Examensarbete
Kandidatnivå
Varför avslutas en elitidrottssatsning i ungdomsåren?
En intervjustudie kring vilka de vanligaste faktorerna som bidrog till en
avslutad elitidrottssatsning i ungdomsåren.
Why young elite athletes drop out their sport at the top level?
Författare: Lauma Visnevska och Frida Hassel Handledare: Roger Melin
Granskare: Anders Henriksson
Ämne/huvudområde: Idrotts och hälsovetenskap
Kurskod: IH2020
Poäng: 15hp
Final inlämning: 2016-06-05
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.
Ja, vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):
Högskolan Dalarna 791 88 Falun Sweden
Abstrakt
Syfte med denna studie var att undersöka de vanligaste faktorerna som var bidragande till en avslutad elitidrottssatsning i ungdomsåren. För att besvara studiens syfte, har intervjuer använts som datainsamlingsinstrument. Den empirisk data tolkades med hjälp av IPA- metoden.
Tolkningsarbetet gav insikt om vilka unika upplevelser respondenter hade om sin avslutad elitidrottssatsning, därefter tolkades och kategoriseras deras citat under teman: övriga, interna- och externa faktorer, skador och sjukdom. Det författarna konstaterade var att elitsatsande ungdomar avslutade sin elitidrottssatsning på grund flera interna och externa faktorer
tillsammans. Studien tyder på att de vanligaste faktorerna till en avslutad elitidrottssatsning var: utmattning, prestationskraven, miljöombyte, intressekonflikt, för krävande träningsmiljö och bristande ledarkompetens.
Abstract
The purpose of this study was to examine the most common reasons why young elite athletes dropped out their sport at the top level. To study this case, we collected our data with an
interview as a method and Interpretative Phenomenological Analysis as instrument to interpreted participants citations into the factors. These factors later were categorized under different
themes: Other, Internal and External factors, Sickness and Injuries. The most common reasons quoted was exhaustion (psychological) and fatigue (physical), too high performance requirement, environmental change, conflict of interest, too demanding training environment and lack of leadership skills.
Innehållsförteckning
Förord ... 5
1. Varför väljer ungdomar att lämna sin idrottsförening? ... 6
2. Bakgrund ... 7
2.1 Breddidrott, hälsa och välbefinnande. ... 8
2.2 Elitidrott ... 8
2.3 Fyra idrottsdeltagande faser ... 9
2.4 Definitioner kring avhoppsprocessen ... 10
2.4.1 Avslut eller avhopp? ... 10
2.4.2 Avhoppsprocessen ... 11
3. Syfte………...13
4. Tidigare forskning: Varför slutar ungdomar att idrotta?...14
4.1 Övriga faktorer ... 14
4.2 Fysiologiska faktorer ... 16
4.2.1 Mognadsnivå och Könsskillnad ... 16
4.3 Externa faktorer ... 17
4.3.1 Ledarrollen är betydelsefull ... 18
4.3.2 Föräldrar, vänner och organisation ... 19
4.4 Interna faktorer ………19
4.5 Skador och sjukdom ... 20
4.5.1 Skador ... 20
4.5.2 Sjukdom ... 21
5. Teoretisk modell kring avhopp hos ungdomar………..22
6. Metod……….24 6.1 Urval ... 25 6.2 Datainsamling………..26 6.2.1 Deltagare ... 26 6.2.2 Intervjuguide ... 27 6.2.3 Pilotintervju... 27
6.3 Analys av data ... 28
6.4 Etiska hänsynstagande ... 28
7. Resultat och analys………30
7.1 Interna faktorer... 31
7.2 Externa faktorer ... 34
7.3 Skada och Sjukdom... 38
7.4 Övriga faktorer ... 38 8. Diskussion ………39 8.1 Resultatdiskussion ………..39 8.1.1 Avhoppsprocessen ... 39 8.1.2 Interna faktorer... 39 8.1.3 Externa faktorer ... 41
8.1.4 Skada och Sjukdom... 42
8.1.5 Övrig faktor ... 43
8.2 Metoddiskussion ... 43
8.2.1 Datainsamling och analys ... 44
8.2.2 Urval ... 45 9. Framtida forskning ... 46 10. Slutsats ………47 Referenser ……….48 Bilagor ………...51 Bilaga 1. Informationsbrevet ... 51 Bilaga 2. Intervjuguide ………. 52
Förord
Författarna vill rikta ett stort tack till alla som varit en del i arbetet med denna uppsats samt funnits som stöd under dessa tre åren.
Tack till alla ni som har ställt upp på intervjuer och till alla som har läst uppsatsen under arbetets gång och kommit med tips och förslag.
1. Varför väljer ungdomar att lämna sin idrottsförening?
Allt fler barn och ungdomar lämnar idrottsföreningar i större utsträckning än tidigare (Norberg 2013, s. 4). Största bortfallet sker bland äldre ungdomar mellan 13 och 20 år. Centrum för idrottsforskning kan inte förklara varför den nedåtgående trenden från 2008 startades, men mycket tyder på att ungdomspopulationen har förändrats då andra intressen tar upp deras tid (Norberg 2013 s. 4). Förändringen kan bero på att föreningar saknar stöd till ungdomar som vill fortsätta idrotta på en lägre ambitionsnivå eller helt utan tävlingsinslag (RF 2009 s. 24). Vasell (2016) hävdar exempelvis att tappet inom lagsporter som fotboll, hockey och handboll legat stabilt på 10 till 20 procent det senaste tio åren. Ungdomar som slutat väljer istället att satsa på en individuell idrottsgren eller den hälsoinriktade idrotten. Detta beror på föreningens högt ställda förväntningar samt prestationskrav på den enskilde atleten (Vasell 2016). I värsta fall avslutar atleten sitt idrottsdeltagande helt, vilket sedan kan leda till en fysiskt inaktiv livsstil. År 2010 påvisade Världshälsoorganisationen (WHO, World Health Organization 2018) att 81 procent av ungdomar i ålder 11 till 17 år hade en otillräcklig fysisk aktivitetsnivå. Människor som är fysisk inaktiva drabbas i betydligt större utsträckning av sjukdomar som fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar än individer som väljer att leva en fysiskt aktiv livsstil. Ungdomars inaktivitet kan därmed riskera att bli en samhällsbelastning och ett folkhälsoproblem (WHO 2018).35 procent av alla barn och ungdomar avslutar sin påbörjade idrott varje år och ungefär 40 procent av de som någon gång under sin livstid är med i en idrottsförening slutar med idrotten (Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 418; Franzen & Peterson 2004, s. 3). Det avslutade
idrottsdeltagandet beror vanligtvis på en kombination av externa och interna faktorer som möts i en verksamhet (Franzen & Peterson 2004, s. 13; Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 419- 420). Externa faktorer är så kallade miljöfaktorer. Dessa faktorer grundar sig till exempel i förhållandet mellan atlet och ledare, föräldrar samt vänner. Det är inte uteslutet att externa faktorer påverkar atletens självupplevelser kring ett fenomen som uppstår. Atletens självupplevelser kallas för interna faktorer (Ferreira & Armstrong 2002, s. 151; Franzen & Peterson 2004, s. 13; Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 421). Avslutat idrottsdeltagande kan även förekomma vid uppkomst av skada eller sjukdom, vilket grundar sig i fysiologiska faktorer som fysiologisk kroppsbyggnad och immunsystem, mognadsnivå, ålder samt kön.
2. Bakgrund
Idrott bedrivs som en självständig folkrörelse i Sverige och kallas för Idrottsrörelsen. Ett långvarigt samarbete med staten och kommuner har bidragit till att Sveriges idrottsrörelse är den största och mest livskraftiga folkrörelsen med över 600 000 ideella ledare samt 20 000 föreningar (RF 2009, s. 17). Vision för idrottsrörelsen är att idrott ska skapa trygghet och social samhörighet i föreningar, vilket anses som extra viktigt för de personer som har svårt att finna en plats i samhället. Idrotten ska värderas och prioriteras på ett likvärdigt sätt utifrån ett jämställdhetsperspektiv, där alla människor anses vara lika mycket värda (RF 2009, s. 14, 18). Föreningar ska erbjuda glädje och samhörighet samt skapa möjlighet för människor från andra kulturer och med olika etniska bakgrunder att bilda nya relationer (RF 2009, s. 11). Idrottsrörelsen delar in idrott efter ålder och ambitionsnivå. Idag består idrottsrörelsen av både yngre och äldre medlemmar där cirka 31 procent är barn upp till 12 års ålder, 23 procent ungdomar mellan 13 till 20 år och resterande 46 procent är medlemmar från 21 års ålder samt uppåt (RF 2017). Riksidrottsförbundets dokument Idrotten vill från år 2009 och 2015 anger olika definitioner kring vilken åldersgrupp som anses tillhöra barn-, ungdom- och vuxenidrott (RF 2015, s. 11; RF 2009, s. 11). Studiens författare har valt att använda
åldersgruppsdefinitionen från dokumentet Idrotten vill från år 2009, eftersom dokumentet beskrivs som den grundläggande sammanfattningen av riktlinjer som idrottsrörelsen ska eftersträva. Därmed kommer denna studie att begränsas till ungdomsåldern som anses vara 13 till 20 år.
