Återanvändning av asfaltmaterial : Proportionering

ISSN 0347-6049 V/f/meddelande 661 1992 Ateranvändning av asfaltmaterial - Proportionering Safwat F. Said

Väg-och Trafik- Statens väg- och trafikinstitut (VT!) * 581 01 Linköping , [ St]tlltet Swedish Road and Traffic Research Institute * S-581 01 Linköping Sweden

ISS/V 0347-6049

V77meddelande

561

_ 1992

Ateranvändning av asfaltmaterial

- Proportionering

Safwat FZ Said

41»

1

T Väg-00h Tfâfl/f- Statens väg och träff/(institut (vr/i - 587 07 Linköping

Utgivare: Publikation: VTI MEDDELANDE 661 Utgivningsår: Projektnummer.

1992 423

-Pro 'ektnamn:

?MkII-k' .Återanvändning av gammalt

beläggnings-Statens väg- och trañkinstitut (VTI) 0 58101 Linköping material

Författare: Uppdragsgivare:

Safwat F. Said Vägverket (VV)

Titel:

_{Återanvändmng av asfaltmatenal}

- Proportionering

Referat (bakgrund, syfte, metod, resultat) max200 ord:

Intresset för återanvändning av bituminös beläggningsmassa har ökat under de senaste åren. Orsakerna är huvudsakligen:

1) Minskad tillgång på högkvalitativt stenmaterial 2) Rädslan för en ny oljekris

3) Omhändertagande av borttaget beläggningsmaterial från olika gator och vägar

Målsättningen med detta arbete är att ta fram en praktisk proportioneringsmetod vid varm återanvänd-ning av asfaltbeläggåteranvänd-ningar. En procedur för framtagåteranvänd-ning av blandåteranvänd-ningsrecept har presenterats. Mängden

nytt och gammalt stenmaterial samt behovet av nytt bitumen och/eller föryngringsmedel beräknas. En

flexibel funktionsbaserad proportioneringsrnetodik har tagits fram för undersökning av massans lämplig-het till aktuellt vägobjekt Metoden bygger på jämförande undersökningar mellan alternativa bland-ningar, exempelvis återanvändning och vanlig massa Vidjämförelsen mellan olika massatyper är det användningsområdet (vägklass och region) som avgörhur jämförelseundersökningar ska planeras.

Nyckelord:

1"' h -

P bl' t' :

u '8 er

" 'ca '0" VTIMEDDELANDE 661

Published: Project code: 1992 42361-6

and _ Project:

'Trañ'icResoam/:Insüww

Recycling of old pavement material

Swedish Road and Traffic Research Institute o 8-581 01 Linköping Sweden

Author. Sponsor:

Safwat F. Said Swedish National Road Administration _

Title:

Recycling of asphalt material - Mix design

Abstract (ha ckgroundaims, methods, results) max 200 words:

The interest in recycling ofbituminous pavement material has increased during the last few years. The reasons are mainly:

1) Decreasing assets of high quality aggregate material 2) The fear of a new oil crisis

3) Care taking ofremoved pavement material from different Streets and roads

The purpose with this work is to produce a practical mix design method when recycling warm asphalt material. A process has been presented for producing of mixing recipe. The amount ofnew and old aggregate maten'al and also ofnew bitumen and/or rejuvenation materialis calculated. A ñexible function-based mix design method has been produced for examination of the suitability of an asphalt material for an explicit road. The method is based on comparing study between

alternative mixes, e.g. recycled and conventional mix. When comparing different mixed types it is the range of application (road class and region) which decides how the comparison tests shall be planned.

