”Ja, vad är en genrebred lärare?” : En hermeneutisk studie som belyser sånglärares beskrivningar av genretillhörighet i relation till identitetsskapande.

Örebro universitet Musikhögskolan

Ämneslärarprogrammet, inriktning mot arbete i gymnasieskolan – Musik

___________________________________________________________________________

”Ja, vad är en genrebred lärare?”

En hermeneutisk studie som belyser sånglärares beskrivningar av

genretillhörighet i relation till identitetsskapande

___________________________________________________________________________

Musikpedagogik för lärare IV, Självständigt arbete (MP9702) Höstterminen 2019

SAMMANFATTNING

Titel: ”Ja, vad är en genrebred lärare?” - En hermeneutisk studie som belyser sånglärares beskrivningar av genretillhörighet i relation till identitetsskapande.

Title in English: ”Yes, what is a genre-wide teacher?” – A hermeneutic study that sheds light on song teachers' descriptions of genre belonging in relation to identity creation.

Studiens syfte är att belysa hur sånglärares beskrivningar av genretillhörighet kan förstås i relation till tidigare forskning om röst och identitet. Följande nyckelord definieras: genre, rösten, identitet, autenticitet och profilering. För att uppnå syftet har fyra sånglärare valts ut för att delta i en kvalitativ intervjustudie och analysen har genomförts med ett hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visar att sånglärarna upplever att de måste vara genrebreda för att inte begränsa undervisningen vid kulturskola och gymnasium, samt att elever inte bör profilera sig för tidigt i sin utveckling och det är beroende vad eleven har för mål med sångutbildningen om de behöver profilera sig alls. Studien avslutas med en diskussion som teoretiserar hur identitet kan stå i vägen för genretillhörighet.

FÖRORD

Ibland tar saker lite längre tid än man hade tänkt. Precis som denna uppsats. Men jag är glad för allt som jag lärt mig under denna process. Jag är också tacksam för att jag har personer som stöttar mig. Utan er hade den här uppsatsen aldrig blivit klar.

En av personerna som inte kan lämnas utan tack är pappa Alf, som korrekturläst all text som jag skickat till honom, tack pappa! Den andra personen är Hannes, som jag kunnat bolla idéer med och som har läst och kommit med förslag på formuleringar och tips på effektivt skrivande, tack! Till alla er som har stöttat mig till tusen i denna process: - TACK!

”Inget som är viktigt går fort.”

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING ... 1

PROBLEMOMRÅDE, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2

BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING ... 4

ÅSIKTER OM GENRE OCH SÅNG ... 4

DEFINITIONER ... 4 Genre ... 5 Rösten ... 5 Identitet ... 6 Autenticitet ... 7 Profilering ... 7

MUSIK OCH IDENTITET ... 7

SÅNG OCH IDENTITET ... 8 SÅNGPEDAGOGENS UPPDRAG ... 9 METOD ... 11 HERMENEUTIK ... 11 INTERVJUER... 12 URVAL ... 12 GENOMFÖRANDE ... 13

TRANSKRIBERING OCH ANALYS ... 14

FORSKNINGSETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ... 15

RESULTAT ... 17

JASMINE ... 17

”Oh my god, det här är så min grej!” ... 17

"Vi är rena kultur-bildarna” ... 17

“Ja, vad är en genrebred lärare?” ... 18

ARIEL ... 19

”Det fanns bara klassiskt” ... 19

"Grundfundamentet är ju att ha en god andningsteknik”... 19

Genrebredd – en nödvändighet ... 20

ODETTE ... 21

”Det kändes bekvämt liksom. Och kul!” ... 21

“Hitta tekniken genom olika känslouttryck” ... 21

“Jag kan ibland önska att jag breddade mig lite mer” ... 22

RAPUNZEL ... 23

”Jag vill bara va’ med!” ... 23

“Jag brukar nog inte tänka så mycket på genre som på sångstil och klang” ... 23

Spetskompetens kontra genrebredd ... 24

RESULTATANALYS ... 25

Genre och genrebredd ... 25

Sånglärarnas genretillhörigheter ... 27

Elevernas profilering ... 30

DISKUSSION ... 32

ELEVENS PROFILERING - MOT AUTENTICITET? ... 32

DEN GENREBREDA LÄRAREN ... 33 ÄR MUSIKLÄRARUTBILDNINGEN RELEVANT? ... 34 AVSLUTANDE REFLEKTION ... 35 Framtida forskning ... 36 KÄLLFÖRTECKNING/REFERENSER ... 38 BILAGA 1 - INTERVJUFRÅGOR ... 40

1

INLEDNING

Under alla hundratals sånglektioner som jag tagit vid musikskola, gymnasieskola, folkhögskola och musikhögskola har jag fått erfarenheter av att sjunga olika genrer. Trots det händer det att jag emellanåt ställer mig frågan:

- Kan jag sjunga annat än klassiskt?

Det är just klassisk musik som jag uppfattar som min genretillhörighet och jag har funderat på hur denna genretillhörighet uppstod, eftersom denna genre inte borde ha varit självklar för mig att identifiera mig med sett till min bakgrund. Men det tog vändning under min gymnasieutbildning vid programmet Estet med inriktning musik, där jag började sjunga sånger ur den klassiska repertoaren. Av någon anledning upplevde jag att min röst passade att sjunga i denna stil och att min röst tog ett språng i sånglig utveckling. Förutom den härliga upplevelsen av att jag röstmässigt utvecklades snabbt i den klassiska sångtekniken, kändes det också kul att få sjunga denna lite ovanliga genre när de allra flesta andra skolkamrater som tog sånglektioner sjöng pop och jazz. Även om klassisk sång sedan dess varit min genretillhörighet så har jag fortsatt att sjunga andra genrer. Vid tillfällen har jag dock fått höra av andra att de tycker att min röst passar bäst i klassisk musik och att det hörs att jag är klassisk sångare, i samband med att jag sjungit andra genrer som till exempel pop. Dessa något smärtsamma kommentarer fick mig att fundera på varför min röst inte passade för andra genrer än klassisk sång. Senare har jag fått erfara hur jag genom att hitta verktyg för att förändra min röstklang fått större erkännande som sångare inom andra genrer. Jag har ofta funderat kring varför det var just klassisk musik som blev min genretillhörighet som sångare. Kanske var det ämnat så sen födseln, om mitt röstorgans fysiologiska förutsättningar gör att min röst är bäst lämpad för den klassiska repertoaren? Eller kanske var det någonstans under den tidiga sångundervisningen vid kulturskola och gymnasieskola som min röst anpassades för att sjunga i denna musikstil? I detta filosoferande har jag också funderat på varför andra sångare upplever sig ha en viss genretillhörighet och hur den formats hos dem. Det var dessa funderingar som väckte idén till denna studie.

Ursprungligen syftade denna studie enbart till att ställa uppfattningar om röstens möjligheter i relation till formandet av genretillhörighet. När jag senare kom i kontakt med forskning om identitet och musik visade detta sig vara en intressant aspekt att väga in i diskussionen om genretillhörighet. I studien kopplas dessa ämnen ihop med sångundervisning för elever i tonårsåldern.

Min förhoppning är att denna kvalitativa studie kan bidra med pedagogiska redskap för sånglärare, samt ge läsaren en vidare förståelse för hur genretillhörighet kan ställas i relation till sångundervisningen.

2

PROBLEMOMRÅDE, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

I gymnasieskolans läroplan står att musik som ämne ska syfta till att möjliggöra elevers genrebreddning (Skolverket, 2011). För sångundervisning vid gymnasieskolans program Estet med inriktning musik kan ovanstående citat innebära att eleverna ska ges möjlighet att sjunga i olika genrer. Samma målsättning för musikundervisning verkar vanlig vid kulturskolor i Sverige, då det syns finnas en generell uppfattning att dessa ska verka för elevers kulturbildning, vilket bland annat innebär undervisning inom olika genrer och musikstilar (Andersson, 2005; Holmberg, 2010). Kulturskolan styrs inte av samma styrdokument som gymnasieskolan utan varje enskild kulturskola har möjlighet att forma egna policys rörande undervisningens innehåll. Ändå verkar det finnas gemensamma nämnare i fråga om undervisningens utseende vid de olika skolformerna. Detta kan förklaras av att dessa skolors verksamheter ofta är sammankopplade genom samarbeten dem emellan samt att det är vanligt med intern rekrytering institutionerna emellan både vad gäller lärare och elever (Holmberg, 2010). En gemensam nämnare är musikundervisning som syftar till att möjliggöra elevers genrebreddning, vilket bland annat innebär att sångelever ska få möjlighet att sjunga i olika genrer i den individuella sångundervisningen.

