Inkluderande traditioner. En semiotisk analys av innehåll från Erik Lundins musikvideo "Haffla"

INKLUDERANDE TRADITIONER

En semiotisk analys av innehåll från Erik Lundins musikvideo Haffla

INCLUDING TRADITIONS

A semiotic analysis of content from Erik Lundins music video Haffla


Dana Etemadi Zanganeh

Kandidatuppsats i Visuell Kommunikation, 15 hp
 VT 2019

K3, Malmö Högskola Examinator - Christel Borst

Sammanfattning

Denna uppsats syftar till att skapa djupare förståelse för det menings-skapande som musikvideon

Haffla (2017) bidrar med i debatten om kultur, nationalitet och utanförskap i samtida Sverige.

Genom ett postkolonialt perspektiv och med avstamp i teori om representation har delar av innehållet undersökts med metoden av semiotisk bildanalys. Rasifierade svenskar betraktas som 
 ”de andra” i dagens Sverige, i relation till ”svenskhet”. I det utvalda materialet visas dock en annan representation av rasifierade svenskar i kombination med tecken som betecknar svenskhet, vilket möjliggör en inkluderande representation av svenskhet.

Sökord

SVENSK HIPHOP, SEMIOTIK, REPRESENTATION, FÖRORT, POSTKOLONIALISMEN, VISUELL ANALYS

Abstract

This paper aims to create a deeper knowledge of the meaning making that is constructed through the music video Haffla (2017) and how it contributes to the discussion on culture, nationality and alienation in contemporary Sweden. Several scenes from the video have been analysed using the method of semiotic visual analys, through a post-colonial perspective with theory on representation. Racialized swedes are in relation the ”Swedishness” regarded as ”the other”, but in the analyzed material there is another representation of radicalized swedes, which is given through signs that signify Swedishness. This creates an inclusive representation of Swedishness.

Keywords

SWEDISH HIPHOP, SEMIOLOGY, REPRESENTATION, SUBURBS, POSTCOLONIAL THEORY, VISUAL ANALYSIS

Innehållsförteckning

3.1.1 Negativ påverkan på boende 8 3.1.2 Attityder om mångfalden i Sverige 9

3.2 Hiphop 10

3.2.1 Musikens koppling till unga från förorten 10

3.3 Erik Lundin 11 3.3.1 ”Tredje-kulturbarn” 12 3.4 Medieproduktion 12 4. Problemområde 13 4.1 Syfte 14 4.2 Frågeställningar 14 4.3 Avgränsning 14 5. Teori 15 5.1 Representation 15 5.1.1 Semiotik 15 5.2 Postkolonialism 17 6. Relaterad forskning 18

6.1 ”De andra” i Sverige 18

6.1.1 ”Ras” och etnicitet 18

6.1.2 Språk som påverkar 19

6.1.3 Kultur 19

6.1.4 Integration 20

6.2 Gemenskap och likheter 21

7. Metod - Visuell analys 22

7.1 Semiotisk analys 22

8. Material 24

8.1 Urval 24

9. Resultat 26

9.1 Mångfald och mångkultur 26

9.2 Utanförskap och gemenskap 28

9.2.1 Diskriminering 29

9.2.2 Förorten 30

10. Analys 32

10.1 Representationen av svenskhet och ”den andre” 32

10.1.1 Skillnader och likheter 33

10.1.2 Svensk kultur och integration 33

11. Sammanfa&ning och diskussion 34 11.1 Vidare forskning 35 12. Källförteckning 36 12.1 Elektroniska källor 37 12.2 Bildförteckning 38 13. Bilagor 39 13.1 Visuella analyser 39

1. Inledning

Sverige är idag ett mångkulturellt land. Det är ett land som många söker sig till då de flyr från krig eller allmänt söker bättre förutsättningar och livskvalitet. Mina föräldrar har kommit till Sverige från Iran under 1980-talet. Jag själv är född i Sverige och har vuxit upp med två kulturer. 


Under min uppväxt har det inte alltid varit självklart hur jag ska identifiera mig själv gällande min nationalitet. Är jag svensk, iranier eller båda delar? Eller kanske inget av det? För att hitta svar utgick jag inte från logik, utan mer ifrån min egna känsla av tillhörighet, som styrde hur jag kände och resonerade kring frågan. Jag vet att jag inte är ensam med att ha ställt mig själv dessa frågor och att känslan av icke-tillhörighet är något som även finns hos andra med liknande situation. 


I hiphop-musiken får man ta del av andras berättelser om erfarenheter och känslor om tillhörighet och nationalitet. I svensk hiphop-musik får man ofta höra texter om utanförskap med artisternas egna beskrivning av segregationen och historier om att växa upp i förorten. Det finns en kritiserande aspekt inom hiphopmusiken. Hiphop-artister ifrågasätter och kommenterar många gånger vår

samtid, vilket är ett av de element som gör musiken och det tillhörande visuella materialet så intressant. Erik Lundin är en svensk hiphop-artist vars musik har berört många. I samband med ett klipp från musikvideon till hans låt Haffla (2017) skrev Lundin sina tankar kring videon på sociala-medieplattformen Instagram. Ett stycke av texten var som följande; 


”Tanken föddes kring hur vi svenskar, som inte traditionsenligt firat midsommar under uppväxten, skulle tolka firandet. Vi är ju svenskar, uppvuxna här men med rötter från jordens alla hörn. Man är jävligt trött på att vara den som ständigt måste förstå och anpassa sig. Är våra traditioner inte lika viktiga för att dom tagit sig hit via luften, havet, eller genom promenaden långt senare?” (Lundin, 2017, Instagram).

Som hiphop-älskare samt en person som själv fått uppleva hur det är att inte ha en känsla av naturgiven nationell tillhörighet, blev jag intresserad av att undersöka hur kultur, utanförskap och ”svenskhet” representeras i dagens Sverige. Detta genom att analysera visuellt material från hiphop artisten Erik Lundin, som behandlar just dessa ämnen. 


2. Begreppsdefinition

Haffla - Musikvideon som undersöks i uppsatsen har titeln Haffla och ordet är återkommande i

låtens lyrik. Ordet kommer från arabiskan och betyder fest eller att festa (Göteborgsposten, 12:35 - 11 jun, 2016).

”Ras” - Inom svensk akademisk diskussion är forskare tveksamma till rasbegreppet på grund av

ordets historia och använder därför citattecken då ordet används. Detta är för att understryka att ”ras” är en social-kulturell fiktion och inte är en naturgiven kategori (De los Reyes, 2005). Jag kommer därför att förse ordet med citattecken då det används i min uppsats.

Rasifierad/rasifiering - Molina (2005) beskriver begreppet rasifiering som en process som består av

att föreställningar om ”ras” sätts i relation till människor utifrån deras utseende (Molina, 2005). Rasifiering i Sverige innebär, enligt denna förklaring, när människor urskiljs från vad som anses vara ”svenskt” utifrån deras utseende, religion eller namn. Dock är ordets innebörd bredare än så menar somliga. I en artikel från Svenska dagbladet (2014) så diskuteras ordets mening. 


Malin Bylin, språkvårdare vid Språkrådet, som är tillfrågad om betydelsen menar att ordet har lite olika betydelser, men att det huvudsakligen handlar om den sociala konstruktionen av ”ras”. Exempel på olika innebörder av ordet rasifierad som togs upp i artikeln var bland annat som

synonym för diskriminerad, samt i ett annat exempel innebar det icke-vit person. Det är fortfarande oklart om vilken exakta betydelse ordet ska ha (Svenska dagbladet, 2014). I min uppsats använder jag begreppet rasifierade svenskar frekvent som ett samlingsord för alla människor som skiljer sig från ”normen av svenskhet” utifrån faktorer som religion, ”ras” eller ”utländskt” namn.

Det används alltså inte som ett synonym för diskriminerade människor, utan omfattar istället människor som kan bli diskriminerade mot pågrund utav deras härkomst, namn eller religion.

Etnisk och etnicitet - Från en början användes ordet etnisk för att beteckna människor eller

hedningar som tillhörde ”ett folk” (Nationalcyklopedin). Wikström (2009) skriver att ordet etnisk har fått en annan betydelse från hur det användes 1800-talet. Det står numera för ”ras”mässiga särdrag och används istället för ”ras”begreppet, som har fått negativa associationer. Begreppet etnicitet har fått en europeisk vinkling, eftersom att det främst används för att beskriva ”andra” 
 som inte faller in i under kategorin av vit europé. De har etnicitet, men inte den vite europén. 
 Att utgå ifrån att den egna kulturen är placerad i centrum och betrakta andra kulturer från den positionen, som i exemplet ovan om ”andras” etnicitet, benämns etnocentrism (Wikström, 2009).