IKeywords:

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING l INTRODUKTION

2

MÅLSÄTTNING

3.2 Funktionsinriktad bedömning av massan

4 DISKUSSION OCH SLUTSATSER

5 REFERENSER

VTI MEDDELANDE 661

13 15

Återanvändning av asfaltmaterial, proportionering av Safwat F. Said

Statens väg- och trafikinstitut 581 01 Linköping

SAMMANFATTNING

Återanvändning av beläggningsmaterial är en process där gammalt beläggningsmaterial används på nytt i överbyggnaden. Vid åter-användning av beläggningsmaterial kan den ekonomiska fördelen vara förhållandevis liten. Men det finns andra fördelar: att spara på naturresurser (råolja och berg- och grustäkter), att kunna välja annan åtgärd vid förbättring av befintlig väg utöver påläggning och att ta hand om lager av asfaltmaterial från gamla beläggningar. En arbetsgrupp inom FAS har uppskattat att ca

400.000 ton asfaltbeläggning, årligen kan återanvändas i

Sverige. Nackdelen är att det, vid uppvärmning av asfaltmate-rial, kan bildas rökgaser, vilket ur miljösynvinkel är negativt. Det finns två metoder vid återanvändningav beläggningsmaterial, varm respektive kall återanvändning. Den här studien är inriktad

mot varm återanvändning som också är mest känt. Det krossade

gamla materialet blandas med nytt stenmaterial, bindemedel och

eventuellt föryngringsmedel i ett asfaltverk. Målsättningen är

att ta fram en proportioneringsmetod för varm återanvändning. BYAs proportioneringsmetodik för beläggningsmassor tillverkade

av "nya" material är empirisk. Den utgår från strikta krav på

massans komponenter, bindemedel och stenmaterial, och dess

sam-mansättning och hålrum. Metodiken är inte direkt tillämpbar för

återanvänd massa (eller nya massatyper).

I denna studie har en procedur presenterats för beräknig av stenmaterialsammansättning och framräkning av blandningsrecept för massabeläggningar. Mängden nytt stenmaterial och gammalt asfaltmaterial beräknas, samt behovet av nytt bindemedel och/el-ler föryngringsmedel beräknas. Därefter undersöks massans

lämp-lighet till det aktuella objektet med avseende på funktionella

1. INTRODUKTION

Återanvändning av beläggningsmaterial är en process där gammalt beläggningsmaterial, som består av stenaggregat och bituminösa bindemedel, används igen i överbyggnaden.

Intresset för återanvändning av bituminöst beläggningsmaterial har ökat under de senaste åren. Orsakerna är huvudsakligen

mins-kad tillgång på högkvalitativt stenmaterial och rädslan för en ny oljekris.

Även om den ekonomiska fördelen vid återanvändning av asfalt-material i dag är förhållandevis liten, finns andra fördelar. En sådan fördel är hushållning med naturresurser, t. ex.

stenmate-rial och råolja. En annan fördel är att asfaltbeläggning, som måste avlägsnas från vägen, kan återanvändas. I en rapport från

FEB (1985) har man uppskattat att ca 400.000 ton

asfaltbelägg-ning årligen kan återanvändas i Sverige.

Återanvändningen kan ske av uppgrävda eller frästa massor i

upp-lag som har samlats i samband med Vägarbete, eller av befintliga beläggningar.

Återanvändningsprocessen börjar med uppfräsning av den befint-liga beläggningen. Detta material kan sedan krossas och vid be-hov blandas med nytt stenaggregat och bindemedel eller föryng-ringsmedel.

Det finns för närvarande två tekniker vid återanvändning av as-faltmaterial, varm resp. kall återanvändning. Varm

återanvänd-ning är mest känd. Det krossade materialet behandlas i ett as-faltverk, där nytt stenmaterial, bindemedel och eventuellt

föryngringsmedel tillsätts. Asfaltverk som sats- och trumbland-ningsverk har modifierats för att möjliggöra

återanvändningspro-cessen (Wågberg, 1988 och Kennedy m fl, 1985). Det är nödvändigt

att kunna värma upp och torka gammalt material utan att använda alltför hög temperatur. Vid uppvärmning av asfaltmaterial kan rökgaser bildas, vilket ur miljösynvinkel är negativt.

