__________________________________________________________________________________________
Föräldrar och skola – en utmanande relation
Problembeskrivningar utifrån ett föräldraperspektivElisabeth Kidbjörk
C-uppsats 2006
Handledare: Lars Erikson
Pedagogik med didaktisk inriktning C
____________________________________________________________
Sammanfattning
Mitt första syfte med denna uppsats är att undersöka hur några föräldrar beskriver problem som kan uppstå i mötet med skolan. Ett andra syfte är att nå en djupare förståelse av deras problembeskrivningar i ljuset av begreppen kulturellt kapital och habitus.
Som grund för uppsatsen har jag använt tidigare forskning och litteratur som skildrar relationen mellan föräldrar och skola. Jag har sedan utgått ifrån en kvalitativ ansats och genomfört en intervjustudie med sex föräldrar. Dessa har erfarenheter från totalt tretton skolor och studien omfattar hela grundskolan.
Föräldrarnas problembeskrivningar visar att det finns kommunikationsproblem i relationen till skolan och då främst när det gäller viktiga beslut i samband med barnens skolgång. Föräldrarna vill bli lyssnade till och tagna på allvar eftersom de känner sina barn och vet vad de kan prestera. Om inte detta sker upplever föräldrar ett utanförskap gentemot skolan. Andra aspekter som upplevs problematiska är när barnen inte får den pedagogiska utmaning de behöver och föräldrarna inte har tillträde till skolan. Föräldrarna vill ha en nära relation till skolan, där de är involverade i de beslut som berör deras barn.
Det som präglar dessa föräldrar är deras positiva attityd till skola och utbildning samt att de enligt min mening har ett starkt kulturellt kapital och habitus, vilket de i stor utsträckning använder sig av. Kännetecken för detta är att de är drivande i olika processer som berör deras barns skolgång. Några av föräldrarna påpekar även brister i skolan både när det gäller sociala sammanhang och undervisningens pedagogiska upplägg.
Ämnesord: föräldrar, skola, föräldramedverkan, delaktighet, problemhantering, relationer,
Innehållsförteckning
Kapitel 1. Introduktion... 1
1.1 Inledning... 1
1.2 Uppsatsens teoretiska förankring ... 4
1.2.1 Relationens betydelse för barnens kunskapsutveckling ... 4
1.2.2 Om samverkan mellan hem och skola ur ett föräldraperspektiv ... 7
1.2.3 Kulturellt kapital och habitus – redskap för en ökad förståelse ... 11
1.3 Sammanfattning ... 13
1.4 Syfte och frågeställningar... 14
1.5 Uppsatsens disposition ... 14
Kapitel 2. Undersökningens uppläggning och genomförande ... 15
2.1 Val av metod ... 15
2.2 Strategi för intervjuer ... 15
2.3 Val av intervjudeltagare och forskningsetiska aspekter ... 16
2.4 Konstruktion av intervjufrågor och genomförande av intervjuer... 19
2.5 Bearbetning och analys av intervjuerna ... 20
2.6 Validitet och reliabilitet i kvalitativa studier... 21
Kapitel 3. Föräldrars problembeskrivningar... 23
3.1 Föräldrarna i undersökningen... 23
3.2 Föräldrars problembeskrivningar i mötet med skolan... 24
3.2.1 Första mötets frustrationer ... 24
3.2.2 Tveksamheter i föräldramedverkan... 27
3.2.3 Pedagogiska dilemman... 29
3.2.4 Oro i den sociala sfären ... 32
3.3 Föräldrars problembeskrivningar i ljuset av kulturellt kapital och habitus... 36
3.3.1 Sociala aspekter - föräldrars medverkan och delaktighet... 36
3.3.2 Pedagogiska konsekvenser – en föräldraangelägenhet ... 38
3.4 Sammanfattning ... 40
Kapitel 4. Avslutande diskussion... 42
4.1 Reflektioner kring undersökningens uppläggning och genomförande ... 42
4.2 Problembeskrivningar ur ett föräldraperspektiv... 42
4.3 Kapital och habitus - redskap att förstå föräldrarnas problembeskrivningar ... 43
4.4 Lärdomar för skolan att bearbeta utifrån föräldrarnas problembeskrivningar .... 44
4.5 Vidare forskning... 45
Kapitel 1. Introduktion
1.1 Inledning
Grundskolan är en plats där framtiden stakas ut för våra barn och ungdomar och som blivande pedagog är jag medveten om att skolan inte bara handlar om barnen/eleverna utan det handlar också om ett möte med deras föräldrar1. Upprinnelsen av temat för denna uppsats var för snart två år sedan, under kursen Pedagogik med didaktisk inriktning B. Min förståelse för att föräldrar är en viktig del i barnens utvecklingsprocess växte och jag kunde finna stöd i detta hos forskare. Enligt Marianne Lundgren och Bengt Persson (2003) kan exempelvis problem i skolan förhindras, om relationen mellan föräldrar och skola byggs upp tidigt på ett positivt sätt. Fokus i den kursen var på barn i behov av särskilt stöd och även om det är viktigt så väcktes mitt intresse snarare för alla barn i skolan. Det som jag anser var mest talande, var att ju tidigare denna relation byggs upp desto mer förebyggs problem. Jag insåg att det är viktigt att känna till föräldrars upplevelser av skolan för att kunna möta dem och deras barn på bästa sätt och fick insikt i att enligt Lpo 94 ska skolan samarbeta med hemmen för att förbereda dem för att klara av det verkliga livet i samhället. Barnen ska socialiseras till goda demokratiska samhällsmedborgare och beroende på upplevelser i skolan kan deras självbild stärkas eller försvagas.
Av all den socialisation eller den inlärning som sker i samspel med lärare och elever är kanske det som eleven lär sig om sig själva som har störst betydelse för deras fortsatta utvecklig (Evenshaug & Hallen 1981/2001, s 257).
Författarna talar om att grunden för självkänslan är lagd i hemmen innan eleverna börjar skolan, men hur de blir bemötta i skolan kan påverka deras självbild. I denna process har lärarkollegiet och skolledarna stor betydelse för elevens välbefinnande, likväl som familjebakgrunden påverkar detta.
Inga Andersson belyser i sin studie Föräldrars möte med skolan (2003) att det är viktigt för en person att det sammanhang som denne befinner sig i blir meningsfullt och hon pekar på att skoltidens upplevelser kan få konsekvenser i vuxenlivet. Oddbjørn Evenshaug och Dag Hallen (1981/2001) menar också att en stor del av en persons vuxna liv kan bestämmas utifrån de möten som sker i skolan, där första tiden i skolan och mötet med lärarna kan vara avgörande för resten av elevens skolgång. Wilfried Lippitz och Bas Levering (2000) talar om den första tiden i skolan som en tid full av främlingskap, där barnen möter vuxna och andra
1
barn som de kanske aldrig mött tidigare. Detta kan vara oroande och besvärligt för barnen, då de inte är vana med skolans ordningar och strukturer. De menar också att:
The first school day is a stressful experience for children, but the teacher’s dealing with strangeness may not be as critical as is commonly supposed for the child’s first experience of school (Lippitz & Levering 2000, s 206).
Enligt citatet behöver barnens uppfattning om skolan inte bero på lärarens sätt att hantera den nya situationen. Samtidigt menar de att det finns en viss känslighet i det första mötet. Den nya miljön verkar främmande först och främst för barnen och deras föräldrar och kan likväl vara främmande även för läraren. I detta möte menar de att det är viktigt för barnen att de tas på allvar och att läraren inte gömmer sig bakom sin professionella roll. Med det menar de att läraren behöver visa vem denne är, som person och att hon kan vara sårbar. Det är en balansgång mellan att vara professionell lärare och att visa på sina mänskliga sidor, men om läraren kan hantera detta, kan det ge barnen den trygghet de behöver den första tiden. På detta sätt kan förtroende byggas upp mellan alla parter (Lippitz & Levering 2000).
Jag vill visa ett exempel på betydelsen av det första mötet med skolan genom att presentera ett utdrag ur en provintervju som jag genomförde i kursen Pedagogik med didaktisk inriktning C2. Dels beskrivs en situation där föräldrar och skola inte lyckats med att nå varandra, dels skildras ett positivt möte mellan dessa båda parter. Detta exempel visar på att relationen mellan föräldrar och skola ibland kan bli svår och att båda parterna behöver lyssna på varandra.
