Examensarbete i kriminologi Malmö universitet
15 hp Hälsa och samhälle
SAMVERKAN MOT
GATUPROSTITUTION I MALMÖ
EN PROCESSUTVÄRDERING
HANNA EKLUND
SIRI WIGZELL
SAMVERKAN MOT
GATUPROSTITUTION I MALMÖ
EN PROCESSUTVÄRDERING
HANNA EKLUND
SIRI WIGZELL
Eklund, H & Wigzell, S. Samverkan mot gatuprostitution i Malmö. En processutvärdering. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för Kriminologi, 2018.
Föreliggande examensuppsats har, på uppdrag av Malmöpolisen, utvärderat ett nyligen uppstartat samverkansprojekt som syftar till att minska den
gatuprostitution som förekommer i Stadsområde Norr i Malmö. I
samverkansgruppen deltar bland annat aktörer från det sociala, polisiära och kommunala för att tillsammans öka effektiviteten av varandras, men även gemensamma arbetsmetoder. Uppsatsen har utvärderat processen kring
samverkansarbetet genom kvalitativ datatriangulering. Resultaten identifierade viktiga framgångsfaktorer men även brister i form av struktur på arbetssättet. Vad som vidare framkommit är att arbetet skulle gynnas av gemensamt utformade mål samt tydligare riktlinjer för hur man tillsammans ska kunna bedriva ett mer effektivt brottsförebyggande- och trygghetsskapande arbete. Tidigare studier har visat att arbetet mot gatuprostitution överlag blir som mest effektivt när det sker i samarbete med olika aktörer från olika arbetsfält. Samtliga aktörer har
genomgående visat stort engagemang och tilltro för samverkan vilket bör ses som en indikator att framtida arbete kan resultera i att gatuprostitutionen på sikt kan minska.
Nyckelord: Samverkan, gatuprostitution, polis, sexarbete, brottsförebyggande,
COLLABORATION AGAINST
STREET PROSTITUTION IN
MALMÖ
A PROCESS EVALUATION
HANNA EKLUND
SIRI WIGZELL
Eklund, H & Wigzell, S. Collaboration against street prostitution in Malmö. A process evaluation. Degree project in Criminology, 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2018.
The present thesis has, on behalf of the police in Malmö, evaluated a recently launched cooperation project aimed to reducing the street prostitution that occurs in the northern part of Malmö city. The collaborative group consists, inter alia, of social, police and municipal actors in order to mutually increase the effectiveness of their own work, but also common working methods. The essay has evaluated the process of collaborative work through qualitative data triangulation. The results showed important success factors but also structural weaknesses. What is further evident is that the work would benefit from commonly designed goals as well as clearer guidelines for how to work together more effectively for crime prevention and safety. Previous studies have shown that work against street prostitution in general is most effective when it is done in cooperation with different actors from different fields of work. All actors have consistently demonstrated great commitment and confidence in collaboration, which can be seen as an indication that future work can result in a reduction in street
prostitution in the long run.
Keywords: Cooperation, street prostitution, police, sex work, crime-prevention,
Förord
Arbetet med föreliggande kandidatuppsats har resulterat i goda insikter rörande hur samverkansprojekt kan fungera i praktiken vilket varit mycket intressant eftersom vi tidigare främst lärt oss genom teori. Vi vill härmed ta tillfälle i akt och rikta ett stort tack till de aktörer som medverkar i samverkansprojektet. De har, med sitt engagemang och tillåtande till vår närvaro, möjliggjort att uppsatsen kunnat genomföras. Extra varmt tack vill vi rikta till kommunpolis Pierre Douhan som gett oss förtroende och därmed möjlighet att skriva vår uppsats på uppdrag av honom. Ytterligare tack vill vi rikta till vår handledare, Alexander Engström, som under arbetets gång väglett samt bollat tankar och idéer med oss vilket varit till stor hjälp.
Malmö, Maj 2018
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 6
Syfte och frågeställningar ... 7
Definitioner och centrala begrepp ... 7
BAKGRUND ... 8
Brottsförebyggande- och trygghetsskapande samverkan ... 8
Gatuprostitution ... 9
Samverkan mot prostitution ... 9
Sverige – unik lagstiftning? ... 11
Samverkan mot gatuprostitution i Sverige ... 12
Samverkan mot gatuprostitution i Malmö: Historiska- och aktuella samverkansprojekt ... 13 Teoretisk referensram ... 14 METOD ... 16 Aktuellt samverkansprojekt ... 16 Processutvärdering ... 16 Kvalitativ ansats ... 17 Avgränsningar ... 17 Urval ... 18
Urval semistrukturerade intervjuer ... 19
Tillvägagångssätt ... 19
Datatriangulering ... 19
Deltagande observationer ... 19
Semistrukturerad intervju ... 20
Transkribering av semistrukturerad intervju ... 21
Kvalitativ enkät ... 21
Forskarens roll ... 22
Dataanalys ... 22
Helhetsintryck ... 22
Identifiering av meningsbärande enheter ... 23
Abstraherande av innehållet i de meningsbärande enheterna ... 23
Betydelsen av materialet ... 24
Etik ... 24
RESULTAT ... 25
Trygghetsskapande och Brottsförebyggande ... 25
Situationell- och social prevention ... 26
Samverkan ... 27 Mål & Problembild ... 29 Besvarande av frågeställningar ... 29 DISKUSSION ... 30 Resultatdiskussion ... 30 Framtida rekommendationer ... 34 Metoddiskussion ... 35 Processutvärdering ... 35
Pålitlighet, trovärdighet och överförbarhet samt möjlighet att styrka och konfirmera ... 36
SLUTSATS ... 38
REFERENSER ... 39
INLEDNING
Gatuprostitution är problematiskt på många plan, inte minst för individerna själva då prostitution i många fall medför såväl fysiska som psykiska skador (Svedin & Wadsby, 2014). Vidare beskrivs problemet även föreligga på samhällelig nivå då förekomsten av gatuprostitution i relativt många fall leder till att invånare, boende och företag i närhet upplever det som otryggt (Sanders, 2004). Som ett medel för att komma åt problematiken har Sverige sedan 1999 en sexköpslag (Holmström, 2015). Sedan lagen infördes har polisen börjat patrullera mer vilket gett en
avskräckande effekt kopplat till de som köper och säljer sexuella tjänster (Dodillet & Östergren, 2011; Holmström, 2015). Huruvida lagen inneburit skada för den prostituerade är dock av delad åsikt där somliga menar att lagen lett till
försvårande omständigheter (Levy, 2014; Levy & Jakobsson, 2014). Andra menar att lagen underlättat för den prostituerade att polisanmäla sina kunder om något går fel samt att den underlättar och möjliggör för den berörda att lämna sin situation (Ekberg, 2004; Monansky, 2011; Waltman, 2011).
Regeringens nationella brottsförebyggande program, ‘Tillsammans mot brott’ (2016/17:126), redogör tydligt för vikten av samverkan som en byggsten i framtida brottsförebyggande arbete. Samverkan bör bedrivas kunskapsbaserat med aktuella aktörer inom ämnet och en viktig aktör är dessutom civila
samhällsorganisationer. Få som prostituerar sig anmäler till polisen ifall de blivit utsatta av exempelvis sina kunder (Brå, 2010; Matthews, 2015).
Gatuprostitutionen leder inte sällan till en klagan från allmänheten och studier har visat att insatser tenderar att implementeras för att stilla den allmänna oron
(Sanders, 2004). Insatser för att upptäcka prostitution och arbeta
brottsförebyggande och trygghetsskapande bör därför baseras på rättsliga insatser såväl som sociala insatser med tillgång till stöd för att angripa problematiken från flera håll (a.a.). Arbetet bör ske i samverkan med flera aktörer, organisationer och myndigheter för att kunna effektivisera arbetet med att lagföra fler sexköpare och parallellt arbeta för att hjälpa fler utsatta ur sin situation (Brå, 2010). Att flera olika aktörer samarbetar beskrivs som en viktig komponent i arbetet mot prostitution, främst ligger fokus dock på sociala- och polisiära insatser (Holmström, 2015).
Det ligger i samhällets intresse, och inte minst organisationer som arbetar för att verka trygghetsskapande och brottsförebyggande, att bedriva mer forskning kring hur Polisen kan samverka med andra aktörer kring frågor som dessa. I dagsläget är den typen av forskning begränsad och därav anses föreliggande uppsats aktuell och relevant, inte minst för att kunna utveckla insatser och arbetssätt för att på bästa sätt göra samtliga berörda samverkansaktörer nöjda samt för att minska förekomsten av gatuprostitution. Att systematiskt utvärdera hur organisationer bedriver sitt arbete är viktigt (1) för att försäkra att det arbete som bedrivs faktiskt genererar i något och (2) eftersom goda resultat kan användas legitimerande vid exempelvis beslut på högre, politisk nivå (Karlsson, 1999; Vedung, 2009). Det föreligger även ett allmän- och samhällsintresse i att granska hur myndigheter, som Polisen, bedriver sitt arbete (Karlsson, 1999). På grund av kunskapsluckan om samverkan kring gatuprostitution har föreliggande uppsats, genom en processutvärdering, utvärderat ett samverkansprojekt i uppstartfasen genom deltagande observationer, semistrukturerade intervjuer samt kvalitativa enkäter. I samverkan ingår bland annat Polisen, Kompetenscentrum sexuella tjänster (KST) samt Gatukontoret; samtliga belägna och verksamma i Malmö stad.
