Samlande möten - Om samling och social interaktion i förskolan

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Examensarbete

10 poäng

Samlande möten

– Om samling och social interaktion i förskolan

Gathering meetings

–

About circle- time and social interaction in preschool

Jessica Andersson

&

Kim Zahn

Lärarexamen 140 poäng Examinator: Fredrik Nilsson Barndoms- och ungdomsvetenskap

Abstract

Samlande möten – Om samling och social interaktion i förskolan.

Andersson, J. & Zahn, K. (2006). Samlande möten – Om samling och social interaktion

i förskolan (Gathering meetings – About circle-time and social interaction in

preschool). Malmö: Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

Vårt syfte med detta arbete är att belysa pedagogers och barns tankar om den dagliga samlingen i förskolan. Anser pedagogerna att samlingen kan ha betydelse för barns sociala samspel och interaktion med andra människor? Vi hoppas även att vårt arbete kan väcka tankar om samlingsstunden och vad den kan betyda för förskolans barn och personal. I arbetet beskriver vi vad en samling är, vilket syfte pedagogerna har med dessa samt vad barnen tänker om samlingar. För att förstå varför dagens förskolor har samlingar så anser vi att man behöver känna till historiken om dess uppkomst och har därför även skrivit kort om detta. Vi har gjort kvalitativa intervjuer med pedagoger och barn samt observationer av samlingar på två olika avdelningar och förskolor i Skåne. Vi har ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt eftersom vi tycker att det överensstämmer bäst med förskolans läroplan, styrdokument och värdegrund (Lpfö98). Det har varit intressant att ta del av pedagogernas syn på samlingen eftersom alla inte talade lika positivt om den. Samlingen kan ses som ett utmärkt tillfälle för barn att utvecklas på olika sätt, men den kan också ses som ett onödigt avbrott i barnens fria lek. Barnen som vi samtalade med på de två olika förskolorna hade även de väldigt olika uppfattningar om sina dagliga samlingar.

Nyckelord: förskola, samling, socialt samspel, social interaktion, sociokulturellt perspektiv.

Innehållsförteckning

1.Introduktion ...7

1. 1 Syfte...8

1.2 Läroplan för förskolan (Lpfö98)...8

2. Bakgrund ...11

2.1 Förskolan och samlingen i ett historiskt perspektiv ...11

2.2 Motsägelser...12

2.3 Samlingen idag ...13

2.4 Sociokulturellt perspektiv på lärande ...15

2.5 Andra perspektiv på lärande ...16

3. Problemprecisering...19 4. Metodbeskrivning...21 4.1 Olika undersökningsmetoder...21 4.2 Val av metod...22 4.3 Urval ...23 4.4 Genomförande ...23

4.4.1 Intervjuer och observationer...24

5. Analys…………...27 5.1 Analysbeskrivning...27 5.2 Forskningsetiska överväganden...28 6. Resultat ...29 6.1 Intervjuer.. ...29

6.1.1 Pedagogernas syn samling...29

6.1.2 Barnens syn på samling ...31

7. Diskussion…… . ...37

7.1 Resultatdiskussion ...37

7.2 Kritisk granskning av metoder och data ...40

7.3 Förslag till fortsatt forskning ...40

Referenslista ...42

1. Introduktion

Några röster om samlingen i förskolan:

Några står i ledet och någon tar ut kuddarna. Och sen tar vi frukt och sen går vi ut. Så är det faktiskt. Vi sätter också upp korten, för att lära oss att inte sätta dom uppochner. För att när man är liten och sätter det uppochner kanske.

(Flicka 4 år) Det är jätteviktigt att eftersom alla barn får bli sedda och att alla får komma till tals. Vi har

en kuddvakt, och denna får möta alla barnen. Namnkorten är ytterligare en bekräftelse. De väcker även intresset för bokstäverna. Men det som jag tycker är viktigast är rutinen. Vem som är här och vem som är sjuk. Det är också viktigt att se vilka fröknar som är här eller vilka vikarier som kommer, då vet barnen vad som ska hända under dagen.

(Förskollärare, kvinna 44 år) När ett barn börjar i förskolan innebär det oftast att han eller hon för första gången måste bli en del av en större grupp. Att delta i förskolans samlingar är en del i förskolebarnens socialisation. Det är just i samlingen som detta blir tydligast. Samlingen är också ett moment som liknar skolan och den kan ses som ett förberedande inför skolstarten. Där måste barnen kunna sitta still, koncentrera sig, lyssna på andra och följa instruktioner, detta är viktiga förmågor för att klara av skolans undervisning.

Detta är vårt examensarbete i Lärarutbildningen under huvudämnet Barn- och ungdomsvetenskap vars kunskapsfält är flervetenskapligt med fokus på de yngre barnen 0-12 år. Vi har undersökt några dagliga samlingar i förskolans vardag och försökt att ta reda på om dessa kan ha någon betydelse för barns sociala interaktion och möte med andra människor. Vi har under vår vft1, den praktiska delen av utbildningen, upplevt att samlingar verkar utgöra en viktig, men tidsmässigt kort del i de flesta förskolors verksamheter. Vi var även intresserade av att undersöka pedagogernas och barnens syn på just samlingen och genomförde därför intervjuer för att göra deras tankar synliga. Genom observationer har vi fått tillfällen att se hur dessa samlingar ser ut i praktiken.

En tanke med vårt arbete är att pedagoger i förskolan ska kunna läsa och få upp ögonen för hur samlingen kan utveckla barns sociala färdigheter och även reflektera över hur deras egna samlingar ser ut.

1.1

Syfte

Vårt syfte med arbetet var att undersöka pedagogers och barns tankar om den dagliga samlingen i förskolan och få en ökad förståelse för varför den finns. Vi ville veta vad pedagogerna har för syfte med dessa och om de tycker att samlingen hade någon betydelse för barns sociala utveckling. Vi ville även ta reda på vad barnen tyckte om sina samlingar. Förstår barnen samlingens syfte? Vi har upplevt, trots att samlingen utgör en tidsmässigt kort del av förskolans vardag, verkar ha en stor betydelse i verksamheten. Vi har valt att utgå från ett sociokulturellt perspektiv på lärande, eftersom vi tycker att det överensstämmer bäst med förskolans läroplan, styrdokument och värdegrund. I ett sociokulturellt perspektiv sker lärandet i interaktionen mellan människor, och kommunikationen är en viktig del i detta (Säljö, 2000). Läroplanen tar upp vikten av att barnen lär sig att fungera i grupp och att personalen ska stimulera barnens samspel med varandra. Kan samlingen vara ett tillfälle att utveckla detta hos barnen?

1.2 Läroplan för förskolan (Lpfö98)

Förskolan har fått en egen läroplan (Lpfö98) som personalen är skyldiga att arbeta efter. I den står det bl.a. under rubriken ”Förskolans uppdrag” att: ”Förskolan skall vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta egna initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens” (Lpfö98, s. 5).

Under förskolan mål står det att:

Förskolan skall sträva efter att varje barn:

• utvecklar sin identitet och känner sig trygg i den • utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga

• utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt att ta ansvar för gemensamma regler

(Lpfö98, s. 9)

Kan dessa förmågor utvecklas i just samlingen? Kan den också utveckla barnens sociala och kommunikativa kompetens? I Lpfö98 står det även att alla som arbetar i arbetslaget skall: ”Stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd samt kompromissa och respektera varandra” (Lpfö98, s.11). Använder pedagogerna samlingen som ett tillfälle att reda ut konflikter i barngruppen?

2. Bakgrund

För att förstå varför dagens förskolor har dagliga samlingar behövs det göras en tillbakablick för att ta reda på hur de har uppstått. I detta kapitel tar vi upp samlingens historia fram tills idag. Vi skriver även kort om en period i förskolans historia då samlingen sågs som något fult. Vi har utgått från ett sociokulturellt perspektiv som Vygotsky företrädde och skriver här om detta.

