PATIENTERS UPPLEVELSER OCH ERFARENHETER AV
TRAUMAOMHÄNDERTAGANDE
- En litteraturstudie
PATIENTS' EXPERIENCES OF TRAUMA CARE
- A literature review
Specialistsjuksköterskeprogrammet - inriktning akutsjukvård, 60 högskolepoäng Självständigt arbete, 15 högskolepoäng
Avancerad nivå
Examensdatum: 2021-04-04 Kurs: HT20
Författare: Handledare:
Sunniva Lund Menke Ulrika Knieling
Susanne Mannelqvist Examinator: Mia Bergenmar
SAMMANFATTNING
Trauma är vanligt förekommande internationellt och drabbar främst unga under livets fyra första årtionden. Dödligheten relaterat till trauma förväntas att fortsätta öka till 2023 i Sverige. Trauma orsakar såväl ett fysiskt som ett psykiskt lidande för patienter, samt skapar stora samhällskostnader. Kunskap om patienters upplevelser och erfarenheter angående traumaomhändertagandet initialt är begränsat. Det är av vikt att sjuksköterskan har kunskap om patienters upplevelser och erfarenheter så att sjuksköterskan kan göra patienten delaktig i vården och tillgodose patientens behov och samtidigt tillhandahålla och bedriva en
patientsäker vård i mötet med traumapatienten.
Syftet var att beskriva patienters upplevelser och erfarenheter av traumaomhändertagande. Metoden till studien var en allmän litteraturstudie. PubMed och CINAHL var databaserna som användes. Manuell sökning och kedjesökning utfördes också. Kvalitetsgranskningen resulterade i 15 artiklar som inkluderades för att därefter bearbetas med hjälp av en integrerad analys.
Resultatet mynnade ut i två huvudkategorier; patienternas positiva upplevelser och erfarenheter och patientens negativa upplevelser och erfarenheter. Till vardera
huvudkategorier identifierades fem respektive sex underkategorier. Under huvudkategorin patienternas positiva upplevelser och erfarenheter identifierades underkategorierna; en välfungerande vårdkedja, tillfredsställande undersökning och behandling, professionellt bemötande, gynnsam informationsöverföring och kommunikation, och gynnsamma
emotionella aspekter. Under den andra huvudkategorin patienternas negativa upplevelser och erfarenheter identifierades; brister i vårdkedjan, otillfredsställande undersökning och
behandling, fysiologiska konsekvenser, brister i personalens kompetens, hinder för informationsöverföring och kommunikation, och psykologiska påfrestningar. Slutsatsen av litteraturstudien är att upplevelserna och erfarenheterna av
traumaomhändertagande är mångfacetterat och individuellt, vilket ställer höga krav på personalens kommunikationsförmåga samt krav på att individanpassa hälso- och sjukvården, då vården av traumapatienter är komplex.
Nyckelord: Fysiskt trauma, patientsäkerhet, patientupplevelser, personcentrerad vård, traumaomhändertagande.
ABSTRACT
Trauma is common internationally and mainly affects young people during the first four decades of life. Mortality related to trauma is expected to continue to increase until 2023 in Sweden. Trauma causes both physical and psychological suffering for patients and creates large societal costs. Knowledge of the patient's experiences regarding initial trauma care is limited. It is important that the nurse has knowledge of the patient's experiences so that the nurse can involve the patient in the care and ensure that the patient's needs are met, and at the same time provide care that is safe in the meeting with the trauma patient.
The aim was to describe patients' experiences of trauma care.
The method of the study was a general literature study. PubMed and CINAHL were the databases used. Manual search and snowballing were also performed. The result after quality review of articles contributed to 15 included articles that were analyzed according to an integrated analysis.
The analysis resulted in two main categories: the patients' positive experiences and the patients' negative experiences. Five respectively six subcategories were identified for each main category. Under the main category of patients' positive experiences, the subcategories were: a well-functioning care, satisfaction with examination and treatment, professional treatment, adequate knowledge and skills of the staff, good information transfer and
communication, and that emotional aspects were considered as favorable. Under the second main category, the patients' negative experiences were identified; the lack of care,
dissatisfaction with examination and treatment, the physiological consequences, lack of competence, obstacles to information transfer and communication, and psychological stress. The conclusion of the literature study was that the experiences of trauma care are
multifaceted and individual, which put high demands on health care staff in communication skills and the ability to adapt care individually, since the care of trauma patients is complex.
Keywords: Patient experience, patient safety, patient-centered care, physical trauma, trauma care.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND 1 Akutsjukvård 1 Trauma 1 Traumaorganisation 3 Patienten i traumavården 6 Personcentrerad vård 7 Problemformulering 9 SYFTE 9 METOD 9
Ansats & Design 9
Urval 9 Datainsamling 10 Databearbetning 13 Dataanalys 14 Forskningsetiska överväganden 14 RESULTAT 15
Patienternas positiva upplevelser och erfarenheter 15 Patienternas negativa upplevelser och erfarenheter 18
DISKUSSION 23 Resultatdiskussion 23 Metoddiskussion 27 Slutsats 30 Klinisk tillämpbarhet 30 REFERENSER 32 BILAGA A. Granskningsmall BILAGA B. Artikelmatris
BAKGRUND Akutsjukvård
Akutsjukvård bedrivs dygnet runt oavsett var den drabbade befinner sig.
Verksamhetsområdet akutsjukvård är under omvandling för att kunna möta samhällets krav på säker vård, utveckla vårdmötet samt tillfredsställa vårdbehovet hos individen.
Akutsjukvård är vård som inte kan fördröjas eller avstås ifrån, och ges till personer som utsatts för oförutsedd ohälsa (Riksföreningen för akutsjuksköterskor, 2017). Eftersom akutsjukvård har en central roll då det ofta är en första kontakt med sjukvårdssystemet och kan minska morbiditet och mortalitet är det av vikt att organisationen fungerar väl. Det är centralt att fokusera på att behandla akuta tillstånd, men behöver också ge plats åt
sjukdomsförebyggande åtgärder, vilket främst i utvecklingsländer bortsetts ifrån (Hsia et al., 2010). Akutsjukvården i Sveriges 21 olika regioner bedrivs utifrån hälso- och sjukvårdslagen [HSL] (SFS 2017:30) och varje region beslutar kring hur många sjukhus de ska ha och vilken typ av sjukhus det ska vara. De tar även beslut om antal akutsjukhus med tillhörande
akutmottagning som är öppna dygnet runt och årets alla dagar, vilket är ett krav för benämningen akutmottagning. Kapaciteten för akutmottagningen är beroende av antal akutrum eller traumarum, tillgång till intensivvårdsplatser och operationssalar samt tillgång till stödfunktioner såsom röntgen och laboratorium (Socialstyrelsen, 2015).
Trauma
Traumatologi har sitt historiska ursprung i krig och är där vanligt förekommande. Karolinska universitetssjukhuset är ett av Europas största sjukhus och utvecklas till Sveriges största traumacenter (Karolinska universitetssjukhuset, 2020) På Akademiska sjukhuset i Uppsala, utlöses årligen 1400 traumalarm, och liknande antal larm förekommer på de olika sjukhusen i Sverige (Malmgren, 2015). I Sverige påträffas patienter som drabbats av trauma såväl
prehospitalt, på akutmottagning, intensivvårdsavdelning, akutvårdsavdelning,
intermediärvård och/eller vårdavdelning (Riksföreningen för akutsjuksköterskor, 2017). Trubbigt våld står för 90 procent av samtliga trauman (Kristiansen et al., 2010;
Socialstyrelsen, 2015), resterande orsakas av penetrerande våld. Fallolyckor och trafikskador orsakar en större andel av alla skadetillfällen i Sverige (Socialstyrelsen, 2015). Totalt
registrerades 9031 fall av trauma år 2019 i Sverige (Svenska traumaregistret, 2019), och Sverige har varit relativt förskonade från stora trauman vilket således innebär att vårdpersonal har begränsad erfarenhet av traumaomhändertagandet (Socialstyrelsen, 2015). Varje år
avlider över 3000 personer till följd av dessa skador (Lennquist, 2017b). En mortalitet på fem procent har framkommit vid uppföljning av överlevnad 30 dagar efter svårt trauma
(Socialstyrelsen, 2015).
