”Det är en samvetsfråga!” : En kvalitativ studie om hur tränare förhåller sig till balansen mellan att vilja vinna och låta alla vara med

Örebro Universitet

Institutionen för hälsovetenskap och medicin Idrott, kandidatkurs

Examensarbete, 15 hp HT 2015

”Det är en samvetsfråga!”

- En kvalitativ studie om hur tränare förhåller sig till balansen mellan att

vilja vinna och låta alla vara med

Sammanfattning

Att idrott är en av de största fritidsaktiviteterna i Sverige är ingen nyhet. En stor del av landets befolkning spenderar sin fritid på en eller flera idrotter och sett till

ungdomar uppgår siffran till hela 90%. En stor del av dessa 90% delar även i tävlingar där mycket handlar om att vinna. Tidigare studier belyser ofta hur ungdomarna själva ser på sitt idrottande och varför det rent generellt är viktigt att idrotta. Det finns även mycket information att tillgå gällande hur man ska bedriva ungdomsidrott både bredd och elit, och att föreningar ska jobba för att alla ska få vara med samt att vinna inte är allt.

Däremot är informationen begränsad kring hur tränarna, i det här fallet som tränar fotbolls- och hockeylag, själva jobbar med balansen mellan att vilja vinna och låta alla vara med. Syftet med denna studie är att fylla den kunskapsluckan.

För att få tillgång till så mycket information som möjligt har semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Dessa intervjuer spelades sedan in, transkriberades och bearbetades noggrant för att få fram användbara meningar kopplat till studiens syfte och bakgrund.

Resultatet av studien visar att de valda tränarna, som i detta fall jobbar med pojklag inom breddungdomsidrotten (fotboll och ishockey), jobbar mycket med fokus på att alla ska få vara med. Dock visade det sig att det under vissa moment, exempelvis laguttagning inför match/turnering kan förekomma selektering. Det framkom även att föreningarna i stort har tydliga mål för hur man ska jobba för att fördela speltiden. Mycket av tränarnas fokus visade sig också ligga mycket på att utveckla spelarna, både som individer och idrottsmän, framför att vinna alla matcher. Alla tränare i denna studie var även rörande överens om at viljan att vinna var störst hos ungdomarna själva.

Slutsatserna man kan dra av studien är att tänket att alla ska få vara med är något som genomsyrar dessa föreningar, och att tränarna försöker att jobba åt det hållet. Dock faller det ibland igenom och fokus kan flyttas från att alla ska få vara med till att vinna.

Nyckelord:

1. INTRODUKTION ... 1

1.1HUR MÅNGA IDROTTAR? ... 1

1.2VARFÖR SLUTAR MAN IDROTTA? ... 2

1.3VAD SKALL IDROTTEN STÅ FÖR? ... 3

1.4TÄVLINGSFOSTRAN OCH FÖRENINGSFOSTRAN ... 4

1.5VINNA TILL VARJE PRIS ELLER LÅTA ALLA VARA MED? ... 5

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 7

3. METOD ... 8

3.1VAL AV METOD ... 8

3.2SÖKVÄGAR ... 8

3.3URVAL ... 9

3.4 INTERVJUER ... 10

3.5VALIDITET OCH RELIABILITET ... 10

3.6ETISKA RIKTLINJER ... 12 3.7GENOMFÖRANDE ... 12 3.8DATAANALYS ... 13 4. RESULTAT ... 15 4.1 FÖRENINGEN ... 15 4.1.1 Föreningspolicy ... 15 4.1.2 Tränarutbildning ... 17 4.2 ATT TA UT LAGET ... 17

4.2.1 Vem tar ut laget? ... 17

4.2.2 Träning ... 18 4.2.3 Match ... 18 4.2.4 Turnering ... 19 4.2.5 Uppflyttning ... 20 4.3ATT FÖRDELA SPELTIDEN ... 20 4.3.1 Rättvisa ... 20

4.3.2 Nivå- och utvecklingsanpassning ... 20

4.3.3 Träningsnärvaro och ork ... 21

4.4ATT VINNA UR BÅDA PERSPEKTIVEN ... 22

4.4.1 Tränarna ... 22

4.4.2 Prestation ... 23

4.4.3 Utvecklande, roligt och kravlöst ... 23

4.4.4 Ungdomarna ... 24

5. DISKUSSION ... 25

5.1RESULTATDISKUSSION ... 25

5.1.1 Att låta alla vara med ... 25

5.1.2 Att vilja vinna ... 26

5.1.3 Samvetsfrågan ... 28

5.2METODDISKUSSION ... 29

5.3STUDIENS KUNSKAPSBIDRAG ... 30

5.4SLUTSATSER ... 30

1

1.

I

Att idrott ska vara för alla och att alla ska få vara med är ständigt ett ämne som är uppe för diskussion, i synnerhet inom ungdomsidrotten. I utbildningsradions

programserie om ”Idrottens Himmel och Helvete” pratar Tomas Peterson, professor i idrottsvetenskap vid Malmö Högskola, om hur svensk idrott ser ut och vilka negativa aspekter som tidig specialisering, selektion, rangordning och nivågruppering kan skapa. Han pratar också om att föreningarna, trots tillgång till all forskning, ändå väljer att toppa och rangordna lagen i tidig ålder.

”Vi ska nå upp till folkhälsa, demokrati och sedan kommer jämlikhet, integration och fair play. Det har aldrig funnits ett elitidrottsmål i svensk idrottspolitik någonsin, och den är 100 år gammalt nu” (Tomas Peterson, UR 2013).

Trots detta, att svensk idrottspolitik inte har några elitmål, är alltså ämnen som selektering och toppning ändå något som alltid är uppe på tapeten inom

idrottsvärlden. Det diskuteras hur föreningarna ska jobba för att å ena sidan förhålla sig till policys om att alla ska vara med, samtidigt som de å andra sidan nå uppsatta resultatmål. Med det i bakhuvudet och vårt brinnande intresse för idrott ville vi titta närmre på hur tränare, i sin roll som länken mellan föreningen och själva laget, faktiskt arbetar med detta som många anser är ett känsligt ämne.

1.1HUR MÅNGA IDROTTAR?

Idrott och fysisk aktivitet är något som främjar ungdomar.

Om individer i tidig ålder deltar i en organiserad idrott och fortsätter med detta upp mot tonåren ökar sannolikheten för en fysiskt aktiv livsstil i unga vuxenår

(Kjonniksen, Anderssen & Wold, 2008). Under tonåren är det dock vanligt att idrottsföreningar tappar medlemmar (Franzen & Peterson, 2004). Även i andra skandinaviska länder som Norge kan man se att antalet aktiva medlemmar i

2 i tonåren (Ingebrigsten, 2012).

Idrott och är något som intresserar och aktiverar många ungdomar. En europeisk undersökning visar på att 61 procent av ungdomar inom EU-länder tränar eller utövar någon idrott regelbundet eller förhållandevis regelbundet (Eurostrategies, 2011). I Norge är det 16 procent av barn i åldrarna 6 till 8 som utövar någon slags fysiskt aktivitet 3-4 gånger i veckan, när man sedan kommer upp i åldrarna 9-12 har det ökat till 39 procent (Ingebrigsten & Aspvik, 2010).

I Sverige är det en stor andel av alla barn och ungdomar som i sin uppväxt någon gång varit med i en idrottsförening. Enligt Riksidrottsförbundet (2015) är den siffran nästan 90 procent.

1.2VARFÖR SLUTAR MAN IDROTTA?

I alltför många föreningar kan man inte erbjuda ungdomar en nivå där man har lägre ambitioner eller där tävling inte är det viktiga (RF, 2009).

Ungdomar som vill fortsätta idrotta är de som startar tidigt i åldrarna och vill träna och tävla kontinuerligt. Att tävla på en hög nivå verkar vara en självklar logik och så ungdomar uppfattar idrotten. En ungdom finner meningsfullhet i idrotten för att man har fostrats i den tävlingsmiljön, därför kan man hantera tävlingsinriktningen även fast man inte har ambitioner att bli elitidrottare. De ungdomar som inte ser idrotten med denna logik, det vill säga att tävla på hög nivå, blir automatiskt uteslutna från föreningarna om man inte väljer att sluta själv. Detta gör även att man blir utesluten från att fortsätta med sin idrott på lång sikt. Idrottsföreningar tycks inkludera de ungdomar som uppskattar, kan hantera och förstår en tävlings- samt elitinriktad verksamhet. Dessa resultat kan vara en stor förklaring till varför så många väljer att sluta (Thedin Jakobsson 2012).

