SAMLAREN
T idskriftför
svensk litteraturhistorisk
forskning
Å R G Å N G 8l i 9 6 0 Svenska Litteratursällskapet U PPSALADetta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
B O K T R Y C K E R I A K T I E B O L A G
Om Selma Lagerlöfs förhållande till
spiritism och teosofi
1947 publicerades Guy Michauds stora arbete Message poétique du symbolisme, i vilket han bl. a. underströk den franska symbolismens beroende av sweden- borgska och andra mystiskt-religiösa idéer, en faktor som tidigare forskare, t. ex. Pierre Martino, endast snuddat vid. I Sverige var Gunnar Brandell den förste, som på allvar uppmärksammade Michauds insats. I Strindbergs Infernokris (1950), där bl. a. Strindbergs kontakt med fransk ockultism granskades, kallades fransmannen symbolismens »senaste och mest inträngande granskare» (s. 204).
Michauds resultat bekräftar på ett intressant sätt riktigheten i Johan Morten- sens uppfattning om symbolismens förutsättningar, uttryckt sålunda i Från Röda rummet till sekelskiftet II, 1919 (s. 5): »Mystiken vann åter herravälde över sinnena. Hypnotismens fenomen, som vetenskapen nu på allvar upptog till be handling, satte fantasien i rörelse, och det tycktes plötsligt, som om dessa kunde lyfta en flik av förlåten ut mot det stora okända. Paris vimlade under seklets sista år av mager och charlataner, som fördjupade sig i Svedenborg, kabbala och all österländsk visdom och som drevo svart och vit magi under hemlighetsfulla och exotiska former. Spiritism och teosofi florerade.»
I sin avhandling Hjärnornas kamp med underrubriken Psykologiska idéer och motiv i Strindbergs åttiotalsdiktning (1952) breddade Hans Lindström fråge ställningen till att gälla inte endast olika former av ockultism utan även utveck lingen inom psykiatri, psykologi och »den vetenskapliga mystiken». Som fram går av underrubriken överskrider Lindström inte gränsen till 1890-talet, men hans översikter av diverse fenomen, t. ex. spiritismens utveckling i Sverige, har röjt väg också för nittiotalsforskningen.
Strindbergs kontakt med olika former av mystik kan alltså sägas vara väl kartlagd. Av övriga svenska åttiotalister är det huvudsakligen Ola Hansson, som blivit föremål för liknande undersökningar. Ekelund, Levander och Holm har alla betonat ockultisten du Prels roll. Av nittiotalisterna blev Frödings kontakt med teosofin belagd av Olle Holmberg i Frödings mystik (1921). Georg Bran dell och John Landquist har i sina Frödingböcker grundligare studerat frågan. Här redovisade studie av Selma Lagerlöfs kontakt med spiritism och teosofi är att betrakta som en skiss, där uppmärksamheten endast i ringa mån har rik tats mot författarinnans beroende av samtida psykologi och »vetenskaplig mys tik», inspirationskällor som dock mer eller mindre hör samman med sekelslutets allmänna tendens till mystik. Undersökningen går fram till åren närmast efter sekelskiftet.
Michaud talar i sitt arbete om »une véritable vague mystique» (s. 465) för att beskriva den andliga utvecklingen under det franska 1890-talet. Även i de skandinaviska länderna är det berättigat att använda uttrycket »en våg av mystik». Den registrerades också på många sätt av samtiden. I Aftonbladet fanns 19.4. 1893 en artikel om Sar Peladans religiöst-ockulta orden Rose-Croix, och där sades bl. a.:
D e n u tg ö r i a lla h ä n d e ls e r e tt e g e n d o m lig t u ts la g a f d e n d ra g n in g till d et m ystiska, som u tm ä rk e r v å rt å rh u n d ra d e s a fto n , lik so m d e t u tm ä rk te slu te t p å 1 7 0 0 -ta le t.
Och Georg Brändes skrev 23.12.1893 till Ellen Key1 på tal om den unga littera turen:
H e r o g i N o rg e ry k k e r ip v rig t en U n g d o m fre m b a g e n S k jo ld b o rg a f d a n sen d e B o rd e, fo r h v e m S p iritism e o g M y stik e r d e n san d e A lv o r.
Heidenstam talar i Modern barbarism (1894) om:
[--- ] d e n re lig iö sa m y stik , som p lö ts lig e n e rö v ra t d ik tn in g och ko n st. (SV 18, s. 4 7 )
Litteraturhistorikern Fredrik Vetterlund hade 1894 en artikel i Svensk tidskrift under rubriken Romantisk mystik, där han bl. a. i inledningen yttrade:
N u lig g e r o rd e t ’m y s tik ’ å nyo p å d ag en s tu n g a . G e n o m E u ro p as re lig io n s filo s o fi och k o n st lö p a m y stisk a och k v asim y stisk a s trö m n in g a r m e d u n d e rlig a n a m n — o ck u ltism , sy m b o lism o. s. v. [--- ].
Och likartat är förhållandet under de följande åren. 1895 gick genom pressen ett »Upprop till den skandinaviska allmänheten», betitlat »Om syner och varsel» och undertecknat av en rad docenter från de nordiska universiteten, med köpen hamnaren Alfred Lehmann som första namn. Bland de svenska märkes Bror Gadelius och Axel Herr lin.2 Det började så:
D e t s tä n d ig t v ä x a n d e in tre ss e t fö r h y p n o se n och d ä rm e d i vissa a fseen d en b esläk tad e fe n o m e n , såsom s p iritis m , ta n k e ö fv e rfö rin g o ch clairv o y en ce, fö ra n le d d e i E n g la n d b il d a n d e t a f d e t sto ra ’S ociety fo r P sychical R e se a rc h ’ [--- ]. S ed erm era h a fv a själf-s tä n d ig a själf-sa m fu n d m e d lik a rta d t själf-syfte u p p själf-s tå tt i A m e rik a , F ra n k rik e och T y själf-sk la n d ; och n u m e ra o m fa tta s dessa frå g o r m e d lif lig t in tresse i de flesta lä n d e r, d ä r n å g o n h ä rd fin n e s fö r v e te n s k a p lig a fram steg .
Av uppropet framgår klart, att undertecknarna inte hyser »förutfattad mening» eller »tro på någon som hälst i människonaturen inneboende ’öfvernaturlig’ kraft». Deras syfte är att samla material angående »de s. k. telepatiska feno menen, dvs. den mänskliga tankens förmåga af fjärrvärkan på en annan mänsklig tanke».
1G eo rg och Edv. Brändes b re v v ä x lin g m ed svenska och fin sk a författare och v eten sk a p s
m än, 2, s. 147. H an torde bl. a. ha G arborgs
Trcette M cend (1891) i tankarna, en bok som
ger en god provkarta p å olika form er av mystik. I D anm ark fanns kretsen k rin g Taar- net.
2 Samtliga citat u r detta upp ro p gjorda u r
G H T , 1 7 .4 .9 5 (B -uppl.). O m G adelius’ och
H errlins intresse också för teosofin och Spiri tism en se den förres berättelse i F estskrift till A x e l H errlin , 1935, s. 13 ff.
S k u lle n å g o n m e d d e n o v e te n s k a p lig a sk ep ticism en s a x e lry c k n in g a ffä rd a d e tta fo rs k n in g s o m rå d e , m å h a n b e sin n a , a tt d e n ’m y sticism ’, som u n d e r sk ild a fo rm e r v äck er h a n s b e k y m m e r e lle r fö rarg else, fö r d e n sa n n a v e te n s k a p e n m å v a ra e n sp o rre a tt k ritis k t u n d e rs ö k a d e fö reteelser, h v a ru r ö fv e rtro n a lltjä m t su g er sin n ä rin g . M e n sk u lle dessa fe n o m e n e n v ä rk lig e n h v ila p å fa k tisk g ru n d , d å ega de fö rv isso in tresse fö r fy sio lo g en och fy sik ern , ej m in d re ä n fö r p sy k o lo g e n och filo so fen .
Även själva frågorna, som ställdes till allmänheten, är av intresse:
1) H a r N i n å g o n sin i fu llt v ak et tills tå n d h a ft en ty d lig fö rn im m e ls e a f a tt s e e lle r k ä n n a e tt m ä n s k lig t väsen , a tt h ö r a en rö s t e lle r e tt lju d som v o re d e t v ä rk lig h e t, fast N i ej k u n n a t fö rk la ra d et, s a m tid ig t m e d a tt N i fa tta t d e t som e tt ’v a rs e l’, som N i stä lt i sa m m a n h a n g m e d E d ra e g n a e lle r a n d ra p e rs o n e rs ö d en ?
2) E lle r h a r N i h a ft d r ö m m a r , som le d t till u p p d a g a n d e a f d ittills a b s o lu t o k ä n d a fö rh å lla n d e n , e lle r e fte r n å g o n tid p å e t t s ä r d e l e s p å f a l l a n d e o c h n o g g r a n t d e t a l j e r a d t s ä t t f u n n it m o ts v a rig h e t i e n e lle r a n n a n o b e rä k n e lig t i l l d rag else?
