Specialistsjuksköterskor med inriktning
psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras
kompetens används i den kliniska vården
En kvalitativ studie
Ann-Kristin Karlsén
Malin Karlsson
Specialistsjuksköterska, Psykiatrisk vård 2021
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av
hur deras kompetens används i den kliniska vården - En kvalitativ studie
Specialist psychiatric-mental health nurses experiences of how their
competence is used in clinical care - A qualitative study
Ann-Kristin Karlsén
Malin Karlsson
Luleå Tekniska Universitet
Institutionen för Hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Abstrakt
Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar i Sverige och pågående pandemi kommer ställa höga
krav på den psykiatriska vården framöver vilket vi anser är oroande då det idag råder brist på specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Kraven är höga på sjuksköterskan i vården och det är svårt att vidareutbilda sig idag. Tidigare forskning visar på svårigheter att definiera specialistsjuksköterskans kompetens samt att de känner frustration av att specialistkompetensen inte tillvaratas i det dagliga arbetet. Syfte: Specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården.
Metod: Deltagare till studien har rekryterats genom sociala medier via webb frågeformulär med
semistrukturerade frågor. Svaren från 43 specialistsjuksköterskor som arbetar kliniskt i vården har analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i två slutkategorier; “Kompetensen tillvaratas om förtroende ges” och “Brist på tid
och utrymme gör det svårt att använda kompetensen”. Slutsats: Organisation, chef och
kollegors stöd framstår som en viktig förutsättning för att få använda sin kompetens som specialistsjuksköterska. Det saknas kunskap om vad som är specialistsjuksköterskans kompetens samt rutiner på många arbetsplatser. Vi har även tagit del av tidigare forskning i området och kan konstatera att det inte skett någon större förändring till de bättre. Vi föreslår vidare forskning i ämnet och tror att en intervjustudie kring specialistkompetensens betydelse för patienten hade gett ett bredare perspektiv i området.
Nyckelord: psykiatrisk omvårdnad, specialistsjuksköterska, personcentrerad vård, roll,
kompetens
1
Innehållsförteckning
Introduktion ... 2
Bakgrund ... 3
Vägen till specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård ... 3
Sjuksköterskans kärnkompetenser och specialistsjuksköterskans kompetensområde ... 4
Rational ... 5 Syfte ... 6 Metod ... 6 Kontext ... 7 Deltagare ... 7 Datainsamling ... 7 Analys ... 8 Etiska överväganden ... 9 Resultat ... 10
Kompetensen tillvaratas om förtroende ges ... 10
Brist på tid och utrymme gör det svårt att använda kompetensen ... 12
Diskussion ... 12 Resultatdiskussion ... 13 Metoddiskussion ... 18 Kliniska implikationer ... 20 Slutsats ... 21 Referenser ... 22 Bilaga 1 ... 28 Bilaga 2 ... 30 Bilaga 3 ... 31 Bilaga 4 ... 32
2
Introduktion
Den psykiska ohälsan ökar i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2018; Försäkringskassan, 2020) och trenden kommer troligtvis vara ihållande med anledning av pågående Covid-19 pandemi (Folkhälsomyndigheten, 2020). Grover et al. (2020) anser att pandemin kommer ställa höga krav på den psykiatriska vården framöver vilket vi anser är oroande då det idag råder brist på specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård (Socialstyrelsen, 2020., s.100). Kraven är höga på sjuksköterskan i vården (Statens offentliga utredningar [SOU], 2018:77., s.96) och det är svårt att vidareutbilda sig idag (Universitetskanslersämbetet [UKÄ], 2014., s.17–18). En vanlig orsak är, enligt företrädare för lärosäten som intervjuats, att
sjuksköterskor inte får tjänstledigt för studier från sina arbetsgivare (UKÄ, 2014., s.36), vilket vi anser är anmärkningsvärt med tanke på att forskning kan påvisa betydelsen av
sjuksköterskans utbildningsnivå för vårdkvaliteten (Aiken et al., 2014).
Tidigare forskning visar på svårigheter att definiera specialistsjuksköterskans kompetens (Goulter Kavanagh & Gardner, 2014; Hercelinskyj, Cruickshank, Brown & Phillips, 2014; Holm & Severinsson, 2010; Hurley, 2009; Fung, Chan & Chien, 2016; Sabella & Fay-Hillier, 2014) vilket även SOU (2018: 77, s.21) beskriver i sin rapport då de lyfter fram att
specialistsjuksköterskans kompetens bör definieras, av vårdgivarna, och synliggöras för en korrekt värdesättning i systemet för arbetsidentifikation. År 2014 reviderades
kompetensbeskrivningen för specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård (Psykiatriska Riksföreningen för Sjuksköterskor [PRF], 2014., s.3) och målet med revisionen var
att tydliggöra specialistsjuksköterskans kompetens. Trots att kompetensbeskrivning finns har vi i genomgång av tidigare forskning fått till oss att specialistsjuksköterskor känner frustration av att inte få använda sin specialistkompetens i det dagliga arbetet (Goulter et al., 2014; Fung et al., 2016; Pazargadi, Moghadam, Khoshknab, Renani & Molazem, 2015; Rungapadiachy, Madill & Gough, 2006). Forskning visar även på att specialistsjuksköterskor inte har tid att ägna sig åt specialiserad psykiatrisk omvårdnad, då dagarna fylls med sedvanliga
sjuksköterskeuppgifter såsom läkemedelshantering, säkerhetsfrågor, överrapportering och dokumentation (Goulter et al, 2014; Pazargadi et al., 2015).
3
Bakgrund
Vägen till specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård
Från början, år 1952, var utbildningen till specialistsjuksköterska en del av grundutbildningen (SOU, 2018., s.259). Senare, enligt 1966 års studieordning, togs specialiseringen bort från grundutbildningen och delades istället upp i “grundutbildning och vidareutbildning”. Genomförd grundutbildning innebar sjuksköterskelegitimation varpå det “efter viss
yrkesverksamhet” var möjligt att genomföra vidareutbildning. Enligt 1982 års studieordning kom “sjuksköterskeutbildningen att ligga inom ramen för hälso- och sjukvårdslinjen”, vilket innebar en” gemensam grundläggande utbildning” samt “en specialisering inom en av sex olika inriktningar”. År 1993 anpassades utbildningen enligt EUs direktiv, vilket innebar endast en inriktning, allmän hälso- och sjukvård, så tidigare specialiseringsutbildningar skulle bli påbyggnadsutbildningar, detta innebar att det inte fanns någon “reglerad
specialistutbildning för sjuksköterskor” med undantag från barnmorskeutbildningen (ibid.). År 2001 infördes specialistsjuksköterskeutbildningen i högskolan (SOU, 2018., s.261), varpå examen inom “akutsjukvård, allmän hälso- och sjukvård, hälso- och sjukvård för barn- och ungdomar, psykiatrisk vård, vård av äldre och distriktssköterska” kunde utfärdas, under förutsättning att personen sedan tidigare erhållit legitimation för yrket sjuksköterska (Patientsäkerhetsförordningen, SFS, 2010:1369).
Dagens specialistutbildning, på avancerad nivå, infördes “i samband med 2007 års
högskolereform” (SOU, 2018., s.261) då vissa justeringar av specialistsjuksköterskeexamen gjordes. Rådande examensstruktur, med tre utbildningsnivåer; grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå, baseras på Bolognadeklarationen, vars mål eftersträvar jämförbara strukturer för högre utbildning inom Europa (SOU, 2018., s.227-228). Dock finns ännu vissa skillnader då Sveriges specialistutbildning på avancerad nivå motsvarar 60 högskolepoäng, i jämförelse med flertalet andra länder där utbildning på avancerad nivå motsvarar 120 högskolepoäng. SOU (2018., s.488) föreslår i sin senaste rapport en förändring av nuvarande
specialistutbildning vilket bland annat innebär en utökning till 120 högskolepoäng. Nuvarande utformning av specialistsjuksköterskeexamen finns inom elva inriktningar vilka alla leder till en “yrkesexamen på avancerad nivå” varav en av dessa elva inriktningar är
“Specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård” (SOU, 2018., s.227-228).
4 sig mot specialistutbildning på avancerad nivå, där ingen yrkeslegitimation utfärdas (SOU, 2018., s.194). Enligt Patientsäkerhetsförordningen (SFS, 2010:1369) får titeln
specialistsjuksköterska användas av den legitimerade sjuksköterska, som vid högskola eller
universitet avlagt specialistsjuksköterskeexamen alternativt fullgjort en äldre
vidareutbildning/direkt specialisering avseende motsvarande specialinriktning/specialområde vilken avses i Högskoleförordningen (SFS,1993:100).