Syfte och frågeställningar
I föreliggande uppsats har huvudsyftet varit att genom en processutvärdering undersöka arbetsprocessen i det nyligen uppstartade samverkansprojektet kring gatuprostitutionen i Stadsområde Norr i Malmö. Syftet har därmed varit att utifrån de resultat utvärderingen landat i ge rekommendationer kring hur arbetet
eventuellt kan utvecklas framöver samt vilka framgångsfaktorer som kan identifieras med samverkan kring gatuprostitution. Uppsatsens målsättning har reducerats till två frågeställningar med avsikt att utvärdera samverkansprojektets förutsättningar samt hur det faktiskt går till i praktiken. Uppsatsen ämnar även besvara huruvida samverkansprojektet kan effektiviseras och utvecklas kring ett arbete mot gatuprostitution i brottsförebyggande och trygghetsskapande syfte. Frågeställningarna ämnar att besvaras genom processutvärderingen och lyder:
v Hur upplevs samverkansarbetet av aktuella aktörer?
v Hur kan samverkansarbetet mot gatuprostitution i Malmö utvecklas och effektiviseras?
Definitioner och centrala begrepp
Nedan följer en redogörelse över vissa begrepp som förekommer i uppsatsen. Det är viktigt att klargöra dess definition för att öka läsarens förståelse för uppsatsens helhet och det ämne den berör.
Gatuprostitution
Prostitution är ett brett och komplext fenomen och därför är det viktigt med en förklaring och avgränsning av begreppet (Petterson & Tiby, 2003). I den här uppsatsen kommer definitionen benämnas genom begreppen gatuprostitution, prostitution, försäljning av sexuella tjänster, sexköp samt köp av sexuella tjänster. En välanvänd definition är “Prostitution är när minst två parter köper eller säljer sexuella tjänster mot ersättning (vanligen ekonomisk) vilken utgör en
förutsättning för den sexuella tjänsten” (Socialstyrelsen, 2004 s. 20).
Gatuprostitution syftar till den form av prostitution som sker på allmänna platser (gatan, parker etcetera) (Harcourt & Donovan, 2005).
Samverkan
Samverkan innebär att man tillsammans bedriver en typ av verksamhet och samarbete mot ett gemensamt mål (Danemark, 2000). Samverkan kring fenomen som rör människor är komplext och riskerar att innehålla skilda åsikter och vägar att förhålla sig till fenomenet (a.a.). Samverkan definieras i Brå (2016 s. 96): “Innebär att parterna tillför sina specifika resurser, kompetenser och kunskaper för att man gemensamt ska lösas en uppgift”.
Sexköpslagen
Sexköpslagen refereras till i Brottsbalken 6. kap. 11§ och st.1 lyder:
“Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år”. Lagen gäller även under st.2 i 6. kap. 11§ och lyder: “Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan”.
Situationell- och social prevention
förhindra och/eller försvåra för motiverade gärningspersoner att begå brott (Brå, 2003). Det genomförs bland annat genom förändring av aktuella situationer eller fysiska platser (a.a.). Social prevention handlar om att implementera åtgärder som syftar till att förändra individers brottsbenägenhet och därmed förhindra att brottstillfälle uppstår (a.a.). Samtidigt syftar social prevention till att stärka individens band till samhället (a.a.).
BAKGRUND
Forskningsresultat som visar huruvida samverkansarbete kring gatuprostitution är välfungerande eller ej, kopplat till brottsförebyggande- och trygghetsskapande arbete, är mycket begränsat. Dessutom avgränsas tillgången till forskning inom ämnet då prostitutionslagstiftningar skiljer sig åt mellan olika länder, detta eftersom viss prevention kan vara utformad utifrån att den som säljer sexuella tjänster är kriminell vilket strider mot den svenska sexköpslagen. Den svenska modellen om att kriminalisera den som köper sexuella tjänster och avkriminalisera den prostituerade har i vissa fall figurerat inspiration till andra länder, men är fortfarande unik i internationell kontext (Porter, 2016). Nedan följer en genomgång av forskning kring samverkan mot gatuprostitution och det samverkansarbete som har genomförts eller fortfarande genomförs i Sverige överlag, men även specifikt för Malmö. Vidare behandlas en kort historisk genomgång om hur Sverige som land landade i en relativt unik
prostitutionslagstiftning.
Brottsförebyggande- och trygghetsskapande samverkan
Samverkan är ett överlag välanvänt arbetssätt inom det brottsförebyggande- och trygghetsskapande arbetet. Brott- och otrygghetsproblematik i områden tenderar ofta leda till krav om att någonting bör göras för att åtgärda det upplevda
problemet (Brå, 2016; Krüsi, Kerr, Taylor, Rhodes, Shannon, 2016). Förekomsten av gatuprostitution är en form av samhällsproblem vilket tenderar att generera i känslor av upplevd otrygghet av allmänheten omkring området (Krüsi m.fl, 2016; Sanders, 2004). Polisen kan som ensam aktör däremot inte ta ansvar för att problemet löser sig, utan vikten av att fler olika aktörer tillsammans samverkar beskrivs som ett viktigt steg i det brottsförebyggande arbetet (Brå, 2016; Brå & Rikspolisstyrelsen, 2011). Det aktiva brottsförebyggande arbetet beskrivs kunna bedrivas på olika sätt och olika aktörers kunskap benämns i sammanhanget som viktiga (Brå, 2016).
Många kommunala verksamheter förklaras ha en indirekt brottsförebyggande verkan på brottsligheten, även om det i första hand inte föreligger naturligt inom deras ansvarsområden (Brå, 2016). Forskning har visat att polis, i samverkan med kommunala verksamheter som direkt eller indirekt har en påverkan på
brottsligheten (som exempelvis fastighetsägare eller föreningar), effektiviserar det brottsförebyggande arbetet (a.a.). Parallellt har annan forskning kring samverkan bland annat visat att det kan uppstå problematik när fler aktörer tillsammans ska arbeta för att motverka någon form av problembild (Jonnergård, Agevall, Klasson, Zanderin, 2010). Detta eftersom ett gemensamt ansvarstagande kan leda till att problemet i slutändan inte blir någons ansvar (a.a.). I andra studier har resultaten visat på de risker som finns med att inkludera lokala aktörer i samverkansgrupper, bland annat polis, invånare och socialtjänst då de inte har fullständig kunskap i hur man arbetar brottsförebyggande (Wikström, 2007).
Gatuprostitution
Gatuprostitution är ett komplext och multidimensionellt fenomen där flera typer av problematik vanligen pågår parallellt med varandra. En sida av problematiken är kopplad till efterfrågan; man räknar med att var tionde svensk man någon gång köpt sexuella tjänster, därmed beskrivs sexköp som relativt vanligt förekommande (Häggström, 2016; Länsstyrelsen, 2015). Ytterligare problem är att individer som säljer sexuella tjänster tenderar att befinna sig i mycket utsatta positioner där risken att utsättas för våld, hot och kränkningar beskrivs som hög (Holmström, 2015; Levy, 2014; Matthews, 2015). Individer inom gatuprostitution tillhör en av samhällets mest marginaliserade och stigmatiserade grupper, trots detta
rapporterar många prostituerade om kränkande särbehandling av såväl
myndigheter som från den allmänna populationen i samhället (Holmström, 2015; Levy, 2014; Matthews, 2015 & Skilbrei, 2008). Vidare beskrivs gatuprostitution medföra såväl direkta som indirekta risker och problem för individer som erbjuder köp av sexuella tjänster, bland annat sociala och fysiska (Laanemets, 2008). Skador på social nivå kan exempelvis kännetecknas av socialt utanförskap kopplat till risken att ‘hamna utanför samhället’ och den fysiska problematiken är kopplat till ökad risk att utsättas för våldsbrottslighet och däribland även dödligt våld (Matthews, 2015). Studier har tillika visat att individer som erbjuder sexuella tjänster mot ersättning uppvisat högre nivåer av psykiska problem som
exempelvis ångest- och depressionstillstånd (Matthews, 2015; Monansky, 2011; Svedin & Wadsby, 2014).