Jag intervjuade en förälder med hög utbildningsbakgrund och en positiv attityd till skolan, men hon beskrev både positiva och negativa erfarenheter. Det var särskilt en negativ erfarenhet som fick mig att förstå att även de familjer som hon representerar3 kan ha det problematiskt med relationen till skolan. Hennes äldsta barn har gått ut skolan medan de två yngsta barnen går i grundskolans senare år och de har alla erfarenheter från olika skolor. Hon berättar med inlevelse hur barnen har påverkats av skolan både positivt och negativt. Hon höjer rösten i en upprörd ton vid några tillfällen och det säger mig att hon inte varit överens alla gånger i mötet med skolpersonal, vilket också kommer fram i det hon skildrar. På samma talande sätt visar hon sin entusiasm när hon beskriver de goda möten som varit.
2 Hädanefter använder jag förkortningen PDI C. Provintervjun gjordes under en metodologisk kurs inom ramen
för PDI C.
3 I detta fall menar jag att hon representerar föräldrar med hög utbildningsbakgrund och på så sätt kan ha det
När det äldsta barnet började skolan blev det genast problem utifrån att läraren de hade, bemötte elever på ett ovärdigt sätt då hon skällde, ignorerade och var allmänt otrevlig mot eleverna. Utifrån detta började föräldern strida för att barnet skulle få det bra i skolan. Hon stod oftast ensam mot skolans byråkrati och det blev ingen större förändring förrän hon hotade med en anmälan till dåvarande skolöverstyrelse. Att barnet tappade lusten för skolan och som föräldern sa ”det här förstörde hans liv, det har format hela hans liv och han vill aldrig läsa igen”, tog inte skolan på allvar. På den tiden skulle barnen gå i den närmsta skolan, men föräldern lyckades efter många påtryckningar få en annan skola för sitt barn, men barnets attityd till skolan förblev negativ.
När vi börjar samtala om den nuvarande skolsituationen för de två andra barnen blir tonen ljusare och entusiasmen flödar. Hon beskriver den ena skolan som öppen och välkomnande, ”det är en väldigt tillåtande miljö”, säger hon med öppna armar. Att föräldern sa det med innerlighet ett flertal gånger är som jag ser det ett uttryck att detta är en skola som verkligen bryr sig om att alla, både elever och föräldrar, ska känna sig välkomna. Föräldern upplever relationen till den skolan mycket positivt. Trots negativa erfarenheter ser hon ljust på skolans framtid och hon avslutar med att hon anser att det är bra att kunna välja skola men att hon är övertygad om att skolan håller på att förändras till det bättre och hon slår ut med öppna händer mot mig. En gest som talar om öppenhet och trygghet.
Av detta kan förstås att föräldrar kan uppleva det frustrerande att inte bli lyssnade till i skolans värld, men när skolan öppnar upp för föräldrarna bidrar det till en positivare attityd till skolan. Utifrån denna intervju fördjupades mitt intresse för problemhantering i skolan och jag blev angelägen om att undersöka hur föräldrar beskriver problem som uppkommer i samband med skolan. För att få relevant vetenskaplig litteratur till denna studie, sökte jag via universitetsbibliotekets databaser. Sökorden var parent development, parent interaction, pedagogical relationship, parent involvement, föräldrar, relation mellan föräldrar och skola, problemhantering i skolan samt föräldraperspektiv på hem och skola. Utifrån detta har jag använt några artiklar, böcker och avhandlingar, där tyngdpunkten vilar på Inga Anderssons (2003, 2004), Annette Lareaus (2000) och Leif Riboms (1993) studier.
Skolan har ansvar att söka lösningar till problem som uppstår, men det bör ske i samarbete med hemmen. Då är det enligt Andersson (2004) viktigt att lyssna till vad föräldrarna har att säga. Enligt Lpo 94 ska samverkan med hemmen ske för att de tillsammans ska kunna ge
eleverna goda utvecklingsmöjligheter. I samverkan med hemmen kanske det är oundvikligt att misstag sker, men hur dessa misstag hanteras kan vara avgörande för barnens framtid. Så länge det inte uppstår problem på något sätt verkar det fungera bra för barnen. Hur vanligt det är att problem uppstår i relationen mellan föräldrar och skola och hur det påverkar barnen kan vara svårt att avgöra. Att problemhantering är komplext i sig, kan förstås utifrån att de inblandade parterna ser på barnen på olika sätt. Jag kommer nu att redogöra för den teoretiska förankring som leder fram till problemformuleringen för denna uppsats.
1.2 Uppsatsens teoretiska förankring
Den teoretiska förankringen för denna uppsats har jag hämtat ur tidigare forskning med avseende på relationen mellan föräldrar och skola. Jag kommer här att redogöra för relationens betydelse för barnens kunskapsutveckling, för att sedan gå närmare in på studier av Andersson (2003, 2004), Lareau (2000) och Ribom (1993). Jag kommer att redogöra för deras undersökningar och vad de kommit fram till samt beskriva deras teoretiska utgångspunkter i Pierre Bourdieus begrepp kulturellt kapital och habitus. Dessa är även utgångspunkten för den undersökning jag baserar denna uppsats på.
1.2.1 Relationens betydelse för barnens kunskapsutveckling
En svårighet i relationen mellan föräldrar och skola kan ses utifrån Willard Wallers metafor ”naturliga fiender”, vilket Sara Lawrence-Lightfoot (2003) beskriver som att föräldrar och lärare har olika relation och intresse för barnen. Hon menar att alla föräldrar vill sitt eget barns bästa och har oftast sitt eget barn i fokus, medan läraren har hela gruppen av barn i fokus. Detta kan leda till konflikter om inte båda parterna försöker förstå varandra. Både lärare och föräldrar har förväntningar på varandra, men om dessa inte stämmer överens kan det leda till svårigheter. Läraren har dessutom relationer med många föräldrar och har på så sätt många olika förväntningar på sig från föräldrarna. En annan aspekt i denna metafor är att lärare och föräldrar till viss del är beroende av varandra. Detta förutsätter att båda parterna har förståelse för den andres situation för att det ska bli en sund relation (Lawrence-Lightfoot 2003).
Bemötandet mellan alla personer och grupper på skolan och mellan hem och skolan är också avgörande för skolans miljö enligt Evenshaug och Hallen (1981/2001). De menar att en positiv atmosfär i bemötandet av varandra gör att miljön på skolan blir god och det underlättar utvecklingen hos alla elever. Här spelar samarbetet med hemmen en stor roll, vilket understöds av Lpo 94:
I samarbete med hemmen skall skolan främja elevens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Skolan skall präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan skall därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen (Lpo 94, s 5).
Läroplanen pekar på betydelsen av att skolan tar sitt ansvar i detta samarbete, vilket förklaras med att föräldrarna är en viktig resurs till skolan, eftersom de har huvudansvaret för sina barns fostran, liv och verksamhet. Med deras unika kunskap om sina barn kan de vara med och utveckla den lärande miljön, och fungera som en positiv påverkande kraft för skolan (SOU 2000:1). ”Parents increase understanding of the child’s learning, improve the child’s own self-efficacy, and develop a more favorable opinion of the school” som Dana L Mitra (2006, s 455) uttrycker det. Med detta menar hon att föräldrarna kan påverka barnens attityd och även framgång i skolan på ett positivt sätt genom att öka sin egen förståelse för barnens lärandeprocess. Detta talar även Lareau (2000) om då hon pekar på att föräldrar är betydelsefulla för barnens kunskapsutveckling. Hon menar också att det är viktigt att pedagogen har förståelse för hur föräldrar upplever att relationen till skolan är för att på bästa sätt kunna möta dessa och för att kunna bygga en bra relation med dem.
Relationen mellan föräldrar och skola kan ses utifrån ett partnerskap ”interconnectedness”, där båda parterna är involverade i barnens lärande. Skolan har utbildningsansvaret även om gränserna blir allt mer otydliga. Vidare kan relationen ses utifrån en åtskillnad/isärhållande ”separation” mellan föräldrar och skola, där föräldrarna inte alls är involverade i skolan, enligt Lareau (2000). Dessa synsätt på relationen beskriver även Lars Erikson i sin avhandling Föräldrar och skola (2004). Han menar att när det gäller ett isärhållande mellan föräldrar och skola, beaktas olikheterna mellan dessa parter. Det handlar om att skolan ses som en kunskapsförmedlande instans och en frizon för barnen, vilka ska få utvecklas utan påverkan av föräldrarna. Grunden för ett partnerskap däremot är att skola och föräldrar har ett gemensamt ansvar för barnen, vilket framhåller likheter mellan parterna. Denna syn på relationen mellan föräldrar och skola förutsätter ett nära samarbete. Med ”interconnectedness” menar Lareau (2000) att det är föräldrarna som är de mest drivande för att ett samarbete ska uppstå. De vill ha en starkare sammanlänkning med skolan. Detta hör oftast ihop med det kulturella kapital föräldrarna lever med, vilket jag beskriver närmare i kapitel 1.2.2.