I Tilskueren 1897 anmäldes under rubriken Möderne Magi ett stort verk av ovannämnde Alfred Lehmann, Övertro og Troldom, 1-4 Bd, 1893-96. Troligen hade i den sista delen inarbetats det material, som insänts efter härovan citerade upprop. Anmälaren skrev, att denna bok
g iv e r os d e n m ö d e rn e P sy k o lo g is R e s u lta te r a f U n d e rsp g e lse r o v er saa a lm e n in te re s- san te o g a k tu e lle Sager som d e n m e n n e s k e lig e Ia g tta g e lse o g d en s F ejl, T an k elaesn in g o g T a n k e o v e rfp rin g , Spvn og D rp m , A n e lse r og V a rsle r, Illu s io n e r o g H a llu c in a tio n e r, S u g g estio n , H y p n o se og H y ste ri, a lt m e d saerligt H e n s y n til sa a d a n n e p sykofysiske F asnom ener o g V irk n in g e r, d e r v e d lig e h o ld e r T ro e n p a a m a g isk e K raH ter o g V irk n in g e r, d e t v il sige saad an n e, d e r ik k e synes a t k u n n e k o m m e i S tan d v ed Sjaslelivets og N a tu re n s k e n d te Love. (s. 6 6 0 )
Ännu 1902 heter det i en artikel om Modern öfvertro i Ord och Bild:
S p iritism e n h a r b lifv it e tt h ö g rö s ta t fa k tu m h os oss ju s t n u. M id t u p p e i v eten sk ap en s sto rh e ts tid g å r d e t v ä ld ig a s trö m m a r a f ö fv e rtro g e n o m v ä rld e n ; o c k u ltis m e n s lä r ju n g a r b lifv a a llt fle ra fö r h v a rje d a g so m g å r [--- }.
Även erkända vetenskapsmän vågade sig långt ut på osäker mark. Den berömde amerikanske psykologen W illiam James skriver i sin år 1898 till svenska över satta bok Själslifvets mystik:
J a g h a r själf, i eg en sk ap a f o m b u d fö r sta tis tik e n i A m e rik a , s a m la t h u n d ra d e ta ls fall af h a llu c in a tio n e r h os frisk a p ers o n e r. R e s u lta te t k o m m e r m ig a tt tro , a tt vi alla h a fv a — å tm in s to n e såsom a n la g — e tt u n d e r m e d v e ta n d e ts trö sk e l e x is te ra n d e jag, h v ilk e t n ä r som h e ls t k a n b ry ta sig in i v å rt d a g lig a lif. I sin lä g s ta g ra d är d e t e n d a s t e tt fö r v a rin g s ru m fö r v å ra g lö m d a m in n e n , i sin h ö g sta u tv e c k lin g v eta vi icke alls, h v a d d e t är. (s. 22 f.)
Det finns ett stort material, som visar på att frågor av här berört slag i hög grad lade beslag på människors intresse under sekelslutet. Men en större anhop ning av belägg skulle inte förändra bilden och är därför inte behövlig. Av be hovet påkallad är däremot en närmare beskrivning av de fenomen, som benäm nes spiritism och teosofi.
Om man studerar utgivningen av hithörande litteratur i Sverige (översätt ningar och originalarbeten), blir resultatet en tabell av bifogade slag. Syftet med denna är att visa dels styrkan i olika strömningar, dels tiden för deras inträdande.
Utöver spiritism, teosofi och »hypnotism», dvs. hypnotiska fenomen studerade oberoende av spiritismens tankesystem, inplaceras de två psykologerna du Prel och Ribot i tidsschemat. Översikten är byggd på Svensk bokkatalog 1876-1905.
H yp- du Spiritism Teosofi notism Prel 1876 II (3)3 77 1 (2) 78 (3) 79 II (4) 1880 I IIII (9) 81 I (3) 82 (2) 1 83 (7) 84 I (2) 1885 (6) 86 III (4) 87 (3) II 1 88 I (6) IIII 1 89 III (8) IIII II 1890 IIII (9) II II II 91 II (6) 92 (9) IIIII 93 (8) II I 94 (3) III I 1895 I (3) m i n 96 I (7) 97 (6) u m 98 (11) III 99 (6) III 1900 IIII (9) IIII 01 III (9) IIIII I 02 II III °3 II 04 II II I9°5 II T R ibot 11 1 1 I
Av tabellen framgår tydligt, att Spiritismen är en gammal företeelse. På 1850- talet hade den flammat upp i en »modern» form, inspirerad från Amerika. Hyp- notismens fenomen, även de av äldre ursprung, började i slutet av 1880-talet att behandlas — isolerade från Spiritismen — i ett flertal skrifter. Teosofiska samfundets svenska gren bildades i början av år 1889, men redan två år tidigare hade ett par av Sinnetts arbeten översatts. Under de följande femton åren domi nerades marknaden av teosofiska skrifter, även om prinsessan Karadja omkring år 1900 gav Spiritismen ny aktualitet.
0 Av C. A. Carlssons F örteckn in g ö fv er l it
teratu r angående sp iritism , 1902, fram går, att
från 1815 knappast ett enda år gått, utan att någon spiritistisk skrift utgivits i Sverige. H ans u p pgifter har h är placerats inom parentes. M ånga broschyrer och böcker tycks ha spritts på andra vägar än genom bokhandeln. — D et
är viktigt att påpeka, att det und er 1890-talet ibland inte är m öjligt att dra någon skarp gräns m ellan spiritism och teosofi, i varje fall inte efter enbart ett studium av titlar på böc ker. D ärfö r kunde någon av de i ovanstående tabell upptagna teosofiska skrifterna likaväl ha tillskrivits spiritism en.
Du Prel, som i sina böcker samordnade spiritistiska, teosofiska, hypnotiska och psykologiska idéer, översattes 1888-91. Ribot, som representerade den fysio logiska vetenskapens syn på frågor av psykologisk natur, uppträdde i Sverige i översättning 1890-92. Av övriga franska forskare var endast Richet översatt, dock först 1905 i här berörda frågor. Smärre uppsatser publicerades också, 1892 förekom två uppsatser av Binet i Ute och hemma, och året därefter en av Charcot i samma publikation. — Till senare hälften av 1880-talet hörde den mycket kände tyske psykologen Krafft-Ebings Om friska och sjuka nerver (1885) och Mantegazzas Vårt nervösa århundrade (1888).
Åren 1885-1890 tycks alltså utgöra den period, då ett allmännare intresse för »psykologiska» frågor börjar göra sig gällande. Detta stämmer väl med vad man vet om exempelvis Strindbergs och Ola Hanssons utveckling under samma tid. Man vågar till och med anta, att denna intresseinriktning är en av de väsent liga förutsättningarna för »nittitalet», detta mycket obestämda begrepp
-*
Det torde vara lämpligt att till en början försöka bestämma, vad som gick under namnet spiritism, respektive teosofi. Det förra visar sig nämligen vid en undersökning inte alls kunna begränsas till det sedvanliga, »kontakt med avlidnas andar», utan innehåller dessutom något av en hel livsåskådning. Hellre än att kompilera material från en rad olika källor, låter jag en samtida kännare komma till tals. I Nordisk familjebok, i:a upplagan, 1891, skrev en lektor A. E. Törne- bohm bl. a. följande under uppslagsordet »spiritism»:
» [---] P å g ru n d a f de slu tsatser m a n a n se tt sig k u n n a d ra g a a f de sp iritis tisk a fe n o m e n e n och dels af in n e h å lle t i a n d e m e d d e la n d e n a h a r b la n d s p iritis te rn a en fö r dem i viss m å n e g e n d o m lig v e rld så sk å d n in g u tb ild a t sig. E n lig t d e n n a b estår m e n n is k a n af: 1) d e n in te llig e n ta , im m a te rie lla p rin c ip e n , e lle r själen ; 2) en h a lfm a te rie l, e te risk k ro p p , p e ris p rie n e lle r a s tra lk ro p p e n , och 3) d e n m a te rie lla k ro p p e n . U n d e r jo rd e lifv e t äro alla tre fö ren ad e, och a s tra lk ro p p e n tje n a r d å såsom d en fö rm e d la n d e lä n k e n m e lla n sjä le n och d e n m a te rie la k ro p p e n . N ä r d e n n a d ö r, frig ö r sig sjä le n m ed sin a s tra lk ro p p och ö fv e rg å r såsom e tt a n d ev äsen d e till a n d e v e rld e n , h v ilk e n s p iritis te rn a tä n k a sig såsom n å g o t i viss m å n m a te rie lt, m e n b eståen d e af en i jem fö re lse m ed vår o ä n d lig t fö rfin a d m aterie. [---]
Synd och b ro tt b e g å n g n a u n d e r jo rd e lifv e t följas a f lid a n d e n i an d e v e rld e n , såsom o rsak er följas a f sin a v e rk n in g a r; m e n lid a n d e n a ä ro ej eviga, och äfv en d e n läg st ståen d e ren as e fte r h a n d och stig er till h ö g re och h ö g re sferer.