Den svenska idrottsrörelsen består av de två inriktningarna/ ambitionsnivåerna breddidrott och
elitinriktad idrott. Prestationsförbättring och tävlingsresultat är i fokus för en elitinriktad idrott
medan breddidrott är mer inriktad på hälsa, trivsel och välbefinnande. Det är viktigt att båda inriktningarna respekterar varandras roller och verksamhetsvillkor så att de kan samverka med varandra och sprida inspiration, utveckling och livskraft för den svenska idrottsrörelsen (RF 2009, s. 11).
Orden individ och atlet kommer fortsättningsvis att användas på följande sätt i studien: - Individ används när det skrivs om fysiologiska riktlinjer som kan appliceras och
generaliseras över större population, idrottsutövare eller motionärer inom breddidrott (i vissa fall även för elitidrottare).
- Atlet används när det skrivs om elitutövare, vilket är studiens målgrupp. Atlet är en tolkning från det engelska ordet ”an athlete”.
2.1 Breddidrott, hälsa och välbefinnande.
Breddidrott är den del av idrottsrörelsen som är inriktad på hälsa, trivsel och välbefinnande, som ska ta hänsyn till individens behov, förutsättningar och utvecklingstakt. Tränings- och
tävlingsformer ska ske successivt och utvecklas över tid samt förhålla sig till atletens egna behov, erfarenheter och synpunkter (RF 2009, s. 24).
Folkhälsan i Sverige har utvecklats och blivit bättre samtidigt som den självskattade hälsan och livslängden har ökat. En god hälsa anses som ett samspel mellan individ och samhälle. Att vara fysisk aktiv anses vara hälsosamt, främjar en god hälsa och livsstil för individen (WHO 2018). Fysisk aktivitet definieras som en kroppsrörelse som kräver energiförbrukning (WHO 2018). Idrott definieras som en fysisk aktivitet som består av träning, lek eller tävling. Alla ska kunna engagera sig utifrån sina egna förutsättningar oavsett nationalitet, etnicitet, ålder, kön, sexuell läggning eller fysisk- som psykiska förutsättningar (RF 2009, s. 12).
Olika aktiviteter och rörelser som lek, allsidighet och grovkoordinerade rörelsemönster kallas för den grundläggande träningen. Den grundläggande träningen bör syfta till att utveckla egenskaper som styrka, snabbhet, uthållighet och rörlighet hos individen (Gjerset & Major 2002, s. 102). Om individen upplever träningen som mindre glädjefylld och saknar förbättring inom idrotten, kan avslut inom idrottsdeltagande bli aktuellt (Tonkonogi & Bellardini 2012, ss. 16- 17).
2.2 Elitidrott
Definitionen av begreppet elitnivå är fortfarande oklart i samhället, därför använder föreningar och organisationer sina egna definitioner för att hantera sin elitverksamhet (RF 2007, s. 10). Det är idag brist på tillförlitliga data kring omfattningen av elitverksamhet, vilket kan vara en del av
problemet och oenigheten kring definitionen av vad en elitidrott och en elitidrottare är. En idrottsutövare räknas som en elitidrottare om personen spelar i högsta serien eller deltar i
nationella mästerskapstävlingar i sin idrottsgren. Många specialidrottsförbund i Sverige använder denna definitionen för att definiera elitidrott (RF 2007, s. 10).
En del ungdomar börjar med idrott vid femårsåldern och en del upplever att de måste vara professionella kring 13 årsåldern (Gjerset & Major 2002, s. 106). En tidig specialisering behöver inte anses som en fördel för att lyckas på elitnivå utan kan snarare skapa sämre förutsättningar för atleten att lyckas med sin idrott senare i livet (Gjerset & Major 2002, ss. 101- 102). Därför anses det vara viktigt med en långsiktig progression för barn och ungdomar gällande deras träning, för att de ska kunna uppnå en optimal prestationsutveckling på elitnivå senare i livet. Hur tidigt i ungdomsåren en specialisering bör ske inom idrotten, beror helt på atletens personliga utvecklingsnivå (Gjerset & Major 2002, s. 106).
2.3 Fyra idrottsdeltagande faser
De mest framgångsrika elitatleterna genomgår följande fyra faser inom sitt idrottsdeltagande (Weinberg & Gould 2011, s. 532):
1. Den inledande fasen (Entry or initial phase), då ett barn väljer en av de många idrotter som har provats på.
2. Satsning eller specialisering inom den valda idrotten (Investment phase).
3. Elitsatsningsfasen (Elite performance excellence phase), där den unga lägger ner många timmar för att utöva de färdigheter idrotten kräver för att atleten ska kunna maximera sin prestanda inom sin idrott.
4. Den bibehållande fasen (Excellence maintenance phase) där den absolut bästa prestationen uppnås och all fokus ligger på att atleten ska stanna kvar i fasen.
Det är svårt att skilja mellan när en individ blir en elitatlet och när en elitsatsning påbörjas. Trots detta har studiens författare försökt att skilja mellan bredd- och elitidrott med hjälp av de fyra idrottsdeltagande faserna på följande sätt (se figur 1):
- Breddidrott är fas ett och två. - Elitidrott är fas tre och fyra.
Dessa fyra idrottsdeltagande faser kommer att ligga till grund för denna studie.
2.4 Definitioner kring avhoppsprocessen 2.4.1 Avslut eller avhopp?
Det engelska orden drop out, withdrawal och attrition har översatts till svenska som: - Ett permanent avhopp från idrottsaktivitet, då atleten har slutat med idrott helt. - En tillfällig avslutad idrottsdeltagande, där det inte kan uteslutas att atleten kommer
påbörja med samma eller en annan idrott igen.
Eftersom begrepp avslut och avhopp kan användas som synonymer samt kan ha tolkats på ett annan sätt än vad författarna inom tidigare forskning menat, valde författarna att förhålla dessa begrepp i studien på följande sätt:
- I vissa fall används avhopp i samband med engelska begrepp och definitioner, till exempel avhoppare, avhoppsfaktorer och avhoppsprocess. De engelska definitioner och begrepp har valts i parentes samt i kursiverat stil.
- För att förhålla sig konsekventa i studien, har det valts att använda avslutad
idrottsaktivitet i löpande text, eftersom det inte är uteslutet att ungdomen kan ha påbörjat
en annan idrottsgren eller aktivitet efter att den första aktiviteten avbröts. Detta gäller både den empiriska datan och bakgrunds- och tidigare forskningsartiklar.
Drop out, withdrawal och attrition kan definieras både som en process och en person
(avhoppare) som hoppat av eller avslutat en idrottsaktivitet (Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 420).
2.4.2 Avhoppsprocessen
Isoard- Gautheur, Guillet- Descas och Gustafsson (2016, s. 124) definierar denna process (sport
dropout eller withdrawal) som en negativ konsekvens av låg motivation hos en individ.
Petlichkoff (se Bar- Or 1996, s. 421) definierar fenomenet som kontinuum, en sammanhållen och oavbruten process som sträcker sig från ett aktivitetsspecifikt (activity- specific) till allmänt avhopp (sport-general) (se figur 2, d). Aktivitetsspecifikt avhopp sker då en atlet börjar med en annan aktivitet eller idrott efter avslutat idrottsdeltagande, medan det allmänna avhoppet sker då atleten slutar med idrottandet helt (Weinberg & Gould 2011, s. 518). Om en atlet upplever att det finns fler nackdelar än fördelar med deltagandet kan avslut inom idrottsaktivitet bli aktuell (Pentlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 424). Denna värderingsprocess kan ta lång tid, eftersom det värderas hur viktigt ens engagemang inom idrotten är. Denna process presenteras i figur 2, vilket är skapad av studiens författare, där “x” är avhoppsfaktorer eller för- och nackdelar med
idrottsdeltagandet som har inträffats, vilket sedan leder till att aktiviteten avbröts permanent (avhopp b) eller tillfälligt (avslut c). “d” står för den kontinuum som sträcker sig mellan aktivitetsspecifikt avslut och allmänt avhopp:
Valet av idrottsengagemang kan delas in i tre kategorier (Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 419): - Deltagare: en atlet som för närvarande deltar aktivt i ett specifikt idrottsprogram. - Avhoppare: en atlet som inte längre är involverad i ett särskilt idrottsprogram. - Icke- deltagare: en individ som aldrig varit involverat i ett idrottsprogram.
Besluten som avhopparen gör kan ytterligare klassificeras som (Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 420):
- Temporär(resistant), en atlet som värderar den nuvarande situation som icke glädjefylld men vill fortsätta sitt idrottsliga deltagande.
- Motvillig (reluctant), en atlet som tvingas att ta ett beslut som enligt definition är en person som inte har möjlighet att medverka på grund av till exempel en skada eller av ekonomiskt skäl.
