Individ i rotation - Om motiveringar för valet att söka utlandstjänst inom Sveriges försvarsmakt

Malmö Högskola Freds- och konfliktvetenskap III Globala Politiska Studier Våren 2010 Freds- och konfliktvetenskap Handledare: SusannaPersson

_________________________________________

Individ i rotation

– Om motiveringar för valet att söka utlandstjänst inom Sveriges

försvarsmakt.

Keywords: Motivation, Armed Forces, Foreign mission, Experience, Prestige

Antal ord: 15 134 Abstract

The Swedish military is trough the rescindment of military conscription on the 1 July 2010 taking a defining step towards a professional army. They stand before big recruitment challenges, not least to its foreign missions. This thesis aims to examine the motivations of individuals for going on missions abroad with the military. The thesis is built on seven qualitative interviews with individuals who have done foreign missions and is planning further rotations. The theory used is Fabrizio Battistellis motivation theory and a form of discourse analysis. I show how individuals refer to three types of motives for going on foreign missions and how these should be seen as a motive triangle. I also demonstrate how individual’s motives change from mission to mission in interaction with mission experience, civilian employment and previous motives. This proves that post-materialist (adventure, challenge, etc) motives disappear over time. I also show that the military’s national security motives for foreign missions are not shared by the individuals, which, however, feel strong togetherness with the military. I highlight that the individual's soldier identity is morally enhanced by appreciation from the society at large and that criticism of the military negatively affects the prestige of military employment.

Innehållsförteckning

1. Inledning och Problemformulering ... 4

2. Syfte och frågeställningar ... 7

3. Teori och tidigare forskning ... 8

3.1. Diskursanalys ... 8

3.2. Tidigare teoretiker ... 9

3.3. Tidigare forskning ... 11

4. Design och metod ... 14

4.1. Forskningsdesign ... 14

4.2. Intervjuer... 15

4.3. Kodning ... 16

4.4. Urval och presentation av informanterna ... 17

4.5. Etiska överväganden ... 19 5. Analys ... 21 5.1. Varför de åker ... 21 5.1.1. Sociala förutsättningar ... 21 5.1.2. Grundläggande motiv ... 23 5.1.3. Ulösande faktorer ... 31

5.2. Politik, prestige och framtida rekrytering ... 33

5.2.1. Fäderneslandet då? ... 34

5.2.2. Försvarsmakten och samhället ... 36

5.2.3. Framtida rekrytering ... 38

6. Avslutning... 42

6.1. Sammanfattning ... 42

6.2. Avslutande diskussion ... 44

1. Inledning och problemformulering

Sveriges försvarsmakt har under det senaste decenniet genomgått en omfattande strukturomvandling. Kalla krigets sovjetanpassade invasionsförsvar har bytts ut mot ett flexibelt invasionsförsvar. Detta betyder att försvarsmakten har gått från skydd av det svenska territoriet till utlandsmissioner i krigszoner, från plikt till frivillighet, från en retorik genomsyrad av neutralitet till ett oblygt och nära samarbete med NATO både gällande uppdrag och övningar (Göransson 2009). Försvarsmakten har idag som mål att snabbt kunna ställa upp med välutbildade flexibla styrkor till varierande typer av utlandsuppdrag vilket i sin tur ställer högre krav på marknadsförings- och rekryteringsprocessen likväl som på utbildningen av nya soldater. Detta sker samtidigt som värnplikten med största sannolikhet avskaffas sommaren 2010 och en yrkesarmé med kontraktsanställningar slår ut i full blom (Ibid)1.

Denna utveckling är långt ifrån unik för Sverige, samma skeende har ägt rum i flertalet militära styrkor i Västeuropa. Stater med massarméer i beredskap har förvandlats till en militärhistorisk epok och ersatts av arméer där styrkorna ska vara snabbt mobiliserbara och kapabla att agera mot en rad skiftande hotbilder. Kostnadseffektivitet och flexibilitet har blivit honnörsord i denna försvarsmakt som börjar likna ett modernt företag både i den kontraktsbaserade anställningsformen och i underkastelsen till arbetsmarknaden (Heinecken 2008:479).

Även om denna utveckling inte nödvändigtvis kommer som en abrupt brytning i Sverige med det förestående avskaffandet av värnplikten2, så står försvarsmakten nu inför en stor utmaning i rekryteringen av kompetent personal. Detta gäller inte minst till utlandsmissioner där en mängd olika kompetenser behövs. I en opinionsundersökning gjord 2004 uppgav endast 51% av svenskarna att de litade på försvarsmakten, vilket vid den tidpunkten var lägst i hela EU (Eurobarometer 61 2004). 2007 gjorde endast 9% av de svenska artonåriga männen värnplikt (Österberg & Carlstedt 2008:4) och ungefär samtidigt bedömdes det som troligt att endast 20% av

1

Hela den utvecklingen som redogörs i detta stycke finns också beskriven i bl.a. Syrén 2004,2006 och 2007 samt Göransson 2010.

2

Omstruktureringen hade sin början redan under 1990-talet och exempelvis Karl W. Haltiner (1998) argumenterar för att Sverige redan under detta årtionde de facto inte längre hade vare sig pliktrekrytering eller en stående massarmé, de var endast papperstigrar.

de värnpliktiga skulle göra utlandstjänst efter försvarsmaktens lämplighetsprövning och de värnpliktigas egna val (Carlstedt 2008:143). Försvarsmakten jobbar därför medvetet och hårt med att höja prestigen och förtroendet för det militära som arbetsplats. De menar att samhällsdebatten måste få upp ögonen för allt det kompetenta arbete försvaret utför. Att ha utbildat sig inom och gjort rotationer3 med försvarsmakten ska vara av stort meritvärde även i det civila (Göransson 2010:5ff).

Arbetet för att vara en attraktiv arbetsplats blir också allt viktigare ju riskablare utlandsmissionerna framstår som i de tilltänkta rekryternas ögon. Samtidigt är utlandstjänstgöring inom försvaret långt ifrån så befriat från risker som det ofta ges sken av i försvarsmaktens rekryteringsmaterial4. Detta aktualiseras inte minst genom det försämrade säkerhetsläget vid den svenska missionen i Afghanistan där bl.a. två svenska officerare förlorade livet under en patrullering i februari 2010. En händelse som givetvis måste ses som mycket olycklig, men knappast som en olycka i ett läge där Sverige ställts sig på NATO:s sida i en fullskallig väpnad konflikt mellan Talibaner och NATO-ledda styrkor.

Phillipe Manigart (2005) har genom att ta den Belgiska armén som utgångspunkt visat att acceptansen för risker inom arbetet är direkt kopplade till den prestige yrket bär på i omvärldens ögon. Ju högre prestige desto högre riskacceptans. Den svenska bilden med lågt förtroende för försvarsmakten och tillsynes farofyllda missioner måste ställa allvarliga frågor angående framtida rekrytering till utlandsmissioner. Ibland kastas från försvarsmaktens håll beundrande blickar mot USA:s förmåga att rekrytera till sina väldiga krigsansträngningar (Göransson 2009:3) trots att det är ett impopulärt yrke även där (Woodruff et al 2006:354ff). Dock vill inte försvarsmakten att de anställda, likt i USA (MacLean & Elder 2006:184), ska dela socioekonomisk karaktäristika med landets fängelseinterner utan vara välutbildade och välmeriterade individer (Syrén 2006:41f).

Försvarsmakten står alltså inför en utmaning vad gäller den kvantitativa och framförallt kvalitativa rekryteringen till utlandsmissioner. Man kan inte längre tvingas

3

Rotera och rotation används inom försvarsmakten för att beskriva start, mål eller tid för en trupps eller individs mission. Man roterar ner, ut, hem, igen och tillbaks. Ordets cykliska form äger en stark symbolik i samband med utlandstjänster i krigszoner; man åker inte bara ut, utan man kommer också hem.