I de flesta utvecklade länder är trauma den vanligaste dödsorsaken under livets första fyra årtionden (Hildreth et al., 2013; Malmgren, 2015; Socialstyrelsen, 2015).Dock är andelen som dör till följd av sina skador större bland personer som är äldre än 65 år och ännu större bland personer över 75 år (Hildreth, et al., 2013). Internationellt omkommer 14 000 personer dagligen till följd av trauma (World Health Organization [WHO], 2014), och trauma är den sjunde mest förekommande dödsorsaken (Malmgren, 2015; Socialstyrelsen, 2015). Av de över fem miljoner dödsfall internationellt, orsakade av skador och våld, består nästan en fjärdedel av självmord, samt nästan en fjärdedel av trafikolyckor. En skillnad mellan könen ses av de som avlider till följd av sina skador, vilket är vanligare bland männen. Även
inkomst och region personen är bosatt i har betydelse för risken att drabbas av skadehändelse (Hildreth, et al., 2013; WHO, 2014). Dödligheten inom trauma anses följa en trimodal kurva som förklaras som följande; omedelbar dödsom uppstår vid massiv skallskada,
hjärnstamsskada eller traumatisk aortaruptur eller enstaka övriga svåra kardiovaskulära skador. Mortaliteten inom trauma bedöms ungefär till hälften orsakas av dessa tillstånd och dessa patienter anses omöjliga att rädda. Insatser för prevention infaller i detta område. Tidig mortalitet sker inom några timmar och orsakas av skallskador och större skador på torson. Sen mortalitet orsakas av multiorgansvikt inom intensivvården och står för cirka 20 procent av all mortalitet inom trauma, ämnet är dock omdebatterat (Malmgren, 2015). Dödligheten i skador orsakade av trafikolyckor, självmord och fallolyckor beräknas öka till år 2030. Forna Sovjetunionen har flest döda per 100 000 invånare relaterat till trauma i den industriella världen (Malmgren, 2015). För tidig död (Years of life lost [YLLs]) har minskat globalt, men förekomsten av år med funktionsnedsättning (years lived with disability [YLDs]) har ökat mellan 1990–2010 (Murray et al., 2012). Oavsett om skadan skett avsiktligt eller inte är det ett stort hälsoproblem. I medel- och låginkomstländer är skadebördan som högst.
Skadeförebyggande arbete är möjligt för att minska den globala bördan som skador
uppbringar, det handlar om identifiering, implementering och utvärdering men även om ett samhälles tillgänglighet av resurser (Razzak et al., 2005).
Definition av trauma
Begreppet trauma har flera definitioner. Trauma definieras enligt Hildreth et al. (2013) som en mekanisk skada som uppkommit till följd av yttre påverkan. Lennquist (2017a) beskriver begreppet stort trauma som “en skadehändelse där en eller flera eller flera patienter uppvisar uppenbar eller misstänkt livshotande skada eller där det finns risk för kvarstående allvarlig funktionsnedsättning” (Lennquist, 2017a, s. 40). Enligt Hildreth et al. (2013) definieras en traumapatient som “an injured person who requires timely diagnosis and treatment of actual or potential injuries by a multidisciplinary team of health care professionals, supported by the appropriate resources, to diminish or eliminate the risk of death or permanent disability” (Hildreth, et al., 2013, sida 1). Äldre litteratur anger begreppet multitrauma som syftar till att kraftigt våld ofta orsakar skador på flera organ (Lennquist, 2017a), detta har emellertid ersatts till att benämnas som endast trauma internationellt (Karlsson-Stafseth, 2009).
Skadans allvarlighetsgrad
Att bedöma och klassificera skador och dess konsekvenser kan göras med olika metoder. Många av de olika metoderna att klassificera skador på går att kombinera och på så sätt förutspå 30-dagars överlevnad. Några ger en anatomisk beskrivning av skadorna;
International statistical classification of diseases and related health problems [ICD-10SE], Abbreviated Injury Scale [AIS], Injury Severity Score [ISS] och New Injury Severity Score [NISS], och andra skalor ger en fysiologisk klassificering av skadorna; Trauma Score [TS], Revised Trauma Score [RTS]. I Sverige används ICD-10, för att klassificera skadan
anatomiskt, dock anger den inte skadans allvarlighetsgrad som AIS och ISS gör (Örtenwall & Bunketorp, 2017). ISS är ett sätt att bedöma skadans allvarlighetsgrad och började användas på 1970-talet (Baker et al., 1974).
Konsekvenser av trauma
Ett trauma innebär ett omfattande lidande både för den enskilde patienten och dennes
anhöriga men orsakar även stora samhällskostnader då den svårt skadade patienten kräver ett multidisciplinärt och tvärprofessionellt omhändertagande (Karlsson-Stafseth, 2009;
Socialstyrelsen, 2015). Trauma bland äldre personer utgör ett problemområde då det innebär högre komorbiditet, längre vårdtider och större risk för senare dödsfall orsakat av
multiorgansvikt (Kristiansen et al., 2010). Studien av Poulton et al. (2020) belyste att sköra patienter som varit med om multitrauma i högre utsträckning avled, jämfört med de
studiedeltagare som inte klassades som sköra. Komplikationer efter ett trauma var högre i gruppen med sköra patienter.
Traumaorganisation
Den moderna traumaorganisationen har vuxit fram under de senaste 30–40 åren och innebär det organiserade omhändertagandet av den drabbade personen, inom ett geografiskt begränsat område (Malmgren, 2015). Traumavård är vård av personer som är kritiskt skadade som är i behov av akut vård, prehospitalt, under transport, samt där högspecialiserad vård är
nödvändig vilket kräver samarbete mellan de olika vårdinstanserna (Socialstyrelsen 2015). Förbättrad intensivvård samt primärt akut omhändertagande av traumapatienter har haft betydande inverkan vid prevention av dödsfall (Björnstig, 2017; Karlsson-Stafseth, 2009). Akutmottagningarna i Sverige bedriver sin egen organisation kring handläggning av traumapatienter som då innebär uppsatta mål för traumavården, traumateamets kompetens och sammansättning av flertal specialiteter, utformning och kriterier för nivå på traumalarm (Socialstyrelsen, 2015). Enligt Socialstyrelsen (2015) saknas det en enhetlig organisation för traumavården i Sverige och både kompetens och utrustning varierar mellan de olika
sjukhusen. Traumaomhändertagande involverar flera specialiteter från olika kliniker och en otydlighet avseende samordningsansvaret mellan dessa har synliggjorts och påverkar möjligheterna att bedriva en god traumavård. Den specialiserade traumavården är ojämnt fördelad över landet orsakat av fördelningen av högspecialiserad vård och rikssjukvård över landet (Socialstyrelsen, 2015). Det har visat sig fördelaktigt både för överlevnad och
livskvalitet att koncentrera den komplicerade vården till traumacentrum (Karolinska universitetssjukhuset, 2020).
Styrning av traumapatienter prehospitalt
För att uppnå den bästa möjliga traumavården behövs en sammanlänkad kedja mellan det prehospitala omhändertagandet, transportmedicin och en utveckling av traumaenheter som då innefattar både kompetens, tillgänglighet och uthållighet både i det akuta och definitiva omhändertagandet. Även alarmering och dirigering är avgörande faktorer för
traumaomhändertagandet. I storstadsregionerna i Sverige finns en tydlig organisation av traumaomhändertagandet även om strukturen kan variera. I dessa regioner förekommer traumastyrning som innebär att patienter som utsatts för stort trauma transporteras direkt till aktuellt sjukhus med rätt vårdnivå (Socialstyrelsen, 2015). I studien av Kristiansen et al. (2010) påvisades att akut förflyttning av patienter från sjukhus som saknade traumacenter till sjukhus med traumacenter innebar att dessa patienter i mindre utsträckning mottogs av ett tvärvetenskapligt traumateam trots att behovet förelåg. Studien av Candefjord et al. (2020) visade att patienter som behandlades på ett traumacenter i Sverige hade 41 procent lägre 30-dagars dödlighet jämfört med de som vårdades på ett icke-traumacenter. För de svårast skadade patienterna framkom således att det fanns en potentiell möjlighet till ökad överlevnad om de vårdades på traumacentrum (Candefjord et al., 2020). Majoriteten av traumapatienterna i Sverige transporterades med markambulans 2019, till såväl
universitetssjukhus, som till övriga akutsjukhus. Andelen gående patienter eller patienter som kom i privata fordon var runt två procent både till universitetssjukhus och till övriga
Traumalarm och traumateam
Nationella kriterier för traumalarm prehospitalt utgör styrningen för traumapatienter som inkommer med ambulans. Nivån av trauma utgörs av traumalarmskriteriet, antingen fullt traumalarm, nivå-1 eller begränsat traumateam, nivå-2. Nivå-1 bedöms utifrån fysiologiska kriterier, samt anatomiska kriterier. Ett nivå-2 larm bedöms utifrån skademekanismer så som t ex fall över fem meters höjd eller utkastad om fordon (Traumacentrum Karolinska, 2018). Vid uppdatering av kriterier för fullt traumalarm sågs en minskning i aktivering av fullt traumateam i studien av Linder et al. (2019a), samt en över- och under-triagering, men detta sågs inte påverka patientsäkerheten. För att öka patientsäkerheten menar Linder et al. (2019b) att bättre följsamhet till traumakriterierna skulle kunna leda till färre aktiveringar med fulla traumateam. För att skapa ett framgångsrikt traumasystem är det av vikt att undvika under- och övertriagering för att identifiera patienter med allvarliga skador enligt Kristiansen et al. (2010).
