• No results found

Den ordnande handen – kockans intåg i skogskojan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Den ordnande handen – kockans intåg i skogskojan"

Copied!
15
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Maria Andersson

Title

Den ordnande handen – kockans intåg i skogskojan

Issue

49

Year of Publication

2005

Pages

23–36

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Den

ordnande handen

-kockans

intåg

i

skogskojan

av Maria

Andersson

Inledning

I den här artikeln utforskas vilka berättelser om

genus och modernitet som kan utläsas ur

skogs-arbetarkojans rumsliga organisering under första

hälftenav1900-talet. Differentieringenavbostads¬

ytan,särskiljandetavfunktioneroch isärhållandeav

könensplatservisarhur professionalisering,hygien och civilisation får genomslag i skogskojans kon¬

text.Tydligast sker dettaiden centrala planeringen,

ipraktiken hade dessa inslagen merbräcklig karak¬ tär.Artikelnutgörett försökatt tillämpaett köns-teoretiskt perspektiv på förändringari skogsarbe¬

tetsboende, ochföljerdet sistnämnda framtill de

s.k.skogarbetarbyarna på 1950-talet.

Bakgrund

Under hösten2004genomfördesettprojektisam¬ arbete mellanlänsstyrelsen och länsmuseetiJämt¬ landslän:”Skogensommodernitetens arena”. Det

varett försökatt vidare med det material som

produceratsidet omfattande projektet ”Skogoch

Historia”(s&h),varsverksamhetihuvudsak består

avattinventeraskogsmark förattkunnaregistrera

kulturhistoriskalämningarochfornlämningarsamt berättelserkring dessa.'

Med hjälp av s&h:s objektsbeskrivningar av

skogskojor, ettfåtal intervjuer samttidigare forsk¬ ning, framförallt iAngersjöprojektets regi,^skrevs

enrapportmedsammatitelsomprojektet. Förelig¬

gande artikel är baserad på denna rapport, med några smärre kompletteringar från en

industri-historisk dokumentation som Sundsvalls museum

utförde under2005.Denberör således främstJämt¬ lands och tillenviss del Västernorrlands län. Men jag har också använt en statlig utredning, vilket

gör attdet regionala perspektivet kompletteras av

ettnationellt, förattfånga centraliserandetenden¬

ser. Artikeln behandlar förhållanden under tiden

1920-1960, medfokus på perioden 1930-1950-tal.

Intentionen ärattbeskriva någrakulturellapro¬ cesseriomvandlingenavskogsarbetarens boende¬

miljö och arbetsvillkor,processer somberörteman

som modernitet och genus. Den övergripande

ramenför artikelnärhur boendetiskogenföränd¬

ras övertid under första hälftenav 1900-talet.

Permanens och mobilitet

Skogsarbetet,somdet utformadesunder den indu¬

striellaeranmedstart1850-talet,varettsäsongs¬

arbete medlånga vistelseriskogen under enkla för¬

hållanden,i skogskojor. Detorganiserades iform

av ett entreprenörssystem, som passade väl in i

lokala sociala relationer: En körare tog sigen

huggning åt ett bolag och anställde i sin tur så

mångahuggaresombehövdes.Körarenvaroftaen

äldresläkting till huggarna. Arbetslagen kom där¬ med attbeståavsocialttätt sammanknutnagrup¬

per.

Å

andra sidan fanns ”bolackarna”, de ”lösa”

arbetarna som vandrade från huggning till hugg¬

ning.Ibland följde deettvisstbolag, däravnamnet

”bolackare”. Det fanns alltså både inslag av per¬

manens och mobilitet; bygdens sociala relationer

fannsi viss månrepresenterade,menkontextenvar

en annanoch de sociala skillnaderna tonadesner.

Den kringvandrande arbetskraften stod också för någotannatän bygdens ideal: en frihetsom kom

attsymbolisera-och mytologisera -skogsarbetet

förlångtid framåt(Johansson 1994).

Det som sker under tidsperioden 1920-1960,

stegvis och med stora lokala variationer, är en

omvandling från säsongsarbete till helårsanställ-ning, en förbättring av bostadsförhållanden och

hushållningsamt enyrkesmässigorganisering och

professionalisering, om man ser detur en facklig

(3)

ocharbetsmiljömässig synvinkel.Menur en annan

synvinkel kan också iakttas hur man, i takt med

modernitetens genomslag, tar avstånd från det ”fria”rörliga skogslivet, medsittegetsättattorgani¬

seraboendet, förattiställetsträvaefterenkontrol¬

lerad,standardiserad, genomlyst och avmystifierad

tillvaroiskogen. Konkreta exempel ärstandardise¬ ringenavkojorna,experimentmed arbetsstudieri

skogen, införandet av gemensamma

skogsarbetar-hushåll och försöket med skogsarbetarbyar: steg

på vägen mot en ”industrialiserad” skogsarbetare

(Hjelm1994,Fiebranz2004,Nyberg1992, Persson 2001).

Manligt och kvinnligt

-ett nytt

genuskontrakt?

Männen skötte sin egen hushållningi skogsarbe¬

tets inledningsskede och närmare 70 år framåt,

frånca1850-1920. Varochenhadesin egenstek¬

pannaochsin egenkaffepannaoch lagade maten individuellt. Detta kantesigmärkligturettnutida

perspektiv, men även om gränserna mellan vad

som ansågsvarakvinnliga och manliga sysslorvar

tämligen klaravaröverskridandenavdessagränser

legio, inte minstbland kvinnorna (Löfgren 1982,

Lundström1999). männenvarborta på skogs¬ arbete utförde kvinnorna ”deras” sysslor hemma

på gården. Tanken på att männen genomförde

”kvinnors” sysslor i sin enkönade miljö blir där¬ medintesåiögonenfallande.Justattmiljöernavar enkönadevar avbetydelse: genuskategorierna, det som räknas som ”manligt” och ”kvinnligt” får en

skärpt betydelsei närvaroavsinmotsats(Hirdman

1988; jfr Hirdman 2001:65). Ur detta perspektiv

medförde därför införandetavkockanentydligare

gräns mellan manligt och kvinnligt än vad som

tidigarevaritfallet. Detsom urettperspektiv kan

tesigsom enblandningavkönen kan alltsåur ett

FIGUR i:Den enkönademiljösomskogsarbetet länge utgjordevar”oproblematisk”ur engenusaspekt. I

bildenscentrumstårforstmästare Sigvard Arbman, Alanäset (1879-1964).Detråderingettvivelomatthan ärhuvudpersonenidetta sällskap, hans kroppshållning signalerarensjälvklar auktoritet.Yttreattributsom

förstärker denna auktoritetärvästenochklockkedjan,somgörssynliggenomattArbmanstopparhanden

i västfickan. Den långa överrocken signalerar också välstånd, menjustdet attributet användes också

avbolackarnasom ”vandrandesängkläder” (Johansson 1994:119). Fkraavmännenhållersina piporväl

synliga för fotografen. Pipanvarettteckenpåattmanblivitman,och överlämnades vid konfirmationen

tillsammans med andra bevismanlighet såsom snusdosa och kostym (Kindberg 1982:71).

foto:Nils Thomasson,Jämtlands länsmuseum(jlm).

