Malmö högskola
Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Perspektiv genom ett ”Nyckelhål” –
En studie om att synliggöra elever i grundskolan
Perspectives through a ”Keyhole” –
A study of visibility of pupils in elementary school
Suzanne Alkewall
Camilla Mathiasson
Specialpedagogexamen, 90 hp Slutseminarium ex. 2017-05-22
Examinator: Ola Fransson
2
Förord
Vi har valt att skriva detta arbete tillsammans då vi redan från början insåg att det kunde bli både tidskrävande och omfattande. Det har visat sig vara en styrka då vi under processen har haft mycket stöd i varandra i form av diskussioner och inte minst peppning. Själva uppdelningen i arbetet har vi försökt att i möjligaste mån skriva tillsammans. I avsnittet Skolkultur har vi använt oss av tidigare arbete från kurs 4 (Skolutveckling och förändringsarbete). Det har varit lärorikt, tålamodsprövande men framför allt väldigt stimulerande att få möjlighet att forska inom detta område. Vi vill härmed tacka informanterna, vår handledare Bernt Gunnarsson och inte minst våra tålmodiga familjer.
3
Sammanfattning/Abstrakt
Alkewall, Suzanne och Mathiasson, Camilla (2017). Perspektiv genom ett ”Nyckelhål” . Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.
Bakgrund
I samband med en omorganisation på en skola mellan två rektorsbyten och deras skolkulturer, såddes ett frö till Nyckelhålet. Mot en bakgrund i den gamla skolkulturen fanns tanken på att elevassistenter och resurspersoner tillämpades som en lösning av anpassningar på skolan. I stället väcktes tanken på att skapa en central plats dit elever kunde vända sig för specialpedagogiskt stöd. Lärare och specialpedagoger har olika uppdrag. Specialpedagogen ska till största delen utreda, anpassa, vara samtalspartner och leda skolutveckling. Lärarens uppdrag är bland annat att undervisa och bedöma elevernas kunskapsutveckling. Skolans resursteam består bland annat av specialpedagoger som ska samverka med andra yrkesgrupper. När man som lärare bedömer att en problematisk elevsituation inte kan lösas i den ordinarie lärmiljön, kan resursteamet kontaktas. Detta kan leda till att en specialpedagog från teamet och mentor samverkar kring eleven. Med denna utgångspunkt samt att vi är delaktiga i det specialpedagogiska teamet på vald skola, har vi skrivit det här arbetet.
Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien är att undersöka Nyckelhålets funktion och betydelse inom en kommunal F-9 skola i en sydsvensk kommun ur ett elev-, föräldra-, lärar-, lednings- och huvudmannaperspektiv. Nyckelhålet är ett nystartat resurscentrum som implementerades läsåret 2016/2017.
Hur ser den allmänna uppfattningen ut om Nyckelhålet av elever, föräldrar, lärare, ledning och huvudman?
Hur upplever elever och lärare som använder verksamheten (Nyckelhålet) i praktiken? Hur används Nyckelhålet?
4
Teori
De teoretiska ansatserna utgår från ett relationellt- och specialpedagogiskt perspektiv samt Antonovskys begrepp KASAM, känslan av sammanhang (Ahrenfelt, 2014). Datamaterialet analyseras för att synliggöra uppfattningarna om Nyckelhålet som verksamhet för att belysa de olika aktörernas inställningar.
Metod och urval
Vårt empiriska material grundar sig i en fenomenologisk metodansats. Som datainsamlingsmetoder har vi har använt oss av kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer och kvantitativ ansats genom enkäter samt Nyckelhålslappar, som bland annat registrerar elevnärvaro. Efter samtal med rektorn fick vi ett samtycke av vederbörande att påbörja vår undersökning med enkäter och intervjuer med skolans personal. Kontakt med informanter (föräldrar, lärare, specialpedagog, ledning och huvudman) skedde via mail.
Resultat
I vår studie redogjorde informanterna för sina förväntningar, upplevelser samt tankar kring hur en önskvärd samverkan kan se ut. Det efterfrågas arenor för pedagogiska samtal kring elevsyn. Efter en sammanställning av informanternas reflektioner problematiseras några av dem. Därefter diskuteras specialpedagogiskt agerande utifrån Nyckelhålets nuvarande roll och funktion. Återkommande bland informanterna i vårt empiriska material var trygghet, lugn och ro samt struktur som en förutsättning för att ta till sig kunskaper. Det framkom också synpunkter om att även anpassa för de högpresterande eleverna. Övervägande delen av skolans personal ansåg att barnets individuella brister är den vanligaste anledningen till att barn och ungdomar är i behov av särskilt stöd. Hälften av personalen ansåg att Nyckelhålet är en inkluderande verksamhet, medan hälften var tydliga med att det är fysiskt exkluderande.
5
Innehållsförteckning
FÖRORD ... 2
SAMMANFATTNING/ABSTRAKT ... 3
INLEDNING ... 7
TIDIGARE FORSKNING OCH TEORETISKA PERSPEKTIV ... 8
Specialpedagogiska perspektiv ……….8
Relationella perspektiv………...……..…10
KASAM……….….….11
METOD OCH METODVAL ... ………...12
Urvalsgrupp………..………...12
Skolans yttre ramverk………...………...13
Skolans inre kultur……….………..14
Nationella styrdokument och orsaker till särskilt stöd ……….…………..……..15
Beskrivning av Nyckelhålet………..………...16
Genomförande………...………..17
Hur elever som intervjuats uppfattar/upplever Nyckelhålet……….18
Kommentar och delanalys………..………...…...20
Hur föräldrar som intervjuats uppfattar/upplever Nyckelhålet………20
Kommentar och delanalys………22
Hur specialpedagog som intervjuats uppfattar historik om Nyckelhålet..………23
Kommentar och delanalys………...………...23
Hur lärare som intervjuats uppfattar/upplever Nyckelhålet……….24
Kommentar och delanalys………..………...…...27
Hur skolledare som intervjuats uppfattar Nyckelhålet……….28
Kommentar och delanalys………30
Hur huvudman som intervjuats uppfattar Nyckelhålet..………...…31
Kommentar och delanalys………...………...33
Kvantitativ empiri (enkäter) med kommentar och delanalys………...33
Kvantitativ empiri (sammanställning av Nyckelhålslapparna)………...38
Sammanställning av elevers fasta tider på Nyckelhålet…...……….40
6
Enkätundersökning med pedagoger……….………42
Kommentar och delanalys………...………...42
DISKUSSION ... 45
Resultatdiskussion……..………..…...45
Specialpedagogiska implikationer………..….49
Metoddiskussion.……….……50
Förslag på fortsatt forskning………...………...52
REFERENSER ... 53
BILAGOR ... 55
1. Nyckelhålslapp för elev …...………...………...56
2. Mail till informanter ………...………...………...57
3. Enkätfrågor till elever ………...………..…...58
4. Enkät till vuxna ………...………...59
5. Intervjufrågor till elev ………...………..……...60
6. Intervjufrågor till förälder………...………...61
7. Intervjufrågor till specialpedagog ………...………...62
8. Intervjufrågor till lärare………...………...63
9. Intervjufrågor till ledning ………...………...65
10. Intervjufrågor till huvudman …...………...……….…...66
7
Inledning
Vi är två blivande specialpedagoger som med detta examensarbete nu avslutar vår specialpedagogutbildning. Eftersom vi redan idag har anställningar som specialpedagoger på samma F-9 skola föll sig val av examensarbete naturligt då vi i specialpedagogiska teamet fått i uppdrag av ledningen att implementera ett nytt resurscentrum på skolan läsåret 2016/2017. Vi arbetar även själva på Nyckelhålet. Ramverket skulle omfattas av tre delar: särskild undervisningsgrupp, retreat (ett rum dit jag som elev kan gå för att få lugn och ro) och enskild-/gruppundervisning. Lokalerna skulle alltid vara bemannade med minst två personal. För att kunna organisera på bästa sätt resonerade specialpedagogiska teamet kring vilka barn som skulle ha en egen retreatplats. Vidare diskuterades exempelvis färgsättnings- och materialvalets betydelse av lärmiljön. Med denna bakgrund i ryggsäcken fann vi det intressant att fördjupa oss i den nya verksamheten utifrån bland annat ett elevperspektiv. För att skolan och informanterna ska förbli anonyma har vi valt att kalla det befintliga resurscentrumet för Nyckelhålet. I samband med en omorganisation på en skola mellan två rektorer och deras skolkulturer såddes ett frö till Nyckelhålet. Mot en bakgrund med många elevassistenter och resurspersoner var detta en vanlig lösning i de extra anpassningarna och särskilt stöd skolan tillämpade. Tanken väcktes på att skapa en central plats dit elever kunde vända sig för specialpedagogiskt stöd. Representanter från den förra ledningsgruppen (bland annat rektor och specialpedagog) gjorde ett studiebesök på en likvärdig skola i kommunen där det fanns en fungerande modell av samma typ av verksamhet. Syftet med detta besök var att inhämta kunskap om och bli inspirerade av modellen. Detta har idag mynnat ut i Nyckelhålet som introducerades på skolan vid skolstarten läsåret 2016/17. Nyckelhålet vänder sig till alla elever på skolan. Det gäller elever som är tillfälligt basplacerade, har enskild specialundervisning, smågrupper och de som kommer sporadiskt.
