Ordet ~aailstoBraE!» hade ingen god klang i frihetskidenas Sverige,
Den tid var inte sa avlagsen, da högadein sntiih som regerande auerklass i landet. Den hade haft gods och bönsier att harska 6~rea., (Sien luade under manga 8 ï ocksa haft rikets
ledning i sina hiiiader. Genom sin Cs~ernsaiiktiga st;%lning hade den hotaat den gamla s\renska Tbondefrjhekn. X ~ e n priisier och I~oigare hade gripits a.: onda aningar. Striden om skaiieh61idernas riittigheter fCireiO4I yara Pnie hara ett eko- iaomiskt ~x~toERanhavanele mellan adeln och Ileaderna, striden f0rehll ;ila en djupare betydelse. Den Byektes ytterst galla stakens fundamenter, f r i g a n o1.n maaoi-~arbi eller aristokrati l . X5r italienaren Loreamzs Pbdagaiottl
I674
besakte S ~ e r i g e , tippfat- tade h a n a n n u den svenska %rhcaitningen som »en ren arisko- E~rati, Borkliidd under fornien a r eja monarki)). Haar. menade att hhögadeln eller rade& hade berOvat b i d e kon~angen och stiiinderna a91 reell maktSyftet med de hemliga Uirerli?tggsalngarlia under Carl XPI:s sisir, 51. var e n a e s t a ~ r a t i o n , De laonspkrerande herrarna viAk aterstiilha der1 regin-i, sol11 enviildet avskaffat. Det $r ovisst om LArvid Horn oleltagiti dessa f6rberedelser. Men det Tar eaa under 1700-talek vanlig nppfattning, att Horn statt h;orbe-
redelserna iliira och att han velat fikskaffa radet ett s i d a n t
6. Weil~uli, Drottiiing Christina, s. 20 f., 49 f .
L. l i a g a l o t t i , S ~ e r i g e under %r l 6 7 4 (ritg. a \ C. X. Sienbock). s, E. 1 4
240 Carl Arvicl Hessler
valde, som de% haft under medeltiden l. Ingen tvekan synes
i varje fal8 r5da om att S;onspiratôrersasa haft för Bgonen ett styrelsesaitt, d a r n-aa%;teazs tyngclpunkt skulle ha kommit att ligga hos ett högaa-isPokratisPit r i d ,
Det nya shaksskicliet blev inte den »aristoBratia~ naan tiinkt sig 4 de koaaspireiaades krets. Men med Horn som medelpunkt visadc sig radet k u n n a b19 en klile f6rakkllg maktfaktor. Det finns en agitationss4irEft fr8n 1722, som ger besked om b&de hovets och -,issa ligadiiga herrars kiinslos ánfôr de nya tendenserna. Under sken a v att av- skaffa envaldet, Bieter det dár, hade den gamla adelr-s berbj~at konungen raaskan all makt oati ~ j 5 . l ~ salt sig E besllDning b5de a v makten och rnv de flesta li6ga ambetena i riket. Siis-
ämbeten bli yakanta, slappa de gamla o c h miilntiga farniojerna endast k a m sina egna rnedlemimar och arrliangare. Detta ar i sjalra verket ingenlang annat iiin eaa f3rkladd skiveriinitet. Och 0111 den gamla adeln iiven framde4es skiille lyclcas ? sikt
upps& h1i s n a r t i n t e allenast de av ;ade%n, ssnz inte tillh6ra de gamla iitierasas »sYiikt och svagerskapa), dessas tjanare, utan avesa de lagre stgli-derraa kornma att sucka under deras herraviilde, Iionmngea-i, som fordom hade Scunii-at firhjiilpa var imaan "ii1 sin rait utana cnvseende p i person, h a r av sma- Pionungarna b e r ö ~ a f s all makt, så a%B dessa krininra gQa-a vad de vilja
'.
Det farlmatliga ordet a>aristokrati» Islev ett gott vapen i dc politiska striderna iiveii efler Horns fall och riddarhtis- demokraiiesssi definitiva seger" Men dess FseQykIse blev delvis en annan an fOrnQ. Före 1739 ans5gs f5talsvaPdet vila.
p5
den auktoritet, som aristokratieii agde genona il3örd eller soeiai position. Nar man senare klagade över arislokrall menade anan dem, ~ ~ 4 8 x 1 pi annat satt - framf6r allt genom rarakeroch »sammangaddningarp, - tycktes göra pl~sraliketsv5ldet Illusoriskt, Xiir goda lagar fingo en »elak uerkstiillighet~ tillskrev man detta giirna digra f8 personers naaktbegiir eller
--P
-i E. Hjariie, Från Vasatiden till frihetstideii, s. l 2 3 f., 1 2 7 H. T'aleiitin, Friiietstidsns riddarlius, s. 6 3 f.
IBlfecndBghet. 146 det saitet kom »aristolirati» ibland ati snarare beteckna -vad Aristoteles liallade ))oligarkix an ett de I-urnam- stas herravalde. Aleil hihetsliden karide inale denna fermino- logiska sl;illnad eller iakttog deil sailai-8, frismlm5ller Fraleniin
P sin Blargura~ade fian~stallning ax- ordets Asebudelse l. Efter hand E~liov »aristokrati» ett, gaana anvanat slagord -vid de siora uppgorelserna. S a r rhdet l75"kihle HiA14a kungaariahteim inom havdvunna grMnser, aiiklagades det a\ hovpartiek kor atr efter- strava eia aristokratisk; regeringslnycdighfi Del -sar e t farligt
tillma%t. Radet parerade det med en forklarinzg, att 9eb full-
standigt underordnade sig under standema. Konesngen er- Hiandes sora? en nodvandig ~ngrediens i forfattniaigen, och darrned ansag sig radel kunna. karakterisera sta%sskicl;et sksom ))ett imperiunr monarchico-den3ocratic1~m~~~ Beskyllraingen
f6r arastokraiiska syften .;ear vederlagd, )!Skulle en aristo- kratisk lystnad vilja tranga sig daiemellan, bleve den i sin P-odsel genast I'brk~ avd under den kon~a~igsliga hoghelen och under riksens staliders makt och nryimdiglaek)~ ?, '1111 sisi blev
ordet ))arisioPirati» ett t i l l l - ~ ~ g g e , som 4Gde haiiar och mossoa
siuilgade inat varandra. Rattarna kallade dek for ett aristo-
kratiskt Silltag, att r i d e t velat regera med nainnns~aeo~peln, s i a n k o a ~ t ~ i l g och utan att samnnankaSla riksdagen. Och mossorna sago 1 Inollegiernas inaklivihersforkl:~r11~g e n arasto- kratask sammaragaddnizag, som hade till syfte ifit betvinga standesnas f'ril%a~~tlktige radet och &teïstaBEa det an~belsmaaan:~- aralde, som sedan 1/39 trangt sig in i det h a Sverage 3.
»Aristokrati» blev ocksi eit av GusIaf III:s slagoi-d under statskuppeil. I sitt tal till massorna p5 Stortorget den 20 augusti sade sig liélngen vilja siorta »det aristokraiiska ~ á l d e t n . Ordet var inte illa valt, alimarker C. G. 3Ialmstrom, ,>.$veos
Ibiclem, s. 90 f. .\Ian talade iiven om particlieferriri som en ))aristokrati»; ibicle~ii, s. 83 f.
? L. Stavenow, De politiska <lol;trineriias uppkomst ocli första utvecIiliilg u n d e r frihetstiden (i I-Jistoriska studier tilliigi~ncle C. 6. JIalmström), s. 7 f. J f r F. Lagerrotli, Frihetstidens författning, s. 392 f.
WC. (G. Jlalulström, Sveriges politislra historia f r i i l Iioiiuiig Karl Si1:s död till statsviil.r.niiigei 1 7 7 2 , VI, s. S2 f ,
c m dera ver%l?ga makten for ogonbllc1ae'l fallit i plebejers
I-nGnder, s5 var det dock geiaslri enm arss8okralas%c korporsblion, :idet, som den ko tovades e n ~ o t konungen»
',
Mair ban, oclas5 erinra 69111 F.'ersens rep1Eli: »Detta ord aristokrati.
.
.
blev av ee; stor hj6Bp: ljudligt scli h a r t E uttalet hade fsiAel gjort sig darom eaa ~~laclerllg i'orestallliirsg och ropade at aristoliraterna s5ssen at varulvar».Med Olof von Dalina liimnade svensk historieskriviiiapg
sin EiriBniBelorn~. Dela gjorde sig fri fr513 d e l tunga, Iiirglösa, opersouaiga f i a m s t ~ i l n i n g s s ~ t t , SOLII f B m t il8r~li~it. Man börlasie
skriva historia
p5
ek: sprali, som ville &illfredsslbalEa 1ilteriir:ikral-. Komposition acla slil lillm5ttes bekordelse. I l a n ville
ge dera historiska framstiiliningen en s5d;rl: form, all iia.eni
den biPdiliimgsisa8resserade all~iaiinlmeten Iiurade ha gladje a.i den. Geliiom skildria~geeis li~ftallhet sclm YnoiiYeretEonn och genom resoneranmde betraktelser skulle intresset skgrras
h r
folkets ftirfieatna. Den aldre: metoden med dess spinnande ay fabler kring forntidsl~isiorien Overgavs. Den f6refbll det f6rnuftYga 1700- talet ftir5ldrad.X1eru brainst2llninge~m blev inte s5llan personlig iiven 1 den meningen, ,af$ fiirfaitaren gav tal& kanna sin egen Install-
ninig tY11 de i'ePrfa5llanrdenz han skildrade.
1
DaIilms historie- slarivning br6t e n stai-B;, laiiskata Sill fanatism gransande tendens igenom. Den rilntade sig mot det medeltida kleresiet. Den 1~idsliep61ga och mörka hedendomeri Tar visserligen att beklaga, skrev Dalin, Men kristeiadomeri hade ci~nndom Bangt skadlagare verkningar.Av
a.8rdnad f6r sina avgudar voïs hedningarniasi? 18%9givna landets gamla lagar, att de ilini:~s%one levde 1
oidniing. l i e n de kristna meriade ait allting var dem tillitet. Intet nidiiigsdid var sa grovt, att de& inte aamsi?gs lovligt, om det gjordes eai~der sken av Biyrkans sch larans befordran
Ihideria VI, s. 3 9 2 not P.