- Den frivilliga (volunteer) avhopparen är en person som är nöjd med sin nuvarande situation och har viljan att prova på andra idrott eller aktiviteter (Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 420).
Lindner, Johns och Butcher (1991) delar in den frivilliga avhopparen i ytterligare tre kategorier: - Samlare (sampler dropout): en atlet som samlar på sig erfarenheter av olika idrotter och
involverar sig inom en specifik idrott under en viss tid till exempel en säsong.
- Deltagare (participant dropout): en atlet som har bestämt sig för att involvera sig inom en eller flera idrotter under flera års tid, som möjligtvis haft tävlingsmoment inom vald idrott.
- Skiftare (transfer dropout): en atlet som inte längre deltar i ett specifikt idrottsprogram, dock inte uteslutet att personen återvänder till idrotten på en annan nivå eller byter till en annan idrottsgren.
3. Syfte
Syfte med denna studie var att undersöka de vanligaste faktorerna som var bidragande till en avslutad elitidrottssatsning i ungdomsåren.
4. Tidigare forskning: Varför slutar ungdomar att idrotta?
De flesta studier i tidigare forskning skriver om de fyra idrottsrelaterade faserna (se figur 1) som en enighet, de definierar inte vad elitatlet är och generaliserar målgruppen ”ungdomar” för både bredd- och elitidrott. Därför används samlingsnamnet ”ungdomar” för både ungdomar inom bredd- samt elitidrott.I detta avsnitt sker en sammanfattning av de vanligaste faktorerna som var bidragande till ungdomars val att sluta idrotta eller byta till en annan förening, idrott eller sysselsättning. Dessa faktorer har kategoriserats under fem teman:
- Övriga faktorer - Fysiologiska faktorer - Externa faktorer - Interna faktorer - Sjukdom och skador
4.1 Övriga faktorer
Innan den unga atleten väljer att avsluta sitt idrottsdeltagande eller byta till en annan förening, väljer den först en verksamhet som den vill bli en del av. De grundläggande
verksamhetsprinciperna är: - Idrottsgren
- Kulturella och historiska traditioner - Styrkan i organisation
- Ortens storlek - Föreningens karaktär
- Var atleten befinner sig inom tävlingshierarkin
Dessa kan vara avgörande faktorer för ungdomars vilja att ansluta till en förening (Franzen & Peterson 2004, ss. 12–13, 41–42).
Föreningens placering i seriesystemet är en avgörande faktor när ungdomar väljer mellan fortsatt eller avslutat idrottsdeltagande. Föreningar inom Allsvenskan och superettan anses vara mer elitinriktade och ställer högre krav på ungdomarnas prestation än föreningar längre ner i
seriesystemet. De ungdomar som elitsatsade visade sig i högre utsträckning avsluta sitt
idrottsdeltagande jämfört med de ungdomar som befann sig på en lägre ambitionsnivå (Franzen & Peterson 2004, ss. 17- 18). Detta val grundar sig i föreningens målsättning. Atleten måste investera mycket tid i processområdet och uppnå den bästa prestationen föreningen kräver, vilket kraftigt påverkar den enskildes livsstil och idrottskarriär (Sagar, Lavallee & Spray 2007, s. 1174).
Prägeln av olika traditioner, normer och erfarenheter kan göra det svårt för en del individer att känna sig delaktiga i en verksamhet på grund av kön, etnicitet eller social klass. Vissa
idrottsgrenar är socialt märkta då till exempel ett antal grenar inte anses vara relevanta för ett visst kön, vilket bidrar till att idrottsgrenarna bildar en social karta över samhället (Franzen & Peterson 2004, s. 11). Om en verksamhet består av en “svensk manlighet” kan avslut bli aktuellt, då till exempel en kvinna med annat ursprung inte finner någon plats i den svenska föreningen, vilket har präglats av den manliga dominansen. I dessa fall är inte diskriminering en avsiktlig handling utan ett oavsiktligt resultat av de traditioner, normer och erfarenheter som föreningen har bedrivits på sedan länge (Franzen & Peterson 2004, s. 14).
Tonåringar väljer en förening för att:
- Uppleva känslan av tillhörighet i en grupp - Utveckla ett gott välmående
- Förbättra sina färdigheter
- Uppleva olika intensitetsnivåer inom idrotten - Uppleva glädje samt trivsel med sina kamrater
(Jakobsson, Lundvall & Redelius 2014, ss. 212–214; Fraser- Thomas, Côté & Deakin 2008, ss. 318-319; Molinero, Salguero, Tuero, Alvarez & Márquez 2006, s. 256; RF 2009, s. 13). Brist på dessa faktorer kan därmed leda till avslutad idrottsaktivitet. Uppnår inte föreningen dessa viktiga kriterier, står atleten inför ett val att fortsätta eller avsluta sitt idrottsdeltagande.
En annan övrig faktor visade sig vara tidig specialisering. Vanligtvis krävs mer träning i form av konditions- och styrketräning vid sidan av träningen inom den specifika idrotten. Konditions- och styrketräning sägs vara mindre angenäma för barn och ungdomar, då dessa träningsformer ansågs vara mer fysiskt krävande och är utformad för att öka ens prestationsförmåga på lång sikt. Det skrivs att ungdomar som påbörjade den tidiga specialiseringen avslutade sin idrott tidigare
än de som inte utförde denna träningsform. (Wall & Côté 2007, s. 78, 85; Salguero, Gonzalez- Boto, Tuero & Márquez 2003, s. 533; Fraser- Thomas, Côté & Deakin 2008, ss. 327- 329).
4.2 Fysiologiska faktorer
Under detta tema sker en sammanfattning kring atleternas fysiologiska mognadsnivå och könsskillnader samt i vilket ålder “ett barn blir en ungdom”.
Den mest frekventa åldern för avslutad idrottsaktivitet anses vara mellan 11 till 13 år
(Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 118; Jeffery- Tosoni, Fraser- Thomas & Baker 2015, s. 21). Detta är även åldern då puberteten påbörjas, då ungdomar upplever en förändring där kroppen utvecklas och mognas. I skiftet mellan pre- pubertal till pubertal ålder utvecklas individen kontinuerligt vilket kallas för utvecklingsprocessen (Gjerset & Major 2002, s. 68). Varje individ utvecklas enligt sina egna fysiologiska förutsättningar (Jeffery- Tosoni, Fraser- Thomas & Baker 2015, s. 21; Franzen & Peterson 2004, ss. 8, 42; RF 2009, s. 23). Under denna period är det svårt att skilja emellan vem som anses vara ett barn eller ungdom. Den kronologiska och biologiska åldern under barn- och ungdomsåren kan skilja sig markant. Till exempel kan en tolvårig kille i biologisk ålder se ut att vara tio år gammal och pre-pubertal, medan en motsvarande tolvårig kille kan vara långt in i puberteten och se ut att vara 14 år (Tonkonogi & Bellardini 2012, ss. 13, 23).
4.2.1 Mognadsnivå och Könsskillnad
Kroppens fysiska storlek har visat sig vara en betydelsefull faktor för atleternas fortsatta eller avslutade idrottsaktivitet. Flickor med en avancerad mognadsnivå i ungdomsåren har involverat sig mindre i den fysiska aktiviteten i jämförelse med pojkar, då flickor har känt sig mindre attraktiva och mindre kompetenta inom idrotten (Cumming, et al. 2011, s. 471). Därmed tillägger Fraser- Thomas, Côté och Deakin (2008, s. 320) att den atlet som är äldre och mer fysiskt mogen än andra jämnåriga, har en större möjlighet att lyckas som elitatlet.
I en del studier skrivs det att flickor upplever idrottsmiljön annorlunda i jämförelse med pojkar. Det skrivs att flickor är mer uppgifts-involverade (task- involved) och avslutar sitt deltagande på grund av att träningen upplevs som för ansträngande, att de inte vinner tillräckligt mycket eller av för hård upplevd konkurrens. Pojkar har däremot svårt att erkänna att deras förmåga är
otillräcklig, andras åsikter är viktigare och de är mer mottagliga för föräldrar och vänners påverkan (Fraser- Thomas, Côté & Deakin 2008, s. 331; Salguero, et al. 2003, ss. 531, 533; Molinero, et al. 2006, ss. 265).
Det kan konstateras att avslut kan bli aktuellt redan så tidigt som i åldern mellan elva till tretton år. Detta val kan grunda sig i de upplevda fysiologiska förändringar som sker i ens kropp och livsstil, då andra intressen och nya relationer bildas.
4.3 Externa faktorer
Under detta avsnitt sker en sammanfattning av externa faktorer som är ett resultat av det upplevda förhållanden mellan atlet och ledare, förälder och vänner. Följande faktorer har identifierats och spelar en märkbar roll i atletens beslut om aktiviteten ska fortsättas eller avbrytas:
- Det upplevda kravet från samhället (rädslan av att misslyckas) - Krav från ledaren
- Krav från föräldrar (föräldrarnas krav på organisationen) - Vänners inflytanden
- Faktorer kring ledarens kompetensnivå (brist på nöje och förbättring inom tävling eller träning, konflikt med ledaren och otillräcklig tilldelning av speltid)
Dessa faktorer kan även kallas för miljöfaktorer, vilket definieras som sociala och externa faktorer (Ferreira & Armstrong 2002, s. 151).