Lpo 94 visar tydliga önskemål om samarbete och samverkan mellan hem och skola. Vidare beskriver läroplanen att relationen mellan skola och föräldrar är viktig för att eleverna ska
utvecklas på ett positivt sätt, både för deras egen skull men också för vårt samhälles skull. Alltså talar den klart och tydligt om att samarbete med hemmen är en grundförutsättning för att eleverna ska utvecklas och bli trygga och ansvarfulla samhällsmedborgare.
Debra Miretzky (2004) belyser vikten av att läraren skapar goda relationer till barnens föräldrar. Då föräldrar känner att de är uppskattade och betydelsefulla sker ett bättre samarbete mellan hem och skola, hävdar hon. Barn som kommer från hem med goda relationer till skolan anstränger sig ofta mer i skolarbetet och är därmed mer framgångsrika. Men det kan vara svårt för föräldrar att förstå skolans kultur och då är det oftast barnen som får fungera brobyggare mellan föräldrarna och skolan, vilket Mitra (2006) belyser i sin studie. Hon menar att om relationen inte utvecklas mer än så kan det leda till att föräldrar inte får en bättre syn på skolan, vilket i sin tur kan påverka barnen negativt. Samtidigt kan brobygget innebära att föräldrarna öppnar sig för läraren och på så sätt kan de få en positiv attityd till skolan, vilket ofta leder till att barnen påverkas positivt. Miretzky (2004) belyser det personliga mötet mellan föräldrar och skola som viktigt för föräldrarna. Andersson (2004) hävdar också att om skolan har bra kontakt med barnen är det lättare att få en god relation till föräldrarna. Men det kan vara så att om läraren känner oro för en viss elev, kan det vara svårt att veta var gränsen går för lärarens respektive förälderns ansvar, vilket kan leda till konflikter.
En aspekt som är viktig att belysa när det gäller kontakten med föräldrarna är att det är vanligt att fokusera på elever i behov av särskilt stöd och det är lätt att glömma bort att ”all children have special needs” som Lawrence-Lightfoot (2003, s 233) skriver. Med det menar hon att det är lätt att försumma genomsnittseleverna4 och de som ligger ovanför genomsnittet, vilket kan leda till att dessa lätt hamnar i en situation där de lär sig att utnyttja undanflykter. För de elever som har lätt för sig och kan prestera mer, kan detta innebära att de underpresterar och tröttnar på skolarbetet då detta saknar utmaningar. Hon menar vidare att vid kontakt med föräldrar till dessa elever, blir inte kommunikationen så produktiv. Detta kan leda till att eleverna inte får den utmaning som de behöver och på så sätt kan deras lärandeprocess och personliga utveckling stanna upp. I detta avseende efterlyser Lawrence-Lightfoot (2003) effektivare och meningsfullare möten mellan föräldrar och skola, för att ett framgångsrikare5
4
Med genomsnittselev menas de elever som minst borde nå målen för godkänt.
5 Med framgångsrikare skolarbete menar hon inte i första hand betygsmässigt/omdömen, utan hon menar att
skolarbete ska kunna nås. Detta förutsätter att båda parterna vill mötas, men Miretzky (2004) menar att det är föräldrarna som i första hand vill ha en fördjupad relation till lärarna och inte tvärtom. I dessa möten mellan föräldrar och skola, kan det uppstå problem om inte bägge parterna förstår varandra. Jag kommer nu att belysa tre studier, hur dessa beskriver relationen mellan föräldrar och skola, främst ur ett föräldraperspektiv, för att på så sätt visa vad några forskare kommit fram till. Utifrån detta fokuseras även problemformuleringen för denna uppsats.
1.2.2 Om samverkan mellan hem och skola ur ett föräldraperspektiv
Det finns studier som handlar om relationen mellan föräldrar och skola och jag kommer att ge en sammanfattning av några, för att visa på vad relationen betyder för föräldrar med olika sociala bakgrunder. Jag börjar med Lareaus (2000) studie för att sedan gå vidare med studier gjorda av Ribom (1993) och Andersson (2003, 2004).
Lareau (2000) gör sin studie utifrån två olika skolor i två skilda städer i USA. Föräldrarna på den ena skolan har arbetarklassbakgrund, medan den andra skolan är representativ för föräldrar med högre medelklassbakgrund. Hon utgår ifrån första årets elever i en klass på vardera skolan och hennes undersökning baseras på en etnografisk ansats i klassrumsmiljö samt intervjuer av föräldrar och lärare i dessa klasser. Hennes studie går ut på att undersöka hur den sociala klass som olika familjer tillhör påverkar barnens skolprocess, vilket visar sig ha stor betydelse.
Lareau (2000) för ett resonemang angående föräldrarnas socioekonomiska ställning som hon menar har stor betydelse för föräldrars engagemang och även inflytande i skolan. Hon menar att ju högre social klass föräldrarna tillhör desto mer insatt är de i hur samhället fungerar och vad som krävs i form av utbildning för att ”bli något”. Alltså finns det enligt henne en större kunskap och förståelse i de högre klasserna när det gäller utbildning. Dessutom påverkar den sociala klassen i stort föräldraengagemanget, vilket innebär att ju högre social klass föräldrarna tillhör desto mer engagerade är de i skolan. Social klass påverkar också det kulturella kapitalet6 i det avseendet att ju högre klass föräldrar tillhör desto större blir det inneboende kulturella kapitalet. Lareau (2000) påpekar dock att den klass människor tillhör, inte i sig avgör hur mycket av det kulturella kapitalet personen i sig använder sig av, utan det
6
beror mer på dennes förmåga att använda det, eftersom människor inte är en homogen grupp utan alla är olika.
Vidare menar Lareau (2000) att föräldraengagemanget i de högre samhällsklasserna handlar om att vara involverade i undervisningen, eftersom de ofta hjälper till i klassrummet. Interaktion mellan föräldrar och skola i denna klass är stor och föräldrarna ställer också krav både på lärarnas undervisning och på dennes utbildningsnivå. Även om interaktionen är större i denna klass menar författaren att relationen mellan dessa föräldrar och skolan styrs av ett ”interconnectedness”, med vilket menas att föräldrarna vill ha mer inflytande över skolan och är mer drivande än vad skolan tillåter.
Däremot engagerar sig föräldrar med låg utbildning genom att hjälpa till med läxor när barnen kommer hem från skolan. De är inte så ofta i skolan utan lägger hela utbildningsansvaret på skolan. Denna relation styrs mer utifrån en ”separation” där föräldrar och skola har helt skilda roller för barnen. Enligt Lareau (2000) finns det också skillnader i hur läraren bemöter och arbetar med relationen till både elever och föräldrar i de olika klasserna. Det krävs mer av läraren att exempelvis få till föräldramöten av olika slag i området med invånare ur arbetarklassen än i det där de tillhör den högre medelklassen. Även undervisningsmässigt är det stora skillnader. Det är i stort sett inga arbetarklassföräldrar som kommer till skolan för att hjälpa till på olika sätt, medan det i den övre medelklassen finns många föräldrar som rör sig i skolan på dagtid både i klassrummen och på skolgården. Här kan också skönjas vilka resurser som finns i hemmen. Hårt arbetande föräldrar kanske inte orkar engagera sig så mycket i skolan och de kanske inte vet på vilket sätt de kan hjälpa barnen eller vad de kan göra för dem, mer än att se till att läxorna blir gjorda.
Lareau (2000) pekar på att hemmet har resurser som kan vara avgörande för elevernas utveckling. Det är tydligt att elever vars föräldrar har högre utbildning har större förutsättningar att bli tillgodosedda när det gäller deras utbildning. Om hemmet på ett positivt sätt främjar sina barns skolgång, genom att ha ett gott samarbete med skolan och att stötta hemma, ger det fördelar för barnen. En nackdel som hon visar på ligger i överlägsenheten från de högutbildade. Föräldrar beter sig i viss mån överlägset gentemot lärarna och dessutom kan de sätta alldeles för stor press på sina barn. Detta kan leda till att barnen mår dåligt på olika sätt.
