E
XAMENSARBETE-
K
ANDIDATNIVÅVÅRD- OCH OMSORGSADMINISTRATION
VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD
2020:9
Levnadsberättelser inom särskilda boenden för dementa
En kvalitativ studie om omvårdnadspersonals syn på levandsberättelser
Amela Bosnjakovic
Ahmed Nuure Halane
Examensarbetets titel:
Levnadsberättelser inom särskilda boenden för dementa;
Författare: Amela Bosnjakovic och Ahmed Nuure Halane
Huvudområde: Vård- och omsorgsadministration
Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Fristående kurs
Handledare: Angelica Börjesson
Sammanfattning
Demens är en rad symtom som orsakas av hjärnskador och kan förklaras på olika sätt beroende på vilka delar av patientens hjärna som har blivit skadade. Patientens minne, förmågan att planera och genomföra sitt vardagsarbete försämras. Dementa människor drabbas av funktionsnedsättningar som innebär att patienten har språksvårigheter, sämre orienteringsförmåga och svårt att uppfatta tiden. Personens kognitiva förmågor blir också sämre som leder till nedstämdhet, oro och beteendeförändringar hos drabbade personer. Demenssjukdom resulterar i att personen med demens inte klarar av sin tillvaro som innebär att hen behöver stöd från vårdpersonalen och anhöriga, det vill säga att personen är beroende av stöd från sin omgivning. Syftet med studien är att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser av och berättelser om att använda levandsberättelse som verktyg vid omvårdnad för demensdrabbade personer som flyttar till särskilda boende. Den valda metoden för arbetet var intervjuer med personal som arbetar på demensboenden där vi bland annat frågade om hur de använder levnadsberättelser och hur de fungerar i praktiken. Efter intervjuerna kunde författarna konstatera att personalen som arbetar med dementa i särskilda boende har stor hjälp av levnadsberättelserna. Detta innebär att om patienten, till exempel, på något sätt är orolig under dagen och repeterar samma fråga hela tiden så kan personalen gå genom kopplingar med levnadsberättelsen och ge svar till den demenssjuke. Det brukar hjälpa personen att blir lugnare en stund och var nöjd med sin tillvaro. Undersköterskorna som intervjuades bekräftade att det skulle bli svårt för vårdpersonalen att vårda dementa personer utan levandsberättelse.
Summary
Dementia is a series of symptoms caused by brain damages and can be explained in different ways depending on which parts of the patient’s brain are damaged. The patient’s memory and ability to plan and carry out his or her daily work worsens. People who suffer from dementia often have language difficulties, poor orientation and difficulties of perceiving time. The person’s cognitive ability also becomes impaired which is leads to depression, anxiety and behavioural changes in dementia affected people. Dementia disease results in the persons with dementia not being able to cope with their existence, which means that they need support from the nursing staff and relatives. The purpose of the study is to investigate how the nursing staff who work in special accommodations for people with dementia use life stories as a tool in order to help their residents, but also their experiences with using life stories in practice. The chosen method for the study was interviews with nursing staff who work in special accommodations, who about how they use life stories in their work and their experiences with it. After the interviews, the authors were able to state that the nursing staff who work with dementia in special accommodations have great help from using life stories in their work. This means that if the patient, for example, somehow is anxious during the day and repeats same question all the time, then the care staff can go through the connections with the patient’s life story and give answers to the dementia patient. This usually helps the person to calm down for a while and feel content. Nurses who were interviewed confirmed that it would be difficult for the nursing staff to take care of the demented people in the best possible way without a life story.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 1
2. BAKGRUND ... 2
2.2 Anhörigas roll till dementa personer ... 3
2.3 Omvårdnadspersonalens roll till dementa inom vård och omsorg ... 4
2.4 Ädel-reformen ... 4
2.5 Lagar och regler som styr demensvårdens verksamhet ... 5
3. PROBLEMFORMULERING ... 6 4. SYFTE ... 6 5. METOD ... 7 5.1 Urval ... 7 5.2 Datainsamling... 8 5.3 Dataanalys ... 8
Tabell 1. Exempel på dataanalys samt analysmall modifierad utifrån Graneheim & Lundman (2004) ... 9 5.4 Etiska aspekter ... 10 6. RESULTAT ... 11 6.1 TRIVSEL ... 11 6.1.1 Bättre omvårdnad ... 12 6.1.2 Trygghet ... 12 6.1.3 Bakgrund ... 13 6.1.4 Personkännedom ... 14 6.2 BEMÖTANDE ... 15 6.2.1 Kunskap ... 15 6.2.2 Personal ... 15 6.3 ANHÖRIGA ... 17 6.3.1 Samarbete ... 17 6.3.2 Delaktighet ... 17
Tabell 2. Resultatens huvudkategorier och underkategorier ... 19
7. DISKUSSION ... 20
7.1 Metoddiskussion... 20
7.2. Resultat diskussion ... 21
7.3 Levnadsberättelsens användning i det praktiska arbetet inom demensomvårdnad 23 8. SLUTSATSER ... 24
9. Hållbar utveckling inom demensvård ... 24
10. REFERENSER ... 26
11. BILAGOR (1–6) ... 29
Bilaga 1 Informationsbrev till omvårdnadspersonalen som jag jobbar på demensboende. ... 29
Bilaga 2 Skriftligt samtycke ... 30
Bilaga 3 Levnadsberättelse bilaga ... 31
Bilaga 4 Frågorna till intervjun ... 32
Bilaga 5 Informationsbrev till verksamhetschefer inom säkerskilt boende ... 33
1. INLEDNING
Denna studie handlar om levandsberättelse som verktyg vid omvårdnad för demensdrabbade personer som bor på särskilda boenden för dementa. Demens är en form av sjukdom som påverkar patienten kognitivt, detta problem uppstår med minnesproblem och talsvårighet. Enligt Socialstyrelsen finns det cirka 160 000 personer som är dementa i Sverige och 24 000 personer insjuknar varje år samt att 24 000 personer dör i Sverige varje år. Det finns olika typer av demenssjukdom och några av de välkände demenssjukdomarna är Alzheimers sjukdom, frontontemporal demenssjukdom, Lewikropps-demenssjukdom och vaskulär demenssjukdom. Demenssjukdom kan ha olika symtom och förlopp beroende på vilken typ av demens personen lider av och varierar även från person till person. Till detta kommer andra symtom som varierar mellan de olika diagnoserna. Det kan röra sig om t.ex. försämrad språklig förmåga, tilltagande svårigheter att känna igen personer och föremål, praktiska svårigheter, försämrad förmåga till rumsorientring, viljemässig och andra förändringar i personligheten (Socialstyrelsen, 2017). En förutsättning för att kunna ge stöd och en god omsorg till personer med demenssjukdom är att personen genomgått en utredning för att fastställa en diagnos som omfattar både en bedömning av sjukdomens typ och stadium (Socialstyrelsen, 2017). Det innebär att personen som drabbas av demens kan få rätt hjälp när vårdpersonalen gör utredning och utgår ifrån vilken typ av demenssjukdom personen har.
Personer med demenssjukdom behöver både fysiskt och psykiskt stöd. Den demenssjuke personen kan ha fysisk oförmåga för att genomföra sitt vardagsliv samt att personen inte kan utrycka sig, på grund av hjärnskadan som gör svårt att personen kommer ihåg vad har hänt innan. De som har minnesproblem blir beroende av stödet från omvårdnadspersonalen och anhöriga (Skog 2009, s.46). Omvårdnadspersonalen inom vård – och omsorgs kan möta personer med demens genom att ta reda på patientens tidigare livsstil och personliga uppgifter. Levnadsberättelser från patienter är därmed nödvändigt innan personen med demens flyttar in i boendet. Hur levandsberättelser används av omvårdnadspersonal i praktiken är vad denna uppsats kommer att undersöka.
