Att förmå vanebilister att bli stolta cyklister
- En studie om förändringsagenters uppfattningar av sin yrkesroll i
ett ständigt föränderligt samhälle
How to make car-addicts become proud cyclists
- A study about change agents´ view of their professional role in a constant changing society
Bild 1. Författarnas bild.
Martin Forsberg Paulina Sjölin Miljövetenskap III
Handledare: Magnus Johansson VT 2012
Förord
Tack till samtliga medarbetare på Trafikmiljöenheten vid Gatukontoret Malmö stad för att ni tog er tid för intervjuer som var intressanta och som gav väldigt spännande perspektiv till denna uppsats. Tack Magnus Johansson för handledning med bra tips, stöttning och tydliga delmål i uppsatsskrivandet. Vi vill även passa på att tacka varandra för ett bra samarbete. Tack Paulina. Tack Martin.
Sammandrag
Trots att vetskapen om klimatförändringar är utbredd bland människor, verkar individer sällan fundera över att deras egna handlingar bidrar till klimatförändringar när de väljer hur de ska transportera sig, detta märks ¨tydligt när det kommer till det utbredda användandet av bil.
För att minska andelen ”onödig” bilism drivs arbeten, inom Malmö stad, med fokus på information, kommunikation och kampanjer som ämnar öka andelen gång-, cykel- och kollektivtrafikresenärer. Detta arbete kan sammanfattas med ett ord: beteendepåverkan. Målet med beteendeförändringar är en del i arbetet mot att göra Malmö till en mer attraktiv och hållbar stad.
Syftet med studien är att undersöka hur förändringsagenter på kommunal nivå i Malmö uppfattar sitt yrke och sin yrkesroll, vilket innefattar hur de uppfattar de ramar inom vilka de arbetar, hur de uppfattar kompetens, vilken uppfattning de har av framgång i arbetet samt hur framgång kan och bör mätas. Det empiriska materialet i denna studie är en kvalitativ analys av sex intervjuer med förändringsagenter på Trafikmiljöenheten inom Malmö Stad.
Resultatet visar att de intervjuade förändringsagenterna ser både möjligheter och hinder med att jobba inom offentlig sektor. Fördelarna menar de, är att de känner en viss frihet då de inte skall ”sälja en produkt”, att de har möjlighet att påverka hur arbetet skall genomföras och att de har möjlighet att komma med egna idéer. Nackdelarna är att det professionella spelrummet i hög grad är beroende av det politiska spelrummet, där det finns en spänning mellan att jobba långsiktigt samtidigt som effekter på kort sikt skall kunna presenteras.
Det är viktigt för förändringsagenter att ha social och interpersonell kompetens, snarare än teknisk och praktisk kompetens för att göra ett bra arbete. Intervjupersonerna uppfattar att det skett en allmän förändring av den allmänna attityden till miljö- och trafikfrågor de senaste 10 till 15 åren, vilket har gjort det lättare för förändringsagenterna att nå ut med sina budskap.
Nyckelord: Beteendeförändring, Kompetens, Miljö, Hållbar utveckling, Förändringsagent.
Abstract
Although knowledge about the complex of problems with climate change is widespread, individuals often do not consider their own actions as contributors to climate change when they make their own choice of how to transport themselves, especially with the widespread use of cars.
To reduce unnecessary car use, work is taking place at the public sector level in the city of Malmö. Through information, communication and campaigns, the city aims to raise the amount of pedestrians, cyclists and public transport users; this job can be summarized as: behavioral change. This job is part of the aim to make Malmö a more attractive and more sustainable city.
The purpose of this study is to investigate how agents of change at the public sector level understand their profession and their professional role. This involves how they understand the boundaries in which they can operate, their understanding of competencies, how they understand success in their work, and how success can be and should be measured. The study took place through a qualitative study in the form of interviews where six agents of change at the Trafikmiljöenheten in Malmö Stad make up the empirical population for the study.
The results show that the interviewed agents of change see opportunities and hindrances with working in the public sector. The advantages are that they feel a level of freedom, as they are not a company aiming to sell a product and that they feel they have the opportunity to affect how the work should go about through the opportunity to bring forward their own ideas. The disadvantages are the political arena that they are a part of, where the policies of the ruling politicians form the boundaries in which the agents of change can perform their work. There is tension between working with effects that only become evident in the long-term and the demands of showing short-term effects. The agents of change say that competencies of social and interpersonal character rather than technical and practical competencies are important for doing a good job. The interviewees outlined that the general attitude towards environmental questions and choice of transport modes has changed over the past 10-15 years which makes it easier for the agents of change to reach out with their messages.
Keywords: Behavioral Change, Lifestyle, Environment, Sustainable Development, Agent of change.
Innehåll
1. Introduktion ... 7
1.1 Inledning ... 7
1.2 Syfte och problemformulering ... 8
1.3 Disposition ... 8
2. Bakgrund ... 9
2.1 Livsstil och miljö – medvetet och rationellt beteende ... 9
2.2 Hållbar utveckling – och begreppets komplexitet ... 12
2.3 Hållbar utveckling underifrån – kommun och medborgare ... 14
2.4 Förändringsagenten – med ansvar att skapa bra förutsättningar ... 16
2.5 Att förstå kompetens - individuellt och kollektivt ... 18
3. Metod, material och genomförande ... 21
3.1 Kvalitativ metod – en teoretisk startpunkt ... 21
3.2 Mänskliga berättelser – en process för tolkning ... 22
3.3 Urval – som snöbollskastande resenärer ... 23
3.4 Genomförande – den empiriska undersökningen ... 24
3.5 Etiska överväganden – vår ryggsäck och intervjupersonernas integritet ... 26
4. Resultat ... 28
4.1 Uppfattningar av ramar ... 28
4.1.1 Uppfattningar av politiska ramar ... 28
4.1.2 Uppfattningar av den interna attityden inom Gatukontoret ... 31
4.1.3. Uppfattningar av samhällsattityden ... 32
4.2 Uppfattningar av arbetet ... 33
4.2.1 Uppfattningar av förändringsagentens roll ... 33
4.2.3 Uppfattningar av verktyg och strategier ... 38
4.2.4 Uppfattningar av framgång ... 41
4.3 Sammanfattande resultat ... 42
5. Diskussion ... 46
5.1 Politikens styrande ramar – frihet och krav ... 46
5.2 Den interna attityden – från motstånd till efterfrågan ... 47
5.3 Samhällsattityd – utveckling som underlättar ... 49
5.4 Förändringsagentens roll – kompetens, förtroende och ansvar ... 50
5.5 Målgrupper – att bemöta eller inte ens försöka ... 53
5.6 Verktyg och strategier – att jobba mjukt eller hårt ... 54
5.7 Tecken på framgång – uppmärksamhet och interna attityder ... 56
6. Sammanfattning ... 57
Referenser ... 59
1. Introduktion
1.1 Inledning
Människans användning av bil är en starkt bidragande faktor till klimatförändringarna. De flesta människor är idag väl medvetna om att deras beteende kopplat till val av färdsätt, exempelvis bil, påverkar miljön och bidrar till ökade klimatförändringar. Trots medvetenheten tycks det vara svårt att ändra de beteenden som bidrar till de negativa effekterna, en orsak till detta kan vara att de direkta och negativa effekterna vid användande av bil till stor del är osynliga för den som utför beteendet. För att minska det generella användandet av bil, och inte minst andelen korta bilresor i Malmö, arbetar bland annat Trafikmiljöenheten inom Malmö stad med information och kommunikation genom kampanjer vars mål är att öka andelen gång-, cykel- och kollektivtrafikresenärer.
Arbetet, vilket riktar sig till stadens invånare, företag och diverse andra aktörer kan sammanfattas med ett ord: beteendepåverkan. Målet med arbetet är att uppnå attityd- och beteendeförändringar hos människor som färdas inom Malmö, och därmed också bidra till att göra Malmö till en mer hållbar och attraktiv stad (Malmö Stad, 2009). En av uppgifterna är att lyfta fram de osynliga aspekterna med bilanvändning och dess miljöpåverkan samt förmedla att arbetet kräver ett långsiktigt perspektiv. Beteendepåverkande åtgärder ämnar påverka människors livsstil, attityd och beteende, vilket i sin tur kan bidra till en hållbar utveckling. Idag är hållbar utveckling en vedertagen ledstjärna inte minst i arbete kopplat till åtgärder för ändrade beteenden.
