”Vi hade en normal relation, skulle jag tro?” : En kvalitativ studie om anknytningsstil och relationer

_____________________________________________________

Psykologi 61-90hp

_____________________________________________________

”Vi hade en normal relation, skulle jag tro?”

En kvalitativ studie om anknytningsstil och relationer

Jonna Bramstedt

Jesper Persson

C-uppsats, 15 hp Handledare: Yvonne Terjestam Högskolan i Kalmar Handledare: Kerstin Åkesson

Abstract

Syftet med studien var att se om och hur en individs anknytningsstil påverkar valet av relationer under barndomen, tonårs- och nutid. Utgångspunkten var Bartholomew och Horowitz (1991) fyra anknytningsstilar och frågeställningen var: Kan man med kvalitativa intervjuer se likheter respektive skillnader mellan de fyra grupperna med avseende på uppväxt, val av relationer och vad en individ anser vara en nära respektive ytlig relation. Med hjälp av enkäten Relationship Questionnaire valdes sju deltagare ut för intervjuer. Den semistrukturerade intervjuguiden gjordes av författarna utifrån Adult Attachment Interview och Relationship Questionnaire. Resultatet visade att anknytningsstilen är densamma i barndomen och i vuxen ålder och att den påverkar vänskaps- och kärleksrelationer för grupperna secure, preoccupied och fearful men inte för gruppen dismissing. Där hade antalet vänner kraftigt reducerats med åren. Relationer och anknytningsstil har betydelse för alla människor då alla har någon form av relation till någon människa.

Introduktion... 4

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING... 4

TIDIGARE FORSKNING... 4

Anknytning... 4

DEFINITION AV BEGREPP... 5

Anknytning... 5

Relation ... 5

ANKNYTNING UNDER BARNDOM... 5

ANKNYTNINGSBETEENDE... 6

AINSWORTHS UTVECKLING AV BOWLBYS TEORI... 7

UTVECKLING AV AINSWORTHS MODELL... 8

KAN ANKNYTNINGSSTILEN FÖRÄNDRAS?... 10

ANKNYTNING OCH SJÄLVBILD... 10

ANKNYTNING OCH RELATIONER... 11

PROBLEMFORMULERING... 11 Metod ... 11 DELTAGARE... 12 INSTRUMENT... 12 PROCEDUR... 13 ETIK... 14 Resultat... 14

INTERVJUPERSONERNAS TANKAR OM BARNDOMSRELATIONER... 14

Grupp Secure... 14

Grupp Preoccupied ... 16

Grupp Dismissing... 16

Grupp Fearful... 17

INTERVJUPERSONERNAS TANKAR OM TONÅRSRELATIONER... 17

Grupp Secure... 17

Grupp Preoccupied ... 18

Grupp dismissing... 19

Grupp Fearful... 19

INTERVJUPERSONERNAS TANKAR OM RELATIONER IDAG... 20

Grupp Secure... 20

Grupp Preoccupied ... 20

Grupp Dismissing... 21

Grupp Fearful... 21

INTERVJUPERSONERNAS TANKAR OM NÄRA RELATIONER... 22

Grupp Secure... 22

Grupp Preoccupied ... 23

Grupp Dissmissing ... 23

Grupp Fearful... 24

INTERVJUPERSONERNAS TANKAR OM KÄRLEKSRELATIONER... 25

Grupp secure ... 25 Grupp Preoccupied ... 25 Grupp Dismissing... 26 Grupp Fearful... 26 Diskussion ... 26 RESULTATDISKUSSION... 26 METODDISKUSSION... 29 FRAMTIDA FORSKNING... 30 Referenser... 32 BILAGOR Bilaga I Intervjuguide Billaga II Följebrev till enkät

Introduktion

Syftet med studien var att se om och hur anknytningsstil utifrån Bartholomew och Horowitz (1991) teori påverkar valet av relationer i vuxen ålder. Med utgångspunkt ur fyra anknytningsstilar, nämligen secure, preoccupied, dismissing och fearful var frågeställningen: Kan man i kvalitativa intervjuer se likheter respektive skillnader mellan de fyra grupperna med avseende på uppväxt, val av relationer och vad en individ anser vara en nära respektive ytlig relation. Med val av relationer menas individens egen bedömning av dels antalet vänner och dels antalet nära respektive ytliga vänner samt om en person vill eller inte vill ha känslomässigt nära relationer.

Tidigare forskning Anknytning

Den första psykologiska teori som tog upp anknytning var psykoanalysen (Bowlby, 1994). Denna teori ansåg att de starka band som finns mellan mor och barn uppkommer genom att modern tillfredställde barnets grundläggande behov, det vill säga genom att ge barnet grundläggande omsorg och välbehag som barnet därigenom känner är det som lägger grunden till de starka band som finns mellan mor och dess barn. Denna psykoanalytiska teori ifrågasattes på slutet av 50-talet av John Bowlby som ansåg att anknytningen också var av en social karaktär och inte enbart ett grundläggande biologiskt behov (Karlsson, 2004). Bowlby ansåg att anknytningsbeteendet startas av en separationsupplevelse mellan modern och barnet och att upplevelsen inte kunde upphöra om inte modern och barnet återförenades. Enligt Bowlby ingår bindningen mellan modern och barnet i ett biologiskt grundat beteendesystem, där signaler så som att gråta, klänga eller le är beteende som ska aktivera det omvårdande beteende hos modern och som gör att det skapas mer närhet mellan dessa två. Denna teori vidareutvecklade Bowlby och kom fram till att vuxnas separationsångest orsakas av oförmånliga upplevelser inom familjen under barndomen, exempel på detta kan vara avvisande ifrån föräldrar eller upprepade hot om separation (Karlsson 2004). Under gynnsamma omständigheter fungerar signifikanta andra enligt Bowlby (1994) som en trygg fristad dit barnet alltid kan återvända då de utforskar världen. Med tiden vågar barnet röra sig längre bort från den vuxne och de som uppmuntras att klara sig själva men samtidigt alltid har

en trygg bas att återvända till är de som är mest emotionellt stabila. Motsatsen gäller om signifikanta andra inte är en trygg bas och inte förstår och/eller respekterar anknytningsbeteendet. Barnet får då en otrygg anknytning.

Definition av begrepp Anknytning

En individs anknytning stadfästs i barndomen ifrån relationen med föräldrarna. Denna förmåga tar sedan individen med sig resten av livet. Det är denna förmåga som avgör hur lätt eller svårt en individ har att knyta an och anförtro sig till andra människor.

Relation

Enligt Svenska Akademins Ordbok (2007) betyder ordet relation ”förhållandet att en person har förbindelse eller bekantskap eller kontakt av något slag med en annan person eller institution och dylikt; ofta med särskild tanke på den fördel man kan ha av att äga en sådan förbindelse, i synnerhet med inflytelserika personer… ”

