Same i själen, nu och för alltid: En kvalitativ studie om vad unga vuxna samer upplever som hälsofrämjande

EXAMENSARBETE

Same i själen, nu och för alltid

En kvalitativ studie om vad unga vuxna samer upplever som hälsofrämjande

Josefin Andersson

Linnea Classon

2014

Filosofie kandidatexamen Hälsopromotion

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

Hälsovägledarprogrammet

Same i själen, nu och för alltid

– en kvalitativ studie om vad unga vuxna samer upplever som hälsofrämjande

Josefin Andersson Linnea Classon

Abstrakt

Syftet med studien var att undersöka vad unga vuxna samer upplever som hälsofrämjande i sina liv. Totalt deltog tre 18-åriga samer. Metoden bestod av enskilda intervjuer samt bildskapade och bildtolkning i grupp. Vid bildtolkningen fick deltagarna ge bilderna nyckelbegrepp, vilka användes som grund i temaskapandet. Textmaterialet analyserades med en latent innehållsanalys. Den kvalitativa analysen resulterade i fem teman; Energiija – att ladda batterierna i naturens tecken; Sápmelas – same i själen, nu och för alltid; Láhku – att frodas i fjällmarken; Oktavuohta – starka band stärker mig, samt Eallit – upprymd av livet. De unga samerna upplever fysisk aktivitet, sömn, vitamin D och renkött som hälsofrämjande. De känner stolthet och välbefinnande i att bejaka den samiska kulturen. Att få vara nära fjällnaturen betraktas som en betydelsefull källa till frihet och god hälsa. Familj, släkt och vänner upplevs som hälsofrämjande. Att ha en kultur och en tro i grunden inger trygghet hos de unga samerna och vägleder dem till att hitta sin mening och identitet. Studiens resultat diskuteras med koppling till hälsovägledarens roll i hälsofrämjande arbete.

Abstract

The aim of the study was to examine what young adult Sami experience as health promoting in their lives. A total of three 18-year-old Sami participated. The method consisted of individual interviews, picture making and picture interpretation in a group. During the picture interpretation the participant gave the pictures key concepts, which were used as a basis in the theme creation. The text material was analyzed with a latent content analysis. The qualitative analysis resulted in five themes; Energiija – to recharge the batteries in the natural environment; Sápmelas – Sami in the soul, now and forever; Láhku – to thrive in the mountain land; Oktavuohta – strong ties strengthens me, and Eallit – exhilirated by life. The young Sami perceive physical activity, sleep, vitamin D and reindeer meat as health promoting. They feel pride and well-being in affirming the Sami culture. To be near the mountains and nature is regarded as an important source of freedom and good health. Family and friends are perceived as health promoting. Having a culture and a faith inspires confidence among the young Sami and guide them to find their meaning and identity. The findings of the study are discussed related to health guides’ role in health promotion.

Förord

Inspiration till denna studie uppkom under ett samtal kring vad som kännetecknar norra Sverige, vi ville arbeta med något som är lokalt anknutet. Samer kom på tal, och vi kände direkt att det är en spännande grupp att studera närmare. Vi valde att titta på vad som främjar hälsan hos unga vuxna samer då vi tror att livskvaliteten kan öka när man reflekterar kring det som främjar hälsan. Det som vi anser vara intressant med just denna grupp är att de är på väg att träda in i vuxenlivet, och vi ville undersöka vad man som ung same betraktar som hälsofrämjande i sitt liv samtidigt som man tacklar denna utvecklingsfas i livet. Förhoppningen är att de unga samernas berättelser kring vad som främjar deras hälsa ska inspirera till nya tankegångar i det hälsofrämjande arbetet. Med tanke på de fina bilderna som presenteras kan arbetet med fördel skrivas ut i färg.

Vi vill tacka de unga samer som har delat med sig av sina tankar och upplevelser, vår handledare Catrine Kostenius samt alla andra som på olika sätt har bidragit till vår studie.

Liten samisk/svensk ordlista eallit leva

energiija energi láhku fjällhed oktavuohta gemenskap sápmelas samisk

Innehållsförteckning

1 Introduktion ... 6 2 Syfte ... 11 3 Metod ... 11 3.1 Urval ... 11 3.2 Datainsamling ... 12 3.3 Etik ... 13 3.4 Dataanalys ... 13 4 Resultat ... 14 4.1 Teman ... 14 4.2 Sammanfattning av resultat ... 24 5 Diskussion ... 24 5.1 Metoddiskussion ... 24 5.2 Resultatdiskussion ... 27

5.3 Fortsatt forskning och relevans för hälsovägledaryrket ... 33

5.4 Slutsatser ... 35

6 Referenser ... 36

Bilaga 1: Intervjuguide ... 44

1 Introduktion

Psykisk ohälsa har i flera studier visat sig vara ett omfattande problem i samesamhället. Enligt Kaiser, Sjölander, Liljegren Edin, Jacobsson och Salander Renberg (2010) visar renskötande samer ofta symptom på ångest och depression, och situationen är allvarligast när det gäller män. Omma, Sandlund och Jacobsson (2013) menar att samer mellan 18 och 28 år har en högre förekomst av självmordstankar jämfört med övriga svenskar. Enligt Centrum för samisk forskning på Umeå Universitet finns det på grund av dessa problem en efterfrågan från samiskt håll på mer och bättre forskning kring samisk hälsa (Centrum för samisk forskning, 2014).

I sametingslag definieras same som den som anser sig vara same, den som sannolikt har eller har haft samiska som språk i hemmet, den som har eller har haft föräldrar eller mor- eller farföräldrar som har haft samiska som språk i hemmet, eller den som har en förälder som har eller har varit upptagen i röstlängd till sametinget (1992:1433, 2§). Enligt Sametinget (2014) finns det omkring 20 000-35 000 samer i Sverige, på etisk grund görs dock inga folkräkningar, så siffrorna är osäkra. De flesta svenska samer bor i Norrbottens och Västerbottens län, samt efter den svenska fjällkedjan (Sametinget, 2014).

Det finns många aspekter i samernas traditionella livsstil som skiljer sig från övriga befolkningen. De räknas enligt Sápmi (2011) som ett av världens ursprungsfolk, vilket innebär att de levt på samma plats sedan mycket lång tid tillbaka samt att de har ett eget språk och en egen kultur. Många samer ägnar sig åt traditionella näringar som renskötsel, jakt, fiske och slöjd, samt mer moderna näringar som turism och media (Sápmi, 2011). Enligt Sametinget (2014) är omkring 10 procent av samerna i Sverige beroende av renskötsel som inkomstkälla, men särskilt i Norrbottens län har många samer ett renmärke och äger renar som sköts av en yrkesverksam renskötare. Sápmi (2010) beskriver de skandinaviska renarna som semidomesticerade, eller delvis tämjda. Under de ljusa sommarnätterna sker kalvmärkningen, som enligt Sápmi (u.å.) går ut på att samla renarna i en kalvmärkningshage, runt hagen byggs sedan ett kåtaläger som fungerar som bas under märkningen. Varje renägare har ett unikt öronmärke på sina renar, och målet med kalvmärkningen är att varje kalv ska få samma märke som sin mor (Sápmi, u.å.). Ofta följer hela familjer med upp på fjället och hela samebyn arbetar tillsammans, kalvmärkningen beskrivs som den mest populära händelsen under renskötselåret (ibid). Sametinget (2014) menar att dessa unika näringar, samt viljan att bevara och överföra sin etniska identitet, kultur, sina sociala institutioner och brukandet av den traditionella livsmiljön till nästa generation är utmärkande för samerna som folkgrupp.

Enligt Omma, Holmgren och Jacobsson (2011) tycker unga samer att det är viktigt att bevara och stärka den samiska kulturen, då framför allt språket och rennäringen, de ser den samiska kulturen som en livsstil. Bland det viktigaste med den samiska kulturen anses vara det starka bandet till natur, familj och vänner (Omma et al., 2011). Kaiser, Ruong och Salander Renberg (2013) har visat att unga manliga renskötande samer anser att renskötseln är mer av en livsstil än ett arbete och att man anser sig vara född till att bli renskötare. Det finns även en viss macho-kultur i renskötarsamhället, som att man som man inte ska visa sig svag och helst vara den som är ute längst och kan utstå det värsta vädret (Kaiser et al., 2013). Relaterat till detta är att många samiska HBTQ-personer enligt Bergman och Lindquist (2013) ser det som omöjligt att kunna vara öppna med sina identiteter för sina närmaste, än mindre i offentliga sammanhang. Författarna har på grund av detta genomfört projektet ”Queering Sápmi” där samiska HBTQ-personers livsberättelser synliggjorts för att skapa nya insikter och i förlängningen ett bättre samhälle. HBTQ definieras av RFSL (u.å.) som ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner samt andra personer med queera utryck och identiteter.