Det empiriska materialet i denna uppsats är intervjuer med en grupp människor vilka vi kallar förändringsagenter (Hallgren & Ljung, 2005) som arbetar med att påverka beteenden kopplat till val av transportsätt inom Malmö. Uppsatsens fokus är förändringsagenternas uppfattningar av deras yrke, sin yrkesroll och arbetssätt.
1.2 Syfte och problemformulering
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur förändringsagenter uppfattar sin yrkesroll och hur de uppfattar uppdraget att jobba med beteendepåverkande åtgärder i riktning mot att få människor att använda mer hållbara färdsätt.
För att undersöka hur förändringsagenter uppfattar sin yrkesroll och sitt uppdrag ämnar vi svara på följande frågor:
Hur uppfattar förändringsagenterna de ramar inom vilka de arbetar? Vilka kompetenser uppfattar förändringsagenterna som viktiga? Vad är uppfattningen av framgång och hur mäts den?
1.3 Disposition
Uppsatsen är indelad i sex kapitel. Det första innefattar inledning, syfte och problemställning för den empiriska studien. I kapitel 2 redovisas den teoretiska bakgrunden. I kapitel 3 redogörs den kvalitativa metod som använts för insamling av empirisk data vid undersökningen och hur undersökningen genomförts. I kapitel 4 redovisas resultat och en sammanfattning av dessa. I kapitel 5 diskuteras resultatet följt av kapitel 6 som innehåller en avslutande sammanfattning.
2. Bakgrund
2.1 Livsstil och miljö – medvetet och rationellt beteende
Det finns en förfärlig vana som människor ibland faller in i. Den vanan är att vi använder hjärnan baklänges: inte för att utforska världen och förstå den, men för att övertyga oss själva att världen är så som vi vill att den ska vara (Ran Prieur i Jonstrand, 2010, s.10).
Många känner nog igen sig i det Anna-Lisa Lindén (1994) talar om då hon beskriver hur de flesta av oss människor i dagens samhälle faktiskt är medvetna om att vårt levnadssätt har en negativ påverkan på miljön. Hon menar att det finns enstaka grupper av människor som aktivt visar misstycke och oro inför planetens framtid genom att på olika sätt belysa problematiken; exempelvis genom media, eller samtal och diskussioner människor emellan. På samhällsnivå verkar myndigheter och organisationer för att formulera målsättningar, normer och lagar vars funktion ämnar förhindra eller uppmuntra specifika handlingar (Lindén, 1994).
Lindén menar att de flesta människor är fullt medvetna men inte speciellt handlingskraftiga och när det sätts ett frö i människans medvetande tar processen mot ett ändrat beteende och en attitydförändring ofta mycket lång tid (ibid). Trots att de flesta människor är medvetna kan de osynliga effekterna av ett visst beteende förklara varför få människor ändrar sitt beteende.
Att människor är medvetna men inte så handlingskraftiga handlar inte enbart om lathet. En aspekt som förklarar människors oförmåga att ändra sina beteenden mot mer hållbara är individers olika förutsättningar att genomföra eftersträvansvärda handlingar, som i sin tur bygger på individuella värderingar. Lindén pekar på hinder i vardagslivet vilka kan medföra att individer måste avstå från ett mindre miljöskadligt beteende: ” exempelvis en person som prioriterar att åka kollektivt till arbetsplatsen av miljöskäl, men varje dag reser med egen bil eftersom arbetstider, resväg och tillgänglig kollektivtrafik inte sammanfaller” (Lindén, 1994, s.14).
Vidare menar Lindén att det är den enskilda individen som avgör om ett rekommenderat handlingsmönster är praktiskt genomförbart eller inte, där individers enskilda handlingar och hela handlingsmönster tar form genom tillämpning av den kunskap individen har om ett fenomen (Lindén, 1994).
Tittar vi på bilanvändning som en handling och ett handlingsmönster exemplifierar Sverker C. Jagers (2005, s.62) bilåkning som ett exempel på en aktivitet
som skapar osynliga miljöproblem. Jagers menar att de synligaste effekterna av klimatpåverkan är belagda till andra regioner i världen än Sverige. Att människor här i Sverige, och andra delar av västvärlden inte står inför det direkta hotet tycks göra det svårt för oss att ändra våra beteenden, till att exempelvis använda mer miljövänliga och hållbara sätt att resa.
Osynliga miljöproblem är även något antropologen Alf Hornborg (2010) talar om då han menar att människor i västvärlden har svårt att se hur deras vardagliga beteenden och handlingar påverkar både människor och natur på andra sidan jordklotet. Han menar att problemet är att vi människor i västvärlden inte behöver ”ha kontakt med eländet” (Hornborg, 2010, s.31). Han menar vidare att det är människans verklighetsuppfattning som är det största problemet: ”det sägs ofta i miljö- och utvecklingsdebatten […] att vi måste utveckla en ny världsbild, ett sätt att tänka, för att kunna ta itu med de stora överlevnadsfrågorna” (Hornborg, 2010, s.56) och menar vidare att människan först och främst borde lära sig att ”uppfatta verkligheten som relationer och processer snarare än som avgränsbara objekt eller ”ting” (ibid). Vidare menar Hornborg att det blivit allt tydligare att miljöproblemen idag handlar om människans avsaknad av att förmå brädda sitt synfält från lokal till global nivå (Hornborg, 2010).
Att förmå människor att ändra miljöskadliga beteenden på lokal nivå för att på så vis minska globala effekter är en utmaning. De osynliga effekterna, vid exempelvis användning av bil, gör det svårt för människor att ändra sitt beteende.
Vidare uppenbarar sig ytterligare svårigheter i arbetet med globala problem på lokal nivå då det är svårt att som förändringsagent visa på de positiva effekter en åtgärd har, då även dessa oftast uppfattas vara osynliga. Det är även svårt att utläsa om redan vidtagna åtgärder och förändringar bidragit till förbättring eller försämring. Att arbeta med osynliga effekter som orsakar osynliga problem, där lösningarna och åtgärderna är osynliga, är helt enkelt komplext.
Hur skall då ett skadligt lokalt handlingsmönster kunna minskas eller till och med upphöra? Exemplifierar vi vidare kring användning av bil ställer sig Jagers (2005) frågan: ”kan man […] inte bara tvinga folk att helt sluta eller åtminstone minska sin bilåkning?” (Jagers, 2005, s.62), och menar att politisk styrning och politiskt initierade förändringar inte kan eller får, i rent demokratisk anda, kränka människors rättigheter; om människor vill använda bil måste de få göra det.
Samhällen av västerländskt slag baseras på en hög tilltro till enskilda individers förnuft och de framsteg som blir möjliga om människor ges frihet att använda sitt förnuft. Tron på förnuft och framsteg går tillbaka till renässansen och de vetenskapliga upptäckterna, tankarna utvecklades med upplysningen och franska revolutionen och formulerades i liberalismens ideologi. Förnuftiga människor behöver inte ledas, styras och regleras, de kan, till gagn för helheten, ta hand om sig själva på lika rättsliga villkor (Pihl, 2007, s.17).
Hur ovan citat går ihop med: ”vid användningen av allmänna tillgångar tenderar det individuellt rationella att bli kollektivt slöseri” (Pihl, 2007, s.17) är dock inte helt klart; vad är det som gör att rationella människor orsakar så stora problem?
Håkan Pihl (2007) pekar på diverse sociala mekanismer, eller snarare dilemman, som motverkar, försvårar och begränsar den enskilde människans incitament för ”rätt” sorts beteende. Kända teorier som exempelvis free-rider1,
fångarnas dilemma2 och allmänningarnas tragedi3 bör nämnas för att belysa miljöproblematiken. Pihl nämner även det cyniskt rationella ”langar-argumentet” vilket bygger på synsättet: ”skadan kommer att inträffa ändå, lika bra att dra nytta av det”; ett synsätt som ämnar göra det legitimt att göra ”fel” då skadan ändå kommer att ske (ibid). När skadan dessutom är osynlig för en person vid utförandet av ett visst beteende eller handling, exempelvis bilanvändning, tycks det vara ännu svårare att göra ”rätt”.
