BARN–UNGA–SAMHÄLLE
Examensarbete i fördjupningsämnet Barns rätt till
religionsfrihet i förskolan
15 högskolepoäng, grundnivå
Religionsfrihet i förskolan: Tolkning,
påverkan och omsorgsetiska dilemman
Freedom of religion in preschool: Interpretation, influence and
dilemmas regarding ethics of care
Yolanda Hägg
Examen och poäng (Förskollärarexamen 210hp) Datum för slutseminarium (2018-06-04)
Examinator: Erika Lundell Handledare: Hanna Sjögren
2
Abstract
Denna studie syftar till att undersöka hur pedagoger kan närma sig begreppet religionsfrihet i förhållande till barn i förskolan. Jag har undersökt i vilka omsorgssammanhang pedagoger väljer att handla efter vårdnadshavares önskemål baserade på religiös trosåskådning, barns önskemål eller de styrdokument verksamheten vilar på. Arbetet har utgått från följande frågeställningar:
Hur kan pedagoger tolka begreppet religionsfrihet i förskolan och vad anser pedagoger att denna tolkning kan ha för påverkan på den vardag barn får på förskolan?
I vilka omsorgssammanhang väljer pedagoger att handla efter styrdokument, barns önskemål eller vårdnadshavares önskemål gällande barnet?
Genom kvalitativa forskningsmetoder i form av semistrukturerade samtalsintervjuer där fyra aktiva pedagoger dels blivit givna tre omsorgsetiska dilemman såväl som intervjufrågor har undersökningen utförts. Respondenternas intervjusvar har analyserats utifrån ett omsorgsetiskt perspektiv med modelling, dialouge och natural caring som centrala begrepp.
Studiens redovisar att pedagoger tolkar barns rätt till religionsfrihet i förskolan som barns rättighet att tro på vad de vill. Trots detta pekar studien på att pedagoger i somliga fall bemöter barn utifrån vårdnadshavares religiösa trosåskådningar. Studien redovisar att detta även sker i de fall då barn uttrycker en önskan om ett annat slags bemötande. Barns religionsfrihet blir alltså i vissa fall ekvivalent med att de blir bemötta utifrån den religion som råder i deras hem. Studien hänvisar även till att pedagoger i några omsorgsetiska fall väljer att handla efter vad de anser gynnar barn samt hur detta bemötande kan variera. Avslutningsvis diskuterar jag studiens yrkesrelevans, metodval och ger förslag på framtida forskning gällande ämnet.
Nyckelord; religionsfrihet, omsorgsetiska dilemman, natural caring, modelling, dialouge, konfessionell utbildningsinstitution, sekulär utbildningsinstitution, kollektiv religion som råder i hemmet
4
Innehållsförteckning
Abstract ...2
1. Inledning ...5
1.1 Syfte och frågeställning ...6
2. Tidigare forskning ...7
3. Teori ... 11
4. Metod ... 13
4.1 Intervjuernas struktur och utförande ... 14
4.2 Kritik ... 14
4.3 Forskningsetiska överväganden ... 15
4.4 Intervjufrågor ... 16
4.5 Omsorgsetiska dilemman ... 16
5. Resultat och analys ... 18
5.1 Pedagogens tolkning av begreppet religionsfrihet ... 18
5.2 Förskolan som religionsfri arena ... 20
5.3 Hur talar pedagoger om religion med barnen ... 21
5.4 Omsorgsetiskt dilemma; kostfrågan ... 22
5.5 Omsorgsetiskt dilemma; stereotypa könsnormer ... 24
5.6 Omsorgsetiskt dilemma; skötbordet ... 26
6. Diskussion ... 27 6.1 Metoddiskussion ... 30 6.2 Yrkesrelevans... 31 6.3 Framtida forskning ... 32 Referenslista ... 33 Bilaga 1 ... 35 Bilaga 2 ... 37
5
1. Inledning
Som förskollärare i Malmö stad möter personal på daglig basis vårdnadshavare och barn med varierande livserfarenheter och trosuppfattningar. Somliga härstammar från familjer med starka religiösa sammanhang och andra kommer från en bakgrund där religion över huvud taget inte förekommer i vardagen. Som förskollärare förväntas vi möta de olika individerna utifrån de styrdokument som ligger till grund för verksamheten. Läroplanen för förskolan slår fast;
Inget barn ska i förskolan bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, hos barnet eller någon som barnet har anknytning till, eller för annan kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas (Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] 2016).
I det moderna Sverige har debatten angående religionsfrihet i förskolan gått på högvarv under många år. Det är inte ovanligt förekommande att begreppet religionsfrihet tolkas som den mänskliga rättigheten att utöva sin religion. Klasson-Sundin (2014) synar religionsfrihet ur olika infallsvinklar och beskriver även begreppet som rätten till att avstå från utövandet av religion. I detta examensarbete ämnar jag diskutera och analysera hur pedagoger upplever att barns rätt till religionsfrihet i förskolan ter sig, samt hur pedagoger möter barn då omsorgsetiska dilemman grundade i den religiösa trosåskådning vårdnadshavare har uppstår. Läroplanen för förskolan hävdar att;
Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska prägla verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder (Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] 2016).
Noddings (2016) talar om hur lärandet är beroende av att det finns en motpart som är mottagare för själva akten “att lära”. Det ena existerar alltså inte utan det andra. En utbildare kan alltså inte bära titeln lärare enbart genom en yrkestitel eller anställning, det är själva praktiken att lära som skapar läraren. Likaså talar Noddings (2016) om akten att erbjuda
6
omsorg som en praktik som kräver att det finns någon som är i behov omsorgen. Denna person behöver också vara mottaglig för att ta emot den för att fenomenet ska förekomma.
Som förskollärare ska vi alltså enligt Läroplanen för förskolan (2016) som nämnt ovan, i mötet med barn lägga grunden för att de får en förståelse för vikten av att erbjuda och ta emot omsorg, samt respektera deras religiösa trosuppfattningar eller de som vårdnadshavare utövar i hemmet. Samtidigt som pedagoger i förskolan ska lägga grunden för livslångt lärande och erbjuda omsorg i mötet med individer vars religiösa bakgrund är varierande, bör pedagogen ha ett enhetligt tillvägagångssätt förankrat i läroplanen. Detta trots att pedagogers individuella uppfattning kring vad religionsfrihet egentligen innebär kan variera lika mycket som den enskilda individens trosuppfattningar och tolkningar. Vad som väger tyngst i de fall då omsorgsetiska dilemman som följd av religiösa frågor uppstår, samt hur pedagoger närmar sig detta kommer att ligga till grund för denna studie.
1.1 Syfte och frågeställning
Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger kan närma sig fenomenet religionsfrihet i förskolan. För att undersöka detta kommer jag att använda mig av följande frågeställningar
Hur kan pedagoger tolka begreppet religionsfrihet i förskolan och vad anser pedagoger att denna tolkning har för påverkan på den vardag barn får på förskolan?
I vilka omsorgssammanhang väljer pedagoger att handla efter styrdokument, barns önskemål eller vårdnadshavares önskemål gällande barnet?
7
2. Tidigare forskning
I följande avsnitt kommer tidigare forskning rörande religion i utbildningsverksamhet att presenteras. Det finns sparsamt med forskning kring begreppet religionsfrihet ställd i kontrast till de styrdokument som utgör Läroplanen för förskolan (2016) och pedagogers personliga tolkningar av begreppet. Däremot finns det rikligt med forskning gällande religiöst utövande på utbildningsfaciliteter, religionsfrihet och barns utövande av religion. Mycket av denna forskning ställer religion i kontrast till vårdnadshavares rätt att fatta beslut rörande sina barn. Den talar även om människans rätt till det fria valet i förhållande till att tillhöra den kollektiva religion som utövas i hemmet personen i fråga kommer från. Det existerar även en del forskning som ställer det 1sekulära utbildningssystemet i kontrast till faciliteter med
2konfessionell inriktning. Dessa forskningsämnen kommer att lyftas i kommande avsnitt för
att sedan appliceras på diskussionsdelen.
