Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Maria Andersson
Title
Den ordnande handen – kockans intåg i skogskojan
Issue
49
Year of Publication
2005
Pages
23–36
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Den
ordnande handen
-kockans
intåg
i
skogskojan
av Maria
Andersson
Inledning
I den här artikeln utforskas vilka berättelser om
genus och modernitet som kan utläsas ur
skogs-arbetarkojans rumsliga organisering under första
hälftenav1900-talet. Differentieringenavbostads¬
ytan,särskiljandetavfunktioneroch isärhållandeav
könensplatservisarhur professionalisering,hygien och civilisation får genomslag i skogskojans kon¬
text.Tydligast sker dettaiden centrala planeringen,
ipraktiken hade dessa inslagen merbräcklig karak¬ tär.Artikelnutgörett försökatt tillämpaett köns-teoretiskt perspektiv på förändringari skogsarbe¬
tetsboende, ochföljerdet sistnämnda framtill de
s.k.skogarbetarbyarna på 1950-talet.
Bakgrund
Under hösten2004genomfördesettprojektisam¬ arbete mellanlänsstyrelsen och länsmuseetiJämt¬ landslän:”Skogensommodernitetens arena”. Det
varett försökatt gåvidare med det material som
produceratsidet omfattande projektet ”Skogoch
Historia”(s&h),varsverksamhetihuvudsak består
avattinventeraskogsmark förattkunnaregistrera
kulturhistoriskalämningarochfornlämningarsamt berättelserkring dessa.'
Med hjälp av s&h:s objektsbeskrivningar av
skogskojor, ettfåtal intervjuer samttidigare forsk¬ ning, framförallt iAngersjöprojektets regi,^skrevs
enrapportmedsammatitelsomprojektet. Förelig¬
gande artikel är baserad på denna rapport, med några smärre kompletteringar från en
industri-historisk dokumentation som Sundsvalls museum
utförde under2005.Denberör således främstJämt¬ lands och tillenviss del Västernorrlands län. Men jag har också använt en statlig utredning, vilket
gör attdet regionala perspektivet kompletteras av
ettnationellt, förattfånga centraliserandetenden¬
ser. Artikeln behandlar förhållanden under tiden
1920-1960, medfokus på perioden 1930-1950-tal.
Intentionen ärattbeskriva någrakulturellapro¬ cesseriomvandlingenavskogsarbetarens boende¬
miljö och arbetsvillkor,processer somberörteman
som modernitet och genus. Den övergripande
ramenför artikelnärhur boendetiskogenföränd¬
ras övertid under första hälftenav 1900-talet.
Permanens och mobilitet
Skogsarbetet,somdet utformadesunder den indu¬
striellaeranmedstartpå1850-talet,varettsäsongs¬
arbete medlånga vistelseriskogen under enkla för¬
hållanden,i skogskojor. Detorganiserades iform
av ett entreprenörssystem, som passade väl in i
lokala sociala relationer: En körare tog på sigen
huggning åt ett bolag och anställde i sin tur så
mångahuggaresombehövdes.Körarenvaroftaen
äldresläkting till huggarna. Arbetslagen kom där¬ med attbeståavsocialttätt sammanknutnagrup¬
per.
Å
andra sidan fanns ”bolackarna”, de ”lösa”arbetarna som vandrade från huggning till hugg¬
ning.Ibland följde deettvisstbolag, däravnamnet
”bolackare”. Det fanns alltså både inslag av per¬
manens och mobilitet; bygdens sociala relationer
fannsi viss månrepresenterade,menkontextenvar
en annanoch de sociala skillnaderna tonadesner.
Den kringvandrande arbetskraften stod också för någotannatän bygdens ideal: en frihetsom kom
attsymbolisera-och mytologisera -skogsarbetet
förlångtid framåt(Johansson 1994).
Det som sker under tidsperioden 1920-1960,
stegvis och med stora lokala variationer, är en
omvandling från säsongsarbete till helårsanställ-ning, en förbättring av bostadsförhållanden och
hushållningsamt enyrkesmässigorganisering och
professionalisering, om man ser detur en facklig
ocharbetsmiljömässig synvinkel.Menur en annan
synvinkel kan också iakttas hur man, i takt med
modernitetens genomslag, tar avstånd från det ”fria”rörliga skogslivet, medsittegetsättattorgani¬
seraboendet, förattiställetsträvaefterenkontrol¬
lerad,standardiserad, genomlyst och avmystifierad
tillvaroiskogen. Konkreta exempel ärstandardise¬ ringenavkojorna,experimentmed arbetsstudieri
skogen, införandet av gemensamma
skogsarbetar-hushåll och försöket med skogsarbetarbyar: steg
på vägen mot en ”industrialiserad” skogsarbetare
(Hjelm1994,Fiebranz2004,Nyberg1992, Persson 2001).
Manligt och kvinnligt
-ett nytt
genuskontrakt?
Männen skötte sin egen hushållningi skogsarbe¬
tets inledningsskede och närmare 70 år framåt,
frånca1850-1920. Varochenhadesin egenstek¬
pannaochsin egenkaffepannaoch lagade maten individuellt. Detta kantesigmärkligturettnutida
perspektiv, men även om gränserna mellan vad
som ansågsvarakvinnliga och manliga sysslorvar
tämligen klaravaröverskridandenavdessagränser
legio, inte minstbland kvinnorna (Löfgren 1982,
Lundström1999). Dåmännenvarborta på skogs¬ arbete utförde kvinnorna ”deras” sysslor hemma
på gården. Tanken på att männen genomförde
”kvinnors” sysslor i sin enkönade miljö blir där¬ medintesåiögonenfallande.Justattmiljöernavar enkönadevar avbetydelse: genuskategorierna, det som räknas som ”manligt” och ”kvinnligt” får en
skärpt betydelsei närvaroavsinmotsats(Hirdman
1988; jfr Hirdman 2001:65). Ur detta perspektiv
medförde därför införandetavkockanentydligare
gräns mellan manligt och kvinnligt än vad som
tidigarevaritfallet. Detsom urettperspektiv kan
tesigsom enblandningavkönen kan alltsåur ett
FIGUR i:Den enkönademiljösomskogsarbetet länge utgjordevar”oproblematisk”ur engenusaspekt. I
bildenscentrumstårforstmästare Sigvard Arbman, Alanäset (1879-1964).Detråderingettvivelomatthan ärhuvudpersonenidetta sällskap, hans kroppshållning signalerarensjälvklar auktoritet.Yttreattributsom
förstärker denna auktoritetärvästenochklockkedjan,somgörssynliggenomattArbmanstopparhanden
i västfickan. Den långa överrocken signalerar också välstånd, menjustdet attributet användes också
avbolackarnasom ”vandrandesängkläder” (Johansson 1994:119). Fkraavmännenhållersina piporväl
synliga för fotografen. Pipanvarettteckenpåattmanblivitman,och överlämnades vid konfirmationen
tillsammans med andra bevispåmanlighet såsom snusdosa och kostym (Kindberg 1982:71).
foto:Nils Thomasson,Jämtlands länsmuseum(jlm).
annat snarare ses som ett fastläggande avkönens
rätta platser, vilketintevarnödvändigt ide
enkö-nade miljöer som uppstod vid männens säsongs¬ visafrånvaro. Den frånvaron innebarför männen
ett provisoriskt boende i skogskojor och senare
baracker(fig. i).