4

Se exempelvis filmerna Sök utlandstjänst, PO Sherbaghan – en utpost och Hantering av explosiva föremål på försvarsmaktens youtube-sida eller information om utlandstjänstgöring på forsvarsmakten.se och lumpen.se, etc. Det enda överhängande hot eller risk som framträder i det här materialet är ”yalla” (diarré) (PO Sherbaghan – en utpost).

ingå i den svenska militären, utlandstjänstgöring är individens val och missionsområdena finns i regel långt från nationens gräns i Sydeuropa, Afrika eller Asien. Ur ett svenskt perspektiv finns väldigt lite forskat kring rekrytering av meriterade individer till försvarsmaktens utlandsmissioner. Något som kan anses en smula förvånande med tanke på att försvarsmakten är en av Sveriges största myndigheter som dessutom sitter på en viktig del av statens våldsmonopol. De är också en viktig del i den svenska utrikespolitiken och har samtidigt genomgått en omvälvande förändring både vad gäller rekryteringsformer och aktivitetsområden. Med detta som bakgrund anser jag det vara av samhälleligt intresse att titta närmare på varför individer söker sig till utlandstjänst inom försvarsmakten.

Ett centralt begrepp i uppsatsen är motivation vilket här ska förstås som; klustret av faktorer som leder en individ till att utrycka strävan, göra val och (till viss grad) anta attityder om vad som är rätt eller fel beteende (Battistelli 1997:3).

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsatts är att undersöka vilka motiv individer anger för valet att söka utlandstjänst inom försvarsmakten. För att kunna besvara detta syfte ställs tre frågeställningar:

Hur har motiven för utlandstjänst omförhandlats i samspel med erfarenheter från tidigare missioner? 5

Skiljer sig yrkesmilitärers motiv för utlandstjänstgöring från personer med civilt yrke utanför försvarsmakten?

Vem upplever individen sig företräda och representera under missionen; Sverige, svenska medborgare, NATO, FN eller kanske sig själv?

5

Todd Woodruff et al menar att det saknas mycket forskning just angående hur individens motivation för deltagande i militära insatser förändras över tid (2006:364)

3. Teori och tidigare forskning

I detta kapitel redogörs för de teoretiska verktyg jag använder för att driva analysen. Jag lyfter också fram tidigare forskning gällande motivation för att ta värvning i frivilligarméer.

3.1 Diskursanalys

För att söka svar på de ansatser som gjorts i frågeställningarna använder jag mig av diskursanalys. Begreppet diskurs har använts i många olika sammanhang och variationer, gemensamt är dock att det alltid relaterar till hur personer tolkar sin omvärld och sin egen plats i den. Diskursbegreppets användning i den här uppsatsen inspireras av etnologen Elisabeth Högdahls avhandling Göra Gata. Diskurs betyder här en tankeordning om hur den sociala och materiella världen är vilket i förlängningen får betydelse för hur man tänker om och handlar i den. Denna tankeordning produceras genom ständigt pågående socialisering av ”vetande” och ”sanningar” och guidar människor i deras handlande (Högdahl 2003:47). Centralt för diskursspårning är att man söker efter hemvisten för dessa ”vetanden” och ”sanningar” samt lyfter fram hur de påverkar och omskapar varandra (LeGreco & Tracy 2009: 1519,1522). För att göra detta används mikro, meso och makro som analytiska nivåer. Marianne LeGreco och Sarah J. Tracy beskriver information som insamlats på dessa nivåer och deras användningsområde: ”[…] micro level (e.g. everyday talk and practises), meso (e.g. organizational polices), and macro (e.g. cultural norms), that help to illuminate the discursive practises being investigated” (Ibid:1525).

I den här uppsatsen är den diskursiva praktiken som ska genomlysas valet till att göra militärtjänst i en utländsk konfliktzon som svensk soldat. Makronivå anknyter till övergripande (om än motstridiga) kulturella normer och föreställningar som omger ämnet. Dessa kan exempelvis vara kosmopolitisk humanitet, ungas äventyrslusta eller försvarsmaktens skyldighet att värna Sveriges säkerhetspolitiska intressen. Mesonivå relaterar till policys och bestämmelser från försvarsmakten angående exempelvis lön,

anställningsformer, och meritvärde i samband med utlandstjänst. Mikronivå betyder här utsagor från mina informanter. Det är också på mikronivå vi, förutom makro- och mesodiskursivt inspirerade motiv i informantens berättelser, fångar de personliga erfarenheternas påverkan av valet att söka utlandstjänst. Det blir således ett sätt att analysera samspelet mellan större strukturer och personliga uppfattningar, mellan sociala och personliga berättelser eller med andra ord mellan hur det är och hur det är

för mig.

Här öppnar sig möjligheten att jämföra hur erfarenheter från en första mission påverkar valet att söka ytterligare mission samt hur yrkestillhörighet samspelar med erfarenheter i konstruerandet av motiven för att söka utlandstjänst. Med diskursanalysen kan man alltså spåra varifrån motiven kommer och hur de omförhandlas och kollageras med varandra i kampen om att hitta mening i sina beslut6.

3.2 Tidigare teoretiker

Redan 1920 publicerades artikeln The Motives of the Soldier skriven av britten T. H. Procter som behandlar motivation för att söka sig till militärtjänst i krigszoner. Artikeln kretsar kring författarens egna deltagande i den brittiska armén under första världskriget. Ett krig och en tid på många sätt kollosalt annorlunda från den situation som möter den svenske rekryten idag. Riskerna var högre, så var också prestigen, det sociala trycket från omgivningen och det rejäla hotet mot den egna nationen. Procter redogör för tre övergripande kategorier av soldater. Den första motivkategorin kallar han ”Submoral Impulses” (Proctor 1920:27f). Dessa soldater bryr sig intet om högre värden som patriotism, skydd av andra eller meriter, det är magkänslan som regerar. De tar värvning för att de gillar krigandet, eller för att de vill åt äventyret i att se världen och kunna glömma sin grå vardag, eller p.g.a rent hat av ”den andre”. ”Moral Motives” (Ibid:28f) kallar Procter sin andra motivkategori. Här är det intellektuella genomtänkta beslut som råder. Man tar värvning för imperiets bästa, för att rädda sina grannar och stoppa den tyska militarismen eller av solidaritet gentemot ens stridande

6

Antropologen Sverker Finnströms (2008:137) beskriver denna kamp som ”an ongoing dialectic of orientation, disorientation and reorientation, inherited in the human condition”.

landsmän. Den sista kategorin soldater var de som tvingades in i armén, först genom social press och sedan mot slutet av kriget genom aktiv inkallelse (Ibid:31f).

Procters kategoriseringar lider av en strikt uppdelning mellan förnuft och djuriska impulser, mellan den civiliserade mänskan och den reptiltänkande vilden. Han blandar också ihop patriotism med altruism och humanism på ett sätt som är inte passar i dagens kosmopolitiska tankevärld. Med detta sagt så går ändå Procters soldatstereotyper igen i efterföljande forskning även om de då sätts ihop i andra konstellationer och med annan förförståelse.

I samband med att USA tog bort militärplikten på 1970-talet utvecklade Charles Moskos en ny teoretisk tolkningsram för motiv till militärtjänst. Han bygger en dikotomi mellan institutionella motiv och karriärmotiv. Individer med institutionella motiv söker sig till militären av patriotiska skäl och/eller för att skydda sina ”egna” och ibland även ”andra” personer. Dessa individer var enligt Moskos omvärldscentrerade och icke-materiella (Moskos 1977:42f). Kategorin ligger närma Procters ”Moral Motives”. Karriäristerna å sin sida är istället intresserade av ett välbetalt jobb med hög anställningstrygghet, de är självcentrerade och materiellt intresserade (Ibid:43). Moskos tes var att karriäristen skulle bli den dominerande typen i den (då) nya ”frivilliga” amerikanska armén (Ibid:42).