Cathrine Sadolin (2000) och Daniel Zangger-Borch (2008) menar att sjunga i en genre innebär att sjunga enligt viss stil, vilket bland annat innebär anpassning av röstinställningar efter specifika klangideal men även anpassning av musikalisk nyansering och frasering. Vissa menar att det är svårt eller till och med omöjligt, beroende på ens fysiska förutsättningar, att skifta mellan de olika röstinställningar som krävs för olika genrer (Eken, 1998; Elliot, 2009). Andra menar att det är fysiskt möjligt men kräver lång erfarenhet och mycket träning (Schutte & Miller, 1993; Zangger-Borch, 2008).

Rösten är en viktig del i människans identitetsskapande eftersom den är personlig och unik och därmed blir en viktig del av vilka vi är (O’Bryan, 2015; Sundberg, 2001). Identitetsskapande har extra stort fokus i tidiga tonåren och det är då vanligt att musik blir en viktig identitetsmarkör (Gracyk, 2004; MacDonald et al., 2002). Detta utmärker sig ofta genom en stark samhörighet med en viss genre, genom vilken tonåringen kan hitta viktig gemenskap och upplevelse av tillhörighet i sammanhang med andra som har liknande intressen (Danielsson, 2012; Scheid, 2009). Att beröra områden utanför gemenskapen och sin identitet kan upplevas skamligt hos tonårsindividen eftersom det sätter dennes autenticitet på spel (Bergesen Schei; 2007; Scheid, 2009). Därför kan det för individer i denna ålderskategori vara känsligt att till exempel sjunga i en genre som individen inte identifierar sig med (Bergesen Schei, 2007; O’Bryan, 2015).

Mot bakgrund av ovanstående tycks det finnas möjliga hinder för elevers genrebreddning i den individuella sångundervisningen. Det kan vara svårigheter att anpassa sångstil efter olika genrer (Eken, 1998; Elliot, 2009; Schutte & Miller, 1993; Zangger-Borch, 2008) samt att tonåringars identitet möjligen skulle kunna stå i vägen för genrebreddning, om eleverna inte vill sjunga andra genrer än vad denne identifierar sig med på grund av rädsla för utanförskap och skam (Bergesen Schei, 2007; O’Bryan, 2015; Scheid, 2009). Därmed är det relevant att ställa frågan hur sångundervisning som syftar till att möjliggöra elevens genrebreddning står i relation till identitetsskapande samt uppfattningen att man inte kan bli en skicklig sångare inom flera olika genrer?

Med grund i ovanstående fråga är min intention med denna studie att fånga en bild av sånglärares uppfattningar av genretillhörighet. Vad innebär detta för konsekvenser i sångundervisningen? För att få en bred bild av ämnet kommer studien utgå från sånglärares perspektiv, vilka arbetar både inom gymnasieskola och kulturskola. Sånglärare kan förhålla sig till ämnet både som sångare och tidigare sångelev som själva profilerat sig mot en genretillhörighet, samt kan se hur deras elever

3

formar sin genretillhörighet och kan ställa det i relation till deras undervisning och pedagogiska idéer. Ur ovanstående problemområde har följande syfte och frågeställningar tagit form:

Syftet med studien är att belysa hur sånglärares beskrivningar av genretillhörighet kan förstås i relation till tidigare forskning om röst och identitet. För att uppnå syftet kommer följande frågeställningar att besvaras:

• Hur definierar sånglärare genre och genrebredd i relation till sång/sångrösten? • Hur beskriver sånglärare sin egen genretillhörighet och hur kan deras beskrivningar

förstås i relation till identitet?

• Hur beskriver sånglärare elevers profilering och hur kan dessa beskrivningar förstås i relation till identitet?

Frågeställningarna sätts i relation till tidigare forskning där nyckelbegrepp är: genre, rösten, identitet och autenticitet.

4

BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING

I följande kapitel presenteras tidigare forskning i områdena identitet, musik, sång och sångpedagogik. Kapitlet inleds med sångforskares och sångpedagogers åsikter om sång kopplat till genre och röstens begränsningar. Därefter följer ett avsnitt där definitioner av begrepp presenteras, begrepp som är viktiga för läsaren för att förstå och ta till sig denna studie. Dessa begrepp är genre, rösten, identitet, autenticitet och profilering.

Åsikter om genre och sång

Bland etablerade sångpedagoger och sångforskare verkar det finnas olika uppfattningar om vad rösten är kapabel att klara och om rösten kan anpassas för att sjunga i olika genrer. Nanna-Kristin Arder (2006) menar att rösten bör utvecklas genom att först tränas att sjunga enligt en viss teknik som är gemensam oavsett vilken genre man vill sjunga, en teknik som har sin grund i den klassiska sångteknikens tradition. När denna teknik är grundad i sångaren kan sångaren fördjupa sig inom en viss genre och anpassa sin klang efter genrens ideal. Andra menar att även om rösten är ett och samma instrument oavsett hur man väljer att använda det så behöver man olika tekniska redskap för att kunna sjunga i olika genrer. (Elliot, 2009; Sadolin, 2000; Zangger-Borch, 2008). Dessa redskap, som innebär inställningar i röst-instrumentet, kan skilja sig stort mellan olika genrer. Både Susanna Eken (1998) och Ninni Elliot (2009) anser att dessa inställningar skiljer sig åt till sådan grad att det inte är optimalt, om ens möjligt, att bli framgångsrik sångare i flera olika genrer, eftersom det är såpass krävande för röstorganet att klara de omställningarna. De menar att rösten behöver specialiseras inom en viss stil för att det ska vara sunt och hållbart att sjunga. Zangger-Borch (2008), som är av åsikten att det är viktigt att sjunga med rätt klang för respektive genre, tror att det fysiologiskt borde vara möjligt för en och samma sångare att kunna sjunga med rätt klang i olika genrer, men tvivlar på att det finns någon som kan klara att göra det konstnärligt och estetiskt tillfredställande. Med det menar han att det handlar om mer än bara inställningar i röstorganet för att få rätt klang för en viss genre, det handlar också om vad han kallar för “interpretatoriska kvalitéer”, som innebär musikalisk nyansering och frasering bland annat. För att sångaren ska sjunga trovärdigt så krävs att sångaren har djupare kunskap inom genren, en kunskap som tar tid att lära och Zangger-Borch (2008) tror inte det är rimligt att en och samma sångare lär sig alla oskrivna regler som finns inom flera olika genrer. Han hävdar att han aldrig själv sett en sångare som lyckats med det.

Zangger-Borch (2008) anför dessutom att det kan vara olika svårt för personer att klara att sjunga i vissa genrer, beroende på hur deras röstorgan ser ut. Eken (1998) framhåller att våra röstorgan ser väldigt olika ut och att vissa har fysiska begränsningar som gör det svårt att sjunga i vissa genrer. Därför är det viktigt att känna efter i vilken genre rösten passar bäst och fungerar mest hälsosamt och alltså låta bli att sjunga i genrer som röstorganet inte är anpassat för. Sadolin (2000) däremot är övertygad om att alla sångare kan åstadkomma alla ljud, men sångaren måste vara medveten om hur ljudet skapas på ett hälsosamt sätt, så att inte röstorganet tar skada. Sadolin delar in rösten i fyra “vocal modes” som hon hävdar inbegriper alla de inställningar som behövs för att kunna sjunga hälsosamt i olika sångstilar och genrer. Harm Schutte och Donald Miller (1993) håller med om att de olika inställningarna som krävs för att sjunga i olika genrer är möjligt att behärska rent fysiskt, men det kräver en väldigt hög nivå av skicklighet hos sångaren, varför det sällan går att hitta sångare med sådan förmåga.

Definitioner

I detta avsnitt definieras följande begrepp: genre, röst, identitet, autenticitet och profilering. Dessa används frekvent i denna uppsats, varför det är av vikt för läsaren att förstå begreppens innebörd för att kunna följa de resonemang som förs.

5

Genre

I Nationalencyklopedin ([genre] u.å.) definieras genre enligt följande:

Typ av konstnärlig framställning med vissa gemensamma stildrag eller innehållsliga faktorer.

