J U R I D I C U M
”Snackar du så dör du”
Anonyma vittnesmål som brottsbekämpningsmetod mot organiserad
brottslighet
Emma Forsén
HT 2020JU101A, Examensarbete inom juristprogrammet, 30 högskolepoäng Examinator: Erika Lunell
Sammanfattning
Den organiserade brottsligheten har på senaste tiden blivit mer utbredd i Sverige. Det
genomförs brott av kriminella nätverk som är av allvarlig karaktär. Ett viktigt bevismedel för all typ av brottslighet är vittnesmål. Vittnen väljer dock alltmer att vara tysta än att avge en vittnesutsaga. Detta grundar sig framförallt i en rädsla för repressalier, främst med anledning av det våld- och skrämselkapital som många kriminella nätverk besitter. I Sverige råder det vittnesplikt med ett fåtal undantagssituationer. Att vara rädd utgör inte en av dem och det är istället förvånansvärt många som helt plötsligt ”glömt” vad de har bevittnat. Detta beror ofta på att personen antingen är rädd för, eller redan blivit utsatt för, hot eller våld för att förmå personen att hålla tyst.
Sedan 1990 har det gjorts ett flertal utredningar angående möjligheterna till ett eventuellt införande av anonyma vittnen i svensk rätt. Just nu pågår ännu en utredning om ämnet efter att regeringen förra året tillsatte en sådan utredning. Enligt tidigare utredningar, och även enligt lagstiftaren, anses möjligheten till anonyma vittnen strida mot den tilltalades rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta med anledning av den tilltalades fulla rätt till insyn begränsas i det fall ett vittne skulle hållas anonym.
Däremot har Europadomstolen i ett flertal fall bedömt att ett vittne som är anonymt inte i sig är oförenligt med rätten till en rättvis rättegång. Domstolen har uppställt olika krav för när ett anonymt vittnesmål ska anses vara berättigat. På så sätt ligger den svenska lagstiftningen inte helt i linje med Europadomstolens praxis. Frågan om anonymitet har däremot tagits upp i ett fåtal fall i svensk domstol vilket indikerar en viss acceptans för att anonymitet kan tillämpas. Men detta är som sagt inte lagstadgat eller på annat sätt motiverat i det svenska rättssystemet. Realiteten idag är annorlunda jämfört med när de förgångna utredningarna gjordes. En
diskussion som hålls är om rättssäkerhetens två olika synsätt. Det ena är rättssäkerheten för den tilltalade i form av rätt till en rättvis rättegång. Det andra är rättssäkerheten för vittnen och målsägande och även för samhället i stort, i form av att personer ska lagföras. Det tycks idag inte finnas en rimligare lösning som ger effekt på kort sikt av bekämpandet av den
organiserade brottsligheten, än att tillåta vittnen att vittna anonymt. Den eventuella begränsningen av den tilltalades rättssäkerhet får anses motiverad så länge särskilda krav, förslagsvis de som uppställts av Europadomstolen, är uppfyllda. Den praktiska betydelsen av anonyma vittnesmål kan tyckas vara begränsad. Ett anonymt vittnesmål kan dock anses vara den sista pusselbiten som behövs för att bekämpa den organiserade brottsligheten.
Förkortningslista
BrB Brottsbalk (1962:700)
Brå Brottsförebyggande rådet
EKMR/Europakonventionen Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Europadomstolen Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
HD Högsta domstolen
JT Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet
LSF Lovforslag som fremsat
OSL Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)
Ot.prp. Odelstingpropsisjon
NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avdelning I
Prop. Regeringens proposition
RH Rättsfall från hovrätterna
RB Rättegångsbalken (1942:740)
RF Regeringsformen (2011:109)
SFS Svensk författningssamling
SOU Statens offentliga utredningar
Strpl Lov om rettergangsmåten i straffesaker
Innehållsförteckning
1. INTRODUKTION ... 1
1.1 INLEDNING ... 1
1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
1.3 METOD OCH MATERIAL ... 2
1.4 AVGRÄNSNINGAR ... 5 1.5 DISPOSITION ... 6 2. ORGANISERAD BROTTSLIGHET ... 8 2.1 ALLMÄNT OM ORGANISERAD BROTTSLIGHET ... 8 2.2 TYSTNADSKULTUR ... 9 2.3 ÖVERGREPP I RÄTTSSAK ... 11 2.4 SAMMANFATTANDE ANALYS ... 12 3. NUVARANDE VITTNESREGLERING ... 14 3.1 36 KAP.RB ... 14
3.2 RELEVANTA RÄTTSLIGA PRINCIPER ... 16
3.2.1 Omedelbarhet, bevisomedelbarhet och bästa bevismedlet ... 16
3.2.2 Muntlighetsprincipen ... 17
3.2.3 Kontradiktionsprincipen ... 17
3.3 RÄTTSSÄKERHET OCH RÄTTSEFFEKTIVITET ... 18
3.4 SAMMANFATTANDE ANALYS ... 21
4. RÄTTSPRAXIS ... 23
4.1 PRAXIS FRÅN EUROPADOMSTOLEN ... 23
4.1.1 Kostovski mot Nederländerna ... 23
4.1.2 Doorson mot Nederländerna ... 24
4.1.3 Pesukic mot Schweiz ... 25
4.1.4 Balta och Demir mot Turkiet ... 25
4.2 SVENSK PRAXIS ... 26 4.2.1 NJA 1998 s. 204 ... 26 4.2.2 RH 2001:71 ... 27 4.3 SAMMANFATTANDE ANALYS ... 27 5. NATIONELLA UTREDNINGAR... 32 5.1 VÅLD OCH BROTTSOFFER ... 32
5.2 VAD HAR GJORTS?VAD BÖR GÖRAS? ... 32
5.3 ETT NATIONELLT PROGRAM OM PERSONSÄKERHET ... 33
5.4 STÄRKT ORDNING OCH SÄKERHET I DOMSTOL ... 34
5.5 SAMMANFATTANDE ANALYS ... 35
6. SLUTSATS ... 38
1. Introduktion
1.1 Inledning
”Snackar du så dör du” är förmodligen ett villkor för medlemskap i de flesta, om inte alla, kriminella nätverk. Det råder en tystnadskultur i Sverige, inte minst inom alla de olika kriminella grupperingar som finns runt om i landet. Problematiken gällande gängkriminalitet har under de senaste åren fått en stor plats i media, framförallt kopplat till ökat antal
skjutningar och andra allvarliga våldsbrott. Det är idag få personer som vågar vittna om det som de sett eller hört eftersom man som vittne riskerar att bli utsatt för hot eller våld.1 För
samhället kan denna rädsla orsaka friande domar och en bristande tilltro till rättssystemet. Den minskade tilltron orsakar med största sannolikhet en likgiltighet att anmäla brott och därför skapas ett otryggt och oförutsägbart samhälle.2 På grund av detta har frågan om
anonyma vittnen på senaste tiden tagits upp av många politiska partier och är en aktuell samhällsdebatterad fråga.3
Idag finns det ingen explicit reglering som tillåter anonyma vittnen vid rättegångar eftersom detta skulle innebära ett underminerande av rättssäkerheten.4 Grundmeningen i motioner från
politiska partier är däremot att rättssäkerheten kanske måste nedprioriteras till viss del i en särskild kontext för att komma åt den fortskridande problematiken beträffande
gängkriminalitet.5 Men ett sådant åsidosättande är kontroversiellt eftersom rättssäkerheten är
en grundläggande del i vårt rättssamhälle.6 Med anledning av bland annat en ökning av
skjutningar med dödlig utgång kombinerat med exempelvis narkotikabrott och rån, har
Justitiedepartementen uttryckt ett behov av en stärkt rättsprocess och ökad lagföring ifråga om gängkriminalitet. 2019 kom därför ett kommittédirektiv från departementet med uppgift att utreda vilka eventuella åtgärder som kan vidtas.7 Från 2010 till 2019 har antalet anmälda brott
ökat med ungefär 8,9 %.8 Under samma tidsperiod har användningen av skjutvapen med
dödligt våld ökat med nästan 38 % och dödligt våld i den kriminella miljön har gjort en liknande ökning.9 Mot bakgrund av statistiken och med anledning av direktivet har regeringen
1 Motion 2019/20:955, Kronvittnessystem och anonyma vittnen.
2 Svensson, Petter, Anonyma vittnen – hot eller möjlighet?, Nordstedts Juridik,
https://www.nj.se/nyheter/anonyma-vittnen-hot-eller-mojlighet senast uppdaterad 2019-06-20. [cit. Svensson, 2019.]