Vi kommer fortsättningsvis skriva specialistsjuksköterska då vi syftar på den specialistutbildade sjuksköterskan med inriktning psykiatrisk vård.
Sjuksköterskans kärnkompetenser och specialistsjuksköterskans kompetensområde
Utöver sjuksköterskans kärnkompetenser; personcentrerad vård, samverkan i team,
evidensbaserad vård, förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, säker vård och informatik
(Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2017) ansvarar en specialistsjuksköterska för flertalet olika kompetensområden; samverkan och ledarskap/forskning, utveckling och utbildning (PRF, 2014).
Aktuell forskning visar på en bredd i specialistsjuksköterskans kompetensområde vilket också verkar bidra till dess komplexitet. Inom den psykiatriska vården möter vårdpersonalen
personer med många olika tillstånd vilket ställer krav på olika färdigheter samt förmåga att kunna förstå och använda dem i den unika situationen (Salberg, Bäckström, Röing & Öster, 2019). Vidare menar Salberg et al. att denna förmåga hänger ihop med vårdpersonalens utbildningsnivå. Den specialistutbildade sjuksköterskans kompetens är av stor betydelse för den psykiatriska vården, då den bland annat tillför ett helhetsperspektiv i hälsofrämjande åtgärder (Jormfeldt et al., 2018: Salberg et al., 2019). Dessutom är kompetensnivån även av stor betydelse för vårdkvaliteten då det finns ett tydligt samband mellan hög kompetens hos sjuksköterskan och lägre dödlighet hos patienterna (Aiken et al., 2014). Enligt
kompetensbeskrivningen (PRF, 2014) är det just personcentrerad vård som anses vara specialistsjuksköterskans största fokus, vilket även återfinns i forskningen (Gabrielsson & Ejneborn-Looi, 2019; Gabrielsson, Tuvesson, Wiklund Gustin & Jormfeldt, 2020; Goulter et al., 2014; LeGrow och Espin, 2017; Pazargadi et al., 2016). Personcentrerad vård är en avancerad specialistkompetens, vilken kräver förmåga att tänka igenom och använda sin kunskap i relation till särskilda situationer och behov (LeGrow och Espin, 2017). Men även
5 personcentrerad vård är ett komplext begrepp som enligt Gabrielsson, Sävenstedt och
Zingmark (2015) behöver definieras i sitt sammanhang. Personcentrerad vård handlar om att tillsammans med patienten utforma omvårdnaden utifrån individuella behov (Ejneborn-Looi, 2015., s.47; Gunasekara, Pentland, Rodgers & Patterson, 2014). Forskning belyser relationen till patienten vilken bland annat ska vara reflekterande (Gabrielsson et al., 2020; Goulet, Larue & Alderson, 2016), respekterande (Gunasekara et al., 2014), terapeutisk (Gabrielsson et al., 2020; Goulter et al., 2015; Hercelinskyj et al. 2014) samt tillitsfull (Ejneborn-Looi, 2015., s.46; Wyder et al., 2015). Specialistsjuksköterskans kompetens innebär en nyckelroll i
förbättrandet av den allmänna hälsan samt välbefinnandet för personer med psykisk ohälsa (Jormfeldt et al., 2018). Genom bland annat förståelse att se personen genom ett
helhetsperspektiv, oavsett psykiatriska tillstånd samt att motivera till förändrad livsstil vilket personer med psykisk ohälsa ofta är oförmögna att göra på egen hand (ibid.). En tillitsfull relation bygger på ärlighet, ömsesidighet, bekräftelse och förmåga att lyssna in och förstå utifrån patientens perspektiv vilket i sin tur underlättar bedömning av abstrakta behov (Ejneborn-Looi, 2015., s.46-47). Forskning belyser patienters önskan om att bland annat bli bemött med respekt, genuint visat intresse för personen och hens livshistoria, empatiskt förhållningssätt, fokus på person och inte symtom, önskan om att behandlas som en hel person inte en diagnos samt fokus på individuella behov med “mänsklig touch” (Gunasekara et al., 2014). Brist på respekt är en av de brister som rapporterats inom psykiatrisk vård (Gabrielsson et al., 2020) vilket kan resultera i att patienter upplever känslan av maktlöshet (Wyder et al., 2015). Även känslor av att bli missförstådd, upplevelse av övergivenhet och kränkning är resultat av en bristande vård (Ejneborn Looi, Engström & Sävenstedt, 2015). Som specialistsjuksköterska gäller det att utveckla kunskap och förståelse och samtidigt bli medveten om vikten av att vara ödmjuk, att göra så lite som möjligt, fast ändå göra de som krävs så att personen känner att hen får den tid och stöd som behövs (Barker & Buchanan-Barker, 2010).
Rational
Socialstyrelsens (2020., s.100) senaste publikation, kring bedömning av tillgång och behov av specialistutbildade sjuksköterskor, tyder på stor brist inom psykiatrisk vård, vilket stämmer överens med våra egna erfarenheter. Samtidigt är det idag svårt för sjuksköterskor att
6 vidareutbilda sig (UKÄ, 2014., s.17–18). Enligt UKÄ (2014., s.36) är en av dessa anledningar att arbetsgivaren inte godkänner tjänstledigt för studier, vilket stämmer väl överens med våra erfarenheter av att arbetsgivare ej rekommenderar vidareutbildning på grund av ekonomiska skäl samt personalbrist.
Vid genomgång av tidigare litteratur till vår studie har vi kommit fram till att det finns specialistsjuksköterskor, i den psykiatriska vården, som inte hade tydligt skilda
kompetensområden jämfört med den grundutbildade sjuksköterskan (Goulter et al., 2014; Fung et al., 2016; Pazargadi et al., 2015; Rungapadiachy et al., 2006). Våra erfarenheter säger oss att specialistsjuksköterskans kompetens inte tas tillvara inom den psykiatriska vården, vilket även beskrivs av SOU (2018:77), samt att specialistsjuksköterskor upplever att de inte får påverka omvårdnaden tillräckligt mycket, vilket resulterar i att specialistsjuksköterskor lämnar yrket. Vi har därför förhoppningar att genom denna studie kunna ta reda på hur specialistsjuksköterskans kompetens används kliniskt i olika delar av landet, inom vårdens olika arbetsområden. Vi hoppas även att resultatet ska generera ny förståelse för
specialistsjuksköterskans kompetensområde samt att det i sin tur ska resultera i en bättre vård för patienter och närstående.
Syfte
Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården.
Metod
Studien är gjord utefter kvalitativ design med öppna strukturerade frågor i webbformulär (Danielsson, 2017). Då studiens syfte var att beskriva specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter valdes kvalitativ metod för att ta reda på hur
specialistsjuksköterskor upplever och tolkar situationer och händelser (Henricson & Billhult, 2017).
7
Kontext
Deltagare till studien har rekryterats från hela Sverige genom den offentliga Facebook gruppen Psykiatrisjuksköterska och stolt! De flesta specialistsjuksköterskor som deltog i studien arbetar inom psykiatrisk öppen och slutenvård, akutpsykiatri, rättspsykiatri samt hälsocentral. Inom denna kontext är patienterna 18 år och äldre och med olika diagnoser och behov. Vårdformen är vårdens olika kliniska områden, inom vilka specialistsjuksköterskan är verksam, och där möter personer med psykisk ohälsa.
Deltagare
Till examensarbetet har deltagare rekryterats över internet, genom sociala medier, via en offentlig grupp. Därav erhölls deltagare från hela Sverige varpå de som dessutom uppfyllde studiens urvalskriterier erbjöds att svara på semistrukturerade frågor (bilaga 1) via ett webb frågeformulär (bilaga 2). Urvalskriterier för studien var specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vård och som idag arbetar kliniskt inom vårdens olika arbetsområden med patienter som är 18 år och äldre. Studien baseras på svaren från 43 deltagare, 38 kvinnor och 5 män i åldrarna 28-64 år vars medelålder var 44 år. Examensår var mellan åren 1978-2020 och medelvärdet för examensår var år 2012. Deltagarnas olika arbetsområden summerades till 38 stycken inom psykiatrisk vård samt 5 inom somatisk vård. Då deltagarna behövde ha den specifika erfarenheten som efterfrågades valdes ett ändamålsenligt urval, vilket enligt Danielsson (2017) innebär att deltagare handplockas baserat på deras relevans för studien och baserat på deras kunskap eller erfarenhet inom området. Genom informationsbrev (bilaga 3) vilket förklarar studiens syfte tillfrågades
administratören vid vald offentlig grupp om godkännande, att både rekrytera deltagare (bilaga 4) samt publicera länk till färdigt examensarbete, före datainsamling påbörjades.