Vårt samhälle värderar atleternas värde utifrån deras personliga framgång. Detta krav från samhället upplevs som ett tvång att prestera inom tävlingarna då atleten känner sig utvärderad av publik, domare, förälder och vänner. Om atleten misslyckas inom ett idrottssammanhang,
upplevs skam och förnedring. Detta sker då atleten upplever att den har minskat sitt värde i andras ögon. Unga elitatleter hade avslutat sin elitidrottssatsning, då tävlingsmoment ansågs som hotande istället för glädjefyllda och utmanande (Sagar, Lavallee & Spray 2007, ss. 1173, 1182). I en intervju med chefen för SISU idrottsutbildarna och för Västsvenska Idrottsförbundet,
(Vasell 2016). Dessa upplevda krav hos atleten är inte bara resultat av pressen från samhället, kan även framkomma från atletens ledare, familjemedlemmar eller vänner.
4.3.1 Ledarrollen är betydelsefull
En ledare är en auktoritet för den unga atleten och har en avgörande roll för att skapa såväl fysisk som psykisk hälsosam upplevd idrottsmiljö (Saffici 1996, s. 164; Ferreira & Armstrong 2002, s. 171). Det krävs att ledaren har kompetens inom sin respektive idrott för att vara skicklig och lösa de problem som uppstår (Halbert, se Weiss & Gould 1986, s.67; Franzen & Peterson 2004, s. 41).
Idrott för barn och ungdomar har blivit allt för seriös de senaste åren, då unga atleterna har upplevt sin medverkan på ett mindre glädjefyllt och mer allvarligt sätt (Wall & Côté 2007, s. 86). Barn och ungdomar ansåg att få speltid, spela utifrån sin egna förmåga och uppleva glädjen i idrottssammanhang som mer betydelsefullt än att vinna (Halbert, se Weiss & Gould 1986, s. 67). Om ledaren:
- Överbetonar vikten av att vinna
- Använder endast de bättre spelarna i laget - Inte identifierar atletens behov och krav
kan konfliktsituationer uppstå mellan atlet och ledare (McCallister, Blinde & Weiss 2000, s. 43). Detta kan i sin tur leda till att ledaren minskar den tilldelade delningen av speltid och avslut för atleten blir aktuellt (Franzen & Peterson 2004, s. 31; Fraser- Thomas, Côté & Deakin 2008, ss 331, .319; Molinero et al. 2006, s. 264; Salguero, et al. 2003, s. 533; Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 423).
Den erfarenhet atlet och ledare skapar genom interpersonella möten med varandra har en stor betydelse om idrottsaktivitet kommer att fortsättas eller avslutas (McCallister, Blinde & Weiss 2000, s. 41; Molinero, et al. 2006, s. 264). Om en ledare saknar kompetens inom sin idrott och misslyckas att hantera utmanande situationer som uppstår, träningen upplevs som krävande och inte längre glädjefylld, vilket kan leda till att atleten avslutar sitt idrottsdeltagande. Det hade lett till att 76 procent av atleterna inte återvände till sin idrott, däremot 95 procent av atleterna som hade haft kompetent ledare återvände till sin idrott nästkommande säsong (Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 427). Den begränsade kompetensen bland ledare är därmed ett aktuellt ämne inom
svensk idrott, då den största andel av föräldrar som är ungdomsledare saknar de
idrottsutbildningar som efterfrågas (Franzen & Peterson 2004, s. 35; RF 2009, ss. 35, 37).
4.3.2 Föräldrar, vänner och organisation
Föräldrar har en viktig och avgörande roll inom den ungas idrottsverksamhet. Med sitt
engagemang bidrar de markant till de val den unga atleten väljer med sin aktivitet, att fortsätta eller avsluta (Franzen & Peterson 2004, s. 14; Fraser-Thomas, Côté & Deakin 2008, ss. 330; Jeffery- Tosoni, Fraser-Thomas & Baker 2015, ss. 4- 5, 11- 12; Ferreira & Armstrong 2002, ss. 167-172; Weinberg & Gould 2011, ss. 533- 534). Då det finns många kostnader kopplade till barns idrottande som ökar i takt med dennes ålder och ambitionsnivå (Norberg 2013, s. 5), är det vanligtvis föräldrar som har all makt att välja en förening och styr den ungas idrottsverksamhet. Avslut eller byte till en annan förening sker när föräldrarna upplever:
- Betoningen om att vinna är viktigare än att lära ut de grundläggande färdigheterna - Avsaknad utveckling hos sitt barn
- Avsaknad vänlighet inom organisationen - Kommunikationsbrist
- Ledaren favoriserar sina egna barn inom idrottssammanhang
- Höga kostnader med föreningens investering, som inte stämmer överens med föräldrarnas förväntningar (Ferreira & Armstrong 2002, ss. 167- 172; Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 425; Molinero, et al. 2006, s. 264).
En annan bidragande faktor som kan leda till att ett avslut blir aktuellt är starka relationer. Om nära vänner väljer att avsluta sin idrott, kan atleten påverkas och därmed också välja att avsluta, fast den egentligen vill fortsätta (Franzen & Peterson 2004, s. 19; Weinberg & Gould 2011, s. 520; Fraser- Thomas, Côté & Deakin 2008, s. 330; Ferreira & Armstrong 2002, s. 172).
4.4 Interna faktorer
Interna faktorer är de självupplevelser atleterna har haft vid ett avslutat idrottsdeltagande. Tidigare upplevelser eller erfarenhet inom idrottssammanhang tyder på att den relation atleten hade haft med sin ledare och bekanta var en betydelsefull faktor till val av idrottsdeltagande (Ferreira & Armstrong 2002, s. 168; Le Bars, Gernigon & Ninot 2009, s. 283; Lindner, Johns & Butcher 1991; Molinero, et al. 2006, ss. 265- 266).
Atleter med en lägre upplevd kompetens avslutar sin idrott i större utsträckning, då de har sämre målsättning och prestationsmål än atleter med en högre upplevd kompetens för den fysiska aktiviteten (Stephan, Boiché & Scanff 2010, ss. 340, 343; Weinberg & Gould 2011, ss. 517-518). Avslut blev aktuell, då atleter upplevde att:
- Idrott bemöts på ett mindre lekfullt sätt - Motivationen och intresset hade försvunnit - Andra intressen prioriterades
- Idrott blev för seriöst och mindre glädjefyllt - Prestationskraven från ledaren var för hög - Påfrestningar från vänner och familj
(Wall & Cöté 2007, ss. 80, 86; Franzen & Peterson 2004, s. 31; Le Bars, Gernigon & Ninot, 2009, s. 275; Salguero, et al. 2003, ss. 532- 533; Halbert, se Weiss & Gould 1986, ss. 66, 67; Molinero, et al. 2006, s. 263; Lindner, Johns & Butcher 1991).
Valet om att avsluta eller fortsätta idrottsdeltagande grundar sig i tre komponenter: förmågan att lära sig och utföra en färdighet, individens målorientering och den aktives förmåga att hantera stress (Weinberg och Gould 2011, s. 518). Om det brister i en eller flera av de komponenter avhoppsprocessen blir ofrånkomlig. Mer om dessa presenteras i del 5. Teoretiska Modell kring
avhopp hos ungdomar.
4.5 Skador och sjukdom
4.5.1 Skador
Statistik visar att det flesta idrottsrelaterade skador sker vid 12- 13 årsåldern med 9 000 skadade ungdomar per år, vilket kan bero på bristande förberedd styrka med ökad träningsbelastning (Tonkonogi & Bellardini 2012, s. 67). Observera att vid den åldern genomgår ungdomar puberteten och det är även då de flest ungdomar avslutar sitt idrottsdeltagande. Utifrån
socialstyrelsens rapport Statistik över skador bland barn i Sverige, uppgavs det att cirka 60 000 barn som skadats vid idrottsövningar varje år (Tonkonogi & Bellardini 2012, s. 17). Den främsta orsaken till skador var felaktig träning (felaktig inlärd teknik) och en bristande kompetens hos en ledare, då ledaren inte tog hänsyn till barnets förutsättningar (Tonkonogi & Bellardini 2012, s.
66). Genom förbättrade träningsmetoder, ledarutbildning och utvecklad medicinsk
stödorganisation kan både skaderisken och det motvilliga avslutet minskas (Norberg 2013, s. 6).
4.5.2 Sjukdom
Som nämnts tidigare drabbas individer som är fysisk inaktiva drabbas i betydligt större utsträckning av sjukdomar än om individen väljer att leva en fysisk aktiv livsstil. Denna inaktivitet efter avslut, kan sedan bidra till att individen drabbas av sjukdomar som fetma, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och upplevd psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är psykisk obalans eller upplevda symptom som oro, ångest, nedstämdhet, koncentrations- och sömnsvårigheter (Folkhälsomyndigheten 2016, s. 7).
