Fakulteten för lärande och samhälle Barn Unga Samhälle
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng
Förskollärarprofessionen ur ett
förskollärar- och föräldraperspektiv
The Preschool Teacher profession from a Preschool Teacher- and
Parent Perspective
Jenny Wernberg
Therese Persson
Förskollärarexamen 210 högskolepoäng Examinator: Despina Tzimoula
3
Förord
Nu har vi arbetat med vårt examensarbete i åtta veckor och känner oss tillfredsställda med vad vi åstadkommit. Först och främst vill vi tacka varandra för ett bra samarbete. Vi har haft lika stor delaktighet genom hela arbetet och skrivit allt tillsammans.
Ett särskilt tack till de förskollärare och föräldrar som har ställt upp under intervjuerna och hjälpt oss med vår studie. Utan er hade vår studie inte gått att genomföra. Vi vill även passa på att tacka våra familjer och vänner för ert stöd och tålamod. Tack!
Ett stort tack till vår handledare Peter Lilja för dina synpunkter och vägledning genom arbetet.
4
Sammanfattning
I Förskollärarprofessionen ur ett förskollärar- och föräldraperspektiv författad av Jenny Wernberg och Therese Persson, studeras förskollärares och föräldrars syn på och uppfattningar om förskollärarens profession samt likheter och skillnader mellan dem. Vi har även studerat hur läroplanens införande har påverkat förskollärarnas professionalisering. Våra teoretiska utgångspunkter är begrepp som profession, professionalism och professionalisering. Kvalitativa intervjuer och enkäter har legat till grund för denna studie.
Förskollärarna har ett helhetsperspektiv och pratar om sin profession och professionalisering på gruppnivå. De fokuserar mycket på läroplanen och vikten av att synliggöra verksamheten för föräldrar. Men de har svårt att se på sig själva som en profession. Föräldrarna litar fullt ut på förskollärarnas kompetenser och har gett förskollärarna det erkännande som normalt är en central del av professioner. Föräldrarna inriktar sig på barnet och den personliga kontakten med förskolläraren samt hennes kompetenser och professionalitet. Läroplanens stora betydelse för förskollärarna skapar en konflikt i förskollärarens professionaliserings strävanden då den är ett statligt styrdokument som begränsar förskolans autonomi över yrkesutövandet, men samtidigt har förskollärarna frihet att styra över hur målen ska uppnås vilket ger dem viss autonomi.
6
Innehåll
1. Inledning ... 8
1.1 Syfte och frågeställningar ... 10
2. Tidigare forskning ... 11
2.1 Lärares föreställningar om sitt yrke ... 11
2.2 Föräldrasamverkan ... 12
2.3 Professionalisering av förkollärarprofessionen ... 14
3. Teoretisk utgångspunkt ... 17
3.1 Profession ... 17
3.1.1 Professionalisering och professionalism ... 18
4. Metod ... 20
4.1 Kvalitativ metod och kvalitativa intervjuer ... 20
4.2 Urval och genomförande ... 21
4.3 Forskningsetiska överväganden ... 21
4.4 Analysprocessen ... 22
4.5 Metoddiskussion ... 22
5. Resultat och analys ... 24
5.1 Förskollärarens syn på sin profession ... 24
5.2 Föräldrarnas perspektiv ... 28
5.3 Likheter och skillnader ... 30
5.4 Slutsats ... 31
6. Diskussion och avslutande reflektioner ... 33
Referenslista ... 36
Bilaga 1 ... 39
Bilaga 2 ... 40
8
1. Inledning
Jag har alltid sagt att jag ska bli förskollärare, enda sedan jag va liten. [...] har alltid tyckt att det verkat roligt och jag tycker om att arbeta med barn [...] och gentemot föräldrar (Förskollärare 4).
Denna studie handlar om vad förskollärare och föräldrar har för syn och uppfattningar om förskollärarens profession1 och om hur läroplanens införande har påverkat förskollärarnas professionalisering. Denna studie är viktig därför att politiker, fackförbund, lärarutbildning m.fl. har många åsikter om hur förskolan och förskollärarna ska bedriva verksamheten. Till följd av detta vill vi ta reda på hur förskollärare och föräldrar resonerar kring förskollärarnas profession och professionalitet. Vi valde att fokusera på förskollärare och föräldrar pga. att dessa två grupper förutom barnen befinner sig i den dagliga verksamheten i förskolan.
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet startade den första utbildningen av dåtidens förskollärare2. Det var kvinnliga pionjärer som konstruerade det tidiga förskolläraryrket för kvinnliga pedagoger och lärare. Det lades stor vikt vid praktik och arbete i barngrupp och det var här yrkesinnehåll och yrkeskulturen skulle vidarebefordras till de yngre generationerna. Syftet med utbildningen var att ge den unga kvinnliga eleven en stark yrkesidentitet. Den blivande förskolläraren skulle ha både personlighet och utbildning. Hon3 skulle vara lämpad, kunnig och ha en kallelse för uppgiften. Yrket var förknippat med kvinnor då de ansågs vara de som var mest lämpade att undervisa de yngre barnen. Dagens förskollärarutbildning har påverkats av dåtidens seminarier, praktisk erfarenhet och verksamhetsförlagd utbildning är än idag högt värderade men akademiseringen och vetenskapliggörandet av den nutida professionsutbildningen har inneburit en konflikt i relation till det som utgjort basen för förskolans verksamhet (Tallberg Broman, 2010).
Under 2000-talet har förskolan fått en tydligare sammankoppling med utbildningspolitiken och förskolans innehåll och strävandemål påverkas alltmer av lokala och internationella
1 Professioner är yrken som grundar sin verksamhet på vetenskaplig grund och baserar sin inkomst och status på
att använda sig av vetenskaplig kunskap.
2 Det var först 1955 som titeln ändrades från barnträdgårdsledarinnor till förskollärare, detta för att både män och
kvinnor skulle kunna använda sig av titeln.
9
förhållanden. Förskolans styrdokument har förändrats och fokus på omsorg har minskat och kunskapsmålen har fått större utrymme och ligger nu närmre skolans. Lekens och omsorgens ställning i texterna kring förskolans verksamhet har försvagats (Tallberg Broman, 2010). Förskolan har sedan 1996 varit en del i utbildningssystemet, men redan på 1800-talet förekom det tillsyn, omsorg och undervisning för de yngsta barnen. För barn som var cirka två år gamla fanns det småbarnsskola som var inriktad på undervisning och för de yngsta barnen fanns barnkrubban som var inriktad på tillsyn och omsorg. I början på 1900-talet kom Fröbelinspirerade barnträdgårdarna som fick stort inflytande över förskoleverksamheten i Sverige. Friedrich Fröbel (1782 – 1852) var inspiration till barnträdgårdarna och de utvecklades utav kvinnliga pedagoger i Europa, USA och Australien. Kvinnorna hade höga ambitioner om en ny uppfostran och en bättre barndom. (Tallberg Broman, 2010). Förskolepionjärerna Ellen och Maria Moberg hade en betydelsefull roll för utvecklingen av förskolan i Sverige under början av 1900-talet, då de bl.a. startade barnträdgårdar och barnkrubbor samt seminarium där pedagoger utbildades. Den tidigare förskolan var en socialpolitisk fråga, barnträdgårdar syftade till mycket mer än barnpedagogik. De ville förändra barnet, samhället och på så sätt påverka framtiden. Det var ytters få barn som deltog inom förskoleverksamheten i Sverige under denna tid, det var först på sent 1970-tal som det förändrades. Under detta årtionde sker en samhällsförändring, båda föräldrarna behövde nu yrkesarbeta och bidra till familjens försörjning vilket ledde till ökat behov av omsorg och tillsyn av barnen (Tallberg Broman, 2010). Förskolan hade tidigt fokus på hem och familj då den utformats som en institution för stöd åt föräldern. För att förskolan skulle kunna uppnå sina mål var det avgörande med samarbete med föräldrarna för att skapa en bättre barndom. Den tidiga förskolan skulle vara en resurs och fostra både barn och föräldrar. Ambitionen att uppfostra föräldrar minskade under utvecklingen av förskolan i Sverige. När det gäller relationen mellan hem och förskola har det varit två skilda världar, föräldern deltog inte över huvud taget och deras inflytande och delaktighet var mycket begränsat och näst intill obefintlig. Idag framhålls vikten av att inkludera och ha ett nära samarbeta med föräldrarna för att skapa gemenskap och hålla samman samhället (Tallberg Broman, 2013).