Skogens byggnadsskick
Kojor
och kojliv
Deenklakojorsomanvändes tillenbörjaniskogs¬
bruketvar avmycket skiftande beskaffenhet. Ofta
hade dejordgolv och iblandvardemerellermin¬ dre nergrävda i jorden eller byggda mot en sten.
Detvarresvirkeskonstruktioneravklenarevirke,till
exempel gärdsgårdsstörar och/eller kluvna stockar,
ofta stybbade med jord. Det är den här enklare
typen avkojorsombenämnskolarkojor. De hade
eldstaden videnagaveln, mestadels placerad utan¬
försjälva kojan.De något störrekojornasombygg¬
desavtimmermedeneldstad,eneldpall, i mitten
kallas eldpallkojor. Även om dessa kojor byggdes
av stockar var de inte alltid timrade och därför
dragiga. Först på 1920-talet börjademan lägga in golvikojorna (Johansson1994:94f., Rolén1990:61 f.. Kindberg 1982:76). Dåpågick också en debatt
kring bostadsfrågan med förslag om standardise¬
radekojtyper,isamband med tankarom en gemen¬
samhushållning ikocklag medenanställd hushål¬
lerska eller kocka. Detta genomfördes mer eller
mindre genomgående från 1930-talet och framåt, med enexpansivperiodunder fyrtiotalet med kri¬
gets stora brännvedshuggningar (Persson2001). Urdenrumsligaorganiseringenavde standardi¬ seradekojorna kanvi läsaaspekteravmodernitet ochgenusrelationer. Detblir dåentolkning påen
strukturellnivå,ensökandeanalyssomkan öppna
förendjupare förståelseavdet tillsynessjälvklara:
ettpraktisktsättattordna boendetiskogen.
En stor del av folkhemspolitiken och den soci¬
ala ingenjörskonsten kom att manifesteras i tan¬
karkring boendet. Boendet skulleförverkliga det moderna projektet på alla nivåer, ”höja” folket
urmisäroch fattigdom. Skogsarbetarnas bostäder
komifokus relativtsent, enbitinpådetnyaseklet. Detvarbland andraprovinsialläkaren Adolf
Hass-ler, Frostviken, som väckte frågan, genom att ta uppkojornas dåliga standard ietttalår1907. Det
kom sedan att dröja innan några konkreta åtgär¬
der vidtogs. Ett första steg var att arbetsgivaren fick ansvar för bostäderna i och med skogs- och
flottningshärbärgeslagen 1919. Ytterligare ett steg i denna centraliserande riktning togs i och med
1933 års utredning, som i folkhemstidens anda
behandlade skogsarbetarnas matvanor och hygie¬ niska förhållande (Nyberg 1992:130, sou 1933:38, Rolén1990:62).
De standardiserade ritningar sompresenteras i sou-utredningen från 1930-talet innebar en diffe¬
rentierad användning av bostadsytan, på ett sätt
som skiljer sig från eldpallkojans princip. Enligt
etnologen Ella Johansson hade var och en sin
privata sfär, sin ”tårtbit” av utrymmet i eldpall-kojan,med vidhängande rättigheter och skyldighe¬
ter.Detvarmillimeterrättvisansprincipsomgällde, en långt driven egalitet och individualitet som av
Johansson liknats vid ensamhälleligorganisering.
Det innebar därmed en förändring av den mer
hushållsliknande struktur som rådde i de mindre
kolarkojorna, vars invånare ofta kom från samma
hushållpåbygden (Johansson 1994:107f.).
I den moderna skogsarbetarkojan, enligt sou:s
förslag, fannsett gemensamttorkrum,gemensamt
matbord och inte minst, en gemensam mathåll¬
ning. Kojan blev således indelad eftergemensam¬
mafunktioner,inteefterprivatasfärer, någotsom
kännetecknarbyggandet under modernitetenöver¬
huvudtaget. I många fall byggde man till de nya
utrymmen somkrävdes förenmodern, differentie¬
radrumsanvändning,somenförlängningav
bräd-panel på den befintliga, timrade huskroppen (s&H 9004,1921).Deså kalladekronstugorna,sombygg¬
despå1920-talet, hade till exempel oftaen sådan
tillbyggnad.
Baracker och
barackbyar
På 1940-talet började små rastkojor på medar att
användas iskogsarbetet.Devarintebredareän en
timmerdoning och kunde därför lätt fraktas med
häst(Johanson A. 2004-10-25, Fijelm 1991:60, s&h
8161).Dessakojor pekariennyriktning för skogs¬
arbetarkojan - det mobila boendet. Skogsarbetet
ägdeju rum som punktvisainsatser, och närman
varklar med en huggning flyttades arbetet till ett
nyttskifte,nästa säsong. Kojorna,somjublevmer
ochmerpåkostade och husliknande, blev därmed utan funktion. Förmodligen var det därför som BHT49/2005 FRÅNSLOTT OCH KOJA 25
FIGUR 2:Barackbyn iJäppstad, Offerdal, uppfördes förenstorhuggningåtsca 1954. Manhade en mobil barkmaskinpåplatsen,ens.k. Sundmaskin. Virket transporterades med traktor, och
privatbilismensintågåskådliggörs tydligtpåbilden, foto:BertilBergström,jlm.
man började tänka i termer av mobila enheter,
baracker-somettledirationaliseringen. Urskogsarbetarens synvinkel innebarövergång¬
enintealltidnågonförbättring. Agaton Johansson
säger attföregendel kan han inte begripavarför
mangjordesigavmed devarmakronstugorna och
övergick till baracker. De var kalla och dragiga, transporternagjorde att fogarna glesnadei träpa¬
nelen ochisoleringen omfördelades eller läckteut
(Johansson, A. 2004-10-14). Barackerna var ofta
monteringsbara, byggdaisektioneravträpanel eller
byggskivor.Ettexempelsomregistreratsavsschär
en tjugomannabarack från 1950-talet. Den mäter
10,5 X5,6 meter ochär 4 meterhög, belagd med
plåttak och placerad på grundstenar. Baracken har invändigttrerum, enmanskapsdel,enköksdel och
ettmindrerumbredviddenna, med all säkerheten
såkallad ”kockbur”, ett avskiltrum eller avbalkat
utrymmeåtkockan.’ Barackenärutrustad med två
järnspisar, eniköket ochenimanskapsdelen. Ett
likaså monteringsbyggt stall med plats förtrehäs¬
tarstårintill, också det medplåttak (s&h 9002).
