ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Socialt arbete
VÅRD OCH STRAFF
- en kvalitativ studie om överlämnande till vård inom socialtjänsten
C-uppsats socialt arbete 41-60 p
Seminariedatum: 2006-01-09
Författare: Jörgen Laestadius
Örebro Universitet
Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Socialt arbete
C-uppsats 41-60 p
Sammanfattning
Titel: Vård och straff – en kvalitativ studie om överlämnande till vård inom socialtjänsten Författare: Jörgen Laestadius
Handledare: Björn Johansson
Studien syftar till att undersöka hur kuratorerna som verkställer vård inom socialtjänsten ser på denna påföljd och på sin roll i verkställandet av densamma, samt hur ungdomar som genomfört vård inom socialtjänsten upplever samma påföljd. Syftet avgränsas genom följande frågeställningar: (i) Hur ser kuratorerna på Ungdoms- och familjeteamet i Örebro kommun på vård inom socialtjänsten och på sin egen roll i verkställandet av denna påföljd utifrån den lagstiftning som reglerar vård inom socialtjänsten, samt den lagstiftning som reglerar socialtjänstens insatser för unga? (ii) Hur har ungdomar som genomfört vård inom socialtjänsten på Ungdoms- och familjeteamet i Örebro upplevt påföljden utifrån samma lagstiftning, och finns det någon skillnad i upplevelsen före och efter genomförandet av denna? En vidare angränsning är att jag har valt att fokusera studien på ungdomar som har blivit dömda för misshandel. För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar har jag genomfört kvalitativa forskningsintervjuer med personalen på Ungdoms- och familjeteamet, samt med ungdomar som har genomfört vård inom socialtjänsten där. Intervjuerna gjordes utifrån på förhand sammanställda intervjuguider och utgick ifrån uppsatsens syfte, frågeställningar samt den lagstiftning som utgör uppsatsens teoriavsnitt. Resultatet visar att kuratorerna inte ser någon konflikt i verkställandet av påföljden vård inom socialtjänsten, främst beroende på arbetsfördelningen mellan dem och socialkontoren. Vidare upplevde inte ungdomarna, i stort, påföljden som ett straff. De skillnader som ändå fanns mellan upplevelsen före och efter påföljden, tycks i mycket handla om en dålig information i samband med rättegången. Slutligen upplevde de flesta ungdomar i studien att påföljden hade gjort skillnad; ett fåtal menade att rättegången och böter hade haft en avskräckande effekt, men de flesta pekade på vårdprogrammet som det som hade gjort skillnad.
Örebro University
Department of behavioural-, social- and legal sciences Social work
Bachelor thesis, 41-60 p
Abstract
Titel: Treatment and Punishment. A qualitative study of Treatment within the Social Services Author: Jörgen Laestadius
Supervisor: Björn Johansson
The purpose of this paper is to examine how the social welfare officers, who enforce the sentence Treatment within the Social Services, look at this form of sentence and their own role when it comes to enforcing the sentence, and how juveniles who have carried out this penalty look at the same. The purpose is defined by the following questions: (i) How do the social welfare officers at the Youth and Family Team in Örebro look at Treatment within the Social Services and their own role in enforcing this sentence, regulated by law within the social services treatment and within the social services programme for juveniles? (ii) How do the juveniles who have carried out the sentence Treatment within the Social Services at the Youth and Family Team in Örebro experience the treatment, and do they feel that it has made a difference? Another definition I have made is a choice to focus my study on juveniles sentenced for assault and battery. In order to answer the purpose and questions I have performed qualitative research interviews with social welfare officers at the Youth and Family Team and juveniles who had carried out Treatment within the Social Services with them. The interviews were performed according to guides based on the purpose and questions, and the legislation presented in the theoretical section of this paper. The result shows that the social welfare officers notice no conflict within enforcing the sentence Treatment within the Social Services, mainly due to the division of labour between them and the social services offices. Further, most of the juveniles did not find the sentence a punishment. Nevertheless, the difference in the experiences before and after serving the sentence seems to be lack of information about the meaning of the sentence by the time of the legal proceedings. Finally, most of the juveniles in the study find that the sentence has mad a difference; a few of them find that the trial and fine had an intimidating effect, but most om them point out the treatment programme as the factor that has made the difference.
Key terms: Treatment within the Social Services, juvenile delinquency, assault and battery, principles of penalty values, LUL.
Förord
…”jag åker bort, men inte långt, jag åker kort”!
(Sven-Ingvars)”Om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata
med dem?”
(Kvale, S.)Jag vill tacka alla informanter för att Ni har ställt upp och gett lite av Er själva och Er tid för att denna uppsats ska bli till. Utan Er hade det blivit en annan uppsats… Jag vill tacka Alla på Ungdomsteamet för det bemötande, fyllt med tålamod, humor och intresse, som jag möttes av under mina springningar in och ut… Jag vill tacka min handledare Björn Johansson för den kunskap Du har delat med Dig i form av en rak och kritisk granskning av min text… Slutligen vill jag tacka min Lisa, främst för Ditt tålamod med mig och den fyrkantighet jag har uppvisat under skrivandet av denna uppsats… Men också för den korrekturläsning som var nödvändig i just det ögonblicket…Tack Hjärtat!
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING
1
1.1 Unga lagöverträdare och vård inom socialtjänsten 1
1.2 Syfte, frågeställningar och avgränsningar 2
1.3 Definitioner av viktiga begrepp 2
1.4 Uppsatsens disposition 2
2. BAKGRUND
3
2.1 Ungdoms- och familjeteamet 3
3. TEORI
3
3.1 Ur Brottsbalken (1962:700) 4
3.1.1 Kommentarer och lagstiftarens intentioner 4
3.2 Ur Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare 5
3.2.1 Kommentarer och lagstiftarens intentioner 6
3.3 Ur Socialtjänstlagen (2001:453) 7
3.3.1 Kommentarer och lagstiftarens intentioner 8
4. METOD
9
4.1 Val av metod 9 4.2 Tillvägagångssätt 9 4.2.1 Urvalsförfarande 10 4.2.2 Genomförande av intervjuer 10 4.3 Analysförfarande 11 4.4 Etiska överväganden 13 4.5 Metoddiskussion 145. TIDIGARE FORSKNING
15
5.1 Brottsförebyggande rådets rapporter angående unga lagöverträdare 15
5.1.1 Vård för unga lagöverträdare (Rapport 2005: 13) 15
5.1.2 Vad händer med unga lagöverträdare? (Rapport 2002: 19) 16 5.1.3 Åklagares, domares och socialtjänstens syn på påföljdssystemet för unga (2002) 17
5.1.4 Sju ungdomar om sin rättegång (Rapport 2002: 18) 18
5.2 Uppsatser som tar upp påföljder för unga lagöverträdare 19
5.3 Vård av ungdomar med sociala problem – en forskningsöversikt 20
5.4 Punishing Juveniles – Principle and Critique 20
6. RESULTAT OCH ANALYS
21
6.1 Förutsebarhet 21 6.2 Proportionalitet 22 6.3 Konsekvens 23 6.4 Individens behov 25 6.5 Helhetssyn 26 6.6 Flexibilitet 27 6.7 Vård och straff 28
6.8 Huruvida påföljden har gjort skillnad 29
7. SLUTDISKUSSION
30
1 INLEDNING
Straff och behandling kan sägas utgöra två sidor av straffrätten. Dess betydelse och innebörd har kommit att diskuteras i Sverige i över hundra år. De kan ses som varandras motpoler, att straffa eller behandla, och de kan ses som två sidor av samma mynt, nämligen att det inte finns någon behandling utan tvångsinslag men samtidigt inget straff utan en mening i att förändra något. Kanske blir detta som tydligast när man studerar den svenska ungdomsvårdens historia (Svensson 1998: 6):
”Straff och behandling finns sida vid sida i samma praktik. I ytterligheterna framstår skillnaden som tydlig, men i den vardagliga praktiken är gränsen mellan dem svår att urskilja. När man studerar ungdomsvårdens historia ser man tydligt att strafftanken och behandlingsprincipen inte är så åtskilda. Det är snarare en fråga om retorik och om attityden till de omhändertagna” (Svensson 1998: 8).