Dalin karakteriserar eim g&~"g de andli,ga soru » e n h o p liittingarn l . Fiir a l t "rygga sin sliilliafng hiand ett ~jiilvinyza-
diat folk soax alskade sin frihet fiin-madde kyrkails Eaden. a r 1200 k o n u n g Sverker till et2 hrev, s a r i h a n frikallade d e a n d -
liga frha all viirldslig domstol och deras gods fran all skatt.
P5
de; saltet vann Ss'erker pristen-skapets gonisk, utara vilkeningen Baonrrnag d e n tiden var saker o m liv eller airilde
"
Sveriges iistressen och 1;lereslets gingo atsk;lls - det temat liar Dalin siandige ~ a r i e r a k . Earaltierlstiska gro b a ~ ~ s o r d esn T~rlieii I<srca!- sona »Sveriges inerarier; P-clia germorn ordning och gode lagar var hans största aildamalr tPe aiidllga Ilade det niog amliirkt,och liven, att deras valde diirigelaaiai I;orn till attlidaal 3. Som de främste i radet BilBrilfade sig Eris1;opiarna e n god del
aven a v dela a.;krlds!lga styrelsen; ett Iayrl<ornölc och en herre- dag vors 1s; "a30-[alet niistan detsaarar~a
"
.Att halla Iialnrar-unionen s-id makt Eiom att ligga de andliga -\.arrni onz laj5rLat.
>>En
k o n ~ ~ a s g , lian m i l t e yara aldrig s 5 nogi.Sli:iad, lisande i e n s i vidlyftig regering ef a n n a l an l i i i ~ ~ l i o större delen saT1
styrelseza i deras hander. De Bingo r n a n s franvaro och u n d e r hans narnia gOra ad d e vilie. Jai enviildigare Ilarm .:ar, j u hellre de de6 sago: hy hari var a n d 3 alliid 4 deras faggor))
".
Till sist B-;clcades Gustaf Yasap5
niindre iira s e sir
segra ))över ena Sörf5rlig makt, saiai under i'~r:lh~aszdrascxllo a r givit hans företriidare lagar:)".
Efter sliiidvlngen a v ;.elor- mationens g e n o m f ~ r a n d e ~ r p p % ~ ö ~ - d e Dalin med silia anlikle-nigtala utfall.
Dalin krsaade gripa till spr5hnets slarkashi ord Icir att uttrycka sin avsliy och sitt I"raBI för Eiier;in-kiela. "avad iiinl;te
Iran o m aristokratien, medeltidens a n d r a stora sa~n!-iiii&smaIat? :&Ian bas sagt, att Dalins historieskrivnbimg var starkt i,deHs- - - -
ibidem 3, s. 1 2 8 f.
Il,ideiii "> s. 131 f. Se iiveii s. Zii f. "kbitlem 2, s. 302.
"11isieili i, s. 5-10.
Ibidem U, s. 624. Se aveil s. 3T2 f., 619, 623, 632, 687, 8 2 4 f , , 8 3 3 f.
Typislia ~ t t r i n g a r av ! l ~ l i r i s oviija m o t lileresiet fiiiriei mnii iiren s. 16% 1168, 257, 2 7 8 I.; 3.1-1 f., 416 f., 1696 f,, 583.
244
Carl Arvid Hessier.vanlig. DUr Giins obestridligen en1 och a n n a n sats, som initiehiis ett visst erkannande. Dalin berattar p5 ett stalle, att medan en hop kriingstrovande tyska nsrnnkar p5 1320-takt sökte pressa pengar u r Sverige, gjorde de v5rHdsSiga herrarna elad de kunde till Bandets basta. De skipade ratt s c h ordning i
alla orter, och Södermanland Batriide fiigna sig ;i: en ny Bag
- ett \w-k a r els rent arlstoli;r:ntisk ~marnnd från vilken de andliga varit uteslutna l. Att hlbreckt av AIecklenhurg ut-
mattade adeln genom sin stranghet vid vapensynerna be- klagar Dalin. Ilingen fralseman som ej "rmadde underhalla så stor r~~sttjiins"rbPer skattebonde s c h mangen %Gde hars~ill oeli landsflyktig Om drottning Ilaïgareia fr'i-urnaah&kler Dalin att hon var svår emot adeln, och hair lillagger att sadaamt alPiid betecknar en lemst till enviilde 3. Och iiar Dalin skildrar Christiaan 11:s terror %Bler h a n orden: »Riksens adel, frihetens naiurliga grundpelare, var i synzneri-set den, sona C2sristia.n ville utsotaa~
"
Dalin %lade 1~1Icl; % r ad aristokratien betytt som den konstitntlonella frihetens havdare.Mera d e i v a n . inte aristokratiens sak, som Daliin oftast och ivrigast Bog sig a n 1 sitt författarsliag. X2r h a n skrev sirpa politiska artiklar i hrgus, ville haax frai~af6r allt varna för partisplit. Han franmst5SYde eii gaiag F~dl-ieteri sbsjande aver att Iietmes moder Ei~igheterr var sjuk. Han utförde allegorier1 ~iarnaare genoin att tala om faran f6r Frihetens hrodes Lagen och dennes maka 'S'erkstalkigheten, sarslti2t som e n granrakvinna $jiilvsvAldci, dotter tiH1 AvgsnricSeni, Baacáe in- tecIrnirig i moderns g i r d . Maan fick inte glömma, inskfispte I P a l i ~ i , att Självsv~%deP, som Iblaiad Iialiladc sig m e d Frihetens n a m n , ibland naied hsistoI;ratiens eller Ilemokratiens, Iiuilde draga efter sig Anarki och slutligen Fru Enevalde
"
1 Iden- - - --p
Ibitlrm 2 , s. 407 f.
? Ii3idern 2, s. 529. Ibidem 2, s. 591 L "hidein 2, s . 880.
j Svenska författare, utg. a v Svenska T'ittei.lietssamf~~iidet, Y: 2 , s. 1 0 6 f,; j f r Ii. J~ \\'arburg, Olof Daiiii, S\.enskn L41iademiens handliiigar D. 59, s. 115;
historiska Sagarn om hiisten I~eriitlade Daiila imed myslien varme o m Gustaf Vasas och Gustaf Adolfs regeringar. Den senare sag till att hasten fick »god ans, lagona aga, myckena frihet och intet ~ j ; i 1 ~ ' ~ ~ a a d det Iran s l i ä m a ~ ~ a d e n 115s:a hast». För denne ryttare hade hästen sådan IaiirPek, att hjiirtat vlixte h honom var @ng haal karide ryttarens mirista rörelse, Sagan hade eai seilsinsral, som var tydlig nog. iigen Dalin! ville ge
sin skrift en annia starkare agitatorisk kraft genom att .jaav utveckla siii meniimg o m rregerarrdets konst. TiPmmarna maste Pigga 1 stadiga hiiiader, Grsakrade laan, s5 att hisken f6rmstod och vordade siil ledas-e, » o d i intet anu den ena, n u den undra, so111 star Bsak p5 eller 10g1eï bredrid, rvckiea- diirrrti, $n till e n sida 511 till erm annan, s5 alf hiisteen Inatet ~ e i r a d h a n
skall l i d a . Wevare oss deil heliga Exmighet f r h i kiv om t6m-
marna au m5nga s m a kilsliga Buskar! det gr -viis-re 51; aill a n n a t orit». Aven dikten Svenska frEheCen av 1112 hade et$
politislat progranla. DaPln lat dar Fa.i,&aetenas gudiiana beriiuka sina ödeii i Sverige. Dessa öden hade varitsiixskilt harda under unaioristide~i. ~GlIRndsBae ktia-rgars vald, inlandske bias- sars yra, sln rikseans tyglas. s k i s , att ingera lag fick styra».
I ljiirde saaagen gav Dalin sitt politiska Credo:
»ELt roil< ger Iiurigen inakt siil plikt a i l myndigt göra; Ett f ~ i l i bör gilla lag och kungen den utföra.
X t l äska lagens bot, var undersat a r fri; hien all ~ e r k s t i i l l i g h e t hör e n e ~ a i d i g bli.
Ej b6r ett folk sig i n i Iiungens styrsel b l a n d a , Ons Iiropperm da-B~as slia!B asr enig myndig aaada»,
Den fasta Pinjen 4 Dalins politlslca forfattarskap var hans rojalism. Elan agiterade fbr en staract kung:imakh utan
a l f 1)eBymra sig om de risker laan darrned Ibpte, Trad e n f ~ r s v a g a d krarigarnakt Iian leda till 1)esl;rev lian 4 dikfel- och ~Ilegorier, Men med stark expressivitet malade han följdera~a aven i sirp naedeliidshistoria. Man berättade d a r att jordagare och sdaisrilzin alltsedain monarklerps I ~ e g ~ n n e l s e i Sverige hade ag[ siii f~rlBa frihet, »s2 a t t riket ej anraaf a-aril
an
en216 Carl ,Irrid Hesslei.
samling av "aamlkgen stora lausbondestyrelser~. Mesa aristo- liraiiens makt hade vuxit, och d e n h a d e aldrig &tt s5 hBgB som B Sretto~sde, [jsrlorade och femtonde seklerna. IAiksorn de andliga laerrarrra slsgo oc1isB de viirldsliga under sig myelsen egendom ta11 bronans f6rfSng l . De bogo sig ujiila~ca
-iitt i enskilda tvister s c h f6réie krig slrsserneIlan, »hi?llandes sadant f6r
den
adlaste av sina friheter)). Sii snart Hionungen viipnade sig anast rilsets fiender, var adelaj tillreds att Edja honom i a14 samdaiiki. Men knappt var freden sianten, f6rrain Bandet uppfylldes med vald, mord och jiimmer, s s a41 krig p$ visst satt var dess lycka2, EAer lagen v o m hesrarnz jiiinlilia med konaéilagen i vissa m i l , deras Iaaldsriitter voro sj21%rr2diga9 de kunde esdigb Iialn~arbesVutet as. 1483 harska som konungar över sina egna landbor och siiliaaa kallades borgare och bönder $il% riksdagar 3.AT
avund ville herrarnaskuladom hellre se den samste friimiing p5 trosaen
an
en vederlike i.De saker om aristokratien, som h a - $ 8 c't5Plls samman,
Sterfinnas alla 4 andra bandet av Dalins historia.