Etnisk tillhörighet - Enligt Diskrimineringsmannens ombud (2019) är etnisk tillhörighet individens

nationella eller etniska ursprung, som individen själv definierar genom sina etniska tillhörigheter utifrån sin Individuella historia och bakgrund. Det något som bestäms av individen själv, utifrån hur denne identifierar eller uppfattar sig själv (Diskrimineringsmannens ombud, 2019).

Jag har valt att inkludera Tyresö kommun som en källa till diverse begrepp, eftersom det
 det har varit svårt att finna lika djupgående förklaringar till utvalda ord, som det erbjuds i kommunens rapport Integration (2007).

Integration - som inte Integration kan beskrivas som en process men även som ett mål i samhället.

Som process innebär integrationen att det finns en ömsesidig, strukturell och individuell känsla hos befolkningen om ansvar för samhället, samt samhörighet och delaktighet i samhället. Integration innebär att invandrare ska få likvärdiga sociala, ekonomiska och politiska möjligheter som

majoritetsbefolkningen, utan att behöva ge upp sin särart (Tyresö kommun, 2007). Det finns alltså ingen förväntning om att invandrare ska ge upp sin nationella identitet, utan endast anpassa sig till de värderingar och spelregler som det nya landet (Petersson, 2006). Goldmann et. al (1997) menar att integration står för sammanblandning av olika kulturer och etniciteter. I ett integrerat samhälle ges det även plats för olika kulturer och etniska grupper att sammanblandas (integreras) med

samhällskulturen (Goldmann et. al, 1997). Som ett mål är integrationen viktig eftersom att det sätter grunden för ett demokratiskt samhälle där invånare har lika rättigheter och skyldigheter.

Assimilation - Assimilering står för sammansmältning eller att göra likadan (Tyresö kommun,

2007). Assimilering innebär att det finns en förväntan av invandrare att de ska göra avkall på sina normer, värderingar, levnadssätt och nationella identiteter för att anpassas till det nya landet (Petersson, 2006). Assimilation innebär alltså en process där individens eller gruppens särart överges i mötet med majoritetssamhället (Tyresö kommun, 2007).

”Blatte” - Enligt Svenska akademins definition så är ”blatte” ett sätt att beskriva en mörkhyad,

utländsk person på ett nedvärderande vis (www.svenskaakademien.se, 2010). Det är dock ett ord som många gånger används av människor som faller in under den beskrivande kategorin eller av människor som själva identifierar med ordet.I uppsatsen används endast ordet ”blatte” i

3. Bakgrund

I detta avsnitt ges en bakgrund till den rådande segregationen i Sverige, samt dess koppling till variabler som ”ras” och klass. Attityder om mångfalden i Sverige diskuteras även kort, utifrån resultat från undersökningar där påståenden om mångfald har använts för att mäta de tillfrågades inställning till mångfalden i Sverige. Vidare visas sambandet mellan hiphop-kulturen och människor som pågrund av härkomst och/eller klass blivit marginaliserade. Avslutningsvis ges en inblick till hiphop-artisen Erik Lundin, med fokus på artistens koppling till ovanstående ämnen.

3.1 Segregering i Sverige

Definitionen av segregation, ur ett historiskt perspektiv, är då olika sociala skillnader sammanfaller med geografiska skillnader (Thomas et. al, 2003). Under 1980-talet börjar andelen invandrare i förorterna uppmärksammas och framförs som en central del av problematiken kring

miljonprogramsområdena (Ericsson et. al, 2000). Molina (1997) menar att miljonprogramsområden och invånarna från dessa områden stigmatiseras. Miljonprogramsområden ses som

problemområden. Molina menar att den synen är något som har skapats genom en objektifierande process, där det talas om dessa områden och dess invånare, ibland helt utan kännedom. Området i sig klassas alltså utifrån. 


Molina poängterar att man behöver tala med de boende, det vill säga ”invandrarna” i

undersökningar där målet är att få förståelse för etniskt segregerade områden (Molina, 1997). 
 Kamali (2005) menar att segregationen används i politiska debatter för att locka väljare, genom att beskylla invandrarna för den segregationen. Sådan politik förstorar endast gapet mellan de olika grupperingarna i samhället. Undersökningar visar att invandrare upplever att de utsätts för rasism, diskriminering och marginalisering, och orsaker till segregationen bör därför letas efter på andra platser än hos de segregerade grupperna. Grunden till segregationen är baserad på åtskiljning av samhällsgrupper utifrån socioekonomiska och, i vissa fall, sociokulturella skillnader hos människor, som religion och status. Den klassmässiga aspekten av boendesegregationen har länge funnits i bilden, men segregationen har med tidens gång blivit mer fokuserat på etnisk- och religös åtskillnad (Kamali, 2005). Vidare menar Kamali att den etniska boendesegregationen är något hör samman med diskriminering i arbetsmarknaden, som resulterar i att de som inte kan få jobb måste söka sig till specifika bostadsområden (ibid).

Det finns även forskning som visar att segregationen inte nödvändigtvis behöver vara ett tecken på problem, eftersom att individers preferenser spelar stor roll i deras bosättning. Det kan vara så att olika grupper av människor av koncentreras till särskilda områden eftersom att de uppskattar att umgås med andra individer som har samma bakgrund som de själva (Skans et. al, 2009). 


Dock finns det även studier som menar att detta inte stämmer och att fastighetsägare och politiker använder sig av denna föreställning (av att människor av annan härkomst har en specifik vilja av att bo nära varandra) för att kunna tillhandahålla och hänvisa bostader efter etnisk bakgrund. Istället förklaras den segregerade bostadssituationen som resultatet av diskriminerande mekanismer, som begränsar invandrares möjligheter till att hitta boende på andra platser (Kamali, 2005).

3.1.1 Negativ påverkan på boende

Negativa effekter från segregationen syns även i sociala relationer, yrkesliv och i ett ojämnt

fördelande av samhällsresurser. Dessa faktorer är centrala delar av skapandet av ett grupperingarna ”vi” och ”de andra” (Kamali, 2005). Det tankemönster som finns i Sverige om ett ”vi” mot ”de andra” behandlas mer djupgående i uppsatsens teori.

En stor andel unga från utsatta områden uppger att de lever med en känsla av ”icke-tillhörighet” och främlingskap i relation till den värld som finns utanför den egna stadsdelen (Sernhede, 2007). Sernhede (2009) menar att skolan, socialkontoret, föreningslivet, relationen mellan människor och individers egna självbild blir negativt påverkad i förorten, på grund av territoriell stigmatisering.

Stigma förklaras av Erving Goffman (2011) som något avvikande attribut som ses hos en individ,

som sedan gör att individen inte ses som ”fullt mänsklig”. Stigmatiserade människor är individer som klassats som avvikande för att de skiljer sig från det som anses vara normalt (Goffman, 2011). Stigmatisering bidrar till att forma föreställningar om ras-, kultur- och religionsmotsättningar, samt om kriminalitet. Dessa stämplade områden är en del av mediala och samhälleliga diskurser som skapar rädsla och osäkerhet genom att demonisera livsvillkoren, både i och utanför dessa områden. De som är mest utsatta för dessa demonisering-processer är unga män (Sernhede, 2009).

Många unga vill uppvärdera både den fysiska miljön samt den lokala gemenskapen i förorten, trots problematiken som finns där. Det är ett underlag till varför, framför allt, unga män från dessa områden skapar en skönmålning (romantisering) av miljonprogrammets betongarkitektur. 


som även grundas i det behov som finns av att ha ett ”befriat område”, där man inte tvingas möta det Sverige där man blir sedd som en andra klassens medborgare (Sernhede, 2009).

3.1.2 Attityder om mångfalden i Sverige

Corina Lacatus (2008) skriver att Sveriges migrations-policyn har ändrats under de två senaste decennierna, från att verka för assimilering till att ha integration som mål. Att välja att verka mot integration istället för assimilation visar att det inom svensk politik ges plats för mångkultur och mångfald (Lacatus, 2008). Mångfaldsbarometern, en studie som under 10 års tid kartlagt attityder hos den svenska befolkningen gällande etnisk mångfald, visar dock ett varierande resultatet från 2018. Utifrån deras undersökningen från 2018 är en majoritet ”för mångfald” samtidigt som stödet för mångfalden på vissa håll har minskat (Mångfaldsbarometern, 2018). 