R ö ra n d e m e d le n fö r u tv e c k lin g e n u n d e r de läg re s ta d ie rn a h e rs k a tv ä n n e o lik a åsig ter b la n d sp iritis te rn a . E n del anser, a tt d e t n u v a ra n d e jo rd e lifv e t b lo tt är en lä n k i en serie a f sådana, som fo rtg å r tills in d iv id e n n å tt d e n g ra d af fra m å tsk rid a n d e , som jo rd e n är eg n ad a tt lem n a. [— ---] M o t d e n n a u p p fa ttn in g , » re in k a rn a tio n s te o rie n » , som fö rn ä m lig a s t h y llas af de fran sk e sp iritis te rn a , [--- ] s tä lle r d en m o tsa tta sid an — och till d e n h ö r fle rta le t af de en g elsk e och a m e rik a n s k e s p iritis te rn a — d e n åsig ten , a tt en h v a r ej h a r a tt g e n o m g å m e r än e tt en d a jo rd e lif, och a tt d e n fo rtsa tta u tv e c k lin g e n sker a n tin g e n p å a n d ra m a te rie la v e rld a r elle r en d a st i an d ev erld en . G e m e n sa m fö r alla s p iritis te r är tr o n p å e tt n ä ra sam b an d m e lla n a n d e v e rld e n och d en m a te rie la v erld en . D e n senares u tv e c k lin g ledes frå n d en fö rra, och h v a rje m e n n isk a h a r sin skyddsande. [--- }
S p iritiste rn a s v a lsp rå k är [---]: ’U ta n b a rm h e rtig h e t in g e n frä ls n in g .’»
Under senare hälften av 1800-talet är också buddhismen en faktor att räkna med i Europas andliga liv. Ursprunget till tendensen att studera »primitiva» folks
religion och poesi i förening är givetvis avsevärt äldre — Herder och den tyska filologin — men först ett gott stycke in på 1800-talet skjuter rörelsen fart. Pierre Martino redogör i Parnasse et Symbolisme (s. 41) för dess utveckling i Frankrike. 1845 kom Bournoufs berömda Introduction å 1’histoire du bouddhisme, och under de följande åren översattes en rad sanskrittexter, bl. a. Rig-Veda 1861. Religionshistorikernas sökande efter »origines» fick här nya områden att bear beta. Och poesin berikades med en hel värld av nya motiv. Martino menar, att namn som Krishna, Vishnu och Baghavat efter några år var lika kända som Afrodite, Apollon och Zeus. Leconte de Lisle, parnassens mästare, var bland de första som utnyttjade uppslagen.
Man behöver inte studera Schopenhauer och Hartmann särskilt grundligt för att förstå, vilken grundläggande betydelse den indiska filosofin — illusionen — haft för dem.4 Direkt från de buddhistiska skrifterna och indirekt genom dessa båda filosofer kom alltså pessimismens (och dekadansens) författare att hämta lösningar på livsgåtan, att låta Buddhas »nirvana» bli vägen till befrielse ur positivismens och determinismens mekaniska värld.
Att buddhismen också för en naturalistisk författare kunde föra till en ny orientering, framgår bäst av Flauberts La tentation de S:t Antoine (1874), där Buddhas läror ges en omfattande presentation. Världen är för buddhisten en dröm, och från den utgångspunkten förstår man både den logiska formens spräng ning i detta verk och det faktum, att det blev en helig skrift för symbolisterna. Även i Norden spelade boken en roll. Den var bl. a. diktverket framför andra för Levertin.5
I England — som ju bland de europeiska länderna hade den intensivaste kon takten med Indien — sysslade vetenskapen likaså med de gamla religionsurkun- derna. Bland de mera kända forskarna märkes James Frazer (The Golden Bough, 1890). Också den bokläsande allmänheten visade stor mottaglighet. När Edwin Arnold 1879 utgav The Light of Asia, en berättelse på vers om Buddhas liv och lära, trycktes den på kort tid i ett häpnadsväckande antal upplagor. Senare skulle Kipling överta rollen som popularisator, så t. ex. i den populära Kim (1901). 1888 utkom en svensk tolkning (från 39:e engelska upplagan!) av Arnolds bok, försedd med företal av ingen mindre än Viktor Rydberg.
Redan tio år tidigare hade fö* övrigt Rig-Veda överflyttats till svenska.6 Det kan också vara skäl att nämna, att Edvard Brändes 1879 disputerade i indisk filologi och att han även översatte ett par indiska skådespel.
»Nybuddhaismen» (Rydbergs term) kan ses som en direkt parallellföreteelse till den moderna spiritismen och teosofin, och dessa sistnämnda fenomen bygger till stor del just på buddhismen. Teosofen A. P. Sinnetts stora arbete heter Esoteric Buddhism (1883, sv. De invigdes lära, 1887). I fråga om båda rörelserna är det inte minst själavandringsläran, som förbinder dem med buddhismen. Ofta
* Båda hyste f. ö. ett visst intresse för ockul- tismen. Schopenhauer skrev:
»Den, som nu för tiden betviflar den ani- inala m agnetism ens och klarseendets fakta, bör icke kallas otrogen, utan okunnig.» Citatet är taget u r du Prel, D e t d o ld a sjä lslifvet, 1890, 1, s. 144. H artm an n utgav en bok, betitlad
S piritism en , sv. övers. 1886, i vilken han fö r
klarar de spiritistiska fenom enen såsom hallu cinationer.
5 »Verldens åttonde underverk» kallade han den i brev till Edv. Brändes 1887, och en hög uppskattning kom m er till uttryck också senare.
6 A. Z. Collin, O m och ur R ig-V eda, 1877
kombinerades denna gamla tro på livets kretslopp på ett fantastiskt sätt med darwinismen, ibland för att vederlägga den, ibland för att erhålla dess stöd.
Mot denna bakgrund är det också lättare att förstå teosofins innehåll, den med stor fantasi genomförda sammanjämkningen av diverse religionsformer och mytiska symboler i den inte obegåvade Madame Blavatskys The Secret Doctrine (1888-97, sv. 1893-98) — »den tilltalar mig i hög grad både poetiskt och logiskt», skrev Fröding 1891.
I förordet till den mer än 1 600 sidor långa avhandlingen säger författarinnan:
d e t b ö r m å h ä n d a u ttry c k lig e n fra m h å lla s, a tt de lä ro r som u tg ö ra in n e h å lle t i dessa v o ly m e r, o m d e ä n ä ro fra g m e n ta ris k a och o fu lls tä n d ig a , d o ck ej tillh ö r a u te s lu ta n d e vare sig d e n h in d u is k a , e lle r zo ro astrisk a, e lle r k ald eisk a, e lle r eg y p tisk a re lig io n s fo rm e n , e lle r k u n n a k a ra k te rise ra s såsom u te s lu ta n d e b u d d h is m e lle r islam ism , e lle r ju d e n d o m e lle r k ris te n d o m . D e n H e m lig a L ä ra n u tg ö r d e t v ä se n tlig a h o s a lla dessa re lig io n ssy stem er. F rå n h e n n e h a fv a d e frå n b ö rja n u tg å tt, o ch ti ll h e n n e ä r d e t d ä rf ö r som de n u ledas tillb a k a [--- ].
Medan spiritismen främst kan ses som en rörelse, vars medlemmar experimen terade med övernaturliga ting, är teosofin huvudsakligen ett försök till världs- och livsförklaring, en i långa stycken idealistisk troslära. Liksom buddhismen är den djupast sett ateistisk, med »sanningen» som en ersättning för Gudsbe- greppet. Detta förhindrade dock inte, att enskilda människor kunde kombinera väsentliga element ur den med en från kristendomen kvardröjande Gudstro.
Om rörelsens yttre organisation ger Nordisk familjebok (i:a upplagan, 1892) en del upplysningar. Uppslagsordet är Teosofiska samfundet. Detta bildades i New York 1875 av den ryskfödda Madame Blavatsky tillsammans med en amerikansk överste. 1877 kom Blavatskys första bok, Isis Unveiled. Anslutningen blev emellertid ringa, och 1879 flyttade de två stiftarna till Indien, där intresset var större. En gren hade redan 1878 bildats i London, och 1880 grundades tio i Indien. 1883 hade Sinnetts ovan nämnda bok utkommit, vilken ledde till rörel sens genombrott i Europa. 1887 flyttade fru Blavatsky till London, och nu var hon ledare för en världsrörelse. 1888 började The Secret Doctrine utkomma, den bok som blev rörelsens bibel. 1892 var högkvarteret fortfarande förlagt till Adyar i Indien, och dess formellt högste styresman var en överste Olcott, som
1891 besökte Sverige. (Samma år hade Madame Blavatsky avlidit.)