Barackerförekom delssom enstakabyggnader,
dels som hela byar - barackbyar. Det fanns då
separatabarackerför boende respektive matsal och
kockans bostad.Denmodernadifferentieringenav
bostadsytan har alltså här drivits ett steg längre,
till att gälla olika byggnader med skilda funktio¬ ner. Eördelen med dettavargivetvisattmankunde
anpassa antalet baracker efter storleken på driv¬ ningen,ochattmankunde användasammabarack¬
er påolika drivningar.
En barackby användes vid sca:s stora drivning iJäppstad, Offerdal, i954“55 (fig. 2). Byn bestod
av fotot att dömaavminst tre baracker, förutom
matsal och kockabostad.Tvåkockor fannspåplats,
varav enverkade hasindotter med sig,vilketinte
varalltförovanligt. På enbild porträtteras alla tre
mot bakgrund av ett nytt inslag i skogsboendet:
de glänsande nya bilarna. Fototär också rubrice¬
rat som ”Fordon, bil”(fig. 3). Påett motsvarande
sätt har kvinnors roll i skogen osynliggjorts eller
behandlats bristfälligt i forskningen.'* Därför ska
vi nu fördjupa oss i en genusaspekt på koj- och
skogslivet.
Hushållets återkomst
Ella Johansson skriver om ”det nogsamma und¬
vikandetav hushållsliknande strukturer” i eldpall-kojan och en därmed vidhängande, långtgående
individualism och millimeterrättvisa. Gemensam¬
ma aktiviteter som grötkokning, ved- och vatten¬
hämtning gick på turordning, ofta på mycket
for-maliserade sätt. Atttjäna andra varsåledes något laddat, vilketJohansson, med stödi Gilligan, tol¬
karsom att en rättighetsetik tillämpades och där¬
med ett undvikande av en (kvinnlig) omsorgsetik
(Johansson 1994:70 ff.). Det kan ocksåvara fråga
om enspecifik arbetsdelningsomkan ha”avkönat”
arbetsuppgifterna; genomformaliseringen blev de
traditionellt kvinnliga sysslorna transformerade från detprivatatill detoffentliga.
Ändå
varmännen tvungna attutföra arbetsuppgiftersompå bygdenutfördes av kvinnor. Dessa gränsöverskridanden
av könens platser och arbetsuppgifter kan sägas
varaettarvfrånenförindustrielltid, alternativten
nödvändig anpassningefter levnadsbetingelserna,
specifikt för nordsvenska skogsbygder (Johansson zooi).Ivilketfallsomhelst verkar detsomattden
tilltagande moderniseringen under första hälften
av 1900-talet gjorde att gränserna mellan könen
skärptes och gränsöverskridanden ogillades (Pers¬
son2001). Därmed blev de matlagandemännen i
skogskojanenanomali.Itidens andadöptes denna
anomali till irrationalitet. Detansågs inte rationellt
att var och en stekte sitt eget fläsk. På ett mot¬
svarande sätt blev blandningen av verksamheter
FIGUR3:EndelavarbetarkollektivetiJäppstadiPorträttavtrekvinnor? Eller ”Fordon: bil”,som
rubriceringen lyder?foto:Bertil Bergström,jlm.
något”orent”: sovande, ätande och skötselavverk¬ tyg, torkande av kläder o.s.v. på samma plats (på
och runt britsen) betraktades också som irratio¬
nellt och ohygieniskt, ett annatledord för tidsan¬ dan.Däravföljdeensepareringavutrymmenaefter
funktion och ettskiljande av privat och offentligt
genomprofessionalisering-bådeifrågaom
skogs-arbetarens yrke och det yrke somvinu skadisku¬
tera närmare: kockans.
Kockan -kvinna eller arbetskamrat?
Jagvill hävda att 1930-talets införande av gemen¬
sammaskogsarbetarhushåll blevenlösning på den
könsmässiga anomalin med män som tar hand
om sig själva, men med rationaliteten, hygienen
och professionaliseringen som legitimering. Hus¬ hållet återinförs i kojan, med en kocka, en kock¬
far och alla ”sönerna”. Familjemetaforen har ett
inslagavborgerlig familjeideologi och kanåterfin¬
nas på andra samhälleliga instanser vid den här
tiden (Salomonsson 1998:50 ff.).
”Kockfar” var denna familjs överhuvud, ingen
tvekanråderom den saken:
Till hushållsföreståndare eller ”kockfar” utses vanligen
någonhärför lämplig och intresseradmatlagsmedlem. Vid
viktigarefrågors avgörande har denneattsamråda med de
övrigahushållsmedlemmarna. I hushållsföreståndarensupp¬
gifter ingåratttill billigaste prisanskaffaproviantoch hus-geråd, anställa hushållerska, sköta hushålletsbokföring och utdebiteringen på hushållsmedlemmarna,attefter samråd
medhushållerskan bestämmaveckomatsedeln,atttillse,att
kosthåll,serveringoch ordningi övrigt ärtillfredsställande
m.m. Han skall med andra ordvara hushållets allti allo.
Påhansgoda omdöme och förmågaattgörafördelaktiga
inköpsamthushållerskans duglighet beror detekonomiska
resultatet(sou 1933:38,s.44).
Bisatsen ”samt hushållerskans duglighet” antyder
att hushållerskan också hade en viktig position i
kojan. Iuppsatsen ”Livetsom kocka” finns också
flera uttalandensom talar föratt kockan hade en
respekterad ställning. När männen intervjuasomsin
synpåkockan (som kvinna) nedtonaskönetsbety¬
delse, kärnfullt sammanfattat i uttalandet: ”Hon
vakvinn å hävaintna.” (Honvarkvinna och det
varingentingsärskilt meddet.) (Hultmar 2002:15)
Iställetframhävdes hennespositionsom en accep¬ terad medlem i arbetslaget. Frågor omvad könet
kan haspelatför roll bemöts med påpekandenom
hur”socialt” detvarikojan,attmanintevarnågra
”vildar” (Ibid.: 15, 18).