2.1

Förskolan och samlingen i ett historiskt perspektiv

Fröbel

Den svenska förskolan grundades efter inspiration från den tyska fröbeltraditionen. Det var Friedrich Wilhelm August Fröbel (1782-1852) som var Kindergartens grundare i Tyskland. Kindergarten är den tyska motsvarigheten till vår förskola i Sverige. Svenska pedagoger reste ofta till Tyskland i början på 1900-talet för att få inspiration och idéer från barnträdgårdens tankar. Förskolan i Sverige kallades förr för Barnträdgården. Meningen med dessa resor var att skaffa information och idéer från fröbeltraditionen men dessa avbröts under andra världskriget. Fröbeltraditionen inspirerade även Sverige efter kriget, men besöken till tyskland upphörde.

Cirkelns betydelse

Kihlström (1998) skriver att barnträdgården hade ett stort inflytande på den svenska pedagogiska verksamheten. Det Svenska Fröbelförbundet startades i Sverige år 1918. Verksamheten bestod då av sånger, lekar, barnträdgårdsskötsel och husligt arbete. Barnen skulle få utvecklas fritt i barnträdgården och det skulle inte bli som en skola med regler utan de skulle få leka fritt och utvecklas genom detta. Rubenstein, Reich, fil. Dr. i pedagogik (1996) skriver i sin avhandling Samling i förskolan att den verksamheten som bedrevs med barnen var sånglekar, rörelselekar och olika övningar med geometriska former. Hon skriver också att Fröbel lade en enorm betydelse i att ta upp de geometriska formerna med barnen. Mest av allt lade han ner mycket tid på cirkelns betydelse. Antingen skulle barnen röra sig fritt i rummet i cirklar eller skulle de

sitta i en cirkel när de var samlade. Fröbel såg cirkeln som ett oändlighetsbegrepp som varken hade en början eller ett slut och detta bidrar till en känsla av social samhörighet. Cirkeln sågs som en symbol för gemenskap där alla var lika viktiga för att kunna bilda en helhet. I Fröbels texter och skrifter tycks samlingsstunden ha haft en djup religiös innebörd. Barnen sitter i en ring och alla blir en del av den gemenskap som bildas. Innehållet i hans samlingar handlade även mycket om natur, årstider och rytmik. Fröbel betonade också vikten av samtidig utveckling av kropp och själ och därför omväxlades stillasittande i grupp med olika rörelselekar. Samlingens upplägg från förskolans födelse fram tills idag har alltså inte ändrats så mycket. I boken Barnträdgården skriver Maria Moberg följande: ”I varje barnträdgård bör det finnas en plats, där även det yttre ger helgd och högtidig stämning, och här man en stund dagligen samlar alla barnen” (Sandels och Moberg, 1945, s. 82). Här beskriver Maria Moberg, liksom Fröbel, samlingen som en nästan religiös stund tillsammans med barnen. Hon betonar även rutinen i att hålla samlingen varje dag. Systrarna Maria och Ellen Moberg nämns ibland som Sveriges första förskollärare. Maria var väldigt inspirerad av Fröbel och hans pedagogik (Granberg, 1998). Även om synen på samling är präglad av den tid man lever i har upplägget inte förändrats mycket fram tills idag.

2.2

Motsägelser

När man idag talar om samlingar på förskolan så ses den oftast som en viktig del av verksamheten (Rubinstein Reich, 1996). Men den kan även ses som ett onödigt avbrott i barnens fria lek eller som en onödig tradition som levt vidare. Ovanstående författare tar i sin avhandling upp Barnstugeutredningen (SOU 1972:26 och 27) som skrevs mellan åren 1968-1972. När den utkom 1972 spreds en trend i samhället som innebar att man skulle bryta med den traditionella och strukturerade pedagogiken i förskolan. Det viktiga var att man skulle utveckla självständiga individer och detta ledde till nya förslag till en ny förskolepedagogik. I och med detta så betonades dialogen mellan den vuxna och barnet och man varnade för organiserad gruppsamvaro. Skulle man samla barnen av någon anledning skulle man endast samtala en kort stund eller dela upp barnen i smågrupper. Samling blev ett fult ord, men användes ändå ofta i praktiken under andra namn som t.ex. stormöte (Rubinstein Reich, 1996). Det finns en stark tradition i förskolans utveckling att man ska utgå från det enskilda barnet, men det är ett

faktum att förskolan har stora barngrupper. Detta gör det omöjligt i praktiken att helt utgå från den enskilda individen (Rubinstein Reich, 1996).

2.3 Samlingen idag

Rubinstein Reich (1993) har skrivit en avhandling om just samlingen i förskolan. Som hon själv skriver finns det endast ett fåtal, svenska och utländska undersökningar av samlingens förekomst och upplägg, därför har hennes avhandling varit en viktig grund för vår undersökning. Efter att ha läst olika undersökningar av samlingar kunde Rubinstein Reich (1993) se att de olika dagliga samlingarna hade ett liknande upplägg och innehåll. Det var t.ex. vanligt att man samtalade om sådant som barnen varit med om, vad de gjort i helgen osv. Andra vanliga moment var närvaroupprop, väder, datum och årstidernas växlingar. Ibland handlade det om ren kunskapsförmedling och då var det vanligt att man relaterade till natur, djur eller högtider. Så här beskriver Rubinstein Reich (1996) om begreppet samling:

Med samling avses när en grupp barn och vuxna i förskolan sitter samlade, ofta i en cirkel, och har gemensamma aktiviteter under ledning av den eller flera vuxna. Den är ett regelbundet återkommande moment i förskoleverksamheten och hålles på en bestämd plats och på en bestämd tid.

(Rubinstein Reich, 1996, s. 8) I en svensk undersökning gjordes en kartläggning av innehållet och formerna av samlingar i förskolan. Dessa resultat visade att samlingen ofta var en fast del av den dagliga rutinen på de olika förskolorna. Längden varade något, oftast mellan 10 och 30 minuter. Vanligast var det att samlingarna hölls på morgonen, någon gång runt kl. 09.00 (Walch, 1987). Det här är en undersökning som har nästan 20 år på nacken när detta skrivs 2006, men trots att den är så pass gammal har vi kunnat se att upplägget är ungefär detsamma som vi har upplevt under vår vft.

Ann Granberg (1999) utbildad förskollärare, skriver om småbarnsamlingar i sin bok

Småbarnsmetodik. Hon skriver att samlingen anses ha ett stort värde i förskolans värld

för att skapa grupptrygghet, grundlägga känslan för balans mellan hänsyn och självhävdande, öva koncentration och förmåga att lyssna och ta emot information.

Andra viktiga egenskaper som barnen lär sig är att vänta på sin tur och att tala inför grupp. Samlingens utformning påminner om undervisning och ses därför som en del i skolförberedandet. Här får barnen lära sig att vänta på sin tur, att lyssna när andra talar, att ta instruktioner mm, många viktiga färdigheter som barnen behöver i skolans värld. De flesta förskolor inleder dagen med en närvarosamling där upprop ingår. Målet med detta är att stärka gruppkänslan samtidigt som varje enskild individ uppmärksammas. Varje barn sätts i centrum för en stund och blir uppmärksammat av alla. Även de som inte är närvarande bör uppmärksammas, eftersom de känner sig betydelsefulla när de vet att man pratar om dom i förskolan. Ett annat syfte med samlingen än social träning som kan vara att förmedla kunskap. Ofta tar man upp veckodagar, datum, väder och förmedlar information om olika saker t.ex. ett tema man arbetar med (Granberg, 1998).

En uppskattad stund för både barn och personal

Socialpsykologen Lars Dencik (1988) har forskat mycket om barns sociala samliv, både barn sinsemellan och mellan barn och pedagog. Han har undersökt hur barn utvecklas socialt på förskolan och skriver även om en observation av en samling på en avdelning som kallas ”Jordgubben”. Den här avdelningen var en så kallad ”syskonavdelning” med totalt 15 stycken barn mellan två och sex år. Med syskonavdelning menas att de barn som är syskon får gå tillsammans. Där organiserade personalen dagligen en gemensam samlingsstund med barnen där en eller två av personalen höll i aktiviteter som sångstunder, gemensamma lekar, rytmik och rörelseövningar osv. Samlingarna på Jordgubben varade oftast i 10-20 minuter och inleddes alltid med ett närvaroupprop. Dencik uppmärksammade att barnen verkade uppskatta dessa samlingsstunder väldigt mycket och tror att en anledning till detta kan vara att varje barn, vid något tillfälle, fick bli föremål för allas uppmärksamhet. Vidare skriver han att när personalen tillsammans med barnen deltar i någon verksamhet, så tycks det skapa trivsel bland både barn och personal på förskolan (Dencik, 1988).

