grupper för att utveckla gemensamma intressen och 3. linking som grupper eller individer med olika grader av makt och inflytande gemensamt försöker nå mål som är eftertransvärda för samtliga (Persson och Persson, 2016:68).
Socialisation och inlärningen som medföljer kan öka individens sociala kapital. Detta kan ske genom bland annat ett deltagande i föreningslivet som genererar kompetens och en vana av att samarbeta med andra. Man ger och får förtroende i medmänskliga relationer, lär sig att våga samarbeta kring ett gemensamt mål och genom det bildas eventuellt nya
grupptillhörigheter och relationer. I längden innebär det ökade sociala kapitalet en social tillit som gynnar en demokratisk och ekonomisk utveckling samt att individen genomgår en personlig empowerment som kan förbättra deras utsatta position i samhället (Vogel et al, 2003:53-54). Socialt kapital skapar trygghet och en känsla av tillhörighet och där det finns socialt kapital kan människor snabbare komma överens, sluta avtal och bygga upp strukturer (Arensmeier, 2013:115, Persson och Persson, 2016:69). Att inneha ett socialt kapital vilket även innebär att inneha ett fungerande socialt nätverk krävs tillsammans med en hyfsad
utbildningsnivå för ett inträde på arbetsmarknaden. Ett misslyckande i skolan och försämrat socialt nätverk leder till ett minskat socialt kapital och det är ett nutida problem bland unga män vilket resulterar i utanförskap, frustration, alienation och brist på respekt från andra. Under de senaste åren har Sverige tagit emot ett stort antal flyktingar och denna målgrupp befinner sig i en situation med ett lågt socialt kapital (Persson och Persson, 2016:67-68). Ett högt socialt kapital med bra relationer kopplas till färre allvarliga besvär med mindre
depression och dödlighet medan motsatsen med ett lägre socialt kapital med begränsade sociala nätverk, tillit och att inte lära sig språket kopplas till bland annat hemlöshet och en sämre psykisk hälsa (Starrin, 2011:96, Piuva et al, 2011:164-165).
Förbättrad kunskap i det lokala språket ökar en individs kulturella kapital i förhållande till andra individer (Hellum, 2009:7). Förutom språk så är kunskapen och förmågan att föra sig och klä sig på ett visst sätt en del av kulturellt kapital som i sig ökar chansen till att ta till sig relevant kunskap (Enelo, 2013:68). Andra typer av kapital är utbildningskapital, ekonomiskt kapital och humankapital som handlar om utbildningsbakgrund, den egna utbildningsnivån, rikedom och olika typer av kompetens och färdigheter (Enelo, 2013:67, Persson och Persson, 2016:71-72, Starrin och Rönning, 2011:29). Ett ökat kapital av olika slag leder till en
4.0 Metod och material
I min studie har jag använt mig av en intervjumetod för att samla in relevant information som ska besvara mina frågeställningar. Genom att använda sig av en typ av kvalitativ
forskningsmetod så ökar man sannolikheten att man får en djupare förståelse av ett visst socialt fenomen (Holme och Solvang, 1997:14, Ryen, 2011:15). Valet av metod möjliggör även längre och djupare diskussioner där informanten har möjlighet att fritt diskutera om mitt valda ämne. Det som främst särskiljer det från kvantitativa forskningsmetoder är närheten till källan som delar med sig information. En kvantitativ metod hade istället först och främst skapat ett avstånd till informanterna som ska dela med sig av sin information (Holme och Solvang, 1997:14). En positiv aspekt i kvantitativ forskning som min valda kvalitativa forskningsmetod uppenbarligen inte har är antalet informanter. En kvantitativ
forskningsmetod möjliggör att samla in information från ett större antal informanter och således få ett resultat som kan skapa en större validitet för studien och möjligen även en ny och intressant aspekt i resultatet från forskningen (Holme och Solvang, 1997:79). Det finns ett flertal olika typer av kvalitativa metoder och att genomföra intervjuer är en av dem. Information som har insamlats från en kvalitativ forskning visar en helhetsbild och skapar ett sammanhang och det kan bland annat nås i intervjuer där enkla och raka frågor kan ge komplexa och innehållsrika svar som visar på mönster, åsikter eller intressanta aspekter (Trost, 2005:7).
Jag har använt mig av en kvalitativ intervjumetod där jag har intervjuat 6 stycken personal. Personalen arbetar antingen på boenden där unga vuxna flyktingar bor eller så arbetar
personalen inom utslussverksamheten som innebär att de besöker unga vuxna flyktingar som bor i egna lägenheter och stödjer dem i deras vardagliga liv med olika frågor. Mitt metodval ökar möjligen sannolikheten för att jag ska få en djupare förståelse av personalen och dess uppfattning om integrationen och hur de arbetar med integrationsfrågor med unga vuxna flyktingar (Holme och Solvang, 1997:14, Ryen, 2011:15).
Jag använder mig av både ostrukturerade och semistrukturerade intervjufrågor. Orsaken till detta är att ostrukturerade, breda frågor låter informanten fritt berätta om sina känslor och
tankar om ämnet. Detta i kombination med semistrukturerade som direkt kommer att besvara relevanta ämnen är en bra kombination för att få fram ett trovärdigt svar (Bryman, 2008:438). Strukturerade frågor leder istället informanterna vilket innebär att deras svar kan vara
påverkade av intervjuaren och således inte representera informantens tankar, känslor och erfarenheter (Bryman, 2008:210).