Ett viktigt inslag i kulturen är för många den kristna tron. Enligt Sápmi (2013) inleddes kyrkans mission bland samerna på 1600-talet vilket innebar att samerna tvingades överge sina traditionella trosuppfattningar. Någon gång på 1800-talet tror man att de flesta samerna hade anammat de kristna sederna, och idag handlar den samiska tron mycket om att utöva kristna seder som på olika sätt färgats av samernas traditionella kultur (Sápmi, 2013). Helander-Renvall (2010) menar att samer än idag lever i en sorts animism, vilket innebär att de genom sin naturnära verksamhet har skapat förbund med naturen och dess invånare. Hon menar vidare att de uppfattar marken och djuren som agerande subjekt och relationen mellan samer och djur bygger på ett ömsesidigt omhändertagande där renarna ger sig själva till människorna och människorna ger renarna mat och skydd.

En annan viktig del i den samiska livsstilen och kulturen är den traditionella kosthållningen. Enligt Ross et al. (2009) består den samiska kosten av en jämförelsevis hög energiandel protein och fett, och det totala intaget av kolhydrater är lägre hos både manliga och kvinnliga samer jämfört med icke-samer med en typisk västerländsk livsstil. Vidare innehåller kosten förhållandevis lite vitamin A, vitamin E och fibrer, men mycket natrium. Konsumtionen av kött och fisk är högre bland samer än bland andra svenska populationer, medan konsumtionen av grönsaker är lägre, detta tyder på att svenska samers traditionella livsstil fortfarande är en viktig faktor när det gäller deras kosthållning (Ross et al., 2009). Gjernes (2008) menar att de

renskötande samernas livsstil gör att de konsumerar den typ av mat som är lättillgänglig för dem även vid svåra klimatförhållanden, det vill säga mycket kaffe och kött. Kaiser, Nordström, Jacobsson och Salander Renberg (2011) har visat att en signifikant högre andel samiska män konsumerar en skadlig mängd alkohol än icke-samer på landsbygden, depression och arbetsrelaterade problem verkar vara associerat med dessa vanor. Andelen samiska kvinnor i åldern 18-29 år som konsumerar en skadlig mängd alkohol är endast hälften så stor som andelen stadslevande kvinnor i samma åldersgrupp som dricker skadliga mängder, vilket kan vara kopplat till den samiska normen kring kvinnlighet (Kaiser et al., 2011).

En annan faktor som kan kopplas till livsstil och hälsa är fysisk aktivitet. Enligt Warburton, Nicol och Bredin (2006) definieras fysisk aktivitet som kroppsrörelser där energiutbytet är högre än vid vila, och träning definieras som strukturerad och regelbunden fysisk aktivitet vars syfte är att upprätthålla en god fysik. Gjernes (2008) menar att få kvinnliga samer utför någon form av planerad träning som exempelvis löpning eller aerobics. Många anser sig dock vara fysisk aktiva i sin vardag, då de exempelvis deltar i renskötsel eller bärplockning (Gjernes, 2008). Enligt Ross, Johansson, Ingman och Gyllensten (2006) var renskötseln förr ett mycket intensivt fysiskt arbete, ofta i svåra miljöförhållanden och med arbetsuppgifter som krävde en nomadisk livsstil. Det kan därför tänkas att den traditionella samiska kosten, med en hög andel protein och fett, var lämplig för detta arbete på grund av dess höga energitäthet. Sedan snöskotrar och andra motortransporter blev tillgängliga, och sedan fler och fler samer blivit bofasta, så har den fysiska aktiviteten dock minskat hos samerna (Ross et al., 2006). Den samiska livsstilen, som karaktäriseras av närheten till naturen, renskötseln och den traditionella kosthållningen, kan kopplas till samernas hälsa på många olika sätt.

Enligt World Health Organisation (WHO, 2003) definition från 1948 är hälsa ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte enbart en frånvaro av sjukdom eller funktionshinder. Den definition som används i denna studie är den som uttryckts av Kostenius och Lindqvist (2006), nämligen att hälsa är ett jämviktstillstånd av fysiskt, psykiskt emotionellt, socialt och existentiellt välbefinnande. Hälsopromotion definieras av WHO (2014) som processen som gör det möjligt för människor att öka kontrollen över, och förbättra, sin hälsa. Konceptet innefattar mer än endast individens beteende mot ett brett spektrum av sociala och miljömässiga insatser (WHO, 2014). Kostenius och Lindqvist (2006) menar att hälsopromotion är ett sätt att se på hälsa som något utöver frånvaro av sjukdom. De poängterar att inom hälsopromotion undersöks vilka faktorer och omständigheter som bidrar till en ökad hälsa.

Hälsan hos unga vuxna är ett viktigt forskningsområde, enligt Eaton, Kann, Okoro och Collins (2007) lider en stor andel unga vuxna av låg hälsorelaterad livskvalitet. De menar vidare att det ofta sker en kraftig viktökning under de år då man räknas som ung vuxen, övervikt och fetma är betydligt vanligare i åldern 21-24 år än vad det är i åldern 18-20 år, många unga vuxna misslyckas med att anamma de beteenden som minskar risken för övervikt och fetma, dessutom överkonsumerar många unga vuxna alkohol samt röker.

Trots de psykiska hälsoproblem som presenteras här, så tenderar samer att ha en högre levnadsstandard, medellivslängd och bättre hälsa än de flesta andra ursprungsbefolkningar (Morris, 2009). Det finns dock vissa skillnader när det gäller hälsa och välmående hos samer beroende på kön och ålder. Enligt Sametinget (2009) upplever män en bättre livskvalitet än kvinnor i stort inom renskötarsamhället. Män som upplever sig ha en hög livskvalitet är ofta unga och arbetar hårt, medan en typisk kvinna med hög livskvalitet ofta är äldre, har ett nätverk av nära vänner och tycker att livet är meningsfullt. Kvinnliga samer verkar i allmänhet vara mer utsatta och stressade än männen, då de ofta arbetar utanför hemmet samtidigt som de har ett stort ansvar i renskötseln (Sametinget, 2009). Detta beror enligt Gjernes (2008) på att renskötsel är ett relativt osäkert verksamhetsområde med stora driftskostnader vilket gör att inte alltför många kan försörja en hel familj på endast renskötseln, och det har på grund av detta blivit kvinnornas ansvar att säkerställa en fast inkomst från ett annat arbete. Enligt Ross et al. (2009) har manliga renskötande samer ett lägre diastoliskt blodtryck och en högre frekvens av fysisk aktivitet i samband med sitt arbete än en kontrollgrupp. Samiska män har dessutom en låg dödlighet i cancer och kranskärlssjukdom, vilket eventuellt skulle kunna innebära att det finns en hälsofördel med den traditionella animaliebaserade samiska kosten, åtminstone när det gäller män (Ross et al., 2009). Gjernes (2008) menar att den höga proteinhalten kan göra att renkött är en bra födokälla, och att kvinnliga samer beskriver renkött som mer hälsosamt än annat rött kött eftersom djuren går utomhus och äter naturlig mat. Samma författare beskriver bärplockning som en viktig del i samernas kultur, och bären anses vara minst lika hälsosamma som frukt och grönsaker då de innehåller mycket vitaminer och kan plockas utomhus och smakar dessutom bra.

När det gäller den psykiska hälsan så upplever samiska ungdomar enligt Bals, Turi, Skre och Kvernmo (2010) en högre grad av diskriminering är icke-samiska ungdomar, det verkar dock som att samiska ungdomar är mer förberedda på detta då de har utvecklat speciella strategier för att hantera diskriminering samt genom att de mest troligt får ett stort stöd från resten av

samesamhället. Spein et al. (2013) menar att unga samer som själv får skatta sin hälsa anser sig ha en bra eller mycket bra hälsa, graden av fysisk aktivitet kan identifieras som en viktig faktor för hur högt den egna hälsan skattas. Enligt Omma, Jacobsson och Petersen (2012) känner sig unga samer friska, de sover bra och rapporterar om positiva känslor, som att vara på gott humör. Dessutom känner de sig ofta avslappnade och lugna. Omma et al. (2011) menar att unga samer har en positiv självuppfattning och är nöjda med sin livssituation, de flesta anser sig ha någon att prata med och upplever sig ha en hög grad av autonomi.