Kall återanvändning av asfaltmassor har under de senaste åren börjat användas i Ökad omfattning. Tekniken för kall blandning

är under utveckling (Ullberg, 1988). Kall återanvändning av

as-faltbeläggningar och stabilisering av bärlager är två områden

som tangerar varandra.

En förutsättning vid återanvändning av asfaltbeläggningar är

kännedom om sammansättningen hos den gamla massan. Variationerna i sammansättningen hos gamla beläggningar kan vara stora. I vä-gen kan flera lager av olika massor förekomma i ett och samma vägavsnitt. I upplag kan variationerna vara ännu större,

efter-som materialet kan härröra från olika vägar. Det pågår även inom

ramen för det här projektet framtagning av provtagningsmetodik (Said, 1991) så att man kan handskas med variationerna i den gamla massabeläggningen.

2. HÅLSÃTI'NING

Målsättningen för detta projekt är att ta fram en praktisk

pro-portioneringsmetod vid varm återanvändning av asfaltbelägg-ningar. Den ska ge besked om vilka material som ska tillsättas och i hur stora mängder, såsom typ och mängd av nytt bindemedel och/eller föryngringsmedel, behovet av nytt stenmaterial och beräkning av stenmaterialsammansättning. Metoden bör kunna

opti-mera massan med avseende på fundamentala (funktionsrelaterade)

egenskaper hos massabeläggningar.

3. PROPORTIONERINGSMETODIK

Användningsprocenten av gammalt beläggningsmaterial kan vara så hög som 100 procent av total massa (Wågberg, 1988 och FEB,

1985). Dock rekommenderas för praktisk användning mellan 10 och

35 procent vid tillverkning i satsblandningsverk och mellan 10 och 50 procent vid tillverkning i trumblandningsverk (A1, 1986). Empiriska proportioneringsmetoder är inte tillfredsställande vid

återanvändning av asfaltmaterial. De tar inte hänsyn till an-vändning av gammalt beläggningsmaterial och tillsatsmedel. Beho-vet av mekaniska proportioneringsmetoder är stort. I dagens läge är en funktionsbaserad proportioneringsmetod behäftad med många

svårigheter. Det saknas nämligen standardmetoder för mätning av

funktionella egenskaper hos massabeläggningar och därmed saknas också gränsvärden för de intressanta egenskaperna hos asfalt-betong.

I litteraturen (AI, -86 och Kallas, -84) förekommer metoder för

beräkning av blandningshalter hos sammansättningen vid återan-vändning av asfaltmaterial (avsnitt 3.1). Blandningshalterna antas som riktvärde. En slutlig justering av blandningsreceptet bör utföras antingen med hänsyn till erfarenheterna eller genom jämförande undersökningar mellan den återanvända massan och en alternativ massa (referensmassa) med helt jungfruligt material tillverkad enligt BYA. Relativa jämförelser kan planeras med

avseende på mekaniska egenskaper hos båda blandningsrecepten

(avsnitt 3.2).

3.1 Proportioneringsprocedur

Proceduren nedan är en hjälp vid beräkning av

stenmaterialsam-mansättning och framtagning av ett blandningsrecept vid

åter-användning av bituminösa beläggningsmassor. Den innefattar be-stämning av mängden nytt stenmaterial med känd korngradering, mängden gammalt asfaltmaterial, halten nytt bindemedel och dess typ, samt halten och typen (med hänsyn till viskositet) av för-yngringsmedel vid behov. Blandningshalterna för massans kompo-nenter antas vara riktvärden. Blandningsreceptet måste

kontrol-leras med hänsyn till gällande krav eller på ett annat sätt,

t ex enligt nästa avsnitt (3.2).

l. Korngradering, bitumenhalt och typ undersöks hos det

åter-vunna beläggningsmaterialet enligt föregående kapitel.

Exempel: Sammansättning och bitumens egenskaper hos en fräs-massa (Wågberg, 1988). Antal prov 19.