3 Se exempelvis motion 2019/20:955, motion 2019/20:2470, motion 2018/19:2642 och motion 2012/13:Ju 234. 4 Se exempelvis SOU 1998:40, Brottsoffer – Vad har gjorts? Vad bör göras? [cit. SOU 1998:40].; SOU 2004:1,
Ett nationellt program om personsäkerhet, s. 119. [cit. SOU 2004:1].
5 Ibid.
6 Se 1 kap. 1 § 3 st. RF och 1 kap. 9 § RF.
7 Direktiv 2019:85, En stärkt rättsprocess och en ökad lagföring. [cit. Dir. 2019:85].
8 Brå, Anmälda brott, https://www.bra.se/statistik/kriminalstatistik/anmalda-brott.html, senast uppdaterad
2020-09-18, hämtad 2020-10-13.
Förklaring till statistiken enligt Brå: ”Statistiken över anmälda brott omfattar alla händelser som anmälts och registrerats som brott hos Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Ekobrottsmyndigheten. De anmälda brotten inkluderar även händelser som efter utredning visar sig vara annat än brott.”
9 Brå, Konstaterade fall av dödligt våld, Stockholm, 2019, s. 6.; Brå, Dödligt våld i den kriminella miljön,
inlett ett arbete med förslag till åtgärder mot gängkriminalitet som sammanställts i en 34-punktslista. Däribland finns åtgärdsförslag som rör anonyma vittnen.10
I dagsläget finns det generella analyser beträffande anonyma vittnen i form av statliga utredningar. I övrigt är den juridiska doktrinen beträffande ämnet relativt begränsad. I de analyser som finns att tillgå redogörs det för jämförelser mellan fördelar och nackdelar av att använda sig av anonyma vittnen i svensk rätt. Det mest framträdande från dessa analyser är att kontradiktionsprincipen förhindrar möjligheterna till en anonym vittnesreglering. Därmed anses det för riskfyllt att införa en sådan lagstiftning.11
Avstampet för den här uppsatsen kommer skilja sig något från tidigare analyser. Arbetet redogör främst för vittnen som har en koppling till kriminella nätverk. Uppsatsen kommer belysa innebörden av tystnadskulturen som råder inom dessa nätverk och vad den har för betydelse för personers vilja att vittna. Det centrala i uppsatsen avser behovet av en anonymitetsreglering inom dessa kretsar, utifrån intressena om effektiv rättskipning och rättssäkerhet, samt en diskussion om en sådan reglering faktiskt skulle få praktisk betydelse i förhållande till de regler om vittnen som finns idag. Under de senaste åren har det skett en samhällsförändring vad gäller den att den organiserade brottsligheten har ökat.Med anledning av detta kommer denna uppsats skilja sig från tidigare utredningar. Uppsatsen framställer ett synsätt på anonymitet som är kopplat till den realitet vi har idag och inte bara utifrån de hinder som dagens rättsordning har mot en anonymitetsreglering.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att utreda huruvida en anonym vittnesreglering är ett alternativ för brottsbekämpningen mot organiserad brottslighet utifrån intressena om rättssäkerhet och en effektiv rättskipning. För att uppnå syftet kommer nedan framställda frågeställningar att behandlas:
• Vilket behov av anonyma vittnen finns idag inom brottmål kopplat till kriminella nätverk?
• Vad skulle en lagstiftning om anonyma vittnen få för praktisk betydelse? • Är en eventuell negativ effekt på rättssäkerheten i dessa fall rättfärdigad i
förhållande till det övergripande målet av att komma åt problematiken kring gängkriminalitet?
1.3 Metod och material
Undersökningen i uppsatsen har gjorts med stöd av den traditionella rättsdogmatiska metoden. Den rättsdogmatiska metoden avser att fastställa, systematisera och tolka gällande rätt med
10 Regeringskansliet, 34-punktsprogrammet: Regeringens åtgärder mot gängkriminaliteten,
https://www.regeringen.se/regeringens-politik/ett-tryggare-sverige/34-punktsprogrammet-regeringens-atgarder-mot-gangkriminaliteten/, senast uppdaterad 2020-09-11, hämtad 2020-09-29.
11 Se bl.a. Svensson, 2019.; Ramberg, Anne, Anonyma vittnen hot mot rättssäkerheten, Advokaten, nr 6 2007
ledning av de olika rättskällorna. Det önskade resultatet av en sådan metod är inte endast att fastslå gällande rätt utan även att förutspå och tillämpa den gällande rätten på konkreta juridiska problem.12 Fastställandet har sin utgångspunkt i lagstiftningen och följer sedan en
hierarkisk ordning genom de andra rättskällorna. Den mest vedertagna ordningen är
lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och juridisk doktrin, men den inbördes hierarkin mellan rättskällorna kan variera. Exempelvis kan hierarkin ändras med anledning av att förarbetena till en gammal lagstiftning inte är lika tillämpliga som uppdaterad rättspraxis på området.13
I och med att denna uppsats har sökt svar på om en anonym vittnesreglering kan innebära en praktisk skillnad i förhållande till dagens lagstiftning, så har den rättsdogmatiska metoden varit en passande utgångspunkt. Därför har relevant lagstiftning granskats, i huvudsak 36 kap. RB som rör vittnen i rättsprocessen samt relevanta artiklar i Europakonventionen. Förarbeten till befintlig lagstiftning har använts med syfte att ta reda på motivet till den utformade lagen.14 Förarbeten beaktas i form av utredningar, propositioner och utskottsbetänkanden,
även om dessa ej fått något genomslag i form av ny lagbestämmelse beträffande anonymitet. Det förefaller att praxis ibland har en högre ställning i hierarkin än förarbeten.15 Beträffande
anonyma vittnesmål är svensk praxis däremot begränsad eftersom anonymitet idag inte är aktuellt i svensk rätt. Istället har Europadomstolen kommit med vägledande bedömningar kring ämnet. Europadomstolens praxis har därför varit det enda direkt tillämpbara för arbetet. De utvalda fallen från Europadomstolen kommer att analyseras för att visa på hur en
tillämpning av anonyma vittnen ser ut och vilka krav som bör vara uppfyllda för att ett sådant system ska fylla en praktisk funktion.16 Praxisen grundar sig i tolkningen av
Europakonventionen, vilken gäller som svensk lag.17 Uppsatsen redogör däremot inte bara för
europarättslig praxis utan också för ett fåtal fall från svensk domstol för att påvisa att användningen av anonymitet inte är helt uteslutet och faktiskt använts i undantagsfall. I den svenska rättsordningen ingår två typer av lagar, grundlag och lag. Genom 2 kap. 19 § RF uppges att lag eller föreskrift inte får meddelas i strid med grundlag eller
Europakonventionen. Av denna paragraf kan därmed utläsas att Europakonventionen inte klassificeras som grundlag men intar en särställning vid jämförelse med vanlig lag. Eftersom det inte finns någon uttrycklig tredje typ av lag intar Europakonventionen en mellanställning vars hierarkiska status inte är helt klarlagd.18 Denna ovisshet kan skapa problem för frågor om
12 Korling, Fredric och Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, 1 uppl. Studentlitteratur, Lund, 2013, s. 21 ff. [cit.
Korling och Zamboni, 2013].
13 Bernitz, Ulf, Carlsson, Mia, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Magnusson Sjöberg, Cecilia, Seipel,
Peter, Warnling Conradson, Wiweka och Vogel, Hans-Henrich, Finna rätt, 15 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2020, s. 31f. [cit. Bernitz m.fl., 2020].
14 Jfr. Bratt, Percy och Tiberg, Hugo, Domare och lagmotiv, SvJT 1989 s. 408f. 15 Se NJA 2016 s. 3 där HD gick emot förarbetsuttalanden och följde sin egen praxis.
16 Se exempelvis Doorson mot Nederländerna, ansökan nr 20524/92, dom av den 26 mars 1996. [cit. Doorson
mot Nederländerna].; Pesukic mot Schweiz, ansökan nr 25088/07, dom av den 6 December 2012. [cit. Pesukic mot Schweiz].
17 Se 2 kap. 19 § RF och lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.
18 Nowak, Karol, ”Europadomstolen som prejudikatinstans”, i Lindell, Bengt och Andersson, Torbjörn, Vänbok
dess rang i det svenska rättssystemet och möjligheten att använda konventionen i fall av normprövning.19
Eftersom det idag saknas en specifik reglering för användning av anonyma vittnesmål har andra källor än lagstiftning använts. Därför har doktrin varit till nytta för att få en djupare förståelse av dagens lagstiftning och för att utreda möjligheten till en föreskrift om anonyma vittnesmål. Doktrinen har en sekundär roll som rättskälla men kan ges samma status som övriga rättskällor då den ger en samlad bedömning av gällande rätt och innehåller andra analytiska perspektiv som inte kan besvaras genom de traditionella rättskällorna.20 Doktrinen
måste innefatta en öppen hantering av källor samt föra en juridisk argumentation som är rationell, intellektuell och logisk.21 Därmed angrips rättskällorna med en teleologisk
tolkningsmetod för att utreda om den befintliga lagen syftar till att motsätta sig eller tillåta anonyma vittnesmål.22 I uppsatsen har doktrinen främst fungerat som ett verktyg för att
förklara dagens vittnesreglering.