Tu&
h-inrian det bandet Tar FirdPgt hade l\lontecqaieea gil-it u$ E9espriE dec lois. Dalin tycks efter biimligela kort kid %la fått den store fransmannzens bok i sina hander, Ilan iberopade
deas i ett belysande sammaninang. Efter a l t h a fiillt de be- ieclanande orden o m ena aristokratisk regering, att »herrame lateare Iiun~aa halla n~enighete~a gal
sig
sj5ll.e f tygeln)), hiin- visade Dalin till det kapitel hos hIsntesejuien, somL handlar om det aristokratiska styrelsasiitiets princip Def heter dar: »Le gouvernemeast arishocratique a par lui-meme une eer-Svea rikes Iiiskoria 2, s. 533. "Ibidem 2, s. 421.
Ibidem 2, s. 677.
Ibidem 2, s. 6.37, 685. - uppfattiiingeii o m medeltiden såsoin biaaiie- tecknad av e11 srag kuilgamaiit, arisiolrraii, prttst~iiliie och fördiirvtiriilgande Inbördesstrider s k ~ r n i a ï redaii hos Bl'ilde i IIist. Iviagm. Cap. I I I sect. II
s
18 (s. 351)."
Ibidem 2, s. 837; E'esprit des lois, E. 3, c. 4. Deniia hiilvisiii:ig till hlontesquiea h a r u i ~ d g a l t hIartin P2;imni, soni fiirneliar varje i i ~ t r y c k från L'es- p r l t des lois i Dalins Iiistoriska frarnstaliniiig; Olof D a l i n , s. 439.tairae force c p e la démocratie n'n pas. Les nobles y fornient
un corps qill, par sa prerogatlve et pour son interet parti- culier, a ' é p r h e le petiple: il suffit qu'P1 y aib des PoBc, pour
C~PI'" eet @gard elles solent esécutécs. hlais, a~itanat qu'il est
aisé
a
ce eorps de a.éprin~.er les acitses, a u h i i t est-il difficilee ~ u ' i l se ii-sprime Iul-menae. Tellc est la neainre de cette constitiitlon, quqB1 semble qrs'elle mctte jes memes gens SO.LIS
Ba puissance des lois, e t eln'elle les en r e t i r e ~ . Sansairagen E cHen~mii lhontesqaaietns tes liar Dalin fsmniiit bekriiftad i Sveriges medeltidsl~istoria.
1
den ma3an en pollhisli Bendens k a n utlasas u r Dalins historieskrivning unr den Inte arisfc8;salisli. Daliar h a r tviirtom f ~ : a ~ ~ h a v t naelidelarna med e n :aiisto%tratisk regimaa, B a n has f i k 6 ge ers hisbi-is]; illtsslratioii fall sina o r d i ,\rgus om Sjiilvs~5láei, sonn ibland kallnde sig med Frihetens namn,b l a n d med Xrlsiokratieams. SA mycket mera sympatisk r a r den bild Daiisa gav al- Gustaf Yasa, som strangeligen ft3rbj6d adeln att lagga cndei. sig det ena stycket a v sltatiejorden eRer del ansdra och som vardade sig med s a ~ . ~ i m a oéaasorg om stort och siiagit 1 si14 rike l. Del vore oriktig[ ail tala oan enr gi'namg?ieercEe, patranganide tendens i Dalisms historie- skriv~iing. ;\len alar en tendens triider franr a r den non ark is k. Dalin sag gcirna, ;i"a trgeriiigsliirammnrnia lago 1 stadiga hax~des.
Fjiird-e sarigeii i Dabins f ihelsdil;l lian siigas vara det lilassiska ufbn'ycket hii- tidenis i-qalisrn, 3129pga av dem som
looppatdes p,? en k~snislii~atioiiell 1 6 r a r i d r i ~ g drejmde helt obe- stami o m en stat, d a r fria undersktar styrdes au e n lagbunden koniang'. Frilieri-e Erik %Yrangel, e n a v del 2leAre how-
p~trtiets riaan, f6sfacitkade 1756 en skrlR on]. Svea rikes tillstand, Helst sltuole m a n viija dölja ii-atta san~manhaaagek, skreer
'
Svea r i k e s Iiistoria 3 : 1, s , 219, 327. J f r Dalins s k i l d r i n g a v Steir S t u r e d. y. Sture11 \-ar h u l d m o t d e ringare, ocli därför r ö r d a d e d e iioilom soin eii koriuiig f a s t i i i utall iiallinet oeli älskade l i o i i a ~ i i sorn en fader. Han lcallade dein silla undersatar ocli ansag d e m soiii siila barla. F ö r e s t i r i d a r 5 m b e i e i h a d e Illivit allri-iogeia lika Iiärt soiii d e t dansica ~ i l c l e t förliatligt. I b i d e m 2, s. 837.?.Jfr G. Lalidberg, E n s r e n s i t förfatlriingshistoriristri fraii Iwisaret 1768,
218 Carl Arr-id Hessler.
Tvrangel. Men i sjiilva verket förhöll det sig sa att skulden ii11 det ömkliga liigee i Iaiidet %ag hos »vara muildiga herrar, eller de s5 kallade riksens rader med allt deras anhang)). » I mine liisare, som iiållen före alt H, under en fast och oryggelig lag agen besI;ydd till Ila och viilfard, Sitein n u ratta Eder! 3 harera ingen anilan lag a n herrariias vilja ocla god- tycke, vilka titan blygsel t r a m p a de allra heligaste stadgar under fötterna». Man fick hite lata 8'9rhllnda sig av tara lien^,
fortsatte IT'raaageI, att dera milde och nådige Boriaingeri kaiiide draga försorg okan det allmanna ocPi befordra sina alskade undersatars val, Konurigen ösisBtac4e Ingenting "wgre, Men Irerrarna satte h o n o m u r stand till detta, det var n i i d i g e n d e som hade makten. >~ialed ett ord, i dess stalle att iB borden vara fx!e taneiiersatar, styrde av en lagbunden ?;onung, sô aren I herrtjiinare sålde under frammande viilde» l.
Det fanns olika riktningar IlSand de minga, som onskade en stark eller e n starkare koiit~iigamakt. Tvrangels ord tolkade nog eii ratt ~ ~ t b r e d d siiinining bland de breda lagren. Bönderna hade aldrig glömt, att det var Yaonenngen soni friilst dem fran herrarnas örerviilde. Beteëkizande \7sa.0 deras ord, nUr de p i P697 ars rilcsdag hade att ta standp~anlit till fiagan o m Carl SI[H:s omedelbara tronbestlgning. De förklarade sig da »hellre se e n Iioa~uiag iiri flera»
'.
De ville efter Carl XIlis död ge hans eftertriidare makt att %$rna dem mot Bsefarade Overgrepp frara adel och amisetsrniin. Helt visst fanns det ocksa Islarid bönderna trogna anhiiragare a r deni n j a »fria» regimen. 11eli redarn Ii23 hade de are högre standen med sorg och »billig c i ~ s i n a k » faiiaait, akt allmogen ville ge konungen »den makt och myridaghet, soni forna Sveriges l<oniiilgar efter i-ilisens ganila lag och stadgar Ilava Sgt och ö r a t » . Aveii 1 fortsiittiaingeil 1iöBlos Iaöraderiaa för en smula opalitliga, och lioniiragsklieten blossade I a t t irpp, saiiir de kaiide sig förförde- lade a v »herremaiiten». Sarskilt mot frihetstideris sltat, efter-
Cit. efter E. I"alilbeck, S t u d i e r .J\rcr frilietstidciis politiska idéer, Statsv. Ticlslirift 1936, s, 10'7.
S. Grauers, Den sreiislia riksdageii niider deii liarolinslia ticleii, i Sveriges rilcsdag, i : 1, s. 1 2 1 .
1ioilzrngei-i~ brona~siigelse, t ~ c i i s rojalismcn l-ia iäht eri saker
forankring i foliicajtipet. Dikter slirevos och iillagnaeies Adolf
Fredrik, »landsei-is fader», som lionrai~~it sitt folk till 1n0tes
$hjr att radda det
Den m e r refiel;terade rojalistiska opinionen h a d e sv&-
rare att liromma till uttrycli, dess I5rear. beiraktadec som g r o m XBrbryfeBser. Meim en och asanian gårmg farin cBen vag till
off'cntEkgHaeien, oeln 1 e n a v dessa skrifter f 1 . h 1769 Ireter det:
)>Dia adla, d u oskattbara frihet, hurta ],lir icke ditt dyra alumn
vid alla tillfallen missbrakat? Fraruti bestar viil frihet? .
.
.
Det allena att icke regeras aa. e n sc>eivei.iin Iisnung eller. ermv5ldsiaernei iltgör icke all frihet. Oril eii Btoainng eller ock egne medbroder rada iirei- oss efter behag och godtycke, s i iiro vi i k~iigge fallen var frihet kvltke. Och a.: d e t u h a r ialla tider r a r i t f6r farligare och odrägligare ansett att lan~asna
nye medbrkider e n l a g l ~ s malit och ~liayn-idigl-set~ ? Man anviinde giirna ordet »sjalt.sviid», iiar m a n slculle karakterisera den hiirsliaandc reginien, och nianm stallde garnla u p p Egoleas so111 alarmnde exempel. Maaniie \.Ara ilagstiftailde fisrfiidei Biunnat
f6rc:stiilHa sig9 att s5 g r o m brott rns"sFides Bgtabliea skulle
k u n n z I~egGs a u siiindernra8iteta, fragade assessor ITIrgin 3 et3 uppm5rlisam nilad skril't. ))Nej ~isserligeri icke, ky a n n a r s h a d c
de saianerligeia icke riridea-latik att satta $5 starka homna:ir f6r cdeila stora sjiilvs~5idet so m f6r enviildefu.