Byrne (2014) har genom ämnesfördjupande fallstudier utförda på skolor i Australien studerat historiska kontexter där de uppkommit för att sedan jämföra med andra välutvecklade nationer och har baserat på denna forskning skrivit boken Religion in secular education. Hennes resultat visar att de som ansvarar för utbildning bör omformulera mänskliga prioriteringar i utbildningssammanhang. Detta grundas i att vi i så stor grad är påverkade av de samhälleliga förändringar som skett med exempelvis utökande av olika kulturer som bidragande faktor. Utbildare bör vara behjälpliga för utvecklingen av interkulturell kompetens och förmågan att uppskatta och dra nytta av kulturella olikheter och olika religiösa trosuppfattningar eftersom att vi redan lever i en värld så påverkad av detta (a.a).
Vidare talar Byrne (2014) baserat på sina resultat om hur det blir utbildningsinstitutioners, samt lärares ansvar att förbereda elever inför de möten med individer av skild trosuppfattning än deras egen som de kommer att stöta på under livets gång. Även om vi inte till fullo förstår en annans perspektiv på livet eller delar dennes åsikter bör utbildningen möjliggöra för en vidgad och nyanserad bild av hur de möjligtvis resonerar samt bidra till ökad acceptans för olikheter(a.a). Detta går i linje med Läroplanen för förskolan (2016) som slår fast att förskolan vilar på demokratins grund och beskriver hur alla människors lika värde samt respekt för varje människa oavsett bakgrund ska lyftas.
1 Utbildningssystem frikopplat från religiösa övertygelser. Verksamheten ska inte påverkas av ett enskilt religionsutövande i ett sekulärt skolsystem
8
Klasson Sundin (2014) beskriver i sin filosofiska undersökning med utgångspunkt i FN;s barnkonvention Barnets religionsfrihet-en villkorad rättighet? hur religionsfrihet inte enbart kan ses på som en fråga om varierade trosföreställningar utan snarare bör betraktas som ett mångdimensionellt fenomen där tron, praktiken och identitet ingår. Vidare talar Klasson Sundin om skolans ansvar gällande ett strävande mot respekt för både ens egna och andras traditioner, samt skyldighet för utvecklad kunskap kring dessa. Hon tar även upp frågan om barnets rätt till religionsfrihet i förhållande till föräldrars rätt att vägleda barn och göra barn delaktiga av den kollektiva religion som existerar inom familjen och i hemmet. Klasson Sundin beskriver detta som en avvägning mellan barnets rätt att själv ta ställning till religiösa frågor och deras rätt att få vägledning av vårdnadshavare. Detta beskrivs som ett fält som inte går att separera utan bör behandlas som ett samspel mellan samhälle, barn och vårdnadshavare. Hon syftar på att ingen människa är totalt självständig eller totalt beroende.
MacMullen (2007) talar i sin bok Faith in Schools? Autonomy, Citizanship, and Religious Education in the Liberal State om barns rätt till det fria valet och ställer detta i kontrast till föräldrars rätt att avgöra vilken religion barn bör tillhöra. Genom forskning där människors beteenden och tidigare erfarenheter studeras på ett systematiskt vis hänvisar MacMullen (2007) resultat till att indoktrinering av barn blir en direkt följd av synen på barn som någonting föräldrarna har rätt att äga. Detta ägande yttrar sig i en praktik som eventuellt kommer att förminska barns intresse kring utforskandet av att själva fatta beslut rörande religiösa och etiska frågor. MacMullen (2007) beskriver hur vårdnadshavare i alla aspekter med undantag från de strikt utbildningsrelaterade kan ges rätten att forma sina barns liv och leda de i den riktning de önskar. Alltså kan vårdnadshavare välja att placera barn på sekulära eller religiösa utbildningsinstitutioner, men den formella utbildningen måste alltid förhålla sig till samma läroplan. Då barn inte är kapabla att försvara sitt framtida intresse för utvecklandet av moraliska, etiska och religiösa frågor i nuläget bör det vara samhällets plikt att tillgodose barn med den information, samt den frihet som krävs för att på egen hand närma sig dessa frågor (a.a). MacMullen ifrågasätter baserat på sina resultat att barn sänds till utbildningsfaciliteter med religiösa inriktningar genom att i likhet med Byrne (2014) tala om samhällets ansvar och skyldighet gentemot barn och deras väg mot att bilda sin egen uppfattning gällande etiska och religiösa frågor. Barn kan alltså riskera att få en mindre nyanserad bild gällande religiösa frågor om de sänds till utbildningsfaciliteter med konfessionell inriktning (a.a).
9
Klasson Sundin (2014) lyfter i sin tur frågan kring huruvida barn som är en del av utbildningssystemet på en konfessionell förskola möjligtvis kan gynnas av detta, då deras religiösa utövande inte blir avvikande i förhållande till de religiösa trosuppfattningar de bär med sig hemifrån. Vidare spekuleras det kring huruvida konfessionella institutioner som kontrast till denna gemenskap egentligen är en form av indoktrinering där barns rättigheter i själva verket förminskas.
Forskaren Richard Dawkins talar i sin bok The god delusion (2006) om ett slags irrationellt förhållande till religion och tron på gud, samt hur de negativa effekterna som en följd av detta påverkar både barn, vuxna och samhälle. Dawkins uttalande baseras på studier utförda av forskarna Daniel Dennet och Linda LaScola som genom kvalitativa intervjustudier synar religiösa institutioner. Dawkins (2006) beskriver religionens priviligierade plats i samhället genom att beskriva hur resultat visar att det råder en respekt gentemot religion som inte går att återfinna i många andra avseenden. Dawkins beskriver det komplexa förhållande vi människor har till religion genom att ställa religiösa och politiska frågor i kontrast till varandra då han talar om hur det är fullt acceptabelt att uttrycka motstridiga känslor gentemot en persons politiska ståndpunkter men då det handlar om religion råder en nästintill rädsla för att inte “respektera” en annan människas ståndpunkter. Författaren inleder boken genom att fastslå;
“I shall not go out of my way to offend, but nor shall I don kid gloves to handle religion any more gently than I would handle anything else”(Dawkins, 2006 s. 50). Vidare talar Dawkins om vart religion hämtar sitt ursprung samt hur vi motiverar att den i allra högsta grad existerar och styr i olika kulturer. Delvis pekar författaren på den känsla av tillhörighet samt tröst som religion kan skänka människan.
Dawkins beskriver även hur det faller sig naturligt för barn att tro på vad deras primära omsorgsgivare ger för information. Detta beskrivs som en instinktiv önskan hos barn om att överleva. De råd samt den syn på moral som vuxna förmedlar till sina barn kommer dessutom med stor sannolikhet att föras vidare i generationer. För barn är informationen i sig nödvändigtvis inte den viktigaste byggklossen utan vem de får informationen av. Här kan paralleller ännu en gång dras till vuxna, både vårdnadshavare och utbildares ansvar gentemot den yngre generationen. Detta ansvar går att finna i resultaten av samtliga ovan nämnda studier utförda av Klasson Sundin (2014), MacMullen (2007) och Byrne (2014) i frågor om religion i utbildningssammanhang.
10
Bowen och Cheng (2016) beskriver i sin studie Losing my religion? The Impact of spiritual cues on non cognitive skills, utförd i Arkansas Usa, hur studenter från konfessionella skolor tenderar att nå högre nivåer av den akademiska utbildningen än elever vars utbildning ägt rum på sekulära institutioner. Vidare talar Bowen och Cheng (2016) om hur det visat sig vara gynnsamt för utvecklandet av elevers självreglering samt politiska acceptans att ta del av det konfessionella utbildningssystemet. Studien hänvisar till hur socialpsykologer har undersökt hur religiösa handlingar agerar som rutinövningar för den självreglering som bidrar till att personer kan agera på ett vis som går i linje med uppnåendet av ens långsiktiga mål. Det rör sig om självbevarelsedrift och leder till en utvecklad förmåga att uppvisa självreglerande styrka och uthållighet, Bowen och Cheng (2016). De lägger särskild vikt på den framgång konfessionella skolor med katolsk inriktning har efter att ha jämfört elevers resultat från ett flertal skolor.