Moskos kategorier har använts flitigt och utvecklats sedan de lanserades. En av vidareutvecklingarna står Fabrizio Battistelli för då han menar att Moskos missar en viktig drivkraft hos en stor grupp soldater. Battistelli benämner i evolutionära termer den institutionella motivkategorin som premodern7, den karriäristiska som modern och slutligen utökar han Moskos dikotomi till en trichotomy8 genom ytterliggare en kategori; den postmoderna (Battistelli 1997:2f). Den postmoderne soldaten både delar släktskap och skiljer sig från sina föregångare, den är självcentrerad och icke-materiell. Här handlar det om en individ, en kick- och identitetssökare som är ute efter att förverkliga sig själv (Ibid). Där relationen till försvarsmakten för den premoderne soldaten bestod av känslomässiga band och för den moderne soldaten av ett instrumentalt nyttoperspektiv, blir försvarsmakten för den postmoderne soldaten en

7

Jag har valt översättningen premodern även om Battistelli benämner denna kategori som paleomodern eller med andra ord ”tidigt modern” (Battistelli 1997)

8

De tre kategorierna ska inte ses som klara skiljelinjer där individer står uteslutande för den ena eller andra utan som tre poler vilka individen kan dra motivation från i valet att ta värvning. Förmoderna motivationsresonemang finns fortfarande idag och kan samexistera med andra motiv i en individ o.s.v. (Battistelli 1997).

arena som används för att uttrycka och forma sin identitet (Battistelli et al 1999:146f). Manigart som använder sig av Battistellis kategorier menar att den postmoderna soldaten passar bäst in i det nya försvaret med kontraktsanställningar och utlandsmissioner. De är flexibla och har hög riskacceptans samtidigt som de inte är ute efter en långsiktig anställning inom det militära (Manigart 2005:563f). Intressant att notera är att i Procters ögon skulle den postmoderna soldatens karaktäristika bäst matcha mot den oupplysta soldaten styrd av submorala impulser.

Det finns dock vissa svagheter med Battistellis kategorier då han inte skiljer på exempelvis humanitära/kosmopolitiska motiv och patriotiska motiv hos den institutionelle soldaten. Som Battistelli använder dem saknas också den dynamik som jag är ute efter då jag vill påvisa bakgrund till motiv och hur motiv omförhandlas i samspel med erfarenheter. Battistellis kategorier är dock på många sätt användbara som teoretiskt bakgrund till denna uppsatts. De kommer influera de analyser jag gör och de kategorier jag skapar men kommer inte fungera som en teoretisk överbyggnad vilken informanternas berättelser tolkas från. I fortsättningen kommer jag, med inspiration från Manigart, använda benämningarna institutionell, karriäristisk och postmaterialistisk för Battistellis olika soldatstereotyper.

3.3 Tidigare forskning

Jag kommer att redogöra för ”bredare” studier om motivation för militärtjänst från både Sverige och utomlands. Dessa har inte sällan varianter av Moskos och Battistellis teoretiska ramverk som utgångspunkt.

Mycket av den tillgängliga forskningen kommer från studier kopplade till USA:s armé. Gemensamt för de studier jag tagit del av är att beslutet att ta värvning ofta är komplext och att man drar legitimitet till beslutet från motiv som skulle passa in under alla tre av Battistellis kategorier. Genomgående var dock att postmaterialistiska motiv var de som flitigast förekom som en del i individernas motivbild före 9/11 (för en översikt se Lawrence & Legree 1996 samt Ginexi et al 1995:8ff).

John Eighmey som använder sig av data från ungdomsopinionsundersökningar USA:s försvarsdepartements gjort 2001, 2003 och 2004, presenterar en annorlunda bild. Han visar att trots att den amerikanska militären under drygt 20 års tid

marknadsfört militärtjänst för att attrahera karriärister och postmaterialister så är fortfarande institutionella motiv dominerande, speciellt bland män. De institutionella motiven var här patriotisk och inte humanitära9. Dock fanns det också ofta karriärsmotiv med i bilden (Eighmey 2006:32ff). Annan forskning från USA ger en delvis överensstämmande bild. Studier av nyrekryterade (övervägande unga) soldaters motivation för militärtjänst visar att äventyr och utmaning var det vanligast förekommande motivet samtidigt som institutionella motiv också fick höga poäng. Den stereotype soldaten blir här en patriotisk äventyrare (Woodruff et al 2006:355,359, Sackett & Mavor 2003:269)10.

Om fokus riktas bort från USA mot en västeuropeisk kontext där det förvisso också är yrkesarméer, men risken för att sättas in i krig är mindre, finns ett par intressanta studier. I Belgien väger karriärsmotiv tyngst för meniga soldater, medan postmaterialistiska motiv är vanligast hos individer med högre rang (Manigart 2005:570ff). Karriären är alltså viktigast hos de med lägre utbildningsnivå som inte är lika etablerade på arbetsmarknaden och postmaterialistiska motiv är en lyx för de som redan är etablerade på arbetsmarknaden. Battistellis et al, studier av italienska soldaters val att söka utlandstjänst (till skillnad från Manigarts studie som inriktade sig på att ta värvning i armén) i Bosnien visar, trots att urvalet till stor del bestod av meniga, att karriärsmotiv var ovanligast. Istället var institutionella och postmaterialistiska motiv vanligast. Det finns också en skiktning i att meniga soldater är postmaterialistiska till högre grad än officerare, vilka istället är mer institutionellt stämda (Battistelli et al 1999:150f). I en tidigare studie gjord av Battistelli (1997) visade sig institutionella motiv vara minst förkommande och postmaterialistiska motiv vanligast. Den militära gradens påverkan på motiven överensstämde dock.

Vad beträffar tidigare svensk forskning så har försvarshögskolan genomfört ett flertal studier av värnpliktigas och gymnasieungdomars inställning till att söka utlandstjänst. Ur en enkät riktad till värnpliktiga 200711 visade det sig att 57 % hade eller kunde tänka sig att söka utlandstjänst (Nordic Battle Group (NBG) inräknat). Studien lyfter fram de faktorer för motivering som finns inom försvarsmakten.

9

Ingen av de kvalitativa studier från USA hade med humanistiska motiv som svarsalternativ.

10

Data som dessa senare studier utgår ifrån är alltså insamlad efter 9/11 vilket möjligtvis kan spela in till de mer patriotiskt färgade resultaten. USA har också i och med det nuvarande kriget i Irak allt mer börjat marknadsföra militärtjänst genom patriotism (Blocq 2010:299).

11

Antalet värnpliktiga som kunde tänka sig söka hade ökat närliggande åren fram till 2007 (Carlstedt & Österberg 2008:25)

Gemensamt för de som sökte utlandstjänst var att de kände sig nöjda med sin värnplikt. Just värnpliktsutbildningens kvalité framstod också som den tyngst vägande motiveringen för att söka utlandstjänst, tätt följt av positiv påverkan från plutonchefen (Carlstedt & Österberg 2008). I en kvalitativ studie från samma år, av tio värnpliktiga jägarsoldater som alla sökt utlandstjänst, utvecklas tre övergripande motivkategorier för att söka utlandstjänst: Bakomliggande faktorer, Försvarsmakts relaterade faktorer samt Risker och socialt stöd. Studien lyfter fram en mängd olika motiveringar under kategorierna. De stämmer väl överens med den föregående studiens utpekande av utbildning, plutonchefen och viljan att göra något av den kunskap man inkorporerat i sin person under utbildningen som viktiga faktorer för att söka utlandstjänst. Men här påvisas också att ”bakomliggande” faktorer som viljan att hjälpa andra och spänningssökande spelade roll när valet att söka utlandstjänst togs (Österberg et al 2008).

En studie av 600 svenska 17-åringars (alltså ungdomar som skall mönstra inom ca ett år) association till begreppet militär utlandstjänst visade att ungdomarna hade väldigt dålig koll på vad utlandstjänst betydde överhuvudtaget. Även om många ungdomar hade dålig koll så associerade klart flest militär utlandstjänst med humanitära insatser. Krig, blod och död var också ett relativt vanligt förekommande association till utlandstjänst (Carlstedt et al 2005). Tydligt är här att 17-åringarna som till övervägande del saknar kontakt med försvarsmakten lutar sig mot väl inarbetade sociala berättelser om militären och saknar de för värnpliktiga så typiska motiveringarna vilka är kopplade till försvarsmakten i sig och till karriäristiska motiv.

I en av de få studier som involverat svenska soldater som gjort en mission visade Eva Johansson att svenskar som tjänstgjort i Bosnien till hög grad (97% vid första missionen och 74% vid de tre efterföljande missionerna i Bosnien) kunde tänka sig att tjänstgöra i Bosnien igen under FN-mandat. Soldaterna gav en rad olika motiveringar vilka relaterade till bl.a. humanitära motiv samt karriärs- och spänningsmotiv (Johansson 1997:5f). Även om Johanssons studie redogör för om soldaterna kan tänka sig åka ut igen på mission så saknas forskning om hur en första mission spelar in i motiveringen för att söka en andra.