S a r
SY,,,
Lagerbrii~g tog i t ~ i aaied arbeiet 115 Svea rikes historia stod slii~dera.aldet iriiiu p5 fotter. Xerm det var u n d e rGustaf 111:s regim Iiarr skrev de delar, soni skildrade d e n senare ~nedeltideil ocln Gustaf Tasa och liaiis sonea.. b l a n
h a r prisa2 Lagerhrings verk ior dess friska, aasprungBiga siil,
och man har E 1,agerbring sett e n banbryhare ftir en kritisk 3-aisfsriefors4aning, som kriivk en strang grans9inlng al7 kallornas viirde och arars m i l yarit saainlngec, obeslbjad alT sarje len- dens I, Men det h a r ocksi sagts, akt Lagerbring ar hund.en
a v sin tids iskiidnklag.
Lagerbring sparade just inte 1" harda ord om b l k o - ~ a l d e b . Man kan peka pi en passus sorn deal om priislbreatten,
i"1rI'ia vor0 all- Dessa brott skulle straffas a%- biskopen, I ~ i s k o , ~
svaraga isiftir Srkehlskopen och iirke1,isliope:; ilnuiide inte
dönaas a r n i g o n a n n a n an den helige Fadern i Rom.
»En
vacker lagfarenhet)), anmiirdtei. Lagerbring, och han till- Hagger: >>Det a r snastan ol~egrigsligl, att d e andliga kunna t vara s5 of6rskiirnda att begarat och de viirldsliga s i deamma att tillataf, att alla tjiinares tjiinare (@yen) Tar i sjalva verk& alla herrars herre, till evardlig nesa f ~ r allt rniinskdigt %r-
ntsft och begrepp)) ? En expressiv sasats, laddad av kmaïn~ s c h
sarltasrn, ar ocksa den oxn de andligas regeringssjuka, fön- vilken »alla synder YOPO ingenfrng, mcil alla oskyldigt var
synd, nar det ej befriimjade andliga enviildet)) ! Men nar
Lagerbring Fann nagot fahc%aam, soan t ~ c k a e s honom tala ii11 kleresiets 18rmi~1, stallde han ecks5 d e l l a fram i Ij~lse8. Han ville inte di4lja, af4 kyrkans f6restandare i b6rjan av 2300- talet visade sig mgcket ~il1ig.a att bistriicka kronan, hade vid S k i n e s 16sen och vid andra triingande tillfiiH1en '. Och i ett annat sammaraksar~g tog Lagerbring kyrkan i fePrsvar anat vissa tillvitelser i »nye.are skrlfter,,. Han Isade inte kunnat finna, att tillviielserna hade sbOd k » g a t n l a iaandldngaz-» j. Lagerbrings vilja fil1 oviild iiar hiii vunnit en obestrld- Yig seger.
I viBInew dager framstGl%de I,agesl,ring aristsl;raiien?
1 L. Stavernon, Deia moderna vetensliaperis geiiombrott i sveiisk histosie- slarirliing, s. 9 f.
Svea rikes historia 2, s. 386 i.
"bidem 2, s. 100. Se iiven s. 209, 211, 3 9 i , 401, 41i f.
i Ibidem 3, s. 338. Se a r e n 4, s. 241. j Ibidem 3, s. 167 f.
Ha11 har anklagais fair att h a iirf6i.t e n arishokratfiirdöi1aa11cIe
tendens i svensk histsrhesi;rPv1ai11g~ A t t dek v a r 1,agerbrlrng song 1,Orjade iir oriktigt. ingeiii tvekan Bani s i rada (DIII :>it ers E1B:aancie lendens sliynntade hos Dalin, Och u n d e r i r e n omkiitsg l760 hade Anders a v Bolin i sina s m i Utlaast bill sareuslia foll;eSs historia givit eni bild a v n~edeltidens. »herre- r a l d e » , sonar var allt almiiat iila ~iilvIPlig. De maktige
6
landet h a d e tzgit nllssd8dare under siEl lmiign och beslaydd:ii dem emot Bag och riiCi, F6rhrnd mot detta liksom mot lantira nt- slag a v arisi01á1'alllskf sjii.ii.sa.5kd hade oAa iOrnyats IsieP;, izhnrerkaazi )13-3e;.is o m deras r-aia~nakt och fooPlkels e l i i ~ a d e ~ !, Dera
högsia makten, s o m tidigare s'arit hos svenska follaet5 h a d e
helt aves-gatt till rikets le3a.iia111sia mals. Det v a s a n d e friilset h a d e bragt laridel i vaia~a~cakl och allmogesa i Patllgdsm
'.
O 1
Sedaai racaet sait sig i svealskn fulliets skalle, k u n d e det uEan sv5rlghet 6 k a garma!:i riittigkzeter meed iiya Itii'rsraiaer oci?
under sken a.: sa-enaska folkets allmiiisna ratt friinija egna
avsikter. »Dc som kort fsrezt icke trodde sig herattigade n-kt fria svenslca folket. fr511 ett sl'itrtigt -8 eilriilde, b i e w kork dtir- efter nog iillings~ie cait sjiilva k r t r y c k a det ander etl Ifba
olagligt her~-a-.aSlde,)
".
Bctiir %lade inte B;~raancii finna an:ialiial att nristolaralerr~as och det nmea~iga folkets intressen stodc i skarp n~ofsiCliiing Sill varaiidra, 1 de11 konflikten hade h a n resen-atiosrslöst tagit folkets parti.
Lagerhring o a r inte dels fUrsie, s o m E sial historieskriv-
ning gay e n f a ~ h ~ s i o t a n d e bild asr aristoHir:~tien. :\leas h a n var
Iranai'e i siri karalilertstiii a11 115goii h r u t varit. Ban hiiuda.de alt arlstokraiieias n~iiSit 1 landel viistic u n d e r b ~ r j a n a v ",O@- talet ii11 helte sanibiillets 1)esynaierliga förïlrrázig % H a n van- d e sig mot d e aldre i - d l s i o r i e s i ~ r i ~ - ~ ~ r e ~ son1 endast s k i l d ~ a i konringerss oskicldiga tlppf6rande och »satt efterviirlden i den lanken atk a31 o r e d a n ledde sikt ursprung fr511 k s n u n g e n ~ a En aldrig s 5 ~5lrneïaaiicle Boner8:g statte
p5
stora svar.lgheterlCt1;ast etc. 1 ( Z uppl,), s. 299. LI>icieiii 1, s. 311. Se iveai s . 516, il~icielll 2 , S. 540.
s2 snart hara viile företaga sig nagot, som inte arar i de mak- tiga !~errarnas smak. Lagerbring trodde sig inte fara KTSPI,
25s han jamf6rde landets tillstand vid den tiden med det som senare barskiat i Polen. »Ett vidstr2ckt ocla stort rike naed oforsiktig hanshAllnii~g ocli klaside ctiillnis~g i regeringen försanker del allmanna uti era faallkomlig kraftlöshet. Nar da utgangen blir olycklig far konnngen merendels skulden, fastan laasis f6rnaraasta fel .har varit, att han inte kunnat bota obotliga sjuP;domar:a. Att radsherrarna varit miktiga. och i stort anseeiade fanla Lagerbring 6gonsBenligt - >)men det iir ej sa tydligt att de anvant sin makt och anseende till rikets verkliga förrn511
.
.
.
Att alska sig sjalv och siPb eget a~a%stånlcl a r en heder, som iiren en rëvare kan tillagna sig)) l.Eii
sådan laglös tilltagsenhet som harskade pi% den tiden asasag LagerIsrIng smöj8lg, o m biste iBverd8det hagnats av makten. Lagen föreskrev nog ett och annat, »men store hel.- rar hade denna tiden intet med lagen att göra» ? Lagerlsrkng gick iiasnu Iii~agre i skonlrigslkjst iordajmassde. Det hade varit obegripligt, skrev lian, oan inte rikets taalstand varit uselt under ainsionsknngasna, »Nar regerande herrarna sjalva arbeta utan uppehall på sarnhiillets f6rsvagande och undergång, maste titan tvivel bemadandet iirailigen lyeBias» 3. Med en antipati, soin Lagerbringp5
Hsatet satt sajkte dölja, iakttog h a n aristokraternas verlisamhet aven under Johan III, B a n be- rattade o m Erik Sparres anstrangniogar att f i Sigfsrn~and vald till Boiluiag i Pslen; tvart emot sin fealhnakt var Sparre v111ig att avst2 Estland. »Det ar svårt att begripa, om nagot groiTare statsfel kan begas, och aj91 en sadan tilltagsenfmet maste yara mycket drivande, fast liesaalaga orsaker)) ", I ettsenare sannn~anhang slog Lagerbring fast, att de son1 styrkte Johan att låta sonen mottaga polska Bironaan »hade verkligen
'
Ibidem 3, s. 336; se aven s. 217, 2 i 3 f., 2 9 1 f,, 364, 391 f., 428, 439, 469."aainmandrag a r Svea rikes historia 2, s. 51; se aven Svea rikes Iiistoria
3, s. 550, 5 5 3 ; P , s. 245 f.
Svea rikes Iiistoria 4, s. 562; se i v e n s. 240,
intet haft naagon arsikt varken p 5 Busigliga htasels elier p& Sveriges va1ging)) l.