I detta avsnitt beskriver jag inledningsvis det problemområde som uppsatsen rör sig inom. Jag presenterar uppsatsens syfte, frågeställningar och avgränsningar, samt avslutar kapitlet med en definition av viktiga begrepp och uppsatsens disposition i övrigt.
1.1 Unga lagöverträdare och vård inom socialtjänsten
I den allmänna debatten om hur samhället ska hantera frågan om unga lagöverträdare framstår en tydlig konflikt mellan olika principer när det gäller synen på vilka påföljder som ska utdelas (Clevesköld & Thunved 2001: 11). Sverige har en lång tradition av att särbehandla unga lagöverträdare, främst genom att de har överlämnats till insatser inom socialtjänsten i stället för inom kriminalvården. Under det senaste decenniet har kritik, mot bland annat påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten, allt oftare framförts. Argumenten har i mångt och mycket handlat om en otydlighet i påföljden. En otydlighet som sprungit ur det faktum att kommunernas insatser varken har redovisats i någon lagföringsstatistik eller i Socialstyrelsens statistik över socialtjänstens insatser för barn och unga. Denna otydlighet har fått till följd att insatserna, och kontrollen över dem, har varierat kraftigt från kommun till kommun. Kritikerna har menat att kraven på rättsäkerhet inte har uppfyllts, samt att det inte har framgått om vården överhuvudtaget gett önskad effekt. Krav har ställts på att utmönstra vård inom socialtjänsten som påföljd för unga, och på att kriminalvården ska ta över verkställandet av påföljden även för denna grupp. Som ett svar på kritiken förstärktes 1 januari 1999 de straffrättsliga principerna för vård inom socialtjänsten. Utgångspunkten var fortfarande en strävan efter att i första hand verkställa påföljden för unga lagöverträdare inom socialtjänsten, samtidigt som mer traditionella straffvärdesprinciper betonades; principer om förutsebarhet, proportionalitet och konsekvens (BRÅ 2005:13: 6ff).
Under samma period som överlämnandet till vård inom socialtjänsten stramades åt straffrättsligt, har socialtjänstlagen reformerats i en riktning som än tydligare pekar på vikten av frivillighet, individuella behov, samt att ha barn och ungdomars bästa i fokus (SoL 2001: 453). En följd av dessa reformer är, enligt Brottsförebyggande rådet, att socialtjänstens roll vid verkställandet av vård inom socialtjänsten har kommit att förändras och i praktiken blivit mer komplex. Vården som ges den unge lagöverträdaren ska dels tillgodose dennes individuella behov enligt SoL, men också passa in i ett system med allt högre krav på ett straffvärdestänkande (BRÅ 2005:13: 6ff).
Med denna inledning vill jag betona att jag på intet sätt menar att måla upp en verklighet i bara svart eller vitt, i enbart straff eller behandling. Tvärtom önskar jag att nyansera färgskalan och söka kunskap som rymmer mellan dessa båda begrepp. Hur upplever verkställarna av en straffpåföljd sin roll utifrån ett behandlingstänkande, och hur upplever lagöverträdarna behandlingen utifrån att det är ett straff?
1.2 Syfte, frågeställningar och avgränsningar
Syftet med uppsatsen är att utifrån rådande lagstiftning undersöka hur kuratorerna som verkställer vård inom socialtjänsten ser på påföljden och på sin roll i verkställandet av densamma, samt hur ungdomar som genomfört vård inom socialtjänsten upplever samma påföljd. Syftet har avgränsats genom följande frågeställningar:
- Hur ser kuratorerna på Ungdoms- och familjeteamet i Örebro kommun på vård inom socialtjänsten och på sin egen roll i verkställandet av denna påföljd utifrån den lagstiftning som reglerar vård inom socialtjänsten, samt den lagstiftning som reglerar socialtjänstens insatser för unga?
- Hur har ungdomar som genomfört vård inom socialtjänsten på Ungdoms- och familjeteamet i Örebro upplevt påföljden utifrån samma lagstiftning, och finns det någon skillnad i upplevelsen före och efter genomförandet av denna?
Jag har vidare avgränsat studien genom att enbart fokusera på ungdomar som dömts för brottsrubriceringen misshandel. Urvalet av ungdomar och kuratorer är strategiskt och studien är därmed ingen totalundersökning. Jag har inte heller studerat om det finns några skillnader i upplevelsen av påföljden utifrån olika variabler som kön, ålder, etnicitet eller tidigare brottslighet bland de dömda ungdomarna.
1.3 Definitioner av viktiga begrepp
Unga lagöverträdare syftar på ungdomar mellan 15 och 20 år som har befunnits skyldiga till brott. Ungdomar under 15 år är inte straffmyndiga och tas inte heller upp i denna studie (SOU 2004:122: 154). Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten regleras i 31 kap. 1§ BrB. Det kan bestå av vård som ges med stöd av SoL eller vård som ges med stöd av LVU. I denna uppsats innefattar begreppet endast vård enligt SoL, det vill säga en frivillig vård. Påföljden kan vidare kombineras med böter eller ungdomstjänst (a.a. : 157f).
Begreppet förutsebarhet innebär i ett straffrättsligt sammanhang att man i förväg ska kunna ha en uppfattning om vilket straff ett brott kommer att ge, det vill säga arten, omfattningen och varaktigheten av den. Proportionalitet betyder att påföljden ska stå i proportion till brottets art och eventuell tidigare brottslighet. Konsekvens står för att det som utdömts i rättegång även verkställs. I detta fall innebär det en möjlighet att återkoppla till åklagare om ungdomen inte följer det överenskomna. Vidare står begreppet för att påföljden ska verkställas så snart som möjligt efter dom för att påvisa kopplingen mellan brott och straff (BRÅ 2002:19: 10).
Allmänprevention är en teori om att allmänheten, i detta fall andra ungdomar, tar intryck av att vissa handlingar är straffbelagda och att de därmed avstår från sådana handlingar (Granath 2002: 7ff). Individualprevention står dels för tanken att individen tack vare vård och behandling ska undvika framtida brottslighet, dels för tanken om att individerna, i detta fall unga lagöverträdare, lär sig en läxa av domen och att de därigenom finner priset för framtida brottslighet allt för högt (a.a. : 10f).
1.4 Uppsatsens disposition
Först ger jag en kort presentation av Ungdoms- och familjeteamet och dess verksamhet; hur de är placerade organisatoriskt och vilka uppgifter som vilar på deras ansvar när det gäller unga lagöverträdare. Efter det tar jag upp de lagar som reglerar påföljden för unga lagöverträdare, samt Socialtjänstlagen som reglerar socialtjänstens verksamhet och förhållningssätt i övrigt gentemot ungdomar. Här redovisar jag även kommentarer till lagarna och vilka tankar som lagstiftaren har
haft med dem. Detta kapitel utgör, tillsammans med tidigare forskning, de teoretiska utgångspunkterna för uppsatsens analys.
I nästa kapitel tar jag upp studiens metodiska utgångspunkter där jag mer utförligt problematiserar kring mitt tillvägagångssätt. Sedan presenterar jag ett urval av tidigare forskning som tar upp frågan om vård inom socialtjänsten och andra påföljder för unga lagöverträdare. Under rubriken Resultat och analys presenterar jag vad respondenterna har sagt och hur detta förhåller sig till den lagstiftning som uppsatsen tar upp, samt till den tidigare forskning som har presenterats.
Slutligen under slutdiskussionen återknyter jag analysresultaten till uppsatsens syfte och frågeställningar. Här för jag även en mer öppen diskussion kring resultaten och upplägget av studien, samt presenterar tankar och förslag på vidare forskning som väckts under arbetets gång. 2 BAKGRUND
Nedan ger jag en kort presentation av Ungdoms- och familjeteamet i Örebro Kommun; hur de är placerade rent organisatoriskt, vilket mandat de äger samt vilka uppgifter, utifrån uppsatsens syfte, som vilar på deras ansvar.