Datainsamling
När syftet var klart, gjorde vi ett webb frågeformulär (bilaga 2) med öppna strukturerade frågor (Danielsson, 2017) vilka formulerades utifrån studiens syfte. Frågorna justerades efter att vi själva testat att besvara dem. Slutligen kom vi fram till 5 inledande frågor samt 4
8 huvudfrågor, våra deltagare har fått hantera frågorna självständigt och besvarat dem skriftligt. Vi har använt oss av Google Drive för att nå ut till våra deltagare i den offentliga gruppen. Tiden för att besvara webb frågeformuläret beräknade vi till 5–15 minuter. Vår förhoppning var att få in minst 40 och max 100 deltagare för att kunna genomföra studien. Webb
frågeformuläret var tillgängligt under en vecka och då den stängdes ned återfanns 45 inlämnade svar. Dock exkluderades 2 inlämnade svar då de ej uppfyllde urvalskriterierna, vilka var att arbeta kliniskt respektive att patienterna var 18 år och äldre.
Analys
Insamlad data har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004) och med induktiv ansats (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017). Analysen har utgått från webb frågeformulärens svarstext varpå likheter och skillnader har eftersökts för att sedan beskrivas, uppdelade i olika kategorier (Graneheim & Lundman, 2004).
Analysen inleddes med att alla svar skrevs ut i pappersform och lästes enskilt, upprepade gånger för att lättare få känslan av helhet (Graneheim & Lundman, 2004), sedan diskuterades innehållet gemensamt. Därefter kopieras all svarstext in i tabellform, via Google Dokument så författarna gemensamt kunde redigera data, då avståndet inte tillät fysiska möten. Varje deltagares hela svarstext kodades med en siffra (1-43) och varje fråga från webb
frågeformuläret kodades med en bokstav (A-D). Vidare delades all svarstext in i totalt 235 meningsenheter, vilka även de kodades för att kunna härledas tillbaka till ursprungskällan. De meningsenheter som svarade mot studiens syfte kondenserades utan att förlora dess innebörd. Därefter kodades de 227 kondenserade meningsenheterna vilket resulterade i 35 koder. Enligt Graneheim och Lundman (2004) är analysprocessen inte linjär, utan innebär att texten
bearbetas fram och tillbaka mellan hela textens olika delar, vilket stämmer väl överens med vår analysprocess då kondensering av meningsenheter samt kodning fick göras om relaterat till ett otillfredsställande första resultat. Den andra kondenseringen innebar en omskrivning till 145 att-satser för att enklare kunna tolka likheter och skillnader i insamlad data i enlighet med induktiv ansats (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017). Att-satser med övergripande innehåll grupperades genom färgkodning till 9 olika kategorier vilka sedan grupperades utefter liknande innehåll. Några att-satser delades ytterligare under analysens gång varpå
9 antalet slutligen landade på 167 styck. Analysen utgick från en manifest ansats vilket enligt Graneheim & Lundman (2004) innebär att utgå från det som texten faktiskt säger, det uppenbara. Vi gjorde även försök att tolka textens latenta innehåll, då vi tyckte oss ana ett tema. Dock beslutade vi oss för att inte spinna vidare på detta tema då vi insåg att vår förförståelse tagit för stor plats och backade därför tillbaka till den manifesta ansatsen och utgick från den. Till sist, efter flertalet omgrupperingar, resulterade analysen i 2 slutgiltiga kategorier.
Etiska överväganden
I studien har vi utgått från de tre forskningsetiska principer som finns beskrivna i Belmontrapporten från 1978 och dessa är:
Skyldighet att göra gott och inte skada, studien ska ge oss pålitliga svar och vi ska minimera obehag och risk för dem som deltar. För att uppfylla den här principen har vi gjort en
avvägning mellan risk och nytta. Man balanserar risker mot nytta, deltagarnas konfidentialitet har skyddats, genomförandet har noggrant bevakas om det finns mer än minimal risk att skada deltagarna. Rättvis behandling, Rättvisa gäller valet av deltagare. Vi har inte valt deltagare i sårbara och underprivilegierade grupper då det inte var deras villkor vi ville studera. Rättvisa innebär också att alla har rätt att delta i forskning om de har intresse av det, i vårt fall både kvinnor och män. Respekt för individen. Vi har respekterat alla människors rätt att styra över sitt eget liv och personens rätt till självbestämmande (Kjellström, 2017).
I den offentliga gruppen har deltagarna fått en kort presentation om oss samt varför vi vill göra vår studie (bilaga 4). När de valde att delta fick de information gällande förfrågan om deltagande i vår studie (bilaga 1) samt ta del av webb frågeformulär (bilaga 2).
Deltagarna har haft möjlighet att kontakta oss innan de besvarade webb frågeformuläret samt under tiden studien pågick om frågor skulle uppstå. När deltagarna valde att delta i studien besvarar de webb frågeformuläret och sänder den åter till oss. Vi garanterade att webb frågeformuläret skulle hållas konfidentiellt och det innebär att data vi samlar in, inte kan återföras till enskild person. Vi informerade skriftligt att deltagandet i studien är valfritt. Vi informerade även att studien kommer att publiceras på LTU:s databas www.diva-portal.org då den är färdig och att allt material som använts för att göra denna studie makuleras. Då vi valde
10 att göra ett webb frågeformulär betraktades ifyllandet och tillbakaskickandet som ett bevis på att deltagaren samtycke till deltagandet. Vår studie är en empirisk studie ur personalperspektiv och ska inte publiceras som vetenskaplig artikel, den krävde ingen etikansökan utan
granskades av en annan lärare i kursen (Kjellström, 2017).
Resultat
Resultatet beskriver specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården och det resulterade i följande
slutkategorier:
Kompetensen tillvaratas om förtroende ges
Brist på tid och utrymme gör det svårt att använda kompetensen
Kompetensen tillvaratas om förtroende ges
Specialistsjuksköterskorna tyckte att kompetensen måste synliggöras för att den ska uppmärksammas på arbetsplatserna. En deltagare skriver:” vi som specialister måste bli
bättre på att stå upp för vår kunskap” (18D) och en annan deltagare skriver: ”Att jag själv ser min kompetens som viktig och värd något, att jag själv bidrar till att synliggöra den. Att vi tillsammans tycker att vi är viktiga och behövs.” (23B)
Specialistsjuksköterskorna fick genom utbildningen fler verktyg, vilket ökade tilltron till den egna förmågan och de kände sig tryggare i sin yrkesroll. Det gjorde det lättare att i arbetet kunna ge stöd åt, samt bemöta patienter och närstående på ett bättre sätt.
”Mina fördjupade kunskaper om personers subjektiva upplevelser hjälper mig att bättre förstå och därigenom bemöta de personer som vi vårdar. ” (23A)
”Man blir tryggare i sina bedömningar då man fått mer kunskap” (37B)
För att på bästa sätt använda specialistkompetens ansåg flertalet att det var viktigt att
11
“Mina kollegor på vårdcentralen uppskattar min kompetens och jag är efterfrågad” (35A)
Det upplevdes även viktigt att få organisationens förtroende och stöd som en avgörande del i användandet av specialistkompetensen, vilket var en brist på en del arbetsplatser. Många upplevde även brist på stöd från kollegor, att inte bli lyssnad på, missunnsamhet samt att arbetsuppgifter många gånger nedvärderades.
“Att chefer och annan personal inte vet vad vi besitter för kompetens. Det gör att man inte får använda den fullt ut” (6C)
“Jag är ofta besviken på min offentliga arbetsgivare som inte värderar vår
kompetens på rätt sätt, att vi inte utnyttjas fullt ut. Konstigt att man får jobba som ssk på psyk utan spec utb. Det hade definitivt höjt vårt värde” (9D)
Något som saknades på många arbetsplatser var rutiner och som efterfrågades av
specialistsjuksköterskorna, en av deltagarna skrev: “Det borde finnas en tydlig beskrivning
om hur arbetsuppgifterna ändras när man erhåller en specialistutbildning” (27D) och en
annan deltagare skrev: “Rutiner/riktlinjer för hur specialistkompetens ska användas i
verksamheten hade underlättat. I nuläget verkar folk inte se skillnad på vubad eller ovubad.”
(4D) vilket ledde till att arbetsuppgifterna varierade bland deltagarna. Däremot beskrev en del av deltagarna att de fick andra ansvarsområden som uppföljning efter suicid samt andra uppföljningar, informera, sprida kunskap och stötta kollegor, få stötta nya kollegor i vardagen, skicka remiss till öppenvården vid utskrivning och andra remisser. De upplevde även att arbetet var mer självständigt och att de hade större frihet samt att det gick lättare att arbeta i team.