Vidare argumenterar Bowen och Cheng (2016) för konfessionella utbildningsfaciliteters bidragande till vidgad politisk acceptans. De möter kritiker vars oro är att dessa ska bidra till motsatsen då elever riskerar att inte uppmuntras till att söka efter alternativa synsätt och åtar sig en passiv och accepterande roll. “Moreover, religion can provide students with a coherent moral vision, which is necessary for moral formation and foster dispositions consistent with tolerance” (Bowen & Cheng, 2016 s.59).
11
3. Teori
För att analysera mitt material kommer jag använda mig av ett omsorgsetiskt perspektiv i utförandet av denna studie. Jag anser att detta perspektiv är väl lämpat för studien då pedagoger i vardagen möter omsorgsetiska dilemman i förhållande till religiösa frågor. Inom omsorgsetiken använder sig Noddings (2013) av de centrala begreppen modelling och dialouge och natural caring. Begreppet modelling syftar till omsorgsgivaren som förebild och talar om det ansvar denne bär då den handlar på olika sätt i förhållande till barn då dessa ämnar imitera vuxnas handlingar. Modelling är alltså ett verktyg som grundar sig i pedagogers roll som förebilder för barn och hur de genom sina handlingar öppnar upp en dialog kring vad omsorg är samt hur den kan yttra sig i olika fall. Vidare talar Noddings (2013) om dialouge som syftar till dialogen omsorgsgivare och barn emellan och är ett stöd för de handlingar vi utför. Pedagoger kan alltså använda sig av dialogen för att understryka varför de handlar på ett särskilt vis i mötet med barn och dialogen blir således även den ett verktyg för att erbjuda omsorg. Dessa begrepp kommer att ha relevans för analysen och bearbetningen av det empiriska materialet i denna studie.
Arbetet med barn i förskoleåldrar har länge betraktats som ett yrke vars primära arbetsuppgift är att erbjuda omsorg och denna syn präglar till stor del fortfarande förskolläraryrket. Införandet av Läroplanen för förskolan år 1998 tydliggjorde att förskolans bemanning borde bestå av utbildad personal vars huvudsakliga arbetsuppgifter sträcker sig förbi erbjudandet av omsorg. Detta tydliggjordes genom ett ramverk rörande vad barn ska erbjudas för slags utbildning i den svenska förskolan. Begreppet omsorg finns dock i skrivande stund att skåda tidigt i Läroplanen då den uttrycker;
Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder (Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] 2016).
Omsorg berörs alltså i läroplanen som någonting som barn i förskolan ska få lära sig att erbjuda andra. Noddings (2016) redogör för vad det innebär att visa omsorg i praktiken. Hur vi som pedagoger bemöter både barn och varandra gör att vi startar en dialog rörande vad det egentligen innebär att erbjuda omsorg samt hur detta kan uttryckas på skilda sätt beroende på en rad olika faktorer. Exempelvis bör de individuella behoven hos den som erbjuds omsorg
12
tas i akt i mötet mellan omsorgsgivare och mottagare för att ett utbyte ska uppstå. Noddings talar om “Natural Caring”, en slags naturlig omsorg som existerar inom och med människan. Alla som existerar har en gång varit spädbarn och detta syftar till att någon form av omsorg har givits som förutsatt att detta spädbarn kunnat växa upp. Noddings (2016) understryker att denna omsorg nödvändigtvis inte har varit tillräcklig i somliga fall för att skapa en förståelse för vad omsorg är, samt hur den erbjuds men en del grundläggande behov, exempelvis tillförandet av näring har tillgodosetts. Noddings (2016) beskriver natural caring som den instinktiva lust människan har att erbjuda omsorg som roten till omhändertagande. Omsorgsetiska dilemman uppstår då pedagoger behöver sätta barnets bästa främst och handla efter det i olika situationer och sammanhang vilket kan leda till att önskemål från föräldrar, barnet själv eller ledning och styrdokument inte får styra i första hand. Noddings (2016) drar paralleller mellan denna instinktiva önskan människan har rörande att erbjuda omsorg till den etik och de grundprinciper som definierar oss. Ofta har människor en slags inre känsla för vad som enligt henne själv är “det etiskt rätta” sättet att handla på i olika situationer. Likaså har pedagoger ofta en känsla för vad som är gynnsamt för barnet i förskolan i olika situationer. Att handla efter denna känsla eller utefter de riktlinjer man blivit given av vårdnadshavare kan alltså komma att vara utmanande då de eventuellt kan skilja sig från pedagogens personliga uppfattning om vad som kan tänkas vara barnets bästa i olika situationer på förskolan.
Noddings (2016) omsorgsetiska teori beskriver även hur det inte existerar fasta roller inom den omsorgsgivande akten. Alltså, subjektet för omsorg samt den som står för själva erbjudandet av omsorgen kan skifta.
’Carer’ and ‘cared-for’ are not permanent labels attached in stable and distinct ways to two different sets of people. They are labels for the parties in an encounter or in series of encounters in continuing relationships. Except in structurally unequal relationships (e.g. parent-child, teacher-student, physician-patient), both parties are expected to act as carers when they are so addressed by another (Noddings 2012, 235).
Noddings (2016) beskriver hur rollerna på liknande vis kan skifta även inom lärande akten om pedagoger är tillåtande.
Med hjälp av det omsorgsetiska perspektivet och de centrala begreppen modelling, dialouge och natural caring kommer jag att analysera mitt empiriska material och försöka skapa en uppfattning om hur pedagoger beskriver sitt handlande i praktiken när omsorgsetiska dilemman i förhållande till religionsfrihet och styrdokument uppstår.
13
4. Metod
Denna studies empiriska material samlas in genom utförandet av semistrukturerade samtalsintervjuer och det blir således en kvalitativ forskningsstudie. Jag anser att den kvalitativa forskningsmetoden lämpar sig bäst för denna studie då den syftar till att redovisa hur pedagogerna som deltar i just denna studie tolkar begreppet religionsfrihet i förhållande till barn på förskolan. Om studien syftat till att skildra en större massas tolkningar hade möjligtvis en kvantitativ studie med större omfång lämpat sig bättre. Materialet kommer att samlas in från pedagoger som arbetar aktivt på förskolan idag. Pedagogerna som deltagit i denna studies samtalsintervjuer är anställda i samma verksamhet men arbetar mestadels med olika åldersgrupper bland barn. Två av pedagogerna arbetar med samma barngrupp.
Undersökningens analyssteg har byggts upp med hjälp av närläsning. Denna metod syftar till att en sammanfattning av innehållet utförs för att sedan precisera de delar som har störst relevans för studien. Detta följs av utförlig läsning av dessa partier där mönster skapas. Närläsningen som metod lämpar sig enligt Brummet (2009) väl för text, och därför har allt mitt empiriska material efter upptag med diktafon transkriberats innan de metodologiska stegen följdes.
Alvehus (2013) talar om den semistrukturerade intervjuns uppbyggnad som det vanligaste tillvägagångssättet då intervjuer utförs. Genom att möta respondenten med ett fåtal frågor formulerade på förhand vars funktion är att redovisa vad samtalet centrerar kring ges potential för respondenten att influera samtalets innehåll. Detta leder i sin tur till att lyhördhet och öppenhet för följdfrågor krävs av intervjuaren (a.a). Jag har valt att applicera detta tillvägagångssätt på intervjuernas utförande då jag anser att frihet att samtala kring “rubriker” som hänvisar till studiens syfte för att den röda tråden ska lyckas bibehållas. Jag anser samtidigt att nyckeln är att ge respondenten den tvångslöshet som krävs för att ett så verklighetstroget resultat som möjligt ska framställas och de öppna frågeställningarna och möjligheten att samtala fritt kan bidra till att detta uppnås.
Alvehus (2013) beskriver hur ett produktivt samtal under intervjuns gång lättare skapas genom att respondenten upplever situationen som ett samtal mindre än ett slags förhör med strikta frågor. En intervjuare bör inte vara passiv samtidigt som den bör möta respondenten så att denne upplever att miljön är trygg nog för att uttrycka sig och ge en så sanningsenlig bild
14
av en situation som möjligt. Att uppleva en intervju som ett slags test på kunskap kan verka förhindrande för både intervjuaren och respondenten (a.a).