4. Design och metod

I detta kapitel redogörs för uppsatsens forskningsdesign och för den metod jag valt att arbeta med. Jag argumenterar för designens och metodens fördelar och diskuterar dess nackdelar. En diskussion förs angående analysprocessen i form av kodning och kategorisering. Det ges också en kortare presentation av mina informanter. Slutligen redogörs de etiska riktlinjer som väglett arbetet under forskningsprocessen.

4.1 Forskningsdesign

Jag vill förstå hur mina informanter resonerar kring valet att ta värvning. Tyngdpunkten ligger följaktligen främst på att undersöka, inte på att utvärdera eller förklara12. Med detta förbehåll i betänkande vill jag påpeka att ansatser till att förklara de samband som uppdagas görs i analysen. En stor del av datapresentationen sker också i rent beskrivande former för att sätta in läsaren i det meningssammanhang informanterna agerar utifrån.

Då uppsatsen utgår från ett intresseområde som ska undersöka samt förstås och inte från en tidigare nerlagd hypotes eller teori passar det bäst med en induktiv forskningsdesign (Chambliss & Schutt 2006:29f). Uppsatsen tar avstamp i empirin och utvecklar med hjälp av den i dialog med mina teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning de kategorier som ligger till grund för analysen. Grundläggande för detta angreppssätt är att analysen av materialet sker under hela forskningsprocessen (Widerberg 2002:190). Materialet ”tänks om” från intervjutillfället, genom kodningen och kategorisering till det slutgiltiga uppskrivandet. Analysen görs om och om igen och reflexiviteten i den slutgiltiga analysen blir förhoppningsvis djuplodande.

Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte finns ett hundra procentigt induktivt arbetssätt, man kan inte undvika att ha någon typ av disposition gentemot och förförståelse om sitt forskningsområde (Essaiasson et al 2005:123).

12

4.2 Intervjuer

För att skapa min empiri har jag använt mig av intervjuer med en ostrukturerad tyngdpunkt där ”frågeformuläret” bestod av teman som mer guidar än styr informanten. Temana var konstanta (motivation, riskbedömning, etc,) men det fanns inte fasta frågor för informanten att svara på eller exakta kriterium att uppfylla under intervjuerna. Intervjun ges härigenom formen av ett samtal där informanten ges plats att diskutera och breda ut sina berättelser (O´Reilly 2005:116f). Dessa intervjuer fungerar som ett verktyg för att locka fram en individs subjektiva meningsskapare som erfarenheter, föreställningar och synpunkter (Fägerborg 1999:57). Strävan under intervjun är att samtalet ska ta en form av vad Douglas Ezzy beskriver som en samhörighet (”communion”) där samspel och känslor är mer närvarande än den analytiska forskarblicken (Ezzy 2010:166ff). En sådan samhörighet uppstod långt ifrån alltid under intervjuerna men när den spontant uppstod blev berättelserna djupare och rikare på mening. Vidare fungerar intervjusamtalet inte sällan som en plattform från vilken informanten kan skapa och förhandla fram sanningar rörande de frågor som diskuteras (Ehn 1992:211). Informanten ges i samtalet också möjlighet att konstruera sin egen historia till en kronologisk berättelse genom att kreativt kollagera personliga nyckelhändelser (Svensson 1997:46).

Med uppsatsen inriktning på individers uppfattningar och erfarenheter blir de utsagor som sådana intervjuerna ger en bra empiri, de kan sägas öppna upp det inre universum som strukturerar varje individs verklighetsuppfattning (Fägerborg 1999:61). Bredare samhälleliga berättelser kan också fångas genom intervjun då individens utsagor speglar och växer ur diskurser rörande samhällsförändringar och kulturella företeelser (Ibid:62).

Med användandet av denna typ av intervjuer, och det sociala spel som de skapas ur, kommer en rad metodologiska fallgropar. Man kan exempelvis aldrig veta om en informant undanhåller motiv eller lyfter fram motiv de egentligen inte har men tror intervjuaren eller dess uppdragsgivare vill höra (Esaiasson et al 2005:319). Även om informanterna inte förblir tysta om motiv är det ofrånkomligt för någon människa att inte över- eller underkommunicera vissa aspekter i konstruktionen av sin personliga historia. Viktigt att påpeka är att jag inte har som mål att belägga informanternas

objektiva motiv (vilket skulle vara objektiv omöjligt), utan som jag skriver i syftet ”vilka motiv individer anger”, alltså motiveringar mer än motiv.

Informanten kan också ha förutfattade tankar angående forskarens åsikt när känsliga frågor behandlas. Forskaren kan i informantens ögon ses antingen som en ”spion” eller som ett språkrör (Pripp 1999:49) vilken genom sin ”penna” står i kontakt med allmänheten utanför samtalet, den s.k. tredje närvarande (Ibid:43f). Båda spion- och språkrörsscenariot har inträffat under intervjuerna. Vanligast var att jag i vissa situationer blev någon man skulle vakta tungan för och övertyga om försvarsmaktens renhårighet. När opassande hållning under utlandsmission kom på tal tog en informant snabbt rollen som talesman för försvarsmakten, han snäppte av samtalet; ”ja om man har en sån uppfattning då får man åka hem direkt, för då har man inte där att göra” (Filip). En annan informant som präglades av starka negativa upplevelser inom försvarsmakten använde sig istället av intervjuaren som ett språkrör och en ventil för kritik riktad mot försvarsmaktens arbetssätt och interna kultur. Tilläggas bör att intervjuerna med de förbehåll som tagits upp här på inget sätt blir en dålig eller ointressant empiri. Intervjuerna ska behandlas med förbehållen i betänkande, vilket då också kan ge dem ytterliggare analytiskt nivåer.

4.3 Kodning

I processen från intervju till uppskrivning sker en viktig och omfattande del av analysen genom kodning och kategorisering. Vägen från transkript till färdiga analytiska kategorier sker i två steg. Först görs en initial kodning där mening för mening gås igen för att hitta, och framförallt inte missa, meningsbärande utsagor. Strävan är att koda så intensivt som möjligt för att komma från risken att pressa sina egna förutfattade kategorier på materialet (Charmaz 2006:50ff). För att lyfta fram övergripande teman och kategorier ur dessa koder använde jag mig av en fokuserad kodning. De initiala koderna kategoriseras då efter vilken analytisk betydelse de har och efter hur vanligt förekommande de är (Ibid:57). Mina färdiga kategorier kan sedan tillföras ytterliggare analytisk kraft genom att jämföra dem med tidigare forskning och teori.

Detta tillvägagångssätt är, hur noggrant och öppet sinnet än är, känsligt för metodfel. Forskarens tolkningsramar påverkas av dennes kulturella och politiska dispositioner vilket i förlängningen påverkar koderna (Wasserman et al. 2009:360f). Jag genomför kodning och kategorisering av materialet fullt medveten om dessa risker. Jag hoppas kunna undvika de värsta tveksamheterna genom att, som tidigare nämnts, koda så intensivt som möjligt och inte arbeta utefter en strikt hypotes eller teori. Det är också viktigt att påpeka att min roll som aktivt subjekt inom forskningsprocessen inte betyder att jag skapar material som inte säger någonting om ”verkligheten”. Istället ger jag en så verklighetstrogen bild som möjligt i dialog med teori, kunskapsmål och den särskilda karaktär mitt specifika intresseområde har (Öhlander 1999:20).

4.4 Urval och presentation av informanterna

Den urvalsprocess som ledde fram till mina sju informanter handlade utan tvekan mycket om tillgänglighet. Jag kom i kontakt med fem av dem via gemensamma bekanta. Min handledare hjälpte mig med en kontakt. Den återstående intervjun är gjord av min kollega Filip Jinnestrand under den förstudie som ledde fram till den här uppsatsen. Under förstudien som jag genomförde ihop med Filip gjordes tre av de intervjuer som jag använder.

Även om tillgängligheten av nödvändighet sattes i första rummet så fanns givetvis klara restrektioner. Personen måste ha gjort minst en utlandsmission och åtminstone funderat på att söka ytterliggare en. Jag har också försökt intervjua både yrkesmilitärer och personer som har civila jobb utanför mission. Bara en av informanterna är kvinna, främst beroende på att jag inte fick tag i fler kvinnor att intervjua, å andra sidan speglar detta väl könsfördelningen i försvarsmakten (forsvarsmakten.se). Den längsta intervjun varade i två timmar och den kortaste i knappt en timma.