Resultatet kan uppfattas som motsägelsefullt men det framgår att det finns olika aspekter av

mångfalden som stöds, samtidigt som andra delar har förlorat stöd från tidigare års undersökningar. Det är finns en negativ trend som visar på en försämrad attityd bland befolkningen till att

utlandsfödda ska få sina kulturella rättigheter. Det påstående som har fått det mest negativa resultatet år 2018, i jämförelse med övriga påståenden, var ”Samhället bör skapa möjligheter för

människor med utländsk bakgrund att bevara sina kulturella traditioner”. Utav respondenterna var

det knappt hälften (46%) som var positiva till att människor med utländsk bakgrund ska få bevara sina kulturella traditioner, medan fyra av tio respondenter inte tyckte att det skall skapas sådana möjligheter. Istället eftersträvades en assimilering till den svenska kulturen. Detta innebär en kraftig ökning inom andelen som tar avstånd (8% enheter). Det markerar även 2018 som året med högst resultat för just detta påståendet, sedan mätningarna började år 2005 (Mångfaldsbarometern, 2018).

Det är dock värt att nämna att attityder till de språkliga rättigheterna ligger stabilt och att sociala rättigheter är en rättighet som de flesta samtycker till. Trots en minskning från tidigare år, framgår det att en majoritet anser att mångfalden utvecklar den svenska kulturen. Av respondenterna var det 59 % som höll med om detta påstående. Ungefär hälften av de deltagande i mätningen tyckte att det är svårare för personer som inte firar de svenska högtiderna att komma in i det svenska samhället (Mångfaldsbarometern, 2018).

I kontrast till Lacatus (2008) beskrivning om Sveriges utveckling i migrationspolitik, från

assimilering till integration, skriver Andreas Johansson Heinö (2011) om hur det under det senaste decenniet skett en förändring i Europeisk invandring- och integrationspolitik i vilket det distanseras från mångkulturalism till att istället gå tillbaka mot ett assimilationsideal. Johansson hänvisar till olika lagförändringar som är i riktning av assimilationsidealet. Några av de exemplen som tas upp är nya/ändrade lagar som försvårar villkoren för invandrare (från utanför EU) att få

uppehållstillstånd eller medborgarskap, samt förbud mot slöjor i skolor och mot heltäckande slöjor i det offentliga, och även införandet av specialregler gällande försörjning. I debatterna om

integrationen har mycket fokus kretsat kring hur muslimer ska integreras och många av de nya ”åtgärderna” har uttryckts som ett agerande mot radikal islamism och antidemokratiska rörelser bland muslimer. Johansson menar att de nya/ändrade lagförslagen har blivit väldigt omdiskuterade, men att det funnits ett starkt vinnande opinionsstöd till de (Johansson, 2011).

3.2 Hiphop

Hiphop-musik är en del av hiphop-kulturen, som består av fyra estetiska aktiviteter; rappande, 
 dj-ande, graffiti-måleri och breakdance (Söderman, 2016). Rap är en form av talande sång som är berättande och förhåller sig till en takt och rytm (Bennett, 2001). Hiphop-kultur tog sin början i Bronx, New York, på 1970-talet inom Gängkulturen. Gängledare ville skapa ett alternativ till gängvåld så man skulle kunna utmana andra gäng genom exempelvis tävlingar, istället för att bruka våld (Söderman, 2016). Rapmusiken består av många olika stilar, vilket kan vara allt från stereotyp macho till multikulturell radikalism, med samhällskritik och kaxig attityd som centrala drag. 
 Utöver protestmusik finns även plats för fest, underhållning och undervisning inom musikgenren (Sernhede, 2002).

3.2.1 Musikens koppling till unga från förorten

Inom Hiphop-musik och svensk rap så är både låttexter och visuellt material många gånger centrerat på livet i förorten och erfarenheter av utanförskap. Lalander (2009) menar att gemensamt för många av rap-artister är att de är uteslutna och marginaliserade, eftersom att de befinner sig långt ner i samhällshierarkin, vilket leder till att de gör motstånd mot samhället (Lalander, 2009).

Nader Ahmadi menar att Hiphop-kulturen uttrycker erfarenheter av utanförskap och att ungdomar i Sverige har en koppling till afroamerikansk kultur och hiphop-kulturen i USA. Ungdomar med utländskt påbrå jämför sin position i samhället med afroamerikaner i USA (Ahmadi, 1998).

Musik kan användas att framföra en emotionell vädjan till potentiella supportrar och för att sprida budskap (Pratt, 1990). Dock kan musik även användas i syfte om att sprida negativa budskap om exempelvis hat och uppdelning, istället för tolerans och framsteg (Weissman, 2010).

Goodwin et al. (1999) menar att musik som hiphop-musik borde studeras av forskare inom fältet av folkrörelser, eftersom att det är musikaliska traditioner som utmanar dominanta övertygelser och praktiker (Goodwin et al, 1999).

3.3 Erik Lundin

Erik Lundin är en svensk hiphopartist som är hyllad för sitt låtskrivande. Han har vunnit pris som

Årets hiphop på både P3 Guld (2016) och Grammisgalan (2016). Samma år vann han även priset Årets textförfattare på Grammisgalan, vilket gjorde honom till den första rapparen som har vunnit

på tio år. Lundin vann dessa priser för sin EP-skiva Suedi. EP-skiva innebär oftast ett album som innehåller mindre än 20 minuters speltid, och ordet står för Extended play. Låten Haffla är en av de låtar släpptes i EP:n. I en skivrecensionen av Malkolm Landréus från Kingsize Magazine (2015) beskrivs skivan som en utmaning av det tankemönster som finns i samhället, om att en svensk person behöver betyda en blond och blåögd person. Landréus menar att Lundins låtar beskriver 
 ett nytt sätt att prata om identitet och om att vara svensk, från det han tidigare hört (kingsizemag.se, 2015)Musikens lyrik innehåller mycket slangord som är specifika för vissa förorter, vilket gör det ännu mer intressant att musiken har lyckats nå ut till en bred publik som inte bara består av hiphop-lyssnare. De första 10 åren av sin karriär skrev Lundin sina låtar på engelska, innan han valde att byta till svenska. Trots att han tidigare gjort låtar på engelska, så fanns det även då tankar om vad det innebär att vara en icke-vit, svensk person i Sverige, med i musiken. I låten Immigrants (2011) öppnar Lundin med raderna:

I rep for the immigrant ones, right where a whole lot of immigrants from. Raised on the Blue Line where they riot, and they all speak in immigrant tongues. Talking bout integration, you tell me who the ignorant one. I was born here but my mom gave birth to a second generation immigrant son. (Erik Lundin, 2011)

Lundins rap-text i ovanstående låttext visar, enligt min tolkning, kritik mot begreppet

andra-generationsinvandrare. Trots att han är född i Sverige så ”blir han ändå en invandrare" eftersom att ordet invandrare är en del av beskrivningen som tillges de vars föräldrar invandrat. Lundin

”invandrarspråk”, vilket antyder till ett boendeområde med endast invandrare och rasifierade svenskar. I Lundins låttext visas exempel på hur kritik kan riktas mot vår samtid, samt hur musiken kan beröra viktiga ämnen för marginaliserade grupper i samhället.

3.3.1 ”Tredje-kulturbarn”

Third Culture kid är ett begrepp som myntades på 1950-talet och omfattar de barn som levt mellan olika kulturer, och svar på det utvecklat en tredje kultur med andra barn i liknande situationer.
 Begreppet, som översätts till tredje-kulturbarn, användes till en början för att beskriva barn som växt upp i andra länder än det som deras föräldrar gjort, eftersom föräldrarna arbetat som ambassadörer eller missionärer på utlandsuppdrag. Det innebär barn som flyttat mellan olika kulturer innan de kunnat fullt ut utveckla sin kulturella och personliga identitet (Pollock et. al, 2009). Detta är ett begrepp som senare har börjat användas av somliga, bland annat Erik Lundin, 
 för att även inkludera andra-generationsinvandrare. 


Pollock et. al (2009) menar att ens första kultur är den kultur som ens föräldrar härstammar från och att den andra är den av den som är geografiskt lagda, samt alla andra kulturer som har varit en del av ens uppväxt, utifrån ens boende. Det innebär alltså inte platser man har besökt på utlandsresor. Pollock et. al menar att den andra kulturen är det som främst bidrar till hur den tredje kulturen formas. Diverse kulturella attribut (exempelvis handskakningar eller kindpussar) från olika kulturer blir en del av den tredje kulturen (Pollock et. al, 2009).