Samverkan mot prostitution
Flertal studier visar att det brottsförebyggande arbetet gentemot prostitution effektiviseras genom att bedrivas i samverkan mellan andra aktörer och
organisationer (Dedel & Scott, 2006; Matthews, 2005). Laanemets (2008) menar till exempel att samverkan mellan olika organisationer och aktörer kring
prostitution kan innebära att sammansättningen av olika ansvars- och fokusområden vidare kan leda till att man täcker en större helhet av
prostitutionens omfattning och område. Samverkan som arbetssätt förklaras underlätta polisens arbete eftersom det möjliggör för polisen att hänvisa
prostituerade till andra grupper med bättre kunskap och möjligheter till hjälp, som social sådan (Matthews, 2005). I Stockholm bedrivs samverkan mellan polis och socialtjänst i arbetet mot att minska gatuprostitutionen (Bering, 2015;1). Även om deras huvudsyften skiljer sig åt, där polisen främsta fokus ligger vid att gripa så många sexköpare som möjligt och socialtjänst agera stöd till den säljande, har de förstått vikten av att ett samarbete dem emellan bedrivs (Bering, 2015; Larsen, 1996).
Trots lagstiftningen, som syftar till att lagföra sexköparen, menar polisen att majoriteten av de som grips för att ha köpt sexuella tjänster släpps mot böter vid ett erkännande (Bering, 2015). Yrkesverksamma inom det sociala menar att deras arbete går ut på att, tillsammans med polisen, uppsöka de platser där
gatuprostitutionen försiggår och parallellt med polisens gripanden erbjuda de säljande stöd och motivation att lämna sin situation (Bering, 2015; Larsen, 1996; Weisburd, Wyckoff, Ready, Eck, Hinkle, Gajewski, 2006). Genom att ta hjälp av andra aktörer i det polisiära arbetet, exempelvis socialarbetare, kan polisens arbete
underlättas, det möjliggör även att de prostituerade får hjälp utifrån deras rättigheter (Mullaly, 1997).
I en studie av Weisburd m.fl. (2006) mättes effekten av en
implementeringsstrategi mot gatuprostitution för att se ifall brottsplatsen geografiskt förflyttades efter implementering av den platsfokuserade
preventionsinsatsen. I ett område i New Jersey, där gatuprostitution var vanligt förekommande, sattes fler poliser och kontroller in genom att dels flytta folk från platsen, gripa sexköpare och sexsäljare samt begränsa trafiken i området
(Weisburd m.fl., 2006). Att utforma miljön för att förhindra gatuprostitution beskrivs som en vanligt förekommande prevention och det är inte ovanligt att gatuprostitution tenderar att förflyttas till följd av implementering (Lowman, 1992). Weisburd m.fl. (2006) skriver att arbetet utfördes i samarbete med motsvarande gatukontor för att få lov att sätta upp staket, samt med sociala
organisationer i syfte att hjälpa de prostituerade med övrig problematik i deras liv, exempelvis drogproblematik. Samverkansarbetet med polis och andra aktörer ledde till att antalet sexköp och prostitution minskade drastiskt i området och dessutom höll sig stabil efter att polisen återgått till sitt vanliga arbetssätt (Weisburd m.fl., 1992). Vidare visade gatuprostitutionen och sexköpen inte på någon omfördelningseffekt till andra områden (a.a.). Däremot kritiseras många studier som, likt denna, mätt implementeringseffekt på gatuprostitution eftersom det inte tydligt redogörs för var de prostituerade tar vägen efter insatt prevention (Matthews, 1993). På grund av att det ofta är allmänhetens klagan som leder till att prevention implementeras för att bemöta gatuprostitution, kan det leda till att klagan minskar till följd av insatsen (Krüsi m.fl., 2016). Däremot behöver det inte resultera i en faktisk minskning av gatuprostitutionens förekomst (a.a.).
Många gånger beskrivs mötet mellan de prostituerade och sexköparna leda till våld och hot och inte sällan uppvisar prostituerade en komborbiditetsproblematik som exempelvis kan innefatta missbruks- och hälsosjukdomstillstånd (Dedel & Scott, 2006; Matthews, 2005). För att till största del preventivt täcka fenomenets problembild (bland annat komborbiditetsproblematik) krävs arbetsinsatser från olika aktörer, för att hjälpa den prostituerade ur situationen (Holmström & Skilbrei, 2008). För att samverka effektivt mot gatuprostitution räcker det inte bara att få bort prostitutionen från gatan, man måste även erbjuda de som säljer sexuella tjänster andra alternativ för att kunna ta sig ut ur sin livssituation (Dedel & Scott, 2006; Sagar, 2005). En viktig resurs i det brottspreventiva arbetet menar Wikström & Torstensson (1997) är hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården förklaras kunna bidra med särskilt tre viktiga funktioner, däribland att identifiera och erbjuda stöd till individer i så kallade riskgrupper (Wikström & Torstensson, 1997). Samtidigt som polisiära och brottsförebyggande åtgärder sätts in bör ett samarbete ske med andra aktörer, som exempelvis arbetar uppsökande (Sagar, 2005). Att arbeta ensam som aktör riskerar att leda till att man motarbetar andra aktörers syften och intressen (a.a.). För att ge effekt på gatuprostitutionen krävs ett välfungerande nätverk av aktörer och främst en god relation mellan polis och andra sociala aktörer (Dedel & Scott, 2006).
Arbetet som krävs för att minska gatuprostitution är komplicerat främst eftersom prostitution bidrar till både fysisk och social oordning samt riskerar leda till oro bland allmänheten (Brunschot, 2003; Krüsi m.fl., 2016; Sanders, 2004). Därav belyses återigen vikten av samarbete mellan sociala och polisiära insatser (Matthews, 2005) men relationen sinsemellan dem är komplex (Holmström &
Skilbrei, 2008). Holmström & Skilbrei (2008) menar att båda formerna av insatser måste vara utformade efter varandra för att kunna ge effekt på gatuprostitutionen då de ingår i samma spektrum. I Sverige ligger fokus, både inom de sociala och de polisiära insatserna, vid att prostituerade ska sluta sälja sex medan det i andra länder snarare läggs vikt vid skadereducering för involverade i prostitution (Holmström & Skilbrei, 2008). Skadereducering handlar om att reducera och minska de skador som individer inom prostitutionen riskerar (a.a.). Vissa
forskningsresultat indikerar att fokus till stor del bör ligga på skadereducering för de som säljer sexuella tjänster och för att göra detta krävs ett samarbete med sociala myndigheter (Rekart, 2005).
Studier menar att polisiärt arbete som bedrivs inom det sociala spektrumet kan gå under benämningen ‘Community Policing’, vilket innebär att Polisen systematiskt arbetar med att bygga upp och öka relationer och band inom den lokala
gemenskapen (Brunschot, 2003). ‘Community Policing’ mot prostitution riktar sig främst till områden som präglas av social och fysisk oordning där insatser sätts in för att åtgärda ett bredare perspektiv av oordning, som inte enbart innefattar brottsliga beteenden (a.a.). Arbetssättet är oftast problemorienterat och syftar till att lösa problem från grunden genom hjälp av andra aktörer i samhället som annars inte ingår i det traditionella polisarbetet (a.a.). Brunschot (2003) hävdar att ‘Community Policing’ i områden med gatuprostitution gett positiva effekter.
Sverige – unik lagstiftning?
Under 1970-talet skedde stora förändringar i allmänhetens syn på prostitution vilket delvis banade väg för sexköpslagen. År 1977 föreslog
prostitutionsutredningen ’Prostitutionen i Sverige, bakgrund och åtgärder’ för första gången att försäljning av sexuella tjänster inte bör förläggas med straff (SOU, 2016:42). Utredningen presenterade diverse argument mot kriminalisering av prostitution, bland annat rörande de prostituerades rätt och behov till vård och andra sociala insatser och att tillgången till dessa med fortsatt kriminalisering endast skulle försvåras (a.a.). Den prostitution som fortfarande var befintlig skulle enligt utredningen komma till rätta, främst genom satsning på ökade sociala insatser, såsom uppsökande arbete (a.a.). Uppsökande arbete, att aktivt arbeta med socialt stöd där gatuprostitution förekommer, rekommenderades bedrivas intensivt och kontinuerligt men även genom ingripanden mot narkotikamissbruk och
åtgärderna avsåg främst de som erbjuder köp av sexuella tjänster (a.a.). Fokus lades även på köparna av sexuella tjänster vilka också föreslogs sociala insatser även om precision av insatserna inte klargjordes i utredningen (a.a.).