Här följer en kortare presentation av informanterna. Deras namn är fingerade dels för att understryka att det är min tolkning av deras berättelser som framkommer i texten samt för att uppfylla den konfidentialitet som utlovats.

- Bosse är i 50-årsålderns och arbetar civilt som kyrkoherde inom svenska kyrkan. Han har varit på tre utlandsmissioner med försvarsmakten, i Bosnien, Kosovo och Afghanistan, och har vid dessa tillfällen både haft arbetsuppgifter som själavårdare och soldat. Bosse kommer ingå i den svenskledda EU-styrkan NBG 2011.

- Filip är 30-årsåldern och yrkesmilitär. Han utbildar värnpliktiga på ett regemente i mellansverige. Filip har gjort en mission, i Kosovo. Filip kommer ingå i den svenskledda EU-styrkan NBG 2011. Han har varit anställd inom militären och pluggat på försvarshögskolan ända sedan lumpen med bara ett kortare avbrott för andra studier. - Johan är i 30-årsåldern, yrkesmilitär och utbildar värnpliktiga. Han har varit i det militära sedan han gjorde lumpen och gjort en mission i Kosovo. Johan kommer i höst göra mission i Afghanistan. Intervjun gjordes av min kursare Filip Jinnestrand.

- Lisa: har gjort en mission i Kosovo. Efter den missionen har hon valt en civil karriär. Nu har Lisa dock bestämt sig för ytterliggare en vända inom det militära, hon ska på mission till Afghanistan. Intervjun gjordes över telefon (den spelades in likt alla andra).

- Patrick är dryga 25 år. Han har gjort två rotationer till Kosovo samt ingick i NBG 2008. Patrick har också under en kortare period varit BFA-anställd13 vid ett regemente där han utbildade värnpliktiga. Patrick siktar på en karriär inom försvarsmakten och har sökt vidareutbildning inom försvaret till hösten. Kommer han inte in på utbildningen åker han på mission till Afghanistan.

- Daniel är i 30 års åldern. Han har gjort fem missioner sammanlagt i Bosnien, Kosovo och Afghanistan. Daniel utbildar sig till sjuksköterska och har i mission jobbat både som sjukvårdare och pansarskytt. Planer ligger för ytterliggare en mission i Afghanistan.

- Erik är i 25 års åldern och studerar för närvarande på högskola. Han var under värnpliktstiden kustjägare och efter det ingick han i en internationell amfibiestyrka under ett halvår. Under 2008 ingick Erik i den svenska EU-styrkan i Tchad. Erik förbereder sig för sin andra mission då han har blivit antagen till Afghanistan.

I citat i texten kommer informanterna att benämnas med första bokstaven i deras namn: För Erik alltså E, för Bosse B, osv. Intervjuaren kommer att benämnas I som i Intervjuare.

13

4.5 Etiska överväganden

Till en början vill jag klargöra att mina egna militära meriter slutar vid två dagars mönstring. Flera informanter påpekade att en vända i lumpen skulle ha underlättat min förståelse för ämnet i stort och deras val att söka utlandstjänst. Jag kan inte annat än att hålla med. Förförståelse för vad det innebär att ingå i en soldatgrupp i form av gemenskap, språk och sociala dispositioner hade säkerligen lett till en mer välgrundad förståelse av livet på regementet eller under mission. Om man ska se något positivt med situationen så har jag inga känslomässiga/kroppsliga förbindelser till försvarsmakten vilket kan ha hjälpt mig att inte pressa förutfattade meningar på koder och kategorier. Självfallet har jag varit öppen med min militära status om informanterna ställt frågan.

Forskning som inriktar sig på samtal och subjektivitet istället för ”hårda” siffror brukar ofta beskrivas som mjuk, en metafor som inte alls behöver stämma särskilt väl vilket Diana Mulinari påminner oss om; ”Det finns inget mjukt i att tvinga sig på människor som inte bjudit in någon forskare, och som i värsta fall blivit utvalda av fängelser, skolor och invandrarföreningars ledningar för att svara på frågor” (Mulinari 1999:52). För att göra den ”mjuka” forskningen lite mindre hård har jag följt några grundläggande etiska riktlinjer som hämtats från codex.vr.se. I enlighet med dessa klargjorde jag innan intervjun startade för informanterna vad intervjuerna skulle användas till och att de fram till uppsatsen framläggande, när som helst, kunde dra tillbaka eller ändra sina utsagor. Jag försökte således nå ett s.k. informerat samtycke från informanten (codex.vr.se). Informanterna informerades också om att namn och andra karakteristika som direkt skulle kunna röja deras identitet fingeras genom hela arbetsprocessen och i färdig uppsats. Således uppfylls det s.k. konfidentialidetskrav som förknippas med kvalitativ forskning (Pripp 1999:51).

Ingen av de personer jag tillfrågade om en intervju tackade nej och överlag slätade de över mina samtyckesbrasklappar. Att berätta om sina erfarenheter var inga konstigheter och flera tyckte också det kändes bra att få ”ge sin version”.

Slutligen vill jag påpeka att alla informanter inte till fullo kommer känna igen sig i den bild av utlandstjänstgöring och försvarsmakten som jag beskriver i denna uppsatts. Jag är medveten om att det inte går att helt sätta sig in i informantens värld

(Nilsson 2002:17) och vill ytterliggare understryka att det är min tolkning av informanternas berättelser (citat och återgivningar är givetvis korrekta) som framkommer i uppsatsen. Jag väljer teori och analyskategorier utifrån de perspektiv som jag tycker förklarar materialet bäst. Informanterna hade också vitt skiljda ingångar och åsikter om både utlandstjänstgöring i sig och försvarsmakten i stort. Det hade varit en praktisk omöjlighet att presentera en enhetlig bild som alla informanterna kunde känna igen sig i. Uppsatsen rör sig i upplevelsernas och föreställningarnas subjektiva värld och tar varje informants unika berättelse på allvar. Vad som är sant för mig behöver inte vara sant för någon annan, men jag ska nogsamt argumentera för mina resultat och den analys som gjorts för att nå dem. Jag hoppas att hela processen ska vara både moraliskt och akademiskt godtagbar samt bidra till intressanta uppslag för de inblandade och en bredare allmänhet.

5. Analys

Ur informanternas berättelser framkom en mängd olika typer och nivåer av motiveringar för att söka utlandstjänst. Det finns också gott om gemensamma beröringspunkter som på ett eller annat sätt kan kopplas till försvarsmaktens roll på den internationella scenen och i förlängningen till processen bakom beslutet att ta värvning. För att bena ut de mångskiftande motiveringar, som ofta bildar ett kollage i informanternas berättelser, delas redogörelsen och analysen av informanternas berättelser upp i kapitel som var för sig fyller sin analytisk poäng.

I första huvuddelen av analysen kommer jag att redogöra för tre olika typer av motiv för utlandstjänst som framkommer i berättelserna. Samtidigt kommer en diskussion föras om hur yrkesliv, erfarenheter från tidigare mission samt uppfattningen av risker påverkar motivationen för nya rotationer. I andra huvuddelen kommer jag lyfta fram spänningsförhållandet mellan hur informanterna ser på sitt uppdrag i mission och på hur de uppfattar sig som politiska subjekt i mission. Detta relateras sedan till försvarsmaktens planer för framtida personalförsörjning.

5.1 Varför de åker

För att beskriva den process som ligger bakom valet att ta värvning delar jag upp de motiv och förutsättningar som angetts i tre (stereo)typer; sociala förutsättningar, utlösande faktorer och grundläggande motiv. Dessa tre typer av motiv kan ses som en beslutstriangel där sociala förutsättningar och grundläggande motiv utgör basen och de utlösande faktorerna dess spets.

5.1.1 Sociala förutsättningar

14

Invändningar skulle kunna resas mot att sociala förutsättningar över huvud taget kan ses som motiv för utlandstjänst. De ingår dock i den motivbild som informanterna anger och är där alltid en framträdande del.

Sociala förutsättningar refererar till praktiska beslut som varje missionsrekryt måste ta ställning till innan ansökan lämnas in. Livet hemma med relationer och antaganden ställs mot livet i mission med dess specifika värden och gemenskap.