2. BAKGRUND
2.1 Levnadsberättelsens betydelse för demensomvårdnad
Levnadsberättelsen är ett verktyg för kommunikation mellan omvårdnadspersonalen och patienter inom vård och omsorgsverksamhet, framförallt inom särskilda boende för dementa. Levandsberättelse underlättar arbetets genomförande för omvårdnadspersonalen (Skog, 2009, s. 158). Ifyllda papper sparas i patienternas egna pärmar som alla personal har tillgång till och de kan använda fakta som står i dokumentationen när de vårdar dementa personer. Dokumentet innehåller t.ex. nuvarande familj och boende, tidigare giftermål, närmaste anhöriga, kontaktman, barndomen och uppväxten, språket, föräldrarnas namn och yrke, syskon, barndomshemmet, skolgång, vänner, intressen som barn osv. Alexandersson & Wallentin (2014 s.45) menar att omvårdnadspersonalen behöver ha levandsberättelse från demenssjuka personer för att de ska kunna bemöta demenssjuka personer utifrån personens levandsberättelse. Levandsberättelse är viktig information om demenssjuke som ska dokumenteras och sparas innan patienten togs emot som leder till hållbar omvårdnad (Edgren & Rausch 1999, s.47) När omvårdnadspersonalen som jobbar på demensboende har förkunskap om dementas levandsberättelse gynnas både vårdpersonalen och personen som är demenssjuk, eftersom omvårdnadspersonalen vet vad just den personen har i sin bakgrund (Svensk demenscentrum, 2019).
Life Story Work in Dementia Care (2012, s.3) skriver ”Outcomes for better care will only
come about if care staff take (and are granted) the time to absorb life storyinformation and the flexibility to use this to inform and improve the care they provide;” de menar att
omvårdnadspersonalen måste lägga vikten på personcentrerad omvårdnad och utgår ifrån levandsberättelse för att säkerställa vården de ger till dementa personer. Detta bidrar till arbete som bygger på personens levandsberättelse och familjeförhållande som i sin tur leder till trygghet och tillit bland omvårdnadspersonalen och dementa. Detta betyder också att levnadsberättelser gör att omvårdpersonalen får underlag för deras arbete, eftersom de vet mer om demenssjukes tidigare liv. Holmgren & Åberg (2010, ss.24–48)
personer som leder till att samarbete mellan omvårdpersonalen, anhöriga och dementa personer förbättras. Det betyder att både omvårdpersonalen och demenssjuka personer behöver lära känna varandra så att omvårdnad ska vara effektivt (Ericsson, 2011, s.21) Förståelsen mellan parterna skapar tillit, förtroende och trygghet som sin tur leder till att arbetet utförs utan hinder och konflikter.Andersen & Olsson (2010 ss. 2–15) beskriver i sin studie att omvårdpersonalen kan bidra med lämplig information genom att de utgår ifrån individens situation så att det ska kunna lindras lidandet för de anhöriga till personer med demenssjukdom. Omvårdnadspersonalen kan ge stöd och hjälp till både dementa och deras anhöriga när de har fått rätt information om patientens levandsberättelse (Ericsson, 2011, s.26). Abika, & Jönsson (2016 s.38) delger i sin studie att omvårdpersonalen måste vara lyhörd för både personer med demenssjukdom och deras anhöriga genom att omvårdpersonalen tar hänsyn till varje individens livssituation eftersom dessa kan skilja sig åt.
Tidigare studier visar således att levandsberättelse är grundläggande stöd för både omvårdnadspersonalen och dementa. Studierna som gjorts visar att demenssjukes levandsberättelse spelar stor roll i dementa personernas omvårdnad (Edgren & Rusch 2000, s.49). Det är omöjligt att bota dementas lidande, men syftet med Socialtjänstens insatser är att underlätta vardagsliv och ge bra livskvalitet som möjligt under sjukdomens olika typer och faser (Socialstyrelsens nationella riktlinjer 2017). Ju mer information omvårdpersonalen får desto bättre vård kan de ge till patienterna utifrån levnadsberättelser (Skog 2009, s.158).
2.2 Anhörigas roll till dementa personer
Anhöriga har en viktig roll i omhändertagandet av sina dementa anhöriga. Detta betyder att anhöriga till dementa spelar stor roll när det gäller vårdandet av personer med demenssjukdom eftersom de behöver hjälp både fysiskt och psykiskt. Anhöriga till dementa samlar sina krafter för att hjälpa den personen som lider av demenssjukdom, det är vanligt att glömmer sina egna behov då den demente personens hälsa prioriteras (Life Story Work in Dementia Care 2012). När det gäller dagvård och gruppboende måste det finnas bra kontakt mellan vårdaren och anhöriga innan demenssjuke skrivs in i boende
omvårdnadspersonalen och vårdtagaren så att vården ska kunna utföras på ett effektivt sätt (Edgren & Rausch 1999, s.7). Närstående personer vet mer om den sjuke och de kan berätta mer om situationer de upplever om sina anhöriga som ska flytta in till särskilda boende. Det är viktigt att omvårdnadspersonalen som team uppmärksammar anhörigas åsikter och erfarenheter genom att anhöriga är involverade och tar del av godkännandet om hur patientens vårdas (Hydén, L-C.& Hellström, 2016, ss.3–10).
2.3 Omvårdnadspersonalens roll till dementa inom vård och omsorg
Omvårdnadspersonalens roll är en viktig del inom vård-och omsorgsverksamhet. Undersköterskans viktigaste roll är att hjälpa och bemöta dementa patienten och dessa anhöriga eller närstående personer. Anhöriga till personer med demens har behov av mer information om den demenssjukes situation för att kunna förbereda sig inför den framtida sjukdomsutvecklingen (Holmgren & Åberg, 2010) Detta visar hur viktigt det är att omvårdnadspersonalen förmedlar mellan patienten och anhöriga för att de ska kunna ge rätt vård till dementa personer i både dagvård och boende verksamhet.
2.4 Ädel-reformen
År 1992 infördes Ädel-reformen i Sverige som handlar om att kommunerna har ansvar för vård och omsorg, det betyder att kommunen ger stöd och service till funktionsnedsatta människor (Edebalk, 2016). Den reformen gav Sveriges kommuner maktutövning som betyder att kommunstyrelsen delegerar arbetet till Socialtjänsten som arbetar inom vård-och omsorgsverksamhet, som samarbetar med vård vård-och omsorgsverksamhet tillexempel äldreomsorgen. Reformen ledde till att äldre människor med olika funktionsnedsättningar fick frihet att flytta från sina hem till särskilda boende. Kommunens krav var att stöd och service som ges till dementa och andra människor med somatiska sjukdomar skulle få omvårdnad som bygger på kvalitét, integritet och patientensinflyttande. När ädelreformen infördes fick kommunerna ansvar för äldreomsorg vid dåvarande sjukhem, gruppboende, ålderdomshem och servicehus. Ca 31 000 vårdplatser överfördes från landstingen till kommunerna.”Äldre har rätt att själv bestämma vilken vård och boendeform de önskar” (Ekman & Jonsson, 2004, s.13) som innebär att äldre dementa personer har rätt att
bestämma över sig själva, denna självbestämmande sker när omvårdnadspersonalen har patientens levnadsberättelse och det är därför ädel-reformen gynnar för dementa personernas inflyttande inom demensomvårdnaden.