Innan man påbörjar en intervju så finns det ett par saker att ta hänsyn till då det kan påverka resultatet man får. Att spela in sina intervjuer gör att man slipper anteckna lika mycket som kan ta ens uppmärksamhet från respondenten samtidigt som man i efterhand kan lyssna på materialet och eventuellt få en bättre förståelse eller analysera ens egen intervjumetod (Hallin och Helin, 2018:71, 74, Ryen, 2011:56, Trost, 2005:53-54).
Att informera deltagarna om frivilligheten att delta och inhämta samtycke från eventuella vårdnadshavare när respondenterna är minderåriga är även nödvändigt (Ryen, 2011:75). Man bör som intervjuare även informera om syftet med studien, att informanterna har rätt till anonymitet och att materialet endast kommer att användas till sitt syfte (Hallin och Helin, 2018:48, Ryen, 2011:57, Trost, 2005:40).
Som intervjuare ska man även vara uppmärksam på att inte utsätta informanterna för olika typer av stimuli som i slutändan kan påverka deras svar (Ryen, 2011:62). Man ska heller inte vara ifrågasättande utan intervjuarens uppgift är endast att försöka förstå informantens känslor, sätt att tanka, handla eller bete sig på (Trost, 2005:33, 37).
På grund av den rådande corona-pandemi, där det uppmuntras till att hålla socialt avstånd från andra människor, så har jag tagit valet att genomföra mina intervjuer per telefon istället för att genomföra dem ansikte-mot-ansikte. Det finns ett par aspekter intervjuaren bör vara uppmärksam på när man genomför intervjuer på telefon. De genomförs oftast fortare då man inte behöver ta sig till en viss plats och samtalen är kortare än om intervjuerna hade
genomförts personligt framför varandra. Detta innebär eventuellt att det i praktiken inhämtas kortare svar och mindre information om ämnet som man studerar (Bryman, 2008:457). Samtidigt så innebär telefonintervjuer att det sannolikt sker mindre påverkan på
säga att telefonintervjuer är mindre bra om man studerar ett känsligt ämne just på grund av att det är svårare att inhämta längre svar, bygga upp samma sorts tillit och det går heller inte att observera något. Observation kan i sig tillföra en del information. Det kan antingen vara direkta svar eller användas som komplement och hela den aspekten försvinner i och med att intervjuerna sker per telefon (Bryman, 2008:198).
Det inhämtade materialet från mina informanter kommer att fungera som mitt primärmaterial i min studie. Malmö stads integrationsplan utgör den grund och riktlinjer som
boendepersonalen har att rätta sig efter i sitt arbete med de ensamkommande, så för att kunna analysera och förstå intervjumaterialet behövs även en förståelse för integrationsplanen. Mitt sekundärmaterial kommer att bestå av mina valda teorier som är stigma, socialisation och empowerment. Jag kommer även att använda mig av tidigare forskning som har genomförts om liknande ämnen.
4.1 Metoddiskussion
Min valda metod ökar sannolikheten för att en djupare förståelse ska skapas av det som vi forskar om men samtidigt är det viktigt att vara medveten om att ett fåtal informanter kan ge ett resultat som ignorerar eventuellt avvikande svar och påverkar forskningens validitet (Ryen, 2011:17). Valet av metod möjliggör även längre och djupare diskussioner där
informanten har möjlighet att fritt diskutera om mitt valda ämne (Bryman, 2008:438, Holme och Solvang, 1997:14, Ryen, 2011:15).
Jag har använt mig av ett språk som är lättförståeligt för mina informanter för att framkalla deras åsikter och tankar och inte låta språket bli en faktor som påverkar deras förståelse eller bekvämlighet (Bryman, 2008:442). Intervjuerna spelades även in så att jag kunde lyssna på dem i efterhand, för endast anteckningar tar inte med informanternas känslor, språk och uttryck (Bryman, 2008:443). Att konstant föra anteckningar skapar även risken att skrivandet distraherar mig och att mindre uppmärksamhet ges till mina informanter (Hallin och Helin, 2018:71, 74, Ryen, 2011:56, Trost, 2005:53-54).
På grund av att det var telefonintervjuer som genomfördes så skapades även en rad fördelar och nackdelar. Mina informanter blir exempelvis inte distraherade under intervjuernas gång
av mig som intervjuare. Mina anteckningar, min fysiska närvaro eller en främmande miljö är faktorer som inte påverkade informanternas svar och förhoppningsvis genererade äkta svar (Bryman, 2008:198). Detta är fördelar av att genomföra telefonintervjuer men samtidigt finns det nackdelar. Som jag tidigare nämnde, så är avståndet mellan informanten och intervjuaren något som både kan förkorta intervjuerna och göra det svårt för dem att berätta om vissa aspekter i sitt arbete som kan vara känsliga (Bryman, 2008:457). Det är svårt att ge ett svar om huruvida en informant hade kunnat utveckla sina svar om intervjuerna genomfördes på ett annat sätt och således även utförligare eller annorlunda svar. Det är dock något jag, som intervjuare, bör vara medveten om och ha i åtanke när jag analyserar det inhämtade materialet.