Enligt Gjernes (2008) anser kvinnliga samer att friluftsliv är viktigt för deras hälsa, och de framhåller att utomhusluften där de bor och arbetar är ren och frisk. De menar vidare att den negativa hälsoeffekten av rökning minskar om de samtidigt får frisk luft, och att rökning till viss del kan främja deras hälsa då det är stressreducerande. Att försöka hålla hälsosamma och ohälsosamma aktiviteter i ett jämviktstillstånd anses följaktligen som eftersträvansvärt.

Helander-Renvall (2010) menar att ráfi (frid, lugn) anses vara viktigt för både renen, markerna och renskötarna. När samerna upplever sig ha ráfi så syftar de på frånvaro av sjukdomar, rovdjur och besvärliga händelser, men närvaro av gynnsamma väderförhållanden, respekt för marken och goda sociala relationer mellan alla subjekt i den gemensamma miljön (Helander-Renvall, 2010). Nära relationer och att ingå i ett socialt sammanhang framstår som viktiga aspekter för främjandet av unga samers hälsa. Enligt Kaiser et al. (2013) är stöd från familj och nära släktingar mycket viktigt för unga manliga samer, både när det gäller praktiska frågor kring renskötseln, men också för emotionellt stöd. Även Omma et al. (2012) framhåller att unga samer uppskattar att spendera tid med familj och vänner, Omma et al. (2011) menar att faktorer som påverkar unga samers välbefinnande är att ha en god relation till familj, släkt och vänner, att ha en sysselsättning, att ha ett högt självförtroende samt att känna samhörighet i samekulturen.

Det är tydligt att det finns gott om forskning kring samers generella hälsosituation och livsstil, Den forskning kring samers ohälsa som har lyfts fram under de senaste åren är viktig, mycket av denna forskning har dessutom fokuserat på unga människor. Problemen ska inte gömmas undan, men även promotiva aspekter behöver lyftas fram i större utsträckning. Det finns en brist på kvalitativ forskning kring vad i samernas unika livsstil som främjar deras hälsa, och förhoppningen är att denna studie ska kunna bidra till denna kunskapslucka. Studien kan även bidra till den samiska hälsoutvecklingen, genom att presentera en samlad bild av det som främjar unga vuxna samers fysiska, psykiska, sociala, emotionella och existentiella välbefinnande.

2 Syfte

Syftet med studien var att undersöka vad unga vuxna samer upplever som hälsofrämjande i sina liv.

3 Metod

En kvalitativ induktiv forskningsmetodik användes i denna studie. Olsson och Sörensen (2011) menar att forskaren i den induktiva linjen utgår från iakttagelser i verkligheten som tillsammans bildar allmänna principer och slutligen en teori. Enligt Backman (2008) riktas intresset under den kvalitativa designen mot individen, man ställer sig frågan hur individen tolkar och formar sin verklighet. Enligt Olsson och Sörensen (2011) innebär den kvalitativa forskningen att resultatet bygger på ett mindre antal deltagare och många faktorer samt ger en analytisk beskrivning.

Metoden bestod av att bildskapande, bildtolkning och intervju. Metoden som helhet var inspirerad av empowerment, då alla moment i studien gav deltagarna möjlighet att påverka. Empowerment definieras av Melander-Wikman (2007) som olika dimensioner av egenmakt, där fokus ligger på självbestämmande, möjlighet att påverka samt deltagande. Den var även inspirerad av KASAM, vilket enligt Antonovsky (2005) består av komponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Bildskapandet kan vara ett sätt för deltagarna att begripa sin historia och sina erfarenheter, tanken var att deltagarna genom att få analysera sin bild kunde fånga egna upplevelser av sådant som främjar just deras hälsa för att sedan ta med sig denna insikt i framtiden och fortsätta göra hälsofrämjande val. Bojner Horwitz (2011) menar att meningsskapande är en grundläggande förutsättning för hälsa och att upplevelsen av kreativa och kulturella aktiviteter kan bli meningsskapande i sig.

3.1 Urval

Deltagarna i studien var tre unga vuxna (18-åriga) samer, varav två kvinnor och en man, bosatta i norra Sverige. Med tanke på att endast en man deltog har inget genusperspektiv tillämpats i studien. Deltagarna rekryterades via en sameförening i norra Sverige och inbjudan till deltagande skedde via sociala medier. Sammanlagt kontaktades tio potentiella deltagare (unga vuxna samer mellan 18 och 29 år) via Facebook, förfrågan om deltagande gjordes även till två olika grupper på Facebook. De som tackade ja till att delta blev, via Facebook eller e-post, informerade om studiens innebörd, syfte och hur det praktiskt skulle gå tillväga samt de etiska aspekterna av undersökningen, såsom deras rätt att avbryta studien vid valfritt tillfälle och att deras svar skulle komma att behandlas konfidentiellt, vilket enligt Olsson och Sörensen (2011) innebär att obehöriga ej ska kunna ta del av det insamlade materialet.

3.2 Datainsamling

Den första delen i datainsamlingen var bildskapande. Enligt Bojner Horwitz (2011) sker bildskapandet utifrån sig själv och man har alltid själv tolkningsföreträde, orden kommer ofta lättare om man först skapar en bild och sedan provar att sätta ord på den. Hon menar också att bilder har ett inre symbolvärde, de kan fungera som ordlös kommunikation och är ofta ett bra sätt att uttrycka känslor och tankar. Deltagarna uppmanades att sitta så pass åtskilt att de inte kunde påverkas av varandra i alltför stor utsträckning. De fick sedan information kring hur bildskapandet skulle komma att gå till. I likhet med Alerby (2000) fick deltagarna veta att deras skicklighet när det gäller bildskapande var oviktigt, det viktiga var att deras tankar visualiserades. Deltagarna blev presenterade med det hälsopromotiva påståendet Då mår jag

som bäst. De uppmanades sedan att under tystnad reflektera kring detta påstående under cirka

fem minuter samtidigt som de fick möjlighet att skriva ner ord som de kom att tänka på i relation till påståendet. Tanken med detta var att deltagarna innan själva bildskapandet inleddes skulle få en chans att visualisera vad de ville måla i sinnet. Egberg Thyme, Wiberg, Lundman och Hällgren Graneheim (2013) menar att det är en fördel om deltagarna får blunda och i sinnet föreställa sig den tänkta bilden samtidigt som de får ta några djupa andetag. Sedan påbörjades bildskapandet, hur deltagarna valde att uttrycka sig var helt upp till dem själva. Deltagarna fick tillgång till A3-akvarellpapper, vattenfärger, penslar och vatten. Bildskapandet tog cirka 45 minuter. Därefter blev deltagarna bjudna på fika.

Den andra delen var bildtolkande. Alla bilder lades då på ett bord och deltagarna fick sätta sig framför bilderna och betrakta dem. Bilderna behandlades sedan en och en genom att deltagarna fick tolka varandras bilder och delge varje bild relaterade nyckelbegrepp. Bildskaparen fick därefter möjlighet att tillägga något kring sin egen bild om denne ansåg att det behövdes. De nyckelbegrepp som deltagarna bidrog med var familj, gemenskap, kultur,

frihet, fjäll, natur, skog, fisk, kalvmärkning, och musik. Nyckelbegreppen antecknades och

användes senare vid dataanalysen.

Den tredje delen i undersökningen bestod av individuella intervjuer, där alla deltagare fick fördjupa sina tankar kring de hälsofrämjande upplevelser som de själva hade presenterat. Enligt Butler, Gross och Hayne (1995) ökar både mängden information samt andelen korrekt information när teckning kombineras med en intervju. Enligt DiCicco-Bloom och Crabtree (2006) uppmuntras den som blir intervjuad, i den kvalitativa intervjun, till att dela med sig av sina beskrivningar av ett fenomen, varpå tolkningen och analysen lämnas till den som ansvarar för studien. Olsson och Sörensen (2011) menar att i en intervju undersöks kunskaper

och upplevelser genom ett planerat samtal, med redan uttänkta frågor från den som utför intervjun. De menar vidare att den information som ges i intervjun ska vara relevant för studiens syfte. Intervjuguiden bestod av öppna frågor, mycket plats lämnades därmed till diskussion och följdfrågor. En intervju med öppna frågor har en låg grad av struktur, vilket innebär att deltagaren som blir intervjuad har möjlighet att tolka frågorna beroende på sina egna erfarenheter (Olsson & Sörensen, 2011). Intervjuerna spelades in, samtidigt som anteckningar fördes. De inspelade intervjuerna transkriberades sedan, vilket enligt Olsson och Sörensen (2011) innebär att intervjun skrivs ned ordagrant.