2.1 Ungdoms- och familjeteamet
Ungdoms- och familjeteamet1 är en del av socialtjänsten i Örebro Kommun och verksamheten
faller därmed inom ramen för socialtjänstlagen. Det är inget myndighetskontor och personalen har formellt sett inget mandat gentemot sina klienter. Organisatoriskt ligger Ungdomsteamet under Socialnämnd Väster men i praktiken är verksamheten, i alla sina delar, kommunövergripande. Målgruppen för Ungdomsteamet är ungdomar mellan 13 och 20 år med en missbruks- och/eller kriminalitetsproblematik, och i vissa fall även ungdomarnas föräldrar. Verksamheten är vidare uppdelad i följande delar: 1) Öppenvårdsgruppen. 2) Gymnasieverksamheten. 3) Unga mammor och pappor. 4) Fältverksamheten för döva, hörselskadade och språkstörda.
De ungdomar som är dömda till vård inom socialtjänsten2 verkställer sina påföljder hos någon
av de tio kuratorer som arbetar i öppenvårdsgruppen. Konkret innebär det att ungdomarna döms till samtalsserier på antingen sex, tio eller arton till tjugofem träffar3. Formellt ansvarig för
vårdprogrammet är dock socialsekreteraren på det socialkontor som ungdomen tillhör. Socialsekreteraren är också den som ska se till att vårdprogrammet genomförs på planerat sätt och att kontraktet som ungdomarna skriver under följs, samt är den som håller åklagaren underrättad vid behov. De teoretiska utgångspunkter som verksamheten inom öppenvårdsgruppen vilar på är systemisk familjeterapi, samt kognitiv teori beroende på vilken kurator ungdomen träffar (www.orebro.se).
3 TEORI
Under denna rubrik redovisas de lagar som reglerar påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten, samt Socialtjänstlagen som reglerar de insatser och förhållningssätt som socialtjänsten ska verka efter i kontakten med unga klienter. Vidare redovisar jag kommentarer och lagstiftarens tankegångar kring dessa lagar.
1 Fortsättningsvis benämnd som Ungdomsteamet 2 Även kallad vårdprogram i uppsatsen
3.1 Ur Brottsbalken (1962: 700)
BrB 31 kap. Om överlämnande till särskild vård
1 § Kan den som är under tjugoett år och som begått brott bli föremål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga får rätten överlämna åt socialnämnden att föranstalta om nödvändig vård inom socialtjänsten enligt en för den tilltalade av nämnden uppgjord vårdplan. Överlämnande får ske endast om socialtjänstens planerade åtgärder, i förekommande fall i förening med böter eller med särskild föreskrift om ungdomstjänst enligt tredje stycket, kan anses tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och art samt den tilltalades tidigare brottslighet.
Om det behövs med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet, får rätten förena ett överlämnande till vård inom socialtjänsten med
1. dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte, eller
2. en särskild föreskrift om att den tilltalade skall utföra oavlönat arbete eller delta i annan särskilt anordnad verksamhet (ungdomstjänst) i lägst tjugo och högst etthundra timmar, om den tilltalade samtycker till det.
En föreskrift om ungdomstjänst får ändras eller upphävas på talan av åklagare, när det finns skäl till det (Norström & Thunved 2005: 568).
BrB 38 kap. Rättegångsbestämmelser m.m.
2 § Har domstol med stöd av 31 kap. 1 § överlämnat någon till vård inom socialtjänsten och bryter därefter den dömde i väsentlig grad mot en föreskrift som meddelats med stöd av 31 kap. 1 § andra eller tredje stycket, får efter ansökan av åklagare den rätt som först dömt i målet undanröja förordnandet om överlämnande till vård och döma till annan påföljd för brottet. Därvid skall skälig hänsyn tas till böter som har dömts ut enligt 31 kap. 1 § tredje stycket 1 och till vad den dömde undergått till följd av en föreskrift om ungdomstjänst enligt 31 kap. 1 § tredje stycket 2.
Rätten kan, i stället för att undanröja förordnandet enligt första stycket, besluta att varning skall meddelas den dömde, om detta är en tillräcklig åtgärd.
Även om fall som avses i första stycket inte föreligger skall bestämmelserna där tillämpas på motsvarande sätt om den planerade vården eller åtgärderna som socialnämnden redovisat i yttrande enligt 11 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare inte kommer till stånd eller om vården i väsentlig utsträckning avviker från den i yttrandet redovisade planen (a.a. : 2005: 569).
3.1.1 Kommentarer och lagstiftarens intentioner
Utgångspunkten för lagstiftaren är att unga lagöverträdare, så långt det är möjligt, ska hållas utanför den statliga kriminalvården till förmån för den kommunala socialtjänsten (Clevesköld & Thunved 2001: 17). En påföljd inom socialtjänsten innebär därmed att domstolen låter en annan instans än kriminalvården ansvara för att påföljden verkställs (a.a. : 139).
I 31 kap. 1 § 1st. BrB finns den bestämmelse som reglerar ett överlämnande till vård inom socialtjänsten som påföljd för unga lagöverträdare och det är vidare domstolarnas uppgift att fastställa om förutsättningarna för denna påföljd föreligger (Nordlöf 2005: 221). Vården ska, enligt brottsbalken, genomföras efter en på förhand uppgjord vårdplan och ett överlämnande till vård inom socialtjänsten får endast ske om domstolen finner att insatserna, eventuellt i kombination med böter eller ungdomstjänst, är tillräckligt ingripande med hänseende till brottets
straffvärde, art och den unges eventuella tidigare brottslighet (Clevesköld & Thunved 2001: 132). Om de planerade insatserna består av till exempel enstaka stödsamtal bör ett överlämnande endast ske vid lindrigare brott. Ju yngre ungdomen är desto större bör dock utrymmet att välja påföljden vara (a.a. : 141).
Om domstolen väljer att överlämna den unge lagöverträdaren till vård inom socialtjänsten, ska domstolen meddela en föreskrift om att ungdomen ska genomföra de planerade åtgärderna (a.a. : 133). I föreskriften ska framgå vad den dömde har att genomgå för vård, när vården ska ske, samt vad som förväntas av den unge (a.a. : 144). Tanken bakom föreskriften är att tydliggöra överlämnandepåföljden, samt att ungdomen får veta i förväg vilket ansvar som ligger hos honom. Avsikten är dock inte att domstolen ska styra insatserna, utan föreskriften riktar sig enbart till den dömde. Vidare bör ett undanröjande av vården endast bli aktuellt om den dömde i väsentlig grad bryter mot det överenskomna i föreskriften. Påföljden bör däremot undanröjas om ungdomen tydligt visar att han/hon inte har för avsikt att följa det överenskomna. Men ett undanröjande kan även komma i fråga om vårdplanen av andra orsaker inte följs. Det vill säga till exempel om socialtjänsten av någon anledning inte fullföljer vården, eller om vården i väsentlig grad avviker från vårdplanen. Socialtjänsten har visserligen rätt att göra en självständig bedömning utifrån den unges aktuella vårdbehov och den är heller inte formellt bunden till de åtgärder som redovisas i rätten. Dock ska ändå utgångspunkten vara att de åtgärder som vårdplanen angiver ska komma till stånd (a.a. : 145).
Avsikten med reformerna av påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten var att göra denna tydligare, samt att betona straffvärdesprinciperna om förutsebarhet, proportionalitet och konsekvens. Kravet på förutsebarhet tillgodoses genom att socialtjänsten, innan den unge döms till ett överlämnande, ska beskriva för domstolen och ungdomen vilka konkreta insatser som planeras. Proportionalitetskravet tydliggörs genom att domstolen ska pröva om socialtjänstens insatser är tillräckliga i hänseende till brottets straffvärde, art och den unges eventuella tidigare brottslighet. Dessutom tillkommer möjligheten att kombinera påföljden med antingen dagsböter eller ungdomstjänst. Kravet på konsekvens innebär att socialtjänsten måste kontakta åklagaren om den vård som är planerad inte kommer till stånd eller avbryts. Åklagaren kan vidare begära att rätten därefter undanröjer påföljden och utdelar en annan påföljd i stället (BRÅ 2002:19: 10). 3.2 Ur Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
LUL Personutredningar
11 § I fråga om den som misstänks för att ha begått brott innan han fyllt arton år skall åklagaren, innan han fattar beslut i åtalsfrågan, inhämta yttrande från socialnämnden i den kommun som enligt socialtjänstlagen (2001:453) har ansvaret för den unge, om denne har erkänt gärningen eller det annars finns skälig misstanke att han har begått brottet. Yttrande behöver inte inhämtas om brottet är ringa, om det är uppenbart att det finns förutsättningar för åtalsunderlåtelse eller om det annars är obehövligt.