Genrer används således för att kategorisera konstformer som musik, litteratur och film efter bland annat gemensamma stildrag och andra gemensamma faktorer. För att förstå vad genrer av musik är behöver vi även veta vad musik är. Lars Lilliestam (2009) gör försök att definiera ordet musik vilket leder till slutsatsen att musik är svår om inte omöjlig att tillskriva en generellt accepterad definition. Dock anger han en vid definition som även andra forskare kommit fram till, vilken beskriver att musik är: ”ickeverbala av människan organiserade ljud som hon på olika sätt använder socialt och tillskriver betydelser” (Lilliestam, 2009, s. 33). Ur definitionen framgår att musikdefinitionen kan vara beroende av vilka människor som använder den. Liksom ordet musik är svårdefinierat är även olika genrer svårdefinierade. Ändå används olika genrer som begrepp för att beskriva olika typer av musik. Lilliestam (2009, s. 201) beskriver vad detta beror på:

Strävan att kategorisera och beteckna är en spontan, naturlig och djupt mänsklig aktivitet. Genom att skapa begrepp för olika saker och sortera och gruppera, jämföra och leta efter skillnader och likheter försöker vi bringa ordning i kaos och skapa en karta över olika musiksorter.

Lilliestam (2009) anför att det i västerländsk kultur länge varit vanligt att dela in musik de tre övergripande kategorierna folkmusik, konstmusik och populärmusik. Dessa kategorier har i sin tur en mängd underavdelningar med stilar och genrer som ofta går in i varandra och därför inte alltid är självklara att särskilja. Det finns ett överflöd av genrebegrepp som ofta innefattar olika musikaliska stilar och uttryck, och dessa inte bara låter olika utan är också ofta kopplade till olika sociala och kulturella sammanhang. Dessa begrepp skapas och är knutna vid en vid plats och tidpunkt och måste därför förstås utifrån ett visst perspektiv och syfte. I och med att det musikaliska fältet är i ständig förändring så förändras även termernas innebörd i takt med det. Slutsatsen blir att det inte går att entydigt definiera musikgenrer.

Lilliestam (2009) skiljer musikalisk stil och musikalisk genre åt genom att beskriva att den musikaliska stilen avser den klingande musiken, medan musikalisk genre beskrivs som ett vidare begrepp som förutom att innefatta klingande musik även innefattar exempelvis textinnehåll, beteenden och visuella koder. Han beskriver att genre handlar om ”en uppsättning tecken av många olika slag” (s.63). Med det förstås hur musikgenrer förutom att låta olika också kopplas till olika sociala och kulturella sammanhang.

Hur olika genrer och stilar kategoriseras är som nämnt beroende av rum och tid och vem som gör det. En persons kategorisering är ofta beroende av vilket förhållande denne har till musiken i fråga:

Generellt gäller att ju närmare man är musiken och ju större betydelse den har för en, desto finare grader av kategoriseringar av musik har man bruk för och kan urskilja. […] Tycker man illa om musiken har man svårt att göra stildistinktioner överhuvudtaget (Lilliestam, 2009, s. 201- 202).

För att en person ska kunna göra en mer finfördelad kategorisering av musiken krävs alltså att personen har en nära relation till musikstilen och också tycker om och är intresserad av att lyssna på musiken.

Rösten

Precis som en människas yttre utseende är röstorganet personligt och unikt för alla individer, vilket ger oss möjligheten att identifiera andra människor inte bara genom deras utseende men också genom deras ljudande röst (Eken, 1998; Sundberg, 2001). Det är olika fysiska faktorer som

6

påverkar hur vår röst låter och vad den kan göra, som till exempel ansatsrörets dimensioner men också stämbandens egenskaper som längd, tjocklek och rörlighet (Sundberg, 2001). Dessa fysiska faktorer skapar röstklangens personlighet. Men dessa fysiska faktorer kan också påverkas av psykologiska faktorer, då psykets tillstånd färgar av sig på röstens kvalitet, klang och dynamik (Eken, 1998; Sundberg, 2001). Detta betyder i sin tur att rösten kan förändras beroende av hur vi vill uttrycka oss. Johan Sundberg (2001) menar att individer kan förändra sin röstklang inom ganska vida gränser, till och med i så hög grad att rösten blir oigenkännlig. Det är dock svårt att ändra den personliga röstklangen, eftersom talvanor oftast sitter djupt rotade. Men genom att utforska sin röst till exempel i sångundervisning så kan en individ hitta verktyg som förändrar röstklangen, för att få fram önskat ljud.

Identitet

Identitet definieras av Nationalencyklopedin ([identitet] u.å.) som ”medvetenhet om sig själv som unik individ”. Theodore Gracyk (2004), som forskat om identitet kopplat till musik, anför att människan skapar och anpassar sin identitet för att passa in i en gemenskap därigenom känna mening och tillhörighet. Identiteten kan förstås som något som består av flera av människans egna uppfattningar av sig själv och som anpassas efter situation och gruppens utseende. Dessa uppfattningar samverkar och manövrerar varandra och är i en konstant rörelse. Identiteten är därför snarare kopplat till vilka val vi människor gör och hur vi agerar, än till en fysisk person. Detta gör att en människas identitet är svår att definiera. Trots det är det viktigt för individer, framförallt i tonåren, att försöka att definiera sin egen identitet och försäkra sig om tillhörigheten i någon form av gemenskap för att känna trygghet (Gracyk, 2004). Att identitetsskapande har sin grund i människans strävan efter att känna tillhörighet och att känna sig meningsfull i en kontext menar även Tiri Bergesen Schei (2007), som forskat om identitet kopplat till sångares genretillhörighet. Hon förklarar att det är den strävan som driver oss att bygga en identitet och en image, för att fylla en plats och utgöra en viktig funktion i en grupp eller i samhället. Identiteten blir därmed individens biljett till en plats i gemenskapen. Gemenskapen är alltid strukturerad och styrd av normer, vilket innebär att en identitet måste byggas inom vissa ramar och normer som skapas av den kultur som präglar gemenskapen. Skulle normer brytas ökar risken för att människan blir utstött från sammanhanget och rädslan för det är så stor att det i högsta grad vill undvikas. I gemenskapen är individen trygg, och att äventyra den tryggheten genom att bryta normer anses skamfullt. Bergesen Schei (2007) menar att individen är meningslös utan gemenskapen och beskriver skammen som en stark påverkanskraft i bildandet av en identitet. Hon beskriver att det alltid måste finnas en annan part för att skam ska uppstå, dvs någon/något som ingår i den gemenskap som man önskar tillhöra. Det kan till exempel vara en konkret person eller en imaginär, en publik, en samarbetspartner, en kritiker eller en institution.

Skammen som uppstår vid normbrytning, kan även uppstå om individens identitet inte anses vara äkta (Bergesen Schei, 2007; Scheid, 2009). Manfred Scheid (2009) förklarar att om en individ uppenbart styrs av andras förväntningar och krav i byggandet av sin identitet så upplevs den personen inte autentisk. Då får individen en så kallad social identitet snarare än en personlig och autentisk identitet. Autenticiteten i identiteten är något eftersträvansvärt och kan bara erhållas genom att gruppen upplever att individen har förtjänat den. Annika Danielsson (2012) beskriver att det viktigaste för att ses som äkta i en grupp, om man väljer att sticka ut, är att individen är konsekvent i sin identitet. Då upplevs identiteten som autentisk. Att vara konsekvent är viktigast i nya gemenskaper där människorna inte är helt trygga med varandra, men mindre viktigt i befästa och trygga grupper där individen har liten risk att hamna utanför gemenskapen. Ju tryggare gemenskap, desto mer föränderlig och obefästa kan individernas identiteter vara inom gruppen.

7

Autenticitet

Att diskutera autenticitet blir i princip ofrånkomligt i samband med identitet, varför även detta begrepp kan kräva en definiering. Det beror på att autenticiteten är vad som, genom normerna, styr gemenskaper vilka individer identifierar sig med (Gracyk, 2004; Leach 2001; Lilliestam, 2009; Moore, 2002; Scheid, 2009).

När det kommer till musik så kan autenticitet innebära olika saker, även om det i första hand handlar om en subjektiv uppfattning om vad som är äkta eller inte (Leach, 2001; Lilliestam, 2009; Moore, 2002). Vad autenticiteten innebär är därmed beroende av vem som upplever den och i vilket sammanhang den tillhör. I vissa musikaliska sammanhang kan en artist tillskrivas autenticitet först om det är tydligt att denna själv har skrivit musiken och framfört den, medan det äkta i andra sammanhang handlar om att en musiker kan framföra en annan kompositörs stycke så som det var menat att framföras för den tid då stycket skrevs, med rätt instrument osv (Lilliestam, 2009; Moore, 2002). En musiker upplevs äkta först när denne uppenbart är sann både mot sig själv och mot det sammanhang som denne anses tillhöra (Leach, 2001; Moore, 2002). Vad som kännetecknar autenticiteten är att den märks tydligast när den inte uppnås, när människor bryter mot normer (Moore, 2002; Scheid, 2009)

Lilliestam (2009, s. 243) menar att sökandet efter det autentiska kommer ur ”en längtan efter äkthet och sanning och något icke manipulerat i en värld av braskande marknadsföring och skenbilder”. Leach (2001) beskriver att i dagens samhälle har populärmusikkulturen fått en stämpel som kommersiellt och oäkta, i jämförelse med annan typ av musik. Grunden till det är att många genom media har insyn i denna industri där artister och musik ofta ses som produkter som är skapade för att sälja, vilka därmed inte anses kunna vara autentiska (Holmberg, 2010; Leach, 2001; Lilliestam, 2009; Moore, 2002).