Ett tvärvetenskapligt synsätt ligger till grund för den moderna traumavården i Skandinavien enligt Kristiansen et al. (2010). Traumateamet kan bestå av olika kompetens vid
omhändertagande av en traumapatienter beroende på var patienten tas emot. Teamet kan bestå av anestesisjuksköterska/sjuksköterska, anestesiolog/ortoped, undersköterska förutom en kirurg som ofta är traumateamledaren (Socialstyrelsen, 2015). Kristiansen et al. (2010) betonar vikten av den specialutbildade läkaren i det prehospitala omhändertagandet när avancerade procedurer är nödvändiga.Införandet av traumakurser såsom Advanced Trauma Life Support [ATLS], Trauma Nurse Core Course [TNCC] och Prehospital Trauma Life Support [PHT-LS] för personal verksamma inom svensk hälso- och sjukvård kan ge ökad kunskap och medföra ett bättre omhändertagande av traumapatienter (Örtenwall &
Bunketorp, 2017), samt eventuellt medföra minskad dödlighet (Navarro et al., 2014). Icke-verbal kommunikation har visat sig spela en stor roll i teamträning (Härgestam et al, 2016). Vid vård av traumapatienter sker arbetet på akutrummet systematiskt och strukturerat utefter standardiserad arbetsmetodik. Vid ”sällan företeelser” kan viktig undersökning eller
behandling glömmas bort i en stressig och dramatisk situation. Det är därför av stor vikt att arbeta systematiskt utifrån ATLS-konceptet (Lennquist & Larsson, 2017; Socialstyrelsen, 2015). Det akuta omhändertagandet av den svårt skadade patienten måste ske snabbt och strukturerat och kräver ett multidisciplinärt och tvärprofessionellt team. Genom teamträning har bättre teamkommunikation och klinisk effektivitet påvisats, vilket påverkar vården positivt för patienterna (Steinemann et al., 2011). Brist på praktisk erfarenhet vid
traumaomhändertagandet sågs kunna övervinnas med simulatorträning eller traumautbildning (Kristiansen et al., 2010), samt med förbättrat teamarbete efter teamträning (Capella et al., 2010). Kommunikationen, ledarskapet och ett ömsesidigt stöd förbättrades, samt minskade ledtider för röntgenundersökningar och behandlingar (Capella et al., 2010). I studien av Murphy et al. (2016) framkom fördelaktiga faktorer för teamarbete och dessa var
situationsmedvetenhet, samarbete och förmåga till anpassning. Tvärvetenskaplig utbildning gynnade sammanhållningen. Tydlig kommunikation kunde effektivisera samarbetet.
Deltagarna upplevde ökad beredskap att leda i en kritisk situation samt att patientsäkerheten stärktes. Icke-verbal kommunikation har visat sig spela en stor roll i teamträning (Härgestam et al, 2016).
Traumaomhändertagandet
Vid omhändertagandet av en svårt skadad patient ställs höga krav på personalen gällande kommunikation, samarbete och ledarskap (Traumacentrum Karolinska, 2018; Riksföreningen för akutsjuksköterskor, 2017). Personalen som omhändertar patienten ska jobba mot samma
mål utifrån en komplex bild där flera uppgifter ska göras samtidigt och alla tillgängliga resurser ska utnyttjas (Traumacentrum Karolinska, 2018). Det finns flera anledningar till att beslutsprocessen vid bedömning och behandling av trauma bör göras skyndsamt. Av de som läggs in på grund av trauma har 10–15 procent livshotande skador. Eftersom tiden är en överlevnadsfaktor måste beslut om behandling och undersökning tas utan fördröjning, vilket ställer stora krav på den beslutsfattande (Lennquist, 2017b). Skadan behandlas olika efter ett trauma beroende på anatomisk lokalisation (Lennquist & Larsson, 2017; Karlsson-Stafseth, 2009), samt att behandling kan vara komplex i avseendet att medicinsk behandling kan motsätta sig kirurgisk (Karlsson-Stafseth, 2009).
Nackkragen och backboard har sedan 1960-talet använts för att immobilisera patienter med misstänkta skador prehospitalt, trots bristande evidens om effektivitet. Det sågs som ett bra hjälpmedel vid förflyttning av patient, dock sågs även risker med immobilisering som smärta, trycksår och minskad andningskapacitet (White et al., 2014). I studien av Hood och
Considine (2015) kunde inget samband mellan spinal immobilisering och förbättrad neurologisk status ses. Att andra skador kan döljas vid användandet av nackkrage, samt att diagnosen försenas är andra faktorer som gör att spinal immobilisering är riskfylld. Protokoll som används bör ta hänsyn till och tillämpa vägning mellan nyttan och riskerna med spinal immobilisering (Hood & Considine, 2015). Hos vuxna patienter med penetrerande trauma som immobiliserats, har en ökad dödlighet återfunnits varför spinal immobilisering inte rutinmässigt bör utföras på patienter med penetrerande trauma (Velopulos, et al., 2018). De rekommendationer som framkom i en studie av Maschmann et al. (2019) lyfte fördelar med spinal stabilisering för patienter med isolerade penetrerande skador, samt visade på risker vid användning av stel nackkrage och hård ryggbräda.
Specialistsjuksköterskans roll inom traumavården
Enligt Riksföreningen för akutsjuksköterskors (2017) arbetsbeskrivning för
specialistsjuksköterskan med inriktning akutsjukvård, bör en specialistsjuksköterska arbeta utifrån personcentrerad och evidensbaserad vård inom den akuta hälso- och sjukvården, och arbetet ska bedrivas säkert och hållbart. Det etiska förhållningssättet inom professionen, samt rollen som specialistsjuksköterska ska stärkas. ICN:s etiska kod ska efterföljas av alla
sjuksköterskor. Arbetet i team är av vikt för att säkerställa att patienter vårdas på rätt vårdnivå, samt att användning av digitala tekniker ska nyttjas av akutsjuksköterskan för att trygga patientsäkerheten och säkerställa att vårdbehovet tillgodoses. Då det inom
akutsjukvården ställs krav på sjuksköterskan att kunna vårda patienter under kort tid, processa stora mängder information som ska tas tillvara på bör det finnas ett nationellt dokument som därmed utgör ett stöd för yrkesverksamma inom akutsjukvården
(Riksföreningen för akutsjuksköterskor, 2017). I en studie av Beckett et al. (2014) sågs ett gap mellan ideal vård och verklig vård. Idealen var en vård som är effektiv, tidsenlig, rättvis och holistisk, vilket inte alltid uppfylls i den verkliga vården enligt de intervjuade (Beckett et al., 2014). Riksföreningen för akutsjuksköterskor (2017) menar att akutsjuksköterskan ska kunna särskilja, ha kunskap om, samt tydliggöra verkningsmekanismer och
kontraindikationer av övergripande behandlingar inom akutsjukvården för att göra vården säker. För sjuksköterskan kan det vara både fysiskt och psykiskt påfrestande att vårda svårt skadade patienter, samtidigt som vårdandet av traumapatienterna upplevs som meningsfullt och berikande (Adebäck et al., 2021). Förutom att finnas som stöd vid undersökningar och behandling krävs det av sjuksköterskan en förmåga att stötta och att lyssna på patienterna (Adebäck et al., 2021).
I studien av Freeman et al. (2014) beskrev sjuksköterskorna att de behövde vara på sin vakt, då rädsla vid omhändertagande av patienter förekom. Detta orsakat av att anledning till inläggning kunde vara inblandning i gängrelaterade bråk. Sjuksköterskorna uppgav även att rädslan berodde på att inte känna sig respekterade. En studie som undersökte
intensivvårdssjuksköterskan erfarenheter av traumapatienter visade att de behövde förbereda sig på det oväntade, där främjande omhändertagande bestod i god kommunikation men även hämmande faktorer som dålig arbetsmiljö beskrevs (Sandström et al., 2016). Sjuksköterskans vårdande av traumapatienter upplevdes av anhöriga som gott, och viktiga aspekter enligt dem var att sjuksköterskan interagerade både verbalt- och icke-verbalt med patienten och dess anhöriga (Nantz & Hines, 2015). I en tidigare studie där vårdande och icke-vårdande möten mellan personal och patienter studerades på en akutmottagning identifierades fler icke-vårdande än icke-vårdande möten mellan sjuksköterskorna och traumapatienterna (Wiman & Wikblad, 2004). Munnangi et al., (2018) undersökte i sin tvärsnittsstudie nivåer av
utbrändhet, stress och jobbtillfredsställelse bland sjuksköterskor som vårdade traumapatienter på ett nivå-1 traumacenter. Sjuksköterskorna visade tecken på stress och måttlig grad av utbrändhet och arbetsplatsen var avgörande för sjuksköterskornas känslomässiga utmattning. Statistiskt signifikanta samband mellan arbetsmiljön och utbrändhet, arbetstillfredsställelse och upplevd stress återfanns.