4.1 Intervjuernas struktur och utförande
Intervjuerna utfördes med fyra pedagoger, samtliga anställda på samma förskola. Tanken med detta utförande var att få en uppfattning kring hur pedagogers upplevelser kan variera trots att de arbetar i samma verksamhet och i somliga fall med samma barngrupp.
Inledningsvis fick respondenterna information kring studiens syfte samt hur insamlat material kom att behandlas. De blev informerade om att de när som helst kunde välja att avsluta sitt medverkande samt att ljudupptag kom att ske med diktafon. Var och en av de deltagande fick ge sitt godkännande genom att läsa och signera samtyckesblanketter innan intervjuernas genomförande. Sammantaget består intervjuerna av fyra intervjuer med pedagoger utförda i avskilda rum på förskolan. Ljudupptagning gjordes med diktafoner tillhörande Malmö universitet. Efter att det inspelade materialet blivit behandlat genom grundligt genomlyssnande transkriberades det och jag kunde starta processen av att analysera intervju utdrag med hjälp av det omsorgsetiska perspektivet.
4.2 Kritik
I första hand är det grundläggande att man som läsare förstår att följande studie inte kommer att vara representativ för en större grupp förskolepersonal än de som deltar i denna studie. Det är även avgörande att läsare förstår att dessa pedagogers syn på vad religionsfrihet på förskolan innefattar samt hur de väljer att handla då omsorgsetiska dilemman uppstår inte ger en enhetlig, samhällelig bild av fenomenet utan speglar de deltagande pedagogernas verklighet.
Jag ville vara aktsam med att skapa någon slags maktstruktur under intervjutillfällena för att undvika hämningar eller rädsla för att det skulle finnas några korrekta eller felaktiga svar på mina frågeställningar. Ryen (2004) beskriver hur sociala förväntningar kan komma att prägla de svar respondenten ger då en önskan om att “svara rätt” kan komma att ta sig uttryck under intervjuernas gång. Folkman (2019) talar även om en hur en intervju vars samtal inte spelas in kan komma att upplevas som mindre krävande för respondenten. Inledningsvis var min tanke att enbart anteckna för att inte bidra till press hos pedagogerna men efter samtal med de innan
15
utförandet bestämde jag mig för att trots allt ha ljudupptag för att mötet mellan mig och pedagog skulle kännas levande då min totala närvaro och fokus kunde ligga på de och inte antecknande av deras ord. Ryen (2004) beskriver intervjuer som ett möte mellan individer med olika kännedom och information och med detta som grund ville jag lägga mitt fulla fokus på att möta pedagogen i stunden och applicerade därför detta tillvägagångs vis på utförandet. Även frågorna krävde bearbetning och omformuleras för att vara så neutrala och icke normativa som möjligt. Jag var även tvungen att tänka om rörande hur många frågor jag ställde respondenterna då jag tidigt insåg att svaren inte verkade vara korta eller begränsande utan snarare motsatsen. Det krävdes även acceptans för att frågeställningarna i somliga fall förde respondenten in på nästkommande fråga utan att denna behövde ställas, här krävdes flexibilitet hos mig som intervjuare.
4.3 Forskningsetiska överväganden
Johansson & Karlsson (2013) beskriver följande fyra krav då forskningsstudier utförs med människors medverkande; Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa krav härstammar från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer och de har följts under utförandet av denna studie. Informationskravet möttes genom att godkännande för att få utföra studien inom förskolans fysiska rum samt godkännande för att utföra forskning på pedagoger anställda i verksamheten har hämtats från biträdande förskolechef. Vidare tillfrågades en grupp pedagoger kring huruvida de kunde tänka sig att delta i studien och information gavs gällande vad studien ämnar redovisa samt hur deras eventuella bidragande skulle kunna bidra till detta. Samtyckeskravet möttes genom att samtyckesblanketter med information kring studien delades ut där pedagogers signatur lämnades. Konfidentialitetskravet möts genom att deltagarnas personuppgifter förvaras säkert samt att inspelade ljudfiler kommer att raderas efter studiens avslutande. Medverkandes namn och personuppgifter kommer dessutom inte att nämnas i denna studie vilket respondenterna blivit informerade om. Nyttjandekravet innebär kortfattat att insamlat material enbart används i forskningssyfte och även detta möter jag genom att materialet enbart ligger till grund för denna vetenskapliga studie och efter slutförandet av denna inte kommer att användas vidare i något sammanhang.
16
4.4 Intervjufrågor
Pedagogernas intervjusvar är deras personliga tolkningar av vad begreppet religionsfrihet innebär samt hur de önskar förhålla sig till detta i situationer där omsorgsetiska dilemman kan uppstå. Varje pedagogs svar skildrar deras personliga upplevelse av dessa fenomen. Efter en genomgång kring respondentens arbetslivserfarenhet låg följande intervjufrågor till grund för samtalen; Observera att ytterligare frågor legat till grund för samtalet, här presenteras huvudfrågorna.
Hur tolkar du begreppet religionsfrihet i ett förskole-sammanhang?
Anser du att förskolan ska vara en helt religionsfri arena? Motivera
På vilket sätt diskuterar du/ni om religion med barnen?
4.5 Omsorgsetiska dilemman
Jag presenterade även tre konkreta exempel för pedagogerna där vårdnadshavares personliga religiösa önskemål gällande barn hade kunnat uppenbara sig på förskolan och yttra sig i ett omsorgsetiskt dilemma. Jag bad pedagogerna beskriva så utförligt som möjligt hur de hade valt att handla i dessa sammanhang och vad deras handlingar grundades på. Inledningsvis läste jag tillsammans med respondenten genom följande citat; “Läroplanen för förskolan (2016) beskriver hur arbetslaget ska ‘Visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer’. Vidare beskriver Läroplanen för förskolan (2016) hur förskollärare ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde’”. Vidare presenterades de situationer där ovan nämnda mål och riktlinjer kan komma att kollidera med varandra. Situationerna jag presenterade bygger delvis på verkliga händelser och lyder som följande;
Ett barn vars vårdnadshavare önskar att blöjbyten enbart utförs av kvinnliga pedagoger med grund i religiös trosåskådning, tyr sig mest till den manliga pedagogen på avdelningen. Barnet uttrycker tydligt att hen känner sig tryggast med att denne utför blöjbyten. Hur ställer du som pedagog dig till detta?
17 Förskolan har en låda med utklädningskläder där det finns både byxor, klänningar och
skor. Ett barns vårdnadshavare önskar inte att deras barn som är av det biologiska könet pojke klär ut sig med kjol och klänning då det ställer sig emot deras religiösa trosåskådning. Barnet önskar att klä ut sig i detta då barnen leker med utklädningskläderna, hur möter du som pedagog barnet i denna situation?
Förskolan serverar kött till lunchen. Barnet som äter vegetarisk kost på förskolan med grund i vårdnadshavares önskemål vilka bottnas i religiös trosåskådning ber uttryckligen om att få smaka på det icke vegetariska alternativet. Hur ställer du dig som pedagog till detta?
18
5. Resultat och analys
I följande avsnitt kommer de utvalda delarna av intervjuerna som enligt mig anses ha störst relevans för studiens syfte att redovisas och analyseras ur ett omsorgsetiskt perspektiv med begreppen natural caring, modelling och dialouge som primära verktyg. Alla medverkande har blivit givna fiktiva namn i studiens resultat och analysdel. Hädanefter kommer jag att referera till respondenterna som; Rebecka, Alicia, Hanna och Claudia.
5.1 Pedagogens tolkning av begreppet religionsfrihet
Detta är ju en multikulturell förskola och det är inga konstigheter med att alla får tro på vad de vill här. Religionen är ju en del av den man är och det är en del av yrket att se varje individ som den de är och då blir religionen en del av detta (Hanna).
Religionsfrihet för mig innebär att alla har rätt att tro på det de vill tro på (Rebecka).
Alla kan vara som de är och tro på vad de vill och det är okej, jag tycker att religionsfrihet råder här på förskolan iallafall (Alicia).