Även internationella studier har visat att ungdomar som i tidig ålder får börja utöva aktiviteter utanför själva idrotten i sig såsom styrketräning, löpning etc. för att bli en bättre spelare har en högre tendens att sluta. Syftet med aktiviteterna är till för att förbättra spelaren på lång sikt och resulterar ofta i att ungdomen känner en lägre tillfredsställelse till själva idrotten. Därför bör man inom idrottsföreningar i tidiga

3 åldrar fokusera på idrotten i sig, spel och lekar som istället ger ungdomarna glädje och tillfredsställelse (Wall & Côté, 2007).

1.3VAD SKALL IDROTTEN STÅ FÖR?

Côte, Baker och Abernethy (2007) myntade uttrycken ”deliberate practice” och ”deliberate play” som syftar till att träning antingen är mer planerad och medveten eller mer åt det lekfulla och spelliknande hållet. Att se träning, eller fysisk aktivitet, som lekfull menar Côte et. al (2007) gör att ungdomar även finner det

tillfredsställande, glädjefyllt och blir dessutom mer motiverande att fortsätta – och även att testa fler idrotter. Att se träning som mer lekfull tillåter även ungdomarna att utöva sporten vart som helst även om utrustning etc. är begränsad, men också att vem som helst får delta oavsett ålder eller storlek. Om träningen ses som lekfull skapar det dessutom en kreativ och utvecklande miljö där ungdomarna är mer involverade i vad som händer istället för att följa en tränares anvisningar. Hardman och Jones (2011) i sin tur menar att ett sätt att utöva idrott kan vara att inte räkna poäng och att låta vem som helst, oavsett ålder eller förmåga, vara med och delta. Exempel på att detta sker finns såväl inom hockey som fotboll och baseboll. Man ser det som tillfällen att vänskapligt utöva idrott där fokus istället ligger på glädje och respekt för varandra. Vid dessa tillfällen finns inga förväntningar på att spelarna ska spela på sin högsta nivå och att man ska följa en utarbetad “gameplan”. Allt detta förändras sedan när man istället flyttar över fokus från att alla ska vara med och ha roligt till att vinna (Hardman & Jones, 2011).

Breddidrotten i Sverige skall verka för att ta hänsyn till individers olika förutsättningar, samt att man inom idrottsrörelsen skall utveckla träning- och tävlingsformer som svarar mot ungdomars behov av breddidrotten (RF, 2009). Det vill säga att alla som vill ska kunna ha möjligheten att medverka inom idrottsrörelsen oavsett ambitionsnivå eller talang. Idrotten vill, som är ett idéprogram framtaget av Riksidrottsförbundet med riktlinjer för hur barn- och ungdomsidrott ska bedrivas i Sverige (RF, 2009), nämner att man ska ta tillvara på ungdomarnas egna erfarenheter och synpunkter när man utformar träning och tävlingsverksamhet. Dokumentet tar även upp att ledare inom föreningsidrott ska få möjlighet att få djupare kunskap om

4 träningsplanering och även ungdomars fysiska, psykiska och sociala utveckling. Riksidrottsstyrelsen beslutade även 2014 att införa tydligare anvisningar gällande barn och ungdomsidrotten. Detta bland annat då det efterfrågats från många förbund, föreningar och ledare (RF, 2014).

En idrottsverksamhet kan både vara bredd- samt elitinriktad. RF (2009) definierar breddidrott som idrott där hälsa, trivsel och välbefinnande ska vara normgivande och där tävlingsresultat och prestation ofta fungerar som en sporre. Inom elitidrotten är det däremot prestationsförbättring och goda tävlingsresultat som är vägledande. Om en verksamhet väljer att fokusera mot antingen bredd- eller elitidrott behöver detta redovisas tydligt samt vilka konsekvenser detta kan ha för verksamheten. Ytterst viktigt är det för verksamheter med elitinriktning, så att både ungdomar och föräldrar vet från början vilka förutsättningar som gäller, samt vilka krav som ställs (RF, 2009).

1.4TÄVLINGSFOSTRAN OCH FÖRENINGSFOSTRAN

Två centrala begrepp man kan koppla till detta och i synnerhet till visionsdokumentet “Idrotten vill” är begreppen föreningsfostran och tävlingsfostran.

Föreningsfostran definieras som en princip där alla ska få vara med och känna sig delaktiga, samt kunna utvecklas från egna förutsättningar och intressen. Ser man till tävlingsfostran handlar det mer om att bli jämförd med andra, man vinner eller

förlorar, komma etta eller till och med sist. Här handlar det även om att kunna hantera situationer som att bli uttagen eller få sitta på bänken. När det blir ett för stort fokus på resultat och prestationer som ska vara mätbara kan idrotten för unga ersättas av vuxenidrott där man ser förbi ungas behov och intressen och både den fysiska och psykiska utvecklingstakten. Jakten på segrar blir i detta fall något som kan ligga till grund för selektering (SOU 2008:59).

Ett sätt att förklara begreppet selektering är när en eller flera individer betraktas som bättre av tränare eller ledare, individen kan få fler fördelar såsom mer speltid eller en given plats i laget (Lindgren & Hinic, 2005).

Med andra ord kan man förklara selektering som att alla inte får vara med på samma villkor inom sin idrott, vilket man ser direkt går emot de riktlinjer som “Idrotten vill”

5 och föreningsfostran verkar för, där alla ska få vara med och utvecklas efter sina egna förutsättningar. Stenling och Fahlén (2009) har uppmärksammat tre dominanta logiker inom idrottsföreningar, en logik där idrott ska vara för alla, en

resultatorienterad logik där man öppnar upp för tävlingsidrott och för de som anses som duktiga. Samt en kommersialiserad och professionaliserad logik där man ser idrotten som ett utbyte av värde, genom exempelvis sponsring.

Resultatet av studien visar att idrottsföreningarna officiellt presenterar sig som en förening där idrott ska vara för alla. Syften och mål med verksamheten är i linje med de riktlinjer som Riksidrottsförbundet tagit fram i Idrotten vill. Dock visar strukturen på idrottsföreningarna oftast en resultatorienterad samt kommersialiserad och

professionaliserad logik. Detta genom olika sportkommittéer, program som ska ta fram talanger och sponsorgrupper. Medan det saknas grupper som arbetar med frågor som rör det demokratiska, sociala och moraliska som kännetecknar en idrott som är till för alla. Vidare menar Stenling och Fahlén (2009) att idrotten i Sverige möjligtvis kan behöva ge upp idén om att idrott ska vara för alla, för att man skall fokusera mer på framgång genom en resultatorienterad och kommersiell och professionell logik.

1.5VINNA TILL VARJE PRIS ELLER LÅTA ALLA VARA MED?

Att hitta en balans mellan föreningsfostran och tävlingsfostran är som både visionsdokument och tidigare forskning visar en stor utmaning för föreningarna. Ansvaret för utmaningen ligger inte hos barn eller ungdomar i detta fall, utan hos ledning, tränare och ledare ute i idrottsföreningar. Cumming, Smoll, Smith och Grossbard (2007) visar i en studie gjord på unga basketspelare att vinna inte är en förutsättning för att glädjas åt idrott. I själva verket är det tränarens förmåga att skapa ett motiverande klimat som är starkaste anledningen till att man gläds åt idrotten. Tränare som fokuserar på ansträngning och personlig utveckling uppfattas på ett mer positivt sätt av spelarna. Ett mer själviskt ledarskap där syftet är att skapa vinnande lag uppfattas därmed negativt. Cumming et. al (2007) ställer sig även frågan: Om unga idrottare värdesätter sina tränare efter beteenden och inte hur mycket man vinner eller förlorar, varför är det då många tränare som har en mentalitet där man vill ”vinna till varje pris”?

6 Vidare diskuterar Cumming et. al (2007) att det finns flertalet rimliga skäl till varför, bland annat kan tränare som får fram ett vinnande lag känna större uppskattning, vilket gör att man känner sig utvärderad för hur mycket man vinner eller förlorar, inte för den individuella utvecklingen av spelarna.

Konsekvenserna av detta blir då att man som tränare kan tappa vad som är viktigt och vad som är målet för en ung idrottare, det vill säga den psykologiska, sociala och fysiska utvecklingen (Cumming et. al, 2007).