4.2 Avgränsning
Jag har avgränsat mig till att endast använda mig av personal som för tillfället arbetar med flyktingar inom antingen hem för vård eller boende eller inom utslussverksamheten. Hem för vård eller boende är boende där unga vuxna flyktingar bor och där finns det närvarande personal dygnet runt som hjälper till med vardagliga aktiviteter. Inom utslussverksamheten arbetar personal med unga vuxna flyktingar som själva bor i egna lägenheter och regelbundet får besök där personalen vid behov kan ge stöd. Flyktingar som blir mer självgående lämnar tids nog boenden och hamnar i egna lägenheter. All personal arbetar även inom Malmö stad och detta har jag även medvetet valt ut från ett praktiskt perspektiv då det är lättare att hitta sådana informanter då jag själv bor, studerar och arbetar i Malmö och staden har även en egen integrationsplan som används som ett verktyg för att förstå begreppet integration från en rad olika synvinklar.
4.3 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Validiteten (trovärdigheten) och reliabiliteten (tillförlitligheten) är något man som är
önskvärt att man har högt av i ens forskningsstudie. Validiteten mäter huruvida man forskar om det som man är avsedd att mäta och reliabiliteten mäter bland annat om resultatet hade blivit detsamma vid en ny undersökning (Trost, 2005:111, 113). Generaliserbarhet talar om ett visst resultat i en studie skulle kunna generaliseras och användas för att förklara ett liknande fenomen fast på en exempelvis annan plats eller under någorlunda andra
förutsättningar. Kvalitativa studier beskrivs ofta som studier som har en låg grad av generaliserbarhet på grund av det låga antalet medverkande parter (Bryman, 2008:391).
Intervjuer kan användas i både kvantitativa och kvalitativa metoder men de skiljer sig oftast åt i vilken typ av frågor man använder sig av. Strukturerade associeras oftare med kvantitativ forskning medan semistrukturerade eller ostrukturerade används i kvalitativ forskning som har fokus på individens egna perspektiv. Överlag har strukturerade frågor en högre grad av validitet och reliabilitet på grund av att frågorna är formulerade på ett sätt som avser att man ska besvara dem utan att blanda in för mycket av ens egna perspektiv medan ostrukturerade är öppnare och bjuder in till att bredda sina svar och låta informanterna prata fritt (Bryman, 2008:437). På grund av valet av metod och typ av intervjufrågor så påstår jag att validiteten i min studie är relativt hög och resultatet i min studie besvarar mina frågeställningar.
Reliabiliteten och generaliserbarheten går dock hand i hand på flera sätt. I min studie har jag använt mig av sex stycken informanter och överlag kan det beskrivas ha en relativt låg grad av reliabilitet och generaliserbarhet. Orsaken till detta är att det blir svårt att argumentera att resultatet i en liknande studie hade blivit densamma och ännu mindre går det att argumentera att man kan generalisera forskningen och dess resultat och applicera det på en helt annan miljö som möjligtvis arbetar utifrån andra typer av vägledande dokument. Reliabiliteten och generaliserbarheten är möjligtvis högre om man talar om andra studier som även sker med unga vuxna flyktingar och deras integration i Malmö stad.
5.0 Malmö stads integrationsplan
Malmö stad har skapat en mall för hur man ska nå ett lyckat integrationsarbete och i det ingår ett mål och fokus. Man ska se barnens och ungdomarnas befintliga styrkor och resurser, möta deras behov samt leda dem och samhället mot integration och etablering. I längden ska de ensamkommande barnen ta mer kontroll över sina liv och bli självständiga (Lundberg och Josefsson, 2016;1). Arbetet ska utgå från individuella bedömningar som ska ta hänsyn till allas olikheter och situationen de befinner sig i. Ungdomen ska med hjälp av guidning hitta sin egen väg i sitt nya samhälle och känna bekräftelse, stärkande och stöttning där det finns behov (Lundberg och Josefsson, 2016:2). Integrationsplanen anger fem stycken
huvudområden;
1. kunskapsspridande insatser, 2. integrationskompetens hos personal, 3. tydliga roller och ansvar, 4. verksamhetsramar som värnar den personliga integriteten och 5. möjlighet till ekonomisk självständighet - bidrags(o)beroende.
För att motarbeta utanförskap, främlingsfientlighet, rasism och för att öppna upp fler arenor för barn och unga ska en mer nyanserad bild av ensamkommande flyktingar skapas och spridas. I nuläget generaliseras gruppen till en, trots att ungdomarna kommer ifrån olika länder, har olika religiösa eller icke-religiösa tillhörigheter, socioekonomiska bakgrunder, olika intressen och ambitioner osv. Hela arbetet ska även ha en positiv anda med plats för delaktighet, initiativtagande och konkreta insatser. All medverkande personal ska känna till alla insatser och mål. Det ska även finns samordning mellan olika grupperingar där allas roller och ansvarsuppgifter tydliggörs. Exempel på olika roller är boendepersonal,
skolpersonal och socialsekreterare och dessa bör ha samma bemötande, syn på rättigheter och skyldigheter etc. (Lundberg och Josefsson, 2016:3-4). I arbetet med ungdomar bör personal ha en balans mellan det professionella förhållningssättet och att arbeta i någons hem för att etablera en relation. Arbete med ungdomars ekonomi ska även vara i fokus där ungdomarna ska lära sig ta ansvar och sköta sin egen ekonomi (Lundberg och Josefsson, 2016:5).
Det praktiska arbetet med ungdomar ska genomföras med barnens behov i centrum (BBiC) där motiverande samtal ska vara centralt. Ungdomen ska vara delaktig, tränas i
självständighet, språket ska utvecklas, de ska informeras om samhället, god hälsa och ha möjlighet till identitetsutveckling. För att god integration ska uppnås ska faktisk och upplevd delaktighet finnas. Man ska förstå resurserna som ungdomen innehar, stärka dennes
förmågor, öva och stärka självkänslan, rusta dem för samhället och erbjuda kollektiva forum för delaktighet som husmöten, månadsbrev, åsiktslådor, rutiner för klagomålshantering, planeringsdagar, personalmöten och ansvarsgrupper (Lundberg och Josefsson, 2016:6).