”Idag har/är jag mycket tacksam över att få ha mitt ‘eget’ kompetensområde på arbetsplatsen, där jag har kollegornas stöd och förtroende, undervisa samt finnas tillhands för kollegor som vill diskutera patientärenden inom ramen för mitt område”. (32D)
”Enda spec.ssk inom psykiatri på mottagningen och har arbetsuppgifter som endast
får utföras av mig utifrån min specialistutbildning. Mkt bedömningar, arbete med svårare fall och mer komplexa familjer/familjesituationer. Många läkare/överläkare samt andra kollegor som använder mig och min kompetens då de behöver råd. Också
12
utsedd som del i remissteam samt teamsamordnare utifrån min kompetens.” (13A)
Brist på tid och utrymme gör det svårt att använda kompetensen
Specialistsjuksköterskorna upplevde att tidsbrist, personalbrist, att chefen inte var sjuksköterska, chefen inte gav utrymme och tid, produktionskrav samt sparkrav i
organisationen många gånger var orsaken till att specialistkompetensen inte kunde användas. De framkom också att arbetsmiljön med hög arbetsbelastning med bland annat för många patienter och mycket administrativt arbete också var orsaker som försvårade användandet.
“Som spec. Ssk finns det ingen arbetsro för att utföra återhämtningsinriktade
åtgärder. Jag kan till exempel i nuläget inte ge personcentrerad vård.( .... ) För övrigt har jag sällan arbetsro för vara genuint närvarande med patienten.” (8A)
Det framkom att det medicinska perspektivet är allt för allenarådande och det fanns även svårigheter i hierarkin mellan olika yrkesgrupper, vilket gjorde att specialistsjuksköterskans specialistkompetens fick allt mindre utrymme."’Tyckiatrin’, så här har vi alltid gjort,
uppfattning om att man kan följa sunt förnuft och att forskningen inte är att lita på eftersom den ändras.” (4C). Några tyckte att det inte fick utrymme att använda sin kompetens för att
det fanns för få specialistsjuksköterskor på deras arbetsplatser, de kände sig ensamma i sin yrkesroll.
“Det behövs fler psykiatrisjuksköterskor i primärvård. Vår breda kunskap och ofta erfarenhet från psykiatrisk vård är en viktig pusselbit i primärvården som gagnar patienter med psykisk sjukdom och psykisk ohälsa som söker i primärvården. Trycket med dessa patienter är högt.” (35D)
“Ensam i min yrkesroll på enheten.” (20C)
Diskussion
Denna studies syfte var att beskriva specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården. Analysprocessen
13 resulterade i två slutkategorier: Kompetensen tillvaratas om förtroende ges och Brist på tid
och utrymme gör det svårt att använda kompetensen.
Resultatdiskussion
Vårt resultat beskriver att specialistsjuksköterskor är i behov av förtroende, stöd och
utrymme, från både organisation och kollegor för att kunna använda sin kompetens till fullo. Dessutom krävs självkänsla, en tilltro till den egna förmågan för att lyckas omsätta sin kompetens till allas fördel, och då främst patientens.
I slutkategorin “Kompetensen tillvaratas om förtroende ges” framkom det både positiva och negativa erfarenheter kring hur specialistsjuksköterskans kompetens används i den kliniska vården. Resultatet visar på vikten av att få organisationens stöd och förtroende för att kunna använda sin kompetens. Flertalet specialistsjuksköterskor upplevde att deras kompetens inte tas tillvara på ett tillfredsställande sätt vilket även tidigare forskning påvisat (Goulter et al., 2014; Fung et al., 2016; Pazargadi et a.l, 2015; Rungapadiachy et al., 2006). I de fall
kompetensen togs tillvara på ett bra sätt var det oftast på grund av att de fått förtroende, stöd och utrymme från både organisation och kollegor att kunna använda sin kompetens, bland annat genom utökade ansvarsområden. Enligt kompetensbeskrivningen (PRF, 2014) besitter specialistsjuksköterskan stor kompetens kring personcentrerad vård, vilket enligt LeGrow och Espin (2017) är en avancerad specialistkompetens, som kräver ökad förmåga i att använda sin kunskap i unika situationer. Resultatet visar att specialistsjuksköterskans utökade
ansvarsområde bland annat bestod av bedömningar, uppföljningar samt mer komplexa fall vilket stämmer väl överens med tidigare forskning kring personcentrerad vård som
Gunasekara et al. (2014) menar handlar om att utforma omvårdnaden utifrån individuella behov tillsammans med patienten.
Vårt resultat visar att specialistutbildningen givit fler användbara verktyg, vilket i sin tur ökat känslan av tilltro till den egna förmågan och enligt Ennis, Happell och Reid-Searl (2015) är just en stärkt självkänsla av stor vikt för specialistsjuksköterskans utveckling. En del
specialistsjuksköterskor upplever att deras specialistkompetens har gynnat dem i bemötandet av patienter och närstående vilket kan stärkas av tidigare forskning (Gabrielsson et al., 2020; Goulet et al., 2016; Goulter et al., 2015; Gunasekara et al., 2014; Hercelinskyj et al. 2014) som lyfter upp viktiga aspekter kring specialistsjuksköterskans kompetenser, vilka påverkar i
14 mötet med patienten. Ejneborn-Looi, Sävenstedt och Engström (2016) menar att tillit är en förutsättning för relationsskapande och som några specialistsjuksköterskor lyfter upp i vårt resultat har utbildningen till specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård gett dem fler verktyg, vilka i sin tur leder till större trygghet i bemötandet av patienter och närstående. Vidare menar Ejneborn-Looi et al. (2016) att sjuksköterskans interaktion med patienten är den psykiatriska vårdens hörnsten men betonar komplexiteten i den psykiatriska miljön vilket vi anser stärker motivet till specialistutbildning och dess möjligheter till användbara verktyg vilket vårt resultat lyft fram. Att se patienten som en helhet underlättar
specialistsjuksköterskans bedömningar av patienters vårdbehov (Gunasekara et al., 2014; Jormfeldt et al., 2018; Wyder et al., 2015). Med anledning av att tidigare forskning belyser patienters negativa upplevelser av den psykiatriska vården (Ejneborn-Looi et al., 2015; Gabrielsson et al., 2020; Wyder et al., 2015) och att specialistsjuksköterskan ansvarar för att ta “största hänsyn till den individuella patientens önskemål” (PRF, 2014., s.10), anser vi att vårt resultat visar på vikten av ökad utbildningsnivå inom den psykiatriska vården vilket både Jormfeldt et al. (2018) och Salberg et al. (2019) lyfter upp är betydelsefullt i mötet med patienten.
Flera av deltagarna lyfte upp att de arbetar på exakt samma sätt som före sin
specialistutbildning, att det saknas rutiner för hur specialistkompetensen ska användas och att de efterfrågade en tydligare arbetsbeskrivning efter genomförd specialistutbildning. Detta anser vi kan likställas med tidigare forskning som uppmärksammat specialistsjuksköterskors frustration över att inte få använda sin kompetens i det dagliga arbetet (Goulter et al., 2014; Fung et al., 2016; Pazargadi, Moghadam, Khoshknab, Renani & Molazem, 2015;
Rungapadiachy, Madill & Gough, 2006). I ett citat från resultatet ifrågasätter en
specialistsjuksköterska anställning av grundutbildad sjuksköterska inom specialistpsykiatrin vilket vi också anser kan vara värt att lyfta upp. Resultatet får oss att fundera på om det kanske är så att det inte är de specialistutbildade sjuksköterskorna som ska erhålla ändrade arbetsuppgifter, efter specialistutbildning, utan att det kanske borde vara den grundutbildade sjuksköterskan som ska erhålla begränsade arbetsuppgifter vid anställning inom psykiatrin, som faktiskt är en specialistverksamhet. Att grundproblematiken går att finna i att det anställs grundutbildade sjuksköterskor till att bedriva specialistpsykiatri? Funderingen stärks av våra egna erfarenheter från då vi själva började arbeta som grundutbildad sjuksköterska, inom psykiatrin utan specialistutbildning.
15 Resultatet visar även att specialistsjuksköterskans självkänsla är av största vikt för hur
kompetensen används. Några specialistsjuksköterskor lyfte upp att det var viktigt att man själv ansåg att kompetensen var viktig samt att de då kände sig tryggare i sitt yrkesutövande. Vårt resultat visar att specialistutbildning leder till ökad kompetens, men även till en ökad trygghet i specialistsjuksköterskans yrkesutövning vilket vi anser är viktigt att poängtera då det idag är svårt för sjuksköterskor att vidareutbilda sig (UKÄ, 2014., s.17–18) samtidigt som det råder brist på specialistsjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2020., s.100) vilket vi menar är en ond cirkel som måste brytas.