Denna forskning visar problematiken ur en idrottande ungdoms perspektiv och att man vid utvärdering av en tränare inte fokuserar på vinster eller förluster, medan man som tränare har en mentalitet där man vill vinna till varje pris (Cumming et.al, 2007). Strachan, Macdonald, Fraser-Thomas och Côte (2008) menar i sin tur att tränare i sig spelar en stor roll i idrottande ungdomars liv genom alla åldrar och att de från ung ålder är med och skapar positiva normer och relation till sporten. Vidare i takt med att ungdomar blir äldre blir också relationen med tränaren mer ömsesidig och

ungdomarna uppmanas att ta mer eget ansvar och blir mer delaktiga i beslutsfattandet, men relationen till tränaren förblir under hela tiden väldigt nära (Strachan et. al, 2008).

Något vi saknar i tidigare forskning inom detta område är just tränarens perspektiv på hur balansen mellan att vilja vinna och samtidigt låta alla vara med ser ut, i och med att tränaren är en viktig del i ungdomarnas idrottsliv. Är det viktigt att vinna, för vem är det viktigt att vinna och hur arbetar tränare med dessa frågor. Här tänker vi oss fylla en kunskapslucka inom forskning kring detta område.

7

2.

S

Syftet med studien är att undersöka hur tränare inom lagidrottens

ungdoms-breddverksamhet förhåller sig till balansen mellan att vilja vinna och låta alla vara med.

- Hur beskriver fotbolls- och hockeytränare inom ungdomsbreddidrotten i

Mellansverige att de arbetar med balansen mellan att vilja vinna och låta alla vara med?

8

3.

M

3.1VAL AV METOD

Vi bestämde oss för att göra en kvalitativ studie med fokus på tränare inom

ungdomsbreddidrotten. Att valet föll på att använda en kvalitativ metod var för att vi ansåg att vårt syfte krävde att vi kom våra respondenter så nära som möjligt.

När man gör en kvalitativ studie är det vanligt att man befinner sig i vardagsmiljöer så som inom skolvärlden eller i en idrottsförening, vilket innebär att det är än viktigare att kontrollera hur miljön ser ut så att man får ”tillträde” till det valda forskningsfältet (Armour & Macdonald, 2012). I vårt fall innebar det valda forskningsfältet två idrottsföreningar i Mellansverige.

Vi valde att genomföra vår studie i enlighet med Armour och Mcdonald (2012) och började således med att 1) få en övergripande bild av tidigare forskning. Se över vad som gjorts tidigare och hur vi kunde använda oss av den. 2) därefter genomfördes urval och kontakt med deltagare innan vi påbörjade 3) datainsamlingen.

För att kunna förstå hur tränare arbetar med balansen mellan att vilja vinna och låta alla vara med är det viktigt att få en förståelse om deras synsätt, upplevelser och att de får möjlighet att reflektera över ämnet. Därför valde vi att använda oss av intervjuer.

3.2SÖKVÄGAR

För att få en övergripande bild av tidigare forskning och hur vi kan använda oss av den har vi valt att göra en gedigen litteratursökning inom området. Litteratursökning är en viktig del av den egna datainsamlingen och ska vara en del som bidrar till kunskapsuppbyggnaden (Hassmén & Hassmén, 2008). Vi har genom Örebro universitetsbiblioteks databas ”Summon” sökt vetenskapliga artiklar och var i detta noga med att artiklarna skulle vara i fulltext samt vetenskapligt granskade. Sökord som användes var bland annat ”youth”, ”sports”, ”winning” och ”participation”. Vi hittade även artiklar genom referenslistor i tidigare artiklar.

9 hittade genom referenslistor i tidigare artiklar samt fyra rapporter funna på

Riksidrottsförbundets och Norska idrottsförbundets hemsidor. Rapporterna använde vi främst för att se vilka riktlinjer man jobbat efter och hur det ser ut inom

barn/ungdomsidrotten både i Sverige och internationellt. Vi använde oss även av rapporten ”Föreningsforstran och Tävlingsforstran” som gjords av Statens offentliga utredning och är en utvärdering om hur statens stöd till idrotten fördelas.

3.3URVAL

Enligt Armour & Macdonald (2012) ska man vad gäller val av deltagare försöka att ha djup förståelse för den man väljer ut så att detta inte sker slumpartat och att man på så sätt får ut den informationen man förväntar sig få av deltagaren. När man sedan ska påbörja datainsamlingen kan det enligt Armour och Macdonald (2012) ske genom exempelvis observation eller intervju.

Urvalet i vår studie bestod av sex tränare för pojklag i åldrarna 10 till 13 år i ishockey och fotboll. Tre tränare som har hand om varsin årskull i vardera idrott valdes ut. Bryman & Bell (2011) pekar på hur man hur man behöver säkerställa att få tag på olika typer av individer som är relevanta för syftet. Detta för att olika perspektiv skall kunna fångas upp.

Därför valdes tränare inom fotboll och ishockey ut och vi fokuserade på

breddidrotten, det vill säga att det inte skulle finnas någon elitsatsning inom det tänka laget. Studien genomfördes i Mellansverige och urvalet var två idrottsföreningar som fanns nära till hands och hade många lag att välja mellan vilket gör att det därmed kan ses som ett bekvämlighetsurval.

I ett bekvämlighetsurval väljer man ut sin undersökningsgrupp på ett bekvämt sätt, oftast att urvalet består av dem som finns nära till hands (Hassmén & Hassmén, 2007). Ett bekvämlighetsurval är ibland en följd av att olika restriktioner ställs upp och forskaren har inte fria tyglar att välja intervjupersoner (Bryman & Bell, 2011). I vårt fall behövde vi ta kontakt med ansvarig i respektive idrottsförening för att få ett godkännande att kontakta tränare. Detta gjorde att vi blev beroende av dels ett godkännande och sedan ytterligare ett steg där vi behövde få tag på tränare som ville

10 ställa upp på en intervju.

3.4 INTERVJUER

Syftet med intervjuer är att få en djupare förståelse för deltagares olika perspektiv och för att samla insikter och kunskap (Armour & McDonald, 2012).

Bryman & Bell (2011) menar att i kvalitativa intervjuer kan forskaren få mer fylliga och detaljerade svar, bland annat för att intervjun i sig kan röra sig i olika riktningar, beroende på vad intervjupersonen anser vara relevant och viktigt.

Att en intervju kan röra sig i olika riktningar såg vi som positivt, det kan göra att nya perspektiv eller nya frågor dyker upp och kan ge en bredare diskussion kring ämnet. Vidare har vi i denna studie valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer. I en semi-strukturerad intervju skriver man ner en lista över specifika teman eller frågor som skall beröras, men intervjupersonerna har en stor frihet att utforma svaren på egna sätt. Listan med teman och frågor kallas även intervjuguide (Bryman & Bell, 2011) (se bilaga 1). Denna typ av intervju ansåg vi passa bäst då vi ville att

intervjupersonerna skulle känna att de kan svara fritt, samtidigt som vi hade intervjuguiden så intervjun alltid går att knyta an till vårt syfte. Som hjälp till en intervjuguide har vi använt en tidigare toppningsstudie gjord av Lindgren & Hinic (2005) och använt en del av deras frågor samt formulerat ytterligare intervjufrågor kopplade till syftet.

3.5VALIDITET OCH RELIABILITET

Något som alltid utgör en del av forskning, oavsett om den är kvalitativ eller

kvantitativ så är det validitet och reliabilitet (Bryman & Bell, 2011). Om man talar om validitet och reliabilitet inom kvalitativ forskning brukar man av lämplighetsskäl istället använda sig av fyra begrepp, konfirmerbarhet, pålitlighet, överförbarhet och trovärdighet, vilket vi återkommer till.

Validitet handlar om huruvida man mäter det man avser att mäta, och för att göra vår studie så valid som möjligt har vi under hela arbetets gång varit noga med att koppla

11

allt till det valda syftet. Vi har i varje steg hela tiden gått tillbaka till syftet för att konstatera att genomförandet har ett samband med det som från början planerades att göra. Bryman och Bell (2011) menar att validitet i många fall är det viktigaste

forskningskriteriet vilket har gjort att vi lagt mycket fokus på att hela tiden återkoppla till syftet för att säkerhetsställa att vi håller oss inom ramen. Även reliabiliteten är ett viktigt kriterium och rör frågan om huruvida resultaten från undersökningen blir detsamma som den görs igen (Bryman & Bell 2011). För att göra denna studie så reliabel som möjligt har vi jobbat med att allt eftersom resans gång föra anteckningar för att komma ihåg vad vi gjorde, hur vi gjorde det och när vi gjorde det.