(4)

annat snarare ses som ett fastläggande avkönens

rätta platser, vilketintevarnödvändigt ide

enkö-nade miljöer som uppstod vid männens säsongs¬ visafrånvaro. Den frånvaron innebarför männen

ett provisoriskt boende i skogskojor och senare

baracker(fig. i).

Skogens byggnadsskick

Kojor

och kojliv

Deenklakojorsomanvändes tillenbörjaniskogs¬

bruketvar avmycket skiftande beskaffenhet. Ofta

hade dejordgolv och iblandvardemerellermin¬ dre nergrävda i jorden eller byggda mot en sten.

Detvarresvirkeskonstruktioneravklenarevirke,till

exempel gärdsgårdsstörar och/eller kluvna stockar,

ofta stybbade med jord. Det är den här enklare

typen avkojorsombenämnskolarkojor. De hade

eldstaden videnagaveln, mestadels placerad utan¬

försjälva kojan.De något störrekojornasombygg¬

desavtimmermedeneldstad,eneldpall, i mitten

kallas eldpallkojor. Även om dessa kojor byggdes

av stockar var de inte alltid timrade och därför

dragiga. Först på 1920-talet börjademan lägga in golvikojorna (Johansson1994:94f., Rolén1990:61 f.. Kindberg 1982:76). Dåpågick också en debatt

kring bostadsfrågan med förslag om standardise¬

radekojtyper,isamband med tankarom en gemen¬

samhushållning ikocklag medenanställd hushål¬

lerska eller kocka. Detta genomfördes mer eller

mindre genomgående från 1930-talet och framåt, med enexpansivperiodunder fyrtiotalet med kri¬

gets stora brännvedshuggningar (Persson2001). Urdenrumsligaorganiseringenavde standardi¬ seradekojorna kanvi läsaaspekteravmodernitet ochgenusrelationer. Detblir dåentolkning påen

strukturellnivå,ensökandeanalyssomkan öppna

förendjupare förståelseavdet tillsynessjälvklara:

ettpraktisktsättattordna boendetiskogen.

En stor del av folkhemspolitiken och den soci¬

ala ingenjörskonsten kom att manifesteras i tan¬

karkring boendet. Boendet skulleförverkliga det moderna projektet alla nivåer, ”höja” folket

urmisäroch fattigdom. Skogsarbetarnas bostäder

komifokus relativtsent, enbitinpådetnyaseklet. Detvarbland andraprovinsialläkaren Adolf

Hass-ler, Frostviken, som väckte frågan, genom att ta uppkojornas dåliga standard ietttalår1907. Det

kom sedan att dröja innan några konkreta åtgär¬

der vidtogs. Ett första steg var att arbetsgivaren fick ansvar för bostäderna i och med skogs- och

flottningshärbärgeslagen 1919. Ytterligare ett steg i denna centraliserande riktning togs i och med

1933 års utredning, som i folkhemstidens anda

behandlade skogsarbetarnas matvanor och hygie¬ niska förhållande (Nyberg 1992:130, sou 1933:38, Rolén1990:62).

De standardiserade ritningar sompresenteras i sou-utredningen från 1930-talet innebar en diffe¬

rentierad användning av bostadsytan, på ett sätt

som skiljer sig från eldpallkojans princip. Enligt

etnologen Ella Johansson hade var och en sin

privata sfär, sin ”tårtbit” av utrymmet i eldpall-kojan,med vidhängande rättigheter och skyldighe¬

ter.Detvarmillimeterrättvisansprincipsomgällde, en långt driven egalitet och individualitet som av

Johansson liknats vid ensamhälleligorganisering.

Det innebar därmed en förändring av den mer

hushållsliknande struktur som rådde i de mindre

kolarkojorna, vars invånare ofta kom från samma

hushållbygden (Johansson 1994:107f.).

I den moderna skogsarbetarkojan, enligt sou:s

förslag, fannsett gemensamttorkrum,gemensamt

matbord och inte minst, en gemensam mathåll¬

ning. Kojan blev således indelad eftergemensam¬

mafunktioner,inteefterprivatasfärer, någotsom

kännetecknarbyggandet under modernitetenöver¬

huvudtaget. I många fall byggde man till de nya

utrymmen somkrävdes förenmodern, differentie¬

radrumsanvändning,somenförlängningav

bräd-panel på den befintliga, timrade huskroppen (s&H 9004,1921).Deså kalladekronstugorna,sombygg¬

des1920-talet, hade till exempel oftaen sådan

tillbyggnad.

Baracker och

barackbyar

1940-talet började små rastkojor på medar att

användas iskogsarbetet.Devarintebredareän en

timmerdoning och kunde därför lätt fraktas med

häst(Johanson A. 2004-10-25, Fijelm 1991:60, s&h

8161).Dessakojor pekariennyriktning för skogs¬

arbetarkojan - det mobila boendet. Skogsarbetet

ägdeju rum som punktvisainsatser, och närman

varklar med en huggning flyttades arbetet till ett

nyttskifte,nästa säsong. Kojorna,somjublevmer

ochmerpåkostade och husliknande, blev därmed utan funktion. Förmodligen var det därför som BHT49/2005 FRÅNSLOTT OCH KOJA 25

(5)

FIGUR 2:Barackbyn iJäppstad, Offerdal, uppfördes förenstorhuggningåtsca 1954. Manhade en mobil barkmaskinplatsen,ens.k. Sundmaskin. Virket transporterades med traktor, och

privatbilismensintågåskådliggörs tydligtpåbilden, foto:BertilBergström,jlm.

man började tänka i termer av mobila enheter,

baracker-somettledirationaliseringen. Urskogsarbetarens synvinkel innebarövergång¬

enintealltidnågonförbättring. Agaton Johansson

säger attföregendel kan han inte begripavarför

mangjordesigavmed devarmakronstugorna och

övergick till baracker. De var kalla och dragiga, transporternagjorde att fogarna glesnadei träpa¬

nelen ochisoleringen omfördelades eller läckteut

(Johansson, A. 2004-10-14). Barackerna var ofta

monteringsbara, byggdaisektioneravträpanel eller

byggskivor.Ettexempelsomregistreratsavsschär

en tjugomannabarack från 1950-talet. Den mäter

10,5 X5,6 meter ochär 4 meterhög, belagd med

plåttak och placerad på grundstenar. Baracken har invändigttrerum, enmanskapsdel,enköksdel och

ettmindrerumbredviddenna, med all säkerheten

såkallad ”kockbur”, ett avskiltrum eller avbalkat

utrymmeåtkockan.’ Barackenärutrustad med två

järnspisar, eniköket ochenimanskapsdelen. Ett

likaså monteringsbyggt stall med plats förtrehäs¬

tarstårintill, också det medplåttak (s&h 9002).