Min tolkning är att begreppet religionsfrihet för samtliga pedagoger uppfattas som friheten att tro på det man vill. Det finns även en enhetlig uppfattning hos pedagogerna om att religionsfrihet innebär att man ges friheten att utöva sin religion vart man vill. Var och en av pedagogerna syftar till att detta utövande till största del mest går ut på att barnet blir bemött av personalen på förskolan efter de önskemål som vårdnadshavare lagt fram vid barnets förskolestart. Pedagogerna beskriver hur det då barnen är så små inte förekommit direkt utövande av exempelvis bön eller annat individuellt praktiskt utövande av religiösa handlingar från barn då de befunnit sig på förskolan;
Det är ju inte så att barnen ber här på förskolan eller något sådant, det är mest regler hemifrån som visar att de är religiösa. Vissa barn säger själva att de inte kan göra vissa saker för att deras föräldrar har lärt de det och andra vill prova saker på förskolan ändå (Hanna).
19
Kopplingar kan här dras till Noddings (2016) och hennes beskrivning av begreppen modelling och dialouge då omsorgsgivare genom egna handlingar förstärkta av dialog handlat på ett vis som enligt de är önskvärt hos barnen. Jag tolkar det som att barnets religionsfrihet i många fall blir ekvivalent med friheten att tillhöra den kollektiva religion som råder i barnets hem samt friheten att “praktisera” delar av denna även på förskolan. Denna praktik blir mer det förhållningssätt pedagoger har gentemot barn än ett sätt för barnen att aktivt handla på. Vårdnadshavares specifika önskemål i olika situationer rörande barnet på förskolan verkar till stor del bli pedagogers ansvar att upprätthålla. Även om barnet i fråga är gammalt nog att vara medveten om att de exempelvis inte ska äta salami i förskolan tolkar jag det som att pedagoger utifrån intervjusvaren upplever det som sin uppgift att neka barn detta även om barn uttrycker en önskan om att prova.
Ibland vill de ju smaka det som kompisen bredvid äter och då får jag som vuxen se till att de inte gör det (Rebecka)
Jag tolkar det som att det alltså kan bli pedagogens uppdrag att ansvara för att barnet följer de riktlinjer som existerar inom en viss religion för att barnets rätt till sin religionsfrihet ska existera på förskolan snarare än barnets egna utövande av religiösa handlingar. Att barnen ges möjligheten att både utöva eller välja att inte utöva religion på förskolan ställer sig alla pedagoger eniga till. De enas även i att det är hemifrån de religiösa ståndpunkterna skapas och att barnen i förskolan inte ska påverkas av de övertygelser som råder på förskolan eller hos enskilda pedagoger men få lov att själva ta ställning till vad som känns rätt utifrån de intryck de får på förskolan.
Genom ett utbyte av erfarenheter, även om vi kanske inte säger rakt ut vad vi tror eller tänker, utan mer handlar på vissa sätt kan vi ju inte undvika att påverka barnen. Men med god relation oss och barnen emellan kan de sedan känna sig trygga i att de kan välja att handla som de själva vill, iallafall på förskolan (Claudia).
Utifrån Noddings (2016) begrepp natural caring där hon lägger stor vikt på samspelet människor emellan tolkar jag denna beskrivning som att pedagogen syftar till att förskolan blir det fysiska rum där barn får fritt spelrum att välja och skapa sina egna sammanhang och religiösa ståndpunkter. Detta i kontrast till hemmiljön där de blir en del av den religiösa trosåskådning som vårdnadshavare och övrig familj besitter. Komplexiteten i detta uppstår då pedagogernas intervjusvar som tidigare nämnt faktiskt hänvisar till att barnen bemöts utifrån den religiösa trosåskådning som råder i hemmet, även på förskolan samtidigt som de lyfter
20
hur förskolan är den plats där barnen ska få fritt spelrum att i olika sociala sammanhang och konstellationer skapa sina egna ståndpunkter kring och religiösa frågor.
5.2 Förskolan som religionsfri arena
Det tydliggörs i följande avsnitt att det till trots för att pedagogernas personliga uppfattning kring huruvida förskolan borde vara en religionsfri plats är skilda alla upplever hur deras syn på saken hämtar sitt ursprung i vad som gynnar barn;
Det är barn, och de vet inte vad religion är för någonting, Föräldrarna kan stå för det och så kan de liksom bara få ‘vara’ på förskolan. Så ja, jag anser att förskolan borde vara en religionsfri plats egentligen (Alicia).
På några vis hade det nog varit lättare om det bara vore en helt religionsfri arena, ja. Man hade ju kunnat fira och ha traditioner ändå och så hade det kanske varit mer inkluderande och bättre för alla barnen (Hanna).
Nej, det tycker jag inte. Det är viktigt för deras identitet att få vara den de är hemma även på förskolan. Det vore ju konstigt annars, om de skulle komma hit och bara lämna allt det där vid dörren, det är vilka de är och vad föräldrarna fostrar dem till. Om det är en stor del av deras liv hemma måste det få vara det även på förskolan (Claudia).
Noddings (2016) beskriver hur natural caring syftar till att möta individer utifrån deras individuella behov och erfarenheter. I relation till detta är pedagogernas svar, sina varierande ståndpunkter till trots alla motiverade i vad de ansett vara mest gynnsamt för barnets förskolevardag i slutändan. Detta kan även appliceras på hur pedagogerna i förskolan baserat på ovanstående citat, alla tycks dela uppfattningen om att det är barns perspektiv som är centralt för deras personliga syn på frågan. Min tolkning av citaten ovan blir utifrån detta att samtliga pedagoger önskar att förskolan vore uppbyggd på ett sätt som gynnar barn gällande religiösa frågor. Komplexiteten uppstår eftersom att vad som är i barns bästa intresse är något tolkningsbart och inte heller enhetligt för varje barn i varje situation. Det kan därför krävas att personen i fråga, vars uppgift det är att avgöra vad som är mest gynnsamt för ett barn i en specifik situation känner barnet väl och tolkar dess signaler korrekt. Noddings (2013) understryker just vikten av att omsorgsgivaren, i detta fall pedagogen känner barnen och förstår vad som kommer att gynna det specifika barnet i längden då alla barn oberoende av
21
den religion de bär med sig är en egen individ som kräver ett eget bemötande i omsorgsrelaterade frågor.
5.3 Hur talar pedagoger om religion med barnen
Pedagogerna var alla eniga i att de talas mer om traditioner än om religiösa frågor med barnen. Ingen av pedagogerna gav uttryck för att skygga undan från att tala om religiösa frågor men beskrev hur de huvudsakligen inte gör det.
Vi pratar väl mer om traditioner, då är det påsk, midsommar lucia och julen som är det viktigaste. Jag tycker det är viktigt att hålla traditionerna vid liv. Även om barnen inte frågar är det vårt ansvar. Vi kan ju inte lyfta allt på förskolan men det som är en del av vår kultur, det är jätteviktigt att lyfta tycker jag. Vi har inte gått så djupt in på vad det handlar om men vi har ju såklart berättat på julen att vi firar jesus födelse (Alicia).
Noddings (2016) talar i linje med detta uttalande om hur utbildare oberoende av personlig syn av vikten av att hålla samhälleliga traditioner vid liv bör hjälpa elever att förstå vilka
handlingar som utförs i samband med kulturen för att bidra till elevers vidgade kunskap kring ämnet. Jag tolkar detta som att barn kan få kunskap kring olika fält genom omsorgsetikens dialouge. Alltså kan förskollärare hålla dialogen öppen gällande religiösa frågor och de traditioner som utförs som en följd av dessa utan ett normativt ställningstagande. Detta syns i följande citat då Claudia uttrycker;
Vi pratar mest om religion i förbindelse med högtider. Det är kunskap de borde ha oavsett vilken religion de utövar hemma för det är ju allmänbildning att veta att julen firas för att jesus föddes då till exempel. Det är inte alltid barnen frågar varför vi firar jul men när vi har börjat berätta fortsätter barnen att fråga och så lär de sig mer om ämnet. Om de barnen som har en religiös åskådning vill prata om deras högtider och traditioner kan de lära oss om det också (Claudia).
Med omsorgsetikens teori om ombytta roller i omsorgsgivandets och lärandets akt tolkar jag detta som att barnen får chansen att använda sig av modelling och dialouge för att själva dela med sig av delar utifrån sin kultur och upplevelser gällande religiösa traditioner med
pedagoger och kamrater.
Barn och pedagoger kan alltså byta plats i omsorgs och lärandeakten och barnen kan ges möjligheten att förmedla kunskap till både pedagoger och kamrater i barngruppen.