Profilering

Profilering definieras i Nationalencyklopedin ([profilering] u.å.) som ett ”förfarande som ger något en speciell profil”, samt som en ”process genom vilken ett företag försöker få profil, identitet och image att överensstämma”. Profil definieras som ”de egenskaper som framstår som karakteristiska för till exempel en person, en organisation eller ett företag” (Nationalencyklopedin, [profil] u.å.). I denna studie innebär definitionerna att profilering som sångare är en process som innebär att sångaren fördjupar sig inom en viss genre för att känna tillhörighet kopplat till genren och därmed skapar sin identitet som sångare.

Musik och identitet

Lilliestam (2009) skriver om vad musik är och hur den används av människor, och förklarar att: Med hjälp av musik kan jag känna och uttrycka vem jag är, vem jag vill vara, vad jag tror på och vad jag tycker är kul (s. 33).

Detta innebär att vi genom musiken kan visa vilka vi är. Vår egen identitet och personlighet blir genom musiksmaken synliggjord både för oss själva och för vår omgivning (Danielsson, 2012; Lilliestam, 2009; Scheid, 2009). Kristina Holmberg (2010) menar att det syns en trend i vårt moderna samhälle, där det förväntas av oss människor att vi tar ansvar för vår egen identitet och aktivt gör val som rör vilka kläder vi bär, vad vi äter och vad vi lyssnar på för musik, eftersom det verkar finnas en generell uppfattning om att du blir vad du gör. Därmed formar vi aktivt en identitet genom att visa vilken musik vi lyssnar på, bland annat (Holmberg, 2010). Genom att dela musiksmak med andra visar vi alltså vår identitet och kan därigenom skapa en gemenskap och en känsla av tillhörighet och trygghet tillsammans med andra som delar vi delar musiksmaken med (Danielsson, 2012; Scheid, 2009). Vid valet av vilken musik som en individ väljer att identifiera sig med och socialisera genom spelar familj och hemmiljö en grundläggande roll, där ens tidigaste

8

musikaliska vanor och beteenden formas (Lilliestam, 2009). Val av musik kan också upplevas hänga samman med personlighet och psykologiska karaktärsdrag.

Lilliestam (2009) beskriver att människor i 12-14 års åldern brukar förhålla sig aktivt till musik och utveckla ett starkt musikintresse. Under den tidiga tonåren får identitetssökande stort fokus på grund av ökad medvetenhet om sitt eget jag när individen förändras från barn till vuxen och det sker en förändring i den upplevda identiteten (Gracyk, 2004; MacDonald et al, 2002). Denna förändring kan skapa otrygghet hos individen eftersom den väcker rädsla för att inte passa in i gemenskapen (Gracyk, 2004). För att försäkra sin trygghet letar tonåringarna efter saker att identifiera sig med, och det är vanligt att musiken blir en viktig identitetsmarkör. Genom identifikationen har de möjlighet att få tillhöra en gemenskap och musiken kan därmed användas som verktyg för att skapa trygghet hos individen och känsla av tillhörighet (Danielsson, 2012; Scheid, 2009). Förutom att tonåringar visar sin egen identitet genom sin musiksmak så är det vanligt att de sorterar och karaktäriserar andra människor efter deras musiksmak (Lilliestam, 2009). För dem är det viktigt att en persons identitet, som kan visas genom musiksmak, är autentisk (Scheid, 2009). Om andras förväntningar och krav styr vad individen har för musiksmak och genom den bygger sin identitet så får individen istället en så kallad social identitet, som inte anses autentisk. Scheid (2009) förklarar att vad som ses som autentiskt styrs av sociala normer i samhället och är sällan autentiskt i den mening att det inte påverkats av andras förväntningar. Mycket av ungdomarnas musikaliska preferenser och stilar är hämtat från medier, massmedier och populärkultur, vilket innebär att autenticiteten ändå är styrd av sociala normer som bildats av deras idoler och av samhället i stort (Holmberg, 2010; Scheid, 2009). Att bryta mot normerna kan alltså innebära en risk att inte ses som autentisk, vilket kan upplevas som något skamligt som i sin tur innebär en risk att inte få tillhöra gemenskapen (Bergesen Schei, 2007; Danielsson, 2012; Lilliestam, 2009; Scheid, 2009). Kritik mot en individs musiksmak kan därför upplevas som kritik mot personen och dennes identitet, vilket därför kan vara mycket känsligt (Lilliestam, 2009). Att identifiera sig med en viss typ av musik kan alltså ge självkänsla och självförtroende om den hjälper människan att känna tillhörighet och gemenskap, men dessvärre kan identifikationen ge motsatt effekt om normerna inte följs (Danielsson, 2012; Lilliestam, 2009; Scheid, 2009).

Raymond A.R. MacDonald, David J. Hargreaves & Dorothy Miell (2002) beskriver två sätt att se musik kopplad till identitet: musik i identitet (MII) och identitet i musik (IIM). MII handlar kortfattat om att musik till exempel används som identitetsmarkör, som ett sätt att visa tillhörighet och skapa gemenskap, liksom Scheid (2009) och Danielsson (2012) beskriver enligt ovan. IIM handlar däremot om identiteten hos en individ som musicerar, dvs individens musikeridentitet. Denna identitet är under ständig förändring och musikerns identitet förändras i takt med att tekniska förmågor och musikaliska kunskaper utvecklas (MacDonald et al., 2002).

Sång och identitet

Jessica O’Bryan (2015) förklarar att eftersom rösten är personlig och lätt för människor att identifiera så blir rösten oundvikligt en viktig identitetsmarkör. Att uttrycka sig genom rösten är tätt sammankopplat med en djupgående känsla av vilka vi är, det vill säga vår identitet. I och med att rösten hör ihop med personen, både kroppsligt och som identitetsmarkör i psykologisk bemärkelse, kan det vara känsligt att kritisera rösten, lika känsligt som att kritisera personen ifråga. Under en människas uppväxt förändras och mognar rösten, vilket kan få konsekvenser för individens känsla av trygghet, då identiteten kopplad till rösten blir svårdefinierad. I ett försök att hitta trygghet i rösten som sin identitet så är det vanligt att unga skaffar sig förebilder inom sång som de ser upp till och identifierar sig med. Att ha förebilder och idoler är allmänmänskligt och är en viktig del i sökandet efter sin identitet och sina ideal, värderingar och livssyn (Lilliestam, 2009; O’Bryan, 2015).

9

Bergesen Schei (2007) förklarar att för att en sångare ska kunna identifiera sig med en genre krävs att sångaren själv upplever att hen passar in i genrens normer, normer som i sin tur är tolkade och bildade i sångaren själv. Men detta bildande av normerna påverkas av yttre faktorer, som till exempel egna idoler eller institutioner som musikskolor, där vad som är rätt och fel styrs av bland annat lärare och kursplaner (Bergesen Schei, 2007; Lilliestam, 2009) Bergesen Schei (2007) anför i sin studie att en sångare upplever sig ha en genretillhörighet först när hen vet vad genren är och innebär, och samtidigt vet att hen behärskar att sjunga i enlighet med genrens ideal. Tryggheten att känna att man behärskar något kan komma av att man upplever sig passa in i de normer som en genre uppfattas innehålla (Danielsson, 2012; Lilliestam, 2009; Scheid, 2009). Men tryggheten kan också erhållas efter en genomförd utbildning, där man fått på papper att man klarar av en viss sak som till exempel att sjunga i en viss genre (Bergesen Schei, 2007). Utbildningen blir således ett bevis på att sångaren behärskar genren. Att känna att man behärskar att sjunga i en viss genre är nyckeln till en känsla av genretillhörighet, vilket därmed kan utgöra sångarens vokala identitet. Skulle en sångare gå utanför sin identitet och sjunga i en annan genre, riskerar denne att inte vara autentisk (Bergesen Schei, 2007; Scheid, 2009). Därför kan en sångare som går utanför sin identitet, det vill säga sjunger i en genre där denne inte upplevs tillhöra, vara normbrytande vilket kan uppfattas som skamligt. Denna skam upplevs inte bara av sångaren själv, utan också av publiken som upplever normbrottet.