Ett yttrande enligt första stycket skall innehålla en redogörelse för vilka åtgärder som nämnden tidigare har vidtagit i fråga om den unge samt en plan för de åtgärder som nämnden avser att vidta, varvid arten, omfattningen och varaktigheten av åtgärderna skall framgå. Yttrandet skall, om åklagaren begär det eller om nämnden finner det nödvändigt, även innehålla en redogörelse för den unges personliga utveckling och hans levnadsomständigheter i övrigt.
Nämnden skall även utan samband med yttrande lämna åklagaren de upplysningar som denne begär i fråga om den unge (Clevesköld & Thunved 2001: 202).
LUL Rättegången
28 § Rätten får överlämna åt socialnämnden att föranstalta om vård inom socialtjänsten endast om det i målet finns ett yttrande av nämnden med det innehåll som avses i 11 §. Om det inte finns särskilda skäl krävs ett sådant yttrande också för att rätten skall få döma den som inte har fyllt tjugoett år till fängelse i mer än tre månader.
29 § Mål mot den som inte har fyll tjugoett år skall alltid behandlas skyndsamt. Väcks allmänt åtal mot den som inte har fyllt arton år för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader, skall de tidsfrister iakttas som är föreskrivna för åtgärder i mål där den tilltalade är häktad. I stället för den tid om en vecka, som i 45 kap. 14 § rättegångsbalken är föreskriven för hållande av huvudförhandling, skall gälla en tid om två veckor (a.a. : 2001: 205).
3.2.1 Kommentarer och lagstiftarens intentioner
En av grundtankarna bakom LUL är att samhället, så långt det är möjligt, ska undvika en placering av unga lagöverträdare inom kriminalvården; lagstiftaren har ansett att det skulle kunna vara till skada för ungdomen om denne hamnade inom kriminalvården (BRÅ 2000:7: 136). Skälen till att lagstiftaren har valt att särbehandla unga lagöverträdare på detta sätt är flera. De unga som begår brott är ofta socialt utsatta ungdomar och därmed har de också särskilda behov. Vidare befinner sig ungdomar alltjämt under utveckling och de kan således inte begäras ta samma ansvar som vuxna (Clevesköld & Thunved 2001: 139).
I 11 § LUL finns bestämmelser om när och på vilket sätt socialnämnden ska yttra sig när det gäller unga lagöverträdare. Om någon är misstänkt för ett brott innan denne har fyllt 18 år ska åklagaren, innan beslut fattas i åtalsfrågan, hämta in ett yttrande från socialnämnden. Yttrandet ska innehålla en redogörelse för eventuella åtgärder som socialtjänsten tidigare har vidtagit, samt en vårdplan för de åtgärder som socialtjänsten planerar att vidta. I vårdplanen ska framgå arten, omfattningen och varaktigheten av de planerade insatserna (a.a. : 89). Användningen av vårdplaner som innehåller uppgifter om insatsernas innehåll, omfattning och varaktighet är efter reformerna av LUL, 1999, en förutsättning för att domstolarna ska kunna bedöma om insatserna är tillräckliga i förhållande till brottets straffvärde (BRÅ 2005:13: 9).
Dessa reformer kan, enligt Granath (2002: 7ff), ses som uttryck för mer allmänpreventiva ambitioner. Något som i sin tur bygger på tanken att lagöverträdare gör en rationell riskbedömning före varje brott, och att de förhoppningsvis finner priset de riskerar för brottet allt för högt. Men ändringarna i LUL utgår även från mer individualpreventiva idéer; Granath (2002: 17) menar att förändringarna visserligen har färgats av en mer allmän utveckling mot en större betoning på straffvärde och allmänprevention, men att vissa individualpreventiva inslag samtidigt har återkommit i lagtexten. Enligt Granath är detta mer i syfte att avskräcka individen än att ge denne adekvat vård. När det gäller individualprevention tar Granath vidare upp vissa empiriska problem, det vill säga frågan om vad som är verksamt i påföljden – straffet/tvånget genom avskräckning, eller vården/behandlingen som skapar någon form av insikt (2002: 11). Tidsperioden mellan brott och dom får, enligt LUL, inte vara längre än att ungdomen kan se kopplingen mellan påföljden och brottet. Ungdomskommittén bestämde i sitt betänkande från 1999 att två månader från delgivning av misstanke om brott, till och med rättegång och dom, kan anses vara en tillräcklig snabb handläggning (BRÅ 2002: 41). För att ungdomen ska uppfatta påföljden som en konsekvens av brottet, bör påföljden i princip ske efter att rättegången har varit och inte en allt för lång tid därefter (a.a. : 42). Speciellt för ungdomar är det viktigt att sambandet mellan brottet och påföljden framgår tydligt. Enligt förarbetena till reformerna 1999 är det inte till ungdomens fördel att beröva denne ansvaret för sina handlingar (Clevesköld & Thunved 2001: 129). Att reaktionerna från samhället kommer snabbt anses inom forskningen vara av vikt även när det gäller ungdomar och individuell avskräckning (Granath 2002: 12).
3.3 Ur Socialtjänstlagen (2001:453) SoL 1 kap. Socialtjänstens mål
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet, - jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet (Grönwall & Holgersson 2004: 561).
2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.
SoL 3 kap. Socialnämndens uppgifter
5 § Socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.
När en åtgärd rör ett barn skall barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad (a.a. : 564).
SoL 5 kap. Särskilda bestämmelser för barn och unga 1 § Socialnämnden skall
- verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden, - i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom,
- med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,
- aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och ungdom av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt dopningsmedel,
- i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet,
- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts (a.a. : 566).
SoL 12 kap. Socialnämndens uppgiftsskyldighet m.m.
8 § Har någon som påföljd för brott överlämnats till vård inom socialtjänsten, skall socialnämnden underrätta åklagarmyndigheten, om vården eller de andra åtgärder som redovisats i vårdplanen inte kommer till stånd.
Detsamma gäller om den som överlämnats till vård inom socialtjänsten bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 31 kap. 1 § tredje stycket 2 brottsbalken (a.a. : 580).
3.3.1 Kommentarer och lagstiftarens intentioner
I 1 kap. 1 §, andra stycket framhålls vikten av att socialtjänsten beaktar den enskildes ansvar för sin egen situation. Tanken är att socialtjänsten inte ska ta över detta ansvar utan i stället frigöra och utveckla den enskildes egna resurser. I tredje stycket betonas vidare rätten för den enskilde att själv bestämma över sin egen situation, det vill säga raka motsatsen till kontroll och tvångsåtgärder. Bestämmelserna i 1 kap. 2 § kan sägas motsvara artikel 3 i FN:s barnkonvention och innebär att barnets bästa ska tas i särskilt beaktande när åtgärderna rör barn (Norström & Thunved 2005: 32). Bestämmelserna här placerar den unges intressen i förgrunden och övriga intressen ska därmed stå tillbaka. Detta gäller således också intresset av att skydda samhället från den unge (Ds 1997:32: 59).
SoL hävdar vidare klientens aktiva deltagande som handlande subjekt, det vill säga att klienterna inte bara blir objekt för åtgärder och insatser (Svensson 1998: 206). 3 kap. 5 § första stycket innebär att socialtjänstens insatser för den enskilde ska utformas tillsammans med honom. Detta kan sägas vara en av grundtankarna bakom socialtjänstlagen och syftar till att inga insatser får ske ”över huvudet” på klienterna. Det andra stycket betonar vikten av att barnet får uttrycka sin åsikt samt att socialtjänsten, när en åtgärd rör barn, skaffar sig en bild av barnets behov (Norström & Thunved 2005: 61).
I 5 kap. 1 § tredje till femte stycket betonas socialtjänstens ansvar för barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt. Särskilt betonas betydelsen av ett nära samarbete med hemmen. I dessa stycken klargörs vidare att socialtjänsten har en skyldighet att följa utvecklingen och återkomma med erbjudanden om stöd när man får vetskap om att barn och unga visar tecken på en ogynnsam utveckling (a.a. : 91).