”Jag vill förstå världen ur din synvinkel. Jag vill veta vad du vet på det sätt som du vet. Jag vill förstå meningen i din upplevelse, gå i dina skor, uppleva tingen som du upplever dem, förklara tingen som du förklarar dem. Vill du bli min lärare och hjälpa mig att förstå?” (Spradly, 1979, sid 34, Kvale, 1997 sid 117)
8
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka vilken betydelse Nyckelhålet, ett resurscentrum inom en kommunal F-9 skola i en sydsvensk kommun, har för elevers lärande ur ett elev-, föräldra-, lärar-, lednings- och huvudmannaperspektiv. Nyckelhålet är ett nystartat resurscentrum som implementerades läsåret 2016/2017.
Hur ser den allmänna uppfattningen ut om Nyckelhålet av elever, föräldrar, lärare, ledning och huvudman?
Hur upplever elever och lärare som använder verksamheten (Nyckelhålet) i praktiken? Hur används Nyckelhålet?
Tidigare forskning och teoretiska perspektiv
Den som är förtjust i praktisk verksamhet utan vetenskaplig grund är som en lots utan roder och kompass och vet aldrig vart han är på väg. Praktik måste alltid grundas på en sund kunskap om teorin (Leonardo da Vinci, 1452-1519).
Som stöd i våra analyser av det empiriska arbetet har vi valt ut att lyfta några av de specialpedagogiska perspektiven.
Specialpedagogiska perspektiv
Begreppet pedagogik leder in tankarna på undervisningssätt, verksamhetsform eller fostran. Specialpedagogik kan då betyda att det man gör är speciellt i förhållande till den ”normala” pedagogiken (Nilholm, 2007). En begränsad definition av pedagogiken resulterar i en bredare definition av specialpedagogiken. Nilholm har skrivit om när den vanliga pedagogiken inte räckte till då uppstod specialpedagogiken. Den ordinarie undervisningen passade inte alla elever. Somliga hade svårt att disciplinera sig eller följa undervisningstakten och på olika sätt störde den vanliga undervisningen. Dessa elever har ansetts avvikande eller speciella och historiskt sätt inneburit annan grupplacering. Den gemensamma nämnaren för dem är att deras svårigheter betraktas som något som ligger hos dem själva. Då är det kategoriska perspektivet framträdande där det är eleven som har svårigheter och är bärare av problemet. När problemet placeras hos eleven ses dessa ofta som pedagogiska utmaningar och det är skolan som skapar svårigheterna. Elever som är i behov av extra anpassningar kan ses som pedagogiska utmaningar enligt Nilholm (2012). Skolans undervisning, miljö, arbetssätt eller bemötande ifrågasätts sällan. Skrtic (1995) anser att det är viktigt med ett kritiskt och reflekterande
9
förhållningssätt till pedagogernas undervisningsmetoder. Detta traditionella perspektiv benämns olika hos forskare bland annat kategoriskt (Persson, 2013) och kompensatoriskt (Egelund, Haug & Persson, 2006). Nilholm (2012) skriver om ett bristperspektiv eller kompensatoriskt perspektiv. Genom att identifiera brister försöker skolan hitta rätt undervisningsmetoder. Detta i ett försök att träna eleven i att anpassas till omgivningens krav. Vid dessa tillfällen menar Nilholm att diagnoser ligger nära tillhands och ofta förknippas med att åtgärder ska sättas in för eleven (2012). Ahlberg (2013) skriver om individperspektivet där även hon lyfter ”diagnoshysterin” bakom detta perspektiv. Eleven kan påverkas både positivt och negativt genom att få en diagnos. Detta har betydelse för elevens identitet och självbild. Asp-Onsjö (2008) menar att faran med att kategorisera och diagnosticera i skolan är att vi lätt fastnar i en diagnostisk praktik. Konsekvensen blir att det läggs en stor vikt vid diagnosen utan att ta hänsyn till individuella skillnader och därmed går man lätt miste om annan problematik (Asp-Onsjö, 2008). Ingen större vikt ägnas då åt att utarbeta, pröva och utvärdera olika pedagogiska strategier. Även Juul och Jensen (2010) menar att allt fler elever diagnostiseras.
Det har alltid funnits en vilja i samhället att skilja ut människor som anses avvikande och annorlunda. Brodin och Lindstrand (2010) har studerat gemensamma nämnare i teorier när de jämfört dagens exkludering av elever. Persson (2007) skriver att specialpedagogen ofta förväntas komma till rätta med problemet genom att ge anpassad undervisning i annan miljö. Skolan försöker hitta syndabockar där det fokuseras på brister hos elever, föräldrar och lärare. Skolsvårigheterna finns enligt Brodin & Lindstrand (2010) inbyggda i vårt skolsystem. Samhällsförändringar har påverkat elevers livsmiljö, vilket behöver tas hänsyn till när skolsvårigheter diskuteras. En av orsakerna till att eleverna får skolsvårigheter och bedöms vara i behov av stöd är brister i hemmiljön (Nilholm, 2012).
Med det ökade intresset i samhället för specialpedagogik, har det uppstått nya alternativa perspektiv som kritik mot de tidigare perspektiven (Nilholm, 2012). En av de som beskriver problematiken är Persson (2013). Han lyfter fram socioemotionella problem som både nationellt och internationellt anses vara ett skäl till att elever är i behov av stöd. Även Persson menar att det är skolan som system som skapar problem och inte kunskapskraven i sig. Olika syn på problematiken i det kritiska perspektivet och dilemma perspektivet lyfts fram av Nilholm (2007). Vårt moderna utbildningssystem står inför dilemman som är motsättningar som egentligen inte går att lösa. Nilholm (2007) skriver:
10
Ett centralt dilemma i ett utbildningssystem är att alla elever i någon mening ska ges liknande kunskaper och färdigheter, samtidigt som utbildningssystemet ska anpassa sig till att alla elever är olika, det vill säga har olika intressen, fallenhet, erfarenheter osv. (sid. 62)
Socialstyrelsens rapport (2010) nämner hur viktigt det är att få lyckas i skolan trots att forskning visar att barn mår allt sämre (Brodin & Lindstrand, 2010). Att leva upp till skolans kravnivå och anpassa sig till vårt skolsystem menar de att många upplever som en svårighet. Att fokus i Lgr11 ligger på att alla ska uppnå samma mål oavsett förutsättningar ifrågasätts av bland annat Kornhall (2013) och Hjörne & Säljö (2013).
Relationella perspektiv
Kommunikation mellan elever, lärare och övrig personal är en förutsättning för en skola som tillåter olikheter (Runström Nilsson, 2011). Forskning visar att läraren är viktig och att själva undervisningen är av stor vikt för elevens lärande (Håkansson; Sundberg, 2012). Hattie (2012) menar att elever tänker annorlunda och att det är viktigt att uppmärksamma hur och inte vad elever lär sig. Vidare menar Hattie att faktorer av betydelse också är: bra struktur med tydliga mål och syften i undervisningen, skapa bra relationer med eleven, förklara, utmana samt skapa förståelse i lärprocessen. En trygg miljö där vi lär oss av våra misstag samt med återkoppling till eleverna är också en viktig faktor för elevens lärande (2012). Ahlberg (2013) skriver om att skolproblem uppstår i mötet mellan eleven och dess omgivning. Att relationen mellan lärare och elev inte fungerar kan leda till att elever skolkar (Andersson, 2014). I en adhokratisk organisation bygger skolans värld på flexibilitet, enligt Skrtic (1995). Eleven ska inte förändras för att passa in utan skolan ska förändras så att alla elever passar in. Det måste skapas arenor för pedagogiska samtal exempelvis när elevhälsoteam träffas. Hjörne och Säljö (2013) menar att det är på dessa arenor som resonemang förs för hur man arbetar med problem som uppstår. Vygotskij (1934) menar till och med att relationer mellan elev och lärare är avgörande för utvecklingen. Forskning har visat att barn som inte har någon i sin närhet som bryr sig om dem får dålig upplevelse av sin egen och andras betydelse. De lägger mindre vikt vid hur andra mår och vilka effekter de egna handlingarna får för andra människor. Barn är beroende av att ha vuxna runt omkring sig som kan uppmuntra och vägleda (Brodin & Lindstrand, 2010).