En studie kring unga elitspelare inom handboll visar att unga atleter är i riskzonen för utbrändhet, vilket kan leda till negativt beteende som till exempel försämrad prestationsförmåga och bidra till avslutat deltagande i idrott (Isoard- Gautheur, Guillet- Descas & Gustafsson 2016, s. 124). Atleten känner sig inte lika motiverad för deltagande i aktivitet på grund av upplevd emotionell, fysisk och eventuellt social utmattning. Detta kan sedan leda till psykisk sjukdom eller psykiska besvär på grund av kronisk stress. Kronisk stress definieras som obalans mellan det som
förväntats från atleten att göra fysiskt, psykiskt och även socialt i jämförelse med vad atleten är kapabel till (Weinberg & Gould 2011, s. 496).
5. Teoretisk Modell kring avhopp hos ungdomar
Som nämnts tidigare i studien har författarna påpekat problematiken kring generalisering av ungdomspopulationen, då det inte skiljs mellan ungdomar inom bredd- och elitidrott. En annan problematik konstaterades kring den kronologiska åldern, då det är komplicerat att ange, i vilken ålder ett barn blir en ungdom. I denna delen uppkom ett till problem med denna studie.
Fortsättningsvis kommer en modell att introduceras av D. Gould och L. Petllichkoff (1988, se Weinberg & Gould 2011, s. 518) om deltagandet, motivation och avhopp kring unga
idrottsutövare (A motivational model of youth sport participation and withdrawal), där studiens författarna har översatt modellen från engelska till svenska. Observera det engelska ”model of youth sport participation and withdrawal”, vilket på svenska tolkas som modell kring ungdomars val att delta eller avsluta en idrott. I själva modellen användes det meningar Why children
participate (varför barn deltar) och respektive Why children withdraw (varför barn hoppar av).
Modellens författare D. Gould och L. Petllichkoff (1988, se Weinberg & Gould 2011, s. 518) har i detta fall generaliserat kring vad som anses vara ett barn och en ungdom. Däremot ansåg
studiens författare att denna modell är relevant för att representera studiens teoretiska ram. Maureen Weiss, den ledande forskaren inom området, förklarade att aktivitetsspecifik eller allmänna avhopp (se figur 2, s. 13) berodde på förmågan att lära sig och utföra en färdighet, vilket hon definierar som upplevd kompetens (perceived competence) hos den unga atleten (Weinberg & Gould 2011, ss. 517- 518). Två till aspekter som påverkade valet hos de unga att avsluta den befintliga aktiviteten, var målorientering (goal orientation) och förmågan att hantera stress (stress response). Atleter som avslutade sitt idrottsdeltagande upplevde en lägre kompetens om deras atletiska förmågor var mer inriktade på resultatmål, mera fokus på det yttre (till
exempel att vinna medalj, pengar eller en idrottsidentitet) än fokus på inre motiv (nyfikenhet, kunskap, glädje) samtidigt som de upplevde mindre gynnsamma förmågor att hantera stress inom idrotten (Weinberg & Gould 2011, s. 518).
I modellen neda av D. Gould och L. Petllichkoff (1988, se Weinberg & Gould 2011, s. 518) (se figur 3) sker en sammanfattning av de faktorer som blev bidragande till ungdomarnas val att avsluta eller fortsätta sitt idrottsdeltagande. Modellens högra delen är i fokus, då studiens syfte var att ta reda på vilka faktorer som bidrog till en avslutad elitidrottssatsning hos atleter i ungdomsåren.
Detta var studiens teoretiska ram. I modellens högra sida angavs några få faktorer som bidrog till avslutat idrottsdeltagande och nedan beskrivs de psykologiska motiven som är centrala inom avhoppsprocessen (D. Gould och L. Petllichkoff (1988, se Weinberg & Gould 2011, s. 518). Dessa psykologiska faktorerna eller atletens självupplevelser har namngivits till de interna faktorerna i denna studien och en del har berörts i kapitel 4.4 i tidigare forskning.
6. Metod
Studien var en abduktiv kvalitativ fallstudie. Enligt Fejes och Thornberg (2015, s. 27) är abduktion ett sätt att undersöka ett fenomen eller fall, då data förklaras med hjälp av teoretisk bakgrund. Detta ger i sin tur stöd till undersökningen samtidigt som utrymme inte uteslutets för att bilda till exempel en ny teori, som sedan förklarar varför fenomenet sker. Författarna valde därmed att ha en modell som stöd för denna studie, vilket var den teoretiska modellen kring
Avhopp hos ungdomar av D. Gould och L. Petllichkoff (1988, se Weinberg & Gould 2011, s.
518).
Studien var inriktad mot kvalitativ datainsamling som genomfördes med semistrukturerade intervjuer, då frågorna i intervjun var mer öppna och allmänna för att sedan bli mer successiva och detaljerade (Fejes &Thornberg 2015, ss. 151-152). Intervjufrågorna formulerades på plats som skulle anpassas till informantens bakgrund, miljö och situationen. En teknik som kallas för
probing användes, för att svaren skulle bli så rikhaltiga och uttömmande som möjligt. Probing
innebär att frågorna från intervjuguiden utvecklades med följdfrågor. Icke- verbal probing som till exempel nickningar med huvudet eller ljud som “hmm” eller “mhm” användes under
intervjuerna. Detta för att uttrycka någon form av erkännande riktad mot informanten som enligt Fejes och Thornberg (2015, s.166) anses som viktigt. På så sätt blev varje intervju annorlunda, då intervjufrågorna anpassades till situation och informanten. Karaktärsdragen var densamma under samtliga intervjuer då den styrdes av teman från intervjuguiden.
Enligt Gratton och Jones (2010, s. 30) skapar kvalitativ metod möjligheten att samla in data i form av meningar, upplevelser, känslor och erfarenheter hos individer kring ett fenomen. Intervjuer transkriberades, tolkades och en viss förståelse skapades. Därför valdes en
fenomenologisk ansats då data analyserades med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys (IPA- metoden: Interpretative Phenomenological Analysis (IPA)) eller även kallad för det tolkning-fenomenologiska analysen. IPA- metoden vilar också på fenomenologi, vilket är en filosofisk teori som handlar om att begripa det essentiella upplevelser hos ett fenomen (Fejer & Thornberg 2015, ss. 148- 149). Denna analysmetod gav insikt om vilka unika upplevelser deltagarna hade om ett visst fenomen i ett givet sammanhang (mer om analyssteg i underrubrik 6.3 s. 31).
En uppfattning och tolkning är ett kvalitativt enskilt sätt att erfara någonting eller att förstå någonting i omvärlden (Fejes & Thornberg 2015, ss. 162- 163). Denna förståelsen av någonting orsakas av hur många olika aspekter som beaktas kring ett fenomen och i vilket mån individen är kapabel till att relatera dessa aspekter till varandra (Fejes & Thornberg 2015, s. 163) och notera att det finns. Enligt Grimen och Gilje (2007, ss.198, 199) är ingen tolkning den riktiga och korrekta. Eftersom tolkningar är baserade på människors personliga omdöme och erfarenheter, kan tolkningar vara styrda omedvetet från vår egna förförståelse, då alla delar i vår förförståelse inte behövs för att medvetet reflektera och artikulera. Därför försökte författarna följa den viktiga grundprincip, metodologisk tolerans. Med detta menar Grimmen och Gilje att tolkningspersonen bör vara öppen och ta sig an andra tolkningar, då det flesta texter och handlingar kan ge flera tolkningar än den tolkningen som person själv för fram (Grimen & Gilje 2007, ss. 192, 199).
6.1 Urval
Urvalet av deltagarna var studenter på Idrottstränarprogrammet och Sport Management
Programmet vid ett lärosäte i Sverige. I studien deltog sju före detta elitsatsande ungdomar, två kvinnliga och fem manliga deltagarna som var mellan 23 till 34 år ålder. En innebandyspelare, en ishockeyspelare, en cyklist, en judoka, en slalomåkare och två längdskidåkare. De hade någon gång mellan 13 till 18 årsålder avslutat en elitidrottssatsning. Vid transkriberingen tilldelades deltagarna med ett annat namn än deras egna. Den första deltagaren var Alex (25) som vid 10 års ålder började med innebandy och avslutade sin satsning vid 17 års ålder. Han hade spelat både på lokal- och internationell nivån. Den andra deltagaren var ishockeyspelaren Casper (23) som hade spelat på lokal nivå och i ett juniorhockeylag i USA. Han började med ishockey vid nio årsåldern och avslutade sin elitidrottsatsning runt 18 år. Gabriel (23) avslutade längdskidåkningen runt 20 års ålder och hade påbörjat idrotten vid tre års ålder. Gabriel började tävla redan vid sexårsåldern och tävlat på lokal nivån. Henrik (23) är en cyklist som också avslutade sin satsning runt 20 års ålder. Han började som cyklist när han vara åtta år gammal och tävla på lokal och internationell nivå. Agnes (34) var en slalomåkare. Hon var fem år när hon började tävla på lokal nivå. Hon var internationellt framgångsrik på juniornivå. Näst sista deltagaren var Pontus (22) som hade
elitsatsat inom ju-jutsu. Han började med idrotten vid fyra års ålder. Som 13 åring blev han uppflyttad till seniornivå för att fortsätta satsningen på lokal nivå inom ju-jutsu och avslutade året efter när han var 14 år. Den sista nämnda deltagare Sara (28) hade tävlat på lokal nivå och
avslutade sin elitidrottssatsning inom längdskidåkning vid 17 års åldern. Inspirerad av sin pappa som var hennes första tränare började hon med idrotten runt tre årsåldern tillsammans med sin syster.