Ribom (1993) genomför sin studie på tre olika orter i Sverige och i en skola på varje ort. På en av skolorna har flertalet av föräldrarna högre utbildningsbakgrund och teoretiska yrken. På den andra skolan har flertalet av föräldrarna lägre utbildningsbakgrund och manuella yrken. Den tredje skolan har jämn fördelning mellan föräldrarnas utbildningsbakgrund och fler föräldrar med utländsk bakgrund än de två andra orterna. På de två förstnämnda skolorna genomförs både en enkätundersökning och en intervjuundersökning med de föräldragrupper som är mest representativa för skolorna. På den tredje skolan genomförs endast en enkätundersökning. Han genomför undersökningarna i andra, femte och åttonde årskurserna på varje skola och sammanlagt är det 521 föräldrar som deltar.
Riboms (1993) studie syftar till att undersöka hur föräldrar uppfattar, och vilken innebörd de ger åt, ett fördjupat samarbete med skolan, utifrån läroplanens mål och riktlinjer. Han kommer fram till att det är stor skillnad mellan de olika grupperna beroende på föräldrars utbildningsbakgrund och om de har teoretiska eller praktiska yrken. Föräldrarnas inställning till samarbete med skolan kan sammanfattas med detta citat:
Det som kan konstateras i enkätsvaren är alltså, att föräldrar med bl.a. lång utbildning och teoretiska yrken är klart mer positiva än föräldrar med kort utbildning och manuella yrken att deltaga i samtliga samarbetsalternativ som tagits upp i enkäten (Ribom 1993, s 69).
Intervjustudien baserar Ribom (1993) på enkätsvaren för att få en djupare insikt i föräldrarnas resonemang om ett fördjupat samarbete med skolan. I intervjusvaren framkommer olikheter i föräldrarnas sätt att förstå innebörden av samarbete. Det som kännetecknar de högutbildade föräldrarna är att de uppfattar de teoretiska ämnena är viktigare än de praktiska ämnena, vilket också påverkar deras engagemang i barnens skolgång. De upplever att det är lätt att relatera till skolan. De har också synpunkter på undervisningens uppläggning. Dels på vilket sätt som lärare lägger upp sin undervisning på, dels vad som ska undervisas om. De talar mest om en undervisning som förbereder eleverna till fortsatta teoretiska studier. Vidare menar Ribom (1993) att dessa föräldrar i intervjuerna inte berör någon form av problem som handlar om ordning och uppförande, utan det handlar mer om vilka krav som krävs för att eleverna ska klara fortsatta studier, vilket borde ligga till grund för skolans fostransansvar. När det gäller olika möten i skolan, exempelvis föräldramöten, har dessa föräldrar förmåga att vara involverade i det som tas upp. Dessa möten blir inte bara informativa möten, utan kan också mynna ut i stora inslag av diskuterande.
När det gäller de lågutbildade föräldrarna menar Ribom (1993) att det är viktigare för dem att eleverna ska kunna få ett praktiskt arbete efter skolan. Detta innebär att de praktiska ämnena anses viktigare än de teoretiska. Dessa föräldrar ser gärna att skolan skulle ha någon form av lärlingsutbildning för eleverna. Även föräldrarnas engagemang skulle enligt dem underlättas om skolan var mer praktiskt utformad. Dessa känner sig till viss del obekväma i olika möten med skolan, vilket ofta ger föräldramöten och andra möten i skolan ett informativt inslag. När det gäller ordning och uppförande tar dessa föräldrar upp att kristendomsämnet skulle få större plats, och ligga till grund för både skolans och hemmens fostran. Skillnader i föräldrarnas resonemang kan enligt författaren komma utav att de högutbildade föräldrarna ser de praktiska ämnena som praktisk-estetiska ämnen7, medan de lågutbildade föräldrarna ser dem som en yrkesinriktad praktik (Ribom1993).
Anderssons studie Föräldrars möte med skolan (2003) baseras på intervjuer med 40 föräldrar till barn i årskurs fem, vilka går på fyra olika skolor i en svensk storstad. Skolorna ligger i olika socioekonomiska områden. Hennes studie går ut på att undersöka hur föräldrar beskriver mötet och samarbetet med skolan i samband med att om barnen har någon form av skolsvårigheter. Hon kommer fram till att föräldrar med hög socioekonomisk ställning oftast har positiva erfarenheter av skolan, medan föräldrar med lägre socioekonomisk ställning har mer negativa erfarenheter. Det är fler barn i de lägre socioekonomiska områdena som har skolrelaterade problem än i de starkare socioekonomiska områdena. Författaren visar också i sin studie på barn som upplevt skolproblem som handlar om inlärningssvårigheter, sociala svårigheter, mobbing och negativt klassrumsklimat. Vilka problem som än kategoriserats finns det i alla dessa grupper barn som upplever både positiva som negativa möten med skolan. Enligt Andersson (2003) beskriver föräldrarna till barn med negativa erfarenheter att dessa ofta är otryggare än barn med positiva erfarenheter.
De barn som har goda förutsättningar i sig själva och i sin hemmiljö, är de som också får uppleva positiva möten med skolan. De barn som av föräldrarna beskrivs ha upplevt negativa möten med skolan är barn med stor sårbarhet, kognitivt, socialt eller emotionellt (Andersson 2003, s 74).
Hon menar att om barnen är trygga i sig själva kan de ändå mitt i problemen uppleva ett positivt möte i skolan. Ofta är det de otrygga barnens föräldrar som upplever att de får kämpa för sina barn i mötet med skolan. De upplever oftast att de inte blir lyssnade till och att ingen förstår dem i deras situation. Andersson menar i sin bok Lyssna på föräldrarna (2004) att alla föräldrar inte är drivande och dessutom känner sig inte alla föräldrar sig hemma i skolans
7
miljö. Även om detta gäller de lågutbildade i högre utsträckning, så finns det även högutbildade föräldrar som upplever detta, enligt henne, även om denna grupp inte är så representativ i hennes studie (Andersson 3003, 2004).
Summering av dessa tre studier
Gemensamt för Andersson (2003, 2004), Lareau (2004) och Ribom (1993) är att de visar i sina studier att det är stor skillnad mellan föräldrar med låg- respektive hög utbildningsbakgrund och svag respektive stark socioekonomiska ställning, när det gäller attityd och engagemang gentemot skolan. Högutbildade föräldrar är mer engagerade i skolan än de lågutbildade, vilket ofta grundar sig på deras attityder till skolan samt den förståelse de har för samhällets uppbyggnad. Utifrån detta kan olika mönster ses. Föräldrar med hög utbildning känner till vad som krävs i samhället och på så sätt vet de vad dem kan kräva av skolan, vilket ofta inte är fallet för de lågutbildade föräldrarna. Författarna använder sig utav Bourdieus begrepp kulturellt kapital och habitus, vilka jag också kommer att använda mig av i denna uppsats. Dessa begrepp och dess användbarhet i undersökningssammanhang redogör jag för i nästkommande avsnitt.
1.2.3 Kulturellt kapital och habitus – redskap för en ökad förståelse
Relationen mellan föräldrar och skola kan vara avgörande för elevens välbefinnande men konflikter kan uppstå i denna relation, då berörda parter inte har samma syn på skolan. Hur dessa konflikter hanteras kan i sin tur vara avgörande för elevens framtid. Det kan då vara angeläget att det sker en kontinuerlig utveckling i relationen mellan föräldrar och skola, för att en grund ska läggas så att alla elever har chans att lyckas i skolan (Andersson 2003, Evenshaug & Hallen 1981/2001). I detta behöver skolpersonal förstå hur föräldrar upplever olika möten med skolan och då är Bourdieus begrepp ett gott instrument för att nå den förståelsen.
Bourdieus begrepp ska förhoppningsvis ge oss en möjlighet att bättre beskriva vad som händer vid mötet mellan skolan och föräldrar med vitt skilda bakgrunder (Ribom 1993, s 117).
De av Bourdieus begrepp jag här kommer att använda kulturellt kapital och habitus. En insikt i dessa begrepp och hur individer blir påverkade av de skillnader de kan visa på, kan ge en förståelse för individens resonemang och handlande i olika situationer. I detta avsnitt kommer jag att redogöra för dessa teoretiska begrepp och samtidigt visa på hur föräldrars resonemang kan förstås utifrån dem.