Vid en första anblick består rätten av de källor som besitter en juridisk officiell auktoritet, till skillnad från källor grundade på endast moraliska normer. Sådana normer kan dock ge en mer begriplig förståelse för den annars slutna rättsvetenskapen.23 I och med att den
rättsdogmatiska metoden inte öppnar upp för tillräckligt analysmaterial har även en
rättsanalytisk metod använts. En rättsanalytisk metod accepterar användningen av andra källor än de traditionella rättskällorna för att allsidigt belysa en viss juridisk frågeställning. Studien slutar således inte vid finnandet av gällande rätt utan den vidare analysen kan bygga på material som inte utgör gällande rätt i en juridisk bemärkelse. Det kan handla om
myndighetspraxis, material från andra vetenskaper, statistik och annat material hämtat ur icke-juridiska källor.24
Metoden ger ett större utrymme för att analysera materialet utifrån grundläggande juridiska principer och värderingar. I uppsatsen har exempelvis rättssäkerhet vägts mot effektivitet. Metoden ger också ökat utrymme för lege ferenda perspektiv som är av relevans för uppgiften vid frågan om en anonym vittnesreglering skulle innebära en praktisk förbättring.25 Risken
med en rättsanalytisk metod är att källor som inte har en tydlig förankring inom
rättskällehierarkin tar bort fokus från den juridiska innebörden i arbetet. Det är därför viktigt att fortfarande väga relevansen av valda källor trots att en rättsanalytisk metod följs.26
19 Nergelius, Joakim, Förvaltningsprocess, normprövning och europarätt, Norstedts Juridik, Stockholm, 2000, s.
46 och 49. Läs mer i prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och
rättighetsfrågor och Bernitz, Ulf, Rättighetsskyddets genomslag i svensk rätt – konventionsrättsligt och unionsrättsligt, JT 2010/11 s. 821–845.
20 Bernitz m.fl. 2020, s. 32.
21 Nilsson, Mattias, Juridiken – en introduktion till rättsvetenskapen, 3 uppl., Jure förlag AB, Stockholm, 2011,
s. 41.
22 Hjerstedt, Mattias, Beskrivningar av rättsdogmatisk metod – om innehållet i metodavsnitt vid användning av
ett rättsdogmatiskt tillvägagångssätt, Juridiska institutionen, Umeå universitet, 2019, s. 370.
23 Korling, och Zamboni, 2013, s. 421f.
24 Rosén, Jan, Liber Amicorum, 1 uppl., Eddy, Visby, 2016, s. 724f. [cit. Rosén, 2016]. 25 Ibid., s. 727f.
Med grund i den redogjorda metoden har politiskt präglade artiklar samt viss statistik använts för att utreda behovet av en anonym vittnesreglering. Sveriges domstolar för exempelvis statistik över inställda förhandlingar och anledningarna till dem.27 Brottsförebyggande rådet
redogör exempelvis för brott rörande konflikter i den kriminella miljön eller antalet anmälda fall av övergrepp i rättssak.28 Däremot bör inga säkra slutsatser dras vad gäller behovet av
anonyma vittnesmål endast baserat på brottsstatistik. Statistiken ger endast en bild över den brottslighet som har anmälts. Med anledning av detta råder det stora mörkertal som inte får glömmas bort. Det finns även risk för felbedömningar beträffande rubriceringen av brott eller beskrivningar av händelseförloppet. Men så länge det finns en medvetenhet kring dessa aspekter kan brottsstatistik med fördel användas som en sekundärkälla.29 Det rådande
mörkertalet har till viss del valts att beaktas som en ökad behovsindikation.30 Vidare kommer
argument och åsikter kring ämnet i doktrin, nyhetsmedia och den politiska debatten att presenteras i en allsidig de lege ferenda analys.
1.4 Avgränsningar
Uppsatsen kommer avgränsas till att handla om vittnen i brottmålsprocessen. Denna
avgränsning görs med anledning av att brottmål är den centrala processen när det kommer till vittnesskydd och mest relevant vad gäller kriminella nätverk. Enligt 36 kap. 1 § RB får var och en som inte är part i ett mål höras som vittne. Även fast målsägande oftast inte ses som part i målet då denne företräds av åklagaren, får målsägande inte vittna vilket följer av nämnda lagrum. Därför kommer uppsatsen inte beröra vittnesmål från ett
målsägandeperspektiv.31 Uppsatsen fokuserar i huvudsak på vittnen i form av
gängmedlemmar i kriminella nätverk snarare än allmänhetens vittnen även om de sistnämnda inte lämnas utan fokus. Detta eftersom gängmedlemmar ofta kan besitta mer detaljerade uppgifter om det kriminella nätverket vilket är intressant utifrån bevishänseende. Vidare kommer uppsatsen avgränsas till att endast handla om möjligheten till att införa anonyma vittnen inom det svenska rättssystemet. Därmed kommer uppsatsen inte beröra frågan gällande möjligheten till ett kronvittnessystem. Ett kronvittne är en misstänkt som också medverkar till utredningen av någon annans brottslighet. Tanken är då att kronvittnet ska erhålla en mildare påföljd eller till och med gå fri, då denna bidrar till utredningen av brottet.32 Även om denna fråga är starkt kopplad till en eventuell lösning på tystnadskulturen
27 Sveriges domstolar, Omloppstider, målutveckling och inställda förhandlingar,
https://www.domstol.se/om- sveriges-domstolar/statistik-styrning-och-utveckling/statistik/omloppstider-malutveckling-och-installda-forhandlingar/, senast uppdaterad 2020-07-30, hämtad 2020-10-13. [cit. Sveriges domstolar, 2020]. Förklaring till statistiken enligt Sveriges domstolar: ”Denna statistik är ej officiell statistik enligt SCB:s riktlinjer.”
28 Brå rapport 2020:4.
29 SOU 2004:1, s. 119.; Brå, Konsten att läsa om statistik om brottslighet, Stockholm, rapport 2006:1, s. 50f. 30 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, 4 uppl.,
Norstedts Juridik, Stockholm, 2018, s. 50ff.
31 Läs mer om målsägande perspektivet i exempelvis SOU 1998:40 s. 309ff och Brå, Otillåten påverkan mot
brottsoffer och vittnen, Stockholm, rapport 2008:8. [cit. Brå rapport 2008:8].
inom kriminella nätverk faller den utanför uppsatsens snäva avgränsning till anonyma vittnen.33
Det rättssystem som kommer utredas är det svenska rättssystemet. Det kommer inte göras någon närmare utredning vad gäller utländska rättssystem, mer än att uppmärksamma läsaren om att Norge, Danmark, Finland och Nederländernas till viss del tillämpar anonyma
vittnesmål. I dessa länder har lagstiftaren tagit steget till en tillåtelse i viss utsträckning efter att till största del följt Europadomstolens bedömningar. Men någon närmare framställning om dessa länders lagstiftningsutformning kommer inte framföras då uppsatsen är ämnad att belysa eventuell anonymitet utifrån en svensk kontext. Det faktum att det finns en fungerande reglering i andra länder kan emellertid vara något att beakta för att besvara uppsatsens syfte att utreda den praktiska betydelsen av en anonym vittnesreglering.34
1.5 Disposition
Utöver uppsatsens inledande kapitel följer ytterligare fem kapitel. I kapitel två berörs i huvudsak gängkriminalitet och tystnadskulturer. Gängkriminalitet beskrivs i korthet och det kommer presenteras källor som förklarar vad det innebär. Därefter följer en redogörelse för vad tystnadskultur innebär och vad detta har för betydelse för behovet av anonymitet. Detta ger en naturlig övergång till en framställning av övergrepp i rättssak. Brottet är av relevans vad gäller anonyma vittnesmål eftersom det är ett brott som skapar en rädsla hos personer varpå de inte vågar vittna.
Därefter följer kapitel tre som är en framställning av svensk rätt om regleringen av vittnen. Där följer en redogörelse för i huvudsak 36 kap. RB. Detta kapitel i rättegångsbalken avser vittnen och där återfinns relevanta bestämmelser vad gäller vittnesmål. Vidare framställs också sambandet mellan rättegångsbalken och lag (2006:939) om kvalificerade
skyddsidentiteter. Lagen öppnar upp för anonymitet i en rättsprocess för specifika yrkesgrupper. Därefter belyses vissa processrättsliga principer som är relevanta för den kommande analysen, däribland kontradiktionsprincipen som är starkt kopplad till artikel 6 EKMR. Sedan följer en redogörelse av begreppen rättssäkerhet och rättseffektivitet. Där görs en framställning av hur dessa begrepp förhåller sig till varandra och vilken betydelse de har för argumentationen kring anonymitetsfrågan.