11
KASAM – Känsla Av SAMmanhang
När vi sökte forskning kring valt problemområde fann vi att det skrivits mycket lite inom detta område. Det finns till exempel forskning om särskilda undervisningsgrupper och inkludering i skolan. Vi har därför valt att använda oss av KASAM för att få en helhet i vår argumentation med stöd av det relationella- och specialpedagogiska perspektivet. Begreppet myntades (1991) av Aaron Antonovsky som studerade vad som gjorde att människor hade god hälsa. Han fann faktorer som varit vägledande för det salutogena perspektivet. Det vill säga ett perspektiv som fokuserar friskfaktorer. Dessa är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.
Begriplighet:
Med begreppet begriplighet menas att det råder ordning och reda där rutiner och struktur kan undvika kaos. Framtida överraskningar kan då lättare ordna och förklara.
Hanterbarhet:
Med begreppet hanterbarhet menas att individen kan möta de krav som de utsätts för. Individen är då stärkt av sina egna och andras resurser som till exempel vänner och familj. Detta leder till insikt om att inte vara ensam och vid behov våga be andra om hjälp. Stöd och uppmuntran kan då bli en möjlighet att använda sig av för att nå skolans kunskapskrav. Dessa faktorer skapar lugn och trygghet hos individen.
Meningsfullhet:
Med begreppet meningsfullhet, som är den viktigaste faktorn, handlar det om en inre drivkraft och motivation. Utmaningar kan då mötas med ett äkta engagemang i tankar och känslor.
När dessa faktorer är uppfyllda infinner sig känslan av sammanhang (Ahrenfelt, 2014). Barn kan ställas inför förändringar där det som sker varken är förutsägbart, begripligt eller hanterbart till exempel inför skolstart. För vuxna kan det innebära att våga släppa in kollegor och föräldrar för att öppna dörrar för nytänkande och följa aktuell forskning (Lumholdt, 2015).
12
Metod och metodval
Vår studie grundar sig på empiriskt material. Som datainsamlingsmetoder har vi har använt oss av kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer (se bilaga 4-9) och kvantitativ ansats genom enkäter (se bilaga 2-3) samt Nyckelhålslappar (se bilaga 1) som bland annat registrerar elevnärvaro. Intervjufrågorna är semistrukturerade vilket innebär att samma eller liknande frågor används till informanterna med öppna svarsmöjligheter. På så sätt kunde vi få svaren mer utvecklade och fördjupade genom att kunna ställa följdfrågor samtidigt som informantens svar blir mer synligt (Stukát, 2011). Genom den fenomenologiska metodansatsen försöker iakttagaren förstå hur informanten upplever den värld som upplevs i livsvärlden (Kvale, 1997). Som forskare strävar man efter att ej låta sin förförståelse och sina teoretiska kunskaper påverka forskningsprocessen. Teoretiska jämförelser och slutsatser kommer först vid analysen. Semistrukturerade intervjuer passar ofta bra ihop med fenomenologin eftersom den som intervjuar kan ha en öppen och lyssnande inställning (Szklarski, 2014). Utifrån informantens egna uppfattningar försöker man beskriva, förstå och förklara insamlad empiri om sociala fenomen (Kvale & Brinkmann, 2014). Det handlar om att ta in upplevelser, känslor och åsikter med mera om ett specifikt ämne (Eriksson, Forsberg & Wengström, 2013). Den insamlade empirin liknar mer ett vardagssamtal som kan få ett professionellt syfte. Poängen är att beskriva det specifika i en situation eller handling och inte komma fram till lösningar eller konsensus (Kvale & Brinkmann, 2014). Sammanlagt har vi intervjuat tre elever, tre föräldrar, fyra lärare, en specialpedagog, en biträdande rektor, en rektor och två huvudmän. Enkäter lämnades ut till elever i åk 4, 7 och 9 samt skolans lärare och ledning samt huvudman. Nyckelhålslappar lämnas till personal på Nyckelhålet av elev som ska arbeta där.
Urvalsgrupp
Avsikten med de kvantitativa enkätundersökningarna var således att få en bredare förståelse för bland annat bakomliggande faktorer till nyttjandet av Nyckelhålet. Därför valdes fyra urvalsgrupper ut: elever, lärare (inklusive specialpedagoger), ledning och huvudman. Eleverna representerade åk 4, 7 och 9. Eleverna i åk 4 har genomgått stora organisationsförändringar såsom lärarbyten, nyanställda mentorer samt att riktade resurser sades upp utan att ersättas. Eleverna i åk 7 valdes ut eftersom de gick från mellan- till högstadium. Eleverna i åk 9 valdes
13
ut eftersom personal som arbetat länge på skolan upplevde att dessa elever blivit bortglömda som en konsekvens av organisationsförändringarna på skolan. Vår kvalitativa del av studien riktades till elever, föräldrar, lärare, specialpedagog, ledning och huvudman. Syftet var att ta reda på hur de såg på vilka orsaker det kan finnas till att barn och ungdomar är i behov av särskilt stöd. Avsikten med de semistrukturerade intervjuerna var att få ett holistiskt perspektiv från elev upp till huvudman. Elever valdes utifrån olika åldrar och efter frekvens på Nyckelhålet, allt ifrån enstaka tillfällen till hela skoldagar. Föräldrarna valdes ut efter sitt barns relation till Nyckelhålet. Lärarna valdes ut efter olika behörighet och anställningstid på skolan. Specialpedagogen som valdes ut var den enda som fanns kvar av den gamla organisationen med kopplingar mellan det gamla och nya resurscentrumet. Vi har intervjuat biträdande rektor som ansvarar för elever åk 1-6, rektor som är ansvarig för elever åk 7-9 samt huvudman på kommunen. På kommunen intervjuades utbildningschefen och den person som arbetat som tillfällig rektor i den omorganisation som skolan genomgått mellan rektorsbytena. Denne person är en viktig pusselbit eftersom hen var delaktig i att så det frö till det som idag är Nyckelhålet.
Skolans yttre ramverk
Den organisation vi har valt skriva om är en kommunal skola placerad i en kranskommun till en större stad i Skåne. För att skapa förståelse samt få en inblick i hur verksamheten ser ut behövs grundläggande fakta om hur skolan är organiserad. Verksamheten består av en grundskola med ca 550 elever från förskoleklass upp till skolår 9. I verksamheten ingår även en förskola med åldrarna 1-5 år med ca 85 barn. Utbildningschefen befinner sig ca 2 km från skolan i kommunhuset där han agerar som en bro mellan politikerna och verksamheten. Man betonar vikten av att rektor i första hand ska vara en pedagogisk ledare ute i verksamheten framför en administrativ sådan. Skolans förre rektor slutade i juni 2015 efter 15 år i verksamheten. En tillfällig rektor/förskolechef rekryterades och var på plats i augusti samma år. Hens uppdrag var att påverka arbetet med att vidta åtgärder för att avhjälpa påtalade brister som Skolinspektionen redovisat. Personalen är indelad i fyra arbetslag: F-1, 2-3, 4-6 och 7-9. Varje arbetslag har en arbetslagsledare som träffar ledningen varannan tisdag för gemensamma diskussioner och beslut med syfte att vara verksamhetsutvecklande tillsammans med förstelärarna. Det finns också en administrativ chef på skolan som arbetar med ekonomi-, personal- och arbetsmiljöfrågor. Elevhälsan på skolan består av skolsköterska, psykolog, kurator och sex specialpedagoger. Skolans specialpedagoger har mandat och ges utrymme att
14
driva specialpedagogiska frågor. Efter Skolinspektionens senaste besök 2014 riktades kritik mot att skolan bland annat behöver skapa en samsyn kring betygs- och bedömningsfrågor. Den tillfällige rektorn fick också i uppdrag av utbildningschefen att se över och balansera budgeten. Beslut togs att bland annat säga upp ett antal av de riktade resurserna i dåvarande åk 3.