Att arbeta med beteendepåverkande åtgärder bygger till stor del på kommunikation. Lars Hallgren och Magnus Ljung (2005) menar att samhällen skapas och upprätthålls via kommunikation, där kommunikation både kan skapa och lösa problem. En svårighet i arbetet med att kommunicera beteendepåverkande åtgärder är att vissa beteende skapar osynliga problem samt att vinsterna av andra ”bättre” beteende även de är osynliga. För att kommunikationen med beteendepåverkande
1
Free-rider: En situation där en enskild individ har incitament att ”göra för lite eller ingenting alls för att minska misshushållningen” av exempelvis resurser eller ändra ett beteende, där alla individer kan ”smita undan sin del av uppoffringen och ändå få del av det positiva resultat som andras arbete ger” (Pihl, 2007, s.27).
2 Fångarnas dilemma: ”Benämningen fångarnas dilemma används ofta för att analysera situationer där
enskilda individer fattar beslut utan koordination trots att besluten berör varandra. Exempelvis väljer den enskilde bilisten sin egen hastighet och tar övriga bilars hastighet för given” (NE.se, 2012a).
3 Allmänningarnas tragedi: ”med fritt tillträde riskerar sociala mekanismer att skapas som leder till överutnyttjande” där den individuella rationaliteten inte stämmer överens med det kollektivt rationella (Pihl, 2007, s.20).
åtgärder skall bli framgångsrikt krävs kunskap om miljöpåverkande beteenden och hur problem skall kunna lösas, där en bred förståelse för både människan och samhället är grundläggande.
Hallgren och Ljung menar (2005) att en människas miljöpåverkande beteende beror på människans psykologi och det samhällsklimat hon befinner sig i. Det är kombinationen av människan själv, situationen som omger henne och andra människor i hennes omgivning, vad som finns till människans förfogande och hur människan upplever syftet med den levda situationen som påverkar människans beteende (ibid).
2.2 Hållbar utveckling – och begreppets komplexitet
Vad innebär egentligen hållbar utveckling? Den mest vedertagna definitionen går att finna i Our Common Future från 1987 (även känd som Brundtlandsrapporten). I rapporten beskrivs hållbar utveckling som ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (WCED, 1987, s.43). Vilken sorts utveckling kan tillfredsställa dagens behov utan att äventyra framtidens?
Det finns flertalet kritiker som ifrågasätter rapporten från WCED (1987), där exempelvis Hornborg (2010) menar att argumenten i rapporten Our Common Future; ” innehåller flera självmotsägelser som speglar ambitionen att ”äta upp kakan och ha den kvar” (Hornborg, 2010, s.83), där han menar att rapporten sätter upp argument vilka förlitar sig på tekniska innovationer och fortsatt tillväxt när det handlar om att staka ut vägen för en mer hållbar tillvaro på vår planet. Vidare menar Hornborg (ibid) att människor tycks vara desillusionerade gällandes tekniska framtidslöften och menar att människan drabbats av teknikfetischism, där tekniken ironiskt nog uppfattas som den rätta vägen för hållbarhet, jämlikhet och lycka för människan, där tekniken ”till och med [skall] frälsa oss från sina egna miljökonsekvenser” (Hornborg, 2010, s.18).
Vad är det som gör att teknik och tekniska innovationer ofta ses som lösningen på olika miljöproblem? Detta har bland andra Torsten Hägerstrand (Carlestam & Sollbe, 1991) och Hornborg (2010) diskuterat. De menar att det handlar om en strävan av att kunna göra saker i högre takt, exempelvis att kunna ta sig fortare mellan punkt a och b, att helt enkelt vinna i tid och rum: ”Hägerstrands tidsgeografi har tydliggjort
hur människor kan förskjuta sina rumsliga begränsningar genom att minska tidsåtgången vid förflyttning, det vill säga genom att öka hastigheten” (Hornborg, 2010, s.108).
Ser vi vidare på begreppet hållbar utveckling kan det få mer klarhet om det bryts ned till sina två beståndsdelar – eller termer. Ett hållbart system är helt enkelt ett system som inte är sårbart. Ett hållbart system kan också beskrivas som ett motståndskraftigt eller anpassningsbart system. Ordet utveckling kan ibland anses vara synonymt med förändring (NE, 2012), men att likställa utveckling med förändring kan också vara missvisande, då ordet förändring är mer värdeneutralt och inte tar hänsyn till om en förändring skett i positiv eller negativ riktning. Utveckling däremot, antas ofta ske från ett “lägre och mer odifferentierat tillstånd till ett högre,
bättre och mer differentierat (ibid).
En ytterligare aspekt som lyfts fram i arbete för en hållbar utveckling är förståelsen för långa och korta tidsperspektiv (Elias, 2009). Göteborgsregionens kommunalförbund skriver i sin rapport från 2009 om hållbar utveckling:
Utveckling är förknippat med modernismens föreställning om framåtskridande, men sammansättningen ”hållbar utveckling” beskriver snarare ständig förändring än linjär progression. Visionen om hållbar utveckling är en vägvisare i en dynamisk förändring, inte en statisk situation eller ett slutmål. Centralt i arbetet för en hållbar utveckling är alltså inte bara analysen av relationen mellan olika sektorer och system, utan också en förståelse för korta och långa tidsperspektiv. (Elias, 2009, s.21).
Hallgren och Ljung (2005) menar att samhällen måste använda olika perspektiv och göra avvägningar mellan olika behov som finns i samhället; där hållbar utveckling inte ses som något statiskt utan ses som en gemensam och lärande process, där människor hanterar kunskap, värderingar, osäkerheter och konflikter tillsammans för att uppnå en mer hållbar utveckling.
Även Jan Olsson (2005) diskuterar hållbar utveckling och menar att den kan ses som ett sammansatt idékomplex av olika tolkningar och översättningar. Han menar vidare att gränsöverskridande samarbeten är en förutsättning och att den, på många sätt bestämmande politiken, består av en komplicerad flernivåproblematik rörandes många olika aktörer. Han menar att målet som skall uppnås är en rörlig måltavla som hela tiden ändras efter nya strategier, visioner och idéer som bygger på hur människor uppfattar hållbar utveckling.
2.3 Hållbar utveckling underifrån – kommun och medborgare
Olsson menar att miljö- och utvecklingsfrågor är typexempel på frågor som är av både global och lokal karaktär (ibid). De globala utmaningarna, som exempelvis klimatförändringar och uttunning av ozonlagret beror på hur människor lever på lokal nivå. Att jobba med hållbar utveckling med ett underifrånperspektiv menar Olsson kan ses som en normativ position då han menar att ”hållbar utveckling i hög grad kan och bör förverkligas underifrån om det globala hållbarhetstänkandet ska bli meningsfullt och fruktbart”. Detta kopplar han till vad han kallar slagordet: ”tänk globalt – handla lokalt” (Olsson, 2005, s.24).
Hållbarhetsbegreppets etiska principer är formulerade i en global diskurs och dess relevans för den lokala nivån är inte oproblematisk. Den globala diskursen – med dess etiska principer – behöver översättas och förstås i ett underifrånperspektiv för att bli särskilt meningsfull och fruktbar för lokala aktörer (Olsson, 2005, s.38).
Även Nina Edström & Emil Plisch (2005) diskuterar underifrånperspektivet i sin bok
En känsla av delaktighet, och ställer frågan ”vad innebär det egentligen att arbeta med
och förhålla sig till ett underifrånperspektiv?” (Edström & Plisch, 2005, s18). De menar att användning av underifrånperspektiv innebär att medvetet låta individer och grupper komma till tals, så att de får påverkansmöjligheter genom inflytande och medbestämmande i frågor som är kopplade till individerna och/eller gruppernas vardagliga liv (ibid.).
Som politiskt område är hållbar utveckling enligt Olsson ett ”dynamiskt, sektorsövergripande politikområde” byggt på ”kommunikativt meningsskapande och lärande snarare än rationellt planeringstänkande med klara strategier för genomförande” (Olsson, 2005, s.15f). Tolkning och formulering av strategier och mål kopplade till hållbar utveckling sker på alla nivåer, där medborgerligt deltagande ses som viktigt och angeläget framför ett direkt partibaserat bestämmande.