Del h a r sagts on1 Lagen%ri~zg, att han tydligen aldrig kant sig riktigt hemniasfadd P hiiietstiden
'.
hianga formuEeriingar1 hans skildring av naedeltiden a r s sa gjorda, att 95saie11 maste f5 friPnetstiden i Bankarna och finna likheten slaende. Xar stunden var konn~xen att siariva failaeistidens historia talade h a n öppet. H a n b e k b d e e n hj5rtllg avsky f8r maaUngviilideZ. Han icleiitiiierade det med sja1~sv5ld. Vad radsregemente innebar hade m a n iidigare fK1P erfara, skrev han. ,$gen vad 1115ngvalde och sjiiIvsv5Bd k u n d e utrahka hade max1 annu
intet sa fullkomligen f 0 r s ~ k i . Allt ansags f6r hiii-Iigt, alleriask konungaiaaalcten h l e r slyenl~ad» 3. T det samno~nnhanget be-
rattade Lagerbring o m Pehr Ribbing och hans arhete
p5
1719
a r s regeringsform. X5r nig011 undrade, o m den inte k u n d e ge ai~,ledniisg till i9J51vs~5ld, svarade Ribbing, a l & m a n emu satt viiraa mot suveriiraiteien, iiasta riksdag skulle nian satta riirn nnot sjiiIvsv8ldet. Men, ti18ade Lagerbring - och med de orden $r allt sa@ - »en sádan riksdag Uverlevde -;.arken hai,ora Pehr Ribbing eller nagon anaiaia av deil tidens myamdige och makligaaade herrar»'.
Lagerbring avskydde vad Baan kallade »sjiiivsva%dsfrP- Imeten)). I sjiiPva verket var laan ett stycke rojalist. Det finns anagra mycket belysande rader i hans skildring av regerings- siittes under 1300-talets G r r a l-iiilft. I<oriuugens rattigheter fanraos p5 pappenset, s c h d a r ilade de, ainmsrkte han, Kal- konungen ville utUva dem 11108 vissa h e i r ~ a r s avsikter kom
alst i olag. Men nar hara ville gata anndras behag tjiina s o n ~ riiftesniire hade hasa nrnuln a r lconuiig och man blagade för hoiaoni. »i[ denna belagenhel bleuo alla fhdrn-aaner, som F6r-
synen förskaffat riket, alldeles frukttlhasa och riket liknade
e n stor kropp, sona au. en tarande sjukdonil utmattades».
Ibidem 3, s. 30. Se aveii s. 62.
? A. Stille, Sven Lagerl~riiig. L u n d s uiliversitets irssi<rift. N. F. A y d .
1: 3: 2, s. 1 4 ; se areil s. 5.
"arnma~drag etc. 5: I, s. 28.
224 Carl A r v i d Hessler.
Lagerbring k a n knappas: h a formulerat dessa satser niben
alf h a haft frihetsiidera B tankarna. Xar hara sökle efter orsaken BiHá den ö~erhiingande faran fann han dean i vissa enskilda personers BiEltagsenhet, H hela E~eropa grasserade denna farsot. » S a r alla y1IIe vara konung blev Haonungekas h6ghet blott ei't niaiman och riket en skugga))
'.
Laget liade vari$ ett helt annal f6re aristokratiens lid, laar rikets allmogeiiaann var ased dr it dan de. Bondedemokratien endast ~uppviigde eller balanserade &ol:ungannaktee» mela I ~ e r ö r a d e den inte
~a5gol v5seintEigt i, rörelseds-il-set. Lagerbring liimnade {it Sasaren
att dOma, vilket regeringssatt mesk hade gagnat riket och bist befordrat al%miinheteaas val ! Vad ftirfcattaren tankte k a n Basaren Inte ett 6gonblick svava P tvivedsinai om-
Nar 1,agerbrilag skrev sitt Sammandrag asr S w a rikes historfc~ lat Psan Gustaf 111:s regl~1?,f6rii~adriaig bilda sluttafsii. Man skildrade denna f86randring med mycken varme. Han beraatad-. om kungens 16fte att diimpa sj5I~e;vaTdet och upp- Iiva syenska folkets ungldriga Rihet, s i d a n den yarit f6re
1688. Han redogjorde ~ahkuw-ligt ?cp, de best5mrneEser i den nya regeriangsforme~a, som garanterade stiiridernas medin- flykande.
II
ett monar&iskt-deuno1<ratIsiit stys.elses5ti av gam- malsvensk typ s i g Lagerbring sitt kanstitutionaella ideal. Genom deal antiaristokraiiska tendensen i sin historieskriy- ning, genom den motvilja mot mellanmakter nmelBan Bung ocla foIk, som d5r koin t119 uttryck, gav kcigerbrhng det nya kungadbn~et sitt stod. Han 1st h i s b o r i e s k r i v a ~ i ~ ~ g e ~ ~ In@Kirbpanad med golililaen.
I i',
HlskorPber v a r ocksa dela nmman, som kom att d'l.amst?i som oEiciel8 apologet % r 1/72 h-s regeringsform. Till skillnad fran Lagerhring hade ,411dea.s Schönberg tidigare yarit po'ldliskt
'
Svea rikes P~istoria 3, s. 315. Betecii~innde a r ocliså den n ~ i l d h e t , med vilken Lrigerbriilg bedoinde Carl I S ; Sammalicdrag etc. 3, s. 68.cerkcarx. Han? hade st8tt horpartiel nara. X ~ I = h a n 1761 Rlicit bitlaamnd kil46 rlkshistoriograf, hade några a r hasas riks- Lkigskamrarer vickat hormo~n i 8s-at, at1 harr borde agna sig
Qb. Sveriges jus prablicnm. Det Bnande vara en nyttig s ~ s s e l - sattniii2 med tanke p5 era eventerel1 iorfattninmgsieform
'
Ett av dessa s t ~ i d i e r s resultat v a l Mfstor-isla hrev om del s ~ e n ~ s l t a regeringssattet B~~~~~e
sclr iloas-e tider., porblic,erade under arer1 1771-78,Lika %tcaiegariskk som s15gonmsiia Dalin s c h Botin l6'~is.dömde
~
Sc?~öub~er.g medeltidens kyrkocalde '. )>Ju 1iismgi.e det lader in 4 den 1119sörka s5 kallade medelaldern, desto mera visar sig fbjr vBra ogon ea; l~edrb\-Iig tavla av det svenska folkets armod, nCPd neka i ' 6 r t ~ ~ c l i ) )
<
IP5vekyrkaiii hade er1 djup skuIdi dettai, Men dera var iiit@ ensam brottslig, den delade
ansvaret med aristokratien.
L
ett av sina brev beklagade Schönberg, att haal inte hade nog utrymme fajr eaa fullsiiindigbild :av den aristo8ci.ablsl;ce regeringens »caselhel,> Trygghet :i%E %is. och egendom r a r inte att rakna med som @en f6ljd av sarnhiiEie8s lagar utan som en f6rm6n9 viIkca7. man sRa med vapen E Iland maste skaffa sig sjila.. »Neri s a m m a mabi, sona n ~ a n dartill behöade, k u n d e ock anriis-adas till andras f~rtrycli., tB1P att andandr-aga sig 2114 lydnad f6r lagar och styrelse)) SmmlakPlet slets s6nder av dessa oordningar. Folket maste erkanna den ganala sanningen, Iöd Sclaiinbergs sltliisats, att »mangas viilde 58- en bedragiig frihet, son1 mesf b e h u ~ g a r den stbirska mangden asr ett rikes P ~ ~ b y g g a r e ~ i .
Schanberg trodde sig ~ e t a , ad det var som fattades den senare medeltidens Sverige. För eila k o m m a nariaaare sitt mal - starkt m a k t %k Borit~ngen -- hade horpartiet tidigt
'
Anders Schöi~bergs brev, utg. a r S. Iieliini; Inlediiing av O. !Viesel- gren, s. 20 f."aamlirrg a r bistorislra b r e r etc. 2, s. 86 f., 112, 115, 237; 3, s. -I-S. "Ibidem 2 , s. 78.
Ibidem 2, s. S6 f.
j Ibidem 2 , s. 106.
G Ibidem 2, s. l 2 9 f. Ibidem 2, s . 86.
226 Carl Arvid Messler.
intresserat sig for Baran o m maktens delning, Tarakeim Ilade Etit sitt f6rs"r markarita uttryck i GrBrahagens memorial 1759. Rilnsfiderna hade, skrei. GrOnaB~agen, a r s t i t t så stor m a k t kil1 korsungen, som de funnit honom behöva i411 att liiigna friheten och k u r a qjälrsvGldet; balans, jaai~riltk panellanr
laonungen
i
ena sidan och rzd och stiiazder 5 den andra var sjalen i 1720 ars unrspriangliga regeri~~gsform'.
Tesens rilitighet r a r tvi~elaktig, aren det Tar et$ uppslag att ta varap3 n a r deg gallde att radda atminsione nigot av makt &B
konungen. $8nders Schi9nbeag f d j d e den linjen, och i de f6renade utskottei~ 8769 Iiavdcade haii: »,.Blla de Iarde miizn, vilka handlat om Qua-e publleo, hava nogsamt b e s k r i ~ i h n ö - viindigheten av balanser uti stater» Vad de %arde - SchGri- bergs store auktoritet var 5IontesqaHeu -- hade fbjrkunnat, kunde man finna bekraftat i Sveriges f6eariattningshistoria. B det gamla svenska regeri~ngssaltet Piade f u n n i t s balans, utvecli- lade Sehönliaerg I sina historiska brev. Den hade Isest6t"kdari att riket styrdes aar en konung, ai. vilken berodde aR1B vad vanligen Inniefatfas under namn av rikssiorelse; konungen och hans folk deltogo gemensamt E den lagstiftande makten; vad soaam beb8\rdes ta11 statens alla~afirana Y~ehov beviljade folket av sa11 egendom; dessutom fanns en borgen h r folkets frihet och siikieahet i den oryggliga grundregeln, att ingen
ntasa laga skal borde skadas tPH1 Hi\. eller lem eller avharmdas sin egendom; och f6r att s2 mycliet sakrare u ~ l d v i k a alja misstag dömde konssngena inte sadana m51 ensam estan med sisa konmu1agani2miiad.