Kulturellt kapital – personens resurser
Lareau (2000) belyser begreppet kulturellt kapital, som hon hämtat från Bourdieus resonemang. Begreppet innebär att människor i varje kultur skapar sina egna resurser som de sedan kan dra fördel av. Det är också så att varje kultur skapar resurser som dess invånare blir präglade av. I detta hänseende kan det vara svårt för en del människor att dra fördel av sitt kulturella kapital, om de inte förstår hur de ska använda sig av det. Hon menar att varje människa har ett kulturellt kapital och att alla människor har olika mycket av det. Hon menar vidare att alla människor har olika stark förmåga att använda sig av detta, vilket leder till att det kan finnas stora skillnader även inom en specifik kultur och inte bara mellan olika kulturer. Enligt henne finns det en tendens att föräldrar och skola blir starkare förbundna med varandra, ju starkare föräldrars kulturella kapital är och desto bättre de förmår att använda sig av det.
Ribom (1993) ser det kulturella kapitalet som en underavdelning till symboliskt kapital8, vilket kan liknas med vad som i västvärlden betraktas som ”finkultur”, där språket har en avgörande roll för människor när det gäller att kunna använda det kulturella kapitalet. Han berör även utbildnings- och organisationskapital9 som påverkar föräldrarnas agerande i relation till skolan. Lareau (2000) visar att föräldrarna med högre kulturellt kapital oftare ställer större anspråk på skolan än de med lägre kulturellt kapital. Detta kan leda till att det sker en interaktion mellan föräldrar och lärare, när de samarbetar för elevens välbefinnande. Däremot kan detta istället leda till konflikter om de har svårt att förstå varandras perspektiv. Miretzky (2004) belyser också detta och att i en sådan relation, behöver berörda parter hitta gemensamma samtalsämnen och i dessa samtal kapa alla former av misstroende. Andersson (2004) påpekar att lärare och föräldrar bör ha samma värde för barnet, även om de har olika roller och funktioner för denne. Oavsett vilket kulturellt kapital föräldrarna bär på, kan en ökad förståelse och interaktion med lärarna nås, enligt Lareau (2000).
Habitus – personens identitetsbyggare
Habitus är ytterligare ett av Bourdieus begrepp och nära kopplat till kulturellt kapital, men dess betydelse ligger på ett djupare mänskligt plan. Habitus kan uttryckas som kapital i
8
Symboliskt kapital talar om prestige, exv. att vissa titlar eller utbildningar som människor besitter tillmäts större värde än andra. På så sätt kan de människor som innehar stort symboliskt kapital och kan använda det skapa sig mer makt i samhället.
9 Dessa kapitalbegrepp kan användas för att se på människors beteenden i olika situationer, exempelvis hur olika
förkroppsligad form enligt Lareau (2000) och Ribom (1993) och det syftar till att individer ”är något”. Med det menas att individer i olika situationer kan uppleva att de ”känner sig hemma” eller att det blir obekvämt för dem. Detta begrepp belyser strukturer och ordningar som bygger upp individers identitet. Till skillnad mot kulturellt kapital som beskriver hur individen använder sig av inneboende eller socialiserade mönster, kan sägas att habitus formar och ger individen dess personliga identitet som sätter sina spår djupt in i individens sinnesvärld. Habitus formas av erfarenheter i livet, särskilt ifrån uppväxtmiljön, vilket sätter spår genom hela livet. Detta leder till att individen ”är något” även om denne inte befinner sig i ett sammanhang där den kan leva ut det den är (Lareau 2000, Ribom 1993).
Föräldrars upplevelser av skolan kan belysas utifrån olika perspektiv för att en bredare förståelse för deras resonemang ska nås. Perspektiven i detta sammanhang handlar om hur det kulturella kapital och habitus som föräldrar bär med sig påverkar deras utsagor och beteenden i olika situationer.
1.3 Sammanfattning
Lpo 94 talar tydligt om ett samarbete med hemmen och Evenshaug och Hallen (1981/2001), Lareau (2000), Mitra (2006) och SOU 2000:19 betonar att föräldrarna är en positiv drivkraft för sina barn. Trots detta visar olika studier stora skillnader på skolans sätt att möta föräldrarna och att deras resurser inte alltid tas tillvara. Lareaus (2000) studie visar på de sociala skillnadernas påverkan på föräldrars engagemang i skolan. Riboms (1993) studie går ut på att undersöka vilken uppfattning och vilken innebörd föräldrar ger ett fördjupat samarbete med skolan, utifrån läroplanens mål och riktlinjer. Anderssons (2003, 2004) studie belyser skolrelaterade problem som mest handlar om föräldrar och elever som kommer från socioekonomiskt svaga områden. Det som jag anser inte berörs så mycket i dessa tre studier är hur föräldrars engagemang påverkas utifrån elevernas skolsituation. En annan aspekt som jag iakttagit är att de högutbildade föräldrarnas upplevelser av skolrelaterade problem inte kommer fram i så stor utsträckning. Detta väckte mitt intresse för att jämföra högutbildade och lågutbildade föräldrars syn på skolan samt deras erfarenheter av skolrelaterade problem. Vid närmare eftertanke och under studiens gång10 har uppmärksamheten riktats till att omfatta föräldrar med hög utbildningsbakgrund11. Utifrån detta ser jag det angeläget att undersöka och lyfta fram hur föräldrar upplever olika problem som är kopplade till skolan. Att se på detta
10 Detta beskriver jag i kapitel 2.2
11 Då menar jag eftergymnasial utbildning (endast en förälder i denna studie har låg utbildningsbakgrund), men
utifrån föräldrars perspektiv anser jag är viktigt för att pedagoger behöver få kunskap hur föräldrar upplever bemötandet i skolan. Även om jag valt föräldraperspektivet som fokus i denna uppsats, handlar det om att lägga en grund för eleverna att lyckas i skolan. Detta påpekar också Mitra (2006) som viktigt i allt arbete som berör utvecklandet av samarbete med hemmen. Hon menar att fokus alltid ska vara på eleverna även om dessa inte berörs konkret i det sammanhang som behandlas.
1.4 Syfte och frågeställningar
Första syftet med denna uppsats är att undersöka hur några föräldrar beskriver problem som kan uppstå i mötet med skolan. Ett andra syfte är att nå en djupare förståelse av deras problembeskrivningar i ljuset av begreppen kulturellt kapital och habitus. Utifrån dessa syften ställer jag följande frågeställningar:
1. Hur beskriver föräldrar problematiska situationer i samband med deras barns skolgång?
2. Hur kan föräldrars problembeskrivningar förstås utifrån begreppen kulturellt kapital och habitus?
1.5 Uppsatsens disposition
I kapitel ett har jag redogjort för den teoretiska förankringen och vad som ligger till grund för denna uppsats. Där beskrivs relationen mellan föräldrar och skola utifrån litteratur och tidigare forskning. Vidare förklaras hur begreppen kulturellt kapital och habitus kan användas för att förstå människors utsagor och beteenden. Detta ligger till grund för följande disposition.
Kapitel två beskriver undersökningens uppläggning och tillvägagångssätt. Jag förklarar varför jag valt att arbeta med kvalitativa forskningsintervjuer, hur jag gått tillväga för att få kontakt med föräldrar, samt hur jag analyserat och bearbetat det intervjumaterial som jag samlat in. I kapitel tre redovisar jag föräldrarnas beskrivningar av problematiska situationer, samt belyser dessa beskrivningar utifrån begreppen kulturellt kapital och habitus. Vidare, i Kapitel fyra, för jag en diskussion om det som undersökningen visat, föräldrarnas utsagor i relation till varandra, den förståelse för deras resonemang som ges utifrån användandet av kulturellt kapital och habitus samt vad skolan kan lära av föräldrarnas utsagor. Utifrån detta lyfter jag sedan fram några frågor som väckts under studiens gång, vilka kan leda till vidare forskning.
Kapitel 2. Undersökningens uppläggning och genomförande
Mitt första övergripande syfte med denna undersökning är att studera föräldrars syn på skolan, men efter litteraturfördjupning och intervjun som beskrivits i kapitel ett specificerades syftet alltmer. Inspiration har jag hämtat från Anderssons (2003, 2004), Lareaus (2000) och Riboms (1993) studier som jag beskrivit i kapitel 1.2. Utifrån deras studier formades syftet för denna undersökning och i detta kapitel kommer jag att redogöra för de metodval jag gjort inför denna studie.
