Examensarbete i Socialt arbete Malmö högskola
C-uppsats 15 hp Hälsa och samhälle
Äldrepedagogisk fördjupning 205 06 Malmö Hälsa och samhälle
DEN
ÄLDREPEDAGOGISKA
KONFLIKTEN
EN KVALITATIV STUDIE AV
ÄLDREPEDAGOGERS UPPLEVELSER AV SIN
YRKESROLL
CAROLINA VARGAS BJELK
LINDA LARSBY
THE CONFLICTS OF THE
ELDERLYPEDAGOGUES
A QUALITATIVE STUDY OF SOME
ELDERPEDAGOGUES’ EXPERIENCES OF
THEIR PROFESSIONAL ROLE
CAROLINA VARGAS BJELK
LINDA LARSBY
Vargas Bjelk, C & Larsby, L. Den äldrepedagogiska konflikten – En kvalitativ studie av äldrepedagogers upplevelser av sin yrkesroll. C- uppsats i socialt arbete äldrepedagogisk fördjupning 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, 2010
ABSTRACT
Titel: Den äldrepedagogiska konflikten - En kvalitativ studie av äldrepedagogers
upplevelser av sin yrkesroll
Författare: Carolina Vargas Bjelk & Linda Larsby
Nyckelord: Äldrepedagogik, äldrepedagog, rollteori, profession,
professionalisering, konflikt
Syfte: Vårt syfte är att ta reda på hur äldrepedagogen upplever sin egen yrkesroll
och dess plats i organisationen. Samt vilken betydelse utbildningen har för äldrepedagogen
Frågeställningar:
Hur påverkar den äldrepedagogiska utbildningen äldrepedagogens roll?
Har äldrepedagogen en speciellt förhållningsätt som skiljer sig från deras kolleger?
Vilka hinder möter äldrepedagogen i sin yrkesroll som äldrepedagog?
Metod: Vår uppsats har en kvalitativ ansats. De teorier vi har valt som
utgångspunkt är socialkonstruktivism, rollteori och professionaliseringsforskning. Vi använder dessa teorier för att få en förståelse av vad som sker när man skapar en yrkesroll, och för att få en insikt i vilka konflikter som kan uppstå mellan olika yrkeskategorier. Vår datainsamling gjordes genom att vi utförde fem stycken semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma äldrepedagoger som har en äldrepedagogisk examen från Malmö Högskola. Våra intervjufrågor hade ett par olika teman. Det första temat handlade om äldrepedagogens egen uppfattning av sitt arbete, Nästa tema var om äldrepedagogen anser om det finns en särskild äldrepedagogisk kunskap, och vad den anser att det i så fall är, det tredje temat handlade om utbildningen v.s. praktiken, det fjärde temat handlade om vad man ansåg karaktäriserar ett äldrepedagogiskt förhållningssätt, och om man tyckte att det förhållningssätt man har skiljer sig från sina kollegors. Vidare fick
respondenterna svara på frågor om när man kände att man hade lyckats väl i sitt arbete, samt om man har stött på hinder i arbetet. Den slutgiltiga frågan handlade om vad respondenterna ansåg om äldrepedagogikens framtid. Vårt
intervjumaterial analyserade vi utifrån ovanstående teorier.
Resultat: Det som var mest framträdande i vårt resultat visar att äldrepedagogerna
har svårigheter att förankra sig i organisationerna, att man anser att man har ett annat förhållningssätt än sina kollegor, detta förhållningssätt har man svårt att konkretisera i sin verksamhet. En konflikt som är framstående som
äldrepedagogerna upplever är att de har svårt att se sin roll som äldrepedagog bland annat beroende på var de befinner sig i organisationen.
Förord 2010-05-21 Främst vill vi tacka alla våra respondenter som har ställt upp, utan er hade inte denna studie blivit möjlig. Det har varit otroligt intressant att ha möjligheten att få ta del i era tankar och reflektioner.
Vi vill även tacka de som har gått igenom våra texter för att finna diverse felstavningar och särskrivningar.
Vi vill även passa på att tacka våra nära och kära som har stått ut med oss under denna intensiva period av uppsatsskrivande som har tagit mycket av vår
koncentration. Vi lovar att vi hädanefter ska lägga utbildningen åt sidan i sommar och bara rikta all vår uppmärksamhet åt er istället
Slutligen vill vi rikta ett tack till vår handledare Finnur Magnússonsom tålmodigt har uthärdat våra nervösa infall, och vår ihärdiga e-posttrakassering
Tack till er alla!
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ABSTRACT ... 2
FÖRORD ... 3
INLEDNING ... 6
ÄLDREPEDAGOGIK ... 6
Det äldrepedagogiska arbetet... 6
PROBLEMFORMULERING OCH AVGRÄNSNINGAR ... 7
Syfte och frågeställning ... 8
TIDIGARE FORSKNING ... 8 TEORIVAL ... 9 TEORETISKA PERSPEKTIV ... 10 Socialkonstruktivism ... 10 Rollteori ... 11 Rollkonflikter ... 11
Profession och professionalisering ... 11
Professionskonflikter ... 12
Social stängning ... 12
METODAVSNITT ... 13
KVALITATIV STUDIE ... 13
URVAL OCH URVALSPROCESS ... 13
DATAINSAMLING ... 14
SEMISTRUKTURERADE OCH PERSONLIGA INTERVJUER ... 14
LJUDUPPTAGNING OCH TRANSKRIBERINGSPROCESS ... 15
ETISKA RIKTLINJER ... 15
VALIDITET OCH RELIABILITET... 15
FÖRFÖRSTÅELSE ... 16
BEARBETNINGSPROCESS ... 17
ANALYS, TEORI OCH EMPIRI ... 17
DISPOSITION AV ANALYSEN ... 17 DEFINITION AV ÄLDREPEDAGOGIKEN ... 18 Sammanfattning ... 19 ÄLDREPEDAGOGUTBILDNINGEN ... 20 Sammanfattning ... 21 ÄLDREPEDAGOGISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT ... 22 Att se individen ... 22 Salutogent förhållningssätt ... 22
Nätverkstänkande, dynamiskt och öppet ... 23
Sammanfattning ... 23
ROLLKONFLIKTER ... 23
Professionskonflikter och Intra-roll konflikter ... 24
Sammanfattning ... 26
DEN ÄLDREPEDAGOGISKA KONFLIKTEN? ... 26
Sammanfattning ... 27
FÖRANKRING, ELLER INTE ... 27
Att få bekräftelsen av att man når fram ... 28
Sammanfattning ... 29
Svårigheten att förankra – professionskonflikter ... 29
Sammanfattning ... 31
ÄLDREPEDAGOGERNAS FRAMTID ... 32
Sammanfattning ... 33
DISKUSSION ... 35
DEN ÄLDREPEDAGOGISKA KONFLIKTEN ... 35
ÄLDREPEDAGOGENS FÖRHÅLLNINGSSÄTT ... 36
HINDER SOM ÄLDREPEDAGOGEN MÖTER I SIN YRKESROLL ... 37
VÅRA ÖVRIGA FUNDERINGAR ... 37
SLUTGILTIGA REFLEKTIONER OCH FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 38
INLEDNING
2007 var ett intressant år för oss, för då kom vi in, oberoende av varandra, på den då nya äldrepedagogutbildningen på Malmö Högskola, som var den enda i sitt slag. Många undrade vad det var för utbildning vi sökte, och i stort sett visste ingen vad en äldrepedagog var för något. Egentligen tog vi en stor risk när vi sökte för knappt hade några äldrepedagoger hunnit bli yrkesverksamma och äldrepedagogiken fanns i stort sett bara i högskolans värld. Men nu tre år senare har det hänt ganska mycket, äldrepedagogiken börjar bli etablerad och det finns många äldrepedagoger ute i arbetslivet, och vi funderar på hur deras etablering har fungerat. Därför vill vi skriva en uppsats inom detta ämne. Här nedan kommer vi att göra en kort presentation av äldrepedagogutbildningen, det äldrepedagogiska arbetet samt utvecklingen. Slutligen kommer vi in på vårt syfte med uppsatsen.