Flertalet specialistsjuksköterskor beskriver att kollegor och andra professioner inte alls förstår vad de har till uppgift, vilket försvårar samarbetet, och vi tänker att detta förhållande är något som hänger ihop med att specialistsjuksköterskans kompetens och yrkesroll är svår att
definiera (Goulter et al., 2014; Hercelinskyj et al., 2014; Holm & Severinsson, 2010; Hurley, 2009; Fung et al., 2016; Sabella & Fay-Hillier, 2014). Enligt Tuvesson, Eklund och Wann-Hansson (2011) är det viktigt att tydliggöra specialistsjuksköterskans roll för att förhindra stress i personalgruppen. En del specialistsjuksköterskor ansåg att specialistkompetensen är i behov av att synliggöras för att den ska kunna uppmärksammas på arbetsplatsen vilket även Harrison, Hauck och Ashby (2017) lyfter upp i sin artikel då de anser att synliggörandet av specialistsjuksköterskans roll är en avgörande faktor för att bibehålla specialistsjuksköterskor inom yrket. Holmberg, Caro och Sobis (2018) delar åsikt med Harrison et al. (2017) och i likhet med SOU (2018: 77, s.21) anser även vi att det är av största vikt att synliggöra specialistsjuksköterskans roll för att öka förståelsen för dess innebörd. Även Hurley (2009) poängterar vikten av att specialistsjuksköterskan framhäver sin specifika kompetens för större möjlighet att kunna påverka och synliggöra dess positiva effekter. Något som flera
specialistsjuksköterskor poängterade var att deras kompetens inte är efterfrågad, vilket vi funderar på om även detta är något som hänger ihop med att kompetensen är så svårdefinierad (Goulter Kavanagh & Gardner, 2014; Hercelinskyj, Cruickshank, Brown & Phillips, 2014; Holm & Severinsson, 2010; Hurley, 2009; Fung, Chan & Chien, 2016; Sabella & Fay-Hillier, 2014). Som vi tidigare nämnt så säger även våra egna erfarenheter oss att
specialistsjuksköterskans kompetens inte tas tillvara inom den psykiatriska vården, vilket även SOU (2018:77) lyft upp. Vi funderar på om det kan vara så enkelt att
specialistsjuksköterskans kompetens inte tas tillvara på, på grund av att så få vet vad
specialistsjuksköterskans kompetens innebär, och om så är fallet så blir det ju väldigt svårt att ta tillvara på den. En aspekt vi anser är viktig att lyfta upp i detta sammanhang är att vi anser
16 att man som specialistsjuksköterska även har ett eget ansvar i användandet av sin kompetens och att det kan bli en risk om man tror att det bara är upp till organisationen att ta tillvara på specialistsjuksköterskans kompetens. Precis som Gabrielsson, Sävenstedt och Olsson (2016) poängterar så har sjuksköterskan ett personligt ansvar för sina handlingar och för patienten som person samt att detta ansvarstagande gynnas av en stödjande organisation. Även vi vill poängtera att vi anser att det är av största vikt att få stöd av organisation för tillvaratagandet av kompetensen, även om vi anser att de inte sitter på hela ansvaret.
Vi anser att vårt resultat visar på att en stor anledning till att specialistkompetensen tas till vara på, genom exempelvis ökat ansvar och större frihet är mycket beroende på att
specialistsjuksköterskan getts mer utrymme genom förtroende från chefer och ledning samt stöd från kollegor. Bianchi et al. (2018) lyfter upp vikten av ett kliniskt samarbete mellan chef och sjuksköterskor samt att uppmuntran till empowerment är viktiga element för att skapa en stärkande och utvecklande miljö. Ennis et al. (2015) poängterar att kliniskt ledarskap är en viktig del av specialistsjuksköterskans profession samt att detta bör utvecklas för att möjliggöra evidensbaserad vård, förbättrat resultat för patienter samt att det underlättar i anställning och bibehållandet av sjuksköterskor.
I slutkategorin “Brist på tid och utrymme gör det svårt att använda kompetensen” framkom att arbetsmiljön sätter käppar i hjulen för möjligheten att arbeta återhämtningsinriktat samt personcentrerat, vilket är en av specialistsjuksköterskans kärnkompetenser (PRF, 2014). Bland annat uppgav flera specialistsjuksköterskor att deras arbetsuppgifter består av för mycket administrativa arbetsuppgifter. Ibland tas mer hänsyn till organisationens behov snarare än patienternas trots att specialistsjuksköterskor kämpar hårt för att bedriva vård enligt sina professionella värderingar och övertygelser (Gabrielsson et al., 2020) och vårt resultat visar flertalet aspekter som pekar på att organisationen både kan hjälpa och stjälpa
specialistsjuksköterskors möjligheter till att bedriva kvalitetsvård. Att arbetsmiljön påverkar vårdkvaliteten överensstämmer väl med resultatet i en studie av Swiger et al. (2017) och Bianchi et al. (2018) som lyfter upp arbetsklimatet som en av de viktigaste avgörande
faktorerna för hur omvårdnadsarbetet genomförs och vad som grundas i det. Något som även lyfts upp som avgörande för att användandet av specialistkompetensen var att chefen ger utrymme och tid. Tidsbrist var ett annat viktigt resultat som framkom, vilket även tidigare forskning påvisat (Goulter et al, 2014; Pazargadi et al., 2015). En del specialistsjuksköterskor uppgav tidsbrist, relaterat till personalbrist och hög arbetsbelastning, som hinder för
17 användandet av sin specialistkompetens vilket kan styrkas av Gabrielsson et al. (2016) resultat som menar att en organisation som ger resurser och utrymme för tid möjliggör för
sjuksköterskan att ta personligt ansvar. Även Glantz, Örmon och Sandström (2019)
problematiserar tidsbristens negativa påföljder då de menar att specialistsjuksköterskor saknar nödvändig tid för möjligheten att bygga teurapeutiska relationer med patienten. Vårt resultat beskriver att hur specialistsjuksköterskor saknar arbetsro för att vara närvarande med
patienten vilket vi anser är alarmerande då vi anser att det är i mötet med patienten som specialistsjuksköterskans kompetens nyttjas som bäst. Resultatet visar även att vissa specialistsjuksköterskor upplevde att de hade för många patienter. Därav vill vi poängtera vikten av att hög arbetsbelastning hotar både patientsäkerheten samt chansen att rekrytera och bibehålla personal vilket även stärks av Karlsson, Gunningberg, Bäckström och Pöder (2019). Några specialistsjuksköterskor upplevde att det fanns behov av fler specialistsjuksköterskor, då det försvårar att stå ensam i sin yrkesroll. Enligt Ejneborn-Looi, Gabrielsson, Sävenstedt och Zingmark (2014) kan personalbrist resultera i en negativ påverkan på kvaliteten i
bedömningar. Tillit anses vara avgörande för relations skapandet och relationen är avgörande för behovsbedömningen (Ejneborn-Looi, 2015., s.46-47). Således anser vi att det är väldigt problematiskt eftersom det krävs just tid för att bygga tillitsfulla relationer och främjandet av en positiv återhämtningsprocess (Ejneborn-Looi, 2015., s.46-47; Wyder et al., 2015). Enligt kompetensbeskrivningen (PRF, 2014., s.12) har specialistsjuksköterskan “en viktig roll i att värna om och bevaka omvårdnadsaspekter som svårligen kan definieras, mätas eller
utvärderas”. Både LeGrow och Espin (2017) och Sahlberg et al. (2020) poängterar vikten av ökad förmåga i att använda sin kunskap i unika situationer samt att detta går att kopplas samman med utbildningsnivån vilket vi anser stärker vårt resultat kring behovet av fler specialistutbildade sjuksköterskor och på så vis motverka den psykiatriska vårdens brister i bland annat bristande respekt, delaktighet och meningsfulla relationer (Gabrielsson et al., 2020).
Några specialistsjuksköterskor ansåg att hierarkin mellan yrkeskategorier försvårar samarbete. Enligt Salberg et al. (2019) är teamarbete nyckeln till att hjälpa patienter förstå och att hantera sin sjukdom, varför vi anser att det är av största vikt att samarbete mellan yrkeskategorier är välfungerande. Något som också framkom var att några specialistsjuksköterskor upplevde att i de fall det medicinska perspektivet är allt för allenarådande försvåras samarbete mellan
yrkeskategorier. Enligt Gabrielsson et al. (2020) är ett dominerande medicinskt paradigm en utmaning för specialistsjuksköterskor. Vidare lyfter Gabrielsson et al. även upp problematiken
18 kring ifrågasättandet av specialistsjuksköterskors professionella expertis vilket vi anser,
återigen, hänger ihop med det faktum att det inte finns någon tydlig definition på specialistsjuksköterskans kompetens och roll (Goulter Kavanagh & Gardner, 2014; Hercelinskyj, Cruickshank, Brown & Phillips, 2014; Holm & Severinsson, 2010; Hurley, 2009; Fung, Chan & Chien, 2016; Sabella & Fay-Hillier, 2014) vilket även vårt resultat tydligt påvisat.