Att lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster trädde i kraft berodde delvis på dess del i Kvinnofridspropositionen. I Kvinnofridspropositionen föreslogs ett stort antal åtgärder för att kunna motverka det generella våldet mot kvinnor, däribland åtgärder mot prostitution (SOU, 2016:42; Regeringen proposition, 1997/98:55). Frågan om män (oftast) som köper sexuella tjänster av kvinnor (oftast) ansågs delvis grunda sig i bristande jämställdhet (SOU, 2016:42). Att förbjuda och lagföra köpare ansågs angeläget, inte minst ur ett samhälleligt intresse gällande att reducera förekomsten av prostitution (a.a.). Förbudet intog en annan riktning kopplat till de åtgärder som satts in till skillnad från tidigare: nu lades fokus vid att minska efterfrågan (a.a.). Beslutet att kriminalisera köparen antogs kunna leda till avskräckande effekt och därmed fungera brottsförebyggande. I propositionen gavs dock inget entydigt svar på huruvida lagen syftade till att skydda den enskilda individen eller den allmänna ordningen (a.a.). År 1999 trädde
sexköpslagen i kraft och den är än i dag aktuell även om det råder delade
meningar och åsikter om huruvida den hjälper (Ekberg, 2004; Holmström, 2015; Levy, 2014). Lagen grundas i en radikal feministisk syn vilken menar att
prostitution är ett uttryck för mäns systematiska våld gentemot kvinnor där kvinnan är offret och mannen bär all skuld (Ekberg, 2004; Holmström, 2015). Lagen har uppmärksammats internationellt då den anses bidra till att den prostituerade kan lämna prostitutionen, således anses lagen vara en fungerande modell för jämställdhet och rättvisa (Holmström, 2015).
För att se huruvida lagen haft den verkan som avsetts genomfördes en utvärdering av sexköpslagens påverkan under åren 1998–2008 (SOU 2010:49). Syftet var främst att se vilka effekter lagstiftningen haft och hur den verkade i praktiken. Resultaten från utvärderingen, kopplat till gatuprostitution, indikerade att
förekomsten halverats sedan lagen införts (a.a.). Utvärderingens slutsats landade därmed vid att lagen haft avsedd effekt (a.a.). Dock gavs ytterligare
rekommendationer att fortsätta satsa på ett socialt förebyggande arbete för att vidare bekämpa förekomsten av prostitution (a.a.). Det gavs även förslag om att inrätta ett nationellt centrum mot prostitution samt mot människohandel för sexuella ändamål, dels för att kunna tillvarata befintlig kunskap men även
möjliggöra implementation av ny sådan (a.a.). Kunskapen ansågs värdefull för de aktörer/organisationer som arbetar med frågor kring prostitution, bland annat för att i framtiden kunna skapa bättre koordinering och förutsättningar kring
arbetssättet (a.a.). Med den nya lagen uppdagades nya arbetssätt och nya krav på olika håll i Sverige. Att kriminalisera sexköparen gjorde att fokus lades på
gatuprostitutionen, men även på prostitution som var kopplad till mer organiserad brottslighet, som exempelvis trafficking (Laanemets, 2008; SOU 2010:49).
Samverkan mot gatuprostitution i Sverige
Samverkan kring gatuprostitution bedrivs på många platser i Sverige, inte minst i storstäderna. I Stockholm och Göteborg finns dessutom, till skillnad från Malmö, renodlade prostitutionsgrupper hos Polisen (Laanemets, 2008). Polisens
prostitutionsarbete i Stockholm bedrivs i direkt samverkan med socialtjänst i gatumiljö, för att försöka nå de prostituerade samt gripa sexköpare2. På så sätt tillhör socialtjänsten en del av prostitutionsgruppens vardagliga arbete (a.a.). Arbetssättet förklaras leda till ett utökat relationsskapande och dessutom delvis generera i ett trygghetsskapande arbete gentemot de individer som säljer sexuella tjänster (a.a.). Polis har även direktkontakt med socialtjänsten vid misstanke om att någon av de säljande skulle vara i behov av hjälp och stöd (a.a.).I Sverige har arbetet mot sexköp och prostitution överlag främst bedrivits av Polisen,
socialarbetare samt yrkesutövare från den medicinska professionen, även om arbetsfördelningen föregåtts med varierande styrka mellan de olika
yrkesgrupperna (a.a.). Tidigare forskning har dock tryckt på framgången när de tre ovan nämnda professionerna samarbetar för att minska gatuprostitutionen och problematik kopplat till denna (Laanemets, 2008; Matthews, 2005).
Ett exempel på en social organisation i Sverige är organisationen Talita som arbetar samverkande kring prostitution med bland annat polis, socialtjänst och Migrationsverket3. Verksamheten bedrivs genom kontinuerlig kontakt med Polisen, exempelvis vid tillfällen där polis genomfört tillslag mot exempelvis
2 Personlig kommunikation, Prostitutionsgruppen Stockholm, 2018 3 Personlig kommunikation, Talita, 2018.
bordeller där man funnit prostituerade som hänvisats till och erbjuds hjälp av Talita. Verksamheten erbjuder stöd för den prostituerade i syfte att individen ska lämna sin situation. Samverkan kring prostitution, enligt verksamheten, ger möjlighet till den bästa hjälpen för den prostituerade.
Ytterligare social verksamhet som är en viktig aktör i arbetet mot prostitution är KAST i Göteborg som indirekt samarbetar med polisen på så sätt att polisen hänvisar prostituerade till verksamheten4. Även KAST i Stockholm samverkar brottsförebyggande via en socialsekreterare i Prostitutionsgruppen som hänvisar prostituerade till KAST-mottagningen5. En stor del av arbetet mot prostitution bedrivs även av Jämställdhetsmyndigheten som för närvarande är nationell samordnare för prostitutionsarbetet i samverkan med bland annat
Polismyndigheten, Skatteverket, socialtjänst och Åklagarmyndigheten (Länsstyrelsen, 2018).
Samverkan mot gatuprostitution i Malmö: Historiska- och aktuella samverkansprojekt
På 1980-talet bedrevs ett lyckat samverkansprojekt i Malmö ’Malmöprojektet’ där intensivt socialt uppsökande arbete riktades mot individer involverade i
gatuprostitution (Laanemets, 2008). Ur detta uppkom flera prostitutionsgrupper vars arbete syftade till att fungera stöttande, rådgivande och behandlande gentemot de problem individer inom prostitutionen uppgett sig uppleva (a.a.). Problemen beskrevs uppkomma i såväl direkt- som indirekt relation till
prostitutionen och beskrevs bland annat som fysiska, psykiska och ekonomiska (a.a.). Den psykiska ohälsa som ofta finns med i bilden är inte lika
uppmärksammad som exempelvis missbruksproblematiken vilket kan ses som problematiskt (Svedin & Wadsby, 2014). Dock är missbruk ett omfattande
problem som inte sällan sammankopplas till prostitution (Socialstyrelsen, 2015). I Malmö har undersökningar exempelvis visat att involverade i gatuprostitution främst har problem kopplat till alkohol, narkotika och tablettmissbruk
(Laanemets, 2008).
I linje med sexköpslagen ändrades Polisens fokus till att endast bedriva insatser gentemot sexköpare och därmed att störa och försvåra den synliga
gatuprostitutionen i Sveriges storstäder Malmö, Stockholm och Göteborg
(Laanemets, 2008; SOU 2010:49). Skiftet av fokus innebar nya krav på Polisen att ta fram nya, förbättrade arbetssätt för att minska förekomsten av prostitutionen (SOU 2010:49). Rikspolisstyrelsen erhöll därmed medel i form av fler tjänster för att kunna bemöta problematiken, för Malmös del bedrevs dock snarare arbetet mot gatuprostitutionen som en del av det vardagliga polisarbetet (a.a.). I dagsläget finns ingen renodlad prostitutionsgrupp i Malmö, däremot finns det en nyligen uppstartad människohandelsgrupp6.
Arbetet mot prostitution bedrivs även av andra aktörer i Malmö. En av dessa aktörer är verksamheten Noomi, som vänder sig till våldsutsatta kvinnor (med främst fokus på de som varit eller är involverade i prostitution) i behov av stöd och skydd7. Verksamheten har erfarenhet kring samverkan mot bland annat prostitution där diverse andra professioner innefattas, bland annat Polis,
4 Personlig kommunikation, KAST Göteborg, 2018. 5 Personlig kommunikation, KAST Stockholm, 2018. 6 Personlig kommunikation, Pierre Douhan, 2018.
socialtjänst och KST. Noomi arbetar bland annat uppsökande för att nå ut till kvinnor på gatan (och andra arenor) för att förmedla information om deras
rättigheter samt vad människohandel för sexuella ändamål innebär. Vid behov kan de även hjälpa de prostituerade att göra en polisanmälan. Vidare bedrivs
samverkan på så sätt att de, på stödboendet eller vid det uppsökande arbetet, ger de utsatta information om hur och vart de kan vända sig för att tillgodose deras behov och rättigheter. De är även behjälpliga i de situationer den utsatta behöver förmedlas vidare till andra verksamheter. KST arbetar, likt Noomi, med socialt arbete gentemot prostitution (Malmö Stad, 2018). KST bedriver delvis
uppsökande arbete i gatumiljö med fokus på skydd och stöd för den prostituerade men verksamheten erbjuder även stöd till de som köper sexuella tjänster, i syfte att minska sexköpen (a.a.).