Barackerförekom delssom enstakabyggnader,

dels som hela byar - barackbyar. Det fanns då

separatabarackerför boende respektive matsal och

kockans bostad.Denmodernadifferentieringenav

bostadsytan har alltså här drivits ett steg längre,

till att gälla olika byggnader med skilda funktio¬ ner. Eördelen med dettavargivetvisattmankunde

anpassa antalet baracker efter storleken på driv¬ ningen,ochattmankunde användasammabarack¬

er olika drivningar.

En barackby användes vid sca:s stora drivning iJäppstad, Offerdal, i954“55 (fig. 2). Byn bestod

av fotot att dömaavminst tre baracker, förutom

matsal och kockabostad.Tvåkockor fannsplats,

varav enverkade hasindotter med sig,vilketinte

varalltförovanligt. På enbild porträtteras alla tre

(6)

mot bakgrund av ett nytt inslag i skogsboendet:

de glänsande nya bilarna. Fototär också rubrice¬

rat som ”Fordon, bil”(fig. 3). Påett motsvarande

sätt har kvinnors roll i skogen osynliggjorts eller

behandlats bristfälligt i forskningen.'* Därför ska

vi nu fördjupa oss i en genusaspekt på koj- och

skogslivet.

Hushållets återkomst

Ella Johansson skriver om ”det nogsamma und¬

vikandetav hushållsliknande strukturer” i eldpall-kojan och en därmed vidhängande, långtgående

individualism och millimeterrättvisa. Gemensam¬

ma aktiviteter som grötkokning, ved- och vatten¬

hämtning gick på turordning, ofta på mycket

for-maliserade sätt. Atttjäna andra varsåledes något laddat, vilketJohansson, med stödi Gilligan, tol¬

karsom att en rättighetsetik tillämpades och där¬

med ett undvikande av en (kvinnlig) omsorgsetik

(Johansson 1994:70 ff.). Det kan ocksåvara fråga

om enspecifik arbetsdelningsomkan ha”avkönat”

arbetsuppgifterna; genomformaliseringen blev de

traditionellt kvinnliga sysslorna transformerade från detprivatatill detoffentliga.

Ändå

varmännen tvungna attutföra arbetsuppgiftersompå bygden

utfördes av kvinnor. Dessa gränsöverskridanden

av könens platser och arbetsuppgifter kan sägas

varaettarvfrånenförindustrielltid, alternativten

nödvändig anpassningefter levnadsbetingelserna,

specifikt för nordsvenska skogsbygder (Johansson zooi).Ivilketfallsomhelst verkar detsomattden

tilltagande moderniseringen under första hälften

av 1900-talet gjorde att gränserna mellan könen

skärptes och gränsöverskridanden ogillades (Pers¬

son2001). Därmed blev de matlagandemännen i

skogskojanenanomali.Itidens andadöptes denna

anomali till irrationalitet. Detansågs inte rationellt

att var och en stekte sitt eget fläsk. ett mot¬

svarande sätt blev blandningen av verksamheter

FIGUR3:EndelavarbetarkollektivetiJäppstadiPorträttavtrekvinnor? Eller ”Fordon: bil”,som

rubriceringen lyder?foto:Bertil Bergström,jlm.

(7)

något”orent”: sovande, ätande och skötselavverk¬ tyg, torkande av kläder o.s.v. på samma plats (på

och runt britsen) betraktades också som irratio¬

nellt och ohygieniskt, ett annatledord för tidsan¬ dan.Däravföljdeensepareringavutrymmenaefter

funktion och ettskiljande av privat och offentligt

genomprofessionalisering-bådeifrågaom

skogs-arbetarens yrke och det yrke somvinu skadisku¬

tera närmare: kockans.

Kockan -kvinna eller arbetskamrat?

Jagvill hävda att 1930-talets införande av gemen¬

sammaskogsarbetarhushåll blevenlösning på den

könsmässiga anomalin med män som tar hand

om sig själva, men med rationaliteten, hygienen

och professionaliseringen som legitimering. Hus¬ hållet återinförs i kojan, med en kocka, en kock¬

far och alla ”sönerna”. Familjemetaforen har ett

inslagavborgerlig familjeideologi och kanåterfin¬

nas andra samhälleliga instanser vid den här

tiden (Salomonsson 1998:50 ff.).

”Kockfar” var denna familjs överhuvud, ingen

tvekanråderom den saken:

Till hushållsföreståndare eller ”kockfar” utses vanligen

någonhärför lämplig och intresseradmatlagsmedlem. Vid

viktigarefrågors avgörande har denneattsamråda med de

övrigahushållsmedlemmarna. I hushållsföreståndarensupp¬

gifter ingåratttill billigaste prisanskaffaproviantoch hus-geråd, anställa hushållerska, sköta hushålletsbokföring och utdebiteringen på hushållsmedlemmarna,attefter samråd

medhushållerskan bestämmaveckomatsedeln,atttillse,att

kosthåll,serveringoch ordningi övrigt ärtillfredsställande

m.m. Han skall med andra ordvara hushållets allti allo.

Påhansgoda omdöme och förmågaattgörafördelaktiga

inköpsamthushållerskans duglighet beror detekonomiska

resultatet(sou 1933:38,s.44).

Bisatsen ”samt hushållerskans duglighet” antyder

att hushållerskan också hade en viktig position i

kojan. Iuppsatsen ”Livetsom kocka” finns också

flera uttalandensom talar föratt kockan hade en

respekterad ställning. När männen intervjuasomsin

synpåkockan (som kvinna) nedtonaskönetsbety¬

delse, kärnfullt sammanfattat i uttalandet: ”Hon

vakvinn å hävaintna.” (Honvarkvinna och det

varingentingsärskilt meddet.) (Hultmar 2002:15)

Iställetframhävdes hennespositionsom en accep¬ terad medlem i arbetslaget. Frågor omvad könet

kan haspelatför roll bemöts med påpekandenom

hur”socialt” detvarikojan,attmanintevarnågra

”vildar” (Ibid.: 15, 18).

Detvar en oskrivenregel i kojan att man inte

hade kärleksaffärer med kockan, berättarAgaton

Johansson. Han instämmer i min fråga om man sågkockorna mer som arbetskamrater, och tilläg¬ gerattskogshuggarna och kockan åkte skidoroch fornerbyn på dans tillsammans(Johansson,A.

2004-10-14).