Patienten i traumavården
Patienter som överlevt svåra skador går igenom en stor förändringsprocess såväl emotionellt, som mentalt. Skadan tvingar patienterna att tänka om gällande sin identitet (Ogilvie et al., 2012). Att acceptera den nya situationen kan för många patienter vara svårt
(Karlsson-Stafseth, 2009). Att samtala med patienter som varit med om liknande händelser har i studier beskrivits som positivt (Allum et al., 2017; Wiman et al., 2007), dock skapade det hos vissa obehag (Wiman et al., 2007). Förekomst av smärta, dess intensitet och effekten av
konventionell smärtbehandling för traumapatienter på akutmottagningen jämfördes vid inskrivning och utskrivning, och i resultatet påvisades otillfredsställande smärtlindring under vårdtiden, där smärtan var hög både vid in- och utskrivning (Berben et al., 2008). Att minska ångesten vid överflyttning, att skräddarsy information, snabbt få tillgång till vård efter
utskrivning, samt att ha ett stöttande socialt nätverk var av vikt för patienternas rehabilitering. Patienterna erhöll socialt stöd från vänner och familj med praktiska uppgifter men även moraliskt och psykologiskt stöd vilket bidrog till att patienterna såg positivt på sin rehabilitering (Allum et al., 2017).
Anhöriga till patienter ses som en viktig del i traumavården och under rehabiliteringsperioden (Ogilvie et al., 2012). Kapaciteten hos patienten att tackla situationen var beroende av
patientens egen kapacitet samt dennes sociala nätverk (Karlsson-Stafseth, 2009).
Psykologiska aspekter efter trauma beskrevs som vanligt förekommande (Allum et al., 2017; Wiman et al., 2007). Patienter som överlevt en busskrasch upplevde en stark känsla av gemenskap och uttryckte behov att fortsätta hålla kontakten med varandra efter händelsen (Wiman et al., 2007). Traumat präglade livet efter olyckan och patienter beskrev att de hade ett fortsatt behov av att tala om händelsen efter traumat (Wiman et al., 2007). I studien av Allum et al. (2017) belystes vikten av individuell information och trygghet gällande
förekommande normala symtom som kunde uppstå senare i skedet, såsom andningsbesvär, sömnsvårigheter, trötthet och psykologisk påverkan, då en ökad förståelse om dessa besvär hade kunnat minska patientens ångest och frustration. Återhämtningen från kritisk sjukdom varade längre än patienterna förväntat sig, vilket försvårade möjligheten att återgå till arbete
eller påbörja fysisk rehabilitering. För att kunna återhämta sig beskrev patienterna att den psykologiska effekten efter svår sjukdom var den mest avgörande. Flera patienter saknade kunskap om att de psykologiska effekterna var vanligt förekommande (Allum et al., 2017). Patienter som utsatts för fysiska trauman, kunde uppleva psykiska besvär efter händelsen med sömnsvårigheter, skuldkänslor för att ha överlevt, rädsla för att återgå till arbetet (Doohan & Saveman, 2014), utveckla posttraumatisk depression (Ahl et al., 2017; Wiseman et al., 2015), posttraumatiskt stressyndrom (Karlsson-Stafseth, 2009) negativa känslor (Kruithof et al., 2018), ångest och stress (Wiseman et al., 2015).
Patienterna beskrev att kommunikationen kunde vara både formell, avledande och
humoristisk i mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen inom akutsjukvården. Det framkom att läkare främst använde sig av en formell kommunikation, och sjuksköterskorna använde sig av avledande kommunikation. Båda kommunikationsstilar beskrev patienterna ingav förtroende (Wiman et al., 2007). När kommunikationen under traumaomhändertagandet skedde mellan personalen istället för patienten sågs detta som ett icke-vårdande moment som tydde på ointresse för patienten, där åtgärder utfördes utan att patienten gjordes delaktig (Wiman & Wikblad, 2004). Patienter beskrev svårigheter med att förstå den givna muntliga informationen vid utskrivningen, och om de förstått den glömdes den ofta bort.
Uppföljningen av patienter som vårdats för sina allvarliga tillstånd på
intensivvårdsavdelningen, beskrevs som bristfällig av patienterna, detta relaterat långa väntetider på uppföljning samt att patienterna begränsades av rörlighetshinder, eller
sjukhusrädsla. För att underlätta uppföljningen föreslog patienterna telefonuppföljning vilket skulle öka flexibiliteten och underlätta logistik (Allum et al., 2017).
Teamarbetet skapade en känsla av tillfredsställelse, komfort och självförtroende för
patienterna. Även engagemang hos personalen beskrevs av patienterna då de var närvarande under vårdtiden och skapade en positiv känsla för patienterna. När personalen visade empati upplevdes detta av patienterna som att de brydde sig. Även negativa aspekter framkom, patienterna beskrev att personalen i teamet upplevdes som oengagerade vilket kunde skapa känsla av övergivenhet och missnöje hos patienterna. När patienterna var i chock kunde inte informationen bearbetas. Patienterna beskrev att teamet drog sig undan när livshotande skador kunnat uteslutas, vilket lämnade patienterna med obesvarade frågor, som resulterade i besvikelse. Patientbeskrivningar av sjuksköterskor och läkare som professionella förekom, men även att mötet med personalen under vårdtiden upplevdes negativt då personalen
saknade medkänsla, beskrevs som stressade och ignorerade patienternas behov (Wiman et al., 2007). Hastiga utskrivningar utan möjlighet att ställa frågor, samt sista-minuten
läkemedelsändringar beskrevs av patienterna som problematiska, då detta kunde resultera i smärtproblematik i hemmet (Allum et al., 2017). Patienterna förväntades även ordna
hemgång själva, stöd saknades och bristfällig information vid hemgång bidrog till långvarig stress och ilska (Wiman et al., 2007).
Personcentrerad vård
Personcentrerad vård är en av de sex kärnkompetenserna som såväl grundutbildade som specialistsjuksköterskor ska arbeta efter (Ekman & Norberg, 2013), och vården ska i den utsträckning det är möjligt bedrivas och utformas i samförstånd med patienten enligt kapitel sex, paragraf ett i patientsäkerhetslagen (SFS:2010:659). En specialistsjuksköterska inom akutsjukvård ska beakta den utsatta och sårbara omständighet som patienten befinner sig i och agera för att öka patientens möjlighet till delaktighet gällande vårdprocesser och beslut
som berör patienten (Riksföreningen för akutsjuksköterskor, 2017). Personcentrerad vård innebär ett synsätt där patienter bemöts som fria och värdiga personer och att det finns ett ömsesidigt beroende, som har sin grund i ett samspel mellan patienten och vårdpersonalen inom hälso- och sjukvården. Detta samspel, partnerskap, betraktas som det centrala i
personcentrerad vård och skall även ge möjlighet att inkludera närstående, närståendevårdare och professionella vårdare (Ekman & Norberg, 2013; Udo, 2020). För att skapa en
medvetenhet om patientens kunskap om sig själv och förstå dennes förutsättningar och hinder för att uppnå hälsa krävs ett noggrant och strukturerat lyssnande till patientens berättelse, som är en förutsättning för personcentrerad vård, där utgångspunkten är patientens upplevelse av situationen. (Ekman & Norberg, 2013). Enligt svensk sjuksköterskeförening [SFF] (2010) handlar personcentrerad vård även om att synliggöra hela människan och tillgodose dennes andliga, existentiella, sociala och psykiska behov i samma omfattning som de fysiska
behoven. Detta innebär att vårdpersonalen omfattar ett förhållningssätt som kännetecknas av respekt och bekräftelse av patientens upplevelser och tolkningar av ohälsa och sjukdom och forma en utgångspunkt ur denna tolkning i syfte att främja hälsan och vad hälsa betyder för den enskilde. Ett grundantagande handlar om att inte se patienten som sin sjukdom, symtom, (Ekman & Norberg, 2013; Udo, 2020) tillstånd, eller diagnos (Udo, 2020) och undvika moralisering av patientens egna val. En viktig del för akutsjuksköterskan är att göra det möjligt för patienten att vara delaktig samt bilda partnerskap med patienten och närstående så att de kan vara med och fatta beslut, ställa frågor och uttrycka sin oro, utifrån den situation de befinner sig i (Riksföreningen för akutsjuksköterskor, 2017; Udo, 2020).