Socialtjänstlagens reformer i början på 1980-talet, samt på 2000-talet, innebär att socialtjänsten ska se till individens bästa, och endast detta, som grund för en bedömning av eventuella insatser (Forkby 2005: 24). Tidigare hade sociallagarna utformats utifrån ett förmyndartänkande; det hette socialvård och utgick ifrån att klienterna skulle vårdas. I den nya lagstiftningen har klienterna rätt till socialtjänst; klienten får en tjänst av samhället och tvång ska endast användas i nödfall (Thorzén 2001: 134). Enligt Sunesson (i Ohlsson 1997: 123) finns det dock fortfarande en inbyggd motsättning i socialtjänstlagen. En motsättning mellan dess hjälpande och dess repressiva funktioner; när socialtjänstens förebyggande och hjälpande insatser inte räcker till kan beslut fattas om tvångsåtgärder. I 12 kap. 8 § första stycket medges att socialtjänsten har en skyldighet att underrätta åklagaren om vården eller de insatser som redovisats i vårdplanen, vid ett överlämnande till vård inom socialtjänsten, inte kommer till stånd. Detsamma gäller om ungdomen bryter mot en föreskrift om ungdomstjänst enligt det andra stycket (Norström & Thunved 2005: 201). En av skillnaderna mellan vård/behandling och straff är vidare, enligt Levin (i Svensson 1998: 31), att utifrån en behandlingstanke är det individens och dennes behov som står i centrum, medan det ur ett strafftänkande är handlingen, det vill säga brottet, som fokuseras. Levin menar att det blir problematiskt just när behandling används som åtgärd mot brott (i a.a. : 33).
Några av de övriga grundtankarna i SoL kan kortfattat beskrivas som följande: 1) Helhetssyn; sociala problem ska angripas från olika håll. 2) Självbestämmande och integritet; socialtjänsten ska samarbeta med klienten, så långt det är möjligt, när det gäller vilka insatser som krävs. 3) Flexibilitet; insatserna ska anpassas efter klienternas personliga och aktuella behov (Thorzén 2001: 134). En annan grundtanke är behovsprincipen, det vill säga att insatserna endast ska pågå så länge det finns ett behov (BRÅ 2002:19: 41). Vilka åtgärder som i praktiken ska vidtas räknas dock inte upp i SoL, utan i stället ska insatserna utformas och genomföras tillsammans med den enskilde klienten (Nordlöf 2005: 53).
4 METOD
I detta avsnitt redovisas de metoder som har använts i uppsatsens olika delar. I avsnittet behandlas val av metod, tillvägagångssätt, urvalsförfarande, genomförande av intervjuer, analysförfarande, etiska överväganden, samt metoddiskussion.
4.1 Val av metod
Eftersom syftet med studien var att undersöka kuratorers och ungdomars syn och upplevelse av vård inom socialtjänsten valde jag att utföra kvalitativa intervjuer med båda grupperna. Jag övervägde till en början att göra enkätundersökningar utifrån olika kriterier på vård och straff, men ansåg mig inte kapabel att göra en sådan som, åtminstone i förväg, lovade lika mycket som intervjuer gjorde. En strävan med kvalitativa intervjuer är just att skapa förståelse utifrån den intervjuades egen synvinkel (Kvale 1997: 9).
Då jag eftersökte deltagarnas subjektiva åsikter och upplevelser av det aktuella området framstod enkäter som ett allt för trubbigt instrument. Dessutom tillkom frågan om vad som egentligen ses som djupare social kunskap. Enligt Kvale (1997:17) är den kvalitativa intervjun som forskningsmetod mer än bara en ny metod i jämförelse med kvantitativa metoder. Den kvalitativa forskningsintervjun innebär också en alternativ syn på vad som faktiskt är social kunskap. Det handlar inte längre om att i positivistisk anda kvantifiera objektiv data, utan i stället om att försöka tolka och förstå vad empirisk data står för. Enligt ett positivistiskt tänkande ska samhällsvetenskaperna följa samma experimentella kvantitativa metoder som används inom naturvetenskaperna – och allt som inte gör det är enligt denna syn i princip inte vetenskap (a.a. : 62f). Valet av metod är således gjord utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar (Holme & Solvang 1991: 75), samt utifrån en vetenskapssyn som skiljer sig från den positivistiska.
4.2 Tillvägagångssätt
Uppsatsen är skriven på uppdrag av Ungdoms- och familjeteamet där jag gjorde min praktik under våren 2005. Önskemål från praktikplatsen var någon form av undersökning som lyfte fram ungdomars upplevelse av påföljden vård inom socialtjänsten. Utifrån detta uppdrag och önskemål införskaffades relevant litteratur, vilket skedde via databasen LIBRIS och Universitetsbibliotekets katalog Voyager. Sökord som användes var: ungdomsvård, unga lagöverträdare, vård inom socialtjänsten, ungdom och kriminalitet, samt våld och ungdom i olika kombinationer och med trunkeringar. Efter att ha gått igenom den litteratur som först införskaffats och därmed fått en bild av det aktuella forskningsläget om unga lagöverträdare, möjliga påföljder i allmänhet och vård inom socialtjänsten i synnerhet, valdes uppsatsens syfte och frågeställningar ut. Tilläggas ska att även kunskap och erfarenheter från min praktiktid kom att påverka syfte och frågeställningar. En av de mest givande uppgifterna under praktiktiden var nämligen när jag själv deltog i verkställandet av vård inom socialtjänsten. Efter att syftet och frågeställningar var klara gjordes en andra sökning genom ovanstående kataloger, och nu även genom databasen ELIN@orebro.se. Sökord var nu: straff och vård, ungdomsvåld, LUL, Socialtjänstlagen samt youth och violence i olika kombinationer och med trunkeringar.
Centrala frågor vid upplägget av en intervjuundersökning är, enligt Kvale (1997: 119), vad, varför och hur. Vad står i detta sammanhang för vikten av att skaffa sig förkunskaper om ämnet som ska undersökas. Jag hade dels kunskap i form av erfarenhet från min praktik, dels kunskap utifrån den litteratur som införskaffades vid första söktillfället. Varför innebär att klargöra syftet med studien, vilket också skedde efter den inledande litteratursökningen. Hur handlar om att ta till sig kunskap om olika intervju- och analystekniker för att sedermera avgöra vilken som är lämpligast för just denna studie. Kvales Den kvalitativa forskningsintervjun har tidigare varit
kurslitteratur och rekommenderades dessutom av min handledare. Utifrån denna litteratur valde jag ut de intervju- och analystekniker som studien använder sig av.
4.2.1 Urvalsförfarande
Hur många intervjupersoner som behövs i en undersökning är beroende av vilket syfte studien har (a.a. : 97). Då mitt syfte delvis var att undersöka kuratorernas syn på vård inom socialtjänsten och på deras roll i verkställandet av den, hade jag en strävan efter att intervjua så många av dem som möjligt. I öppenvårdsgruppen på Ungdoms- och familjeteamet finns tio kuratorer. Utav dessa tio var det fem som vid mer än ett tillfälle hade träffat på ungdomar som dömts för misshandel4. Vanligtvis brukar antalet intervjuer i en intervjustudie ligga mellan fem och tjugofem
stycken (a.a. : 98), och med tanke på att hälften av kuratorerna bara hade erfarenhet av vårdprogram med ungdomar som dömts för misshandel från högst ett tillfälle, valde jag att endast intervjua de andra fem.