Från kvinnornas håll framhålls också det kon¬ fliktfria förhållandet tillmännen,hurbradet fung¬

eradetrots attman var ensamkvinna.Manvarrädd

om kockan, ”såg om” henne och ville inte mista

henne (Hultmar 2002, Eriksson, I./Norberg, B.

2004-10-14,Karlsson,S.2004-12-17,Persson2001).

”Ida Eriksson”ärettfingeratnamn.Hon ärockså

denpersonjagvill tillägna den härartikeln.

EllaJohansson diskuterar den gängsebilden av den ”tuffa” kockan, den starka och manhaftiga kvinnansom satte männen plats, och menar å

enasidan att(de norrländska) kvinnornahade en

starkposition,avtraditionochikraftavsin mino¬

ritet,menattde åandra sidan ocksåvarsårbaraav

just samma anledningar. Johansson tolkar tuffhe¬

ten somettsvarjustdennaambivalentaposition

(1994:133, 139). Detfinns skäl attvaratveksam till

förklaringenattstyrkan skullesitta i

minoritetspo-sitionen, i synnerhet om det gäller en strukturellt

underordnad grupp. Den påstådda tuffheten kan lika gärna vara ett svarpå männens jargong, fast det ideras öron”låter fel” då det kommer frånen

kvinna.

En deluppgifter tyder påattkvinnornaagerade

mot varierande grader av sexuella anspelningar,

vilketvisarsig i Hultmars intervjuer förstefter en

stunds samtal: ”Sexuellaanspelningar, trånadefter kockans gunst, frieri med mera varinte ovanligt”

(Hultmar 2002:6, Johansson 1994:139, Ojaniemi

1997).

Även

imina intervjuerskymtarenattraktion

för kockan fram, även om den aldrig omsattes i handling.

Blicken och kockan

Kockans plats ikojan ellerbaracken avskärmades alltså rent fysiskt,antingen i ett”eget” rum, d.v.s.

köket eller matrummet, eller med en avbalkning

av något slag, ibland kallad ”kockburen”, belägen

intill köket: ’”Buren’ innehöllensängochettlitet

bord ochibästafallettskåpför personliga saker.”

(Hultmar2002:10, se även Ojaniemi 1997, fig. 4)

Självaavbalkningen gick inteändaupptill taket och

(8)

inte heller ned tillgolvet. Iblandvar den gjordav

pappeller bestod baraavettdraperi(sou 1933:38).

Ida berättar attkockan hade ett ”litet, litetkyffe”

och beskriver hur honlåg på kvällarna och hörde

männens historier och ljudet av filande på verk¬

tygen genom den mnna väggen, som var öppen

upp mottaket. (Eriksson, I. 2004-10-14, Kindberg

1984:175, jfrKindberg 1987:173)

Den funktionella aspekten iattha dessa bräck¬

liga anordningarvarattvärmenskullekunna cirku¬

lerafrittirummet.Mendet fanns ocksåensymbo¬

liskaspektisjälva”avbalkandet”. Vadvardetexakt

somkockanskullebeskyddasmot.^EllaJohansson

skriveromden bortvikande blickensomförutsätt¬

ningför integritet ikojan. Detvarinte tillåtet att

betrakta varandraivilkasituationersomhelst,skri¬

ver hon. Men det skyddet gällde uppenbarligen

intekockan.Johansson återberättarenepisod där

denkvinnliga kockan helt sonikasägertillmännen

attvändasig om,varpåhonkläravsig(Johansson

1994:100f., 138).Deträckerintemedattlita tillatt

blickengår nertillgolvetavsigsjälv, sommännen emellan.Däravde iblandbräckliga avbalkningarna.

villjaghävda: deras syftevarattavvärjablicken. Blicken blir problematisk i moderniteten där¬ för attden börjar uppfattas som ett sinnesorgan, inte en mekaniskprocess. Etnologen Per-Markku Kistilammi beskriver den moderna, fetischistiska blicken så här:

Problemetvoreinteettproblemomblickenvar enoskyldig, igrunden mekaniskprocess.Iställetärdet blickensom

berö-ringsorgansomförorsakar problemen. Blick jämställs med

beröring och blir till något som smutsarned (Ristilammi 1995:17).

Blickeniskogskojankan tolkasurdettaperspektiv,

som en omladdning av blickens betydelse i det

moderna samhället. Den fetischistiskablicken är

ettfenomensomhörnärasammanmedenmycket

specifik delavdet modernasamhället, denmanlige

flanör ur borgerskapet som blev en figur i

1800-taletsstorstadsgalleri.Detutesluterinteattblicken kunde haen motsvarandebetydelse ocksåiskogs¬

kojan, i synnerhet om man erkänner skogskojan

som ettmoderntrum.

Historier om överträdelser stärker antagandet

FIGUR4:Eniscensättningav en ”kockbur”, utställd påhembygdsgårdenRommen,Mörsil.

Avberättelsernaattdöma varkockburarnaintelikafullaavprylarsomdenhär;

alltvarju tvunget atttransporteras uppiskogen.Detgerändåenuppfattning omstorlekendetegnautrymmetsomkockburenutgjorde.

FOTO:RosemarieFiebranz.

(9)

om blickens betydelse. I uppsatsen ”Livet som

kocka” återberättastvåhistorierkring detta. Enav

de intervjuade kockorna berättaratt hon enkväll

fick höraen avpojkarnasägaatthan skulle viljase

närkockan kläddeavsig.Deandra tipsadehonom

om att ut och kika in genom fönstret. Han

gjordesomdesa, menmöttesav enskurtvättvatten

genomfönstret från den påpassligakockan

(Hult-mar 2002:19).

Men överträdelserna kunde ta sig mer fysiska

uttryckän blickar. En av de intervjuade kockorna

berättar hur en man efter upprepade påstötning¬ ar klev över avbalkningen och lade sig i hennes säng.

Även

i det härfallet lyckades kockan behålla

sin heder och köra ut honom därifrån, men det

som i förra historien var merskämtsamt skildrat,

beskrevsavdenutsattakockanidethärfalletsom enobehagligsituationprägladavrädsla ochotrygg¬ het (Ibid.,se ävenOjaniemi 1997).

Dessaenstakaexempel pekar påendubbelposi¬

tion där betydelsen avkockans kvinnlighet tonas

ner, men kvarstårsom en ”blind fläck”: engrund

förkategoriseringsominteifrågasättsi sig. Omvi återgårtillcitatet”Honvakvinn å hävaintna”, så

kanvi inte nöja oss med andra ledeti meningen

utan börfrågaossvad det första ledet innebar.