Konfirmerbarhet handlar om medvetenheten om den personliga påverkan hos

forskaren och att fullständig objektivitet inte går att uppnå. Detta handlar också om att forskaren inte medvetet ska manipulera informationen för att få det önskade resultatet (Armour & Macdonald, 2012). Detta är något vi försökte ha i åtanke att hjälpa

varandra med och påminna oss om att vara så objektiva som möjligt och inte låta egna tankar och åsikter ta över. I synnerhet eftersom ämnet är något som intresserar och berör oss. Gustafsson, Hermerén och Pettersson (2004) tar upp att man ska ha respekt för det faktiska resultat man får eller ”sanningen”, uttrycks som ett krav på

integriteten hos forskaren. För att få bästa möjliga kvalitet på denna studie krävde det att vi inte lät våra personliga åsikter få påverka i någon del, och i synnerhet inte i analys och resultat.

Pålitlighet syftar till hur väl forskarna redovisar oväntade förändringar i studiens process och hur det påverkade synen på studien (Armour & Macdonald, 2012). Vad gäller pålitligheten med vår forskning bad vi även ett par personer som inte har någon koppling till ämnet att läsa igenom vår studie för att se hur väl de förstår vad det är vi gjort.

Överförbarhet handlar om hur man som forskare beskrev området man undersöker och vilka centrala antaganden som gjordes. Detta i sin tur gör det möjligt för de som läser studien att avgöra om resultaten kan överföras till andra områden (Armour & Macdonald, 2012). Vi valde i denna studie att titta närmre på breddverksamheten inom ungdomsidrotten inom ett par lagsporter och då är vår förhoppning att detta kommer att ge en fingervisning inom ishockey och fotboll.

12 Trovärdighet syftar till huruvida man beskriver hur insamlad data analyserades och om man identifierat några brister i metoden som kan ha påverkat datainsamlingen (Armour & Macdonald, 2012). Vår förhoppning vad gäller trovärdigheten av studien var att kunna visa på en medvetenhet om forskningsprocessen samt säkerställa att vi uppfattade våra respondenter på rätt sätt. Detta har vi gjort genom att läsa igenom resultatet noggrant och många gånger. Under intervjuerna var vi dessutom noga med att inte ställa ledande frågor som hade kunnat lett respondenten i en viss riktning.

3.6ETISKA RIKTLINJER

Då intervjuerna spelades in gick vi vid urvalet noggrant igenom med respondenterna vad syftet med denna studie var och att man som deltagare är fullkomligt anonym samt godkännande för att få spela in intervjuerna. Detta för att följa

informationskravet samt samtyckeskravet där man som respondent skall få veta varför och hur allt kommer gå till, samt ha möjlighet att säga ifrån om man inte vill vara med (Bryman & Bell, 2011). Detta faller även inom ramen för konfidentialitetskravet som behandlar aspekterna kring anonymitet och information som kan bevisa vem som deltagit i studien (Bryman & Bell, 2011). För att förhålla oss till

konfidentialitetskravet valde vi att inte ta några personuppgifter på våra respondenter, utan använde oss endast av namn och laget personen i fråga tränar. Dessa uppgifter är också något enbart vi har tillgång till.

Vi var även noga med att informera respondenterna om att informationen de delgett oss enbart används av oss, i denna studie och inte av någon annan eller i något annat sammanhang. Detta i enlighet med nyttjandekravet som enligt Bryman och Bell (2011) går ut på att informationen som införskaffats genom datainsamlingen, i detta fall intervjuer, enbart får användas till vald studie.

3.7GENOMFÖRANDE

Antalet intervjuer blev färre än tänkt från början. Vi genomförde fyra intervjuer, två intervjuer med fotbollstränare samt två intervjuer med hockeytränare. Samtliga tränare var män. En av intervjuerna var via telefon och längden på samtliga intervjuer

13 var mellan 20-30 minuter. Anledningen till att antalet intervjuer blev mindre än tänkt var att flera av tränarna vi försökte nå var okontaktbara, i många fall fick vi inga svar. Till slut behövde vi gå vidare med arbetet och fick därmed använda oss utav de fyra intervjuer vi hann genomföra. Vi gav intervjupersonerna en valmöjlighet att

genomföra intervjun där det passade dem bäst. Detta för att få en miljö där de kände sig bekväma, kunna få ut de bästa svaren och inte bli störd av människor eller ljud runtomkring. Efter godkännande spelades intervjuerna in. Detta för att kunna gå tillbaka i intervjuerna och göra djupare analyser om vad som sas. Samt att vid intervjutillfället även kunna fokusera på respondentens eventuella uttryck och

kroppsspråk vid olika frågor. Bryman och Bell (2011) bekräftar fördelen med att spela in intervjuer just för att det underlättar en mer noggrann analys av intervjumaterialet, samt att man kan gå igenom svaren flera gånger.

För att få så bra intervjuer som möjligt hade vi de krav som Bryman & Bell (2011) tar upp för att bli en framgångsrik intervjuare i bakhuvudet. Att vara tydlig mot

respondenten, ställa enkla korta och begripliga frågor. Visa hänsyn mot respondenten och låta dem tala till punkt, ge tid att tänka och acceptera att det kan bli tyst

emellanåt.

3.8DATAANALYS

När intervjuerna genomförts transkriberades de för genomläsning. Intressanta

meningar och citat som kunde kopplas direkt mot syftet markerades i materialet. Detta för att hitta utsagor som kunde beskriva tränarnas uppfattningar kring olika frågor och ämnen. Dessa utsagor jämfördes sedan med varandra för att se hur de kunde höra samman samt hitta olika likheter och skillnader. Till vår hjälp såg vi hur man gjort analysen i toppningsstudien av Lindgren & Hinic (2005).

Vi har använt oss av både en induktiv och deduktiv dataanalys (Armour & Macdonald, 2012). Deduktiv i det sätt då vi använde oss av redan utformade

kategorier och underkategorier från tidigare studie, ett exempel på en av kategorierna är ”hur man fördelar speltiden”, där man tar upp ”rättvisa” i en underkategori. Dessa kategorier var något som vi såg passade in på de utsagor och citat vi uppmärksammat

14 i intervjumaterialet.

Dataanalysen kan även ses som induktiv då vi vid vissa tillfällen såg mycket samband mellan utsagor och kunde av detta skapa egna kategorier. Exempel på detta är

kategorin ”att vinna ur båda perspektiven” med underkategorier. Dessa kategorier växte fram under tiden vi läste igenom intervjumaterialet då vi på samma sätt som innan markerat och uppmärksammat utsagor. Vidare förklarade vi de övergripande kategoriernas innehåll medan underkategorierna styrktes med likheter, skillnader samt citat från intervjuerna. En övergripande modell över resultatet formades och

15

4.

R

Resultatet presenteras i fyra kategorier med respektive underkategorier (Figur 1).

Figur 1. Illustration av analysens kategorier och underkategorier.

4.1 FÖRENINGEN

I den här kategorin framkommer det hur tränarna uppfattar föreningens riktlinjer kring balansen mellan att vilja vinna och låta alla vara med, samt vilken utbildning tränarna har genomgått.

4.1.1FÖRENINGSPOLICY

Alla tränare var medvetna om vilken policy föreningen har när det kom till ämnet att alla ska få vara med, och att man förhöll sig till den policyn. En av tränarna upplevde

16 att föreningen i fråga har en tydlig policy och riktlinjer för hur man ska hantera

frågorna om toppning, matchning och viljan att vinna kontra att alla ska få vara med. ”Jag själv tycker att man ska få vara med och idrotta så länge man själv tycker att det är roligt och då måste alla få vara med. Så jag stöder den policyn helt och hållet, jag tycker det är det bästa som hänt svensk lagidrott.”

En annan av tränarna berättade att ledarna har ’ganska’ tydliga riktlinjer att förhålla sig till, men att det kanske inte alltid är självklart att man arbetar i linje med dessa. ”Det tycker jag att vi som ledare har ganska tydliga riktlinjer att hålla oss till, men sen är det ju väldigt olika hur man vill förhålla sig till dom.

En av tränarna berättade även att föreningen i fråga var tydlig med att man vill fostra bra spelare men ändå är noga med att alla får vara med och att det inte är något man hymlar med. Tränaren berättade även att man startar upp lag utifrån hur många som vill vara med. ”Ja hur många är ni -Ja vi är si och så många - Ja men då kör vi två lag i år, så att alla ska få spela.”

På frågan om policyn påverkade tränarens sätt att leda sitt lag var det spridda svar. En av tränarna pekade mycket på att inte göra skillnad om du har varit med länge i laget eller om du kommit in sent, utan att du oavsett ska få en plats och speltid. Tränaren menade också att det är viktigt med kommunikationen till ungdomarna och att alla förstår att man stöttar alla i laget, oavsett när man kom in.