I tidigare studier (Eldh et al., 2008; Schandl et al., 2017) har patienters icke-delaktighet i vården belysts. Patienters icke-delaktighet har definierats olika beroende på om frågan ställts till sjukvårdspersonal eller patienter. Den mest förekommande situationen där patienter inte kände sig delaktiga var att få ett recept utskrivet utan en förklaring (Eldh et al., 2008). Det finns olika sätt för patienter på en intensivvårdsavdelning att vara delaktiga i sin vård som inte uteslutande beror på patientens tillstånd, utan beror även på sjuksköterskans förmåga att involvera patienten (Schandl et al., 2017). Kommunikation och humor sågs som ett sätt att främja patientdelaktighet (Tobiano et al., 2015). Studier som fokuserat på utskrivning från traumacentrum till hemmet eller rehabilitering, har påvisat att förberedelse inför utskrivning samt information varit centrala delar för att göra vården mer personcentrerad (Tverdal et al., 2018; Goldsmith et al., 2018; Gotlib et al., 2018).
Säker vård handlar om att skydda patienten mot undvikbar vårdskada (Öhrn, 2013) genom att minimera risker och ha kännedom om risker i vården (Härenstam & Sahlqvist, 2016). Detta sker genom att personal följer rätt rutiner och riktlinjer samt använder korrekta
evidensbaserade metoder och tekniker. Adekvat kompetens i förhållande till aktuella arbetsuppgifter krävs vid omhändertagandet samt att systematiska och korrekta arbetssätt efterföljs är av största vikt för att både patient och närstående skall uppleva trygghet och säkerhet. Alla medarbetare bär ett ansvar för att vården är patientsäker (Härenstam & Sahlqvist, 2016; Öhrn, 2013). Att vården är säker ingår även i specialistsjuksköterskans ansvar (Edberg et al., 2013).
Problemformulering
Att drabbas av trauma är ett fortsatt ökande fenomen i samhället, nationellt samt
internationellt och drabbar främst unga människor. Dödligheten av skador beräknas fortsätta öka till år 2030 i Sverige. Trauma skapar stora samhällskostnader och orsakar ett omfattande psykiskt och fysiskt lidande för patienterna. För att sjuksköterskor som vårdar
traumapatienter, på ett adekvat och patientsäkert sätt, ska kunna omhänderta patienterna krävs kunskap om, och erfarenheter av patienters upplevelser för att skapa en mer
personcentrerad vård. Vid omhändertagande av patienter som drabbats av trauman är det av största vikt att samtidigt se individen och dennes behov och göra denne så delaktig som möjligt. Då undersökning och behandling i traumasammanhang syftar till att rädda liv kan patienternas delaktighet och även personcentrering ibland åsidosätts, trots vaket tillstånd vid ankomst till sjukhus. Därmed anses det motiverat att sammanställa befintlig litteratur i en litteraturöversikt i syfte att beskriva patienters upplevelser av traumaomhändertagande, för att kunna anpassa vården så att den blir personcentrerad och samtidigt effektiv och patientsäker.
SYFTE
Syftet var att beskriva patienters upplevelser och erfarenheter av traumaomhändertagande.
METOD
Ansats & Design
Den valda designen, litteraturstudie lämpade sig att använda för det valda syftet, då kunskap inom ett område för en specifik forskningsfråga kunde sammanställas och ge en överblick av befintlig forskning (Polit & Beck, 2017; Bettany-Saltikov & McSherry, 2016). Genom att utföra en litteraturstudie kunde forskning återspegla den rådande kunskapen kring ämnet (Kristensson 2014).
Urval
För att kunna göra ett urval utformades en sökstrategi i enlighet med Polit och Beck (2017). För att definiera inklusion- och exklusionskriterier, samt avgränsa och göra sökningarna relevanta användes PEOT (Population, Exposure, Outcome, Type of research studies). Syftet var att beskriva patienters (P) upplevelser/erfarenheter (O) av traumaomhändertagande (E) med hjälp av kvalitativa och/eller kvantitativa studier (T)
Tabell 1.
Tabell över inklusions- och exklusionskriterier utifrån PEOT.
Inklusionskriterier Exklusionskriterier
P Vuxna med traumatiska skador Barn, <18 år
E Traumaomhändertagande Trauma av psykisk karaktär (t ex PTSD) eller trauma där patienten varit medvetslös under akuta omhändertagandet
O Upplevelser, erfarenheter av akut traumaomhändertagande
Upplevelser, erfarenheter som behandlar konsekvenser av trauma
Inklusionskriterier
Kvalitativa och kvantitativa originalartiklar som inte var äldre än tio år inkluderades, då det skulle spegla den senaste tidens forskning. Det innebär samtidigt en risk då relevant forskning av äldre datum utesluts vilket skulle kunna påverka resultatet (Kristensson (2014). Artiklarna skulle vara skrivna på svenska eller engelska då detta är de språk författarna till denna studie behärskar och således artiklar som går att inkludera (Kristensson, 2014). Inklusionen täckte såväl specialistsjuksköterskor som grundutbildade sjuksköterskor, läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal då syftet var att beskriva patienternas erfarenhet av
traumaomhändertagandet och utifrån patientens utgångspunkt antas sakna betydelse vilken titel yrkesutövaren bär i traumaomhändertagandet. Då traumaomhändertagandet även sker prehospitalt inkluderades artiklar som hade utgångspunkt i prehospitalt
traumaomhändertagande samt intrahospitalt traumaomhändertagande på akutmottagning och vårdavdelning. Inklusionskriteriet för ålder hos patienterna var patienter 18 år och äldre, då syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av traumaomhändertagandet (Kristensson, 2014).
Exklusionskriterier
Kvalitativa och kvantitativa artiklar som var äldre än 10 år exkluderades för att inkludera så aktuell forskning som möjligt (Kristensson, 2014). Artiklar som behandlat barn med trauma exkluderades då detta låg utanför tänkt population att undersöka samt låg utanför författarnas intresseområde och intentionen var att endast inkludera vuxna patienter. Aspekter som rörde trauma ur ett psykologiskt perspektiv såsom PTSD exkluderades. Exklusionskriterier sattes för när i tidsförloppet patienterna refererade till traumat, där upplevelser och erfarenheter gällande utskrivning och rehabilitering exkluderades då traumaomhändertagande vid tidpunkt för trauma samt under vårdtiden ville beskrivas.
Datainsamling
Datainsamlingen utfördes genom sökningar i två databaser, PubMed och CINAHL-complete (Cumulative Index of Nursing and Allied Health Literature) som båda innehåller
omvårdnadsvetenskaplig forskning (Forsberg & Wengström, 2015; Kristensson, 2014; Östlundh, 2017) och därmed lämpar sig väl att använda för det valda syftet. Sökningarna utfördes med hjälp av indexord MeSH-termer (medical subject headings) i PubMed och CINAHL subject-heading i CINAHL-complete (Kristensson, 2014). Sökning i dessa
databaser med hjälp av fritextsökning eller abstract/titel-sökning utfördes också, vilket enligt Kristensson (2014) kan leda till fler artiklar och ökar känsligheten men med risk för att irrelevanta träffar påträffas (Kristensson, 2014). Sökorden som använts redovisas i tabell 2. Testsökningarna innan databashandledningen resulterade i ett oöverskådligt antal artiklar, där många artiklar inte var relevanta utifrån det valda syftet. Totalt genomfördes 12 sökningar mellan 15 november 2020 och 16 januari 2021, varav sju som inte resulterat i några träffar (fyra av dessa sju genererade dubbletter). Samtliga sökningar redovisas nedan (tabell 2). Användandet av två olika högskolors studentinloggning till PubMed (Sophiahemmets högskola och Stockholms universitet) resulterade i att artiklarna som svarade till syftet som inkluderats, kunde återfås i fulltext och inga inkluderade artiklar behövde beställas i
papperskopia från Sophiahemmets högskola. Alla sökningarna utfördes gemensamt, relevanta titlar utifrån aktuella sökord lästes och om dessa verkade svara på syftet till studien lästes även abstract.
Sökord
För att sökningarna ska generera relevanta träffar bör enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) synonymer till sökorden identifieras genom att använda PEOT. Indexord och
fritextord som användes var: patients, trauma patients, nurse-patient relations (P). Patient experiences, patient satisfaction, experiences, life experiences, patient safety, patient perspective (O). Trauma care, trauma nursing, trauma, traumatology, advanced trauma life support care, trauma centers, emergency medical hospital, wounds and injuries (E). Både kvalitativa och kvantitativa studier (T) inkluderades om de svarade till syftet. Utvecklingen av sökstrategi är del i datainsamlingen som är en vansklig process (Kristensson, 2014), men som är oerhört viktig och står till grunden för resultatet och slutsatsen.