2.5 Lagar och regler som styr demensvårdens verksamhet
Socialtjänstlagen (2001:453) handlar om att personen med funktionsnedsättning har rätt till vård utifrån människans hela situation. Rätt till vård utgår från människans självständighet och integritet där alla insatser ska genomföras tillsammans med den det gäller. Vården som ges till personer med särskilda behov bygger på ett demokratiskt synsätt. Exempelvis att vårdgivaren tar hänsyn till att främja människors ekonomiska och sociala trygghet, att främja jämlikhet och väcka för ett rättvist samhälle (Socialtjänstlagen, 2001:453). Mänskliga rättigheten fick stöd och utvecklades år 1948 i FN:s allmänna konventioner för att främja mänskligheten i vårt samhälle. Under senare år utvecklade konvention till hela världen och Sverige slog fast att rättigheten för personer med funktionsnedsättning ska förbättras och utvecklas. Det innebär att varje individ ska omfattas i samhället oavsett funktionsförmåga och grupptillhörighet (Socialdepartementet, 2003).
Personen med demenssjukdom skickar sin ansökan om stöd och omsorg till kommunen, därefter kommunen utser en biståndshandläggare för att göra bedömning, utredning och beslut kring ansökan om hjälp. Biståndshandläggare samarbetar med sjukvård i fall personen behöver medicinsk utredning där läkaren i sin tur undersöker personen både fysiskt och psykiskt (Socialtjänstlag 2001:453). När patienten skrivs ut från sjukhuset överlämnas personen till demensboendet. Innan den demenssjuke personen flyttar in i boendet görs levnadsberättelsen i form av dokumentation där omvårdnadspersonal har möte med patienten och anhöriga. Levnadsberättelsen ger personen möjlighet att bli sedd och respekterad utifrån den personen hen är (Kangas & Wilhelmsson, 2006).
3. PROBLEMFORMULERING
Demenssjukdom har blivit en av de vanligaste sjukdomarna de senaste decennierna. Många människor drabbas av demens och denna ökning leder till att kommuner behöver stora insatser för att täcka behovet för dementa. Allt fler personer som lider av demenssjukdom behöver flytta till särskilda boenden. Vårdsektorn är tvungen att öppna boende för människor som insjuknar samt att omvårdnadspersonalen hanterar både hemtjänstarbete och boendearbete. Det finns därmed risk för konflikter mellan vårdpersonalen, anhöriga och patienterna inom vård – och omsorgsverksamheten. Det trodde därmed vara viktigt med samarbete mellan ovan nämnda parter. För att undvika sådana missförstånd måste omvårdnadspersonalen som jobbar på demensboenden ha goda kunskaper om patienterna som bor på boendet.
Levandsberättelse kan vara ett verktyg som skapar plattformar för omvårdnadsinsatser. Att det finns en levandsberättelse leder dock inte per automatik till att insatser och omvårdnadsarbetet utformas med levnadsberättelsen som startpunkt. För att omvårdnadspersonal skall kunna stödja dementa patienter och närstående på ett bra sätt är det extra viktigt att de har kunskap om vilka stödåtgärder de kan de ge till båda parterna och att den viktigaste information är dokumenterad i levnadsberättelsen. Det som tidigare forskningen presenterar är ett allmänt perspektiv på levandsberättelse och det behövs mer studier som bygger på omvårdnadspersonalens kunskap och erfarenhet och hur de ser på levandsberättelse som ett verktyg i deras praktiska vardag.
4. SYFTE
Syftet med studien är att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser av och berättelser om att använda levandsberättelse som verktyg vid omvårdnad för demensdrabbade personer som flyttar till särskilda boende. Med detta vill författarna illustrera hur levandsberättelse kan används i praktiska arbetet inom demensomvårdnaden. Studiens
frågeställning är därmed: Hur används levnadsberättelser i praktiken av
omvårdnadspersonal på demensboenden?
5.
METOD
Studiens design bygger på en induktiv förhållningsätt som betyder att författarna använder holistiska metoden genom att studera omvårdnadspersonalens erfarenheter. Författarna använder i sin studie intervjumaterialet och tolkar texten eftersom arbetet bygger på omvårdspersonalens erfarenhet. Henricsson (2017, s.111) beskriver att med kvalitativ metod kan man studera personers levda erfarenheter av ett fenomen, och på så sätt använder författarna omvårdnadspersonalens erfarenhet för att illustrera levnadsberättelsen användning inom demensomvårdnad. Frågorna som används till studien finns i bilaga 4. Studien bygger på 6 kvalitativa intervjuer som ägde rum i två kommuner, dels i en liten kommun och dels i en medelstor kommun med tre deltagare i varje kommun.Båda författarna intervjuade omvårdnadspersonalen var för sig, där varje författare intervjuade tre personer på olika dagar i två olika kommuner, sedan analyserades intervjumaterialet av båda författarna tillsammans. Intervjun var strukturerad och frågorna var förbestämda frågor där intervjudeltagarna svarade på frågorna successivt. Intervjuerna gjordes på demensboendena med personal som har många år erfarenhet och utbildning inom yrket. Författarna har gjort också litteraturöversikt för att få bredare kunskap om levnadsberättelsens betydelse och användning inom demensomvårdnad.
5.1
Urval
Denna studie är intervjustudie med 6 intervjuer. Strategiskt urval gjordes genom att författarna letade information på nätet vilka av särskilda boende som använder levandsberättelse. Innan författarna började med intervjuerna skickade de informationsbrevet (se bilaga 5) till enhetscheferna och deltagarna för intervjun (se bilaga1). Författarna frågade i mejlet om omvårdnadspersonalen använder levnadsberättelserna för dementa. Det var enhetscheferna som valde personal som deltog i intervjun, eftersom ingen anmälde sig frivillig efter författarnas informationsbrev så författarna hade inget annat val. Enhetscheferna bestämde att intervju sker i
personalrummet på boendet. Intervjuerna gjordes på två olika särskilda boende första i en liten kommun och andra delen var i en stor kommun.
I den första lilla kommunen omfattar demensboendet fem avdelningar för permanent boende, det är sju lägenheter på fyra avdelningar och en avdelning med sex lägenheter. I samma byggnad finns också biståndsbedömd dagverksamhet. Omvårdnadspersonal finns till hands dygnet runt, alla som bor på boende har en kontaktman. Omvårdnadspersonal som är 35 anställda utför omvårdnad, sjukvårdande insatser ordineras av sjuksköterska eller läkare. Det finns teamarbete mellan, omvårdnadspersonal, arbetsterapeut, fysioterapeut, läkare och sjuksköterskor. I den stora kommunen har demensboende åtta avdelningar med vardera tio lägenheter. Fyra avdelningar med svensk inriktning för personer med demenssjukdom, tre avdelningar inriktade på finsktalande personer med demenssjukdom och en avdelning är inriktad på finsktalande med somatiska sjukdomar. Antal personer som bor på boende är ca 80 och omvårdnadspersonalen är 55 anställda som utför omvårdnaden. Omvårdnadspersonalen samarbetar med sjuksköterskor, arbetsterapeut, fysioterapeut och läkare. Alla personer som intervjuades var kvinnor. De var mellan 40 och 55 år gamla. De flesta är utbildade inom demens och har många år erfarenhet inom yrket. En av dem har jobbat 35 år i demensvården. Författarna intervjuade 6 personer från båda boendena och varje intervju tog ca 30 minuter.
5.2 Datainsamling
Intervjuerna spelades in med mobilerna på två olika särskilda boende som är nämnda i urval. Efter inspelningarna arbetade författarna med transkribering av intervjuerna och bearbetade allt material med kvalitativ analys. Frågorna som ställdes i intervjun finns i (bilaga 4) och de handlar om personalens erfarenhet inom yrke, levandsberättelse som verktyg i omvårdnaden osv. Intervjuarna gjordes under 20 till 30 minuter eftersom de intervjuade personen var på jobbet och tidsskillnaden beror på hur den intervjuade personen svarade på frågan.
5.3 Dataanalys
hos intervjupersonerna. Frågorna som ställdes i intervjun finns i (bilaga 4) och de handlar om användning av levandsberättelse, personalens erfarenhet, samarbete med anhöriga av de dementa som flyttar in till särskilda boende osv. Henricson (2017, s.145) skriver om intervjuteknik som innebär att frågorna följer struktur och att intervjuaren har möjlighet att ställa frågor under datainsamling. De inspelade intervjuerna bearbetades av båda författarna genom transkribering med försiktighet utifrån vad varje deltagare sagt under intervjun. Hela texten som transkriberades bestod av 24 sidor. Därefter antecknades ord och begrepp på ett papper där sorterades i tre huvudkategorier med flera underkategorier i varje huvudkategori utifrån kodning och kategorisering.
Vid analysering av intervjuerna kom det fram att personalen använder många begrepp som var viktigt i omvårdnaden för dementa. Analys av de framarbetade intervjuerna och materialet är delad i tre olika huvudkategorier, som består av åtta underkategorier. Intervjumaterialet från omvårdnadspersonalen sammanställdes, därefter räknades viktigaste begrepp som personalen har nämnt ofta under intervjuerna, sedan gjordes analys och kodning av alla begrepp som förekom. De som är i huvudkategorier är de begrepp som förekom ofta i intervjuerna.
Här nedan följer en tabell på hur arbetet genomfördes.
Tabell 1. Exempel på dataanalys samt analysmall modifierad utifrån Graneheim & Lundman (2004)
TEXT Meningsenhet Kod Huvudkategori Underkategori
Det var inte han som står i papperna om levandsberättelse då skrev vi en lapp så vi kunde fråga sonen när han kommer i helgen.
Vi hade nyss en kvinna som undrade varför hennes make kommer inte på besök. Anhörig hjälp Bemötande Respekt
Vi frågade om detta när sonen kom och då var det att hon har varit ihop med den mannen 1956.
5.4 Etiska aspekter
Den etiska utmaningen vid examensarbeten som handlar om människor är att undvika att de utnyttjas, skadas eller såras (Henricson 2017, s.59). Det tyder att deltagarnas integritet och rättighet måste respekteras så att någon inte skadas och såras under och efter arbetsprocessen. Författarna utgår ifrån de etiska principerna godhetsprincipen, icke skada principen, rättviseprincipen och autonomiprincipen (Henricson 2017, ss.61–66). Författarna sökte deltagarnas samtycke för att intervjua dem samt att författarna informerade intervjudeltagarna om studiesyftet genom att kontakt med enhetscheferna på demensboende där omvårdnadspersonalen jobbar.
6. RESULTAT
Efter de utförda intervjuerna kunde författarna konstatera att begrepp som bättre
omvårdnad, bemötande, trygghet, kunskap, anhöriga, samarbete och delaktighet, personal och personkännedom har nämnts ofta och efter analyserade intervjumaterialet
valdes ovanstående begreppen som underkategorier. Dessa underkategorier strukturerades i tre huvudkategorier: trivsel, bemötande och anhöriga
6.1 TRIVSEL
Efter beräkning av huvudkategorier bestämde författarna att trivsel var detta begrepp som används ofta och betyder mycket för både omvårdnadspersonal och dementa. Eftersom det var 6 undersköterskor som intervjuades så vi nämnde de från Undersköterska nr 1 till nr 6. Alla tillfrågade personal svarade att det är extra viktigt att den demente trivs bra på demensboende. Här nedan är citat från Undersköterska 2.
”Jaa det tar ett tag innan man lära tjäna de. Det viktigaste för oss
personalen är att de trivas på demensboende och att vi respekterar deras
sjukdom” (
Undersköterska 2.)Enligt intervjuarna kom det fram att trivsel är viktig för dementa personer som bor på demensboendena som innebär att de känner sig trygga och att de är nöjda med omvårdnaden de får av omvårdnadspersonalen. Omvårdnadspersonal som intervjuades berättade att levnadberättelse har stor betydelse för både omvårdnadspersonalen, anhöriga och dementa personer. Trivseln är mer beskrivet i de fyra under kategorier som är: bättre omvårdnad, trygghet, bakgrund och levandsberättelse.
”Det ska vara lugnt runtomkring och att dementa är trygga och känner
6.1.1 Bättre omvårdnad
Omvårdspersonalen som deltog i intervjuerna tycker att levandsberättelse har stor betydelse inom demensomvårdnadensverksamhet när det gäller bra omvårdnad. Alla som intervjuades bekräftade att det blir svårt för omvårdpersonalen att vårda dementa personerna utan levandsberättelse. Omvårdpersonalen utgår ifrån informationen från vårdtagaren för att de ska kunna utföra omvårdnadsarbete på bra sätt. Samtliga respondenten anser att levnadsberättelsen är extra viktigt dokument inom demensomvårdnad. Här nedan kommer några citat.
”Vi ska utgå ifrån dementa personens bakgrund så att de känner trygghet, vi utgår ifrån levandsberättelse från personen så att vi vet vad hen har gillat, vad man arbetade med samt familj, barn, religion, mat, vad man gillar äta osv” (Undersköterska 2).
”Att vi personalen ska ge bättre omvårdnad som deras anhöriga önskar, är det viktigt för oss att ha bra underlägg i levandsberättelse som de fyller i” (Undersköterska 4).
Intervjuade personer beskriver hur viktigt det är att ha patientens levandsberättelse för att omvårdnaden ska vara effektivt där personalen får stöd för arbetsgenomförande utifrån informationen som de får från anhöriga innan patienten flyttar in till boende.
6.1.2 Trygghet
Trygghet till vårdtagaren skapas när omvårdnadspersonal har kunskap om den demenssjuke personen. När det finns tillit och förtroende mellan vårdgivaren och vårdtagaren händer det att vården sker i en miljö där både omvårdnadspersonal, dementa och anhöriga tar sitt ansvar inom demensvård. Detta avlastar omvårdnadspersonalen och ökar patientens trygghet och vilja att ta sin vård utan konflikter som uppstår inom vårdarbetet. Enligt de personal som intervjuades tyckte de att levandsberättelse skapar
trygghet bland omvårdnadspersonalen och dementa personer. För alla som intervjuades
” Man ska visst ha tålamod, försöka vara så ärligt så möjligt. Respektera de dementa som
de är så ska de känna sig trygga” (Undersköterska 5).
” Det som är bra för dementa, är att de ska känna sig trygga, på boende, att de bor i en lugn och trygg miljö så de kan inte skada sig, rutiner så att de känner sig som hemma och att varje dag upplever de att de är i trygga händer tycker vi på vårat
demensboende” (Undersköterska 6).
6.1.3 Bakgrund
Möjlighet att ge en god omvårdnad handlar om att omvårdnadspersonalen som jobbar med dementa i särskilda boende ska kunna bakgrund och kunna hjälpa till om de inte
kommer ihåg saker, att kunna svara om personen fastnar på en fråga t.ex. om make lever då kunde de förklara bättre när de är pålästa om deras bakgrund. Personalen kunde lugna dementa lite om hen t.ex. kommer ihåg att demente tyckte om att spela kort eller korsord då kan de vara lugnare och glömma den fråga som de hade i huvudet hela tiden. Här nedan kommer citat från intervjuade Undersköterskor 1 och 3.
”Men för mig är varje människa unik och jag försöker se personens bakgrund t.ex. vad personen tycker om och vad personen brukade göra när hen var frisk. Vill kanske laga någon maträtt som personen tycker om t.ex. lapskojs eller personen tyckte om att spellakort, spela musik, dansa eller röra på sig” (Undersköterska 3).
”Vi hade ett speciellt fall. Det var levandsberättelse som dotter har fyllt i och make till kvinnan som vi hade, dotter är inte makens dotter hon är från kvinnans första äktenskap. Det som dotter skrev hon tycker om färgerna och tända ljus. Maken skrev tvärtom att hon gillar mörka färger är allergiskt mot ljus, tycker inte om ljus och det var svårt att acceptera. Att man ska förklara till henne tidligt och sakta. Jag tycker att det är viktigt att de skriver rätt om bakgrund så det blir lättare för dementa och oss omvårdnadspersonal” (Undersköterska 1).
Omvårdnadspersonalen som deltog i intervjun presenterar om hur viktigt det är att veta patientens tidigare liv, vilka intresse personen hade innan, som kan vara bra hjälpmedel när det gäller omvårdnaden på boenden.
6.1.4 Personkännedom
Information/fakta som är i levandsberättelse har stor betydelse för personkännedom och bemötande av personer med demens på särskilda boende. Frågorna som ställdes i levnadsberättelserna handlade om bakgrund, barndom, syskon, make/maka, gift/ogift, händelserna i livet som var av stor betydelse osv., se bilaga
”Vi brukar ofta svara till dementa personen i fall personen frågar oss kommer min mamma/pappa idag, då kan vi svara till dem, nej de kan inte komma, de lever inte längre på lugnare sätt tack vare att vi vet personensbakgrund ” (Undersköterska 1).
”Nu förstår jag denna kvinna bättre när jag har fått svar från hennes son om hennes första kärlek som hon kommer ihåg nu men inte de andra två efter det har vi missat att skriva i levandsberättelse, så kan jag/vi svara till henne nästa gång hon frågar om honom” (Undersköterska1).
Omvårdnadspersonal beskriver att personkännedom av demente är viktigt inom demensvård. När personalen känner deras personlighet skapar denna trygghet mellan vårdande och vårdtagare. Några av de dementa tycker om massage.
”Vi brukar massera våra dementa med taktil massage där personalen använder massageolja och massera händer så de blir lugnare en stund, närkontakt är viktigt speciell för de som är rullstolsbundna och vi utgår ifrån vad dementa personen brukade använda när hen var frisk” (Undersköterska 3).
6.2 BEMÖTANDE 6.2.1 Kunskap
Att omvårdspersonalen inom demensvården ska ha kunskap om dementas tidigare liv är
det bra att ha levandsberättelse som handlar om personens liv innan hen drabbades av sjukdomen, som t.ex. vad personen jobbade med, vilka intresse personen hade, speciella aktiviteter, familj, barn och religion. De flesta som intervjuades har nämnt att kunskap om brukarens levandsberättelse är utgångspunkten när demensvård planeras.
”Vi jobbar ju på en avdelning där kommer tillexempel utåtagerande personer och klart de har ett litet annat bemötande än andra kanske, vi utgår ifrån att man ska vara ganska klar och tydlig genom att använda sig av till personens pärm där det finns levandsberättelse. Att ha kunskap om deras tidigare liv betyder mycket för omvårdnaden av de sjuka” (Undersköterska 4).
Omvårdnadspersonal måste vara tydliga när de samtalar med demenssjuka genom att patient respekteras och lyssnas. Omvårdnadspersonalens beskrivning syftar till att de har stor nytta av dokumentationen i levandsberättelse när det gäller vårdens effektivitet och hållbarhet.
”Det har varit våldsamt, man får smäll, men vi har handlingsplan hur vi ska bemöta de. Sådana situationer är inte roliga. Man måste tänka att de inte skulle göra något liknande om de är friska. Man ska alltid försöka vara lugnt och bekräfta situation. Ibland måste man räkna till 10. Det betyder mycket att ha kunskap” (Undersköterska 5).
6.2.2 Personal
När det handlar om personal som arbetar med dementa nämnde intervjuarna att det är viktigt att personalen är lyhörd, lugn, förstående och har erfarenhet inom yrket. De nämnde att dementa känner sig mer oro om det kommer ovana vikarier som de inte känner till. Det finns alltid ordinarie personal på avdelningarna som dementa känner mer trygghet av. Enligt omvårdnadspersonalen bör vikarierna ha tid och läsa dokumentation i pärmarna
om levandsberättelse när de kommer in och jobbar på demensboendena. Nedan kommer citat från intervjuade undersköterskor:
”Med hjälp av levandsberättelse kan vi skriva genomförandeplaner. Alla våra boende har egna pärmar med levnadsberättelserna som vi har på vårt kontor så vi kan hitta svar om de ställer oss frågor om t.ex. mamma och pappa som är den vanligaste frågan som vi ofta får från patienterna” (Undersköterska 2).
”Jag är en glad person, personal som jobbar med dementa måste kunna läsa av personen och situationen och respektera de, försöka alltid hitta bästa lösningen. Försöka fokusera dem att tänka på något annat än att de fastnar bara på en och samma fråga. Bästa bemötande är att personalen är lyhörd och till hands när de behöver stöd när de är ledsna, försöka sitta en stund och prata med dem försöka lugna de” (Undersköterska 5).
Enligt omvårdnadspersonalen finns det stort nytta av dokumentation om dementa som vikarierna och personalen kan läsa och använda i omvårdnaden.
6.3 ANHÖRIGA 6.3.1 Samarbete
Personalen bekräftade att anhöriga är av stor hjälp och när de fyller i levnadsberättelserna för sina närmaste som har demenssjukdom. Ett bra samarbete med anhöriga leder till bättre säkerhet, bra omvårdnad. Anhöriga brukar hjälpa till. Det är de som vet mycket om deras föräldrar liv och vad de gillar, de vill lämna sina föräldrar i trygga händer. Nedan kommer citat från intervjuade Undersköterskor:
”Samarbete mellan anhöriga och personal leder till att vi omvårdnadspersonal ser glädje
i vårt jobb när vi gör både demenssjuka och deras anhöriga nöjda” (Undersköterska 6).
Anhöriga fyller i papper om levandsberättelse innan deras föräldrar flyttar in, ibland brukar anhöriga komma till oss så vi sitter på kontor och fyller i papper med någon av kontaktperson som den demente ska ha när hen flyttar in till oss. De som inte har någon anhörig oftast har de kanske haft god man som vet bättre om personen eller hemtjänsten som brukar skriva genomförande plan innan personen flyttar in till oss. Det blir enklare att jobba när vi personalen samarbetar med anhöriga. (Undersköterska 4).
6.3.2 Delaktighet
Anhörigas delaktighet inom demensomvård är viktigt tyckte omvårdnadspersonalen. Anhöriga underlättar arbetet genom att beskriva hur det har varit förut innan deras sjuke mamma/pappa drabbades av sjukdomen och hur de vill ha omvårdnad. Nedan kommer citat från intervjuade Undersköterskor.
kvinnans första äktenskap. Det som dottern skrev är att hennes mamma tycker om färger och tända ljus. Maken skrev tvärtom, han skrev att hans fru inte tycker om färger och att hon gillar mörka färger och är allergiskt mot ljus samt att hon inte tycker om ljus. Det var svårt för dementa kvinnan att acceptera den som två anhöriga hade skrivit. Därför är det bra att anhöriga är delaktiga i levandsberättelse. (Undersköterska 1).
Omvårdnadspersonalen som var intervjuade nämnde att delaktighet och samarbete mellan berörda partnerna inom demensvård förekommer när det finns goda förståelser mellan anhöriga, omvårdnadspersonalen. Omvårdnadspersonalen nämnde att anhöriga som har tid hjälper till sina dementa som t.ex. när de ska på läkarbesök, tandläkare, utflykter osv.
Tabell 2. Resultatens huvudkategorier och underkategorier Huvudkategorier Underkategorier
Trivsel Bättre omvårdnad
Trygghet Bakgrund
Personenskännedom
Bemötande Personal
Kunskap
Anhöriga Delaktighet och Samarbete
7.
DISKUSSION
7.1
Metoddiskussion
Metoden som författarna valde kan ha brister när det gäller bredare kunskap om hur levnadsberättelser är viktigt verktyg för dementas omvårdnad. Det som kunde skapa mer intresse kunde vara att inkludera alla berörda aktörer i intervjun, till exempel patienter och anhöriga. Omvårdnadspersonalen som intervjuades var erfarna och hade arbetat länge på demensboenden. Författarna hade inte möjlighet att välja vilken omvårdnadspersonal som skulle intervjuas. Det var enhetscheferna på demensboenden som valde vilka omvårdnadspersonal som skulle delta i intervjun och det gjorde att författarna inte kunde hitta en annan syn på levnadsberättelser för att jämföra med de erfarna omvårdnadspersonalens syn på levnadsberättelser. I det här fallet betraktas informationen från intervjun som en ensidig källa och det gör det därför svårt att dra slutsatser om hur levnadsberättelser används och betraktas av till exempel mer oerfaren personal. För att få bredare kunskap om levnadsberättelsens betydelse använde författarna information från tidigare forskning inom demensomvårdnad (Henricson 2017, s.286). Det som stärker studiens trovärdighet är att författarna använde sig av en förstahandskälla som är omvårdnadspersonalen, som har erfarenheter och har arbetat länge på särskilda demensboenden. I tabell 2 ovan sammanfattar vi huvudkategorier och underkategorier av begrepp som varit centrala i respondenternas utsagor. De här huvudkategorierna och underkategorierna har framkommit efter att författarna tillsammans har bearbetat med intervjumaterialet genom transkribering och analys. Det är således med detta innehåll som omvårdnadspersonalen fyller levnadsberättelser som verktyg (Edberg, (red.),2011) Författarna har också gjort litteraturöversikt för att stärka studiens överförbarhet och få mer kunskap om levnadsberättelsen betydelse inom demensomvårdnad. Författarna använde sig av tidigare forskning som handlar om levnadsberättelser vilket gör att studien blir trovärdig.
7.2. Resultat diskussion
Studien bekräftar vad tidigare forskning säger: levandsberättelse är användbart redskap för omvårdnadspersonalen och utan levandsberättelse blir omvårdnaden av den demente mer komplicerad. Alla intervjuade personer i föreliggande studie hade också samma förståelse om att omvårdnadsarbetet kan genomföras om det finns dokumenterad levandsberättelse från patienten och erfaren personal som vet levnadsberättelsens betydelse, att veta patientens bakgrund är viktigt verktyg till omvårdnadspersonalen säger en av intervjuade personer och det är det som gör att levnadberättelsen har stor betydelse inom demensvården.
Skog (2009, s.158) menar ett äkta samspel uppstår när man möter varandra som likvärdiga medmänniskor, som indikerar att förståelse och trygghet som skapas mellan omvårdnadspersonalen och patienterna resulterar att vården leder till utvecklad vårdmiljö inom demensvård. Allt det här som har nämnts ovan bygger på levnadsberättelsen och dessa betydelser innan de demenssjuka personerna flyttar in i boendet. I föreliggande studie berättade omvårdnadspersonalen att det finns äldre människor som inte kan svenska språket och att de personerna har en annan kultur som gör att det är svårt att förstå för omvårdnadspersonalen. I detta fall behövs omvårdpersonal som är kompetenta och har goda kunskaper om demensvård samt vet levnadsberättelsens betydelse inom demensvården (Edberg, (red.),2011). De intervjuade personerna betonar också att dementa personer som kommer från andra kulturer behöver extra stöd, eftersom de har språksvårighet som betyder att de ofta pratar sitt modersmål. Såväl för personal som för de dementa kan språkbarriärer och kulturskillnader vara utmanande och eventuellt försvåra att förståelse och trygghet skapas mellan omvårdnadspersonalen och patienterna som resulterar att vården inte leder till utvecklad vårdmiljö inom demensvård, nämnde Skoog (Ibid). . Resultatet för bättre vård kommer bara att ske om omvårdnadspersonalen tar sig tid och får tid att absorbera informationen om livshistoria och flexibilitet att använda denna för att informera och förbättra den vård de ger (Life Story Work in Dementia Care 2012, s.3) Detta innebär att omvårdnadspersonalen måste lägga vikten på personcentrerad omvårdnad och utgår ifrån levandsberättelse för att säkerställa vården de ger till dementa personer. Detta bidrar till arbete som bygger på personens
levandsberättelse och familjeförhållande som i sin tur leder till trygghet och tillit bland omvårdnadspersonalen och dementa. Utbildning för vårdgivare gör det möjligt för personer med demens att leva bästa mögliga liv (Tolson, et al 2016, s.4).
Utifrån intervjuresultatet framkommer tre begrepp; trivsel, bemötande och anhöriga från de intervjuade i omvårdnadspersonalen. De intervjuade personerna berättade att trivsel uppstår när brukaren är nöjd med den service som ges. Enligt omvårdnadspersonalen uppstår trivsel när vårdgivaren vet om brukarens dokumenterade levnadsberättelse som innebär att både vårdtagaren och vårdgivaren har ömsesidig förståelse för varandra.
Bemötande är ett annat viktigt verktyg som används av omvårdnadspersonalen för att
bemöta brukarna, alltså dementa personer som bor på särskilda boende inom demensverksamhet (Life story resources in dementia care, 2014). Bra bemötande sker när omvårdnadspersonalen har kunskap om levnadsberättelsen och dess betydelse. Alla intervjudeltagarna är överens om att det blir svårt för omvårdnadspersonalen att sköta sitt arbete utan levnadsberättelse. Anhöriga spelar en stor roll i omvårdnadsarbete inom demensomvårdnad eftersom anhöriga fyller i levnadsberättelsens blanketter med omvårdnadspersonalen. Omvårdnadspersonalen vänder sig till anhöriga för dementa personer för att ställa frågor om vad dementa personen tycker om, vad hen har för hobby och så vidare. Allt det som har nämnts ovan sker när det finns erfaren omvårdnadspersonal som har också kunskap om hur arbetet inom demensomvårdnad genomföras.
Både tidigare studier och resultatet från intervjuerna visar således att levandsberättelser är ett grundläggande stöd för både omvårdnadspersonalen och dementa. Studierna som gjorts visar att demenssjukes levandsberättelse spelar stor roll i dementa personernas omvårdnad (Edgren & Rusch 2000, s.49). Det är omöjligt att bota dementas lidande, men syftet med Socialtjänstens insatser är att underlätta vardagsliv och ge bra livskvalitet som möjligt under sjukdomens olika typer och faser (Socialstyrelsens nationella riktlinjer 2017). Ju mer information omvårdpersonalen får, desto bättre vård kan de ge till patienterna utifrån levnadsberättelser (Skog 2009, s.158).
7.3 Levnadsberättelsens användning i det praktiska arbetet inom
demensomvårdnad
Syftet med arbetet var att veta hur levandsberättelse kan användas i det praktiska arbetet. Resultatet från intervjumaterialet och tidigare forskning visar att levandsberättelse är viktig för demensomvårdnad, men frågan är hur kan levandsberättelse används i det praktiska arbetet inom demensomvårdnad? Utifrån resultatet anser författarna att det behövs kompetenta omvårdnadspersonal som kan använda levnadsberättelsen i det praktiska arbetet. Enligt intervjuade omvårdnadspersonalens berättelser finns det omvårdnadspersonal som inte vet hur levandsberättelse används i det praktiska arbetet.