Det aktuella samverkansprojektet, som utvärderas i den här uppsatsen, är relevant och aktuellt då regeringen trycker på vikten av att ständigt utveckla det
brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet (Regeringen, 2017). Regeringen (2017) föreslår bland annat att aktörer som arbetar för att öka tryggheten och minska brottsligheten i samhället använder sig av välutvecklade arbetsprocesser som bör bedrivas strukturerat och mot en aktuell problembild för att verka effektivt. Två viktiga målområden som regeringen identifierat kopplat till förbättrade arbetsprocesser är kunskap och samverkan där det senare
innehåller olikartade åtgärder, mot såväl individer som situationer, för att
förhindra och försvåra att brott sker (Regeringen, 2017). Brottsförebyggande rådet (2010) trycker på vinsten av att kunna utvärdera effekter av arbetsmetoder/insatser som bedrivs mot sexköpshandeln. Med hänsyn till avsaknaden av utvärderingar kring Polisens arbetssätt överlag, samt att samverkan ständigt nämns som en viktig byggsten i det förebyggande arbetet, såg vi behovet av att arbetet
utvärderades. Därmed skapades, tillsammans med kommunpolis i Stadsområde norr i Malmö, möjligheten att studera den samverkansform som figurerar idag för att bemöta gatuprostitutionen i Malmö.
Teoretisk referensram
För att kunna se huruvida det brottspreventiva arbetet, i detta fall
samverkansarbetet, kommer att ha avsedd effekt är det viktigt att luta sig mot en befintlig mall om vad som anses viktigt vid samverkan. Nedan följer därmed en redogörelse kring lokal brottsförebyggande samverkans viktigaste processer. Brottsförebyggande samverkan bör struktureras upp efter befintliga rutiner och mallar för att fungera mest effektivt (Brå, 2016). Hur samverkan rent praktiskt ska gå tillväga beskrivs utförligt i Brottsförebyggande rådets (2016) modell om lokalt brottsförebyggande arbete, som menar att samverkan är en viktig byggsten i det brottsförebyggande- och trygghetsskapande arbetet. Modellen är skapad utifrån tidigare praktiska erfarenheter av brottsförebyggande samverkan med polis och kommun (Brå, 2016). Samverkan bör struktureras mot ett visst antal steg för att öka chansen att uppnå resultat, underlätta för långsiktigt arbete samt öka effekten för det gemensamma arbetet (Brå, 2016). Samverkan bör således bedrivas
successivt utifrån fem steg beskrivna i Brottsförebyggande rådet (2016):
1, Grundat i en problematik som anses lösas bäst genom samarbete mellan Polis och kommun, tas ett beslut om samverkan. Samordnare och parter väljs ut för att sedan skapa en samverkansöverenskommelse mellan samtliga deltagande aktörer.
2, Varje enskild part förbereder initialt en egen uppfattning om problembilden och kartlägger problematiken utifrån sin egen yrkesprofession. Detta möjliggör för en komplett lägesbild och som underlag för framtida åtgärder. Här kan även
proaktiva uppfattningar kartläggas, sådant som aktören vet kommer hända framöver exempelvis nybyggnationer eller rivning av hus. Detta öppnar upp för långsiktigt och framtida brottsförebyggande- och trygghetsskapande arbete. 3, Samtliga enskilda problembilder slås ihop för att gemensamt utveckla en lokal problembild. Utifrån den gemensamma kartläggningen ges en tydlig bild över de problem som behöver prioriteras. Utifrån den gemensamma problembilden genomförs tillsammans en analys över eventuella orsaker till problemet.
Orsaksanalysen bör undersöka de faktorer som ligger till grund för problemet och utifrån denna kan samverkansgruppen välja att utgå från olika brottsförebyggande perspektiv.
4, Tydliga konkreta mål utvecklas som det operativa arbetet kan utgå från. Dessa mål underlättar samverkansarbetet och möjliggör för uppföljning. Målen bör bottna i den gemensamma problembilden och orsaksanalysen. Arbetsprocessen tydliggörs samt ansvarsområden delas ut utefter åtgärdsplaner över planerade insatser. Här utförs även planerade insatser och åtgärder och genomförandet dokumenteras. Åtgärderna bör helst vara kunskaps- och evidensbaserade. 5, Samverkansarbetet bör utvärderas och följas upp för att granska
arbetsprocessen samt effekterna av samverkan. För att en uppföljning ska kunna utföras bör lägesbilden av situationen, innan samverkan infördes, vara
dokumenterad. Tydliga utformade mål underlättar även en uppföljning. Följer samverkan ovan nämnda steg utifrån en konkret mall möjliggör det för bättre kommunikation, informationsbyte, ökad effektivitet samt att
samverkansarbetet blir kontinuerligt (Brå, 2016). En tydlig struktur är enligt Brottsförebyggande rådet (2016) väsentlig för god samverkan. Strukturerat arbete underlättar för samverkansgruppen att fortlöpa långsiktigt och kontinuerligt och ökar chanserna till att uppnå önskvärda resultat (Brå, 2016). Att en samverkan består av flera olika parter med olika erfarenheter är positivt då varierande
kompetens och kunskaper tas till vara (a.a.). Däremot är det viktigt att visa respekt för de olika parternas möjligheter, begränsningar och resurser samt att samarbeta gränsöverskridande mellan varandras kunskapsområden (a.a.). Samverkan ska bidra till att man tillsammans åstadkommer mer, än vad man åstadkommer som ensam part (a.a.).
I samverkan saknas ofta en gemensam syn på problemets orsaker (Wikström & Torstensson, 1997). I linje med Brå (2016) bör brottsförebyggande och
trygghetsskapande samverkan därför, som nämnt ovan, utgå från ett eller flera olika brottsperspektiv; Situationellt perspektiv, brottsofferperspektiv eller gärningsmannaperspektiv. Det situtationella perspektivet syftar till att förklara varför brott sker på vissa specifika platser (Brå, 2016). Ur detta perspektiv kan man arbeta brottsförebyggande med hjälp av åtgärder som förändrar den fysiska miljön i syfte att försvåra brottstillfälle (Brå, 2018a). Vid brottsofferperspektivet ses det mer till varför vissa individer har större risk att utsättas för brott medan vid ett gärningsmannaperspektiv syftet är att förklara varför just vissa personer begår brottsliga handlingar (Brå, 2016).
METOD
I den här delen förs en redogörelse över hur metoden för uppsatsen bedrivits. Data och information har samlats in på olika sätt för att kunna bemöta uppsatsens syfte samt besvara frågeställningarna. Initialt presenteras de olika
datainsamlingsmetoderna, vidare redogörs valet av analys för och slutligen diskuteras de etiska aspekter uppsatsen tagit hänsyn till. På grund av att
‘prostitution’ är ett så brett och komplext begrepp har innebörden inte förklarats i enkät- eller intervjufrågorna under datainsamlingen, detta för att undvika att begreppet blir färgat av uppsatsförfattarnas egna perception. Definitionen av begreppet kan skilja sig åt mellan verksamheter, men uppsatsen kommer inte redogöra för hur eller varför.
Aktuellt samverkansprojekt
Samverkansprojektet som utvärderats initierades under 2017 och det första mötet, uppstartsmötet för samverkansgruppen, hölls den 12:e december samma år. Totalt har gruppen träffats vid tre tillfällen. Samverkansgruppen syftar till att minska förekomsten av den gatuprostitution som förekommer i Stadsområde Norr i Malmö. I dagsläget beskrivs det ske genom att de berörda aktörerna träffas kontinuerligt, delger varandra information och utbyter kunskap kring hur de mest fördelaktigt kan arbeta förebyggande utifrån sin yrkesverksamhet men även tillsammans. Projektet initierades initialt ur en ökad problematik kopplat till att den förekommande gatuprostitutionen i Stadsområde Norr genererat otrygghet i området. Aktörerna som deltar är kommunpolis, tre medarbetare från KST, säkerhetssamordnare för närliggande gymnasieskola, en medarbetare från Gatukontoret i Malmö, tre medarbetare från SFU (Socialarbetare för unga) samt en samordnare från Malmö stad.
Processutvärdering
Uppsatsen har använt sig av en utvärderingsmetod för att systematiskt undersöka samverkansprojektets inverkan och betydelse med hänsyn till projektets
förutsättningar och omständigheter (Faugert & Sandberg, 2012).