Pi?
det saltel hade m a n redan i gammal tid skapat den ratta f6reningera a\, samhaElsnayndBghet och frihet 3 . Despotisn~en h a d e varit Illia olaand som de hnvaad-16sa samhiillen mail oRa oratt hedrade med namnet fria, d a r ararje tilltagsen medborgare kunde regera med Stonunga- myndighet. EAer den senare nnedeltldens vanstyre Ilade
- - -- -
L. S t a v e n o ~ r , De politiska do!;tri~ieriias u p p k o m s t och fiirsta utvecliiiiig u n d e r frihetstiden, s . -11; F. Lagerroth, Friiietstidens Biirfattili~ig, s , 459 f.
E. Fahlbeck, s. 1 9 ; s e a r e n Lagerroth, s. FL7 f.
Samling a r historisl<a brev etc. 2, s. 5 5 f. Jfr eil liknande uppfattning o m e n tidig svensk guldålder hos Anders O d e l ; Eandherg, s. G f ,
Gustaf lyasa 5terstalBk regeringssattet till vad det fordon: varit och pA allt s a i t gjort sig krtjiin% av det dyrbara namnet Fiiderneslandets fader l. Men aldrig hade Sverige 5gi ett
styrelsesiifl, si? r5.l motsyarande dess arrganala forfattning lik- som andamalet n e d all borgerlig sanlinanlevnad - frihet och siikerliel - s o m under den nya regimen a v 1/72. Schfira- berg prisade h6gt Gustaf 111:s »ölmma och Faderliga regering)), kans ))populara och milda regeringsprincipen.» ?.
Anders Schfinbergs historieskrivning var h l l t riedvetet billrattalagd I6r pslitislia syften. Han var kunglig progsagann- dist. Sonas Mallenberg siallde sig ett analal. mal ffire, K I ~ E
h a c 1782 I~ijrjade ge sit Xya allrniiaai~a PiPsiorle~a 9fri.an börjaas
a v sextonde 5rPaundïadet. I ett fbretal Sekiiaidc hnia sin amhi- tion. En hävdatecknare ?,Or anse sig vara utan biidern~esland, utan reIlgioii och utan stand, och hans arbete skulle uivisa, att han visste detta. Ulfrycksfullare ha f5 historiker formu- lerat sa~~ningskravel,., f~rpliktelser.
Men Hallenberg fërmildde trots allt inle Isryta sig ut ur. sias epok. Haal var en son av 1700-talet och h:tsi aTai- en berandraimde liirjtrlnge a v d e n eaagelske historikern TSi14iansz Roberlson. 9 den berömda inledningen ta81 Carl V:s historia isade lhshertsorm gatt ganska illa at feodal~iisendef. Det
lnade, skrev l ~ a i ~ , ber6vat kungen niistail alla hans rattigheter och bragt det ringare folket i ett IE1Sst5lad al7 ft1Bi1Bkomlig triil-
dom. ))Adeln, icke ridare 5terli5Plen a r nagot band, utarmade varann taled oupphaPrBiga Brig, förtryekte sina iinderhaval~de
och f6rollSanpade sin %ow~ang»
<
Fg.'ördörnaiadet av del arlsto- Isratiska sj%lcsv&%det var ett ledmotiv hos denne typiske sjuttoamlsundraia1~111an~ som matte alla politiska organisationer med den upplysta despotismerss rationellt ordnade statsyasen som nn5tlstocki. Hallenberg fëiiljde villigt i mastarens spar. Oclisi?. h a n skrev en I i n g inledning, d a r h a n beklagade »de!hidem 3, s. 7 8 ; se aven 2, s. 4 , 61, 7 5 ; 3, s. 44 f., 301 f. Ibidem 2, s. I , 70 f., 7 3 f.
I, S. 22; se are11 s. 20, 2-1, 27, 41 f., 60 f., 6 3 f,, 83 f., 9 7 (sr. örers. 1800). q. Fiaeter, Gesc!iiclite ties rieuereri Historiograpliie, s. 365.
228 Carl hrrlci Hessler.
elaka herrariias ok)) s c h »det aristokratiska tyranniet,)). Helt i Rolsertso~is tiaida ar en sals som denna: »%asaliennas ~ j a l ~ s v i l d emot sin Overherre, ej rzsindre aaa deras omansk- laghet emot d e t ringare follaet m i s t e allt mes OG^ mer erfara ett billigt motst5nd»
'.
En
iögonienfallansde tendens fick skiidringen av fiwariskriseri i Frankrike i bôrjala av 1500- talet. FOr figrs~areks s1iu1S hade det blivit raödvándigt, att alla franska stader bisprungo med Pin eller frivilliga sam- ~nahlsk\rott. Alen djverallt aindaiidrogo sig de fi9rniima dessa besviir, och lionaungei-i vagade inte rublsa deras $beropsde p r i ~ i l e g i e r , FiPqlden B-slev inte has2 den, att d e m-i~mgare P landet bHevo alldeles eitlsloftade. Konungea~ nmiste salja err del Itroilogods fedr att bisiainia skrapa sammaar vad som behövdes7
i statskassanm. Till raga pH alit r o r o d e franska magnaierna nog obB19ign a t t ufnyilja rikels behov till at8 f l a m j a egna fedr- delar. Gealom li6p slogo de under sig Iiroaaans egendomar och hidrogo p5 det siilfet till kronans lo~.svagande fi4r f r a m - tiden
'.
Ballenberg tycktes ocksa vikja ge sin egen tids adel nagot att tanka p5 n5r laan skree.: »Deg Se. ej ovanligt att under n a m n av privilegier fOrsvara gamla missbruk, e h u r u 6gorssken%igen de iiro skadliga för det alIxiaSnna» 3. TTidare drog Ha!Ieaiberg den Iardomen saso hisiorieiz, att o m regeringen I en siat inte h a r tillracklig malit ocHz undersatarria inte visa ti1IHsörlig lydnad, maste följdera med nGdv5ndighet bli inse skakningar"
IH,airclornen, som 311 inte saknade aktuellt propa-gandaviii.de, h a r Halieiil~erg i ett annat samrraanhang erttryckt
sa: » I alla riken, d5r er: del undersatars niosidighet %r
myeket falt gripa omkring sig, a r m a n alltid rädd för tapp- lysta och raska regenter s a m t alskar mer minderarlghets- eller friimmaside regering)) D.
Jonas Hallenberg stod viil fil1 boks p& aller högsta ort, Mari blev P784 ~ i f n a l n n d till rilishisioriograf vid Anders Sclaön- -p
-'
Nya allmanria historien I, s. XXXI; se iiyen s. VII, S X I I , 34, i x , 250. Ibidem II, s. 26 f.Ibidem I, s. 38. "Ibidem I, s. 35. Ibidem I, s. 166.
bergs sida. Xreb förut hade 9raii fatt e n vink o m all laan Itorde l a upp skildringen av Sveriges historia, d a r Olof Ton Dalin slutat, eller vid Carl IS:s d ö d . Hallenberg grep sig verket a n , och 1790 pul~Iicerades första baridel a r S ~ e a rikes historia u n d e r Gustaf Adolf den stores regerltag. Ytterligare fyra band f ~ l j d e . Ilet k m t c och sista ;förde sl;ildi.diigea~ fram
fil1 ar 1620.
Rallenberg salrniade inte beröringsp~mnliter med sin store föregaiigare. Genaencaix riaed Dalin hade h a n inisstroi~ m o t aristol;r.atiesis iaileiitio~ier och ear ~ i s s fail~lesse Iör den kraft- fealle monarlieli. J e n Ilten BLerblicB I h r s t a Ipaaldetfrarnhhjlbi MaElenberg, att medeltidens herreregering h a d e dailipats av
Gustaf Yasa genoni laaaas stora personliga förmögenheter mera r a c k t s till liv igen u n d e r Iiaums söner. ?Iled pitagllig aazlipati skildrades h e r r a r n a s »regeringssjuka»
a
samhaumd med Sigis- m u n d s val till klang i Poleii. Den h a d e I ~ o t a t s av Carl IX tack a-are denaaes »personliga drift och allvassaml~et» l, m e nefter b a n s död h a d e elb nytt tillfalle yppat sig alt inskranka kungamakten. Radet lyckades stadga ;O sig en med?arer2%t, s o m gav det stalliiiiigen a.\- ai~edelstiiid mellan konungen och folkael ocli samtidigt naojlfghet att lörsraga 1,)Sdas inflyt- a n d e
'.
L Y C I ~ ~ I ~ L V I S foirstsd Gustaf Adolf att m e r gi,ianda silamakt p2 Tiarlek och förtroende a n lagar och av%aaladlian,gar. Aven de svenskar, s o m fattaat det bittraste h a t till Carl IX och av den aiilednisigen eller »av egennjtta s c h regerings- sjuka lalit sig f Q r h r a s till lastbara aisliiggningéir emot siti
fiidesneslarad
. .
.
loniao i iiaiis rsonens] adelmod s i n i i n g a iimneii till vOrdnad och Itarlek, att sjalva oiidsiiai~ stod far- sagd ocla iiven nedriga sjalar klinde lioppas f ~ r n r ; upplyfta sig till adla Piiiii;s5il r i d deii fcPrt$jusa~ide syn, d5 en m g Irjiilte, redaii k a n d a v arsfulla f6rriitinångar, uppstiger p5 siria f ~ r f i i d e r s tron» ,'j,--p
-i O m Carl IS lieter det p i e t t anriat stalle, a t t i i a i ~ m r »lika l;aild
for siii strailghet som fiir drift \-id r i l ; s s t ~ r e l s e ~ i s a m t nit fiir fiiderrieslailclets viilfärd och anseei~de)). Svea rikes Iiistorin etc. I, s. 83.
"vea rikes iiistoria etc. 1, s. 272 f. Ibideiil I, s. 736 i'.