Detvar en oskrivenregel i kojan att man inte
hade kärleksaffärer med kockan, berättarAgaton
Johansson. Han instämmer i min fråga om man sågkockorna mer som arbetskamrater, och tilläg¬ gerattskogshuggarna och kockan åkte skidoroch fornerpåbyn på dans tillsammans(Johansson,A.
2004-10-14).
Från kvinnornas håll framhålls också det kon¬ fliktfria förhållandet tillmännen,hurbradet fung¬
eradetrots attman var ensamkvinna.Manvarrädd
om kockan, ”såg om” henne och ville inte mista
henne (Hultmar 2002, Eriksson, I./Norberg, B.
2004-10-14,Karlsson,S.2004-12-17,Persson2001).
”Ida Eriksson”ärettfingeratnamn.Hon ärockså
denpersonjagvill tillägna den härartikeln.
EllaJohansson diskuterar den gängsebilden av den ”tuffa” kockan, den starka och manhaftiga kvinnansom satte männenpå plats, och menar å
enasidan att(de norrländska) kvinnornahade en
starkposition,avtraditionochikraftavsin mino¬
ritet,menattde åandra sidan ocksåvarsårbaraav
just samma anledningar. Johansson tolkar tuffhe¬
ten somettsvarpåjustdennaambivalentaposition
(1994:133, 139). Detfinns skäl attvaratveksam till
förklaringenattstyrkan skullesitta i
minoritetspo-sitionen, i synnerhet om det gäller en strukturellt
underordnad grupp. Den påstådda tuffheten kan lika gärna vara ett svarpå männens jargong, fast det ideras öron”låter fel” då det kommer frånen
kvinna.
En deluppgifter tyder påattkvinnornaagerade
mot varierande grader av sexuella anspelningar,
vilketvisarsig i Hultmars intervjuer förstefter en
stunds samtal: ”Sexuellaanspelningar, trånadefter kockans gunst, frieri med mera varinte ovanligt”
(Hultmar 2002:6, Johansson 1994:139, Ojaniemi
1997).
Även
imina intervjuerskymtarenattraktionför kockan fram, även om den aldrig omsattes i handling.
Blicken och kockan
Kockans plats ikojan ellerbaracken avskärmades alltså rent fysiskt,antingen i ett”eget” rum, d.v.s.
köket eller matrummet, eller med en avbalkning
av något slag, ibland kallad ”kockburen”, belägen
intill köket: ’”Buren’ innehöllensängochettlitet
bord ochibästafallettskåpför personliga saker.”
(Hultmar2002:10, se även Ojaniemi 1997, fig. 4)
Självaavbalkningen gick inteändaupptill taket och
inte heller ned tillgolvet. Iblandvar den gjordav
pappeller bestod baraavettdraperi(sou 1933:38).
Ida berättar attkockan hade ett ”litet, litetkyffe”
och beskriver hur honlåg på kvällarna och hörde
männens historier och ljudet av filande på verk¬
tygen genom den mnna väggen, som var öppen
upp mottaket. (Eriksson, I. 2004-10-14, Kindberg
1984:175, jfrKindberg 1987:173)
Den funktionella aspekten iattha dessa bräck¬
liga anordningarvarattvärmenskullekunna cirku¬
lerafrittirummet.Mendet fanns ocksåensymbo¬
liskaspektisjälva”avbalkandet”. Vadvardetexakt
somkockanskullebeskyddasmot.^EllaJohansson
skriveromden bortvikande blickensomförutsätt¬
ningför integritet ikojan. Detvarinte tillåtet att
betrakta varandraivilkasituationersomhelst,skri¬
ver hon. Men det skyddet gällde uppenbarligen
intekockan.Johansson återberättarenepisod där
denkvinnliga kockan helt sonikasägertillmännen
attvändasig om,varpåhonkläravsig(Johansson
1994:100f., 138).Deträckerintemedattlita tillatt
blickengår nertillgolvetavsigsjälv, sommännen emellan.Däravde iblandbräckliga avbalkningarna.
villjaghävda: deras syftevarattavvärjablicken. Blicken blir problematisk i moderniteten där¬ för attden börjar uppfattas som ett sinnesorgan, inte en mekaniskprocess. Etnologen Per-Markku Kistilammi beskriver den moderna, fetischistiska blicken så här:
Problemetvoreinteettproblemomblickenvar enoskyldig, igrunden mekaniskprocess.Iställetärdet blickensom
berö-ringsorgansomförorsakar problemen. Blick jämställs med
beröring och blir till något som smutsarned (Ristilammi 1995:17).
Blickeniskogskojankan tolkasurdettaperspektiv,
som en omladdning av blickens betydelse i det
moderna samhället. Den fetischistiskablicken är
ettfenomensomhörnärasammanmedenmycket
specifik delavdet modernasamhället, denmanlige
flanör ur borgerskapet som blev en figur i
1800-taletsstorstadsgalleri.Detutesluterinteattblicken kunde haen motsvarandebetydelse ocksåiskogs¬
kojan, i synnerhet om man erkänner skogskojan
som ettmoderntrum.
Historier om överträdelser stärker antagandet
FIGUR4:Eniscensättningav en ”kockbur”, utställd påhembygdsgårdenRommen,Mörsil.
Avberättelsernaattdöma varkockburarnaintelikafullaavprylarsomdenhär;
alltvarju tvunget atttransporteras uppiskogen.Detgerändåenuppfattning omstorlekenpådetegnautrymmetsomkockburenutgjorde.
FOTO:RosemarieFiebranz.
om blickens betydelse. I uppsatsen ”Livet som
kocka” återberättastvåhistorierkring detta. Enav
de intervjuade kockorna berättaratt hon enkväll
fick höraen avpojkarnasägaatthan skulle viljase
närkockan kläddeavsig.Deandra tipsadehonom
om att gå ut och kika in genom fönstret. Han
gjordesomdesa, menmöttesav enskurtvättvatten
genomfönstret från den påpassligakockan
(Hult-mar 2002:19).
Men överträdelserna kunde ta sig mer fysiska
uttryckän blickar. En av de intervjuade kockorna
berättar hur en man efter upprepade påstötning¬ ar klev över avbalkningen och lade sig i hennes säng.
Även
i det härfallet lyckades kockan behållasin heder och köra ut honom därifrån, men det
som i förra historien var merskämtsamt skildrat,
beskrevsavdenutsattakockanidethärfalletsom enobehagligsituationprägladavrädsla ochotrygg¬ het (Ibid.,se ävenOjaniemi 1997).