Ungdomar ska även kunna följa sin självständighetsträning och utveckling genom “Hitta Rätt” som består av 100 arbetsblad uppdelade på sex områden; hälsa, utbildning, identitet och utveckling, familj och relationer, socialt samspel och klara sig själv. Språket är även viktigt för att kunna ta del av information, delta, vara självständig osv. och detta kan bland att uppnås genom sociala relationer, läsa böcker och tidningar osv. (Lundberg och Josefsson, 2016:7). Att knyta och bygga relationer är även viktigt för den individuella utvecklingen (Lundberg och Josefsson, 2016:8). Relationer är nyckeln till att känna sammanhang och för att nå känslan av delaktighet. Man bygger även upp ett socialt kontaktnät. För ungdomar kan fritidsaktiviteter vara ett bra ställe för att bygga relationer (Lundberg och Josefsson,
2016:9-10). Personal bör vara stöttande i byggandet av nätverk, studier och att ta sig in på arbetsmarknaden. En god skolnärvaro och goda relationer till arbetsmarknaden genom bland annat praktik bör vara av högst prioritet för ungdomarna och i personalens arbete (Lundberg och Josefsson, 2016:11).
Denna plan utgör den grund och riktlinjer som bland annat boendepersonalen har att rätta sig efter i sitt integrationsarbete med de ensamkommande.
6.0 Presentation av informanter
Jag har genomfört intervjuer med 6 stycken personer. Alla jobbar inom flyktingsektorn, 4 stycken på hem för vård eller boende och 2 stycken inom utslussverksamheten. Alla mina informanter har innan intervjuernas början informerats om rätten till att förbli anonyma, syftet med studien, att de kan avbryta intervjuerna när som helst och behöver inte förklara sig och att de inte behöver besvara frågor som de inte vill. Mina informanter tackade ja till att förbli anonyma och därför kommer jag att använda mig av fingerade namn. Jag kommer inte att använda mig av olika typer av detaljer som beskriver eller avslöjar på vilket boende de arbetar utan endast om de arbetar på hem för vård och boende eller inom utsluss samt hur länge de har arbetat inom verksamheten.
Informant 1 som jag väljer att kalla för Adam jobbar inom utsluss och har gjort det i ca 1,5 år men har arbetat totalt ca 4 år inom verksamheten. De 2,5 åren innan utsluss så jobbade han på hem för vård eller boende.
Informant 2 som jag väljer att kalla för Beatrice jobbar inom utsluss och har gjort det i ca 1,5 år.
Informant 3, Christina, jobbar på hem för vård eller boende och har gjort det i ca 5 år.
Informant 4, Daniel, jobbar på hem för vård eller boende och har gjort det i ca 4 år.
Informant 5, Erika, jobbar på hem för vård eller boende har gjort det i ca 6 år.
7.0 Resultat
Studiens syfte har varit att besvara frågeställningarna som är följande; 1. Hur arbetar boendepersonal för att integrera flyktingarna i samhället?
2. Vilka styrkor och svagheter ser boendepersonalen i dagens integrationsarbete?
Från mina genomförda intervjuer så framkommer olika teman som är återkommande hos flera av informanterna och som besvarar mina frågeställningar. Dessa är; självgående, utanförskap, vårdplan & dokumentation, språk och utmaningar. Härnäst kommer jag att presentera innebörden av teman, hur de har framkommit och vad de betyder i besvarandet av frågeställningarna.
7.1 Självgående
Under intervjuerna så framkom information om hur boendepersonal uppfattar begreppet integration och det hör ihop med syftet med deras arbete på daglig basis. Temat
“självgående” sammanfattar svaren på ett adekvat sätt och härnäst kommer jag att beskriva det.
Alla informanter var överens om begreppet integration och målet med deras arbete. De beskrev det på olika sätt men sammanfattningsvis kan man beskriva det med att deras unga vuxna flyktingar slutligen ska nå ett stadie där de ska vara självgående och sköta praktiska sysslor på egen hand. Alla mina informanter nämnde även att man ska bekanta sig med den rådande kulturen och normerna som finns och anpassa sig efter dem. Dessa två delar går hand i hand då en integration innebär att de unga flyktingarna ska lära sig och kunna genomföra en rad olika saker som är typiska för det svenska samhället på egen hand.
Denna slutsatsen kunde jag dra genom en rad uttalanden från mina informanter och följande citat är ett par exempel där ämnet kunde observeras.
Informanten Adam sa bland annat "Enligt mig är integration när folk som inte har fötts i Sverige och växer upp och tar kulturen...Det är viktigt att lära de exempelvis att vara i tid och sköta sig, kunna betala räkningar, lämna in viktiga papper...".
Informanten Erika sa bland annat "Att komma hit och bekanta sig med kulturen, för att kunna komma in i samhället. Så att man kan förstå kulturen...att man klarar sig självständigt och är självgående utan personalens hjälp och stöd...".
Mina andra informanter uttryckte sig på liknande sätt och det var ett stort fokus hos dem när det kommer till att flyktingarna ska klara av saker på egen hand med inget eller lite stöd av personalen. Detta sågs även av informanterna som en kulturell integration då idén om att kunna ta hand om sig själv och följa alla normer och regler är stereotypiskt för svensk kultur enligt bland annat informanten Adam.