22 När det gäller religion pratar vi kanske inte så mycket om det med barnen i utbildnings- syfte men vi har ju haft föräldrar som har kommit hit och visat oss hur man firar ramadan. Det var ju jätteskoj att se. Är de villiga till att bjuda på sin kultur så är det ju bara skoj. Jag kan inte uppleva att religion är något hinder jag tycker vi har mer som förenar oss än vad som skiljer oss åt och det är det vi borde hänga upp oss på inte det andra. Olikheter finns mellan alla människor ändå och det har inte bara med religion att göra (Rebecka).
Noddings (2013) beskriver ur omsorgsetikens teoretiska perspektiv hur pedagoger genom dialouge och ett visat intresse för en annans synpunkter samt försök att förstå dennes perspektiv kan skapa en relation där lärande och omsorg kan uppstå som en följd av detta. Min tolkning är alltså att pedagoger genom att ge barn möjligheten att förmedla kunskap och lärdom med ett visat engagemang kan bygga de trygga relationer som krävs för att utbyte av omsorg ska kunna erbjudas och tas emot.
5.4 Omsorgsetiskt dilemma; kostfrågan
Då det kostrelaterade omsorgsetiska dilemmat gällande matsituationen presenterades enades samtliga pedagoger i att de valt att respektera föräldrarnas önskan kring vad barnet ska få för mat på förskolan över barnets.
Jag hade en situation med Celeste när vi åt chicken nuggets i förra veckan och alltså hon bara grät. Hon bara grät för att hon säger att hon äter det hemma. Ja, det gör ni ju men där ska jag förklara skillnaden liksom. Jag fick ju berätta för henne att det hon äter hemma det är ju halal-slaktat och det har vi inte här. Jag fick ju förklara att du äter det hemma men det är en annan sort, denna sorten kan du inte äta. Dina föräldrar vill inte det. Det är inte vi som har bestämt det, det är dina föräldrar. Jag sa du kan fråga mamma och pappa om du kan få äta det nästa gång men jag vet inte om hon har gjort det. Här kändes det verkligen jobbigt faktiskt. Det är samma sak med traditioner, de säger att de inte får göra det hemma men så är de tacksamma att de får göra det här. Varför ska det egentligen skilja sig med maten? (Alicia).
Jag är kluven är faktiskt, jag äter det ju själv så det känns konstigt att säga nej till barnet. Men jag vill inte heller vara respektlös mot föräldrarna och göra något de sagt att de inte vill, samtidigt är det kanske barnet man egentligen är respektlös mot i slutändan, men det känns känsligt just det här med maten. Som ett grovt övertramp liksom (Claudia).
Kopplingar kan här dras till begreppet modelling som vilket tidigare nämnts syftar till omsorgsgivaren som förebild. Det kan verka logiskt att pedagoger agerar på ett vis som
23
stödjer det önskade beteendet de har hos barnen i olika situationer. Begreppet dialouge som handlar om dialogen som stöd för våra handlingar kan också kopplas till detta scenario då det är avgörande att vuxna inte uppför sig motsägelsefullt i förhållande till barn då detta kan skapa förvirring hos barnen. Min tolkning blir att pedagoger upplever att de handlar motsägelsefullt då de säger att de hindrar barnen från att utforska maten de är sugna på att smaka när de själva äter den. Trots detta valde alla pedagogerna att handla efter vårdnadshavares önskemål när det gäller maten. Samtliga pedagoger beskrev även hur de upplevde maten som ett särskilt känsligt ämne utan att egentligen vara helt säkra på vad det var som gjorde det särskilt laddat.
Alltså man hade ju bara kunnat fråga egentligen, vi får ju barnkort vid inskolningsfasen där föräldrarna kryssar i vad barnen ska äta och sånt. De kanske bara kryssar i alternativet som finns men om man hade frågat kanske de egentligen är öppna för att låta sina barn smaka, alla kanske inte är så stränga egentligen. Det kanske känns extra känsligt för att det är något de (barnen) fysiskt stoppar i kroppen, jag vet inte (Hanna).
Noddings talar även om hur omsorgsetiken ger mindre plats åt fasta principer och istället syftar till att etiska val i förhållande till situationen och den omsorg som subjektet i fråga är i behov av står i centrum. Det framgår alltså att pedagoger riskerar att hamna i situationer där handling och ord kolliderar då de väljer att handla efter vårdnadshavares önskemål över det som eventuellt upplevs som omsorgsetiskt rätt gentemot barnet i situationer som berör kostfrågan.
24
5.5 Omsorgsetiskt dilemma; stereotypa könsnormer
Gällande frågan om hur pedagoger ställer sig till scenariot där vårdnadshavare inte önskar att deras barn klär sig i kläder som är könskodade och normativt sett inte stämmer överens med barnets biologiska kön upplevde samtliga av pedagogerna ämnet som mindre laddat från deras egen sida. Som följd av detta är det något de upplever att de kan ta en diskussion med vårdnadshavare om ifall meningsskillnader skulle uppstå.
Här hade jag haft enklare att argumentera för min sak än i matsituationen till exempel. För här kan jag ändå hänvisa till teorier kring lek och vikten av rollspel osv. Jag tror att den hade varit enklare att argumentera för. Här på förskolan leker vi lekar och vi stoppar inte barn i lek om den inte är skadlig för barnen. Jag vet inte varför maten känns mer…svår. Kanske för att det är något man stoppar i sig (Hanna).
Noddings (2016) talar om hur utbildare inte kan förstå allt om fenomenet lärande men hur de kan uppmuntra lärande i alla dess former hos barn i deras sökande efter kunskap samt ha förståelse för hur denna utvecklas individuellt hos olika barn då de handlar ur ett
omsorgsetiskt perspektiv. Jag tolkar det som att förskollärare alltså kan leta efter barns lärande i olika slags lek och inte hindra dessa från att utvecklas om de inte vill stå i vägen för barns utvecklande och kan hänvisa till detta vid en eventuell diskussion med vårdnadshavare.
Jag tycker det är jätteviktigt att pojkar och flickor får utforska och leka med saker som är könskodade. Då kan det kanske avdramatiseras och så lär barn sig att flickor minsann också kan bli poliser och pojkar kan leka med dockor och laga mat med förkläde (Claudia).
Noddings (2016) beskriver hur alla barn på utbildningsfaciliteten om de fostras och förberedas inom omsorgsgivande sedan kan ta del av exempelvis omsorgsrelaterade yrken i samhället. Jag tolkar det som att om pedagoger exempelvis tillåter barn som är av det biologiska könet pojke att leka med något som historiskt vis varit kvinnligt könskodat kan bidra till att dessa senare i livet känner en större bekvämlighet kring att utföra liknande handlingar. Barn kan alltså genom att bli givna möjligheten att genom leken på förskolan närma sig olika fält som normativt sett är betraktat som könskodade bidra till att utvecklad förmåga att ge och ta emot omsorg. Detta kan i sin tur tänkas leda till att de utvecklar de
25
kvaliteter som är önskvärda hos den demokratiska medborgarens bidragande till ett funktionellt samhälle.
Jag hade sagt åt föräldrarna att på förskolan får ditt barn göra vad hon eller han vill och det är barnet själv som tar på sig det, det är ju inte vi som säger det. Om en pojke alltid klär ut sig till flicka kanske det finns anledningar till det och då kan vi inte stoppa barnet från att utforska det, vi ska ju uppmuntra de att känna trygghet i sin identitet (Rebecka).
Noddings (2016) talar om etiken som tar vid i omsorgshandlingars process. Denna syftar till enligt hennes övertygelse till att man alltid ska handla på ett vis som bevarar omsorgsrelationer. Alltså hur en människas etik och moral präglar olika omsorgssituationer kommer att spegla hur utfallet av dessa blir. Utifrån detta tolkar jag ovanstående citat som att en pedagog vars ståndpunkt gällande barns rätt att utmana stereotypa könsroller är att detta bör tillåtas och uppmuntras kan handla efter denna etik över andra impulser. Etiken kan komma att väga tyngre än instinktiva handlingsmönster eftersom att denna som i många andra fall inom omsorgsetiken syftar till den vuxnas egen känsla för vad som är bäst för barnet. Därför kan utfallet av händelsen komma att variera och som en följd av detta är styrdokumenten behjälpliga i situationer som den ovan nämnda där det slås fast att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den”. I detta omsorgsetiska fall blev det tydligt att pedagogerna valde att handla på ett vis som gick emot vårdnadshavares önskemål gällande barnet, detta då de hänvisade till styrdokument och teorier kring lek i intervjusvaren och ansåg att det var behjälpligt vid en eventuell diskussion med vårdnadshavare.