Dessaenstakaexempel pekar påendubbelposi¬
tion där betydelsen avkockans kvinnlighet tonas
ner, men kvarstårsom en ”blind fläck”: engrund
förkategoriseringsominteifrågasättsi sig. Omvi återgårtillcitatet”Honvakvinn å hävaintna”, så
kanvi inte nöja oss med andra ledeti meningen
utan börfrågaossvad det första ledet innebar.
Det är svårtattavgöra iefterhandomkockorna
faktiskt hade en starkpositiongentemotmännen
elleromdenpåstådda tuffhetenvarettnödvändigt
försvar. Dethandlar förmodligen mycketom vad
mansom kvinnaförväntades acceptera. På såsätt
kan förnekelsenavkönetsbetydelse läsasiden här
kontexten;somkvinnavar mantvungen atttålaen del,mendet hade ingentingattgöramed attman
var kvinna. Könet betydde ingenting och allting,
samtidigt.Dennaparadoxkan tillvissdel förklaras
medattkvinnordefinierasisigsjälva,iförsta hand
somkvinnor, vilket har kulturellt reglerade konse¬
kvenser, medanmännenharfler möjligheterattför¬
verkligasinsubjektiviteteftersom deutgörnormen (Butler e. Jönsson & Svensson 1995:17, Anders¬
son 2003:78). Därför kan handlingar, förbud och
makt riktasmotkvinnorutan attdetdefinierassom
handlingar, förbud och makt. Det är helt enkelt
ettlegitimt och självklartsättatt bemöta kvinnor.
Könetbetyderingenting,därförattdetärallt.Det
utgörhela tolkningsramen.
En enklare, och kanske mindre anakronistisk,
förklaringärattkvinnan inte fickfinnas i skogen.
Ochomhon ändå fannsdär,såvarhoninteriktigt
kvinna, utanjust”manhaftig”-sedd som”nästan
man” och därmedsom en deli arbetslaget. Defå
kvinnorsomarbetadesomskogshuggare betrakta¬
dessommän.Påavståndsågdeutsommändärför
attarbetet krävde kort hår och långbyxor, berättar
en f.d. skogshuggare från Jämtland (Backman, E.
2004-10-07). Kockorna hadeenposition mittemel¬
lan, hon kundeses både som arbetskamrat(man)
ochsomkvinna. Detsistnämndaförnekadesavså
gottsom allainblandade, men ändå kvarstod res¬
teravkockanskvinnlighet, iavskiljandetavplatsen
(kockburen) ochihennes arbetsuppgifter:ikojans rumsligaorganisering.
Kocka eller
manlig kock?
I en utredning från 1933 förs en diskussion kring
vilketsomärattföredra: enkocka ellerenmanlig
kock.5Anledningen till övervägandetvar farhågor
som framkommit om ”vådor i sedligt avseende”
vid införandet av kvinnlig kocka (sou 1933:38, s.
82). Frågor kring detta hade därför ställts till de
uppgiftslämnande skogsarbetarhushållen. Kockan
föredrogs på grundavsinbilligare arbetskraft och
därför att honansågs vara mer ekonomisk. Dess¬
utom kunde hon biträda vid tvätt och lagning av
kläder, stoppningavstrumporm.m.(vilket, under¬
förstått, inte en mankunde).
”Mindre arbetsföra män” med fallenhet förmat¬
lagningkunde ocksåvara ett alternativ till kocka, kostnadsmässigt sett. Utredningen antog att de
intekundevaramånga, men uppmanade ändå till
utbildning av manliga kockar, mot bakgrund av
den s.k. hushållerskefrågan: problemen att få fatt
ihushållerskor tillprivatahem. De mindre arbets¬
föramännenvaralltsåmertänkbara sommanliga
kockariskogenänsompigor i staden.®
Påfråganom mankanförväntasigattmänvore
villiga att tapå sigkocksyssla svarar ungefär hälf¬
tenjaoch hälften nej,enfemtedel ärtveksamma.
Den knappa majoriteten av nej-sägare föranleder kommentaren/slutsatsen: ”Att män i allmänhet ej
tordevaravilligaattåtaga sigsyssloravhärifråga¬
varande slag. Dessa hänföras tydligen av skogsar¬
betarna till ’kvinnfolksgöra’, något som ej passar för en ’stor och starkkarl’” (sou 1933:38, s. 140).
Slutsatsen dras på grundval avgällande idéer om
könens platser i minst lika hög grad som av ett reelltmotstånd blandskogsarbetarna. Påliknande
sätt har en indirekt slutsats om den individuella
mathållningens dåliga inverkan på skogsarbetarna dragits, istrid mot den medicinskaundersökning¬
en som tyckte sig ha hittat ett friskt och starkt
släkte i skogshuggarna (Johansson
1994:70, sou
1933:38, S.151). Det är fråga om en styrning efter
moderna idealomdiet,hygien och könens ordning,
karakteristisktnogdoltivetenskapligatabeller och
uttryckssätt. Mer entydigt blir resultatet när
upp-giftslämnarnaställs inför valetmellan hushållerska
och manlig kock: 88 procent föredrar då hushål¬ lerska. Intressantattnoteraärattmotståndetmot
manlig kockär störstbland jägmästarna och kock¬ fäderna,vilketidetsenare fallet kan tolkasiljuset
avfamiljeallegorinovan (sou 1933:38. s.83).
I diskussionen om kocka eller manlig kockvar att föredra påpekades också kvinnors förädlande
inflytande, på andra håll i undersökningen sam¬
manfattadeihygieniskaoch moraliska fördelar (jfr
Nyberg 1992:132). Här har alltså farorna i sedligt
hänseendeförbyttsi sinmotsatsoch kvinnansinne¬ boende egenskaper ses som en moralisk medicin
(Persson 2001).Menvad innebar dettaipraktiken? Iutredningen påpekasattdet kanskevorenogmed
enhushållerskaför12 manomhon bara skullelaga
mat och baka bröd: ”Så är emellertid icke fallet. Bland hennes arbetsuppgifterbör ingåäven
bädd-ningavarbetarnassängar,städning och renhållning
avbostaden-bl.a.skurning1-2 ggriveckan-samt
helstävennågon tvättochlagningavkläder.” (sou 1933:38,s.85). Tvättenochlagningen skötsnuimån
avtid motersättning, fortsätter utredningen,
men
haroftaintehunnits med.Resten avarbetsuppgif¬
terna ingick tydligen i kockans ordinarie arbete,
i praktiken. Det betydde ständig sysselsättning, i
linjemed rådandekvinnoidealpåbygden (Löfgren
1982,Johansson1994:133 f.).Det innebär ocksåatt
förutomatt kockorna hade lägre lön än vad man
förväntade sig att männen skulle acceptera, så
ingårarbetsuppgiftersom gårutövergrundtanken
om en rationell hushållning. Arbetsuppgiftersom
förmodligeninteförekomienkönadeskogsmiljöer
kommer alltså till”på köpet”. Kockan skullebidra till trevnadenikojangenomattfeja,skuraoch sätta upp gardiner, i kraft av sitt kön. Värt att notera
ärskillnaden ispråkbrukmellan hushållerska och
manlig kock, där det förra epitetet rymmer fler
arbetsuppgifterän detsenare.