Äldrepedagogik
Äldrepedagogprogrammet på Malmö högskola startade 2003, det är en tvåårig tvärvetenskaplig utbildning som leder till en äldrepedagogexamen. Arbetet som äldrepedagog har som målsättning att stärka äldres sociala, fysiska och
psykologiska funktionsförmåga (Mah.se 2010-05-14). Äldrepedagogiken har sina grunder bland annat i socialt arbete, socialpedagogik och pedagogik. Rötterna till äldrepedagogiken finns i Danmark, och Helle Krogh Hansen som är ledare för Center för äldrepedagogik vid Jydsk pedagogseminarium i Århus (Nilsson 2006) är en förgrundsgestalt och hon har definierat äldrepedagogiken som att den ” omfattar hela livsloppet, men har fokus på den sista halvan av vuxenlivet. Äldrepedagogik delas i två överlappande ”områden” varav det ena betonar äldrepedagogik som livslångt lärande och utveckling och det andra pedagogikens roll i socialt arbete.” (a a s 343). Grundsynen är att man anser att människan är dynamisk och har en förmåga att utvecklas, förändras och växa oberoende av ålder (a a). De vårdfilosofiska omsorgsteorier som ligger till grund för äldrepedagogutbildningen på Malmö Högskola är Kari Wærness teori om omsorgsrationalitet (1984, 1996), Jürgen Habermas teori om kommunikativt handlande (1984) och Gunborg Blomdahl Frejs social-humanistiska relations teori (1998). Kortfattat består den utbildningen av fyra terminer med olika tema. Den första terminen består av temat teorier och perspektiv i arbetet med äldre. Där går man bland annat igenom det sociala arbetets framväxt och historia, och
sambanden mellan socialt arbete, socialpedagogik och social omsorg. Vidare behandlas även etiska aspekter i arbetet med människor samt omsorgsrelationer. Även åldrandets sociologiska och psykologiska perspektiv samt socialpolitiska perspektiv på äldreomsorgen belyses. Nästa termin är temat gruppen äldre som tas upp genom bland annat historiska, kulturella samt sociala gerontologiska
perspektiv (Nilsson 2006). Termin tre handlar om åldrandet och hälsa. I den sista terminen får studenterna visa prov på vad de har lärt sig under utbildningen genom att skriva ett prospekt. Man lär sig även olika pedagogiska metoder som kan sättas i relation med arbetet med äldre.
Det äldrepedagogiska arbetet
Äldrepedagogiken är ett förebyggande arbete som utgår från det salutogena perspektivet vilket innebär att man lägger den största vikten på friskfaktorer, alltså se till det som gör människor friska istället för att se till vad som gör människor sjuka. Ofta har man ett sjukdomstänkande i äldreomsorgen, och kanske är det nytänkande salutogena perspektivet tillsammans med pedagogiken som ger äldrepedagogiken dess särställning. Äldrepedagogens arbetsfält har en stor
spännvidd, vissa arbetar direkt mot äldre, som exempelvis anhörigstöd, aktivitetsledare, aktivitetsinspiratör och samordnare, andra arbetar mer på organisationsnivå, som projektledare och verksamhetsansvarig etc. Det är sällan så att man har titeln äldrepedagog.
Utveckling
Utbildningen till äldrepedagog är som sagt relativt ny, och det är fem år sedan de första äldrepedagogerna tog sina stapplande steg ut i arbetslivet, och en hel del har hänt sedan dess. Tillexempel har det tillkommit ett valbart äldrepedagogiskt fördjupningsår på två terminer som fokuserar på att ge studenterna en djupare kompetens i det sociala arbetet med äldre. Under detta fördjupningsår läser man kurser som bland annat innefattar projektarbete, projektmetodik samt
äldreomsorgens organisationsformer. Fördjupningsåret leder till en
kandidatexamen i socialt arbete. Äldrepedagoger har blivit anställda både i kommunal och privat regi, en äldrepedagogisk förening har bildats av studenter från programmet (www.aldrepedagogerna.se), och fler har anammat det
äldrepedagogiska förhållningssättet och vill sprida det genom bland annat olika äldrepedagogiksinriktadeutbildningar på gymnasienivå.
Problemformulering och avgränsningar
Till en början hade vi tänkt undersöka hur äldrepedagogens yrkesroll ser ut i gränslandet mellan teori och praktik, ta redapå vad det var för samband mellan utbildning och den faktiska praktiken och hur äldrepedagogerna bedömer att deras kunskaper från äldrepedagogsutbildningen motsvarar kraven som ställs på dem i yrkeslivet samt vad äldrepedagogisk kunskap innebär för dem. Under arbetets gång har syftet och de huvudsakliga frågeställningarna ändrats. Vi började fundera på vilka svårigheter som kan uppkomma när man ska försöka vara banbrytande, och arbeta med
förändringsarbete, i en annars så sjukdomstänkande organisation. Innan vi sökte till utbildningen 2007 hade båda arbetat inom vård och omsorg. Vi valde att söka till utbildningen för att vi ville ha en förändring på
äldreomsorgen. Vi visste att äldrepedagogik vände sig till arbete med äldre, men vad en äldrepedagog gjorde för något visste vi inte då. Under
utbildningen har vi fått klarhet i mycket. Vi vet vad vi som äldrepedagoger kan tillföra och bidra med och vad som kan vara våra tänkbara
arbetsuppgifter. Men eftersominte någon av oss har arbetat som äldrepedagog har vi varit nyfikna på hur man upplever hur det är att infinna sig i äldrepedagogrollen. Vår avgränsning är då att vi enbart kommer koncentrera oss hur äldrepedagogen upplever sin roll i praktiken och i organisationen, och inte vilka arbetsuppgifter äldrepedagogen i fråga har.
Syfte och frågeställning
Vårt syfte är att undersökahur äldrepedagogen upplever sin egen yrkesroll och dess plats i organisationen. Samt vilken betydelse utbildningen har för
äldrepedagogen. Våra huvudfrågor är;
Hur påverkar den äldrepedagogiska utbildningen äldrepedagogens roll?
Anser äldrepedagogerna att de har ett speciellt förhållningssätt som skiljer sig från sina kollegers?
Vilka hinder möter äldrepedagogen i sin yrkesroll?
TIDIGARE FORSKNING
Det finns inte så mycket forskning om äldrepedagogsyrket och äldrepedagogiken. Som vi nämnde tidigare så är äldrepedagogyrket väldigt nytt, de första
äldrepedagogerna tog sin examen 2005 och vissa av dem började arbeta med en gång. Att ha äran att ta en äldrepedagogsexamen kan man enbart göra vid Malmö Högskola, eftersom det är den enda högskola i Sverige ochi världen, som ger ut en äldrepedagogsutbildning. Detta kan också vara en av anledningarna att det fortfarande inte finns så mycket forskning om ämnet. Allt som allt kan man säga att den forskning som finns om äldrepedagogik hittills har behandlat frågor som rör åldrandet i ett föränderligt samhälle och man har argumenterar att nya professioner behöver tillkomma på grund av de nya behoven som finns i
samhället. Samt så vill man visa vilka arbetsuppgifter äldrepedagoger har hittills och vad de yrkesverksamma äldrepedagogerna har ansett saknas för att senare kunna använda det för att skapa och förbättra den äldrepedagogiska utbildningen. Dessa arbeten är:
Äldrepedagogik – socialt arbete med äldre i nytt perspektiv. av R, Nilsson (2006),
Pedagogy for the elderly – distinctive features and praxis av Hallstedt, P. Nilsson, R. & Högström, M. (2010)
Äldrepedagogik i utveckling av Hallstedt, P. Nilsson, R. & Högström, M (2006) .
Äldres pedagogik eller pedagogik för de gamla? Av Hallstedt, P, Högström, M. & Nilsson, R. (2009)
Vidare beskriver Ritta Nilsson (2006) att Helle Krog Hansens bok Livet er et kunstværk – om ældrepædagogisk teori og praksis är en av inspirationskällorna när det gäller äldrepedagogikens utveckling i Malmö (s 342). I boken ” Livet er et kunstværk – om ældrepædagogisk teori og praksis” (2002)försöker Krog Hansen vill göra upp med seglivade myter som handlar om en negativ syn på äldre och åldrande. Hon menar att samhället är i rörelse, och att man kan börja urskilja äldre
människors tendenser till att bryta upp gamla nedärvda föreställningar om åldrandet. Samhällets utveckling innefattar en kontinuerlig utvecklings- och lärandeprocess för alla människor, och detta gäller även de som är äldre, som oftast annars förbises i pedagogiska sammanhang. Hon beskriverforskning som åskådliggör ett nytt postmodernt åldrande, där dagens äldre inte nöjer sig att hamna i de negativa stereotypa fack som hela tiden återskapas. Forskningen visar också att det blir fler äldre än någonsin tidigare, men även att vi fortsätter att vara friskalänge. Detta innebär att dagens äldre har andra behov, önskemål och
resurser än vad tidigare generationer har haft, och detta kräver att man för in något nytt i arbetet med äldre. Vidare försöker hon ringa in äldrepedagogiken som disciplin, dels genom att beskriva den filosofiska grund som äldrepedagogiken vilar på men även genom att beskriva möjliga pedagogiska interventioner. Hon gör ett förtydligande mellan olika pedagogiska inriktningar och skiljer på allmän pedagogik, socialpedagogik och special pedagogik. Dessutom menar hon att man inte ska använda pedagogiken för att kontrollera människor, utan den ska vara ett stöd för att den äldre ska kunna bemästra sitt eget liv, och kunna fortsätta med sin mänskliga utveckling. Krogh Hansens definition av äldrepedagogiken är att den är en disciplin som omfattar hela livet, men fokusen ligger på senare delen av livet. Äldrepedagogiken har tre nivåer vilka beskrivs som; kvalificering, existentiell utveckling och bildning.