33 Läs mer om kronvittnen i exempelvis Gaspar-Vrana, Emina, Kronvittnen i svensk rätt – kampen mellan
effektivitet och rättssäkerhet, JT 2015/16 s. 236 och SOU 2005:117, Ett effektivare brottmålsförfarande – några ytterligare åtgärder.
34 Se för Norge; 130a § och 234a § Strpl.; Ot.prp.nr.40 (1999–2000) – Om lov om endringer i straffeloven og
straffeprosessloven mv. (tiltak for å beskytte aktørene i straffesaker mot trusler og represalier mv.;
Matningsdal, Magnus, Siktedes rett til å eksaminere vitner: opplesning av politiforklaringer, anonyme vitner og
dommeravhør av barn, Fagbokforlaget, Bergen, 2007.
Se för Danmark; 848 § 2 st. retsplejeloven.; 2010/1 LSF 124 – Forslag till lov om ændring af retsplejeloven
(Udvidet adgang til at anvende anonyme vidner).
Se för Finland; Justitieministeriets publikation 69/2012. Se för Nederländerna; SOU 1998:40.
I kapitel fyra redogörs det för relevant praxis på området. I synnerhet framställs praxis från Europadomstolen där frågan är mer redogjord för än i de svenska domstolarna. De mest centrala rättsfallen på området granskas. Trots att frågan om anonymitet sällan har lyfts i svensk rätt kommer två fall att belysas för att påvisa att den svenska domstolen inte helt och hållet förbjudit anonymitet.
Kapitel fem utgör en framställning av den utredning som finns inom svensk rätt beträffande anonyma vittnesmål. I kapitlet framställs resonemang uttalade i statens offentliga utredningar beträffande anonyma vittnen samt rättegångens ordning och säkerhet. Av kapitlet framgår att argumentationen har förändrats något över tid men att frågan är lika aktuell idag som den var för 30 år sedan.
I anslutning till varje kapitel finns det ett avslutande avsnitt där en analys av det framställda materialet görs. Där redogörs för vad läsaren ska ta fasta på och innehåller även egna kommentarer och reflektioner med stöd av de källor som lyfts i respektive kapitel. Denna disposition har valts med anledning av att underlätta för läsarens förståelse för fakta och relevansen av denna.
Av sista kapitlet, kapitel sex, följer således en slutsats där uppsatsen kort och koncist sammanfattas och diskuteras utifrån uppsatsens syfte och de uppställda frågeställningarna. Uppsatsens analys bygger genomgående på en intresseavvägning mellan rättssäkerhet och en effektiv rättskipning samt dess effekt på att begränsa gängkriminalitet. För- och motargument till en anonym vittnesreglering framställs för att skildra var gränsdragningen mellan intressena ska gå och hur dessa två intressen samspelar.
2. Organiserad brottslighet
Kapitlet avser att ge läsaren en uppfattning om vad kriminella nätverk innebär och hur dess medlemmar förhåller sig till interna regler som i sin tur skapar en tystnadskultur.
Tystnadskulturen kan bero på ett flertal olika faktorer varav några utvalda kommer att
redogöras för som ett sätt att förklara de bakomliggande anledningarna till gruppmedlemmars tystnad och behovet av anonyma vittnesmål. I kapitlet kommer även brottet övergrepp i rättssak att lyftas. Lagstiftaren anser att brottet är viktigt och ska tas på allvar i och med att vittnesutsagor är fundamentalt för den svenska rättsordningen.35 Därmed är bestämmelsen av
intresse för uppsatsen i och med det bakomliggande motivet till övergrepp i rättssak.
2.1 Allmänt om organiserad brottslighet
Begreppet organiserad brottslighet, eller gängkriminalitet, väcker olika associationer hos människor. Begreppet är svårt att precisera och det är därför lite godtyckligt att anta att en specifik åtgärd skulle kunna bekämpa den organiserade brottsligheten i största allmänhet. Problemet är inte homogent utan olika grupperingar har olika kännetecken.36 Den största
andelen som ingår i organiserad brottslighet är inte kopplade till ett namngivet gäng.
Konstellationerna kan bestå av personer från olika grupperingar.37 Det finns inte någon legal
definition för vad som utgör organiserad brottslighet. Det närmaste en definition man kommer som följer av lagstiftning är i 29 kap. 2 § 6 p. BrB vilken ingår i kapitlet för
påföljdsbedömningen och tar sikte på försvårande omständigheter. Brottet anses enligt punkten försvårande om brottsligheten har utövats i organiserad form, om det krävts särskild planering för brottets utförande eller varit systematisk.38
Inom kriminella gäng förekommer det både hot och våld vid bristande prestationer.
Grupperingarnas skrämsel- och våldskapital är det som utgör gruppens kriminella verktyg för att driva sin kriminella verksamhet. Repressalier utdelas som bestraffning mot gruppernas egna medlemmar och detta är en bidragande faktor till varför medlemmar visar större lojalitet till det kriminella nätverket än till rättsväsendet. Ofta utgör den kriminella världen hela gängmedlemmens liv. Det kan därför vara svårt att offra den enda, eller åtminstone den starkaste, samhörigheten man har genom att gå till polisen.39 Gruppmedlemmar blir ofta
påverkade med syfte att beakta gruppens bästa. Det bedöms i huvudsak röra sig om påverkan mot målsägande och vittnen. Det råder därmed ofta en så kallad tystnadskultur inom
grupperna.40
35 SOU 1990:92, Våld och brottsoffer, s. 172. [cit. SOU 1990:92].
36 Brå, Kriminella nätverk och grupperingar, Stockholm, rapport 2016:12, s. 22f. [cit. Brå rapport 2016:12]. 37 Brå rapport 2016:12, s. 28.
38 Prop. 2015/16:113, Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet, s. 31. [cit. Prop. 2015/16:113]. 39 Brå rapport 2016:12, s. 59.
2.2 Tystnadskultur
2019 ställdes 579 förhandlingar in i tingsrätterna i Sverige på grund av vittnens frånvaro.41
Vad frånvaron berodde på framgår inte av statistiken men det finns anledning att tro att åtminstone viss del kan ha att göra med den rådande tystnadskulturen. Begreppet
tystnadskultur har ett brett användningsområde men när det används som begrepp beträffande brottslighet förstås det som en normbildning hos en specifik grupp om att inte samarbeta med rättsväsendet.42 Det kan finnas både kollektiva och individuella anledningar till att man väljer
att vara tyst mot rättsväsendet. Vad som motiverar tystnaden för dessa olika intressen kan bero på flera olika saker. Brå har i en studie lyft fram elva olika så kallade
tystnadsmekanismer för att belysa anledningarna till tysthet.43
Brå har delat upp mekanismerna i tre kategorier enligt följande, 1) föreställningar om brott och rättsväsendet,
2) känslostämning hos den drabbade och 3) samhörighet med gärningspersonen.
Under dessa kategorier följer därvid olika mekanismer bakom tystnad.
I den första kategorin ser inte personen handlingen som ett brott, har okunskap om rättsprocessen, anser inte att anmälan ger något (önskat) resultat samt har personen ett bristande förtroende för polisen. Dessa mekanismer har inte alltför stor betydelse när det handlar om gängkriminalitet men kan ändå påverka då dessa kan förstärka andra mekanismer. Vad gäller ett bristande förtroende för polisen tycks detta vara applicerbart hos kriminella nätverk. Det finns en norm att inte prata med polisen. Men det bristande förtroendet är inte den mest primära anledningen för tystnaden mot rättsväsendet likt andra nämnda faktorer.44
I den andra kategorin känner personen skuld och skam, har en rädsla för hot och våld samt besitter en oro för dåligt rykte och skadat varumärke.45 Av relevans för uppsatsen är
mekanismen om rädsla för hot och våld. Det är en vanlig bakomliggande faktor till tystnad mot rättsväsendet. Denna omständighet förklarar dels tystnaden, dels varför en
vittnesberättelse ändras under utredningens gång eller varför den skiljer sig från utredningen i den slutliga rättegången. Rädslan för allvarliga repressalier förekommer främst om vittnet har betydelsefulla uppgifter beträffande grova brott med koppling till kriminella nätverk.46
Repressalierna kan ta sig uttryck på olika sätt. Det kan röra sig om både direkta och indirekta hot eller direkt våld. Med indirekta hot menas att de framställs i förtäckt form vilket inte är ovanligt. Det kan röra sig om att den som hotar lämnar uppgifter om den hotades adress eller står och väntar utanför dennes barns skola vid hämtning för att visa upp sig. Hoten framställs