För snart tjugo år sedan blev förskolan en del av utbildningssystemet vilket har lett till ökade krav på insyn, dokumentation och möjligheterna att mäta såväl resultat som kvalitet i verksamheten. Utvecklingen av förskolan och förskolläraryrket har bidragit till att verksamheten har fått större fokus och blivit mer synliggjord än tidigare. Statens intresse för
10
förskolan har ökat, det är idag en tydligare styrning dels genom läroplanen, utvärderingar och förändrad lärarutbildning. Enligt det pågående forskningsprojektet Synliggörande,
dokumentation och en förändrad lärarprofession i förskolan4 menar de på att med de ökade
kraven på förskollärarna som yrkeskår har även deras förhållningssätt till föräldrarna förändrats (Mathiasson, 2014).
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka vad förskollärare och föräldrar har för syn på och uppfattningar om förskollärarens profession.
Hur ser förskolläraren på sin egen profession?
Hur ser föräldrarnas förväntningar på en professionell förskollärare ut?
Vilka likheter och skillnader framträder mellan förskollärare och föräldrars syn på professionen förskollärare?
4 Forskningsprojektet genomförs i samarbete mellan universiteten i Karlstad och Uppsala och ska slutredovisas
11
2. Tidigare forskning
I kommande kapitel kommer vi presentera tidigare forskning som berör förskollärarens profession, föräldrasamverkan och professionalisering. Detta för att belysa studier som tidigare gjorts på området och sedan relatera och jämföra dessa till vår studie i diskussionskapitlet.
2.1 Lärares föreställningar om sitt yrke
I en studie gjord av Sven Persson och Ingegerd Tallberg Broman (2002) undersökte de lärares och lärarstudenters föreställningar om sitt yrke. De studerade yrkesverksamma förskollärare och lärare i grundskolans tidigare år i två socialt och ekonomiskt olika upptagningsområden. De använde sig av öppna intervjusamtal där de intervjuade fick berätta om sitt yrkesuppdrag, om barnen, barndomen och föräldrarna. Det framkom i intervjustudien flera motsättningar mellan de professionellas tänkande och deras uppfattningar om föräldrarnas förväntningar. I undersökningen återkommer det ett mönster att förskollärare och grundskollärare motsatte sig, det som de uppfattade som individualistiska värden från föräldrar. De professionella inriktade sig på värden som var kopplade till uppfattningar om den goda barndomen, och de framhöll institutionens tolkningsrätt. Studien visade även att de professionella hade tvekan inför föräldrarnas förstärkta position i förhållande till institutionen. (Persson & Tallberg Broman, 2002).
Det senaste decenniet har utmanat den professionsstyrda förskolan genom att förhållandet mellan individ och institution har förändrats. Förskolan föreskrivs att verka för ökad delaktighet, så väl för barn som för föräldrar. I Perssons och Tallberg Bromans (2002) studie beskrev lärarna en konflikt mellan förskolan och föräldrarna. Förskollärare i högresursområdet beskrev att deras professionella förskole- och barndomsprojekt fått underordnat sig för föräldrarnas egna idéer och projekt för sina barn. I högresursområdet använde sig föräldrarna av inflytande och deltagandemöjligheterna för att driva sina önskningar. Föräldrarnas deltagande redovisades i olika föräldraråd och styrelser. Förskollärarna beskrev en önskan om en tydligare gräns av förskolans egen ambition med verksamheten och deras egna pedagogiska uppdrag. På grund av att föräldradeltagandet ökat utmanades den professionella identiteten och gränsdragningarna blev otydliga. Men det är inte bara föräldrarna som har fått mer inflytande över verksamheten utan lärarna har samtidigt fått
12
ökad kontroll in mot familjen genom bl.a. helhetsperspektiv, bedömningar och kontakt. Både familj och lärare har gett varandra ett större ansvar att överskrida gränserna mellan varandra, föräldrar mot skolan och lärare mot familjen. Detta gör gränsdragningarna mer osäkra och det blir fler förhandlingar. Svensson och Tallberg Broman (2002) såg i sin studie att i högresursområdet var gränsöverskridande från föräldrarna mer märkbara. Medan i lågresursområdet var det motsatt mönster från skolan gentemot hemmet.
2.2 Föräldrasamverkan
Förskolan har under välfärdsstatens uppbyggnad på 1900-talets senare del fått ett större ansvar för fostran, omsorg och utbildning. Det nya moderna samhället krävde nya individer och en förskola som ansågs vara huvudaktör för att möta barn i samhället under deras mest mottagliga utvecklingsår. Föräldrarna och familjen ansågs vara för konservativa och traditionella och saknade kompetens för att forma barnet för det framtida samhället. Under förskolans framväxt har det funnits en återkommande kritik mot familjen. Idag anses dock föräldrarna vara en nödvändig partner för att uppnå målsättningarna inom lärande, utveckling, hälsa och välbefinnande. I styrdokumenten ser vi idag att kraven på föräldradeltagande har ökat och målen har ändrats (Tallberg Broman, 2013).
Vårdnadshavare har ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Förskolan ska komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt. Förskolans arbete med barnen ska därför ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen. Föräldrarna ska ha möjlighet att inom ramen för de nationella målen vara med och påverka verksamheten i förskolan. Att förskolan är tydlig i fråga om mål och innehåll är därför en förutsättning för barnens och föräldrarnas möjligheter till inflytande (Skolverket, 2010: s. 13).
Tallberg Broman och Holmberg (2008) och Wernersson (2009) har gjort studier som handlar om lärares yrkeskunnande. Studierna bygger på insamlat enkätmaterial från 1700 lärare och visade att både förskollärare och lärare i grundskolan ansåg att ökade krav ställs på att hantera barns och föräldrars inflytande. De tillfrågade lärarna var medvetna om delaktighet och demokratisering men de uppfattade sig ha lägre kompetens för att kunna möta och hantera kraven. Lärarna upplevde att föräldrarnas förväntningar på inflytande och delaktighet
13
uppfattades som låga. De upplevde även att förväntningar på delaktighet och inflytande var högre ju resursstarkare föräldrarna bedömdes vara. Föräldrars inflytande och delaktighet i förskolan kan ses som ett behov av ökad inkludering av samhällsmedborgarna och som ett uttryck för medborgarrätt. Förskolan står inför många sociala, psykologiska, moraliska och kunskapsmässiga utmaningar på grund av globaliseringen och den ökade mångfalden. För att kunna möta de nya utmaningarna krävs ökat inflytande och delaktighet från barn och föräldrar. I skollagen framgår det tydligt att föräldrarna har fått ökat ansvar och förstärkta rättigheter. Förstärkningen av föräldramakten innebär en förändring i relationen mellan parterna förskolledning, förskollärare, barn och föräldrar och liknar mer kund-sälj-köpförhållande då föräldrar bl.a. har möjlighet att bestämma över vilken förskola de vill deras barn ska gå på (Tallberg Broman, 2013). Efterfrågan på föräldrars inflytande och deltagande uttrycker ett nytt sätt att styra verksamheten som präglas av kommunikation, interaktion och dokumentation. Större ömsesidighet och delat ansvar uppnås genom ökad insyn och delaktighet. Föräldrarna blir mer införstådda med förskolans mål och ambitioner och förskolan med föräldrarnas erfarenheter och synpunkter. Detta innebär en rad nya kommunikativa och interaktiva praktiker i förskollärarens professionsutövande. Idag sker samverkan med familjen i hög grad genom dialog, tidigare skedde samverkan mer informativt (Tallberg Broman, 2013).