Skolans inre kultur
Det har funnits ett visst missnöje bland personal som arbetat länge på skolan. De har gått igenom många förändringar vilket framgår i intervjuerna. Vardagsarenor är personalrum, korridorer, enskilda samtal eller i förbifarten när man tar en kopp kaffe på språng och egentligen bara vill få ur sig frustrationer. Ahrenfelt (2014) menar att samtal som odlas i en organisation leder till olika resultat beroende på vilken ingång de tar. Kanske är vi nyfikna eller så präglas samtalet av försvar där skyttegravar grävs. Konflikter och missförstånd kan då slå rot. Flera medarbetare mådde dåligt av arbetsbelastning, uppsägningar av skolans resurspersonal och framför allt otydlighet från och oro kring den förra ledningen. Personalen uttrycker att det finns en begränsning i hur många förändringar man mäktar med. Sandberg & Targama (2013) understryker förståelsens betydelse för att en förändring ska infinna sig. Enligt en av de tidigare granskningsrapporterna från Skolinspektionen och Qualis som vi tagit del av, framgår att skolan har högt meritvärde och är stolt över sina elevers måluppfyllelser. Elever berättar att de är rädda att misslyckas och har höga krav både från skolan, men ofta även hemifrån. Lärare å sin sida har en rädsla inför föräldrars krav. Läroplanen har ökat pressen på de administrativa kraven om ökad elevdokumentation (Skolverket, 2011). Tanken med att ta bort många av åtgärdsprogrammen var att extra anpassningar skulle ersätta dessa dokument. I praktiken har detta inneburit att läraren nu istället bör dokumentera extra anpassningar i pappersform och/eller digitalt. För många innebar en extra anpassning en resursperson vid elevens sida. Den gamla kulturen på skolan råder delvis fortfarande och innebär att någon annan vuxen tar sig an eleven, som inte fungerar i klassrummet.
15
Nationella styrdokument och orsaker till särskilt stöd
Nyckelhålet är en verksamhet framtagen för att erbjuda eleverna extra anpassningar/särskilt stöd som ett komplement till det vanliga stödet, som ska ske inom klassens ram. Det behövs inget formellt beslut av rektor för att arbeta med extra anpassningar (Skolverket, 2014). Särskilt stöd är insatser som man inte kan ordna inom klassens ram. Det är däremot rektor som beslutar om särskilt stöd. Vi har märkt att det finns en viss frustration när det gäller begrepp som anknyter till specialpedagogisk verksamhet, som till exempel extra anpassningar och särskilt stöd. Inte så mycket vad orden betyder utan hur de används i vår vardagliga verksamhet. Frågor som dyker upp kan vara när en extra anpassning övergår till särskilt stöd samt hur mycket en speciallärare kan arbeta med en enskild elev utan att det övergår från extra anpassning till särskilt stöd (Skolverket, 2014). Det kan vara svårt för skolans personal att tolka och förstå hur intentioner ska förverkligas i det dagliga arbetet när man läser i dokument och policytexter. I skollagen står det att elever som anses vara i behov av särskilt stöd har rätt till sådant stöd (SFS 2010:800). Särskilt stöd är inte ytterligare definierat och orsakerna kan vara många till att barn bedöms vara i behov av det. Det innebär att det finns stort tolkningsutrymme för skolor att definiera vilka elever som ska ingå i gruppen. Enligt skollagen ska alla elever få stimulans och stöd som de behöver oavsett om de når kunskapskraven lätt eller om de behöver särskilda insatser för att göra det. Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr11, har sin grund i skollagen och styr skolans uppdrag och värdegrund. I läroplanen står att: ”Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter” (Lgr11, s.10). Att skolan har ett särskilt ansvar för elever som av olika anledningar inte når målen är tydligt. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.
Det finns således en rad formuleringar och direktiv som uttrycker att skolan har ett stort ansvar för att alla elever ska lyckas i skolan, men på vilket sätt målen ska nås och garanteras finns det inte så mycket vägledning om. Sedan de nya styrdokumenten togs i bruk 2011 har bestämmelserna kring arbetet med särskilt stöd förändrats. Skolverket publicerade 2013 allmänna råd för att stödja skolpersonal och huvudmän i arbetet med särskilt stöd och åtgärdsprogram (SKOLFS 2013:8). Skolverket reviderade sina allmänna råd den 1 juli 2014 om bestämmelserna kring stödinsatser. Dessa publicerades senare i Arbete med extra
anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram (Skolverket, 2014a). Nya begrepp som extra
16
av extra anpassningar och särskilt stöd. Det är sammanhanget som eleven befinner sig i som avgör. Avgörande för vilka stödåtgärder som skolan väljer att sätta in beror på den syn som rektor, lärare och övrig personal har på arbetet med särskilt stöd.
Det ständiga dilemmat i skolan verkar vara att barn är så olika. Detta har ställt till med problem ända sedan folkskolan infördes 1842. Orsaker till att elever anses ha skolsvårigheter och vara i behov av stöd kan vara funktionsnedsättningar, bristande undervisning och/eller skolmiljö och bristande omsorg. Så fort skolproblem uppstår har traditionen varit att se eleverna som problembärare och att därefter hitta segregerande lösningar där eleverna kompenseras upp och tränar bort sina otillräckligheter (Nilholm, 2012). De segregerande lösningarna har haft samma syfte – att lyfta upp eleven till den nivå där andra elever befinner sig och att stärka barnets svaga sidor genom tillrättalagd undervisning (Haug, 1998). Specialpedagogisk verksamhet har oftast handlat om att identifiera det onormala och avvikande. I början av 1900-talet gjordes i regel bedömningar utifrån psykologiska, medicinska och sociala kriterier (Carlsson, 2010; Egelund, Haug & Persson, 2006). I den statliga SIA-utredningen (Skolans inre arbete, SOU 1974:53) stod att orsakerna till att barn blir i behov av särskilt stöd och hamnar i svårigheter i första hand ska sökas i skolans arbetssätt och miljö inte främst i elevens tillkortakommanden. Lärarens uppdrag när det gäller att uppmärksamma elever i behov av särskilt stöd och att anpassa undervisningen och lärmiljön så att den ska fungera för alla elever har med tiden förändrats. Trots en god ambition idag hamnar lärare ofta i dilemman och situationer som inte alltid är självklara att hantera. Ett exempel på detta är inkluderingstanken. För närvarande fokuserar svensk skolforskning på hur man ska förstå begreppet och hur ska det tolkas. Det har även skett en stor förändring i samhället med bland annat ny teknologi samt ett ökat media- och informationsflöde som bidrar till att skolans roll i samhället har förändrats (Nilholm, 2012).
Beskrivning av Nyckelhålet
Nyckelhålet, som togs i drift vid läsårsstarten 2016/2017, består av fyra rum samt en entré som är belägna centralt på skolan i en avskalad miljö. Dörren in till Nyckelhålet är välkomnande. I anslutning till entrén finns en informationstavla med namnen på personal som arbetar där. Tanken är att synliggöra för eleverna vem som tjänstgör när de kommer dit. Under informationstavlan finns två fåtöljer som inbjuder till att slå sig ner och koppla av. I blickfånget finns skolans värdegrundsord målade på en av väggarna. I ett av de två angränsande rummen
17
finns tio fasta elevplatser, ett runt bord med stolar och ett rektangulärt bord med ytterligare sittplatser. I det andra rummet finns fyra fasta elevplatser samt ett runt bord med plats till ytterligare fyra elever. Med tiden har de yngre eleverna spontant valt det större rummet medan de äldre eleverna har valt det lite mindre av de två. Varje fast elevplats har en avgränsande och ljuddämpande golvskärm. Där finns även skrivbord, brevkorg, stol med sittdyna samt tillgång till hörselkåpor. På väggarna finns plats för individuella arbetsscheman/arbetsbeskrivningar. Färgsättningen utgår från gråskalan för att ge ett lugnt intryck. På väggarna sitter ljudabsorbenter. Ett tredje rum är mer inrett som ett klassrum med whiteboardtavla och mer traditionella elevbord. Det fjärde och sista rummet används som ett retreatrum med en mer ombonad miljö som till exempel Sacco-säckar och soffa. Nyckelhålet är bemannat alla dagar i veckan. Grundtanken är att minst två personal ska finnas tillgängliga under dagen. Dessa kan vara specialpedagoger och/eller resurspersonal.