Samlingen som möte

En annan socialpsykolog är G. H. Mead som utvecklade sina synpunkter på lärande under 1900-talets början. Hans teorier handlar framförallt om samlingen som ett möte – en viktig form för social interaktion. Enligt Mead utvecklar barnet ett självmedvetande genom interaktionen och det är genom dialogen med andra människor som individen blir medveten om andras inställningar och attityder (Wright, 2000).

2.4 Sociokulturellt perspektiv på lärande

När man talar om kunskapsutveckling och lärande inom pedagogiken är det framförallt en kunskapsteoretiker som brukar lyftas fram, och det är Vygotsky (Säljö, 2000). Vi har valt att hålla vår fokus på det sociokulturella perspektivet som just Vygotsky företrädde eftersom vi tycker att det överensstämmer bäst med förskolans läroplan, styrdokument och värdegrund (Lpfö98). Läroplanen tar upp mycket om hur pedagogerna i förskolan bör sträva efter att utveckla barns sociala färdigheter och känsla av gemenskap i barngruppen. I ett sociokulturellt perspektiv läggs fokus på att barnen lär tillsammans. Använder pedagogerna samlingen som ett tillfälle för samlärande?

Vygotsky

Psykologen Lev Vygotsky föddes i Vitryssland 1896. Han växte upp i en judisk medelklassfamilj och hans forskning handlade om hur barn utvecklar språk och tänkande i samspel med andra. Enligt Vygotskys teori går den mänskliga utvecklingen från socialt agerande till individuellt handlande. Människan lär sig alltså nya beteenden i umgänget med andra, för att därefter utveckla dessa på egen hand. Detsamma gäller språkutvecklingen, barnet lär sig språket tillsammans med andra för att sedan utveckla sitt egna individuella språk. Att klara något tillsammans ansåg Vygotsky vara en viktig del i utvecklingen. Han betonade också vikten av att uppgifterna bör ligga en liten bit över barnets utvecklingsnivå för att utmana dess tänkande. Pedagogerna ska finnas till hands och stödja barnets utveckling framförallt genom att sätta upp uppnåeliga mål och uppgifter som barnet ska lösa. Detta ska innebära att den vuxna väcker barnets intresse genom att ställa frågor, men utan att komma med lösningar. Barnet kan tappa intresset om uppgifterna är för lätta eller för svåra och därför behöver pedagogerna vara lyhörda så att undervisningen hålls på rätt nivå (Olsson & Olsson, 2002). Vygotsky uttryckte klart miljön och kulturens betydelse för inlärningen. Barnets utveckling ansåg han vara helt beroende av vilken kulturell situation som det växer upp i och den kan ses som ett resultat av barnets sociala samspel med sin omvärld. För att barnet ska kunna hantera sin omvärld måste det utveckla sitt språk, vilket hjälper det att kunna påverka omgivningen. Vygotsky menade också att barnet har ett samspel med pedagogerna, men att det samtidigt pågår en inre dialog, dvs. tänkandet. Dessa inre dialoger gör att barnet utvecklar ett eget tänkande och kan resonera över saker och ting (Sträng & Persson, 2003). Enligt Säljö (2000) är kommunikationen en central del i det sociokulturella

perspektivet. Lärandet sker i interaktionen mellan människor och är alltså inte bara begränsat till skolan eller förskolans miljöer, även om dessa är viktiga. I ett sociokulturellt perspektiv har orden redskap eller verktyg en speciell betydelse. Med det menas de resurser vi har tillgång till och använder när vi förstår vår omvärld eller agerar i den. Redskapen eller verktygen kan vara språkliga eller fysiska (Säljö, 2000).

2.5 Andra perspektiv på lärande

Stern

Modern utvecklingspsykologi säger att barn utvecklar social kompetens mycket tidigt i livet. Den amerikanske psykiatrikern och spädbarnsforskaren Daniel N Sterns teorier får ett allt större inflytande i den svenska förskolans syn på barns utveckling (Granberg, 1998). Han anser att barnet redan vid födseln har förmågan att delta i social kommunikation med andra människor. Modern forskning visar även att barnet mycket tidigt upplever sig själv som en självständig individ, avskilt från mamman och andra (Olsson & Olsson, 2002). Barn som föds utan att få sina behov tillfredställda får tidigt börja kämpa för att klara sig på egen hand. Dessa barn får därför inte möjlighet att känslomässigt relatera till andra människor, utan lär sig istället att bygga upp ett skal, ett yttre beteende som tryggt och självsäkert. Barnets känsloliv blir oåtkomligt för andra vilket gör det svårt att knyta djupare kontakter eftersom det förutsätter känslomässig öppenhet (Olsson & Olsson, 2002).

I förskoleåldern läggs grunden för barns självständighetsutveckling och det är vanligt att de vill ändra på vissa rutiner för att visa att de har en egen vilja. Exempel på detta kan vara att barnet vill byta plats vid matbordet eller sätter sig på ”frökens” stol. För att denna själsständighetsutveckling ska få en bra start är det viktigt att barnet får möjlighet att uttrycka sina känslor och att de tillåts agera självständigt. Samtidigt är det viktigt för barnets trygghetskänsla att det finns vuxna närvarande som kan sätta gränser. När barnets självförtroende stärks så blir det lättare att samarbeta med andra (Olsson & Olsson, 2002). Barn i förskoleåldern har ofta svårt att se sin egen del i konfliktsituationer, därför kan de ha svårt att förstå när de har fel. Denna moraluppfattning kan utvecklas genom att pedagogerna förklarar och diskuterar vad som är rätt och orätt beteende (Olsson & Olsson, 2002). I Lpfö98 står det att alla som arbetar i arbetslaget skall: ”Stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta

konflikter samt reda ut missförstånd samt kompromissa och respektera varandra” (Lpfö98, s.11). Samlingsstunden kan vara ett utmärkt tillfälle för pedagogerna att samtala kring dessa problem och konflikter som dagligen uppstår i förskolan. Arbetar pedagogerna med detta i samlingen?

Sterns teorier är inspirerade av Piaget och Tom Bower. Enligt Jerlang m.fl. (2003) var dessa forskares (Piaget och Tom Bower) specialitet att utveckla tekniska lösningar inom den empiriska spädbarnsforskningen. Stern har gjort undersökningar och observationer av samspelet mellan barn och deras vårdnadshavare. Han menar att barnet har fem självupplevelser. Många barn börjar förskolan redan vid 15 månaders ålder och befinner sig då enligt Stern i ordens värld. I samlingen kan barnen få chans att uttrycka sig verbalt och använda sig av sitt språk i olika sammanhang. Stern menade att när barnet upptäcker att det har ett eget inre landskap vill det dela detta med andra människor. Samlingen kan vara ett tillfälle för barnen att få vara i centrum och få känslomässig bekräftelse vilket enligt Stern är väldigt viktigt under den här perioden (Olsson & Olsson, 2002). Samlingen i förskolan kan ge barnen ett tillfälle att vara i centrum för en stund. De kan lära sig att lyssna och respektera varandra och få ökad känsla av gemenskap.

Rubenstein Reich (1996) menar att deltagandet i samlingen är ett bidrag till barns identitetsutvecklig. Barnet blir medvetet om sig själv genom dessa relationer till andra. Samlingens ritualer tränar också barnet i det sociala samspelets komplicerande regler och hjälper det att bli en självreglerande deltagare i en social interaktion. Enligt Stern så befinner sig barn i treårsåldern i historiernas värld där de kommer underfund med att de kan berätta egna historier. Givetvis befinner sig inte bara barnet i denna period under tre års ålder utan han menar att det är i denna ålder som barnet upptäcker att det kan berätta egna historier. Vi har upplevt att många förskolor låter barnen berätta om sina upplevelser inför alla från t.ex. helgen som varit, eller en resa de upplevt o.s.v. under samlingsstunden. Läroplanens mål tar bl.a. upp att förskolan ska sträva efter att alla barn: ”utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar” (Lpfö98, s. 9). I samlingen får barnen en chans till att uttrycka sig och känna sig hörd av sina kamrater och pedagoger. Enligt Rubenstein Reich (1996) ligger barns förståelse för olika aspekter av sin omvärld i möte med ting och människor och den kommunikation som uppstår mellan barnet och omvärlden.