Barns rätt till kunskap har i den reviderade läroplanen 2010 lyfts fram tydligare än tidigare. När verksamheten arbetar mot målen måste den utgå från barnet, men även föräldrarnas synpunkter spelar en stor roll och är en del av uppdraget. I Anna Sandells & Lotta Nyréns studie från 2013 menar de att förskolans förstärkta pedagogiska uppdrag ser olika ut beroende på föräldrars förhållande till eller syn på verksamheten. Olika praktiker uppstår på grund av föräldrars grad och typ av inflytande. Förskoleverksamheten får då olika innehåll och utformning beroende på vilka föräldrar som har sina barn där. Det i sin tur kan sägas utmana förskolans krav på likvärdighet. Sandell och Nyrén (2013) ser detta som en utmaning för förskolan och har därför undersökt saken. De har samtalat med föräldrar och personal från två förskolor från demografiskt och socialt skilda områden. Detta gjorde de för att spegla en bredd och utifrån samtalen kunde de konstatera att föräldrarnas fokus skiljdes åt. Föräldrarna på den ena förskolan hade fokus på omsorg och trygghet medan föräldrarna på den andra förskolan fokuserade på att barnen skulle skaffa sig beredskap inför skolan. Personalen uttrycker att deras tankar och föräldrarnas förväntningar skiljer sig åt om förskolans uppdrag. Det utmanar förskollärarens professionella ansvar att föräldrar och förskollärare inte alltid har
14
en samsyn på vad förskoleverksamhet kan eller bör vara. Sandell och Nyrén (2013) sammanfattar detta genom att hävda att det uppdrag som förskolan har får olika form i olika sammanhang beroende på vilka barn och föräldrar som förskolan samverkar med.
2.3 Professionalisering av förkollärarprofessionen
Den viktigaste resursen för yrkesgruppens professionella status är kunskap. Paula Berntsson (1999) menar att för att nå professionell status behöver man stänga ute andra grupper från det egna kunskaps- och yrkesmonopolet, något som för förskollärare länge varit ett problem. Att vinna ett yrkesmonopol är viktigt för förskollärarna utifrån ett professionaliseringsperspektiv5.
För att en yrkesgrupp ska bli betraktad som en profession krävs att den har kunskapsmonopol, att dess kunskapsbas är vetenskapligt grundad, att andra har tillit till dess kunskaper samt att kunskaperna är efterfrågade och anses värdefulla. Det är också viktigt att yrkesgruppen har yrkesmonopol. Förskollärarnas kamp för att få monopol på det pedagogiska ansvaret i förskolan är därmed av högsta vikt för att höja förskolläraryrkets professionella status (Berntsson, 1999: s. 200).
I Paula Berntssons (1999) artikel skriver hon att om den viktigaste uppgiften för förskolan är att överta delar av föräldrars omvårdnad, kan förskollärarens kompetens framstå som den kunskap varje förälder har. Utifrån det perspektivet menar Berntsson att förskollärare inte kan ha professionsanspråk. Införandet av läroplanen kan bli viktig för förskolläraryrkets professionalisering med sin fokusering på förskolans pedagogiska uppdrag. För att nå professionell status krävs det att förskollärarens kompetens och verksamhetens innehåll anses som värdefulla och efterfrågade. Statens tillit till förskollärarens kompetens uttrycks i läroplanen och betonar att även föräldrar kan känna tillit till förskolan och förskollärarna. Trots att läroplanen är styrd av staten och kontrollerar förskollärarna så har förskollärarna stor frihet i hur målen ska genomföras. Det krävs speciella pedagogiska kunskaper för att uppnå målen i läroplanen. Berntsson menar att förskollärarna har kunskapsmonopol på den pedagogiska kunskapen och utifrån ett professionaliseringsperspektiv är det viktigt att förskollärarna blir bättre på att profilera deras kompetenser för att synliggöra verksamheten
5 Professionalisering, process som leder till att en yrkesgrupp tillägnar sig de kännetecken och den kompetens
15
för föräldrar och samhället. Läroplanen kan vara en bra utgångspunkt för att profilera förskollärarens professionalism (Berntsson, 1999).
I och med att förskollärarens yrkesroll har förändrats har deras ansvar för det pedagogiska arbetet i förskolan blivit tydligare. Det är förskollärarna som bär det största ansvaret för att forma pedagogiken i utbildningssystemets första skolform, förskolan (Wallskog, 2011). En och samma förskoleverksamhet kan ses ur flera olika perspektiv. Hur verksamheten ska möta barnen har Sandell och Nyrén (2013) olika syn på. Den syn de har tar fäste i deras bakgrund, erfarenheter och den tid de lever i. Förskolan är en ideologisk laddad verksamhet och när samhället förändras, förändras även synen på olika samhällsbärande institutioner. Nu befinner vi oss i ett skede där begrepp som kvalitet, likvärdighet och kunskap är centrala när vi pratar om förskolan (Sandell & Nyrén, 2013).
Idag finns det krav på utbildning och legitimation för att utöva förskolläraryrket. Än så länge har personer utan utbildning eller med otillräcklig utbildning arbetat i förskolor, men nu håller reglerna på att stramas upp. I mars 2011 beslutade riksdagen om ett införande av ett legitimationssystem för förskollärare och från den 1 juli 2015 gäller kravet att alla förskollärare ska ha en legitimation (Dahlkwist, 2013). Genomförandet av yrkeslegitimation för förskollärare tillsammans med den nya lärarutbildningen fokuserar tydligast på behovet av ökad professionalisering av förskollärarna. Regeringen menar på att syftet med legitimationen är att den ska ses som en förklaring av förskollärarens kvalifikation och kompetens (Lilja, 2011). Legitimationen blir som en kvalitetsstämpel på att yrkesverksamheten har godkänts inom det område legitimationen avser.
En legitimerad lärare eller förskollärare har ansvar för den undervisning som han eller hon bedriver (2 kapitel 15 § SkolL).
Om förskolläraren inte utövar yrket på ett tillfredställande sätt eller vid uppenbar olämplighet ska legitimationen kunna dras in. Professionalism kräver dels att det finns en legitimation som stänger ute obehöriga från att arbeta med yrket samt att det finns möjlighet att ingripa om en som arbetar med yrket inte håller måttet (Dahlkwist, 2013).
Som vi skrev i inledningen så har politiker, fackförbund och lärarutbildning m.fl. stort intresse för lärare och förskollärare. I Peter Liljas avhandling från 2014 problematiserar och kritisk granskar han lärarnas fackförbunds sätt att använda sig av begreppet professionalism i
16
politiska förhandlingar. Förhandlingarna handlar om lärarens professionalism som berörs i nutida svenska utbildningsdebatter. Sveriges två lärarförbund är Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund. Lärarnas två fackförbund fokuserar på strategier för professionalisering vilket till stor del handlar om legitimitet i allmänhetens ögon. Det är inte analys av politiken utan snarare en kritisk analys av den politik som de använder och hur dessa förstås i de sammanhang där de uppstår. Lilja bidrar till den pågående diskussionen om lärarnas professionalism genom att analysera de professionella strategierna för Sveriges två lärarförbund ur ett organisatoriskt perspektiv. Det faktum att svenska lärare är organiserade i två olika förbund komplicerar utformningen av ett gemensam professionell projekt (Lilja, 2014).
Den övergripande slutsatsen av studien är att uppfattningar om lärarprofessionaliseringen i samband med den svenska utbildningspolitiken är en politisk process. Fackförbunden använder sig av begreppet professionalism som en symbolisk resurs för att skapa legitimitet för sina insatser och för att öka den sociala statusen av undervisningen i samhället. Fackförbunden stävar efter att bli likvärdiga och förtjäna samma mängd offentlig legitimitet som ett väl etablerat yrke så som den medicinska professionen, trots de uppenbara skillnaderna mellan yrkena i form av historia och praktik (Lilja, 2014).
17
3. Teoretisk utgångspunkt
I detta kapitel kommer begrepp som profession, professionalism och professionalisering tas upp. Vi kommer att använda oss av dessa teoretiska utgångspunkter för att förklara och analysera hur förskollärare och föräldrar ser på förskollärarprofessionen, genom att sätta dessa begrepp i relation till resonemang och förväntningar som finns på förskollärarprofessionen i vårt material.