Anknytning under barndom

Bowlby (1994) är en av förgrundsfigurerna när det gäller forskning kring anknytning och var tidig med att observera de väsentliga problem som kan uppstå när barn måste vara skilda från sina föräldrar. Han var tidig med att observera barn som var på sjukhus och som inte fick träffa sina signifikanta andra. När sen dessa barn fick återvända hem uppträdde många av dem som att människorna i deras närhet var främmande. Denna reaktion förklarade Bowlby med att barnet tog till en försvarsprocess och uppträdde undvikande för att inte bli ledset. Barnet kunde bli extra klängigt eftersom det var rädd för att bli lämnad igen. Efter en tid lämnade barnet detta beteende och återgick till det normala, som innan sjukhusvistelsen, men händelsen riskerar ändå att ha lämnat negativa spår i det undermedvetna. Anknytning anses vara utifrån ett biologiskt beteende som balanserar mellan den utforskande driften att se nya saker och anknytningsbehovet för att känna trygghet. Enligt Bowlby (1994) är barn förprogrammerade sociala varelser som kan utvecklas på ett samarbetsvilligt och socialt sätt, beroende på hur de blir behandlade. Från tidigare känslomässig erfarenhet och samspel som påminner om de vardagliga interaktionerna med modern utvecklar barnet en inre modell för relationer och denna modell spelar en central roll i barnets fortsatta utveckling. Denna inre

modell är enligt Bowlby barnets inre representationer av sig själv i relation till andra, och modellen grundar sig på hur väl föräldrarna har uppmärksammat barnet. Det är denna modell som barnet tar med sig genom hela livet och som styr hur de sociala relationerna kommer att skötas allt eftersom (Karlsson 2004). Till skillnad från Bowlby (1994) menar Andersson (2001) att fallenheten att skaffa känslomässiga relationer till andra är en egenskap som är central för människan och som utvecklas tidigt. Denna kunskap är viktig för individen så att den ska kunna känna empati, tillit och trygghet till att kunna lita på andra människor senare i livet och få en varaktighet i de sociala relationerna. De individer som inte får denna grund av trygghet att stå på får senare i livet problem med insikt i hur andra människor känner och upplever olika situationer, de får också problem med sociala relationer till andra. Även Enligt Andersson (2001) betyder de tidiga relationerna mellan föräldrar och barn mycket för barnets anknytningsmönster under resten av livet. Den tidigaste relationens karaktär spelar också en stor roll eftersom en dålig relation mellan föräldrar och barn kan leda till att barnen får svårare att ta till sig det som de kan lära sig av föräldrarna (Andersson, 2001). I en undersökning av tonåringar och hur deras relationer med föräldrarna påverkar deras psykiska hälsa och anknytning, framkom det att tonåringar med en bra relation till sina föräldragestalter visade en betydligt tryggare anknytning och betydligt högre psykiskt välmående (Wilkinson & Watford 2001).

Anknytningsbeteende

Enligt Bowlby (1994) aktiveras barns anknytningsbeteende vid trötthet, smärta, rädsla eller liknande situationer och då finns det olika nivåer av närhet som krävs från den signifikanta andra för att beteendet ska upphöra. Vid låg nivå räcker det med en uppmuntrande blick och vid en extremt hög nivå kan det krävas en lång stunds kramar och enligt Bowlby (1994) har detta en biologisk funktion, att skydda barn från angripare.

När ett barn börjar klara av att ta sig fram på egen hand börjar det ofta ta sig ut på egna upptäcktsfärder, då behöver barnet veta att anknytningsgestalterna finns i närheten. Barnet behöver veta under dessa upptäcktsfärder att det finns någon som skyddar, tröstar och erbjuder stöd om något går snett. Tryggheten med föräldragestalterna är en nödvändig omständighet för att barnet ska våga försöka upptäcka omgivningen (Bowlby, 1994).

Negativa upplevelser under barndomen har resulterat i minst två olika effekter enligt Bowlby (1994). Dels blir personen mer sårbar för negativa upplevelser och dels är det mer sannolikt att personen råkar ut för fler sådana händelser i livet. Han menar att de tidigare

upplevelserna skapar personlighetsstörningar som resulterar i handlingar som ger negativa konsekvenser för personen. Exempelvis säger han att en mamma med störd barndom omedvetet ger sitt barn mindre uppmärksamhet än en mor med god anknytning till sina signifikanta andra gör. Anknytningsmönstret följer ofta barnet genom uppväxten då den signifikanta andra tenderar att fortsätta behandla barnet på samma vis, oavsett om det fungerat bra eller dåligt. För ett otryggt barn leder det till en ond cirkel då efterhängsna och gnälliga barn får negativa reaktioner från omgivningen. För att bryta mönstret måste de signifikanta andra ändra anknytningsstil (Bowlby, 1994).

Enligt Bowlby (1997) rör sig barnet längre och längre bort från basen genom uppväxten och lär sig att sova borta och vara hemifrån i flera dagar för att sedan skaffa nya baser i livet, andra relationer. Först i tonåren stabiliseras enligt Bowlby (1994) den egna anknytningsstilen som vuxit fram ur den egna anknytningen med föräldrarna. Denna anknytningsstil använder tonåringen i egna relationer med personer i sin närhet. Vänskaps– och kärleksrelationer blir en större del av tillvaron med åren och det är något som sker naturligt då de egna föräldrarna blir äldre. Vi knyter alltså an till andra människor i hela livet (Bowlby, 1994).

Ainsworths utveckling av Bowlbys teori

De flesta utvecklingsteorier anser att den första anknytningen mellan barnet och signifikanta andra är mycket betydelsefull, (Ainsworth et al., 1978) och att alla barn är anknutna på något sätt, att det inte finns några barn som inte har någon anknytning till någon annan. Barnets kontakt med mamma eller pappa ger den trygghet som barnet sedan tar med sig för att kunna utforska omvärlden. Föräldrarna är den trygga hamn som barnet vänder sig till vid fara eller rädsla. Om barnet har en trygg relation och grund från föräldrarna har barnet bättre förutsättningar att utvecklas och vise versa om barnet har en osäker och opålitlig relation växer barnet upp med ett ambivalent mönster till att ta kontakt med andra. Om kontakten med föräldrarna blir allt för dålig från början kan barnet utveckla ett beteende i att undvika andra människor. Barnets relation till föräldrarna och dess erfarenheter påverkar personlighetsutvecklingen genom hela livet (Ainsworth et al., 1978).

Ett av de mer kända experimenten när det gäller anknytning gjordes på slutet av sextiotalet av Ainsworth (1978). Detta experiment, Den främmande situationen (the strange

situation), har blivit ett standardexperiment och det mäter olika anknytningsstilar.

tag så kommer det in en främling, oftast en kvinna som vill få kontakt med barnet. Efter en stund lämnar modern barnet själv med främlingen, och efter ytterligare en stund lämnar även främlingen barnet självt, för att modern till slut ska komma in till barnet igen. Under hela detta experiment observeras barnet. Enligt Ainsworth (1978) och hennes medarbetare finns det två huvudgrupper av anknytningsmönster, nämligen säker anknytning och osäker anknytning. Barn med säker anknytning uppvisar en positiv bild av att träffa en främmande människa och barnet ger sig ut på egna utforskningar i rummet. Men de blir mindre äventyrslystna när modern lämnar rummet och när modern återvänder så möts hon med kramar och entusiasm (Ainsworth, 1978). Medan Bowlby delade in anknytningen i säker och osäker, indelade Ainsworth osäker anknytning i två undergrupper, den undvikande och den ambivalenta. Det undvikande barnet visar väldigt lite känslor och drar sig inte mot modern, barnet bryr sig heller inte märkbart när mamman går eller kommer tillbaka. Barnet med ambivalent anknytning vägrar att lämna moderns famn och utforska rummet, och även att barnet är i moderns famn så uppvisar det ångest och känslomässig oro. Detta barn kräver uppmärksamhet från modern och blir mycket ledset när modern lämnar rummet. När modern kommer tillbaka blir barnet känslomässigt ambivalent (Bowlby, 1994, 1997).

Utveckling av Ainsworths modell

Även om Bowlby fokuserade på förälder-barn relationen i spädbarnsåldern och barndomen främst, menade han att erfarenheterna därifrån hade stor påverkan på den vuxna personligheten och individens syn på relationer. Main, Kaplan och Cassidy (1985) utvecklade under en fem år lång studie intervjuguiden Adult Attachment Interview (AAI). Med den kunde de både utforska individens inre arbetsmodeller gällande relationen till de signifikanta andra, och den vuxnes anknytningsmönster i relationerna till andra vuxna. Alltså fokuserade de nu mer på den vuxnes anknytning än vad som gjorts i tidigare forskning. Hazan och Shaver (1987) menar att grupperingarna som Ainsworth använde sig av, säker, undvikande och ambivalent, återfinns även i den romantiska anknytningen. Bartholomew och Horowitz (1991) utvecklade Ainsworths modell när de identifierade två kategorier av undvikande individer, fearful och dismissing, och valde att kalla den ambivalenta gruppen preoccupied. Det innebär att de har fyra grupper av anknytningsstilar: secure, preoccupied, dismissing och fearful.