Syftet med att intervjua ungdomarna var att lyfta fram deras upplevelse av den påföljd de fått och av mötet med kuratorerna på Ungdomsteamet. Jag valde av flera skäl att fokusera studien på ungdomar som dömts för misshandel. För det första är misshandel, tillsammans med stöld, den vanligaste brottsrubriceringen i Sverige hos de unga lagöverträdare som får påföljden vård inom socialtjänsten; 2004 stod misshandel för 28 procent av alla brottsrubriceringar som gavs denna påföljd. Samma år fick 58 procent av alla ungdomar som dömdes för misshandel påföljden vård inom socialtjänsten. För det andra ville jag distansera studien från mer drogrelaterad brottslighet då jag ansåg att en drogproblematik skulle ha tillfört helt andra dimensioner till min studie. Jag ville till exempel minimera risken för att träffa på ungdomar i ett aktivt missbruk under en intervjusituation. När det gäller antalet ungdomar hade jag en tanke om att intervjua upp till åtta stycken. Utifrån de tillgängliga resurser som fanns gjorde jag ett val mellan att lägga tonvikten på antingen kvalitet eller kvantitet; genom att inte göra fler intervjuer fanns mer tid att bearbeta intervjumaterialet under analysdelen (a.a. : 99). På grund av den sekretess som omgärdar verksamheten på Ungdomsteamet gjordes urvalet av ungdomar av personalen där. Efter en diskussion mellan mig och delar av personalstyrkan bestämdes följande kriterier som grund för urvalet: 1) att ungdomarna hade genomfört och avslutat ett vårdprogram under 2004 eller 2005. 2) att de skulle ha blivit dömda för misshandel. 3) att de helst skulle ha träffat olika kuratorer för att ge en så rättvis bild av Ungdomsteamet som möjligt. 4) att det gärna fick vara både tjejer och killar för att undersöka eventuella skillnader mellan könen. Till slut gjordes sex intervjuer med ungdomar. Samtliga var killar mellan 16 och 17 år och de var dömda för misshandel. Huruvida det var frågan om ”vanlig” eller grov misshandel har dock inte framgått av intervjun, eftersom jag valde att inte fråga något om själva brottet. Ungdomarna som intervjuades hade alla avslutat sina vårdprogram under 2005 och de hade inbördes emellan träffat fyra olika kuratorer.
På Ungdomsteamet förs ingen statistik över vilken brottsrubricering ungdomarna som genomför ett vårdprogram har. Däremot verkställdes 81 påföljder under 20045, och i en
jämförelse med riksgenomsnittet samma år motsvarar det 22,5 misshandelsfall. Under 2005 har en kraftig ökning av genomförda vårdprogram skett; fram till och med november i år har 118 påföljder verkställts på Ungdomsteamet6 och motsvarande siffra, utifrån samma procentsats som
2004, skulle då ge 33 misshandelsfall. Även om detta inte visar sanningen bakom statistiken i Örebro Kommun, ger det ändå en bild av hur stort mitt urval på sex personer kan vara.
4.2.2 Genomförande av intervjuer
Rent tekniskt är den kvalitativa forskningsintervjun halvstrukturerad, den kan därmed liknas vid ett samtal som befinner sig i terrängen mellan det helt öppna, vardagliga samtalet och det strängt strukturerade, enkätliknande samtalet (Kvale 1997: 32). Intervjuerna gjordes med utgångspunkt i
4 De övriga är mer specialiserade mot missbruk 5 Statistik från Ungdoms- och familjeteamet 2004 6
intervjuguider som i sin tur hade sammanställts utifrån uppsatsens syfte, frågeställningar och teoretiska avsnitt. I en intervjuguide anges de ämnen eller kategorier som är aktuella för studien och i vilken ordning de kommer att tas upp under intervjun. Här kan även mer eller mindre färdigformulerade frågor som täcker in ämnena tas upp (a.a. : 121). Jag valde att utgå ifrån färdigformulerade frågor, men samtidigt lämna utrymme för följdfrågor. Delvis valde jag denna teknik för att intervjuerna med kuratorerna, som kom först i tid, skedde under tidspress. Men det fanns även en tanke på att mer strukturerade frågor skulle underlätta struktureringen av intervjuerna under analysdelen (a.a. : 122).
Alla intervjuer genomfördes i Ungdomsteamets lokaler på Fabriksgatan i Örebro. Det var här som ungdomarna genomförde sina vårdprogram och det är således också kuratorernas arbetsplats. På grund av tidsbrist hos personalen genomfördes alla intervjuer med dem under en och samma dag, fredagen den 2: a december. Detta medförde att det inte fanns någon tid att revidera intervjuguiden mellan intervjuerna, utan alla fem respondenter fick i utgångsläget samma frågor. Längden på dessa intervjuer varierade mellan 30 och 45 minuter och ingen av respondenterna avbröt intervjun i förtid.
Ungdomarna intervjuades under tre dagar påföljande vecka. Här fanns utrymme för att gå igenom intervjuguiden allteftersom och efter de två första intervjuerna reviderades den också något. Genomgående var längden på dessa intervjuer något kortare än de med personalen, men inte heller här avbröt någon av informanterna intervjun i förtid. På grund av den begränsade tiden för intervjuerna med personalen skickades ett exemplar av intervjuguiden till dem ett par dagar innan intervjun. Då jag inte hade samma möjlighet att komma i kontakt med ungdomarna fick inte de samma möjlighet att i förväg se vilken typ av frågor som skulle ställas. Detta skulle till viss del kunna förklara varför intervjuerna med ungdomarna genomgående var kortare än med personalen. En annan förklaring är säkerligen den att jag under min praktiktid lärde känna de kuratorer som intervjuades, medan jag bara hade träffat en av ungdomarna tidigare.
För att minska risken för minnesfel användes bandspelare under samtliga intervjuer (a.a. : 148). Innan intervjuerna startade berättade jag kort om syftet med intervjun och varför jag använde bandspelare. Nu tog jag även upp frågan om konfidentialitet och hur den behandlas, samt frågade informanten om denne hade några frågor innan intervjun började. Innan intervjun avslutades frågade jag om de hade något mer att tillägga och nu berättade jag mer i detalj om studiens syfte och upplägg (a.a. : 121). För att verifiera mina tolkningar av informanternas svar under intervjun omformulerade jag vad de hade sagt och gav på så sätt dem möjlighet att bekräfta eller dementera min tolkning (a.a. : 134). Under intervjuerna försökte jag vidare att vara nyfiken och lyhörd för vad informanterna hade att säga (a.a. : 37). Jag upplevde också att informanterna, när jag gav dem tid att reflektera över vad de själva sade utan att jag direkt ställde en följdfråga, vid flera tillfällen under intervjun tycktes komma på ny kunskap om den upplevda situationen. Jag frågade vid något tillfälle om så var fallet och fick även bekräftelse på detta.
Hur en intervju ska transkriberas och presenteras bestäms av syftet med studien. En psykologisk analys måste till exempel återges ordagrant för att få med alla nyanser i intervjun, medan det i stället kan vara bättre att omformulera uttalandena om det är frågan om att återge allmänna intryck av informanternas åsikter i en fråga (a.a. : 156). Jag valde att först transkribera intervjuerna ordagrant med alla upprepningar och omkastningar som tillhör talspråket. Därefter omformulerade jag intervjuerna något, men valde ändå att bevara känslan av talspråk genom att markera pauser och skratt. Intervjuerna med personalen transkriberades dagen efter att de hade genomförts, medan ungdomarnas intervjuer transkriberades dagen efter den sista intervjun. Att skriva ut intervjuer är en tolkning i sig och därför valde jag att inte påbörja transkriberingen av ungdomsintervjuerna innan alla dessa var gjorda (a.a. : 147).
4.2.3 Analysförfarande
Analysen i en kvalitativ forskningsintervju kan beskrivas i olika steg och i praktiken påbörjas den redan under intervjun. I det första steget beskriver informanten sin verklighet i förhållande till
den aktuella forskningsfrågan. På detta stadium görs ännu inga större tolkningar av vare sig informant eller intervjuare. I nästa steg upptäcker informanten själv, utifrån sina spontana beskrivningar, ny kunskap i förhållande till det aktuella ämnesområdet. I ett tredje steg tolkar och omformulerar intervjuaren meningen i det informanten säger och skickar tillbaka detta för informanten att verifiera eller dementera. I ett fjärde steg transkriberas det bandade materialet och samtidigt görs en första tolkning av de färdiga intervjuerna. Först i nästa steg tolkas så den utskrivna intervjun av forskaren (a.a. : 171).
De fyra första stegen har tidigare beskrivits under rubriken Genomförande av intervjuer, och tas därför inte upp igen. Följaktligen återstår det femte steget – tolkningen av det utskrivna materialet.