3.1 Profession
Professioner är yrken som grundar sin verksamhet på vetenskaplig grund och baserar sin inkomst och status på att använda sig av vetenskaplig kunskap. Professionsyrken har autonomi, vilket innebär att de fattar självständiga beslut som rör professionen och är oberoende av andra. Det finns olika typer av professioner, till de klassiska professionerna hör yrken som läkare, arkitekter och ingenjörer. Utöver de klassiska professionerna finns det även semiprofessionsyrken, som till exempel sjuksköterskor och förskollärare, yrken som tillhör den offentliga sektorn. Semiprofessioner har vissa av de egenskaper som de klassiska professionerna har men inte alla. Semiprofessionerna är betydligt mer styrda av staten och har lägre autonomi i förhållande till både politik och andra professioner. De har inte heller lika hög status och lön och karaktäriseras av att ses som grundade på ett kall till yrket (Brante, 2009). Utvecklingen av trygghets- och välfärdsystemet under efterkrigstiden ledde till expandering av semiprofessionerna. Det är svårt att förklara begreppet profession och skapa en gemensam definition, då det finns stora skillnader mellan yrken som läkare och arkitekt. Det gemensamma är att de har anknytning till högre formell utbildning, oftast vid universitet. De examensbevis som ges på universitetsutbildningar är nödvändiga för att få tillträde till det professionella yrkeslivet. Professionsforskningen har under de senaste åren inneburit försök till att definiera väsentliga egenskaper i professioner och att det måste förstås utifrån den större samhälleliga kontext professionen verkar i (Brante, 2009).
Forslund & Jacobsen (2010) skriver att enligt Greenwood (1957) finns det fem faktorer som är utmärkande för professionella yrken. Greenwood menar att arbetet ska grundas på systematisk teori d.v.s. kunskaper och teorier utgör grunden för arbetet och bör ha en yrkesrelevans som hjälper den professionella i hennes arbetsuppgifter i vardagen. Klienternas accepterande av den professionella yrkeskårens yrkesmässiga expertis är en faktor som är
18
utmärkande för professionella yrken. En annan faktor är erkännande från samhället av de professionellas yrkesmässiga auktoritet samt att de professionellas relation till varandra och till klienter/föräldrar regleras av en kod av etiska normer vilket innebär att skrivna och oskrivna regler formar exempelvis förskollärarens relation gentemot föräldrarna. Den sista faktorn handlar om hur den professionella kultur som finns inom yrkeskåren är understödd av formella yrkesorganisationer (Forslund & Jacobsen 2010). Greenwood är en av många som har försökt att definiera en profession. År 1990 beskrev Burrage, Jarausch och Siegrist en profession, som ett yrke som etablerat ett monopol på arbetsmarknaden, och som har autonomi i relation till staten och klienter. Utbildningen till professionen är dessutom specialiserad och legitimation kontrollerar inträdet till yrket (Brante, 2009).
3.1.1 Professionalisering och professionalism
Förskollärarprofessionen befinner sig i en brytningstid, professionella förskollärare står inför en förändring där redovisningskrav och nya metoder att styra och leda verksamheten tar över (Goodson, 2005). Pedagogisk kompetens, så som utbildning och erfarenheter och det pedagogiska uppdraget är de viktigaste resurserna i förskolläraryrkets professionalisering. Professionalisering leder ofta till att en yrkesgrupp får legitimation, vilket tillsammans med regler för utövandet av yrket innebär monopol på yrket. Detta ger i sin tur det möjligt för yrkesgruppen att ställa högre krav (Ne.se). Att yrkesgruppen har kontroll över sin yrkesutövning är viktigt för deras professionalisering. Professionalisering innebär en process på kollektiv nivå medan professionell innebär en process på individ nivå. Att vara professionell innebär att yrkespersonen tar hänsyn till de yrkesregler som gäller och att hon utför sitt arbete bra och effektivt (Berntsson, 1999). Den professionella ska utifrån sina kunskaper, färdigheter, erfarenheter och intuition kunna agera på ett lämpligt och skickligt sätt i olika situationer och problem. Hon ska även ha det tålamod som krävs och ha förmågan att sätta upp strategier och formulera mål (Forslund & Jacobsen, 2010).
Förskolläraren bör vara personlig och genuin för att skapa och utveckla en bra kontakt med föräldrarna men förskolläraren ska inte vara privat. Det riskerar att komplicera kontakten om förskolläraren är privat och har egna privata intressen i relationen med föräldern och bör därför undvikas. Men det betyder inte att förskolläraren ska vara formell eller strikt för att ha en professionell relation med föräldern. Det är viktigt att en förskollärare i en yrkesrelation kan ha perspektiv på relationen, att förskolläraren ser relationen utifrån syftet med kontakten.
19
Som förskollärare måste yrkesuppgiften vara i centrum. Förskolläraren ska även skilja den egna relationen till barnen från förälderns relation och på det viset undvika en prestigekamp med föräldern. Att ställa sig utanför relationen och reflektera över den är något som förskolläraren ska kunna göra och på det sättet eventuellt hitta nya förhållningssätt att bemöta föräldern om det behövs (Löwenborg & Gíslason, 2002).
Varje förskollärare behöver bygga upp sin självsäkerhet för att den personliga statusen ska bidra till att höja yrkeskårens status. Att utveckla en reflektion över det egna arbetet och en yrkesmässig medvetenhet lägger grunden för förändring och förbättring. Förskollärarens personlighet är den viktigaste faktorn i det pedagogiska arbetet, förskolläraren måste känna sig själv och ha en tydlig personlig identitet. Förskollärare som har en genomtänkt pedagogisk grundsyn och en tydlig identitet som förskollärare och människa är grunden för en bra förskola (Fagerli, Lillemyr & Søbstad, 2001). En personlig professionalitet måste varje förskollärare konstruera som stämmer med hennes utbildning, livshistoria och kontext, och framför allt hennes personlighet. Det dagliga arbetet i förskolan bygger och bibehåller en stor del av professionaliteten (Goodson, 2005).
20
4. Metod
Vi valde att använda oss utav en kvalitativ insamlingsmetod för att få fram förskollärare och föräldrars syn och upplevelser av förskollärarprofessionen.
4.1 Kvalitativ metod och kvalitativa intervjuer
Runa Patel och Bo Davidson (2003) skriver att kvalitativa metoder handlar om att upptäcka, tolka och förstå människors upplevelser och uppfattningar om deras livsvärld. Den kvalitativa metoden genomsyrar inte bara själva datainsamlingen utan hela forskningsprocessen. Empirin är utgångspunkten i en kvalitativ metod där informationen används för att skapa djupare förståelse av de frågeställningar som studien utgår från. Pål Repstad (2007) skriver att man i en kvalitativ metod enbart studerar ett fåtal individer och miljöer i sin helhet. Studien går mer in på djupet än vad en kvantitativ metod gör som istället fokuserar mer på bredden. Syftet med vår studie var att undersöka vad förskollärare och föräldrar har för syn på och uppfattningar om förskollärarens profession därför passade kvalitativ metod studien eftersom att vi ville få en djupare förståelse av hur ett fåtal individer ser på förskollärarprofessionen. Vårt val av metod var kvalitativa intervjuer och en öppen kvalitativ enkät. Patel och Davidson (2003) menar att syftet med kvalitativ intervju är att upptäcka och identifiera den intervjuandes upplevelser och uppfattningar om sin omvärld. Fördelarna med en kvalitativ intervju var att de är öppna och kan liknas vid ett vanligt samtal, där både intervjuare och intervjuperson är medskapare. Det finns olika sorters intervjumetoder, bland annat strukturerad och semistrukturerad. Den strukturerade intervjun är oftast kortare och ytligare, då den har förutbestämda frågor och ibland även svarsalternativ. Den vanligaste intervjun är semistrukturerad intervju, där intervjuaren har ett fåtal öppna frågor som utgångspunkter för samtalet. Här får respondenten större möjlighet att formulera sina åsikter och tankar, och intervjuaren måste vara lyhörd och kunna ställa följdfrågor (Alvehus, 2013). Det som kan vara negativt med en intervju är att deltagarna inte alltid är sanningsenliga det pga. att de som blir intervjuade svarar på frågorna så som de tror förväntas av dem och på så sätt inte säger vad de egentligen tycker (Larsen, 2009). Vi valde intervjuer och enkäter för att vi ansåg att det var en bra metod för att få reda på vad förskollärare och föräldrar har för uppfattningar om professionen förskollärare. Vi använde oss av muntliga semistrukturerade intervjuer med
21
förskollärarna, detta gjorde vi i förhoppning om att få ett mer djupgående samtal om deras syn på sin profession. Kvalitativ intervju är en bra metod därför att vi i vår studie vill upptäcka och identifiera den intervjuandes upplevelser och uppfattningar om sin omvärld. Till föräldrarna valde vi att genomföra en öppen kvalitativ enkät. Detta för att vi ansåg att det var ett enkelt sätt att nå ut till föräldrarna och fördelen var att de kunde tänka igenom sina svar.