230 C a r l Arvid Hessler.
S å g o n liarakteristik av herrarna på Gustaf Adolfs tid gav Hallenberg inte. Meii h a n Bade fram för Hisarens ögon en rad dokument - besuiirssltrifter och r2fsteakter. Det
blev ingen smlclirande bild av d e rittimesmaleia. Att undan- draga sig skatter, att f8rsumma raasttjänsterm, att firarycka bönderna var brott., som g5ng efter a n n a n kunde Baggas adeln till last. Ett enda exempel bIaiad HalBenbergs rn&i.iga m 5 a n f ~ r a s . Regeringen hade stora bekymmer alt f2 medel RIE1 den f ~ a r d e och sista betalningen av Elfsborgs 1Qsen. Myeket innestod fran de gångria aren för fattigdoms skull. Men uppbördsmarmnen klagade mest över att d e förrnegnare visade motvillighet, att adeln s6kte draga sig a~r-ida~n betal- ningen. Det foirekom laonenngen saPlsstmt, heter det, varf6r resten alr Elfsborgs losen srar stclrre 1 Ostergötlarad an i a n d r a landsorter, och dartor B~efaPpPde han uppbördsmannen »att deni utfordra utan f6rsyn för n2got stand, och ona nagra aY adeln feinnos som darmed gjorde uppskov s k ~ r l l e deras gods siittas i kvarstad, S a m m a Ilefallning avgick liB1 andra Bandsorter>> l, Atskilliga knep vorca i b r u k n a r det gallde hemmanens natur för atk adeln skaalle konima undan skatter Vidare hade del gaaaala dornstols~iiseridet i landsorterna f6r- lorat sin urslari~ngllga mening ocli f6rar:tndiats till »ett ensidigt viilde enidast i t d e maktigaste i % a i ~ d e l » . E4ovr5ttsirar~tt~1ingea~ hade \ ~ ä l Biarvid b e t j l l 13Bgon liten 111slariin%ni11g, men m e r tycks konungen inte ha -vagat eller varit 4 stiaad att åstad- Bonanla 3. &tsklliligt hade HalPenherg ocksa a t t beratta om böraderlmas svara betryck. Xera hedrörligast Tar, frarnhCi%L h a n , att sa litet stod att vinira genom rannsakning och d o m trots konungens vilja att skydda d e n uiirnlösare delen a r sina iindersaiar. Endast några obetydliga m i l avgjordes. »b%älitigare personer kunde d y m e d e l s Bitet eller intet hindras B sina ~ å l d s a r n h e t e r : De Itornirio icke tillstiides \-id rannsak-
Ibidem IT', s. S06 P.; se aveii T', s. 1 3 3 .
Ibidem I, s. 339 f,; se aveii IV, s. 493. O m viirdslöslieteii vid rnsl- t j a i l s t e ~ i s underliZtllaride, se I, s. 403 f., I I , s. 445 f,, I\', s. 568 f.
ningarne: Aatiydde varken konungens egna eller hans ombuds l,efaallningar)>
'.
Detta gallde narmast Firrland, d a r herrariaas vildsamhet blev siirskili ödesdiger. Sagon enstalca gang k u n d e Ralleiml~erg Isryta mot sin regel att lata nitistyckena sjalv-a tala och saga sin mening renl int o m den svenska aristokratien, Han lseriittade att Gustaf Adolf ville utnvktja den korta vilan fran kriget 1624 f6r att hefordra rattvisani landet. T y visst r a r , slog Hallenberg fast, »att i synnerhet de viirnlösare aandersatarne med allvarsanhet behbjvde fredas, d 5 allroiiil fattigdom och B2ngvarign krig givit de rike och niiiktige s5 rlaanga tillfiillen att förtrycka, gJor8 fi5rtrycket till
Anm Tarla s c h liksom fbPrvand8at till haud, alt lag och rittvisa
maste tystna h r makt och rikedom))
Det r a r i femte delen av siii Biislasria, sonn Haillenberg nedskrev dessa ord. Sagola forhsiittning p i verket koan aldrig. Man h a r undrat 6ver anledningen. Sjiily har Hallenberg eridast e n gang -- i e n skrift fr5n 1816 - direkt Iserört
denria sak. P i kunglig eappmani~~g hade han gripit sig a n nned dck rnQdosa~nana varvet, slirev han, naen varken iilnnet
eller tiden h a d e tillatit dess fasl1bordaa-i. Att ej slsrira sann historia ar ett skliadligl d i d , tillade HalBenberg; darför hade hans stticiier riktats m o t ett annat hi11 3. Vad uar det f6r
ett hinder som 51nnet lagt i RalPenlpergs grag:) Et$ brev av okand d a h m visar, att m a n p5 inflytelserikt haal h a r Telat undertrycka lendeiasen till aristo8cratfientlIghet i hlstorieskrlv- ningen. » k anseenide därtill)), skrear HallenB3erg en g h g till jrilisradet Fredrik Sparre, »att Eder Excellence behagade
niimroa alt u t i mitt arbete kunde befaras fbrelioaianaa arnigst, som tycktes röra nagosa ofriilse fraga, h a r jag noga granskat och andrat s$c$ann cIiille;a samt limiterat 5tsP;ilIiga utPitelser, s c h d a r nagot dylikt omtalas, sS;a%P jag vid tryclciaingen visa del för Eder Excellence, iniian det blir rentryckt. RBitl anda-
z Ibidem If', s. 597.
"bidein T', s. 156. Om I,ii~idei.~ias svariglieter i s a m b a n d med för- lii1iirigsv5seiidet, se iiren II, s. 'i62 f.
X. hliiiiuiid, Historiesl<rivnrei1 ,701iris Kallelii~erg, S ~ , e i i s l i Tidslirift 1923, s. 1 1 7 (iiven t r y c k t separat).
232 Carl Arvid Elessler.
mal a r att skriva Historleii, och således IAngt högre och adlase aia att jag axr uppsit vill slirioa n5goia partiskrift)) l. :tden inan tycks Urida inte Baa blivit nöjd, Oniidaga halsillnigar och okunniga omdörnesa giorde Mallenberg s2 desperat, akt h a n flera ganger ville kasta pennan, Hans vaai Carl Christoffer Gjörwell sökte Beagna honom. »Var döv, skriv och tryck», heter det i ett brev f r i n Gjör-c~eHl sommaren 1795 Mesa Rallenberg f ~ r r n i d d e inte forlsatta, han avbrCPi sin historie- skrivning filjande As-, Langs-e h a n i f6rliIarade han, att intet Umne i svenska historien h a r varit s i farligt att vidröra som detta. »JiirinvSl en hiivdafecknare som, att fS4rtaga allt sken tiSB misstankar om partlskisei, sannn~anfattar sina di thCarande berattelser av sjalra orden
a
gamla handlingar och konunga- brev, kan icke uradga hestraflningar)) 3. S a g r asi-
efter Ballen- bergs död rnppgav Johan Henrik Schröder i sitt minnestal 1835, att Ballenben-g tyckt sig marka, ju mer arbetet fram- skred, »nigo% nnisshag p& samhiillets höjder och en viss Iilmöjdhet hos de tonagivarade i Iittei-afurenlp. k r e n Geijer Biande denna tradition och stallde fiagan, vad som kan ha Biornsi7aIt förargelsen istad och Bett ii11 en förment officiell eller ha%vofficiell erinran till författaren. Geijer gav sjalv sva-et: »Hallen4,ergs sanningsfealla framst5llning av eii del aristokraters förfarande, vilket tyddes till ett anfallp i
aristo- Brafien 1 aEBha~iinahet, S 5 beriitias det; och $5 Siirer det vara» 4.H
sjalva verbet .\.ar arBstokratfienflBghete13 mycket raBd- samrnare 110s Jonas Hal%ei-ibea.g, bondsonen f r i n Ssaai%and, Un som nagonsiia röjdes i hans tryckta an-beten. Den br6t ohämmat h a m 1 ett utkast till GusBaf 111:s historia, ekt u6BiasZsowa troligen infe var amriat att offenfiiggöras i Balilenbergs livstid och inte heller sedan har blivit prablicerat, Inled- siingen ar ett aktstycke, som fr511 hörjano t111 slut genom- sfrömmas riv den hiiftigaste ovilja mot adelsiiiflytandet i
Ssrerlges historia och av en varm kansla för den starka. l Publicerat av Ii. Iiumlieil i Hist. T i d s k r i f t 19:34, s. 42.
.khralund, s. 118. Ibidem, s. 121.
kungamakten l. Hallenberg talar om »desse till Syerages for- darv isq~pkomne n~caktige atter, denna sa XaaSHade adek», om )>ciecse tuseiitals fcirta.yePiare», vilka alltid fort »det obestamda och n^~issbrubade ordet frihet)) som sira devis Hela lians perspelitiv over Haistorien domineras a r mots9.ttnirigen mellan liungamakt och adelsralde. 1Pel var harms fasta Orertygelse. att Chrisimas formyndare sobie gora riket tiPt B-sogadelns eizskilela egei~doiaa, och lnan yttrade misstankar on3 alt de Basda ïeh9nl;tlonskinngarna Carl X Geistaf och Carl 491 for- giftats au aristolarater ,"r1 Carl SH1 undanrojts genom ett nordsk kott var for Hallenberg en odiskirlahel sanning.
Darmed a r kulmen riad$ av den aristok;ratf6eriitliga strom- ning, s a m under liela l/(ill-talet gatt fram genom svensk historiesB;ri~nlaag. Ingen aY dess mera betydande represen- tanter I-sar statt hell .iid sidan om Det kasa h a lunanirs ett m e r eller xaaind1.e au tenderis i deras arbeten, mea: en viss
opanion imar alltid brutit igenom A\tt det eusterat ett sam-
Isand mellan denila historieskrivning och den alituella poli- tiken j r paiagligt. llcdarn en rojalistisk propagandaskald lat >>arisfoBirati» r i m m a med »vald och tyr as ana)^, menade sag Iiistorieslasi.i7n1~~gegn Biui~i\a ge fali'áiska bevis for dessa iore- ieelsers salnmanillang 5i\torleskr1vni11gel1 a n d e r 1700-talet h a r ohestridiigen gatt politisia :ireiaderi, d e n h a r gynnat des1 Iedande liungamalite~as id6.