Men hjälp av ”Attachment Interview” ställde Bartholomew och Horowitz (1991) frågor om vänskapsrelationer, kärleksrelationer och vikten av nära relationer. De graderade sedan svaren enligt olika skalor som visade vilken anknytningsstil individerna hade. Gruppen

"secure" hamnar de i som värdesätter nära vänskap och klarar av att ha nära relationer utan att förlora sin personliga självständighet. De kan också på ett djupare plan diskutera frågor rörande relationer. Personer med en "dismissing" anknytning kan ofta bagatellisera vikten av nära vänskapsrelationer, är känslomässigt reserverade och lägger stor vikt vid att vara självständiga och oberoende av andra. De har ingen tilltro till andra och är otydliga i diskussioner som rör relationer och känslor. ”Preoccupied” anknytning karaktäriseras av ett överdrivet engagemang i nära relationer och personerna är beroende av att ha andra människors godkännande för att själva känna sig tillfredställda. De tenderar att högakta andra och har ofta en splittrad och uppförstorad bild av ett förhållande. Gruppen "fearful" hamnar de i som undviker att ge sig in i relationer för att de är rädda at bli ratade. De är ofta osäkra och misstror ofta andra (Bartholomew & Horowitz, 1991).

Figur 1 nedan illustrerar de fyra anknytningsstilarna. God självbild placerar individen i vänstra kolumnen medan dålig självbild placerar individen i den högra. Personer som har en positiv syn på andra placeras i den övre raden medan personer med en negativ syn på andra placeras i den undre raden. Med positiv syn både på sig själv och på andra hamnar personen alltså i gruppen secure, uppe till vänster.

Självbild Positiv Negativ P o sit iv Secure Preoccupied Bild av and ra Neg a tiv Dismissing Fearful Figur 1. Anknytningsstilar

Waters, Merrick, Treboux, Crowell och Albersheim (2000) gjorde en longitudinell studie över 20 år för att stödja Bowlbys teori om att människor som växer upp utan störningsmoment behåller samma anknytningsstil i vuxen ålder. För att göra det utgick de från Ainsworths Strange Situation där hon delade in sextio stycken ettåriga barn i olika anknytningsstilar. Femtio av dessa kontaktades tjugo år senare av Waters et al. (2000) för att genomföra Berkleys Adult Attachment Interview (George, Kaplan & Main, 1985). För att kunna göra en jämförelse använde man indelningen säker, osäker-undvikande och osäker-beständig som

användes av Ainsworth istället för den senare indelningen av Bartholomew och Horowitz (1991). Då teorin innefattar att anknytningsstilen bibehålls så länge inga större negativa händelser i livet inträffar blev deltagarna ombedda att markera om något av dessa alternativ inträffat dem: (1) förlust av förälder, (2) skilsmässa mellan föräldrar, (3) livshotande sjukdom hos förälder eller syskon, (4) psykiska störningar hos förälder, (5) fysiskt eller sexuellt utnyttjande från förälder. Bowlby menade även att en person med trygg anknytningsstil från barndomen lättare hanterar någon av dessa händelser än vad en person med otrygg anknytningsstil skulle göra. Waters et al. (2000) gav starka bevis för att en trygg anknytning har stor betydelse för en individ både i barndomen och i vuxen ålder och de bevisade Bowlbys hypotes att anknytningsstilen ofta förblir densamma genom livet samt att den är påverkbar av yttre händelser.

Kan anknytningsstilen förändras?

I en studie gjord av Davilia, Burge och Hammen (1997) undersöktes 155 kvinnor om deras anknytningsstil ändrades under en två år lång tid. Undersökningen visade att kvinnor som har en trygg anknytningsstil inte ändrade den, medan de som har varit med om en negativ erfarenhet lätt kan falla tillbaka i ett beteende eller en reaktion som hör till den otrygga anknytningsstilen om någon plötsligt negativ upplevelse infinner sig. Depression eller stress kan också få anknytningsstilen att ändras. Undersökningen visade också att personer som har dåligt självförtroende lättare ändrar anknytningsstil efter en negativ upplevelse så som ett avslutat förhållande eller brusten vänskap. Anknytningsstilen kan också ändras till det bättre om en person får ökat självförtroende genom till exempel ett nytt förhållande eller börjar på ett nytt jobb där relationerna med de nya arbetskamraterna känns spännande och tillfredsställande. Nya upplevelser som kan höja självförtroendet kan också ändra anknytningsstilen (Davilia et al., 1997).

Anknytning och självbild

Foster, Kernis och Goldman (2007) har visat att osäker anknytningsstil är sammankopplat med personens självbild, detta oberoende om personen har en positiv eller negativ självbild eller om det är en man eller kvinna. De visar på att osäker självbild ger emotionell instabilitet i förhållande, denna självbild påverkar då också anknytningsförmågan och kan framkalla ängslan. Foster et al., (2007) har också visat att en osäker anknytningsstil kan leda till att positivt gensvar från andra har mindre påverkan på individen än på en individ med säker

anknytningsstil, till exempel komplimanger från vänner. De kom också fram till i undersökning att osäker självbild oftare relateras till personer som har anknytningsmönstret preoccupied än personer som är secure (Foster et al., 2007).

Anknytning och relationer

Lopez, Melendez och Rice (2000) har tolkat Bowlbys anknytningsteori som att individer som upplevt sina föräldrar som varma, pålitliga och uppmuntrande under uppväxten med större sannolikhet får en secure anknytningsstil i vuxen ålder än personer som upplevt sina föräldrar som kalla, vårdslösa och påträngande kan förväntas få. De menar att anknytningsstilen i vuxen ålder påverkar andra nära relationer när det gäller närhet och separationer. En osäker anknytningsstil kan resultera i att individen undviker nära relationer och oroar sig för separationer och att bli övergiven. Även övrig forskning (Hazan & Shaver, 1993) stödjer samma teori och kan berätta att en säker anknytningsstil i vuxen ålder kan innebära större förtroende och tillfredsställelse i relationer, mer strukturerad och samarbetsvillig syn på problemlösning högre nivå på relationsförpliktelse och mindre symptom på psykisk smärta. Lopez, Melendez och Rice (2000) påpekar att större delen av litteraturen stödjer fyrkategorimodellen (secure, preoccupied, fearful, dismissing) men anser att de ändå missat att ta med vissa faktorer som kan vara avgörande för tidiga och nuvarande anknytningsband och studerade därför etnicitet och föräldrarnas civilstatus hos amerikanska studenter. Studien visade att både etnicitet (svarta, vita och latino) och föräldrarnas civilstatus hade signifikanta effekter på anknytningen samt att omfattningen av hur mycket anknytningen med föräldrarna påverkar den vuxna anknytningen varierar mellan olika etniciteter och familjebakgrunder.

Problemformulering

Kan man i kvalitativa intervjuer se likheter respektive skillnader mellan de fyra grupperna med avseende på uppväxt, val av relationer och vad en individ anser vara en nära respektive ytlig relation.

Metod

Den kvalitativa forskningen är enligt Kvale (1997) en tolkning eller beskrivning av de teman som förekommer i intervjupersonens livsvärld, och med livsvärld menas vår vardag där

meningen med livet eftersträvas. I Livsvärldsteorin läggs fokus på förhållandet mellan subjektet och världen, genom detta framhålls människans erfarenheter och upplevelser.