3. Problemprecisering

Vårt syfte med arbetet är att undersöka pedagogers och barns tankar om den dagliga samlingen i förskolan och för att få en ökad förståelse för varför den finns. Vi ville veta vad pedagogerna har för syfte med dessa och om de tycker att samlingen har någon betydelse för barns sociala utveckling. Vi har upplevt, trots att samlingen utgör en tidsmässigt kort del av förskolans vardag, verkar ha en stor betydelse i verksamheten. Hur upplever barnen sina samlingar? Vet barnen varför de har samlingar?

För att få reda på hur pedagoger och barn tänker om samlingen formulerade vi en del underfrågor. En problemformulering innebär en eller flera sammanhängande frågor som ska undersökas. Det kan alltså finnas flera problemformuleringar inom ramen för en och samma problemställning (Rienecker, 2003).

• Hur uppfattar pedagogerna att barns sociala kompetens utvecklas i samlingen? • Hur arbetar pedagogerna med samlingarna?

4. Metodbeskrivning

Här inleder vi med att skriva kort om vilka olika undersökningsmetoder man kan använda sig av till en undersökning. Här belyser vi även vårt urval och de metoder som vi använt oss av.

4.1 Olika undersökningsmetoder

När man ska göra en undersökning kan man använda sig av olika undersökningsmetoder som att anteckna, spela in på bandspelare, videofilma eller att ta foto med digitalkamera osv. När man använder sig av penna och papper så antecknar man ner det som sägs och görs under en intervju eller en observation. Wehner & Godée (2002) tar upp i sin bok Att fånga lärandet att det kan vara ansträngande att hänga med i allt skrivande, därför kan en bandspelare underlätta mycket och den kan man gå tillbaka till och lyssna på flera gånger. På det sättet undviker man lättare eventuella missförstånd. Ovanstående författare menar att det är omöjligt att fånga in och skriva ner allt som sägs och görs under intervjun eller diskussionen. Genom att filma en observation eller en intervju får man en uppfattning om hur man ser ut, låter och rör sig. Det kan upplevas som hemskt att ha en videokamera som ”fångar” in allt man gör menar ovanstående författare. Wehner & Godée (2002) skriver även att deras erfarenhet av den som filmas dock glömmer bort kameran efter en stund och blir mer avslappnad. En digitalkamera kan vara ett utmärkt hjälpmedel när man gör observationer. Man fotograferar det som är aktuellt och sedan lägger man in dessa bilder i datorn. När bilderna väl kommit in i datorn kan man använda dessa som bildspel eller trycka ut bilderna så de blir till fotografier. Fotografering har dock inte varit nödvändig för vår undersökning. För att kunna bearbeta all insamlad information man fått under arbetets gång kan man använda sig av kvalitativa metoder eller kvantitativa metoder. Repstad (1999) menar att kvantitativa metoder används som statistik (de presenteras i tabeller och grafiska framställningar) för att få fram hur pass vanlig en företeelse är. Detta används som ett redskap i att ordna, beskriva och analysera data.

4.2 Val av metod

Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer av såväl personal och barn. Valet av kvalitativa metoder är för att vi ska undersöka ett avgränsat område och få djupare kunskap kring ämnesområdet. Johansson & Svedner (2000) skriver att kvalitativa intervjuer är bättre än kvantitativa, eftersom man går djupare in i problemet och ger de bästa förutsättningarna att erhålla den information man vanligen söker till ett examensarbete i lärarutbildningen. Ovanstående författare menar också att kvalitativa intervjuer ger information som gör det möjligt att förstå elevers/barns och pedagogers attityder, förkunskaper, värderingar och intressen. Intervjun ger rätt använd kunskap som är direkt översättbar till läraryrket. Under intervjuerna har vi använt oss av bandspelare. Vi valde bandspelare eftersom man oftast inte hinner anteckna allt som sägs under en intervju. Wehner & Godée (2002) menar att det är lättare att lyssna av ett band flera gånger för att få en uppfattning av vad en intervjuperson egentligen menade och på så sätt undviker man många missförstånd. Vi har även valt att göra observationer av samlingar. Vi har gjort ostrukturerade observationer för att kunna inhämta så mycket information som möjligt om det som händer och sker. Enligt Patel (2003) används dessa observationer när man inte letar efter ett visst beteende, utan registrerar allting i så stor utsträckning som möjligt. Under dessa observationer har vi suttit en bit ifrån cirkeln och använt oss av penna och papper för att dokumentera ner det som görs under samlingen. Vi har även tittat på hur pedagogen sitter under samlingen och hur mycket barnen får vara delaktiga. Dessa tillvägagångssätt har vi valt eftersom de är mest relevanta för vår undersökning. Vi har valt att ha med intervjuer med både pedagoger och barn för att få fram deras tankar om samlingen. Genom observationerna har vi kunnat se hur det hela ser ut i praktiken och om de överensstämmer med pedagogernas syften?

Rubinstein Reich (1993) har använt sig av en mängd olika metoder för sin avhandling om samling i förskolan och den har gett oss inspiration inför vår egen undersökning. Hon skriver att studien fokuserar sig på en process snarare än en produkt och hennes avsikt var att få en helhetssyn på samlingen och avsikten var att studera en så naturlig miljö som möjligt. Hon har även använt sig av kvalitativa intervjuer av både personal och barn med hjälp av bandspelare. Observationer har också gjorts med hjälp av videokamera och fältanteckningar. Hon har tittat på samlingar på olika förskolor vid minst fem tillfällen. Exempel på vad som studerats placering, förekomst,

genomsnittstid, vem som leder samlingen samt vilka olika moment som ingått. Hon har också använt sig av enkätfrågor till personal i förskolan. Vi har valt att undersöka på ett liknande sätt, men vi har inte använt oss av videokamera och enkätfrågor. Enkäter och frågeformulär känns inte som en bra metod för att besvara vår problemformulering eftersom vi gör en kvalitativ undersökning.

4.3 Urval

Vi har gjort kvalitativa intervjuer med sex pedagoger och åtta barn (fyra flickor och fyra pojkar) på två olika 1-5 förskolor i två mellanstora städer i Skåne. Med 1-5 förskola menas att barnen som går där är mellan ett och fem år gamla. Båda förskolorna har vi kommit i kontakt med tidigare och anledningen till att vi har undersökt just dessa två är för att vi tror att vi kan ha nytta av att känna till miljön, personalen och barnen någorlunda bra. Repstad (1999) menar att känner man till en miljö alldeles för väl är det svårt att vara objektiv. Vi har medvetet valt att samtala med lika många flickor som pojkar eftersom de kan ha olika tankar och uppfattningar om saker och ting. Barnen har varit mellan fyra och fem år gamla och anledningen till detta har varit att de är lättast att fråga. Hade vi valt de yngsta barnen hade det genast blivit svårare att få fram vad de egentligen menar. Genom att samtala med barnen får vi fram deras tankar och om de vet varför samlingen finns. Pedagogerna vi har intervjuat har varit utbildade förskollärare sedan flera år tillbaka och en person var förskollärarstuderande och inne på sin sista termin i utbildningen under huvudämnet Barndoms- och ungdomsvetenskap 140 poäng.

4.4 Genomförande

Vuxenintervjuerna har tagit mellan 20-30 minuter per intervju. Samtalen, som vi hellre kallar dom, med barnen varade mellan 5-15 minuter, beroende på barnens engagemang och samarbetsvilja. Intervjufrågorna har varit öppna för att inte riskera att få ja och nej svar. Under intervjun har vi även lagt till följdfrågor för att få det mer som ett öppet samtal. Enligt Doverborg & Pramling (2001) kan man mer kalla dessa intervjuer för samtal eftersom det är viktigt att barn (vuxna också för den delen) känner sig trygga i situationen. Under intervjun har vi använt oss av bandspelare.