Korngradering Sikt Passerande mängd i % 20 100,0 16 99,5 11,3 97,1 8,0 90,9 5,6 79,5 4,0 66,1 2,0 55,5 1,0 42,2 0,5 33,3 0,25 25,6 0,125 17,9 0,074 14,1 Bindemedelshalt = 6,0 i vikt-% Viskositet = 660 Ns/m2

2. Den önskade inblandningshalten av återvunnen massa bestäms.

Exempel: t ex 30% inblandning.

VTI:s dataprogram för persondatorer "PROPZ" version 1.1 är lämp-ligt i detta sammanhang för beräkning av stenmaterialsammansätt-ning (upp till 6 materialfraktioner) och framräkning av bland-ningsrecept för bituminösa beläggningar. Programmet har ur-sprungligen utarbetats av Forsberg (1978).

3. Bindemedelshalten hos den nya blandningen väljes enligt

spe-cifikationerna i BYA för önskad typ av beläggningsmassa.

Exempel: HAB16T, bindemedelshalt 6,4%, B85 och med önskad

4. Mängden av nytt bindemedel kan beräknas med hjälp av följande

formel (Kallas, 1984 och AI, 1986):

- _ r)Psb

Pnb '- _ - - - -- - - _

_-100(100 - Psb)

100 - Psb

Där

Pnb = nytt bindemedel i den totala massan i vikt-%.

r = nytt stenmaterial i den totala massan i vikt-%.

Pb = den valda bindemedelshalten enligt punkt 3.

Psb = bindemedelshalten hos återanvänt asfaltmaterial i vikt-%.

Fortsättning på exempel: där r = 70%, Pb = 6,4%, Psb = 6,0%.

enligt ekvationen ovan är mängden nytt bindemedel (Pnb) = 4,6%.

5. Andelen nytt bindemedel av den totala bindemedelshalten i

massan (R) är:

Exempel: R = 72%.

6. Typ av nytt bindemedel (Pnb) bestäms genom dess viskositet

från diagrammet i figur 1 (AI, 1986) som visar viskositet mot halten nytt bindemedel. Självfallet kan viskositetsdiagram

(Hallberg, 1945) också användas .

Onsknd "sz

viskositet 10

D 6

10

Vis

kos

ife

'r

Ns

/m

2

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90 100

R%

Figur 1 Viskositetsdiagram för blandning av bindemedel (enligt

The Asphalt Ins., 1986).

6.1. Välj den önskade viskositeten hos bindemedel enligt speci-fikationerna i BYA för nya beläggningsmassor.

Fortsättning på exempel: viskositeten hos B85 har den lägsta

gränsen på 120 Ns/m? enligt BYAs specifikationer.

6.2. Pricka in viskositeten hos det återvunna bitumenet på den

vertikala axeln i vänstra sidan av diagrammet, punkt A.

Exempel: Punkt A = 660 Ns/mz.

6.3. Rita en vertikal linje från halten nytt bindemedel (R)

tills den skär horisontell linje från den önskade viskositeten hos bindemedlet i blandningen, punkt B.

Exempel: R = 72%

önskad viskositet = 120 Ns/mz.

6.4. Dra en rät linje från punkt A till punkt B och förläng den

tills den korsar den högra vertikala axeln av diagrammet, punkt

C.

Exempel: Punkt C = 70 Ns/m2.

Punkt C är viskositeten vid 60°C hos det bindemedel som.måste

blandas med den återvunna massan för att uppnå den önskade

bin-demedelsviskositeten (120 Ns/mz, enligt exemplet).

Exempel: Det behövs 4,6 vikt-% nytt bindemedel med en

viskosi-tet på ca. 70 Ns/m2 för att den nya massan med 30% återanvänt material ska motsvara HABlöT enligt BYA. Ett bindemedel med viskositeten 70 Ns/m2 vid 60°C

skulle motsvara bitumensort B180.