2.1 Val av metod
Tanken jag hade i början av kursen var att arbeta med en form av triangulering där jag skulle börja med en enkät som skulle visa vad föräldrar anser i olika frågor. Dessa svar skulle sedan ligga till grund för en intervjustudie, för att få en djupare förståelse för föräldrarnas utsagor. Utifrån vad Nils Gilje och Harald Grimen (2004) beskriver som den hermeneutiska forskningstraditionen kopplat till undersökningens syfte, förstod jag att det var den djupare innebörden och förståelsen i föräldrars berättelser jag ville nå och det kan inte uppnås på samma sätt i enkäter, som då fick stå tillbaks för intervjuer. Utifrån detta har jag valt en kvalitativ ansats i form av halvstrukturerade intervjuer som forskningsmetod. När det gäller analys av intervjuerna har jag använt mig av ad-hoc12 i den bemärkelsen att jag först använde meningskategorisering för att hitta de centrala aspekterna i föräldrarnas beskrivningar, vilka sedan blev rubrikerna i kapitel fyra. Jag använde mig sedan av meningskoncentrering och meningstolkning i olika avsnitt av intervjuerna, beroende på vad som varit bäst lämpligt. Detta kommer jag att beskriva närmare i följande avsnitt, men jag börjar beskriva hur jag planerat och genomfört intervjuerna.
2.2 Strategi för intervjuer
Jag kommer i detta avsnitt beskriva hur jag planerat intervjuerna, hur dessa har gått till, hur jag byggt upp kontakter inför intervjuerna samt de etiska aspekter som jag tagit hänsyn till. Jag genomförde intervjuer i samtalsform i den bemärkelsen att jag ledde samtalet genom att ställa öppna frågor till intervjudeltagaren, där denne fick beskriva sin uppfattning av någon/några händelser utifrån den intervjuguide jag sammanställt. Detta beskriver Bengt Starrin och Barbro Renck (1999) och menar att det är deltagarens svar som styr kommande
12 Med ad-hoc menas att en forskare använder olika tillvägagångssätt för att skapa mening i sitt analysmaterial,
följdfrågor och på så sätt byggs samtalet upp. Inga givna svarsalternativ förekommer och ledande frågor ska hanteras varsamt, de ska inte utlämnas helt men förståelsen över deras inverkan på svar och analys är en viktig aspekt att reflektera över. Enligt Steinar Kvale (1997) leder detta till att en nyanserad beskrivning och tolkning av meningen i människors livsvärld framställs. Att formen var halvstrukturerad kan ses genom att jag har valt ett antal teman med underfrågor som står i fokus under intervjuerna. Det är dessa teman som varit viktigast och utifrån hur öppna intervjupersonerna varit har följdfrågorna styrts. Eftersom intervjuerna var halvstrukturerade och antalet deltagare lågt, har jag inte ägnat mig åt någon form av generalisering i analysarbetet, därför att undersökningen enligt min mening saknar anspråk på generaliserbarhet.
Det har varit viktigt för mig att vara väl insatt i ämnet för studien, för att jag skulle kunna ställa relevanta följdfrågor. Samtidigt har jag eftersträvat att detta inte blivit styrande så att det öppna samtalet inte skulle tappas bort i enlighet med (Starrin & Renck 1999). Den litteratur som jag grundat min förförståelse på framgår i kapitel ett och jag har använt den som stöd inför intervjuerna. Samtidigt har jag velat lyssna in föräldrarnas berättelser så förutsättningslöst som möjligt. Detta har lett till att förförståelsen mest handlat om att ha till hands när intervjudeltagaren inte varit så talför.
2.3 Val av intervjudeltagare och forskningsetiska aspekter
Jag har begränsat studien till föräldrar med barn som har erfarenheter från grundskolan. Valet av föräldrar som intervjudeltagare baserar jag på att det inte finns så mycket forskning utifrån deras perspektiv i fråga om det speciella problemområde som är fokus för denna uppsats.
Urval av föräldrar
Eftersom det här handlar om en mindre undersökningsgrupp utgick jag från Jan Trosts (1997) tillvägagångssätt för att göra ett strategiskt urval av föräldrarna. Enligt honom gäller det att få en så heterogen grupp som möjligt och att inte mer än en av deltagarna är överdrivet avvikande i jämförelse med de andra. Tillvägagångssättet baseras på en mall i tre steg med två grupper för varje steg. Det som eftersträvas är att i en undersökning där mindre än tio människor intervjuas ska inte flera av dessa tillhöra samma grupp, för då minskar bredden på den förståelse som eftersträvas. Jag ansåg att mellan sex och åtta intervjuer vore rimligt. Första steget var valet av skolor. Nästa steg var att få föräldrar med olika kulturella
bakgrunder och sista gruppen var deras utbildningsnivå. Men jag fick erfara det som Per-Gunnar Svensson (1999) påpekar, att det på förhand kan vara svårt att veta exempelvis vid intervjuer vilka människor som ”ställer upp”.
Första kontakten tog jag via E-post till rektorer på tio olika skolor där jag förklarade mitt ärende och att jag skulle kontakta dem via telefon inom några dagar. Jag fick svar av två rektorer som vidareförmedlade ett brev som jag skrivit till föräldrarna där de kunde anmäla sitt intresse. De andra rektorerna lyckades jag inte nå via telefon, så jag valde att fortsätta med de två som jag hade fått kontakt med (en friskola och en kommunal skola). Via E-posten fick jag in de anmälningar som gjorts och även telefonnummer till föräldrarna. Jag tog kontakt med föräldrarna via telefon och de fick bestämma tid och plats för intervjuerna efter att jag gett några förslag. Sammanlagt var det fem föräldrar från friskolan som ställde upp på att bli intervjuade. Från den kommunala skolan var det en förälder som ställde upp, men denne uteblev vid bestämd tidpunkt. Dessa föräldrar har alla svensk bakgrund.
För att komma i kontakt med föräldrar med utländsk bakgrund sökte jag upp en person i en organisation som jag kände till och denne hade de förbindelser som jag ville nå. Förhållningssättet till denna kontaktform baserade jag på vetenskaprådets (2003) etiska regler, samt Guy Karnungs (2006) påpekande under en föreläsning. Han menade att det kan vara svårt att nå vissa grupper, men att det går att använda sig av en kontaktperson ”gatekeeper” för att nå ut till dessa. I en sådan situation är det extra viktigt att vara noga med de etiska aspekterna. Jag var noga att berätta mitt syfte för kontaktpersonen och denne lovade att hjälpa mig. Utifrån detta fick jag en förälder med utländsk bakgrund, som har barnen på en kommunal skola. Med hänsyn till det ursprungliga urvalet blev mångfalden i denna grupp av föräldrar inte så stor som jag hoppats på, men det visade sig senare att deras erfarenheter hade koppling till ett flertal skolor, vilket innebar att de kunde bidra med många olika berättelser.
Valet av intervjuform stod mellan parintervju (mamma och pappa) och enskilda intervjuer. Jag valde att genomföra enskilda intervjuer utifrån att det lätt kan bli att någon hämmar den andre vid parintervjuer, även om samspelet kan vara intressant att belysa. Att det blev mammor som medverkade i intervjuerna kan förklaras av att det oftast är de som engagerar sig i barnens utbildning, vilket Lareau (2000) visar i sin studie.
Även om dessa föräldrar själva hade hög utbildning13 var deras uppväxtvillkor olika på så sätt att deras föräldrar återfanns i grupper med olika utbildningsnivåer, (detta genomlyser intervjuerna till viss del) vilket i sig ger en ganska bred kategorisering i urvalet. Trots att jag inte kom i kontakt med så många olika föräldrar fick jag ändå en inblick (mer eller mindre) i totalt tretton olika skolor.
Att planera vilka föräldrar som skulle ingå i denna studie var enkelt, men att nå dessa mål var svårare. För att komma i kontakt med föräldrarna ansåg jag att det var lämpligt att gå via rektorer. Dels för att de skulle få vetskap om vad som försiggick på ”deras” skola, dels för att de kunde vidareförmedla mitt ärende. De flesta intervjuerna gjordes i föräldrarnas hem, två gjordes i mitt hem och en gjordes på en av föräldrarnas arbetsplats. En aspekt som varit viktigt är att skydda föräldrarnas integritet genom studiens gång och då finns särskilda etiska aspekter som jag tagit hänsyn till, vilket jag berör härnäst.