Eleverna som besöker Nyckelhålet har med sig en arbetsbeskrivning, Nyckelhålslappen, från läraren som markerat om det finns ett behov av vuxenstöd eller enbart lugn och ro. Lappen lämnas av eleven vid ankomst till Nyckelhålet i informativt syfte. Här redovisas bland annat vilket ämne samt innehåll eleven ska arbeta med, men även när eleven ska återgå till sin klass. Nyckelhålslappen sätts upp vid respektive arbetsplats och arkiveras sedan i en pärm som ett analysunderlag. Kommunikation mellan elever, lärare och övrig personal är en förutsättning för en skola som tillåter olikheter (Runström Nilsson, 2011)
Genomförande
Efter samtal med rektorn fick vi ett samtycke av vederbörande att påbörja vår undersökning med enkäter och intervjuer med skolans personal. Vi inledde med att låta lärare och ledning få svara på vår enkät på en personalkonferens på skolan. Vid detta tillfälle delades även elevenkäterna ut till respektive mentorer för genomförande och insamling nästkommande vecka. Eleverna valdes ut efter hänsyn till ålder och relation till Nyckelhålet för att kunna jämföra deras uppfattningar om samt vistelse på Nyckelhålet. Vissa elever kommer sporadiskt under veckan medan andra elever vistas på Nyckelhålet hela dagar (se tabell 7). Kontakt med övriga informanter skedde via mail (se bilaga 1). Enligt de forskningsetiska principerna (Bryman, 2009) informerades alla 15 intervjupersonerna före intervjuerna om studiens syfte, om frivillighetsprincipen och om konfidentialitet, som behandlar anonymitet. De informerades även om nyttjandekravet, det vill säga att intervjuerna kom att spelas in och att de endast kom
18
att användas för att transkriberas i sin helhet eller i delar i studien. Efter det raderades intervjuerna (Kvale & Brinkman, 2014). Vid intervjuerna användes diktafon på iPad för att kunna fokusera på själva samtalet under intervjun. Då gavs utrymme för att kunna följa upp och fördjupa de öppna frågorna.
Intervjuerna genomfördes i första hand på en utvald plats, som kändes trygg för informanten (Kvale). Varje intervju tog i genomsnitt 40 minuter att genomföra. Vi deltog båda vid intervjuerna och såg fördelar med detta då våra intervjuer utvecklades mer som ett samtal där vi båda tog ansvar föra att leda och utveckla samtalet. Alla informanterna ställde upp på intervjuerna, så bortfallsanalys behövde inte göras. Det fanns en önskan om återkoppling till informanterna av slutprodukten. Med tanke på hur viktigt det är med återkoppling tänker vi att begreppet KASAM finns med även när vi samtalar med vuxenvärlden för att öka förståelsen (1991).
Hur elever som intervjuats uppfattar/upplever Nyckelhålet
Vi har intervjuat tre elever, som var och en representerar något av stadierna på skolan. Elev 1 går i åk 3 och besöker Nyckelhålet sporadiskt varje vecka. Elev 2 går i åk 5 och har både fasta tider varje vecka i en mindre undervisningsgrupp samt kommer enstaka tillfällen utöver dessa vid behov till Nyckelhålet. Elev 3 går i åk 8 och är tillfälligt basplacerad på Nyckelhålet. Hen lämnar vid enstaka tillfällen/ämnen Nyckelhålet för att delta i undervisningen i helklass.Elev 1 tycker att det är skönt att gå till Nyckelhålet när det är rörigt i klassrummet. Här finner
hen lugn och ro och har möjlighet att få hjälp med sina uppgifter för att komma ikapp. Eleven upplever att klassläraren inte hinner hjälpa alla i klassrummet. På Nyckelhålet tar sig de vuxna tid med eleverna. Där får man också möjlighet att använda hörselkåpor, vilket inte erbjuds i klassrummet.
Jag kommer för att få lugn och….få hjälp. Både och. Förstår bättre här eftersom det är så rörigt i klassrummet…
Elev 2 tycker att det är lugnt och bra på Nyckelhålet, man jobbar där. Man kommer för att få
hjälp eller möjlighet till att koncentrera sig bättre. Hen tycker att det är roligare att gå till Nyckelhålet och jobba, för där är lugnare då inte så många pratar samtidigt. Genomgångar
19
upplevs inte vara så många och det är inte lika svårt som det ibland kan vara i klassrummet. Man känner alltid sig välkommen till Nyckelhålet. Hen har också upplevt att det ibland kommer elever som är ledsna och behöver prata med någon av de vuxna, som jobbar där. De vuxna som jobbar på Nyckelhålet är många och det är ibland svårt att komma ihåg namnen på alla.
Istället för att sitta i klassrummet är det roligare att gå här. Det är lugnt. Det är bra. Man får jobba här.
Elev 3 upplever att Nyckelhålet ibland är en plats för de stökiga eleverna, ibland för de mindre
stökiga. Ibland springer barn runt mycket och stör de andra som jobbar och då tycker hen att det inte fungerar så bra. Åldersmässigt anser hen att de yngre eleverna är överrepresenterade och vissa kommer oftare än andra. Hens slutsats är att detta beror på att eleverna är för livliga i klassrummet och stör de andra klasskamraterna med konsekvensen att läraren då skickar de livliga eleverna till Nyckelhålet. De yngre och äldre eleverna blandas i rummen. Elev 3 upplever att det hade varit bättre om de äldre eleverna kunde sitta för sig själv, för de är mer studiefokuserade och har mindre spring i benen än de yngre. De yngre har enligt hen ”ännu inte lärt sig kontrollera sina röster”. Hen har också hört att Nyckelhålet någon gång använts som en bestraffning av en lärare, att om man missköter sig får man gå till Nyckelhålet. Detta gillar hen inte, eftersom Nyckelhålet ska vara en plats man kan studera på. På Nyckelhålet får eleven hjälp med sådant som hen tycker är svårt, men det blir också mycket arbete på egen hand. Där förklaras saker på olika sätt. Varför man kommer till Nyckelhålet kan också bero på att man inte klarar av att vara inkluderad i vanlig klass på grund av höga ljud.
Här kan jag koncentrera mig nästan hela tiden. Det finns gånger när jag varit inne i ett klassrum och där jag inte kan fokusera för att någon håller på med höga ljud, till exempel smäller med en linjal i bordet.
Elev 3 hjälper också ibland de yngre eleverna som kommer, vilket ger tillfredsställelse. Hen säger själv att Nyckelhålet gjort stor skillnad och kan märka en förändring inom sig själv. Det har bidraget till en ökad förståelse för andras situationer. Det har också blivit lättare att bege sig till skolan på morgonen. Tidigare fanns en viss fobi att vara bland folk. Att det är många som arbetar på Nyckelhålet kan ibland leda till att det är svårt att minnas vad alla heter. Namntavlan innanför dörren är bra om den fungerar.
20 Kommentar och delanalys
I intervjuerna framkommer det att elever som tar sig in till Nyckelhålet tycker att miljön är lugn och trygg. Där finns det vuxna som tar sig tid med eleverna. Det upplevs som ett skönt ställe att ta sig till, en flykt från en stökig lärmiljö i klassrummet. Eleverna ger uttryck för en önskan om att bli sedda och lyssnade på (Hattie, 2012). En av eleverna har lagt märke till att det också kommer in elever som är ledsna och behöver någon samtalspartner. Forskning visar att läraren är viktig och att själva undervisningen är av stor vikt för elevens lärande (Håkansson; Sundberg, 2012). Eleven som är tillfälligt basplacerad ger ett annat perspektiv på Nyckelhålet. Hen är äldre och mer studiefokuserad och upplever inte riktigt samma lugn, som de andra eleverna. Det känns som ett intrång i hens trygga tillvaro på Nyckelhålet med de ibland stökiga eleverna. Att vissa lärare använder Nyckelhålet som bestraffningsdestination är för hen frustrerande. Elevens reflektion visar på att det inte är eleverna som ska förändras för att passa in, utan skolan som ska förändras så att alla elever passar in (Hjörne & Säljö, 2013).
Hur föräldrar som intervjuats uppfattar/upplever Nyckelhålet
Föräldrarna som intervjuats kontaktades via mail och har alla någon koppling till Nyckelhålet genom sina barn som besöker verksamheten (se bilaga 10). Förälder 1 har två barn som går till Nyckelhålet, ett barn på mellanstadiet och ett på högstadiet. Förälder 2 har ett barn som går på mellanstadiet, som är tillfälligt basplacerad på Nyckelhålet. Barnet har en resurs, som mestadels finns till hands vid hens sida inne på Nyckelhålet. Förälder 3 har ett barn som går på lågstadiet, som kommer till Nyckelhålet i perioder. Enligt överenskommelse med klassläraren görs en intensivinsats med barnet för att förebygga och reda ut ämnesproblem som uppstått på lektionerna.