Det är svårtattavgöra iefterhandomkockorna

faktiskt hade en starkpositiongentemotmännen

elleromdenpåstådda tuffhetenvarettnödvändigt

försvar. Dethandlar förmodligen mycketom vad

mansom kvinnaförväntades acceptera. På såsätt

kan förnekelsenavkönetsbetydelse läsasiden här

kontexten;somkvinnavar mantvungen atttålaen del,mendet hade ingentingattgöramed attman

var kvinna. Könet betydde ingenting och allting,

samtidigt.Dennaparadoxkan tillvissdel förklaras

medattkvinnordefinierasisigsjälva,iförsta hand

somkvinnor, vilket har kulturellt reglerade konse¬

kvenser, medanmännenharfler möjligheterattför¬

verkligasinsubjektiviteteftersom deutgörnormen (Butler e. Jönsson & Svensson 1995:17, Anders¬

son 2003:78). Därför kan handlingar, förbud och

makt riktasmotkvinnorutan attdetdefinierassom

handlingar, förbud och makt. Det är helt enkelt

ettlegitimt och självklartsättatt bemöta kvinnor.

Könetbetyderingenting,därförattdetärallt.Det

utgörhela tolkningsramen.

En enklare, och kanske mindre anakronistisk,

förklaringärattkvinnan inte fickfinnas i skogen.

Ochomhon ändå fannsdär,varhoninteriktigt

kvinna, utanjust”manhaftig”-sedd som”nästan

man” och därmedsom en deli arbetslaget. De

kvinnorsomarbetadesomskogshuggare betrakta¬

dessommän.Påavståndsågdeutsommändärför

attarbetet krävde kort hår och långbyxor, berättar

en f.d. skogshuggare från Jämtland (Backman, E.

2004-10-07). Kockorna hadeenposition mittemel¬

lan, hon kundeses både som arbetskamrat(man)

ochsomkvinna. Detsistnämndaförnekadesavså

gottsom allainblandade, men ändå kvarstod res¬

teravkockanskvinnlighet, iavskiljandetavplatsen

(kockburen) ochihennes arbetsuppgifter:ikojans rumsligaorganisering.

Kocka eller

manlig kock?

I en utredning från 1933 förs en diskussion kring

vilketsomärattföredra: enkocka ellerenmanlig

kock.5Anledningen till övervägandetvar farhågor

som framkommit om ”vådor i sedligt avseende”

vid införandet av kvinnlig kocka (sou 1933:38, s.

82). Frågor kring detta hade därför ställts till de

uppgiftslämnande skogsarbetarhushållen. Kockan

föredrogs på grundavsinbilligare arbetskraft och

därför att honansågs vara mer ekonomisk. Dess¬

utom kunde hon biträda vid tvätt och lagning av

kläder, stoppningavstrumporm.m.(vilket, under¬

förstått, inte en mankunde).

”Mindre arbetsföra män” med fallenhet förmat¬

lagningkunde ocksåvara ett alternativ till kocka, kostnadsmässigt sett. Utredningen antog att de

intekundevaramånga, men uppmanade ändå till

utbildning av manliga kockar, mot bakgrund av

den s.k. hushållerskefrågan: problemen att få fatt

ihushållerskor tillprivatahem. De mindre arbets¬

föramännenvaralltsåmertänkbara sommanliga

kockariskogenänsompigor i staden.®

fråganom mankanförväntasigattmänvore

villiga att tapå sigkocksyssla svarar ungefär hälf¬

tenjaoch hälften nej,enfemtedel ärtveksamma.

Den knappa majoriteten av nej-sägare föranleder kommentaren/slutsatsen: ”Att män i allmänhet ej

tordevaravilligaattåtaga sigsyssloravhärifråga¬

varande slag. Dessa hänföras tydligen av skogsar¬

betarna till ’kvinnfolksgöra’, något som ej passar för en ’stor och starkkarl’” (sou 1933:38, s. 140).

Slutsatsen dras grundval avgällande idéer om

könens platser i minst lika hög grad som av ett reelltmotstånd blandskogsarbetarna. Påliknande

(10)

sätt har en indirekt slutsats om den individuella

mathållningens dåliga inverkan på skogsarbetarna dragits, istrid mot den medicinskaundersökning¬

en som tyckte sig ha hittat ett friskt och starkt

släkte i skogshuggarna (Johansson

1994:70, sou

1933:38, S.151). Det är fråga om en styrning efter

moderna idealomdiet,hygien och könens ordning,

karakteristisktnogdoltivetenskapligatabeller och

uttryckssätt. Mer entydigt blir resultatet när

upp-giftslämnarnaställs inför valetmellan hushållerska

och manlig kock: 88 procent föredrar då hushål¬ lerska. Intressantattnoteraärattmotståndetmot

manlig kockär störstbland jägmästarna och kock¬ fäderna,vilketidetsenare fallet kan tolkasiljuset

avfamiljeallegorinovan (sou 1933:38. s.83).

I diskussionen om kocka eller manlig kockvar att föredra påpekades också kvinnors förädlande

inflytande, på andra håll i undersökningen sam¬

manfattadeihygieniskaoch moraliska fördelar (jfr

Nyberg 1992:132). Här har alltså farorna i sedligt

hänseendeförbyttsi sinmotsatsoch kvinnansinne¬ boende egenskaper ses som en moralisk medicin

(Persson 2001).Menvad innebar dettaipraktiken? Iutredningen påpekasattdet kanskevorenogmed

enhushållerskaför12 manomhon bara skullelaga

mat och baka bröd: ”Så är emellertid icke fallet. Bland hennes arbetsuppgifterbör ingåäven

bädd-ningavarbetarnassängar,städning och renhållning

avbostaden-bl.a.skurning1-2 ggriveckan-samt

helstävennågon tvättochlagningavkläder.” (sou 1933:38,s.85). Tvättenochlagningen skötsnuimån

avtid motersättning, fortsätter utredningen,

men

haroftaintehunnits med.Resten avarbetsuppgif¬

terna ingick tydligen i kockans ordinarie arbete,

i praktiken. Det betydde ständig sysselsättning, i

linjemed rådandekvinnoidealbygden (Löfgren

1982,Johansson1994:133 f.).Det innebär ocksåatt

förutomatt kockorna hade lägre lön än vad man

förväntade sig att männen skulle acceptera,

ingårarbetsuppgiftersom gårutövergrundtanken

om en rationell hushållning. Arbetsuppgiftersom

förmodligeninteförekomienkönadeskogsmiljöer

kommer alltså till”på köpet”. Kockan skullebidra till trevnadenikojangenomattfeja,skuraoch sätta upp gardiner, i kraft av sitt kön. Värt att notera

ärskillnaden ispråkbrukmellan hushållerska och

manlig kock, där det förra epitetet rymmer fler

arbetsuppgifterän detsenare.

Ienbeskrivning skildrasmötetmedden moder¬

na,hemtrevliga kojansom enuppseendeväckande

kontrastmotdetgamla:”...engamla tidensskogsar¬

betaresäga sigicke’trosinaögon’ då de kommain i

etthärbärge med välordnathushåll...”Utredningen

återgeren jägmästaresupplevelse,somredanutan¬

förkojan lägger märketill”denordnandehanden”. Han fortsätter:

Kojans inre fylldes i allavrår av dagsljuset tack vare tre

storafönster.Jagförstodgenast, atthärfanns fruntimmer.