D e t i s tä n d ig tillv ä x t v a ra n d e s a m fu n d e t b estår (M aj 1 8 9 1 ) a f 2 3 5 g re n a r (2 3 i E u ro p a , 56 i A m e rik a , 153 i A sien och 3 i A u s tra lie n ) [--- ]. D e n sven sk a g re n e n k o n s titu e ra d e sig i S to ck h o lm d. 10 F ebr. 1 8 8 9 , eg er n u 155 m e d le m m a r, h a r till try c k e t b e fo r d ra t e tt a n ta l b ro sch y rer a n g å e n d e d e n m o d e rn a te o s o fie n o ch u tg ifv e r sed an 1 8 9 1 T e o s o fis k tid s k r if t’.
Några år efter Blavatskys död splittrades rörelsen under två andra kvinnor. Annie Besant tog ledningen över en västerländsk-indisk grupp och Katherine Tingley över en annan, amerikansk-europeisk organisation. Båda gjorde upp märksammade besök i Sverige, den förra 1894, den senare 1907. 1913 slutligen bröt sig tysken Rudolf Steiner med ett ansenligt antal anhängare ut och bildade det antroposofiska samfundet.
För att rätt förstå Selma Lagerlöfs inställning i här berörda frågor är det nödvändigt att påminna om två tidigare författare, vilka båda bidragit till att skapa den strömning av religiös idealism, som för henne onekligen var en vä sentlig faktor, en inflytelserik tradition, nämligen Fredrika Bremer och Viktor Rydberg.
Selma Lagerlöfs beskyddarinna Sophie Adlersparre (»Esselde») avled 1895. Året därefter utgavs den utförliga biografi över Fredrika Bremer, varåt hon ägnat de sista åren av sitt liv. Esselde hade sannolikt förmedlat material till Selma Lagerlöf, som ju 1891 skrev sin bekanta novell Mamsell Fredrika för Esseldes och kvinnorörelsens tidskrift Dagny. Överhuvud torde Fredrika Bre- mers bild ha hållits levande i den miljö, där Selma Lagerlöf levde, lärarinne seminariet, flickskolan och kvinnoföreningarna.
Sophie Adlersparre berättar i biografin, att Fredrika Bremer redan under ung domen lärde känna Swedenborgs läror, och att spiritismen från och med 1850- talet alltmer intresserade henne, dock mer som livsåskådning än som experiment.
Till detta kan man lägga, att det tydligen var i Amerika hon lärde känna den spiritistiska rörelsen. I Hemmen i Den nya världen7 beskriver hon, hur hon själv deltog i en sådan seance med en ung flicka som medium. »Vi satte oss (vid pass tjugo personer) omkring ett bord, alla bildande en kedja genom hän dernas beröring med hvarandra; andliga sånger uppstämdes på lifliga melodier. Efter en stund bleknade den unga flickan hastigt, hennes hufvud sjönk ned och dragen blefvo bleka och stela, nästan som i döden.» Därefter besvarade mediet frågor, som framställdes, genom att fara med fingrarna på ett stort framför henne liggande alfabet. »[---] de svar, hon afgaf, visade tydligt att anden, med hvilken hon stod i rapport, ej var mycket klokare än vi stackars frågande, sökande dödliga», konstaterar den intresserade men skeptiska resenären.
Däremot blev Fredrika Bremer övertygad om clairvoyancens realitet. I Boston hade hon träffat en kvinna, som var »clairvoyante utan att söfvas, och säger brefs innehåll eller deras skrifvares karakterer och tillstånd blott genom att hålla breven slutna i sin hand eller mot sin panna. Jag ville icke tro på denna slags clairvoyance, men jag måste tro på den, sedan jag gifvit ett bref från dig på svenska i hennes hand, utan att hon förut kände hvem som skrifvit brefvet eller något om dig.»8 Som en sammanfattning av sin inställning till fenomenet skrev hon, att clairvoyanten »ser vissa saker med underbar klarsynthet, men misstager sig på andra». Dock är hon djupt övertygad om att »själen äger organer och sinnen inom de kroppsliga, oberoende af dem, att den andliga lekamen är före den naturliga, och att denna sednare är blott den förras naturliga medium.»9
Genom närståendes dödsfall och inför den egna ålderdomen kom den djupt religiösa författarinnan att börja reflektera över det eviga livets konkreta ge staltning. 1864 skrev hon till Böklin:
O fta i s k y m n in g e n s tim m e g å r jag och n ä m n e r h ö g t m in a k ä ra b o rtg å n g n a s n a m n — de ä ro n u m ån g a. T y stn ad ! T y stn a d är e n d a svar. A f ’k la p p a n d a rn a ’ h a r jag a ld r ig ö n sk a t n åg o t. H u r u b e sy n n e rlig a de m a n ife s ta tio n e r ä n äro , som s tu n d o m fram lo c k as psyko- g ra fe n m . fl. a n d e b e sv ä rja re , så h a r jag in g e n b ö jelse a tt ta g a d em p å a llv a r o ch sk u lle fö r in te t p ris v ilja frå g a d em o m de älsk ad e v äsen , som jag h a r i d e t tysta, h e m lig h e ts
7 D el 3, s. 486. 8 Ib., s. 424.
fu lla. M e n a tt in g a fö rn im m e ls e r a f h ö g re a rt n å g o n g å n g k o m m a till m ig frå n d em , d e t u n d ra r ja g p å. D o c k — i d rö m m e n h a r ja g p å sen are å r h a f t e tt p a r sk ö n a, u n d e r b a ra fö rn im m e ls e r a f m in syster H e d d a — e n g å n g i d e n a llra h ä rlig a s te m u s ik , en a n n a n g å n g g e n o m en o m fa m n in g , som lyste u p p m ö r k re t r u n d t o m k rin g .
Brevet är här citerat efter den ovan omtalade biografin (s. 353 f.), som alltså utkom 1896, mitt i en tid då teosofi och spiritism var ett allmänt samtalsämne.
När det gäller Viktor Rydbergs förhållande till magnetism, spiritism och teo sofi, är det inte möjligt att här mer än antyda, vilken central faktor detta in tresse utgjorde för hans författarskap. Victor Svanberg har påpekat Singoallas samband med magnetismen.1 Denna novell kom 1857, och året därefter skrev Rydberg i G H T ett par längre artiklar, där han mycket bestämt uppträder mot vissa vetenskapsmän, Comte, Büchner och Moleschott, som betraktar de spiri- tistiska företeelserna som humbug. Andra vetenskapsmän, t. ex. Carus, som un dersökt klapp-ande-fenomenet, har inte förnekat dess existens, även om de
ö fv e re n sstä m m a d e ru ti, a tt d e t icke ä r e n frä m m a n d e an d e , u ta n en o m e d v e te n sjä lisk k ra f t h o s en e lle r fle re a f de v id e x p e rim e n te t n ä rv a ra n d e m e n n is k o rn a , som å s ta d k o m m e r fe n o m e n e t.1 2
Artiklarna slutar med en anklagelse mot materialismen, som på lösa grunder »vill förneka det öfversinnligas och andligas närvaro»!
Hur Spiritismen på ett epidemiliknande sätt kunde fånga människors upp märksamhet, belyses av en annan Rydberg-artikel i G H T ett år senare,3 som refe reras av Svanberg och senare ur filosofisk synpunkt har granskats av Alf Nyman. (Nord. tidskrift 1954.) Uttrycket »vad vi själva bevittnat» anger författarens utgångsläge. Han är visserligen den tvivlande iakttagaren — svaren från »för menta andar» kommer från medierna själva — men man slås av hans positiva inställning, hans avståndstagande från »ironien och löjet». Samtidigt ger Ryd berg en längre programförklaring, som är av stort intresse:
S jä le n b ö r ej fö rb la n d a s m e d m e d v e ta n d e t, v ilk e t, fö r a tt ta la b ild lig t, e n d a st ä r dess yta, v a ru n d e r d ö lje r sig e tt d ju p av o m e d v e te n h e t, u r v ilk e t m a n ju s t h a r a tt u p p h ä m ta n y c k e ln till k u n s k a p e n o m d e t m e d v e tn a själsliv et. D e t m e d v e tn a och o m e d v e tn a ä ro p o le r av sam m a o d e lb a ra v äsen ; d e t sen are är d e t fö rs t e x is te ra n d e , u r v ilk e t d e t fö rra u tv e c k la r sig, och lik so m ro te n , g e n o m v ilk e n d en tä n k a n d e a n d e n ä r fö re n a d m e d o ch a lltjä m t e m o tta g e r im p u ls e r u r d e t a llm ä n n a , av g u d d o m lig a , h a rm o n is k t s k a p a n d e k r a f te r g e n o m trä n g d a n a tu rliv e t. D e t o m e d v e tn a u p p ta g e r o tv iv e la k tig t stö rsta o m rå d e t av själsliv ets sfä r; [--- } E n m å h ä n d a o fa ttlig rik e d o m av a n d lig fö rm å g a s lu m ra r i dess o m e d v e te n h e ts d ju p , a v v a k ta n d e e tt a n n a t liv ssta d iu m , a n d ra o ch ä d la re o rg a n e r fö r a tt fra m trä d a . [--- }
In s tin k te n , a n in g e n (v i p å m in n a o m S o k rates’ d e m o n ), sa m v e te t ä ro såsom o rd oss v ä lb e k a n ta , m e n såsom fö reteelser e n d a st fö rk la rlig a g e n o m en h ä n v is n in g ti ll d e tta , som v i k a lla t själen s ro t. [--- } D e n re lig iö sa k ä n s la n in tr ä n g e r i m e d v e ta n d e t u r sam m a d ju p . [---].