Deltagare

Deltagarna i studien läste första terminen vid Högskolan i Kalmar och valdes ut för intervjuer genom ad hoc metoden. Dessa 40 deltagare fick fylla i enkäten Relationship Questionnaire (Bartholomew & Horowitz, 1991). Utifrån svaren på enkäten delades deltagarna in i fyra anknytningsgrupper och två personer oavsett kön från varje grupp valdes ut med avseende på ålder och hur stark anknytningsstilen var. Intervjupersonerna skulle vara mellan 19 och 30 år för att inte ha för stor spridning och i samtliga fallen var anknytningsstilen tydlig.

Deltagare 1: Kvinna är 21 år gammal och hennes föräldrar bor ihop, hon har en store bror och hon är singel. Deltagare 1 studerar på heltid och har inget extrajobb.

Deltagare 2: Man är 26 år gammal och hans föräldrar skiljdes när han var barn, han har en yngre syster som han växt upp med och 3 yngre halvsyskon. Deltagare 2 är i ett förhållande och han kombinerar heltidsstudier med extrajobb.

Deltagare 3: Kvinna är 21 år gammal och hennes föräldrar bor ihop, hon har en äldre syster och en lillebror. Deltagare 3 är singel och studerar på heltid och har inget extraarbete.

Deltagare 4: Kvinna är 21 år gammal och hennes föräldrar bor ihop, hon har en bror som är två år yngre. Deltagare 4 är i ett förhållande och studerar på heltid och har inget extrajobb. Deltagare 5: Man är 29 år gammal och hans föräldrar skiljdes när han var väldigt liten. Han har en storebror som är betydligt äldre men inga halvsyskon. Deltagare 5 studerar på heltid och har inget extraarbete.

Deltagare 6: Kvinna är 21 år gammal och hennes föräldrar skiljdes när hon var ett barn och hon har en äldre bror. Deltagare 6 är i ett förhållande och studerar på heltid och har inget extraarbete.

Deltagare 7: Kvinna är 21 år gammal och hennes föräldrar bor ihop och hon har en yngre syster. Deltagare 7 är ensamstående och studerar på heltid och har inget extraarbete.

Instrument

Intervjuguiden konstruerades utifrån Adult Attachment Interview (George, Kaplan & Main, 1985) och Relationship Questionnaire (Bartholomew & Horowitz, 1991) som båda anses vara välbeprövade instrument. Konstruktionen gjordes genom urklipp och sammanslag av de frågor som verkade intressanta för just detta arbete i samråd med en av handledarna.

Intervjuguiden var indelad i barndom, tonårstid och nutid med frågor om relationen till föräldrar, syskon, vänner samt pojk- flickvänner enligt en semistrukturerad modell och upplägget var dramaturgiskt (Se bilaga I). Före undersökningen gjordes en provintervju på en person för att prova frågornas tydlighet och relevans för undersökningen.

Procedur

Försöksledarna var tillsammans ute i en klass på Högskolan i Kalmar där studenterna fick fylla i enkäten Relationship Questionnaire (Bartholomew & Horowitz, 1991). Enkäten går ut på att deltagarna får gradera sig högt eller lågt på fyra påståenden om relationer. De får även välja vilket av påståendena de anser passa bäst på dem. Studenterna fick information att det var frivilligt och konfidentiellt och de ombads att fylla i e-mail adress och telefonnummer för att kunna kontaktas. Indelningen gjordes genom att det påstående studenten själv ansett passa denne bäst representerade den anknytningsstil studenten hade. Anknytningsstilens styrka sågs utifrån var på skalorna deltagaren placerat sig. Därefter kontaktades via e-mail två personer ur varje anknytningskategori (Bartholomew & Horowitz, 1991) med förfrågan om att medverka i ett samtal angående relationer. Sammanlagt kontaktades 11 personer via e-mail och sms, två tackade nej och två svarade inte. De fyra som avböjde att delta tillhörde samma kategori nämligen dismissing, från vilken vi endast hittat fem individer i enkätundersökningen. Alla intervjuerna skedde på skolans bibliotek i enskilda rum, med endast försöksledarna och en deltagare i taget. Försöksledarna gjorde intervjuerna utan att veta vilken deltagare som tillhörde vilken anknytningsstil för att undvika påverkan. Intervjuerna tog mellan 30 till 45 minuter. De sju intervjuerna som genomfördes spelades in och transkriberades ordagrant till text. Denna text analyserades sedan med hjälp av innehållsanalys, inspirerat av Graneheim och Lundman (2004). Graneheim och Lundman menar att innehållsanalysen ska ske genom att hela texten läses igenom för att få en helhet, efter det plockas de meningar eller fraser ut som är relevanta för frågeställningen. Den omgivande texten tas också med för att få ett sammanhang men den kondenseras ner så att texten blir mindre och mer överskådlig. De kondenserade meningarna kategoriseras för att avspegla det centrala i intervjun. När allt detta är gjort så kan kategorier formuleras där det viktiga innehållet från intervjun framgår. De kategorier som formulerades och arbetades efter var: barndomsrelationer, tonårsrelationer, vuxenrelationer, nära relationer och kärleksrelationer. De subkategorier som formulerades var föräldrarelationer, syskonrelationer och vänskapsrelationer under de tre första huvudkategorierna. Under nära relationer var

subkategorierna att lita på andra, definition av nära relation. Till kärleksrelationer fanns inga subkategorier.

Etik

Men hänsyn till att frågorna i enkäten kunde uppfattas som känsliga informerades deltagarna tydligt om att deltagandet var frivilligt och konfidentiellt. Efter att materialet använts förstördes det. Deltagarna gavs chans att avstå både vid utdelningen av enkäten och under intervjun. Även intervjuerna kan uppfattas som känsliga och även inför dem informerades deltagarna både muntligt och skriftligt om att deltagandet var frivilligt och konfidentiellt. Före intervjun småpratades det en stund för att få deltagarna avslappnade och bekväma och det gavs gott om tid till att svara på frågorna.

Resultat

Syftet med studien var att se om och hur anknytningsstil utifrån Bartholomew och Horowitz (1991) teori påverkar valet av relationer. Med utgångspunkt ur de fyra anknytningsstilarna secure, preoccupied, dismissing och fearful var frågeställningen: Kan man i kvalitativa intervjuer se likheter respektive skillnader mellan de fyra grupperna med avseende på uppväxt, val av relationer och vad en individ anser vara en nära respektive ytlig relation. Med val av relationer menas antalet vänner och antalet nära respektive ytliga vänner, samt om en person vill eller inte vill ha känslomässigt nära relationer och hur varje individ ser på det.

I resultatet presenteras fem kategorier med citat från varje anknytningsstil. Citaten är märkta deltagare 1 till deltagare 7.

Intervjupersonernas tankar om barndomsrelationer Grupp Secure

Respondenterna menade att föräldrarna alltid fanns där under barndomen och att detta skapade en trygghet. Denna trygghet gjorde att individerna klarade separationer och förluster bra.

Relationen till mina föräldrar var jättebra, jag har alltid kunnat prata med dem om allting. (deltagare 1)

Mina föräldrar skilde sig då jag var sex år men de höll mig och min syster utanför problemen. Jag har alltid haft väldigt bra kontakt med båda. (deltagare 2)

I vår by fanns det många i min ålder som jag lekte med och brorsan har jag alltid haft jättebra kontakt med. (deltagare 1)

Jag har alltid haft många vänner. När jag var barn hade jag olika i och utanför skolan. Sen flyttade vi och jag tappade kontakten med dem men det var inte besvärligt för mig för jag träffade ett bra killgäng som jag fortfarande är vän med. (deltagare 2)

Grupp Preoccupied

Respondenterna angav att de hade haft en bra barndom med en trygghet i föräldrarna, men det hade också funnits konflikter och en av respondenterna angav att förhållandet med föräldrarna var på ett ganska ytligt plan.