Boolean operators användes för att utöka sökningarna eller smalna av sökningarna (Cronin et al., 2008; Kristensson, 2014). Endast AND och OR användes då resultatet i
databassökningarna var tillräckligt smalt (Polit & Beck, 2017) och NOT skulle ha ökat specificiteten (Kristensson, 2014; Bettany-Saltikov & McSherry, 2016). För att utöka sökningarna användes * [trunkering] på ett av orden i sökningarna, detta för att öka antalet träffar när ordets olika böjningsformer kunde användas, vilket därmed även ökade
specificiteten och minskar sensitiviteten (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016; Polit & Beck, 2017). När sökorden och fraserna sedan kombinerats med synonymer, sammanställdes dessa med boolean operatorerna AND och OR, samt med trunkering av ett ord (se tabell 2) i enlighet med Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Inga förkortningar eller
stavningsvarianter användes i enlighet med Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Begränsningar
Begränsningar i databaserna utfördes. Begränsningar i sökningarna gjordes efter de inklusions- och exklusionskriterier som satts upp. I PubMed valdes “adults +19 years”, fulltext, publication date tio år för att aktualitet skulle återspegla forskningsområdet
(Kristensson, 2014) samt att artiklarna skulle vara skrivna på engelska eller svenska då det är språk som behärskas av författarna (Kristensson, 2014). Olika begränsningar användes i de två databaserna. I CINAHL-complete gjordes begränsningen, published date 2010-2020 (och 2011-2021 på sökningarna som gjordes efter 31 december 2021), engelska/svenska, peer-reviewed, humans, samt “all adults”.
Tabell 2.
Presentation av databassökning i PubMed och CINAHL-complete. Datum/ Databas Sökord Antal träffar Antal lästa titlar/ abstrakt Antal lästa artiklar Antal inkludera de artiklar 15/11 PubMed
Emergency Treatment[MeSH Terms] OR "emergency treatment"[All-fields] AND "trauma" [All-fields] OR "traumatology" [All-fields] OR "trauma patient" [All-fields] OR
traumatology[MeSH Terms] AND "nurses" [All-fields] OR aide, nurses[MeSH Terms] OR nurse practitioner[MeSH Terms]
53 53/30 2 0
15/11 PubMed
Patient centered care [MeSH Terms] AND trauma center [MeSH Terms]
AND emergency service, hospital [MeSH Terms]
7 7/7 3 0
16/11 PubMed
"Patient Experience"[All-fields]
AND "trauma" [All-fields] AND wounds and injuries [MeSH Terms] OR wounds and injury [MeSH Terms]
24 24/ 24 5 2
16/11 PubMed
"patient" [All-fields] AND multiple trauma [MeSH Terms] OR multiple traumas [MeSH Terms] AND “experience*” [All-fields] OR “experience*” [Titel/Abstract]
102 102/30 2 0
1/12 PubMed
Patient centered care [MeSH Terms] OR patient centered care [Title/Abstract] OR person centered care [Title/Abstract] AND emergency medical services [MeSH Terms] OR Trauma [Title/Abstract] OR traumatology [MeSH Terms]
226 226/30 6 1
1/12 PubMed
Emergency medical services [MeSH Terms] OR traumatology [MeSH Terms]
OR Trauma [Title/Abstract]
AND Nurse-patient relation [MeSH Terms]
106 106/59 7 2
1/12 PubMed
Patients[MeSH Terms]) OR patient satisfaction[MeSH Terms] OR patient satisfaction[Title/Abstract] OR patient experience[Title/Abstract] AND Emergency Medical Services[MeSH Terms] OR
Trauma[Title/Abstract]OR traumatology[MeSH Terms] AND nursing care[MeSH Terms]OR nurse-patient relations[MeSH Terms]
66 66/30 6 0 (+4
dubbletter)
1/12 PubMed
Trauma [Title/Abstract]) OR traumatology [MeSH Terms] AND emergency medical services [MeSH Terms] AND patient centered care [MeSH Terms] OR patient centered care [Title/Abstract] OR personcentered care [Title/Abstract]
13 13/13 4 0 (+2
dubblett)
14/1 PubMed
"patient experience*"[Title/Abstract]) AND
"trauma" [Title/Abstract] 141 141/100 8 0dubbletter) (+5
15/1 CINAHL
MH Advanced trauma life support care OR MH trauma nursing OR MH trauma centers OR MH traumatology AND
MH life experience OR MH patient satisfaction Limiters - Published Date: 20100101-20211231; Peer Reviewed; Research Article; English Language; Human; Age Groups: All Adult
26 26/10 5 1 (+4
16/1 CINAHL
MH trauma care OR MH trauma nursing OR MH advanced trauma life support care
AND MH patient satisfaction OR MH patient perspective OR patient experience
Limiters - Published Date: 20100101-20211231; Peer Reviewed; Research Article; Human; Age Groups: All Adult
4 4/4 4 0 ( +3
dubbletter)
16/1 PubMed
"patient perspective"[All-fields] OR "patients satisfaction" [All-fields] OR "patient experience" [All-fields] OR patient satisfaction[MeSH Terms] OR "patient perspective" [Title/Abstract] OR "patients satisfaction" [Title/Abstract] OR "patient experience"[Title/Abstract] AND trauma center[MeSH Terms] OR trauma centers[MeSH Terms]OR traumatology[MeSH Terms] OR "trauma centers" [All-fields] OR "trauma center" [All-fields] OR "traumatology" [All-fields] OR "trauma care" [All-fields] OR "trauma nursing"[All-fields] OR "trauma center"
[Title/Abstract] OR "trauma centers" [Title/Abstract] OR "trauma care"[Title/Abstract] OR "trauma nursing" [Title/Abstract] OR
"traumatology"[Title/Abstract] AND "patients"[Title/Abstract] OR "trauma patients" [Title/Abstract] OR "patients" [All-fields] OR "patient" [All-fields] OR "trauma patient" [All-fields]
OBS! utan filtret: Adult 19+years
448 448/30 5 4 (+10
dubbletter )
TOTALT 1120 367 57 10 (+26
dubbletter)
Manuell sökning
Manuell sökning kan göras för att utöka sökningen utöver databassökning och innebär att använda andra plattformar för att söka rätt på artiklar, exempelvis på bibliotek eller nätet (Kristensson, 2014). På Elseviers sida hittades referenser till tre artiklar som citerade
Sandström et al. (2017), varav en, Sandström et al. (2019) inkluderades efter manuell sökning i PubMed. Vid sökningen där artikeln av Rook et al. (2020) påträffades, hittades under
liknande artiklar i PubMed, artikeln av Kuzma et al. (2015) som resulterade i en manuell sökning i PubMed. Manuell sökning efter grå litteratur har inte utförts, som Polit och Beck (2017) rekommenderar vid framför allt systematiska litteraturöversikter. För att utöka sökningen användes kedjesökning (Kristensson, 2014), vilket innebär sökning i artiklars referenslistor. I referenslistan till Granström et al. (2019) återfanns en artikel av Sandström et al. (2017), i referenslistan till Sandström et al. (2019) återfanns en artikel av Braaf et al. (2018), och i referenslistan till Kellezi et al. (2020) återfanns en artikel av Sleney et al. (2014). Artiklarna som erhållits genom snowballing återfanns inte i någon av de 12 sökningarna som utförts.
Databearbetning
Artiklar som valdes att läsas i sin helhet valdes tillsammans, men lästes var för sig. Därefter bearbetades artiklarna var för sig genom bedömning utifrån granskningsmallen (Bilaga A) för att värdera kvaliteten. Den vetenskapliga kvaliteten i artiklarna bedömdes utifrån
bedömningsunderlaget från Sophiahemmets Högskola av Caldwell et al. (2011) anpassad till studiebenämningar i Polit och Beck (2017) (Bilaga A- granskningsmall). Endast artiklar som erhållit poäng 20 och uppåt inkluderades, det vill säga artiklar med god- eller mycket god kvalitet. Ingen artikel som svarade mot syftet behövde exkluderas relaterat till att den inte erhöll god eller mycket god kvalitet enligt granskningsmallen.