P å ta g lig a s t ä r d e t o m e d v e tn a s o ch d e t m e d v e tn a s v ä x e lv e r k a n och ö v e r g å e n d e i v a r a n d r a i d e t m a g n e tis k a t ills tå n d e t, d å en viss frå n d e n v a n lig a a v v ik a n d e s tä m n in g i o rg a n is m e n lå te r ö v e r r a s k a n d e k r a f te r h o s m ä n n is k o a n d e n (t. ex. k la r s e e n d e t) fr a m tr ä d a ,
v ilk a a n n a rs ä ro fö rd o ld a . (K u rs. h ä r.)
D e t o m e d v e tn a fr a m tr ä d e r v id a re i d e t fe n o m e n , som k allas second sig h t, och i d e t
1 R y d b e r g s Sin goalla, s. 69. rad över R ydbergs syn p å S p i r it is m e n , u t e s lö t
2 D etta citat är taget u r G H T , 27 m ars en stor del därav i Sami. skrifter.
e x ta tis k a tills tå n d e t — v i e rin ra oss n y p la to n ik e rn a ! — i v ilk e t m e d v e ta n d e t g e n o m e n v ilje k ra ft lik aso m n e d d y k e r i d e t o m ed v etn as d ju p e ller, såsom P lo tin o s u ttry c k te sig, ö v e rs p rin g e r frå n d e t lilla c e n tru m ti ll d et sto ra fö r a tt skåd a dess fö rb o rg a d e rik e d o m , fö r a tt ’sä n k a sig i d e t g u d o m lig a ’. D e t fr a m tr ä d e r y tte rlig a re icke b lo tt i dessa g u d o m lig a tills tå n d , u ta n ä v en i d e n v e te n s k a p lig a , p o e tisk a o ch k o n s tn ä rlig a v e rk sam h eten .
Denna tidningsartikel från år 1859 skulle inte här ha givits så stort utrymme, om den inte stode i ett större sammanhang. För det första hade mycket lik artade tankar tre veckor tidigare presenterats i tidningens just pågående följe tong, Den siste athenaren — tre dagar efter artikeln behandlades de på nytt däri — och för det andra nådde artikeln en avsevärt större läsekrets, då den år 18994 trycktes i den första utgåvan av Rydbergs samlade skrifter, del 14. Då kom den att i vida kretsar ge en viss sanktion åt ett positivt intresse för spiritism och teosofi.
Namnet Plotinos och hänvisningen till nyplatonikernas uppfattning av exta sen för tankarna till Krysanteus och hans dotter Hermione i Den siste athenaren. Tvivlet födde oro, säger Rydberg där på tal om de senantika tänkarna, och oron en längtan efter sanningen.
H o n [ = san n in g en } fin n e s en d ast, sade G re k la n d s sista filo so fe r, o v an sin n e v ä rld e n s fö rv irra n d e sken, o v an fö rstå n d s k u n sk a p e n och a lla b eg re p p s b e s tä m n in g a r, i d e t b e g rep p s- o ch fo rm lö sa, d ä r v ä rld s a n d e n in s trö m m a r i d e n e n sk ild e m ä n n is k o a n d e n .
D e tta tills tå n d , v ar sjä le n icke lä n g re lev er s itt eg e t liv , u ta n v ä rld sa n d e n s, v ä rld s fö rn u fte ts , och i sig u p p ta g e r dess v ish et, dess fö ru tse e n d e , dess o b u n d e n h e t av tid och ru m , p å sam m a sä tt som m a g n e te n g en o m s trö m m a s icke av sin eg en , u ta n en a llm ä n k o s m isk k ra ft — d e tta tills tå n d ä r e tt av h ö g sta h ä n fö re lse : extasens (SS V s. 8 0 ).
H u r u m ä rk v ä rd ig t! F e m to n å rh u n d r a d e n h a v a v a n d ra t över d e n siste h e lle n is k e f ilo sofens g ra f [--- } m e n d e n dag, som i d ag är, står tä n k a r e n å te r fra m fö r sam m a fö reteelse [---}. (s. 81 f.)
I det gamla delfiska orakeltemplet »sökte Hermione samla sitt medvetande».
H e rm io n e s v ilja k ä m p a d e en ny, ä n tlig e n se g e rrik s trid m e d sin n en a. [— — — } Ö g o n lo c k e n m e d sin a m ö rk a fra n sa r låg o steln ad e, b lå v ita o ch o g e n o m s k in lig a över sin a ljus. L em m ar ne v o ro sty v n ad e som e tt liks, h e la o rg a n ism e n d ö d fö r d en y ttre v ä rld e n . M e n in o m d e t fö rste n a d e sk alet lev d e e tt m e d v e ta n d e , som tro g e t och e fte rtä n k s a m t fö ljd e sk ifte n a in o m sig själv. D e tta är eg et fö r d e t tills tå n d s o m f ö r g å r e x ta s e n [--- } och s å d a n t d e t u p p e n b a ra r sig i d e n n ä r s k y ld a m a g n e tis k a s ö m n e n , lik aso m n å g o n g å n g i sk e n d ö d e n , (s. 83 f. K u rs. h ä r)
Sammanställningen av nyplatonismens extas och 1850-talets magnetism är här otvetydig. Skildringen av Hermiones tillstånd under extasen och talet om sken döden erinrar om en besläktad episod i Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen, Ingrids skendöd.
Under åren efter Den siste athenaren kom Rydberg som bekant att ge -sig in i en religionsfilosofisk strid av stora mått. Men även om Bibelns lära om Kristus inte saknar anknytningspunkter till här betonade sida av Rydbergs tankevärld, är denna översikt inte rätta platsen för en diskussion därav. Däremot har det ett direkt intresse att konstatera, att med den tredje upplagan (1868) följde skriften »Om människans föruttillvaro» och med den fjärde upplagan (1880) avhand
4 Enligt Svensk B o k h a n d elstid n in g utkom tid då Selma Lagerlöf arbetade på En herr-denna del 16 -2 2 .2 . 1899, för övrigt just den gårdssägen.
lingen »Till läran om de yttersta tingen». Med utgångspunkt från den judisk alexandrinska teosofien ville Rydberg i den första skriften visa, att läran om preexistensen hade anhängare bland Jesu lärjungar, inte minst Paulus. (SS, X s. 329, 333 och passim.) I den senare sökte han bevisa, att »nya testamentet för kunnar ett mellantillstånd efter döden» (s. 425), dit »alla avlidnas själar» till en början kommer (s. 439). — Utan att ge sig in på en närmare analys av dessa skrifter kan man påpeka, hur alltså hos Rydberg tankar var aktuella, som på ett naturligt sätt anknöt till spiritismens och den moderna teosofins uppfattning.
I Sanningssökaren publicerades 1880 ett brev från Rydberg där han klargör sin ställning till spiritismen.
V a d d e sp iritis tis k a fe n o m e n e n v id k o m m e r, g ä lle r d e t fö rst a tt h ö ja själv a d eras tillv a ro ö v er a llt tv iv el, d ä re fte r a tt fin n a e n m e to d fö r d eras u n d e rs ö k n in g . D e t fö rra synes re d a n h av a skett. D e t sen are å terstå r. (SS, X I I I , s. 152)°
I detta brev talar Rydberg för första gången om »de bedrägerier, vilka antagligen alltför ofta varit med i spelet». Men hans förståelse är stor.
[---] jag fö r m in d el ser i sp iritis m e n å ts k illig t, som b å d a r g o tt fö r fra m tid e n , e h u ru m in k ritis k a n a tu r fö r b ju d e r m ig a tt s tä lla m ig b la n d d e n nya b e k ä n n e lse n s tr o s v ittn e n . (SS, X I I I , s. 1 5 4 )
Trots den allmänna välviljan märker man här distansen, som Rydberg uppehål ler. Han är inte längre särskilt intresserad av experiment — som 1858 med psykografen — men han känner en viss sympati för den spiritistiska rörelsen från filosofiska synpunkter.