Den sociala förutsättningen som är vanligast förekommande i berättelserna anknyter till individens familjesituation. Alla informanter uppger att de har förståelse för den jobbiga situation de ställer sina anhöriga inför genom att åka till en krigszon. Må det vara barn, partner eller föräldrar. Patrick beskriver detta när han tänker på sina föräldrars situation:

P: Även om man inte har ett sånt förhållande till sina föräldrar så tänker man ju ändå att ”mm tänk nu om det skulle hända nånting, mamma och pappa sitter där hemma och har med gott samvete släppt iväg sin son eller dotter och så händer nånting”. Ja hur dom då skulle…

I: hur känns det för dom då…

P: ja precis, och det är ju jävligt onödigt att lämna dom ensamma. (Patrick)

Erik vittnar också om detta, han fyllde i ett testamente innan han åkte till Tchad: ”Du sitter ju och fyller i ett testamente med din familj. Med din familj! […] det är det värsta de kan uppleva”. Även om förståelsen för nära och käras situation är stor och informanterna får skiftande respons från dem, så löper stöd och acceptans från familjen som en röd tråd. Flertalet lyfter fram detta som grundläggande för deras val att ta värvning. Antingen som fullständigt nödvändigt likt Lisa som tycker att ”Ja absolut det hade inte gått om jag inte haft stöd hemifrån”, eller som Erik vars föräldrar inte gillar men accepterar och stödjer honom i beslutet:

E: […] dom sa ju självklart ”Om vi kan hindra dig så hindrar vi dig men du är myndig, gör vad du vill, vi är stolta över dig om du gör det”. Så att familjen stöd måste man ju ha annars blir det väldigt svårt skulle jag tro. (Erik)

Familjen på hemmaplan spelar alltså stor roll för beslutet att ta värvning. Alla informanter talar också varmt om den nya ”familj” som uppstår under en utlandsmission. Bosse menar att det blir en väldigt speciell gemenskap och att ”det finns inget tightare än en skyttegrupp, som är för sina liv beroende av varandra och umgås dag och natt”. Denna familjära gemenskap beskrivs som en social förutsättning vilken spelar in i valet att åka ut på mission igen:

P: Och sen är det ju att sammanhållningen är något av den bästa jag någonsin stött på i arbetslivet. Och det är tyvärr få förunnat, vänner som inte har gjort lumpen frågar ”varför är det så intressant? Varför kan du kalla mänskan som du känt ett halvår för din bästa vän?” Alltså i och med att man lever så tajt inpå varandra så bildar man alltså en vänskap, en familjär egenskap väldigt fort. Och det är kanske svårt för utomstående att förstå. (Patrick)

Kollegorna i mission blir snabbt en andra familj. Den kroppsligt inarbetade gemenskapen som uppstår mellan individer som delar livsförutsättningar och är beroende av varandra i vardagens bestyr och arbetsuppgifter växer snabbt till sig på camper och under patrulleringar. Många uppskattar också livet i mission trots att det kommer med perioder av tristess, hemlängtan och sänkt materiell levnadsstandard. Flera informanter uppger att det blir en välkommen kontrast gentemot livet i Sverige. Bosse är en av dessa och beskriver logiken bakom tryggheten i en tillvaro där händelserna kan vara ovana men handlingsramen är väldefinierad: ”Vardagen är på ett sätt enkelt, även om det kan hända precis vad som helst, man vet mönstren och strukturerna, man känner igen sig”.

Livet i mission med gemenskap och tydlighet blir likt familjens stöd en av förutsättningarna som gör att man känner positivt inför en ny rotation. Det är inte en huvudmotivering, men det är en förutsättning. Eller med andra ord; det är inte därför man åker (grundläggande motiv) eller därför man åker nu (utlösande faktorer), utan det är därför man kan tänka sig åka igen:

E: Gemenskapen gör ju mycket. Om du inte har en gemenskap som är positiv och bra då blir det väldigt svårt att klara av pressen och liknande.

I: Men det är inte så att du söker till utlandsmissioner för gemenskapens skull per sé.

E: Nä det kan jag inte säga. Alltså den kommer ju med, den går ju inte att undvika, men jag kan ju inte säga att jag söker utlandstjänst för att skaffa nya vänner liksom.

I: nä nä

E: Men absolut gemenskapen den blir ju inkluderad på nått sätt. Jag tänkte ju inte när jag sa ja till det här att ”shit nu kommer det bli god gemenskap igen”. Utan det är nått som bara finns där (Erik).

5.1.2 Grundläggande motiv

Grundläggande motiv är det som egentligen ska ses som motiv(en) till individens val att åka på utlandstjänst. Här finns svaret på varför man överhuvudtaget kan tänka sig en rotation. Informanterna sitter inne på en mängd olika motiv som stammar från olika diskursiva nivåer. Jag ska här redogöra för dem samt diskutera hur de samspelar med yrkestillhörighet och missionserfarenhet.

Flera informanter drar legitimitet till valet att söka utlandsmission från väl inarbetade samhälleliga berättelser, alltså från det LeGreco och Tracy (2009:1525) benämner som makronivå. En samhällelig berättelse som förekom hos flera informanter var viljan att göra en humanitär insatts. Detta framkom särskilt starkt hos Bosse som tidigare varit vapenvägrare. I takt med att rapporteringarna från kriget i

Bosnien svepte in över Sverige kände Bosse att han måste engagera sig aktivt för att ”stoppa mördandet”. Känslan av hjälplöshet inför det som hände motiverade våldsanvändandet som en humanitär nödvändighet. Hans val styrdes av samvetet som inte tillät honom att ”stillatigande se på hur man bedrev den här etniska rensningen och mördandet” (Bosse). Humanitära motiv har hos Bosse också levt kvar till hans efterföljande missioner i Kosovo och Afghanistan. Liknande anledningar till att söka utlandstjänst återfanns hos fler individer, men då i kombination med andra motiv (exempelvis Daniel och Lisa). Att grundläggande motiv mixas är det absolut vanligaste och förekom till viss grad hos alla informanter. Erik är ett exempel på detta när han berättar om motivationen för hans första mission:

E: För mig var det dels att man haft en väldigt lång utbildning och man ville använda de kunskaper man lärt sig. Sen främst för mig, även om det kanske låter lite klatschigt, det var att man ville göra nån förändring och få chans att göra det, för det är inte så lätt att göra härifrån Sverige. Samt självklart det är ju ett pojkäventyr att få åka till Afrikas öken och bo i tält.

I: Så det var en blandning…

E: Ja. Men då var det ju att få hjälpa till att få göra nånting alltså, det va helt klart nummer ett. Säg att det var kanske 70%, så var 20% pojkäventyr och sen var det 10% av allt möjligt liksom. (Erik)

Eriks ”pojkäventyr” är en annan vanligt förkommande motivering. Här handlar det också om en makrodiskursiv samhällelig berättelse i grund och botten, nämligen att unga individer är predisponerade att söka äventyret. Missionen blir den arena där unga människor får chansen att söka äventyret och utmaningen, se om de klarar av när det blir på riktigt:

P: Är det verkligen så då att allt det jag har lärt mig nu det kan jag bara applicera som soldat i en skarp insats eller som utlandstjänst. Man ville ju se att det jag har lärt mig och den tiden jag har spenderat inte har vart förgäves.

I: Det genererar nånting…

P: ja precis och som sagt liksom jag har vart intresserad av militärtjänstgöring länge. Det är väl så, vissa drömmer om att mecka bilar, vissa drömmer om skita ner sig i lera liksom. Och det kändes då självklart liksom när dom frågade ”vill du följa med”. Det är nått nytt, det är spännande, inte äventyrssökande men i sig är det ju ett äventyr. (Patrick)

Diskursen om äventyret och utmaningen finns hos alla informanter och Bosse påminner om att det visst inte bara är unga som innehar den, ”alltså man ska inte förneka att det finns en äventyrslusta också, det gör det hos alla som reser ut”. Johan är mer explicit när han förklara sitt äventyrstänk under sin första mission: ”Egentligen är det väl av samma anledning som människor hoppar fallskärm eller bungyjump eller vad fan som helst, det är ju samma typ av känsla”.