Mina informanters tankar om integration stämmer även överens med teorierna som beskriver värdet av socialisation och dess inlärning av normer samt konkret utbildning inom bland annat språk. Inkludering och ökade kunskaper som ger ökat självförtroende stärker
individerna och skapar förutsättningar för att de ska bli självgående individer (Adler-Nissen, 2014:153, Hellum, 2009:7, Jönhill, 1995:75-76, Payne, 2002:353, Rigaud, 2020:138, 151, Turner och Maschi, 2015:158, Vogel et al, 2003:53-54).
Målet är att förändra de unga vuxna flyktingarna med behov av stöd till självgående
individer. Detta nås genom ett kontinuerligt arbete med dem där man tillsammans arbetar för att förbättra deras kunskaper i svenska, försöker förklara syftet och behovet av en
sysselsättning i form av skola och / eller arbete. Man ska även följa upp utvecklingen genom kontinuerlig dokumentation.
7.2 Vårdplan och dokumentation
I arbetet med de unga vuxna flyktingarna så använder sig personal av olika typer av
dokument och verktyg för att göra dem så självgående och integrerade som möjligt. Man har bland annat en genomförandeplan, Hitta Rätt-pärm, ärendegenomgång och kontinuerlig dokumentation. Detta är ett arbetssätt som både inkluderar flyktingarna och personalen och
som ses som ett nödvändigt verktyg av både personalen och Malmö stad i sitt arbete för att integrera flyktingarna och minska faktorerna som skapar utanförskapet för dem.
Genomförandeplanen och Hitta Rätt-pärmen innehåller olika delmoment som är viktiga för en gynnsam integration. Dessa innehåller bland annat uppgifter om hur man bör beté sig i olika sociala sammanhang och situationer, vilka myndigheter man ska vända sig till vid olika situationer, relevanta telefonnummer, vilka brister de anser att de har i sin egen uppfattning om integration etc. Detta arbete sker genom både utbildning och socialisering och förstärker individen på olika sätt, ökar dennes självförtroende och det sociala och kulturella kapitalet som i längden kan minska stigmatiseringen som flyktingarna befinner sig i (Adler-Nissen, 2014:153, Hellum, 2009:7, Jönhill, 1995:75-76, Payne, 2002:353, Rigaud, 2020:138, 151, Turner och Maschi, 2015:158, Vogel et al. 2003:53-54).
Samtidigt har personalen gemensamt regelbunden ärendegenomgång om varje ungdom där man tillsammans diskuterar utvecklingen hos denne; vad som kan uppmuntras ytterligare och vad som har stannat av.
Detta arbete sker samtidigt som daglig dokumentation genom journalanteckningar förs. Den dagliga dokumentationen innebär i praktiken att boendepersonal antecknar allt som kan vara relevant för annan personal eller för den unge flyktingen. Det kan handla om vissa saker de har gjort, planerar att göra, tankar, samtal som har genomförts, vilka brister eller positiva aspekter som personalen uppmärksammar etc. Syftet med den dagliga dokumentationen är att ha ett gemensamt förhållningssätt och arbetssätt till den unga flyktingen så att alla har fokus på relevanta aspekter och arbetar på ett sätt som gynnar individen i längden ur ett
integrationsperspektiv. Samtidigt är det en möjlighet för flyktingen att även ha koll på vad som händer med sin utveckling.
Alla mina informanter nämnde åtminstone ett av dem ovanstående verktygen för
dokumentation som en del i integrationsarbetet och att det är verktyg för att man ska kunna kvalitetssäkra arbetet och kunna följa upp och styra utvecklingen för flyktingarna.
Flera av mina informanter nämnde även att det dagliga flexibla och personliga arbetet med flyktingar är ett annat verktyg för att följa utvecklingen hos dem. Vardagligt umgänge med
samtal, aktiviteter och observation är således även ett verktyg som kan mäta integrationsarbetet och utvecklingen och det är nödvändigt för den officiella dokumentationen. Informanten Daniel sa bland annat följande citat;
"Jag skulle säga att det är främst erfarenhet man har där man kan jämföra utvecklingen hos individer i samma målgrupp och se om den personen behöver extra stöd. Det sker genom återkommande samtal."
Återkommande samtal och personligt umgänge är ett nödvändigt verktyg för flyktingar på boende. Det är dock extra viktigt när det kommer till att följa upp utvecklingen hos de unga flyktingarna över tid när de exempelvis hamnar i egna lägenheter och endast har kontakt med utsluss eller till och med efter deras tid med stöd av personal. Orsaken till det är för att personalen inte har några konkreta verktyg för att mäta utvecklingen när de väl lämnar verksamheten eller befinner sig i privata utslusslägenheter. Detta förtydligade informanterna Adam och Christina med följande citat;
"Hur följer vi upp för dem som det går bra för, det är oftast genom att de själva hör av sig och återkommer med hur det går för dem. Vi har inget konkret idag där vi kan mäta..."
och
"Man märker det successivt när ungdomarna själva, när de inte frågar efter hjälp lika mycket och att man följer upp det liksom..."
Förutom att samtal och umgänge är ett verktyg för att följa upp utvecklingen så kan det även fungera som en form av socialisering där flyktingen utvecklas (Jönhill, 1995:73, 75-76). Kombinationen av en rad olika dokument och vägledningar och vanligt umgänge genom samtal och observation är alltså enligt personalen det arbetssättet som man har och som följer upp utvecklingen av flyktingarna och deras integration över tid.