3.4 Medieproduktion

Som en del av examensarbetet ska man förutom själva uppsatsen även göra en 15 hp

medieproduktion. Det ska utgå ifrån ens valda fördjupning inom Visuell kommunikation, vilket i mitt fall är teckning. Jag har med hjälp av teori om representation och semiotik tagit ansats att visualisera låten Suedi av Erik Lundin, i form av en tecknad bilderbok. Låten handlar om Lundins egna erfarenheter av diskriminering och utanförskap, och beskriver känslan av icke-tillhörighet som även min uppsats behandlar. Med min medieproduktion vill jag utforska hur utanförskap kan

4. Problemområde

Enligt statistik från Mångfaldsbarometern (2018) visades en negativ trend i attityden hos den svenska allmänheten till påståendet ”samhället bör skapa möjligheter för människor med utländsk

bakgrund att bevara sina kulturella traditioner”. De tillfrågade ansåg att det vara mer önskvärt för

invandrare att ta efter den svenska kulturen (Mångfaldsbarometern, 2018). Men vad är egentligen den ”svenska kulturen”? Segregationen som råder i samhället präglas av ideér om vad som är svenskt och inte svenskt, samt att de som inte passar in i normen av det som betraktas vara svenskt hamnar utanför (Mattson, 2005). Eftersom att tankar kring vad som är svenskt och främst vilka som

betraktas som svenskar påverkar människor, är det relevant att undersöka material som potentiellt

möjliggör en inkluderande representation av svenskhet, där det ges plats för mångfald.

Jag kommer att analysera innehåll från musikvideon till låten Haffla (2017) av hiphop-artisten 
 Erik Lundin. I musikvideon framställs det svenska midsommarfirandet på ett särpräglat vis, 
 i kombination med raptext om bland annat utanförskap. Min uppfattning är att musikvideon utmanar normer om svenskhet. Uppsatsen tar avstamp i några av Erik Lundins egna tankar om musikvideon, som finns i uppsatsens inledning. Där framkommer det att han har lagt vikt på att främst (om inte endast) inkludera rasifierade svenskar i hans visuella tolkning av det svenska midsommarfirandet. I en artikel från hemsidan Festivalrykten (2017) har Magnus Olsson beskrivit musikvideon på följande vis:

”Erik Lundin har avtäckt videon till låten Haffla – i form av ett samhällsinlägg där third culture kids gör sin tolkning av klassiskt svenskt midsommarfirande. Stora delar av Erik Lundins artistpersona belyser just de gränslinjer och definitioner som nationalitet och utanförskap kantas av. Den här videon visualiserar det förmodligen tydligare än någonsin” (Olsson, Festivalrykten, 2017).

Representationer av världen är något som formar hur vi beter i samhället (Rose, 2001). 


Hur svenska traditioner gestaltas är därför av betydelse att undersöka för att få kunskap om hur uteslutande normer om svenskhet kan förändras för att motverka utanförskapet som finns i Sverige. 
 Som visuell kommunikatör är det viktigt att ha kunskap om hur visuell gestaltning av kan påverka tankemönstret av ”vi” och ”de andra”, för att kunna verka mot ett inkluderande ”oss”.

4.1 Syfte

Syftet är att undersöka utvalda delar från musikvideon Haffla (2017) ur ett postkolonialt perspektiv för att möjliggöra en belysning av dess samband med hur rasifierade svenskar betraktas som ”de andra” i dagens Sverige. Materialet undersöks genom en semiotisk analys där målet är att få en bättre förståelse för hur svenskhet representeras och behandlas genom bild- och text-språket.

4.2 Frågeställningar

• Vilka representationer framträder av rasifierade svenskar i den semiotiska analysen av utvalda stillbilder från musikvideon Haffla (2017)?

• Hur representeras svenskhet i form av semiotiska tecken, i relation till de individer som representeras i musikvideon?

4.3 Avgränsning

I min visuella analys av innehållet kommer jag inte att fördjupa mig i hur musikvideon har

producerats rent tekniskt. Jag kommer inte heller att behandla ljud i min uppsats, utan jag kommer utgå ifrån det som visas i bild. Låtens lyrik finns skriven under hela videons gång vilket innebär att textspråket kommer att analyseras i kombination med det visuella innehållet, som en del av det visuella. Det hade blivit för omfattande att även inkludera musiken och alla dess element i min analys. En visuell kommunikatörs roll är främst att bearbeta det visuella, så det är vad jag kommer att fokusera på. För att göra detta på bästa sätt kommer därför att se på videon utan ljud för att samla mitt material och sedan utgå ifrån stillbilder för min analys.

Musikvideon som ett medie har ett syfte som skiljer sig från andra former av populärkultur, eftersom att den ska marknadsföra en annan produkt (musiken). Detta är en aspekt som kan ha betydelse, men det är något som jag valt att inte ta med i min undersökning. För att hålla mig inom den givna tidsramen har jag behövt avgränsa mig till det som jag har ansett vara mest intressant att undersöka, vilket i detta fall inte omfattade säljaspekten.


5. Teori

Uppsatsen tar avstamp i postkolonial teoribildning, samt representationsteori med fokus på semiotik. Båda teoribildningar lägger tyngd på hur språk påverkar konstruktionen av samhället, vilket är relevant för min undersökning. Representationsteori bidrar med en mer djupgående förståelse av hur både bild- och text-språk skapar mening och den postkoloniala teorin belyser det förhållningssätt där ”vi” ställs emot ”de andra”.

5.1 Representation

Representation förklaras på enklast sätt som skapandet av mening genom språk (Rose, 2001). 
 Språk fungerar som ett samlingsord i för tecken och symboler, vilket kan vara allt från skriven text, ljud, objekt, bilder och annat, som kan representera eller förmedla våra känslor, koncept och ideér (Hall, 2013). Vidare menar Rose (2001) att meningsskapande sker hela tiden, medvetet eller undermedvetet, och att det formar och skapar en struktur för hur vi beter oss i samhället. 
 Det visuella är en stor del av den västerländska världen. Inget visuellt material kan vara

”neutralt” (oskyldigt), inte ens ett fotografi, eftersom att det är en tolkning av världen. Det är ett framställande som har producerats på ett specifikt sätt och som skapar en representation av världen (Rose, 2001). Stuart Hall (1993) betonar vikten av representation för identitetsskapande:

Identity is not as transparent and unproblematic as we think. Perhaps instead of thinking of identity as an already accomplished fact, which the new cultural practices then represent, we should think, instead, of identity as a 'production' which is never complete, always in process, and always constituted within, not outside, representation.


(Hall, 1993 s. 392)

Kress et. al (2006) menar att det visuella-språket förhåller sig till specifik kultur i dess betydelse, i motsats till en allmänna uppfattningen om att det ska vara ett universellt språk (Kress et. al, 2006).

5.1.1 Semiotik

Semiotik innebär läran om tecken (Hall, 2013). Lingvisten Ferdinand de Saussure har skapat en modell för hur mening skapas genom språk genom tecknets två beståndsdelar, som han benämner

det betecknande (översättning av ordet signifier) och det betecknade (översättning från det engelska

form av representation som ska analyseras, medan det betecknade står för konceptet eller idén som förmedlas genom formen (Hall, 2013). Eftersom att text- och bildspråk betecknar på så olika sätt, så menar vissa forskare att Saussures metod inte är tillräckligt utvecklad, för att bättre förstå bilders tecken. För att få en mer grundlig förklaring till hur visuella tecken skapar betecknande har därför många vänt sig till amerikanske filosofen Charles Sanders Pierce bidrag till semiotiken (Rose, 2001). 


Pierce menar att tecken kan fördelas in under tre olika kategorier beroende på hur de fungerar 
 i relationen mellan betecknande och betecknade. Dessa tre kategorier är ikoniska tecken, 


indexikala tecken och symboliska tecken. Ikoniska tecken förlitar sig på likheten mellan det

betecknande och det betecknade. Fotografier som är föreställande är exempel på ett ikoniska tecken. Indexikala tecken är kulturellt ärvda tecken. Symboliska tecken behöver inte likna det betecknade, utan de har fått sin betydelse konventionellt (Rose, 2001). Om man vet om historien om Eva och Adam så kan man förstå hur ett äpple kan vara en symboliskt tecken för kunskap. Även ord kan 
 ses som symboliska tecken menar Peirce, i och med att de har fått sin innebörd konventionellt (Edwards, 2007).