3.3 Etik

Det material som deltagarna bidrog med behandlades konfidentiellt. Lag om etikprövning av forskning som avser människor syftar till att skydda den enskilda människan samt vidhålla en respekt för människovärdet i forskningen (SFS 2003:460, 1§). I lagen ingår Personuppgiftslagen som syftar till att skydda behandlingen av människors personuppgifter (SFS 1998:204, 1§). Innan datainsamlingen påbörjades fick deltagarna i studien ett informationsbrev som först godkändes av handledaren. Vid mötet med deltagarna fick de muntlig information rörande de bilder som de skulle skapa och de enskilda intervjuerna. Lagen om etikprövning beskriver bestämmelserna kring informerat samtycke, som enligt Olsson och Sörensen (2011) innebär att deltagarna i studien ska få information beträffande undersökningen och därefter lämna sitt samtycke. I Lagen om etikprövning beskrivs att den information som deltagarna erhåller måste godkännas innan studien har rätt att inledas (SFS 2003:460, 16§). Informationen som ska ingå är planen för studien, syftet med studien, vilken metod som ska användas, eventuella risker med att delta i studien, uppgifter om vem som är ansvarig för studien, information om att medverkandet i studien är frivillig samt att deltagaren har rätt att vid vilken tidpunkt den helst önskar avbryta studien utan konsekvenser. Inga personuppgifter kring deltagarna lämnades ut till obehöriga. I Personuppgiftslagen framgår det att det insamlade materialet bör bestå av relevanta personuppgifter och att det inte bör behållas längre än nödvändigt (SFS 1998:204, 9§). Studien i helhet finns publicerad på Luleå Tekniska Universitets hemsida (www.ltu.se) och är där tillgänglig för studiens deltagare att läsa.

3.4 Dataanalys

Insamlad data bestod av deltagarnas bilder, anteckningarna från deltagarnas tolkning av varandras bilder samt av intervjuer. Bilderna analyserades med utgångspunkt från deltagarnas tolkningar av varandras bilder och genom en jämförelse av bilderna med intervjumaterialet.

Att analysera en bild och de talade orden som är relaterade till bilden steg för steg kan bidra med en mer övergripande tolkning hos forskaren (Egberg Thyme et al., 2013). Intervjumaterialet analyserades med hjälp av en så kallad latent innehållsanalys, enligt Graneheim och Lundman (2004) är den latenta innehållsanalysen en tolkning av den underliggande (latenta) innebörden av texten. Guthrie, Petty, Yongvanich och Ricceri (2004) beskriver innehållsanalys som en metod för att koda en text genom att gruppera och dela upp texten enligt valda kriterier. De beskriver arbetssättet som att man först gör en definiering av teman, därefter måste det klargöras om ett uttalande ska tillhöra eller inte tillhöra ett tema. Enligt Elo och Kyngäs (2008) är en innehållsanalys väldigt flexibel, det finns inget exakt sätt att göra den på. De menar också att innehållsanalys ofta används i undersökningar rörande hälsa.

De nyckelbegrepp som framkom under bildtolkningen tilldelades olika färger för att de skulle kunna urskiljas. Intervjumaterialet lästes noga igenom flera gånger och några fler nyckelbegrepp kunde då identifieras och tilldelades nya färger. Ord, meningar och stycken som passade under de olika nyckelbegreppen samt var relevanta för undersökningen markerades med respektive färg. Varje del med samma färg samlades och skrevs som resultat. Textmaterialet lästes igen, varefter nyckelbegreppen diskuterades och kunde slutligen grupperas och omformuleras till teman som speglade innehållet och var relevanta för syftet. Detaljer från bilderna som kunde kopplas till de olika temana identifierades och fotograferades, sedan infogades de där de passade i texten.

4 Resultat

Intervjumaterialet analyserades noga med en kvalitativ innehållsanalys och följande fem teman kunde utformas; Energiija – att ladda batterierna i naturens tecken; Sápmelas – same i

själen, nu och för alltid; Láhku – att frodas i fjällmarken; Oktavuohta – starka band stärker mig samt Eallit – upprymd av livet. I resultatet finns även figurer som utgörs av detaljer ur de

bilder som deltagarna skapade. 4.1 Teman

Energiija – att ladda batterierna i naturens tecken

Deltagarna upplever att träning på gym får dem att må bra, att välmåendet är som starkast vid en ”bra träningsstreak” och att träningen ger energi när ”man har tagit ut sig”. Löpning i naturen upplevs av deltagarna som välgörande för den fysiska hälsan. En deltagare berättade att det på våren känns underbart, deltagaren kan springa ”hur långt som helst”, och ”det är så mycket endorfiner”, och att ”Livet känns jättebra” vid löpning utomhus. Känslan av att vara

ute och springa på våren liknades vid att vara nykär, då allt i livet känns bra. En annan gång då deltagarna upplever sig må fysiskt bra är vid fjällvandring, vilket är en ansträngande aktivitet i naturen (se figur 1).

Hälsan upplevs vara sammankopplad med naturen, och vikten av att värna om naturen för att det i förlängningen blir hälsosamt för människan beskrevs. Deltagarna anser att det är viktigt att ta hand om sömnen, att vara fysiskt aktiv, att äta bra och att få i sig vitamin D. Renkött anses vara bra och det finns nära tillgängligt, det är ”lokalproducerat”, det är dessutom viltkött som härrör från djur som har fått vandra fritt och beta i naturen (se figur 2).

Figur 2: Renkött uppfattas som bra mat av de unga samerna. Figur 1: De unga samerna mår fysiskt bra av fjällvandring.

Sápmelas – same i själen, nu och för alltid

En bild föreställer Beaivi (den samiska solen, se figur 3), vilken beskrevs som en symbol för den samiska kulturen. Den samiska kulturen är en essentiell del i de unga samernas liv. En deltagare menade att ”det är ju det samiska [...] alltså det är ju nästan bara det som jag värderar”.

det är ju ens själ som är samisk [....] och det är ju inte vad du gör som är det samiska, men... det är klart att om du får vara nära samisk kultur, och liksom nära andra samer, det är klart det är ju lättare då på något sätt.

Deltagarna pratade om en stor samhörighet till den samiska kulturen, där bland annat kalvmärkningen är ett viktigt inslag. En deltagare skildrade kalvmärkningen och utsläppet av renarna som en glädjande händelse.

Vad jag mår bra. Det här är det jag är född till, det här är det jag vill leva med… det värmde hjärtat på ett så himla bra sätt. Då insåg jag varför mina föräldrar har lagt ner så mycket tid på att vi ska vara där och ta del av det, för det är så himla underbart att se.

Figur 3: Den samiska kulturen värderas högt av de unga samerna. Beaivi (den samiska solen) är en symbol för kulturen.

En annan deltagare förklarade hur mycket kalvmärkningen hade uppskattats under barndomen.

så fick jag följa då året efteråt, tillsammans med pappa och min storebror då [....] vi bodde ju så här i lávvu då, alltså i kåtor, med farmor och farfar, [...] jag kommer än ihåg alltså, hur kul jag tyckte det var.

Deltagarna gestaltade kulturen i sina målade bilder, bland annat genom att skildra fjällandskap med kåtor och renar (se figur 4). På frågan om vad deltagarna ser som hälsofrämjande med den samiska livsstilen beskrev en deltagare möjligheterna att föra det samiska vidare och att sprida kunskap, genom att till exempel

Bli lärare- undervisa om samiska, bli journalist- skriv om det samiska, bli läkare- prata om de samiska grejorna, bli präst. Alltså man kan bli vad som helst som alla andra också fast man har som ett plus på kanten. Och det är bara saker man kan bli stolt av.

Renskötseln gestaltades på bild (se figur 5), och en av de unga samerna pratade om framtiden för renskötaryrket

man kan inte leva på enbart renskötsel, utan man måste ju som ha, alltså någonting vid sidan av och det tycker jag är jättetråkigt, för att, det är ju ändå någonting man brinner för. Och det är ju ens livsstil.