TEORIVAL
Redan under våra intervjutillfällen la vi märke till att omgivningen hade betydelse för hur äldrepedagogen upplevde sin yrkesroll. Det syntes i deras kroppsspråk och det hördes i deras tonfall hur de mådde i sin äldrepedagogiska roll bland sina medarbetare, detta blev mer tydligt under våra transkriberingar och bearbetningen av vårt material. Vi bestämde oss för att analysera vårt material utifrån ett
socialkonstruktivistiskt perspektiv för att förstå hur omgivningen påverkar äldrepedagogernas identitet.
Som vi har redogjort innan så kan en äldrepedagog arbeta inom många områden, och bär inte alltid titeln äldrepedagog i sitt yrke. Eftersom att det
äldrepedagogiska yrket är relativt nytt försöker vi att få en förståelse av vad som pågår när man skapar sin yrkesroll genom rollteorin.
Det finns många yrkesgrupper som strävar efter och driver strategier för att göra sitt arbete mer professionellt, denna strävan handlar om att höja kvaliteten i den egna praktiken, men det finns även en strävan efter att höja yrkets status och kontrollen över yrket (Sahlin-Andersson 1997). Äldrepedagogiken som yrke börjar så smått ta sig in i denna professionaliseringsprocess för att söka sin identitet, och för att kunna avgränsa sitt yrke. Detta är ett förlopp som bara är påbörjat och som antagligen kommer att ta lång tid. Att få benämnas som en profession innebär en rad olika processer, vilka vi kommer till en del försöka reda ut nedan. Att möta motsättningar från andra yrkesgrupper är något som nästan sker per automatik när man försöker mobilisera in en ny yrkeskategori i en organisation och vi kommer att använda oss professionsforskningen för att få en förståelse och förklaring till den konflikt som kan uppkomma mellan olika yrkeskategorier.
Teoretiska perspektiv
De teoretiska perspektiv vi kommer att beskriva nedan är; socialkonstruktivism, rollteori samt profession och professionalisering.
Socialkonstruktivism
Begreppet social konstruktion kommer från Berger & Luckmanns verk ”The social construction of reality” (1966) där de introducerade begreppet social konstruktion, som är en social teori om hur människor förklarar och uppfattar sin verklighet. De menar att vi beter oss på ett visst sätt beroende på hur vi uppfattar verkligheten. Alla har olika uppfattningar om vad verkligheten är genom att vi, vid olika sociala processer delar med oss av våra bilder av verkligheten, på så sätt kommer vi fram till en gemensam kunskap och gör den till en sanning. Vår
verklighet blir socialt konstruerad och samtidigt ett resultat av ett mellanmänskligt samspel, som leder till ett gemensamt beteende, och på så sett bildas sociala konventioner. Dessa gemensamma konventioner institutionaliseras hos individen, då flera har samma tolkningar skapas en bild av samhället. Denna bild av
samhället legitimeras och görs till ett trovärdigt system och på så sätt blir sociala tolkningar en produkt av individers förståelse. I och med att flera individer delar samma uppfattning blir dessa också objektiva. De menar även att genom att individen växer upp och accepterar dessa uppfattningar blir denne en produkt av samhället. Samt att vi befinner oss i en spiral som har ständigt skiftande former av påverkande och ett skapande och återskapande av strukturer. Dessa strukturer blir till konventioner som förändras beroende på vilka som lever sitt liv i dem. På så sätt påverkar människan samhällets sociala struktur och samhället påverkar människans beteende (Payne 2002).
I sitt socialkonstruktivistiska perspektiv har Berger och Lukman tagit fram tre viktiga begrepp för att förklara samspelet mellan individer och
samhällsstrukturerna. Externalisering, objektivering och internalisering (Repstad 2005). Externalisering är den kreativa aspekten på mänsklig handling, de menar att människan hela tiden skapar något, relationer, produkter, idéer osv. Samhället skapas av mänskligt samspel, genom institutionalisering. Man skapar hela tiden sociala relationer, interaktioner, nya vanor och rutiner, beteende upprepas och roller skapas och på så sätt institutionaliseras i samhället. Med
institutionaliseringen menar man att det produceras olika roller som människan väntas överta för att upprätthålla samhällsordningen (Repstad 2005, Alvesson & Sköldberg 2008). Objektifiering är den strukturella aspekten på socialt liv, den handlar om den processen som sker då människan erkänner något som existerar, beteende och mönster som uppstår i ett samhälle måste legitimeras. Detta görs genom språket, språket är det viktigaste medel för legitimering. Detta sker genom ömsesidiga sociala interaktioner, där denna kunskap inte enbart sprids mellan individerna i samhället under en vis tid, utan även mellan generationer och på detta sätt skapas traditioner (a a). Det sista begreppet är internalisering som är en analys av socialt liv. Med internalisering menar man att individen gör den objektifierande världen till sin verklighet och uppfattar den som äkta, detta görs genom socialisation. Detta blir en del av hennes förståelse och ger individen identitet (a a). För att inte uppleva identitetsproblem så ska internaliseringen vara lyckad, och individen hittar sig själv i ljuset av den objektiva ordningen som finns där. För att individen inte ska sluta vara en skapande varelse får inte
internaliseringen vara fullständig. Dessa tre faser är inget som följer ett visst mönster efter varandra utan stadierna växlas ständigt mellan samhällsordningarna och individerna (Repstad 2005).
Rollteori
Rollteorin handlar om människors samspel med varandra, och genom ett samspel så skapas det förväntningar och tolkningar, och dessa leder till att man beter sig på ett karakteristiskt sätt. Rollteorin har samband med den strukturfunktionalistiska teorin. Man menar att individen har olika positioner som kommer fram i olika sociala strukturer. Dessa positioner är roller, varje roll har en uppsättning förväntningar eller ett visst beteende som man förknippar med en viss position och ett visst sammanhang. Roller går bara att definiera utifrån relationer, och ska ses i sammanhang med relationer för att kunna förstås. Med utgångspunkt i att andra regerar på hur vi beter oss utifrån våra roller, så påverkas vår bild av oss själva, genom andras ögon formas vår identitet och vi påverkas (Eriksson & Markström 2000, Payne 2002). Det finns olika typer av roller, en roll kan vara tillskriven och är något som individen inte själv kan påverka, ett exempel på detta är könsrollen eller att vara handikappad. En annan typ av roll är den individen medveten har tagit till sig, den kallas den förvärvade rollen och ett exempel på detta kan vara yrkesrollen (Payne 2002).
Rollkonflikter
Som man ser ovan kan en individ ha olika roller samtidigt, vissa roller försvinner och nya roller kommer till. Att ha flera olika roller samtidigt kan skapa problem, det kan uppstå konflikter mellan rollerna och i rollen, interrollkonflikt, intra- rollkonflikt och rollosäkerhet. Med interrollkonflikt menar man konflikten som uppstår då individens olika roller är i strid med varandra. Detta kan vara
förväntningar som olika grupper kan ha på individen, exempelvis kan man inneha papparollen, arbetsrollen och en kamratroll. Individen förväntas välja och visa sin lojalitet till den gruppen. Intra- rollkonflikten blir aktuell då olika individers uppfattningar, normer och attityder om en och samma roll skiljer sig åt. Ett exempel på detta kan vara då äldrepedagogen förväntas att inte tänka, eller tillåts att arbeta förebyggande. Detta skapar konflikter mellan yrkesrollen och den egna individen syn på situationen. Dessa konflikter kan även uppstå i organisationer, då man kan ha olika syn på en och samma sak. Rollosäkerhet skapar konflikt då individen är osäker vad rollen som han innehar kräver. Konflikten kan vara att man förväntas att ha ett professionellt förhållningssätt och samtidig utföra sitt arbete. För att detta ska vara möjligt måste man skapa ett gott förtroende och en bra relation, men när detta inte anses vara professionellt så skapar det en konflikt och en rollosäkerhet (Eriksson & Markström 2000, Payne 2002, Svedberg 2003) Profession och professionalisering
Det finns en rad olika antagande om vad en profession innebär, den norske
sociologen Ulf Torgensen (1972) menar att man kan tala om en profession, när en formell utbildning av en viss bestämd längd har åtagits och individer ska träda in i bestämda yrken. Dessa yrken kan inte utföras av andra än den som har denna utbildning, detta styrs av lagar eller andra sociala normer. Ett annat exempel är Parson (1964) som menar att en profession karakteriseras av: emotionell
neutralitet, universalism och en funktionell specifikhet, men även att den som är professionell ska ha förvärvat sin kompetens, och inte fått sin position genom arv (Selander 1989). Vidare finns det olika tolkningar av vad
professionaliseringsbegreppet innebär, en innefattar professionaliseringen som ett kollektivt skeende, där man ser till olika yrkesgruppers väg till att vinna autonomi och status. En annan betydelse handlar om att professionaliseringen är en
identitetsskapande socialiseringsprocess där den professionelle arbetstagaren får sin identitet (Hallstedt, Nilsson & Högström 2010). För att kunna bli en profession
antas man gå igenom olika stadier, Grenwood (1957) betonar fem olika kriterier för professionaliseringsprocessen;
1. Professionen blir erkänd av staten
2. Man har en systematisk teori i grunden för arbetet 3. Det ska finnas en etisk kodex
4. Man har auktoritet
5. Man har en egen professionell kultur
Exempel på traditionella professioner är läkare, präst och advokat. Närmast skulle äldrepedagoger tillhöra s.k. semiprofessioner. Semiprofessioner står för de yrken som har kortare utbildning, sjuksköterskor, lärare, socialarbetare räknas vanligen till semiprofessioner. De har svagare yrkesskydd och monopolställning och har mindre befogenheter till att kunna arbeta och göra självständiga beslut i sin yrkesutövning. Men menar att dessa yrken grundar sin kunskap på mindre vetenskap och mer på erfarenhet (Repstad 2005).