7.3 Språk
Det mest återkommande temat som framhävs som det viktigaste för en lyckad integration hos flyktingar är deras språkutveckling i svenska. Språket nämns som nödvändigt för att klara av utbildningen i skolan och för att hitta ett arbete som i sig är en del i att komma in i samhället och integreras. Informanterna nämner att de konstant arbetar med flyktingarnas språk genom att man talar svenska med dem, uppmuntrar dem till att gå i skolan, söka tillfälliga arbeten, lära känna svenska ungdomar eller sätter på svenska tv program.
Att kunna svenska är nyckeln till att vara en självgående individ och för att kunna ta kontakt med exempelvis olika myndigheter, genomföra jobbintervjuer, bygga relationer och kontakter med andra och för att kunna sköta sin skolgång på ett bra sätt. Förmågan att ta hand om sig själv ökar individens självförtroende, dess sociala och kulturella kapital och i längden
jämställdheten mellan olika sociala grupper (Payne, 2002:353, Rigaud, 2020:138-139, Turner och Maschi, 2015:158). Kunskapsbrister inom det svenska språket leder dock till motsatsen med ett lägre socialt och kulturellt kapital och utanförskap där individen inte inkluderas i majoritetsbefolkningens gemenskap på grund av sina brister i att vara självgående.
Informanten Erika sa även följande citat;
"... kan man språket så är det nyckeln till allt och man kan komma in till samhället på ett mycket enklare sätt."
Informanten Adam sa även;
"Språket är nyckeln till alla dörrar och skolan är en viktig grund för språket."
Informanten Daniel nämnde dock en intressant aspekt gällande de unga flyktingarnas
utveckling inom det svenska språket. Han är medveten om betydelsen av kunskaper i svenska och använder liknande inlärningsmetoder som de andra informanterna men nämnde att han själv inte har perfekt svenska och har inte genomgått någon officiell utbildning i hur man lär ut svenska till andra. Då personal nästan konstant är med flyktingarna under deras första år i Sverige så är det en eventuell brist inom integrationsplanen.
Han nämner även andra utmaningar som personal måste vara medveten om i arbetet med flyktingar. En plan fungerar så länge den utförs och för det så måste det finnas en personlig motivation hos flyktingen som engagerar denne i det nödvändiga integrationsarbetet. Den instabila situationen gällande uppehållstillstånd och att vissa flyktingar inte vet om de kommer att ha rätt till att befinna sig i Sverige under resten av sina liv påverkar även deras hälsa på ett negativt sätt. Tillfälliga uppehållstillstånd kan enligt informanten Daniel göra det mycket svårare att engagera personerna till att studera vidare och förbättra sina
språkkunskaper och således i längden även lyckas bättre när de inte ens vet, om de kommer att stanna kvar i landet. Detta stöds även av Morey som skriver om den stigmatiserade flyktingens negativa mående när framtiden är oviss gällande uppehållstillstånd och eventuell deportation (2018:461).
7.4 Utmaningar
Mina informanter har även uppmärksammat andra utmaningar och eventuella hinder i
integrationsarbetet med flyktingar. Jag nämnde nyss utmaningar i studier relaterade till språk när det kommer till kunskaper hos personalen och den eventuella personliga motivationen hos vissa flyktingar. Tidigare nämndes även brist på konkreta verktyg som kan mäta
integrationsarbetet över tid.
En annan uppmärksammad utmaning som informanterna Adam, Beatrice och Erika har lyft fram är utanförskapet och fördomar som flyktingarna måste utstå.
Informanten Beatrice säger exempelvis:
"Att samhället inte accepterar de lika enkelt och de stöter på motstånd från majoriteten."
Informanten Erika säger;
"Förbättra motståndet från samhället, det kan vara svårt när ungdomarna känner sig utanför och genomgår någon form av diskriminering.".
Detta är aspekter som får flyktingarna att känna sig utanför i förhållande till den svenskfödda befolkningen och eventuellt minskar den personliga motivationen till att försöka integreras när man känner av en motvilja hos majoritetspopulationen. Detta har lett till att vissa flyktingar isolerar sig och mestadels umgås med andra med liknande bakgrund vilket ökar deras utanförskap. Informanten Adam säger därför att han gärna vill se fler flyktingar i olika typer av föreningar där medlemmar mestadels inte är från samma land eller kultur. Man behöver gå utanför sin personliga bubbla som man är van med och trygg i. På det sättet utvecklar man både språket och integreras men samtidigt skapas en positivare bild av flyktingar hos individer som normalt sett tillhör en annan social grupp.
De utmärkande dragen placerar flyktingar i ett stigmatiserat utanförskap och ett deltagande i föreningslivet medför en socialisering som bland annat kan öka deras social och kulturella kapital och i längden förändra bilden av flyktingar och placera dem i en annan positivare social grupp (Goffman, 2014:9, Jönhill, 1995:75-76, Vogel et al, 2003:53-54).