En deltagare pratade även om vikten av att bevara den samiska kulturen,

när man får typ egna barn och så här, fast jag hoppas det är ganska länge kvar [...] man vill ju som ändå föra vidare [...] språket, kulturen och renskötseln och så där, dom ska också få uppleva det jag har upplevt. [...] Om inte jag hade fått uppleva [...] kalvmärkning och så där då vet inte jag vart jag hade varit idag, [...] det har ju som hjälpt mig att hitta mig själv och så där, [...] det är verkligen, alltså en jättestor del i mitt liv.

Även en annan deltagare berättade om sina tankar kring det samiska arvet och att meningen är att föra det vidare.

Jag brukar ju tänka att ’varför är jag född till same’ liksom. Det är för att jag ska kämpa för mina rättigheter och föra det samiska arvet vidare […], visa att vi syns, vi finns kvar och vi ska stå kvar på exakt samma ställe som vi står på nu idag […] jag ska föda samebarn, de ska bli fler, de ska synas.

Flera av de unga samerna har samiska som modersmål, men de upplever att de kan svenska bättre och vill därför utveckla sina kunskaper i samiska. De pratar dock både samiska och svenska med familj och vänner.

man förklarar... alltså saker så mycket annorlunda när man pratar [...] med det språk man liksom är närmast och det är ju då samiskan, än att sitta och prata på svenska, [...] det är ju inte som samma känsla heller när man pratar svenska än när man pratar samiska.

Även finskan är ett språk som flera har med sig från sin uppväxt, och att kunna flera språk ses som främjande för välmåendet, ”ju mer språk man kan, desto liksom rikare liv”, ”jag hade inte kunnat välja bort något språk som jag kan, [...] det är klart samiska ligger ju allra närmast [...] det är ju helt solklart”.

Láhku – att frodas i fjällmarken

De unga samerna anser att de mår bra av att vistas i sin hembygd. De menade att närheten till naturen ger dem frid och lugn. Naturen, framförallt fjällnaturen, gestaltades i deltagarnas bilder och är en bidragande faktor till deras välmående (se figur 6).

Naturen vid en kalvmärkning beskrevs på ett målande sätt och upplevs som ett tillfälle då deltagarna mår som bäst. En deltagare beskrev att vid tillfällen i staden försöker personen vara ute väldigt mycket, ”när jag blundar och tänker att jag är uppe i fjälls igen, då känns det bra,

för då mår jag mycket bra”. En annan deltagare beskrev känslan av att få vistas i nära anslutning till naturen; ”gå utanför dörren och liksom, där är skog. Det är inte så att man kommer till nåt kvarter eller stora höghus eller nåt sånt där”. Naturen och fjällandskapet beskrevs som någonting som är viktigt att värna om. Deltagarna upplever friluftslivet som en hälsofrämjande faktor i den samiska livsstilen. En deltagare berättade om känslan av att vara i fjällen, ”det är ju också en otrolig så här frihet, och man får som frid i själen”. De upplever även att en känsla av frihet infinner sig vid de tillfällen då de mår som bäst.

Oktavuohta – starka band stärker mig

Familj och gemenskap gestaltades i samtliga bilder som deltagarna skapade (se figur 7), de unga samerna ser familjen som en mycket viktig del i deras liv. En av dem förklarade att denne mår som bäst ”när man får vara med familjen och dom man liksom håller allra kärast”. Gemenskap och kärlek är glädjeämnen som även gestaltades på bilderna vilket visade att det är en stark faktor till välmående.

Att umgås med vänner och familj framställde deltagarna som något som gör att de mår bra. ”När jag umgås med mina vänner som jag umgås mest med så mår jag bra.”. Deltagarna upplever att de mår bra när de går på promenad med sina vänner. En deltagare berättade att ”jag står min mamma väldigt nära” och upplever att hon är en person som deltagaren mår bra av.

En deltagare beskrev glädjen i att samlas med familjen vid kalvmärkningen (se figur 8).

alla som är här, vi är av samma blod, vi är alla släkt och vi är samma familj. Vi är där av samma anledning. Vi ska vara där lika länge... liksom den samhörigheten. […] Eller sitta vid en eld och lyssna på de äldre berätta historier… det är där jag mår som bäst.

En deltagare berättade om glädjen i att vara ungdomsledare och om samhörigheten med samiska ungdomar, ”att få vara sig själv på nåt sätt som känns naturligt”. Vissa av de unga samerna har varit på samiskt konfirmationsläger där umgänget med andra samiska ungdomar uppskattades. ”man fick lära känna så mycket nytt folk och man... växte ju i sig själv”.

Evenemang som Jokkmokks marknad och Samedansen beskrevs som ”en mötesplats för alla i hela världen.” och att ”det blir ju som en stor återträff och det är ju jätteroligt”. Det är tillfällen då hela familjen och släkten samlas och umgås (se figur 9).

Figur 8: De unga samerna uppskattar att samlas och umgås i samband med samiska traditioner.

Bandet till släkt och vänner beskrevs som en hälsofrämjande faktor.

Vi håller som släkten varmt om hjärtat och det är som jättehälsosamt. Och om det händer något så samlas alla […] man står upp för varandra, i vått och torrt. Och då känner man verkligen att den här samhörigheten, den är bra.

Eallit – upprymd av livet

Som tidigare nämnts så uppskattar de unga samerna att få vistas i sin hembygd, och att få åka hem anses vara förknippat med lycka och längtan. Fjällandskapet målades med ett stort hjärta i förgrunden (se figur 10). ”man är glad på ett helt annat sätt där på något sätt”.

när jag vet om att snart åker jag hem då kan jag gå runt och le även fast jag kanske mår jättedåligt annars, så kan jag går runt och le direkt jag tänker på det. Och det förklarar ju som också ganska mycket att... att hur viktigt det är [...] att ha någonting att längta efter egentligen.

En deltagare vill gärna se världen,

men jag vill ju som ändå ha en fast punkt, och det är ju som ändå hemma. Och det kommer alltid vara det, oavsett var jag bor, så kommer ju ändå det vara var jag har vuxit upp, och där... där mycket... alltså det som har betytt i mitt liv har hänt.

Psykiskt välmående anses komma när man vågar stå för den man är och vara stolt över sig själv, det kan också vara vid ekonomisk obundenhet och vid tillfällen med mindre stress. En känsla av frihet kommer när man inte är tvungen att göra något som man inte vill göra.

Musik upplevs som en glädje i livet och gestaltades på bild (se figur 11). Att spela teater och att lyckas med en föreställning upplevs kunna ge en befriande känsla och anses ge nya lärdomar om sig själv.

På frågan hur de unga samerna tänker kring meningen med livet beskrev en deltagare att meningen är att göra det bästa för sig själv och för andra, ”om vi gör det bästa för oss själva då kommer det sprida sig, då kommer vi göra det så mycket bättre för så många andra också”. En annan framförde att ”jag tror att allt som händer har en mening. [...] Även fast man är med om något jättesvårt så finns det någon mening med det”.

Den kristna uppfostran och tron är en trygghet, ”det blir som en trygg känsla […] man tappar inte bort sig själv på samma sätt […] det är som en stor lättnad i bröstet”. Att värna om naturen anses vara viktigt eftersom det är Gud som har skapat jorden. En deltagare känner att ”det är ju som skönt att veta om att man... alltså det finns någon där uppe, [...] det har ju som alltid funnits med”. Deltagarna pratade också om hur de ser på människovärde.

Om folk pratar illa om människor så vill jag aldrig lyssna. För jag dömer människor själv, jag vill få min egen uppfattning om människor. Alla människor är lika mycket värda, oavsett kön, sexuell läggning, utseende, hudfärg, allt… vi ser olika ut men vi har alla samma färg på blodet, vi är alla människor med olika behov.

4.2 Sammanfattning av resultat

Deltagarna upplever att de mår bra och får energi av att röra på kroppen, främst i naturen. Sömn, vitamin D och renskött upplevs som hälsofrämjande faktorer. De unga samerna upplever att de känner stolthet och välbefinnande i att bejaka den samiska kulturen, både genom att delta i traditionella samiska aktiviteter samt genom att föra den samiska kunskapen och traditionen vidare till andra människor och till kommande generationer. Att få vara nära och uppleva fjällnaturen betraktas som en betydelsefull källa till frihet och god hälsa. De starka band som de unga samerna har till familj, släkt och vänner upplevs som stärkande för välmåendet och relationer över generationsgränserna värdesätts. Kulturen och den kristna tron inger trygghet. De unga samerna reflekterar även kring sin identitet och meningen med livet.