Behovet av helhetssyn innebär att det är viktigt att inom ramen för ett progressivt ledarskap finna former för ett naturligt samspel mellan lokal, nationell och global nivå. För Sverige, som har mycket självständiga kommuner med stor handlingsfrihet, och som lägger stor vikt vid jämställdhet och den enskilda människans rättigheter och utvecklingsmöjligheter, är det naturligt att tillämpa ett underifrånperspektiv som bygger på demokratiska arbetsmetoder och förtroendefull samverkan mellan myndigheter, kommuner, näringsliv och det civila samhället (Från vision till handling, 2002, refererat i Olsson, 2005, s.21f).
Olsson (2005) skriver, om än lite väl idealiserat, att arbete inom offentlig sektor ofta genomförs genom en helhetsseende målstyrning som bygger på att det finns samverkan och konsensus aktörer emellan. Stig Montin (2007) pekar dock på en del kritiska områden för arbete genom målstyrning.
Montin (ibid) pekar på områden som kan vara kritiska för arbete genom målstyrning. Först menar han att politisk målstyrning måste vara tillräckligt klar och precis så att förvaltningar vet vad de skall uppnå och att målen är möjliga att följa upp och utvärdera. Han menar att mål ofta är oklara och även motstridiga vilket medför att personalen inte vet vad de ska uppnå då det är svårt att mäta resultaten. Vidare är ”behovet av relevant information vid rätt tidpunkt” viktigt, där stort informationsflöde inom en kommun kan upplevas vara fragmentarisk, bearbetad och tillrättalagd. Slutligen menar Montin att målstyrning ofta är naiv då det ställs ”orealistiska förväntningar på att det skall uppnås stor enighet kring mål på olika nivåer” fastän att det i själva verket inom en kommunal organisation finns flertalet motstridiga intressen (ibid).
Även Olsson (2005) tar kommuner och dess eventuellt motstridiga intressen som exempel, vilka han menar dels beror på kommunernas breda ansvarsområde, vilket ger dem många olika identiteter med olika intressen, dels på att det finns fler faktorer som kan påverka handlingsutrymmet för lokala organisationer. Han menar att det först och främst är uppfattningar och förväntningar från omgivningen som styr de lokala organisationerna, men att det är organisationernas identitet som sätter upp restriktioner för vad som är lämpligt eller överhuvudtaget möjligt att göra. I arbete kopplat till hållbar utveckling talas det ofta om behovet av helhetssyn där etablering av helhetssyn i praktiken är svår då kontextberoende, konkurrerande institutioner och traditionellt tillväxttänkande är viktiga delar som ofta prioriteras (ibid).
Politikers relation till hållbar utveckling kan ofta vara komplicerad. Olsson (2005) menar att kommunpolitiker måste balansera mellan olika intressen och bemöta ett stort antal åtaganden. Politiker är ofta uppbundna, tidsbegränsade och tvingas ibland anpassa sig till den politiska verkligheten som inte går hand i hand med ”hållbarhetsbegreppets principer på ett tillfredsställande sätt” (Olsson, 2005, s.160f). Tvärtemot den komplexitet många politiker verkar inom har många tjänstemän en relativt större handlingsfrihet och möjligheter för specialisering vilken förmår tjänstemän att driva och jobba med hållbarhetsfrågor hårdare och mer koncentrerat (ibid).
Något som ytterligare visar på politikers komplicerade relation till hållbar utveckling är det organisationspsykologen Curt Andersson (2010) pekar på då han diskuterar politiskt centrala begrepp som visioner och ekonomi, och menar att ”när politiker vill beskriva ett specifikt samhällsförlopp, måla upp ett framtidsscenario eller klargöra syftet med en ny reform utgår de nästan alltid från ekonomiska teorier och fakta” (Andersson, 2010, s.20).
Ser vi på hur hållbar utveckling implementeras i kommuner beskriver Olsson (2005) tre perspektiv, där han menar att en kommun kan arbeta i likhet med en aktiv översättningsprocess, där miljöfrågor inte endast är termer och begrepp utan även något konkret. Detta kan ske sektorsvis inom en kommun, men påverka hela kommunala organisationer. Det andra perspektivet är det pessimistiska perspektivet där kommunen inte anammar hållbar utveckling, utan där fokus är materiell och ekonomisk tillväxt och miljöarbete ses som belastning snarare än möjlighet. Det tredje perspektivet kan ses som att kommuner använder miljöfrågor som en slags symbolpolitik, i likhet med ”en fasad för en problematisk verklighet” (Olsson, 2005, s.38).
Andersson (2010) pekar på diverse fallgropar som är vanligt förekommande vid kommunalt förändringsarbete, exempelvis: möjlig asymmetri mellan aktörers uppfattningar hur det vardagliga arbetet inom offentlig sektor bör utföras; asymmetri mellan politiken och aktörer angående vad effektivitet och genomförbarhet innebär; möjlig ovilja från politikerna att tydligt och effektivt kommunicera vilka nya mål som de vill uppnå; begreppsförvirring där visioner, mål och strategier kan blandas ihop; organisationers rutiner, policys och strikta kontrollfunktioner kan bli en fallgrop för förändringsarbete och påverka takten för förändringsarbete. Slutligen menar Andersson att offentliga organisationer i hög grad styrs av politik och ofta efter logiken ”vad är möjligt och vad är praktiskt genomförbart? (Andersson, 2010, s.86).
2.4 Förändringsagenten – med ansvar att skapa bra förutsättningar
Att vara en agent för förändring kan vara svårt. Hallgren och Ljung (2005) målar upp två typer av förändringsagenter: en där allt för mycket ifrågasättande kan leda till tvivel, missmod och bristande handlingskraft. Liknande konsekvenser kan motsatsen få, där en oengagerad ”låt-gå-mentalitet” är den andra typen. Att ha ett kritiskt
utforskande arbetssätt och att kunna växla mellan närvaro och distans, samt tillit och tvivel, menas vara viktiga egenskaper både i det tankemässiga och praktiska förändringsarbetet (ibid). Vidare hävdar de att en förändringsagent kan ses som en processledare, med ansvaret att skapa goda förutsättningar för andra att agera och skapa handlingskraft i situationer, som till exempel arbete med beteendeförändringar, då det innefattar situationer som innebär komplexitet och osäkerhet (ibid).
Förändringsarbete präglas ofta av komplexitet. Hallgren och Ljung (2005) menar att komplexiteten bygger på att olika intressenter har olika perspektiv, att ingen enskild aktör är tillräckligt stark för att göra allt själv, brist på information, vetenskaplig osäkerhet och att ställningstaganden kommer med starka värderingar; även strukturella begränsningar och maktstrukturer förklarar komplexiteten och svårigheter med förändringsarbete. För att kunna förstå och hantera komplexa samhällsproblem, menar Hallberg och Ljung att det är viktigt att förstå både den fysiska samhällsstrukturen och människors uppleva föreställningsvärld (ibid).
Att jobba med beteendeförändringar handlar om att arbeta med ”mjuka” åtgärder för att få till förändringar. Ett koncept som Trafikmiljöenheten grundar mycket av sitt arbete på är Mobility Management, där mjuka åtgärder kopplade till trafikfrågor är centrala, där konceptet handlar om att påverka människors attityder och beteenden.
Mobility Management definieras, av den svenska Mobility Management
organisationen Swepomm, i fyra punkter: uppmuntra användningen av miljöanpassade färdsätt, förbättra hållbar tillgänglighet för alla människor och organisationer, öka effektiviteten i transporter och markanvändning samt att minska trafiken genom att begränsa antal, längd och behov av motoriserat resande (Swepomm, 2012). Även de två första punkterna i den svenska regeringens fyrstegsprincip 4 handlar om beteendeförändringar snarare än traditionell trafikplanering med nybyggnation och ombyggnation av infrastruktur, där Mobility
Management i allmänhet ses som ett komplement.