Jag har stått båda föräldrarna lika nära men jag bråkar med dem på olika sätt eftersom de är olika som människor. Men jag kan inte säga att de vet allt om mig, jag brukar inte prata så mycket med dem. Jag har varit självstädig utanför familjen men har haft en trygghet i den. (deltagare 3)

Relationen mellan mina föräldrar och mina syskon är

annorlunda. De har varit mer delaktiga i mina syskons liv och vet mer hur de tänker. Jag har gjort mycket mer saker på egen hand. (deltagare 3)

Som liten såg jag mycket upp till mina föräldrar och trodde inte att de kunde göra fel. (deltagare 4)

Jag hade väldigt mycket kompisar när jag var liten och var aldrig utanför. De flesta träffar jag fortfarande. (deltagare 4)

Grupp Dismissing

Respondenterna hade haft en mindre trygg barndom där separation eller förlust hade skapat en förändring i anknytningen. Tryggheten i självet var god även om relationen till andra var sämre.

Jag har bättre kontakt med mamma än med pappa. De skiljdes då jag var två år och sedan dess har jag bara haft sporadisk kontakt med honom. (deltagare 5)

Grupp Fearful

Respondenterna hade haft en mindre trygg barndom och anknytningen till föräldrarna hade inte varit den bästa.

Jag var närmre min mamma som barn, det blir väl ofta så. Jag vet inte varför. Till pappa var relationen bra, eller så.

(deltagare 6)

Mina föräldrar hade svårt att konversera med varandra men jag har alltid haft kontakt med båda två, även om det var till och från.(deltagare 6)

Jag kände mig inte övergiven, men kanske bortglömd. Mamma och pappa hade en jobbig skilsmässa där de stod i centrum. Då blir det lätt att man känner sig bortglömd. (deltagare 6)

Jag har haft en bra barndom, normal skulle jag tro. Vi har bråkat en del men inga stora gräl. (deltagare 7)

Jag har alltid haft en bästa kompis och en massa andra som inte varit lite nära, eller så. (deltagare 6)

På dagis hade jag kompisar kommer jag ihåg och en av dem är jag fortfarande kompis med. Sen flyttade det in en tjej när jag var sex och henne är jag fortfarande kompis med.(deltagare 7)

Intervjupersonernas tankar om tonårsrelationer Grupp Secure

Efter en trygg barndom genomgick deltagarna en tonårstid med goda relationer till både föräldrar och vänner vilket hjälpte till att skapa en positiv självbild.

Man har blivit mer självständig, man vet att föräldrarna finns om man behöver dem, men de lägger sig inte i annars.

Man prioriterade andra saker och tyckte att föräldrarna var ”pain in the ass”, men nu tycker jag inte att det var så konstigt att de inte lät mig dricka öl. (deltagare 2)

Jag tror att det kan ha blivit lite färre vänner men de jag hade blev jag tightare med eftersom vi gick igenom så mycket tillsammans. En av mina vänner dog när jag var åtta år och en annan körde ihjäl sig för ett par år sedan. (deltagare 1)

Jag hade 3-4 nära vänner och ganska många ytliga. Några av dem som var ytliga i tonåren är nära vänner nu. Jag höll mig till de vänner jag hade. (deltagare 2)

Grupp Preoccupied

Dessa respondenter hade en tydligt försämrad relation till sina föräldrar under tonårstiden och valde istället att vända sig till vännerna, vilka de haft väldigt bra relationer till. Deras goda tonårsrelationer förstärkte en trygg anknytningsstil.

Jag tog mycket eget ansvar och höll mig mycket för mig själv. Mina föräldrar vet inte så mycket om mitt känslomässiga liv men vi har aldrig hade aldrig problem att umgås. (deltagare 3)

Som tonåring tyckte jag aldrig att mina föräldrar förstod sig på mig. Hade jag behövt prata med någon hade jag vänt mig till någon vän. (deltagare 3)

Under tonårstiden var relationen värre då jag var ganska aggressiv och bråkade mycket med min mamma. Med min pappa var relationen bättre. Med honom blev det inte lika mycket bråk för han förstod mig mer. (deltagare 4)

Jag har alltid haft många vänner och har sett det som ett problem att behöva välja mellan vänner för att komma någon riktigt nära. På högstadiet särskilt hade jag svårt att välja vem jag skulle umgås med och jag har alltid nästan bara haft killkompisar. De kräver ingen bästis så det är lättare då. Läraren pratade med mina föräldrar om att jag alltid bara var med killarna och spelade boll, men det var för att jag inte orkade vänta in tjejerna. (deltagare 3)

På högstadiet träffade jag mycket nytt folk men de relationerna förblev ytliga.(deltagare 4)

Grupp dismissing

Under tonårstiden hade respondenten dålig kontakt med alla familjemedlemmar men bra relation till sina vänner.

Som tonåring blev jag mer avståndstagande till min mamma. Kontakten till pappa förändrades inte. (deltagare 5)

Då hade jag mycket vänner. Jag hoppade runt mellan olika gäng men trivdes bättre med vissa. (deltagare 5)

Grupp Fearful

Efter mindre bra relation till föräldrarna under barndomen så förbättrades den med någon av föräldrarna under tonårstiden. Respondenterna hade haft vänner, men inte många.

Jag var kanske lite närmre mamma och lite längre ifrån pappa under tonåren. Det blev väl så eftersom vi hade samma

intressen och pappa aldrig förstod det, liksom. (deltagare 6)

Jag kom närmre min pappa. Kan inte säga varför. (deltagare 7)

Jag har alltid haft en vän som är närmst, två-tre nära och sen flera ytliga. Det har alltid varit samma vänner. (deltagare 6)

I början på högstadiet hade jag väldigt få vänner efter splittringen, men i slutet blev det bättre. (deltagare 7)

Intervjupersonernas tankar om relationer idag Grupp Secure

I vuxen ålder var respondenterna självständiga men föräldrarna finns där som en trygghet vid behov. De var säkra i sig själva och är inte rädda för att skaffa nya vänner utöver dem de redan hade.

Jag ringer när jag har lust och de ringer när de har lust. Vissa har föräldrar som ringer varje dag och det verkar tufft.

(deltagare 1)

Relationen till mina föräldrar har blivit bättre sen jag flyttade hemifrån. Nu går man inte varandra på nerverna längre och bråkar därför inte. Pappa och jag har aldrig bråkat men mamma och jag bråkade en hel del. (deltagare 2)

Sen jag flyttade hit har jag haft oflyt med vänner. De jag träffade i början har flyttat eller slutat. Men jag har kvar mina vänner hemma och vi har fortfarande bra kontakt även att de flesta har flyttat. (deltagare 1)

Grupp Preoccupied

Relationen till föräldrarna hade blivit bättre sen respondenterna flyttade hemifrån men den kunde fortfarande beskrivas som ytlig. De hade flera vänner, både nära och ytliga.

Sen jag flyttade hemifrån har relationen till mina föräldrar utvecklats till en mer professionell relation. Vi utbyter tankar

och pratar om något hela tiden. Vi tär inte på varandra längre. (deltagare 3)

Jag flyttade hemifrån direkt efter gymnasiet och efter det har vi kommit mycket bättre överens. Det kan vara skönt att komma hem men det lika skönt att åka efter en helg. (deltagare 4)

Jag har fler nära vänner nu än någonsin tidigare. När man pluggar handlar det mer om att samarbeta och vara sig själv. Jag trivs bra i klassen men berörs inte av att vara själv. (deltagare 3)

De vänner jag har kvar hemma är de jag träffade innan högstadiet. Det är svårt att hålla kontakten med alla men jag försöker. Min bästa vän bor här och är en anledning till att jag flyttade hit. (deltagare 4)

Grupp Dismissing

Respondenten menade att relationen till mamman var förbättrad men relationen till pappan var fortfarande nära obefintlig. Vänskapsrelationerna hade skurits ner till ett fåtal men väldigt nära vänner och deltagaren såg ingen mening med att skaffa nya.