41 Sveriges domstolar, 2020.
42 Brå, Tystnadskulturer, Stockholm, rapport 2019:10, s. 8. [cit. Brå, rapport 2019:10]. 43 Ibid., s, 8 och 20.
44 Ibid., s. 54f. 45 Ibid., s. 56.
ofta innan rättegång men kan även ske under rättegången. Rädslan och oron kan bli påtaglig när det till exempel befinner sig flera vänner till den tilltalade i rättssalen, framförallt då vittnet ingår i samma kriminella gäng. Men bortsett från indirekta hot och obehaglig stämning är det inte ovanligt att vittnet blir hotat exempelvis med pistol, kanske till och med samtidigt som denne får gräva sin egen grav.47 Förekomsten av hot och våld mot vittnen utgör ett stort
hinder för det brottsbekämpande arbetet. Det är inte sällan som rädslan tar över och att vittnet undviker att samarbeta med polisen. Vittnesutsagor utgör en väsentlig del i en effektiv
rättskipning och förenklar kampen mot den organiserade brottsligheten.48
I den tredje kategorin lyfts följande mekanismer. Personer känner sig kontrollerade eller beroende av gärningspersonen, personen känner lojalitet eller samhörighet med
gärningspersonen, personen upplever en egen vinning och fördelar av brottsligheten samt att gruppen löser problem inom en annan struktur. Beträffande kontroll finns det inom kriminella gäng en viss territoriell kontroll där medlemmar granskas efter vem som polisen ofta vänder sig till. Det är också vanligt att medlemmar får en ekonomisk beroendeställning till
gärningspersonerna genom att dem skuldsätts vid bristande prestationer.49 En mer
framträdande faktor för gruppmedlemmars tystnad är den egna vinningen, både socialt och ekonomiskt, av brottsligheten. Det kan bli svårt att prata med polisen om man själv fungerar som arbetskraft inom det brottsliga kollektivet. 50
Sammantaget kan det sägas att kriminella nätverk har den tydligaste tystnadskulturen vid jämförelse med andra grupper eller områden.51 Det beror främst på att det ligger i
gängkriminalitetens natur att skydda sig från rättsväsendets kontrollmöjlighet.52 Vad gäller
tystnadskulturen för specifikt kriminella nätverk görs det tydligt att det främst grundar sig i gängmedlemmens egna vinning av brottsligheten och dennes egna inblandning. Även motståndet till polisen har stor betydelse för tystnadskulturen. Rädslan för repressalier är istället mest framträdande vad gäller behovet av anonymitet, vilken bottnar i den kontroll som nätverken utövar på sina medlemmar. Normerna om tystnad är så pass etablerade och
accepterade att medlemmarna förväntar sig att bli straffade om dessa inte följs.53
Det är inte ovanligt att pröva medlemmarnas förmåga att vara tyst när det krävs. Förtroendet ökar om en medlem har varit på ett polisförhör utan att ge någon information. Alternativt får en medlem, ofta en person långt ner i hierarkin, ta på sig skulden för brottet men hålla tyst om andra medlemmars inblandning. Lojalitet och samhörighet är aspekter som förstärker känslan av att inte begå misstag och samspelar med det ovannämnda.54 Möjligheten för en medlem att
bryta tystnadskulturen är om denne lämnar det kriminella gänget och hittar en ny livsstil.
47 Ibid., s. 116f. 48 Ibid., s. 124.
49 Brå, rapport 2019:10, s. 61f. 50 Ibid., s. 64.
51 I Brå:s rapport 2019:10 lyfts olika fokusområden; brott inom en hederskontext, relationsvåld, brott i socialt
utsatta områden, kriminella nätverk och brott mot och inom organisationer.
52 Brå, Skjutningar i kriminella miljöer, Stockholm, rapport 2019:3, s. 86ff. 53 Brå, rapport 2019:10, s. 92f.
Detta medför inte per automatik att personen i fråga kommer berätta om all information kring nätverket för polisen. Kollektivets normer kan fortfarande vara långt inpräntade i personens tankesätt och rädslan för hot och våld mot denne eller dennes familj kan finnas kvar.55
2.3 Övergrepp i rättssak
Ovan har det lyfts fram exempel på hot och våld mot personer som väljer att vittna om händelser. Att använda våld eller hot om våld för att hindra en person från att vittna är straffbart. Brottet benämns som övergrepp i rättssak och återfinns i 17 kap. 10 § BrB. Där utläses att den som med hot eller hot om våld angriper någon för att han eller hon har eller ska avlägga vittnesmål döms för övergrepp i rättssak. Av paragrafen framgår att det också kan röra sig om en annan gärning, eller hot om sådan, vilken medför lidande, skada eller olägenhet för vittnet. Straffvärdet för normalgraden av övergrepp i rättssak uppgår till fyra års fängelse medan det för grovt brott uppgår till åtta års fängelse. År 2016
kriminaliserades även förstadier till övergrepp i rättssak i 17 kap. 16 § BrB. Förstadierna som är kriminaliserade är försök, förberedelse och stämpling.56
Syftet med övergrepp i rättssak är att skydda vittnen från att påverkas på ett otillbörligt sätt inför eller efter de avgett sina utsagor vid domstol eller annan myndighet. Lagstiftaren har värdesatt medborgarnas lojalitet till rättsväsendet högt och det är av stor vikt att vittnen kan lämna sina utsagor sanningsenligt inför domstolen. Ett angrepp mot ett vittne likställs med ett angrepp mot samhället och demokratin i och med att det direkt innebär ett hot mot den
svenska rättsordningen att personer inte vittnar. Därför är kriminaliseringen avsedd att tillgodose det allmänna intresset av att vittnens utsagor inte påverkas på ett otillbörligt sätt.57
Problemet med otillåten påverkan är att påföljden för grundbrottet inte påverkas nämnvärt av att den tilltalade har hotat vittnet från att avge sin utsaga. Personer inom kriminella enheter har således relativt lite att förlora på att påverka vittnet på ett otillbörligt sätt och desto mer att vinna på att inte bli avslöjade.58 Genom att eventuellt undvika lagföring för grundbrottet
finner nätverken ett större värde i att otillåtet påverka vittnet till att inte lämna sin utsaga. Ett agerande av detta slag har närmast satts i system och det tycks löna sig att systematiskt sabotera på sådant sätt. Det är tydligt att rättssystemet är sårbart mot sådana angrepp då det är vanligt att sådana typer av brott inte anmäls och således inte uppdagas.59
Antalet anmälningar gällande övergrepp i rättssak har ökat de senaste åren. Mellan 2018 och 2019 ökade antalet anmälda fall av övergrepp i rättssak med 9 %. I och med den ökade organiserade brottsligheten är det däremot troligt att många fall inte kommer till
55 Ibid., s. 97.
56 Se prop. 2008/09:226, Brott mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning, s. 56f.
57 Prop. 1996/97:135, Ändring i brottsbalken Skärpning av straff för övergrepp i rättssak, s. 5ff. [cit. Prop.
1996/97:135].
58 Brå, rapport 2008:8, s. 115. 59 Prop. 1996/97:135 s. 8.
myndigheternas kännedom. Speciellt i de fall offren inte är benägna att anmäla brottet med anledning av deras egen inblandning i nätverket.60
2.4 Sammanfattande analys
Vad gäller det faktum att medlemmen själv tjänar på att undanhålla eller inte avslöja information för rättsväsendet är ett problem som inte kommer avhjälpas genom en ökad möjlighet till anonymitet.61 Intresset för sin egen vinning skulle inte förändras med en sådan
reglering och möjligheten att komma åt den tystnadsmekanismen faller utanför frågan om anonyma vittnen. För att det ska tjäna någonting till för en medlem att prata måste vittnet erbjudas något utöver anonymitet. Det handlar kanske om möjlighet att kunna garantera jobb för en före detta kriminell för att försäkra denne om att inte gå ifrån rättegångssalen tomhänt. Eftersom mekanismen är så pass framträdande bör den ändå beaktas eftersom den påverkar effektiviteten av en anonymitetsreglering negativt.
Behovet av en anonym vittnesreglering bör istället mätas utifrån den rädsla som vederbörande har. Det här problemet omfattar alla vittnen, både de som utgör allmänheten och de vittnen som är medlemmar i kriminella nätverk. Det är inte sällan som konstellationer inom den organiserade brottsligheten besitter ett omfattande vålds- och skrämselkapital. Det torde då anses naturligt att skydda sig själv och sin familj istället för att ställa upp för rättsväsendet. Tystnadskulturen är framträdande inom organiserad brottslighet och det ligger i sakens natur att det är svårt att mäta omfattningen av tystnadskultur. Men med ledning av redogjord
statistik i bland annat avsnitt 2.2 och 2.3tycks rädslan att vittna åtminstone inte ha minskat de senaste åren. För att förmå personer att vittna trots sin rädsla kan möjligheten till anonymitet vara ett steg i rätt riktning. Vittnen slipper utelämnas inför den tilltalade och även andra gruppmedlemmar som även kan vara åhörare under rättegången.