En annan tränare kände en påverkan att man pushade spelarna och att det viktiga var att de gör sitt bästa, inte vilket resultat de hade. ”Om Kalle springer den sträckan på 10 sekunder medan Pelle springer på 11 sekunder, så är det skitsamma, utan bara dom gör sitt bästa”.

17

4.1.2TRÄNARUTBILDNING

Sett till vilken form av utbildning dessa fyra tränare har genomgått visade det sig att fotbollstränarna har utbildats internt inom föreningen där man gått olika steg

tillsammans och att det skett på plats. För ishockeytränarna framkom det dock att det finns ett krav på att man måste genomgå någon av Svenska Ishockeyförbundets utbildningar för att få träna hockeylag.

”Det är så att man måste ha viss utbildning för att få träna grabbar, eller grabbar och tjejer, ett hockeylag, i olika åldrar”.

4.2 ATT TA UT LAGET

I den här kategorin presenteras resultat av hur tränarna fördelar laget på träning, hur man tar ut ett lag till en match samt turneringar.

4.2.1VEM TAR UT LAGET?

I denna kategori framkom det att det i ett par av lagen var tränarstaben som tillsammans beslutade om uttagningen av laget. Detta gjordes eftersom staben upplevde svårigheter med att en enskild tränare skulle ha koll på allting, då detta var något man provat tidigare. ”Första året hade vi ju lite mer att det var en då, han som var bildade alltid laget, men sen har det varit att vi kör ett samarbete”

Det visade sig även att det i ett par av lagen fanns en person som hade det sista ordet när det kom till laguttagning. Här menade man att diskussion förvisso fanns med de andra i tränarstaben men att det slutgiltiga beslutet togs av en person. ”Det är jag. Ja i alla fall i slutändan, vi är ju två tränare till så ibland pratar jag med de, men det är ändå mitt beslut och oftast är det bara jag. Men om det finns tveksamheter kan jag stämma av med någon annan om vad den tycker och så.”

18

4.2.2TRÄNING

En uppfattning från två av tränarna var att man under träningen anpassade

träningsmoment efter den kunskapsnivån man låg på. Dock var det viktigt att man gjorde gemensamma saker och att man fick spela i olika grupper.

”Sen får det inte bli för fasta strukturer eller att spelarna känner sig inlåsta i det, utan man gör gemensamma saker också och man kan få spela i olika grupper från olika träningar. Och liksom man kan känna att man utvecklas eller att man kommer med och så.”

De andra två tränarna menade i sin tur att man inte arbetar på något specifikt sätt under träning med fördelning av laget, utan då handlade det mer om att alla skulle få så mycket träningstid som möjligt. Det gjorde i sin tur att man exempelvis lät vissa träna med de som är yngre, och vissa med de som är äldre.

4.2.3MATCH

Att man får anmäla sig själv via lagets hemsida inför matcher var något som majoriteten av lagen använde sig av.

”Vi går ut på hemsidan och kallar till match, vi skriver upp att det är en match sen så anmäler sig alla. Och vi säger o är noga med att alla anmäler sig alla matcher, dom som kan”

Det framkom även att ett av lagen mailar till föräldrar och meddelar att man kan anmäla sig men att allt sker via internet. Tränaren i fråga menade att det var ett väldigt bra verktyg för att enkelt se vilka som vill och kan vara med.

19 Det visade sig också att det förekommer att tränare anpassar uttagningen av lag efter vilken motståndare man spelar mot, eller hur långt man kommit i sin utveckling. ”Möter vi ett bra lag som vi vet att vi vinner över, så tar vi inte ut vårt bästa lag. Utan vi försöker få, se det som ett tillfälle för våra spelare som kanske ligger lite längre bak i utvecklingen att utvecklas och så, så att vi anpassar laget efter motståndet.”

”Om det är lag 1 som ska spela då tar vi dom som kommit längst i utvecklingen. Det är ju alltid några som inte kan också men då kollar vi på det, kollar på den listan vi tycker som har gjort… Samtidigt så finns det ju alltid dom som ligger i mellanskiktet, fyller på med dom så dom känner att… kanske har spelat i andra laget, lag 2 eller vad man nu ska kalla det. Så dom också får chansen, men det är klart att det finns en 5 spelare som är självskrivna i lag 1.”

Det framkom även att det förekommer att det finns tränare som har en dialog med motståndarlagens tränare för att få så jämna matcher som möjligt.

”Dom tre sämsta [spelarna] spelar inte mot dom tre bästa lagen exempelvis.”

4.2.4TURNERING

Under turneringar fungerar det i stort som inför matcherna, det vill säga att alla spelare i de olika lagen får anmäla sig och sedan åka på diverse turneringar och cuper. I vissa fall delade man upp laget i två jämna lag för att alla skulle få vara med.

”Ofta har det ju vart så att vi har två lag, och då gör vi ju två jämna lag liksom.”

Det förekom även att man anmälde laget till två olika cuper beroende på hur långt i utvecklingen man kommit. Exempelvis att man anmäler ett lag, de som kommit längst i utvecklingen, till ”cup X” och motsvarande till ”cup Y”, alltså de som inte kommit

20 lika långt. Detta gjorde man för spelarens skull.

”Åker man på såna här X cup då är dom bästa lagen är från hela Sverige och åker med dom som inte kommit tillräckligt långt, då blir det inte roligt för någon.”

4.2.5UPPFLYTTNING

Tränarnas åsikter kring att flytta upp en spelare en åldersgrupp ifall denne är avsevärt mycket bättre än alla andra delade sig något. Tre av fyra tränare var rörande överens om att det är positivt om det handlar om spelarutveckling.

”Jag ser inga problem i det, jag tycker inte det är något konstigt. Jag vet att många tycker det men jag tycker inte det. Varför ska man hämma någon som vill utvecklas?”

4.3ATT FÖRDELA SPELTIDEN

Denna kategori beskriver hur tränarna fördelar speltiden mellan ungdomarna under match och turnering. Om den är jämt fördelad eller om den baseras på att det ska vara rättvist, träningsnärvaro eller hur långt man har kommit i utvecklingen.

4.3.1RÄTTVISA

En av tränarna hävdade att denne jobbar konsekvent med att det ska vara rättvist under matcherna och att alla ska få spela lika mycket. ”Vi har aldrig toppat [laget] någon match”. Ytterligare en tränare stämde in i att inte låta någon spela mer medan en annan tränare menade att ”det är en samvetsfråga” och konstaterade att det nog hänt att man låtit någon spela mer i en viktig matchsituation.

”Det har ju hänt att vi har gjort det i cuper, absolut”.

4.3.2NIVÅ- OCH UTVECKLINGSANPASSNING

Det framkom även från andra tränare att de fördelar speltiden utifrån vilken

utvecklingsnivå spelaren ligger på. En tränare menar att det kunde vara så att man var med i serier för äldre och yngre där man fick vara med beroende på vilken

21 utvecklingsnivå man hade. Eller så hade laget två lag där man spelade antingen i det ena eller det andra utifrån på hur långt man kommit i utvecklingen. Tränarna arbetade ändå i det stora hela med att alla ska få spela, vilket är tydligt i svaren.

”Alla ska få speltid och får man inte speltid så måste man förstå varför man inte fått det. Jag kallar det för nivåanpassning eller någonting sånt där och det är ju, blir ju så att vi tillexempel: förra året då var vi med i två serier. Och det är klart att då blir det ju olika spelare som spelar de olika matcherna, man får känna lite på båda men tyngdpunkten, det finns ju alltid en kärna av spelare som spelar mest med de äldre då och mest med de yngre, det beror ju på vilken utvecklingsnivå man ligger på”.

”Nej vi [tränare ]har inte gjort det, jo lite i lag 1 har vi gjort det, men inte i lag 2. Har vi inte gjort det, men jag tror att det kan bli lite mer så i år, för nu är de ändå ett år äldre. Men det viktiga fortfarande är att alla ska spela”.

”Men det kan vara, i lag 1 kan man ha de som sitter på bänken, kan inte spela lika mycket för de får ju ändå spela i lag 2 i nästa match som kanske är dagen efter, eller några dagar senare”.

”Det är samma sak om man fyller upp med lag 1 de som kommit längst i utvecklingen i lag 2 då spelar inte de så mycket där för de spelar med i den matchen”.

4.3.3TRÄNINGSNÄRVARO OCH ORK

Vad gäller närvaro och ork på träningarna menade ett par av tränarna också att träningsnärvaro är något som vägs in i beslutet om vilka som ska få spela. En berättar att man har delat in laget i tre skikt där det övre skitet består av de som tränar mest och alltid spelar. Det lägre skiktet består av spelare som inte tränar lika ofta och som inte heller alltid spelar.