Samverkansprojektet befann sig under tiden för utvärderingen i uppstartfasen och utvärderades således utifrån den omständigheten. En processutvärdering kan studera vilka förutsättningar som finns för samverkansprojektet genom att följa och dokumentera hur samverkan utförs (Faugert & Sandberg, 2012; Jerkedal, 2010). Fokus i uppsatsen ligger på processen och inkluderar således inte utfallet och dess effekter eftersom samverkansprojektet i högsta grad är pågående. Utvärderingen av samverkansprocessen har koncentrerats kring hur förloppet fungerar parallellt med de mål och förväntningar som projektet förväntas uppnå. Eftersom projektet fortfarande är i uppstartfasen kan samverkansprocessen fortfarande påverkas.
Tillika valdes en processutvärdering på grund av passform och relevans för samverkansprojektet då ökad kunskap om samverkan kring gatuprostitution kan bidra till ett utvecklat och effektiviserat framtida arbete. Föreliggande utvärdering är därmed formativ eftersom den just syftar till att förbättra och förstärka
samverkansprojektet genom att studera processen och därefter vägleda (Faugert & Sandberg, 2012; Jerkedal, 2010; Vedung, 2009). Under processutvärderingen har fokus legat vid den kriminologiska aspekten då utvärderingen har utgått från ett brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete i fokus. Det är viktigt vid en
utvärdering då det ökar chansen för att resultatet kan komma till användning (Vedung, 2009).
Kvalitativ ansats
Uppsatsen utgår från en kvalitativ ansats då syftet varit att förstå hur
samverkansprojektet tolkas samt upplevs utifrån de berörda respondenterna samt hur det vidare kan effektiviseras. Tyngden har således legat vid att bedriva en tolkningsinriktad uppsats kring hur samverkan bedrivs vilket ofta är fallet vid just kvalitativa undersökningar (Bryman, 2011; Malterud, 2009). Den valda ansatsen underlättar för möjligheten att ta del av flera olika arbetssätt, att öppna upp för en bredare syn samt för att fånga respondenternas upplevelser (Fejes & Thornberg, 2009; Malterud, 2009). Vidare ämnar uppsatsen att skapa en djupare bild av ett fenomenet vilket ett kvalitativt angreppssätt öppnar upp för (a.a.). Metoden främjar även studerandet av det valda ämnet där tidigare forskning är begränsat (Bryman, 2011; Malterud, 2009).
Avgränsningar
Prostitution är ett omfattande och föränderligt fenomen som påverkas av många olika faktorer och är väl omskrivet inom många olika vetenskaper. I föreliggande uppsats har således relativt skarpa avgränsningar behövts göras. Fokus har riktats mot den nyligen uppstartade platsbaserade samverkan kring den gatuprostitution som sker på punktmarkerade, geografiska gator i Stadsområde Norr i Malmö. Därav har en gräns dragits för vilken form av prostitution som berörs i uppsatsen; fokus ligger på gatuprostitutionen som förekommer på Industrigatan och
Agneslundsvägen samt parallellgator till dessa (se figur 1). Statistik visar däremot att majoriteten av alla sexköp och all prostitution sker på andra platser än på gatan (Levy, 2014), men eftersom föreliggande uppsats fokuserar på gatuprostitutionen i Malmö, bör det belysas att det är en stor del av prostitutionens omfattning som inte berörs. Uppsatsen har berört gatuprostitution som helhet, men fokus har främst riktats mot det brottsförebyggande och trygghetsskapande
samverkansarbetet som utförs kring gatuprostitution. Det vill säga att minska förekomsten av prostitution och därmed efterfrågan. Även om det i Sverige inte är ett brott att sälja sex, kommer prostitution i denna uppsats diskuteras som en del av ett brottsfenomen, då sexköp inte sker utan ett utbud.
Figur 1: Karta över det berörda området
Urval
Urvalet innefattar samtliga aktörer som är en del av samverkansprojektet. De medverkande aktörerna är KST, Polisen (kommunpolis för stadsdelsområde Norr i Malmö), Gatukontoret i Malmö, säkerhetssamordnare för närliggande
gymnasieskola, socialarbetare för unga samt samordnare för Malmö stad.
Inklusion- och exklusionskriterier
Ett inklusionskriterium var att aktörerna skulle innefattas i det aktuella
samverkansprojektet. Således är det endast de som deltagit, och varit officiella parter inom samverkan, som inkluderats. För att uppehålla en kriminologisk relevans har fokus främst riktats mot tre nyckelinformanter som innehar kunskap och tidigare erfarenhet kopplat till att arbeta brottsförebyggande- och
trygghetsskapande kring gatuprostitution och sexköp i det begränsade geografiska området. Resterande aktörer inom samverkansprojektet har därmed exkluderats från att genomgå en större, kvalitativ intervju men däremot delgett information genom att besvara kvalitativa enkäter. De förutbestämda exklusionskriterierna för urvalet berörde de individer som inte deltagit i detta specifika samverkansprojekt, vidare har endast de som fysiskt deltagit vid samverkansmötena inkluderats. De har personligen blivit representanter för deras verksamhet och deras kollegor har därför exkluderats.
Urvalet har också exkluderat andra samverkansprojekt kring prostitution som förs inom, och utanför Malmö. Eftersom arbetet kring gatuprostitution är omfattande och inkluderar flertalet aktörer har uppsatsens urval präglats av en mättnadspunkt där antalet aktörer begränsats. Begreppet ’mättnadspunkt’ innebär att författarna
till uppsatsen når en punkt där studien ansetts färdig och där informationen som samlats in kan besvara frågeställningarna (Malterud, 2009). Mättnadspunkten för den här uppsatsen har varit viktigt att reflektera över, då arbetet kring prostitution sträcker sig längre än vad denna uppsats redogör för. Därav har andra viktiga yrkesprofessioner (exempelvis som åklagare, domstol och verksamma inom den medicinska professionen) exkluderas i denna studie i enlighet med de
förutbestämda exklusionskriterierna.
I den här uppsatsen har fokus inte varit att införskaffa generaliserbara resultat utan snarare att förstå en mindre grupps arbetsformer för att möjliggöra identifikation av såväl framgångsfaktorer som kunskapsluckor där rekommendationer i
slutändan kan lämnas. Uppsatsens utvärdering är geografiskt fokuserad och avgränsad eftersom samverkansprojektet främst kretsar kring Stadsområde Norr i Malmö, med fokus på gatorna Industrigatan, Agneslundsvägen och parallellgator. Statistik från Brottsförebyggande rådet (2018b) visar att flest anmälningar av brott mot sexköpslagen sker i Stadsområde Norr. Den geografiska avgränsningen gör att prostitution som sker på andra arenor (exempelvis via hotell eller internet) eller i andra städer exkluderats.
Urval semistrukturerade intervjuer
KST, Samordnare för Malmö Stad och kommunpolis valdes, genom ett
målinriktat urval, ut ur urvalspopulationen som nyckelinformanter för uppsatsens datainsamling eftersom de ansågs besitta mest kunskap och erfarenhet kring det kriminologiska brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet. Urvalet består av relativt få respondenter, men detta förefaller sig rimligt inom denna kvalitativa ansats där kvalitet prioriteras före kvantitet och där fokus ligger på ett relativt begränsat område kretsat kring samverkansprojektet.
Tillvägagångssätt
Datatriangulering
Datainsamlingen utfördes genom datatriangulering, då flera olika
datainsamlingsmetoder användes (Carter, Bryant-Lukosius, DiCenso, Blythe, Neville, 2014). Datatriangulering användes främst för att i största grad fånga ämnets komplexitet. Användning av flera olika insamlingsmetoder kan göra att varierande perspektiv synliggörs, samt att resultaten från de olika insamlingarna kan jämföras med varandra (Carter m.fl., 2014). Valet av datatriangulering ökar dessutom uppsatsens pålitlighet och trovärdighet genom att bidra med djupare förståelse för ämnet samt breddning av materialet och möjligheten till analys (a.a.).
Deltagande observationer
En stor del av datainsamlingen bedrevs genom deltagande observationer under två samverkansmöten som ägde rum 12/12/2017 och 1/3/2018 där samtliga aktörer på förhand samtyckt till vår närvaro. Syftet med deltagande observationen var att skapa ett intryck över hur samverkansarbetet bedrivs samt hur mötena gick tillväga. Samtliga möten varade mellan 2-2,5 timmar. Vid båda tillfällena behöll uppsatsförfattarna ett öppet sinne och var medvetna om sin förförståelse (Bryman, 2011). Deltagande observationen var öppen vilket betyder att den var känd för samtliga deltagare (a.a.). Innan observationerna bestämde vi oss för att inte vara aktivt deltagande utan att endast observera aktörernas tillvägagångssätt. Däremot presenterade vi oss och förklarade syftet med vår närvaro, men under resterande
tid av mötet antecknade vi endast och var tysta. Under samtliga samverkansmöten förde båda uppsatsförfattarna fältanteckningar, som i största möjliga utsträckning skrevs ner noggrant utefter vad som sades på mötena, vidare antecknades även observationer av det som skedde under mötets gång för att ge en så heltäckande och verklighetstrogen bild som möjligt. Efter båda mötestillfällen kontrollerades anteckningarna mot varandra för att utesluta missförstånd och skevheter.