Genom att möjliggöra anonymitet skulle även andra mekanismer som samspelar med rädsla kunna förebyggas. Exempelvis undviker personer att vittna för att det inte ger det önskade resultatet, det vill säga att den tilltalade lagförs.62 Den mekanismen synes samspela med
rädslan för repressalier såvitt den tilltalade skulle försättas på fri fot. I det fall en person vittnar i rättegång kan vittnet få ta på sig ”skulden” oavsett vad utgången blir i domstolen. Om den tilltalade döms, bär vittnet skuld till det. Om den tilltalade inte lagförs, bär vittnet skuld till att den tilltalade utsatts för risken att bli lagförd. Därmed förlorar vittnet oavsett utgång. Det faktum att vittnesuppgifterna inte ger det önskade resultatet kan därför ha mindre påverkan på personens tystnad mot rättsväsendet om vittnet ges möjlighet att vara anonym. Av det sagda framgår att det inte sällan är ett hårt klimat inom kriminella nätverk. Det finns ofta ett underliggande hot mot alla medlemmar som innebär att en medlem kan befara konsekvenser om denne på något sätt påverkar brottsligheten negativt. Därmed är det av stor
60 Brå, Hot och påverkan mot samhället,
https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/hot-och-paverkan-mot-samhallet.html, senast uppdaterad 2020-10-21. [cit. Hot och påverkan, 2020].
61 Jfr. Brå, rapport 2019:10, s. 64. 62 Jfr. Brå, rapport 2019:10, s. 12f och 67.
vikt att det som sägs inom gruppen stannar inom gruppen.63 Det är förmodligen enkelt, ibland
även uppenbart, för gruppen att ta reda på vem som är ett vittne beroende på
vittnesuppgifternas innehåll. Det kanske inte är många som vet om en specifik omständighet rörande ett brott och trots anonymitet kan det bli uppenbart vem det är som förmedlat omständigheten till rättsväsendet.
Poängen med att införa en anonym vittnesreglering skulle främst vara att öka antalet vittnen från allmänheten. Det är inte sannolikt att en anonym vittnesreglering skulle innebära att alla medlemmar inom kriminella nätverk skulle börja vittna. Antalet vittnen inom dessa nätverk kanske inte skulle öka men förmodligen inte heller minska. Kan det då ändå vara värt att införa en sådan reglering för att få några gängmedlemmar att våga avlägga vittnesmål? Det är denna fråga som kräver ett svar för att nå en lösning på debatten. Det landar i att väga
effektiviteten och brottsbekämpningsmöjligheterna mot rättssäkerheten.64 Av ovanstående kan
konstateras att ett visst behov av anonymitet finns. I takt med att kriminaliteten i samhället har ökat ökar även behovet av möjligheter som kan stoppa en sådan tillväxt. Det är därför mer angeläget idag att finna en metod som bekämpar den organiserade brottsligheten, än vad det var för några år sedan. Men är behovet så stort att det motiverar ett åsidosättande av
rättssäkerheten?
Det bakomliggande intresset till övergrepp i rättssak får anses tyda på en positiv inställning till en anonym vittnesreglering.65 Att hot förekommer medför att personer inte vågar vittna
vilket lagstiftaren inte tillåter. Det faktum att fall av övergrepp i rättssak inte kommer till myndigheternas kännedom indikerar ett behov av en anonym vittnesreglering. En rättssäker och effektiv brottmålsprocess förutsätter vittnens medverkande vid brottsutredningar. Genom det skrämsel- och våldskapital som utövas mot vittnena angrips dock fundamenten till
rättsordningen. Det är därför viktigt att möjliggöra anonymitet för att upprätthålla allmänintresset för att vilja vittna som en lösning för både rättsväsendet och vittnet.
63 Jfr. Brå, rapport 2019:10, s. 92 och 174. 64 Jfr. begreppen i avsnitt 2.4.
3. Nuvarande vittnesreglering
Kapitlet ämnar att redogöra för de regler och principer som finns om vittnen och deras vittnesmål i dagens svenska reglering och hur det förhåller sig till en framtida reglering om anonyma vittnen. I kapitlet redogörs även för de straff- och processrättsliga begreppen rättssäkerhet och rätteffektivitet. Dessa begrepp har en central betydelse för vad gäller intresseavvägningen av anonyma vittnen.
3.1 36 kap. RB
Vittnesutsagor utgör en av de viktigaste formerna av bevisning i Sverige och därför är det reglerat på så sätt att det är en medborgerlig skyldighet att vittna i domstol om något man har sett eller hört i samband med ett brott. Rättskipningens funktion hade annars inte kunnat uppfyllas.66 Vittnesplikten beskrivs som absolut snarare än relativ eftersom det finns väldigt
få undantag, knappt några, för att undgå plikten. Ett vittne kan inte befrias från att svara på känsliga frågor och det tillåts heller inte att vittnet inte dyker upp för att denne hade svårt att komma ifrån jobbet eller liknande.67
Huvudregeln i 36 kap. 1 § RB är att var och en som inte är part i målet får höras som vittne vid en rättegång. Vittnet kallas med vite att infinna sig vid förhandlingen enligt 36 kap. 7 § RB och är därmed skyldig att inställa sig vid förhandlingen.68 Innan vittnet avger sin
berättelse ska vittnet avlägga en ed enligt 36 kap. 11 § RB vilken innebär att vittnet talar under sanningsförsäkran. Den som lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen under laga ed, döms för mened enligt 15 kap. 1 § BrB. I 36 kap. 6 § RB framgår de undantagssituationer där vittnet är berättigat att vägra vittna. En situation är om vittnet skulle röja sin eller
närståendes inblandning i brottsliga företeelser. Där vittnet är en del av en kriminell
gruppering är detta av relevans eftersom personen ofta har viss inblandning. Det har fastställts att vittnet har rätt att vägra yttra sig även fast brottsligheten vunnit laga kraft i en dom med risk för att vittnesmålet kan medföra resning.69 Ett undantag för den sistnämnda situationen är
i det fall den lagakraftvunna domen är uppenbart riktig och att vittnesmålet inte skulle ha någon påverkan på domen.70
Att personer inte vill vittna eller avlägga vittnesed på grund av att de utsätts för hot är som tidigare nämnts en vanlig företeelse. Det finns inget uttryckt skydd för sådan omständighet som omfattas av undantagen i 36 kap. 6 § RB. Det finns inte ens i det fall då vittnet riskerar att utsättas för repressalier av allvarligare slag. Det anses sålunda inte vara ett giltigt skäl att undgå vittnesplikten på grund av rädsla.71 Ett vittne som vägrar vittna av den anledningen
föreläggs med vite. Om denne inte betalar boten kan personen i fråga häktas, 36 kap. 21 §
66 Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik och Heuman, Lars, Rättegång – fjärde häftet, 7 uppl. Norstedts Juridik,
Stockholm, 2009, s. 219. [cit. Ekelöf m.fl., 2009].