Dataanalys
En integrerad analys utfördes sedan enligt Kristensson (2014) och Whittemore och Knafl (2005) där skillnader och likheter i studiernas resultat identifierades och som sedan
resulterade i kategorier och underkategorier. Denna process med att organisera, kategorisera, koda och summera originalartiklarna till en integrerad slutsats och göra detta utan
tolkningsbias är målet med litteraturöversikter (Whittemore & Knafl, 2005). Enligt Kristensson (2014) återfinns tre steg i processen att utföra en integrerad analys. Det första steget är att studierna som är tänkta att ingå i litteraturstudien läses igenom för att se om generella likheter och skillnader kan identifieras. Därefter sammanfattas i steg två, resultatet från de olika artiklarna under gemensamma kategorier i ett separat dokument för att få en överblick. För att i steg tre presenteras och sammanställa resultatet (Kristensson, 2014). Resultaten i artiklarna som svarade till syftet lades in i ett separat dokument, samt i artikelmatrisen (Bilaga B). Därefter genomlästes de återigen efter kvalitetsgranskningen (enligt bilaga A). Samtliga delar i analysförfarandet gjordes tillsammans och diskuterades om oenigheter uppstod gällande hur underkategorierna förhöll sig till varandra.
Forskningsetiska överväganden
För att skydda forskningspersoners integritet, skada och risk för skada vid medverkande i studier måste forskningsetiska överväganden göras (Vetenskapsrådet, 2017) som då innebär att värna om människors lika värde, integritet och självbestämmande (Kjellström, 2017). I Helsingfors, Finland, antogs 1964 Helsingforsdeklarationen som syftar till att skydda
personer som deltar i medicinsk forskning, och är avsedd att vägleda framför allt läkare, men gäller alla som driver forskningsprojekt. I den redogörs för flera etiska ställningstagande som måste tas i beaktande i forskningsprocessen; generella principer; risk, bördor och fördelar; sårbara grupper; informerat samtycke; sekretess och integritet (World Medical Association [WMA], 2018; Kristensson 2014). Då denna studie använde sig av en systematisk metod för att utföra en litteraturöversikt av redan publicerade originalartiklar har inte ett godkännande från etikprövningsmyndigheten sökts (Vetenskapsrådet, 2017). Dock har alla inkluderade artiklar granskats utifrån granskningsmall för att säkerställa att artiklarna tagit hänsyn till att ett godkännande från etisk kommitté, granskningsnämnd eller att tidskriften som publicerat studierna gått i god för att alla artiklar som publiceras har ett godkännande. Detta är något som eftersträvas enligt Polit och Beck (2017). I denna litteraturstudie har eftersökts att inkluderade artiklar ska ha redogjort för etiska ställningstaganden gällande informerat samtycke, anonymitet, konfidentialitet samt diskussion om patienternas utsatthet. Alla inkluderade artiklar innefattar inte alla dessa aspekter. Det åligger forskare att inte
ohederlighet och fusk förekommer inom forskningen (Forsberg & Wengström, 2015), vilket betyder att även forskningsresultat som inte stödjer hypotesen ska presenteras, samt
eftersträva att studier erhållit etiskt godkännande. Detta är något som eftersträvats i denna litteraturstudie genom att tillgängliggöra och synliggöra forskningsprocessens samtliga steg, undvika plagiering samt ej avsiktligen förvränga tolkning av data.
RESULTAT
Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar i denna litteraturöversikt, som samtliga svarade till studiens syfte som var att undersöka patienters upplevelser och erfarenheter av
traumaomhändertagande (se bilaga B). Artiklar från Australien, Bolivia, Danmark, Nya Zeeland, Storbritannien, Sverige, Tanzania och USA inkluderandes. Av dessa var tre utförda med en kvantitativ metod och 12 med kvalitativ metod. I tre av artiklarna (Kuzma et al., 2015; Rook et al., 2020; Sandström et al., 2017) låg fokus på patienternas upplevelser och erfarenheter av traumaomhändertagande prehospitalt, i resterande artiklar låg fokus på patienternas upplevelser och erfarenheter av det initiala traumaomhändertagandet
intrahospitalt (Granström et al., 2019; Kaufman et al., 2017; Ottosen et al., 2019; Skene et al., 2017; Wright, 2011), traumavården på traumacentrum och vårdavdelning (Beaton et al., 2019; Braaf et al., 2018; Gabbe et al., 2013; Kellezi et al., 2020; Merrill et al., 2012; Sandström et al., 2019; Sleney et al., 2014).
Tabell 4.
Resultatet presenteras i form av två huvudkategorier samt fem respektive sex underkategorier till vardera huvudkategorier.
Huvudkategori Underkategori
Patienternas positiva upplevelser och erfarenheter
En välfungerande vårdkedja
Tillfredsställande undersökning och behandling Professionellt bemötande
Gynnsam informationsöverföring och kommunikation Gynnsamma emotionella aspekter
Patienternas negativa upplevelser och erfarenheter
Brister i vårdkedjan
Otillfredsställande undersökning och behandling Fysiologiska konsekvenser
Brister i personalens kompetens
Hinder för informationsöverföring och kommunikation Psykologiska påfrestningar
Patienternas positiva upplevelser och erfarenheter En välfungerande vårdkedja
I den svenska studien av Sandström et al. (2019) beskrev patienterna tacksamhet för stödet de erhöll från sjukvården och akutsjukvården de mottagit då det varit livsavgörande, vilket även beskrevs i studierna av Gabbe et al. (2013) och Skene et al. (2017). I studien av Beaton et al. (2019) framkom att patienterna beskrev att de upplevde att de fått högkvalitativ prehospital
och intrahospital akutvård. I studien av Wright (2011) undersöktes i USA, 34 patienters bekvämlighet och tillfredsställelse med traumavården, samt vissa specifika moment och emotionella stadier under traumaomhändertagandet. Vården generellt skattades högt såväl för den prehospitala som den intrahospitala vården. Vården given av läkare skattades högt och även den av sjuksköterskorna, dock gjordes inga signifikansberäkningar i studien relaterat till de få deltagarna (Wright, 2011). Att vara prioriterad beskrevs av patienterna som positivt (Granström et al., 2019). Vissa av patienterna i studien av Sandström et al (2017) beskrev ambulanshelikoptern som ett sätt att transporteras, andra upplevde oro med tanke på allvaret i att åka helikopterambulans, dock beskrevs helikopterambulansen som det snabbaste och säkraste transportmedlet till sjukhus. Tacksamhet återfanns hos patienterna som vårdats på traumacentrum, oavsett om de förflyttats från annat sjukhus eller transporterats dit direkt med ambulans (Skene et al., 2017). Att anlända till sjukhus var för vissa en garanti för överlevnad (Sandström et al., 2017). Närstående till patienten kunde hjälpa dem vid kontakt med olika hälso- och sjukvårdsinsatser då de hade insyn i systemet (Sandström et al., 2019).
Tillfredsställande undersökning och behandling
I Ottosen et al. (2019) studie rapporterade majoriteten av patienterna att de kände sig skyddade vid immobilisering, detta relaterat till att inga fler skador kunde ske och att de kände sig omhändertagna. I studien av Wright (2011) rapporterade patienter att ryggbrädan var något behaglig och andra att den var helt behaglig. De 13 personer som genom strategiskt urval deltog i studien utförd i Sverige av Sandström et al. (2017) hade när
ambulanshelikoptern kom, ofta erhållit smärtlindring och immobiliserats. Att personalen skyndsamt gav behandling rapporterades som en positiv erfarenhet av patienter som deltog i Sleney et al. (2014) studie från Storbritannien. Att patienterna erhållit smärtlindring
prehospitalt underlättade vid undersökningen på akutmottagningen enligt patienterna (Skene et al., 2017). I den kvantitativa studien av Merrill et al. (2012) utförd i USA, värderade patienterna vårdandet högt när sjuksköterskan utförde behandling och undersökning i tid (Merrill et al., 2012). I studien av Wright (2011) rapporterade få patienter att nackkragen var obehaglig och de flesta tolererade den. En stor andel av patienterna rapporterade att de var helt bekväma med att få kläderna avtagna under undersökningen. Majoriteten var dock något bekväma med detta. Få patienter rapporterade sig vara helt bekväma med
rektalundersökningen i Wright (2011) studie, och fem av totalt 34 uppgav sig vara något bekväma med rektalundersökningen. I studien av Kaufman et al. (2017) beskrevs insättandet av perifera venösa katetrar, urinkatetrar, thoraxdränage och sårvård kort. De flesta patienter uppgav sig ha erhållit smärtlindring omgående även om den inte initialt verkat (Kaufman et al., 2017). Att erhålla intravenös kateter uppgav majoriteten att de var helt bekväma med och 21 patienter uppgav sig vara något bekväm med det. Majoriteten av patienterna uppgav sig antingen vara helt eller något bekväm med att erhålla urinkateter i studien av Wright (2011). En majoritet av patienterna rapporterade sig vara helt bekväma med CT-röntgen och några något bekväma (Wright, 2011). Traumateamets förmåga att identifiera patienternas obehag och smärta, samt behandla dessa beskrevs positivt av patienterna (Granström et al., 2019). Professionellt bemötande
Vid ankomst till sjukhus uppmärksammade patienterna att det var mycket personal på plats vid traumaomhändertagandet (Granström et al., Kaufman et al., 2017; Wright, 2011), vilket vissa blivit informerade om av ambulanspersonalen (Granström et al., 2019). Majoriteten i studien av Wright (2011) uppgav sig helt bekvämt med det. Detta skapade en känsla av en effektiv organisation enligt patienterna då de undersöktes noggrant. Icke-verbal
kommunikation skapade en trygg miljö enligt patienterna (Granström et al., 2019).