Ser vi på Mobility Management utifrån Hornborgs kritiska perspektiv att hållbar utveckling vanligtvis har alltför starkt fokus på teknik (Hornborg, 2010),
4
Fyrstegsprincipen: 1. Åtgärder som kan påverka transportbehovet och val av transportsätt; 2. Åtgärder
som ger effektivare utnyttjande av befintlig infrastruktur och fordon; 3. Begränsade ombyggnadsåtgärder och 4. Nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder (Trafikverket.se, 2012)
handlar inte Mobility Management om utveckling av ny teknik och ”hårda” åtgärder som nybyggnation, för att driva en hållbar utveckling, utan snarare att använda ”mjuka åtgärder” genom information och kommunikation för att få till beteendeförändringar inom redan existerande strukturer.
Olsson (2005) menar att arbete med hållbar utveckling sker utifrån ett underifrånperspektiv och menar att lokala aktörer som jobbar med hållbarhetstänk starkt betonar medborgerligt deltagande där kontakten mellan kommunen och det lokala samhället vanligtvis sker via information. Olsson liknar kommunernas ansträngningar att jobba nära allmänheten som en folkrörelsevision. Han beskriver situationen som en samhällsförändring som kräver engagerade människor ”med avseende på rätt till inflytande och med skyldighet att ta ansvar” men menar samtidigt att det finns ett glapp mellan vision och verklighet där idén om folkmobiliseringen och ”underifrån-projekt” karaktäriseras av ett ”ovanifrån-initiativ” vilket kan skapa frustration i förhållandet mellan medborgare och kommunal sektor (Olsson, 2005, s.158).
2.5 Att förstå kompetens - individuellt och kollektivt
Kompetens är ett mångfacetterat begrepp som definieras på många olika sätt beroende på kontext och sammanhang. Enligt Nationalencyklopedin har ordet kompetens flertalet definitioner, exempelvis överensstämmelse, vara ägnad, vara kompetent, räcka till, formell kompetens, utbildning och erfarenhet vilken krävs för en viss
uppgift eller ett visst arbete (NE, 2012b).
Magnus Söderström menar att kompetens oftast definieras som skicklighet och
behörighet, där kompetensen sätts i relation till något, alltså kompetens kopplat till
exempelvis en arbetsuppgift eller ett åtagande. Även ordet förmåga, menar Söderström, förekommer ofta i definitioner av kompetens. Han pekar på diverse engelska källor som definierar kompetens som exempelvis ”[…] having the necessary
qualities or skills” (Longman, 1968, i Söderström, 1990, s.2) och ”The condition of being capable; ability” (Collins 1988, i Söderström, 1990, s.2). Söderström menar
vidare att denna bakgrund får begreppet kompetens att uppfattas som något som innebär ”[dels] erforderlig eller lämplig förmåga och kvalitet, dels även att ha förmågan att fungera och utvecklas på ett visst sätt” (Söderström, 1990, s.2f).
Jörgen Sandberg (2000) problematiserar ett rationalistiskt perspektiv på kompetens där kompetens ofta tolkas som en uppsättning specifika attribut som krävs för att utföra ett visst arbete. Sandberg tar i sin rapport Understanding Human
Competence at Work: an Interpretative Approach från 2000 utgångspunkt i en
tolkande fenomenologisk ansats där kompetens ses som något som är omöjligt att skilja från individens förståelse av sina arbetsuppgifter (ibid). Sandberg menar att individers uppfattningar om innehållet i yrkeskompetenser primärt är ett uttryck för relationen mellan en person och dess arbete. Vilka kompetenser som uppfattas centrala beror på hur arbetet och arbetets innehåll uppfattas. Två personer som utför samma arbetsuppgifter kan ha skilda uppfattningar om vilka kompetenser som är centrala för arbetet. Dessa olika uppfattningar om vilka kompetenser som är centrala är uttryck för hur arbetsuppgifternas innehåll och syfte uppfattas (ibid).
Den tolkande fenomenologiska ansatsen tar sin utgångspunkt i antagandet att människa och omvärlden inte går att separera, då själva världen utgörs av människors levda och upplevda erfarenheter av världen. Således ses inte arbetare och arbete som två olika saker, utan som en enhet; kompetens ses som skapad ur den mening arbetet ger till arbetaren (ibid). För att förstå vilka kompetenser som är kopplade till ett yrke måste en forskare därför undersöka hur de människor som utför yrket uppfattar arbetets innehåll där fenomenologi är en filosofi vilken rör frågan om hur individer förstår världen omkring dem och hur forskaren kan kategorisera och förstå förutfattade meningar och uppfattningar i en människas förståelse av den värld som omger henne (Bryman, 2008). Bryman beskriver det fenomenologiska perspektivet:
“the phenomenologist views human behavior … as a product of how people interpret the world … in order to grasp the meanings of a person´s behavior, the phenomenologist attempts to see things from that person´s point of view” (Bogdan &
Taylor, 1975, i Bryman, 2008, s.16).
Definitioner av kompetens, vilka även Söderström (1990) understryker, relateras ofta till individuella mänskliga förutsättningar. Dock har kompetens även en kollektiv och organisatorisk innebörd, vilket avser samlad förmåga och potential för att lösa uppgifter (ibid).
Henrik Hansson (2003) är, i sin bok Kollektiv kompetens, kritisk till att synen på kompetens ofta delas upp i social- och teknisk kompetens. Social kompetens ses som förmåga att fungera tillsammans med andra människor och teknisk kompetens som utförande av ett arbete. Hansson delar istället in kompetens i tre delar:
interpersonell-, praktisk- och social kompetens Interpersonell kompetens innebär interaktion mellan medarbetare kopplad till utförande av uppgiften; praktisk kompetens innebär förmåga att utföra en uppgift och den sociala kompetensen innefattar socialt umgänge som inte är kopplat till en uppgift. Den interpersonella-, och den praktiska kompetensen utgör tillsammans kollektiv kompetens (ibid).
Kollektiv kompetens menar Hansson bygger på tre stadier: ”meningsutbyte”, ”förtrogenhet” och ”enhet”. ”Meningsutbyte” innebär att varje individ har olika tolkningar och egna förståelser av en uppgift; ”förtrogenhet” innebär att individerna har en gemensam förståelse för uppgiften som skall utföras. I stadiet ”enhet” fungerar gruppen just som en enhet i arbetet med en uppgift där individernas förståelse för varandra och för uppgiften är gemensamt förankrad (Hansson, 2003, s.30f). Kollektiv kompetens beskriver vad det är som ”skapar förståelse för de processer som bygger på arbetsgruppers gemensamma arbete [där] kollektiv kompetens är resultatet av att en arbetsgrupp genom interaktion utvecklar kompetensen hos gruppen” (Hansson, 2003, s15).
Magnus Söderström (1990) sammanfattar olika definitioner av kompetens, och menar att kompetens inte endast är något individuellt utan snarare ett fenomen på två skilda nivåer; individnivå och organisationsnivå. Kompetens innefattar kunskap, färdigheter och attityder där kärnan i de flesta definitioner utgörs av kunskap. Kompetens är något dynamiskt som utvecklas och förändras likt en process över tid. Kompetens bör, för att göra det intressant och relevant, förstås som ett villkorligt begrepp och relateras till en verksamhet, strategi, ett mål och/eller en arbetsuppgift. Till sist menar Söderström att ”kompetens är ett kvalitativt begrepp som knappast kan fångas in, beskrivas, mätas eller värderas i traditionella kvantitativa termer” (Söderström, 1990, s.7f).
3. Metod, material och genomförande
3.1 Kvalitativ metod – en teoretisk startpunkt
Qualitative inquiry deals with human lived experience. It is the life-world as it is lived, felt, undergone, made sense of, and accomplished by human beings that is the object of study (Schwandt, 2001, i Polkinghorne, 2005, s.138).
Citatet ovan fångar aspekten av vad kvalitativ forskning ämnar fånga, nämligen möjligheten att förstå mänskliga upplevelser, erfarenheter och uppfattningar. Polkinghorne (2005) menar att kvalitativ metod ämnar undersöka och analysera hur en eller flera respondenter uppfattar och tolkar en frågeställning, ett ämne eller sitt uppdrag snarare än att komma fram till ett generaliserbart svar vilket kan appliceras på en större grupp människor.
Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2009) menar att den kvalitativa forskningsintervjun är dels ett professionellt samtal och dels ett samtal som baseras på vardagslivet, där en intervju konstrueras i interaktionen mellan intervjuaren och respondent där interaktionen skapar kunskap. Kvalitativa intervjuer innebär att forskaren kan gå djupare in i respondenternas svar och berättelser om hur de uppfattar och tolkar exempelvis ett ämne eller ett uppdrag. Kvale och Brinkmann beskriver detta på ett tydligt vis:
Den kvalitativa forskningsintervjun söker kvalitativ kunskap uttryckt på normal prosa; den syftar inte till kvantifiering. Den har som mål att erhålla nyanserade beskrivningar av olika kvalitativa aspekter av intervjupersonens livsvärld; den arbetar med ord, inte med siffror (Kvale & Brinkmann, 2009, s.46).
Kvale och Brinkmann (2009) målar upp två metaforer som beskriver olika roller en intervjuare kan ta. En forskare kan antingen ta rollen som malmletaren, vilken uppfattar kunskap ”som en begravd metall”, där kunskap uppfattas finnas inom en intervjuperson där det är intervjuarens uppgift att gräva fram kunskap ur intervjupersonen. En forskare kan även liknas vid en resenär som reser genom ett oupptäckt landskap där det sker möten och samtal med människor längst resans gång vilka intervjuaren uppmuntrar berätta sina historier; historier som resenären ämnar
återberätta när den återvänder hem. Kvale och Brinkmann skriver: ”i ett resenärsperspektiv blir intervjuandet och analysen tätt sammantvinnade faser av kunskapskonstruktion med tonvikten lagd på den berättelse som ska återges för en publik” (Kvale & Brinkmann, 2009, s.65).
Anna Johansson (2005) presenterar en liknande dikotomi för att illustrera olika modeller för intervju som metod för att samla in empiriskt material. Hon pekar på informationsutvinningsmodellen vilken bygger på en standardiserad uppsättning frågor där forskaren intar en aktiv roll som utfrågare och intervjupersonen en roll som går ut på att svara på de ställda frågorna. Hon beskriver också den, av henne själv, kallade ”delad förståelse-modellen” (ibid); vilken innebär just delad förståelse, där tillit, ömsesidighet och jämlikhet mellan intervjuare och respondent betonas där intervjun innebär en ”situation där intervjuaren försöker förstå hur intervjupersonen erfar och uppfattar sitt liv och/eller världen utifrån hennes/hans perspektiv” (Johansson, 2005, s.249).
Upplägget för delad-förståelsemodellen kan sammanfattas på följande vis: intervjun är halvstrukturerad och följer en guide snarare än ett förstrukturerat frågeformulär vilket gör intervjupersonen fri att följa sina tankar; intervjuaren kommer till intervjun så öppen som möjligt med få antaganden; intervjun syftar till klarlägganden genom frågor och tentativa tolkningar där forskaren inte skall riskera störa, förvirra eller skapa motsättningar för intervjupersonen; intervjuaren tolkar medan intervjun pågår. Målet är att erhålla ett nyanserat beskrivande material som reflekterar intervjupersonens erfarenhet utifrån sin livsvärld. Utifrån detta material kan intervjuaren sedan göra kvalitativa analyser. Johansson (2005) nämner kort den kritik som finns mot delad-förståelsemodellen, och menar att den i jämförelse med informationsutvinningsmodellen kan ses ovetenskaplig, osystematisk och mjuk (ibid).
3.2 Mänskliga berättelser – en process för tolkning
Johansson (2005) menar att det är via berättelser som människor skapar mening, struktur och sammanhang av sina erfarenheter samt konstruerar och kommunicerar sin uppfattning av sin upplevda värld genom att formulera omdömen och moraliska värderingar i talat ord. Hon menar att människor, genom berättande, gör sina upplevelser mer överskådliga och hanterbara (ibid).
Att via forskning använda sig av människors berättelser om sina yrken innebär att undersöka andra människors uppfattningar av sina liv och sin identitet vilka ofta är komplexa och motsägelsefulla självtolkningar (ibid). En muntlig berättelse innehåller gester, mimik, upprepningar, röstmodulering, ord- och frasbetoning, tempoväxlingar med mera. och kan ses som ”en performance, ett framförande eller iscensättande – en socialt situerad kommunikativ handling” (Johansson, 2005, s.25). Vid användning av berättelser i forskning tar forskaren en tolkande och analyserande roll genom att undersöka vilken mening den berättade berättelsen har, där ”varje berättelse står öppen för en mångfald tolkningar (Johansson, 2005, s.27).
Polkinghorne (2005) menar att analyser av talat språk som transkriberats till text kan innebära att subjektivitet i tolkningen påverkar utfallet. Information som finns inspelat kan ses försvinna vid transkribering av materialet. Polkinghorne (ibid) beskriver: “Lost is the way in which things were said, the pacing, the intonation, and
the emphasis in the talk” (Polkinghorne, 2005, s.142).
Precis som Kvale och Brickmann (2009) liknar en intervjuare vid en resenär, har vi i vår undersökning iklätt oss rollen som upptäcktsresande då vi undersökt förändringsagenternas uppfattningar av deras yrkesroll, arbetssituation och arbetssätt. En upptäcktsresande intervjuare möter intervjupersonens uppfattningar om dennes omgivande miljö och värld. Eftersom att uppfattningar av världen är beroende av den som betraktar, upplever och tolkar dem, är det viktigt att klargöra att det är just de intervjuade förändringsagenternas uppfattningar, som är det centrala i denna studie.
3.3 Urval – som snöbollskastande resenärer
Undersökningens empiriska population utgörs av sex personer som arbetar på Trafikmiljöenheten vid Gatukontoret i Malmö. Precis som Polkinghorne (2005) menar att kvalitativ metod syftar till, är målet med vår studie att ge en ökad förståelse för hur de intervjuade uppfattar sitt yrke, och därmed alltså inte att komma fram till ett resultat som kan generaliseras och appliceras på alla som jobbar med samma, eller liknanden frågor. Därför blir det naturligt att inte ha någon teoretisk population som utgörs av förändringsagenter i allmänhet.
Att göra ett urval är av vikt för insamlingen av empiriskt material. Polkinghorne (ibid) menar att urvalet av respondenterna i en kvalitativ undersökning
bör baseras på att de anses vara relevanta för undersökningen och kunna bidra med viktiga perspektiv som kan tydliggöra och redogöra de uppfattningar som blir undersökta. Deltagande i en kvalitativ studie kräver en viss tidsmässig uppoffring vilket kan göra det svårt för en forskare att hitta lämpliga respondenter. Att samla ihop respondenter handlar inte endast om att välja de som passar in eller skulle kunna bidra med något till studien, det handlar till stor del om att hitta respondenter som vill vara med i en studie överhuvudtaget (ibid).
Rik och djup empiri beror på kvalitén på källorna ur vilka analysen görs. Källorna, i detta fall intervjupersonerna, bygger inte på ett slumpartat urval, inte heller bygger det på att de var de enda tillgängliga, utan för att de kan tillföra intressanta uppfattningar av en erfarenhet. Därmed är det uppfattningarna som står i centrum för studien, och inte individerna i sig. Validiteten och trovärdighet i en kvalitativ forskning bygger på att urvalet är tillräckligt bra så att de skapar en fördjupning av förståelsen av uppfattningarna som undersöks (ibid). Silverman (2010) menar att validitet innebär sanning, mer exakt den grad av sanning mellan det sociala undersökta fenomenet och hur det presenteras.
Ett urval syftar till att på ett eller annat sätt rama in den empiriska population som studien ämnar undersöka. Då vi, som Kvale och Brinkmann (2009) beskriver det, är resenärer på upptäcktsfärd genom outforskade områden, blev det naturligt att använda oss av ett snöbollsurval, vilket gjort det möjligt för oss att ta hjälp av intervjupersonernas kontaktnät som består av personer med liknande arbetssituationer och arbetsuppgifter. Snöbollsurval fungerar med hjälp av en ”kedje-teknik”, med andra ord tipsade de intervjupersoner vi fick tag på om andra människor vilka kunde vara lämpliga att intervjua för vår studie (Esaiasson et al., 2007; Halvorsen, 1992). Vi fick tidigt under forskningsprocessens gång en känsla av empirisk mättnad, där vi efter sex intervjuer hade ett rikt och omfattande material att analysera.