Metoddiskussion
Då vårt syfte med denna studie var att ta reda på specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården valde vi att analysera med hjälp av kvalitativ forskningsmetod (Henricson & Billhult, 2017). Vi valde att vända oss till den offentliga gruppen ”Psykiatrisjuksköterska och stolt!” då vi anser att gruppens
medlemmar besitter de urvalskriterier vi satt upp för vår studie. Det kan diskuteras huruvida tillförlitligt resultatet blir då vi endast vänt oss till en offentliga grupp men vi anser att den geografiska spridningen på gruppens medlemmar är tillräcklig för att säkerställa studiens trovärdighet. Urvalskriterier för studien var specialistsjuksköterskor med inriktning
psykiatrisk vård och som idag arbetar kliniskt inom vårdens olika arbetsområden. Vi valde här att inkludera specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vård som även arbetade inom andra kliniska områden än just psykiatrin vilket vi anser är en styrka i studien baserat på att den tillför studien en bredd i antalet olika erfarenheter (Henricson & Billhult, 2017). Att vi valde att endast inkludera kliniskt verksamma sjuksköterskor kan ses som en svaghet i studien, men valet grundades på att det i slutändan faktiskt är just de kliniskt verksamma specialistsjuksköterskornas erfarenheter vi anser är av största intresse. Vi gjorde ett webb frågeformulär med öppna strukturerade frågor (Danielsson, 2017) vilka formulerades utifrån studiens syfte och justerades efter att vi själva testat att besvara dem. Slutligen kom vi fram till fem inledande frågor, vilka gav oss information om deltagarna, samt fyra
huvudfrågor. Under analysprocessen funderade vi på om vi eventuellt formulerat våra frågor fel, då vi upplevde att deltagarnas svar överlag var väldigt fåordiga vilket är något som kan diskuteras.
Webb frågeformuläret var tillgängligt i en vecka på den offentliga sidan, vilket var tillräckligt för att uppfylla vårt mål på minst 40 deltagare. Vår deltagargräns, minst 40 styck och max 100
19 styck kan diskuteras och även det faktum att webb frågeformuläret endast var tillgängligt under en vecka. Dock anser vi att vårt deltagarantal, på slutligen 43 styck, är tillräckligt för att studiens resultat ska vara trovärdigt (Henricson & Billhult, 2017). Deltagarna i studien var mellan 28–64 år och hade examensår allt mellan 1978–2020 som specialistsjuksköterska vilket vi anser ger styrka åt vår studie eftersom Graneheim och Lundman (2004) menar att trovärdigheten ökar när det finns variation bland deltagarna gällande ålder och kön. Det faktum att deltagarnas könsfördelning är väldigt skev kan diskuteras men vi anser ändå inte att det borde göra någon större skillnad för studiens trovärdighet. Analysen utgick från de tre forskningsetiska principer som finns i Belmontrapporten från 1978, vilket innebar att
deltagandet var frivilligt, personerna har avidentifieras och alla svar har hanterats och analyserats på samma sätt (Kjellström, 2017).
Analysprocessen fortsatte med att vi läste igenom svaren upprepade gånger var för sig och sedan diskuterade vi dem. Trots bra planering upptäckte vi att frågorna inte var riktigt rätt formulerade då många svarat mycket kort på en del frågor. Det finns alltid en risk att feltolka svaren genom vår egen förförståelse, vilket i sin tur kan leda till att resultatet påverkas (Graneheim & Lundman, 2004). Något som kan diskuteras är risken för feltolkning relaterat till korta meningsenheter, vilket Graneheim och Lundman även menar kan leda till
fragmentering av textens innebörd. Stor del av vår analystext bestod av endast enstaka ord, varpå meningsenheterna omöjligen kan bli längre. Det som vi anser talar till vår fördel är att analystexten kunnat förstås utifrån vilken fråga i webbformuläret texten tagits ifrån vilket vi anser minimerar risken för feltolkning från vår sida. I resultatet finns några av deltagarnas egna citat, det tror vi kan leda till att öka studiens trovärdighet. Vi fortsatte med att göra en tabell i ett gemensamt dokument där vi tillsammans kunde arbeta. Varje deltagares svar sattes in och kodades med siffror, därefter delade vi in dem i kondenserade meningsenheter vilka även de kodades för att lättare hitta tillbaka till deltagarnas ursprungliga svar. Analysens svåraste del anser vi var att få till kategorirubriker, men efter att ha fått goda råd under handledningen kunde vi göra om en del för att underlätta arbetet. Vi ändrade och gjorde om meningsenheter och koder till att-satser, för att sedan fortsätta arbetet med att färgkoda kategorierna och dess innehåll. Kategoriernas rubriker har ändrats några gånger tills vi slutligen kom fram till bra rubriker, som talade om vad varje rubrik skulle innehålla. Enligt Graneheim och Lundman (2004) är det en utmaning att vid kategorisering särskilja dess innehåll, så att inga fynd passar in under flera kategorier, varpå vi varit extra noga för att säkerställa att så inte är fallet i presentationen i vårt resultat. Vi tror även att den kritiska
20 reflektion vi fört kring analysprocessens flertal kategoriseringar har bidragit till hanteringen av vår förförståelse (ibid.).
Eftersom vårt resultat utgår ifrån specialistsjuksköterskor i hela landet som arbetar kliniskt inom vårdens olika arbetsområden tror vi att vårt resultat har goda chanser till överförbarhet och att resultatet kan vara användbart för olika verksamheter då vår förhoppning är att kunskaperna i framtiden tillvaratas på ett effektivare sätt.
Kliniska implikationer
Studiens resultat visar att det i den kliniska vården finns en otydlighet kring
specialistsjuksköterskans kompetens vilket påverkar hur specialistkompetensen används. Eftersom det i vården finns svårigheter med att framhäva specialistsjuksköterskans
arbetsuppgifter, har vi via denna studie fått till oss att tydligare arbetsbeskrivning behövs, där kollegor, chefer samt organisationer kan använda specialistsjuksköterskor kunskap på
effektivare sätt. Genom att studera ämnet ger de oss som jobbar i vården möjlighet till eftertanke och reflektion som kan bidra till att öka medvetenheten inom bland annat detta område. I det patientnära arbetet behöver specialistsjuksköterskan ha en helhetssyn på patienten, inte bara på sjukdomsbilden, för att kunna hjälpa och stärka patienter med olika vårdbehov i olika miljöer. För att kunna uppnå det krävs en vårdande relation i mötet med patienten och varje patientberättelse är viktiga delar för att specialistsjuksköterskan med sin kompetens kan medverka till att hjälpa patienten att uppnå god hälsa och välbefinnande utifrån patientens individuella behov. Specialistsjuksköterskan behöver få möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och kunskaperna behöver bättre tas tillvara, inte bara för
specialistsjuksköterskornas egen del utan även för verksamheternas. Dessutom ställer vi oss frågan varför arbetsgivare runt om i landet anställer specialistsjuksköterskor i de fall
specialistkompetensen ändå inte används då vi anser att det är ett enormt resursslöseri. Kan det vara så att Kompetensbeskrivningen (PFR, 2014) behöver synliggöras så även andra utöver specialistsjuksköterskan själv vet vad specialistkompetensen innebär? Vi anser att problemet inte bara är på chefs och organisatorisk nivå utan även på politisk nivå. Vårdyrket behöver göras mer attraktivt så att fler blir intresserade och fler kan rekryteras.
21
Slutsats
Vårt syfte med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården. I vårt resultat kan vi se att specialistsjuksköterskor fått mer verktyg som ledde till att de kände sig tryggare i sin yrkesroll. Däremot var det svårare att använda kompetensen i det dagliga arbetet med andra arbetsuppgifter då sedvanliga sjuksköterskeuppgifter tog stor del av arbetstiden. Vi kan även se av resultatet att det saknas rutiner på många arbetsplatser samt att en tydligare kompetensbeskrivning efterfrågas av specialistsjuksköterskor. Resultatet visar även att specialistsjuksköterskor saknar stöd från kollegor, chefen och organisationen samt att kompetensen måste synliggöras, men vi hävdar att specialistsjuksköterskorna även själva måste ta för sig och duka fram sin kunskap för ett bättre samarbete i vård och arbetsmiljö för att kunna utveckla sig själv på sin arbetsplats. Idag råder det brist på personal och
specialistsjuksköterskor vilket gör de svårt att rekrytera.