Forskningsetiska aspekter
Varje forskare som bearbetar andra människors utsagor måste lägga stor vikt vid att hålla varje persons integritet intakt, vilket gäller genom hela undersökningsprocessens gång (Kvale 1997). Vetenskapsrådet för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning (2003) har utarbetat fyra krav som ska följas: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa krav har inneburit för mig att varje intervjudeltagare har fått information om vad undersökningen syftar till, samt att ingen annan än jag har insyn i deras intervjuutsagor. Utifrån den förhandsinformation de fått har de själva bestämt om de ska medverka i studien. För min del som forskare har jag tystnadsplikt gentemot intervjudeltagarna och i rapporteringen av intervjuerna har jag varit noga med hanteringen av personliga uppgifter för att inga utomstående ska få tag på dessa. Materialet kommer endast att användas i forskningsändamål och ej utlämnas till kommersiellt bruk och andra icke vetenskapliga syften.
Även om jag har beaktat dessa principer under studiens gång kan jag tycka att när det gäller informationskravet att detta skevade lite, eftersom jag tog kontakt med föräldrarna i ett tidigt skede då syftet gällde att undersöka deras syn på skolan. Det gav en allmän bild på vad studien handlade om, men under undersökningens gång fokuserade jag mer och mer på deras
13
beskrivningar av problemhantering, vilket jag anser att de borde ha blivit informerade om på ett tydligare sätt. Föräldrarna tog oftast upp problembeskrivningar själva utifrån den första frågan jag ställde och det blev det centrala i alla intervjuer, vilket gjorde att jag valde att fokusera på detta. För att bevara konfidentialitet runt de sex intervjupersonerna i uppsatsen har jag valt att inte presentera deras riktiga namn, utan de kallas i analysen för F1, F2, F3, F4, F5 och F6.
2.4 Konstruktion av intervjufrågor och genomförande av intervjuer
Under studiens gång, samt under en kurs som heter Föräldrar och skola14, studerade jag relationen mellan föräldrar och skola, vilket gav mig en djupare förståelse för att det inte är en enkel relation. Att föräldrar och lärare tänker olika och har olika förväntningar på varandra kan skapa problemartade situationer. Detta ledde fram till en fördjupning av syftet och frågeställningarna för den här studien. Vidare fördjupning i litteratur och även den provintervju som jag gjort gav mig ytterligare aspekter på problemhantering. Utifrån detta sammanställde jag en intervjuguide. Intervjufrågorna har vuxit fram utifrån de frågeställningar jag ställt. Dessa är: Hur beskriver föräldrar problematiska situationer i samband med deras barns skolgång? Hur kan föräldrars problembeskrivningar förstås utifrån begreppen kulturellt kapital och habitus? Jag inspirerades av Starrin och Renck (1999) när jag sammanställde intervjuguiden där intervjufrågorna formades i olika teman, med ett antal underfrågor, eftersom jag eftersträvande en halvstrukturerad intervjuform med samtalet i fokus. Underfrågorna använde jag mer som stöd när samtalen stannade upp, meningen var att intervjusvaren skulle leda till naturliga följdfrågor. Guiden blev i detta fall strukturerad men ordningarna på frågorna bestämdes utifrån respektive intervju, vilket stöds av Trost (1997). Intervjuguiden använde jag i alla intervjuerna och jag presenterar de övergripande frågorna.
Jag började med en öppen fråga för att sedan gå in på detaljer. De första frågorna riktades mot en allmän beskrivning av föräldrarnas syn på skolan, vilket gav en viss förståelse för deras beskrivningar av problemsituationer. Första frågan löd: Kan du beskriva en situation som varit viktig för dig i mötet med skolan? Oftast kom det naturligt beskrivningar av både positiva och negativa situationer. Den mesta tiden av intervjuerna togs upp av denna fråga, vilken gav många intressanta följdfrågor som handlade i flera fall om problemhantering. Följande frågor som guiden innehöll var: Vilken roll har lärare för dig när det gäller din syn
14
på skolan? Är det viktigt för dig att vara involverad i ditt/dina barns utbildning? På vilka sätt kan du som förälder påverka relationen med skolan? Hur upplever du olika möten med skolan? Vad betyder möten med andra föräldrar för dig? Flera föräldrar beskrev problem utifrån dessa frågor. En av de stora frågorna var: Kan du beskriva hur du ser på skolans sätt att hantera problemsituationer? Den behövde jag inte ställa i alla intervjuer utan den besvarades oftast utifrån de allmänna frågorna. Följdfrågorna handlade om hur barnen blev bemötta, vad relationen med andra föräldrar betydde samt hur föräldrarnas syn på skolan och hur deras engagemang förändrades utifrån problemsituationer.
Jag tillät även frågorna utvecklas genom de mer välspråkliga intervjuerna, för att ha en bredare grund för de intervjuer som hade tendenser att stanna av, vilket ligger till grund i en reflexiv undersökning. Detta förhållningssätt hämtade jag från Thomsson (2002) då hon beskriver ett reflexivt förhållningssätt kopplat till kvalitativa intervjuer. Jag spelade in intervjuerna på band och efter att intervjuerna gjorts är det relevant att transkribera dessa för att lättare kunna hantera föräldrarnas utsagor, hur jag gått till väga med detta förklarar jag härnäst.
2.5 Bearbetning och analys av intervjuerna
Direkt efter intervjuerna antecknade jag viktiga aspekter som kommit fram och även en del om själva intervjusituationerna såsom kroppsspråk vid olika uttalanden. Jag lyssnade igenom banden för att få en helhetsbild av det som sagts och skrev samtidigt ner saker som återkom ofta eller sådant som verkade ha stor innebörd för intervjudeltagaren. Jag skrev ut ordagrant med undantag av vissa utfyllnadsord, samt vid upprepningar utan särskild innebörd. Utskriften av en intervju blev i vissa fall ordagrann och i andra drag en tolkning av det som sades beroende på språksvårigheter. Där blev det en hjälp att ta hänsyn till kroppsspråket, vilket berikade utskrifterna. Efteråt lyssnade jag igenom banden samtidigt som jag läste utskrifterna för att se att dessa stämde. Efter utskriftsarbetet började en diger analysinsats, vilket jag hanterat utifrån ad-hoc metoden.
Kvale (1997) påpekar att innan intervjun börjar är det viktigt att bestämma sig för vilken analysmetod som ska användas, detta hjälper till att även påbörja sin analys under själva intervjun. Jag valde Ad-hoc metoden som går ut på att skapa mening åt intervjuerna utifrån olika tillvägagångssätt. Jag har använt mig av meningskategorisering, meningstolkning och
meningskoncentrering i olika avsnitt av intervjuerna och på så sätt har jag fått en vidare mening i dessa, eftersom jag ansåg att olika delar av intervjuerna lämpade sig bättre för olika metoder. Utifrån ett helhetsintryck av intervjuerna kan ett sådant arbetssätt leda till att analysen innehåller både kvantifieringar och djupdykningar för tolkandet av olika fenomen enligt Kvale (1997).
Meningskategorisering går ut på att skapa koder eller kategorier. Utifrån kategorisering kan mycket text (långa citat) förminskas till lättöverskådliga grupper, där det exempelvis kan anges hur ofta en kategori förekommer i olika intervjuer. Meningskoncentrering har fördelar när det gäller komplexa intervjuer med omfattande texter, vilket några av intervjuerna hade. Detta innebär att texterna delas in i större meningsenheter för att dessa sedan ska utvecklas till kortare teman. Undersökningens syfte ställs mot dessa teman för att ge svar på de frågor som ställts. Sedan skapas en skildrande beskrivning över deltagarens huvudsakliga innebörder i jämförelse med syftesformuleringen (Kvale 1997). Meningstolkning utgår från en djupare hermeneutisk förståelse. Utifrån utskrifterna ska det som inte blivit sagt kunna nås, det som tycks finnas bakom olika uttalanden. Här kan kroppsspråk få en betydande roll om forskaren reflekterar över deltagarens beteende, men även över sitt eget beteende om detta kan påverka deltagaren, vilket Kvale (1997) beskriver.