Sångpedagogens uppdrag

I följande avsnitt presenteras forskning som direkt rör sångpedagogens arbete, men även forskning som rör musik-/ kulturskolelärares arbete vilket har relevans för denna studie.

En sångpedagog bör, förutom fördjupade ämneskunskaper, ha intuition och empati, samt en beredskap att möta sin elev utifrån dess nivå och förutsättningar (Huss, 2010; O’Bryan, 2015). Det är viktigt att de mål som sätts relaterar till de förutsättningar och förmågor som eleven har och utifrån det ge stöd och hjälp för att skjutsa eleven i rätt riktning. Genom elevens utveckling bör läraren vara medveten om inte bara de fysiska förändringarna som eleven genomgår, utan även om de psykologiska förändringarna, som är resultatet av att IIM, musikeridentiteten, förändras under utvecklingen (Huss, 2010; MacDonald et al., 2002; O’Bryan, 2015). Det är också viktigt att sångläraren hör röstens begränsningar och gör eleven medveten om dessa, så att eleven inte sjunger på sätt som är skadligt för röstorganet (Zangger-Borch, 2008). Eftersom elever ofta vill förstå och lära sig på sitt eget sätt och utifrån sina förutsättningar bör läraren kunna förklara och lära ut från flera vinklar så att undervisningen kan anpassas efter varje enskild elev (Huss, 2010). Att sångläraren kan förevisa och demonstrera sången kan även vara av stort värde för eleven, speciellt som källa till inspiration. Sångpedagogen är en viktig förebild och del i formandet av elevens identitet som sångare och musiker men också elevens självkänsla och självbild (Andersson, 2005; Huss, 2010; O’Bryan, 2015). Sång upplevs ofta vara väldigt personligt och starkt utlämnande för en individ, varför det är viktigt att eleven känner sig trygg med läraren och att läraren möter eleven med känsla och respekt (Huss, 2010; O’Bryan, 2015). Formandet av elevens identitet som sångare bör ske över längre tid, för att läraren och eleven ska hinna bygga den relation som krävs för att eleven ska känna trygghet (Huss, 2010; O’Bryan, 2015; Zangger-Borch, 2008). Det är också viktigt att läraren ser till att eleven inte låser fast sig i ett fack med vissa sångideal för tidigt i utvecklingen av sin sångröst, eftersom det kan störa den naturliga utvecklingen av sångrösten (O’Bryan, 2015).

Det verkar finnas en generell uppfattning bland kulturskolelärare att media, i vilken populärmusiken får mer utrymme än annan musik, påverkar vilken musik som eleverna vill sjunga och spela (Andersson, 2005; Holmberg, 2010). Lärarna upplever att ett av deras uppdrag är att lära elever om annan musik än populärmusik och många lärare vill gärna använda repertoar som de själva tycker om och som präglat deras egen musikutbildning. Detta uppdrag speglas också i den

10

generella uppfattningen som verkar finnas i samhället, att Kulturskolan ska förvalta musikarvet genom kulturbildning för unga. Vägen dit börjar med att möta elevens intressen och behov och därifrån vidga elevens vyer och väcka intresse för musikarvet (Andersson, 2005; Holmberg, 2010). Holmberg (2010) ser dock att undervisningen i högre grad styrs av elevens musikpreferens än uppgiften att hålla kulturarvet levande. Detta menar hon kan bero på att kulturskolan är en frivillig skola som eleverna kan lämna om de inte är nöjda med vad de får lära sig vilket får lärarna att vilja anpassa valet av undervisningsinnehåll efter elevernas önskemål. Många kulturskolelärare väljer av den anledningen att använda populärmusik i undervisningen dels eftersom eleverna känner igen låtarna och ofta är bekväma i den musiken.

Ruben Andersson (2005) menar att detta är en av de normer inom kulturskolan vilken påverkar lärarnas undervisning. Han framhåller också att kulturskolan i mycket kan ha större inverkan på lärarnas pedagogiska idéer än vad deras utbildning till musiklärare har haft. Detta förklaras ha sin grund bland annat i att musiklärare ofta, inför utbildningen och en bit in i sin musiklärarutbildning, framförallt när en dröm om musikerlivet snarare än att bli musiklärare. Därför har störst fokus under utbildningen legat på deras egen utveckling i instrumentet, snarare än att ta till sig den metodik och didaktik som utbildningen haft som uppdrag att delge studenterna. Ofta är det först i slutet av utbildningen, när musiklärarna insett att musikerdrömmen inte blir av, som de insett att de behöver metodiken i sin yrkesroll som lärare. Eventuellt har de då missat viktiga delar i utbildningen eftersom det inte varit deras fokus.

11

METOD

Syftet med min studie är att belysa hur sånglärares syn på genretillhörighet kan förstås i relation till tidigare forskning om röst och identitet. Detta syfte uppnås genom en kvalitativ intervjustudie, där tolkningen av sånglärarnas berättelser om personliga upplevelser är i fokus. Genom att analysera och tolka sånglärarnas utsagor och uttyda deras intentioner kan jag belysa deras syn på genretillhörighet. Analysen genomsyras av ett hermeneutiskt perspektiv vilket är den valda forskningsansatsen för denna studie. I detta kapitel beskrivs den hermeneutiska ansatsen och metod för dataskapande, samt urval och tillvägagångssätt.

Hermeneutik

Hermeneutik innebär kortfattat att bilda sig en förståelse av ett fenomen genom att tolka det (Westlund, 2015). Hermeneutiken har fått sitt namn av Hermes, som enligt grekisk mytologi var namnet på en gud som hade i uppgift att förmedla gudarnas budskap till människorna (Ödman, 2017). Eftersom gudarnas budskap ofta var dunkla och svåra att förstå, fungerade Hermes även som en tolk som gjorde budet uttydbart för människorna. I modern vetenskap går tolkningen ut på att forskaren med empati och inlevelse försöker förstå informanternas intentioner och därigenom presentera kvalitativa resultat.

Forskarens egen förförståelse om ämnet spelar stor roll vid tolkningen, eftersom förförståelsen påverkar hur trovärdigt hen kan tolka informanternas utsagor (Westlund, 2015). Om vi saknar grundläggande förståelse så kan vi inte ta emot information i ämnet (Ödman, 2017). Det är som att försöka sätta tak på ett hus som ännu inte är byggt, det finns ingen plats för taket och det kan därför inte tas emot. Förförståelsen har därmed avgörande betydelse för forskningens utveckling samt vilka perspektiv och strategier som forskaren för in i studien. Allt nytt vi ser tolkas och förstås i relation till vår erfarenhet och kunskap om ämnet, därigenom utvidgar vi vår egen förståelsehorisont (Ödman, 2017). Eftersom tolkningen alltid är subjektiv och görs utifrån en viss aspekt finns risk att vi låter våra egna fördomar styra tolkningen, vilket kan orsaka att studiens reliabilitet sjunker (Kvale & Brinkman, 2014). För att undvika det bör tolkandet grundas på kunskap och tidigare erfarenheter och forskaren bör medvetandegöra vilka aspekter som påverkar tolkningen för att den ska bli så fördomsfri som möjligt (Ödman, 2017). Mot bakgrund av ovanstående har min intention varit att i så stor mån som möjligt vara transparent med min förförståelse i ämnet, vilket Peter Svensson & Göran Ahrne (2015) menar är ett sätt att öka en studies reliabilitet. Min förförståelse presenteras därför i inledningen av denna uppsats. Eftersom tolkningen genomsyrar hela denna studie innebär det att den här studien ofrånkomligen bär tydliga spår av min egen personliga tolkning. Detta är nödvändigtvis inget negativt, för även om det finns risk att mina fördomar färgar studien så har jag med min bakgrund som sångare och sångpedagog möjlighet att bidra med perspektiv som är relevant för denna studie. Min förförståelse kan därmed vara viktig för att förståelsehorisonten ska kunna utvidgas på det sätt som hermeneutiken är menad att användas.