3.4 Genomförande – den empiriska undersökningen
Vi tog under våren 2012 kontakt med en person på Trafikmiljöenheten som vi var intresserade av att intervjua. Denna person tipsade sedan oss om andra personer som
skulle kunna vara av intresse för oss att intervjua. Inom den tvåveckorsperioden efter den första intervjun hade vi bokat in resterande intervjuer. Cirka en vecka före varje intervjutillfälle sändes ett frågeformulär (se Bilaga 1) ut till intervjupersonerna. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Ingen av de intervjuade hade något emot att bli inspelad, inte heller upplevde vi att diktafonen utgjorde ett hinder för de intervjuade att prata fritt och öppet. Att vi, vid varje intervjutillfälle, uppgav att personen i fråga skulle komma att få ett fiktivt namn i den slutgiltiga undersökningen kan också haft en inverkan på hur väl intervjupersonen ställde sig till det faktum att samtalet spelades in.
Samtliga intervjuer skedde på Gatukontoret, under en treveckorsperiod våren 2012. Intervjuerna skedde på respondenternas kontor eller i närliggande grupprum, alltså ägde intervjuerna rum i en miljö där intervjupersonerna känner sig hemma och är vana att vistas (Esaiasson, 2007). Intervjuerna pågick i cirka 60 minuter per intervjutillfälle, vilket Esaiasson menar är den tid en intervjuare, oftast, får på sig när människor på högre positioner i samhället intervjuas (ibid).
Den typiska kvalitativa intervjun, menar även Polkinghorne (2005) är ett engångstillfälle som varar cirka en timme, vilket i vårt fall ansågs tillräckligt då intervjumaterialet efter samtliga genomförda intervjuer bestod av djup och bredd information. Detta kan bero på de tydliga frågor som skickades ut i förhand samt följdfrågor under intervjutillfället för att få intervjupersonerna att redogöra för sina
uppfattningar på ett detaljerat och berättande sätt. Eftersom vi tidigt uppfattade att vi
uppnått empirisk mättnad, tog vi beslutet att inte vidare följa upp intervjuerna.
Analys av det insamlade empiriska materialet skedde genom att först transkribera det inspelade materialet till text. Texten arbetades sedan igenom för att kategorisera återkommande ämnen vilka ligger som grund för vidare analys och diskussion. Vi började, var för sig, att läsa igenom det transkriberade materialet och kategorisera återkommande och intressanta teman. Anledningen till att vi kategoriserade var för sig först var att vi ville att bådas idéer och åsikter om vilka kategorier som är centrala skulle komma fram på ett bra sätt. Vi tänkte också att vi skulle påverka varandras idéer mindre om vi båda fick chansen att komma fram till varsin idé för vidare analys.
När vi båda gått igenom transkriberingarna, jämförde vi våra idéer för att se vilka teman och kategorier vi upplevde som centrala för vidare analys. De kategorier vi ansåg framgick tydligast var förändringsagenternas uppfattningar av: de politiska
ramarna, den samhälleliga attityden, den interna attityden samt uppfattningarna av förändringsagentens roll innefattandes uppfattningar av målgrupper, kompetens, verktyg och strategier. Vidare jobbade vi med kategorierna genom att gå igenom transkriberingarna för att hitta allt intervjupersonerna berättade om de kategorier vi valt ut. Sedan jobbade vi igenom de resonemang under varje kategori för att hitta de citat och åsikter som fångade förändringsagenternas uppfattningar på det bästa och mest intressanta sättet.
De olika kategorierna presenteras i resultatdelen där förändringsagenternas uppfattningar om de olika kategorierna illustreras med citat. Att vi valt att använda många citat är för att citaten fångar, tydliggör och återger de intervjuade förändringsagenternas uppfattningar på förståeligt sätt. Några citat har krävt en viss modifiering från vår sida. Dessa modifieringar visas med klamrar. Tecknet […] används när citaten innehåller ord och/eller meningar som inte tillför något till det centrala i förändringsagenternas uppfattningar av ett ämne. Klamrar med ord inom, som exempelvis [och], används när ett ord saknas som tydliggör citatet. I vissa fall används [sic!], vilket tydliggör eventuella felsägningar eller ord vi inte uppfattat för att visa att intervjupersonen i fråga har sagt fel, och inte vi som skrivit fel.
Då intervjuformuläret innehållandes de frågor som ställdes vid intervjutillfällena finns tillgängligt (se Bilaga 1), och metodiken är möjlig att återupprepa och appliceras på samma eller andra förändringsagenter kan studiens grad av reliabilitet anses hög. Silverman (2010) beskriver reliabilitet som grad av konsistens, alltså hur väl presenterade exempel är möjliga att upprepa av olika forskare eller av samma forskare vid olika tillfällen.
3.5 Etiska överväganden – vår ryggsäck och intervjupersonernas integritet Då vi båda har en bakgrund och ett intresse i trafik- och miljöfrågor, om än inte så djupa erfarenheter rent yrkesmässigt, finns det risk att subjektivitet från vår sida påverkar ämnen och tolkningar av de intervjuade. Då denna uppsats är av beskrivande karaktär ämnar vi inte vinkla resultatet till någon för- eller nackdel, inte heller driver vi en tes, utan snarare förklara hur de intervjuade uppfattar sitt yrke. Vi har heller ingen ambition att få fram våra åsikter eller tankar inom detta område, utan fokus är att undersöka förändringsagenternas uppfattningar inom området.
Att förstå och tolka andra människors åsikter innebär ett förvaltaransvar från intervjuarens sida då det handlar om personliga berättelser och uppfattningar. Därför har vi valt att använda oss av fiktiva namn, eftersom vi inte vill att intervjupersonerna på något vis skall känna sig uthängda.
4. Resultat
I detta kapitel kommer de intervjuade förändringsagenternas uppfattningar av beteendeförändrande arbete att redovisas. De olika uppfattningarna redovisas med intervjucitat, där namnen på intervjupersonerna är fiktiva.
4.1 Uppfattningar av ramar
Det finns olika ramar för arbete med beteendepåverkan inom en politiskt styrd organisation som förändringsagenterna på olika vis måste förhålla sig till. I intervjuerna framträder en gemensam uppfattning av hur de politiska ramarna formar arbetet med beteendeförändringar, samt uppfattningar av vilken roll en offentlig förvaltning kan och bör klä sig i. Materialet lyfter däremot fram delade uppfattningar av hur den samhälleliga- och även interna attityden till miljöarbete ser ut och hur denna attityd i sin tur påverkar arbetet.
4.1.1 Uppfattningar av politiska ramar
Här redovisas förändringsagenternas uppfattningar av de politiska ramar inom vilka de jobbar och hur de politiska ramarna påverkar deras arbete.
Att arbeta inom en teknisk förvaltning uppfattas av några av de intervjuade som motstridigt till deras egna arbetssätt med beteendepåverkande åtgärder eftersom arbetet med beteendeförändringar och attitydförändringar i stor utsträckning visar resultat på lång sikt. Kulturen inom en teknisk förvaltning uppfattas ha en mer rationell karaktär då de oftast strävar efter synliga resultat på kort sikt. Att visa på konkreta effekter, exempelvis i siffor, är någonting som oftast krävs inom en teknisk förvaltning och därför läggs stor vikt på att få fram resultat som går att redovisa på ett vis som möter förvaltningens och politikernas efterfrågan och behov. En av de intervjuade berättar följande:
Fram tills nu har det varit väldigt viktigt att kunna presenterar siffor som ledning och politiker förstår sig på, och som gör det tydligt att här ger ju faktiskt de här projekten effekt. Men det har ju också varit för att berättiga vår existens, eftersom att vi varit en väldigt ny verksamhet och representerar väldigt nya metoder i det här sammanhanget där vi befinner oss, så har vi hela tiden fått försvara och berättiga oss själva. Men nu är vi ju mer en del av den ordinarie verksamheten, vi är fast anställda, och vi har en budget som gör att vi inte längre är lika
beroende av pengar utifrån. Så nu är vi mer bekväma och fast här på något sätt. Då kanske man också kan bli lite mer kaxig och kanske mer uttrycka att ”nej det är såhär med beteendepåverkan, det är svårt att visa och det är ett långsiktigt arbete (Josefin, 2012).