Efter att ha skrivit ut alla intervjuer, lyssnade jag på banden och läste igenom utskrifterna för att få helhetsbilder av det som sagts. Det jag har gjort när det gäller meningskategorisering, är att i materialet försöka se på några övergripande mönster i föräldrarnas beskrivningar av problem. När jag sedan jämförde intervjuerna med varandra kunde jag urskilja vilka mönster som var gemensamma för intervjuerna, om det skilde något mellan föräldrarnas beskrivningar och vad som var relevant att beröra utifrån det syfte som undersökningen baserats på. Jag tittade också på de anteckningar som gjordes i direkt anslutning till intervjuerna för att få en djupare mening i vissa uttalanden. För att få en följsam läsning i uppsatsen har jag valt att inte skriva ut intervjucitat helt ordagrant, men jag har varit noga med att få med föräldrarnas ursprungliga poänger. Jag har även tagit bort namn i citaten, med hänsyn till de intervjuade.
2.6 Validitet och reliabilitet i kvalitativa studier
När det gäller begreppen validitet och reliabilitet anser bl. a Trost (1997) och Kvale (1997) att de hör till en kvantitativ ansats, men Thomsson (2002) menar att de även går att använda i
kvalitativa studier, även om hon menar att begreppen ska hanteras varsamt i dessa sammanhang. Med validitet menas att relevansen av varje steg i en studie ska mätas utifrån dess syfte. Det gäller hela undersökningens uppläggning såsom forskarfrågor, datainsamling, analys av empirin och resultat. Validiteten mäter undersökningens giltighet eller balansen i den, om det som avses mätas verkligen mäts dvs. om dess syfte belyses genom hela processen. Mätning av validitet kan göras dels mot hela undersökningen som helhet, dels mot enskilda moment i den, vilket är i enlighet med vad Svensson (1999) säger. Utifrån den teoretiska bakgrunden och tidigare forskningen har jag byggt upp den intervjuguide som jag sedan använt i intervjuerna. Det förutsätter också att intervjudeltagarna är sanningsenliga i sina svar för att validiteten ska hållas. Jag förutsätter att de varit det, även om det i vissa intervjuer funnits ett mått av nervositet och oro, som kan ha gjort att inte allt blev sagt. Utskrifterna har omsorgsfullt arbetats fram och analysen har bestått av noggranna överväganden, men trots stor noggrannhet kan jag inte negligera att inslag som påverkar validiteten kan ha ägt rum.
Reliabilitet handlar om undersökningens trovärdighet. Den stärks genom att använda samma frågor till alla delar i undersökningen, att exempelvis använda samma intervjuguide men också även i den mån det är möjligt använda sig av likartade undersökningssituationer, vilket försvåras vid intervjuer enligt Trost (1997). För att reliabiliteten ska vara hög krävs en hög nivå av oföränderlighet, men när det handlar om människor är det näst intill omöjligt att nå detta. Människor ändrar sina åsikter mer eller mindre med tidens gång och jag skulle förmodligen inte få exakt samma svar vid en annan period. Detsamma gäller för min egen teoretiska förförståelse och erfarenheter. Det kan vara svårt att vara helt objektiv genom hela studien, även om jag strävat efter det. Enligt Thomsson (2002) handlar det inte i första hand om trovärdighet och riktighet i intervjusammanhang, utan det är rimligheten i tolkningarna som har betydelse.
Kapitel 3. Föräldrars problembeskrivningar
I detta kapitel redogör jag för sex föräldrars beskrivningar av problemsituationer som uppstått i samband med deras barns skolgång. Med utgångspunkt i dessa beskrivningar kommer jag att fördjupa analysen med utgångspunkter i begreppen kulturellt kapital och habits. Jag börjar med att ge en kort presentation av de sex föräldrarna som jag intervjuat, för att ge en övergripande bild av deras erfarenheter av grundskolan.
3.1 Föräldrarna i undersökningen
Även om jag bedömer att materialet inte är av någon större känslig karaktär, bevarar jag föräldrarnas konfidentialitet genom att inte presentera deras namn eller vilka skolor de representerar, utan i texten refererar jag till dem som F1, F2, F3, F4, F5 och F6. Vidare presenterar jag inte de medverkande föräldrarnas yngre barn som inte börjat skolan än, men äldre barn som slutat grundskolan tar jag med i avseende att de ändå är representanter för berättelser om deras och föräldrarnas erfarenheter av grundskolan.
F1 har två barn där ett går i lågstadiet15 och ett i mellanstadiet. Hennes beskrivningar berör en friskola och en kommunal skola. F2 har fyra barn, varav ett går i mellanstadiet, två i högstadiet och ett barn har slutat grundskolan. Hennes beskrivningar berör en friskola och fyra kommunala skolor, varav en kommunal skola med profil. F3 har tre barn där ett går i mellanstadiet, ett på högstadiet och ett barn har slutat grundskolan. Hennes beskrivningar berör en kommunal skola och en friskola. F4 har tre barn varav ett går i mellanstadiet, ett i högstadiet och ett barn har slutat grundskolan. Hennes beskrivningar gäller två friskolor och tre kommunala skolor. F5 har två barn som båda går i lågstadiet och hennes beskrivningar berör en kommunal skola. F6 har ett barn i mellanstadiet och hennes beskrivningar berör en friskola och en kommunal skola.
Några av föräldrarna har erfarenheter från samma skolor. Totalt blev det erfarenheter från elva kommunala skolor, varav två landsortsskolor, en kommunal skola med profil16 och två friskolor med profil. Friskolorna och nio av de kommunala skolorna finns i en mellansvensk storstad och landsortsskolorna ligger nära samma stad. Alla föräldrarna utom en har
15
Grundskolan är idag uppdelad i tidigare åldrar och senare åldrar och gränsen mellan dessa är otydlig. Därför använder jag mig av det gamla sättet att dela upp grundskolan. Åk 1-3 är lågstadiet, åk 4-6 mellanstadiet och åk 7-9 är högstadiet.
16 Profil är ofta ett specifikt ämne (teoretiskt eller estetiskt) som skolan eller vissa klasser på skolan har som
eftergymnasial utbildning och längden på deras högskole- universitetsstudier skiljer sig åt. Två av föräldrarna har erfarenhet från tiden då Lgr 80 var aktuell och en av dessa har berörts av Lpo 94. Två av intervjuerna berörs inte så mycket i texten, det är F5 och F6. Dessa intervjuer fokuserades endast på ett fåtal problemområden och det fanns inga ytterligare aspekter av intresse för denna studie.
3.2 Föräldrars problembeskrivningar i mötet med skolan
Eftersom föräldrarna beskrev sina erfarenheter från ett flertal skolor, blev materialet ganska rikt, men fokus är på deras beskrivningar av olika problematiska situationer. Det finns både positiva och negativa erfarenheter från alla skolorna, men jag är inte intresserad av att jämföra skolorna som sådana, även om de kan påverka till viss del. Utifrån föräldrarnas problembeskrivningar har jag urskiljt fyra övergripande kategorier och dessa har blivit rubrikerna i detta avsnitt.
Den första kategorin första mötets frustrationer handlar om problem som kan upplevas i mötet med skolan. Dels beskriver föräldrarna det första mötet i barnens skolgång, dels handlar det om föräldrarnas möten med personal och andra föräldrar. Många gånger kan det uppstå kommunikationsproblem, där föräldrar kan känna att de eller barnen inte blir tagna på allvar. Den andra kategorin tveksamheter i föräldramedverkan handlar om när föräldrarna upplever att de inte blir involverade i de väsentligaste processerna i deras barns skolgång. Framförallt gäller detta processer då viktiga beslut fattas i barnens skolgång eller i mobbingsituationer. I detta avseende verkar det som om föräldramedverkan har tappat sin betydelse. Tredje kategorin pedagogiska dilemman tydliggör föräldrarnas frustration då den pedagogiska verksamheten inte utvecklas, vilket leder till att barnens lust att lära minskar. Samtidigt finns en oro för de barn som ”klarar sig själva”, men som inte får den utmaning de behöver. Den fjärde kategorin oro i den sociala sfären handlar om föräldrarnas oro för stora klasser, byte av lärare samt avsaknad av respekt. Dessa aspekter kan leda till att en del klasser blir stökiga, vilket kan upplevas störande av en del barn.
3.2.1 Första mötets frustrationer
Även om föräldrarna i denna studie vill ha en öppna dialog med skolan och flera av dem upplever att denna öppenhet finns i olika situationer, så blir det i åtskilliga fall att det ändå inte leder till något. Detta kan vara frustrerande då föräldrarna ser att deras barn blir drabbade