Fredrik lyfte fram utmaningar gällande den personliga motivationen hos flyktingar. Han delar de andra informanternas arbetsmetoder och förstod betydelsen av att vara motiverad, men sa att han har märkt av en ovilja till att förbättras på sätt som kan gynna integrationen hos vissa flyktingar. Detta kan enligt Morey förklaras av den ovissa situationen vissa flyktingar befinner sig där de inte vet om de kommer att deporteras (2018:461). De förväntar sig att personalen ska göra allt åt dem och detta har lett till en situation där flyktingen inte förbättras, utanförskapet kvarstår men viljan till att hjälpa till har även minskat för Fredrik. Han
genomför istället bara det som förväntas av honom. Mindre stöd från personal kan istället leda till att flyktingarna kommer att ha mindre vilja till att motiveras i längden vilket håller utanförskapet levande. Han visade med sitt uttryck att den personliga motivationen inte bara påverkar flyktingens integrationsprocess utan även arbetsmoralen hos personalen vilket kan ha effekt på deras arbete med andra flyktingar och således även deras integrationsprocess.
8.0 Analys
Det inhämtade materialet från mina genomförda intervjuer ska tolkas med hjälp av teorierna om stigma, socialisation och empowerment. Jag kommer även att använda mig av tidigare forskning som har genomförts inom studieområdet och Malmö stads egna integrationsplan som stöd för att bättre kunna förstå resultatet.
8.1 Stigma
Som jag tidigare har beskrivit så talar teorin om stigma om den stigmatiserade rollen som vissa underlägsna grupper eller individer befinner sig i. Detta skapar i sig problem som utanförskap på grund av att de må ha en eller flera aspekter som gör dem annorlunda i förhållande till majoritetsbefolkningen (Goffman, 2014:9, Stangor och Crandall, 2003:63). Från mina intervjuer så framkom det en rad olika uttalanden och punkter som framhäver att flyktingar enligt personalen även befinner sig till viss del i en stigmatiserad roll på grund av deras sociala position som en flykting. Detta leder vidare till en rad olika utmaningar som personalen och flyktingar har i sitt integrationsarbete.
Informanterna Beatrice och Erika sa bland annat;
"Att samhället inte accepterar dem lika enkelt och de stöter på motstånd från majoriteten."
och
"Förbättra motståndet från samhället, det kan vara svårt när ungdomarna känner sig utanför och genomgår någon form av diskriminering.".
Detta visar sig i flyktingarnas förmåga att interagera med majoritetsbefolkningen som inte är flyktingar och således även i deras språkutveckling och relationsbyggande. De har svårt att komma in i samhället på olika sätt och det resulterar i att man håller sig till sin egna sociala grupp som i längden alltså gör det svårare att utvecklas på flera sätt och integreras på ett lyckosamt sätt. Tidigare har jag även beskrivit hur varje samhälle och social miljö själv
bestämmer vilka faktorer som delar in människor i olika grupper (Dovidio et al, 2003:5-6, Eriksen, 2002:30, Goffman, 2014:12).
Mina informanter beskriver hur det i flyktingarnas fall handlar om ursprung. De ses som främlingar på grund av sin sociala status som flykting, ursprung, språk etc. och har då svårare att involveras i majoritetsgruppen och blir utstötta. Så som min informant beskriver; att ungdomarna känner sig utanför så säger teorin om stigma detsamma, och det skapar spänning mellan grupper (Goffman, 2014:127).
Denna stigman är dock svår att undkomma då flyktingarna och det svenska samhället är olika från första början. Informanten Adam beskrev att det viktigaste för flyktingar är att lära sig hur det fungerar i det svenska samhället. Han pratar om krockar i levnadssätt och säger bland annat följande;
“Det är viktigt att lära de exempelvis att vara i tid och sköta sig, kunna betala räkningar, lämna in viktiga papper och sköta sig rätt för att kunna klara sig i samhället. Det är svårt med tanke på att de kommer från en annan kultur och samhället där systemet fungerar på ett annorlunda sätt. Enkelt exempel är att vi har kösystem och oskrivna normer som skiljer. Ifall man inte betalar en faktura eller missar komma i tid till ett viktigt ärende finns det
konsekvenser av ens handlingar men den kulturen de kommer ifrån så har man inte dessa regler som man följer för att klara sig. Det är det som saknas i deras samhälle där i Sverige man lever efter dessa riktlinjer.”
Stigma kan förklara den rådande situationen, att samhället bör vara öppensinnat gentemot förändringar och att flyktingarna bör försöka minska orsakerna till stigmatiseringen men som Adam sa så finns det en massa olika aspekter som gör flyktingar annorlunda och varje punkt är en potentiell orsak till ytterligare stigmatisering. Att inte ställa sig i kö är en liten punkt som inte är emot lagen men som kan orsaka att de resterande personerna i den sociala situationen kommer att reagera på flyktingens beteende. Utgångspunkten i en flyktings liv i det svenska samhället är således ett utanförskap där stigman är verklig.
8.2 Socialisation
Teorin om socialisation bygger vidare på den stigmatiserade rollen som flyktingarna lever i enligt mina informanter. Den talar om det större sociala systemet som samhället består av och individens roll, struktur och placering i det (Jönhill, 1995:61-62, 66). Teorin om stigma och informanternas syn på flyktingarna placerar dem i en annan social grupp än
majoritetsbefolkningen och den skapar ett utanförskap och som även då stöter på motstånd och diskriminering. Det som gör dem annorlunda är exempelvis som informanten Adam beskriver;
"...folk som inte har fötts i Sverige och växer upp och tar kulturen...Det är viktigt att lära de exempelvis att vara i tid och sköta sig, kunna betala räkningar, lämna in viktiga papper..."