Ienbeskrivning skildrasmötetmedden moder¬
na,hemtrevliga kojansom enuppseendeväckande
kontrastmotdetgamla:”...engamla tidensskogsar¬
betaresäga sigicke’trosinaögon’ då de kommain i
etthärbärge med välordnathushåll...”Utredningen
återgeren jägmästaresupplevelse,somredanutan¬
förkojan lägger märketill”denordnandehanden”. Han fortsätter:
Kojans inre fylldes i allavrår av dagsljuset tack vare tre
storafönster.Jagförstodgenast, atthärfanns fruntimmer.
Välsopat golv, renafönster,vitskurade bord med skinande
tallrikshögar, blanka kastruller på eldpallen, släta,snygga
bäddarpå britsarna; sådant är sällan resultatet avmanligt
arbete. Här kundemantrivas, här kunde manmedsmak
njuta sin godamatoch den ljuvliga vilan, (sou1933:38, s.
96).
Kockan beskrivs här närmast som civilisationens
budbärare, som kommer med ljus och luft till de instängdaochsnuskiga kojorna. Enligt historikern
Bo Persson(2001) varhon den ”nya” kvinnan, en
modern och professionell yrkesarbetare, med sin
motsvarighet i den ”nya” mannen, ren och pryd¬ lig, plikttrogen och arbetssam.Ennyarbetsdelning
mellan könen hadeetablerats,med basilönearbete ochprofessionalisering;ett nyttgenuskontraktom
mansåvill, somvidenförsta anblick kanse
köns-neutralt ut, men som i själva verket innebar en
skärpt åtskillnad mellan könens arbetsuppgifter.
MenPersson går ett steglängre och hävdarattvi med kockans intåg i skogskojan bevittnat en för¬
ändringavbådekön ochgenus:”Thisaccounthas
shown thatitwaspossibletochange bothsexand
genderinforestwork”(Ibid.:ii9),vilketisamman¬
hangettersigvanskligt attpåstå.
Hur ska vi då se på kockan och kocklaget? Ä
enasidan harvikockansom respekterad medlem
idetta civiliserade ochprofessionella matlag, sedd
som (arbets)människa, inte som kön, med stor
social auktoritet. Å andra sidan harvi defaktiska
sexuella anspelningar och närmanden som före¬
kom, detfysiska avskiljandetavkockani sin”kock¬
bur”, exploaterandetav hennes billiga arbetskraft
och det obetalda ”kvinnoarbete”hon förväntades utförautöversjälva hushållandet: attskapa trevnad
och moralgenomattstäda ochbädda,bara utifrån det faktum att hon var kvinna.
Återigen
tror jagattlösningenpådenna paradox liggeriuttalandet ovan: atthonvarkvinna och detvarintemermed
det. Men inte mindreheller, vill jaghävda. Omvi återvänder till diskussionen omkockans påstådda
mw,
1
I-,,,,...,,.^
—-■
FIGUR5:Rismyrkojan, Bodsjö. Ryktetgickomhurfin kojan var,timradirått timmer.Närhuggarlaget
komframvardetkallt och oskottat,Ida Eriksson berättarhur destegförsteggjorde platsen
bebodd,
mendelyckadesintebli kvittden råakylan inutikojan (Rindberg1984:172^.
foto:jlm.
tuffhetärdet kanskehärkockans ambivalentaposi¬ tionblirmesttydlig. Om viantar attkockanuttalar
sig som arbetskamrat, d.v.s. som männen, ”låter
detfel” eftersom detkommerfrånenkvinna. Det
ärintesåenkeltsomatthon då”blirman”iandras
ögon, utan ses som”tuff kvinna”, vilketären egen
position.
Efterkrigstiden
Skogsarbetarbyar
Efter dennafördjupningikönens platseri skogen
ärdetdagsattåterupptatråden kring skogens
bygg-nadsskick igen. Vid dethärlaget tycker jagvikan
skönja ettmönstereller enspänning i
skogsboen-detsorganisering,mellandet mobila,tillfälliga och provisoriskaåenasidan, och det ordnade,
hemlik-nandestabila å denandra.Kolarkojornavarorgani¬
serade efter hushålletsprincip,menhadeförövrigt
fåreferenspunkter tillett boendenerepåbygden.
Eldpallkojorna var organiserade efter samhällets princip, med en strikt egalitär ordning.
Till det
yttresågde alltmerutsombyggnaderna påbygden.
Kronkojorna och de standardiserade kojor som skisseradesi 1933årsutredning blevänmerstadiga konstruktioner (fig. 5). Parallellt började man på 1940-och 50-talen övergå
till baracker, tillfälliga
lös¬
ningarmedmobila enheter, ibland
kombinerade
ibarackbyar. Islutetav1950-talet,prövassåetthelt
annatgrepp:skogsarbetarbyarna.
På1950-taletråddearbetskraftsbristiskogen
och
branschen försökte mötadetta med ökadrationali¬
sering,bättrebostadsförhållanden ochjämnaresys¬
selsättningöveråret, efter de riktlinjersom drogs
upp i enutredning1951. Ettled idessa
försök
varatterbjuda skogsarbetareett permanentboendei
närhetenavdrivningarna,ditmanskulletasigmed
bileller buss. Ett exempel påen sådan
skogsarbe-tarbyärSvaningeniStrömsunds kommun
(Nyberg
1992, Rolén 1990:382, Lööw
1985:87).
Iden
lilla
bynuppfördes ettområde med13fristående
mon-teringsfärdiga hus medaluminiumfasad.Ilinjemed
tidensidealomplanmässigtbyggande ochmodern
komfortvaralla husenlikadana ochrymdeelektrisk
spis, kylskåp och rostfri diskbänk.
Eunktionella
plasttapeter och arbetsytor, badrum med samlade
funktioner och separata utrymmen för tvätt och uppvärmning kompletterar bilden av en ultramo¬
dern bostad (fig. 6).