6.5. För praktisk användning, vid bruk av hård bitumen sort, kan man tillsätta föryngringsmedel till bindemedlet för att

åstad-komma önskad viskositet hos bitumenet. Figur 1 kan också använ-das för beräkning av mängden föryngringsmedel. Viskositeten hos

föryngringsmedlet måste vara känd. En rät linje dras mellan

vis-kositeten hos det valda bitumenet, punkt D och visvis-kositeten hos föryngringsmedlet, punkt E. Korsning av denna linje med hori-sontell linje från punkt C motsvarar halten av föryngringsmedel

punkt F som är nödvändig att blandas med bitumen 8180 för att uppnå önskad viskositet hos den nya massan.

Exempel: Om viskositeten hos föryngringsmedlet är = 0,1 Ns/mz, och viskositeten hos den valda bitumenet (B180) är =

100 Ns/mz. Punkt F = 3%. Enligt exemplet behövs 4,6%

ny bitumen av sort B180 (n=100 Ns/m?) blandad med 3%

föryngringsmedel för att åstadkomma en viskositet på

120 Ns/m2 (motsvarande HABlGT) hos bindemedlet i

mas-san med 30% återanvänt beläggningsmaterial.

3.2 Funktionsinriktad bedömning av massan

På grund av avsaknaden av gränsvärden på funktionsegenskaper hos

massabeläggningar bör man acceptera relativa jämförelser mellan olika massatyper vid val av lämplig massatyp till varje enskilt objekt. Vid jämförelse eller val mellan olika massatyper är det användningsändamålet (vägklass och region) som avgör hur jäm-förelsen ska planeras eller vilka gränsvärden som ska efter-strävas. Det finns många orsaker till nedbrytning av en belägg-ning. Ur dimensionerings- och proportioneringssynpunkt är det värdefullt att kunna förutsäga möjliga orsaker till vägens ned-brytning. Detta hjälper till för att optimera sammansättningen hos en asfaltmassa, t ex om vägen normalt utsatts för spårbunden

tung trafik med långa belastningstider såsom fallet är vid buss-hållplatser, trafikljus och i uppförsbackar (kryphastigheter).

Då är risken för plastiska deformationer stor och det är nöd-vändigt med en stabil beläggning. I sådana fall bör man

under-söka massan med exempelvis kryptest, Wheel Tracking test (WTT),

eller en annan metod. Man ska sträva efter ett visst testvärde

(gränsvärde) vid provningen som förstås varierar beroende på det

aktuella objektet. Om man inte kan bestämma sig för ett test-värde, utförs jämförande undersökningar mellan tilltänkt massa

och en alternativ massa (referensmassa) på laboratoriet. Refe-rensmassan kan vara en konventionell massatyp enligt BYA. Om den nya massan visar sämre egenskaper än referensmassan bör

samman-sättningen ändras hos den nya massan tills man får minst lika

(el. annat kriterium) goda egenskaper som hos referensmassan. Kravet på ett testvärde hos nya massan behöver inte alltid vara bättre än testvärdet hos referensmassan. Kravet är beroende av

den önskade standarden hos det aktuella objektet. För att få

bättre egenskaper hos massan kan man börja med minskning eller ökning av bindemedelshalten med O.5%-steg beroende på testre-sultaten, även stenmaterialets sammansättning och bindemedlets

hårdhet kan ändras tills man får en godtagbar massa. I praktiken

kan det här förfarandet innebära undersökning av några (beroende

av erfarenheten) blandningar med smärre skillnader i

blandnings-recepten.

Ett annat exempel är om risken är stor för spårbildning pga dubbdäckslitage. Då är det nödvändigt med nötningsresistent

mas-sa. I sådana fall är undersökningar på återanvänd massa

nödvän-dig med exempelvis trögerapparaten. Om trögerresultat visar att den återanvända massan har sämre nötningsresistans än konventio-nell massa, bör slitstarkare stenmaterial tillsättas, eller eventuellt sammansättningen hos den nya massan ändras, tills den visar minst lika goda trögerresultat som hos referensmassan. Det kan ibland vara motiverat att godta sämre massa än referensmas-san med hänsyn till behovet och ekonomi vid tillfället.