Professionskonflikter
I en organisation med flera olika yrkesroller kan det bildas konflikter mellan personalen, detta kan bero på olika anledningar. Det kan handla om hierarkier, möjligheten att kunna fatta beslut, motsättningar mellan de som har administrativt ansvar och den som har ett professionellt ansvar, och om ansvar till företaget och till sina klienter osv. Men den norske sociologen Jon Ivar Elstad skriver i ”En helse- og sosiolarbeider? Profesionstrid og lagdeling i helse- sosialsektoren (1991) att man ska akta sig för att kalla alla yrkeskonflikter som sker i en organisation för professionskonflikter, det vill säga att alla konflikter inte passar in ramen för vad som är en professionskonflikt, utan att det istället ibland handlar om en
socialgruppskonflikt (Repstad 2005). Elstad beskriver tre kategorier för det som innefattar professionskonflikter:
1. När yrkesgrupper bråkar om att ha monopol på bestämda uppgifter eller tjänster, t.ex. när läkare är oense med sjuksköterskor om vem som ska leda vårdavdelningen.
2. När det uppstår konflikt mellan den som har yrkesauktoritet och den som har administrativ auktoritet.
3. När det blir konflikter mellan yrkesgrupper och myndigheter om offentlig legitimation, lagstadgad ensamrätt på arbetsuppgifter och nödvändigheten av mer utbildning för att få komma in i professionsledet (Repstad 2005 s.198).
Skillnaden mellan professionskonflikter och socialgruppskonflikter är att i socialgruppskonflikten kan konfliktenvara något som kan drabba alla typer av tjänsteutövare, och inte enbart något som bara kan drabbar professionella yrkesgrupper.
Social stängning
Att utestänga andra är en del i professionaliseringsprocessen. ”Social closure”, eller social stängning är begrepp som härstammar från strukturella teorier, man syftar på den maktkamp om tolkningsföreträde som finns mellan olika grupper.
Som grupp vill man försäkra sig om en speciell plats, och genom
uteslutningsmetoder blir andra grupper tvungna att lägga sig åt sidan (Beckman 1989). Selander (1989) beskriver begreppet som att det syftar till ”… den process genom vilken sociala grupper försöker maximera sina egna tillgångar genom att begränsa åtkomligheten av resurser och möjligheter till en mindre krets av lämpliga och kvalificerade likar” (s 16).
METODAVSNITT
Här nedan kommer vi att diskutera vårt val av metoder, vårt urval samt urvalsprocess, datainsamling, intervjuernas upplägg, ljudupptagning och transkribering, etiska riktlinjer, validering, vår förförståelse samt
bearbetningsprocess.
Kvalitativ studie
Eftersom vi ville ta del i hur respondenterna upplever hur det är att vara
äldrepedagog i praktiken valde vi oss av använda en kvalitativ forskningsansats. Skillnaden mellan att användas sig av en kvalitativ eller kvantitativ metod ligger i vilket intresse man har i studien, är man intresserad av att ta reda på kvantiteter (hur många, hur ofta osv.) bör man använda sig av en kvantitativ studie. Men Trost (1997) menar att en kvalitativ studie är befogad om man är intresserad av att ”försöka förstå människors sätt att resonera eller reagera, eller av att särskilja eller urskilja varierande handlingsmönster” (s 15-16). Vidare har man i en kvalitativ undersökning färre antal intervjupersoner än vad man skulle haft i en kvantitativ, vilket innebär att undersökningen inte kan företräda hela befolkningen, utan man är mera intresserad av att försöka förstå vad den man intervjuar har för
föreställningsvärld.
Urval och urvalsprocess
Eftersom vårt syfte riktas just till funderingarna om hur det är att vara äldrepedagog i praktiken så har vårt urval bestått av personer med just den kompetensen. Denscombe (2000) beskriver urvalet som ett icke-
sannolikhetsurval och menar att de personer som ingår i urvalet ofta väljs medvetet för att de har något specifikt att bidra med, kanske handlar det om att personen har en speciell position eller en unik inblick. Vårt exakta urval var 4 till 6 yrkesverksamma äldrepedagoger som examinerats från
äldrepedagogprogrammet från Malmö Högskola, men som inte behöver ha yrkestiteln ”äldrepedagog”. Att ha få intervjupersoner är något Trost (1997) rekommenderar, han menar om man har ett för stort antal intervjuer kan det bli svårt att överblicka hela materialet, och finna alla viktiga detaljer. Men vi valde få intervjupersoner för att kunna hinna med under vår tillgängliga tid för uppsatsen. Dock är det så att även om vi har ett fåtal intervjupersoner så representerar de ändå en relativt stor del av de utexaminerade äldrepedagoger från Malmö högskola som är yrkesverksamma som just äldrepedagoger. Att respondenterna ska ha fått en äldrepedagogisk examen från Malmö Högskola är viktigt för oss, för att då har intervjupersonerna en gemensam utbildningsbakgrund
Då vi ingår i ett äldrepedagogiskt nätverk (www.aldrepedagogerna.se) har vi en viss insyn i vilka äldrepedagoger som är yrkesverksamma. Vi skickade en e-post till alla de yrkesverksamma äldrepedagoger vi kände till, och de som svarade var de som sedermera blev intervjuade, utom vid ett fall, då den tilltänka
respondenten blev sjuk, och en annan äldrepedagog ställde upp i dennes ställe. I e-posten presenterade vi oss och informerade om vår c-uppsats och vårt syfte, och där vi gjorde vi även en förfrågan om de var intresserade av att ställa upp på intervjun.
Datainsamling
Vi hade bestämt oss för att respondenterna själva skulle få bestämma var och när de ville bli intervjuade, och vi tog oss till den plats som blev bestämd, som ofta visade det sig att vara på deras arbetsplats, i ett avskiljt utrymme, där vi kunde sitta ostörda. Att respondenterna själva fick bestämma plats var för att de inte skulle behöva ta sig någonstans och för att de skulle kunna välja en plats där de kände sig trygga. Innan intervjuerna började skrev respondenterna på en
samtyckesblankett, och de fick ett informationsbrev där det stod vårt syfte och vi informerade även om våra etiska ställningstaganden. Vi frågade även om
samtycke till att intervjuerna blev inspelade. Genomförandet av intervjun började med att vi ställde frågor utifrån ett frågeschema, och ibland när vi ville att
respondenten skulle fördjupa sig i ämnet så ställde vi följdfrågor, och det uppkom även spontana frågor under själva intervjun. Intervjuernas genomförande tog mellan 30 minuter och en timme. Ett problem som ibland uppkom var att
respondenten talade om ämnen som föll i vårt intresse, men som senare skulle visa sig inte ha speciellt stor betydelse för vårt material. En effekt som kan ha spelat in under intervjuerna var att både vi och respondenterna har en gemensam
utbildningsbakgrund, och att det kan ha påverkat de svar vi har fått. Denscombe (2000) hävdar att det kan finnas en risk att de som blir intervjuade kan känna sig osäkra eller besvärade och kan då svara efter det som de tror att intervjuaren vill höra. Detta kan vi inte med säkerhet säga inte har hänt, men vi tror att våra respondenter har känt sig trygga med oss, vi märkte att de gärna ville berätta mycket ingående om hur de upplever sin yrkesroll. Vid ett antal tillfällen uttryckte de även en lättnad av att få ”prata av sig”. Denscombe (a a) menar att en intervju kan ha en terapeutisk effekt, då man som intervjuad har möjlighet att framföra sina åsikter till någon som har till uppgift, utan att vara kritisk, att lyssna och notera det man uttrycker. Vi har försökt hålla oss neutrala (a a) och relativt passiva under intervjuerna. Respondenterna har fått tala färdigt om det aktuella temat, och först efter det ställde vi nästkommande fråga.