Förhoppningarna på Svaningens attraktionskraft
varstora: ”Genomattbygga modernt förmedlades
visioneromlivskraft ochexpansionsförmåga,som
förhoppningsvis intebara skulle få folk att stanna
kvar utan även flytta in” (Nyberg 1992:132). Och
underettparintensivaåriövergångenmellan fem¬
tiotal och sextiotal skeddeenbetydande inflyttning
idessanyahus,mengenomströmningenvarockså
hög. Skogsarbetarlivetskaraktäravtillfällighetoch
rörlighet förändrades intedär.
Detsomvar”nytt” med skogsarbetarbyarnavar
kvinnorsnärvarosomkvinnor,intesomanställda.
Nulagadesmatenåterigenvid enskildaspisar,men
av”rätt”person-på rättplats. Hade kvinnan dess¬ utom ettparsöner i skogsarbete blev detettstyvt
jobb attförse dem med matsäck, kaffe och kvälls¬
mat.Samtidigt fråntogs honsinfunktionsomsmå¬
brukare, och andra arbetstillfällenvardetontom
i skogsarbetarbyarnas närhet (Fiebranz 2004:61). Inteförrän kvinnorna ficktillgång till bil ändrades detta förhållande. Därför innebar1950-talets
skogs-arbetarbyar tillenbörjanenförnyad skärpningav
gränsen mellan kvinnligt och manligt, offentligt
ochprivat.^
Sigrid Karlssons
nylonrock
Under första hälftenav1900-talet genomgick alltså
skogsarbetetstoraförändringar vad gällerorganise¬
randetavboende ochmathållning. Aenasidan har
utvecklingen gåttmotdet stabila och hemlika,som
kronstugor och senare skogsarbetarbyar. Å andra
sidan har dettillfälliga och flexibla drivits till sin spetsimobila baracker, både på medar ochiform
av monteringsbaracker och barackbyar. Kockorna
har funnits medibägge sammanhangen, åtminsto¬
nevidstörredrivningar.Derasbetydelsesomkvin¬
norharvarit i fokus iden härartikeln; hur deras könstillhörighet blivit betydelsebärandei vissasam¬
manhang och osynliggjorts i andra. Jag vill här avslutningsvis betona att kockornas strukturella
FIGUR6:Trotsnärheten tillskogenuppfördesskogsarbetarbynSvaningensomelementhus med
aluminiumfasader. Invändigtvardefulltmoderna bostäder. Härkundenuden individualiserade
mathållningenåterupptas, menutfördihemmet, avkvinnan, till skillnadmottidigare. Ordningen
varåterställd,ellert.o.m. inskärpt: kvinnan hänvisas nu meruteslutande till hemmets vård,
eftersomsmåbruketförsvunnit, foto:EvaNyberg,jlm.
underordningintenödvändigtvis innebarattdevar
olyckliga och kändesigutnyttjade; de flestavittnes¬
mål talar ju om motsatsen. Det är i själva verket
där som pudelns kärna ligger: i det individuella
producerandetav normalitet och ordning återska¬ pasockså maktens strukmrer. A andra sidan fanns
det såmycketmerautöverdetta,som urindividens
perspektiv teddesigmycket viktigare. Som exempel pådetta villjagtillsistberättaenhistoriaomSigrid
Karlssons nylonrock.
Sigrid och Ida Erikssonvarkockor ungefärsam¬
tidigt,isammabygd, och de kände varandra. Den vinterSigridvariAndersmyrkojan befannsigIdai Rismyrkojan och de brukade åka skidor tillvaran¬
dra över skogen. Det var roligt att inte bara ha
karlar att prata med, förklarade de. Annars var
karlarnabra, detvaringen som vardum eller så,
enligt Sigrid.När jagfrågaromdet ärnågon som
honminnssärskiltväl, sägerhon kockbasensnamn
och hävdar att de bestämde båda, ingen mer än
den andra. Ida talar om tidsstudiemannen som
”bas” och säger frankt att hon ljög för honom,
likamycketsomkarlarna gjorde det. Båda berättar historierom tjuvskjutna älgar, knapp men begyn¬
nande konsumtion, en mängd olika arbeten - i
skogen (plantsättning, kottplockning, frösättning, bärplockning), på bageri, på vårdhem, påegetsmå¬ bruk och som kocka åt militären eller sågverket.
Framförallt berättar deommänniskor demöttoch
historierkring dem. Sigrid avslutar medattberätta
atthon brukade hapåsigenvitnylonrockiarbetet somkocka.Detsågbraut, tycktehon, och denvar
lättatt tvätta. Annars tvättade man inte, tillägger
hon(Eriksson, I/Karlsson, S. 2004-12-17).
I minmening är nylonrockenensymbol för de
idealsom lades ned iidén om en anställd hushål¬
lerskaiskogens boende, och den står ocksåipro¬ portiontill livetsomlevdesiskogskojanikvinnor¬
nasberättelser. Endel, men en liten del,ur deras
perspektiv (fig. 7).
MariaAndersson disputerade2003påavhandling¬
enArf^ets/ös^et ocharbetsfrihet-moral, maktoch
motstånd, vid Etnologiska avdelningen, Uppsala
universitet. För tillfället arbetar hon med projek¬
tet ”Omhändertagandets historia -anstalten som
kulturarv”åtJämtlands läns museum,tillsammans
med Mikael Eivergård ochVeronicaOlofsson.
maria.andersson@hutb.se
FIGUR7:IdaEriksson med”sitt” kocklag, Rismyrkojan 1941-1942.- ”Vi blevsom enfamilj" (Kindberg
1984:175^. Skogshuggarna kom från Gullboviken, OcksjönochStrångsund. Tidsstudiemannen, från Karls¬
hamn,sitter ifrämre raden, z:afrån höger. Gardinernaibakgrunden harIdasytt,av samma tygsom
till kockburensdraperi, foto: jlm.
Noter
1. Sehttp://www.raa.se/arkeologi/skog.asp
2. Se Rolén 1990:491,Magnusson/Mogren 1997,Johansson
2002.
3. Ibland användes detextrautrymmettillförmannen istället,
vilketantyderatt ettliknanderesonemang omavskiljande
hadegåttattföra med klasssomförklaringsgrund.
4. Undantag härvidlagärtex.Rindberg 1987, Ekman 2002, Persson2001.
5. Själva prefixet ”manlig” antyderattvihär harattgöramed
enkönsmässig anomali, jfr kvinnliga poliser(Åse2000). En
liknande diskussion omkockeller kocka förs i Ojaniemi
1997-6. Förendiskussionomfeminiseringenavmindre arbetsföra
män,seAndersson2003:33.
7. Enannanskogsarbetarby bestod medettundantagavfinska
invandrare.Därarbetade kvinnornaiskogen medsina män
medbarkning och kvistning,menienstakafall också med motorsåg. Jaghoppas kunna återkomma till dettaiett annat
sammanhang.