Noggranna och systematiska anteckningar är viktigt för att i största möjliga mån ge en tydlig bild av samverkansmötet. Detta möjliggjorde även för en djupare och tydlig analys vid senare tillfälle (Malterud, 2009).
Semistrukturerad intervju
Datainsamlingen bedrevs delvis genom semistrukturerade intervjuer med tre viktiga aktörer för samverkansprojektet: KST, samordnare för Malmö Stad och kommunpolis för Stadsområde Norr i Malmö. Att bedriva semistrukturerade intervjuer har öppnat upp för möjligheten att föra en öppen dialog men har ändå, utifrån systematiskt konstruerade frågor, berört det ämne uppsatsen ämnat att undersöka (Bryman, 2011). En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer har gett djupare förståelse för fenomenet samt öppnat upp för flera potentiella svar kring hur det platsfokuserade samverkansarbetet kring prostitution går tillväga (Bryman, 2011; Gadd, 2012). En fördel med semistrukturerade intervjuer har vidare varit att det öppnat upp för följdfrågor som gett ytterligare djup till materialet (a.a.). Frågorna formulerades innan intervjutillfället utifrån studiens syfte och frågeställningar med fokus på samverkansprojektet kring
gatuprostitutionen. Identiska semistrukturerade frågor användes vid alla
intervjutillfällen med intentionen att se huruvida svaren liknade eller skiljde sig åt beroende på aktör. Förhållningssättet möjliggjorde även att senare tematisk analys kunde genomföras.
Vid intervjutillfällena inleddes dessa genom att en kortare förklaring gavs av vad intervjun ämnade beröra, vidare redogjordes uppsatsens syfte för att göra
respondenten bekväm i intervjusituationen. Fråga 1–3 (se bifogad Bilaga 1) syftade till att skapa en bild av vilken delaktighet/roll den enskilde aktören eller organisationen spelar för samverkansprojektet samt huruvida de tidigare har erfarenhet av att arbeta samverkande kring prostitution. Fråga 4–10 (se bifogad Bilaga 2) syftade till att samla information om det aktuella samverkansprojektets mål, förutsättningar och tillvägagångssätt. Vid fråga 11 hade respondenten möjlighet dela med sig av något de inte tyckte intervjun hade berört men som ändå ansågs relevant för ämnet. Vidare spelades endast två av tre intervjuer in då huvudsyftet med den ena intervjun (samordnare Malmö stad) var att ge ökad insikt i hur hela samverkan bedrivs. Anledningen till att intervjun inte spelades in var för att syftet med materialet snarare var att skapa en ökad förståelse för samverkan som sådan. Däremot antecknade en av författarna noggrant vid tillfället för att kunna använda materialet till analysen.
Vid samtliga träffar och intervjuer har båda uppsatsförfattarna deltagit med syfte att öka metodens pålitlighet och trovärdighet. En person har tilldelats
huvuduppdraget att driva intervjun utefter de förutbestämda semistrukturerade frågorna samt haft den främsta kontakten med respondenten för att ytterligare öka dennes känsla av trygghet under intervjun. Den andra personen har under
intervjutillfället fört anteckningar. Tillvägagångssättet valdes för att minska risken att gå miste om någon information och för att kunna stärka upp det inspelade materialet med anteckningarna ifall något skulle gå fel under tillfället och för att
möjliggöra en ökad mängd insamlad data inför analysen där ett helhetsintryck skapas (Bryman, 2011; Malterud, 2009).
Transkribering av semistrukturerad intervju
Två semistrukturerade intervjutillfällen spelades in, dels för att möjliggöra transkribering men även för att underlätta senare analys. Inspelning samt
transkribering underlättade för en mer utförlig analys, samt gjorde att materialet kunde granskas flertalet gånger under uppsatsprocessen (Bryman, 2011; Malterud, 2009). För inspelningarna användes två privata mobiltelefoner som vid båda tillfällen var satta i flygläge av säkerhets- och konfidentialitetsskäl
(Vetenskapsrådet, 2002). Inspelningarna överfördes sedan till USB-sticka för att förvaras i säkerhet där enbart uppsatsförfattarna hade tillgång till materialet. Tillvägagångssättet går i linje med hur transkribering bör genomföras, därför har transkriberingen utförts noggrant för att på bästa sätt fånga en rättvis bild av respondentens synpunkter och åsikter (Malterud, 2009).
Transkriberingen utfördes av den person som observerat och antecknat under intervjutillfället då denne haft mer tid till att vara uppmärksam på hur
respondenten svarade och vad som skedde under intervjun. Detta möjliggjorde att den person som transkriberat varit som en observatör under intervjutillfället och således utfördes transkriberingen med intervjutillfället i åtanke och med hänsyn till hur det som sades blev sagt (Malterud, 2009). Genomgång av materialet genom transkriberingen gjorde även uppsatsförfattarna varse om materialets huvudteman vilka la grunden för senare analys (Bryman, 2011).
Kvalitativ enkät
En kvalitativ enkätundersökning bedrevs med samtliga aktörer som deltagit vid de initiala samverkansmötena (med undantag för de aktörerna besvarat den
semistrukturerade intervjun). Enkäterna konstruerades utifrån frågorna från de semistrukturerade intervjuerna och berörde således respondenternas upplevelser kring samverkan, huruvida målen för samverkansprocessen ansågs tydligt definierade samt hur deras organisation förväntas bidra till att de förväntade målen uppfylls. Samtliga frågor var öppna frågor för att på bästa sätt kunna fånga respondenternas känslor och tankar kring ämnet (Bryman, 2011). Fråga 1–3 (se bifogad Bilaga 1) handlade om varför aktören är en del av samverkansprojektet, hur länge aktören varit det, samt ifall aktören tidigare haft erfarenhet av liknande samverkan. Fråga 4–6 (se bifogad Bilaga 2) behandlade förväntningar med samverkan samt om samverkan anses ha rätt förutsättningar för att uppnå de mål som finns.
Enkäterna skickades via mail till resterande fyra samverkansparter efter att det andra samverkansmötet ägt rum. Vid enkätutskicken har respondenterna gjorts medvetna om författarnas förståelse och hänsyn inför att samverkansprojektet enbart är i uppstartfasen men att respondenterna ändå ska försöka svara utifrån den känsla för projektet som de har i nuläget. Sex enkäter skickades ut på grund av att vissa aktörer under samverkansmötena har fler närvarande från deras yrkesgrupp. Gällande svarsfrekvensen var det endast ett bortfall (fem av sex svarade) i form av en aktör som inte besvarade enkäten, dock svarade kollegor till denna.
Forskarens roll
För att uppsatsen kvalitativa metod ska vara vetenskapligt giltig och utföras systematiskt korrekt har det varit viktigt att vi under arbetets gång varit reflexiva och hela tiden medvetna om den roll vi har. För att skapa oss en bild av fenomenet satte vi oss ner tillsammans och skrev en så kallad självdeklaration där vi
redogjorde för huruvida våra kunskaper kring Polisens arbete och även
gatuprostitution generellt är formade, både utifrån våra personliga, förutfattade meningar men även med hänsyn till vår utbildning och kunskapen vi reviderat därifrån. Vi diskuterade även vad vi trodde att resultaten skulle landa i och hur vi på bästa sätt skulle kunna hålla oss så neutralt inställda som möjligt under
processutvärderingens gång. Vi har hela tiden varit medvetna om att samtliga steg i uppsatsprocessen påverkas av vår förförståelse, tolkningsram och förutfattade meningar, därför har det varit viktigt att hela tiden, och när det behövts, redogöra för den påverkan. För denna uppsats har fokus legat kring att redogöra för den kriminologiska förförståelse som uppsatsförfattarna innehar, speciellt för att minska risken att förbise de olika medverkande aktörernas roller. Med hänsyn till vår teoretiska referensram som kriminologistudenter är det viktigt att klargöra att vi besitter kriminologisk kunskap kring preventiva arbetsmetoder medan
aktörerna i samverkansprojektet innehar stor kunskap inom de professioner de tillhör.