Semistrukturerade och personliga intervjuer
Det finns olika typer av intervjumetoder, och man nämner ofta tre huvudtyper, den strukturerade intervjun, semistrukturerad intervju samt ostrukturerad intervju. Vid den strukturerade intervjun har forskaren i förväg har framställt ett frågeschema, och respondenten har ett antal svarsalternativ att välja mellan. Det ska inte finnas någon variation i intervjufrågorna och svarsalternativen utan är alltid de samma. Nästa metod är semistrukturerad intervju där man kan använda sig av färdiga frågeformulär, eller frågetema. Men man är inte lika bunden till frågeschemat som vid en strukturerad intervju, och även i vilken ordning forskaren väljer att ställa frågorna kan variera. Forskaren har även möjlighet att låta intervjupersonen fördjupa sina svar och utveckla sina idéer genom att ställa följdfrågor. Vid en ostrukturerad intervju är huvudsyftet att betona
intervjupersonens tankar och idéer. Forskaren ger den intervjuade ett tema eller ett ämne, men ska sedan ställa sig åt sidan och låta den intervjuade tala och utveckla sina tankar och idéer om ämnet (Denscombe 2000). Vi har valt att använda oss av den semistrukturerade intervjun, då denna intervjuform tillät oss ha förberedda frågor om de teman vi tycke var intressanta, men vi hade även möjlighet att
fördjupa oss i respondenternas svar genom att ställa nya frågor eller följdfrågor. Att använda sig av personliga intervjuer gav oss möjligheten att möta
intervjupersonen ansikte mot ansikte. Vi anser att det enskilda mötet var tryggare än om vi exempelvis använt oss av gruppintervjuer och vi tror att man som
intervjuperson har lättare att utveckla sina idéer när man blir intervjuad en och en. En annan fördel är att det var lätt att arrangera mötet (a a), intervjupersonerna hade själva möjlighet att bestämma tid och plats för intervjuerna, och vi tog oss till den plats de hade bestämt.
Ljudupptagning och transkriberingsprocess
Att spela in, lyssna av och transkribera intervjuerna är ett ganska tidskrävande arbete, men vi ansåg att genom att spela in intervjuerna fanns det mindre risk att missa något intressant som hade sagts. Denscombe (2000) beskriver att när det gäller att ta vara på vad som sägs under intervjun så erbjuder ljudinspelningar en beständig och komplett dokumentation, men att inspelningen utelämnar annan viktig information som exempelvis kroppsspråk och i vilket sammanhang intervjun tar plats. Alltså kan man inte tillfullo återge den stämning som rådde under intervjun. Vi var vid nästan alla tillfällen båda närvarande under
intervjuerna, den ena av oss ställde frågor medan den andra antecknade. Detta gav oss en större helhetsbild av sammanhanget. Ett problem med inspelning är att vissa kan känna sig hotade av att bli bandade (a a), detta var inget som vi märkte med våra respondenter.
Denscombe (2000) menar att transkriberingen, det vill säga
utskrivningsprocessen, är en viktig del i själva arbetet med intervjun, och att det oftast är mer tidsödande än andra delar av datainsamlingen. Vårtranskribering skedde ganska direkt efter vi hade gjort intervjuerna när de fortfarande var färska i minnet. Eftersom respondenterna inte alltid talade i avslutande eller i fullständiga meningsbyggnadssatser fick vi ibland skriva meningen på ett sådant sätt så att läsaren förstår innebörden av den. Denscombe (2000) beskriver att man ibland behöver rekonstruera det talade ordet för att det ska kunna bli lättförståligt för läsaren.
Etiska riktlinjer
Innan vi började med vår forskning fick vi godkännande av
etikprövningsnämnden (Dnr HS60-10/218:16 2010-03-22) vid Malmö högskola. Vi har även betraktat vetenskapliga rådets forskningsetiska riktlinjer (codex.vr.se 2010-04-28), detta har inneburit att vi har vid kontakt med våra respondenter både via e-post och muntligt informerat om syftet med vår undersökning, vilka
rättigheter respondenterna har, samt att de kan dra tillbaka sitt medgivande när som helst utan att det leder till konsekvenser för dem. Vi informerade
respondenterna även om att deras personuppgifter skulle vara konfidentiella och att inga obehöriga skulle ha tillgång till vårt material. Vi har så långt som möjligt försökt avidentifiera våra respondenter och för att säkra deras konfidentiellitet har vi valt att inte namnge våra respondenters arbetsplats.
Validitet och Reliabilitet
Validitet handlar om att man mäter det som är betydelsefullt i sammanhanget, att man använder rätt metod vid rätt tillfälle och reliabilitet handlar om tillförlitlighet, kunskapen som tas fram ska tas fram på ett pålitligt sätt (Larsson, Lilja och
svårt att exakt visa hur vi har gått tillväga för att nå så hög validitet och reliabilitet som möjligt, vilket är lättare i en kvantitativ studie. Men vi kan styrka att i vår kvalitativa undersökning har vi ställt öppna frågor och verkligen försökt få fram (”mäta”) det vi har valt att fånga in, alltså förstå hur äldrepedagoger upplever sin yrkesroll, genom att vi har försökt få våra respondenters beskrivningar av deras upplevelser så informationsrik som möjligt och även haft möjlighet att gå in på detalj i deras svar, på det sättet har vi försökt säkra validiteten i vår kvalitativa forskning. Detta genomatt vi skapade oss en så tydligt bild som möjligt av deras upplevelser både genom att studera deras kroppsspråk och genom att spela in på band så vi inte missade något som blev sagt under intervjun. För att försöka nå så hög reliabilitet som möjligt har vi var för sig klassificeratoch tematiserat våra transkriberade intervjuer för att senare diskutera våra klassifikationer för att tillsammans nå fram till en gemensam överenskommelse inför vår tolkningsfas. Vi har låtit våra intervjufrågor vara öppna för att våra respondenter skulle ha större möjlighet att utrycka sina tankar och idéer än om intervjufrågorna hade varit stängda. Vi har genom våra frågor fått ta del i våra respondenters insikter och uppfattningar om det aktuella ämnet, och genom våra följdfrågor har vi kunnat få mer detaljerade svar om vad de upplever. Vi hade som vi tidigare har nämnt förberett frågor till respondenterna, dessa frågor handlade kortfattat om några olika teman. Det första temat handlade om hur äldrepedagogens egen uppfattning av sitt arbete, Nästa tema var om äldrepedagogen anser om det finns en särskild äldrepedagogisk kunskap, och vad den anser att det i så fall är, det tredje temat handlade om utbildningen v.s. praktiken, det fjärde temat handlade om vad man ansåg karaktäriserar ett äldrepedagogiskt förhållningssätt, och om man tyckte att det förhållningssätt man har skiljer sig från sina kollegors. Vidare fick respondenterna svara på frågor om när man kände att man hade lyckats väl i sitt arbete, samt om man har stött på hinder i arbetet. Den slutgiltiga frågan handlade om vad respondenterna ansåg om äldrepedagogikens framtid.
Förförståelse
”Med förförståelse menas att vi inte uppfattar verkligheten enbart genom våra sinnen. Det som förefaller vara rena sinnesintryck innehåller i själva verket en god portion tolkning.” (Thurén 1991 s 53). Genom förförståelsen tolkar vi vår
omvärld.
Vår förförståelse består av att vi båda har en äldrepedagogisk examen, vilket innebär att vi har läst det tvååriga äldrepedagogiska programmet på Malmö Högskola, vi har fortsatt våra studier och är i slutet av ett nytillkommet och valbart äldrepedagogisk fördjupningsår. Vid sidan om och innan våra studier har vi arbetat inom äldrevård som vårdbiträde/undersköterska, och har därigenom en uppfattning om hur det kan vara att arbeta i äldreomsorgens olika organisationer. Vi är även aktiva medlemmar i äldrepedagogföreningen, och genom den träffar vi andra likasinnade, bland annat personer som är intresserade av äldrepedagogik, studenter, samt yrkesverksamma äldrepedagoger. Genom att möta
yrkesverksamma äldrepedagoger och diskutera med dem om deras arbetssituation har vi förstått att det inte alla gånger är så lätt att komma in i en organisation med ett nytänkande. Men även under utbildningen har vi många gånger diskuterat med andra studenter vad en äldrepedagog är eller bör vara, och vi har alla olika sätt att se på saken. Därför började vi fundera på hur man som yrkesverksam
Bearbetningsprocess
Bearbetningen av vårt material har skett i olika steg. Efter att vi hade transkriberat intervjuerna, tematiserade och kategoriserade båda två varje intervju för sig. Vi lärde känna materialet genom att läsa det noga, och försökte hitta sammanhang i texterna. Vi hade redan efter intervjuerna var gjorda en känsla för texterna, att de hade olika känslolägen, vissa kändes mer positiva medan de andra kändes mer negativa, och den känslan har kvarstått genom hela analysen. Efter att vi hade läst texterna bröt vi ner intervjuerna i delar för att finna olika koder och kategorier. När vi var färdiga med den första analysen, jämförde vi hela vårt material för att se vad vi hade kommit fram till. Att koda och kategorisera varje intervju var för sig var ett ganska tidsödande projekt, men när vi märkte att vi hade kommit fram till snarlika kategorier kändes det som om vi var på rätt spår. Nästa steg var att vi analyserade alla delar tillsammans för att hitta likheter och skillnader i hela materialet. Det slutgiltiga steget var att göra den sista analysen med våra valda teorier som stöd.