Enligt Kvale (1997: 119) bör man redan innan intervjuerna är gjorda ha tänkt igenom hur de ska analyseras, samt hur resultaten ska verifieras och rapporteras. Jag valde efter en genomgång av tidigare uppsatser7 att använda mig av en kombination av analysteknikerna
meningskategorisering och meningskoncentrering. Kortfattat innebär meningskategorisering att intervjun kodas i kategorier som till exempel anger förekomst eller inte förekomst av ett fenomen. Dessa kategorier kan ha utvecklats i förväg eller växt fram under studiens gång och kan i sin tur ha en rad underkategorier (a.a. : 174).
Jag inledde analysen av de utskrivna intervjuerna med att koda dessa utifrån på förhand framställda kategorier. Dessa kategorier togs fram utifrån uppsatsens syfte samt dess teoretiska utgångspunkter, det vill säga den dubbla lagstiftning som reglerar verkställandet av vård inom socialtjänsten. Kategorierna var följande: förutsebarhet, proportionalitet, konsekvens, individens behov, helhetssyn, flexibilitet, vård och straff, samt huruvida påföljden har gjort skillnad. Frågorna i intervjuguiden kan vidare ses som underkategorier till ovanstående huvudkategorier. Som exempel fick kategorin ”förutsebarhet” frågorna ”Hur mycket fick du veta om vård inom socialtjänsten innan du tackade ja?” Och ”Blev det som du hade föreställt dig på förhand?”. Den kodning som genomfördes utgick därmed ifrån dessa frågor och svaren på frågorna kodades in under respektive kategori.
Att kategorisera en intervju genom att koda den är ett sätt att få struktur på ett brokigt material (a.a. : 180). För mig handlade denna teknik i mångt och mycket om att strukturera upp intervjuerna inför analysens nästa steg, meningskoncentreringen. Kategoriseringen kom därmed även att utgöra verktyg för arbetet med koncentreringen av intervjuerna.
Meningskoncentrering innebär att de andemeningar som informanterna uttryckt omformuleras i en mer koncentrerad form. Långa uttalanden komprimeras till korta uttalanden och poängen är att ändå få med den väsentliga innebörden av det informanten har sagt (a.a. : 174). Det första steget i en meningskoncentrering är att läsa igenom hela intervjun för att få en känsla av helheten. Därefter fastställer forskaren så kallade meningsenheter i textmaterialet, det vill säga olika andemeningar som rör ämnesområdet. Nästa steg är att formulera de teman som de fastställda meningsenheterna domineras av. Det vill säga, meningsenheterna koncentreras ner och tematiseras utifrån informantens synvinkel så som den uppfattas av forskaren. Här tolkas intervjupersonernas svar på ett så fördomsfritt sätt som möjligt. Vidare ställs frågor, utifrån studiens syfte och frågeställningar, till de meningsenheter som tidigare tagits fram, och slutligen knyts hela intervjuns centrala teman samman i form av en deskriptiv utsaga (a.a. : 177).
Jag läste igenom intervjuerna både före och efter den inledande meningskategoriseringen, dels för att få en känsla av helheten, dels för att få en känsla av själva intervjuögonblicket. Eftersom intervjuguiderna var strukturerade utifrån i förväg bestämda kategorier, blev svaren på frågorna desamma som meningsenheterna i min analys. Därmed kom också frågorna som ställdes att i hög grad styra de teman som sedan togs ut. Dessa teman är en sammanfattning av andemeningen i det informanterna sade under intervjuerna – så som jag har tolkat dem. Med utgångspunkt i uppsatsens teoriavsnitt och tidigare forskning, ställdes sedan frågor till meningsenheterna, det vill
7
säga till de svar som informanterna gav. Dessa frågor kan ses som ett sätt att analysera informanternas svar utifrån en teoretisk utgångspunkt – att tolka svaren utifrån teoretiska begrepp. Under rubriken Resultat och analys knöts slutligen analysen samman i en deskriptiv form.
Dispositionen av resultat- och analysavsnittet är gjord utifrån ovanstående kategorier och här redovisas de teman som togs ut tidigare under analysen, samt den teoretiska analys som också beskrivits ovan. För att illustrera dessa teman, och spännvidden i dem, används insprängda citat. Eventuella följdfrågor ställda av mig redovisas inom parentes. Vidare redovisas analysresultaten av intervjuerna med kuratorerna och ungdomarna till viss del tillsammans, detta då jag anser att det ger en extra dimension till analysen. På detta sätt blir det tydligare att direkt göra jämförelser mellan grupperna, även om det inte har varit huvudsyftet med uppsatsen.
4.4 Etiska överväganden
Etiska överväganden är ingenting som sker under ett särskilt stadium av undersökningen utan något som ska finnas med under arbetets alla delar. Till att börja med bör inte syftet med en studie enbart sträva efter vetenskapliga värden utan också efter att försöka förbättra den undersökta situationen (a.a. : 105). Förhoppningarna från Ungdomsteamet och mig själv var att studien skulle bidra till någon slags förbättring av verkställandet av vård inom socialtjänsten i Örebro Kommun. Ett av syftena med uppsatsen var att lyfta fram ungdomarnas egna upplevelser av mötet med kuratorerna och att ställa dessa upplevelser i relation till den lagstiftning som reglerar bemötandet som ungdomarna har att förvänta sig. Huruvida studien kommer att ha någon inverkan i praktiken återstår dock att se och den frågan bör dessutom besvaras av andra. Under planeringen gäller det vidare att erhålla informanternas samtycke till att delta i studien, samt att säkra deras konfidentialitet. Informerat samtycke innebär att man informerar intervjupersonerna om syftet med studien, att de deltar frivilligt, samt att de när som helst har rätt att dra sig ur projektet (a.a. : 107). Innan intervjuerna startade informerade jag alla respondenter om studiens generella syfte, att deltagandet var frivilligt och att de när som helst kunde dra sig ur studien. Jag lämnade över ett presentationsbrev som de fick läsa igenom innan intervjun började och som de även fick ta med sig hem. I brevet stod syftet med studien och även mitt namn och telefonnummer. Tanken var först att detta brev skulle ha skickats ut till potentiella informanter, men på grund av tidsbrist bedömdes detta som alltför tidsödande. I stället läste personalen som kontaktade ungdomarna upp brevet för dem en första gång per telefon. Efter intervjun berättade jag mer utförligt om studiens syfte och påminde återigen om frivilligheten i projektet.
Konfidentialitet betyder kortfattat att inte röja undersökningspersonernas identitet (a.a. : 109). I och med att de intervjuade ungdomarna kontaktades av personal på Ungdomsteamet vet åtminstone delar av personalstyrkan vilka ungdomar som ingick i studien. Däremot redovisas alla åsikter, genom citat eller på annat sätt, anonymt och jag har dessutom försökt att avlägsna information i citaten som skulle kunna röja någon enskild person. Det vill säga, även om man vet vilka som medverkade i studien är målet att det inte ska gå att utröna vem som har sagt vad. För att bevara konfidentialiteten över tid kommer alla bandinspelningar och utskrifter att förstöras efter arbetets slut.
Även de konsekvenser som intervjuerna kan leda till måste tas med i en etisk diskussion (a.a. : 110). Efter alla intervjuer talade jag som sagt om att informanterna hade all rätt att dra sig ur studien om det av något skäl inte kändes bra att medverka och att detta inte bara var en rättighet utan också något jag skulle ha förståelse för. Vid samtalen med ungdomarna var jag noga med att i förväg påpeka att studien inte skulle ta upp brottet i sig, utan att frågorna i stället skulle röra upplevelsen av själva påföljden vård inom socialtjänsten. Detta gjordes för att jag skulle minimera risken att hamna i ett terapeutiskt samtal med någon av ungdomarna (a.a. : 110).
Men även forskarens egen person och den forskarroll denne påtar sig under arbetets gång har en etisk dimension; till syvende och sist är det den personliga integriteten som avgör hur etisk
studien, i alla sina delar, kommer att vara (a.a. : 111f). Jag har visserligen en relation till personalen på Ungdomsteamet sedan min praktiktid där, men denna relation har sedan början präglats av en öppenhet när det gäller vad jag anser är bra och mindre bra med verksamheten där. Jag har därmed inte känt mig bunden vid att prestera en studie som skulle framställa Ungdomsteamet i en bättre dager än vad materialet visar.