4.2 Urval och genomförande
Studien om förskollärare och föräldrars uppfattningar om professionen förskollärare inleddes med en diskussion om vem vi skulle intervjua. Valet blev sex förskollärare på förskolor där vi har kontakter och fyra föräldrar i våra kontaktnät. Föräldrarna har inget samband med de förskolor som förskollärarna arbetar på. Fördelar med att intervjua förskollärare och föräldrar vi har en relation till var att vi ansåg att vi kunde få ett djupare samtal. Det negativa kan vara att intervjupersonerna är medvetna om att vi har en förkunskap och därmed kanske inte svarar lika utförligt eller sanningsenligt.
Vi valde att besöka våra två förskolor var för sig där vi gjorde enskilda intervjuer med förskollärarna. Vi valde att använda oss utav enskilda intervjuer för att vi ville veta hur varje enskild förskollärare ser på sin profession. Vi använde oss av ljudinspelningar vid genomförandet av intervjuerna. Till de kvalitativa öppna enkäterna till föräldrarna valde vi att använda oss av vårt kontaktnät på Facebook och ställde frågan om någon skulle vara intresserad av att delta. Vi skickade ett formulär med frågor och hade därefter mejlkontakt med dessa personer och kunde på så sätt lätt ställa följdfrågor om något var oklart.
4.3 Forskningsetiska överväganden
Det finns fyra huvudkrav inom forskningsetiken; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Detta innebär att forskaren ska informera om studiens syfte för de berörda, deltagarna får själva bestämma om de vill medverka i studien. Uppgifter om personer i studien ska i möjligast mån vara konfidentiella och obehöriga ska inte ha tillgång till eventuella personuppgifter. Den insamlade empirin får endast användas för forskningens ändamål (Vetenskapsrådet, 2002). Vi var tydliga med att informera om att föräldrarna kommer vara anonyma och att endast deras svar kommer finnas med i resultatet
22
av studien och inte deras namn. Innan vi intervjuade förskollärarna förklarade vi syftet med vår studie, och att det är frivilligt att delta i studien. Och även här var vi tydliga med att deras svar endast kommer användas för studien och att de kommer vara anonyma.
4.4 Analysprocessen
Patel och Davidson (2003) skriver att i en kvalitativ studie bearbetas textmaterialet och ljudinspelning från intervjuerna. Det vanligaste sättet att bearbeta det ljudinspelade materialet är att skriva ut det så att det finns en text att arbeta med. Bearbetningen omfattas av mycket text och det kan då vara praktiskt att börja bearbeta empirin så fort som möjligt. I detta skede sorteras det som inte är relevant för studien bort. I slutbearbetningen av textmaterialet är det viktigt att läsa igenom det flera gånger och anteckna ner de tankar som uppkommer.
Det finns flera sätt att genomföra en kvalitativ dataanalys, här är fyra angreppsätt; innehållsanalys, berättandeanalys, diskursanalys och konversationsanalys. Vi har valt innehållsanalys som är det mest använda analyssättet och syftet är att identifiera mönster, se gemensamma drag eller skillnader och se samband. Empirin samlas in och gör om till textform där texterna kodas. Koderna ordnas sedan i kategorier som sedan datamaterialet sorteras efter. Datamaterialet granskas och mönster identifieras, därefter utvärderas igenkända mönster mot teorier och ny kunskap utformas (Larsen, 2009).
4.5 Metoddiskussion
Vårt insamlade material om förskollärares syn på sin profession har skett i form av intervjuer med sex förskollärare på fyra avdelningar på två olika förskolor, vilket vi tror har gett oss en bredare bild pga. att det inte arbetar i samma arbetslag. Vi ansåg att genom muntliga intervjuer med förskollärarna kunde vi få grundligare svar och kunde ställa motfrågor och på så sätt få mer ut av intervjun. I början av studien skickade vi ut femtio enkäter till föräldrar på tre avdelningar på två olika förskolor. Vi skickade ut enkäten till pedagogerna som sedan vidarebefordra den till föräldrarna. Vårt första val av enkät till föräldrarna gav inte det resultat vi hade hoppats på. Av de femtio utskickade enkäter fick vi enbart tillbaka 10 %. Formulering av frågor till den första enkäten gjorde att föräldrarna inte kunde svara utförligt vilket ledde
23
till att vi inte kunde analysera materialet. En annan orsak till det stora bortfallet tror vi kan bero på att vi inte hade någon personlig kontakt med föräldrarna, utan fick hjälp av pedagogerna vid de tre avdelningarna. Efter omskrivning av frågeformuläret i enkäten och det nya angreppsättet, där vi istället valde att kontakta föräldrar i vårt kontaktnät ledde till att vi kunde få in det material vi behövde för att kunna analysera och genomföra vår studie. Vi tror att det nya angreppsättet var bättre för att vi hade en personlig kontakt med föräldrarna via mejl och på så sätt kunde ställa följdfrågor om något var otydligt.
24
5. Resultat och analys
Syftet med denna studie är att undersöka vad förskollärare och föräldrar har för syn på och uppfattningar om förskollärarens profession samt likheter och skillnader i deras syn på professionen. Vi kommer att använda oss av de teoretiska utgångspunkter som vi presenterat i teoriavsnittet genom att sätta empirin i relation till bl.a. begrepp som profession, professionalism och professionalisering
5.1 Förskollärarens syn på sin profession
Som vi tidigare nämnt är professioner yrken som grundar sin verksamhet på vetenskaplig grund och baserar sin inkomst och status på att använda sig av vetenskaplig kunskap. Professionsyrken har autonomi på sin kunskap och är på så sätt oberoende av t.ex. staten. Traditionella professioner är yrken som läkare och arkitekt. Utöver de klassiska professionerna finns det semiprofessionsyrken, som förskolläraryrket tillhör. Semiprofessionerna har vissa av de egenskaper som de klassiska professionerna men inte alla, dessa professioner har inte heller lika hög status och lön. Gemensamt för professionsyrken är att de har anknytning till högre formell utbildning och examensbeviset är nödvändigt för att få tillträde till det professionella yrkeslivet (Brante, 2009).
Flera av förskollärarna hade svårt att förklara hur de såg på sin profession men när de istället fick frågan omformulerad och de fick prata om sin yrkesroll och sitt uppdrag samt hur de såg på sig själv som förskollärare blev det lättare.
Ja den är STOR (skrattar) ja den är viktig [...] jag vill att barnen ska ha med sig en rolig och lärorik upplevelse från förskolan (Förskollärare 3).
Tankar och åsikter om professionen förskollärare skiljer sig åt från förskollärare till förskollärare men de anser att deras uppdrag är stor och viktig och att det är ett utmanande, krävande men roligt yrke. Ingen dag är den andra lik. Förkollärna pratade för det mesta i vi-form när de talade om sin profession och pratade om professionen på gruppnivå, de fokuserade inte så mycket på sig själv som individ. Berntsson (1999) skriver att detta kan ses
25
som en professionaliseringsprocess då förskollärarna pratar om sitt yrke på kollektiv nivå.
Mitt uppdrag som förskollärare är och skapa en grund för det lilla barnet inför skolstart och det livslånga lärandet. […] ge dem en möjlighet att få förkunskap till sånt som livet har att erbjuda sen (Förskollärare 5).
Att förskollärarna vill skapa en bra grund för barnet inför framtiden och det livslånga lärandet var i fokus i alla intervjuer. För att skapa en bra grund är det viktigt med trygghet, utan trygghet kan barnet inte lära sig något säger en av förskollärarna. Flera av förskollärarna menar på att det krävs en helhetssyn och att förskollärarna är lyhörda och flexibla i sitt arbete och inte är rädda för förändringar och nya utmaningar. Två av sex förskollärare nämner läroplanens viktiga betydelse, som de måste följa och utifrån den ska de skapa förutsättningar för lek, lärande och det sociala umgänget.