ANALYS, TEORI OCH EMPIRI
Våra respondenter är alla äldrepedagoger och har arbetat minst två år med sitt yrke som äldrepedagog. De arbetar på olika nivåer i äldreomsorgen, vissa på individnivå, andra på mer organisationsnivå.Vi kommer att benämna att de arbetar som äldrepedagoger även om fallet är att de har andra yrkesbenämningar i verkligheten. Detta är för att säkra deras konfidentiellitet och för att de arbetar inom det yrket tack vare deras äldrepedagogiska kunskaper och utbildning. Vi kommer även att benämna våra respondenter som Ip1, Ip2 osv.
Disposition av analysen
Vi har valt att strukturera texten så att den följer olika huvudteman Huvudteman och rubriker inom temat är som följer;
Definition av äldrepedagogiken. Här försöker vi reda ut om
respondenterna tycker att det är väsentligt att göra en definition av det äldrepedagogiska yrket.
Äldrepedagogutbildningen. Här har vi koncentrerar vi oss på att ta reda
på hur utbildningen har påverkat respondenternas yrkesroll.
Äldrepedagogiskt förhållningssätt. Vi försöker här ta reda på om
respondenterna anser att det finns ett specifikt äldrepedagogiskt
förhållningssätt, och vad detta är i så fall. Rubriker som följer temat är; Äldrepedagogiskt förhållningssätt, Att se individen, Salutogent
förhållningssätt, Nätverkstänkande, dynamiskt och öppet.
Roll och professionskonflikter. Här har vi funderat om äldrepedagogen
anser att den har ett annorlunda förhållningssätt än sina kollegor, och om så är fallet, hur detta yttrar sig. Rubriker som följer temat är;
Rollkonflikter, Professions och Intra-roll konflikter
Den äldrepedagogiska konflikten? I detta tema försöker respondenterna
Förankring, eller inte? Vi ville ta reda på när respondenterna ansåg sig
har lyckats och misslyckats med sitt arbete, och det tema som framträdde var att detta gällde just om man kände att man hade lyckats förankra sitt arbete, eller inte. Rubriker som följer temat är; Att få bekräftelsen av att man når fram, Svårigheten att förankra – professionskonflikter
Äldrepedagogernas framtid. Här har vi koncentrerat oss på vad
respondenterna anser om yrkets framtid.
Vi har valt integrera både teori och empiri detta för att vi anser att det lämpar sig för vår kvalitativa studie och att det blir tydligare att se vårt resultat.
Definition av äldrepedagogiken
Riitta Nilsson skrev redan 2006 att ”Äldrepedagogik kan ses som ett av socialt arbetes områden, där begrepp och teorier från omsorg, socialpedagogik och pedagogik möts. Vidare preciseringar av hur äldrepedagogik skall definieras och dess teorigrund utvecklas hänger samman med utvecklingen av den
äldrepedagogiska praktiken” (s 344). Att definiera vad äldrepedagogiken innebär är en del på vägen för att bli en profession, att få sin egen yrkesidentitet. Man kan säga att begreppet yrkesidentitet försöker föra samman individens identitet med dens yrke eller position (Pingel & Robertsson 1998; Thunborg 1999). Vi frågade våra intervjupersoner om de ansåg att det behövdes en äldrepedagogisk definition. Svaren från respondenterna är tvetydiga, de flesta är för en definition;
(Ip5) ”Ja! Absolut! Det är viktigt att få en definition, just att definiera begrepp. Annars så ser man det gärna att det är väl bara att vara äldrepedagog, utan att veta vad det står för”.
Vidare;
(Ip3) ”Det är viktigt att kort och koncist kunna förklara vad det är man kan och vill, och vad man faktiskt har utbildat sig för.”
Men någon ansåg att det kan vara hindrande med en äldrepedagogisk definition, respondenten menar att andra tänker väldigt snävt när det gäller vilka
arbetsuppgifter man kan ha som äldrepedagog, och att det hade varit bättre att man hade en annan titel för att få ett vidare perspektiv. Hon menar att med titeln äldrepedagog så blir det införstått att man inte kan något annat än äldre och att det är då det blir begränsande och folk får fel uppfattning om vad en äldrepedagog kan göra;
(Ip1) ”Nej, jag vet inte… Väldigt många människor när de hör det så liksom begränsar de mig på något sätt. Det är precis på något sätt att då tror de att då kan jag bara specifika saker, speciellt då äldre bara, och så klart har jag en extra kunskap om det men sen så finns det en massa annat man har i bagaget. Jag tror att det är jättefarligt. Jag har fått det till mig, att det finns andra yrkesgrupper som… Sånt som begränsar att tro att vi har en… liksom en, vad ska man säga… en kärna eller… att det skulle göra att vi var sämre kompetenta än om vi hade hetat socialpedagoger istället.”
Sen fortsätter hon att berätta att hennes kvalifikationer även har blivit ifrågasatta, och att hon har fått ta del av att man i organisationen ansett att den yrkesroll hon besitter hellre skulle blivit tillsatt av en person med en socionomutbildning. De respondenter som är för en definition menar att det är viktigt att
äldrepedagogerna själva ska kunna klargöra vem de är och vad de står för, men även för att man ska finna sin plats bland kollegor och i organisationen;
(Ip2) ” Jag tycker att det är jätteviktigt att man pratar om vår äldrepedagogiska yrkesroll, att det ska spridas mera, att man definierar dess behov. Man vill inte se behovet, jag har en klasskollega som var här igår, som fortfarande inte har fått jobb … och hon känner fortfarande osäkerhet i sin yrkesroll.”
En annan respondent följer samma tema;
(Ip3) ”Man har ju sett exempel på när folk har varit på anställningsintervju att de inte klarar det, och det är ju väldigt synd. Det skapar liksom en identitetskris på något sätt när man inte riktigt vet vad man vill och ska.”
Ibland anser respondenterna att betydelsen av äldrepedagogik, och vad andra uppfattar vad man är som äldrepedagog, som luddigt och i vissa fall hämmande. Man vill att någon ska klargöra och informera om äldrepedagogiken, och man anser att det är problematiskt när kommuner anställer personer som inte är
högskoleutbildade äldrepedagoger för att man tycker titeln äldrepedagog låter bra och ger gott anseende.
(Ip4) ”Ja alltså det är ju luddigt fortfarande lite grann. Det har ju spritt sig väldigt mycket, det har det. Det ser man ju, ute i landet är det många som söker
äldrepedagoger. Många skriver och kallar sig äldrepedagoger fast inte…
någonstans är ju begreppet taget på något vis. Att de vill ha äldrepedagoger med i organisationen på något sätt. Men om det är en utbildad eller inte, men yrkets titel låter bra.”
Näste respondent uttrycker att det är upp till sektionscheferna att ta reda på vad en äldrepedagog är, och vad den kan göra;
(Ip2) ” Det finns en okunnighet hos sektionscheferna som inte vet vad en äldrepedagog är, och ifrågasätter ens kompetens lite och jag tycker att det är så tråkigt bemötande, att man inte istället kan se det positiva. Om man nu tar in en äldrepedagog så kan man väl ta reda på och intressera sig vad en äldrepedagog är, men det finns mycket attityder där ute… ’det behöver inte vara en äldrepedagog’. Nej, men var är det för fel att vara en äldrepedagog? Det har blivit lite ’varför äldrepedagog?’ ibland. ’Oh äldrepedagogerna de är överallt... ‘ det har man ju också hört.”
Sammanfattning
De flesta respondenterna anser att det behövs en definition av det
äldrepedagogiska yrket, det anses viktig, för utan en definition blir begreppet luddigt, och svårförklarlig. Kan man inte förklara vad ens yrkesroll står för är det svårt att hävda att den behövs, och man anser att utan definitionen bildas det en identitetskris. Vidare anser en respondent att det kan bli ett problem med att man definierar äldrepedagogiken, dynamiken försvinner då, och det finns en risk att
man avgränsar yrket. Vissa respondenter anser att det har skett en utveckling i fel riktning, för organisationer har börjat uppmärksamma att äldrepedagogik
existerar, de har ansett sig anamma synsättet genom att anställa en äldrepedagog, men att sedan äldrepedagogen i grunden inte alls har den utbildningen spelar mindre roll. En annan sida av myntet är när man har anställt en utbildad äldrepedagog, men man vet inte vad man ska göra med den.