Förälder 1 upplever Nyckelhålet som en trygghet för barnen då de kommer till Nyckelhålet för
att få hjälp med ämnena eller för att få lugn och ro.
För oss är Nyckelhålet en trygghet. Skolan är en stökig miljö och man kan behöva komma hit och känna att man kan få växa och få lite hjälp. Så borde det vara överallt.
Det äldsta barnet har tidigare känt sig otryggt och vid dessa tillfällen antingen lämnat skolan eller gått och satt sig på skolans bibliotek. Numera räcker det med att hen ibland sitter utanför Nyckelhålet vid de tillfällena eleven inte är inne i lokalerna. Att känna närheten är idag tillräckligt för att känna trygghet. Föräldern berättar om hur barnet skickar ett sms att hen sitter
21
på Nyckelhålet, vilket är en signal om att det finns folk som hjälper hen och att allt är under kontroll. På så vis kan också föräldern slappna av. Nyckelhålet gör att hens barn kan stanna kvar en hel dag i skolan. Det yngre barnet upplevde tidigare, före Nyckelhålets existens, att det var utpekande att lämna klassrummet och gå iväg med en pedagog för att få hjälp någon annanstans. Föräldern upplever att Nyckelhålet uppfattas av andra barn som en naturlig del av skolans verksamhet och att det inte är konstigt att gå dit. Själv anser hen att det i allra högsta grad är en inkluderande verksamhet som bedrivs på skolan, öppen och välkomnande. Faran kan vara att det blir en avstjälpningsplats dit man flyr undan det vanliga arbetet i klassrummet. Barnen vet var man kan vända sig om man behöver hjälp, allt är samlat på Nyckelhålet. Föräldern uppskattar också att man som elev inte alltid måste ha med sig en Nyckelhålslapp från sin lärare att lämna vid ankomsten till Nyckelhålet. Det äldsta barnet drabbas ibland av ångestattacker och då känns det skönt som förälder att veta att det går bra att komma till Nyckelhålet i alla fall. Flexibilitet råder.
Jag har träffat elever, eller barn, som har flyttat. De bytte skola för att de kände att de inte fick tillräckligt med hjälp. De har sagt att vi har ångrat oss och vi har hört så mycket om Nyckelhålet….hur stor skillnad det är sedan ett par år tillbaka. Hade inte (barn 1) fått vara här så kanske vi också funderat på om (barn 2) skulle vara kvar på skolan och komma vidare någon annanstans…för det kändes oroligt innan… Så det är positivt.
Förälder 2 förväntar sig att hens barn ska få en så bra skolgång som möjligt med hjälp av
Nyckelhålet, trots barnets funktionsnedsättning. Nyckelhålet har varit en tillgång och ett lyft för hela familjen. Föräldern tycker att verksamheten liknar det man förr kallade Obs-klinik. Före Nyckelhålets existens upplevdes tillvaron kaotisk. Barnet trivs bra i sitt nya liv.
(Barnet) var väldigt negativ i början, vilket har vänt rejält. Idag kan hen till och med säga när hen är ledig, Åh vad jag saknar skolan och så här va… Så det är verkligen fantastiskt det som har skett och det utgår jag från att det är här det har skett.
Barnets funktionsnedsättning medför att det är svårt för hen att läsa av andra människor, det är då svårt att befinna sig i ett klassrum med många andra barn och intryck. På Nyckelhålet finns samma strukturerade tillvaro som hemma, vilket är ett vinnande koncept. En inkludering kan lätt bli en exkludering, vilket föräldern upplevt på en tidigare skola. Nu upplever föräldern att det finns en grundtrygghet för hens barn, att någon lyssnar och berömmer och säger att det man
22
gjort duger och räcker. På Nyckelhålet finns olika åldrar och personligheter bland barnen, vilket hen ser som positivt. Mångfald är viktigt, alla ska få plats och alla är lika mycket värda.
Förälder 3 anser att det är bra att möjligheten finns att eleverna kan få komma in på
Nyckelhålet. Hens barn blir ibland stressat i den stora gruppen och tycker att det är skönt att få komma till Nyckelhålet. Hemma har de märkt att osäkerheten börjat försvinna och ett visst lugn har infunnit sig. Barnet vet att man kan få hjälp på Nyckelhålet och man inte behöver skämmas för att man inte förstår efter en genomgång i klassrummet.
Tanken är väl att det här ska fortsätta till hösten också? Det är jättebra att man får hjälp så fort som möjligt, så att det inte går på självkänslan.
Föräldern uppfattar att Nyckelhålet vänder sig till alla. Det kan vara att man har svårigheter i ett visst ämne eller att man har koncentrationssvårigheter, som gör att man kan komma till Nyckelhålet. Det borde också vara ett ställe för de som har lätt för sig. De eleverna behöver också utmaningar. Föräldern menar att det kan uppstå ett problem för skolan om eleverna vill gå till Nyckelhålet för att där är lugnt och tyst att arbeta. Man ska kunna arbeta lugnt och tyst även i ett klassrum. Det borde vara ett komplement till klassrummet och inte en flykt från det. På det viset upplever föräldern att det pratas om Nyckelhålet bland barnen. En del föräldrar undrar också om det var på grund av Nyckelhålets öppnande som de gamla resurserna försvann strax före sommarlovet 2016. Verksamheten med Nyckelhålet som resurscentrum startade läsåret 2016/2017.
Kommentar och delanalys
Informanternas gemensamma nämnare är trygghet. Små saker får stor betydelse som till exempel att som förälder mottaga ett sms från sitt barn med texten att ”allt är under kontroll”. Hatti (2012) menar att elever tänker annorlunda och att det är viktigt att uppmärksamma hur och inte vad elever lär sig. Små faktorer som har betydelse som bra struktur, målbild, bra relationer samt en trygg miljö där vi lär oss av våra misstag (2012). Flexibilitet i verksamheten uppskattas då man ibland kan rucka på en del beslut. Dessa beslut kan vara att man måste ha med sig en Nyckelhålslapp vid ankomsten samt att mobilförbud råder. Tanken med regler och struktur är naturligtvis god, men kan i vissa fall mer stjälpa än hjälpa. En av informanterna gör en koppling till de gamla Obs-klasserna (hemvist en gång i tiden för ”stökiga” elever) och menar att Nyckelhålet är en modern form av en sådan. Detta innebär att specialpedagogteamet
23
inte varit tydliga i sin information till föräldern om vilken slags verksamhet som bedrivs inne på Nyckelhålet. Någon informant menar att det kan uppstå ett problem för skolan om eleverna vill gå till dit för att få lugn och ro i arbetssituationen. Farhågor kring detta har dykt upp i samband med att teamet sett att antalet elever inne på Nyckelhålet har ökat markant under den andra avstämningsperioden som gjordes på Nyckelhålslapparna (se tabell 5 och 6). Vi är överens med informanten (förälder 3) om att Nyckelhålet borde vara ett komplement till klassrummet och inte en flykt från det. En dålig relation mellan elev och lärare kan leda till att elever skolkar (Andersson, 2014). Barn är beroende av att ha vuxna runt omkring sig som kan uppmuntra och vägleda. Forskning visar att barn som inte har någon i sin närhet som bryr sig om dem får en dålig upplevelse av sin egen och andras betydelse (Brodin & Lindstrand, 2010).
Hur specialpedagog som intervjuats uppfattar historik om Nyckelhålet stl?
Vi har intervjuat en specialpedagog ur teamet som varit anställd under lång tid på skolan. De övriga specialpedagogerna i teamet är alla relativt nyanställda sedan ett år tillbaka och i denna studie blir de mindre viktiga som informanter eftersom de anställts i samband med omorganisationen av elevhälsan på skolan. Specialpedagogen berättar att skolan har en historik med en tillfällig rektor som ansåg att det fanns för många resurser/elevassistenter och detta kunde lösas på annat sätt i form av ett resurscentrum. Bemanningen skulle bestå av ett nytt specialpedagogiskt team. Dåvarande elevhälsoteam tittade på olika modeller i kommunen där detta visat sig framgångsrikt. Som ensam ansvarig specialpedagog blev detta ett uppdrag som ålades hen i och med att beslutet togs. Diskussioner och studiebesök låg till grund för det fattade beslutet. Skolan upplevs nå fler elever, de kan få stöd fortare samt få mer lugn och ro i sitt skolarbete. Däremot har det visat sig att skolan inte riktigt når alla eftersom ” våra tuffaste elever är inte hjälpta av Nyckelhålet utan behöver fortfarande en-till-en-undervisning samt behöver någon som stöttar och pushar”. En annan utmaning enligt hen är att bemanningen inte är tillräcklig och blir på bekostnad av andra specialpedagogiska uppdrag, som till exempel handledning av pedagoger, klassrumsobservationer och uppföljningar av elevärenden.