Det sista grundläggande motivet som tydligt framträder hos vissa informanter anknyter till ett praktiskt förhållningssätt där utlandsmissionen fungerar som en hävstång mot karriärsmål eller personlig utveckling. Filip och Johan som båda är yrkesmilitärer och har lejonparten av sitt yrkesaktiva liv framför sig ser i dagsläget utlandsmissioner som en nödvändig del av karriären. Filip menar att det är svårt för honom att förbereda värnpliktiga för utlandstjänst om han själv inte har rejäla erfarenheter från mission. Han vet också att ”karriärmässigt så krävs det nu att du är mer engagerad och roterar mer frekvent” (Filip). Johan ser också antalet missioner han åtar sig som en fördel i löneförhandlingar med försvarsmakten. Utlandstjänst är inte längre något han längtar efter utan för hans del ”är det tokenkelt, det är ju en naturlig del av mitt jobb” (Johan). Att vägra göra utlandstjänst vore som att jobba på McDonalds och säga att ”jag gillar inte att steka hamburgare, jag kan göra allting annat men inte precis det” (Johan). Filip och Johan befinner sig på ungefär samma nivå karriärmässigt. De tycker båda att försvarsmakten är en attraktiv arbetsplats och trivs bra med arbetet på regemente15. De upplever utlandstjänst som en nödvändig (och i Johans fall inte alltid positiv) del av jobbet. Filip och Johans karriärbaserade motivering kan ses stamma från en mesodiskursiv försvarsmaktspolicy som de upplever säger att; jobbar du inom försvarsmakten ska du rotera på mission. Den är mesodiskursiv då den blott för försvarsmakten är en handlingspolicy för att nå de högre mål organisationen bär.

Andra informanter ger liknande motiveringar även om de inte ser sin framtid inom försvarsmakten. Erik som efter sin högskoleexamen vill jobba inom humanitärt inriktade NGO:s menar att han nu till sin andra mission börjat se den som ett tillfälle att stärka sin meritförteckning. Han har därför valt en tjänst som där han inte bara ”sitter med vapen i hand” (Erik). Även Lisa har aktivt valt en administrativ tjänst till sin andra mission delvis p.g.a, meritvärdet. Hon vill i sitt framtida civila yrke jobba just administrativt och siktar på att bli någon form av chef (Lisa).

Lisa ser också missionen som en investering i sig själv . Flera informanter uppger denna typ av självförverkligandemotiv som inte är direkt kopplade till en framtida karriär eller yrkesval. ”Det kan vara nedslående att se på när ens kompisar får

15

En studie som gjorts på officerare i fyra länder på tre olika kontinenter visar över 90% av dem var mycket nöjda eller nöjda med sitt jobb (Heinecken 2009:488).

en bra utbildning medan man själv sitter bredvid” (Filip) eller att ”man växer som in i helvete som människa och får ju helt annat perspektiv på världen” (Johan).

Om man med hjälp av Battistelli ser i retrospektiv på de grundläggande motiven hittar vi alla hans soldattyper. Informanterna som har humanitära motiv skulle i linje med Battistelli definieras som institutionella då de är omvärldscentrerade och icke-materiella i sin motivering för att söka utlandstjänst. De skiljer sig dock väsentligt från stereotypen av den institutionelle soldaten som tar värvning för institutionens samt nationens och dess medborgares väl och ve (Moskos 1977:42ff). De altruistiska motiven kvarstår, men gruppen som de hänförs till har utvidgas från den egna nationens medborgare till att gälla alla människor som behöver skydd. Med detta kosmopolitiska tankesätt har de som förut var de ”andra” blivit de ”egna”. Skiljelinjen står inte längre mellan nationstillhörighet utan refererar till behov av hjälp. Vad den rikliga förekomsten av humanitära motiv samt avsaknaden av säkerhetspolitiska motiv hos informanterna beror på är svårt att direkt fastslå. Att Sveriges försvarsmakt inte används i ett nationellt försvarskrig under ett par hundra år samt att det i Sverige finns en bred samhällelig berättelse om att svenskar är mer fredliga än andra folk (Johansson 2007:57) ger ändå en hint om en möjlig bakgrund till detta förhållande.

Karriäristiska motiv finns hos Johan och Filip som är yrkesmilitärer samt hos Lisa och Erik som läser vid högskola. De har inte nödvändigtvis vid första mission haft denna motivering, men allt eftersom valet av yrke blir tydligt har karriärmotiv spelat större roll. Moskos (1977:42) tes om att karriäristiska motiv skulle dominera kontraktsarmén har inte slagit igenom fult ut i mitt urval. Tydligt är dock att dessa motiv blir allt viktigare ju tätare knuten individen blir till försvarsmakten.

Soldaten med postmaterialistiska motiv finner vi i de individer som anger äventyr och utmaning som motivering. Även de informanter som ser utlandstjänst som ett sätt att få erfarenhet och växa som människa passar väl in under den postmaterialistiska kategorin. Maren Tomforde visar att de postmaterialistiska motiven också kan ligga inbäddade i en önskan om att ha klarat av utmaningen för att få tillhöra en ny statusgrupp. Hon har forskat på den tyska försvarsmakten och menar att utlandstjänst fungerar som en rite de passage, en övergångsrit, för unga soldater. Att ha gjort en mission betyder här att man blir invigd i en ny statusgrupp och får mandat att diskutera utlandsmissioner med sina redan erfarna kollegor (Tomforde 2005:583).

Johan beskriver hur hans nyutexaminerade officerskollegor brinner för att få göra sitt äventyr:

J: De unga som kommer in nu, de nya officerarna, dom är ju heta som fan, alla bara ”oh, jag vill iväg”. Ja, de jobbar ett halvår och ballar mer eller mindre ut för ja ”uh, det är inte säkert jag får åka iväg”. Men jag menar ta det lugnt. (Johan)

Tomforde (2005:583) visar också att graden av risk och utmaning i den specifika missionen är avgörande för om den kan räknas som en riktig rite de passage. Vidare visar Battistelli (1997:5) att soldater med postmateriella motiv är mest nöjda med uppdrag som varit ”actionfyllda”. Erik ger en bild av hur han och hans kollegor tänkte i dessa banor under beredskapstiden:

E: Vi hoppades ju på att åka till Mogadishu eller nånting, nån hamn eller nått liknande. Det enda vi visste var att vi inte ville åka till Kosovo.

I: Varför inte?

E: Det va bara att där blev det ju så mycket rutin liksom, eller där har alla vart så länge, roligare att göra nått lite nytt.

I: Där det händer nånting…

E: Ja absolut och där det (inte) alltid blir en vardag. Som man har hört (om Kosovo) (Erik).

Alla informanter som delade postmaterialistiska motiv såg dock inte risken som en viktig ingrediens i äventyret. Exempelvis för Lisa var utmaningen ett av de tyngst vägande motiven, men hon har samtidigt aktivt valt bort riskfyllda missioner och tjänster.

Som tidigare nämnts fanns postmaterialistiska motiv i varierande grad hos alla informanter, men det var också dessa motiv som påverkades mest av de erfarenheter som erhölls från en första mission. Detta kommer att tas upp nedan…

Karriären, erfarenheter och bubblan som sprack

Jag vill här belysa och förklara de förändringar som infunnit sig (eller uteblivit) i de grundläggande motiven för att söka utlandstjänst från första till andra (o.s.v) missionen. För att göra det kommer jag lyfta in informanternas erfarenheter under utlandsuppdrag och relaterar dem till deras motiv samt de processer som ligger bakom motiven.

Johan letade under sin första mission aktivt upp spännande och utmanande uppdrag för att komma bort från tristessen på campen. Patrulleringsuppdrag fick tiden att gå fortare och adrenalinpåslaget gav en sporre (Johan). En händelse under slutskedet av mission fick Johan att ändra inställning:

J: Alltså, det är som film nästan. Rätt vad det är så har du någon som står och riktar vapen mot dig, och du måste rikta tillbaka, och när man väl står där då så är man liksom, 3…2… när jag kommer till noll så kommer jag skjuta.