22 mellanskiktet håller vi på och växlar litegrann”.

En tränare är även tydlig med att träningsnärvaron är en förutsättning för att få spela match. ”Vi använder ju mycket träningsnärvaro som motiv till speltid”

Vad gäller viktiga situationer och ork menar en av tränarna att det hänt att man låtit spelare spela mer om det är en viktig match, speciellt i cupsammanhang.

”I cupspel blir det ofta andra situationer, det blir över längre tid, du får kanske lite spelare som är slitna och behöver vila och sådär. Så det brukar ge sig liksom. Det viktiga är att se att alla får tillräckligt med speltid och alla känner sig nöjda, känner att de är med”.

4.4ATT VINNA UR BÅDA PERSPEKTIVEN

Kategorin beskriver hur viljan och vikten av att vinna ter sig både ur tränarnas eget perspektiv och hur tränarna uppfattar ungdomarnas vilja att vinna.

4.4.1TRÄNARNA

Ingen av tränarna hävdade att det är viktigt för de själva att vinna. En menar dock att man egentligen själv är en tävlingsmänniska men att föreningens policy säger annat. Tränaren tror inte heller att det är viktigt att vinna alla matcher i den ålder.

”Nej, alltså, det är det ju. Jag är ju en tävlingsidiot EGENTLIGEN, så. Men det är inte den policyn som föreningen har, och vi ska inte jobba så. Och jag tror inte på att det är så jätteviktigt att vinna alla matcher nu, när man är 8-12 år liksom”. En annan menar att denne själv egentligen inte tycker att det är viktigt att vinna, utan att det snarare kan spela in exempelvis hur mycket man förlorar med och hur jämn matchen har varit.

”Jag brukar säga såhär: jag vill om vi ska förlora så vill jag förlora med 4-3, det har jag inga som helst problem med men förlorar vi med 10-0 då får man ju börja

23 liksom”.

4.4.2PRESTATION

Vad gäller prestation menar en tränare i sin tur att det inte alls är viktigt, men att denne självklart hellre vinner än förlorar matcher. Tränaren är dock väldigt tydlig med att man inte toppar laget och att man låter alla vara med.

”Det är som jag säger till de inför varje match, ’jag kräver inte att ni ska vara bäst på plan men jag kräver att ni ska göra ett bästa för varandra’ och likadant att man får tala om för de att vi vinner som ett lag och förlorar som ett lag”.

Detta med prestation var något som många av tränarna var inne på och de menar att det inte alltid handlar om vad slutresultatet visar.

”Vi har fokus på att utveckla spelarna och spelet. Vi har matcher mot en förening där vi får stryk med 7-1 liksom, men jag tyckte att vi spelade jättefint”. Eller att det är poängen som räknas.

”Poängen är skitsamma, och det var vi väldigt tydliga med att säga, när du går ut på planen vill både jag och andra tränare, om vi gör mål eller inte det är skit samma egentligen, det är hur ni presterar på planen. Det är det som är viktigt. Det är nummer ett. Nummer två är resultatet, men presterar ni bra så kommer resultatet också”.

4.4.3UTVECKLANDE, ROLIGT OCH KRAVLÖST

Under intervjuerna framkom det också att det, enligt en tränare, inte handlar om att skapa vinnande lag i dessa åldrar, utan att det handlar mer om att utveckla den enskilda spelaren. En annan trycker även på vikten av att ungdomarna ska ha roligt och inte fokusera för mycket på resultatet.

”Det är inte viktigt att någon blir proffs heller, utan det är bara en ren bonus”. Ytterligare en tränare berättar även att tränare emellan kan sätta upp ett mål, men att det målet inte alltid är något man delger ungdomarna.

24 det blir bara en onödig press på de. De har tillräckligt med skolan och allt möjligt sånt där. Det är mera att vi i så fall säger, sen så blir det inte så, så blir det inte så”.

4.4.4UNGDOMARNA

Sett till vad tränarna tänker om huruvida ungdomarna tycker att det är viktigt att vinna eller inte hävdar majoriteten att det är viktigt att vinna. En menar att det är viktigt för hela truppen att man vinner någonting medan en annan förklarar det som en

bidragande faktor till att träningsnärvaron ökar.

”Det är roligare för alla att gå och träna sen om du har vunnit någon, en eller matchen i helgen. Så på så sätt är det viktigt”.

En annan tränare menar också att det är roligare för ungdomarna om man vinner och att man därmed vill vinna så mycket som möjligt. En av tränarna förklarar det som roligt, men inte viktigt och att det är en faktor som kan påverka ungdomarnas humör. ”Både ja och nej, det är ju roligt för laget att vinna, så kan man ju säga. Det är inte viktigt, det är roligt det märker man på de. De blir nedstämda om de förlorar och glada på ett annat sätt om de vinner.”.

Några av tränarna berättar även att tävlingsmoment och att vilja vinna är något som visar sig redan på träningarna, trots att det inte är något de själva vill, och att

ungdomarna älskar att tävla och att de således naturligt även vill vinna matcherna. De menar att de även tävlar på träningarna och att det förekommer oavsett vilka moment man tränar på.

”Det spelar ingen roll vad vi gör om vi har stafetter eller sådär de vill komma först det är tävling som gäller”.

25

5.

D

5.1RESULTATDISKUSSION

Resultaten visade att det i båda föreningarna finns en policy där det tydligt visas hur man ska arbeta med inkludering och att alla ska få vara med, denna policy är något som tränarna anser vara positivt och följer i sitt ledarskap. En av föreningarna visade sig vara tydliga med att vilja fostra bra spelare men var ändå noggranna med att alla ska få vara med. Detta visar på att föreningarna i fråga följer de riktlinjer som satts upp genom Idrotten vill (RF, 2009).

5.1.1ATT LÅTA ALLA VARA MED

Fokuserar man på tränarna och deras arbete med att låta alla få vara med kunde det se ut på olika sätt, det framkommer att tränarna konsekvent vill arbeta med att forma träningar och laguttagningar så alla får möjligheten att delta oavsett nivå. Tolkar man resultaten översiktligt ser man att båda föreningarna i sig samt tränarna håller sig till en föreningsfostran (SOU 2008:59) genom att alla barn och ungdomar har

möjligheten att komma in i föreningarna, få utöva idrotten och få möjlighet till speltid. Ur ett djupare perspektiv finns det däremot antydan att tävlingsfostran är något som förekommer. När det var dags för match anpassas uttagningen i många fall efter vilket motstånd man möter. De ungdomar som inte kommit lika långt i

utvecklingen eller anses som sämre blev inte uttagna till just den matchen eller får möta ett annat motstånd som inte är lika bra. Att aktivt välja bort vissa ungdomar eller låta dem möta ett ”sämre” lag kan i allra högsta grad ses som en typ av selektering där alla inte får vara med på samma villkor (Lindgren & Hinic, 2005).

Beteendet i hur ett lag tas ut, utifrån ett ”bättre eller sämre” motstånd, kan kopplas mot Stenling och Fahléns (2009) diskussion om logiken att ”idrott ska vara för alla” istället kan ersättas med en resultatorienterad logik där man öppnar upp tävlingsidrott för de som anses duktiga.

Problematiken anser vi ligga i att tränare och föreningar förmedlar en verksamhet där alla får möjligheten att delta, dock verkar inte alla alltid få delta på samma villkor. Ett

26 tydligt exempel är vid turneringsspel där det kunde förekomma att laget delades upp och fick åka på olika turneringar beroende på hur långt man kommit i utvecklingen. Motiveringen var att åker man på en turnering där de bästa lagen från hela Sverige deltar, skulle det inte bli roligt för någon om man åkte med de som inte har utvecklats tillräckligt. Detta vill vi ifrågasätta, att åka på en turnering i våra ögon handlar även mycket om upplevelse och möjligheten att få vara delaktig av något stort. Att bli bortvald i ett sådant läge kan bli ett större problem än vad föreningar och tränare tycks ha i åtanke. Kan detta vara en av anledningarna till att ungdomar slutar? Som Thedin Jakobsson (2012) tar upp tycks idrottsföreningar inkludera de ungdomar som

uppskattar, kan hantera och förstår en tävlingsverksamhet, och detta kan vara en stor förklaring till varför många ungdomar slutar med sin idrott.

Vilket även styrker att idrotten mycket väl kan vara på väg mot en logik där resultat, tävling och att vara duktig står i fokus istället för att alla ska få vara med.

Att rannsaka sig själva både som förening och tränare är något som i detta fall blir viktigt, att ifrågasätta vad det betyder för ungdomen i dessa val man behöver göra när det kommer till att välja ut och välja bort.