Förutom att vara trovärdig i sin tolkning måste forskaren också vara medveten om att läsaren kan ha en egen förförståelse vilket kan påverka hur läsaren förstår och tolkar studiens resultat. För att i så hög grad som möjligt kunna överbrygga skillnaderna mellan egen och läsarens förståelsehorisont är det därför viktigt att forskaren gör sin tolkning begriplig för läsaren (Ödman, 2017). Därför har jag, med läsarens möjliga förförståelse i åtanke, försökt redogöra för analysen såpass tydligt och transparent att det blir möjligt för läsaren att följa mina tankegångar och resonemang.

Enligt Per-Johan Ödman (2017) handlar den hermeneutiska tolkningen inte om att tvinga sig att förstå, utan att låta en värld öppna sig för att se vad nytt som kan tillföras till den värld man själv lever. Tolkningsprocessen kan jämföras med att lägga pussel, där de olika pusselbitarna är den

12

insamlade datan (intervjuer i detta fall). Pusselbitarna behöver jämföras och förstås i förhållande till helheten – det färdigställda pusslet. Vi behöver föreställa oss en helhet för att förstå var delarna passar in och hur de bidrar till helheten, men delarna i sig är också nödvändiga för att vi ska kunna bilda en uppfattning om helheten. Detta pendlande kallar Ödman (2017) för den hermeneutiska cirkeln. Även om den kallas för cirkel så menar Ödman (2017) att den optimala cirkeln mest liknar en spiral, eftersom tolkningsprocessen bör förändra forskarens förståelsehorisont, genom att sträva i riktning mot större bredd och precisering. Analysen i denna studie har haft den hermeneutiska cirkeln som mall, med intentionen att utvidga min egen förståelsehorisont.

Eftersom tolkningen är beroende av vissa aspekter vilka i sin tur är beroende av var vi själva är i vår förståelse, dvs vår egen värld, så kommer tolkningen också vara beroende av tid och rum. Därmed ger tolkningen endast en inblick i ett moment i vår utveckling. Tolkningen kan därför inte ses som slutgiltigt, den kommer att kunna omformuleras ett flertal gånger genom tiden. En hermeneutisk studie kan liknas vid att ta ett fotografi, bilden är tagen vid ett visst tillfälle men kan tolkas olika beroende på när den beskådas och av vem (Ödman, 2017). Därmed kan avsikten med en hermeneutisk studie som denna aldrig vara att ta anspråk på generalitet. Den presenterar sig snarare som en förståelsehorisont, vilken ska vara möjlig för läsaren att möta.

Intervjuer

För att få svar på mina frågeställningar har jag valt att genomföra intervjuer med sånglärare. Intervjuer är en bra metod när ämnet för studien är olika aspekter av mänsklig erfarenhet (Kvale & Brinkmann, 2014). Genom att göra en intervjustudie kan jag samla in data i form av personliga berättelser. Intervjuerna transkriberas, bearbetas och tolkas sedan i syfte att belysa sånglärares upplevelser av genre och genretillhörighet.

Steinar Kvale och Svend Brinkman (2014) skriver att intervjuaren bör ha god ämneskunskap för att kunna ställa följdfrågor som förstås av och känns relevanta för den intervjuade personen för att i fortsättningen kunna generera ett material som är relevant för studien. Kvaliteten på datan som samlats in är beroende av intervjuarens färdighet och personliga omdömen vid formulerandet av frågor i intervjun, eftersom datan, dvs det empiriska materialet som ska analyseras produceras i intervjuarens och informantens samspel. Eftersom jag har god kunskap inom ämnet sångundervisning så motiverar det ytterligare mitt val av metod.

Mina intervjuer kan beskrivas som strukturerade med en låg grad av standardisering (Trost, 2010). Detta innebär att varje intervju var styrd av ett ämne som jag som intervjuare hade bestämt, men i intervjuerna fanns tillräckligt låg standardisering som gav en viss frihet som gjorde att intervjuerna fick olika utformning. Eftersom syftet med studien är att belysa sånglärares förhållningssätt och syn, passar denna metod då sånglärarna får utrymme att ge sina personliga svar, så utförligt som de själva vill.

Beroende på hur situationen vid intervjutillfället ser ut så kan informantens sinnesstämning påverkas, vilket i sin tur kan påverka deras utsagor (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Därför är det, för studiens reliabilitet, viktigt att redovisa intervjusituationerna. Intervjuernas utformning beskrivs därför i samband med att studiens genomförande presenteras.

Urval

Urvalet av informanter till studien syftar till att ge ett kvalitativt resultat som speglar en bred bild av sånglärares erfarenheter. Till denna studie blev urvalet fyra sånglärare som intervjuats vid varsitt tillfälle. De gemensamma kriterierna för urvalet var att informanterna skulle vara aktiva sånglärare för elever i åldrarna 13–19 år samt att de skulle ha examen från musiklärarutbildning på högskola och haft sång som huvudinstrument under utbildningen. Avsikten var att välja

13

informanter enligt de gemensamma kriterierna som kunde bidra till studien med skilda erfarenheter. Därför valdes sånglärare med olika genretillhörigheter och olika lång erfarenhet av arbetet som sånglärare. Informanterna arbetar dessutom vid olika institutioner. Två av informanterna är anställda som sånglärare på kulturskola, en tredje informant arbetar på Estetiska programmet inriktning musik vid en gymnasieskola och en fjärde informant arbetar som sånglärare vid kulturskola samt i egen firma och har tidigare även arbetat som sånglärare vid gymnasieskola. En viktig parameter vid val av informanter var även tillgängligheten av dessa så att studien skulle kunna färdigställas inom angiven tidsram. Genom ett bredare urval kunde jag snabbt hitta informanter som ville ställa upp på intervjuer. Antalet bestämdes till fyra eftersom det kändes rimligt att hinna med inom tidsramen, samt för att det skulle bidra med fyra olika perspektiv till studien. Skillnaderna informanterna emellan ger studien ett bredare perspektiv av ämnet som behandlas men det är också av vikt att ta i beaktande hur deras olika erfarenheter påverkar deras utsagor och därmed studiens resultat. Vid gymnasieskola är till exempel sånglärarnas undervisning styrd av styrdokument, vilket ofta inte gäller för undervisningen i kulturskola (Andersson, 2005; Holmberg, 2010; Skolverket, 2011). Dessutom kan det finnas generella skillnader mellan elevers ambitioner vid de olika institutionerna. För att trovärdigt tolka informanternas utsagor kommer deras skilda erfarenheter att tas i beaktande i analys av resultatet.

Två av informanterna är jag bekant med sedan tidigare och jag tog kontakt med dem via Messenger. De andra två tog jag kontakt med just för denna studie. Den ena av dessa kontaktade jag via mejl, efter att ha hittat informantens mejl på en kulturskolas hemsida. Mejlet finns bifogat som bilaga 2. Informanten svarade snabbt att hon ville ställa upp på intervju. Den fjärde informanten kontaktade jag via telefonsamtal efter att ha blivit tipsad av en vän att fråga denna person om att vara med i min studie. Informanten tackade ja till att medverka och efter samtalet skickade jag även ett mejl med samma information som finns i bilaga 2. Denna information fick även informanterna jag är bekant med sedan tidigare, via meddelande på Messenger. Informanterna arbetar vid olika skolor och i olika orter. Från början var avsikten att fråga personer efter vad för mig var geografiskt möjligt, så att intervjuerna skulle kunna hållas ansikte mot ansikte. Tyvärr blev det inte möjligt med två av informanterna, utan deras intervjuer skedde via videosamtal då jag inte hade möjlighet att möta dem på plats.

I min studie har jag valt att använda andra namn än informanternas riktiga namn för att låta dem vara anonyma av forskningsetiska skäl. Namnen jag har valt är Rapunzel, Odette, Jasmine och Ariel. Rapunzel och Odette är relativt nyutexaminerade musiklärare. Rapunzel identifierar sig som sångare inom genrerna som ingår i det som blivit kallat “afro”, dvs bland annat jazz-, pop-, och rock. Odette identifierar sig som klassisk sångare. Jasmine och Ariel har båda arbetat som sånglärare i ca 30 år. Jasmine identifierar sig mest som jazz- och soulsångare, men har även erfarenhet av att sjunga klassiskt. Ariel identifierar sig som en sånglärare som har sin grund i den klassiska musiken, men som valt att bredda sig inom flera genrer. Informanterna presenteras mer utförligt i resultatkapitlet.