Flödesplanen i fig 1 visar principen för optimering av samman-sättning hos massor. Med hänsyn till möjliga nedbrytningsorsaker (funktionsegenskaper) kan man göra flödesplanen mycket längre eller kortare beroende på objektets omfattning och de möjliga skadeorsakerna. Det är ganska svårt att kunna förutsäga de möj-liga orsakerna till nedbrytning hos en beläggning. Nedbrytning

hos asfaltbeläggningar är en komplicerad process. Det är många faktorer som påverkar samtidigt och den ena påverkar den andra,

men det är oundvikligt att ta hänsyn till nedbrytningen och dess orsaker vid proportionering av asfaltmassor. Vilka som inverkar

är i många fall svåra att fastställa. Ett praktiskt hjälpmedel i

10

detta sammanhang är handboken för tillståndsbedömning av belagda

gator och vägar (VTI, 1989). En av tankarna med denna handbok är

att man med hjälp av okulär besiktning skall kunna fastställa orsaker till skador och defekter på vägen. Handledning i

belägg-ningsunderhåll (Wesström m fl, 1990) är också lämplig i detta

avseende.

En kostnadskalkyl bör också ingå i jämförelsen, fast den ligger utanför ramen för det här projektet. Ulmgren (SBUF rapp. 37,

1985) har presenterat ett praktiskt räkneexempel för detta ända-mål.

Nytt

sammansätt-11

Förslag till sammansättning

hos återanvând massa

risk för plastisk

Finns

ningsförslag t.ex. :05 °/o bind.halt

l

Undersökning med kryptest

eller Wl'T

Ja

Ãr

resultatet minst lika

bra som hos ref.

massan

_{ñskfördubbdåck-}Finns

Nei

slitage

.la

Undersökning med Tröger apparat

Ãr

resultatet minst lika

VTI MEDDELANDE 661

bra som hos ref. massan

risk för

"stripping"

12

Undersökning med

Press-dragprovet el.

rullilaske-metoden

Är

resultatet minst lika bra som hos ref.

massan Ja Finns

Nej

N -

Ãr

e'

resultatetminst lika

Godkänd sammansättning

hos återanvänd massa

EM Fiödespian för pr0p0rtionering av asfaitmassa.

13

4. DISKUSSION OCH SLUTSATSER

Dagens proportioneringsmetoder för asfaltmassor är empiriska

enligt BYA. De utgår från krav på massans beståndsdelar (sten-material och bindemedel) och dess sammansättning och hålrum.

Detta sätt att proportionera är inte tillämpbart i vissa samman-hang bl a vid återanvändning av bituminösa beläggningar. Idealet är en funktionsbaserad proportioneringsmetodik, men det saknas standardiserade testmetoder för mätning av mekaniska egenskaper hos massabeläggning och därtill saknas funktionskriterier (gränsvärden) på olika mekaniska egenskaper hos massabelägg-ningar. Bristen på gränsvärden på mekaniska egenskaper har lett till en proportioneringsmetod som bygger på jämförande under-sökningar mellan en återanvänd massa och en referensmassa (al-ternativa massabeläggningar) med avseende på de mest intressanta mekaniska egenskaperna. Det här proportioneringsförfarandet ställer krav på ingenjörer som är ansvariga för proportionering av massan. Den kräver allmän kännedom om orsaker till nedbryt-ning av beläggnedbryt-ningen och testmetoder för utvärdering av olika egenskaper hos massabeläggningen. Men för detta ändamål finns

hjälpmedel, som tidigare har nämnts.