Kommentar och delanalys
I det specialpedagogiska teamet där alla specialpedagoger mer eller mindre är nyanställda sedan ett år tillbaka finns endast en specialpedagog kvar från den gamla organisationen. Olika versioner av vad som blivit bestämt och utlovats av tillfällige rektorn, går isär. Detta blir extra tydligt vid intervjun eftersom Nyckelhålets tillkomst färgats av tidigare historik. Där fanns inte
24
den nya personalen med i processen. Fyra av sex specialpedagoger anställdes ungefär sex månader efter den första diskussionen om ett nytt resurscentrum. Med perspektiv på salutogena friskfaktorer där begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i fokus kan människan möta förändringar på ett bättre sätt (KASAM, 1991). Vill man skapa en ny verksamhet behövs det avsättas tid för reflektion samt en demokratisk dialog. Detta för att driva processen framåt där alla får komma till tals. Ledningen behövs där som en livboj för att stötta arbetet. Finns inte dessa förutsättningar tenderar verksamheten att splittras och föreställningar och förväntningar delas inte. Först när faktorer som förståelse och meningsfullhet är uppfyllda infinner sig känslan av sammanhang (Ahrenfeldt, 2014).Vår erfarenhet från tjänstgöring på andra skolor är att beslut som fattas på ledningsnivå sällan förankras ordentligt ute i verksamheten. Diskussioner förs oftast mellan ledning och specialpedagoger. Deras synpunkter har företräde i jämförelse med vad elever, föräldrar och lärare tycker. Vi har därför valt bort övriga specialpedagoger som informanter vid intervjuerna men de finns representerade i enkäterna istället (se tabell 9).
Hur lärare som intervjuats uppfattar/upplever Nyckelhålet
Lärarna som intervjuats har jobbat olika länge som lärare. De har olika erfarenheter med sig i sin profession. Lärare 1 har jobbat på högstadiet på den aktuella skolan sedan utbildningen blev färdig för ca 20 år sedan. Lärare 2 har varit anställd på skolan endast några månader innan Nyckelhålet introducerades som en del av verksamheten, men jobbat som lärare i 9 år. Läraren jobbar på mellanstadiet. Lärare 3 har jobbat som lärare i 14 år och arbetade i en årskurs på lågstadiet som för ett år sedan blev av med 5 resurser totalt, samtidigt som det nyanställdes 4 specialpedagoger. Några månader senare öppnade Nyckelhålet. Lärare 4 har jobbat som lärare i 17 år och jobbar för närvarande på mellanstadiet i en klass med många barn i särskilda behov.
Lärare 1 har positiva förväntningar på Nyckelhålet att elever kan komma till Nyckelhålet och
få det stöd som de behöver, samtidigt som det finns begränsningar när många vill komma. Ett angenämt dilemma. Läraren upplever att responsen är större bland eleverna nu jämfört med tidigare. Hen tycker också att det känns som om Nyckelhålet är mer strukturerat idag än tidigare vid uppstarten för snart ett år sedan. Generellt pratas det positivt om Nyckelhålet bland eleverna. Hen menar att det visst finns de eleverna som inte vill sticka ut och inte vill ”sitta där med de andra idioterna”, men de är en minoritet. Lärare 1 upplever att målgruppen är barn med diagnoser, men också andra barn som är i behov av stöd. Läraren upplever att de yngre eleverna inte kommer så ofta till Nyckelhålet baserat på att hen inte ser den kategorin av elever när hen
25
besöker verksamheten. För vissa elever har Nyckelhålet gjort en stor skillnad. Situationer som tidigare inte gått att lösa i klassrummet har nu fått en lösning inne på Nyckelhålet. En av lärarens elever har tillfälligt basplacerats inne på Nyckelhålet och får undervisning där istället av bland annat specialpedagoger. Själv kommer hen in och ger eleven uppgifter som ska arbetas med. Det är på gott och ont. Hen funderar på om och när man vågar chansa på att inkludera eleven eller blir det ett bakslag. Ett dilemma att fundera kring. Lärare 1 saknar en helhetsbild så att Nyckelhålet inte flyter runt som en öde ö utan förankras till ”fastlandet”. Marknadsföringen borde bli bättre kring Nyckelhålet. Hen anser definitivt att Nyckelhålet är en inkluderande verksamhet. Detta märks också bland eleverna som ger uttryck för en mer inkluderande känsla, eftersom fler av dem vill gå till Nyckelhålet numera.
Det handlar om att det är en elev vi ska ta hand om och hjälpa...inte att man plockar ut några elever för att de är speciella. Det är jätteviktigt!
Lärare 2 har ett öppet sinne för vad som eventuellt kan erbjudas från Nyckelhålet. Initialt låter
det bra att elever kan få komma dit och få stöd. Hen upplever att det är ett lugnt ställe med möjlighet till att kunna jobba. Det är en stor förmån, som andra skolor hen har jobbat på inte har haft. Läraren anser inte att specialpedagogernas kunskaper kommer till sin rätt inne på Nyckelhålet. Att jobba med mindre grupper och riktat stöd är inte organiserat på sätt som hen hade önskat. Då skulle specialpedagogerna jobba mer riktat in i undervisningen för de som verkligen är i behov av hjälp. Hen anser också att kartläggningar bör följas av uppföljningar med eleverna, vilket läraren inte anser är möjligt med den verksamhet som bedrivs på Nyckelhålet idag. Målgruppen borde vara elever som verkligen behöver vara på Nyckelhålet.
Det är många elever på skolan och jag vill inte belasta er i onödan. Eleverna är på så låg nivå att de verkligen behöver sitta med er själva.
Hen har också upplevt att vissa elever får för mycket lots i sina uppgifter, att personalen på Nyckelhålet ibland gör uppgifterna åt dem. Läraren uppfattar att andra kollegor skickar elever till Nyckelhålet av anledningen att de är jobbiga i klassrummet eller att eleverna själv springer till Nyckelhålet för att de vill vara där. Hen uppfattar också att en del kollegor resonerar som så att eftersom en del av resurserna försvann på skolan är det ok att skicka in eleverna till Nyckelhålet. Lärare 2 anser att personalen på Nyckelhålet inte är resurser utan specialpedagoger med ett annat uppdrag. Att verksamheten är av inkluderande slag råder det enligt hen ingen
26
tvekan om. Nyckelhålet är ju precis som biblioteket en del av skolans verksamhet. Hen anser också att personalen som jobbar på Nyckelhålet måste ha koll på eleverna som kommer dit: vilka behov det barnet har, diagnoser, svårigheter, ev. utredningar som är på gång samt vilka elever som kan vara manipulativa.
Lärare 3 hade inga stora förväntningar på Nyckelhålet när det introducerades. Tyckte att det
kändes galet att man plockade bort riktade resurser i klasserna, att Nyckelhålet startade på bekostnad av annat. ”Nu skulle alla de barnen som blev av med sina riktade resurser få hjälp på Nyckelhålet istället och det skulle gå utmärkt!” Lärare 3 anser att alla elever inte passar in i den modellen som Nyckelhålet har.
På pappret ser det bra ut, men det överensstämmer inte med verkligheten.
Hen upplever att verksamheten idag vänder sig till alla elever och tycker att Nyckelhålslappen är bra. Läraren tycker också att Nyckelhålet har blivit annorlunda än det var när det startade. Då kunde det sitta specialpedagoger där utan att det fanns några elever, som behövde hjälp med något. Hen uppfattade att specialpedagogerna var stationerade där och vid dessa tillfällen istället satt och drack kaffe. Eleverna vill idag gå till Nyckelhålet, även de som egentligen inte är i behov av det. Deras behov är istället att stilla sin nyfikenhet och bara vara där någon gång för att få lugn och ro. För dessa elever upplever läraren att Nyckelhålet är utpekande och orättvist. Det blir exkluderande om inte alla har tillgång till det på samma sätt. ”Inte exkluderande så att de inte vill gå dit, som på obs-klassernas tid”. Positiva upplevelser är att läraren får avlastning i klassrummet samt att eleverna som kommer tillbaka är nöjda för de har fått den där igångsättaren. Ett missnöje finns dock kring att kommunikationen brister mellan personalen på Nyckelhålet och läraren. Det finns ingen återkoppling på hur elevens arbetsinsats är, om förståelse för uppgiften finns och så vidare. En liten krumelur på pappret hade räckt. Ett annat bekymmer för läraren är att det är svårt att veta hur många elever hen kan skicka vid de olika tillfällena.