Rose (2001) poängterar att det inom semiotisk forskning finns ett nära samband mellan vetenskap och ideologi. Deras koppling beskrivs på följande vis av Gillian Rose: ”Ideology is knowledge that

is constructed in such a way as to legitimate unequal social power relations; science, instead, is knowledge that reveals those inequalities.” (Rose, 2001 s. 70). Genom kunskap om semiotik kan

alltså ideologier, som representerar ojämställda maktförhållanden, synliggöras. Den belysningen är vetenskapen som kunskapsläran erbjuder. Dock finns det meningsskillnader inom läran om

huruvida vetenskapen som erhålls kan betraktas som vetenskaplig sanning (ibid). Judith Williamsson (1978), som är en av de stora teoretikerna inom semiotik, har i sin forskning om reklam refererat till sitt arbete som ett avslöjande av sanningen bakom den osanna ideologi som finns i reklamannonser. Andra forskare inom semiotik ställer sig mer tveksamma till att hävda att sin forskning står för en vetenskaplig sanning (Rose, 2001). Bal et. al (1991) menar att eftersom att all kunskap inom semiotik kommer från tecken, så kan all kunskap tolkas. Även den kunskap som produceras från en semiotisk analys (Bal et. al, 1991). Detta beskrivs som en process av dubbel

exponering, som innebär att kritikerns egna kritik kan analyseras och därmed kritiseras (Bal, 1996).

Saussure betonade att tecken är arbiträra, vilket innebär att är deras mening inte går att fastställa (Hall, 2013).

5.2 Postkolonialism

Inom postkolonialismen tydliggörs en ett förhållningssätt mellan ”vi” och ”de andra”, som utgår från att västvärlden ska vara överlägset de kolonialiserade. Hur och varför man talar om ”vi” och ”de andra” behandlas inom postkolonialismen (Loomba, 2005). Postkolonialismen står till grund för hur västvärlden, genom kunskapsproduktion, har konstruerat olika diskurser om vilka som blir ”de andra” i historien. Att utgå ifrån ett postkolonialt perspektiv, innebär att man kan utgår ifrån att kolonialismen har påverkat sättet man talar och att hur man talar, och på så sätt, reproducerar en maktordning (Loomba, 2005). 


Hall (1997) beskrev hur vi representerar ”den andre”, det vill säga det som är olikt oss själva, på följande vis;

’Difference’ is ambivalent. It can be both positive and negative. It is both necessary for the production of meaning, the formation of language and culture, for social identities and a subjective sense of the self as a sexed subject – and at the same time, it is threatening, a site of danger, of negative feelings, of splitting, hostility and aggression towards the ’Other’.

(Hall, 1997 s. 238).

Edwards Saids bok Orientalism (1978) är den viktigaste referenspunkten inom den postkoloniala teorin. Said menar att projektionen av bilder på ”icke-väst” (av den så kallade Orienten) har byggt den västerländska synen på civilisation, kultur och identitet. Bilderna kan bestå av både positiva och negativa representationer, men som gemensamt är att de bygger på motsatsen till det ”typiska väst” (Barnett, 2009). Orienten har därmed varit en del av definitionen av Västerlandet (Europa) genom att fungera som en motbild, mot-idé, motsatta personlighet och motsatt erfarenhet

(Ambjörnsson, 1994). Orientalen framställs som fördärvad, irrationell, barnslig och huvudsakligen annorlunda, och europén blir istället dygdig, rationell, mogen och normal. Västerlandets samlade kunskap om Orienten är en del av det som skapar Orienten, eftersom att kunskapen kommer från en styrkeposition. Genom strukturer som bygger på dominans kan västvärlden studera, avbilda,

bedöma och på så sätt innesluta och framställa Orienten (Said, 2016). Wikström (2009) menar att det inom postkolonialismen är mer fokus på skillnadsskapande processer och det maktförhållanden som det kopplas till, än frågor om etnicitet och identitet. Inom teorin förstås individens kulturella identitet som ständigt föränderlig utifrån influenser från olika håll. Exempelvis från platsen man bor, där man är född, ens könstillhörighet, familj etc. (Wikström, 2009).

6. Relaterad forskning

I detta avsnitt redogörs tidigare forskning som på olika sätt belyser hur ett ”vi” och ”de andra” konstrueras mellan människor med svensk härkomst i relation till rasifierade svenskar och invandrare. Avslutningsvis presenteras även forskning som bryter av den fokus som ligger på skillnader för att behandla likheter och gemenskap, för att på så sätt förse uppsatsen med 
 perspektiv om hur tillhörighet och gemenskap skapas för de som är utsatta för uteslutande mekanismer i samhället.

6.1 ”De andra” i Sverige

Som tidigare nämnt i uppsatsens problemområde, så har idéer om vad som är svenskt och inte svenskt präglat segregationen i Sverige. Det innebär att etniska klyftor på den strukturella nivån är kopplade till dels olikheter i utseende samt beteende. För att inte hamna utanför måste man alltså passa in i normen av svenskhet (Mattson, 2005). Men vad är normerna om svenskhet?

6.1.1 ”Ras” och etnicitet

I Sverige finns det en rådande inställning där man undviker att tala om ”ras” vilket brukar benämns som färgblindhet. Trots att den bakomliggande avsikten för det kan vara god, så menar Hübinette et. alt (2012) att detta gör det svårare att åtgärda de samhällsproblem som berör segregation,

diskriminering och vardagsrasism (Hübinette et. alt, 2012). Istället för att tala om ”ras” så kategoriseras människor nu mera utifrån begrepp som etnisk tillhörighet, religion och kultur. 
 Trots ett förbättrat ordval så fungerar att det nya sättet att tala fungerar på samma sätt, som markörer för hur ”de andra” rasifieras (Dahlstedt, 2005). Att tala om ”ras” igen möjliggör en belysning av det norm-system som reglerar relationer mellan olika ”raser”, där vithet skapas i en överordnade positionen med privilegierade förmåner. Det är viktigt eftersom att en betydande del av den svenska befolkningen diskrimineras och skiljs ut systematiskt från det som räknas som svenskt, på grund av sina icke-vita kroppar. Med det menas deras hår- och hudfärg, samt deras

”icke-svenska” ansiktsdrag (Hübinette et. alt, 2012). Även Reyes et. al (2005) understryker att vita människor betraktas som svenskar medan icke-vita bortses från att vara svenskar. Svenskhet är alltså nära sammankopplat till vithet (Reyes et. al, 2005). Vidare menar Sernhede (2002) att framhävningen av etnisk skillnad och etnisk tillhörighet har under det senaste årtiondets

samhällsutveckling gjorts till en aspekt som begränsar individers möjligheter att vara delaktiga i samhället (Sernhede, 2002).

6.1.2 Språk som påverkar

Hübinette et. al (2012) menar att ”ras” kan konstrueras genom språk. ”Svensk medborgare” är något som ofta används för att beteckna en icke-vit person med svenskt medborgarskap.

Ett annat exempel är ordet ”invandrare” som alltmer kommit att beteckna en icke-vit person, vare sig personen har invandrat till Sverige eller bott där hela sitt liv (Hübinette et. alt, 2012). 


Att beskriva någon som en ”svensk medborgare” istället för endast svensk, innebär då att individen bortses från att vara endast ”svensk” och det kan tolkas som att denne då inte är ”helt svensk”.

Lacatus (2008) skriver att språk kan användas på ett sätt som påverkar människor negativt. När människor blir stämplade som exempelvis ”blatte”, så fungerar ordet på ett upphävande sätt för individens egna identitet och individualitet. Personen förminskas och diskrimineras emot, samtidigt som den faller in under en kategori för människor av etnisk differens. Det ger i sin tur individen mindre möjligheter att få uttrycka sin egna individualitet. På så sätt blir individen gömd inom en stor kategori av människor (Lacatus, 2008). Att bli tilldelad en identitet baserad på att vara invandrare eller ”blatte” är även något som rubbar människors känsla av tillhörighet. Det händer genom att människor med olika etniska bakgrunder blir tillskrivna gemensamma egenskaper och ses på som en homogen grupp. Främst påverkas barn och ungdomar av de som har kommit till Sverige eller som är födda i Sverige, men som har utländskt påbrå, av att identifieras som en invandrare eller som en ”blatte” (Frisén et. al, 2006).