Förskola A och B

Vi har valt att kalla förskolorna för förskola A respektive förskola B så att det ska bli lättare att skilja dem åt. Förskola A är som vi tidigare nämnt en 1-5 förskola och den har totalt fem avdelningar med ungefär 20 barn fördelade på varje och där arbetar fyra pedagoger. Efter att alla på förskolan ätit middag brukar alla barnen gå ut på gården för att leka medan de allra yngsta somnar i sina vagnar utanför sina respektive avdelningar. Tanken med att barnen sover utomhus är att minska risken för smittsamma sjukdomar samt att ge barnen lite ”frisk luft”. Man kan ju tro att barnen blir störda av allt tjo och stim från de större barnen, men de verkar faktiskt helt oberörda. När man kommer till förskola A vid den här tiden efter lunch kan man lätt förvånas av hur många barn där faktiskt går. Personalen får ett tillfälle att varva ner och samtala med varandra men har ändå ständig koll på barnen. Förskolan har en stor gård för barnen att leka på med flera olika gungställningar, sandlådor och klättertorn. I cykelförrådet hittar man massor av cyklar och en och annan sparkcykel. Spann och spade kan barnen också leka med och flera gör sandkakor som de ”säljer” dagen då vi gör vår ena intervju. Inne på avdelningen ser det nog ut som på de flesta förskolor, fina barnteckningar som pryder väggarna, matbord och dockvrå. På förskolan har de även en gemensam lekhall som avdelningarna turas om att använda.

Förskola B är även den en 1-5 förskola fördelad på fem avdelningar. Barngrupperna på avdelningarna består av 15-20 barn och fyra pedagoger. Gården runt förskolan är stor och har buskar som sträcker sig längs halva gården där barnen brukar tycka om att leka. I andra hörnet av gården finns ett stort skjul där cyklar och sandleksaker finns. Barnen brukar även cykla runt på gården och leka i klätterställningarna och bygga sandkakor. Efter maten brukar barnen gå ut och leka utom de yngsta som får ligga inne och vila middag. Avdelningarna är stora och öppna med massor av barnens teckningar på väggarna. De pryds även av en hel del fotografier där barnen deltar i olika aktiviteter.

4.4.1 Intervjuer och observationer

För att få reda på pedagogernas tankar om samling gjorde vi intervjuer där vi ställde olika öppna frågor. Vi frågade bl.a. hur deras samlingar ser ut, om de har förändrats under deras tid som förskollärare och om de ansåg att samlingen är viktig för barns sociala interaktion. Andra frågor som vi ställde handlade om samlingarnas upplägg, hur

lång tid de brukar ta och om de brukar variera dom. När de första intervjuerna ägde rum på förskola B satt vi inne på avdelningen vid matbordet. Barnen sprang runt om oss och lekte så det blev lite stökigt. Intervjun började med en pedagog och när den var färdig var det nästas tur. Anledningen till att vi gjorde intervjun inne på avdelningen berodde på personalbrist. Pedagogerna som vi samtalade med var helt enkelt tvungna att ha koll på barnen. Vi började med att ställa frågor och under samtalets gång dök olika följdfrågor upp.

Den första intervjun på förskola A hölls i personalrummet. Det var inga andra där under intervjun så vi fick vara ostörda. Pedagogen som arbetat inom förskolan i nästan 20 år verkade väldigt trygg i sin roll och hade ett väl genomtänkt syfte med allt hon gjorde med barnen. Efter 30 minuter och mycket kaffe var vi färdiga. Den sista intervjun gjorde vi med en förskollärarstuderande. Vi tyckte att det skulle vara intressant att höra hennes syn på samling och jämföra den med pedagogernas som arbetat flera år inom verksamheten. Vi tycker att det är viktigt att nämna att hon är 23 år gammal och inne på sin sista termin i utbildningen. Vi genomförde intervjun ute på gården strax efter lunch. Alla barnen hade kommit ut för att leka och de allra minsta låg och sov i sina vagnar. Trots alla barn gick det bra att göra intervjun här. Innan varje intervju var vi noga med att förklara hur vi skulle gå till väga och vilka syften vi hade med samtalen. Vi frågade om det var ok att vi spelade in samtalen och alla godkände detta. Samtalen med barnen på förskola A gjorde vi inne på avdelningen när de hade fri lek på förmiddagen innan lunch. Vi berättade även för barnen att vi hade en bandspelare med oss och dom fick börja med att utforska den. När vi pratat ett tag så verkade barnen inte längre bry sig om den utan det blev ett naturligt samtal. På förskola B gick samtalen till på ett liknande sätt, men vi gick in en och en i avdelningens dockvrå. Först fick två av pojkarna komma in och sedan de två flickorna. Vi frågade bl.a. barnen om vad de gör på sina samlingar, vad de tyckte var roligt eller tråkigt samt vad man kan lära sig under en samling. Under observationerna satt vi en bit ifrån och antecknade med papper och penna. Vi antecknade allt som sades och gjordes under samlingen och hur delaktiga barnen var, så kallade ostrukturerade observationer. Observationerna av samlingar gjorde vi på samma förskolor som vi gjorde våra intervjuer. Vi var även uppmärksamma på den fysiska miljön såsom ljud, lukter och rummets utformning eftersom miljön kan spela en stor roll för hur barnen beter sig. Är det mycket som distraherar runt om påverkas barnen och kan bli oroliga.

5. Analys

Det har varit väldigt intressant att ha fått ta del av pedagogers och barns tankar kring samlingen i förskolan. Intervjuerna gav oss en inblick i hur pedagogerna upplever samlingsstunden och hur de arbetar med den. När man gör intervjuer och observationer är det viktigt att tänka på de etiska aspekterna och att personerna får anonymitet. I denna delen av arbetet beskriver vi vårt resonemang kring detta.

5.1 Analysbeskrivning

Frågorna till intervjuerna har vi medvetet ställt som öppna frågor för att få ett samtal snarare än en intervju. Detsamma gäller med barnen. Observationerna har även gett oss mängder med information och gett oss möjlighet att se hur de ser ut i praktiken. Stämmer pedagogernas syfte bra överens om vad vi såg under våra observationer och arbetar dem medvetet med att stärka gruppkänslan och skapa en trygghet hos barnen? Vi har använt oss av valbar litteratur som vi lånat på Malmö Högskolas bibliotek. Vi har läst litteratur och sedan knytet samman det vi läst och kopplat det till vårt arbete. Vi har utgått från ett sociokulturellt perspektiv som utvecklingspsykologen Vygotsky företrädde. Anledningen till att vi valde just detta perspektiv är för att vi tycker att det stämmer väl överens med vad vi sett på förskolor vi kommit i kontakt med genom vfu eller vikariat. Det sociokulturella perspektivet tycker vi stämmer bra överens med förskolans pedagogik. Rubenstein Reich är en författare som vi har använt oss mycket av i arbetet. Hennes avhandling om samling i förskolan har varit en viktig källa för oss i vårt användande av litteratur då hon har tagit upp mycket om samlingen i förskolan och vi har tyckt avhandlingen har varit relevant till vårt arbete. I Rubenstein Reichs (1993) avhandling har hon använt sig av olika dokumentationer och intervjuer vilket vi också har gjort. Vi har tagit del av hennes avhandling och använt oss av hennes sätt att intervjua och observera. Syftet med arbetet var att ta reda på hur pedagoger och barn i förskolan ser på samlingen och om de anser att barnens sociala kompetens utvecklas i denna. För att ta reda på detta valde vi att formulera våra frågeställningar enligt följande: Hur uppfattar pedagogerna att barns sociala kompetens utvecklas i samlingen?

Hur arbetar pedagogerna med samlingarna? Anser pedagoger och barn att samlingen är en viktig del i förskolan?

5.2 Forskningsetiska överväganden

De personer som medverkar i en undersökning ska informeras om att de själva har rätt att bestämma hur länge och på vilka villkor de ska delta. De ska när som helst kunna avbryta sin medverkan om de vill utan att det medför negativa konsekvenser (Vetenskapsrådet, 2002). De personer som vi intervjuat och som deltagit i våra observationer har från första början blivit informerade om vårt syfte och hur vi kommer att hantera vår information. Vetenskapsrådet (2002) slår fast att alla som deltar i en undersökning ska ges största möjliga anonymitet och deras personuppgifter ska förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan komma åt dem.