I och med att frågorna som ställdes till ungdomarna rörde påföljden, och inte brottet i detalj, kan man nog säga att frågorna var mer neutrala än om de hade rört själva brottet. Detta skulle kunna motverka att jag i min forskarroll identifierade mig alltför starkt med ungdomarna och att jag därmed skulle riskera att förlora den professionella distans som följer med forskarrollen (a.a. : 112). Jag var slutligen noga med att inte ifrågasätta eller argumentera emot någon av respondenterna, då även detta skulle ha kunnat rubba den distans som forskarrollen kräver.
4.5 Metoddiskussion
Den kvalitativa studiens reliabilitet hänvisar till forskningsresultatets konsistens, det vill säga dess tillförlitlighet. En hög reliabilitet kan därmed sägas motverka graden av godtycklig subjektivitet i studien (a.a. : 213). Att ställa ledande frågor för att pröva tillförlitligheten i informanternas svar, och för att verifiera de tolkningar forskaren gör, är ett sätt att höja reliabiliteten under själva intervjun (a.a. : 146). Det är vidare av yttersta vikt att intervjuaren inte bara är nyfiken och lyhörd för vad informanterna säger, utan att denne även är medvetet självkritisk mot sina egna antaganden och hypoteser under samtalet (a.a. : 37). Under intervjuerna ställde jag, utifrån mina tolkningar av informanternas svar, ledande frågor som till exempel: ”Har jag förstått dig rätt”…, eller ”Menar du att”… Detta för att ge informanterna en möjlighet att verifiera eller dementera mina tolkningar och antaganden.
När det gäller utskrifternas reliabilitet hade det varit bättre om två personer, oberoende av varandra, hade skrivit ut intervjumaterialet för att sedan jämföra dessa utskrifter (a.a. : 150). Detta är en brist i min studie då jag har skrivit ut, och därmed också tolkat, det bandade materialet själv. Ett annat sätt att höja utskrifternas reliabilitet är att låta informanterna själva läsa igenom det transkriberade materialet för att säkerställa att forskaren har tolkat materialet rätt. Efter att alla intervjuer med ungdomarna var genomförda gjorde jag bedömningen att det, på grund av sekretessen, skulle ha blivit allt för svårt att hinna ge alla ungdomar en rimlig chans att läsa igenom det transkriberade materialet ifrån deras intervjuer. Intervjuerna med kuratorerna transkriberades en vecka tidigare och det var också enklare för mig att skicka det transkriberade materialet till dem per e-post, vilket också skedde. Det är inte helt lyckat att bara ge en av grupperna tillfälle att läsa igenom sina intervjuer, men jag bedömde det som att det åtminstone var bättre att låta några läsa igenom materialet än ingen alls. Med facit i hand borde jag från början ha tänkt igenom ett sätt som även hade gett ungdomarna en möjlighet att läsa igenom det material som rörde dem. Det material som kuratorerna fick läsa igenom var vidare de första utskrifterna, det vill säga det material som ännu inte var omformulerat. Möjligen hade det bästa varit, utifrån studiens reliabilitet, om alla informanter fick möjlighet att läsa igenom materialet som det redovisas i uppsatsen.
På liknande sätt hade det varit bättre om någon mer än jag hade analyserat materialet. Genom att använda flera uttolkare av samma intervju kan subjektiviteten i en analys kontrolleras på ett helt annat sätt än om bara en uttolkare finns. Genom att så noggrant som möjligt redogöra för analysprocessens olika steg kan forskaren till viss del uppväga det negativa med att ingen intersubjektiv kontroll av analysen skett (a.a. : 189). Jag har, under rubriken analysförfarande, försökt att vara så tydlig som möjligt i min beskrivning av uppsatsens analys. Jag har vidare valt att redovisa citat som visar den tolkning som har skett, delvis för att ge en möjlighet att kontrollera analysen i efterhand.
Att validera en kvalitativ forskningsintervju innebär, enligt Kvale (1997: 218ff), att kontrollera, ifrågasätta och teoretisera densamma. Att kontrollera studien innebär att forskaren, med vetskap
om sin egen förförståelse om det undersökta ämnet, anlägger en kritisk hållning till sina analysresultat. Detta för att motverka selektiv perception och därigenom ett snedvridet tolkningsresultat. Min förförståelse av uppsatsens ämnesområde kommer av de upplevelser jag hade under min praktik på Ungdomsteamet. Innan jag började med uppsatsen hade jag en bild av att förändringsarbetet hos ett flertal av de ungdomar som genomförde vård inom socialtjänsten, redan hade inletts innan de kom dit för att påbörja vårdprogrammet. Samtidigt tänkte jag mig att det, åtminstone när det gäller misshandelsfall, nog inte räckte med det, utan att vården i sig hade betydelse för många av ungdomarna. Vidare träffade jag ungdomar under min praktik som både uttryckte bra och dåliga upplevelser av vårdprogram. Däremot kan jag inte komma på någon förförståelse som jag skulle ha haft om uppsatsens direkta syfte, det vill säga synen på, och upplevelsen av, vårdprogrammen utifrån den lagstiftning som redovisas i studien. Min strävan har dock genomgående varit att försöka ha en kritisk hållning till mina egna tolkningar, både under transkriberingen och under analysen.
Att ifrågasätta studien handlar i mångt och mycket om vilka frågor som forskaren ställer till textmaterialet i sin analys av densamma (a.a. : 219). Mitt syfte med analysen har varit att, i koncentrerad form, försöka formulera vad jag uppfattar som andemeningen i det informanterna har sagt (a.a. : 193). Under intervjuerna ställde jag, som tidigare sagts, frågor för att redan då kunna verifiera, eller falsifiera, min tolkning av det informanterna sade.
Att teoretisera kring en studie innebär, enligt Kvale (1997: 220), att en metodologisk validering av studien inte är tillräcklig. För att kunna avgöra om en metod undersöker vad som avses att undersöka krävs en teoretisk föreställning om vad som undersöks. Kunskap om innehållet i en studie erhålls vidare inte enbart genom teori och litteraturstudier. Enligt Kvale (1997: 92) kommer intervjuaren in i den lokala jargongen och de lokala rutinerna genom att uppehålla sig i den miljö där undersökningen ska genomföras. Jag gjorde som sagt min praktik på Ungdoms- och familjeteamet under våren 2005 och deltog även i verkställandet av påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten.
Slutligen vill jag återigen betona att jag på intet sätt menar att måla upp en verklighet som enbart består av antingen vård eller straff, utan mitt mål med studien har varit att söka kunskap om verkligheten mellan dessa båda begrepp.
5 TIDIGARE FORSKNING
Här presenterar jag ett urval av tidigare forskning som tar upp frågan om vård inom socialtjänsten samt andra påföljder för unga lagöverträdare.
5.1 Brottsförebyggande rådets rapporter angående unga lagöverträdare
Brottsförebyggande rådet har på uppdrag av regeringen utvärderat de reformer av påföljdssystemet för unga lagöverträdare som trädde i kraft 1 januari 1999. Nedan redovisas resultaten av dessa rapporter.
5.1.1 Vård för unga lagöverträdare (Rapport 2005:13)
Denna rapport är en uppföljning av tidigare Brå-rapporter och den avhandlar påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten utifrån följande punkter: 1) Påföljdens användning under åren 1999-2004 jämfört med andra påföljder för ungdomar. 2) Den tidigare belastning ungdomarna som döms till överlämnande har i fråga om tidigare lagföringar och kontakt med socialtjänst. 3) Innehållet i vården; vilka insatser som erbjuds.
Utöver dessa punkter tas även faktorer upp som är viktiga för att påföljden ska fungera inom rättsväsendet och för att den ska motsvara den unges vårdbehov. Rapporten bygger på analyser av lagföringsstatistik samt en genomgång av domar och vårdplaner för samtliga ungdomar som överlämnades till vård inom socialtjänsten under det första halvåret 2004 (BRÅ 2005:13: 6).