6.1.3 Kultur

Kultur är ett svårdefinierat begrepp som har förklarats på olika vis. Kultur kan betraktas som ett set av olika praktiker vilket inkluderar visuella bilders effekter (Rose, 2001). I Perspektiv på sociala

problem (2002) skriver Aleksandra Ålund att kultur är ett dynamiskt fenomen som är sammanvävts

med ”ras” och klass och att diskriminering kan uppkomma av att man betraktar kultur som något statiskt. Det stödjer föreställningen om att kultur är något som ges i arv inom olika

befolkningsgrupper, vilket leder till att människor kategoriseras utifrån etnisk och kulturellt ursprung (Meeuwisse et. al, 2002). Molina (1997) uttrycker det genom att begreppet kultiserade. 
 Att människor blir kultiserade innebär att människor blir kategoriserade under en stereotypisk bild

av ”deras kultur” och blir på så sätt reducerade till en stereotypisk föreställning om ”människor från den kulturen”. Det blir då så att ”deras kultur” automatiskt hamnar i en underordnad till den svenska kulturen. Vissa utomeuropeiska kulturer blir ofta associerade med negativa tankar, men även de kulturer som anses innehålla attraktiva inslag (exempelvis anses vara exotiska) ses som lägre värda än den svenska kulturen (Molina, 1997). Det innebär inte att vissa kulturer är ”sämre” eller ”bättre” än andra. Stier (2003) menar att andra kulturer som finns i Sverige blir tillsatta en utifrån definierad identitet. Det blir alltså andra, utomstående som tillskriver kulturen ifråga dess identitet (Stier, 2003). Det innebär att det baseras på människors föreställningar om specifika kulturer. Stuart Hall (2013) menar att kultur är kopplat till representation eftersom kultur handlar om delade innebörder (Hall, 2013).

Under 1960-talet bevisade antropologer att kulturella gränser inte baseras på skillnader mellan olika kulturer, utan att de egentligen grundas på socialt effektiva föreställningar om skillnader. Politiker överbetonar ibland de olikheter som finns mellan olika etniska grupper, men det är inte roten till varför etiska konflikter uppstår i samhället. Det synsätt som byggts upp hos människor är mer inrotat än så och har funnits med sedan barnsben, genom att vuxna har påpekat kulturella skillnader (Hylland Eriksen, 2004). Molina (1997) menar, likt Ålund (2002), att kultur inte ska betraktas som något statiskt. Det skulle innebära att man förnekar invandrarnas påverkan på den kulturella verkligheten i Sverige. Molina (1997) skriver ”Den ”svenska” kulturen kan inte förstås utan att

analysera invandrares kontinuerliga inflyttande på denna” (Molina, 1997 s. 49).

6.1.4 Integration

I offentliga debatter talas det ibland om integration det egentligen menas assimilation. 


Uttryckta eller outtalade krav om anpassning från majoritetsbefolkningens sida resulterar ofta i assimilation (Tyresö kommun, 2007). Osman (1999) förklarar att risken är stor för diskriminering mot invandrare i samhällen där det finns ett ”vi” och ”de” sätt att kategorisera människor, samt att ”lösningen” som oftast blir aktuell är att invandrarna ska assimileras (Osman, 1999).

Det fokus som ligger på invandrares ”kulturella tillhörighet” är skadlig för deras möjligheter att komma in i Sveriges nationella gemenskap. I rapporten Den segregerande integrationen (2006), vars syfte är att kartlägga mekanismer bakom strukturell/institutionell diskriminering, skriver Kamali att sociala problem görs till kulturella problem. Invandrarna ses som ”de andra” och skuldbeläggs för disintegrationen. Deras kultur betraktas som anledningen till att integrationen 


har misslyckats (Kamali, 2006). Kulturtillhörighet ses på som en självklarhet, vilket gör att invandrare betraktas utvandra från en kultur, istället för en nation. Detta synsätt försvårar för invandrare att kunna ta del i den nationella gemenskapen i Sverige, eftersom att de hamnar utanför. De blir till ”kultiserade invandrare” som först måste ”integreras” (Molina et. al, 1994). Kamali (2005) menar att det finns en tydlig hierarkisk ordning mellan de som integrerar och de som ska integreras och att uppdelningen mellan ”vi” och ”de” som följd av detta handlar om ”de” förtjänar att leva bland ”oss” (Kamali, 2005).

6.2 Gemenskap och likheter

Diskussionen om förorten handlar till stor del om det utanförskap som de boende behöver handskas med, i form av ett uteslutande från ”svenskheten”. Dock formas nya gemenskaper för människor som bor i Sveriges segregerade områden. På andra sidan av diskussionen om skillnader, finns det även forskare som diskuterar idén om likhet. David Harvey (1985) menar att det argument som ofta används för att förklara bostads-segregationen om att ”lika människor vill bo nära varandra” 


är problematiskt för samhällsforskare undersöka. Definitionen av likhet måste då först måste förtydligas för att sedan försöka urskilja om lika människor har en vilja bo nära på grund av deras likheter eller om de egentligen är lika eftersom att de bor nära (Harvey, 1985). Rickard Jonsson har undersökt hur språk och maskulinitet ter sig på en högstadieskola i ett segregerat område, i

avhandlingen Blatte betyder kompis (2007). Jonsson skriver att gemenskaper skapas på ett etniskt gränsöverskridande vis för ungdomarna. Det är genom vardagliga praktiker som gemenskaper formas, som exempelvis genom de aktiviteter som de i gruppen är intresserade av. Med tidens gång utvecklas även gemensamma kommunikationsstilar. I detta är språk ett centralt verktyg.

Kommunikationsstilen omfattar inte endast talspråket utan även gester, handlingar, symboler och klädstilar. Gemenskap är alltså något som skapas, vilket innebär att det inte utgår ifrån en given kategori (Jonsson, 2007).

Hylland Eriksen (1993) menar att gruppidentiteter skapas genom att människor upplever att de har något gemensamt, som de inte har med andra. Det innebär gemenskapen definieras utifrån ett urskiljande från vilka som inte är en del av gruppen (Hylland Eriksen, 1993). Att ”uteslutas från att ses som svenskar” kan därmed vara något som förenar de som har det gemensamt. Även

boendesegregation kan vara en gemensam nämnare, som kan ligga till grund för nya gemenskaper, med ett gräns-dragande till de från övriga samhället, som då är de som hamnar utanför gruppen.

Enligt Schierup et. al (1986) så finns det forskning som visar att en ”invandrar-identitet” utvecklas hos de som bor i dessa områden.

7. Metod - Visuell analys

Som metod kommer jag att utföra en detaljerad fallstudie, i form av en visuell analys.

Gillian Rose (2001) menar att en kritisk visuell analys bör innehålla av tre grundläggande kriterier, oavsett val av empiri. Det första är att man ska granska det visuella noggrant och ha en förståelse av att bilder gör något. Det andra kriteriet är att man reflekterar över de sociala effekterna av det visuella materialet. Vem/vilka inkluderas och vem/vilka exkluderas, samt vad innebörden av dessa effekter är för meningen som skapas. Det sistnämnda kriteriet är att man i sin forskarroll reflekterar över ens egna sätt att se på bilder. Man ska kunna reflektera över sin kontext och dess betydelse för analysen (Rose, 2001).

7.1 Semiotisk analys

En central del inom semiotik är att undersöka de sociala-effekterna av mening-skapandet och att allt som bär mening går att undersöka utifrån dess tecken (Rose, 2001). Det innebär att metoden lämpar sig för att analysera både bild- och textspråk, vilket mitt material består av. Vidare menar Rose (2001) att metoden passar för detaljerade fallstudier. För semiotiker är det inte lika viktigt att materialet som undersöks är statistiskt representativt i ett större sammanhang, eftersom att man inom teorin menar att konstruktionen av social skillnad är något finns inom själva bilden/texten (Rose, 2001). Bilder och texter är av betydelse och av värde för analys, oavsett hur statistiskt representativa de är.

Två betydelsefulla begrepp som Roland Barthes har tillfört till den semiotiska teorin är denotation och konnotation. De betecknar två olika tolkningsnivåer i en tolkningsprocess. Denotation står för den uppenbara tolkningen av bildens innehåll, utan egna värderingar. Konnotation är nästa steg i tolkningsprocessen där bildens innehåll sätts i förhållande till dess kultur och omvärld (Hall, 2013). Dyer (1982) har framtagit en lista av som är användbar för en semiotisk analys av material som inkluderar representationer av människor. Listan består av betydelsefulla tecken som finns i representationen av människor. Det omfattar kategorierna utseende, uttryck och aktivitet (Dyer, 1982). Tabellen på följande sida visar en sammanställning av Dyers checklista.

För den semiotiska analysen finns det ingen självklar ingång. Mening skapas utifrån tecken i 
 bilden och dess relation till andra tecken som finns i bilden, samt utifrån dess koppling till andra bilder och bredare menings-system (Rose, 2001). Mitt material består av stillbilder från olika sekvenser från musikvideon Haffla (2017) av Erik Lundin. 


Jag kommer att använda mig av Barthes tolkningsprocess, vilket innebär att jag kommer tolka mitt material utifrån dess denotativa och konnotativa mening. Stillbilderna analyseras var för sig och sedan i relation till bilder som är jag anser vara relevanta för dess meningsskapande. Materialet kommer att analyseras utifrån dess tecken,ur ett postkolonialt perspektiv med teori om ”den andre”.