De bedöms som annorlunda enligt majoritetsbefolkningen, informanterna och sig själva och det gör att deras temporära sociala grupp är densamma som andra individer som befinner sig i samma situation. Socialisation talar om samhällets normer som formar individen och det visar på skillnader och gemensamma faktorer mellan olika sociala grupper (Colesso et al, 2013:79, Jönhill, 1995:75-76, Riss, 2012:69, Öquist, 2003:21).
Individer hamnar i en viss social grupp genom att de själva väljer ut vänner och bekanta som liknar dem själva på flera olika sätt (Arnett, 2016;97). På grund av det så kan det vara svårare att interagera med medlemmar som tillhör andra sociala grupper och negativa effekter av det kan vara att man inte lär sig grundläggande samhälleliga normer och det svenska språket. Umgänge med personer från en annan social grupp kan således istället leda till en förbättring av deras språkkunskaper i svenska. På grund av det så uppmuntrar dock informanten Adam sina unga vuxna flyktingar att vara aktiva i föreningar med medlemmar som nödvändigtvis inte delar samma ursprung. Det kan bli en social kamp för grupptillhörighet och båda valen har både för- och nackdelar men ett utbyte av social grupp är uppmuntrat av mina
informanter om det innebär att man kan förbättra sina individuella kunskaper och möjlighet till integration.
Informanten Beatrice nämner dock även att samhället inte accepterar dem lika enkelt och att de stöter på motstånd från majoriteten och måste bevisa att de är bra individer hela tiden. Hennes tankar är att flyktingar under en längre period i Sverige tillhör en underlägsen social grupp som arbetar för acceptans och utstår dominans från icke-flyktingarna. Beatrice
berättade även i intervjuerna att hon anlände till Sverige som flykting och var tvungen att gå igenom samma resa som ungdomarna gör och känner till vad det innebär att försöka
integreras i samhället och kämpa mot hindren som står i ens väg.
Teorin om socialisation beskriver således hur synen på flyktingar är och vilken status de eventuellt kan ha i samhällsstrukturer och teorin om stigman klargör detta och även orsaken till deras status och utanförskap.
8.3 Empowerment
I arbetet med att integreras på ett lyckosamt sätt och minska utanförskapet så fokuseras det mycket på vissa aspekter i flyktingarnas liv. Alla informanter hade samma åsikt och mål i sitt arbete som var att göra flyktingarna självständiga så att de kan utföra vanliga vardagliga sysslor utan personalens hjälp och stöd. En självgående individ som agerar enligt normen i samhället förstår således även enligt informanterna den inhemska kulturen och kommer in i samhället. För att detta ska ske så är kunskap inom det svenska språket nödvändigt. Som jag dock har lyft fram tidigare under analysen så är deras stigmatiserade roll och tillhörighet till en underlägsen och svagare social grupp hinder som eventuellt kan stå i vägen för deras mål som självgående individer. Mina informanter sa bland annat följande under intervjuerna;
"Att komma hit och bekanta sig med kulturen, för att kunna komma in i samhället. Så att man kan förstå kulturen...att man klarar sig självständigt och är självgående utan personalens hjälp och stöd..."
"... kan man språket så är det nyckeln till allt och man kan komma in till samhället på ett mycket enklare sätt."
Överlag kan man dra slutsatsen att bättre kunskaper i det svenska språket är nödvändigt enligt mina informanter för att klara av skolan, slutligen hitta ett jobb och således bli en självständig individ som kan ta hand om sig själv. Mina informanter arbetar tillsammans med flyktingarna på en rad olika sätt för att just förbättra deras kunskaper i det svenska språket och även med utmaningarna som finns i det arbetet. Alla är medvetna om betydelsen av det och tankarna kring det stöds även av teorin om empowerment.
För att människor som exempelvis är utsatta eller förtrycka på något sätt så talar teorin om empowerment om förbättringar och förstärkningar som i slutändan ska leda till en bland annat social jämställdhet där rollen som en underlägsen social grupp minskar. Idéen om utsatthet eller förtryck påvisar även om att det finns grupper som är dominerande och andra som är underlägsna och i våra informanters uttalanden så framkommer det att flyktingarna är underlägsna och behöver förbättra vissa villkor som sina språkkunskaper för att i slutändan nå social jämställdhet genom skola och arbete och ett ökat socialt och kulturellt kapital (Arensmeier, 2013:115, Hellum, 2009:7, Rigaud, 2020:138, 151, Turner och Maschi, 2015: 158, Vogel et al, 2003:53-54).
Detta behöver de dock själva inse och skapa viljan till att lära sig. Genom att de inser sitt behov av språkkunskaper så kommer de i längden även anamma ett nytt positivt beteende och bli självgående individer. Det går inte att nå det positiva resultatet från empowerment om individen själv inte vill det. Det måste således finnas ett samarbete där båda parter önskar samma resultat (Payne, 2002:353, Rigaud, 2020:139). En metod för att uppnå detta är genom MI (motivational interviewing) som informanten Beatrice pratade om under intervjun. Beatrices egna bakgrund som flykting och därmed vetskapen om vad man bör göra för att integreras i samhället gör att hon vet vad som behöver sägas för att motivera flyktingarna då de delar liknande bakgrund, motstånd och flyktingarna kan se ett mål som känns realistiskt för dem. Beatrice sa under intervjun att en arbetsmetod med flyktingarna är just MI-samtal där hon använder sig själv som exempel i allt som har gjort och bör göras och att det inte är omöjligt att hitta arbete osv. Det är en metod som Beatrice framlyfter som välfungerande då det skapar en känsla av möjlighet hos flyktingarna.