Till min mamma är relationen bra men till pappa är den sådär. Kanske lite bättre än innan. (deltagare 5)

Nu föredrar jag färre men bättre relationer. Få men bra vänner. (deltagare 5)

Grupp Fearful

Relationen till föräldrarna var i vuxen ålder oförändrad och båda respondenterna hade ett litet antal nära vänner och trivdes med det.

Min relation är väl samma till familjen som innan , skulle jag tro. (deltagare 6)

Jag trivs bra med de vännerna jag har. (deltagare 7)

Intervjupersonernas tankar om nära relationer Grupp Secure

Respondenterna hade flera nära vänner, var inte rädda för att skaffa nära relationer och hade inte svårt för att lita på andra människor. Deras egen definition på en nära relation var tydlig.

En nära relation för mig är med en som man kan vara sig själv med, vara trygg med och inte behöver göra sig till för.

(deltagare 1)

En nära vän för mig är någon man inte behöver höra av sig till. Man behöver inte prata på ett halvår men ändå är vi nära. Vi behöver inte mata vår vänskap. (deltagare 2)

Jag har lätt för att lita på andra människor men sviker de så är det svårt att bygga upp det igen.(deltagare 1)

Jag är inte rädd för att skaffa nära relationer men i perioder har det varit svårare, bland annat då en klasskompis tog livet av sig. Han var en så glad person så det var otippat. (deltagare 1)

Jag har lätt för att skaffa nära relationer. Är man på en fest t ex är jag inte rädd för att gå fram och prata med nya

människor. Nästa gång man ses pratar man igen och då har man en ytlig relation. På den vägen är det. (deltagare 2)

Grupp Preoccupied

Bilden av vad en nära relation är för deltagarna var tydlig. De hade väldigt lätt för att lita på andra människor och att skaffa nya vänner, men förmågan att skaffa nära relationer mellan deltagarna skiljde sig åt.

En nära relation för mig är när man förstår varandra oavsett vilket humör man är på. Man känner av när man behöver umgås eller vara själv. Min närmsta vän har jag inte träffat på ett halvår men vi pratar mycket i telefon. (deltagare 3)

För mig är en nära relation att man litar på varandra och att man har hyfsat gemensamma intressen. (deltagare 4)

Jag vill ha nära relationer och tror inte att jag skulle klara mig utan det. Jag behöver andra och behöver känna mig behövd och jag litar på andra tills de gör något så att jag inte kan lita på dem. (deltagare 4)

Jag har väldigt lätt att lära känna nya människor, har lätt att ta kontakt med folk och att komma in i en grupp. (deltagare 3)

Jag har väldigt lätt för att lita på folk och litar på alla i alla lägen även att jag vet att jag kanske inte borde. Jag kan prata om vad som helst med vem som helst. (deltagare 3)

Grupp Dissmissing

Respondenten hade ett få antal nära relationer som han var nöjd med och var inte intresserad av att skaffa fler då han inte känner något behov.

En nära vän man kan snacka med om allt och som känner en väldigt väl. Att man kan förutsäga varandra. Förutsägbarhet är bra, att man vet vad man kan förvänta sig av varandra. (deltagare 5)

Jag har inte lätt för att skaffa nära relationer. Är inte mycket för att småprata. (deltagare 5)

Jag litar på mina närmsta vänner men ingen annan. Jag känner inget behov av att säga något i förtroende till någon annan. (deltagare 5)

Grupp Fearful

Respondenterna kände ett behov av att kontrollera sina nära relationer och ville därför inte ha så många. Dessa respondenter hade ett behov av att vännerna ska ha funnits länge i deras liv för att bli en nära vän och för att de ska kunna lita på dem.

Hon jag bor med är ju en nära relation. Hon känner mig bäst, mycket bättre än vad mina föräldrar gör. (deltagare 6)

Jag vill inte ha känslomässigt nära relationer utan har det hellre på avstånd så att jag kan styra det själv. Då blir man inte sårad. (deltagare 6)

En nära vän för mig är någon man har känt länge och kan ringa när som. Det finns inga krav. Man vet att man har varandra. (deltagare 7)

Jag vill ha nära relationer men för många gör mig splittrad. (deltagare 7)

(Angående att lita på människor) Sådär. Jag kan inte heller säga att jag har svårt Jag väntar och ser om personen verkar trygg innan jag anförtror mig. (deltagare 6)

Jag vet att jag kan lita på mina nära vänner men folk som jag inte känner litar jag inte på. Jag har inte jättelätt att lita på andra. (deltagare 7)

Intervjupersonernas tankar om kärleksrelationer Grupp secure

Respondenterna hade en positiv bild av kärleken och var inte rädda för den.

Kärleksrelationerna har inte varit så bra kan jag inte påstå. Jag hade en kille som gillade att trycka ner en, men jag tog mig ur det. Sen hade jag ett distansförhållande som sprack så nu tycker jag att det är skönt att vara själv. Men jag har inte tappat hoppet om kärleken. (deltagare 1)

Det är trivsamt att ha någon nära, t ex en flickvän. Jag är i alla fall inte rädd för att bli sårad. (deltagare 2)

Grupp Preoccupied

Synen på kärlek skiljde sig åt mellan respondenterna, baserat på tidigare erfarenheter ansåg en av respondenterna att hon fick kärlek från vännerna medan den andre trivdes bra i en relation med en pojkvän.

Jag plockar upp kärlek från mina vänner. Klart att man känner behov av närhet på det sättet men det är svårt att säga för mig. De jag har varit tillsammans med har jag varit bra vän med och jag är vän med alla mina ex. Man ska vara bästa kompis med den man gillar. Kanske. Det är lite svårt. Jag har mest varit lite fjantigt kär. (deltagare 3)

Jag hade pojkvän i två år förut och det är först honom jag har kommit riktigt nära. Jag har ganska lätt för att blir kär. (deltagare 4)

Grupp Dismissing

Respondenten ansåg sig vilja ha en kärleksrelation men att det inte alltid varit så lätt att skaffa.

Jag tror inte att jag har lätt för att skaffa kärleksrelationer. Det kan ha att göra med hur jag är. Men det fungerar och så. (deltagare 5)

Grupp Fearful

Deras kärleksrelationer påminner om deras vänskapsrelationer då det tar ett tag för deltagarna att låta någon komma riktigt nära. De ansåg ändå inte att de är rädda för kärleken.

Mitt längsta förhållande varade i fem månader. Vi var ganska nära. (deltagare 6)

Det tar ett tag innan jag tar till mig människor men min förra pojkvän var jag närmre än min bästa vän. (deltagare 7)

Diskussion

Resultatdiskussion

Vårt mål med studien var att se om vi genom kvalitativa intervjuer kunde se skillnader mellan de fyra anknytningsstilarna (secure, preoccupied, dismissing och fearful) enligt Bartholomew och Horowitz (1991) i avseende på uppväxt, val av relationer och vad en individ anser vara en nära respektive ytlig relation. Resultatet visade tydliga skillnader mellan anknytningsstilarna i kategorierna barndom, tonårstid, nutid, nära relationer och kärleksrelationer. Skillnader kunde även ses i hur deltagarna uttryckte sig, både verbalt och fysiskt.

Personer som är i gruppen secure ska enligt Bartholomew och Horowitz (1991) vara säkra både i sig själv och i relationen till andra. De ska inte vara rädda för nära relationer eller för att lita på andra och ska på ett djupare vis kunna diskutera relationer. Intervjuerna visade att dessa deltagare ansåg sig ha haft trygga, lyckliga uppväxter med bra och sunda relationer till båda föräldrarna. De hade aldrig känt sig ensamma eller övergivna varken av familjen eller av vännerna och tyckte inte att de hade problem att lita på andra människor. Om nära relationer ansåg de att det är med någon man kan vara sig själv men, vara trygg med och

att man inte behöver underhålla vänskapen eftersom den finns kvar ändå. De gav ett intryck av att vara lugna, trygga och avslappnade när de talade, både före, under och efter intervjuerna. Föräldrarna till den manlige deltagaren skilde sig då han var sex år gammal men även att det var en stormig skilsmässa hölls han och hans syster utanför problemen fullt ut. Han hade hela tiden bra relation till båda föräldrarna, tilläts inte välja själva vem de skulle bo hos, utan det skötte föräldrarna och syskonen blev aldrig separerade då de bodde hos mamman respektive pappan utan växte upp nära tillsammans. Han träffade båda föräldrarna regelbundet och gör så än idag. Den kvinnliga deltagaren hade redan drabbats av flera förluster i umgängeskretsen men kunde konstatera att det hade fört henne och vännerna närmre varandra i deras redan goda relationer.