Behovet av ytterligare arbete:

- Det finns många typer av föryngringsmedel och tillsatser på marknaden för användning vid återanvändning av beläggningar. De kan ha varierande effekt i massan. (Epps et al, 1980). Närmare undersökning av dessa medel är nödvändig.

- Det vore bra med en skadekatalog (t ex en tabell) där det

nämns funktionsmetoder, t ex kryptest, resilientmodul, som kan användas för undersökning av varje skadetyp och even-tuellt gränsvärde för bedömning av metodens resultat.

- Det finns antydningar på att återanvänd beläggningsmassa är känslig för spårbildning (plastiska deformationer). En hypo-tes är att bindemedlet hos den återanvända massan som består av gamla bindemedel plus ett nytt mjukare bindemedel eller

14

föryngringsmedel inte kan blandas tillsammans på ett

till-fredsställande sätt, eller de kan också separera efter

blandning pga dålig kompatibilitet, vilket förorsakar dålig

resistans mot skjuvspänningar. Det vore nödvändigt att veta vilka typer av bitumen som är känsliga vid blandning med andra bitumen eller hur man motverkar denna reaktion hos

bindemedlen.

- Rökgasbildning vid varm återanvändning är ett huvudproblem

ur miljösynpunkt, vilket är ringa beaktat i forskningssam-manhang. Det finns olika idéer för att lösa problemet t ex uppvärmning av beläggningsmassa med infraröd värme, alt.

mikrovågor eller användning av lågrykande bitumen i stället för vanlig bitumen. En lösning på detta problem skulle

upp-skattas.

- En databank för testvärden på mekaniska egenskaper hos mas-sabeläggningar är nödvändigt för framtagning av gränsvärden på mekaniska egenskaper hos beläggningar.

15

5. REFERENSER

Epps J.A, Little D.N, Holmgreen R.J and Terrel R.L. Guidelines for recycling pavement materials. National Cooperative Highway Research Program Report 224, Washington D.C. 1980.

Forsberg A. PROP- ett ADB-program för i första hand propor-tionering av bituminösbeläggningsmassa. Statens väg- och trafik-institut, VTI Meddelande nr 122, Linköping, 1978.

Hallberg S. Sambandet mellan viskositet och temperatur för bitu-minösa bindemedel i grafisk framställning. Statens väginstitut, VTI Meddelande 71, 1945.

Kallas B.F. Flexible Pavement Mixture Design Using Reclaimed Asphalt Conrete. The Asphalt Institute, Research Report No 84-2. Kennedy T.W, Tahmoressi M. and Anagnos I.N. Guidlines for Design and Construction of Recycled Asphalt Mixtures. Centerfor Trans-portation Research The University of Texas at Austin, Austin, Texas, 1985.

Said S.F. Provtagning av asfaltmaterial. Statens väg- och tra-fikinstitut, VTI Meddelande nr 659, Linköping, 1991.

Ullberg G. Kall återvinning av asfaltmassor - erfarenheter från USA. Sveriges Tekniska Attachéer. Utlandsrapport USA U1-8802,

1988.

Ulmgren N. Återanvändning av kallfrästa beläggningsmassor -Etapp 2. Svenska Byggnadsentreprenörföreningen. Rapport 37, Stockholm, 1985.

Wesström B., Melin H. och Byrnäs T. Handledning i

beläggnings-underhåll. Beläggningsbyrån, Stockholms gatukontor, 1990.

Wågberg L-G. Varm återanvändning av asfalt. Statens väg- och trafikinstitut, VTI Meddelande 531, Linköping, 1988.

16

Wågberg L-G. Handbok för tillståndsbedömning av belagda gator

och vägar. Statens väg- ochtrafikinstitut, Linköping, 1989. ---, Föreningen för Bituminösa Beläggningar. Återanvändning av asfalt i Sverige - Lägesrapport från en arbetsgrupp inom FBB

(FAS). Stockholm, 1985.

--- --, The Asphalt Institute. Asphalt Hot-Mix Recycling. MS-20, Second Edition, 1986.