Genomförande

Inför intervjuerna gjorde jag en intervjuguide som jag utformade utifrån tre teman (se bilaga 1). Denna indelning gjorde jag för att tydligare strukturera mina frågor i kategorier, för att få del av ett brett spektrum av sånglärarnas tankar. Sedan tog jag kontakt med fyra sånglärare för att fråga om de ville medverka i min intervjustudie. Eftersom jag var osäker på hur mycket informanterna tidigare reflekterat kring mitt valda problemområde – genre i sångundervisningen – så ville jag förbereda dem på vilka frågor jag tänkt ställa i intervjun. Därför skickade jag mina intervjufrågor till dem några dagar innan intervjutillfället. Det gav dem tid att fundera kring ämnet och frågorna, vilket resulterade i att intervjuerna gick smidigt och det var lätt för informanterna att hålla sig till

14

ämnet eftersom de redan innan fått en tydlig bild av vad jag ville att de skulle prata om. I och med detta kan jag ha gått miste om vissa spontana svar, men jag tror att de i och med förberedelsen kände sig mer trygga i intervjusituationen, då de kunnat förbereda svar som bundits samman med reflektioner om sina egna erfarenheter och inte behövde försöka minnas precis i stunden. En viss del av spontanitet blev det trots allt eftersom ingen intervju blev den andra lik. Frågorna ställdes till exempel sällan i den ordning och med samma formulering som frågorna på pappret, utan formuleringar och ordningsföljd anpassades hela tiden efter vad informanterna just hade pratat om. Jan Trost (2010) menar att följsamhet är A och O i intervjuarbetet för att informanterna ska kunna ge sin egen bild utan att intervjuaren styr svaren. Informanternas förberedelse gjorde dessutom att jag som intervjuare sällan behövde styra in den intervjuade på rätt spår, utan informanten kunde tack vare frågorna som mall lätt hålla sig till ämnet och kunde dessutom själv driva intervjun framåt. Min främsta uppgift som intervjuare blev att uppmuntra informanterna att uttrycka sina personliga åsikter och tankar, något som några av dem verkade aningen obekväma med.

Som tidigare nämnt var intervjuerna vad Trost (2010) kallar för strukturerade med låg grad av standardisering. De var strukturerade så till vida att de höll sig till ett ämne styrt av mig som intervjuare, genom att jag hade förberett intervjufrågor. Att de hade en låg grad av standardisering innebär att jag bland annat anpassat min formulering av frågor efter den intervjuades språkbruk samt att frågorna inte nödvändigtvis ställdes i en viss ordningsföljd utan den intervjuade hade möjlighet att styra ordningsföljden. Dessutom formulerades följdfrågor beroende av den intervjuades tidigare svar.

De fyra intervjuerna hölls på olika platser och har skett vid ett tillfälle per informant. En av informanterna intervjuade jag i dennes hem, en annan på ett café och två via videosamtal på grund av att vi hade svårt att hitta tid att träffas. Det var lugnast och lättast att hålla intervjun som var i en av informanternas hem, då intervjun kunde hållas ostört. På cafét var det en del andra människor och bullret kunde emellanåt distrahera, dessutom finns en risk att informanten inte kände sig anonym med så många människor omkring sig. Intervjuerna som skedde över videosamtal var svårast, eftersom det vid ena intervjun var fördröjning vilket ledde till att jag och informanten ibland talade i mun på varandra. Under den andra intervjun via videosamtal så var det emellanåt dålig mottagning och ljudet påverkades av detta, vilket ledde till att det ibland var svårt att höra vad informanten sa och jag fick be informanten att upprepa sitt svar. Intervjuernas längd var planerade till 45 minuter vilket hölls för två av intervjuerna, men de andra två drog över tiden dels på grund av tekniskt strul, dels på grund av att informanterna hade mer att säga och jag inte ville avbryta dem i deras svar. Som längst varade en intervju i knappt 60 minuter.

Intervjuerna spelades in med en inspelningsapparat. Enligt Trost (2010) är fördelarna med att spela in intervjun att man i efterhand och under tolkningsprocessen kan lyssna till tonfall och ordval, samt ordagrant skriva ut intervjun så att intervjun går att analysera i textform. Dessutom behöver intervjuaren inte ha fokus på att göra anteckningar under intervjun, utan kan koncentrera sig på informantens svar och att ställa relevanta följdfrågor. Under intervjuerna hade jag ändå med ett anteckningsblock dels för att skriva ner följdfrågor som dök upp under tiden informanten talade, dels för att notera vissa saker som sades eller hände under intervjun som jag uppfattade kunde vara av vikt för min analys och tolkning av resultatet.

Transkribering och analys

Kort efter intervjuerna transkriberades dessa, jag ville göra det snabbt inpå för att minska risken att jag glömt sammanhanget runt informanternas berättelser så som deras kroppsspråk, vilket också blir en del i tolkningen av deras utsagor och därför är viktigt att ta i beaktande. Intervjuerna transkriberades ordagrant där även pauser och skratt skrevs in som kunde komma att spela roll och

15

behöva vägas in i tolkningen, med målet att kunna göra en så trovärdig tolkning som möjligt av den transkriberade datan.

Efter transkriberingen har jag gallrat hårt i rådatan, med målet att hitta de exempel som jag ansåg breddade min förståelsehorisont för det syfte som jag valt. Allt som jag uppfattade inte hade relevans för denna studie har därmed sållats bort. Eftersom intervjuerna fick något olika utformning så valde jag att sortera den transkriberade datan inför att jag formulerade resultatet. Sorterandet skedde utefter olika teman som jag fann genom att analysera rådatan, dessa teman var:

• Informantens genretillhörighet,

• Undervisningen och elevens profilering, • Genrebredd kontra spetskompetens.

Dessa teman har format resultatkapitlet, där informanternas utsagor delats in enligt dessa med tre rubriker, vars namn fick spegla vad jag funnit i temat och en glimt av informantens personlighet. I utformandet av resultatet har jag skrivit om intervjuerna med mina egna ord, därmed har tolkningen genomsyrat denna process med målet att få ut essensen av informanternas utsagor. Jag har valt att i resultatkapitlet presentera varje informants utsaga för sig för att låta läsaren kunna koppla informantens bakgrund mot vad denne beskriver och dennes förståelse i ämnet. Varje informants bakgrund presenteras kort, innan redovisningen av vad som framkommit under deras intervjuer.

Analysen av resultatet skedde på liknande sätt som beskrivits om resultatpresentationen, där jag först analyserat vad som kommit fram i varje intervju och därefter sorterat den analyserade datan efter tre teman. Dessa teman formades istället efter mina frågeställningar i studien och fick därför följande rubriknamn:

• Genre och Genrebredd

• Sånglärarnas genretillhörigheter • Elevernas profilering

På detta sätt har jag sorterat analysen och forskningen som jag använt som hjälp till analysen mot vad jag upplevde besvarade mina frågeställningar.

Målet med analysen ovan var att likna det pussel som Ödman (2017) menar är en mall för hermeneutiken. Jag har i datan sett olika pusselbitar som jag försökt att först sortera för att se var de passar in. Av bitarna har jag byggt ihop större delar, som utgjort de teman som beskrivs ovan, vilka sedan passats ihop för att utgöra en helhet. Hela tiden har jag haft en bild av helheten att jämföra delarna mot, för att kunna sålla bort de bitar som inte varit relevanta för studien. Tolkningen har varit ständigt närvarande under analysprocessen, vilket är själva essensen av hermeneutikens funktion. Ödman (2017) menar att en viktig del av hermeneutiken är att inte tvinga sig förstå utan låta en värld öppna sig. Mot bakgrund av det har jag mitt mål inte varit att försöka tvinga fram relevant data från varje informant där jag inte sett det, varför det syns i analysen att vissa informanters namn saknas i jämföranden. Jag har bara analyserat vad jag sett.

Forskningsetiska ställningstaganden

I arbetet med studien har jag utgått från Vetenskapsrådets (2017) riktlinjer vilka rör forskningsetik. I Vetenskapsrådets rapport framhålls att det är viktigt att medvetet granska och redovisa utgångspunkterna för studien. Därför presenteras utgångspunkterna i metodkapitlet, samt i resultatkapitlet i och med att informanterna presenteras. Informanternas bakgrund är en av utgångspunkterna för studien.

16

Där är viktigt att ingen av de medverkande i studien riskerar att komma till skada eller utnyttjas (Vetenskapsrådet, 2017). För att undvika det har informanterna fått tydlig information om studiens syfte inför intervjuerna. Informanterna har även givit sitt samtycke till att delta i inspelade intervjuer vilket gavs muntligt vid intervjutillfället, innan intervjun inleddes. Inspelningarna har bevarats privat och endast nyttjats av mig vid transkribering. Informanternas personuppgifter har behandlats konfidentiellt och de har getts fiktiva namn i studien. I resultatkapitlet har jag valt att ta bort eller dölja delar av informanternas utsagor för att undvika risken att någon av dem kan identifieras. När studien genomförts raderades transkriberingar och inspelade intervjuer i samma syfte. Informanterna informerades vid tillfället för intervjun om att de när som helst har rätt att dra sig ur, varpå jag kommer att radera deras inspelningar samt transkriberad intervju och utesluta deras utsaga helt ur studien. Informanterna har även givit sitt medgivande att uppsatsen kommer att publiceras på DiVA (digitala vetenskapsarkivet) efter studiens slutförande.