I: Ja

J: Och man har hamnat i ett par sådana situationer, så till och med, ja jag hamnade i en situation när han inte hade släppt innan jag kom till noll. Och då blir det (suck), det negativa blir då att man, alltså, det heter ju sån här posttraumatisk stress. Som tyvärr jag då har lidigt av sjukt, alltså jag är ett sånt jävla skolexempel på den. Fyller upp alla symptomen, kan inte sova, beter sig konstigt, ja alltså, det blir bara overkligt på nått sätt. (Johan)

Johan menar att händelsen har lett till en omvärdering, han tänker inte söka sig till liknande situationer under den kommande missionen. Den postmaterialistiska del av hans motivationsbild som inför den första missionen ledde honom till att söka utmaningar och kickar har försvunnit. Erfarenheten har istället gjort att han antagit vad han anser vara en mognare attityd (Johan)

Också Bosse har varit på mission där riskerna varit närvarnade och flera skarpa situationer utspelats. Det var dock först i februari i år då han var aktivt inblandad i själavården efter dödskjutningarna av två svenska soldater i Afghanistan som riskerna förverkligades.

B: Där hände någonting när Johan och Gunnar blev skjutna. Alltså vi har levt i en bubbla. Från BA01 1993 så har svenska förband varit periodvis extremt hårt påskjutna. Alltså det vet man inte hemma hur hårt påskjutna vi var i Bosnien dom fyra första missionerna. Man sköt på svenskar i stort sett varje dag å de va helt ofattbart att vi inte hade egna förluster, helt obegripligt. Det var ju till och med direkt stridsvagnseld rätt in i svenska förläggningar och ja det fanns ingenting som inte hände och ändå klara vi oss. Och för varje gång man klarade sig så byggdes den här bubblan upp ”att så länge vi bara tänker säkerhet så kommer vi klara oss” och nu sprack den bubblan. (Bosse)

Bosse menar vidare att den intellektuella förståelsen för riskerna under mission har varit hög hos honom och hans kollegor, samtidigt som en mental förståelse saknats vilket gjorde sig obehagligt påmint när säkerhetsbubblan sprack.

Johan och Bosse har alltså båda varit med om händelser vilka de beskriver har förändrat bilden av risker under utlandstjänst. För Johan kom den egenupplevda erfarenheten att välta de äventyrsmotiv som tidigare inspirerade hans val över ända. Denna vedertagna makrodiskurs han använde sig av i skapandet av en uppfattning om hur det är på mission stämde inte längre överens med hur det var för honom. Situationen visar hur erfarenheten fungerar som en mikrodiskursiv motkraft vilken för Johan utgör grunden till en kritisk ansats där försvarsmaktens sätt att ta vara på och föra vidare dessa erfarenheter till nya rekryter ifrågasätts. Johan ser att många av dem som ansöker inte är mogna för en mission och att försvarsmakten inte informerar dem

om vad det verkligen kan innebära i form av psykiska påfrestningar. Det blir en glorifiering av utlandstjänst i syfte att rekrytera, något han själv också ser sin del i:

J: Generellt är det ju så att dom har gjort lumpen och dom hör hur alla snackar […] jag kan ju också stå och prata glorifierande om det där. Jag kan ju stå och prata med en kollega liksom och vi bara; ja va fan liksom och ” i Graka där och en jävla massa kravaller och satan vad jag spöa på honom alltså, hö hö”, snackar sånt fräckt. Alltså, det är ju bara löst snack men soldaterna tar det som något helt annat som bara ”fy fan det där vill jag också göra”,

I: ja, så det är lite den mentaliteten?

J: Ja, det är en jävla machokultur är det. Alltså, riktigt skittöntigt. (Johan)

Johans äventyrsmotiv för utlandstjänst förändrades av att säkerhetsbubblan sprack, men för Bosse vars drivkraft är grundad i en annan makrodiskurs påverkas inte motiven. Hans signifikanta upplevelse krockar inte med motivet. Det rättfärdiga i att hjälpa civila i krig runt om i världen förändras inte av ett par svenska förluster. Bosses motivbild kan istället kontras av storpolitiska beslut. Han tycker att folkrätten är viktig och skulle inte vilja åka utan FN-mandat (Bosse). Av den anledningen är han idag också tveksam till en ny mission i Afghanistan. Han upplever kopplingen till FN som allt svagare i och med att ISAF16 blandas ihop med USA:s krigföring och menar att ”det är litegrann som om vi håller på att dras in i USA:s krig” (Bosse).

De resterande fem informanterna berättar inte någon händelse som på lika tydligt sätt förändrat synen på riskerna i mission. Förutom Lisa uppger ingen att deras beslut direkt påverkas av riskbilden. De anser sig alla väl införstådda med de risker som följer med missioner. Vissa finner trygghet i det säkerhetstänk som man hela tiden har med sig under mission (Daniel, Filip och Lisa). Andra ger utryck för altruism och menar att de humanitära ändamålen överbryggar de flesta risker (Erik och Daniel). Det finns också de som tonar ner riskerna och menar att det inte nödvändigtvis behöver vara farligare på mission än hemma i Sverige (Filip och Patrick). Uppfattningen om risker påverkas givetvis mycket av vilket mission man vart på och vilken tjänst man haft. Just Patrick och Filip som varit på missioner i Kosovo och beskriver dem huvudsakligen som biståndsmissioner medan Johan som var i Kosovo vid en annan tidpunkt och i annan tjänst menar att:

J: Vi gör våra operationer, alltså det fan ingen jävla Peacekeeping (där) man åker runt och flinar och delar ut vatten. Det är inte det som vi gör, man trodde ju att det var så det skulle bli, men det är det ju inte. (Johan)

16

International Security Assistance Force (ISAF) är den multinationella fredsbevarande styrka med FN-mandat som de svenska trupperna i Afghanistan ingår i.

Patrick som är den informant som tydligast tonar ner riskerna och kallt ser dem som en del i jobbet visar ändå att det finns en medvetenhet om att hans inställning har en viss bräcklighet. Han kan likt Bosse beskrev intellektuellt hantera riskerna, men är också medveten om att bubblan kan spricka:

P: Men svenska styrkan (i Afghanistan) är ändå väldigt beskonad från alla händelser. Från attentat, från eldstrider, från dödskjutningar. Vi är väldigt beskonade från det. Och det är ju fortfarande soldater som är nere nu som har vart nere under de tragiska händelserna (dödsskjutningarna) som inte har vart med om nånting. Som bara har gjort sitt rutinarbete hela tiden under ett halvår. Så tänker jag, kanske för att lugna mig själv till viss del, på nått underpsykologiskt plan eller sånt här, eller för att lugna mina nära och kära. (Patrick)

Även om dessa informanter inte varit med om någon signifikant händelse som ändrar deras motivbild så har vissa förändringar skett. Det är framförallt postmaterialistiska motiv som skjuts tillbaks, vilket i linje med Tomfordes rite de passage tes tycks föga förvånande. Man har gjort sin mission, man har testat på och blivit en del av gemenskapen. Patrick är en av dem och menar att just äventyret tonades ner till den andra missionen. Det var hans andra mission i Kosovo och han hade bra koll på vad som väntade (Patrick). Daniel som har gjort flertalet missioner har också denna upplevelse. Det ungdomliga spänningssökandet har försvunnit och de humanitära motiven dominerar. Erik som åkte till, ett på förhand mycket oroligt Tchad, med förväntningar på en händelserik mission blev överrumplad av enformigheten. De postmaterialistiska motiven har försvunnit även för honom. Till nästa mission i Afghanistan vet han mer om vad en rotation innebär och som påpekats tidigare så börjar hans framtida karriär göra sig påmind: ”Man skulle kunna säga att det är 50% humanitärt och egentligen 50% att det främjar min utbildning, som sen i sin tur förhoppningsvis leder till nått humanitärt” (Erik).

Erfarenheter och karriären påverkar alltså. Johan, Erik, Daniel och Patrick har alla tappat mycket av den äventyr- och utmaningsdiskurs som bl.a. försvarsmakten använder i sin marknadsföring17. Exempelvis Johan delar nu mesodiskursiv motivbild med sin officerskollega Filip. De ser försvarsmakten som en attraktiv arbetsplats och i byggandet av en karriär blir utlandstjänst en nödvändig del i jobbet. Förhållandet blir omvänt för Bosse som har sin civila profession som kyrkoherde och därför inte har

17

Se exempelvis filmerna Sök utlandstjänst, PO Sherbaghan – en utpost och Hantering av explosiva föremål på försvarsmaktens youtube-sida eller information om utlandstjänstgöring på forsvarmakten.se, lumpen.se, och i försvarsmaktens informationsbok Lumpen, etc.