Vilken utvecklingsnivå ungdomarna låg på var något som tränarna pratade mycket om när det kom till uttagning och uppdelning av lagen, specifikt inom fotbollen. Då Idrotten vill (RF, 2009) har som riktlinje att ledare inom föreningsidrott ska få möjlighet att få djupare kunskap om ungdomars fysiska, psykiska och sociala

utveckling är det intressant att tränarna pratar om just utvecklingsnivå. Det framgick i resultaten att inom fotbollen hade tränarna gått interna utbildningar inom föreningen medan ishockeytränarna däremot behövde gå Svenska Ishockeyförbundets

utbildningar för att få vara tränare. Innehållet i de interna utbildningarna framgick inte, dock kan man ställa sig frågan hur mycket tränarna egentligen vet om vad som är en ”normal” utvecklingsnivå? Finns det överhuvudtaget något som heter ”normal” utvecklingsnivå? Att dra konkreta slutsatser om hur mycket kunskap en tränare har kring detta blir svårt. Att ha det i åtanke är däremot viktigt för att kunna ifrågasätta hur ett lag tas ut, eller vilka som får spela och träna med vilka.

27 Viljan att vinna var något som tränarna menade var stark hos samtliga ungdomar, samtidigt som de menade att det inte var viktigt för dem själva. Tidigare forskning har dock visat att vinna inte är en förutsättning för att man ska finna glädje i idrott

(Cumming et. al., 2007), medan tränarna i detta fall beskrev det som att glädjen för idrotten hos ungdomarna ligger i just huruvida man vinner eller inte. Studien av Cumming et. al., (2007) är dock gjord med hjälp av basketspelare, vilket kan betyda att det är något som skiljer mellan idrotter. En annan orsak kan vara hur den svenska modellen med just tävlingsfostran och föreningsfostran ser ut där vi växer upp och fostras, som också Thedin Jakobsson (2012) belyser, i en tävlingsmiljö och att det blir naturligt att det handlar om att vinna.

Tränarna däremot menar för egen del att det viktiga inte är att vinna, att det förvisso är roligare, men inte viktigt. Frågan man då kan ställa sig är varifrån det kommer att ungdomarna anser att det viktigaste är att vinna. Varför är det så att man vill vinna till varje pris om det inte är något tränaren ”pushar” för? Att man föds in i den

mentaliteten, som Thedin Jakobsson (2012) är inne på kan vara en förklaring.

Däremot kan man titta närmre på glädjen i att vinna som tränarna beskriver, och fråga sig huruvida den glädjen är det som bygger viljan hos ungdomarna. Dessutom

eftersom tränarna spelar en stor roll i idrottande ungdomarnas liv (Strachan et. al, 2008). Det kan låta förhållandevis oskyldigt att säga att det enbart är roligt, men inte viktigt, att vinna – men om något är roligt kanske det även kan vara något man omedvetet strävar efter att ”nå”.

Ett exempel på detta kan vara, som en av tränarna berättar, att denne ringer till motståndarlagens tränare för att se huruvida de kommer att mönstra sitt ”bästa” lag eller inte, och att man utifrån det sedan tar ut det egna laget. Tränaren, som på frågan om det är viktigt att vinna svarar nej, säger sedan med egna ord att ”de tre sämsta [spelarna] spelar inte mot de bästa lagen”. Detta kan man å ena sidan tolka som att tränaren vill ha en bättre chans att vinna och därför väljer att ”toppa” laget. Men man kan också se på det som att tränaren ser till spelarnas utveckling och väljer att inte spela en match där de mest troligt inte kommer att göra en bra prestation, vilket i så fall styrker att det viktiga inte är att vinna.

28 spelarutveckling istället för att räkna vinster, dock är det en stor skillnad på att tycka att något är viktigt och sedan agera därefter. Intressant är att koppla detta till

Riksidrottsstyrelsens beslut som togs 2014 om att införa tydligare riktlinjer gällande barn och ungdomsidrotten efter förfrågan från bland annat tränare i idrottsföreningar (RF, 2014). Detta visar tydligt på att det inte är en självklarhet för ledare hur man ska agera inom barn och ungdomsidrotten, och möjligen inte hur de ska arbeta med den känsliga balansen mellan att låta alla vara med och vilja vinna. Resultaten i studien styrker detta till viss del då vissa tillvägagångssätt och uttryck hos tränarna kan ifrågasättas i hur man tar ut laget och uttalanden om hur man hanterar vinster och förluster.

5.1.3SAMVETSFRÅGAN

En annan intressant och anmärkningsvärd aspekt som framkom i intervjuerna var läget i en matchsituation gällande att låta någon eller några spelare spela mer och där en tränare menade att ”det är en samvetsfråga”. I matchsituationen specifikt är detta något som skulle kunna härledas till faktorn att vilja vinna, att man som tränare väljer att låta vissa spelare spela mer i syfte att – ja, vinna? Skulle det vara så kan frågan om huruvida att vinna fortfarande bara är viktigt för ungdomarna ställas igen. Cumming et. al (2007) menar att tränare som får fram vinnande lag kan känna större

uppskattning, vilket även det skulle kunna vara en förklaring till att tränare tar beslutet att låta vissa spelare spela mer i vissa matcher. Det kan i de fallen även vara så att tränarna själva inte ser den förekommande selekteringen, i och med att befinner sig i ett ”skarpt” läge. Sett till just matchsituationen skulle även en förklaring kunna vara att tränarna fortfarande tycker att de å ena sidan förhåller sig till tänket att alla får vara med, eftersom alla är där, men samtidigt att det fortfarande finns mycket fokus på att vilja vinna i och med fördelning av speltid.

Sett till uttrycket ”det är en samvetsfråga” upplever vi att det är något som

genomsyrar hela studien gällande hur tränarna fattar beslut om allt från träning till match. Det var tydligt att i båda föreningarna finns en policy för hur man ska förhålla sig till dessa frågor, vilket tränarna verkade vara väl medvetna om. Dock anser vi att

29 det är anmärkningsvärt att en av tränarna valde att svara ”sen är det ju väldigt olika hur man vill förhålla sig till dom” på frågan om föreningens policys. Med andra ord kan man konstatera att det finns riktlinjer för hur man ska arbeta, men att det i sin tur är tränarna själva som avgör i vilken utsträckning de förhåller sig till dessa. Om man som tränare då väljer att inte till 100% utgå från vad föreningen säger tror vi att det mycket väl kan skapa selektering som i sin tur leder till att fokus då kan flyttas från att alla ska få vara med, till ett mer prestationsinriktat tänk.

I det stora hela kanske balansen mellan att vilja vinna och låta alla vara med är en samvetsfråga, men det kanske även kan vara en problematik som sitter betydligt djupare rotat än så. För det känns även relevant att här ställa sig frågande till hur lätt det egentligen är att vara tränare och kanske i synnerhet inom ungdomsidrotten.

5.2METODDISKUSSION

Att använda semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod anser vi var ett bra tillvägagångssätt för att få en tydlig bild av de valda tränarnas bild, både av sig själva, föreningspolicy och sitt eget ledarskap. Tanken var från början att genomföra totalt sex semistrukturerade intervjuer med tre tränare från en fotbollsförening och tre från en ishockeyförening. Valet föll på tränare som tränar pojklag då det i den valda ishockeyföreningen saknas renodlade flicklag. Dock stötte vi längs vägen på problem som gjorde att vi endast kunde genomföra intervjuer med två tränare från vardera förening. Trots detta anser vi att resultatet av studien ger en bild för hur det kan se ut inom valda idrotter

Att valet föll på att göra intervjuer med endast män var på grund av bristen på kvinnliga tränare inom de valda idrotterna. Det hade dock varit av stort intresse att studera om det skiljer sig något i ledarskapet mellan könen sett till lagidrotten i dessa åldrar.

Rent tekniskt fungerade intervjuerna mycket bra. Vi tog hjälp av ”Toppningsstudien” (Lindgren, E-C., & Hinic, H, 2005) när vi utformade vår intervjuguide och det anser vi hjälpte oss väldigt mycket då frågorna som fanns i den var väldigt bra formulerade, då ämnet selektering/”toppning” i mångt och mycket är känsligt, och gav oss stora

30 och djupa svar. Ser man på intervjuguiden kan det verka som att intervjuerna var strukturerade. Dock var frågorna öppna samt att vi ställde följdfrågor vilket gjorde att intervjuerna inte på något sätt blev styrda, utan flöt mer på som ett samtal. Därmed anser vi att intervjuerna kan ses som semi-strukturerade. Vi gjorde tre av intervjuerna på plats med respondenterna och en via telefon, på grund av tidsbrist hos den

tränaren.