Vi har i vår studie reflekterat över att det inte krävs vidareutbildning för att jobba inom specialistpsykiatrin, vilket vi vet är svårt och jobbigt av egna erfarenheter. Därför hoppas vi att med denna studie kunna lyfta fram behovet av kunskap och att specialistsjuksköterskans kompetens behövs tillsammans med övriga yrkeskategorier i den kliniska vården. Vidare forskning i ämnet behövs och vi tycker även att det är viktigt och intressant om det hade forskats mer kring specialistkompetensens betydelse för patienten. Vi tror att en intervjustudie hade gett ett bredare perspektiv i området då frågor kan ställas med lämpliga följdfrågor. Under intervjun finns då möjlighet att fånga upp fler detaljer och djup i det som beskrivs.
22
Referenser
Aiken, L. H., Sloane, D. M., Bruyneel, L., Van den Heede, K., Griffiths, P., Busse, R., … Sermeus, W. (2014). Nurse staffing and education and hospital mortality in nine European countries: a retrospective observational study. The Lancet, 383(9931), 1824–1830. doi: 10.1016/S0140-6736(13)62631-8.
Barker, P., & Buchanan-Barker, P. (2010). The Tidal Model of Mental Health Recovery and Reclamation: Application in Acute Care Settings. Issues in Mental Health Nursing; 31(3), 171-180. doi: 10.3109/01612840903276696.
Bianchi, M., Bagnasco, A., Bressan, V., Barisone, M., Timmins, F., Rossi, S., … Sasso, L. (2018). A review of the role of nurse leadership in promoting and sustaining evidence‐based practice. Journal of Nursing Management, 26(8), 918–932. doi: 10.1111/jonm.12638.
Danielson, E. (2017). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori
och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl., s. 143-154). Lund:
Studentlitteratur.
Ejneborn-Looi, G.-M. (2015). Omvårdnad som reflekterande praktik: Att se och använda
alternativ till tvång i psykiatrisk vård. (Doktorsavhandling, Luleå tekniska universitet,
Institutionen för hälsovetenskap, Omvårdnad).
Ejneborn-Looi, G.-M., Engström, Å., & Sävenstedt, S. (2015). A Destructive Care: Self-Reports of People Who Experienced Coercive Measures and their Suggestions for
Alternatives. Issues in mental health nursing, 36(2), 96–103. doi: 10.3109 / 01612840.2014.951134.
Ejneborn-Looi, G.-M., Gabrielsson, S., Sävenstedt, S., & Zingmark, K. (2014). Solving the staff's problem or meeting the patients’ needs: Staff members’ reasoning about choice of action in challenging situations in psychiatric inpatient care. Issues in Mental Health Nursing,
35(6), 470-479. doi: 10.3109/01612840.2013.879629.
Ejneborn-Looi, G.-M., Sävenstedt, S., & Engström, Å. (2016). Easy but not simple: Nursing students’ descriptions of the process of care in a psychiatric context. Issues in Mental Health
23 Ennis, G., Happell, B., & Reid, S. K. (2015). Enabling professional development in mental health nursing: The role of clinical leadership. Journal of Psychiatric and Mental Health
Nursing, 22(8), 616–622. doi: 10.1111/jpm.12221.
Folkhälsomyndigheten. (2018). Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i
Sverige?
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/628f1bfc932b474f9503cc6f8e29fd45/var for-psykiska-ohalsan-okat-barn-unga-18023-2-webb-rapport.pdf [Hämtad 2020-09-22]
Folkhälsomyndigheten. (2020). Covid-19-pandemins tänkbara konsekvenser på folkhälsan. https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/c/covid-19-pandemins-tankbara-konsekvenser-pa-folkhalsan/?pub=76637#76644 [Hämtad 2020-09-30] Fung, Y., Chan, Z. Y., & Chien, W. (2016). We are different: the voices of psychiatric advanced practice nurses on the performance of their roles. Contemporary Nurse: A Journal
For The Australian Nursing Profession, 52(1), 13-29. doi:10.1080/10376178.2016.1194724
Försäkringskassan. (2020). Sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser.
https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/e12b777c-e98a-488d-998f-501e621f4714/socialforsakringsrapport-2020-8.pdf?MOD=AJPERES&CVID= [Hämtad 2020-09-30]
Gabrielsson, S., & Ejneborn-Looi, G.-M. (2019). Recovery-Oriented Reflective Practice Groups: Conceptual Framework and Group Structure. Issues in Mental Health Nursing,
40(12), 993–998. doi: 10.1080/01612840.2019.1644568.
Gabrielsson, S., Sävenstedt, S., & Olsson, M. (2016). Taking personal responsibility: Nurses’ and assistant nurses’ experiences of good nursing practice in psychiatric inpatient care.
International Journal of Mental Health Nursing, 25(5), 434–443. doi: 10.1111/inm.12230.
Gabrielsson, S., Sävenstedt, S., & Zingmark, K. (2015). Person-centred care: clarifying the concept in the context of inpatient psychiatry. Scandinavian Journal of Caring Sciences,
24 Gabrielsson, S., Tuvesson, H., Wiklund Gustin, L., & Jormfeldt, H. (2020). Positioning
Psychiatric and Mental Health Nursing as a Transformative Force in Health Care. Issues in
mental health nursing. 41(11):976-984. doi: 10.1080/01612840.2020.1756009.
Gunasekara, I., Pentland, T., Rodgers, T., & Patterson, S. (2014). What makes an excellent mental health nurse? A pragmatic inquiry initiated and conducted by people with lived experience of service use. International Journal of Mental Health Nursing, 23(2):101-9. doi: 10.1111/inm.12027.
Goulet, M. H., Larue, C., & Alderson, M. (2016). Reflective practice: A
comparative dimensional analysis of the concept in nursing and education studies. Nursing
Forum, 51(2), 139-150.doi: 10.1111/nuf.12129.
Goulter, N., Kavanagh, D. J., & Gardner, G. (2015). What keeps nurses busy in the mental health setting? Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 22(6), 449–456. doi: 10.1111/jpm.12173.
Graneheim, U. H., Lindgren, B.-M., & Lundman, B. (2017). Methodological challenges in qualitative content analysis: A discussion paper. Nurse Education Today, 56, 29–34. doi: 10.1016/j.nedt.2017.06.002.
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105-112. doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001.
Grover, S., Dua, D., Sahoo, S., Mehra, A., Nehra, R., & Chakrabarti, S. (2020). Why all COVID-19 hospitals should have mental health professionals: The importance of mental health in a worldwide crisis! Asian Journal of Psychiatry, 51. doi: 10.1016/j.ajp.2020.102147. Harrison, C. A., Hauck, Y., & Ashby, R. (2017). Breaking down the stigma of mental health nursing: A qualitative study reflecting opinions from western australian nurses. Journal of
Psychiatric & Mental Health Nursing, 24(7):513-522. doi: 10.1111/jpm.12392.
Henricson, M., & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig
teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl., s. 111-119). Lund:
25 Hercelinskyj, G., Cruickshank, M., Brown, P., & Phillips, B. (2014). Perceptions from the front line : Professional identity in mental health nursing. Journal of Mental Health Nursing,
23(1):24-32. doi: 10.1111/inm.12001.
Holm, A. L., & Severinsson, E. (2010). The role of the mental health nursing leadership.
Journal of Nursing Management, 18(4), 463–471. doi: 10.3109/01612840.2015.1033040.
Holmberg, C., Caro, J., & Sobis, I. (2018). Job satisfaction among Swedish mental health nursing personnel: Revisiting the two‐factor theory. International Journal of Mental Health
Nursing, 27(2):581-592. doi: 10.1111/inm.12339.
Hurley, J. (2009). A qualitative study of mental health nurse identities: many roles, one profession. International Journal of Mental Health Nursing, 18(6):383-90. doi:
10.1111/j.1447-0349.2009.00625.x.
Jormfeldt, H., Doyle, L., Ellilä, H., Lahti, M., Higgins, A., Keogh, B., … Kilkku, N. (2018). Master’s level mental health nursing competencies, a prerequisite for equal health among service users in mental health care. International Journal of Qualitative Studies on Health and
Well-Being, 13(sup1), 1502013. doi: 10.1080/17482631.2018.1502013.
Karlsson, A.-C., Gunningberg, L., Bäckström, J., & Pöder, U. (2019). Registered nurses’ perspectives of work satisfaction, patient safety and intention to stay—A double‐edged sword.
Journal of Nursing Management, 27(7), 1359–1365. doi: 10.1111/jonm.12816.
Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod:
Från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl., s. 57-80). Lund: Studentlitteratur.