6.2 Datainsamling 6.2.1 Deltagare
Studenternas mailadresser efterfrågades från skolans studieadministratör, för att sedan kunna skicka ut informationsblad till varje student på Sport Management-programmet och
Idrottstränarprogrammet. Informationsbrev (se bilaga 1) introducerade möjliga respondenter om studien och varför författarna till studien kontaktar respektive student. Kriterierna för att
medverka i studien innebar att deltagarna skulle vara minst 20 år, hade medverkat i en
verksamhet på elitnivåoch sedan avslutat i tidig ålder mellan 13-18 år. Om detta krav uppfylldes skickade deltagarna mail till författarna. Deltagarna till studien hittades stegvis.
Försök 1: Informationsbrevet skickades ut till studenterna som studera på Sport Management-programmet och IdrottstränarManagement-programmet. De studenter som ansåg sig falla inom urvalskriteriet och villiga att delta i undersökningen blev förfrågad att skicka ett mejl till mejladressen som angavs i informationsbrevet inom en veckas tid. I mejlet efterfrågades att ange vilken idrott deltagaren hade avslutat under ungdomsåren och också acceptera att bli kontaktad av studiens författare. Informationsbrevet skickades ut till 153 studenter, sex deltagarna svarade till mailadressen inom en veckas tid.
Försök 2: Alternativ till flera deltagare bestämdes enligt följande: Ett mejl skickades ut till de sex deltagarna, där efterfrågades om de möjligtvis kände någon i deras umgängeskrets som ansågs falla inom studiens kriterier som frivilligt skulle vilja delta i studien. Resultat blev negativt. Trots detta, ytterligare en person från första urvalet kontaktade författarna och därmed deltog i studien totalt sju personer.
Mailadressen var endast skapad för studiens ändamål. Kommunikationen utfördes separat med var och en av deltagarna för att förklara studiens syfte och bestämma en tid och plats för
genomgång av intervju. Deltagarna var uppmuntrade att kontakta författarna via denna mail vid ytterligare frågor kring studien.
Intervjun ägde rum vid en ljudisolerad och avskild miljö. Innan genomgång av intervju, berättade författarna grundligt information; att deltagande i studien var frivilligt, deltagaren hade rätt att själv bestämma över sin medverkan, den kunde avbrytas när som helst under undersökningen, att intervjun kommer att spelas in, att deltagaren kommer vara anonym och data som
sammanställdes endast skulle användas för studiens ändamål. Ingen deltagare hade något emot denna undersökning och alla medverkade under hela intervjun. Viktigt att nämna, två av intervjuerna genomfördes via telefonsamtal.
Deltagaren skrev under informationsbladet, att de hade tagit del av informationen och med sin signatur accepterade de sin medverkan. Informationsbrevet samlades in och låstes in på en säker plats som endast var tillgänglig för författarna av studien. Båda deltagarna som deltog vid telefonsamtal accepterade sin medverkan muntligt. Intervjun spelades in för att öka reliabilitet med transkribering och öka studiens tillförlitlighet (Fejes & Thornberg 2015, s.166).
6.2.2 Intervjuguide
Inom tidigare forskning, analyserades ett flertal artiklar och faktorer som bidragit till varför ungdomar avslutatade sitt idrottsdeltagande, vilket sedan kategoriserades under fem teman. Dessa teman användes som stöd för att strukturera intervjuguiden och formuläret innehöll ett mindre antal frågor.
6.2.3 Pilotintervju
Efter formulering av intervjufrågorna granskades intervjuguiden. Detta för att genomföra en pilotintervju och sedan korrigera teman och precisera frågorna. Efter denna precisering användes intervjuguiden (se bilaga 2) för att studera studiens syfte.
Fejes och Thornberg (2015, s. 151) anser att formulering av forskningsfrågor och språket är viktigt för att informanten ska kunna känna sig trygg och bekväm, detta tog författarna ställning till då en av författarna var intervjuledare. Fem av sju intervjuer genomfördes genom personlig träff, medan de resterande två var telefonintervjuer. Vid sex av sju intervjuer deltog aktivt båda författarna.
Röstinspelningens kvalité ansåg författarna som viktigt, eftersom den kan påverka
viktigt samtidigt som enhetensminneskapacitet. Röstinspelningen genomfördes med en
ljudinspelningsenhet Digital Voice Recorder. Efter genomförande av intervjun gavs information om kurator för studentservice, om intervjun på något sätt hade väckt starka känslor, kunde informanterna vända sig till kuratorn för att samtala.
Deltagarna informerades i förväg att undersökningen kommer att publiceras i fulltext på DIVA-portalen och det slutliga resultatet. De informerades dessutom om att röstinspelningar och mejladressen skulle förstöras efter examensarbetets godkännande.
6.3 Analys av data
Den inspelade intervjun transkriberades noggrant och tolkades med hjälp av IPA-metoden för att sedan jämföra den empiriska data med tidigare forskning. Författarna delade upp
röstinspelningsfilerna och bestämde hur detta skulle transkriberas. Vissa ord och ljud som ”liksom”, ”aa”, och ”hmm” har inte skrivits ut på alla ställen. Författarna ansåg inte att det var något problematisk som kunde påverka studiens resultat negativt.
Efter transkriberingen genomfördes dataanalysen i följande steg: forskarens första mötet med texten, identifikation av teman, bryta ner och sammanfatta teman i mindre hanterbara delar (Fejes & Thornberg 2015, ss. 153-154). För det första, lästes transkriberingarna igenom noggrant, då citat som kändes relevanta för studiens syfte markerades. För det andra,
identifierades det olika faktorerna och respektive citat för att sedan kunna strukturera de under olika teman.
6.4 Etiska hänsynstagande
I Vetenskapsrådet (2017, ss. 9–14) skrivs det att forskaren ska ta hänsyn till fyra olika krav angående etiska förhållningssätt, vilket är följande:
Informationskravet: Där deltagarna ska informeras om forskningsuppgiftens syfte. Ett
informationsbrev skickades ut till deltagarna där det stod grundlig information om studiens syfte och innebörd. Informationsbrevet innehöll även en mailadress som bland annat syfta till frågor om studien.
Samtyckeskravet: Deltagandet i en undersökning ska vara fritt och deltagaren har rätt att själva
bestämma om denne vill medverka eller inte. Författarna berättade grundlig information att
deltagandet i studien var frivillig, deltagaren hade rätt att själv bestämma och avbryta sin medverkan under studiens genomgång.
Konfidentialitetskravet: Alla uppgifter om deltagarna i en undersökning skall ges största möjliga
konfidentialitet och personuppgifterna ska förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Deltagarna i studien var anonyma och innan påbörjad transkribering, tilldelades med
ett ”annat personnamn” än dennes egna. Deltagaren skrev under informationsbladet, att det har tagit del av information och med sin signatur accepterat sin medverkan. Informationsbrevet samlades in och låstes in på en säker plats. Efter examensarbete blivit godkänt, raderas röstinspelningen för att skydda respondenternas identitet.
Nyttjandekravet: Uppgifter som samlats in från enskilda personer skall endast användas för
7. Resultat och Analys
I resultat och analysdelen har vi använt följande tecken vid varje citat som är och betyder följande:
text… text sorterat bort vissa ord i en mening text. [...] Ny mening inom citat.
text…[...] sorterat bort vissa ord i en mening och fortsätt med en ny mening. [text] Författarna förtydligar med sina egna ord det som informanten har sagt.
Innan de enskilda empiriska faktorerna presenteras var för sig är det viktigt att notera att beslutet om att avsluta sitt idrottsdeltagande beror på en samverkan av flera faktorer, därmed inte bara på grund av en faktor. Avslut är en process, då individ värderar sin situation, och den sker under en längre tidsperiod, vilket enligt författarna definierades som avhoppsprocessen (se figur 2). Det är en process, där de interna och externa, skada eller sjukdom samt övriga faktorer möts i ens verksamhet. Om en atlet upplever att det finns fler nackdelar med deltagandet än fördelar, kan avslut i idrottsdeltagandet bli aktuellt (Pentlichkoff se Bar- Or 1996, s. 424).
Henrik: Det var fel miljö, fel typ av träning, det sociala, jag menar miljön där jag bodde, maten,
och såna saker.