F ö r eg en d el b e tv iv la r jag icke v e rk lig h e te n av d e n fö rb in d e ls e e m e lla n d e n a n d e sfä r, v a ri vi leva, och a n d ra a tm o s fä re r; m e n d e n n a fö rb in d e ls e är, m e n a r jag , en n o rm a l, o a v b ru te n och o av b ry tlig , och g e r sig ti ll k ä n n a i u tv e c k lin g e n av v å ra rä tts lig a , re lig iö sa o ch sed lig a id éer. (s. 1 5 2 )
O m sp iritis m e n v e rk lig e n ä r k a lla d a tt sp ela en ro ll i re lig io n s h is to rie n , så synes d e t m ig o tv iv e la k tig t, a tt h a n m å ste tillä g n a sig d e n sto ra p sy k o lo g isk a u p p e n b a re ls e n K ris tu s- id ealet. (s. 1 5 4 )
Efter 1884, då Rydberg tillträdde professuren i Stockholm, kom han också i beröring med de första svenska företrädarna för den moderna teosofin. Hans vän Carl von Bergen hade 1885 besökt amerikanskan Helena Petrovna Blavatsky i rörelsens indiska huvudkvarter5 6 och höll efter hemkomsten en rad föredrag om bl. a. spiritismen och »den från Indien utgångna, hos oss ännu okända ’teosofiska' rörelsen».7 En av de första proselyterna var Thorsten Hedlund, vilken som bekant kom att få en icke oväsentlig betydelse för Strindberg. Strax efter sekelskiftet stod han i brevkontakt med Selma Lagerlöf.
Såsom förut visats, var »nybuddhaismen» aktuell. 1888 utkom Arnolds The Light of Asia i svensk översättning. Till denna versifierade framställning av Buddhas liv och lära skrev Viktor Rydberg ett längre företal. Tonen är genom gående varm och uppskattande. Rydberg betraktar Buddha som en föregångare till den store Maitreya, Kristus. Företalet slutar med följande ord, som kan anses representativa för Rydbergs synkretistiska syn:
5 Jfr även Lindström , H järn orn as kam p, 0 Osvald Sirén, V ik to r R y d b e r g och
teoso-1952, s. 215. fien s fra m trä d a n d e i S verige, 1942, s. 22. 7 Se Lindström , a. a., s. 227.
L ä ra n o m k a rm a h a r u p p v u x it u r rä ttfä rd ig h e te n s d ju p , som också ä r san n in g en s. In g e n u n d k o m m e r fö ljd e n av sin a g e rn in g a r. Ä r d itt h je r ta o ro lig t d e rö fv e r, så g å d en v ä g de fö rsak an d e g å tt o ch g å till H o n o m , som icke lä k e r m e d eld en , o m d u tillå te r H o n o m a tt lä k a m e d n å d e n , och säg ti ll H o n o m h v a d e n a f d in kyrkas fä d e r sagt: ’D u h a r d a n a t oss till D ig , och o ro lig t är v å rt h je rta , in n a n d e t få r h v ila i D ig .’
D e t ä r n irv a n a . D e r ly ftes slö ja n m e lla n sin n e sfö rn im m e ls e rn a s v e rld och an d e n s.8
I oktober 1888 inbjöd Rydberg »några personer, som han visste vara intresse rade i teosofi» till sitt hem, och enligt Sirén var detta upptakten till bildandet av ett teosofiskt samfund i Sverige, vilket skedde fyra månader senare.9 Hur hållbar denna uppgift är har inte prövats; orimlig är den givetvis inte. När Ryd berg 1889 fick inbjudan till medlemskap i samfundet, tackade han emellertid nej med hänvisning främst till tvivel angående fru Blavatskys vederhäftighet. Enligt Sirén skulle han 1890 ha läst hennes arbete The Secret Doctrine och då fått en mer positiv syn på kapaciteten hos rörelsens ledarinna,10 men något per sonligt engagemang blev det aldrig tal om från hans sida. Däremot skall han ha varit medlem av Svenska samfundet för psykisk forskning, grundat av von Ber gen 1890,1 men detta hade ingen konfessionell prägel.
Men ännu på 1890-talet sysslade diktaren Rydbergs fantasi med »magnetis mens» problem. Hypnotismen var som tidigare visats i högsta grad på modet, när Vapensmeden kom till (1891). Einar Hammarlund har pekat på skildringen av Slättes magiska förmåga att betvinga Lars.2 Redan innan det gått till hand gripligheter, har kampen börjat.
[--- ] g u b b e n slö t d e t en a ö g a t och b e tra k ta d e L ars m e d d et a n d ra som sam lat i sig båd as sk ärp a. [--- } L ars k ä n d e , a tt h ä r b ö rja t e n b r o ttn in g m e d o sy n lig a a rm a r m e lla n h o n o m och d e n g am le. (SS, V II, s. 2 2 5 )
Hammarlund har även bland de bevarade manuskripten funnit en anteckning: »Lars hos Slätte. Den hemliga kraften.»
När det gäller spiritismens yttre manifestationer tycker man sig kunna iaktta en långsam reträtt från Rydbergs sida. När Singoalla 1894 utkom i en fjärde upplaga, var det huvudsakligen ett fenomen som återstod, hypnotismen. I ett brev till dansken Otto Borchsenius från januari 1895 skriver Rydberg.
D e n s tä m n in g a f m y stik och sy m b o lism , som jag så a tt säga o m e d v e te t och d rifv e n a f e tt in re b e h o f in la d e i d e n n a m in u n g d o m ssk ap else, h a r n u å te r v u n n it sy m p atisk a n k la n g in o m d e n läs a n d e v ä rld e n . T ill och m e d d e n s. k. fy sio lo g isk a sk o lan in o m litte ra tu re n h a r få tt en a n k n y tn in g s p u n k t m e d S in g o alla i m in s k ild rin g a f d en h e m lig a k ra fte n , h y p n o se n , h v ars sta d ie r och v e rk n in g a r (m ä rk sä rsk ild t d u b b e lp e rs o n lig h e te n h os E r la n d !) jag p å g ru n d a f e tt slags in tu itio n h a r, e n lig t h v a d m a n p å p e k a t, ex a k t b e s k rifv it tju g u år fö re C h arco t o ch B inet.
Det kan vara av intresse för föreliggande undersökning att veta, att ovanstående stod att läsa i Warburgs biografi redan år 1900 (del 2, s. 409).
Viktor Rydberg var — såsom Bengt Ek i sin avhandling Selma Lagerlöf efter
8 Edwin A rnold, A sien s ljus, 1888, s.
X X X IV . Boken finns med i Selma Lagerlöfs Falubibliotek. D en har givits av m odern som julklapp till systern G erda, m en dedikationen är av allt att döm a gjord med författarinnans hand. T roligen är det också hon som föresla g it m odern att ge en sådan bok.
9 Sirén, a. a., s. 24. 10 Ib., s. 23.
1 Lindström , a. a., s. 230.
2 V apen sm eden och den h em lig a kraften,
i: G H T , 15.1. 1927. (A rt. av E inar H am m ar
Gösta Berlings saga visar — den stora auktoriteten i religiösa och filosofiska frågor för den unga författarinnan, och man kan därför efter ovanstående ge nomgång av Rydbergs förhållande till spiritism och teosofi med skäl påstå, att Selma Lagerlöf var så att säga predestinerad till ett positivt intresse för dessa andliga rörelser. Därmed är också sagt att hon står i en idealistisk-religiös tradi tion, som utgår från den tysk-svenska romantikens välkända intresse för bl. a. den äldre teosofin och den animala magnetismen. De uttryck för t. ex. preexi- stens, som finns i Gösta Berlings saga, gör också intryck av litterärt arv från förslagsvis Atterbom mer än av genomtänkt personlig uppfattning.
Frågan om Selma Lagerlöfs förhållande till spiritism och teosofi har tidigare behandlats av Erik Eliasson,3 men då dels tyngdpunkten av hans arbete ligger på tiden efter 1920 och dels undersökningen — i vad den avser tiden före sekel skiftet — göres utan klar distinktion mellan de två rörelserna, är dess värde mycket begränsat för denna framställning.
Eliasson visar, att några av Selma Lagerlöfs kollegor vid Landskrona flickskola i sina brev till henne använde uttryck, som hör samman med ockultismens tanke värld. Främst gäller detta Anna Oom, som stod henne mycket nära. Men intet av de belägg som framlägges binder henne — såsom Eliasson menar — vid teosofin. 18.2. 1891 skrev Anna Oom till Selma Lagerlöf, som befann sig på Rocklunda i arbete med Gösta Berlings saga, och berättade att hon besökt vänin nans bostad i Landskrona. Den var ödslig och tom. »Jag kommer ihåg, hvad du sagt om andarna och undrade, om de flyttat med dig.» Eliassons påstående att Selma Lagerlöfs tal om »andarna» skulle visa, att hon haft kännedom om teo sofin, torde vara helt felaktigt, eftersom sådana begrepp inte är typiska för teosofin, medan de är grundläggande för spiritismen.4
Andra belägg, främst gällande Selma Lagerlöfs användning av idéer såsom preexistens och reinkarnation, skall diskuteras senare. Här skall endast nämnas, att Eliasson också anför ett brev till Stella Rydholm 17.9. 1923, i vilket Selma Lagerlöf talar om »de teosofiska lärorna sådana som jag för en tretio år sedan hörde dem förkunnas efter Blavatski». Detta stämmer bra med hans eget med delande, att lokalpressen i Landskrona under 1880-talets senare hälft ofta annon serade föredrag om hypnotism och spiritism, medan det första teosofiska före draget (i Lund) nämnes 1893. Året därefter kallar han teosofins »genombrottsår» i Landskrona. Någon lokalavdelning grundades dock inte. Uttrycket »hörde [---] förkunnas» tyder närmast på föredrag. Dock hade Madame Bla-vatskys Nyckel till teosofien utkommit redan 1889. Hennes Den hemliga läran började däremot publiceras först 1893 (i häften), och första delen var som helhet tillgänglig på svenska först 1895 och den andra 1898.