26
5.6 Omsorgsetiskt dilemma; skötbordet
I kontrast till kostfrågan ställde sig tre av fyra pedagoger eniga till att de hade valt att respektera barnets önskningar över vårdnadshavarens. Detta innebar att de valde att informera vårdnadshavare om att deras önskemål gällande vilka pedagoger som skulle ansvara för blöjbyten tyvärr inte kunde uppfyllas under barnets vistelse på förskolan.
“Nej, då hade jag bara fått säga att så fungerar det inte här. Alla pedagoger utför alla jobb. Det handlar dessutom om en intim situation, barnets integritet” (Rebecka).
Claudia uttrycker:
Detta är ju även en fråga om resurser, förskolan har inte tillräckligt med bemanning för att uppfylla sådana krav. Vad ska vi göra om det enbart är den manliga pedagoger på plats med vikarier? Låta en främling byta barnets blöja för att hon är kvinna när barnet gråter och vill vara med den pedagogen hon känner, det är ju respektlöst och direkt dåligt gentemot barnet. Nej, sådana krav kan vi inte ha (Claudia).
Noddings (2013) talar om hur det i relationer mellan lärare och elever är en signal på att det brustit i omsorgsgivandet om eleven inte ger sitt erkännande i en specifik situation där läraren gjort ett försök till att erbjuda omsorg. Utifrån detta tolkar jag ovanstående citat som att det för barnet kan upplevas som brist på omsorg att inte följa dess önskningar i en så intim situation som den barn upplever vid skötbordet. Noddings (2013) beskriver inte hur detta innebär att pedagoger är otillräckliga i sitt omsorgsgivande i varje situation där barn visar missnöje för att deras krav inte möts. Jag tolkar det snarare som att pedagoger bör låta barnet styra i så stor utsträckning som möjligt i de situationer där deras trygghet står på spel. Denna trygghet kan även innebära att pedagoger behöver fatta beslut som går emot barn eller vårdnadshavares vilja i stunden men i det långa loppet gynnar och bidrar till ökad trygghet och välmående hos barnet. Hanna uttrycker sig i linje med detta som följande;
“Vi är ju här för barnen men inte för att göra vad barnen vill hela tiden men när vi kan möta de så gör vi det. Det är inte så lätt för man kan inte alltid gör vad barnen vill och det är så många man ska vara till lags hela tiden” (Hanna).
27
6. Diskussion
I denna studie undersöktes pedagogers syn på begreppet religionsfrihet i förhållande till barn på förskolan. Detta ställdes i kontrast till de önskemål baserade på religiösa trosåskådningar vårdnadshavare har gällande sina barns vistelse på förskolan och pedagogers handlande då omsorgsetiska dilemman uppstår som en följd av dessa. Jag har med utgångspunkt i följande frågeställningar utfört undersökningen
Hur kan pedagoger tolka begreppet religionsfrihet i förskolan och vad anser pedagoger att denna tolkning har för påverkan på den vardag barn får på förskolan?
I vilka omsorgssammanhang väljer pedagoger att handla efter styrdokument, barns önskemål eller vårdnadshavares önskemål gällande barnet?
Genom semistrukturerade samtalsintervjuer utformade av intervjufrågor samt omsorgsetiska dilemman har jag granskat hur pedagoger närmar sig detta fält. Jag har med hjälp av ett omsorgsetiskt perspektiv analyserat det empiriska materialet jag samlat in hos fyra verksamma pedagoger.
Pedagogernas intervjusvar hänvisar till att begreppet religionsfrihet tolkas som barns rätt att tro på vad de vill men att det i praktiken utspelas som barns rätt att tillhöra den kollektiva religion som råder i hemmet barnet härstammar ifrån även på förskolan. Intervjusvaren hänvisar även till att pedagoger i somliga omsorgsetiska fall handlar efter föräldrars önskemål i förhållande till barn och att de ibland handlar efter läroplansmål, teorier kring lärande eller barns önskemål. Samtalen med pedagogerna redovisar även att barns religionsfrihet på förskolan snarare tar sig uttryck i hur pedagoger förhåller sig till barn vars vårdnadshavare önskar särskild behandling med grund i religiös trosåskådning än ett praktiskt utövande av religiösa handlingar ifrån barns sida. Att detta bemötande är grundat i vårdnadshavares önskemål öppnar för frågor om vems religionsfrihet det egentligen är tal om i frågor gällande religionsfrihet på förskolan. Jag ser baserat på mina resultat i enighet med MacMullen (2007) hur barn i frågor rörande religionsfrihet kan komma att betraktas som vårdnadshavares egendom snarare än en egen individ vars fria val är ledande. Detta med bakgrund i att barn i somliga fall mot sin vilja behandlas som en produkt av den religiösa trosåskådning vårdnadshavare har utav pedagoger på förskolan. Detta tydliggjordes i studiens resultat del där ett tydligt exempel på att barns önskningar blir bortprioriterade är det kostrelaterade omsorgsdilemmat.
28
Pedagogernas olika syn på huruvida förskolan bör vara en religionsfri arena samt hur de samtalar med barn rörande religiösa frågor härstammar alla i en förenad syn på att det är barns bästa förutsättningar som är huvudfokus och ligger till grund för pedagogers handlingsmönster i olika situationer. Intervjusvaren hänvisar till att det i somliga fall kunnat underlätta för pedagoger om förskolan vore en religionsfri arena då det under intervjuerna framkommit att barn och pedagoger tenderar att hamnat i situationer där pedagogen fått fatta beslut gällande barns religiösa handlingar som gått emot barnens önskningar men att de i en majoritet av fallen möter barn utefter vad de själva anser är i barnets bästa intresse. Vad som är barns bästa är som nämnt tidigare tolkningsbart och bemötande utifrån omsorgsetiska ställningstaganden kan därför komma att variera. Vad som anses vara mest gynnsamt för ett barn ur en pedagogs perspektiv kan skilja sig till både vårdnadshavare och en annan pedagogs upplevelse och handlar till stor del om hur pedagoger tolkar barns signaler. Det kan därför verka logiskt att de barn som behärskar talandet och själva klarar att sätta ord på vad de har för behov bör få dessa tillgodosedda om pedagoger i så stor utsträckning som möjligt ska låta barns perspektiv vara centralt i förskolan. Kopplingar kan här dras till Klasson Sundins (2014) forskning och den avvägning där barns rätt att själv ta ställning till religiösa frågor och deras rätt till vägledning från vuxna ställs i kontext till varandra. Det tydliggörs att det som Klasson Sundin (2014) påpekar inte går att separera mellan dessa fält utan behöver ses på som ett samspel mellan vårdnadshavare, barn och samhälle genom att det är barns perspektiv och vad som är i barns bästa intresse som enligt pedagoger ska vara ledande. Bemötandet ska alltså inte vara beroende av vårdnadshavares eller pedagogers enskilda uppfattningar om det till fullo ska främja barns perspektiv. Det bör snarare kombineras och mötas därefter genom en öppen dialog med pedagoger, vårdnadshavare och barn. Eftersom att barns bästa och barns perspektiv inte är något enhetligt i alla fall utan skiljer sig mellan individer behöver dessa avvägningar göras i olika situationer och med anpassning till individen och kontexten.