67 Heuman, Lars, Absolut eller relativ vittnesplikt, JT 1994/95, s. 153. 68 Se även lag (1985:206) om viten.
69 NJA 1972 s. 532. 70 NJA 1980 s. 435.
RB.72 I det fall vittnet är rädd och inte vågar tala fritt i rättssalen kan rätten besluta att tilltalad,
en part eller en åhörare får lämna rättssal och istället sätta sig i ett medhörningsrum, enligt 36 kap. 18 § 1 st. RB. I vissa fall finns det även förutsättning för rätten att avvisa en åhörare från domstolens alla lokaler, 36 kap. 18 § 2 st. RB. Förhöret spelas in med ljud- och
bildupptagning och personen som hänvisats till medhörningsrummet kan ta del av
vittnesmålet därifrån. Men en part som lyssnar från ett medhörningsrum ska fortfarande få möjlighet att ställa frågor till vittnet enligt 36 kap. 18 § 3 st. RB. I vissa fall kan vittnets utsaga påverkas av videoinspelningen. I det fallet ska endast ljud spelas in, 6 kap. 6 § 1 st. RB.73 Men detta har egentligen ingen praktisk betydelse då det stora problemet är att personer
inte vågar vittna överhuvudtaget.74
Den 1 april 2017 infördes ett frågeförbud i 36 kap. 5a § RB som innebär att det är förbjudet att ställa frågor om en uppgiftslämnares identitet till ett vittne som har tystnadsplikt. Förbudet gäller sekretessuppgifter till skydd för det allmännas intresse av att den brottsförebyggandet och brottsbeivrande verksamheten inte försvåras.75 I 36 kap. 5a § 2 st. 1 p. RB klargörs dock
ett relevant undantag enligt följande. Frågeförbudet gäller inte om uppgiftslämnarens
uppgifter anförs till stöd för ett allmänt åtal. Det tar sikte på när exempelvis en polis hörs som vittne angående de uppgifter som en tredje person har lämnat till polisen. Med andra ord kan regeln inte användas för att kringgå förbudet mot anonyma vittnen. För att regeln ska
aktualiseras kan därmed uppgifterna inte i sin ensamhet grunda domen.76
Hämtning av ett vittne enligt 36 kap. 20 § RB kan bli aktuellt om vittnet inte infinner sig.77
Omständigheten att vittnet inte vågar infinna sig vid förhandlingen utgör inte laga förfall, det vill säga en giltig ursäkt, enligt 32 kap. 6 och 8 §§ RB. Hämtning innebär en ingripande åtgärd på personens rörelsefrihet och integritet och är därför ett tvångsmedel. Vid användning av tvångsmedel måste det som alltid genomföras en proportionalitetsbedömning i det enskilda fallet.78 Vid proportionalitetsbedömningen vägs inte bara hotbilden in som faktor utan även
vilket värde som vittnesmålet kan ha för utgången av målet. Om vittnesmålet är av mindre betydelse kan personen således undgå vittnesplikten.79
I 36 kap. 10 § RB redogörs det för att vittnet måste uppge sin identitet vid vittnesmålet, vilket medför ett förbud mot anonymitet.80 I 3 st. återfinns emellertid ett undantag genom
hänvisning till lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter.81 Lagen innebär att
poliser, säkerhetspoliser och tjänstemän inom Försvarsmakten i vissa fall kan få beslut om att
72 Ibid., s. 241.
73 Se prop. 2004/05:131, En modernare rättegång – reformeringen av processen i allmän domstol, s. 108 74 Ekelöf m.fl. 2009, s. 220.
75 Se 18 kap. 1 och 2 §§ OSL samt 35 kap. 1 § OSL.
76 Prop. 2016/17:68, Misstänktas rätt till insyn i förundersökningar, s. 114f och 77ff. [cit. Prop. 2016/17:68]. 77 I första hand ska rätten försöka ta kontakt med vittnet och det kan då i vissa fall vara möjligt att genomföra
vittnesmålet över telefon, 5 kap 10 § 2 st. RB.
78 Se 2 kap. 6, 8, 20 och 21 §§ RF.; Prop. 2013/14:170, Åtgärder för att hantera stora brottmål och inställda
förhandlingar, s. 39. [cit. Prop. 2013/14:170].
79 Prop. 2013/14:170 s. 38f. 80 Se RH 2001:71.
erhålla en skyddsidentitet i form av fiktiva personuppgifter.82 Ett sådant beslut får enligt 3 § i
lagen om skyddsidentiteter meddelas endast när det behövs för att inte röja åtgärder inom verksamheten som allvarligt skulle motverka verksamheten eller utsätta någon som berörs av denna för allvarlig fara. Ett exempel på en situation som rättfärdigar en kvalificerad
skyddsidentitet är då polisen planerar en infiltrationsoperation mot kriminella grupperingar och polisen riskerar att utsättas för allvarligt hot eller våld om identiteten avslöjas.83 I
praktiken kan detta anses vara ett undantag från förbudet mot anonymitet, men endast för en begränsad grupp vid speciella tillfällen.84 För att ett vittne ska få uppge en fiktiv identitet
måste identiteten ingå i en kvalificerad skyddsidentitet enligt den svenska lagen. Därmed kan utländska vittnen, även fast de har en skyddsidentitet i sitt medborgarland, inte omfattas av bestämmelsen.85
3.2 Relevanta rättsliga principer
Den processuella gången i domstol präglas av flera processuella principer. Vad gäller principer rörande vittnesmål är framförallt principer beträffande bevisning, muntlighet och kontradiktion de mest aktuella. De principer som kommer redogöras kort för är
omedelbarhetsprincipen, principen om bevisomedelbarhet och bästa bevismedlet, muntlighetsprincipen och slutligen kontradiktionsprincipen.
3.2.1 Omedelbarhet, bevisomedelbarhet och bästa bevismedlet
Beträffande bevisningen i brottmål är omedelbarhetsprincipen och principen om
bevisomedelbarhet viktiga. Omedelbarhetsprincipen återfinns i 30 kap. 2 § RB vad gäller brottmål.86 Där anges att domen endast ska grundas på vad som förekommer under
huvudförhandlingen, det vill säga på skriftlig eller muntlig bevisning som åberopats under rättegången och inte ta hänsyn till handlingar som framställts under förundersökningen. Principen syftar till att göra rättegångsmaterialet koncentrerat under huvudförhandlingen vilket underlättar bevisvärderingen.87
Principen om bevisomedelbarhet är en princip som begränsar omedelbarhetsprincipen ytterligare. Principen framställs i 35 kap. 8 § RB och anger att bevisning ska upptagas vid huvudförhandling vilket innebär att bevisning ska framställas i sin mest omedelbara form. Principen gäller för alla typer av bevisning men får störst praktisk betydelse vad gäller muntlig bevisning såsom vittnesmål. Vittnesbevisning kan ske genom uppläsning eller uppspelning av tidigare förhör. Men i det fall ett vittne har kallats till förhandlingen betyder
82 Se 1 och 2 §§.
83 Prop. 2005/06:149, Kvalificerad skyddsidentitet, s. 83f. [cit. Prop. 2005/06:149].
84 Betänkande 2018/19:JuU12, s. 66.; SOU 2003:74, Ökad effektivitet och rättssäkerhet i brottsbekämpningen, s.
199. [cit. SOU 2003:74].
85 Se RH 2007:24.
86 För tvistemål se 17 kap. 2 § RB. 87 Ekelöf m.fl., 2009, s. 28f.
det att vittnesmål ska hållas muntligt av vittnet inför domstolen och att vittnesutsagan hålls i direkt förhörsformat.88
Detta vägs sedan samman med principen om det bästa bevismedlet som följer av samma paragraf. Principen innebär att om samma kunskapskälla kan användas på olika sätt ska parterna använda det bevismedel som är säkrast. Genom muntliga vittnesmål blir det därmed både enklare att bedöma vittnets trovärdighet men också för att förstå vad vittnet menar, eftersom det är möjligt att ställa följdfrågor vid till exempel oklarheter.89 Värt att tillägga är
även att vittnesattester,90 det vill säga skriftliga vittnesutsagor, i vissa fall kan vara tillåtna
vilket frångår de sistnämnda principerna. Regleringen kring vittnesattester framgår av 35 kap. 14 § och som huvudregel gäller att vittnesattester inte är tillåtna men det följer även vissa undantagssituationer. Exempelvis kan det ske ett undantag med hänsyn till en
intresseavvägning mellan kostnader för staten och domstolens underlag för bevisvärdering. Om det således är godtagbart enligt 35 kap. 14 § RB kan det emellertid vara motstridigt mot den tilltalades möjlighet till kontradiktion.91
3.2.2 Muntlighetsprincipen
Muntlighetsprincipen kommer till uttryck i 46 kap. 5 § RB och innebär att materialet som läggs fram i processen ska ske muntligen. Den ska inte förväxlas med ovannämnda principer, men likt omedelbarhetsprincipen hör detta samman med syftet att domstolen endast ska genomföra bedömningen med grund i det som läggs fram och sker under förhandlingen. Det är som nämnt grundat i att det blir enklare för rätten att bedöma tillförlitligheten i en
vittnesutsaga. Muntligheten anses vidare främja argumentationen i rättegången samt offentligheten beträffande insynen i domstolens verksamhet. Bestämmelsen är inte absolut utan då det underlättar för förståelsen eller i övrigt är fördelaktigt för handläggningen kan skriftliga inlagor inges.92
3.2.3 Kontradiktionsprincipen
En av de viktigaste principerna för uppsatsen är kontradiktionsprincipen. Denna finns inte uttryckligen skriven i rättegångsbalken men kommer till uttryck i andra regler som
exempelvis 36 kap. 17 § 2 st. RB vilken uttrycker att motparten ska få tillfälle att höra vittnet som åberopas av motparten.93 Principen innebär att ingen ska dömas ohörd. Den
processrättsliga gången i en domstol är att två parter, åklagaren och tilltalad, står i ett motsatsförhållande till varandra. De båda framlägger yrkanden, grunder för sin talan,
88 Ekelöf m.fl., 2009, s. 44f.; Nordh, Robert, Bevisrätt A, 2 uppl., Iustus, Uppsala, 2019, s. 33. [cit. Nordh, 2019]. 89 Bring, Tomas, Diesen, Christian och Wilton Wahren, Alexandra, Förhör, 3 uppl., Norstedts Juridik,
Stockholm, 2008, s. 103 f. [cit. Bring m.fl., 2008].