Välsopat golv, renafönster,vitskurade bord med skinande

tallrikshögar, blanka kastruller på eldpallen, släta,snygga

bäddarpå britsarna; sådant är sällan resultatet avmanligt

arbete. Här kundemantrivas, här kunde manmedsmak

njuta sin godamatoch den ljuvliga vilan, (sou1933:38, s.

96).

Kockan beskrivs här närmast som civilisationens

budbärare, som kommer med ljus och luft till de instängdaochsnuskiga kojorna. Enligt historikern

Bo Persson(2001) varhon den ”nya” kvinnan, en

modern och professionell yrkesarbetare, med sin

motsvarighet i den ”nya” mannen, ren och pryd¬ lig, plikttrogen och arbetssam.Ennyarbetsdelning

mellan könen hadeetablerats,med basilönearbete ochprofessionalisering;ett nyttgenuskontraktom

mansåvill, somvidenförsta anblick kanse

köns-neutralt ut, men som i själva verket innebar en

skärpt åtskillnad mellan könens arbetsuppgifter.

MenPersson går ett steglängre och hävdarattvi med kockans intåg i skogskojan bevittnat en för¬

ändringavbådekön ochgenus:”Thisaccounthas

shown thatitwaspossibletochange bothsexand

genderinforestwork”(Ibid.:ii9),vilketisamman¬

hangettersigvanskligt attpåstå.

Hur ska vi då se kockan och kocklaget? Ä

enasidan harvikockansom respekterad medlem

idetta civiliserade ochprofessionella matlag, sedd

som (arbets)människa, inte som kön, med stor

social auktoritet. Å andra sidan harvi defaktiska

sexuella anspelningar och närmanden som före¬

kom, detfysiska avskiljandetavkockani sin”kock¬

bur”, exploaterandetav hennes billiga arbetskraft

och det obetalda ”kvinnoarbete”hon förväntades utförautöversjälva hushållandet: attskapa trevnad

och moralgenomattstäda ochbädda,bara utifrån det faktum att hon var kvinna.

Återigen

tror jag

attlösningendenna paradox liggeriuttalandet ovan: atthonvarkvinna och detvarintemermed

det. Men inte mindreheller, vill jaghävda. Omvi återvänder till diskussionen omkockans påstådda

(11)

mw,

1

I-,,,,...,,.^

—-■

FIGUR5:Rismyrkojan, Bodsjö. Ryktetgickomhurfin kojan var,timradirått timmer.Närhuggarlaget

komframvardetkallt och oskottat,Ida Eriksson berättarhur destegförsteggjorde platsen

bebodd,

mendelyckadesintebli kvittden råakylan inutikojan (Rindberg1984:172^.

foto:jlm.

tuffhetärdet kanskehärkockans ambivalentaposi¬ tionblirmesttydlig. Om viantar attkockanuttalar

sig som arbetskamrat, d.v.s. som männen, ”låter

detfel” eftersom detkommerfrånenkvinna. Det

ärintesåenkeltsomatthon då”blirman”iandras

ögon, utan ses som”tuff kvinna”, vilketären egen

position.

Efterkrigstiden

Skogsarbetarbyar

Efter dennafördjupningikönens platseri skogen

ärdetdagsattåterupptatråden kring skogens

bygg-nadsskick igen. Vid dethärlaget tycker jagvikan

skönja ettmönstereller enspänning i

skogsboen-detsorganisering,mellandet mobila,tillfälliga och provisoriskaåenasidan, och det ordnade,

hemlik-nandestabila å denandra.Kolarkojornavarorgani¬

serade efter hushålletsprincip,menhadeförövrigt

fåreferenspunkter tillett boendenerepåbygden.

Eldpallkojorna var organiserade efter samhällets princip, med en strikt egalitär ordning.

Till det

yttresågde alltmerutsombyggnaderna påbygden.

Kronkojorna och de standardiserade kojor som skisseradesi 1933årsutredning blevänmerstadiga konstruktioner (fig. 5). Parallellt började man på 1940-och 50-talen övergå

till baracker, tillfälliga

lös¬

ningarmedmobila enheter, ibland

kombinerade

i

barackbyar. Islutetav1950-talet,prövassåetthelt

annatgrepp:skogsarbetarbyarna.

1950-taletråddearbetskraftsbristiskogen

och

branschen försökte mötadetta med ökadrationali¬

sering,bättrebostadsförhållanden ochjämnaresys¬

selsättningöveråret, efter de riktlinjersom drogs

upp i enutredning1951. Ettled idessa

försök

var

atterbjuda skogsarbetareett permanentboendei

närhetenavdrivningarna,ditmanskulletasigmed

bileller buss. Ett exempel påen sådan

skogsarbe-tarbyärSvaningeniStrömsunds kommun

(Nyberg

1992, Rolén 1990:382, Lööw

1985:87).

I

den

lilla

bynuppfördes ettområde med13fristående

mon-teringsfärdiga hus medaluminiumfasad.Ilinjemed

tidensidealomplanmässigtbyggande ochmodern

komfortvaralla husenlikadana ochrymdeelektrisk

spis, kylskåp och rostfri diskbänk.

Eunktionella

(12)

plasttapeter och arbetsytor, badrum med samlade

funktioner och separata utrymmen för tvätt och uppvärmning kompletterar bilden av en ultramo¬

dern bostad (fig. 6).

Förhoppningarna på Svaningens attraktionskraft

varstora: ”Genomattbygga modernt förmedlades

visioneromlivskraft ochexpansionsförmåga,som

förhoppningsvis intebara skulle få folk att stanna

kvar utan även flytta in” (Nyberg 1992:132). Och

underettparintensivaåriövergångenmellan fem¬

tiotal och sextiotal skeddeenbetydande inflyttning

idessanyahus,mengenomströmningenvarockså

hög. Skogsarbetarlivetskaraktäravtillfällighetoch

rörlighet förändrades intedär.

Detsomvar”nytt” med skogsarbetarbyarnavar

kvinnorsnärvarosomkvinnor,intesomanställda.