Samtliga intervjuer fungerade bra, men vi upplevde att det var enklare och gav betydligt mer att sitta öga mot öga med respondenten. Via telefon var det bitvis svårt att föra ett samtal utan att avbryta respondenten och överlag anser vi att resultatet vi fick genom våra semistrukturerande intervjuer är starkt och tillförlitligt.

5.3STUDIENS KUNSKAPSBIDRAG

Studiens resultat visar på att ämnet är komplext och att arbetet med att låta alla vara med kan vara något som till ytan ser bra ut. Går man sedan in på djupet kan man dock hitta frågor som är värda att diskutera hos föreningar och tränare, för att få ett

idrottssamhälle där föreningsfostran verkligen ligger i fokus. Resultaten visar även efter mer ingående analys att man kan ifrågasätta tränares vilja att vinna. Även om vinst inte framstår som viktigt hos tränare kan man se vissa beteenden som tyder på motsatsen.

Ämnet är känsligt men viktigt att ta upp till diskussion då vinna eller förlora verkar ha en stor del i ungdomars idrottande. Att gå till grund med vad som gör att idrotten inte bara får vara idrott i ungdomars liv skulle därmed vara intressant att undersöka vidare. Beror det på tränare, miljön man fostras i eller är det andra aspekter såsom motivation som spelar in?

5.4SLUTSATSER

Tränarna arbetar mycket med att alla ska få vara med oavsett utvecklingsnivå, bland annat genom att forma träningar och laguttagning så alla får möjligheten att delta och få speltid i matcher. Dock framgår det att det förekommer selektering i vissa

31 inte får möta ett bättre motstånd. Dessa spelare får istället möta motstånd som upplevs som sämre.

Vidare framkom det att tränarna, enligt de själva, inte själva anser att det är viktigt att vinna utan mer roligt. Dock kan man i resultatet till viss del se att tränarna, trots att det inte är uttalat viktigt, ändå fokuserar på vinster och förluster. I vissa fall kan man även läsa att tränarna tänker mycket kring laguttagning och vem som spelar när och att det på så sätt ändå finns en känsla av att vinster kan vara viktigt.

I det stora hela kan vi konstatera att mycket gällande att förhålla sig till balansen mellan att vilja vinna och låta alla vara med handlar just om att hitta en balans mellan föreningens policy och sin egen uppfattning. Med andra ord vara medveten om hur föreningen ställer sig till dessa frågor och utifrån det fatta besluten. Men i slutänden verkar det vara betydligt lättare sagt än gjort, vilket i allra högsta grad gör det till en samvetsfråga.

32

6.

R

Armour, K & Macdonald, D. (2012). Research Methods in Physical Education and Youth Sport. London: Routledge.

Bryman, A., & Bell, E. (2011). Företagsekonomiska forskningsmetoder. Malmö: Liber.

Côte, J., Baker, J., & Abernethy, B. (2007). Practice and Play in the Development of Sport Expertise. In R. Eklund & G. Tenenbaum (Eds.), Handbook of Sport

Psychology. (pp. 184-202; 3rd edition). Hoboken, NJ: Wiley.

Cumming, S., Smoll, F., Smith, R., & Grossbard, J. (2007) Is Winning Everything? The Relative Contributions of Motivational Climate and Won-Lost Percentage in Youth Sports. Journal of Applied Sport Psychology, 19:3, 322-336, DOI:

10.1080/10413200701342640

Eurostrategies. (2011). Study on the funding of grassroots sports in the EU.

http://ec.europa.eu/internal_market/top_layer/docs/FinalReportVol2_en.pdf (Hämtad 2016-01-06)

Franzen, M., & Peterson, T. (2004). Varför lämnat ungdomar idrotten? En

undersökning av fotbollstjejer och –killar från 13 till 15 år (FoU-rapport, 2004:3). Stockholm: Riksidrottsförbundet.

33 Synpunkter, riktlinjer och exempel. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Hardman, A., & Jones, C. (2011) The Ethics of Sports Coaching. London: Routledge.

Hassmén, N., & Hassmén, P. (2008). Idrottsvetenskapliga forskningsmetoder. Stockholm: SISU Idrottsböcker

Ingebrigsten, E. J., & Aspvik, P. N. (2010). Barns idrettsdeltagelse i Norge -

Litteraturstudie av barn i idretten. Trondheim: NTNU Samfunnsforskning AS, Senter for idrettsforskning.

Ingebrigsten, E. J. (2012). Ungdomsidrett i endring - tallenes tale om norsk ungdomsidrett 2006-2011. Trondheim: NTNU Samfunnsforskning AS, Senter for idrettsforskning.

Kjonniksen, L., Anderssen, N., & Wold, B. (2008). Organized youth sport as a predictor of physical activity in adulthood. Scandinavian journal of medicine & science in sports, Vol. 19, No. 5, 646-654.

Lindgren, E-C., & Hinic, H. (2005). ”Toppningsstudien” En kvalitativ analys av barn och ledares uppfattningar av hur lag konstitueras inom barnidrott (FoU-rapport, 2005:3). Stockholm: Riksidrottsförbundet.

34 Riksidrottsförbundet. (2014) Barn- och ungdomsidrott – Information – Frågor och svar – Anvisningar. Stockholm: Riksidrottsförbundet

Riksidrottsförbundet. (2015). Barn och ungdomsidrott. Hämtad 2015-12-04, från http://www.rf.se/Barn-ochungdomsidrott/

SOU 2008:59. Föreningsfostran och tävlingsfostran. En utvärdering av statens stöd till idrotten. Stockholm: Fritzes offentliga Publikationer

Stenling, C & Fahlén, J. (2009). The order of logics in Swedish sport - feeding the hungry beast of result orientation and commercialization. European Journal for Sport and Society, 6 (2), 121-134.

Strachan L., Macdonald, D., Fraser-Thomas, J. & Côte, J. (2008). Youth Sport: Talent, Socialisation and Development. In R. Fisher & R. Bailey (Ed.), Talent

identification and development - the search for sporting excellence. (pp. 201-216; 9th edition). Berlin: ICSSPE.

Thedin Jakobsson, B. (2012). What makes teenagers continue? A salutogenic approach to understanding youth participation in Swedish club sports. Physical Education and Sport Pedagogy, Vol. 19, No. 3, 239–252.

Utbildningsradion. (2013). Idrottens Himmel och Helvete. Hämtad från:

http://www.ur.se/Produkter/179526-Idrottens-himmel-och-helvete-Toppa-for-att-krossa (2016-01-14)

35 Wall, M., & Côté, J. (2007). Developmental acitivites that lead to dropout and

36 Bilaga 1. Intervjuguide

Hur länge har du varit tränare? Tränat detta lag?

Kan du berätta varför du började som tränare?

Har du någon tränarutbildning och i så fall vilken/vilka? Har du någon annan/några andra ledarfunktioner i föreningen?

Vilken/vilka uppgifter anser du är viktig att arbeta med inom ungdomsidrott? Vad vill din förening med barn- och ungdomsidrotten? (idé/syfte/målsättning etc) Är det tydligt kommunicerat från föreningens sida?

Hur ställer du dig till detta? (Håller du med eller finns det delar som bör ändras?) Hur mycket påverkar detta (föreningens ide/syfte/målsättning med barn-och ungdomsidrotten) ditt sätt att leda laget?

Anser du att det finns en särskild norm för hur man sköter laget under match eller turnering? Följer du den normen?

Deltar ni i något seriespel?

Hur många spelare består laget av? Vem är det som tar ut laget? Hur ofta tränar laget i veckan? Hur ofta har ni match?

Kan du berätta hur du/ni brukar göra när ni tar ut spelare inför match? (Vilka får vara med?

Kan du berätta hur du/ni brukar göra när ni tar ut spelare inför en turnering? (Vilka får vara med?)

Hur får spelarna i ditt/erat lag utvecklas och växa med uppgiften?

Hur ser du på att låta en spelare flytta upp en åldersgrupp ifall han/hon är avsevärt mycket bättre än övriga i laget?

Låter du vissa spela längre om det är jämt eller en viktig match?

Hur ser du på att dela in ungdomarna i ett ”lite bättre” lag och ett ”lite sämre” lag? Känner du någon påtryckning från ungdomarna när det gäller att sköta laget? Känner du någon påtrycknings från föräldrarna?

Hur gick det för laget förra säsongen? (Är du/ni nöjda med det?) Är det viktigt för laget att vinna?

Är det viktigt för dig som tränare att vinna? Vad har du/ni för planer med laget inför nästa år?