I studien deltog totalt sju före detta elitsatsande ungdomar som hade avslutat eller påbörjat sin avhoppsprocess mellan 13 till 18 års ålder. I Tabell 1 sker en kort presentation av följande: studiens deltagare, ålder vid undersökningen, elitidrott där elitsatsningen skedde, åldern då avslut blev aktuellt samt hur länge individen var aktiv inom sin idrott. Varje deltagare har varit aktiv med sin idrott i snitt 11 år, vilket enligt Weinberg och Gould (2011, s. 532) är den tredje fasen inom idrottsdeltagandet, elitsatsningsfasen (se figur 1, s. 11).
7.1 Interna faktorer
De interna faktorerna grundas utifrån självupplevelser, vad varje enskild individ upplever. Avslutat idrottsdeltagande enligt Weinberg och Gould (2011, s. 518) sker då ungdomar upplever en lägre kompetens om deras atletiska förmågor och har mer fokus på det yttre än på det inre motivet samt upplever mindre gynnsamma förmågor att hantera stress inom idrotten. Elitsatsande fasen är en krävande fas, där den unga atleten lägger ner många timmar på att utöva de
färdigheter som idrotten kräver för att atlet ska kunna maximera sin prestanda (Weinberg & Gould 2011, s. 53). Enligt Wall och Côté (2007, s. 86) har prestationskraven för barn och ungdomar blivit allt mer seriös de senaste åren, vilket leder till att idrottsaktiviteterna upplevs som mindre attraktiva då kroppen inte orkar med träningsintensitet och volym.
Alex: Det jobbiga blev att träna hela tiden också, det var väl det som gjorde att man tröttnade till
slut.[...] Det blev ännu värre… [...] … mer press när man går från två till tre träningar i veckan till fyra till fem gånger i veckan.
Deltagarna upplevde de höga prestationskraven och kände sig utmattade, men ingen ville koppla ihop detta med utmattningssyndrom. Utmattningen uppstod då träningen upplevdes för krävande, omotiverande och inte längre glädjefylld:
Henrik: Det blev mer som ett påtvingat jobb, resultaten kom inte och jag kände mig inte
uppskattad för cyklandet… eller för den jag var. Det var mycket resultat och prestera och prestera, speciellt när jag kom till landslaget. Det var för jävligt![...] Jag kände mig tvingad att gör saker jag egentligen inte kunde göra.[...] Jag hade ingen energi att laga mat, ingen energi att gå till skolan och engagera mig där. [...] Jag blev deprimerad.[...] Alldeles för krävande. Inspirationslöst.
Sara: Då det var runt 15 träningstimmar i veckan ... det blev väldigt tufft, tyckte jag.[...] Jag kom
aldrig till en toppform.[...] Det blev för mycket träning så kroppen orkade inte.[...] Jag fick aldrig känslan av att det var kul eller vad bra det gick idag på träningen eller tävlingen eller att jag kände mig pigg.[...] ...och på så sätt så försvann motivationen.
När motivationen brister blir sannolikheten hög att atleten väljer att avsluta sin idrott. Som till exemplen, då atleten känner sig vilsen i sin egen träning, kommunikationsbrist uppstår samt ingen vägledning sker genom träningen:
Gabriel: Tappade dels det här med tränare då man fick träna själv… eftersom man inte hade någon
att bolla ideér med.[...] Därför tränade jag nästan ner mig.[...] Då fick man stå på egna ben och fick köra på det som man hade lärt sig innan, då hamnade man i sina egna hjulspår.[...] Jag kom aldrig riktigt tillbaka till någon bra form. Jag var ständigt trött hela tiden istället.
Henrik: Jag hade varit bättre om han bara hade funnits där för mig och frågat hur det sociala
gick.[...]När en tränare tar sig an mig så ser jag det som att den ska kunna träna mig. Jag litade tillräckligt mycket på tränaren och hade de inte gjort det så hade jag gått hem till pappa och sagt: hjälp mig! Alltså… “hur bör jag hantera min situation nu?”[...] Jag har haft mycket
kommunikationsbrist med de tränare som de har gått dåligt med. ...[Tränaren har] inte riktigt [haft] det engagemang, tiden och viljan att planera min träning.
Miljöombyte har inte nämndes som en faktorn i tidigare forskning. Studiens deltagare anger denna faktor som viktigt som blev bidragande till avslutad elitidrottssatsning. Att flytta hemifrån och lämna sin trygghetszon har varit utmanande och påfrestande för en del av deltagarna:
Sara: Jag flytta hemifrån när jag var 15 år och skulle bo själv, så skulle man ansvara för maten,
ta hand om sitt egna hem.
Casper: Allting blev nytt med skola och eget boende och det här med att laga mat själv, men som
sagt det sportsliga var inga problem.[...] … hemlängtan kom in runt jul och sånt spelar också in och då sjunker motivationen tyvärr.
Gabriel: Det var också en ganska omställning. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år och då blir
man ganska självständig med allting, så det var en väldig process bakom allt.
Två andra deltagare nämner att miljöombyte inte var något de önskade. De ville inte flytta hemifrån, istället satsade de på sina studierna och därför avslutades elitsatsningen:
Agnes: Jag skulle söka till skidgymnasiet, men de hade inte inriktningen “natur” och jag ville gå
“natur”. Och jag ville inte flytta ifrån stan.
Pontus: Jag slutade dock vid 14 års ålder, det var för att jag flyttade till en annan stad där vart det 2
mil extra till den närmsta Kampsportshall. När jag var 15 år och började nian så ville jag satsa mer på studierna och ville inte pendla 5mil 3-4dagar i veckan med buss.
Att flytta hemifrån och börja skolan är en krävande process för ungdomar i tonårsåldern, som sedan kan leda till att intressekonflikt uppstår. Detta var en bakomliggande faktor för vissa av deltagarna. Viktigare intressen prioriteras än fortsatt idrottande (Molinero, et al. 2006, s. 263; Le Bars, Gernigon & Ninot 2009, s. 275; Wall och Côté 2007, s. 80; Salguero, et al. 2003, s. 532):
Pontus: Jag kände att jag behövde lägga mer energi på plugget om jag sen skulle gå vidare till
gymnasiet.[...] Jag tror inte jag är ledsen över att jag slutade då jag fick ett helt annat perspektiv på träningen runt omkring när jag väl slutade då jag fick tid för annat.[...] Jag kunde fokusera mer efteråt på de individuella sakerna.
Alex: Jag slutade med innebandyn tills jag slutade tänka att jag behövde bli bäst, tills jag slutade
drömma om någonting.[...] Jag prioriterade bort det till slut. Jag försökte bara lista ut vad jag ville göra.[...] För mig var det något annat [som gjorde att jag hoppade av], en mera tonårs kris eller någonting.
Agnes: Under den här åldern hade man testat på att festa och det var det som drog, så det var en
anledning till att jag sluta.[...] Att jag började åka snowboard var också en bidragande orsak.[...] Jag hade åkt i 9 år så jag ville se något annat.
Sara valde också att satsa på studierna som Pontus, men därmed avslutades inte
längdskidåkningen helt. Hon och den största andelen av hennes kurskamrater valde tre år på skidgymnasiet istället för fyra år:
Sara: … mellan första och andra året på gymnasiet, då kände jag att det började bli tungt och då
fick jag välja att fortsätta men inte satsa.[...] Jag valde att inte göra det utan att gå tre vanliga år på gymnasiet och då kunde jag dra ner väldigt mycket på träningen och tränade för att få ett godkänt, jag behövde inte vara med vid alla tillfällen.[...] Detta blev för tungt för mig, dels att hinna med skolan, familjen och vänner.[...] Jag tror det var åtta stycken i min årskull som gick skidgymnasiet och då var det bara 2 st som valde att gå fyra år istället för tre. Så många kanske kände att det blev för mycket eller att det kanske räckte med tre år.
7.2 Externa faktorer
Upplevda kraven från samhället påverkar atletens relation med ledaren, föräldrar eller vänner vilket är de grundläggande externa faktorerna. Avslutat idrottsdeltagande grundas oftast utifrån att tävlingsmomenten upplevs som hotande istället för glädjefyllt och utmanande. Det kan påverkas då samhället värderar människors värde utifrån deras egna personliga framgång, på så sätt kan ungdomar uppleva att kraven från samhället blir för höga (Sagar, Lavallee & Spray 2007, s. 1182, 1173):
Casper: Det blev alldeles för mycket tyckte jag, för då började vi komma in med tv intervjuer,
veckovis varje träning, vi skulle åka och promota laget varje träning på radiostationer och folk kände igen dig ute.[...] Det var aktiviteter som skulle bidra till samhället… för att visa ett gott anseende.[...] Hockeyn tappade sin charm tycker jag, för det blev så mycket mer som tog energi.[...] Jag blev så matt på det, när jag kom hem från flyget så bara slängde jag grejerna i garaget...[...] Så det blev ens liv…, för tidigt tror jag för min del.[...] Jag tror man måste se det ur ett större
perspektiv innan resan dit, för annars blir det nog som för mig en lite käftsmäll att “wow, så här är det!” och det hade jag inte förväntat mig.