17

RESULTAT

I detta kapitel presenteras resultatet av intervjuerna. Varje informants utsagor presenteras för sig för att läsaren lätt ska kunna skilja de olika informanterna åt. Informanterna presenteras först kortfattat och därefter följer deras utsagor som delats in i tre underrubriker per informant. De tre underrubrikerna har fått personliga namn, men de har gemensamma teman. Första rubriken berör informantens genretillhörighet, den andra rubriken speglar undervisningen och den tredje fokuserar på informantens upplevelser kring genrebredd. Dessa tematiska indelningar av utsagorna har gjorts för att läsaren ska få en tråd att följa, samt för att underlätta analys och jämförande av resultatet.

Jasmine

Jasmine är sånglärare vid en kulturskola och har vid tillfället för intervjun arbetat där i ca 30 år. Hennes elever är i åldrarna 12–19 år. Hon är utbildad musiklärare vid en musikhögskola där hon fick sånglektioner i klassisk sång. Jasmine berättar att hon dock alltid identifierat sig som en jazz-, soul- och gospelsångerska i första hand, men att hon på musikhögskolan fick sjunga klassiskt eftersom det bara var det som erbjöds när hon utbildade sig. Vid sidan av utbildningen tog hon sånglektioner i jazz och efter sin utbildning har hon gått flera kurser i Estill Voice Training.

”Oh my god, det här är så min grej!”

Jasmine berättar att hon främst identifierar sig som jazz-, soul- och gospelsångerska, trots att hon länge tagit lektioner i klassisk sång. På frågan hur det kommer sig så berättar hon att hon tror det har i grund i att det var den typ av musik som hon lyssnade mest på i sitt barndomshem. När hon studerade på folkhögskola introducerades hon i att sjunga jazz och förklarar att hon då med ens kände ”Oh my god, det här är så min grej!” Hon hade före dess sjungit mycket gospel. Soul lyssnade hon på hela tiden för det var musik som hon gillade. ”Det handlar ju om var ens hjärta är liksom”, förklarar hon.

Jasmine anser att det är viktigt att ha en genretillhörighet, eftersom hon själv upplever att det är härligt att känna sig duktig inom en genre samt trygg och fri i den:

Så, det är väl så jag känner med jazzen också att improvisationen var ju så härligt förlösande för mig... och jag gillar ju det att känna att jag vet vad jag kan och att få hålla på på lite högre nivå, göra lite svårare grejer, känna sig som en musiker… en jazzmusiker.

För att känna sig trygg och fri i en genre så måste en sångare lägga mycket tid och övning inom den genren, förklarar hon. Det är i de områden hon lagt mycket tid som hon känner sig som en musiker, eftersom hon vet att hon kan musicera på högre nivå.

"Vi är rena kultur-bildarna”

Jasmine berättar att hennes elever får testa på att sjunga olika genrer i undervisningen, men hon tror att hennes musikaliska preferenser kan styra innehållet i undervisningen:

[J]ag kan plocka fram bra förebilder och jag har mycket repertoar. Så då är det klart att jag gärna ser till att vrida undervisningen åt det hållet så jag får gå in lite djupare för det är roligt, [så] jag håller mig gärna inom dom genrer som jag själv har sjungit och känner mig säker. [M]in kollega, hon ser nog gärna till att sjunga klassiskt. […] För att det är roligare om man får hålla på med det som man själv brinner lite för.

Jasmine anser inte att det faktum att hon har en genretillhörighet är det enda som definierar hennes sångundervisning, men att det är möjligt att hennes elever tycker att det är roligare att sjunga sånger på hennes lektioner som är i de genrer som hon fördjupat sig inom. Hon upplever också att hon själv är mer trygg i och tycker att det är roligare att undervisa i de genrerna, vilket kan påverka att eleverna tycker det är roligare att sjunga de genrerna med henne. Jasmine anser att hon har

18

tillräcklig kunskap för att kunna undervisa i de flesta genrer, men uttrycker att hon inte alltid orkar uppdatera sig inom den senaste musiken, vilket gör att hon ibland känner en oro för att ses som ”mossig” och gammaldags bland eleverna. Men hon tycker att det är viktigt att hon får känna att hon har kul på jobbet och får använda de sånger som hon själv gillar. Hon önskar att det fanns någon sånglärare på hennes arbetsplats som är uppdaterad på nya sånger och sångstilar, så de tillsammans i arbetslaget kan komplettera varandra, berättar hon.

På frågan om Jasmine tycker att det är viktigt att anpassa sångteknik och stil efter genre svarar hon: ”Ja det vill jag hävda, med pondus!” Hon menar att det är viktigt att eleverna lär sig stilen för att de ska förstå vad de gör när de sjunger och förklarar att soundet styrs av olika fysiska inställningar i röstorganet, vilket tillsammans med bland annat frasering och improvisation anpassas för att låta enligt en genre. Jasmine anser att eleverna bör lära sig dessa regler eftersom hon inte tycker att det är njutbart att lyssna på en sångare som inte anpassar sångsätt efter genre. Dessutom verkar hon ha en annan grund till varför hon anser att är viktigt att eleverna får kunskap om rätt teknik för olika genrer:

[J]ag önskar att nån hade talat om för mig att struphuvudet inte alltid måste vara lågt… för jag gick ju och sjöng klassiskt och sen så höll jag på med gospel samtidigt, du kan ju tänka dig den härliga känslan av att försöka skruva på dom där Aretha Franklin-tonerna men ha lågt struphuvud, det är en liten härlig spänningskonflikt i halsen det… Jag kan också lägga till att jag har haft jättemycket röstproblem, […] och det har ju gjort arbetet med genre lite mer laddat eftersom jag har haft lärare som sagt att vissa genrer är farliga. [D]et har också påverkat hur jag jobbar med teknik och sånt. Att jag tycker att det är ännu viktigare att veta vad man gör och inte jobba med för högt tryck och sånt där.

I citatet framkommer att Jasmine själv lidit av röstproblem vilket hon menar hade kunnat undvikas om hon haft mer kunskap om hur sångrösten behöver anpassas efter genre för att inte ta skada. Jasmine menar att det är vanligt att man pratar om röst-ID idag och att det som eftersträvas hos en sångare är en unik och personlig röst som helst ska låta oskolad. Detta avspeglas även i eleverna, som vill vara unika. Men hon tycker att när hon ser på Idol, där de pratar just om röst-ID, så låter alla likadant. De låter som de artister som är populära idag och hon förklarar att det beror på att även de gör till sin röst för att låta på ett visst sätt, enligt vissa ideal. Jasmine förklarar att hon inte tror att det finns någon helt naturlig röst utan att alla på något sätt påverkas av förebilder och formar sin röst därefter.

Enligt Jasmine finns det elever som profilerar sin inom en viss genre, men oftast inte de som är unga och tidigt i utvecklingen, och gör de det så är det oftast inom pop. Men hon förklarar att det är på grund av att det är den musiken de gillar, och att de själva inte skulle uttrycka att de profilerar sig. Hon förklarar att ”det är det dom tänker är sång, dom känner inte ens till något annat”.Det finns dock ett fåtal elever som känner ”det här är min grej” och som då profilerat sig, förklarar Jasmine. Men elever bör inte profilera sig för tidigt, utan profileringen kan vänta till folkhögskolan, anser hon. Hon förklarar att det kan vara bra att eleverna får testa på att sjunga olika genrer dels för att det ger dem redskap som de kan ha nytta av som sångare oavsett vilken genre de sedan väljer att profilera sig inom, dels för att bildas inom kultur. ”Nej alltså vi är ju rena kultur-bildarna” uttrycker Jasmine och förklarar det med att många elever inte har hört talas om stora artister och genrer som funnits genom historien och vissa nya som dyker upp idag. Därmed ser hon det som hennes uppgift att bredda elevernas kunskap inom musikkulturen.

“Ja, vad är en genrebred lärare?”

Jasmine förklarar att hon inte tror att det finns några sångare som är framgångsrika inom en viss genre och samtidigt är genrebreda: