Patientens upplevelse av fysisk aktivitet vid depression - En litteraturöversikt

Examensarbete

Kandidatnivå

Patientens upplevelse av fysisk aktivitet vid depression

- En litteraturöversikt

Patient's experience of physical activity in depression - A literature review

Författare: Linn Hållén & Matilda Lundberg Handledare: Susanna Nordin

Granskare: Anna Hörberg Examinator: Anncarin Svanberg Ämne/huvudområde: Omvårdnad Kurskod: VÅ2030

Poäng: 15 HP

Examinationsdatum: 2020-10-07

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA.

Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.

Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access. Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):

Ja ☒ Nej ☐

Abstrakt

Bakgrund: Depression är en av de vanligaste psykiska sjukdomarna där 264 miljoner människor är drabbade över hela världen. Patienter upplever att depression påverkar livskvalitén negativt då det kan leda till låg självkänsla, svårigheter att klara av vardagen, isolering samt fysisk och mental trötthet. Den vanligaste behandlingen till depression består av läkemedel och psykoterapi. Fysisk aktivitet har blivit vanligare i samband med behandling och tilläggsbehandling till depression. Sjuksköterskan ska i sitt yrke arbeta hälsofrämjande samt stödja och motivera patienten till fysisk aktivitet genom rådgivande samtal eller skriftlig ordination. Av den orsaken är det av intresse att belysa patientens upplevelse av fysisk

aktivitet vid depression för att öka förutsättningarna för en personcentrerad vård. Syfte: Syftet är att beskriva patientens upplevelse av fysisk aktivitet vid depression. Metod: Studien är utformad som en litteraturöversikt och är baserad på 14 vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl, Pubmed och Psycinfo.

Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier samt nio underkategorier. De

huvudkategorier som identifierades var:`Patientens upplevelse av positiva följder med fysisk aktivitet´, `Patientens upplevelse av hindrande faktorer till att utföra fysisk aktivitet´ samt `Patientens upplevelse av underlättande faktorer till att utföra fysisk aktivitet´.

Slutsats: Slutsatsen är att det fanns varierande upplevelser av fysisk aktivitet vid depression. Det uppfattades finnas både positiva följder, hindrande faktorer samt underlättande faktorer till fysisk aktivitet. En möjlig slutsats är att det är av vikt att träningen blir individuellt anpassad efter patienten för att träningen ska bli av.

Nyckelord: Depression, fysisk aktivitet, Litteraturöversikt, Patientens upplevelse, Sjuksköterska.

Abstract

Background: Depression is one of the most common mental illnesses in which 264 million people are affected worldwide. Patients experience that depression has a negative effect on the quality of life as it can lead to low self-esteem, difficulty coping with everyday life, isolation and physical and mental fatigue. The most common treatment for depression consists of medication and psychotherapy. Physical activity has become more common together with treatment and adjunctive therapy for depression. The nurse must work to promote health and support and motivate the patient to physical activity through advisory conversations or written prescriptions. For this reason, it is of interest to shed light on the patient's experience of physical activity in depression in order to make decisions for a person-centered care.

Aim: The aim is to describe the patient's experience of physical activity in depression. Method: The study is designed as a literature review and is based on 14 scientific articles from the databases Cinahl, Pubmed and Psycinfo.

Results: The result showed three main categories and nine subcategories. The main categories identified were: `Patient's experience of positive effects with physical activity´, `Patient's experience of barriers to performing physical activity´ and `Patient's experience of facilitating factors in performing physical activity´.

Conclusion: The conclusion is that there were varying experiences about physical activity in depression. It was perceived that there are both positive consequences, barriers and

facilitating factors for physical activity. One possible conclusion is that it is important that the training is individually adapted to the patient in order for the training to be completed.

Innehållsförteckning

Resultat __________________________________________________________________ 10

Tabell 1 - Huvudkategorier och underkategorier av resultatet _________________________ 10 Patientens upplevelse av positiva följder med fysisk aktivitet vid depression _____________ 11

Fysisk aktivitet bidrar till en bättre upplevd allmän hälsa ______________________________________ 11 Fysisk aktivitet som distraktion till negativa tankar __________________________________________ 12 Fysisk aktivitet bidrar till ett bättre mående genom ökad social interaktion och samvaro _____________ 12

Patientens upplevelse av hindrande faktorer till att utföra fysisk aktivitet vid depression __ 13

Kroppsliga och mentala faktorer som hinder till fysisk aktivitet ________________________________ 13 Bristande motivation som hindrande faktor till fysisk aktivitet _________________________________ 14 Trötthet och brist på energi som en hindrande faktor till fysisk aktivitet __________________________ 14

Patientens upplevelse av underlättande faktorer till att utföra fysisk aktivitet vid depression _____________________________________________________________________________ 15

Att ha stöd och uppmuntran från någon underlättar fysisk aktivitet ______________________________ 15 Kunskap om psykisk och fysisk hälsa som motivation till fysisk aktivitet _________________________ 16 En givande aktivitet som motiverar till fysisk aktivitet _______________________________________ 16

Diskussion _______________________________________________________________ 17

Sammanfattning av huvudresultatet _______________________________________________ 17 Resultatdiskussion _____________________________________________________________ 17

Positiva följder av fysisk aktivitet vid depression ____________________________________________ 17 Hinder till att utföra fysisk aktivitet vid depression __________________________________________ 18

Metoddiskussion _______________________________________________________________ 20 Etikdiskussion _________________________________________________________________ 21 Klinisk betydelse för samhället ___________________________________________________ 22 Slutsats _______________________________________________________________________ 22 Förslag på vidare forskning ______________________________________________________ 23

Referenslista ______________________________________________________________ 24

Bilaga 1 - Sökmatris Bilaga 2 - Artikelmatris

Bilaga 3 - Granskningsmall för kvalitetsbedömning- Kvalitativa studier Bilaga 4 - Granskningsmall för kvalitetsbedömning- Kvantitativa studier

Inledning

I den somatiska vården möter vi ofta patienter med psykisk ohälsa där depression är en av de mest förekommande psykiska sjukdomarna. Av den orsaken vet vi att depression är ett aktuellt ämne att utforska idag. Fysisk aktivitet anses medföra positiva följder för både den fysiska och psykiska hälsan och är något som de flesta i någon form kan utöva.

Sjuksköterskan ska i sitt yrke arbeta med hälsofrämjande insatser och ska vara uppdaterad om den senaste forskningen. Fysisk aktivitet är något som idag kan rekommenderas till patienter med depression. Författarna anser att det skulle det vara intressant att sammanställa den aktuella forskningen om hur patienten upplever fysisk aktivitet vid depression.

Bakgrund

Bakgrunden presenterar fakta om ämnet depression, patientens upplevelse av depression, fysisk aktivitet och dess effekt på depression, teoretisk referensram, sjuksköterskans ansvarsområde samt problemformulering och syfte.

Depression

Depression är en psykisk sjukdom som kännetecknas av att sinnesstämningen är sänkt. Den vanligaste formen är egentlig depression. Egentlig depression kan förekomma under en kortare period i livet och antingen endast förekomma i en episod alternativt återkomma flera gånger i livet. Egentlig depression kan utvecklas till ett kroniskt tillstånd vilket benämns dystymi (Ottosson, 2015). Enligt Asp (2020) kan depression delas in i mild, medelsvår och svår depression och diagnosen fastställs av antal symtom som patienten uppfyller vilket motsvarar kriterier enligt diagnoskoden ICD-10. Enligt Socialstyrelsen (2020) är ICD (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems) en

internationell klassifikation som beskriver sjukdomar och andra hälsoproblem. Den svenska versionen av ICD heter ICD-10-SE. Enligt Asp (2020) är de tre huvudkriterier som finns beskrivna enligt ICD-10 sänkt grundstämning, energiförlust /intresseförlust eller

glädjeförlust. De övriga symtomen för depression är aptitstörning, minskat självförtroende/självkänsla, tankar på döden eller självmord, skuldkänslor,

koncentrationsstörning, sömnstörningar och psykomotorisk hämning eller agitation. För diagnosen lindrig depression ska två huvudkriterier samt två övriga symtom förekomma. För diagnosen medelsvår depression ska två huvudkriterier samt fyra övriga symtom förekomma.

För diagnosen svår depression ska samtliga tre huvudkriterier samt fem övriga symtom förekomma (Asp, 2020). Orsaken bakom depression beror på en samverkan av psykologiska, biologiska och sociala mekanismer. De psykologiska mekanismerna kan innefatta negativa tankemönster, stress, sociala problem eller sorg. Den biologiska mekanismen beskrivs som en genetisk sårbarhet där det uppfattas finnas en obalans av substanserna serotonin, noradrenalin, kortisol och dopamin. Depression kan vidare orsakas av mediciner, droger eller somatiska sjukdomar (Göransson, 2019).

Förekomst av depression

Hos vuxna individer är depression en av de vanligaste psykiska sjukdomarna. I en nationell folkhälsoenkät presenterar Folkhälsomyndigheten (2019) att ungefär en av fem svenskar mellan åldrarna 16 - 84 år någon gång under livet får diagnosen depression. Enligt siffror från Socialstyrelsen (2019) ligger depression- och ångestsjukdomar till grund för omkring 90 procent av alla sjukskrivningar inom området psykisk ohälsa samt utgör 40 procent av det totala antalet sjukskrivningar i Sverige. World Health Organization (WHO, 2020) presenterar att 264 miljoner människor globalt har diagnosen depression och sjukdomen kan leda till självmord.

Konsekvenser av depression

Depression påverkar livskvaliteten negativt och påverkar både vardagsliv samt arbetsliv (Socialstyrelsen, 2017b). Socialstyrelsen (2013) beskriver att personer med långvarig psykisk ohälsa som vid depression har en högre dödlighet och en lägre medellivslängd. En orsak till det är att individen begår självmord. Ytterligare en orsak är att individer med psykisk ohälsa har en ökad risk att få kroniska sjukdomar vilket benämns samsjuklighet. Vanliga kroniska sjukdomar kan innefatta diabetes, kronisk obstruktiv lungsjukdom, högt blodtryck och hjärtsvikt. Personer med psykisk ohälsa får ofta kroppsliga sjukdomar till följd av

levnadsvanor. Till exempel ökar risken för hjärt-och kärlsjukdom på grund av levnadsvanor som inaktivitet och ohälsosamma matvanor. Den ökade sjukligheten och lägre

medellivslängden kan också bero på läkemedelsbiverkningar och i vissa fall skillnad på kvaliteten av hälso-och sjukvård. Kvaliteten på hälso-och sjukvården är sämre för individer med psykisk ohälsa i jämförelse med övriga befolkningen delvis på grund av att individerna inte får behandling av kroppsliga sjukdomar i samma utsträckning vilket bidrar till en sämre hälsa (Socialstyrelsen, 2019). Enligt Socialstyrelsen (2019) får personer med depression till exempel den kroppsliga hälsan åsidosatt till följd av att den psykiska hälsan får mest

uppmärksamhet vilket gör att kroppsliga sjukdomar missas. Choi et al. (2014) beskriver att då depression ökar risken för att utveckla följdsjukdomar ökar i sin tur kostnaderna inom hälso-och sjukvården genom sin relation till samtidigt förekommande hälsotillstånd. Genom att tidigt i det depressiva stadiet starta adekvat behandling kan försämring i sjukdomen förhindras samt att andra kroniska sjukdomar kan undvikas. Det leder slutligen till att de totala

sjukvårdsutgifterna kan reduceras.

Patientens upplevelse av depression

Individer upplever flera olika negativa aspekter av att leva med depression. Depression

beskrivs som en nedåtgående spiral där livskvaliteten försämras av olika orsaker. Livskvalitén försämras av att individerna får en låg självkänsla, att de upplever mental och fysisk trötthet, svårigheter att koncentrera sig och hitta motivation till dagliga aktiviteter samt att individerna upplever en känsla av att depressionen tar över hela livet. Depression påverkar individens liv genom att de isolerar sig samt drar sig undan från familj och vänner på grund av rädsla för att ses som annorlunda och förknippas med psykisk sjukdom. Ytterligare en påföljd av

depressionen är att individerna kan få tankar på självskada eller självmord vilket kan resultera i en verklig handling. Självmord är något som övervägs hos några individer då det anses vara ett snabbt slut på lidandet som depressionen medför (Mccann et al., 2011).

Behandling till depression

Diagnosen depression kan delas in i olika svårighetsgrader och svårighetsgraden avgör vilken behandlingsmetod som är mest relevant. De vanligaste behandlingsformerna är psykologisk behandling, läkemedelsbehandling med antidepressiva eller elektrokonvulsiv terapi (ECT). De två psykologiska terapiformer som har visat bäst resultat är kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT). Kognitiv beteendeterapi baseras på det egna

tankemönstret om sig själv, omgivningen och framtiden. KBT fokuserar på problem i nutid och ska hjälpa individen att hitta åtgärder för att förändra ett tankemönster och därigenom förändra ett beteende. Det leder till en mer positiv tillvaro för individen istället för att fastna i ett negativt tankemönster med grubbel. IPT är en terapiform som fokuserar på individens relation till andra människor och de problem som finns i relationerna som bidrar till de depressiva tillståndet. IPT ska ytterligare hjälpa individen att hitta strategier för att hantera psykologiska problem som kan påverka relationen till andra (Ottosson, 2015). Vidare kan antidepressiva läkemedel användas vid behandling till depression. Två vanliga antidepressiva

läkemedelsgrupper är selektiva serotoninåterupptagningshämmare (SSRI) och seratonin- och noradrenalinåterupptagningshämmare (SNRI) vilka ska höja sinnesstämningen hos individer med depression genom att normalisera obalans av transmittorsubstans i hjärnan (Göransson, 2019). Antidepressiva läkemedel kan ge ett flertal biverkningar. Serotonerga biverkningar som kan uppstå vid behandling med SSRI läkemedel kan innefatta sömnstörningar,

illamående, huvudvärk eller en ökad ångest. Ytterligare en behandlingsform till depression är elektrokonvulsiv terapi (ECT). ECT innebär att elektriskt stimulera hjärnan med hjälp av elektroder fäst på huvudet för att utlösa ett epileptiskt anfall. Terapin tros delvis ge en antidepressiv effekt genom att återställa obalans av signalsubstanser i hjärnan. ECT brukar användas vid svår depression och då annan behandling inte har haft effekt eller då risken för självmord är hög (Ottosson, 2015). Vidare beskriver (Socialstyrelsen, 2017a) att fysisk aktivitet kan rekommenderas som behandlingsalternativ vid lindrig till medelsvår depression. Enligt Schuch et al. (2015) kan fysisk aktivitet fungera som en effektiv tilläggsbehandling till personer med svår depression i samband med den ordinarie behandlingen då det reducerar depressiva symtom och kan öka livskvaliteten.

Fysisk aktivitet

Regelbunden måttlig träning har en positiv effekt på det psykiska måendet och kan öka välbefinnandet samt även förebygga psykisk ohälsa (Kadariya et al., 2019).

Statens folkhälsoinstitut (2011a) definierar att med fysisk aktivitet’’ avses all kroppsrörelse som är en följd av skelettmuskulaturens sammandragning och som resulterar i ökad

energiförbrukning’’(s.27). Fysisk aktivitet kan innefatta att motionera, cykla, promenera, fysisk ansträngning på jobbet samt utföra vardagsaktiviteter. Statens folkhälsoinstitut (2011b) beskriver att fysisk aktivitet kan förskrivas som en ordination till patienten. Aktiviteten kan utföras på egen hand eller vara organiserad. Det är viktigt att ordinationen är personcentrerad och anpassad efter patientens förmåga. Fysisk aktivitet på recept grundar sig på

kunskapsbasen FYSS som beskriver att fysisk aktivitet kan användas för att förebygga och behandla sjukdom. Enligt World Health Organization (WHO, 2010) är rekommendationen för fysisk aktivitet att vuxna från 18 år och uppåt bör träna med en måttlig intensitet i minst 150 minuter sammanlagt i veckan eller en hög intensitet på minst 75 minuter i veckan.

Effekten av fysisk aktivitet vid depression

Forskning visar att fysisk aktivitet har en måttlig effekt på depressiva symtom i jämförelse med att inte ha någon behandling alls (Rimer et al., 2012). Serotonin är en av de

neurotransmittorer som ofta ses vara i obalans vid depression och är den mest behandlade neurotransmittorn hos individer med depression. Ett vanligt antidepressivt läkemedel som används som behandling mot depression är SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare) vilka ska öka nivån av serotonin i hjärnan. Vid undersökningar av effekten av fysisk aktivitet uppfattas det att serotonerga nivåer ökar i blodet efter träning vilket kan förklara att träning har en liknande effekt som behandling med SSRI. Fysisk aktivitet kan ge en negativ effekt på den mentala hälsan i de fall då individen utvecklar ett träningsberoende. Tvångsmässig träning kan ge abstinenssymtom likt ett missbruk vilket kan påverka den psykologiska hälsan negativt samt skapa ångest och förvärra depressionen (Mikkelsen et al., 2017). Det diskuteras om intensiteten av fysisk aktivitet har betydelse för utfallet på resultatet. Det presenteras att träning oavsett intensitetsnivå minskar depressiva symtom och kan jämföras med resultatet av vanlig behandling för depression. Dock vet ingen säkert vilken dos av intensitet som är optimal för att minska depressiva symtom då evidensen anses vara otillräcklig (Helgadottir et al., 2016). Vidare presenterar annan forskning att intensiteten ska vara medel eller hög för att minska depressiva symtom (Balchin et al., 2016).

Teoretisk referensram

Den teori som kommer att tillämpas i den här litteraturöversikten är Phil Barkers tidvattenmodell. Barker (2004) beskriver att psykisk ohälsa kan ses ur olika teoretiska perspektiv. Teorin utgår från att psykisk ohälsa är en naturlig del av livet och att

sjuksköterskan har en viktig roll i att hjälpa patienten. Sjuksköterskans främsta omvårdnad till patienter med psykisk ohälsa handlar om mötet. Vid första mötet med patienten utvärderar sjuksköterskan patientens behov samt fokuserar på att bygga ett förtroende. Sjuksköterskan ska fokusera på människans tankar och känslor vilka ligger till grund för personens problem. För att kunna tillgodose personens behov eller problem behöver sjuksköterskan först

identifiera vad problemet beror på och då är patienten den bästa källan att grunda

omvårdnaden. I mötet med patienten kan sjuksköterskan hjälpa personen att skapa en strategi för att hantera problemet och förklara att patienten kan få leva med sina svårigheter men att det går att lära sig att hantera dem. Sjuksköterskan ska hjälpa patienten att få tillbaka det hopp som gick förlorat i sjukdomen (Barker, 2004).

Sjuksköterskans och patientens relation beskrivs i tidvattenmodellen av Barker (2004) som en metafor där livet är en resa på ett hav av upplevelser. Då människan upplever kris i livet kan det symboliseras av stormar eller pirater på havet. Vid de här tidpunkterna kan skeppet behöva en säker fristad för att återhämta sig efter traumat. Först när skeppet är lagat och har återhämtat sig kan det börja segla igen. Den säkra fristaden symboliserar den omvårdnad som människan behöver för att komma tillbaka på benen och kunna fortsätta sitt liv.

Sjuksköterskans ansvarsområde

Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017) kan sjuksköterskan göra skillnad i arbetet med omvårdnad genom att stödja och motivera patienten att bli mer fysiskt aktiv. Att stödja och motivera patienten kan göras genom rådgivande samtal. Socialstyrelsen (2018) beskriver att syftet med sjuksköterskans rådgivande samtal med patienten är att stötta patienten till ett förändrat beteende som innefattar mindre stillasittande och en ökad fysisk aktivitetsnivå. Vidare beskriver Svensk sjuksköterskeförening (2017) att sjuksköterskan kan stödja och motivera patienten genom att ordinera fysisk aktivitet på recept. Statens folkhälsoinstitut (2011c) beskriver att sjuksköterskan som legitimerad personal får ordinera fysisk aktivitet på recept med förutsättning att sjuksköterskan har kunskap om hur fysisk aktivitet kan användas för prevention och behandling. Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017) måste

sjuksköterskan i ordinationen av fysisk aktivitet samt i rådgivningen med patienten tänka på att all form av fysisk aktivitet är bättre än ingenting och att det första steget för en

stillasittande individ är att resa sig. Socialstyrelsen (2018) beskriver att en skriftlig ordination av fysisk aktivitet måste vara individanpassad och att den bör utformas i samråd med

patienten om till exempel aktivitetens längd och intensitet. För att motivera patienten kan sjuksköterskan rekommendera en aktivitetsmätare som till exempel kan mäta intensitet eller varaktighet. McCormack och McCance (2013) beskriver att sjuksköterskan i sitt yrke har ett ansvar att arbeta personcentrerat samt anpassa vården efter patienten. Sjuksköterskan kan genom en god kommunikation med patienten personcentrera vården genom att skapa förståelse för vad patienten värderar som viktigt i sitt liv. McCormack och McCance (2016) beskriver att personcentrerad vård är associerat med en vård som bygger på respekt för att tillgodose varje unik individs behov och att skapa en tillitsfull relation till varjeindivid.

Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017) är det speciellt viktigt att sjuksköterskan uppmärksammar individer med depression som har en otillräcklig fysisk aktivitetsnivå då

individerna enligt Socialstyrelsen (2018) har en högre risk att dö i förtid samt att utveckla kroniska sjukdomar som diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Sjuksköterskan har enligt Lundström et al. (2019) en viktig roll i att se hela patienten och ha i beaktande att den fysiska hälsan är viktig att komma ihåg hos patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskan bör därmed stötta patienten med hälsofrämjande åtgärder för såväl den fysiska hälsan som den psykiska hos patienter med psykisk ohälsa.Enligt Skärsäter (2014) kommer sjuksköterskan att möta patienter med depression överallt inom hälso-och sjukvården och inte enbart i den

psykiatriska vården, och därför är det viktigt att sjuksköterskan arbetar hälsofrämjande oavsett vart vården bedrivs.

Problemformulering

Depression är en global folksjukdom som drabbar människor i alla åldrar. Depression beskrivs som en nedåtgående spiral som påverkar patientens livskvalitet och välbefinnande negativt samt att sjukdomen upplevs ta över patientens liv. Patienten beskriver att

depressionen gör att det är svårt att klara av det dagliga livet på grund av bristande

motivation. Fysisk aktivitet kan reducera depression samt öka välbefinnandet och fungera som en alternativ behandling eller en tilläggsbehandling. Då patienten upplever att

depressionen gör att det är svårt att motivera sig till dagliga aktiviteter kan det vara ytterligare en utmaning för sjuksköterskan att stödja och motivera patienten att utföra fysisk aktivitet. Av den orsaken är det av vikt att belysa patientens upplevelse av fysisk aktivitet vid depression för att skapa en ökad förståelse hos sjuksköterskan samt för att öka förutsättningarna för att sjuksköterskan ska kunna erbjuda en god och personcentrerad vård till patienten.

Syfte

Syftet är att beskriva patientens upplevelse av fysisk aktivitet vid depression.

Metod

Metoden presenterar litteraturöversiktens design, urval, värdering av artiklarnas kvalitét, tillvägagångssätt, analys samt etiska överväganden.

Design

Det här arbetet är utformat som en litteraturöversikt. Enligt Friberg (2017) är en

litteraturöversikt en sammanställning över den aktuella forskningen inom ett specifikt område för att skapa en överblick.

Urval

Litteraturöversikten innehåller 14 vetenskapliga artiklar som är utvalda från databaserna Cinahl, Pubmed och PsycINFO med tillträde via Högskolan Dalarnas hemsida. De sökord som har används är depression, physical activity, patient experience, experience samt

synonymer exercise och patient view. Sök kombinationerna presenteras i sökmatrisen i Bilaga 1. Den booleska sökoperator som har använts i sökningarna av artiklar är AND vilket enligt Östlundh (2017) kan användas i databasen för att söka på fler termer tillsammans. De

avgränsningar som gjordes i sökningarna av vetenskapliga artiklar presenteras i sökmatrisen i Bilaga 1. De valda artiklarna är publicerade mellan år 2010 - 2020 för att litteraturöversikt ska bestå av den senaste forskningen. En artikel från en sekundärsökning är publicerad år 2004 och valdes ut då artikeln svarar för viktiga delar av studiens syfte. Två sekundärsökningar gjordes från en artikels referenslista vilket enligt Östlundh (2017) innebär att författaren studerar referenslistor för att hitta ytterligare värdefull information. Artiklarna i sin helhet presenteras i en artikelmatris som finns i Bilaga 2.

Inklusionskriterier

• Artiklar publicerade av länder från hela världen.

• Deltagare från 18 år och uppåt.

• Artiklar publicerade mellan år 2010 - 2020.

• Deltagare innefattande både män och kvinnor.

• Artiklar som motsvarar studiens syfte.

• Artiklar på engelska.

• Artiklar publicerade i vetenskaplig tidskrift.

Värdering av artiklarnas kvalitet

De vetenskapliga artiklar som har använts har granskats enligt Högskolan Dalarnas kvalitetgranskningsmall av Willman et al. (2006) och Forsberg & Wengström (2008). Granskningsmallarna består av frågor som ska besvaras vilka avgöra om artiklarna är av kvaliteten låg, medel eller hög. En litteraturöversikt bör ej innehålla artiklar med låg kvalitet

(Forsberg och Wengström, 2015). Granskningsmallen för kvalitativa artiklar har en maxpoäng på 25 poäng och återfinns i Bilaga 3 och granskningsmallen för kvantitativa artiklar har en maxpoäng på 29 poäng och återfinns i Bilaga 4. Willman et al. (2006) beskriver vidare att varje fråga som besvaras med ett ‘’ja’’ ger en poäng. Artiklarnas värde kan räknas ut genom division som resulterar i en procentsats. En procentsats på 60 procent och lägre motsvarar en låg kvalitet medans en procentsats på 60 - 80 procent motsvarar en medelhög kvalitet och 80 procent och högre motsvarar en hög kvalitet. Författarna har endast valt artiklar av kvalitéten medel eller hög.

Tillvägagångssätt

Författarna till litteraturöversikten har tillsammans arbetat motsvarande en tid på ungefär 30 timmar i veckan. Författarna utformade och formulerade arbetet tillsammans från varsin dator för att sedan sammanställa texten i ett slutligt dokument. Artiklarna söktes fram genom att författarna läste titlar från samtliga träffar från sökorden samt enskilt läst abstrakt vilka

presenteras i sökmatrisen i Bilaga 1. Då abstraktet motsvarade studiens syfte lästes artiklarna i sin helhet gemensamt för att säkerställa att författarna hade uppfattat innehållet lika samt för att avgöra om artikeln motsvarade studiens syfte.

Analys

I litteraturöversikten är artiklarna analyserade enligt beskrivning av Friberg (2012). I första steget lästes artiklarna flera gånger av båda författarna tillsammans för att få en helhetsbild, för att i nästa steg sammanställa artiklarnas huvudsakliga fynd ur resultaten i ett gemensamt dokument. I tredje steget jämförs likheter och skillnader mellan artiklarna i ett dokument, för att slutligen identifiera tre huvudkategorier till litteraturöversiktens resultat genom att

färgkoda de likheter som författarna hittat i artiklarna. Då artiklarnas resultat sedan lästes mer noggrant kunde nio underkategorier identifieras. Resultatets huvudkategorier samt

underkategorier presenteras i Tabell 1. De artiklar som valdes ut till litteraturöversikten fördes in i en artikelmatris som finns i Bilaga 2.

Etiska överväganden

I litteraturöversikten kommer egna etiska överväganden att göras av författarna. Alla valda artiklar kommer att vara författade på engelska vilket inte är författarnas

noggrannare översättning vid språkliga tveksamheter. World Medical Association (2020) beskriver Helsingforsdeklarationen och de etiska överväganden som forskare bör göra när människor är ett ämne för forskning. Enligt Helsingforsdeklarationen ska etiska principer skydda människors rättigheter och hälsa samt säkerställa att respekt visas gentemot individen. Enligt riktlinjer från Forsberg och Wengström (2015) ska etiska överväganden gjorts i studien eller att artiklarna är godkända av en etisk granskningskommitté. Författarna till

litteraturöversikten har enbart valt artiklar där etiska överväganden har gjorts i studien eller är godkända av en etisk granskningskommité. Alla använda artiklar kommer att redovisas tydligt. Artiklarna i litteraturöversikten kommer att refereras korrekt enligt Karolinska institutets referenshantering The American Psychological Association (APA) enligt Högskolan Dalarnas riktlinjer.

Resultat

Resultatet baseras på 14 vetenskapliga artiklar varav tio är kvalitativa, två är kvantitativa och två har en mixad metod. Artiklarna är gjorda i Australien (n=2), England (n=5), Irland (n=2), Kina (n=1), Sverige (n=1), Tyskland (n=1) och USA (n=2). I resultatet är tre huvudkategorier identifierande med tillhörande underkategorier som presenteras i Tabell 1. De

huvudkategorier som identifierades är Patientens upplevelse av positiva följder med fysisk aktivitet vid depression, Patientens upplevelse av hindrande faktorer till att utföra fysisk aktivitet vid depression samt Patientens upplevelse av underlättande faktorer till att utföra fysisk aktivitet vid depression.

Tabell 1 - Huvudkategorier och underkategorier av resultatet

Huvudkategori Underkategori

Patientens upplevelse av positiva följder med fysisk aktivitet vid depression

• Fysisk aktivitet bidrar till en bättre upplevd allmän hälsa

• Fysisk aktivitet som distraktion till negativa tankar

• Fysisk aktivitet bidrar till ett bättre mående genom ökad social interaktion och samvaro

Patientens upplevelse av hindrande faktorer till att utföra fysisk aktivitet vid depression

• Kroppsliga och mentala faktorer som hinder till fysisk aktivitet

• Bristande motivation som en hindrande faktor till fysisk aktivitet

• Trötthet och brist på energi som en hindrande faktor till fysisk aktivitet Patientens upplevelse av underlättande

faktorer till att utföra fysisk aktivitet vid depression

• Att ha stöd och uppmuntran från någon underlättar fysisk aktivitet

• Kunskap om psykisk och fysisk hälsa som motivation till fysisk aktivitet

• En givande aktivitet som motiverar till fysisk aktivitet

Patientens upplevelse av positiva följder med fysisk aktivitet vid

depression

Positiva följder som patienten upplever av fysisk aktivitet är en upplevd bättre allmän hälsa, en distraktion från negativa tankar samt en ökad social interaktion och samvaro.

Fysisk aktivitet bidrar till en bättre upplevd allmän hälsa

Individer med depression upplever att fysisk aktivitet bidrar till en bättre allmän hälsa (Danielsson et al., 2016; Faulkner & Biddle, 2004; Khalill et al., 2012; Lee et al., 2019; Murrock & Graor, 2016; O’Toole et al., 2018; Pickett et al., 2017; Pritchett et al., 2017; Searle et al., 2011). Individer med depression uttrycker att fysisk aktivitet ger en ökad energi (Danielsson et al., 2016; Khalill et al., 2012; Murrock & Graor, 2016; O’Toole et al., 2018; Pickett et al., 2017; Pritchett et al., 2017). En ökad energi beskrivs göra att det är lättare att klara av vardagen genom att motivationen ökar till att utföra dagliga aktiviteter. Att utföra någon form av aktivitet kan bryta den inaktiva livsstilen som depressionen kan medföra och istället ge en känsla av att åstadkomma något under dagen i kontrast till att inte göra

någonting (Danielsson et al., 2016; Faulkner & Biddle, 2004; Pickett et al., 2017; Pritchett et al., 2017). Danielsson et al. (2016) beskriver i sin studie att individerna uttrycker att en ökad energi gör att de klarar av att ta sig ur den bubblan av depression som de beskriver att de känner sig fångade i.

Några individer beskriver den här upplevelsen på följande vis:

‘’Some participants said that exercise, in a concrete way, sets in motion their abilities to participate in life and with others. It can be about structuring and doing household tasks or taking initiatives for more social contacts, such as calling a friend. Exercise helped to start crawling out of depression's “cocoon”:’’ (Danielsson et al., 2016, s.1245).

Vidare beskriver individer att en aktiv livsstil med fysisk aktivitet bidrar till en bättre sömn (Lee et al., 2019; Murrock & Graor, 2016; O’Toole et al., 2018; Pickett et al., 2017; Searle et al., 2011). Det beskrivs att fysisk aktivitet samt förändrade levnadsvanor ger rutin på livet som kan innefatta bättre sömn, kostvanor och social interaktion vilket leder till att individerna upplever en bättre allmän hälsa. Fysisk aktivitet ger individerna en känsla av att de håller sig friskare samt att de börjar tänka mer hälsosamt vilket är en positiv förändring i livet som ökar självförtroendet och självkänslan (O’Toole et al., 2018; Searle et al., 2011).

Individerna beskriver att fysisk aktivitet är en uppskattad behandlingsform eller

tilläggsbehandling då det är något som kan utföras självständigt för att hantera depressionen samt anses vara ett naturligt alternativ till läkemedel som kan generera biverkningar (Pritchett et al., 2017; Searle et. al, 2011).

Fysisk aktivitet som distraktion till negativa tankar

Flera studier beskriver att fysisk aktivitet kan fungera som en distraktion från negativa tankar då individerna kan glömma sina problem samt fungera som en undanflykt i det depressiva tillståndet. Vidare beskriver individerna att de mår psykiskt bättre de dagar då de utför fysisk aktivitet samt upplever mindre stress och oro och känner sig mer avslappnade i jämförelse med de dagar då de var inaktiva (Mata et al., 2012; Murrock & Graor, 2016; O’Toole et al., 2018; Searle et al., 2011). I en studie av Searle et al. (2011) uttrycker individer med

depression att de har kunskap om att fysisk aktivitet kan användas som distraktion till

negativa tankar samt höja sinnesstämningen genom ökade nivåer av serotonin och endorfiner då individerna uppfattar att serotoninet är i obalans vid depression.

Fysisk aktivitet bidrar till ett bättre mående genom ökad social interaktion och samvaro

Flera studier beskriver att individer med depression upplever fysisk aktivitet som positivt då det bidrar till en ökad social interaktion och samvaro med andra där individerna fick något att

se fram emot. Individerna beskriver att de kan uppleva social isolering till följd av sitt mående vilket fysisk aktivitet utanför hemmet kan bryta. Att träffa andra människor ger individerna en känsla av att tillhöra en grupp och ett sammanhang samt möjligheten att få nya sociala

kontakter. Kontakten med andra människor under träning beskrivs kunna leda till ett bättre psykiskt mående samt ett bättre självförtroende. Den tillhörighet som fysisk aktivitet kan medföra ger individerna en ökad koppling till omvärlden samt en känsla av att vara mer involverad i samhället (Lee et al., 2019; Murrock & Graor, 2016; Pritchett et al., 2017).

Patientens upplevelse av hindrande faktorer till att utföra fysisk

aktivitet vid depression

Hindrande faktorer som patienten upplever till fysisk aktivitet är kroppsliga och mentala faktorer, bristande motivation samt trötthet och brist på energi.

Kroppsliga och mentala faktorer som hinder till fysisk aktivitet

Flera studier beskriver att individer inte litar på att de klarar av att utföra fysisk aktivitet relaterat till kroppsliga eller mentala faktorer. Flera upplever att depressionen medför svårigheter att se möjligheter samt att komma med nya idéer i samband med fysisk aktivitet vilket bidrar till att individerna förblir inaktiva. Några individer upplever hinder till fysisk aktivitet på grund av bakomliggande sjukdomar samt rädsla för att skada sig. Vidare beskrivs även mentala hinder till att utföra fysisk aktivitet i form av känslomässiga symtom till följd av depressionen vilket kan gör att individerna lider brist på förtroende samt självkänsla. Det leder till att många väljer bort fysisk aktivitet då det vill undvika en känsla av skuld om de misslyckas (Danielsson et al., 2016; Lee et al., 2019; Pritchett et al., 2017; Rogerson et al., 2012; Searle et al., 2011; Sinnott et al., 2013).

En person beskriver den här känslan på följande vis:

‘’ I felt distressed. I tried to follow the instructor in the first few lessons, but I failed. My life was full of failure previously. I didn’t want to experience that again. That’s why I quit.’’ (Lee et. al, 2019, s. 95).

Ytterligare ett mentalt hinder till fysisk aktivitet som beskrivs är att individerna upplever rädsla för att inte passa in och att bli dömd av andra individer vid fysisk aktivitet i grupp vilket kan göra att individerna väljer att inte delta i aktiviteter. Träning i grupp kan också

skapa en självupplevd press att prestera på andras nivå vilket gör att en del individer väljer bort fysisk aktivitet tillsammans med andra (Azar et al., 2010; Murrock & Graor, 2016).

Bristande motivation som hindrande faktor till fysisk aktivitet

Individer med depression beskriver att bristande motivation till fysisk aktivitet utgör ett hinder vilket gör att det prioriteras bort samt att individerna skapar ursäkter (Azar et al., 2010; Pritchett et al., 2017). Ytterligare orsaker till bristande motivation är att individen saknar intresse för fysisk aktivitet, att aktiviteten upplevs som tråkig, att aktiviteten upplevs som ett tvång snarare än något roligt eller att den aktivitet som individen önskar att utföra inte är möjlig. Bristande variation anses ha en betydande roll för motivationen (Danielsson et al., 2016; Faulkner & Biddle, 2004; Rogerson et al., 2012).

Ytterligare faktorer till bristande motivation är bristande intresse för den egna hälsan samt att kunskapen om hälsofördelarna inte är tillräckligt motiverande till att utföra fysisk aktivitet (Rogerson et al., 2012; Sinnott et al., 2013). I en studie av Pomp et al. (2012) beskriver individer att bristande motivation beror på negativa erfarenheter av fysisk aktivitet och brist på positiva upplevelser vilket gör att individerna blir mindre benägna att träna. Negativa tankar som medföljer depressionen tycks påverka förväntningarna kring fysisk aktivitet negativt vilket i sin tur påverkar beteendet kring träning.

Trötthet och brist på energi som en hindrande faktor till fysisk aktivitet Individer med depression beskriver att trötthet och brist på energi är ett hinder till fysisk aktivitet vilket gör att individerna sällan väljer att delta i fysisk aktivitet. Att ofta vara trött beskrivs som en nedåtgående spiral då det leder till att många helt avstår från fysisk aktivitet vilket gör att individerna upplever sig ännu mer trötta av att vara inaktiva (Mata et al., 2012; Pritchett et al., 2017; Rogerson et al., 2012). Danielsson et al. (2016) beskriver att flera individer med depression upplever fysisk aktivitet som en utmaning då det oftast inte handlar om viljan att utföra aktiviteten utan snarare förmågan att orka utföra aktiviteten. Rogerson et al. (2012) beskriver i sin studie att några individer upplever att tröttheten utgör en mental spärr som kan göra att det är svårt att vissa dagar klara av att kliva upp ur sängen på

morgonen vilket gör att fysisk aktivitet upplevs ännu längre bort. Tröttheten beskrivs därmed medföra en inaktiv livsstil.

En person beskriver den här känslan på följande vis:

‘’Right now, when I'm feeling low, it's hard, even though people say, “Pull yourself together and just go to the gym. It's not that hard. Get off your lazy ass.” But if you've tried to get off your lazy ass for 6 months, then you just can't anymore. Doesn't matter how much people nag you.’’ (Danielsson et al., 2016, s.1245).

Patientens upplevelse av underlättande faktorer till att utföra fysisk

aktivitet vid depression

Underlättande faktorer som patienten upplever till fysisk aktivitet är att ha stöd och uppmuntran från någon, kunskap om fysisk och psykisk hälsa som motivation och att aktiviteten var givande.

Att ha stöd och uppmuntran från någon underlättar fysisk aktivitet

Individer beskriver att det underlättar att ha en partner, familj eller vänner som stöttar dem till att upprätthålla en aktiv livsstil med fysisk aktivitet. Flera individer beskriver att det är

motiverande att ha någon som antingen tränar tillsammans med dem alternativt att någon ger uppmuntran eller vägledning till fysisk aktivitet eller introducerar en ny aktivitet (Faulkner & Biddle, 2004; Pickett et al., 2017; Rogerson et al., 2012). Två studier presenterar att individer med depression upplever att stöd från familjen är speciellt viktigt i den inledande fasen av en ny rutin innefattande fysisk aktivitet då chanserna ökar till att personen upprätthåller en träningsvana. Familjens attityd och tro på nyttan med träning har en betydande roll för inställningen hos individen vilket kan vara avgörande för att fysisk aktivitet kan bli en bestående rutin (Faulkner & Biddle, 2004; Khalill et al., 2012).

Vidare beskriver individer med depression att gruppträning kan underlätta fysisk aktivitet. Det beskrivs att social samhörighet har en betydande roll för att upprätthålla träning samt att vetskapen om att få träffa andra människor kan göra att träningen förblir regelbunden samt att veta att det är någon som väntar på dem och att de är saknade om de inte dyker upp

(Danielsson et al., 2016; Rogerson et al., 2012). Rogerson et al. (2012) beskriver att det kan vara betydelsefullt och underlättande att ha en positiv förebild till fysisk aktivitet.

En person beskriver det på följande vis:

‘’I met this guy at rehab who had not exercised much in the past, but had started, little by little, and now exercises every day. I thought, “if he can do it, surely I can too.’’(Rogerson et al., 2012, s. 5).

Kunskap om psykisk och fysisk hälsa som motivation till fysisk aktivitet Något som beskrivs underlätta fysisk aktivitet är vetskapen att träning medför fysiska,

psykologiska och sociala positiva följder samt tron på att fysisk aktivitet kan ha en skyddande och förebyggande roll till välbefinnandet (Khalill et al., 2012; Pickett et al., 2017; Rogerson et al., 2012; Sinnott et al., 2013). Positiva psykologiska följder beskrivs innefatta att få tankarna på annat och ett bättre mående direkt efter fysisk aktivitet samt ett generellt bättre psykiskt mående över tid. Några individer upplever att fysisk aktivitet kan fungera som en form av terapi (Rogerson et al., 2012; Sinnott et al., 2013). I studien av Pickett et al. (2017) beskriver några individer att de motiveras av kunskapen om hur fysisk aktivitet kan användas för att hantera sina depressiva symtom. Flera individer beskriver att de kan känna igen

varningstecken på när symtomen förvärras. I dessa fall kan fysisk aktivitet användas som en strategi av deltagarna. Det gör att individerna lättare kan acceptera sina symtom med vetskap om att träning hjälper dem att må bättre. I en studie av Rogerson et al. (2012) beskriver några individer att en motivation till att utöva fysisk aktivitet är att det förbättrar den fysiska hälsan och att de lever längre. Att förbättra hälsan anses vara för sin egen skull men också att förbli frisk för familjens skull.

En givande aktivitet som motiverar till fysisk aktivitet

Det beskrivs att viktiga faktorer till att fysisk aktivitet uppfattas som givande är att individerna upplever aktiviteten som trevlig och rolig (Pickett et al., 2017; Sinnott et al., 2013). Pickett et al. (2017) beskriver i sin studie att faktorer som individerna tycker är

avgörande för att aktiviteten ska upplevas som givande och rolig kan vara att ha ett syfte eller mål med träningen, att känna sig bekväm, att uppleva en känsla av prestation eller att miljön som aktiviteten utförs i upplevs trevlig. Två studier beskriver att flera individer anser att ett individanpassat träningsprogram anses vara givande då det är specifikt utformat efter dem (Khalill et al., 2012; Sinnott et al., 2013). Vidare kan individerna uppleva fysisk aktivitet mer givande då de får välja intensitetsnivå själv (Khalill et al., 2012; Mata et al., 2012).

Diskussion

Diskussionen presenterar en sammanfattning av huvudresultatet, resultatdiskussion,

metoddiskussion, etikdiskussion samt klinisk betydelse för samhället, slutsats och förslag på vidare forskning.

Sammanfattning av huvudresultatet

Syftet med den här litteraturöversikten är att presentera patientens upplevelse av att utföra fysisk aktivitet vid depression.

Sammanfattningsvis framkom det i resultatet att patienterna upplevde positiva följder med att utföra fysisk aktivitet vid depression men också faktorer som upplevdes som hinder till att utföra fysisk aktivitet samt faktorer som underlättande. De positiva följderna innefattade bland annat en upplevd bättre allmän hälsa, en ökad energi som gjorde det lättare att klara av vardagen, att fysisk aktivitet bidrog till en ökad social samvaro och minskade isolering samt fungerade som en distraktion till negativa tankar. De hinder som patienterna upplevde till att utföra fysisk aktivitet kunde innefatta bristande motivation, dålig självkänsla, bristande intresse för fysisk aktivitet samt trötthet och brist på energi. Slutligen kunde individerna uppleva underlättande faktorer till att utföra fysisk aktivitet vilka kunde innefatta att ha stöd från någon i omgivningen, att träffa andra människor under aktiviteten, kunskap om positiva följder till att utföra fysisk aktivitet samt att aktiviteten upplevdes som givande och rolig.

Resultatdiskussion

I följande del diskuteras litteraturöversiktens resultat kopplat till bakgrund och teoretisk referensram. Resultatet diskuteras efter de tre huvudkategorier som presenteras i resultatet vilket innefattar positiva följder av fysisk aktivitet vid depression, hinder till att utföra fysisk aktivitet vid depression samt underlättande faktorer till att utföra fysisk aktivitet vid

depression.

Positiva följder av fysisk aktivitet vid depression

I resultatet beskriver individer med depression att fysisk aktivitet kan fungera som en distraktion från negativa tankar samt att de mår psykiskt bättre de dagar då de utför fysisk aktivitet då de upplever mindre stress och oro i jämförelse med de dagar då de var inaktiva

Författarna tänker att det kan argumenteras då fysisk aktivitet i för stor dos kan få motsatt effekt samt skapa en stress hos patienten vilket kan bekräftas av Mikkelsen et al. (2017) som beskriver att individer kan utveckla ett träningsberoende vilket kan påverka den psykologiska hälsan negativt samt skapa ångest och förvärra depressionen. Barker (2004) beskriver att sjuksköterskan ska hjälpa patienten att hitta strategier för att hantera sina problem. Statens folkhälsoinstitut (2011c) beskriver att sjuksköterskan som legitimerad personal får ordinera fysisk aktivitet på recept och Socialstyrelsen (2018) beskriver att en skriftlig ordination måste vara individanpassad och att den bör utformas i samråd med patienten om till exempel

aktivitetens längd och intensitet. Författarna tänker att genom en ordination av fysisk aktivitet kan patienten få en mängd träning som patienten mår bra av. Författarna tänker vidare att en individanpassad ordination bygger på att sjuksköterskan lär känna patienten. Enligt Barker (2004) ska sjuksköterskan i mötet med patienten utvärdera patientens behov samt fokusera på att bygga ett förtroende. Författarna tänker slutligen att om patienten har förtroende för sjuksköterskan ökar chansen till att patienten upprätthåller en hälsosam aktiv livsstil.

Hinder till att utföra fysisk aktivitet vid depression

I resultatet presenteras att individer med depression beskriver att bristande motivation till fysisk aktivitet utgjorde ett hinder vilket gjorde att det prioriterades bort (Azar et al., 2010; Pritchett et al., 2017). Sjuksköterskan kan stödja och motivera patienten att bli mer fysiskt aktiv vilket kan göras genom rådgivande samtal (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Syftet med det rådgivande samtalet är att stötta patienten till ett förändrat beteende som innefattar mindre stillasittande och en ökad fysisk aktivitetsnivå (Socialstyrelsen, 2018). Sjuksköterskan ska i samtalet fokusera på patientens tankar och känslor vilka ligger till grund för patientens svårigheter (Barker, 2004). Författarna tänker att det är viktigt att sjuksköterskan förstår patientens tankar och känslor för att kunna anpassa det rådgivande samtalet samt stödja patienten på bästa sätt. Vidare presenteras i resultatet att individerna upplevde bristande motivation till följd av att aktiviteten upplevs som tråkig eller som ett tvång hellre än något roligt (Danielsson et al., 2016; Faulkner & Biddle, 2004; Rogerson et al., 2012). Enligt teori från Barker (2004) kan sjuksköterskan hjälpa patienten att skapa en strategi för att hantera sina problem. Författarna tänker att sjuksköterskan genom samtalet tillsammans med patienten kan skapa en strategi för hur individen ska upprätthålla en fysisk aktivitetsnivå. Författarna tänker vidare att det är av vikt att patienten själv vill upprätthålla en aktivitetsnivå för att träningen ska bli av, vilket gör att sjuksköterskan kan ha en viktig roll i att hjälpa

patienten att hitta en aktivitet som upplevs rolig och som kommer att upprätthållas av patienten.

Individer med depression beskriver att trötthet och brist på energi är ett hinder till fysisk aktivitet. Trötthet beskrivs som en nedåtgående spiral då det leder till att många helt avstår från fysisk aktivitet vilket gör att individerna upplever sig ännu mer trötta av att vara inaktiva (Mata et al, 2012; Pritchett et al., 2017; Rogerson et al., 2012). Barker (2004) beskriver att sjuksköterskan kan behöva förklara för patienten att individen kan få leva med sina

svårigheter men att det går att lära sig att hantera dem. Författarna tänker att trötthet är en del av depressionen som sjuksköterskan kan hjälpa individen att lära sig hantera. Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017) kan sjuksköterskan ordinera fysisk aktivitet på recept.

Författarna tänker att om individen har fastnat i en negativ spiral av trötthet kan

sjuksköterskan hjälpa individen genom en ordination av fysisk aktivitet som är något konkret att förhålla sig till samt kan vara ett sätt för patienten att hantera trötthet. I vetskap om att fysisk aktivitet kan ordineras till patienter tänker författarna att ett personcentrerat

förhållningssätt hos sjuksköterskan är mycket viktigt för att hjälpa individen att ändra

tankesätt samt att anpassa ordinationen efter individen vilket är i enlighet med McCormack & McCance (2016) som beskriver att personcentrerad vård bygger på att se varje individ som unik för att kunna tillgodose behoven vilket bekräftas av Barker (2004) som beskriver att grunden till omvårdnaden bör utformas efter patienten. Rogerson et al. (2012) beskriver att individer upplever tröttheten som en mental spärr som kan göra att det är svårt att vissa dagar klara av att kliva upp ur sängen på morgonen vilket gör att fysisk aktivitet upplevs ännu längre bort. Författarna tänker att då det är svårt för patienten att kliva upp ur sängen på morgonen kan sjuksköterskan behöva tänka på att ställa låga krav på patienten till en början och att första steget för patienten kan vara att sig utanför dörren. Detta bekräftas av Svensk sjuksköterskeförening (2017) som beskriver att sjuksköterskan måste ha i åtanke att all fysisk aktivitet är bättre än ingenting.

Underlättande faktorer till att utföra fysisk aktivitet vid depression

I resultatet framkom att individerna upplevde att det är underlättande att ha stöd från någon i omgivningen för att ta sig för att utföra fysisk aktivitet vilket kunde innefatta att det fanns någon som kunde motivera individen (Faulkner och Biddle, 2004; Pickett et al., 2017;

närstående som kan ge stöd, vilket författarna tänker kan vara betydelsefullt för att patienten ska upprätthålla en rutin med fysisk aktivitet. Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017) kan sjuksköterskan stödja patienten genom rådgivande samtal och Barker (2004) beskriver i sin teori att sjuksköterskan ska fungera som en trygghet till patienten när behovet av stöd finns. Författarna tänker att sjuksköterskan kan rekommendera gruppträningen då patienten inte har någon stödjande närstående samt för att det kan vara motiverande. Det kan bekräftas av Danielsson et al. (2016) och Rogerson et al. (2012) att individer upplever att gruppträning kan underlätta fysisk aktivitet då social samhörighet samt vetskapen om att få träffa andra

människor kunde göra att träningen förblev regelbunden. Författarna tänker slutligen att chansen ökar till att individen vill följa sjuksköterskans råd och testa gruppträning om

patienten har tillit till sjuksköterskan, vilket stärks av Barker (2004) som betonar vikten av att sjuksköterskan måste skapa ett förtroende hos patienten.

Metoddiskussion

I litteraturöversikten har författarna identifierat styrkor och svagheter med vald metod som diskuteras i följande del. Några delar diskuteras som både en styrka och svaghet.

Författarna till litteraturöversikten har genomfört arbetet tillsammans genom fysiska träffar. Det anser författarna är en styrka då det finns möjlighet till en nära diskussion samt gjort det lättare att ta beslut om hur arbetet ska utformas. Ytterligare en styrka som kan identifieras är att författarna har använt sig av tre olika databaser vilket skapar möjlighet till ett brett antal artiklar då dessa databaser erbjuder ett stort antal vetenskapliga artiklar. De sökord som har använts har gett en bred bild av patientens upplevelse vilket har resulterat i ett objektivt och förutsättningslöst resultat vilket ses som en styrka av författarna till litteraturöversikten. En svaghet som kan identifieras i litteraturöversikten är att författarnas modersmål inte är engelska vilket de valda artiklarna är. Det har gjort att författarna har fått göra en egen tolkning av textens betydelse samt har formulerat litteraturöversikten efter den egna uppfattningen. Författarna har därmed valt att använda sig av ett lexikon för att översätta språket vid språkliga tveksamheter.

Författarna har i arbetet med litteraturöversikten identifierat att det finns lite forskning om patientens upplevelse av fysisk aktivitet vid depression. I några artiklar togs endast en liten del av resultat med till litteraturöversikten vilket kan uppfattas som en svaghet då bara en liten del av resultatet motsvarade litteraturöversiktens syfte. Författarna har ändå valt att ta med

artiklar som dessa då de svarar för viktiga delar. Ytterligare en svaghet som kan identifieras är att ett flertal artiklar hade få antal deltagare vilket kan diskuteras i samband med

överförbarhet och giltighet. Dock kan för många studiedeltagare innebära svårigheter att identifiera allas olika enskilda upplevelser samt att författarna anser att varje studiedeltagares åsikt är av lika värde. Detta kan då även diskuteras som en styrka då det blir lättare att

identifiera enskilda åsikter av patientens upplevelse.

Som beskrivet i urvalet kan deltagarna i studierna vara från alla länder vilket kan diskuteras som en styrka då författarna anser att det ger en bred och mer generell bild av den aktuella forskningen. Författarna valde vidare att inkludera deltagare från 18 år och uppåt för att ge en bred bild och förståelse för att depression drabbar människor i alla åldrar. Då författarna valde att inkludera studier med deltagare från 18 år tillkom också artiklar med äldre människor. Författarna valde aktivt bort artiklar eller delar av resultatet från artiklar där till exempel hindrande faktorer till fysisk aktivitet berodde på det som författarna uppfattade som åldersrelaterade faktorer. Då det finns lite forskning om patientens upplevelse valde författarna att inkludera artiklar där deltagarna hade andra bakomliggande sjukdomar samtidigt som depression. Författarna valde då aktivt bort de delar av resultatet i artiklarna som relaterade till hinder till fysisk aktivitet som hade med den bakomliggande sjukdomen att göra då en del av syftet med litteraturöversikten var att identifiera de hindrande faktorer till fysisk aktivitet som uppstår i samband med depressionen. Det kan vidare diskuteras om det är en svaghet att författarna aktivt valt bort vissa delar av resultat i artiklar på grund av

omständigheter som författarna upplevde som hinder till fysisk aktivitet som berodde på ålder och sjukdom istället för depressionen.

Etikdiskussion

Författarna till litteraturöversikten har förstått att depression är en utbredd sjukdom som hela tiden blir allt vanligare och därför var detta ett ämne som författarna tyckte var värt att lyfta. Då sjukdomen blir allt vanligare finns det ett behov av ett utökat perspektiv till de metoder som används idag för att optimera vården för den enskilda individen, vilket kan innefatta fysisk aktivitet. Av den anledningen valdes delvis studier till litteraturöversikten som

innefattade få deltagare för att få ett personligt perspektiv även om detta kan ses som mindre trovärdigt ur det större perspektivet. Genom att utforska den enskilda individens åsikter kan vården utvecklas till det bättre för alla.

Författarna önskade till en början att hitta artiklar som presenterade det positiva med att utföra fysisk aktivitet vid depression vilket gjorde att sökandet efter artiklar till en börja kan ha blivit färgat av förhoppningar. Författarna fann att individerna även upplevde olika hinder till att utföra fysisk aktivitet vilket sedan utvecklades till en egen huvudkategori i resultatet och att vidare sökningar efter artiklar blev mer objektiva. Ytterligare något som kan diskuteras är huruvida författarna valde några artiklar med deltagare som hade en specifik grundsjukdom samt också depression som möjligen skulle kunna härledas från grundsjukdomen. Då få studier undersökte patientens perspektiv valdes dessa artiklar att involveras samt att författarna tänker att depression vanligen tillkommer med somatiska sjukdomar och författarnas syfte var att involvera alla typer av patienter som har drabbats av depression. Däremot valdes de delar av resultaten bort som till exempel hinder hos patienten som orsakades av grundsjukdomen vilket av författarna upplevdes som mer etiskt rätt.

Klinisk betydelse för samhället

Individer upplever att fysisk aktivitet bidrar till att minska depression. Med den kunskapen kan sjuksköterskan inom all hälso-och sjukvård rekommendera patienter med depression att utföra fysisk aktivitet. Då patienten kan uppleva olika former av hinder till att utföra fysisk aktivitet vid depression är det är av intresse för sjuksköterskan att få förståelse för patientens upplevelse av fysisk aktivitet. Sjuksköterskan kan då använda den kunskapen till att

individanpassa ett rådgivande samtal eller en skriftlig ordination av fysisk aktivitet och på det sättet hjälpa patienten att hitta en strategi för att ta sig runt hindret. Författarna tänker att om sjuksköterskan i större utsträckning kan motivera individer med depression att bli mer fysiskt aktiva förbättras både den psykiska hälsan samt den fysiska hälsan genom prevention av somatiska sjukdomar, vilket leder till en friskare befolkning både psykiskt och fysiskt. På så sätt kan fysisk aktivitet gynna både den enskilda individen samt hälso-och sjukvården i samhället då färre individer blir sjuka. Om färre individer blir sjuka och söker vård kan

sjukvårdspersonal lägga mer tid till varje patient samt att vårdköer kan kortas ner. Det i sin tur kan leda till en mer tillgänglig och kvalitativ vård för individer i samhället.

Slutsats

Slutsatsen av litteraturöversikten är att patientens upplevelse av att utföra fysisk aktivitet vid depression är individuell men att de flesta fick en positiv upplevelse samt att fysisk aktivitet minskade depressiva symtom av olika orsaker. Utöver positiva upplevelser fanns det även

faktorer som upplevdes som hinder till att utföra fysisk aktivitet men även faktorer som underlättade att individen utförde fysisk aktivitet. Då upplevelsen av fysisk aktivitet är varierande är det av vikt att träningen blir individuellt anpassad efter patientens tidigare erfarenheter och tankar för att träningen ska bli av. För att individanpassa vården kan sjuksköterskan ta stöd av Phil Barkers teori om att patienten är den bästa källan att grunda omvårdnaden på.

Förslag på vidare forskning

Tidigare forskning har funnit att fysisk aktivitet kan användas som en alternativ behandling eller en tilläggsbehandling till patienter med depression. Författarna har upptäckt att det finns begränsad forskning om hur patienter upplever att utföra fysisk aktivitet vid depression. Då fysisk aktivitet kan ordineras på recept av sjuksköterskan kan utvärdering ske genom

uppföljande samtal med patienten en tid senare. Vidare forskning kan ske genom att intervjua patienter som har testat att utföra fysisk aktivitet för att ta reda på upplevelsen samt dess effekt på depressionen. Genom att lyssna till enskilda upplevelser kan individerna till exempel berätta vad de tycker var bättre eller sämre med fysisk aktivitet samt ge konkreta förslag på förändringar inom området. Genom att ta till sig förslag från enskilda individer kan nya metoder inom området fysisk aktivitet testas på en grupp individer med depression. Om en hel grupp i sin tur tycker att förslaget var något positivt kan förändringen generaliseras och testas på en större grupp människor. På så sätt kan enskilda individers upplevelser generaliseras och bidra till vidare forskning inom området fysisk aktivitet till individer med depression vilket kan användas för att hjälpa fler människor.

Referenslista

Allgulander, C. (2014). Klinisk psykiatri : Depressioner (3 uppl.). Lund : Studentlitteratur AB

Asp, M. (19 Juli 2020). Depression hos vuxna. https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=140

Azar, D., Ball, K., Salmon, J., & Cleland, V.-J. (2010). Physical activity correlates in young women with depressive symptoms: a qualitative study. International Journal of Behavioral Nutrition and physical activity. 7(1). doi:10.1186/1479-5868-7-3

Balchin, R., Linde, J., Blackhurst, D., Rauch, HG., & Schönbächler, G. (2016). Sweating away depression? The impact of intensive exercise on depression. Journal of Affective Disorder, 200, 218-221. https://doi.org/10.1016/j.jad.2016.04.030

Barker, P. (2004). Assessment in Psychiatric and Mental Health Nursing : In search of the whole person (2. ed.). Cheltenham : Nelson Thornes

Choi, S., Lee, S., Matejkowsky, J., & Baek, Y.-M. (2014). The relationships among depression, physical health conditions and healthcare expenditures for younger and older Americans. Journal of Mental Health, 23(3), 140-145.

https://doi-org.www.bibproxy.du.se/10.3109/09638237.2014.910643

Danielsson, L., Kihlbom, B., & Rosberg, S. (2016). “Crawling Out of the Cocoon”: Patients' Experiences of a Physical Therapy Exercise Intervention in the Treatment of Major

Depression. Physical activity, 91(8), 1241-1250. https://doi-org.www.bibproxy.du.se/10.2522/ptj.20150076

Faulkner, G., & Biddle, S. (2004). Exercise and Depression: Considering Variability and Contextuality. Journal of sport & exercise psychology. 26(1) 3-18. doi:10.1123/jsep.26.1.3

Forsberg, C., & Wengström, Y. (2015). Att göra systematiska litteraturstudier : Värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning (4 uppl.). Stockholm : Författaren och Natur & Kultur

Forsberg, C., & Wengström, Y. (2015). Att göra systematiska litteraturstudier : Att värdera kvantitativ forskning (4 uppl.). Stockholm : Författaren och Natur & Kultur

Friberg, F. (2012). Att göra en litteraturöversikt. I A. F. Friberg (red.), Dags för uppsats : Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (2 uppl., s.140-141). Lund :

Studentlitteratur

Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I A. F. Friberg (red.), Dags för uppsats : Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3 uppl., s.141-144). Lund :

Studentlitteratur

Göransson, A.-M. (2019). Psykiatri 1 (2 uppl.). Stockholm : Sanoma utbildning.

Helgadottir, B., Hallgren, M., Ekblom, Ö., & Forsell Y. (2016). Training fast or slow? Exercise for depression: A randomized controlled trial. Preventive Medicine, 91, 123-131. https://doi.org/10.1016/j.ypmed.2016.08.011

Kadariya, S., Gautam, R., & Aro, A. R. (2019). Physical Activity, Mental Health, and Wellbeing among Older Adults in South and Southeast Asia: A Scoping Review. BioMed Research International, 2019, 1–11.

http://dx.doi.org.www.bibproxy.du.se/10.1155/2019/6752182

Khalill, E., Callaghan, P., Carter, T., & Morres, I. (2012). Pragmatic Randomised Controlled Trial of an Exercise Programme to Improve Wellbeing Outcomes in Women with Depression: Findings from the Qualitative Component. Scientific Research, 3(11),

979-986. 10.4236/psych.2012.311147

Lee, K.- C., Tang, W., K., & Bressington, D. (2019). The experience of mindful yoga for older adults with depression. Psychiatric and and Mental Health Nursing, 26(3-4), 87-100. https://doi-org.www.bibproxy.du.se/10.1111/jpm.12517

Lundström, S., Jormfeldt, H., Hedman Ahlström, B., & Skärsäter, I. (2019). Mental health nurses’ experience of physical health care and health promotion initiatives for people with severe mental illness. International Journal of Mental Health Nursing, 29(2), 244–253. http://dx.doi.org.www.bibproxy.du.se/10.1111/inm.12669

Mata, J., Thomson, R.-J., Jaeggi, S.-M., Buschkuehl, M., Jonides, J., Gotlib, I.-H., & Jutta, M. (2012). Walk on the bright side: physical activity and affect in major depressive disorder. Journal of Abnormal Psychology. 121(2) 297-308. DOI:10.1037/a0023533

Mccann, T.-V., Lubman, D.-I., Clark, E. (2011). The experience of young people with depression: a qualitative study. Psychiatric and mental health nursing.19(4) 334-340. https://doi-org.www.bibproxy.du.se/10.1111/j.1365-2850.2011.01783.x

McCormack, B., & McCance, T. (2013). Personcentrerad omvårdnad. I J. Leksell & M. Lepp (Red.), Sjuksköterskans kärnkompetenser (1 uppl., s. 88). Liber AB

McCormack, B., & McCance, T. (2016). Person-Centered Practice in Nursing and Health Care : Theory and Practice. Chichester : John Wiley & Sons Inc

Mikkelsen, K., Stojanovska, L., Polenakovic, M., Bosevski, M., & Apostolopoulos, V. (2017). Exercise and Mental Health. Maturitas, 106, 48-56.

https://doi.org/10.1016/j.maturitas.2017.09.003

Murrock, C., & Graor, C.-H.(2016). Depression, Social Isolation, and the Lived Experience of Dancing in Disadvantaged Adults. Archives of Psychiatric Nursing, 30(1) 27-34.

https://doi.org/10.1016/j.apnu.2015.10.010