LeGrow, K., & Espin, S. (2017). Beginning explorations of the connectedness between patient-centred care, practice development and advanced nursing competencies to promote professional development. International Practice Development Journal, 7(2). doi:
10.19043/ipdj.72.008
Pazargadi, M., Moghadam, M.F., Khoshknab, M.F., Renani, H.A. & Molazem, Z. (2015). The Therapeutic Relationship in the Shadow: Nurses’ Experiences of Barriers to the Nurse–Patient Relationship in the Psychiatric Ward. Issues in Mental Health Nursing 36(7), 551-557. doi: 10.3109/01612840.2015.1014585.
26 Psykiatriska Riksföreningen för Sjuksköterskor [PRF]. (2014). Kompetensbeskrivning för
legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot psykiatrisk vård. https://psykriks.se/wpcontent/uploads/2018/07/Kompetensbeskrivning_specialist_
psykiatri.pdf [Hämtad 2020-09-07]
Rungapadiachy, D. M., Madill, A., & Gough, B. (2006). How newly qualified mental health nurses perceive their role. Journal of pshyciatric and mental health nursing, 13(5):533-42. doi: 10.1111/j.1365-2850.2006.00976.x.
Sabella D, & Fay-Hillier T. (2014). Challenges in mental health nursing: current opinion.
Nursing: Research and Reviews, 2014(default), 1–6. doi: 10.2147/nrr.s40776
Salberg, J., Bäckstrom, J., Röing, M., & Öster, C. (2019). Ways of understanding nursing in psychiatric inpatient care - A phenomenographic study. Journal of Nursing Management,
27(8), 1826–1834. doi: 10.1111/jonm.12882. SFS. (1993:100). Högskoleförordningen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/hogskoleforordning-1993100_sfs-1993-100 [Hämtad 2020-10-06] SFS. (2010:1369). Patientsäkerhetsförordningen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetsforordning-20101369_sfs-2010-1369 [Hämtad 2020-10-06]
Socialstyrelsen. (2020). Nationella planeringsstödet 2020. Bedömning av tillgång och
efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvård samt tandvård.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2020-2-6638.pdf [Hämtad 2020-09-07]
Statens offentliga utredningar [SOU]. (2018:77). Framtidens specialistsjuksköterska – ny roll,
nya möjligheter.
https://www.regeringen.se/4ab6f6/contentassets/6f67c0e786f0491899a98579a002508c/framti dens-specialistsjukskoterska--ny-roll-nya-mojligheter-sou-201877 [Hämtad 2020-09-15] Svensk sjuksköterskeförening [SSF]. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-27 sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning-legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf [Hämtad 2020-09-07]
Swiger, P., Patrician, P., Miltner, R., Raju, D., Breckenridge-Sproat, S., & Loan, L. (2017). The Practice Environment Scale of the Nursing Work Index: An updated review and recommendations for use. International Journal of Nursing Studies, 74, 76-84. doi: 10.1016/j.ijnurstu.2017.06.003.
Tuvesson, H., Eklund, M., & Wann-Hansson, C. (2011). Perceived Stress among Nursing Staff in Psychiatric Inpatient Care: The Influence of Perceptions of the Ward Atmosphere and the Psychosocial Work Environment. Issues in Mental Health Nursing, 32(7), 441–448. doi: 10.3109/01612840.2011.564344.
Universitetskanslersämbetet [UKÄ]. (2014). Specialistsjuksköterskor och vårdens behov - en
intervjustudie. (Rapport 2014:8). Stockholm: Universitetskanslersämbetet.
https://www.uka.se/download/18.12f25798156a345894e4cc3/1487841873709/rapport-2014-06-03-specialistsjukskoterskor-och-vardens-behov.pdf [Hämtad 2020-09-06]
Wyder, M., Bland, R., Blythe, A., Matarasso, B. & Crompton, D. (2015). Therapeutic relationships and involuntary treatment orders: Service users' interactions with health-care professionals on the ward. International Journal of Mental Health Nursing, 24(2), 181–189. doi: 10.1111/inm.12121
28
Bilaga 1
Förfrågan om deltagande i vår studie samt information om studien
Specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården
Information om studien samt frågeformulär
Vi heter Ann-Kristin Karlsén och Malin Karlsson och studerar på
specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning psykiatrisk vård vid Luleå tekniska universitet. Ann-Kristin jobbar i Region Norrbotten inom Öppenvårdspsykiatrin och Malin jobbar i Region Halland inom Slutenvårdspsykiatrin.
Vi ska genomföra vårt examensarbete och har valt att vända oss till specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vård, och som i dag arbetar kliniskt inom vårdens olika
verksamhetsområden.
Vårt syfte är att beskriva specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens används i den kliniska vården.
Att delta i studien är frivilligt. Om du önskar delta i studien besvarar du frågeformuläret nedan som tar dig ungefär 5–15 minuter och du lämnar dina svar genom att trycka på Submit/Skicka. Genom att skicka in dina svar samtycker du till deltagande i studien. Svaren på frågorna kommer att behandlas konfidentiellt, vilket innebär att data vi samlar in, inte kan återföras till enskild person. Detta gör således att ett inskickat svar inte går att återta. Frågeformuläret kommer att vara tillgängligt under en vecka, och förlängs ytterligare en vecka om vi inte fått tillräckligt med deltagare.
Vår förhoppning är att minst 40 deltar i vår studie.
När examensarbetet är färdigt kommer allt material som vi använt till studien att makuleras och den färdiga studien kommer att publiceras på LTU:s databas www.diva-portal.org. Vid frågor kring studien är du välkommen att kontakta Ann-Kristin Karlsén eller Malin Karlsson via Messenger eller Mejl. Det kan du göra från studiestart samt under studiens gång.
29
Ann-Kristin Karlsén
Mejladress: aniake-9@student.ltu.se Messenger användarnamn: m.me/annkristin.karlsen.77
Malin Karlsson
Mejladress: malkag-9@student.ltu.se
Messenger användarnamn: m.me/malinksson80
Handledare: Sebastian Gabrielsson, Specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård och är lektor
vid avdelningen för omvårdnad och medicinsk teknik vid Luleå tekniska universitet. Mejladress: sebastian.gabrielsson@ltu.se, tel. 0920-493227
30
Bilaga 2
Webb Frågeformulär
Kön? Ålder?
Arbetar du kliniskt? om svar JA, inom vilket område?
Är du specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård?
Vilket år tog du examen som specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård (eller blev färdig med äldre direkt specialisering/vidareutbildning mot psykiatrisk vård)?
1. Hur upplever du att din kompetens tas tillvara i ditt arbete?
2. Vad underlättar för dig att använda din kompetens?
3. Vad försvårar för dig att använda din kompetens?
4. Är det något mer du vill tillägga eller berätta?
31
Bilaga 3
Brev till administratören
Hej!
Vi som skriver detta brev heter Ann-Kristin Karlsén och Malin Karlsson. Vi studerar på specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning psykiatrisk vård vid Luleå tekniska universitet. Ann-Kristin jobbar i Region Norrbotten inom Öppenvårdspsykiatrin och Malin jobbar i Region Halland inom Slutenvårdspsykiatrin. Vi ska påbörja vårt examensarbete och har valt att vända oss till specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vård, och som i dag arbetar kliniskt inom vårdens olika verksamhetsområden. Vårt syfte är att beskriva
specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur deras kompetens användas i den kliniska vården. Vår önskan är att få presentera studien samt frågeformulär för deltagarna i den offentliga gruppen Psykiatrisjuksköterska och stolt! De som önskar delta i studien besvarar frågorna som tar ungefär 5-15 minuter och skickar den åter till avsändaren. Frågeformuläret kommer att vara tillgängligt under vecka en vecka, och förlängs ytterligare en vecka om vi inte lyckas fått tillräckligt med svar. När examensarbetet är färdigt kommer den färdiga studien att publiceras på LTU:s databas www.diva-portal.org.
Vid frågor kring studien är du välkommen att kontakta:
Ann-Kristin Karlsén på tel. 070-3577599. Mejladress: aniake-9@student.ltu.se eller
Malin Karlsson tel. 073-3096901. Mejladress: malkag-9@student.ltu.se
Vi önskar att få ditt godkännande och svar önskas via mejl.
32
Bilaga 4
Rekrytering av deltagare
Hej kära kollegor i gruppen!
Vi går specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning psykiatrisk vård vid Luleå tekniska universitet och har påbörjat vårt examensarbete. Vi vill ta reda på specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vårds erfarenheter av hur kompetensen används i den kliniska vården. Vi har en önskan om att du, som är specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård och som i dag arbetar kliniska inom vårdens olika arbetsområden, besvarar vår enkät. Här följer en länk till frågeformuläret samt deltagarinformation:
https://forms.gle/XjNNBB8UZzLpcJ3o7
Vi vore så himmelens tacksamma om du skulle vilja hjälpa oss
Med vänlig hälsning /Ann-Kristin Karlsén och Malin Karlsson