Mitt uppdrag som förskollärare? Ja det är väl lite granna att man ska […] om man nu ser det som så, ska man ge barnen ett livslångt lärande. Det de lär sig här ska de ha nytta av hela livet så att säga. Samtidigt som man måste följa läroplanen, det är liksom ett styrdokument som vi har som jag måste följa och sen ska jag skapa förutsättningar för lek, att de ska kunna leka, det sociala umgänget och lärsituationer. Man ska skapa förutsättningar för de, jag måste liksom ha en helhetssyn också på alltihopa och det är lite det här med omvårdnaden också. Omvårdnaden och lärandet så att säga (Förskollärare 1).
Goodson (2005) skriver att förskollärarprofessionen befinner sig i en brytningstid, de professionella förskollärarna står inför en förändring och nya krav och nya metoder att styra och leda verksamheten tar allt större plats. Hur ser förskollärarna på dessa förändringar och har de märkt någon skillnad sen de började? De är överens om att det har skett stora förändringar och att kraven har ökat, både från föräldrar och från ledning. Förskollärarna känner att föräldrarna idag är mer insatta i förskoleverksamheten och att de på så vis måste synliggöra verksamheten för dem pga. att de ställer högre krav. En förskollärare tyckte att det var roligare att dokumentera och synliggöra verksamheten förr, idag känner hon att det är mer ett tvång. Hon fortsätter berätta att reflektera, analysera och utvärdera inte heller var något som förskollärarna gjorde i samma utsträckning förr. De flesta förskollärare upplever att det
26
har blivit mer administrativt arbete och mindre tid i barngruppen. Så här säger en förskollärare:
Ja. det ställs högre krav, både från ledning och från föräldrar. [...] det är mer administrativt arbete, dokumentationen är mycket mer viktigt och ska synliggöras [...] Så man har mindre tid i barngrupp o mer [...] ska man säg administrativt arbete istället (Förskollärare 4).
Chefer och politiker ställer högre krav och statens intressen för förskolan har ökat, förskolan har idag en tydligare styrning bl.a. genom läroplanen som förskollärarna har som styrdokument. Förskollärarna pratar mycket om läroplanens innehåll och att det är denna de ska arbeta aktivt mot och följa.
Vissa har jobbat aktivt mot läroplanen hela tiden, och andra har väl, egentligen [...] uppdraget är ju att man ska göra det men den har inte varit lika synlig på alla ställen. Och det e ju det att man jobbar ju aktivt mot det liksom. I med att man har det lite för yrket att vill vi att det ska bli [...] att det ska få mer status så måste vi också synliggöra vad vi gör, och att vi inte bara ”passar barn” liksom om man säger så, så att vi har ett uppdrag i det (Förskollärare 2).
Men hur påverkar styrningen från staten genom läroplanen förskollärarprofessionen? Förskollärarprofessionen tillhör semiprofessioner, vilket innebär att professionen har lägre autonomi till följd av statens styrning (Brante, 2009). Som vi tidigare nämnt måste professioner ha autonomi, d.v.s. att den ska vara självständig och oberoende av andra när det gäller yrkeskunskapen. Förskolläraryrket har inte autonomi på själva läroplanen men de har statens och föräldrarnas tillit vad de gäller deras yrkesutövande, förskollärarna bestämmer själv hur läroplanens mål ska uppnås (Berntsson, 1999). Det pedagogiska uppdraget är en av de viktigaste faktorerna i professionaliseringen av förskolläraryrket och läroplanen kan genom detta ses som ett professionaliseringsprojekt, vilket innebär att läroplanen leder till att förskollärarna tillägnar sig de kompetenser som är utmärkande för professionen (Ne.se). Semiprofessionerna har vissa av de egenskaper som det klassiska professionerna har men har inte lika hög status och lön. Att vara stolt över sin utbildning och sitt yrke poängterar en av
27
förskollärarna, är viktigt för att yrket ska få en högre status. Hon säger att förskollärare har en högskoleutbildning och ska bli behandlade därefter. Hon fortsätter med att högre lön är nyckeln till högre status. Men Brante (2009) menar på att för att få högre status och lön behöver yrket gå från en semiprofession till att ha alla attribut som de klassiska professionerna har.
Samtidigt pratar förskollärarna om sitt uppdrag och de krav som finns på förskolan att synliggöra verksamheten. Detta skapar en konflikt på grund av att förskolan styrs av staten men för att få vara en profession ska yrket vara oberoende av stat och andra grupper vad gäller själva yrkesutövandet. Paula Berntsson (1999) menar att förskollärarprofessionen behöver yrkesmonopol för att nå professionell status, vilket innebär att de måste stänga ute andra grupper från inflytande över det egna kunskapsområdet. I professionaliseringen av förskolläraryrket behöver förskollärarna även ha kontroll över sin yrkesutövning.
Som tidigare nämnts finns det fem faktorer som utmärker en profession. Ett av dessa attribut är att arbetet ska vara baserat på vetenskaplig grund. Något som förskollärarna pratar mycket om är att de hela tiden vill vara uppdaterade genom att gå på kurser och fortbildningar och en förskollärare poängterar att det har en högskoleutbildning som de ska vara stolta över.
[...] Jag går gärna på kurser och lite sånt. Så nu går jag på naturvetenskap och teknik i förkolelyftet för att utveckla mig hela tiden och se saker på nya sätt. Och det kommer jag inte sluta med [skratt] Nä det är jätteroligt och få lite nytt, bara föreläsningar och sånt också, sen där är det också roligt om man kan gå hela arbetslag för att då har man lite samma synsätt på saker också och kan starta en process mycket lättare än om jag går själv (Förskollärare 2).
Förskollärarna vill utvecklas hela tiden och tycker att det är spännande och roligt men att det krävs en process i sig själv och att de måste våga tänka nytt. En av förskollärarna säger att hon ställer stora krav på sig själv för att barnen ska få med sig en rolig och lärorik upplevelse från förskolan. Samtidigt som förskollärarna pratar om de krav som kommit med läroplanen nämner en att genom att synliggöra verksamheten utåt bidrar det till att tydliggöra även för sig själv. Fagerli, Lillemyr och Søbstad (2001) skriver att reflektioner och utveckling över det egna arbetet skapar en yrkesmässig medvetenhet. Denna medvetenhet kan bidra till den personliga statusen som behövs för att höja yrkeskårens status.
28
En av Greenwoods andra faktorer för att få klassas som profession är mötet och relationen mellan klienter, i detta fall föräldrar och förskollärare, relationen mellan professionella och klienter består av koder av etiska normer och regler. Flera av förskollärarna tycker det är en hårfin gräns i dialogen med föräldrarna och ska hållas till det som rör förskolan och barnet och inte om privatlivet. Samtidigt menar en av förskollärarna att hon kan prata om saker runt omkring men att det ändå bottnar i ens yrkesroll och barnet. Föräldrarna kan ibland komma med funderingar och frågor och då får hon som förskollärare prata om annat än verksamheten också.
Det är faktiskt från förälder till förälder, absolut. Vissa föräldrar måste man vara professionell till, vissa andra kan man ha en annan relation till. [...] man måste kunna läsa av föräldrarna för att veta var gränsen går, allting hänger på mej som pedagog. Jag kan inte släppa loss till en förälder som verkligen behöver en professionell pedagog, kan ja säga (Förskollärare 3).
Det viktiga är att förskolläraren kan ha perspektiv på relationen med föräldern och ser syftet med kontakten. Förskolläraren ska kunna ställa sig utanför relationen och reflektera och på så sätt eventuellt hitta nya förhållningssätt att bemöta föräldern om det behövs (Löwenborg & Gíslason, 2002). En av förskollärarna är väldigt tydlig med att hon inte umgås med föräldrar till barn på förskolan privat. Hon säger att hon bor i ett område där många av barnen och föräldrarna bor, men att hon aldrig har upplevt att de kommer och frågar henne saker som rör verksamheten. Hon fortsätter med att berätta att det är precis som föräldrarna respekterar att det är hennes fritid. Det är en ömsesidig respekt då hon heller inte pratar om förskolan eller barnet utanför verksamheten.
5.2 Föräldrarnas perspektiv
Föräldrarnas syn på förskollärarens profession handlar framförallt om deras förväntningar på den enskilde förskolläraren. Personen bakom yrkesrollen var det som hade störst betydelse för föräldrarna.