Av sitt material drar Eliasson den slutsatsen, att Selma Lagerlöf »redan i Landskrona lärde känna teosofien». Som ovan påpekats tycks Eliasson samla högst disparata element under begreppet »teosofi», vilket skapar onödig oklar
3 O m Selm a L agerlöf och teosofien , i: O rd Fri F orskning. D ennes uppsats handlade dock
och B ild, 1951. inte om ockultism i någon form . Eliassons
på-4 Eliasson m eddelar vidare, att A nna O om stående, att »H an kom m er teosofien ganska i brev 1886 citerar C arl von Bergens tid sk rift nära», är alltså oförklarligt.
het. Tidsbestämningen »redan i Landskrona» säger i grund och botten mycket litet. Selma Lagerlöf bodde där 1885-1897, och i varje fall efter något år in på 1890-talet lärde varje läsande svensk känna spiritism och teosofi — mer eller mindre.
I själva verket kan Selma Lagerlöfs kontakt med den teosofiska rörelsen nog grant bestämmas. I hennes Falubibliotek finns ett exemplar av Teosofisk tid skrift, maj 1891, och på detta står en tillägnan: »Till Selma Lagerlöf vänl. från C. S.» Tidningen innehåller bl. a. ett genmäle av samma signatur till Wirséns anmälan av Blavatskys Nyckel till teosofien. Studier i några årgångar av tid ningen visar, att ingen annan än fru Carin Scholander kan dölja sig bakom ini tialerna. Hon var vid denna tid i sextioårsåldern och änka efter en känd arkitekt. I egenskap av medlem av redaktionskommittén för Teosofisk tidskrift och efter den teosofiska rörelsens sprängning 1896 styrelseledamot i den svenska grupp, som anslöt sig till Katherine Tingley, var hon under hela 1890-talet en för grundsfigur bland teosoferna, givetvis i första hand i Stockholm. I Tingley-frak- tionens organ Theosophia (startat 1896) medarbetade hon ofta.
Bland fru Carin Scholanders efterlämnade papper5 finns också två brev från Selma Lagerlöf, som här citeras:
B rå ru d S u n n e 2 2 / 5 1 8 9 1 . P ro fesso rsk an K a rin S cholander! S to ck h o lm .
P å sam m a g å n g jag å te rs ä n d e r b ö c k e rn a b e r jag E r m o tta g a m in tacksägelse fö r E r g o d h e t a tt sätta m ig i tillfä lle a tt g ö ra b e k a n ts k a p m e d teo so fien . D e t är e tt in tre ss a n t stu d iu m , m e n ju s t in te så lätt. J a g får b e d ja o m u rs ä k t a tt jag fö r d e n s k u ll b e h å llit b ö ck ern a så län g e. D e t fa n n s i d e m m y ck et a tt ta g a v a ra p å och m y ck et som v ar sv årt a tt sätta sig in i.
Ä n n u så lä n g e h ö r jag till de fo rsk a n d e och sö k an d e och h v a r k e n m in k a ra k te r e lle r m itt o m d ö m e ä ro så stad g ad e a tt jag k a n h å lla fast v id n å g o n ny re lig io n . M e n jag h o p p a s a tt d e n strä n g a lä r a n o m K a rm a och teo so fien s fo rd ra n p å a ltru is m ej skola h a fv a v a rit fö rlo ra d e e rfa re n h e te r fö r m ig . D e t fo rd ra s m y ck et sto r e rfa re n h e t i själs- lifv e t o ch p sy k o lo g ie n fö r a tt k u n n a d ö m a om d e t ö frig a och jag sk all v äl a k ta m ig d ä rfö r, ty jag är som N i v et b a ra e n stackars n y b ö rjare.
r---}
T ö rs ja g b e d ja p ro fe sso rs k a n m e d e tt p a r o rd lå ta m ig v eta o m b ö ck ern a n å tt sin b e stäm m elseo rt.
M ed stö rsta tack sam h et S elm a L agerlöf. R o c k lu n d a K a n to rp 3 /7 1 8 9 1 .
M in g o d a pro fesso rsk a!
H jä r tlig tack fö r E rt v ä n lig a lö fte a tt sän d a m ig T . S.s tid s k rift. J a g tä n k e r k o m m a och p å m in n a E r d ä ro m fra m å t h ö ste n , n u a rb e ta r jag som en slaf p å fö rfa tta rs k a p och h a r ej en s e k u n d le d ig fö r a n n a t. T ro ej a tt jag ä r rä d d fö r d e t svårlästa. J a g v ille b a ra fö rk la ra h v a rfö r jag b e h ö ll b ö c k e rn a så län g e.
D e t v ar m ig e tt m y ck et in tre s s a n t s tu d iu m a tt se h u r N i b e m ö tte C. D . W . M e n d et h jä lp e r v ä l in g e n tin g p å h o n o m . H a n är a lltid lik a h ä ts k n ä r d e t rö r fru n tim m e r.
J a g v åg ar ej tro m ig v a ra m o tta g lig fa s tä n jag g e r n a v ill s tu d e ra v id a re i teo so fien . O m jag k u n d e få n å g ra p ra k tis k a e rfa re n h e te r v o re d et en a n n a n sak.
E r m y ck et tack sam m a S elm a L a g e rlö f 5 Scholander-arkivet, KB. Breven presenterades i en artikel i G H T , 22.2. 1961.
Det intryck dessa brev ger är väl främst, att Selma Lagerlöf ställde sig av vaktande, nästan skeptisk, inför de teosofiska lärorna — så när som på en punkt. Med stor diplomati avböjer hon fru Scholanders löfte att sända Teosofisk tid skrift. Hon skall själv göra sig påmind »framåt hösten». Inget brev av senare datum finns i Scholander-arkivet, och intet tyder på en fortsatt kontakt. Detta utesluter givetvis inte, att den nitiska teosofen kan ha sänt författarinnan tid ningen trots vinken. — Outredd är också frågan om hur Selma Lagerlöf kommit i förbindelse med stockholmskan fru Scholander.
Av breven framgår att Selma Lagerlöf på en punkt ansluter sig till teosofiens uppfattning, nämligen läran om Karma. N u säger emellertid breven inte, att denna 1891 var en nyhet för henne. Tvärtom tycks den redan ett par, tre år tidi gare ha studerats av henne.
I Falubiblioteket ingår nämligen, såsom Eliasson nämner, bl. a. ett par böcker av den ledande spiritisten Oscar Adolph Busch, en fortifikationsofficer, som se nare blev känd som bl. a. byggnadschef för Operan och Stadshuset. Han var också Oscar II:s förtrogne i »de stora lifsfrågorna och därmed ej minst proble met om de öfversinnliga tingen».6 I slutet av 1870-talet hade han blivit intresse rad av spiritismen och ingått i Spiritistiska litteraturföreningen, vars tidskrift Efteråt han redigerade från starten 1891 till sin död 1916.
Under pseudonymen Emanuel gav han ut Genom dolda verldar (1888) och Hvad vill spiritismen (1889), vilka alltså båda ägdes av Selma Lagerlöf. Det märkliga är, att den första är försedd med dedikation (»Fröken Selma Lagerlöf ödmjukast från Emanuel»). Och i Ströftåg i verldsrymden (1893, utan pseudo nym) står det: »Fröken Selma Lagerlöf med vänskap och tacksamhet från förf.»
Redan under seminarietiden hade emellertid Selma Lagerlöf lärt känna de spiritistiska lärorna — mer eller mindre. Hennes lärare i kristendom, lektor Gustaf Keijser, berörde fenomenet i sin undervisning i kyrkohistoria, där han placerade spiritismen bland de moderna fritänkareriktningarna, tillsammans med socialismen, positivismen och mormonismen. Detta framgår av ett handskrivet kompendium, som finns kvar bland klasskamraten Matilda Widegrens efterläm
nade papper.7 Anteckningen lyder:
4 ) S p ir itis m e n
dels re lig . fö reteelse dels v eten sk . fö reteelse
U p p k o m i A m e rik a , 1 8 4 0 -ta le t.
R elig . fö reteelse (fra n sk , R iv a il, d e n fö rn ä m s te (p s e u d o n y m e n A lla n K a rd e c )). N y a u p p e n b a re ls e r, som k o m p le tte ra och k o rr ig e ra K ris ti och A p o s tla rn a s lä ro r, g e n o m
l e k a m l ig t u m g ä n g e m e d a n d a r. (S o m lig a s p iritis te r o rto d o x a .) S o m lig a ra tio n a lis te r, e r k ä n n e r k ris te n d o m e n som d e n h ö g sta re lig io n e n . S o m lig a sä tta s p iritis m e n som e n a n n a n , h ö g re r e lig io n ä n d e n k ristn a .