5 Diskussion

Diskussionen är uppdelad i underrubrikerna Metoddiskussion, Resultatdiskussion, Fortsatt

forskning och relevans för hälsovägledningen samt Slutsatser.

5.1 Metoddiskussion

Metoden som valdes för studien var passande för syftet, det visade sig till och med att bildskapande tillsammans med intervju fungerade bättre än väntat. Rich och Ginsburg (1999) menar att en kombination av flera kvalitativa insamlingstekniker berikar materialet och öppnar upp för fler perspektiv på det studerade ämnet, vilket visade sig stämma bra i denna studie. Andra metodval hade dock kunnat fungera bättre i vissa avseenden. Om enkät hade använts som metod så hade fler deltagare kunnat involveras i studien, enligt Ekholm och Fransson (1992) är en fördel med enkät att frågor på ett effektivt sätt kan nå ut till många människor inom ett stort område. Rich och Ginsburg (1999) framhåller dock att enkäter inte är en optimal insamlingsmetod när det handlar om att ta reda på människors uppfattningar, eftersom människor inte skapar sina åsikter på papper, det görs snarare genom samtal i till exempel en intervju. Det hade med andra ord varit svårt att i en enkät ställa den typ av frågor som leder till ett resultat som svarar till syftet och som är relevanta ur ett kvalitativt upplevelseperspektiv.

De unga samerna visste redan vid rekryteringen att de blivit utvalda på grund av att de är samer, kanske kan denna vetskap ha påverkat intervjusvaren och bildskapandet och givit en viss skevhet. Det kan till exempel tänkas att den samiska kulturen kunde ha fått mindre fokus om studiens syfte hade varit att undersöka unga vuxna i allmänhet. Rich och Ginsburg (1999) menar dock att denna typ av skevhet förekommer i all forskning samt att metoden och intervjuarens påverkan aldrig kan neutraliseras helt.

Urvalet till studien var inte slumpmässigt, utan det bestod av individer som råkade finnas tillgängliga. Olsson och Sörensen (2011) menar att denna typ av urval gör att deltagarna inte är representativa för populationen som de valts ur. Det material som de förhållandevis få deltagarna bidrog med var trots allt mycket omfattande och givande. Det kan dock diskuteras om materialet hade blivit mer nyanserat om fler deltagare hade kunnat rekryteras, de tre samer som deltog visade på ett ganska enhetligt tankesätt. Att de hade liknande tankar kan vara både positivt och negativt, det positiva är att det kan uppfattas som att deltagarna faktiskt är representativa för populationen och att de därmed bidrar till ett starkt resultat. DiCicco-Bloom och Crabtree (2006) menar att urvalet bör vara ganska homogent och att intervjupersonerna bör ha gemensamma aspekter när det gäller de väsentliga delarna i forskningsfrågan. Guest, Bunce och Johnson (2006) menar dessutom att ju mer homogen deltagargruppen är, desto färre deltagare krävs. Det negativa skulle kunna vara att de få deltagarna endast ger en begränsad och snäv bild av verkligheten. Guest et al. (2006) har dock kunnat visa att sex intervjuer kan räcka för att få tillräckligt med material till resultatet, och med tanke på att intervjuerna i denna studie kombinerades med individuellt bildskapande och bildtolkande som ett sätt att berika och fördjupa materialet ytterligare, så kan det tänkas att tre deltagare var tillräckligt i detta fall.

De samer som tillfrågades lever på ett begränsat geografiskt område, om samer som lever i andra regioner hade tillfrågats så hade det eventuellt kunnat öka antalet deltagare. Med tanke på vilka begränsade resurser som finns tillgängliga för denna typ av studie så hade det dock varit problematiskt att vidga det område där deltagare letats. En annan tanke är om ett vidare åldersspann eventuellt hade kunnat ge ett mer skiftande utfall, det är trots allt ganska stor skillnad inom ålderspannet unga vuxna (18-29 år). Graneheim och Lundman (2004) menar att en varierande ålder på intervjupersonerna ger en större bredd i det fenomen som studeras. De bilder som deltagarna skapade tolkades i samband med bildskapandet och användes senare i dataanalysen och i resultatet där de utgjorde en förstärkning av texten. Frågan är om bilderna hade kunnat användas i större utsträckning, eller på ett annorlunda vis. Bilderna hade eventuellt kunnat analyseras mer djupgående, i likhet med Egberg Thyme et al. (2013) som analyserar bilder genom att koda och kategorisera bilderna, bland annat genom att titta på färgval och former samt genom att göra en djupare analys av bildernas symbolik. En annan tanke är om de färdiga målningarna hade sett annorlunda ut om deltagarna hade fått andra instruktioner i bildskapandets inledning, om de till exempel hade fått mer specifika anvisningar kring hur de skulle utföra bildskapandet. Anvisningarna hade exempelvis kunnat

inkludera att deltagarna skulle måla flera olika bilder där de uppmanades att inkludera de olika dimensionerna av hälsa, vilket kan liknas vid de psykoterapeutiska bildskaparsessioner som Egberg Thyme et al. (2013) skrivit om, där patienterna fick olika instruktioner vid varje session. Snävare instruktioner i samband med bildskapandet hade dock minskat graden av empowerment i datainsamlingen, enligt Melander-Wikman (2007) är möjlighet till påverkan och självbestämmande ett viktigt element i konceptet empowerment. Deltagarna fick tolka varandras bilder och tilldela varje bild relevanta nyckelbegrepp, som sedan användes som grund för att skapa teman. Bildtolkningen utgjorde en förhållandevis liten del av datainsamlingen, ändå fick materialet utgöra en stark grund för det fortsatta arbetet med analys och resultat. Enligt Graneheim och Lundman (2004) är det viktigt för trovärdigheten att resultatets teman täcker den insamlade datan på ett bra sätt, med andra ord, att inga relevanta uppgifter av misstag har uteslutits. Att använda deltagarnas bildtolkning och nyckelord som grund till temaskapandet visade sig i detta fall vara en bra metod. Transkriberingarna lästes igenom flertalet gånger för att fler nyckelord skulle kunna identifieras och för att säkerställa att inga relevanta data missats. Det kan dock diskuteras om resultatet hade kunnat få en annan utformning utan de nyckelbegrepp som deltagarna bidrog med.

Frågeguiden till intervjuerna innehöll öppna frågor som var baserade på de olika dimensionerna av hälsa, vilket gav deltagarna möjlighet att vara obundna i sina svar och de kunde därmed fördjupa sina tankar och tolka frågorna fritt. Rich och Ginsburg (1999) menar att semistrukturerade intervjuer kan göra att fler och mer varierande följdfrågor uppstår, vilket gör varje intervju unik. Graneheim och Lundman (2004) menar att det kan finnas underliggande tolkningar och antaganden hos den som blir intervjuad och att det också kan finnas begrepp som kan tolkas annorlunda, detta kan innebära att trovärdigheten i tolkningen kan diskuteras. Det kan dock tänkas att frågorna kunde tolkas lite väl fritt i detta fall, ibland tenderade deltagarnas svar att sväva ut och hamnade ofta på ämnen som inte var helt relevanta för studien. Ett sätt att tackla detta hade kunnat vara att avbryta då deltagarnas svar inte längre höll sig inom studiens ramar och försöka leda tillbaka samtalet till det relevanta ämnet. Enligt Ekholm och Fransson (1992) är det viktigt att intervjuaren kan avgöra om deltagaren har givit ett bristfälligt svar eller om svaret är irrelevant för frågan, och här är det viktigt att inte vara alltför mjuk, man måste fortsätta fråga tills man är nöjd. Ett annat sätt att förhindra utsvävningar hade kunnat vara att använda andra ord för att på ett tydligare sätt framhäva vad som efterfrågades, samt använda mer konkreta följdfrågor. DiCicco-Bloom och Crabtree (2006) menar att det är bra om intervjun består av några övergripande frågor, men även mer

specifika frågor för att vissa delar ska kunna utvecklas. Exempelvis hade följdfrågan Hur

tänker du kring fysisk aktivitet? kunnat komma efter frågan När mår du som bäst i kroppen?, i

de fall då deltagarna själva inte kom in på det spåret. Detta hade även varit till fördel då deltagarna upplevde flera av frågorna som väldigt lika varandra.