29
Jag tycker att det är viktigt att förskolläraren är lyhörd och att hen ser alla barnen, även det lite blyga barnet i hörnan. Jag förväntar mig att förskolläraren försöker hitta lekar och pedagogiska sysselsättningar som kan passa alla barnen (Förälder 1).
Jag förväntar mig att förskoleläraren ser varje barn som en individ och kan handskas med alla olikheter där är på en förskola, allt för att det ska vara en lugn och trygg miljö för mina barn. Men även att läraren ska ha glimten i ögat så det blir en rolig och lekfull miljö! (Förälder 2).
Förskollärarens personlighet har stor betydelse för föräldrarna. Föräldrarna tycker det ska vara en rolig och lärorik upplevelse för barnet med en förskollärare som utmanar barnet på ett lekfullt sätt, samtidigt som hon är rättvis och bestämd. Andra viktiga egenskaper hos en förskollärare är att hon är lyhörd, lugn och positiv. Fagerli, Lillemyr & Søbstad (2001) skriver att personligheten är den viktigaste egenskapen hos förskolläraren i det pedagogiska arbetet. Hon måste ha en tydlig personlig identitet och känna sig själv. Grunden för en bra förskola är att förskolläraren har en genomtänkt pedagogisk grundsyn och reflekterar över den egna verksamheten. Goodson (2005) menar att förskollärarens utbildning, livshistoria och kontext samt hennes personlighet ska stämma ihop med hennes personliga professionalitet.
Förskollärarna pratar mycket om de ökade kravet från föräldrarna, men ingen av föräldrarna vi intervjuade visade något större intresse av att påverka själva verksamheten. De litar på att förskollärarna, med sin utbildning kan och vet bäst. Däremot pratar några av föräldrarna om att de vill ha möjlighet att styra över frågor som inte rör den dagliga verksamheten, de vill ha inflytande över mer övergripande saker så som öppningstider och lämning och hämtning.
Tycker inte att föräldrar ska lägga sig i för mycket om verksamheten. Pedagogerna är utbildade för detta och jag har fullt förtroende att dom gör vad som är bäst för barnen. Föräldrar tenderar ju kanske till att se allt utifrån sitt eget barn och vet inget om hur gruppdynamiken är på förskolan (Förälder 3).
Som vi tidigare nämnt är ett av attributen för att räknas som en profession att yrkeskåren har klienternas tillit och förtroende, i detta fall föräldrarnas. Föräldrarnas accepterande av den professionella yrkeskårens expertis och auktoritet är en av de fem faktorer som är utmärkande för professionella yrken. (Forslund & Jacobsen, 2010).
30
I intervjuerna tar föräldrarna upp hur viktigt mötet är med förskollärarna. Förskollärarens bemötande av föräldern är grundläggande. Förskolläraren ska skapa en god kontakt genom att vara personlig och genuin men förskolläraren ska inte vara privat. Det bör undvikas att förskolläraren har egna privata intressen i relationen med föräldern för att det kan riskera att komplicera kontakten. Löwenborg och Gíslason (2002) menar att för att ha en professionell relation med föräldern betyder det inte att förskolläraren ska vara strikt eller formell. Det viktiga är att förskolläraren kan ha perspektiv på relationen med föräldern och ser syftet med kontakten. Förskolläraren ska kunna ställa sig utanför relationen och reflektera och på så sätt eventuellt hitta nya förhållningssätt att bemöta föräldern på om det behövs.
Det föräldrarna tyckte var viktigt i mötet med förskollärarna är den personliga kontakten vid lämning och hämtning. Vid detta möte vill föräldrarna få reda på hur deras barn har haft det under dagen, både bra och dåliga saker på ett lättsamt och informativt sätt. Föräldrarna vill även att det ska kännas tryggt med förskolläraren. Föräldrarna vill ha en öppen och rak kommunikation och att det finns en ömsesidig respekt mellan dem och förskolläraren. Så här skriver en förälder:
Med ömsesidig respekt menar jag att förskolläraren ska ha förståelse för att jag lämnar det finaste jag har i hens händer och att det finns en förståelse för att jag känner mitt barn bäst samtidigt som jag ska visa respekt och förtroende för att förskolläraren har kunskap och kompetens och sköter sitt arbete på bästa sätt för mitt barns bästa (Förälder 1).
5.3 Likheter och skillnader
Likheter i hur förskollärare och föräldrar ser på förskollärarprofessionen är att båda fokuserar mycket på läroplanens innehåll men på olika sätt. Till skillnad från föräldrarna så tar förskollärarna konkret upp läroplanen medan föräldrarna inte nämner den men ändå tar de upp läroplanens innehåll. Något som även skiljde sig åt var att föräldrarna inriktade sig på det som konkret rör barnet, d.v.s. det som har med förskollärarens bemötande av barnet att göra. Föräldrarna fokuserade mycket på den enskilda förskolläraren, hur hon skulle vara och hennes specifika personlighet. Den enskilda relationen till förskolläraren ansågs vara av stor vikt då föräldrarna lämnar det finaste de har och vill därför ha en nära och tillitsfull relation med förskolläraren. Förskollärarna i sin tur pratade om förskollärare som en yrkesgrupp och hade
31
en helhetssyn på professionen. De pratade inte mycket om sig själva utan mer i vi-form när de talade om förskollärarprofessionen. Förskollärarna talade om professionaliseringen av sin profession på gruppnivå. Att det är en utmanande yrkesroll i förändring där förskollärarna vill uppnå nya mål och utvecklas var något som förskollärarna fokuserade mycket på. Förskollärarna pratade även om att kraven har ökat både från ledning och från föräldrar men föräldrarna visade inget större intresse av att påverka verksamheten.
Föräldrarna har accepterat förskollärarens expertis och litar på deras kunskap. Både föräldrar och förskollärare tar upp att det är betydelsefullt att förskolan och förskollärare skapar en trygg miljö för barnen. En förskollärare säger att utan trygghet kan inte barnen lära sig något. Förskollärarna och föräldrarna ser förskolan som en förberedelse för framtiden. En annan likhet är att både föräldrar och förskollärare vill ha en professionell relation till varandra där det finns en ömsesidig respekt.
Relationen mellan de professionella förskollärarna och föräldrar regleras av en kod av etniska regler (Forslund & Jacobsen, 2010). I mötet är det barnet och verksamheten som är i centrum enligt både föräldrar och förskollärare. Som tidigare nämnts bör förskollärarna skapa och utveckla en god kontakt med föräldrarna genom att vara personlig och genuin men förskolläraren ska inte vara privat (Löwenborg & Gíslason, 2002).
5.4 Slutsats
Vår slutsats är att förskollärarna har ett större helhetsperspektiv än föräldrarna när de pratar om sin profession och talar om professionalisering på gruppnivå. Förskollärarna känner att det har skett en stor förändring under de senaste åren sedan läroplanen för förskolan kom. Förskollärarna upplever att det har blivit mer administrativt arbete och att synliggöra verksamheten genom dokumentation och utvärdering är idag en stor del av professionen. Förskollärarna pratar mycket om läroplanens innehåll och de säger att det är deras uppdrag att utgå från den. Men statens styrning genom läroplanen skapar en konflikt då det påverkar förskollärarprofessionens autonomi. Det påverkar förskollärarnas autonomi för att de inte har full kontroll över sin yrkesutövning. Förskolan och förskolläraren kan genom läroplanen kontrolleras av föräldrar och staten. Men samtidigt har de autonomi över hur läroplanens mål ska uppnås, där har de statens och föräldrarnas tillit och förtroende.
32
Ur föräldrarnas perspektiv är det viktigaste i förskollärarens profession att vara lyhörd, se alla barnen, och kunna handskas med alla olikheter det finns på en förskola. Föräldrar vill ha en förskollärare som är lekfull och skapar en rolig men lugn och trygg miljö för barnet. Förskollärarna ska vara positiva och kunna utmana barnet efter deras förutsättningar. Föräldrarna accepterar förskollärarnas profession och litar på att förskollärarna vet bäst. Föräldrar lägger fokus på den enskilda förskolläraren och hennes personlighet. Både föräldrar och förskollärare anser att det viktigaste med förskollärarens profession är att förskolläraren skapar en trygg miljö för barnet där barnet kan utvecklas och lära sig. De vill även att det ska finnas en ömsesidig respekt i relationen mellan varandra. Den största skillnaden i synen på förskollärarprofession är att föräldrarna inriktar sig på barnet och den personliga kontakten med förskolläraren samt hennes kompetenser och professionalitet medan förskolläraren talar om sin profession och professionalisering på gruppnivå.