beskrev personalen som professionell och vårdande (Granström et al., 2019; Kaufman et al., 2017). Det var svårt för patienterna att identifiera all personal i traumateamet och uttalade sig således om endast sjuksköterskor och läkare, trots att andra yrkeskategorier var närvarande (Kaufman et al., 2017). En positiv atmosfär skapades då personalen beskrevs som alerta och redo (Skene et al., 2017). Majoriteten av patienterna i studien av Skene et al. (2017) kände sig respekterade av traumateamet. För de patienter som immobiliserats var det av vikt att inte lämnas ensamma, vilket personalen upprätthöll (Skene et al., 2017). Patienterna beskrev att de uppskattade att traumateammedlemmarna introducerade sig samt ingav uppmuntran (Kaufman et al., 2017). Patienterna i Granström et al. (2019) studie beskrev att de var uppmärksamma på traumatemets beteende och åtgärder. Personalens effektivitet (Skene et al., 2017) och samtidiga omtänksamhet (Skene et al.,2017; Granström et al., 2019), tröstande (Granström et al., 2019) och traumateamets lyssnande (Granström et al., 2019; Kaufman et al., 2017) skapade en säker miljö där patienternas behov tillgodosågs (Skene et al., 2017). Sjukhuspersonalen beskrevs i studien utförd i Bolivia av Rook et al. (2020) i positiva ordalag, samt att de upplevde att personalen hade tillräcklig och adekvat medicinsk träning.
Helikopterambulanspersonalen uppfattades av patienterna som att de hade erfarenhet av att ha arbetat tillsammans (Sandström et al., 2017). Erfarenhet och kompetens var något som upplevdes positivt (Merrill et al., 2012). Närvaron hade en positiv inverkan på patienterna (Merrill et al., 2012; Sandström et al., 2017; Sleney et al., 2014), då upplevde sig patienterna vara omhändertagna (Sandström et al., 2017) lyssnade till patienten, satte patienten i första rummet (Merrill et al., 2012) och tog sig tid till patienterna trots arbetsbelastningen (Sleney et al., 2014). När personalen var positiv och professionell upplevde patienterna sig
omhändertagna (Kellezi et al., 2020). Sjuksköterskornas vård skattades generellt högt i studien med 103 deltagare av Merrill et al. (2012). Signifikanta skillnader mellan hur män och kvinnor uppfattade och rapporterade sjuksköterskans vårdande återfanns i studien, där män skattade högre än kvinnor gällande vikten att sjuksköterskan uppmärksamt lyssnade till patienten och satte patienten i första rummet (p ≤ .05). De sjuksköterskor som hade förmågan att tillgodose både patientens uttalade och icke-uttryckta behov värderades högst (Merrill et al., 2012). Personalens medkänsla var något patienterna beskrev i studien av Beaton et al. (2019). Vidare beskrev patienterna i studien utförd i Storbritannien av Kellezi et al. (2020) att vården upplevdes positivt när den gavs holistiskt, patientcentrerat, individualiserat, bortom de medicinska behoven. Att sjuksköterskan använde sig av beröring som omvårdnadsåtgärd angås av patientens som mindre viktigt under omhändertagandet (Merrill et al., 2012). När de fysiska behoven tillgodosågs, exempelvis att de fick hjälp till toaletten upplevde patienterna sig omhändertagna (Kellezi et al., 2020).
Gynnsam informationsöverföring och kommunikation
I den kvalitativa studien med ett strategiskt urval av 65 vuxna traumapatienter av Braaf et al. (2018) framkom att informationen var högt värderad av patienterna. Patienter beskrev att de var nöjda med den givna informationen de erhållit (Braaf et al., 2018; Granström et al., 2019; Skene et al., 2017; Sleney et al., 2014) och att kommunikationen var god (Braaf et al., 2018). Patienten uppskattade när information gavs detaljerat, så som med bilder, teckningar, foton, skriftligt och muntligt då detta underlättade för patienten att förstå informationen.
Information med tydliga instruktioner, exempelvis övningar från fysioterapeut, arbetsterapeut och logopeder uppskattades. Sjuksköterskor och läkare upplevdes som professionella,
övertygande, respektfulla och tydliga vid informationsöverföring (Braaf et al., 2018). När information om behandling och eftervård erhölls och patienterna gavs möjlighet att ställa frågor upplevdes det som positivt (Sleney et al., 2014), samt att kommunikationen var effektiv när information gällande behandling och prognos förmedlades (Braaf et al., 2018).
Personalens direkta och enkla språk samt den aktiva diskussionen gjorde informationen tillgänglig beskrev patienterna. Patienterna värderade högt patientcentrerad kommunikation där personalen lyssnade, inte påskyndade kommunikationen och patienten hade
återkommande kontakt (Braaf et al., 2018). I ambulansen påverkades kommunikationen av oljuden och headseten, vilket dock inte sågs som problematiskt av patienterna (Sandström et al., 2017). Tydlig och rak kommunikation gällande behandling uppskattades, och vården upplevdes organiserad trots att medicinska termer användes (Kaufman et al., 2017). Vid undersökningsmoment som avklädning kunde personalen använda sig av humor eller en tröstande ställning i interaktionen med patienten, vilket uppskattades av patienterna (Skene et al., 2017). Familjen spelade roll vid informationsöverföringen enligt patienter, när de själva inte kunde processa informationen (Braaf et al., 2018). Att familjen kontaktades kunde bidra till tröst men för andra innebar det att patienten förbrukade energi på att trösta sina
familjemedlemmar (Skene et al., 2017). Patienterna beskrev att de inte behövde någon
familjemedlem då deras behov tillgodosågs av personalen och anhöriga gjorde mer nytta med praktiska åtaganden, som att hålla familjen underrättad (Sandström et al., 2017).
Gynnsamma emotionella aspekter
I studien av Sandström et al. (2017), där syftet med studien var att skildra traumapatienters upplevelser och erfarenheter av helikopterambulans (HEMS), beskrev patienterna, att när helikoptern anlände befann de sig i chock och situationen var svårgreppbar, vilket resulterade i känslor av rädsla och glädje simultant. Gällande patienternas uppfattning om tiden de befunnit sig i olika emotionella stadier var medelvärdet för att känna sig lugn,
omhändertagen, tillfreds, säker, samt tacksam högt. De positiva emotionella stadierna hade ett högre medelvärde än de negativa emotionella stadierna (Wright, 2011). I den kvalitativa svenska studien av Granström et al. (2019) med 16 deltagare, vars syfte var att undersöka traumapatienters upplevelser av att vara exponerade för ett initialt fullt traumateam och behandlas på ett nivå-ett traumacentrum, beskrev patienter att de kände sig trygga trots den skrämmande situationen. När patienterna var färdigbehandlade på akutmottagningen och stabiliserats upplevde de en lättnad då insikten om överlevnad återfanns och att allt skulle normaliseras (Skene et al., 2017). Patienter som varit med om trauma beskrev att den
negativa händelsen vändes till något positivt med förändrad syn på livet. Patienterna beskrev förvåning över att erfarenheterna upplevdes så bra under sjukhusvistelsen (Sleney et al., 2014).
Patienternas negativa upplevelser och erfarenheter Brister i vårdkedjan
I en studie av Rook et al (2020) utförd i Brasilien med kvalitativ ansats, beskrev patienter att de inte erhållit första hjälpen av förbipasserande när olyckan inträffade. Patienter som upplevt multipelt trauma beskrev att tiden efter skadehändelsen var utmanande, bland annat för att de upplevde att sjukvården inte levde upp till deras förväntningar, och att deras behov inte tillgodosågs (Sandström et al., 2019). Tolv av 15 personer som deltog i studien av Rook et al. (2020) kunde inte telefonnumret till larmcentralen för att kontakta ambulansen. Ambulansens tid till platsen sågs som ett hinder för vård och skapade misstro. Patienter rapporterade att de tog sig till sjukhus på egen hand när ambulansen dröjde, eller tog sig till sjukhus med taxi då det var billigare än ambulans (Rook et al., 2020; Kuzma et al., 2015) eller buss och
motorcykeltaxi då mutor förekom vid ambulanstransporter (Kuzma et al., 2015). Förseningar i vård och behandling berodde på förflyttning mellan sjukhus eller att mottagande sjukhus