Dataanalys
Det insamlade materialet har analyserats utifrån ett fenomenologiskt förhållningssätt där en tematisk analys bedrivits i fyra steg utifrån Giorgios fenomenologiska analysmetod (Giorgio, 2009):
1. Skapa sig ett helhetsintryck
2. Identifiera meningsbärande enheter
3. Abstrahera innehållet i de meningsbärande enheterna 4. Sammanfatta betydelsen av materialet
Inom fenomenologin finns två grundläggande kriterier för att ansatsen ska kunna utredas med hjälp av analysmetoden, det första innebär att det som analyseras är ett fenomen som väcker ett allmänt intresse (Giorgio, 2009). Gatuprostitutionen i sig är ett komplext fenomen där mer forskning ständigt efterfrågas (Laanemets, 2008; Matthews, 2005; SOU 2010:49). Att fenomenet utreds ligger därav i såväl allmänhetens som samhällets intresse eftersom förekomsten av gatuprostitutionen visat sig korrelera med känslor av otrygghet och oordning hos invånare, främst i de områden där gatuprostitution bedrivs (Matthews, 2005; Krüsi m.fl., 2016). Kunskapsintresset för fenomenet riktar in sig på hur samverkan bedrivs i nuläget på en plats där gatuprostitutionen förekommer, därmed uppfylls det andra kriteriet rörande väsentlighet (Giorgio, 2009). Vid kvalitativ forskning, likt denna, var det viktigt att analysen utfördes systematiskt och metodiskt för att stärka dess
vetenskaplighet, trovärdighet samt pålitlighet (Malterud, 2009; Szklarski, 2009; Giorgi, 2009). En tematisk analys tillät oss att kunna utgå från ett systematiskt förhållningssätt och passade därför för den här uppsatsen då samtlig data inhämtats genom kvalitativa metoder.
Helhetsintryck
Initialt skrevs allt insamlat material ut (semistrukturerade intervjuer, anteckningar från samverkansmöten samt kvalitativa enkätsvar). Vidare genomlästes materialet var för sig noggrant samt vid upprepade tillfällen vilket gjorde att vi ordentligt
bekantade oss med analysunderlaget. Analysprocessen började med tre genomläsningar av vardera del insamlad data, vilket går i linje med Giorgis (2009) första steg. Under denna fas parantessatte vi vår förförståelse för
fenomenet för ett så öppet och förutsättningslöst förhållningssätt som möjligt. I en fenomenologisk analys är det viktigt att vara återhållsam med sina förutfattade meningar och egna tolkningar av fenomenet, något vi i den här analysen förhållit oss till (Szklarski, 2009). Genomläsningarna gjordes dels för att skapa oss ett helhetsintryck av det insamlade materialet men även för att se vad som föreföll sig relevant och därmed användbart för vår uppsats. Två förutbestämda kriterier skapades för vad vi skulle anse användbart ur underlaget (1) att det berörde
gatuprostitution samt samverkan och (2) att materialet som analyseras ansågs begripligt för båda uppsatsskrivarna. Efter att både läst igenom materialet
noggrant började vi gemensamt att sammanfatta de intryck vi skapat oss. Utifrån helhetsintrycket framkallades sju olika huvudteman: (1) samverkan, (2)
brottsförebyggande, (3) trygghetsskapande, (4) situationell prevention, (5) social prevention, (6) mål samt (7) problembild. De sju olika teman som valdes ut var de teman som främst förekommit i samtligt material och därmed ansågs mest
relevant.
Identifiering av meningsbärande enheter
I det här steget påbörjade vi en mer noggrann läsning av allt det material som efter det första steget valts med. Den mer noggranna genomläsningen bedrevs med syfte att bryta ner och konkretisera vårt material genom att identifiera
meningsbärande enheter i textmaterialet som ansågs relevanta, återkommande och/eller skiftande för att på så sätt avgränsa materialet ytterligare. Text och meningar dekontexualiserades från helhetsmassan vilka vi ansåg passade in under de sju förutbestämda teman som valts ut. De förutbestämda teman som valts var relativt få till antalet eftersom det, i enlighet med Giorgis tematiska analysmetod, förefaller sig lämpligast när det insamlade materialet inte är allt för omfattande (Giorgio, 2009; Malterud, 2009).
Detta steg genomförde vi var för sig för att se hur samstämmiga vi var. Samtidigt som vi identifierade dessa systematiserades och kodades de, för att bättre passa in under de teman vi i ett tidigare skede valt ut. Vidare såg vi över ifall det i det skedet förelåg behov att lägga till andra teman som inte valts med från början men det förelåg inget behov. De meningsbärande enheter som tillslut valdes ut kodades om för att göra materialet systematiskt dekontextualiserat vilket innebär att delar av ursprungsmaterialet hämtas ur sitt ursprungliga sammanhang (Malterud, 2009). För att kunna bedriva arbetet systematiskt kodades de meningsbärande enheterna utifrån sidnummer och radnummer, dessutom för att öka uppsatsens trovärdighet (se bifogad Bilaga 3). Originalversionen behölls dock för att möjliggöra senare rekontextualisering.
Abstraherande av innehållet i de meningsbärande enheterna
I den här fasen gav vi koderna innebörd genom kondensering av innehållet. Vi upptäckte att vissa teman inte hade så många meningsbärande enheter, i de fallen diskuterade vi huruvida de skulle anses relevanta eller tas bort. De teman med färre meningsbärande enheter användes däremot ändå, då de ansågs tillräckligt relevanta för uppsatsens syfte. En av koderna hade för många meningsbärande enheter och delades därför upp i två subgrupper för att underlätta analysen och skapa fler infallsvinklar. Koderna kondenserades därefter med ett konstgjort citat som skapats som en sammanfattning av varje enskild kods meningsbärande
enheter. De konstgjorda citaten kan förklara det övriga materialets innebörd väl (se bifogad Bilaga 4).
Betydelsen av materialet
För varje kondensat skapades en sammanfattning i text som summerade innebörden. De analytiska sammanfattningarna blev stommen till studiens diskussion och resultat. I det slutgiltiga steget sammansattes delarna, i linje med Malterud (2009), genom en rekontextualisering med ursprungsmaterialet. Vid överskådning av det vi fått fram diskuterade och bedömde vi tillsammans att det kondenserade materialet och de resultat vi fått fram gav en fullgod beskrivning av materialets ursprungliga sammanhang och att inget i det dekontextualiserade materialet var motsägande mot det gamla materialet när vi rekontextualiserade delarna igen.
Etik
På grund av gatuprostitutionens känsliga natur krävdes etiska överväganden under hela uppsatsens gång och uppsatsförfattarna har varit medvetna om detta under hela arbetsprocessen. En etikprövning behövdes däremot inte göras då uppsatsens syfte och tillvägagångssätt inte är så pass etiskt känsligt att det bör prövas av Etikrådet (Malmö Universitet, 2018). Nedan följer de steg i vilka etiska överväganden krävts.
I all samhällsvetenskaplig forskning är det viktigt att förhålla sig till de etiska grundprinciper som finns att tillgå, främst för att kunna försäkra sig om att respondentens integritet värnas om och tas hänsyn till (Vetenskapsrådet, 2002). I linje med det har föreliggande uppsats tagit hänsyn till de etiska grundprinciperna genom att respondenterna delgivits såväl muntlig som skriftlig information vilken behandlar deras frivillighet att delta och därav deras rättighet att när som helst under uppsatsarbetet kunna avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). I informationen har även uppsatsens syfte tydliggjorts för att öka respondenternas kunskap om varför de ansetts relevanta att delta samt att data från dem anses värdefull för att besvara uppsatsens frågeställningar och således har uppsatsen tagit hänsyn till och förhållit sig till informationskravet (a.a.). Respondenterna har även blivit införstådda i att de uppgifter och den information de lämnar ut endast används för uppsatsens syfte och därför uppfylls nyttjandekravet (a.a.) (se bifogad Bilaga 5). Uppsatsen har även förhållit sig etiskt vid hanteringen av data. Som nämnt innan har de privata mobiltelefonerna satts i flygplansläge under inspelning av intervjutillfällena. Efteråt har det inspelade materialet förts över till en USB-sticka och förvarats säkert innan och under transkribering (Vetenskapsrådet, 2017). Efter transkribering av materialet har inspelningarna av det inspelade materialet raderats. Allt transkriberat material samt svar på enkäter och andra intervjuer har även de förvarats säkert på en plats dit endast uppsatsförfattarna haft tillgång till.
I uppsatsen har aktörerna stått i fokus, därav har det inte ansetts relevant att respondenternas namn eller personuppgifter förekommit vilket är något de blivit informerade om (Vetenskapsrådet, 2002). Respondenterna har vidare blivit införstådda i att allt det insamlade materialet kommer att förstöras efter det att uppsatsen tryckts och färdigställts och att det dessutom under uppsatsens gång, kommer behandlas med största konfidentialitet. Etiska överväganden har även gjorts gällande utvärderingens resultat då ämnet som berörs är av känslig natur. Eftersom uppsatsen hållit sig på en nivå bland yrkesverksamma inom arbetet mot