33
6. Diskussion och avslutande reflektioner
I vår studie har vi skrivit om synen på förskollärarens profession ur ett föräldrar- och förskollärarperspektiv. Något som vi har lagt märke till i intervjuerna med förskollärarna är att de upplever att det har blivit mer krav från bl.a. ledning och från föräldrar sedan införandet av läroplanen och revideringen av läroplanen 2010. Efter läroplanens införande och revideringen av den så blev det mer fokus på reflektera, analysera och utvärdera samt synliggöra verksamheten för ledningen och föräldrarna. Det vi tyckte var mest intressant i vår studie var förskollärarnas relation till läroplanen. Förskollärarnas relation till läroplanen upplever vi invecklad, då de medför en massa krav då läroplanen innefattar så mycket. Även om målen inte ska uppnås skapar det ändå ett tvång att allt ska dokumenteras och att förskollärarna ska få in så mycket som möjligt av läroplanens innehåll i verksamheten till följd av kontroll från bl.a. staten och föräldrar. Vi såg mönster i det förskollärarna sa i intervjuerna och kunde härleda till läroplanens innehåll. Pga. statens styrning av verksamheten genom läroplanen kan inte yrket få full autonomi. Men samtidigt är det förskollärarnas uppdrag att arbeta mot läroplanen, vilket gör det komplicerat. Vi känner att det är komplicerat därför att om vi vill se förskolläraryrket som en klassisk profession måste förskolläraryrket ha autonomi på yrkeskunskapen. Men samtidigt har förskollärarna en viss kontroll då vägen till läroplanens mål inte är bestämt, utan får själva styra i hur målen ska uppnås. För att målen ska uppnås krävs det att förskolläraren har speciella pedagogiska kunskaper vilket Berntsson (1999) menar att förskollärarna har, detta ger i sin tur förskollärarna kunskapsmonopol på yrkesutövandet. Samtidigt kan statens styrning genom läroplanen ses som att de har tillit till förskollärarnas kompetenser och läroplanen betonar även att föräldrar kan känna tillit till förskollärarna och förskolans verksamhet. Det vi tycker är viktigast för förskollärarprofessionen är föräldrarnas tillit och förtroende för förskollärarnas kompetenser. Vi anser att barnen och föräldrarna är förskolan och förskollärarens viktigaste klienter och samarbetspartner. Därför är det av stor betydelse att det finns ett nära och förtroendefullt samarbete mellan parterna där föräldrarna känner tillit och litar på förskollärarnas kompetenser.
I läroplanens mål står det att föräldrarna ska ha möjlighet att påverka förskolans verksamhet (Skolverket, 2010). För att förskolläraryrket ska räknas som en profession krävs det att de måste ha autonomi på yrket och stänga ute andra grupper. Som vi tidigare nämnt så tycker vi det är viktigt med samarbetet mellan föräldrar och förskollärare och att föräldrarna ska ha
34
möjlighet att påverka verksamheten till en viss del. I vår studie hade föräldrarna inga större krav på att ha inflytande över verksamheten utan litade helt på förskollärarnas kompetenser. Vi upplevde att föräldrarna inte ville påverka det pedagogiska arbetet utan mer allmänna saker som berör förskolan, vilket vi kan koppla till kund-sälj-köpförhållande därför föräldrar i vår studie vill t.ex. förhandla om öppningstider och hur länge de får ha sitt barn på förskolan. Som vi tidigare nämnt fokuserar föräldrarna och förskollärarna på olika saker när de pratar om förskolläraryrket. Föräldrarna lägger störst vikt vid den enskilda förskolläraren och hennes personlighet medan förskollärarna har ett större helhetsperspektiv och fokuserar på hela yrkesgruppen. Förskollärarna strävar efter att utveckla sin profession på kollektiv nivå medan föräldrarna värderar den individuella förskolläraren högt. Vi tycker inte det är så konstigt att förskollärarna pratar på gruppnivå när de pratar om sitt yrke, då förskollärarna har ett gemensamt uppdrag. Men det som både förskollärarna och föräldrarna la störst vikt vid var att det skulle vara en trygg och lärorik miljö för barnet och förskollärarnas pedagogiska kompetenser har stor betydelse.
Pedagogisk kompetens, så som utbildning och erfarenheter och det pedagogiska uppdraget är de viktigaste resurserna i förskolläraryrkets professionalisering. Professionalisering leder ofta till att en yrkesgrupp får legitimation, vilket tillsammans med regler för utövandet av yrket innebär monopol på yrket (Ne.se). Idag finns det ett krav på legitimation för att utöva förskolläraryrket. Lilja (2011) skriver att genomförandet av yrkeslegitimation för förskollärare tillsammans med den nya lärarutbildningen fokuserar på behovet av ökad professionalisering av förskollärarna. Han fortsätter med att regeringens syfte med legitimationen är att den ska ses som en förklaring av förskollärarens kompetens och kvalifikation. Vi menar att till följd av statens införande av legitimation för förskollärarna har förskollärarprofession fått kunskapsmonopol på sitt yrkesutövande.
Peter Lilja (2014) skriver att fackförbunden strävar efter att bli likvärdiga och förtjäna samma mängd offentlig legitimitet som ett väletablerat yrke så som den medicinska professionen. Men strävar förskollärarna verkligen efter att bli en klassisk profession? Förskollärarna i vår studie visade inget större intresse av att bli en klassisk profession. När förskollärarna pratade om förskollärarprofessionen pratade de mer om deras uppdrag och att synliggöra verksamheten vilket skulle leda till högre status men när vi tog upp frågan om professionen med förskollärarna hade de svårt att definiera vad en profession är. Kan det bero på att de känner att deras status och löner inte är tillräckligt höga för att räknas som en profession?
35
Eller kan förskollärarnas saknad av intresse bero på att ordet profession inte har någon större betydelse för förskollärarna utan bara är ett fint ord som används istället för yrke? Enligt vår mening är det flera faktorer som spelar in när det gäller att få högre status och lön, bara för att ett yrke blir en profession behöver inte det betyda att lönen höjs. Detta är något som vi inte kommer gå in djupare på men som kan vara intressant att studera vid ett annat tillfälle. Något annat som också hade varit intressant att forska vidare på är förskollärares relation till läroplanen.
Förskolläraryrket är en semiprofession och har inte alla attribut som behövs för att vara en klassisk profession vilket vi känner gör det svårt att prata om förskolläraryrket som en profession. Ett av attributen som vi tidigare nämnt är att yrket ska ha autonomi för att få tillhöra en klassisk profession. Något som förskolläraryrket inte har fullt ut pga. statens styrning genom förskolans styrdokument. Men behöver det vara negativt för förskollärarprofessionen att den styrs av staten genom bland annat läroplanen, vilket ger förskollärarprofessionen lägre autonomi? Enligt oss ser vi både för- och nackdelar med statens styrning genom läroplanen. Nackdelar är att vi anser att staten inte är lika insatt i förskollärarnas verksamhet som förskollärarna själva. Vi tror att det är pga. statens styrning som förskollärarna upplever ett större krav då de måste synligöra verksamheten för ledningen och känner sig kontrollerade. Fördelar med införandet av läroplanen är enligt oss att förskollärarna har tydliga mål de ska sträva efter och att staten litar på deras kompetenser. Vilket vi menar gör att staten har gett förskollärarna kunskapsmonopol på sitt yrkesutövande. Redan 1999 skrev Berntsson att läroplanen med sin fokusering på förskolans pedagogiska uppdrag kan komma att bli viktig för förskolläraryrkets professionalisering. Det är 15 år sedan Berntsson skrev om att läroplanen skulle få betydelse för professionaliseringen av förskolläraryrket och efter att läroplanen reviderades 2010 fick förskollärarna ett större ansvar. Genom studiens gång och ju mer insatta vi blivit i vad begreppet profession betyder och innebär så känner vi att semiprofession inte behöver vara något negativt. Vi upplever att semiprofession passar förskolläraryrket eftersom kallet för yrket är det som har störst betydelse för oss.