Personer med ”preoccupied” anknytning karaktäriseras av ett överdrivet engagemang i nära relationer och är beroende av att få andra människors godkännande för att känna sig tillfredsställda (Bartholomew & Horowitz, 1991). Båda deltagarna lade stor vikt vid andras tankar om dem och tyckte att det var viktigt med många vänner, samt visade tydlig rädsla för att göra sig ovän med någon. Deltagare 3 skapade så mycket ytliga relationer att splittringen gjorde att hon inte lyckades skapa några nära. Hon ansåg att hon fick den kärlek hon behövde från sina vänner och att hon egentligen varit mer vän med sina pojkvänner. Relationer till tjejer var sällan nära och tolkningen av samtalet var att hon har svårt för de typiskt ”tjejiga” relationerna men intima samtal och att bara hänga med en ”bästis”, utan föredrog att umgås med killar då det var accepterat att alla umgås med alla. Den egna tiden var också viktig för henne då hon trivdes väldigt bra med att vara själv. Deltagare 4 däremot ville ha folk runt omkring sig och behövde känna sig behövd och älskad. Båda deltagarna hade typisk ”preoccupied” anknytning fast på olika vis och utmärkande för de båda var att de hade en väldig tilltro till andra, vilket de var medvetna om.

Personer med en ”dismissing” anknytning karaktäriseras av att de inte anser att nära relationer är viktigt för dem (Bartholomew & Horowitz, 1991). De är ofta reserverade som personer och föredrar självständighet. Ofta är de säkra i sig själva men har väldigt svårt att prata om känslor och relationer. Detta blev tydligt då bortfallet var fyra deltagare och endast en person ville delta i samtal. Intervjun som gjordes var den kortaste av alla då deltagaren svarade antingen undvikande eller väldigt kortfattat. Han ansåg att hans närmsta vänner var de enda vänner han behövde och var medveten om att ”småprata inte var hans grej”. Nära relationer för honom var med någon som han kunde förutsäga och där inget oväntat inträffade. Detta kan ses som ett tydligt tecken på osäkerhet till andra då han ville undvika att hamna i besvärliga situationer med andra människor. För honom kunde besvärliga

situationer vara att starta en konversation med en ny människa eller till exempel att hamna i en situation där han behöver lita på någon. Fadern hade varit frånvarande sedan intervjupersonen var i två års ålder och ingen annan fadersgestalt hade förekommit som han hade knutit an till även att det funnits andra män som mamman träffat under hans uppväxt. Än i dag har han bara sporadisk kontakt med fadern. Han anser att kärlekslivet inte alltid fungerat jättebra eftersom han ”är som han är”, men numera fungerar det bättre.

Någon som har en ”fearful” anknytning är ofta osäker och misstror andra. De undviker ofta att ge sig in i en relation eftersom de är rädda för att bli ratade (Bartholomew & Horowitz, 1991). Deltagare 7 visade tydligt med sitt kroppsspråk att hon var osäker och obekväm med att tala om känslolivet. Läpparna darrade, en rodnad spreds från bröstkorgen och upp till halsen och hon kopierade intervjuarens kroppsspråk under hela intervjun. Ingen annan deltagare visade lika tydligt kroppsspråk. Enligt henne själv hade hon haft en trygg barndom och har fortfarande bra kontakt med föräldrarna men pratar sällan med dem. Hon menar att hon gärna har nära men få relationer, annars känner hon sig splittrad. Samma sak gäller med att lita på andra människor då hon endast litar på sina allra närmsta vänner och inga andra. Deltagare 6 uttryckte sig mycket osäkert och vagt i alla frågor och ville inte ha några nära relationer då hon inte vill riskera att bli sårad. Att lita på någon är för henne mycket svårt men kärleksrelationer är inte uteslutet även om det tar lång tid att skapa förtroende. Föräldrarna skildes tidigt och hon och hennes bror fick själva välja redan från början vem de skulle bo hos. Vår tolkning är att det skapat en osäkerhet hos henne då hon har mycket sämre relation till föräldrarna än deltagare 2 som också genomgick en skilsmässa i unga år. Deltagare 6 uppgav att skilsmässan varit mycket stökig och besvärlig även för henne medan deltagare 2 inte hade märkt av den även att den också varit besvärlig.

Hur väl den vuxna anknytningsstilen överensstämmer med anknytningsstilen i barndomen varierar hos de olika deltagarna. Hos alla deltagare utom deltagare 5 kan ses ett tydligt mönster mellan barndoms- och nutidsrelationer. Under barndomen hade deltagare 5 väldigt mycket vänner och bra relationer till dem men har under de senaste åren valt att begränsa sig till endast ett fåtal vänner och ser nu ingen poäng i att ha ytliga relationer. Enligt honom själv har han haft en trygg barndom men Bowlby (1994) skulle ha kallat den störd då fadern lämnat familjen tidigt och ingen annan fadersgestalt figurerat efter det.

Då begreppen i uppsatsen skulle definieras ansåg författarna att varje individ har sig egen uppfattning om vad som är en nära relation med utgångspunkt från sig själv. Därför fick deltagarna själva berätta vad de ansåg vara en nära relation. Beskrivningen varierade både mellan grupperna och mellan individerna. Deltagarna i gruppen secure gav de tydligaste

svaren medan deltagarna i gruppen fearful gav vagare beskrivningar. Deltagare 2 i gruppen secure ansåg att en nära relation har man då vänskapen inte behövs matas för att överleva och att han inte hade några problem med att skapa nya nära relationer. Deltagaren i gruppen dismissing hade en annan bild av nära relationer och beskrev att förutsägbarhet var det viktigaste för honom och han var inte intresserad av flera stycken sådana relationer utan klarade sig bäst med ett fåtal. Även deltagare 6, ur gruppen fearful, trivdes bäst med ett fåtal nära vänner och ansåg inte heller att hon klarade av fler då hon kände sig splittrad. Hon gav en mycket vag beskrivning av en nära relation då hon menade att en nära relation har hon med någon som känner henne bättre än vad hennes egna föräldrar gör. Deltagare 3 i gruppen preoccupied kan ses som ett mellanting mellan secure och dismissing i sitt svar då hon först vill ha en sorts förutsägbarhet genom att vännerna ska kunna hantera hennes olika humör men även tycker att man inte behöver mata vänskapen utan att man kan vara mycket nära trots att man inte pratar eller träffas så ofta.

Alla deltagare sa sig tro på kärleken och vara positiv till kärleksrelationer, en av deltagarna sa att den förut varit osäker i kärlekslivet men numera positiv. Alla deltagare hade någon gång varit i ett förhållande och två av deltagarna var fortfarande i ett. Eftersom större delen av deltagarna endast var runt 20 år gamla hade de inte så stora erfarenheter av längre kärleksrelationer men hade ändå en positiv syn på det. Då tidigare forskning (Hazan & Shaver, 1993) visat att anknytningsstilen till sin kärlekspartner i stort är densamma som anknytningen till föräldrar och vänner är uppväxten och alla påverkningar därifrån avgörande för anknytningen under hela livet.