Utseende Aktivitet Uttryck

Ålder

Kroppsrörelse Ögonkontakt

”Ras”

Kompositionen Mannerism

Kön Scenbild och rekvisita Övriga uttryck

Hår Beröring

Storlek

8. Material

Jag har valt att studera innehåll från musikvideon till Erik Lundins rap-låt Haffla som släpptes år 2017. Lundins egna ord om musikvideon, som finns i uppsatsens inledningen, visar att det har varit viktigt att rollsätta videon med rasifierade svenskar. Musikvideon visar, i min mening, en särpräglad gestaltning av det svenska midsommarfirandet där rollerna av ”de som firar svensk midsommar”
 till störst del (om inte endast) har tillsatts av svenskar som i dagens Sverige ses på som ”de andra”. 
 Det är därför material som är intressant att undersöka för studera ”svenskhet” i relation till

rasifierade svenskar.

Jag kommer att utgå ifrån stillbilder som jag har insamlat från videon för att underlätta min analys och för att kunna fokusera på specifika sekvenser.Mitt valda material består dels av både bild- och textspråk, med undantag i stillbilderna 26 och 27 som inte har någon text. Det skrivna språket är Lundins raptext, som dyker upp i bild, under videons gång. Musikvideon är 3.36 minuter lång och finns att se på Youtube under Erik Lundins egna youtube-kanal. Det är därifrån jag har samlat in mitt material (stillbilderna). Materialet är insamlat den 27 mars 2019. Länk till videon: https:// www.youtube.com/watch?v=L5W7vZpt4jo.

8.1 Urval

Jag har valt ut fem stillbilder från musikvideon som jag analyserar djupgående. De bilderna är utvalda eftersom att de innehåller element, i bild- eller textform, som jag anser vara starkast kopplat till mina frågeställningar. Bild 2, 15, 19, 26 och 49 är de utvalda bilderna som är mitt huvudsakliga material för undersökningen. Dessa fem stillbilder undersöks även i relation till andra stillbilder, som delar av ”sekvensföljder”. Sekvensföljder innebär här ”serie av stillbilder från scener som visas efter varandra” i musikvideon. Dock ligger fokus på de fem utvalda bilderna, vilket innebär att de andra stillbilderna inte undersöks på samma djupgående vis. 


Sekvensföljderna består av sammanlagt 12stillbilder. I uppsatsens bildbilaga finns stillbilder från hela musikvideon, som visar alla sekvenser som innehåller textspråk och även några sekvenser som är utan text. På så sätt kan läsaren få en överblick till musikvideon som helhet. På följande sida visas en sammanställning av materialet i respektive sekvensföljd. De bilder som ska analyseras djupgående har en röd markering för att förtydliga vart fokus ligger i analysen.

9. Resultat

I detta avsnitt kommer jag att redovisa resultat från den semiotiska analysen av materialet. Jag har valt att presentera det resultat som är mest relevant för uppsatsens syfte, vilket är resultat som berör svenskhet, representation och rasifierade svenskar. De fullständiga analyserna av materialet finns under uppsatsens bildbilaga-sektion.

9.1 Mångfald och mångkultur

Mångkultur och mångfald är något som utifrån mina tolkningar, speglas i många av bilderna. 
 Dels genom kombinationen av rasifierade svenskar, vars svenskhet betecknas av att de bär blomsterkransar (se bild 19 och 26), men även genom andra symboliska tecken i bilderna.

I bild 26 visas en inkluderande bild av svenskhet på olika vis. I bilden står en svart kvinna som bär slöja. På hennes huvud ligger en blomsterkrans, ovanpå slöjan. Eftersom att blomsterkransen är ett tecken som betecknar svenskhet så blir min tolkning att det i bilden visas att muslimska, svarta kvinnor även kan vara svenskar. Något som för de flesta kan vara en självklarhet, men som även förnekas av somliga. Även mat är tecken som i bilden fungerar som representationer för mångfald och mångkultur. I bilden visas traditionell svensk midsommarmat i kontrast till mat som är mer associerad till ”utländsk matkultur”. Maträtterna hålls i vardera hand av kvinnan. Hennes

kroppshållning och komposition i bilden tolkade jag som ett betecknande som gav betecknade av en symbolisk våg, där maträtterna visas väga lika tungt. I bilden ställs det traditionellt svenska

gentemot det mångkulturella och eftersom de hålls i samma höjd i den symboliska vågen, så ges betecknande av att de är likvärdiga. Bilden har dock ytterligare en dimension eftersom att maträtterna även har svenskhets-tecken, i form av dekorativa Sverigeflaggor, med en flagga i vardera maträtt. Dessa maträtter representerar därför även grupper från samhället, där svenskar med

svenskt ursprung blir representerade av den traditionella maträtten, medan den andra maträtten, som är associerad till ”utländsk mat”, representerar rasifierade svenskar. Eftersom att båda visas med varsitt svenskhets-tecken så innebär det att båda grupper är lika svenska.

I bild 27 så är framställs mångfald på ett liknande vis. En flaska Eritreansk sprit står i bildens centrum och är det enda som är helt i fokus i bilden. Spritsorten finns inte att köpa på

Systembolaget, vilket indikerar på att den förmodligen är okänd för många svenskar. Det öppnar för tolkningen av att alkoholdrycken representerar ”den främmande andre”. Runtom flaskan är det uppdukat med papperstallrikar, pappersmuggar och servetter som alla fungerar som svenskhets-tecken, eftersom att de tydligt visar en blå/gul färgkombination. På grund av att många element i bilden representerar svenskhet blir mer betydande att den ”utländska spritsorten” har fått en sådan central position i bilden, i det ”väldigt svenska firandet”. I bilden är ”den främmande andre”, som representerar rasifierade svenskar och invandrare i Sverige, en viktig (eftersom att det är det enda som är i fokus) del av det svenska. Mångfald representeras alltså som en viktig del av det svenska samhället.

Bild 19, från sekvensföljd C, har texten ”haffla som jag blivit åtalad men aldrig fälld” centrerat i gul färg. Ordet haffla (festa på svenska) kommer från arabiskan, men används i det här

sammanhanget i relation till ett svenskt midsommarfirande, vilket blomsterkransen i bilden betecknar. Genom ordvalet sammanförs arabiska influenser med den svenska traditionen, vilket vidgar representationen av det traditionellt svenska till att ge plats för en mångkulturell svenskhet. Midsommarfirandet blir midsommarhafflan.

I sekvensföljd A (bild 2 och 3) behandlas svenskhet utifrån representationen av ”den andre” i relation till integration. Genom både minspel och även textspråk visas det att integration inte är av

någon större betydelse för männen i bilderna. I bild 2 är det mannens ”ras”, som visas i både hudfärg och hårtyp, i kombination med bildtexten som ger betecknande av att han är ”den andre”. Han är den som inte är integrerad. I texten beskrivs han dock som ”min vän” vilket kopplas till mig som mottagare, eftersom att det inte framträder någon ”talare” i bilden. Han är min vän. 


Detta gör att representationen av ”den andre” förändras från negativ till positiv, eftersom att han inte är främmande, utan en vän, vilket indikerar på att vi känner och tycker om varandra. Eftersom att mannen ser ut att vara oberörd över att han inte är integrerad så blir min tolkning att integrationen inte är så viktig för honom.

9.2 Utanförskap och gemenskap

I följande bild (bild 3) står Erik Lundin med texten ”min vän var inte intresserad”. Eftersom att texten i bild 3 tycks vara en fortsättning av beskrivningen som gavs av mannen i bild 2, gestaltas nu den mannen av Lundin istället. Genom detta framhävs det, i sekvensföljden, att fokus inte ligger på människorna som individer, utan att de egentligen representerar en större grupp i det svenska samhället. De representerar ”den andre” som i detta fall utgörs av individer i Sverige, som inte har integreras.

Bild 2 och 3 representerar en gemenskap, där de står enade. De bildsekvenser som följer dessa två bilder (se bilderna 5 - 12, som finns i uppsatsens bildbilaga-sektion) förtydligar tolkning av att bild 2 och 3 representerar rasifierade människor i Sverige, genom att visa fler individer framför samma bakgrund och liknande position. Gemenskapen framförs genom att människor av olika etniciteter, 
 i korta scener, med textspråk som knyter samman sekvenserna. Individerna blir representanter för rasifierade svenskar, som tar avstånd från integration och istället skapar en egen, etnisk

9.2.1 Diskriminering

Mannen i bild 19 är till stor del täckt av ett tygstycke som ligger över hans mun och näsa. 