5.2 Resultatdiskussion

Resultatet visar att de unga samerna mår fysiskt bra av löpning och av att träna på gym, och fysisk aktivitet är något som de försöker utföra regelbundet för att må bra. Warburton et al. (2006) har visat att de som är mer aktiva än den rekommenderade aktivitetsmängden har en större chans att uppleva fler hälsofördelar, det finns alltså ett samband mellan graden av fysisk aktivitet och hälsostatus. Att de unga samerna väljer att utföra planerad träning kan även vara positivt med tanke på att den arbetsrelaterade fysiska aktiviteten enligt Ross et al. (2006) har minskat bland samerna på grund av tillgängligheten till motorfordon. Gjernes (2008) har visat att få kvinnliga samer utför någon form av planerad träning, men denna studies resultat visar att både kvinnliga och manliga unga samer är aktiva och verkar vara medvetna om hälsofördelarna av motion och träning. Poobalan, Aucott, Clark och Smith (2011) menar att 66 procent av vuxna i åldern 18-25 år är medvetna om att regelbunden fysisk aktivitet ger hälsofördelar samt att det kan göra att man håller sig frisk. Denna medvetenhet kan bero på att tillgången till information är stor och det verkar finnas en stor insikt i att vardagen blir alltmer stillasittande för många, enligt Statens folkhälsoinstitut (2012) är stillasittande beteenden mycket vanliga komponenter i den moderna människans liv. En spekulativ bakgrund till de unga samernas intresse för att träna skulle kunna vara att de nyttjar olika former av teknik i samband med sin träning. Enligt Cummiskey (2011) kan användandet av nedladdningsbara applikationer till en smartphone uppmuntra till fysisk aktivitet. Med tanke på att de unga samerna ser musik som ett viktigt inslag i sina liv så kan det tänkas att applikationer som möjliggör musiklyssnande under träning används. Samerna anser även att de får bra motion och mår fysiskt bra av fjällvandring, vilket kan sägas vara en form av vardagsmotion i naturen. Även Gjernes (2008) har visat att samer mår bra av att utöva olika former av fysisk aktivitet i naturen, då i form av bärplockning och renskötsel.

Vitamin D betraktas som en värdefull faktor för god hälsa i de unga samernas liv, detta tyder på att deltagarna är väl insatta i vad kroppen behöver för att må bra. Enligt Wacker och Holick (2013) finns vitamin D i solljus och är viktig för hälsan och välbefinnandet. De samer som är bosatta i norra Sverige får relativt lite solljus, norr om polcirkeln går solen enligt SMHI (2014) inte upp alls vissa delar av året. Persson et al. (2013) menar att få soltimmar kan

vara en bidragande faktor till en förhållandevis hög förekomst av vitamin D-brist hos befolkningen i norra Sverige. Black et al. (2014) har visat att låga koncentrationer av vitamin D i serum kan ge symptom på depression hos unga vuxna män. Kanske kan det vara en av orsakerna till att depression enligt Kaiser et al. (2010) är förhållandevis vanligt hos samiska män.

De unga samerna lyfte fram fördelarna med renköttet, att det är vilt kreatur som fått beta i naturen, även Gjernes (2008) menar att samer ser renskött som hälsosamt. Örhvik, Engman, von Malmborg och Vretling (2013) menar att renkött har en hög proteinhalt och innehåller förhållandevis mycket n-3-fettsyror, det är också rikt på zink, selen, fosfor, niacin och vitamin B12. Att de unga samerna lyfter fram renköttet som hälsofrämjande skulle kunna bero på att de har växt upp med renskötseln som en viktig del i sitt liv, Javo, Alapack, Heyerdahl och Rønning (2003) menar att samiska barn får lära sig hantering av renar då det ses som nödvändigt för att främja den samiska identiteten. Renskötseln innefattar den mycket populära kalvmärkningen, som de unga samerna deltagit i sedan de var småbarn. Maller (2009) har visat att aktiviteter som innebär en nära kontakt med naturen på olika sätt är främjande för barns sociala, men också mentala och emotionella, hälsa. Kalvmärkningen är en tradition som präglas av både närhet till naturen och gemenskap, och borde därför ha en starkt hälsofrämjande inverkan. Kanske är detta en av bakgrunderna till att kalvmärkningen är så populär.

De unga vuxna samerna ser den samiska kulturen som en identitet och en livsstil, och upplever sig vara samer i själen. Omma et al. (2011) menar att unga samer ser den samiska kulturen som ett sätt att leva, som en helhet, och som ett speciellt sätt att känna, tänka, lära och uppfatta omvärlden genom hela livet. Javo et al. (2003) menar att etniciteten är en vital faktor i utvecklingen av en identitet. Att ta vara på sitt samiska arv kan därmed betraktas som hälsofrämjande och viktigt för de unga samernas identitetsutveckling. Deltagarna kände redan från början till syftet med studien, och de visste att anledningen till att de deltog var på grund av att de är just samer, men det är ändå intressant att kopplingen till den samiska kulturen i många fall var det första som togs upp när de unga samerna presenterades med frågan När

mår du som bäst?, en fråga som kan tolkas på en mängd olika sätt. Detta tyder på att de unga

samerna känner en mycket stark anknytning till sin kultur och det levnadssätt som kan kopplas till den samiska traditionen.

Det samiska arvet verkar vara något som de unga samerna kommer att värdesätta och sträva efter att hålla fast vid resten av livet. Även Omma et al. (2011) har visat att unga samer ser

värdet i ett bevarande av den samiska kulturen. De unga samerna har förhoppningar kring en framtida yrkeskarriär där de kan komma att ha nytta av sin samiska koppling, det samiska arvet betraktas endast som en möjlighet och som något som får dem att sticka ut på arbetsmarknaden, i stället för ett hinder. Detta tyder på att de har en hög self-efficacy, Bandura (2004) menar att en hög self-efficacy är detsamma som en hög tro på sin egen förmåga att lyckas med det man åtar sig. Samerna gav även ett intryck av en hög självkänsla, vilket skulle kunna ha sin bakgrund i att de har med sig det samiska arvet och allt vad det innebär, de har med andra ord en tydlig identitet som kan tänkas fungera som en trygghet för dem i livet. Omma et al. (2012) har visat på liknande tendenser, den samiska identiteten kan fungera som en form av skydd som på olika sätt är främjande för den psykiska hälsan. Med samisk identitet avser författarna deltagande i kulturella aktiviteter, samhörighet inom sin etniska grupp, stolthet samt en känsla av meningsfullhet.

Resultatet visar att de unga samerna kan svenska bättre än samiska, men eftersom samiskan är deras modersmål så känner de ett starkt behov av att utveckla sina kunskaper i det samiska språket. Denna strävan efter kunskapsutveckling skulle kunna betraktas som hälsofrämjande för de unga samerna, då Eliassen, Braaten, Melhus, Hansen och Broderstad (2012) har visat att bristfälliga kunskaper i modersmålet hos ursprungsfolk kan leda till minskade möjligheter att känna sig delaktig i sin kultur. Med tanke på hur otrolig viktig den samiska kulturen är för de unga samerna så vill de av naturliga skäl öka sin känsla av delaktighet i denna, och att uppleva sig ha fullgoda kunskaper i sitt modersmål är en viktig del av detta. De unga samerna pratar samiska med sina närmaste samiska vänner och med sin familj. De upplever sig ha en större koppling till det samiska språket än till svenskan, och känner att de kan uttrycka sig på ett annat sätt när de pratar samiska. Det verkar som att samiskan används när de unga samerna pratar om viktiga och personliga saker med de personer som de står närmast, de ger med andra ord intrycket av att ha en slags känslomässig anknytning till det samiska språket. Även Rasmussen och Nolan (2011) har visat på att samer upplever sig ha ett emotionellt behov av det samiska språket, samtidigt som de värderar språket för mer praktiska skäl också, som exempelvis som en positiv egenskap när det gäller framtida möjligheter och för kommunikation med andra samer, släktingar och vänner.