Metoddiskussion

Eftersom kvalitativ metod används när man vill spegla upplevelser och erfarenheter hos deltagarna på ett annat vis är vad en kvantitativ studie gör valde författarna att göra en sådan studie. De ville få fram deltagarnas tankar, känslor och erfarenheter med deras egna ord. Utan tidigare erfarenhet ville författarna försöka nå djupet i ett speciellt område hos varje individ och komma bort från det kvantitativa tänkandet. Kvalitativ forskning har som svaghet att författarnas subjektiva drag kan påverka studiens tillförlitlighet negativt. Då urvalet skulle göras med hjälp av enkäterna skulle författarna enligt informationen komma till en klass med 80 elever men det visade sig att endast hälften av dessa var närvarande vid tillfället. Detta reducerade chanserna att få ett stort urval ur varje anknytningsgrupp och kan ha legat till grund för att endast en deltagare ur gruppen dismissing kunde intervjuas. Då deltagarna

valdes ut från samma klass innebär de att de kände till varandra och kan ha pratat med varandra om ämnet och frågorna inför intervjuerna. Detta har inte kunnat kontrolleras men även om så varit fallet behöver det inte ha varit negativt då det kan innebära att tankeverksamheten kring ämnet sätts igång. Intervjuguiden konstruerades utifrån två mycket välbeprövade guider och därför låg snarare svagheten hos intervjuarna som inte hade någon tidigare erfarenhet. Erfarenheten blev större under studiens gång och kan därför ha påverkat deltagarna olika. Mötena inleddes med en stunds småpratande för att skapa trygghet så att deltagarna kände att de kunde öppna sig och de första frågorna var allmänna såsom ålder, intressen och civilstatus. Deltagarna var försäkrade konfidentialitet och detta påpekades vid flera tillfällen. Därför anser författarna att även om deltagarna kände till varandra var de medvetna om att ingenting av vad de sa fördes vidare. Efter att ljudinspelningen avslutats småpratades det en stund för att se att deltagarna gick därifrån med en positiv känsla. Det transkriberade materialet kategoriserades och tematiserades enligt Graneheim och Lundman (2004) och resultatet analyserades. Författarna arbetade var för sig med att kategorisera och tematisera texterna och sen jämfördes dessa emellan åt, så att de stämde överens med varandra, vilket de också gjorde. Sedan plockade författarna tillsammans ut de citat som de tyckte var viktiga för texten och sammanställde anknytningsstilarnas gemenskaper eller skillnader.

Framtida forskning

Hos gruppen preoccupied ligger inte osäkerheten i relationerna utan i självet och då kan det vara svårt att se ett samband eller en viss händelse som påverkat individen (Bartholomew & Horowitz, 1991). Deltagare 3 har en ytlig relation till familjen och menar att de nu har en ”professionell” relation. Hon verkar dock ha haft en liknande relation till dem i hela livet och har under uppväxten varit mycket ensam. Tolkningen är att antingen har bristen på nära relationer under uppväxten skapat osäkerheten hos henne, eller har osäkerheten hos henne komplicerat de nära relationerna, kanske har hon fastnat i en ond cirkel där det ena leder till det andra. Eftersom hon redan som liten hade dålig kontakt med familjen höll hon sig mycket själv och menade att hon senare fick kärlek från vännerna istället. Detta har troligtvis skapat osäkerheten hos henne själv och den onormalt höga tilliten till vännerna. Gruppen preoccupied är historiskt sett den nyaste av anknytningsstilarna då det var Bartholomew och Horowitz (1991) som införde den. Tidigare hade Ainsworth (1978) endast använt sig av tre

anknytningsgrupper. Därför kan man anta att det bedrivits mindre forskning på den gruppen och författarna anser att det vore intressant att utveckla den, men också för att stilen i sig troligtvis uppkommer av någon annan anledning än att personerna haft en sämre relation till sina föräldrar som barn.

Skulle författarna göra ytterligare studier skulle de välja att göra en kvantitativ studie för att se hur vanlig respektive anknytningsstil är men också välja att fördjupa sig i gruppen dismissing. Det var svårt att få deltagarna ur den gruppen att medverka och redan där väcktes nyfikenheten.

Referenser

Ainsworth, M. D. S., Blehar, M. C., Waters, E., & Wall, S. (1978). Patterns of Attachment: A

psychological study of the strange situation. Hillsdale, NJ: Erlbaum.

Andersson, L. (2003). Kriminell utveckling – tidiga riskfaktorer och förebyggande insatser. BRÅ-rapport, nr15.

Bartholomew, K., & Horowitz, L.M. (1991). Attachment style among young adults: A test of a four category model. Journal of Personality and Social Psychology, 61(2), 236-244.

Bowlby, J. (1997). Attachment and loss. London, Random House.

Bowlby, J. (1994). En trygg bas, Klinisk tillämpningar av bindningsteorin. Borås, Natur och Kultur.

Davilia, J., Burge, D., & Hamman, C. (1997). Why Does Attachment Style Change?. Journal

of Personality and Social Psychology. Vol. 73, No 4, 826-838.

Foster, J. D., Kernis, M. H., Goldman, B. M. (2007). Linkin Adult Attachment to Self-Esteem Stability. Self and Identity, 6: 64-73.

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112.

Hazan, C., & Shaver, P. (1987). Romantic love conceptualized as an attachment process.

Journal of personality and social psychology, 52. 511-524.

Karlsson, L. (2004). Psykologins grunder. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur. Kvale, S. (1997). Kvalitativ forskningsintervjun. Studentlitteratur.

Lopez, F. G., Melendez, M. C., & Rice, K. G. (2000). Parental Divorce, Parental-Child Bonds, and Adult Attachment Orientations Among College Students: A Comparison of Three Racial/Ethnic Groups. Journal of Counseling Psychology, Vol. 47, No. 2, 177-186.

Main, M., Kapland, K., & Cassidy, J. (1985). Security in infancy, childhood, and adulthood. A move to the level of representation. Monographs of the society for research in child

development, 50(1-2, serial No. 209), 66-104.

Svenska Akademins Ordbok (2007). http://g3.spraakdata.gu.se/saob/head.shtml.

Wilkinson, R.B. & Walford, W .A. (2001). Attachment and personality in the psychological health of adolescents. Personality and individual differences: 31, 473-484.

Bilaga I

Intervjuguide –anknytning – relationer

- Beskriv dina barndomsrelationer?

- Föräldrar, mor/farföräldrar, andra vuxna

- Om du var ledsen, vem vände du dig till och hur var reaktionen, varför

- Har du syskon? Hur var relationen till dem när ni var barn?

- Hur upplevde du relationen mellan dina syskon och dina föräldrar?

- Minns du att du kände dig övergiven vid något tillfälle, berätta

- Berätta om dina vänskapsrelationer

- Beskriv dina tonårsrelationer, fram till idag?

- föräldrar, syskon

- förändring, hur?

- vänner, få/många, nära/ytligt, längre relationer/bytte ofta

- Beskriv dina relationer idag?

- Föräldrar, syskon, vänner, kärlek

- Förändringar genom åren

- Har du lätt för att skaffa nära relationer, varför/varför inte?

- Har du lätt för att lita på andra människor, varför/varför inte?

- Vill du eller vill du inte ha känslomässigt nära relationer till andra?

Bilaga II

Följebrev till enkät

Hej!

Vi är två studenter som läser psykologi och på Högskolan i Kalmar. Vi arbetar med en c-uppsats om anknytning och relationer och skulle vilja ha din hjälp med att svara på frågorna i enkäten. Efteråt kommer vi att söka upp några av er för intervjuer om ämnet. Enkäten och intervjuerna är frivilliga, men vi vore tacksamma om ni ville hjälpa oss. Eftersom vi ska söka upp er behöver vi namn, e-mail adress och telefonnummer. För själva undersökningen behövs inga personliga uppgifter. Era svar behandlas helt konfidentiellt och namn kommer inte att förekomma på några dokument.

Tack på förhand! Jonna Bramstedt Jesper Persson Namn:______________________________________ E-mail:______________________________________ Tel nr:_______________________________________