Nulagadesmatenåterigenvid enskildaspisar,men

av”rätt”person-på rättplats. Hade kvinnan dess¬ utom ettparsöner i skogsarbete blev detettstyvt

jobb attförse dem med matsäck, kaffe och kvälls¬

mat.Samtidigt fråntogs honsinfunktionsomsmå¬

brukare, och andra arbetstillfällenvardetontom

i skogsarbetarbyarnas närhet (Fiebranz 2004:61). Inteförrän kvinnorna ficktillgång till bil ändrades detta förhållande. Därför innebar1950-talets

skogs-arbetarbyar tillenbörjanenförnyad skärpningav

gränsen mellan kvinnligt och manligt, offentligt

ochprivat.^

Sigrid Karlssons

nylonrock

Under första hälftenav1900-talet genomgick alltså

skogsarbetetstoraförändringar vad gällerorganise¬

randetavboende ochmathållning. Aenasidan har

utvecklingen gåttmotdet stabila och hemlika,som

kronstugor och senare skogsarbetarbyar. Å andra

sidan har dettillfälliga och flexibla drivits till sin spetsimobila baracker, både på medar ochiform

av monteringsbaracker och barackbyar. Kockorna

har funnits medibägge sammanhangen, åtminsto¬

nevidstörredrivningar.Derasbetydelsesomkvin¬

norharvarit i fokus iden härartikeln; hur deras könstillhörighet blivit betydelsebärandei vissasam¬

manhang och osynliggjorts i andra. Jag vill här avslutningsvis betona att kockornas strukturella

FIGUR6:Trotsnärheten tillskogenuppfördesskogsarbetarbynSvaningensomelementhus med

aluminiumfasader. Invändigtvardefulltmoderna bostäder. Härkundenuden individualiserade

mathållningenåterupptas, menutfördihemmet, avkvinnan, till skillnadmottidigare. Ordningen

varåterställd,ellert.o.m. inskärpt: kvinnan hänvisas nu meruteslutande till hemmets vård,

eftersomsmåbruketförsvunnit, foto:EvaNyberg,jlm.

(13)

underordningintenödvändigtvis innebarattdevar

olyckliga och kändesigutnyttjade; de flestavittnes¬

mål talar ju om motsatsen. Det är i själva verket

där som pudelns kärna ligger: i det individuella

producerandetav normalitet och ordning återska¬ pasockså maktens strukmrer. A andra sidan fanns

det såmycketmerautöverdetta,som urindividens

perspektiv teddesigmycket viktigare. Som exempel pådetta villjagtillsistberättaenhistoriaomSigrid

Karlssons nylonrock.

Sigrid och Ida Erikssonvarkockor ungefärsam¬

tidigt,isammabygd, och de kände varandra. Den vinterSigridvariAndersmyrkojan befannsigIdai Rismyrkojan och de brukade åka skidor tillvaran¬

dra över skogen. Det var roligt att inte bara ha

karlar att prata med, förklarade de. Annars var

karlarnabra, detvaringen som vardum eller så,

enligt Sigrid.När jagfrågaromdet ärnågon som

honminnssärskiltväl, sägerhon kockbasensnamn

och hävdar att de bestämde båda, ingen mer än

den andra. Ida talar om tidsstudiemannen som

”bas” och säger frankt att hon ljög för honom,

likamycketsomkarlarna gjorde det. Båda berättar historierom tjuvskjutna älgar, knapp men begyn¬

nande konsumtion, en mängd olika arbeten - i

skogen (plantsättning, kottplockning, frösättning, bärplockning), på bageri, på vårdhem, påegetsmå¬ bruk och som kocka åt militären eller sågverket.

Framförallt berättar deommänniskor demöttoch

historierkring dem. Sigrid avslutar medattberätta

atthon brukade hasigenvitnylonrockiarbetet somkocka.Detsågbraut, tycktehon, och denvar

lättatt tvätta. Annars tvättade man inte, tillägger

hon(Eriksson, I/Karlsson, S. 2004-12-17).

I minmening är nylonrockenensymbol för de

idealsom lades ned iidén om en anställd hushål¬

lerskaiskogens boende, och den står ocksåipro¬ portiontill livetsomlevdesiskogskojanikvinnor¬

nasberättelser. Endel, men en liten del,ur deras

perspektiv (fig. 7).

MariaAndersson disputerade2003avhandling¬

enArf^ets/ös^et ocharbetsfrihet-moral, maktoch

motstånd, vid Etnologiska avdelningen, Uppsala

universitet. För tillfället arbetar hon med projek¬

tet ”Omhändertagandets historia -anstalten som

kulturarv”åtJämtlands läns museum,tillsammans

med Mikael Eivergård ochVeronicaOlofsson.

maria.andersson@hutb.se

FIGUR7:IdaEriksson med”sitt” kocklag, Rismyrkojan 1941-1942.- ”Vi blevsom enfamilj" (Kindberg

1984:175^. Skogshuggarna kom från Gullboviken, OcksjönochStrångsund. Tidsstudiemannen, från Karls¬

hamn,sitter ifrämre raden, z:afrån höger. Gardinernaibakgrunden harIdasytt,av samma tygsom

till kockburensdraperi, foto: jlm.

(14)

Noter

1. Sehttp://www.raa.se/arkeologi/skog.asp

2. Se Rolén 1990:491,Magnusson/Mogren 1997,Johansson

2002.

3. Ibland användes detextrautrymmettillförmannen istället,

vilketantyderatt ettliknanderesonemang omavskiljande

hadegåttattföra med klasssomförklaringsgrund.

4. Undantag härvidlagärtex.Rindberg 1987, Ekman 2002, Persson2001.

5. Själva prefixet ”manlig” antyderattvihär harattgöramed

enkönsmässig anomali, jfr kvinnliga poliser(Åse2000). En

liknande diskussion omkockeller kocka förs i Ojaniemi

1997-6. Förendiskussionomfeminiseringenavmindre arbetsföra

män,seAndersson2003:33.

7. Enannanskogsarbetarby bestod medettundantagavfinska

invandrare.Därarbetade kvinnornaiskogen medsina män

medbarkning och kvistning,menienstakafall också med motorsåg. Jaghoppas kunna återkomma till dettaiett annat

sammanhang.

Käll- och

litteraturförteckning

Otryckta källor:

Intervjuer(utskrifter hos författaren/JLM): Backman,E.:2004-10-07 Johansson, A.:2004-10-14, 2004-10-25. Eriksson, 1./ Norberg, B.:2004-10-14. Eriksson,I./Karlsson, S.:2004-12-17. Nilsson, A.:2005-01-20 Svensson, S-E.: 2005-01-08.

Objektsbeskrivningar från Skog och historia, Jämtlands län.Se

också:http://www.raa.se/arkeologi/skog.asp

Andersson, Maria,2004,”Skogensommodernitetens arena”. Opubl. rapport, Jämtlands läns museum/Länsstyrelsen i

Jämtlands län.

Hultmar, Inga-Britt,2002,”Livetsomkocka”. B-uppgift,etno¬

logi, UmeåUniversitet.

Ojaniemi, Maarit, 1997: ”Skogsarbetarkockor: arbetsliv och yrkeskultur”. D-uppsats, etnologi, Umeåuniversitet.