Vi har förutom personal även samtalat med förskolebarn som är mellan fyra och fem år. Så här står det angående deras samtycke:

Forskaren skall inhämta uppgiftslämnares och undersökningsdeltagares samtycke. I vissa fall bör samtycke dessutom inhämtas från förälder/vårdnadshavare (t.ex. om de undersökta är under 15 år och undersökningen är av etiskt känslig karaktär.

(Vetenskapsrådet, 2002, s. 9) Våra frågor var inte av känslig karaktär, men vi valde ändå att få en skriftlig underskrift

6. Resultat

I detta kapitel beskriver vi vårt empiriska material såsom intervjuerna med pedagogerna och barnen samt vad vi upplevde under observationerna. Vi har listat pedagogernas syften med sina samlingar och jämfört de två olika förskolorna.

6.1 Intervjuer

När vi genomförde intervjuerna på förskola B var det ganska stökigt runt om. Barnen sprang runt och lekte lekar samt höll på att leka med dockvagnar och bilar. Några började bråka och några skrek. När intervjun skedde satt vi mitt i rummet där allt detta pågick så man blev lite distraherad av barnen och ljudnivån var ganska hög. Det hade varit bättre om vi hade kunnat gå till ett lugnare rum där ljudnivån var normal att diskutera i. Frågorna flöt på bra och det kändes mer som ett samtal med pedagogerna än en intervju. Några av barnens intervjuer blev väldigt enformiga då de påverkades av varandra och svarade nästan likadant som sin kompis. Pedagogerna menade att det var bra att dela upp flickor och pojkar för sig för i den här gruppen på förskola B hade pojkarna för vana att sätta sig över flickorna och bestämma. Här är det intressant att lägga märke till pedagogernas uppfattningar om pojkar och flickors sätt att vara.

6.1.1 Pedagogernas syn på samling

Pedagogernas syften med vad barnen skulle lära sig under sina samlingar liknade varandra väldigt mycket. Däremot skiljde sig samlingarnas innehåll från varandra. Vi har listat de viktigaste syftena utifrån vad pedagogerna sa under intervjuerna:

1. Att skapa gemenskap i barngruppen. 2. Att lära sig visa respekt för andra. 3. Att få bli sedd och bekräftad.

4. Att skapa ett intresse för bokstäverna. 5. Att ge en rutin som skapar trygghet.

Alla pedagogerna som vi samtalade med tog upp hur viktig samlingen är för att skapa en känsla av gemenskap. Samtidigt som alla ses som en gemensam grupp får varje enskilt barn komma till tals och bli sedd och hörd. På förskola A har de dagligen en ny ”kuddvakt” som får dela ut barnens sittkuddar och syftet med detta är att det barnet ska få möta alla en och en. En ytterligare bekräftelse får barnen på förskola A genom namnkorten. Då märker barnen att man bryr sig om varandra och även tänker på dem som är lediga eller sjuka. Ett annat syfte med namnkorten är att väcka barnens nyfikenhet för bokstäverna och även om de inte har knäckt ”läskoden” så känner de igen sina namn, t.o.m. de allra yngsta på ett år. De två olika förskolorna tar också upp vilken veckodag det är. Förskola A tar även upp datum och månad, men menar att detta är mindre viktigt och begär inte att barnen ska lära sig detta. Det har mest hängt med som en tradition, säger en av de intervjuade. Att lära sig att visa respekt och hänsyn för varandra togs också upp som en viktig lärdom av samlingsstunden. Barnen får lära sig att vänta på sin tur, att lyssna när andra talar och att koncentrera sig. Rutinen togs också upp som ett viktigt syfte med samlingen. Det ger barnen en trygghet att få veta vem som är närvarande, vilka som kommer och vilka som är sjuka. Det är även viktigt att barnen får veta vilka pedagoger som ska vara där eller som kommer senare på dagen. Samlingen ger alltså barnen en trygghet genom att de får veta vad som ska hända under dagen. Svaren på vad de tyckte var svårast med att hålla i en samling liknade också varandra. Det som de nämnde först var hur svårt det är att tillgodose alla barns behov och att göra det intressant för alla åldrar. De tog också upp att det kan vara svårt att hålla i en samling som ensam pedagog och menade att det är viktigt att de andra vuxna hjälper till om det behövs. En annan fråga vi ställde var om synen på samling förändrats under tiden som pedagogerna varit verksamma i förskolan. De berättade att förr såg man mer barnen som ”oskrivna blad” som man skulle fylla med information. Nuförtiden har man en syn på barn som kompetenta, menade pedagogerna.

Samling – ett onödigt avbrott?

Vi intervjuade även en nästan färdig förskollärare. Hon menade att samlingen är viktig för att barnen ska få se vem som är närvarande och hur namnkorten kan väcka intresset som bokstäverna. Men hennes syn på samlingen var väldigt annorlunda de övriga pedagogernas på så vis att hon tyckte att det var helt fel att avbryta barnen i deras aktiviteter. Hon ansåg att man inte bör avbryta barnen i sin lek för att se vem som är närvarande eller inte. Hon uttryckte sig tydligt att hennes erfarenheter av samling bara

kretsat kring närvaroupprop: ”Jag tycker att den (samlingen) är viktig. Men jag tycker inte att man behöver avbryta barnen när de håller på med något annat. Ska det vara nödvändigt bara för att ta upp namnen?” (Förskollärarstuderande, kvinna 23 år). Här menar hon att man inte bör avbryta barnen i sin lek för att hålla en samling. Hon uttrycker tydligt vad hon anser att samlingen är, endast ett närvaroupprop.

6.1.2 Barnens syn på samling

Barnen på de olika förskolorna hade väldigt olika uppfattning om sina samlingar. På förskola A hade alla de intervjuade barnen samma uppfattning om varför de hade samling, och det var för att lära sig att sätta upp sitt kort på flanotavlan. På förskola B svarade alla att de hade samlingar för att lära sig nya rim och sånger och en svarade flicka svarade att de hade samlingar för att lära sig vara snälla mot varandra. På frågan om vad de tyckte var roligt under samlingen så svarade alla att det var när de fick frukt. På förskola B svarade de flesta även att sångerna var roligt. Något som barnen på förskola A uppskattade mycket var deras leksaksdag, den enda dagen i veckan som de får ta med sig en leksak hemifrån för att visa och berätta om inför alla. Alla åtta barn svarade att det är ”fröken” som bestämmer på samlingen och ingen annan. Många av barnen tyckte att det var tråkigt att behöva sitta still eller när pojkarna var stökiga.

6.2 Observationer

Frukt och sång

Observationerna var intressanta att genomföra eftersom de gjorde att vi fick se hur samlingarna ser ut i praktiken på de förskolor som vi intervjuat personalen på. Barnen satt lugnt under några samlingar och lyssnade på vad pedagogen berättade, men andra var mer kaotiska. Barnen blev dock inte distraherade av att vi satt och anteckande, utan verkade glömma bort oss ganska fort. Observationerna på förskola B ägde rum inne på avdelningen i ett mysigt rum med röda gardiner och en flanotavla på ena väggen. Innan samlingen började fick barnen avbryta sin pågående aktivitet och plocka undan det de höll på med. Sedan gick de in i rummet och tog varsitt sittunderlag som låg bakom dörren till rummet och satte sig i en ring. Barnen fick sätta sig var de ville på golvet och bredvid vem de ville. Pedagogerna satt med i ringen och det var en av dem som ledde samlingen. Vi satt en bit ifrån med block och penna tillgängligt och började anteckna det som sades och gjordes. När barnen var samlade i en rund ring tog de upp sitt

pekfinger i luften och började sjunga en välkomstsång. Alla barn deltog aktivt och sjöng med så gott de kunde. När sången var avslutad började pedagogen berätta vem som var där och om barnen kunde komma på vem det var som fattades. Barnen började berätta vem som saknades och pedagogen sade orsaken till varför dem är borta just denna dag. Denna dag fattades fem barn och två av dem var sjuka och de övriga var lediga. Efter detta fick barnen välja vilka låtar som skulle sjunga och de sånger som ägde rum var bl.a. Dansa lilla nallebjörn, Fem små apor, Pippi Långstrump och Imse vimse spindel. Alla barn var delaktiga och satt koncentrerat och stilla när de sjöng. Efter låtarna tog pedagogen fram frukttallriken som låg på en hylla inne i rummet. Barnen tog varsin frukt som redan var delad av pedagogerna och skickade runt tallriken till sina övriga kamrater. Barnen åt sin frukt och fruktstunden avslutades när tallriken var tom. Efter fruktstunden började barnen skruva på sig och pedagogen som höll i samlingen valde att avsluta den med avslutningssången. När det var gjort fick barnen gå ut en efter en efter det att pedagogen sagt vilken färg de hade på tröjan. De tre övriga samlingarna på förskola B såg ut ungefär på samma sätt som den vi beskrivit.