”Ras” visas i både hudfärg och hårfrisyr. Tygstycket är något som jag associerar med gestaltning av kriminella, från filmer, där de maskerat sig för att dölja sin identitet. Kriminalitet behandlas även i textspråket, till viss mån, eftersom att det i texten står ”haffla som jag blivit åtalad men aldrig

fälld”. Bildtexten är något som kopplas till mannen. Att mannen har blivit åtalad, skulle kunna

innebära att han har begått en kriminell handling, men att det avslutas med ”aldrig fälld” kan även betyda att han har blivit felaktigt åtalad. Utifrån tolkningen, av att mannen är oskyldigt åtalad, tolkar jag istället mannen som en representation av män från förorten, som på grund av fördomar blir sedda som kriminella. Sådana fördomar kan vara relaterat till klädstil och min egna tolkning av mannens ”klädstil” (av hans sjal-liknande tygstycke) skulle kunna innebära att jag har fördomar om män i sådan klädda på det viset.

I den gemensamma tolkningen får vi se att blomsterkransen faller från ”ovan” (från en plats som inte visas) vilket jag tolkar som en anspelning till det ”andliga”, eftersom att himlen ofta är en central punkt inom olika religioner. Blomsterkransen blir därför även ett symboliskt tecken som betecknar ”helighet”, utöver dess betecknande för svenskhet. Utifrån den tolkningen så framträder även en viss likhet till Jesus, som är en ”helig person” (profet/guds son beroende på religionen) främst inom kristendomen. Ifall man bortser från den uppenbara ”ras”-skillnaden som finns mellan mannen i bilden och (den generella) gestaltningen av Jesus, som en ljushyad man, så anser jag ändå att det finns vissa likheter. Båda har långt hår och i kyrkor får man många gånger se skulpturer av Jesus från en liknande vinkel som den mannen i musikvideon visas från, eftersom att skulpturerna oftast är upphängda en bit upp luften. Främst är det blomsterkransen och dess betecknade ”helighet” som ger mannen en likhet till Jesus som bar en törnekrona på huvudet vid sin korsfästelse.

Enligt Svenska Kyrkan fick Jesus sin dödsdom eftersom att han ansågs vara farlig, samt för att hans budskap förargade makthavarna (Svenska Kyrkan, 2019). Detta kan kopplas till tolkningen av mannen i bilden är en representation för unga män från förorten. I bilden visas visualiseras

förställningar som finns på grund av stigmatisering, om att dessa män är involverade i kriminalitet, men det bryts även av med texten (”aldrig fälld”) som antyder att det inte stämmer.

med blomsterkransen vilket innebär att han ”förklaras vara en svensk person” (alternativt ges tillträde till den ”svenska gemenskapen”).

Bild 49 belyser diskriminering av minoritetsgrupper i Sverige. Texten ”blivit reducerade till

svartingar och tattare” innehåller nedsättande begrepp som används i syfte av att kränka svarta

människor och romer. De två öarna i bilden blir representationer för dessa minoritetsgrupper, eftersom att de utmärker sig från det andra i bilden, samt för att antalet fungerar ihop med antalet nedsättande ord. Längst bort i bilden ser det ut att vara fastland, vilket jag tolkar som en

representation av majoritets-Sverige och den svenska gemenskapen, som dessa minoritetsgrupper ställs utanför när de blir reducerade till kränkande samlingsbegrepp. De olika avstånden som finns i bilden, visar att öarna befinner sig långt ifrån allt (även mig som mottagare) men har nära till varandra. Trots att bildens främsta representation är av segregation och utanförskap, så kan ändå de två öarnas nära avstånd till varandra ge uttryck för gemenskaper som finns/bildas mellan olika minoritetsgrupper som får utstå diskriminering.

9.2.2 Förorten

I nästa bild i sekvensföljden, bild 50, ligger fokus på gemenskapen mellan två människor i bilden i relation till texten i bilden. Bilden är ljusare och mer positiv än den förra, eftersom att man kan se

solsken, som jag tolkar som en representation av en ”ljus framtid” för de i bilden. I bilden betecknar deras liknande klädstil en gemenskap mellan de två. Jonssons (2007) menar att

kommunikationsstilar, som band annat liknande klädstil, växer fram genom formade gemenskaper (Jonssons, 2007). Båda ser ut att bära träningsbyxor från kläd- och skomärket Adidas som är väldigt populärt hos unga från förorten (samlingsord för Sveriges segregerade områden). Enligt min

uppfattning är de klassiska träningsbyxorna med tre vita streck (och även luvtröjan som hör till settet) en del av en mer övergripande kommunikationsstil för ungdomar från förorten, 


vars gemenskap är baserat på deras position i samhället. Individerna i bilden är presentationer för dessa ungdomar. Bild 49 och 50 samspelar utifrån deras textspråk som hänger ihop utifrån dess rim och innebörd, samt genom att antalet öar, skällsord och individer.

Texten ”våra resor är underskattade” indikerar att de som inte är i samma situation som de

är något som berör alla de som människorna representerar. Innebörden av texten kan tolkas på olika vis, som bland annat en koppling till ”klassresa” vilket ofta nämns när någon med sämre

förutsättningar lyckas förändra sin ekonomiska status till det bättre, eller så kan ”våra resor” tolkas som vägen till att få en plats i den svenska gemenskapen, vilket kan vara svårt för de som blir diskriminerade och reducerade. En annan tolkning är att det är en anspelning till invandrares (många gånger) svåra resor till Sverige. Båda bilder i sekvensföljd E visar gemenskap bland

rasifierade svenskar och invandrare sinsemellan. Dock är det inte lika tydligt i bild 49. Istället visar bild 49, utifrån min tolkning, en representation av Sveriges segregation. I bilden är fokus på hur diskrimineringen mot minoritetsgrupper skapar ett stort avstånd (hav i bilden) mellan grupper i samhället.

I alla tre bilder från sekvensföljd B visas samma man, med olika kroppspositioner. Bild 15 har texten ”le för alla överlevda åren här i djungeln”. I bilden ser vi en svart man, som ser ut att dra i sin mössa/huvudbonad som han har på sig. I alla tre bilder i sekvensföljd B (bild 13-15) framförs

minspel och kroppsuttryck av samma man, som enligt min tolkning, betecknar oro och/eller frustration. Detta speglas även utifrån mannen position i bildernas ena kant, vilket indikerar på att han inte vet vart han ska ta vägen. Bildtexten i bild 15 tolkar jag som ironisk. Att det står ”här i

djungeln” indikerar på att det finns en djungel i Sverige. Eftersom att Sverige inte har en faktiskt

djungel så innebär det att ”djungeln” istället är en representation av en plats som är hänsynslös och kaotisk plats. En plats där man ska vara glad (uttrycks som ”le” i bilden) för sin överlevnad. 
 Min tolkning är att djungeln representerar Sveriges utsatta områden. Det kan även vara så att mannen bor där eftersom han har överlevt ”flera år” där.

Meningarna i de andra bildsekvenserna ”skåla med en smuggel” (bild 13) och ”så rulla upp en

bubbel” (bild 14) är uppbyggda ett sätt som har en anspelning till det mer vanliga uttrycket ”skåla

med bubbel”. Att skåla med bubbel (vilket oftast innebär champagne), är ett uttryck som är associerat till överklassen och en lyxig livsstil. I texten byts ordet bubbel till smuggel, som

betecknar smuggelsprit. Ordet ”bubbel” finns istället i meningen ”så rulla upp en bubbel” (bild 14) vilket står för rullandet av hash. 


10. Analys

I detta avsnitt utgår jag ifrån de teoretiska perspektiv som uppsatsen tar avstamp i, för att analysera resultatet från de semiotiska bildanalyserna.

10.1 Representationen av svenskhet och ”den andre”

I materialet betecknas svenskhet genom tecken som har starka kopplingar till Sverige och svensk tradition (midsommar). Dessa tecken användes dock främst för att representera en ”inkluderande svenskhet” där rasifierade svenskar, som vanligtvis bortses från att betraktas som svenskar (Reyes et. al, 2005) inkluderas som ”likvärdigt svenska”. Barnett (2009) menar att det representationen av vad som anses vara ”den andra” bygger på att det ska representera motsatsen till det ”typiskt västerländska” (Barnett, 2009). I bild 26 möjliggjordes representationen av ”den rasifierade andre” som maträtten på den högra tallriken i bilden, eftersom att visas i relation ”den typiskt svenska” midsommarmaten. Hall (1997) menar att skillnad är nödvändigt för att producera mening och att skillnad kan vara både positivt och negativt laddat (Hall, 1997).