Resultatet visar att unga samer upplever det som svårt att leva på endast renskötseln, även Gjernes (2008) menar att renskötseln är en osäker verksamhet som är inte alltid kan utnyttjas som enda inkomstkälla för en familj. Trots detta anser de unga samerna att renskötaryrket är något som är värt att fortsätta kämpa för, och de känner att de vill föra det vidare till

kommande generationer, dessa individer är därför viktiga aktörer i bevarandet av den samiska kulturen. Det kan nästan uppfattas som att de unga samerna ser bejakandet av sin kultur som en livsmening i sig. Abrahamsson, Lindmark och Gerdner (2013) menar att anledningen till att många samer fortsätter att leva som renskötare är på grund av att det ger deras liv mening, trots att verksamheten är kantad av utmaningar i form av yttre påtryckningar på branschen. Vidare menar de att när renskötarna själva, tillsammans med sin omgivning, erkänner betydelsen av renskötseln så ser de en större mening med sitt livsval. Detta tyder på att dessa renskötare har en hög känsla av meningsfullhet. Att känna meningsfullhet innebär enligt Antonovsky (2005) att man är inställd på att finna en mening i många av de utmaningar som man ställs inför i livet, och att dessa utmaningar är värda att investera engagemang och hängivelse i.

Samerna i denna studie upplever att de mår som bäst när de vistas i naturen och att de mår speciellt bra i fjällandskapet. Hansen-Ketchum, Marck och Reutter (2009) menar att vistelse i naturen eller att ta med naturen in, exempelvis med blommor, är främjande för hälsan. Glädjen och känslan av välmående som deltagarna upplever av naturen kan bero på att det hör samman men alla dimensioner av välbefinnande såsom fysiskt, psykiskt, socialt, emotionellt och existentiellt, vilka alla kan tänkas upplevas vid exempelvis en kalvmärkning. Kaiser et al. (2013) beskriver att det finns ett praktiskt stöd vid renskötseln men att det även då finns ett emotionellt stöd från familj och vänner. Naturen kan upplevas vara en stor påverkande faktor för hälsan för de unga samerna på grund av rennäringen. Enligt Omma et al. (2011) påverkas de renskötande samerna mycket av natur och väder. Kaplan (1995) menar att naturen även bidrar till att man upplever stress på en mildrande vis och kan på så sätt stärka återhämtningen. Att promenera i naturen med vänner upplevs som välgörande, vilket även kan tänkas bidra till att förstärka de sociala banden och vara ett tillfälle för samtal och avkoppling. Fjällnaturen upplevs skänka en känsla av frihet. Enligt Helander-Renvall (2010) är samer i nära förening med naturen och dess invånare. Möjligen känner samerna en stor samhörighet till naturen på grund av den samiska traditionen som, enligt Helander-Renvall (2010), uppmanar till att respektera naturen. Naturen är även en del av de unga samernas uppväxt, de har varje år återkommit till samma platser, det kan uppfattas som att naturen har blivit en del av familjen. De unga samerna upplever att det de ger naturen får de tillbaka, de trycker på att det är viktigt att värna om naturen för att man då i förlängningen värnar om sig själv. Detta kan kopplas till de så kallade ekosystemtjänsterna. Naturvårdsverket (2012) definierar ekosystemtjänster som ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors

välbefinnande, de innefattar naturliga processer och funktioner, samt arter som bidrar med naturresurser och som understödjer biologisk mångfald.

De unga samerna anser att familjen och umgänget med andra samer är väsentligt för deras hälsa. Att ha en bra relation med familj och vänner ha flertalet gånger visat sig vara en av de främsta förutsättningarna för främjandet av hälsan hos unga samer (Kaiser et al., 2013; Omma et al., 2011; Omma et al., 2012). Omma et al. (2011) menar att unga samer anser att en av de viktigaste delarna i den samiska kulturen är de starka band som finns inom familjen. Det verkar som att samhörigheten över generationsgränserna är något som värdesätts förhållandevis högt bland unga vuxna samer. Denna samhörighet innebär antagligen en större respekt för föräldrar och andra äldre personer i samhället, exempelvis så lyssnar de gärna till de äldre personernas berättelser. Enligt Javo et al. (2003) beskrivs traditionella sociala företeelser som exempelvis respekt för de äldre som viktiga i samekulturen. Den relation som de unga samerna verkar ha till sina familjer kan tänkas bero på att samer uppfostras i en kultur där familjen anses vara viktig, de har alltså vuxit upp i en kultur där uppfattningen kring familjens värde har gått i arv över generationer. Enligt Javo et al. (2003) anses släktrelationer utgöra en mycket viktig kontextuell beståndsdel i den samiska barnuppfostran, umgänget är dessutom omfattande då stora delar av släkten ofta lever på ett begränsat geografiskt område. Den samhörighet som de unga samerna upplever som en viktig del i deras liv kan även tänkas bero på att de flesta i familjen och umgängeskretsen har något som är en gemensam faktor för dem alla, nämligen renskötseln. Renskötsel är som tidigare nämnts ingen verksamhet som bedrivs av alla samer, men resultatet i denna studie visar renskötseln som en viktig del i unga samers liv. En sådan gemensam faktor är något som ofta saknas i icke-samiska familjer. Att ha en gemensam faktor som binder samman umgängeskretsen, och framför allt familjen, kan därför betraktas som något hälsofrämjande. Omma et al. (2011) menar att en känsla av tillhörighet, och att vara en del av något som är större än en själv, är hälsofrämjande för unga samer. Reichlin (2011) menar att gemensamma faktorer som språk, kultur, historia och ett visst sätt att leva har en avgörande inverkan på välbefinnandet. Författaren menar vidare att denna gemenskap innefattar en känsla av tillhörighet och solidaritet, den består av människor som förenas genom sina gemensamma intressen och identiteter. Solidariteten är viktig för de unga samerna, att ställa upp för andra i gemenskapen, oavsett situation, ses som en självklarhet. Att de dessutom känner en önskan att få hjälpa människor utanför gemenskapen tyder på en bredare form av solidaritet. Enligt Reichlin (2011) finns det två lager av solidaritet, den grundläggande solidariteten som är knuten till den närmaste gemenskapen och

det gemensamma kulturella arvet, samt en solidaritet för alla människor i världen, vilken är grundad i känslan av mänsklig värdighet. Enligt Schwartz, Keyl, Marcum och Bode (2009) ger ett osjälviskt beteende, det vill säga en handling då man hjälper andra utan att tänka på sin egen vinning, hälsosamma fördelar.

De unga samerna uppvisade en hög grad av mognad, vilket eventuellt kan tänkas ha att göra med att de redan i tidig ålder deltar i de aktiviteter som är relaterade till renskötseln och där hela familjer ofta är närvarande, som exempelvis kalvmärkningen. Javo et al. (2003) har visat att samiska föräldrar ser självständighetsträning som en viktig del i sin barnuppfostran, denna träning innefattar bland annat aspekter som självtillit, ansvarstagande i tidig ålder och att tillåta barnen att utforska sin omgivning. Vidare menar de att självständighet anses vara viktigt eftersom samerna har vissa förväntningar på sig kring hur de ska leva, och då är det viktigt att kunna förlita sig på sig själv så tidigt som möjligt, speciellt i renskötarsammanhang då man ofta arbetar ensam. Detta kan kopplas till den hälsopromotiva teorin autonomi, vilket enligt Spear och Kulbok (2004) innebär ett tillstånd av att vara oberoende och självstyrande, ungdomsåren är en tid då man strävar efter självständighet, man gör då val som kan komma att påverka resten av livet. De unga samerna uppvisade en hög autonomi då de vill se världen, vara ekonomiskt oberoende och lära känna sig själva. Samtidigt pratade de mycket om det positiva med att umgås med familjen, Spear och Kulbok (2004) menar att utmaningen som unga ställs inför när det gäller självständighet är en önskan om att vara oberoende samtidigt som man vill upprätthålla en samhörighet till sin familj.

De unga samerna beskrev en återkommande längtan till sin familj och hembygd. Thurber och Walton (2012) menar att frånvaro från hemmet kan vårda befintliga nära relationer, främja förmågan att anpassa sig till olika situationer och förbereda unga vuxna för framtiden. Det kan tolkas som att de unga samerna har en mild form av hemlängtan, som är positiv för deras välmående. Longo och Kim-Spoon (2013) har visat att individer med låga nivåer av hemlängtan och en högre religiositet är mindre känsliga för depression. De unga samerna upplever en stark trygghet i sin kristna tro och tron upplevs som hälsofrämjande och som ett stärkande element. Enligt Eckersley (2007) kan religion ge socialt stöd, existentiell mening och ett syfte med livet, vilket är positivt för hälsa och välbefinnande. Samerna beskrev sig själva som fördomsfria, en positiv utgångspunkt i mötet med andra människor kan upplevas som hälsosamt. Tugade, Fredrickson och Feldman Barrett (2004) anser att positiva tankar kan vara hälsosamt både psykiskt och fysiskt.