Frökenstolen

På förskola A utses varje dag en ny ”kuddvakt” som, precis som det låter, vaktar kuddarna medan de övriga står och väntar i ett led. Han eller hon står vid skåpet med kuddar, tar ut en i taget och kallar fram ägaren till den som får gå och sätta sig i ringen. Barnen sätter sig allteftersom deras namn ropas upp, så de har alltså inga bestämda platser i samlingen. Vi berättade för barnen att vi skulle sitta en bit ifrån och skriva och efter en kort stund brydde de sig inte längre om oss. Liksom på förskola B så har den här förskolan sina samlingar på samma plats varje dag. Pedagogen som höll i samlingen satt på en liten blå stol med hjul som alla kallar för ”frökenstolen”. Den får för övrigt bara användas av fröknarna och är alltså ingen leksak. Stolen som pedagogerna använder visar tydligt att det är pedagogen som är den person som bestämmer i samlingen och hon eller han sitter då även en bit över barnen. Det sitter en till pedagog vid ringen och den tredje är på sin 15 minuter långa fikarast. Pedagogen som håller i samlingen fångar barnens uppmärksamhet genom att fråga om de vet vilken veckodag det är. Detta vet inte barnen, så hon pekar på ordkorten på flanotavlan bakom sig och läser vilka dagar som varit. När de fått lite hjälp på traven ropar några barn ut att det är onsdag. Då flyttas den röda pricken som markerar veckodag ner till lappen med onsdag. Därefter tas dagens datum upp.

Närvaroupprop med namnkort

När det klarats upp vilken dag det är så visar pedagogen fram ett namnkort i taget för barnen och den som vars namn visar upp får komma fram och sätta upp sitt kort på tavlan. Sedan får barnet ta en halv frukt från frukttallriken och sätta sig på sin plats igen. När alla barnen är har varit framme så räknar alla tillsamman hur många namnkort som sitter uppe. De räknar till 14 och en pojke får gå runt och räkna om det stämmer genom att lägga handen på de andra barnens huvuden. När alla barnen är räknade så uppmärksammas alla barn som inte är närvarande och deras namnkort placeras efter om de lediga eller sjuka. Därefter frågar pedagogen som håller i samlingen om de ska låta skylten med regn sitta kvar på tavlan. Barnen tittar ut och konstaterar att det även regnar denna dag. Sedan får barnen veta vilka fröknar som är där och i vilken ordning de ska gå hem. Sist av allt så berättar pedagogen vad de ska göra i sina grupper (alla barnen delas in i totalt tre grupper efter ålder) och de äldsta får börja med att gå ifrån en efter en för att byta om till gymnastikkläder. De övriga grupperna ska arbeta med sitt tema ”Bondgården” på olika sätt beroende på deras ålder. De andra samlingarna på förskola A såg i stort sätt likadana ut som den vi beskrivit ovan men vi väljer att även berätta om den samling då de fick visa varsin leksak för alla andra i gruppen. En dag i veckan tillåts barnen att ta med en leksak eller något annat de vill visa för de andra barnen. Då får barnen komma fram när deras namnkort visas och sätta sig på stol framför flanotavlan för att visa och berätta om sin leksak. Det är tydligt att barnen uppskattar denna aktivitet väldigt mycket, både när de får visa sin egen sak och när de får ta del av de andras. Medan barnet sitter på stolen så ställer pedagogen frågor som vad det är för något, om den har något namn, vem barnet fått den av osv. De olika förskolorna har sina egna ritualer, några traditionella och några nya

Samlingarnas form

När vi sammanställde våra observationer så skrev vi in dom i tabeller för att lättare få en överblick av likheter och skillnader mellan de två förskolorna. Formen på samlingsstunderna såg i stort sätt likadana ut, förutom att pedagogen som leder samlingen på förskola A sitter på en stol medan den som leder på förskola B sitter på golvet precis som barnen. I tabellen nedan beskrivs det hur de olika förskolorna sitter under samlingen. På förskola A sitter barnen på golvet medan pedagogerna sitter på en stol. På förskola B sitter alla på varsitt sittunderlag och alla, även pedagogerna sitter på golvet med barnen. Här kan man tänka på barnens perspektiv på vuxna. Inger en

pedagog på en stol mer respekt än en pedagog som sitter på golvet tillsammans med barnen?

Samlingarnas form

Grupp

Förskola A

Förskola B

Placering

I en ring på golvet. Barnen på kuddar och den vuxna på stol.

Både barn och vuxna sitter i en ring på golvet på varsitt sittunderlag.

Förekomst

Tid

Vem

som

leder

samlingen

En pedagog. De andra vuxna deltar.

En pedagog. De andra vuxna deltar.

Förutom de yttre karaktärerna så studerade vi även de olika delmomenten i de fyra samlingarna vi observerade på varje förskola. Här skiljde det sig en hel del mellan de två. På förskola A är samlingarnas upplägg väldigt strukturerade och ser i stort sätt likadana ut varje dag, förutom den dagen då barnen får visa sina leksaker. Förskola A lägger mycket tid till namnkorten och närvarouppropet, medan olika sånger är det som får ta mest plats på förskola B. Vi tycker dock att det är viktigt att nämna att efter morgonsamlingarna på förskola A så fortsätter samlingen i små grupper under ca 60 minuter där de sysslar med olika saker som sång, rörelse, skapande osv. På förskola B går man all tid ut efter morgonsamlingen eftersom de prioriterar utelek på den här förskolan.

Delmomenten i samlingen skiljer sig mellan förskolorna. På förskola A tar man upp mycket om vädret och barnen får även en chans till att samtala med varandra. I förskola B sjunger man mycket sånger och barnen startar samlingen med en välkomstsång och

avslutar den med en avslutningssång. Förskola B har ingen leksaksvisning som förskola A har.

Delmomenten i samlingarna

Förskola A

1

2

3

4

Datum Närvaro Datum Närvaro

Närvaro Frukt Närvaro Leksaksvisning

Frukt Datum Frukt Frukt

Väder Väder Väder Samtal

Förskola B

1

2

3

4

Välkomstsång Välkomstsång Välkomstsång Välkomstsång

Frukt Frukt Flanosaga Frukt

Sång Sång Frukt Språkpåse Sång Språkpåse Sång Sång Sång med rörelse Avslutnings-sång Avslutnings-sång Avslutnings-sång

7. Diskussion

7.1 Resultatdiskussion

Under arbetets gång har vi fått en större inblick i hur viktig samlingen är för barnen och deras utveckling av det sociala samspelet och deras möte med andra människor. Vi har även märkt hur genomtänkta syften pedagogerna faktiskt har med sina dagliga samlingar. Som utomstående kan man ibland se samlingsstunden som ett tillfälle att bara samlas och äta frukt men det finns så mycket bakom denna lilla samlingsstund som barnen och pedagogerna har tillsammans. Det finns viktiga förmågor och färdigheter som barnen kan utveckla i samlingen som t.ex. turtagning, att lära sig att ta instruktioner, sitta stilla och koncentrera sig samt att den språkliga utvecklingen stimuleras när man har ordkort med barnen, sagostunder eller rim och ramsor. Under samlingen får barnet en chans till att visa sig och få bekräftat att det finns, dels genom närvarouppropet, men också genom fler andra moment i samlingen såsom när kuddvakten möter varje barn eller när de får visa sina leksaker inför alla. Vi tycker det är viktigt att påpeka att barn inte är en homogen grupp. Samlingen behöver inte stärka alla barns självförtroende och känsla av gemenskap. T.ex. kan samlingsstunden vara besvärlig för barn med koncentrationssvårigheter. Istället för att bekräftas på ett positivt sätt kan deras självkänsla påverkas negativt genom ständiga tillrättavisningar.