Det fainnrs arniln ett politiskt spail~ailngsforhilladhde 4 tiden, s o m k~ii-sde inlP6sci arislokratfientliga manifestationer.
Efter deii stora revolutionen och cidelsprlvilegier~oas
'
.-iiaiiluiid, s. 120. Se aveii H . TTalentiia, Det sociala m o m e i ~ i e t i Piist»riesl<riviii~ige11 oin 1 5 7 2 a r s s t a t s i ~ a l ~ i l i i i g , Scaiidia 1911 (Bd XIV), s. 7 f. Historieslirivriiiagen u n d e r 1700-talet liar skapats »iirider staridigt lian- syristagaiide till s a m t i d a f6riiallaiaden, ofta pk officiell l~estalliiing, oclr ut- g.j.j»rt e11 form av liird publicistili. Alstreil a v d e n n a pragmatiska historie- sl;riviiiiig r o r o vdpeliarsei~aler för dagens rneilirigsritliyteii i brailrabara $mrieai». E. Löriiirotli, JIolerr, tiistorieveteiislial~ (i Vetensliap a r i dag, 19401, s. 16:).234 C a r l Arvid Hessler.
Likvidering i Frankrike blossade striden mot »aristokraterna» upp iireia i Sverige. Angreppen hade nu en skarp social tiHBspetsning, de gallde adeln i dess helhet som privilegierat stånd. Dein materiella scla andliga utveck%angei~ i landet hade redan under fribetstideii fört de ofrälse fram till en sådan position, att de hörsjat lGnna adelns f6retr%e%esriBtigl~eter som aniaksonisnnel-. Norclencrarstz och Chydenins hade hiivdat det prodtiktira arbetels iira och -varde. liiöprnan och hrraks- iigare hade bönjat samla betydande föam6genheier, bet hade 6ver Ia~aarucB starkt borgarraas sja9~k$nsla, att statsmakterna visat s5 mycket intresse för dem och deras naraarngar, hit under m i n g a och %ånga perioder sitta d rPksilags~12sBott hade skafyat de ofriilse erfarenheter, som ökaf deras kansla aven av politisk kapacitet,. Och dess~atolna - ingen kunde Bangie
med fog saga, att de afiii8ses J P L P Y ' ~ stods tllllsaka % r adelns i fraga om sadana bokliga f5rdigheter., som banade arag till ambelen och djanster. Ofriilse Blaras fingo vid laroverk och hminiversitet en vii% s5 solid utbildning som aaaanga adelslsarn l.
Spiinningen mellan stinden oela fbrkiinslani av deam stun-
dande kraftmatningen hade bland annat tagit sig det ná- trycket, alt inar1 sekt laistorisk% motivera sina iisikter och sina ansprilo 4 p~~iviPegied'rigoi-. Den ofr2Bse havdaforsknir~gen hade givit ett nasa-kligt restiltat i er1 skrift UV J.
H.
Eherhardi,e n liird samlare som 1769 gav ut ett FOrsöB till pragmatisk Historia o m frilseståndet P Sverige i f r h de a h t a tider. Eberhardt byggde huvudsakligeii p5 Badom-ph, Dalin och Botin, S5 %iilarida sag hans skrift ganska objektiv ut, SOHZI
hala endast redogiordc
hi-
privilegier, Hsesvar, resolutioneroch Pilrnande alitstjc%aerm. Mena sammaiaslaklningen röjde trots a111 hans ofrälse sympatier. Skriften blev ett stilla preluditim till den hroschyrstorm, som bröt lös året dar- p5 efter den farmnösa I1efordrlngsh5gan vid ,"abo Hasvratt.
Bördsprivileglernla ha inte Baiigre na5go-l I~eriiltigande, löd
F. Lagerrotii, Frihetsfideiis föifattriilig, s. 637; I'. .T. Ecdier, O m bord ocli befordran u n d e r f r i h e t s t i d e n , s. 1 0 2 f., 1 2 7 .
förkunnie%sera fr211 del ohalse lagret, det finns irmgen aninana grund för deil ena ~taaneaiskaris överliigsewkaet över den a n d r a a n denr persoaaliga %itjansten l. Harom stred m a n iiven i den p~ablicistiska frid, som ],örjade 1792 och som k inte riamgc~ grad var inspirerad a v h a n s k HtroseiiyrBiktera- hur. En manrsislias varde ligger inte i harstamningen, jurte
i rmaunanet utars i tmeranes duglighet, skrev Philipson i sin rylitbara brosclayr uin elet an-ftliga adelsltapet. JIan Iran inte
genom uppfodran ulveeBEa andra gayor iira deni solla naturen föruriraat. D a r a r framgick ))den stora och lalaa-a sanning, att
ingen a n l m r ~ fiorelriidesratt gives itii egen f6r!jiinsZ» ?. Dessa
Asiktéir aims5gos a v sailitiden sa djgrva »solm ingen i Sverige f6r~at di»rnb», och det kom uf en miingd tidningsaïlililar o&
stridsslcr.iflen f6r s c h ersnot. Avena en relativt snoderat tid-
ning saiai Esti-a Posten gjorde standiga utial8 mot »aristo- k r a t e r r a a ~ och » d e stora»
Arislokratfienlligi1ete11 IBg ananea B luften, niii. Erik Gustaf Geijer koin till Uppsala. Genom ett par a v sina larase s c h genom siahdier e i ~ e n rad ~~sgs~~s~rningstGnliare blev Geijer %r-
81-ogen med tideins Sricinrnade ideer. % Haas risade en s t a r % t t demoliratislc Enstiillrnirig, niii. hail 1803 författade eaz prisskrift orla Sten Strire d. 5. Det liiinde riksfQrest8nldare11 Eikl stor laeder, at& h a n latit IsQiadernn f2 t1111~aku deiii del H lagstift- niiigen, som cEe haft fran ur51driga tider. Det fra Bill [er- diirc, soi31
Jag;
i det vasande adelsvaldet, v a r darmed förstört. Aveii i Geijers gradualavhandling av 18092 o m medeltidenms sanrnkaiillsanda f611 domeia Iiard över Baei*rerx15tmiiens starid, son2 uthredde sila makt ,>tal! koniingariaas f ~ r E i n g och i'oi-kens ffir-ja-diirv))
".
Lagerrotli, s. 641 f,; E d l e i , s. I:J:i f.
V i t . efter X. Sörlerlijelm, Sverige ocli deii fraiislia revolotioiiei: I I , s. 112. Se 5veo J. T'iktor ,Toliaiissoii, E x t i a I'osteii l i S S - - I i 9 5 I, s. 53 f . ;
S. Xrviclsori, Tliorild oeli deii fraiislia revolulioiieii, s. 203 f. \Jol:niissor~, s . 45, 47, 50 f'., 5 3 f.
Se förfis Geijer s o m politiker, s. 5 f.
j Ibidem, s. 21 f.
236 Carl h r v i d Hessler
Det a r ganaska troligt-, att Gei-jer n u Iarde kiiiana iiven Friedrich Wëihs' icirfattarsl;ap l. Första delen a v Geschichte Seiiwedens bom ut 1803, den femte s c h sista 1544. I vissa avseenden stoCb denne tyske hisborikei-, so113 var svensk under- sate, ratt fri 1 f6rhAllande till sina svenska fë~regångai-e. Han hade obestridligen en niera opartisk; och liisiorl~li t~p~pfatkning a v niedeltidskyrkan iin de, I?OO-ia%ets förakt för hierarkien delade han inte. "ngen liade iidigare kunnat fornisalera e n sats som denna: » E h u r u hierarkien var eni l;iilla till mycket ont fordrar Hikval ratfrisan att erkiinsia det goda hon ;stad- korn P politislcl hanseende: utan hennes namotst%nd skulle koniinganiaktena allena hava fi.odats och, i detta obiIdade tidevarv, urartat till en. frulitans-viird despoti)). "lena aristo- kraterna och deras verksamlmet bedömde h a n annorlunida. Oeks5 d e gjorde ilog Biunngarna r%ial;tesm stridig, men darae. hade landet ringa gagn, menade Riihs. Han fran~hoill sar- skilt, alf det r a r herrarnas egelmn~iiktighet, som stod i vagen för lagens tryggande under medeltiden. Albreitl-at a r hIeck8en- busg hade E t i t utfarda en striing förordning f6r att friinnja dera allmiinïaa sakerhelen. ~ 8 9 e n tiden r a r ej inne,
di
bor- gerliga samhallets skönaste frukt, lagens helgd, k u n d e bringas till mogiiad: s-jiilva d e naaiiktige o c h Grniime föraktade deal; f~rllilanade sig p5 sin styrka begingo de mot de svage och ringare ear hop vildsamheter, varvid desse fåfiingt anropade lagens besP;ydd». "Att tiaerheten var sa l ~ e r o e n d e av her- rarna var en orsak till mycket elande i landet-. Ingen god lnrattimiaig som fordrade e n stark sch endraktig viaja kcsndeRobertssoii maii Iiar s k y m t a r i I>akgrtindeii; Geijers iiremiririe över Steii S t u r e d.. k., i Studier tillagriade Henri!; Scliuck 6905, s . 221.
Nar Rulis' iiaiidbok i medeltidens historia korn u t i sveiisli ilrversatt- ning 1523-29, var deii försedd med e t t förord a r Geijer. Det b e t e r d a r om Riihs' sveiiska Iiistoria, a t t clen a r » e j blott titaii jiimforelse d e t basta av f r i i n m a i l d e arbeten om Sverige: den a r p5 det liela inom oss ocli a r oss sjalva annii oijvertriiffa<l.»
q. Starenow, Friedrich Riihs' betydelse för sreiisk ilistoria, Nord. Tictslcrift 1918, s. 32.5.
Svea rikes liistoria, (sv. iivers, 1823-25) I, s. 253. "bidem I, s. 309.