Respondenterna uttrycker i intervjuerna hur det inte är vanligt förekommande att de samtalar med barn kring religiösa frågor men att de pratar om traditioner och i förbindelse med det nämner vart de olika traditionerna härstammar ifrån. Respondenterna uttryckte även hur de anser att detta är allmänbildning och någonting som barnen behöver få kunskap om samt att de är öppna för att starta en dialog med barnen kring deras egna erfarenheter och låta de dela med sig av sin kunskap kring religion. Kopplingar kan här dras till MacMullen (2007) uttalande gällande barns rätt till att av samhället ges information samt den frihet som krävs för
29
att på egna villkor närma sig religiösa frågor. Detta hade i högre grad kunnat existera inom verksamheten och hade kunnat vara behjälpligt för religionsfrihetens existens på förskolan. Om barn kan få ta del av information given av pedagoger som inte har ett normativt ställningstagande för att sedan processa informationen och därigenom ges en vidgad uppfattning kring att religion är ett fritt val kan de eventuellt uttrycka sig inom ämnet. Detta beskrivs av Macmullen (2007) som samhälleligt ansvar. Det går även att dra kopplingar till Byrne (2014) och uttalandet om hur utbildningsinstitutioner behöver förbereda barn på de möten de kommer att ha i livet med personer vars trosuppfattning skiljer sig från deras egen. Om vi startar samtal med barnen om dessa ämnen kan vi tillrättalägga för en ökad acceptans för människors olikheter vilket även det hade kunnat påverka hur man möter individer efter deras specifika behov. Dialogen barn och pedagoger emellan verkar alltså bli avsevärt viktig. Även om barnen inte uttrycker verbalt att de vill ta avstånd från just religion kan detta yttra sig på andra sätt än det talade ordet. Trots att barnen nödvändigtvis inte handlar som de gör i en önskan att ta avstånd från religion eller med något slags ställningstagande i fokus redovisar intervjuerna hur deras önskemål och fria val i somliga fall blir sett på som andra prioritering i förhållande till religiösa övertygelser hos vårdnadshavare. Detta styrker den syn på barn som vårdnadshavares ägodelar som MacMullen (2007) beskriver och kan verka motstridig i förhållande till följande mål ur Läroplanen (2016) som talar om att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den”. För att barn ska utvecklas inom sin identitet och finna denna trygghet krävs det enligt Noddings (2016) att pedagoger i omsorgsgivandets akt ser barnet som en egen individ. En individ fri från de omständigheter och sociala strukturer som existerar omkring människor för att på bästa vis kunna erbjuda barnet den omsorg och lärdom som barnet i fråga kräver för att kunna ta emot pedagogers erbjudande av omsorg. Det kan därför verka motsägelsefullt att behandla barn som en produkt av vårdnadshavares övertygelser i en omsorgsgivande situation.
Läroplanen för förskolan (2016) beskriver hur “förskollärare ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde”. Det tydliggjordes under intervjuernas gång att matsituationen är en där samtliga pedagoger enas i att respektera föräldrars önskan över barnets ställt i kontrast till tillfällen där barn uttryckt en önskan om att smaka mat de inte får äta på förskolan. Vad som ligger till grund för att pedagoger valt att respektera vårdnadshavares önskan över barnets visste ingen av pedagogerna men de enades i
30
att det kändes som ett övertramp att ge barnet av maten. Denna känslighet yttrar sig även på andra vis i verksamheten då barn som exempelvis har allergier ombeds uppvisa läkarintyg som stödjer deras behov av specialkost medan de barn som ska äta avvikande grundat i religion enbart har vårdnadshavares religiösa trosåskådning som stöd. Detta kan kopplas till den respekt Dawkins (2006) talar om när det pratas om religiösa frågor. Detta öppnar upp för vidare spekulation kring huruvida det är en rädsla för att uppfattas som respektlös gentemot vårdnadshavare eller religionen i fråga som respondenterna upplever. Här kan man tänka sig att en religionsfri arena där kosten inte anpassades efter religiösa trosåskådningar hade kunnat underlätta för såväl barn som pedagoger. I kontrast till detta kan kopplingar dras till Klasson Sundin (2014) frågeställning om huruvida en konfessionell institution kunnat vara i barns fördel de gånger vårdnadshavare har särskilda önskemål gällande sina barn då de mest sannolikt ätit samma kost som övriga barn på förskolan. Det hade då inte varit avvikande att äta på ett särskilt vis. Detta kan även appliceras på andra händelser där religiösa frågor gör att barn bemöts på ett sätt som skiljer sig från övriga i gruppen vilket eventuellt inte utmärkt sig på samma vis på en konfessionell förskola.
I kontrast till detta kan olikheterna gällande kost och de andra faktorer som skiljer människor åt även betraktas som ett sätt att utveckla respekt gentemot andra människor och kan som pedagogerna uttrycker under intervjuerna vara något positivt som bidrar till vidgad acceptans hos barnen.
Med det omsorgsetiska perspektivets fokus på modelling, dialouge och natural caring som bidragande faktorer till att ett utbyte av omsorg kan existera barn och pedagoger emellan bör pedagoger se till individen och utgå ifrån vad som är bäst för just barnet i fråga. Eftersom barns bästa som tidigare nämnt är en tolkningsfråga kan vi konkludera att de barn som klarar att uttrycka sig verbalt i så stor utsträckning som möjligt bör bli bemötta efter denna önskan i religiösa frågor om pedagoger ska följa den grundläggande värdegrunden för förskolan. Denna talar om att en viktig uppgift för förskolan är att förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som förskolans
läroplan vilar på.
6.1 Metoddiskussion
Studien utfördes med kvalitativa forskningsmetoder vilket jag anser vara den metod som ämnat sig bäst för denna undersökning. I studiens tidiga skede övervägde jag huruvida jag
31
skulle samla in det empiriska materialet genom semistrukturerade samtalsintervjuer på en konfessionell och en sekulär förskola. Det blev tydligt för mig hur det skulle krävas mer tid för att utföra en studie med större omfång än den studie jag i nuläget genomfört. Jag ville intervjua minst fyra pedagoger per förskola för att få en mer nyanserad bild av hur pedagoger som är verksamma på samma förskola kan ha skild syn på samma ämne. Jag fick därför välja att enbart utföra studien på en förskola då samtal med åtta pedagoger skulle komma att bli för omfattande i förhållande till behandlingen av insamlat empiriskt material med den begränsade tidsmarginal jag arbetat inom. Jag valde att utföra studien på den sekulära förskolan då jag upplevde att studien eventuellt riskerade att skildra en mindre nyanserad bild av frågor gällande religionsfrihet vid utförande på en konfessionell förskola. Detta med grund i att personalen på den konfessionella förskolan jag ämnade undersöka har gemensamma religiösa ståndpunkter vilket eventuellt kunnat resultera i liknande svar på intervjufrågorna. En studie vars syfte och ändamål vore att jämföra pedagogers tillvägagångssätt i miljöer där verksamheter som präglas av religiös inriktning ställs i kontrast till sekulära verksamheter hade möjligtvis gynnats av detta. Då denna studie syftar till att belysa situationer rörande religionsfrihet i förskolan och omsorgsetiska dilemman som en följd av religiösa frågor ansåg jag att det riskerade att blir ett för brett spektrum för mig att undersöka både pedagoger i det sekulära utbildningssystemet och pedagoger som är verksamma i konfessionella förskolor.
6.2 Yrkesrelevans
Detta fält har en tydlig yrkesrelevans för förskollärare och kanske i synnerhet för pedagoger som är aktiva i Malmö stad. Kommunens statistiska befolkningsprognos räknar år 2019 till ett befolkningsursprung från 182 olika länder i Malmö. År 2015 blev Malmö en ankomstkommun för cirka 14500 barn (Sjöberg, 2008). Staden har med sina korta geografiska avstånd och väldiga kulturella variabler en förmåga att föra olika världsbilder obeskrivligt nära varandra. Läroplanen för förskolan (2016) talar om hur ”den växande rörligheten över nationsgränserna skapar en kulturell mångfald i förskolan som ger barnen möjlighet att grundlägga respekt och aktning för varje människa oavsett bakgrund”.
Som arbetande i Malmö är sannolikheten för att man sammanstrålar med en mängd personer vars bakgrund och livsåskådningar samt religiösa sammanhang skiljer sig från varandras alltså hög. Pedagoger möter i sitt dagliga arbete i förskolan individer med olika trosuppfattningar samtidigt som vi förväntas arbeta i en verksamhet där barns rätt till religionsfrihet råder. Detta ska ske simultant med att pedagoger arbetar efter de styrdokument som verksamhetens vilar