Pedagogernas tankar om samling

Pedagogerna menade att de ser varje barn och har möjligheter att föra en diskussion med varje enskilt barn medan de andra lär sig att vara tysta när andra prata i samlingen. Alla pedagogerna vi samtalade med betonade vikten av att barnen lär sig att visa respekt för varandra. Barnen får även en chans att träna sig i att tala inför andra när de berättar om vad de varit med om vilket är en viktig del i barns identitetsutveckling (Granberg, 1998). Pedagogerna som arbetar inom förskolan ska arbeta efter läroplanen (Lpfö98) och många av strävansmålen som beskrivs där kan man arbeta med i just samlingen. Vi anser att den gemensamma samlingstunden som de flesta förskolor har på morgonen är viktig ur många synvinklar, men vi menar att man bör ha ett syfte med det man gör. De pedagoger vi intervjuade hade alla syften med det de gjorde i samlingen och på så vis

kan de motivera sina handlingar. Vi listade de viktigaste syftena utifrån intervjusvaren med pedagogerna och de betonade framförallt samlingens betydelse för barnens känsla av gemenskap i barngruppen. De menade också att barnen får lära sig att visa respekt för varandra, att bli sedda och att intresset för bokstäverna väcks i samlingen. En av pedagogerna lade stor vikt vid rutinen som samlingen ger barnen och hon menade att den ger dem en trygghet av att veta vad som kommer att ske under dagen. På förskola A är samlingarna något mer strukturerade än på förskola B.

Barn som kompetenta

Det var intressant att höra pedagogernas syn på barn som kompetenta. Vid intervjuerna frågade vi pedagogerna om synen på samling har ändrats på något sätt under deras tid som förskollärare. Alla svarade att bilden av barn förändrats. Förr såg pedagogerna samlingen som ett tillfälle att lära ut kunskap till barnen och man hade oftast bestämt hela upplägget i förväg. Idag ser man barn som kompetenta och samlingens upplägg behöver inte följas till punkt och pricka utan barnens behov och intressen får styra en hel del. Det är tydligt att Sterns teorier har fått ett stort inflytande i dagen förskolor då det var han som började använda uttrycket det kompetenta barnet. Vi menar att man bör ge barnen inflytande i samlingen och i läroplanen kan man läsa följande: ”De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten” (Lpfö98, s 10). Sterns syn på barn stämmer på många vis bra ihop med läroplanen och antagligen är det därför han har fått så stort inflytande. Läroplanen tar upp att man ska ta till vara på barns erfarenheter i den pedagogiska verksamheten och att varje barn har något att tillföra gruppen.

Barnens tankar om samling

Vi säger inte att den ena förskolans samlingar är bättre än den andres, men utifrån barnens svar så hade barnen en positivare syn på samlingen på förskola B än på förskola A. När vi frågade barnen varför man har samling så svarade alla barnen på förskola A att det hade med namnkorten att göra, att man t.ex. skulle lära sig att inte sätta korten uppochner trodde dessa barn var en viktig anledning. Det roligaste var att äta frukt eller att få visa sin leksak, medan ordkorten var bland det tråkigaste. Här bör man ju tänka på att namnkorten är det moment som tar mest tid i deras samlingar! Kanske skulle pedagogerna på förskola A kunna dra ner av tiden de lägger på namnkorten och sjunga

några sånger istället? Då skulle kanske barnens inställning till samlingen ändras till en mer positiv. På förskola B svarade de flesta att det viktigaste med samlingen var att lära sig nya sånger. På frågan om vad som var roligast svarade nästan alla att det var just sångerna.

Fröken bestämmer

För att ta reda på vem det var som håller och bestämmer i samlingen frågade vi alla barnen vi intervjuade och de svarade att det bara är fröken som bestämmer när det är samling. Vi frågade barnen på förskola B om inte de fick vara med och bestämma vissa sånger ibland och det svarade dom att det fick de ju faktiskt. Under observationerna kunde vi se att barnen på förskola B kunde vara med och bestämma en hel del, bl.a. vilka sånger, men också hur många. På förskola A bestämde barnen i stort sätt ingenting alls under de observationer vi gjorde. Det gjordes dessutom fler tillrättavisningar på den här avdelningen.

Samlingsledaren i maktposition

Under våra observationer har det blivit tydligt att samlingsledaren sitter i en stark maktposition, speciellt på förskola A där pedagogen sitter på en stol och barnen på golvet. Stolen som kallas för ”frökenstolen” verkar ha ett speciellt värde och pedagogerna påpekade ofta att den inte var en leksak. På förskola B sitter samlingsledaren på golvet tillsammans med barnen och trots att barnen hade ett visst inflytande upplevde alla vi samtalade med att pedagogen bestämmer allt.

Sociokulturellt perspektiv

Vi menar att barnen kan få möjlighet att uttrycka sina åsikter och idéer i just samlingen om denna hålls ur ett sociokulturellt perspektiv, samtidigt som de kan få se att andra kanske inte tycker likadant. Läroplanen för förskolan tar även upp arbetslagets skyldighet att: ”göra barnen uppmärksamma på att människor kan ha olika attityder och värderingar som styr deras synpunkter och handlande” (Lpfö98, s.8). Säljö (2000) menar att kunskapsutvecklingen i ett sociokulturellt perspektiv ligger i samspelet mellan människor, man lär och alltså i kollektiva sammanhang. Samlingen kan vara ett sådant sammanhang, anser vi. Vi menar att samlingen kan vara en situation där barnet bör få visa sina känslor och samtidigt se att andra kanske inte tycker likadant.

Förskolans tradition med samlingar

Vi tycker det är intressant att trots att det är över hundra år sedan samlingen startade i förskolan har inte dess upplägg förändrats nämnvärt. Samlingarna i början av 1900-talet innehöll husligt arbete, trädgårdsskötsel mm. I dagens förskolor låter pedagogerna ofta barnen hjälpa till med delar av hushållsarbetet som exempelvis plocka undan, duka av på borden och ibland låter pedagogerna även barnen hjälpa till att plantera växter och så frön. När barnen hade samlingar i början av 1900-talet satt de i en ring på golvet vilket barnen även gör idag. Samhället har förändrats avsevärt från då och nu och likaså barnsynen. Som vi beskrivit i tidigare kapitel såg man förr barn som oskrivna blad medan man idag ser dem som kompetenta. Vi menar att det är fantastiskt att samlingen ser i stort sett likadan ut trots att samhället och barnsynen har förändrats.

7.2 Kritisk granskning av metoder och data

När vi gjorde intervjuerna med pedagogerna hade det varit bättre om vi hade kunnat sitta ostört från barnen. Under några av intervjuerna sprang de runt och vi upplevde det som att pedagogerna blev störda och avbrutna. Så här ser vardagen ut i förskolan, det är ofta svårt att kunna gå iväg för en stund. Annars är vi nöjda med genomförandet. Under observationens gång kunde vi ha använt oss av en filmkamera istället för vanlig skriftlig observation med penna och papper. Då hade vi kunnat analysera observationerna om och om igen flera gånger för att få en bättre helhetsbild på samlingen. Wehner & Godée (2002) menar att videoobservationer har visat sig vara bra metod när det gäller att fånga småbarns upplevelser och lärande i förskolan. Hon skriver även att med hjälp av videoobservationer blir det möjligt att spela upp händelseförloppet om och om igen. Nu i efterhand så upplever vi att det skulle ha varit intressant att ha intervjuat fler pedagoger än vi gjorde och kanske tittat på fler än två avdelningars samlingar för att få en mer fördjupad bild.

7.3 Förslag till fortsatt forskning

För att kunna få en större helhet av barns sociala samspel och möte med andra skulle man kunna observera samlingen under några års tid. Det skulle även ha varit intressant att observera fler förskolors samlingar och intervjua fler pedagoger för att få en större

bild av hur det kan se ut. Något annat att studera kan vara skillnader och likheter mellan kvinnliga respektive manliga pedagoger vad det gäller synsätt och attityder till samlingen eftersom män kanske behandlar pojkar och flickor olika än vad kvinnliga pedagoger gör. Barnens syn på samling hade också varit intressant att gå djupare in på.