Käll- och
litteraturförteckning
Otryckta källor:
Intervjuer(utskrifter hos författaren/JLM): Backman,E.:2004-10-07 Johansson, A.:2004-10-14, 2004-10-25. Eriksson, 1./ Norberg, B.:2004-10-14. Eriksson,I./Karlsson, S.:2004-12-17. Nilsson, A.:2005-01-20 Svensson, S-E.: 2005-01-08.
Objektsbeskrivningar från Skog och historia, Jämtlands län.Se
också:http://www.raa.se/arkeologi/skog.asp
Andersson, Maria,2004,”Skogensommodernitetens arena”. Opubl. rapport, Jämtlands läns museum/Länsstyrelsen i
Jämtlands län.
Hultmar, Inga-Britt,2002,”Livetsomkocka”. B-uppgift,etno¬
logi, UmeåUniversitet.
Ojaniemi, Maarit, 1997: ”Skogsarbetarkockor: arbetsliv och yrkeskultur”. D-uppsats, etnologi, Umeåuniversitet.
Tryckta källor och litteratur
Andersson, Maria,2003,Arbetslöshet och arbetsfrihet. Moral,
makt och motstånd.
Ekman,Ann-Kristin,2002, ”Medskogensomram”. Periferins
landskap. Historiska spår och nutida blickfältisvensk gles¬ bygd,utg.Ella Johansson (s. 29-56).
Fiebranz,Rosemarie,2004,”Arbetets platser-omkönade
för-ståelseravindustrialismensrum:Per-Albintorpen,
skogsarbe-tarbyarna och förändringenavskogsbygdens
genusarbetsdel-ning”. Tankar ochtexter.Omindustrisamhällets kulturarv
iVästernorrland,utg.Cecilia Trenter,(s. 57-63).
Hirdman, Yvonne, 1988, ”Genussystemet- reflexioner kring
kvinnors sociala underordning”, Kvinnovetenskaplig tid¬
skrift3(s. 49-63).
-2001,Genus-omdet stabilasföränderliga former. Hjelm, Jonny,1991,Skogsarbetarna och motorsågen.Enstudie
avarbetsliv och tekniskförändring.
-1994,”Tayloriskogen”, Dagsverken,utg.A. O.Johansson
(s.164-193).
Johansson, Ella,1994,Skogarnas friasöner.Maskulinitet och
modernitetinorrländsktskogsarbete.
-2002,”Inledning”,Periferins landskap. Historiska spår och
nutidablickfältisvensk glesbygd, utg. Ella Johansson(s.
7-28).
Jönsson, Lars-Eric&Svensson,Birgitta,2005,”Ord på vägen”,
/industrisamhälletsslagskugga.Omproblematiska kultur¬
arv,utg.Jönsson & Svensson(s. 8-24).
Lundström,Catarina,1999,”Attgå övergränsen”, Skilda värl¬
dar.Omkvinnligt och manligtiJämtland och Härjedalen
under350år,utg.Kilander, Svenbjörn&Lundström,Cata¬
rina(s. 145-169).
Löfgren, Orvar, 1982, ’”Kvinnfolksgöra’-omarbetsfördelningi
bondesamhället”, Kvinnovetenskapligtidskrift3(s. é-14).
Lööw,Kjell,1985,”Skogsmuseet”, Västerbotten2(s. 76-122). Magnusson, GertSc Mogren, Mats, 1997,”Ängersjö-akade¬
min iskogen. Enberättelseomhistoriemedvetande,
över-levnadsstrategier och forskning mednyaförtecken”,Meta
I(s. 32-45).
Nyberg, Eva,1992,”Från koja till skogsarbetarby-ettskogsbo¬ lags boställeniSvaningen”, Bebyggelsehistorisk tidskrift24
(s.127-142).
Persson, Bo,2001,”Changingsex, changing gender. Lumber¬ jacks, Female Cooks and Occupational Safety”, Work Life,
WorkEnvironment and WorkSafetyin Transition, utg.
AnetteThörnquist (s. 105-123).
Rindberg, Lo (red.),1982, 1984,1987,Hårdvarstriden. Arbe¬
tarminnenfrån Bräckebygden, del I-III.
Ristilammi, Per-Markku,1995,”Optiska illusioner-fetischism
mellan modernitet ochprimitivism”, Kulturella Perspektiv
3(s. 11-20).
Rolén,Mats &Thomasson, Lars, 1990,Jämtlands ochHärje¬
dalens historia1880-1980 V.
Salomonsson,Karin, 1998,Fattigdomens besvärjelser.Visionä¬
raideal ochvardagliga realiteterisocialt arbete.
sou 1933:38: Kungliga socialstyrelsens utredning och förslag
rörandeförbättrande avskogs- och flottningsarbetarnas
provianterings-och matlagningsförhållanden under vistel¬
seniskogarna.
kse,Cecilia,2000,Maktenattse. Omkropp och kvinnlighet
ilagensnamn.
The
feminine
touch - thecook
entersthe
logging hut
By Maria
Andersson
Summary
This articleexplores the narratives of gender and
modernity which canbeinferred from the spatial
organisation of lumberjacks’ hutmentsinthe first
half of the 20th century. Differentiation of the
dwellingspace,functionalsegregation andsepara¬ tionof thesexesindicate theimpactof
profession-alisation,hygiene and civilisationinthe contextof
thelogging hut. Thisismostclearlyapparentfrom the centralplanning, whereasin practicethese ele¬
mentswere more fragile.In the early days of log¬
ging work during the 19th century, eachman did
hisowncooking.Duringthe 20thcenturytheprac¬
tice of men cooking in the logging hut became an anomaly, resolved by the introduction of the
female cook and with her “the feminine touch”
-cleanliness, morality andahome-like atmosphere.
Despite central movesfor professionalisation and
insistence,by lumberjacks and cooks alike, onthe
neutralpositionsof gender, the cook continuedto be primarily defined as a woman, which in itself
impliedcertainconsequences. Hencethe paradox
that gender came to signify nothing because it constituted the entireframe ofinterpretationand thus meant“everything”.Inthis articleanattempt
is made to apply a gender theory perspective to
changesinloggers’ accommodation andtotraceits
evolutionup until the “lumberjack villages” of the
1950S,inwhich thewoman, onceagain, isrespon¬
sible for the man’sfeedingarrangements.Orderis
thus restored,or even instilled, thewoman ofthe
lumberjack household now beingmore explicitly
detailed for domesticactivity,following the disap¬
pearance of her previous occupation with small¬ holding.