N a tu rv e te n s k . fö reteelse: fak ta, som v isa a tt a n d e v e rld e n o ch s in n e v e rld e n stå i le k a m lig b e rö r in g m e d h v a ra n d r a (frå g a n o m 4 d im e n s io n e r; o m a g g re g a tio n s tills tå n d (e tt » s trå la n d e » )).
Keijser hade möjlighet att få informationer på nära håll. Hans fru var nämligen släkt med nyssnämnda O. A. Busch. Att detta inte var enbart ett formellt band,
6 Sign. G. H . L. i art. Oscar Busch i m em o - 7 Äges av f. lärarin n an G reta Stendahl,
bevisas av att Keijser stod fadder åt familjen Buschs samtliga barn (1878—1892).8 Den som förmedlade Selma Lagerlöfs kontakt med Busch var utan tvivel seminariekamraten Matilda Widegren. Hon umgicks ofta i familjen.0 Huruvida Selma Lagerlöf sammanträffat med Busch redan under seminarietiden torde inte säkert kunna fastställas, förrän breven till väninnan 1990 blir tillgängliga, om ens då, och frågan är för övrigt knappast av större betydelse.
Vad som däremot kan konstateras är att hon under den tid hon arbetade med Gösta Berlings saga blev inbjuden till det buschska hemmet, där hon läste upp en del av sitt manus. Händelsen, som refererats av yngsta dottern i familjen, utgör sannolikt bakgrunden till några rader från Selma Lagerlöf till fru Anna Busch, som skrivit och lyckönskat på författarinnans 5 o-årsdag (1908):
Tack för det rörande brevet från sjuksängen. Jag glömmer aldrig det sympatiska mottagande, som mötte mig i ditt hem, och som var till stor uppm untran för mig. D in Selma Lagerlöf.1
Tyvärr tycks major Buschs papper och brevväxling till stor del ha skingrats efter hans död,2 men två dedicerade böcker finns dock kvar i släktens ägo. Den första är Osynliga länkar (1894), där tillägnan lyder: »Kapten Oscar Busch med varm tacksamhet från förf.», och den andra är Körkarlen (1912) med dedikationen: »Major Oscar Busch med fru förbindligast från Selma Lagerlöf.»3 Det enda bevarade meddelandet från Selma Lagerlöf till Busch finns på bak sidan av ett nyårskort med poststämpeln 5.1.07 på kuvertet.
Bäste Major Busch!
Jag har haft den oturen att öfverfallas af influenza och kan därför blott med ett par ord svara på Ert vänliga bref och tacka för att N i så vänligt upptog mina oförbehåll samma yttranden. N i rör Er på områden,, där allt förstånd kommer till korta och därför förefaller m in kritik så dum och snusförnuftig, men jag kan inte bättre. Jag blef så glad åt att N i var nöjd med min bok och likaså gladde mig Er hustrus helsning. Hennes bror var mig en kär vän. Jag skulle gärna en gång vilja komma och tala om honom.4
1906 hade Busch sänt En amulett till Selma Lagerlöf, men boken är uppsprättad endast 4-5 sidor. Detsamma gäller skriften från 1893, som till stora delar är en astronomisk lärobok. Däremot bär särskilt Hvad vill spiritismen (1889) tydliga spår av att vara flitigt studerad. Dock måste man göra den reservationen, att detta till stor del kan ha skett på 1910- och 1920-talen, då Selma Lagerlöf bevis ligen ägnade mycket intresse åt bl. a. spiritismen.5
Sammanfattningsvis kan man alltså säga, att Selma Lagerlöf på seminariet fått en presentation av den samtida spiritismen, att hon möjligen redan vid denna tid kommit i kontakt med den ledande spiritisten Busch, att hon troligen
8 U ppgiften läm nad av Buschs enda nu le vande barn, fru K arin K nutsson, Stockholm. 0 T idigaste belägg är några brev från barnen Busch till föräldrarna som m aren 1888, där h älsningar sändes till »Tant M atilda» och »Tant V idegren». Breven äges av tandläkare Sven Rosenbaum , Stockholm.
1 U ppgiften kom m er från fru K nutsson, som fått den av sin m or. F ru K nutsson äger brevet.
2 H an skilde sig och gifte 1899 om sig m ed C harlotte Tavaststjerna, syster till skalden.
3 Böckerna äges av fru Inga Skogsborg, Stocksund.
4 Brevet tillh ö r tandläkare Sven R osenbaum , Stockholm. Samtliga dokum ent ang. Selma Lagerlöfs kontakt med Busch presenterades i en artikel i F alu-K uriren, 8.4.61.
5 Se därom bl. a. Stella R ydholm , Sannings-
sökerskan Selm a Lagerlöf, i: M år hacka och
Ö vra lid 2 sam t Erik Eliassons ovannäm nda
1888 fått hans första bok i ämnet med dedikation, att hon — sannolikt våren 1891 — varit inbjuden i hans hem och därvid läst upp ett parti ur Gösta Ber- lings saga, samt att hon därefter genom utbyte av böcker och brev stått i kon takt med Busch i varje fall fram till 1912. Något engagemang i den spiritistiska rörelsen har det dock aldrig varit tal om. Tvärtom tycks Selma Lagerlöf ha ställt sig i hög grad avvaktande. Man måste också ta med i beräkningen, att Busch, som var en mångsidig man, hyste starka konstnärliga intressen och stod i relativt nära kontakt med Carl Larsson, Liljefors och Zorn. 1891 kan det alltså ha varit en verklig »uppmuntran» för den unga författarinnan att få komma till en uppläsningsafton i hans hem. Fru Anna Busch drog sig dessutom på ett tidigt stadium tillbaka från spiritismens läror, och fanatiker tycks Busch icke ha varit. Men faktum kvarstår: Selma Lagerlöfs egentliga kunskap om spiritismen synes ha kommit genom Busch.
Buschs framställning av spiritismen var ägnad att göra vägen lätt för den som utgick från en allmänt kristlig religiositet. Gud, Kristus, himmel och fräls ning är ord som ofta återkommer, och talrika hänvisningar till bibeln för stärker den religiösa stilen. Spiritismens religiösa ställning i samtidens andliga liv skildras sålunda:
H u r u ser d e t u t p å d et re lig iö sa o m rå d e t b la n d d e t sto ra fle rta le t a f v år tid s m e n n is k o r? E n krass m a te ria lis tis k v e rld s å s k å d n in g m e d sin a o u n d v ik lig a fö lje sla g a re a f steg rad s je lfv isk h e t och v in n in g s ly s tn a d h a r p å e tt fr u k ta n s v ä r d t s ä tt g r ip it o m k r in g sig. In d iffe - re n tis m e n h a r ö fv e rg å tt till a n d lig n ih ilis m . M ö rk e r o m tö c k n a r d e stö rsta s n ille n lik a v äl som d en o k u n n ig a m assan. M a n v ill icke v eta a f n å g o n G u d , m a n h a r n o g a f a tt f ö rg u d a s itt eg et o m tö c k n a d e fö rstå n d . M a n b rö s ta r sig ö fv e r a tt ej tr o p å n å g o t ’ö fv e r- n a tu r lig t’, n å g o t o b ev isad t. G u d k a n ej bevisas, o d ö d lig h e te n k a n ej bevisas, a llts å få r icke d en , som v ill g å och g ä lla fö r a tt h a e tt u p p ly s t fö rs tå n d , tr o p å h v a rk e n G u d e lle r o d ö d lig h e t. (H v a d v ill s p iritis m e n , s. 1.)
Tron på Gud och på människans odödlighet är alltså kärnpunkterna. Detta visar en stor överensstämmelse med Selma Lagerlöfs syn på religionen. Under vitt skilda tider är de två punkterna — i förening — de enda som hon nämner som centrala, när hon diskuterar religiösa spörsmål. 1896 talar hon om »Gud och vårt lif efter detta» (Brev till Mim Rydberg 18.9. 86), 1913 om »Gud och odödlighet» (Brev till Elisabeth Grundtvig 23.12. 13), 1923 skriver hon att »Gudstro och odödlighetstro, det är vår dyrbaraste egendom» (Brev till Stella Rydholm 17.9.23, Mårbacka och Övralid, 2, s. 79), och 1933 heter det »Gud och Evigheten». (Brev till Stellan Arvidsson 10.4. 33, Mårbacka och Övralid, 1, s. 242.)
Från tiden omkring sekelskiftet saknas liknande belägg, men samma trospunk- ter är de som betonas i hennes uttalanden. Till nyblivna katoliken Helena Ny blom skrev Selma Lagerlöf på tal om Ellen Keys Tankebilder:
[--- } så e lä n d ig t to m t d e t m å n g a g å n g e r k ä n n s i b o k e n a tt h o n ej v åg ar ly fta b lic k e n u p p å t till e tt lif e fte r d etta. ( 2 3 .1 2 .9 8 )
Ett år senare ger hon sin vän Elise Malmros följande förtroende:
J a g tr o r p å G u d m e r ä n ja g n å g o n s in g jo r t [--- ] . (1 .1 1 . 9 9 )