Lärare 4 har tankar kring hur det ska gå om man samlar problemen på samma ställe. Rädsla
finns för att man går tillbaka i tiden och plockar ut elever istället för att inkludera. Hen uppfattar att eleverna kommer av kunskapsmässiga skäl till Nyckelhålet, men också en del sociala. Däremot ser läraren att Nyckelhålet främst är ett socialt stöd framför ett inlärningsstöd. Många barn i klassen är i behov av att komma ifrån klassrummet ibland. Uppfattningen är också att det
27
finns en saknad av specialpedagogernas kompetens ute i klasserna, att den kunskapen inte kommer lärarna till gagn.
Ibland kan jag faktiskt sakna att er kunskap kommer in i vårt klassrum också. Alltså jag känner att vi skickar iväg elever liksom och det blir oftast bra, men kanske borde det vara en kombination så att det inte blir isolerat till ett Nyckelhål. Jag var lite nyfiken på hur det liksom skulle fungera. Vi har ju haft ett ganska stort behov på skolan av att ha hjälp av specialpedagoger.
Grundinställningen är trots detta att Nyckelhålet som verksamhet är positiv. De flesta barnen i klassen är positiva till Nyckelhålet. Alla får lov att komma, men inte samtidigt. Som lärare anser hen att det blivit tydligare att hjälpen finns konkret och fysiskt inne på Nyckelhålet. Man kan komma in och fråga om saker och kan komma dit med en elev, som behöver stödet. Den stora skillnaden jämfört med förut är att man får hjälp direkt. Innan kunde det dröja veckor. Lärare 4 uppfattar verksamheten som fysiskt exkluderande, samtidigt som vissa insatser måste göras för vissa elever. Hen saknar samtal om hur vi kan inkludera elever som går iväg till Nyckelhålet. Detta skulle kunna ses som ett mellansteg innan det bestäms att eleven ska gå iväg från klassrummet. På ett annat sätt är det också en inkluderande verksamhet enligt läraren med tanke på att eleverna jobbar med liknande saker som i klassrummet bara på ett annat ställe. En dialog finns, men tiden är en begränsning. Avslutningsvis pratar vi om hur viktig tryggheten är för eleverna som besöker Nyckelhålet. Lärare 4 menar att sätta in vikarier då någon av den ordinarie personalen som bemannar Nyckelhålet är borta/sjuk inte har visat sig vara en god idé. Tryggheten försvinner då direkt. Något som också kan vara ett hinder och påverka tryggheten, enligt hen, är att eleverna inte vet vad alla heter inne på Nyckelhålet. Hen föreslår att det enkelt kan lösas med namnskyltar.
Kommentar och delanalys
Informanterna har responderat positivt på Nyckelhålet som verksamhet. Syftet har uppfattats olika. För någon informant har Nyckelhålet inneburit en avlastning i klassrummet. För en annan informant har Nyckelhålet lyckats erbjuda en lösning på ett problem, som tidigare inte kunnat lösas i klassrummet. I en adhokratisk organisation bygger skolans värld på flexibilitet (Skrtic, 1995). Eleven ska inte förändras utan undervisningen ska anpassas så att skolan passar alla elever. För att möjliggöra en sådan lärmiljö måste det skapas arenor för pedagogiska samtal (Hjörne & Säljö, 2013). Eleven det gäller har nu en tillfällig basplacering på Nyckelhålet.
28
Dilemmat som uppstått är om och när man vågar chansa på att inkludera eleven, eller blir det ett bakslag? Ett angenämt dilemma, men ack så intressant. Det kategoriska perspektivet framträder då det blir tydligt att det är eleven som har svårigheter och är bärare av problemet (Nilholm, 2012). Skrtic (1995) menar att det är viktigt att ha ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt till pedagogernas undervisningsmetoder. Skolan behöver identifiera brister och hitta rätt metoder i undervisningen och lärmiljön (1995). För ytterligare en informant är uppfattningen att andra kollegor skickar elever till Nyckelhålet av anledningen att de är jobbiga i klassrummet eller att eleverna själv springer till Nyckelhålet för att de vill vara där. Den sistnämna informanten brukar inte skicka så många elever till Nyckelhålet. När så sker är det elever i behov av särskilt stöd som har företräde. Någon av informanterna känner en viss oro kring hur det ska gå när man samlar alla problem på samma ställe. Hen ser att Nyckelhålet främst är ett socialt stöd framför ett inlärningsstöd. Vi är förvånade över informanternas olika uppfattning om Nyckelhålet. Alla har nämligen fått samma information vid läsårsstarten. Det är tydligt att kommunikation är en viktig byggsten i verksamheten, vilket ledningen och specialpedagogiska teamet inte har lyckats förmedla. Här ser vi ett utvecklingsområde för skolan. 2 av 4 lärare nämner att det finns en saknad av specialpedagogisk kompetens i klasserna, att den kunskapen inte kommer lärarna till gagn utan stannar kvar inne på Nyckelhålet. Eventuellt behöver bemanningen inne på Nyckelhålet förändras inför nästa läsår så att fler resurspedagoger har sin placering där. Detta hade kanske då kunnat frigöra någon/några av specialpedagogerna så att de oftare hade blivit aktörer på andra arenor. När informationen brister skapas oro och missförstånd. Detta leder till frustration och förväntningar som går isär. Detta genererar stängda dörrar och dålig kommunikation där nytänkande uteblir. Dilemmat blir avsaknad av begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet (KASAM, 1991).
Hur skolledare som intervjuats uppfattar Nyckelhålet
Vi har intervjuat två skolledare, som var och en ansvarar för något av stadierna/verksamheten på skolan. De har båda liknande erfarenheter som skolledare och med bakgrund som grundskollärare.
Skolledare 1 upplever Nyckelhålet som något som behövs i verksamheten och som varit
efterlängtat på skolan. Nyckelhålet ska vara tillgängligt för alla men kanske allra mest från åk 3 och uppåt. Stödbehovet är dels kunskapsmässigt men även socialt. Hen upplever att en del elever kommer till Nyckelhålet på grund av det sociala stödet för att eleven av någon anledning
29
utmärker sig i klassrummet. Det finns en önskan om att det lite mer kunskapsmässiga behovet ska styra verksamheten på Nyckelhålet samt mer anpassningar i klassrummet. Positiv respons upplevs från föräldrar idag, men att det vid uppstarten av Nyckelhålet fanns en viss skepsis främst bland lärarna men också hos vissa elever.
Implementeringen av Nyckelhålet upplevdes för snabb. Beslutet om att ett resurscentrum skulle startas upp landade i ledningsgruppen men skolledare 1 upplever att möjligheten att påverka var alltför liten. Beslutet var redan taget. En tydlighet med fast förankring hos personal och ledning hade önskats för att lättare kunna driva en verksamhet som Nyckelhålet. Vikten av förståelse och underbyggnad hade underlättat processen som annars tenderar att sträva bakåt vilket går emot all forskning, menar hen.
Det man som ledare vill leverera och framföra måste man själv leverera, annars bildar sig människor en egen uppfattning och allt blir otydligt.
En önskan om en tydligare uppdelning av de professionella rollerna hade även det varit bra eftersom kompetenserna i en verksamhet bör komma till sin rätt på bästa sätt. Den specialpedagogiska kompetensen bör tas bättre tillvara på hela skolan och inte fastna inne på Nyckelhålet där annan personal på skolan kan stötta upp i det dagliga arbetet med de elever som kommer dit.
Skolledare 2 tänker att Nyckelhålet spelar en central plats för det specialpedagogiska teamet
tillsammans med resurserna att utgå ifrån. Det ska utgöra en del av det specialpedagogiska arbetet på skolan med en önskan om att kunna nå så många barn som möjligt. Det relationella perspektivet är något som värdesätts mycket och ses som en förutsättning för att kunna nå bra resultat både med elever och i dialog med deras föräldrar.
Det är inte förrän vi har goda relationer vi kan förändra saker.
Att blanda olika åldrar är något som också eftersträvas eftersom elever blir stärkta av att hjälpa andra. Nyckelhålet har utvecklats till en tillfredsställande verksamhet med nöjda elever, lärare och föräldrar på kort tid. Det har snarare blivit så pass populärt att elever får bromsas, menar hen. Nyckelhålet upplevs göra en enorm insats och i kombination med det nya specialpedagogiska teamet har förtroendet för specialpedagogerna på skolan stärkts. De elever