90 Begreppet omfattar även berättelser för parter, målsägande och sakkunnig, se Nordh 2019, s. 32. 91 Nordh, 2019, s. 34ff. Närmare om kontradiktionsprincipen i avsnitt 3.2.3.
92 Bring m.fl., 2008 s. 102.; Prop. 1986/87:89, om ett reformerat tingsrättsförfarande, s. 217f.; Renfors, Cecilia,
Varför muntlighet?, SvJT 100 år (festskrift) s. 326f.
93 Se även 42 kap. 8 § 1 st. 1 men. och 43 kap. 7 § 2 st. 2 men. RB där kontradiktionsprincipen kommer till
bevisning samt argument för den. Parterna får rätt att ta del av den andra partens material och bemöta det anförda. Således har åklagaren och den tilltalade samma rätt att föra sin talan i domstolen för att risken att dömas ohörd ska minimeras.94 Detta har en sammankoppling med
principen om parternas likställdhet inför domstolen, ”equality of arms”.95 Principerna skildras
i artikel 6 EKMR och gränserna mellan dem är flytande. I artikeln stadgas i första punkten bland annat att var och en som är anklagad för brott ska ha rätt till en rättvis och offentlig rättegång. Det innebär att kontradiktionsprincipens utgångspunkt tillgodoses i
Europakonventionen och utgör därmed en mänsklig rättighet.96 Den artikel som är av relevans
beträffande anonyma vittnen är artikel 6.3(d) EKMR. Av artikeln framgår det i huvudsak att den tilltalade har rätt att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom. På så sätt förhindrar regeln att den tilltalade hamnar i en ofördelaktig position gentemot åklagaren.97
För att påminna läsaren om vittnesattester, öppnar 35 kap. 14 § 1 st. 2 p. RB upp för
undantagsfall där skriftliga utsagor från exempelvis förundersökningsprocessen kan läsas upp framför rätten, om förhöret med det aktuella vittnet inte kan hållas vid eller utom
huvudförhandling. Men då en vittnesutsaga föredras vid rättegången där försvararen inte på plats eller tidigare under förundersökningen getts möjligheten att bemöta utsagan genom att ställa frågor kan det föreligga en kränkning av artikel 6.3(d) EKMR. Ett sådant förfarande är definitivt konventionsstridigt om vittnesmålet utgör den avgörande bevisningen. Däremot kan det anses motiverat om domstolen vidtagit tillräckliga åtgärder för att balansera upp den tilltalades underläge.98
3.3 Rättssäkerhet och rättseffektivitet
Detta avsnitt ska diskutera begreppen rättssäkerhet och rättseffektivitet för att sedan kunna analysera hur dessa begrepp kan tillgodoses vid en eventuell anonymitetsreglering i förhållande till gällande lagstiftning. Det finns ingen entydig definition av begreppet
rättssäkerhet. Men i det stora hela innebär det ett skydd för medborgaren mot godtyckliga
ingrepp och beslut från samhället. Kärnan för begreppet återfinns således i förutsägbarhet i vad invånaren kan förvänta sig av samhället. En förutsättning för förutsägbarheten blir kravet på legalitet, att den offentliga makten utövas i enlighet med de stadgade lagarna.99
Den traditionella formella förklaringen till begreppet är därför att medborgarna behandlas lika inför lagen,100 som har en förutsägbar utformning beträffande hur lagen kommer att
94 SOU 2010:14 – Partsinsyn enligt rättegångsbalken, s. 228.; Ekelöf m.fl., 2009, s. 31.; Lindblom, Per Henrik,
Civilprocessens grundprinciper de lege ferenda, SvJT 2000 s. 141.
95 Ekelöf m.fl., 2009 s. 33.; Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis : en kommentar till
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, 5 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2015, s. 260. [cit.
Danelius, 2015].
96 Danelius, 2015, s. 260. 97 Bring m.fl., 2008 s. 46.
98 Heuman, Lars, Innebär Europakonventionen att vittnesattester inte får åberopas i den utsträckning som
rättegångsbalken förutsätter?, JT 1993/94 s. 203.
99 Legalitetsprincipen kommer till uttryck i1 kap. 1 § 3 st. RF. 100 Se 1 kap. 9 § RF, objektivitets- och likhetsprincipen.
tillämpas.101 Vissa författare talar även om ett materiellt synsätt på rättssäkerhet. Det innebär
att det inte räcker med att beslutet är förutsägbart utan det måste även vara etiskt godtagbart. För det materiella rättssäkerhetskravet är därmed innehållet i lagen viktigt, inte bara att det finns en upprättad förutsägbar lagtext. Innehållet får inte innebära kränkande offentlig maktutövning och ska fungera som ett skydd mot integritetskränkningar vilken följer de mänskliga rättigheterna.102 Den materiella aspekten av rättssäkerhet får anses vara närmast till
hands vad gäller frågan om anonyma vittnen. Däremot är förutsägbarhetskravet det centrala vad gäller rättssäkerheten utifrån uppsatsens frågeställningar.
Inom doktrinen beskrivs legaliteten som ett nyckelbegrepp för att förstå rättssäkerheten.103
Men det klargörs att legaliteten inte är synonymt med rättssäkerhet utan endast gynnar
rättssäkerhetsintresset. För att rättssäkerhet ska råda måste tre villkor vara uppfyllda. Reglerna måste vara klara och tydliga, de ska vara lättillgängliga för den som söker svar och det ska gå att lita på innehållet i reglerna, det vill säga att de rättstillämpande organen ska tillämpa reglerna på ett lojalt och korrekt sätt.104 Ett krav på klara och tydliga regler som inte lämnar
utrymme för godtycklighet omfattas av legalitetsprincipen. Däremot tydliggörs det att rättssäkerheten skulle tappa sitt värde om regleringen blir för väl utformad då
tolkningsutrymmet skulle bli alldeles för snävt. Således måste det råda en viss obestämdhet för att kunna ta hänsyn till omständigheter i det enskilda fallet. Det måste finnas utrymme för intressen som till exempel jämlikhet, social rättvisa och ekonomiska aspekter. Rättssäkerhet förklaras därför i doktrin som ett systematiskt skydd för enskildas mänskliga rättigheter genom lag och konventioner gentemot den offentliga makten och kan därför inte betraktas som ett rent juridiskt begrepp.105
Likt rättssäkerhetsbegreppet finns det för rättseffektivitet ingen entydig definition. Men förklaringen som ligger närmast till hands är graden av måluppfyllelse i förhållande till resursanvändningen. Det räcker alltså inte med att arbetet är skyndsamt och ekonomiskt tillfredsställande utan kräver en viss kvalité för att effektiviteten ska upprätthållas. Mål ska därmed bedrivas utan oskäligt dröjsmål och resultera i hög kvalité.106 Rättseffektivitet
omfattar också att det ankommer på staten att upprätthålla lag och ordning genom att på ett effektivt sätt förhindra att brott begås samt att lagföra brott. Det behövs effektiva
arbetsmetoder för att förhindra, avslöja, utreda och lagföra brott, speciellt för att hinna med den tillväxande organiserade brottsligheten. Genom teknikens utveckling har ett större
utrymme för brottslighet öppnats upp till exempel genom att kommunicera på olika forum och under andra identiteter. Därmed har kontrollmöjligheten för rättsväsendet begränsats. Det kan påverka hela samhällsstrukturen och det är därför viktigt att denna typ av brottslighet
101 Zila, Josef, Om rättssäkerhet, SvJT 1990 s. 284ff. [cit. Zila, 1990].
102 Se exempelvis Peczenik, Alexander, Rätten och förnuftet, 2 uppl., Stockholm, 1988, s. 48ff.; Staaf, Annika,
rättssäkerhet och tvångsvård, Lund Studies in Sociology of Law, Lund, 2005.
103 Se exempelvis Frändberg, Åke, Om rättssäkerhet, JT 2000/01 s. 274. [cit. Frändberg, 2000/01]. 104 Ibid., s. 274f.
105 Zila, 2019, s. 295ff.; Lunds domarakademi, Rättssäkerhet i brottmål – ifrågasatt av Justitiekanslern, Lund,
2007, s. 147. [cit. Lunds domarakademi, 2007].
106 Lundh, Petra, Kvalitetssäkrade domstolsavgöranden – några tankar om effektivitet och kvalitet i våra