Dessa krav från samhället och ledaren kan vara avgörande. Casper fortsätter att träningsmiljön upplevdes som för krävande och till slut avslutade han sitt deltagande:
Casper: Det var som sagt allting runtomkring och ledarskapet eller ledaren i sig som var så oerhört
hård så det blev också en chock.[...] Det var inte så kul att få en order av honom att du ska bara ut att skada...[...] Vi hade liksom 15 åringar som var yngsta i laget som vara stora i kroppen. De skulle bara slåss och där kastar de handskarna och hjälm och går ordentligt.[...] De grät när det skulle ta på sig handskarna för knogarna var helt spräckt.[...] Jag ville inte uppleva detta utan jag var ju där och spelade för skoj skull och det vill jag fortfarande, det blev så mycket mer och allting kom på en gång.
Flera av deltagarna upplevde för höga prestationskrav från sin ledare och till slut orkade de inte med träningen:
Sara: Jag tyckte att det blev för mycket, för mycket press [från tränarna], då man helst bara skulle
sova, äta, träna. För att jag hade känt mig så tung så pass länge och det gick trögt.
Casper: Dubbla isträningar varje dag, det var också två olika lag, så ibland blev det tre träningar då
kände jag att det blev jättemycket, för då var man helt slut.
Gabriel: Det största för mig var väl att kroppen inte höll. Det handlar mer om att få hjälp med
träningen runt omkring, stöttning och allt bakom apparaten. Även om det är en individualistisk idrott så är du inte ensam.[...] Jag åker längdskidor idag med men inte på den nivån. Jag tycker det är skönt att inte ha den pressen på mig längre, att jag måste träna för att kunna prestera.
Ledaren har en viktig och avgörande roll för att skapa en såväl fysisk som psykisk balanserad miljö som upplevs hälsosamt för idrottsutövaren (Ferreira & Armstrong 2002, s. 171). Därför bör en ledare ha kompetens för sin respektive idrott och därmed hjälpa den aktive att lösa problemen som uppstår (Halbert, se Weiss & Gould 1986, s.67; Franzen & Peterson 2004, s. 41;
McCallister, Blinde & Weiss 2000, s. 41). Samtidigt som McCallister, Blinde och Weiss (2000, s. 41) och Molinero, et al. (2006, s. 264) hävdar att ledarens och atletens relation baseras på deras erfarenheter och kommunikation.
Detta stämmer överens med några av studiens deltagare, där det tyder på att relation mellan atlet och ledare samt ledarens kompetensnivå blev en bakomliggande faktor till en avslutad
elitsatsning, då deltagarna nämner bristande kvaliteter hos sin ledare:
Henrik: När tränaren var dålig, då blev jag också dålig.[...] Det var mycket siffror och data...[...]
Han uteslöt allt som inte var fysiologisk och bara antog att det var bra liksom.[...] När nånting gäller då är de det man gör, inte pendla mellan och fråga “hur mår du? Hur går det i skolan? Hur äter du?” eller “hur går det på jobbet? Hur är det med familjen?” samtidigt! som du ska sitta och köra allt du kan på cykeln. Det går inte. Det kände jag i alla fall.
Gabriel: Det kändes mer som att tränarna analyserade på de sakerna som gick dåligt.[...] Så ibland
kunde jag uppleva att de tränare på skidgymnasiet körde mer efter en modell hur det skulle vara och kanske lite för mycket på gamla saker, att såhär gjorde man förr och det har funkat.[Jag saknade] någon som lyssnade och visste vad jag behövde, inte vad en hel grupp behövde för att det stod så i några böcker eller vetenskapsartiklar.
De bristande ledarkompetensen kan bidra till att konflikter uppstår. När konfliktsituation inträffar samt otillräcklig tilldelning av speltid förekommer, avslut för atleten kan bli aktuellt (Franzen & Peterson 2004, s. 31; Fraser- Thomas, Côté & Deakin 2008, s.31; Molinero et al. 2006, s. 264; Salguero, et al. 2003, s. 533; Petlichkoff, se Bar- Or 1996, s. 423).
Alex: Jo det uppstod konflikt med tränaren. Han tyckte att jag var för lat.[...] Jag fick aldrig lära
känna honom, man var bara en i mängden. Precis uppflyttad och då är man längst ner i hierarki.[...] Jag fick kämpa för att ta mig in i tredje kedja.
Casper: Jag fick ändå spela. Om du inte får spela det är oftast då du tycker illa om tränarna.
Idag består den största andelen ungdomsledare av föräldrar. Detta kan vara problematiskt för att uppfylla föreningens målsättning kring barnens utveckling (Franzen & Peterson 2004, s. 35; RF 2009, ss. 35, 37). Denna begränsade ledarkompetensen, beskrivs av två deltagare:
Agnes: Det var föräldrarna som gick in och tränade oss.[...] Jag vet inte om de hade gått någon
utbildning, tror inte det, de gick bara på känslan liksom. Så de var inte stenhårda, de var väldigt snälla. Och så fort jag sa att jag skulle sluta: “Aa, det får du visst om du vill göra det.”[...] Vi tränade på egen hand.[...] Vi brukade åka ut och sätta egna banor i backen, jag och min kompis så vi tränade varandra. Vi kollade på varandra, “gör si och så”.
Casper: Man kanske skulle ha behövt den där pushen ibland iallafall när man kom hem och “bita i
det sura äpplet!”, “ge det ett år till!”, “är du verkligen så trött på det då kan du lägga ner “eftersom det är ett beslut som förändras ens liv. När man ändå hade lagt ner 10 år på detta varje vinter och sitta i den kalla hallen.
Enligt Franzen och Peterson (2004, s.14) kan det vara svårt för en del personer att känna sig delaktig i en verksamhet på grund av kön, etnicitet eller social klass. Den bristande
ledarkompetensen, då ledaren saknade erfarenhet eller vilja till att hantera de problem som uppstod i det idrottsliga sammanhanget blev en faktor till att deltagarens lagkamrater sedan lämnade laget:
Alex: Ja, det är väldigt speciellt i killag...[...]... det är mycket den chargång i killag, att man skulle
vara alfa.[...] Man gick till vissa träningar och då var det vissa som gjorde skit mot andra, det fanns alltid någon “hackkyckling” som pissade i någons skor.[...] Det var ju en del som hoppade av på grund av detta, eller byte lag.[...] De (utsatta) de som var sämre oftast...[...] Tränarna var ju fullt
medvetna om det… de brydde sig inte så mycket egentligen.[...] De såg väl det inte som deras problem. jag vet bara att det var mycket… bråk.
Den inkomstrelaterade faktorn har varit aktuell vid värdering av avhoppsprocessen för flera deltagare. Enligt Norberg (2013, s. 5) ökar kostnaderna vid ålder och ambitionsnivå. Om individen inte har den ekonomin som krävs för att stanna kvar kan avslut bli aktuellt:
Gabriel: Jag hamnade vid ett vägskäl om jag ska jobba eller åka skidor, och då skulle det bli
halvdant bara och det ville jag inte för på något sätt så ville man kunna gör det 100 procent.
Henrik: Den ekonomiska delen [sponsring] täckte bara när man tävla, inte när man tränade och var
hemma i Sverige. Man tjänar inga pengar, månadslön eller sånt inom cyklingen.
Det är oftast föräldrarna som stödjer sina barn på ekonomiskt sätt. Om kostnaderna med
föreningens investering inte bidrar till barnets utveckling riskerar föreningen att förlora atleten, som istället väljer en annan förening. Det är vanligtvis föräldrarna som har stor inflytande på sitt barns intresse (Ferreira & Armstrong 2002, ss. 167- 172). Flera av deltagarna hade stark relation med sina föräldrar:
Sara: Vi började med längdskidåkning då min pappa åkte mycket skidor, han tog med oss ut på
turer...[...] ...sen togs intresset med upp med åldern och vi började tävla på riktigt, så det var väl där intresset väcktes tack vare att min pappa höll på med idrotten och då fortsatte man.
Pontus: [Föräldrar] De tyckte det var superbra.[...] De tänkte att vi måste sätta han i någon
sport...[...] Så då satte de mig i kampsport.
Henrik: Min pappa har nog varit min bästa tränare också. Aa.. För han hade alltid tid för mig. Min
familj hade fortfarande understödet...det var mest pappa. Min syster och mor var inte riktigt det, de var bara glada om jag var glad.
Enligt tidigare forskning skrivs det att den unga atleten kan starkt påverkas av sina vänners inverkan. Om nära vänner slutar med aktiviteten, är möjlighet stor att den unga atleten också väljer detta alternativ, fast atleten egentligen vill stanna kvar inom idrotten (Ferreira & Armstrong 2002, s. 172) Detta stämmer överens med en deltagare:
Agnes: Precis i samma veva så slutade min bästa kompis. Så då kände jag också för att sluta.[...]