”Att ha kunskap om deras tidigare liv betyder mycket för omvårdnaden av de sjuka
”
(Undersköterska 4). Det innebär att nya undersköterskor bör handledas innan de börjar ge omvårdnaden till patienterna på egna händer. För att omvårdnadspersonalen utför ett hållbart arbete tycker författarna att det måste finnas erfarna omvårdnadspersonal som handleder de nya medarbetarna. Kompetent och erfaren omvårdnadspersonal inom demensomvårdnad har förmåga att bemöta vårdtagaren eftersom de har många år erfarenhet bakom sig som innebär att de vet hur patientens dokumenterade levandsberättelse används (Ekman (red.),2014). Kompetens underlättar att vårdgivaren blir kreativ och flexibel under arbetet som sin tur leder till förtroende mellan patienten och vårdgivaren.Det räcker inte bara att vårdgivaren har några år utbildning och kommer direkt från skolan till arbetet, det måste finnas mellan hand som ger de nya undersköterskor information om hur levandsberättelse ska användas och vad den betyder för demensomvårdnad. Kunskap är också nödvändig för att omvårdnadspersonalen ska använda levnadsberättelsen i det praktiska arbetet inom demensomvårdnad. Andersen & Olsson (2010) presenterar i sin studie att omvårdpersonalen kan bidra lämplig information genom att omvårdnadspersonalen utgår ifrån patientens levandsberättelse så att det ska kunna lindras lidandet för de anhöriga till personer med demenssjukdom. Detta tyder att användandet av levnadsberättelsen är viktigare än att den står i pärmarna utan att ingen använder den i praktiska arbetet. Avslutningsvis kan levandsberättelse vara
verktyg för omvårdnadspersonalen om de baserar arbetsgenomförandet på kompetens, kunskap och handledning av de nybörjare undersköterskorna så ätt levnadsberättelsen används på rätt sätt i det parataktiska omvårdnadsarbetet.
8. SLUTSATSER
Resultatet från intervjuundersökningen och litteraturöversikt som gjorts visar att levnadsberättelsen är extra viktig, för att dementa ska få rätt omvårdnad när de flyttar in till särskilda boende för dementa. I denna studie har endast erfaren omvårdnadspersonal beskrivit hur de ser på levnadsberättelser. Den beskrivningen av hur levnadsberättelser används på demensboenden baseras därmed endast på ganska erfarna omvårdnadspersonal. Fortsatta studier skulle kunna undersöka om mer oerfaren personal, eller andra yrkeskategorier, som beskriver levnadsberättelser på ett annat sätt och fyller dem med annat innehåll. Resultatet i denna studie kan därmed användas som utgångspunkt för jämförelser med annan typ av personal för att få en bredare förståelse för levandsberättelse som verktyg.
9. Hållbar utveckling inom demensvård
Hållbar utveckling inom demensvård kan innebära att cheferna och medarbetarna utför och utvecklar professionellt arbete genom att fokusera på god hälsa, engagemang och samarbete. Utvecklingen sker när vårdarbetet baseras på tre följande punkter: ändliga resurser, miljövänligt arbete och patientcentrerade vård. När de här punkterna uppfylls ställdes tre frågor: Vad är det som gick bra? Vad är det som behöver förbättras? Hur det kan utvecklas på ett hållbart sätt? (Socialstyrelsen, 2017). Därefter görs kontinuerlig uppföljning genom att cheferna och dessa medarbetare stannar till och utvärderar verksamhetensutveckling. Det räcker inte att de anställda och cheferna litar på en modell som de har planerat från början, det måste finnas variation när det handlar om modell och strategi. För att vården ska kunna förbättras i framtiden behövs kompetenta medarbetare och tydligt ledarskap som är framåt tänkande, det innebär att arbetsgenomförande görs
omsorg ta sitt ansvar genom att minska användandet av engångsmaterial, transporter och även inköp av produkter som inte är nödvändigt inom vården. Att inte påverka miljön på negativt sätt behövs nationellt och internationellt samarbete, men vård-och omsorgsverksamheter bör ta sin del så att det skapas hållbar utveckling (Socialstyrelsen, 2020). Hållbar utveckling kan förekomma när det finns samarbete mellan de som driver arbetet t.ex., kommunen och samhället där patientens bästa placeras i centrum samt att det finns erfarna och kompetenta personalen inom demensomvård (Socialstyrelsen, 2017).
10. REFERENSER
Abika, A. & Jönsson, E. (2016) Stöd till närstående som vårdar en demenssjuk i
hemmet
Tillgänglig:http://hb.diva-portal.org/smash/get/diva2:1078045/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 2020-06-19)
Alexandersson, A. & Wallentin, Y. (2014) Hur ska jag möta dig så att du vill möta mig
igen. Tillgänglig:
http://hb.diva-portal.org/smash/get/diva2:827079/FULLTEXT01.pdf%20h%C3%A4mtad%20 (Hämtad 2020-06-19)
Andersen, P. & Olsson, C. (2010) Anhörigas upplevelser av att leva med en person med
demenssjukdom.
Tillgänglig: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:321433/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 2020-06-19)
Edberg, A-K. (red.) (2011). Att möta personer med demens. 2., uppl. Lund: Studentlitteratur AB.
Ekman, I-L.(2004)
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1015167/FULLTEXT01.pdf(Hämtad 2020-11-05)
Ekman, I. (red.) (2014). Personcentrering inom hälso- och sjukvård från filosofi till
praktik. Johanneshov: MTM.
Ericsson, I. (2011). Välbefinnande och demens: aspekter på välbefinnande hos äldre
personer med måttlig till svår demenssjukdom. Diss. (sammanfattning) Jönköping:
Hälsohögskolan, 2011. Edebalk, P, G (2016).
Den ”nya äldreomsorgen” i Sverige. Om framväxten 1965–1993
Tillgänglig: https://portal.research.lu.se/portal/files/20183239/RRSW_2016_6.pdf (Hämtad 2020-06-15)
Geijer E., M. & Rausch, B.(1999). Asta och hennes närmaste anhörigas roll i vården av
demenssjuka. Enskede: TPB.
U. H. Graneheim, B. Lundman Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness (2004)
Tillgänglig:
https://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.490.2963&rep=rep1&type= pdf (Hämtad 2020-12-06)
Henricson, M. (red.) (2017) Vetenskaplig teori och metod. 2:1 uppl. Lund: Studielitteratur.
Holmgren, M. & Åberg, A. (2010) Vård vid livets slut av personer med demens inom
slutenvården
Tillgänglig: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:371112/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 2020-01-17)
Hydén, L-C.& Hellström, I.(red.) (2016). Att leva med demens. 1. uppl. Malmö: Gleerups Utbildning
Kangas F, A. & Wilhelmsson, O. (2006). Vård- och omsorgsarbete. 2. uppl. Stockholm: Bonnier Utbildning
Life Story Work in Dementia Care (2012)
file:///C:/Users/CFL139/Desktop/LifeStoriesinDementiaCare-SPRUResearchFindingsFeb2016.pdf (Hämtad 2020-06-12) Life story resources in dementia care: a review (2014)
Tillgänglig: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4239434/pdf/emss-60392.pdf
Skog, M. (2009). Vård och omsorg vid demenssjukdomar. 1. uppl. Stockholm: Bonnier utbildning AB, Stockholm.