Äldrepedagogutbildningen
För att kunna få en förståelse av äldrepedagogens roll tyckte vi att det var viktigt att se hur utbildningen har eller inte har påverkat dem i sina tankar eller synen på deras roll. Genom att gå en utbildning så formas vi att tänka på ett visstsätt, vi formas till att se saker utifrån yrkestrollen. Utbildningen ger redskap för att kunna utföra det arbete man har blivit anställd till att göra. Därför valde vi att ta reda på hur äldrepedagogen förhåller sig till den äldrepedagogiska utbildningen och hur de ser på hur den motsvarar de krav som äldrepedagogen har i sitt yrkesliv, och om de anser att det var något särskilt i utbildningen som har haft stor betydelse för att äldrepedagogerna ska kunna utföra ett bra arbete.
På ett eller annat sätt menade våra respondenter att deras personlighet har stor betydelse om de gör ett bra arbete. Respondenterna menar att utbildningen inte har så mycket med det äldrepedagogiska förhållningssättetatt göra, att det inte bara handlar om att gå utbildningen sen är man en äldrepedagog. Utan att det mer handlar om att ha ett empatiskt förhållningssätt, för att kunna ta till sig det man lär sig i utbildningen och kunna göra ett bra jobb som en äldrepedagog.
(Ip5) ”Det här förhållningssättet som vi pratar om, det har med mig som jag är som person att göra också, jag kan gå äldrepedagogsutbildningen och inte ta till mig någonting och inte behandla äldre bättre för det, eller ha äldre i fokus, sen kan jag vara utan utbildningen och vara hur äldrepedagogisk som helst”
På olika sätt så säger de att även om man studerar till äldrepedagog så måste man ha ett empatiskt förhållningssätt för att kunna ta till sig det äldrepedagogiska tänkandet och förhållningssättet. Att utbildningen ger fördjupad kunskap för att kunna förstå helheten kring äldre och deras villkor, men för att kunna sätta sig in i de äldres tillvaro så anser våra respondenter att mycket ligger på personligheten hos äldrepedagogen. De menar att det finns flera som har det ”äldrepedagogiska tänket” (som vi tolkar är att ha ett empatiskt förhållningssätt och förmåga att se människan), och att där är vi inte unika, men vad som unikt, är att tack vare vår utbildning vet hur vi ska göra med det.
(Ip2) ”Jag tror att om man läser till att bli äldrepedagog såhar man ett speciellt förhållningssätt mot människor överhuvudtaget, och därför tror jag att vi kan utvecklas så pass bra som vi gör, att vi kommer nära och kan utföra våra små underverk”.
Nästa respondent säger;
(Ip3) ”Jag har fått en väldigt bred utbildning med mig… en allmänbildande utbildning… det man läste på äldrepedagogutbildningen går att använda även till alla grupper”/…/ ”Teorierna och den litteratur man har läst och så, jag har bildat mycket av min uppfattning hur jag tycker att äldreomsorgen bör se ut, och vad man ska tänka på, det har jag ju fått från utbildningen... jag hade kanske tyckt
likadant innan, men nu vet jag ’Vi måste göra så här, därför att…’ för att förenkla det lite.”
Vissa menar även att det finns de som är utbildade till äldrepedagoger, men inte har det äldrepedagogiska förhållningssättet. Att det inte enbart handlar om utbildningen, utan att det handlar om ens personlighet och att med utbildningens redskap ha förmågan att kunna använda dem, för att kunna kalla sig äldrepedagog. Respondenterna menar även att utbildningen bekräftar något som man redan tänkte på, men hade svårt att klä i ord, så nu har de fått kunskapen, det
äldrepedagogiska förhållningssättet, och det har gjort det möjligt för dem att klara av sina arbetsuppgifter.
(Ip5) ” För mig är det så att äldrepedagogsutbildningen har varit en begreppslåda. Jag har fått begrepp och har fått ord på vad jag redan kände”/…/”Och med utbildningen tycker jag, är det just synsättet som vi får med oss”.
Några av dem poängterar att tidigare yrkeserfarenheter tillsammans med
utbildningen har gjort dem så resursstarka att de kan klara av sina arbetsuppgifter. Vissa menar att det är tack vare utbildningen som de har kunna se hur allting fungerar, och varför det ser ut som det gör, och vad är det som behövs göra för att få fram det äldrepedagogiska i arbetet.
(Ip2) ”Ja helt klart att genom utbildningen så klarar man av jobbet som
äldrepedagog, det tycker jag. Om jag utgår från mig själv som har arbetserfarenhet sen innan … så det tycker jag att kunskaperna motsvarar kraven, sen lär man sig hela tiden efterhand ju”
Vissa menar även att utbildningen inte enbart har gett dem en kunskap som de bara kan använda med äldre, utan i ett större perspektiv, där de kan se och ha en större förståelse för vad som sker i mötet mellan människor, och en större kunskap om människor beteende. Att det pedagogiska är något som är så viktigt, att den kunskapen är något som gör dem speciella i jämförelse med andra grupper som vänder sig till äldre.
(Ip4) ”Jag kan inte påstå att jag fick allt med mig ifrån utbildningen, utan mycket har jag kanske haft med mig sen tidigare, med däremot det äldrepedagogiska tänket, forskningen, skulle jag inte vilja vara utan för att det ändå blir en samlad bild kring äldres liv. Både socialpolitiskt, ja, hela biten med samhället, vården, sjukdomarna, det pedagogiska …”
Sammanfattning
Vi tolkar svaren som att äldrepedagogerna anser att de hade ett visst sätt att tänka redan innan de blev äldrepedagoger, men att de inte riktigt visste hur de skulle göra. Deras sätt att tänka passade inte in med den verkligheten som de befann sig i. En av respondenterna säger att utbildningen gav henne ord på något som hon redan kände, andra menar att det är tack vare utbildningen som de vet vad de ska göra för att få fram och förändra det de vill förändra. Vi ser det som att
utbildningen bekräftade deras identitet och samtidigt skapade deras
äldrepedagogiska identitet, det vill säga att deras idéer och tankar om hur de är och tänker bekräftades, och genom detta fick de sin äldrepedagogiska roll. Genom att ta deras sätt att vara och tänka med den äldrepedagogiska utbildningen
Äldrepedagogiskt förhållningssätt
En av våra frågor handlade om äldrepedagogerna själva ansåg att det fanns ett specifikt äldrepedagogiskt förhållningssätt, och vad det i så fall var. Att ha ett eget förhållningssätt kan vara en strävan efter att rama in yrkesgruppens
kompetensområde. Man kan beskriva ett förhållningssätt att vara attityder och tankar som man har som grund i sitt arbete. Vidare kan ett förhållningssätt påverka och styra (Eriksson 2006) hur ett äldrepedagogiskt arbetssätt kan ta sig uttryck. I Eriksson (a a) finns en diskussion om hur ett förhållningssätt kan ha olika motiv, dessa motiv är antingen professionella eller empatiska. I våra intervjuer kan vi finna att man lägger mer vikt vid det professionella, då det i svaren finns en koppling mellan det man har lärt sig i utbildningen (det teoretiska), och vilket arbete man utför (det praktiska). Vi har urskiljt 3 olika teman i texterna, och vi tolkar detta som att beroende på vad man arbetar med valde man ut olika komponenter som man ansåg stå för det äldrepedagogiska förhållningssättet. Dessa teman har vi valt att kalla; att se individen, salutogent förhållningssätt och nätverksverkstänkande, dynamiskt.
Att se individen
Det första temat som framkom handlar om att den äldre är i centrum, att synliggöra människan och respektera den hon är.
(Ip4) ” För mig är det ju att se den äldre. Alltså i grunden är det väldigt mycket att se den äldre. För det är ju en jätteviktig bit. Har man bara gjort det, att se den äldre som en individ och fortfarande levandes trots att åren är många. Jag tycker att det är ett av de förhållningssätt man måste ha.”
Samme respondent utrycker vidare att det är utifrån individens väl man arbetar i första hand, och påpekar att det är viktigt att se individen, och inte bara gruppen av äldre. Nästa respondent fortsätter på samma tema, men påpekar att det ligger i det äldrepedagogiska förhållningssättet att lära av de äldre, och ta utgångspunkt just i den situation den äldre befinner sig för tillfället;
(Ip2) ”… att lyssna och respektera äldre, att det faktiskt är vi som ska lyssna och lära av dem, och att deras situation ska vi försöka hjälpa och utveckla, i det läget den situationen är just nu när man kommer till dem…”
Salutogent förhållningssätt
Flera respondenter ansåg att det äldrepedagogiska förhållningssättet gick hand i hand med Antonovsky´s salutogena förhållningssätt (1991), förenklat handlar det om att det är viktigt att ha en holistisk syn, och se till friskfaktorer, det vill säga att fokusera på hela människan och se till det som gör människor friska, istället för att fokusera på det som anses vara sjukt och hindrande.
(Ip5) ”Helhet … med människan i fokus, den äldre. Det är verkligen konstigt, under utbildningen tyckte inte jag att Antonovsky vad det stora, nu skulle jag säga Antonovsky också då.”