Tryckta källor och litteratur

Andersson, Maria,2003,Arbetslöshet och arbetsfrihet. Moral,

makt och motstånd.

Ekman,Ann-Kristin,2002, ”Medskogensomram”. Periferins

landskap. Historiska spår och nutida blickfältisvensk gles¬ bygd,utg.Ella Johansson (s. 29-56).

Fiebranz,Rosemarie,2004,”Arbetets platser-omkönade

för-ståelseravindustrialismensrum:Per-Albintorpen,

skogsarbe-tarbyarna och förändringenavskogsbygdens

genusarbetsdel-ning”. Tankar ochtexter.Omindustrisamhällets kulturarv

iVästernorrland,utg.Cecilia Trenter,(s. 57-63).

Hirdman, Yvonne, 1988, ”Genussystemet- reflexioner kring

kvinnors sociala underordning”, Kvinnovetenskaplig tid¬

skrift3(s. 49-63).

-2001,Genus-omdet stabilasföränderliga former. Hjelm, Jonny,1991,Skogsarbetarna och motorsågen.Enstudie

avarbetsliv och tekniskförändring.

-1994,”Tayloriskogen”, Dagsverken,utg.A. O.Johansson

(s.164-193).

Johansson, Ella,1994,Skogarnas friasöner.Maskulinitet och

modernitetinorrländsktskogsarbete.

-2002,”Inledning”,Periferins landskap. Historiska spår och

nutidablickfältisvensk glesbygd, utg. Ella Johansson(s.

7-28).

Jönsson, Lars-Eric&Svensson,Birgitta,2005,”Ord på vägen”,

/industrisamhälletsslagskugga.Omproblematiska kultur¬

arv,utg.Jönsson & Svensson(s. 8-24).

Lundström,Catarina,1999,”Attgå övergränsen”, Skilda värl¬

dar.Omkvinnligt och manligtiJämtland och Härjedalen

under350år,utg.Kilander, Svenbjörn&Lundström,Cata¬

rina(s. 145-169).

Löfgren, Orvar, 1982, ’”Kvinnfolksgöra’-omarbetsfördelningi

bondesamhället”, Kvinnovetenskapligtidskrift3(s. é-14).

Lööw,Kjell,1985,”Skogsmuseet”, Västerbotten2(s. 76-122). Magnusson, GertSc Mogren, Mats, 1997,”Ängersjö-akade¬

min iskogen. Enberättelseomhistoriemedvetande,

över-levnadsstrategier och forskning mednyaförtecken”,Meta

I(s. 32-45).

Nyberg, Eva,1992,”Från koja till skogsarbetarby-ettskogsbo¬ lags boställeniSvaningen”, Bebyggelsehistorisk tidskrift24

(s.127-142).

Persson, Bo,2001,”Changingsex, changing gender. Lumber¬ jacks, Female Cooks and Occupational Safety”, Work Life,

WorkEnvironment and WorkSafetyin Transition, utg.

AnetteThörnquist (s. 105-123).

Rindberg, Lo (red.),1982, 1984,1987,Hårdvarstriden. Arbe¬

tarminnenfrån Bräckebygden, del I-III.

Ristilammi, Per-Markku,1995,”Optiska illusioner-fetischism

mellan modernitet ochprimitivism”, Kulturella Perspektiv

3(s. 11-20).

Rolén,Mats &Thomasson, Lars, 1990,Jämtlands ochHärje¬

dalens historia1880-1980 V.

Salomonsson,Karin, 1998,Fattigdomens besvärjelser.Visionä¬

raideal ochvardagliga realiteterisocialt arbete.

sou 1933:38: Kungliga socialstyrelsens utredning och förslag

rörandeförbättrande avskogs- och flottningsarbetarnas

provianterings-och matlagningsförhållanden under vistel¬

seniskogarna.

kse,Cecilia,2000,Maktenattse. Omkropp och kvinnlighet

ilagensnamn.

(15)

The

feminine

touch - the

cook

enters

the

logging hut

By Maria

Andersson

Summary

This articleexplores the narratives of gender and

modernity which canbeinferred from the spatial

organisation of lumberjacks’ hutmentsinthe first

half of the 20th century. Differentiation of the

dwellingspace,functionalsegregation andsepara¬ tionof thesexesindicate theimpactof

profession-alisation,hygiene and civilisationinthe contextof

thelogging hut. Thisismostclearlyapparentfrom the centralplanning, whereasin practicethese ele¬

mentswere more fragile.In the early days of log¬

ging work during the 19th century, eachman did

hisowncooking.Duringthe 20thcenturytheprac¬

tice of men cooking in the logging hut became an anomaly, resolved by the introduction of the

female cook and with her “the feminine touch”

-cleanliness, morality andahome-like atmosphere.

Despite central movesfor professionalisation and

insistence,by lumberjacks and cooks alike, onthe

neutralpositionsof gender, the cook continuedto be primarily defined as a woman, which in itself

impliedcertainconsequences. Hencethe paradox

that gender came to signify nothing because it constituted the entireframe ofinterpretationand thus meant“everything”.Inthis articleanattempt

is made to apply a gender theory perspective to

changesinloggers’ accommodation andtotraceits

evolutionup until the “lumberjack villages” of the

1950S,inwhich thewoman, onceagain, isrespon¬

sible for the man’sfeedingarrangements.Orderis

thus restored,or even instilled, thewoman ofthe

lumberjack household now beingmore explicitly

detailed for domesticactivity,following the disap¬

pearance of her previous occupation with small¬ holding.

References

Related documents

I Badakshan har man upprättat 195 platser för valregistrering och en viktig uppgift för Marcus och hans medarbetare är att få ut personal och material till

Där var han bland annat en av de an- svariga för flytten av centralkontoret från Peshawar till Kabul, varvid han därför har stor erfarenhet av att arbeta

De förlängda trådarna kan också vara en god hjälp för att hålla samman och dra ihop revan... resultat som gör det omöjligt att upptäcka revan med

Eleverna förväntades ha kunskap om när man använder stor bokstav, men det var tydligt, eftersom flera av eleverna frågade mycket, att det fanns en grupp elever som inte hade förstått

Det var inte särskilt svårt: jag klarade rör och andra attiraljer samt vätskors och gasers inre frik ­ tion; tjugifemöresingenjören tap ­ pade häpet hakan och

(Författare: Inger Källander. Illustratör: Anna Helldorff. Förlag: Pärspektiv förlag) Fotografierna publiceras med tillstånd av Matt Cole, en brittisk naturfotograf, och

Den här studien handlar om hur pappor, med erfarenhet av kriminalitet och/eller missbruk, konstruerar socialtjänsten och erfarenheter av bemötande samt vilka strategier

Avslutningsvis skulle jag vilja göra några korta reflexioner kring detta eftersom jag hoppas att någon liten rest skall bli kvar och förhoppningsvis bilda embryo till