Socialstyrelsen (2017) Vård och omsorg vid demenssjukdom Tillgänglig:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2017-12-2.pdf (Hämtad 2020-06-12) Socialstyrelsen (2020) Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning Tillgänglig:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2020-3-6686.pdf (Hämtad 2020-06-15). Socialstyrelsen (2001) Studiecirklar inom demensvård – personal och anhöriga tillsammans
Tillgänglig:https://www.demenscentrum.se/sites/default/files/globalassets/myndigheter_ departement_pdf/02_socialstyrelsen_studiecirklar.pdf (Hämtad 2020-06-15)
Socialdepartementet (2003) Till statsrådet och chefen för Socialdepartementet
Tillgänglig:https://www.regeringen.se/49b6c7/contentassets/d53812d5715e41d9a8887d 0fd3f7b37c/god-vard-pa-lika-villkor (Hämtad 2020-06-18)
Socialtjänstlagen (2001:453)
Tillgänglig:https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453 (Hämtad 2020-06-18)
Socialstyrelsen Informationsspecifikation (2016:1) för Individens behov i centrum Tillgänglig:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2016-7-2.pdf (Hämtad 2020-06-15)
Tolson, D et al 2016 Achieving Prudent Dementia Care (Palliare): An International Policy and Practice Imperative. International Journal of Integrated Care, 16(4): 18, pp. 111, DOI: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5354215/pdf/ijic-16-4-2497.pdf (Hämtad 2020-12-03)
11. BILAGOR
Bilaga 1. Informationsbrev till omvårdnadspersonalen som jag jobbar
på demensboende.
Informationsbrev till omvårdnadspersonal som jobbar på demensboende och som använder levnadsberättelse i omvårdnaden för demenssjuka personer.
Hej vi är två studenter som går sista termin på Högskolan i Borås. Vi studerar till vård och omsorgsadministrator. I våren utbildning ingår en kandidatuppsatts på 15hp där vi vill veta hur ni använder levnadsberättelse som hjälpmedel i omvårdnaden för era boende. Vi behöver intervjua 3 personer på två olika boende och deltagande är frivillig.
Vi hoppas att resultatet kan vara hjälp till omvårdnadspersonal som möter demenssjuka personer. Du tillfrågas här med om du vill delta i en av intervjuerna?
Intervju beräknas ta ca 20 min och samtalet kommer spelas in med mobilen, och tas bort från mobilen när uppgiften är godkänd. I transkribering av intervju nämns inga namn på personer som har deltagit i intervjuerna. Vi kommer gärna till dit arbetsplats, någonstans där vi kan sitta utan att störas. Undersökning kommer att presenteras i en kandidatuppsats våren 2020 på Högskolan i Borås
Vi som gör kandidatuppsats heter Ahmed Halane och Amela Bosnjakovic.
Vänligen uppge ert namn och telefon nr på blanketten om du vill delta.
Vid frågor eller tydligare information kan ni kontakta oss via mail.
Bilaga 2. Skriftligt samtycke
Skriftligt samtycke av Enhetschef till att personal från Demensboende får delta i intervjuundersökning under våren 2020.
Personalens erfarenheter kring användandet av levnadsberättelsen inom omvårdnad av personer med demenssjukdom på särskilt boende. Deltagandet är frivilligt och kan när som helst avbrytas utan att orsak behöver anges. Jag samtycker till att anställda på Demensboende får delta i intervjuerna.
……….. Underskrift Namnförtydligande Ort och datum
Bilaga 3. Levnadsberättelse bilaga
Levnadsberättelse bilaga. Hämtad den 25 januari 2020.
https://www.google.com/search?q=bilaga+levnadsber%C3%A4ttelse&oq=bi&aqs=chro me.2.69i57j69i59j35i39l2j0l4.7684j0j8&sourceid=chrome&ie=UTF-8
Bilaga 4. Frågorna till intervjun
Frågor till intervju
1. Berätta lite om dig själv. Hur länge har du jobbat inom demensvården? Är du utbildad inom demensvård?
2. Har du någon erfarenhet av demens i ditt privatliv som hjälper dig i nuvarande arbete?
3. Har ni levnadsberättelse för dement sjuka? Vem fyller i dem? Fyller anhöriga de papperna eller gör ni det och hur går det till med levnadsberättelse för de som inte har några anhöriga?
4. Brukar anhöriga hjälpa till och på vilket sätt? Brukar det vara närståendes olika uppfattningar om vad som ska stå i levnadsberättelse?
5. Vad anser du är en bra vård för dementa?
6. Vilka omvårdnadsåtgärder och aktiviteter skulle du säga att dementa är i behöv av? Promenader, Massage osv
7. Berätta om hur du gör i bemötandet av dementa på den avdelning du jobbar på? 8. Kan du ge ett exempel på ett bra bemötande?
9. Kan du berätta om någon svår/jobbig händelse som du har varit med om, hur hanterade du/ni situationen? Kunde ni göra på något annat sätt?
10. Kan du ge ett exempel på ett bra bemötande av en dement person i en utsatt situation: t ex där den demente har blivit väldigt utåtagerande eller orolig?
Bilaga 5. Informationsbrev till verksamhetschefer inom säkerskilt
boende
Informationsbrev till verksamhetschefer inom särskilt boende som använder levnadsberättelsen i omvårdnaden av personer med demenssjukdom.
Vi är två studenter som går sista år för Vård och omsorgs administratör. I vår utbildning våren 2020 ingår en kandidatuppsats på 15 HP där vi vill undersöka hur levnadsberättelsen används i arbetet med demenssjuka personer. Vi skulle vilja intervjua 6 stycken omvårdnadspersonal på särskild boende för dementa, för att ta del av deras erfarenhet av att arbeta med levnadsberättelsen. Syftet med vår undersökning är att undersöka på vilket sätt levnadsberättelsen används på särskilt boende. Genom att få ta del av era med personal erfarenheter hoppas vi hitta förbättringsområden för att möjliggöra ett ökat användande av levnadsberättelsen för demenssjuka personer i kommunerna. Vi hoppas också att resultatet kan vara till stöd för vårdpersonal i mötet med äldre personer med demenssjukdom. All behandling av uppgifter sker konfidentiellt och alla uppgifter kommer vara avidentifierade i arbetet. Materialet kommer att kasseras efter att sammanställningen är klar. Undersökningen kommer att presenteras i en kandidatuppsatsunder våren 2020 på Högskolan i Borås. Om ni ger Ert medgivande till att vi genomför dessa intervjuer så vänligen uppge namn och telefonnummer på nästa sida av detta brev så vi kan kontakta er. Vid frågor eller behov av ytterligare information är ni välkomna att kontakta oss på:
Amela Bosnjakovic: 073 73 85 696 Ahmed Nurre Hallane: 070 94 68 585
Bilaga 6. Informationssökning
Vi har sökt information om demenssjukdom från internetdatabas och Vi har träffat 245 stycken elevuppsatser och vetenskapliga artiklar om demenssjukdom. De här uppsatserna och artiklarna har skrivits mellan 1999 och 2019. Datum vi har sökt informationen var mellan den 17 januari 2020 till 3 december 2020. Av dem uppsatserna och artiklarna har vi valt 16 stycken som är relevanta till studien om demenssjukdom. 5 av dem artiklarna är elevuppsatser som är också relevanta till studien och andra 11 artiklarna är vetenskapliga artiklar som handlar om demensomvårdnad och dessa riktlinjer. I studien används också ett antal böcker. Syftet med att vi använt böcker och artiklar var att hitta bredare kunskap om demensomvårdnad, men arbetet bygger på intervjumaterialet och det är intervju materialet som analyserades och diskuterades.