Vi tolkar detta som att respondenten har fått en annan uppfattning om vad som är ett äldrepedagogiskt förhållningssätt genom sitt yrkesutövande, än vad hon hade under utbildningen. Vidare fortsätter nästa respondent på liknande tema men vidare anser hon att förhållningssättet nästan gör äldrepedagogerna unika.
(Ip1) ”Det är framförallt det att man jobbar med det friska, absolut, det är A och O. Det finns nästan ingen annan grupp som gör det…”
Nätverkstänkande, dynamiskt och öppet.
Det tredje och sista temat rubrik handlar om att äldrepedagogiken anses vara dynamiskt, och att man bör vara öppen för förändringar, att äldrepedagogen bör se möjligheterna där man befinner sig, inte utgå från en färdig mall utan istället se det unika i verksamheten och börja där.
(Ip3) ”Alltså öppet och intresserat kan man väl säga. Kanske dynamiskt, att man är öppen för förändringar, att man inte jobbar statiskt alltså. För det förändrar sig beroende på vilka verksamheter och vilka människor som är inne i. Det finns inte en färdig lösning.”
Vi tolkar detta som att respondenten upplever att det finns en viss risk för att bli fast i de organisatoriska ramarna om man inte tänker dynamiskt. Och för att det inte ska bli så är det är det viktigt att man fortsätter att utvecklas genom att vara öppen för nya förslag. Hon betonar att det är viktigt att tänka på att alla
verksamheter inte ser likadana ut, och att det kräver olika arbetssätt. Nästa respondent menar att;
(Ip4) ”… äldrepedagogiken är dynamiskt och att man måste vara öppen för förändring. Att kunna arbeta med ett nätverkstänkande och ha en förmåga att kunna föra samtal med de äldre...”.
För att kunna nätverka anser man att det är viktigt att kunna föra samtal, detta gäller både på individ- och organisationsnivå. En respondent säger;
(Ip3) ”Nätverkande tycker jag också är viktigt. Och dialogform, att man lyssnar och jobbar med det som sker när man träffar människor helt enkelt. Det är både ur ett organisationsperspektiv och när kommunen möter invånarna, det är på båda hållen.”
Vi tolkar att detta handlar om att äldrepedagogerna måste ha kunskap om olika organisationsstrukturer, samt att man måste ha en retorisk förmåga för att kunna föra sig i organisationen och för att kunna möta individer på ett bra sätt.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan man tolka att respondenterna anser att det finns ett specifikt äldrepedagogiskt förhållningssätt, men att detta förhållningssätt både kan vara individ- och organisationsbaserat. Ibland handlar svaren om hur
respondenten anser hur äldrepedagogen bör handla, i andra fall beskriver man hur man handlar.
Rollkonflikter
I vår analys av intervjuerna fann vi att mycket av vårt material handlade om olika rollkonflikter. Intra- och interroll konflikter, professionskonflikter och social stängning hänger tätt ihop.
Professionskonflikter och Intra-roll konflikter
En av våra frågor gällde om respondenten ansåg att deras förhållningssätt skiljer sig från kollegornas. Vilka kollegor man menar är beroende på var i
organisationen man arbetar, vissa menar att det är kollegorna i teamet, andra syftar på undersköterskor, ledare, eller personer som har liknande arbetsuppgifter som en själv. Utifrån det äldrepedagogiska förhållningssättet anser respondenterna att de har ett unikt sätt att se på den verklighet de befinner sig i. Man anser att genom utbildningen har man fått en djupare förståelse av den äldres behov, vilket de ibland anser att deras kollegor saknar.
(Ip5) ”JA! Jag tycker att det skiljer sig och då talar jag om de kollegor som jag har här, men ja det tycker jag, jag har en djupare förståelse. /…/ …sen kan jag ha kolleger på en annan nivå, som också jobbar med förändringsarbete i kommunen, där man har, den här lite hur man ser på äldre. Den här förminskande… de lägger huvudet på sned ’amen gamla lilla du’ det ser jag ju också, så att det finns alla varianter.”
Nästa respondent säger;
(Ip1) ”Jag tycker att jag har en annan förståelse än dem.”
Att äldrepedagogernas förhållningssätt skiljer sig från andra kollegors kan utmynna i en intra-roll konflikt. Man har olika uppfattningar om hur arbetet ska utföras beroende på vilken yrkesidentitet och vilket förhållningssätt man har. Att arbeta äldrepedagogiskt innebär ofta att man tänker och arbetar förebyggande, vilket skiljer sig från andra medarbetares förhållningssätt. Exempelvis kommer undersköterskor och sjuksköterskor in i bilden först när individen är i behov av medicinskt stöd och omsorg medan äldrepedagogen ska arbeta preventivt för att upprätthålla den äldres oberoende. Ibland kan äldrepedagogens arbetssätt te sig liknande andra yrkesrollers funktioner, och även då kan det bli konflikter. Olika professioner använder olika strategier för att främja sina egna intressen (Beckman 1989), en strategi är bland annat yrkesmonopol och social stängning. Beckman menar att konflikter mellan olika professioner är en del av professionaliseringen. Vidare anser han att om det är en professions funktioner som just är det som särskiljer den från en annan grupp, kommer konflikten att handla om strukturer eller om grupper som fyller samma eller liknande funktioner (a a). Revirtänkandet i organisationen är något som några av respondenterna har upplevt, blanda annat hos arbetsterapeuter och sjukgymnaster när de ser äldrepedagogen som ett hot mot den egna yrkesrollen.
(Ip3) ”Ja. Jag upplever ju att ... amh… jag vet inte om det är just i den här
kommunen, men jag hade samma upplevelse på mitt andra jobb också ju, men det var inte så mycket som det är här. Men att man är väldigt så revirtänkande… ’jag är arbetsterapeut, och jag är sjuksköterska och detta är mitt kompetensområde, och nu är du inne och trampar på mitt’.
En annan respondent säger;
(Ip1) ” … jag skulle fixa praktikplats här en gång, när ni studenter har fältstudier. Då gick jag ner här nere till Rehab och skulle ordna några dagar hos, för jag tänkte att det kunde vara roligt att vara hos några arbetsterapeuter liksom, äh… de
sa nej … därför att de, arbetsterapeuterna, upplevde att äldrepedagogerna konkurrerade med dem om jobb.”
Respondenterna uttrycker även att en konflikt med ledarna i äldreomsorgen har uppstått, man menar att dessa inte tar det förebyggande arbetet på allvar;
(Ip1) ” … de fokuserar hela tiden på det här sjuka och att man ska medicinera bort saker och sätta in insatser till det och sådant. Det är så himla tråkigt, att det aldrig satsas, det är ingenting som får kosta pengar det här friska… man inte ser det.” En annan respondent menar att ledarna måste var införstådda i vad
äldrepedagogik är, annars kan äldrepedagogen uppfattas som ett hot;
(Ip5) ”Ledarskapet är jätteviktigt, ledaren måste liksom andas äldrepedagogik om man ska lyckas… om inte ledarna vet vad man ska använda en äldrepedagog till, så man håller personen på avstånd istället”.
En tredje respondent reflekterar över hur det förebyggande arbetet rent generellt tas emot i organisationerna;
(Ip2) ”Jag tycker att det är jätteviktigt med förebyggande arbete… det är jätteviktigt, det är som dietister de har också kämpat med hur viktigt det är med maten och näring vilket betydelse de har för äldre och de har också haft det kämpigt. Och jag kan känna att så fort det handlar om indirekt sjukvård så har man väldigt svårt att ta sig fram i yrket.”
Några respondenter uttrycker svårigheter och oro när det gäller hur de tas emot i organisationen;
(Ip3) ”Det är svårt att hävda att man behöver en pedagogisk roll i äldreomsorgen när man är liksom… kommer utifrån, projektanställd och… ledningen har inte det tänket, och kollegorna har inte det tänket… det är jättesvårt. Verkligen svårt är det. Det är inte så lätt att nätverka sig in i detta.”
En annan respondent berättar att från början har de andra medarbetarna varit accepterande mot henne för att hennes anställning beror på ett direktiv som är bestämt ovanför dem, men när de började komma underfund med att hon har ett annat sätt att se på saker och ting uppfattas hon istället som ett hot;
(Ip5) ”Sen är det ju så att när någon som jag kommer, det finns ju inte någon här som är chef som inte tycker att man ska satsa på detta, det kommer uppeifrån, så det är klart att man tas emot positivt. Sen har det visat sig ju att jag har kunnat vara ett litet hot, att jag har utmanat, för att jag ser saker som de inte förstår alla gånger och de blir konfunderade”.
Näste respondent uttrycker en rädsla över att förlora sitt arbete, just på grund av att man inte tar det förebyggande arbetet på allvar;
(Ip1)”Jag tror också ifall det skulle vara indragningar och så skulle det varit mig de hade vaskat ut först. ”