Uppfattningen av arbetet i sig och projekt, kopplade till lösningar och åtgärder kan ibland kännas motsägelsefulla och konkurrerande. Anledningen till detta handlar i första hand om att olika målgrupper och olika behov skall tillfredsställas. Att tillgodose olika behov vilka i många avseenden är motsägelsefulla är inte lätt och förklaras nedan:
Som offentlig förvaltning, och framförallt inom en förvaltning där arbete försöker möta två väldigt avskilda behov, ökad kapacitet för bilar och minskad bilanvändning, kan göra arbetet en aning motsägelsefullt (Urban, 2012).
Uppfattningen är att arbetet hela tiden handlar om en balansgång. En balansgång mellan att tillfredsställa de behov som efterfrågas idag, samtidigt som arbetet skall ge nytta på ett långsiktigt och hållbart sätt:
Gatukontoret jobbar egentligen väldigt mycket [med] sådant som ökar kapaciteten i biltrafiken, det gör vi ju på många platser, […] kanske inte i innerstan men runt om och då är det kanske lite konstigt att hävda att vi ska minska biltrafiken. [Det] är ju svårt som offentlig förvaltning, man […] måste tillfredsställa behovet, men samtidigt så vill man inte att behovet skall vara så stort, och det är ju hela Gatukontorets mål också. Jag tror att där kämpar även Gatukontoret med hur man ska förhålla sig till det, alltså till biltrafik. Vi vet ju [att] det är inte bara av miljöskäl vi inte vill ha mycket biltrafik i stan, det är ju trängsel och det är en ganska förfulning av innerstadsmiljön och av stadsmiljön generellt att ha mycket biltrafik och stora vägar. Samtidigt så vet vi att det finns funktioner i samhället som vi har ansvar att upprätthålla och det ansvaret kan vi inte bara ta bort (Johan, 2012).
Förändringsagenterna menar att sättet att redovisa resultat på, i form av siffor, uppfattas som problematiskt, då det i många fall tycks vara i otakt med de övergripande mål som ställs från den politiska nivån. Politiska mål upplevs inte vara konkreta, vilka däremot resultaten eftersträvar att vara. Överlag uppfattar intervjupersonerna de övergripande målen som vida och inte speciellt konkreta, men påpekar samtidigt att detta också ger utrymme att fatta egna beslut, att prioritera och att kunna göra lite som de själva vill, vilket beskrivs på följande vis:
Vi har väl sagt länge att vi hade önskat att vi kunde få lite mer konkreta, mätbara mål. Jag tycker att det kan bli ganska tandlöst annars när man säger att vi ska verka för en attraktiv stad, eller en bättre trafikmiljö […] sedan har vi leveransmål och effektmål mer nedbrutet. Men jag tycker att det hade varit mer stimulerande och mer kraftfullt om till exempel att ”om tio år ska bilandelen minska med såhär mycket” alltså att man kan sätta siffror på det. Det blir också lättare att följa upp (Josefin, 2012).
Uppfattningen är att konkreta mål gör det lättare att följa upp arbetet, vilket rymmer en önskan om att bli styrd på ett sätt intervjupersonerna tycker är bra; genom hårdare lagstiftning, skärpta krav och tydligare mål. Uppfattningen är att förändringsagenterna i vissa lägen ges väl mycket frihet där hårdare krav och mål hade bidragit till bättre uppbackning och till en lättare visualisering och bättre möjligheter att nå uppsatta mål:
Vi får ju egentligen mer övergripande mål, till exempel som ”det ska bli säkrare”, ”bättre cykelvägar”, ”bättre underhåll”, sedan är det upp till oss att prioritera dem. […] jag tycker att man måste sätta ned foten. Fatta de jobbiga besluten och det är politikernas uppgift att göra det. Vi behöver stöttande i ryggen. Jag önskar att politikerna börjar våga mer. De måste lagstifta, de måste säga ”de här reglerna gäller i Malmö” så här ska det vara. Man måste sätta ned foten och så får man jobba efter det (Emma, 2012).
Önskan bland de intervjuade är helt enkelt att få mer konkreta mål för att på så sätt kunna nå ett lyckat arbete och uppleva stöd från politiken. Varför det tycks finnas ett visst politiskt motstånd till att ta tuffare och mer konkreta beslut kan förklaras med, vad några av de intervjuade menar, att miljö har blivit en fråga som är väldigt politiskt laddad vilket gör den svår att jobba med då det finns andra intressen som i många fall prioriteras. En av intervjupersonerna menar att:
Det finns krafter i samhället som vi inte riktigt kan påverka, och det är ju mycket kopplat till den här ekonomiska utvecklingen […] och hur modiga våra politiker vågar vara, när det kommer företag som vill etablera sig, alltså den här insikten om att vi måste skapa arbetstillfällen och hur tuff kan man då vara när det kommer ett företag, ”nä, men om ni ska etablera er här så får ni inte ha några parkeringsplatser”, ”ja men då kommer vi ju inte kunna rekrytera någon personal”, för de vet ju att det är många som vill köra bil. […] då faller nog politikerna till föga [sic!]. För det är så himla viktigt att få de här arbetstillfällena, och då, ja jobbar man ju lite i uppförsbacke i miljöfrågan just, men den här ekonomiska hållbarheten den är ju liksom oerhört viktigt också (Urban, 2012).
En annan förändringsagent menar att fokus ligger på fel frågor och anser att miljöfrågor i många avseende handlar mer åsikter och politik än vad det egentligen är, nämligen vetenskap. Intervjupersonen berättar:
[…] det är ju vetenskap, det är ju det det handlar om egentligen, det handlar om ekonomi och vetenskap [och] om samhällskunskap, och inte åsikter egentligen. Men det har blivit mycket politik av det, det har det ju. Så miljöfrågan har ju blivit väldig politiskt laddad. Jag tycker det är lite synd egentligen (Johan, 2012).
4.1.2 Uppfattningar av den interna attityden inom Gatukontoret
Nedan presenteras förändringsagenternas uppfattningar av den interna attityden som finns och som utvecklats inom Gatukontoret. Förändringsagenterna uppfattar att ett bra internt arbete visar sig via goda resultat i samhället i stort. De intervjuade har en gemensam åsikt angående att arbetet att internt förankra deras idéer och arbetssätt är en viktig del av arbetet. En förändringsagent förklarar:
För tio år sedan bildades den första mobilitetsgruppen, och då var vi lite sedda som ”hopp och lek-gruppen på fjärde våningen” som håller på med sådant där konstigt som kampanjer …. Nu är det mer så att kompetensen efterfrågas, man vill ha med oss från början. Innan var det mer så att de planlade och gjorde saker och sedan fick vi komma och ”tjollahoppa [sic!] lite” och det är ju inte det som är meningen, utan det handlar om samarbete. Vi ska egentligen vara med från början i planeringen så att man inte missar saker. Då slipper man kanske att lösa problem och kan istället motverka dem från början (Emma, 2012).
Uppfattningen är att det är viktigt att allt arbete som utförs på Gatukontoret ska bygga på den breda kunskapen inom organisationen. Då alla projekt och arbeten utgår från ett och samma ställe uppfattar förändringsagenterna att det är viktigt att samtliga medarbetare har kunskap om och är intresserade av mångfalden av de olika projekt och frågor som bedrivs inom förvaltningen, vilket tydliggörs med följande citat:
Såklart är det viktigt att vi som lämnar huset ska känna till allt och tycka det är bra. Vårt arbete ska vara förankrat här så det handlar också mycket om en förankringsprocess, att se till att chefer som arbetar med detta får veta allt, men också att mina kollegor som arbetar med andra frågor får veta detta. Så att de känner igen material när de kommer ut på stan (Sofie, 2012).
Det interna arbetet och även den uppfattade framgången med detta arbete nämns av samtliga intervjupersoner. Det råder ingen tvekan om att det är av stor vikt för en större förvaltning att bedriva ett långsiktigt arbete för att stärka den interna attityden och kulturen, inte minst för det slutgiltiga resultatet; resultat som skall märkas inom alla enheter inom Gatukontoret. En förändringsagent berättar hur den ser på det interna samarbetet:
