Nordmakedoniens demokratiska
förändringar
- En kvalitativ fallstudie om Nordmakedoniens demokrati
under perioden 2008–2018
Democratic changes in North
Macedonia
- A qualitative case study about North Macedonia’s
democracy during the period 2008-2018
Valmira Muca
StatsvetenskapKandidatnivå 15 hp
VT 2019
Abstract
This thesis is a case study who analyzes the democracy in North Macedonia during the period 2008-2018. The method which was applied in this study was an ideal-type of democracy. Democracy is defined on the grounds of Robert Dahl’s polyarchy and its seven institutions which are; elected representatives, free and fair elections, universal suffrage, the right to
candidate in elections, freedom of speech, alternative information and the right to organize.
The material on this work includes reports from the European Commission, Freedom House, the Swedish Government Offices and CountryWatch.
The results of this study showed that regarding the four institutions; elected representatives,
universal suffrage, the right to candidate in elections and alternative information there have
been no significant changes during the period 2008-2018. The institution the right to organize is the only institution where we can see a positive change during the period 2008-2018. On the contrary the institutions; free and fair elections and freedom of speech was those
institutions that became more restricted during the period 2015-2018. The institution free and fair elections became more restricted because of the political crisis in recent year, for example the wire-tapping scandal which took place in 2015. To sum up, we can both see positive and negative changes between the period 2008-2018. One thing that we can note is that North Macedonia does not fulfill the seven institutions that characterize an polyarchy and that North Macedonia has some work left to do, to achieve a more democratic and independent political system.
Keywords: democracy, North Macedonia, polyarchy, period 2008-2018, Robert Dahl.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING OCH INTRODUKTION ... 1 1.1. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 2 1.2. AVGRÄNSNING ... 4 1.3. DISPOSITION ... 5 2. TIDIGARE FORSKNING ... 6 2.1. DEMOKRATI ... 6 2.2. POLYARKI ... 9 2.3. DIKTATUR ... 11 3. METOD ... 15 3.1. VAL AV TEORI ... 15 3.2. METOD ... 16 3.3. MATERIAL OCH KÄLLKRITIK ... 18 3.4. ANALYSVERKTYG ... 19 4. RESULTAT OCH ANALYS ... 21 4.1. VALDA BEFATTNINGSHAVARE ... 21 4.2. FRIA OCH OPARTISKA VAL ... 24 4.3. ALLMÄN RÖSTRÄTT ... 28 4.4. RÄTTEN ATT KANDIDERA I VAL ... 29 4.5. YTTRANDEFRIHET ... 30 4.6. ALTERNATIVA INFORMATIONSKÄLLOR ... 33 4.7. FÖRSAMLINGSFRIHET ... 35 5. SLUTSATS ... 38 5.1. VIDARE FORSKNING ... 41 6. REFERENSLISTA ... 421
1. Inledning och introduktion
Under större delen av 1900-talet var Nordmakedonien en del av den socialistiska
förbundsrepubliken Jugoslavien. År 1991 påbörjade landet splittringen från Jugoslavien och den 8:de september 1991 utropades landets självständighet under namnet Former Yugoslav Republic of Macedonia (Klemencic & Zagar 2004, s. 358). Nordmakedonien var ett av de länder som slapp krig under Balkankriget på 1990-talet, men idag handskas landet med andra konflikter även om detta inte innebär krig i praktiken. En av konflikterna har handlat om namnkonflikten med Grekland som pågått sedan landets självständighet 1991. Grekland hävdar att namnet Makedonien syftar till ett grekiskt territoriellt område och har därför vägrat att erkänna landet som självständigt. Andra konflikter har handlat om att flera förändringar gjorts inom konstitutionen för att inkludera etniska minoriteter inom den politiska sfären (Marolov 2013, s. 23).
Under 2004 ansökte Nordmakedonien, som fortfarande gick under namnet Former Yugoslav Republic of Macedonia, om EU-medlemskap. År 2005 fick landet statusen som kandidatland. Enligt EU-kommissionen skulle förhandlingarna ha påbörjats 2009 men påbörjades inte förrän 2017. Anledningen till det var att enligt EU behövde landet lösa namnkonflikten först med Grekland och tillämpa ett reformpaket skapat av EU (EU kommissionen 2016). Efter regeringsbildningen 2017 påbörjade den nye premiärministern, Zoran Zaev en dialog med Grekland angående namnkonflikten (Giandomencio 2017, s. 24). Den långvariga och infekterade namnkonflikten fick slutligen en lösning den 12 februari 2019 när Grekland och Nordmakedonien kom överens om att landet skulle få det nya namnet Republic of North Macedonia. En lösning på namnkonflikten innebar i sin tur också ökade möjligheter till ett EU-medlemskap som Nordmakedonien länge väntat på (Regeringskansliet 2018, s. 1).
2015 var en turbulent tid i Nordmakedonien där politiska skandaler uppmärksammades i medier världen över. Medier rapporterade om avlyssningsskandalen som skett på höga politiska nivåer i Nordmakedonien. Avlyssningsskandalen handlade om att det dåvarande socialdemokratiska partiet SDSM med Zoran Zaev som partiledare offentliggjorde avlyssning av omkring 20 000 personers telefoner, mellan högt uppsatta politiker, journalister och
domare. Det nationalistiska konservativa partiet VMRO-DPMNE med Nikola Gruevski i spetsen anklagades för valfusk och omfattande korruption. I dessa avlyssningar avslöjades
2
bl.a. att den dåvarande premiärministern Gruevski hade tillsammans med inrikesministern Jakulovska och andra högt uppsatta politiker avsiktlig dolt mordet på den civila medborgaren Martin Neskovski som blev misshandlad till döds år 2011 av polisen i Nordmakedoniens huvudstad, Skopje (Country Watch 2019, s. 32).
Efter stora massprotester och skandalerna som spreds fick den dåvarande premiärministern, Gruevski avgå. Tiden efter detta var turbulent och ett nyval utlystes, som hölls i december 2016. Det var första gången som det nationalistiskt konservativa partiet VMRO-DPMNE inte lyckades att bilda regering efter 11 år av styre. SDSM-ledaren Zaev lyckades få en majoritet i parlamentet med stöd från albanska partier. Nordmakedoniens dåvarande president Gjorge Ivanov var starkt knuten till VMRO-DPMNE och vägrade att ge Zaev uppdraget att bilda regering pga. att man ansåg att en koalition med albanska partier skulle bryta sönder landet. Efter internationell påtryckning, bland annat av EU och USA gav presidenten Ivanov regeringsuppdraget till Zaev som bildade regering 31 maj år 2017, med två albanska partier (Giandomencio 2017, s. 23f). Inrättandet av den SDSM-ledda regeringen markerade slutet av flera år av politisk kris och 11 år av alltmer kontroversiellt styre av VMRO-DPMNE. Flera protester skedde mellan februari och maj 2017 som stödde Ivanovs beslut om att inte ha en SDSM-led regering. Protesterna resulterade till en av landet mest kritiska händelser i
demokratisk historia, när parlamentsbyggnaden stormades av VMRO-DPMNE partianhängare 27 april 2017 då det hölls val av ny talman Talat Xhaferi, som var av albanskt ursprung. Under två år var Nordmakedonien utan en fungerande regering och det var först den 31 maj år 2017 som Nordmakedonien fick en fungerande regering, men den var inte helt konfliktlöst (Freedom House 2017, s. 2f).
1.1. Syfte och frågeställning
Som redovisats ovan kan man idag ofta läsa om förekommande skandaler som är kopplade till politiken i Nordmakedonien. Nordmakedonien är ett land som den senaste tiden har kantats av avlyssningsskandaler, framflyttade val och stormning av parlament. Även om EU vill att fler länder från Balkan ska bli en del av EU har bedömningar som gjorts funnit Nordmakedonien som inte tillräckligt utvecklat för ett EU-medlemskap. Å ena sidan finns västvärlden, och främst EU som arbetar för att Nordmakedonien ska närma sig EU-medlemskap genom att ingå avtal och partnerskap för att förbättra landets demokrati. Å andra sidan finns det
3
inhemska nationalistiskt konservativa partiet VMRO-DPMNE som driver landet bort från ett EU-medlemskap.
Nordmakedonien är ett intressant fall eftersom det är ett land som kantats av olika svårigheter vad gäller politiken. Det handlar om bl.a. oregelbundna och framflyttade val och
avlyssningsskandaler. Anledningen till varför jag valt att undersöka tidsperioden 2008–2018 grundar sig i att detta är en händelserik period i Nordmakedoniens politik. Valet som hölls 2008 bedömdes som en av de värsta sedan landets självständighet, vilket fångande min uppmärksamhet gällande val av tidsperiod. Under åren 2008–2018 har olika händelser
utspelat sig och förändringar har skett, inte minst att en ny regering har bildats. Inrättandet av den SDSM-ledda regeringen 2017 markerade slutet av flera år av politisk kris och 11 år av alltmer kontroversiellt styre av VMRO-DPMNE. Denna studie är dessutom intressant för andra som är intresserade av att bedriva komparativa studier inom de berörda ämnen, exempelvis demokrati i länder som varit en del av den forna Jugoslavien. Förhoppningen är att kunna bidra till den kunskapslucka som finns om Nordmakedoniens demokrati efter landets självständighetsförklaring.
För att kunna undersöka landets demokrati kommer detta göras genom att tillämpa Robert A. Dahls teori polyarki. Polyarkiteorin har sju kriterier som ska vara uppfyllda för att ett land ska kunna kategoriseras som demokratisk. De sju kriterierna är: valda befattningshavare, fria och
opartiska val, allmän rösträtt, rätt att kandidera i val, yttrandefrihet, alternativa informationskällor och församlingsfrihet. Dessa kriterier kommer att appliceras på
tidsperioden mellan 2008 till 2018. Detta gör jag för att kunna undersöka om
Nordmakedonien är en demokrati och hur utvecklingen sett ut mellan 2008 till 2018.
Syftet med uppsatsen är att få en ökad förståelse om Nordmakedoniens demokratiförändring mellan 2008–2018 med en teoretisk utgångspunkt i Robert A. Dahls polyarkiteori. Uppsatsen ämnar bidra till forskningen om demokrati och demokratiska förändringar i Nordmakedonien. Syftet kommer att uppfyllas genom att besvara följande frågeställningar:
1. Hur har Nordmakedoniens demokrati sett ut mellan 2008–2018 utifrån polyarkiteorin?
2. Hur har demokratin i Nordmakedonien mellan 2008–2018 förändrats utifrån polyarkiteorin?
4
1.2. Avgränsning
I denna studie kommer jag att undersöka hur Nordmakedoniens demokrati har sett ut efter händelserna år 2008. Anledningen till varför jag valt att avgränsa mig till tidsperioden 2008– 2018 är för att det skett stora förändringar under denna period vad gäller politiken. Åren 2008–2018 har varit händelserika och under denna period har olika händelser utspelat sig och förändringar har skett, inte minst att en ny regering har bildats.
Viktigt att notera är att syftet med denna studie är att få ökad förståelse om Nordmakedoniens demokratiska förändring mellan 2008 till 2018. Detta innebär i sin tur att de demokratiska förändringarna och utvecklingen kan bli bättre eller sämre i framtiden och därför är det viktigt att veta att denna studie endast studerar Nordmakedoniens demokratiska utveckling mellan 2008–2018. Vad gäller valet av att enbart studera Nordmakedonien beror på att fokus ligger på att studera ett land och undersöka landet mer djupgående än att klassificera flera länder. Forskning om Balkan har främst fokuserat på krigsdrabbade länder exempelvis, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Kroatien och Kosovo. Nordmakedonien lyckades hålla sig borta från krigen som bröt ut i Balkanhalvön i början av 1990-talet, däremot var ett väpnat inbördeskrig 2001 nära på att bryta ut i landet. Dessutom är Nordmakedonien en relativ nybildad stat där arbetet med att bilda ett demokratiskt samhälle är centralt. Anledningen till varför jag valde studera Nordmakedonien grundar sig i att det politiska livet har de senaste åren kantats av olika konflikter och skandaler. Det blir därmed intressant att se hur demokratin varit och förändrats under tidsperioden 2008–2018.
En annan avgränsning som görs är att jag studerar Nordmakedoniens demokrati 2008–2018 genom att tillämpa metoden idealtypsanalys utifrån Robert Dahls sju kriterier som finns i polyarkiteorin. Detta innebär att det kan ha funnits andra förändringar mellan 2008–2018 och att det kan existera andra demokratiska begränsningar och förutsättningar i landet utöver de sju kriterierna. Det är möjligt att det finns flera andra faktorer som påverkat den demokratiska förändringen än vad den teoretiska utgångspunkten kollar på, Dahls sju institutioner om polyarki, som denna studie avgränsar sig till. Andra eventuella förklaringar och faktorer kommer att inte studeras i denna studie, utan denna studie är avgränsat till Dahls polyarkiteori och dess sju institutioner.
5
1.3. Disposition
Studiens disposition är uppdelad i fem kapitel. I detta inledande kapitel har jag beskrivit studiens problemområde och studiens syfte och frågeställningar. Jag har introducerat teorin, polyarki och studiens tillvägagångssätt idealtyp som kommer att vidareutvecklas i kapitel två och tre.
I nästkommande kapitel, kapitel två behandlas en forskningsöversikt om tidigare studier som gjorts inom ämnet samt val av teori. Denna studie kommer att använda sig av Dahls definition av demokrati (polyarki) för att besvara studiens frågeställning.
I kapitel tre diskuteras val av metod och kritik mot den valda metoden som används i denna uppsatsen. Slutligen presenteras uppsatsen analysverktyg.
I kapitel fyra presenteras det empiriska materialet som samlats in. Det empiriska materialet kommer vara uppdelat i sju kategorier precis så som den teoretiska utgångspunkten lägger upp. Därefter kommer det empiriska materialet att analyseras utifrån Robert A. Dahls sju kriterier för en polyarki. Kapitel fem är studiens avslutande kapitel där resultatet av denna studie presenteras.
6
2. Tidigare forskning
Inom tidigare forskning presenteras olika styrelseskick som ett land kan ha. Ett av de centrala styrelseskicken är demokrati. Demokrati är ett centralt statsvetenskapligt ämne, vilket
resulterat till att det finns många demokratiteorier. I detta avsnitt kommer behandlas tidigare forskning om olika regimtyper med fokus på demokrati och diktatur. Slutligen kommer Robert A. Dahl teori om polyarki att presenteras som är det teoretiska ramverket för denna studie.
2.1. Demokrati
Som flera statsvetenskapliga begrepp tillskrivs demokrati olika kännetecken beroende på vem som definierar begreppet. Vi kan ställa oss frågan om hur vi kan studera något som är så diffust men ändå väldigt centralt för det statsvetenskapliga ämnet? Det kan göras genom att tillämpa teorier eller modeller. Målet med teorier eller modeller är inte att ge en exakt
förklaring om hur verkligheten ser ut, utan avsikten blir istället att ge en förenklad bild av ett visst fenomen. En modell kan exempelvis användas som ett verktyg för att finna de viktiga delarna i ett fenomen som tillsammans ger oss en pusselbit om hur vi ska förstå verkligheten. Teorier eller modeller kan skapas först genom att hitta orsakerna till ett fenomen som i sin tur förklarar varför ett fenomen är som det är. Således hjälper dessa förklaringar oss att få en ökad förståelse för den komplexa verkligheten och hur olika fenomen hänger ihop (Cairney 2012, s. 30).
Demokrati kan definieras på olika sätt, och än idag finns det ingen universell definition av begreppet. Enligt statsvetaren Richard Rose (2009, s. 11) har olika statsvetare världen över erbjudit olika och ofta överlappande definitioner av vad demokrati innebär. Själva begreppet demokrati har ett grekiskt ursprung och är en sammansättning av ordet demos (folket) och
kratos (välde, styre). Demokrati kan översättas till folkstyre. Inom demokratiforskningen är
man enad av definition av ordet, det vill säga att folket har makten, detta kan dock ske på olika sätt, vilket kommer att behandlas lite senare (Anckar et al. 2013, s. 37). Denna argumentation om demokrati styrks dessutom av Giovanni Sartori som betraktar demokrati som ett politiskt system som kännetecknas av en frånvarande personifierad makt, samtidigt som ingen kan utnämna sig själv till makthavare över andra. Vidare menar Sartori att det inte finns någon demokrati om det inte råder en enighet i valet av ledare, om väljarna inte är fria från att avstå att rösta och om väljarna inte har andra alternativ att välja mellan (Sartori 1973, s. 151).
7
Daniel Silander är en av de många forskare som skrivit om politiska system. I boken Politiska
regimer – en introduktion (2012), redogör Silander för olika typer av politiska regimer. En av
de politiska regimerna är den demokratiska regimen som enligt Silander utmärks av att den representerar flertalets vilja över fåtalets vilja. Demokrati kännetecknas även av
grundläggande politiska rättigheter, civila friheter, opartiska rättssystem och transparenta institutioner (Silander 2012, s. 21). Silander betonar även Robert Dahls kända definition av demokrati, polyarki, genom de sju institutioner som Dahl hävdar utmärker en demokrati. Silander skiljer vidare på det han benämner för demokratins proceduriella egenskaper och
substantiella egenskaper. De proceduriella egenskaperna syftar till systemets uppbyggnad
genom exempelvis fria och rättvisa val, valda befattningshavare och rätten att kunna
kandidera i val. De substantiella egenskaperna syftar istället till normer och värderingar som ska finnas inom en demokrati, exempelvis yttrandefrihet, fria organisationer och rätten till alternativa informationskällor. Genom att studera hur många av Dahls sju institutioner som finns utvecklade i ett land ges en möjlighet till att öka kunskapen om hur demokratiskt landet ifråga är. Dessutom genom att studera vilka institutioner som finns närvarande och inte i ett land kan länder delas upp i att vara mer eller mindre demokratiska. Ju fler av Dahls sju institutioner som är uppfyllda, desto mer demokratiskt är landet ifråga (Silander 2012, s. 23).
Författarna Carsten Anckar, Åsa Bengtsson, Thomas Denk och Lauri Karvonen urskiljer i boken Komparativ politik: institutioner och beteende (2013) mellan två typer av demokrati, nämligen direkt demokrati och representativ demokrati (Anckar et al. 2013, s. 37). Direkt demokrati går ut på att hela befolkningen deltar i beslutsfattandet och är mer den
demokratiform där folket konkret styr jämfört med den representativa demokratiformen. Inom direkt demokrati är folket med och deltar i beslutsfattandet, genom exempelvis
folkomröstningar eller folkförsamlingar. Förebilden är den antika grekiska stadsstaten, särskilt det politiska systemet som tillämpades i Aten under 508–522 f.Kr. Enligt Anckar et al. (2013) är detta är en form av demokrati som är svårt att finna i modern tid. Det finns inget land som på nationell nivå i strikt mening tillämpar direkt demokrati som politiskt system, även om Schweiz har starka inslag av det. Direktdemokratiska element finns på lokal nivå, exempelvis i USA där det förekommer ”open town meetings”, i mindre kommuner i nordöstra USA, vilket går ut på att alla registrerade väljare har rätt att delta. Referendum som innebär folkomröstning i specifika frågor, är inslag av direktdemokrati som kan förekomma i alla demokratiska länder. Schweiz är ett land där det kontinuerligt genomförs folkomröstningar i det politiska beslutsfattandet. Fördelen med direkt demokrati är att alla medborgare får
8
möjlighet att delta i det politiska beslutsfattandet. Detta stämmer överens med demokratin ordagrant då det är folket som styr istället för folkvalda representanter. Nackdelen med direkt demokrati som politiskt system är att det i praktiken är väldigt svårt att genomföra och att det förutsätter mycket små politiska enheter för att hela befolkningen ska kunna delta (Anckar et al. 2013, s. 40f).
När man idag talar om demokrati syftar man vanligtvis på den representativa
demokratiformen. Representativ demokrati hänvisar till att folket utser representanter som innehar den politiska makten, vilket innebär att folket delegerar den politiska makten till sina representanter. Detta sker genom regelbundna och återkommande val. Fördelen med den representativa demokratiformen är att befolkningen överlåter den politiska makten till de representanter de valt och behöver därmed inte lägga fokus på politiska frågor utan kan koncentrera sig på andra frågor än politik. Nackdelen med denna typ av demokratiform är att väljarna överlämnar sig makten till de valda politikerna, vilket gör att väljarna endast direkt kan påverka genom att rösta vid nästkommande val (Anckar et al. 2013, s. 38).
Joseph Schumpeter är en av de många forskare som formulerat en definition av demokrati. Schumpeter menade att demokrati är ett system som handlar om att politiska beslut tas av individer som får denna makt genom befolkningens röster i val. Detta benämner han som
valdemokrati. Valdemokrati är en väldigt avsmalnad definition av demokrati som fokuserar
enbart på valen och inte andra omständigheter förutom valen (Schumpeter 2010, s. 241). Valdemokrati är således en form av representativ demokrati där representanter väljs genom allmänna val som är återkommande och väljs av befolkningen för att företräda dem i politiskt beslutsfattande (Schumpeter 2010, s. 226). Fokus inom valdemokrati blir således på den demokratiska processen i val och dess uppbyggnad. Problem med en väldigt avsmalnad definition av demokrati som tar få faktorer i beaktning är att den smala definitionen av
demokrati är att stater kan uppfylla dessa krav utan att egentligen vara speciellt demokratiska. Även om det förekommer allmänna och återkommande val av representanter så kan det fortfarande finnas stora restriktioner vad gäller medborgares fri- och rättigheter och ändå kan dessa stater uppfylla det politiska systemets demokratikrav (Diamond 2008, s. 23).
När man talar om representativitet inom demokratin brukar det dras paralleller till Robert Dahls fem kriterier för en demokrati (detta handlar inte om polyarkins sju institutioner) som benämns som liberal demokrati. De fem grundkomponenterna inom liberal demokrati är lika
9
rösträtt, effektivt deltagande, upplyst förståelse, kontroll över dagordningen och ett
allomfattande medborgarskap. Dahl menar att det endast är de stater som uppfyller dessa fem
kriterier som kan utge sig för att vara liberala demokratier. Dahl konstaterade dock att ingen modern stat kan uppfylla de fem ovannämnda kriterierna till fullo och lanserade därför ett nytt begrepp, polyarki som kommer att redogöras nedan (Anckar et al. 2013, s. 39f). Larry J. Diamond redogör också för ett flertal punkter för att kunna definiera en liberal demokrati vilka är följande; makten ligger hos folkvalda representanter, förekomsten av horisontell
maktutkrävning, att olika viljor ska tas i beaktning genom en utbredd pluralism som skyddar individens fri- och rättigheter och slutligen att en rättsstat ska säkerställa allas lika
rättigheter (Diamond 2008, s. 22). Denna definition av liberal demokrati är mycket
utförligare definition av demokrati i jämförelse med Schumpeters valdemokrati. Detta eftersom definitionen av liberal demokrati inkluderar fler antal kriterier för en stat ska kunna betraktas som en demokrati. Till skillnad från valdemokrati räcker det inte i en liberal
demokrati att enbart ha ett politiskt system som är demokratisk utan här inkluderas också stora fri- och rättigheter för medborgarna.
Slutligen ett annat sätt att definiera demokrati lyfts fram i boken Diktatur – om ofrihetens
politiska system (2008) där man konstaterar att demokrati helt enkelt är motpolen till diktatur.
Enligt Lauri Karvonen kännetecknas demokrati av medborgerliga politiska fri- och
rättigheter, opartiska statsinstitutioner och rättsväsende. Diktatur som är demokratins motpol kan då betraktas som att dessa företeelser finns delvis eller är helt frånvarande. Karvonen belyser att definiera demokrati och diktatur på detta sätt kan bli problematisk, eftersom det i vissa fall förekommer att stater endast delvis uppfyller de kriterier som kännetecknar
demokratier. Detta gör därmed att det blir svårt att definiera om en sådan stat ska klassificeras som demokratisk eller diktatorisk (Karvonen 2008, s. 16).
2.2. Polyarki
Som jag redan redovisat handlar denna uppsats om att få en ökad förståelse om
Nordmakedoniens demokratiska förändringar mellan 2008 till 2018. Detta undersöks genom en idealtypsanalys av idealtypen demokrati. Dahl mena att demokrati kan uppträda i många olika former. Men som nämnt menade Dahl att ingen stat kan uppnå det demokratiska idealet när dessa idéer ska implementeras i verkligheten. År 1956 introducerade han därför begreppet
polyarki som tillämpas för stater som inte uppfyller de fem kriterierna för en demokrati
10
befinner sig dessa stater i demokratins tröskel (Dahl 1971, s. 183). Eftersom ingen stat kan uppnå det demokratiska idealet kommer det i denna uppsats att bedrivas en idealtypsanalys av polyarki, vilket är det teoretiska ramverket för denna uppsats och kommer att presenteras och definieras nedan.
Dahl definierar polyarki som ”en uppsättning politiska institutioner nödvändiga för storskalig demokrati” (Dahl 2002, s. 340). Enligt Dahl är polyarki en politisk ordning som kännetecknas av två punkter: 1) att medborgarskapet är utvidgat och inkluderar en stor andel av den vuxna befolkningen. 2) att de medborgerliga rättigheterna omfattar möjligheten att motsätta sig och avsätta de sittande befattningshavarna genom sina demokratiska rättigheter. För att göra dessa två kännetecken mer konkreta är polyarki är en politisk ordning som utmärks av sju
institutioner som alla behöver efterlevas för att en stat ska kunna klassificeras som
demokratisk. De sju institutionerna är: valda befattningshavare, fria och opartiska val, allmän
rösträtt, rätt att kandidera i val, yttrandefrihet, alternativa informationskällor och församlingsfrihet (Dahl 2002, s. 343–344). Polyarkins sju institutioner är enligt Dahl
nödvändiga för demokrati i stor skala. De sju polyarkiska institutioner är nödvändiga för att komma så nära ett demokratiskt styre som möjligt i ett land (Dahl 2002, s. 345). Nedan presenteras de sju polyarkiska institutionerna.
1.Valda befattningshavare som är den första institutionen innebär att de som har makten är
valda till denna position och har därmed kontroll över de beslut som olika myndigheter tar. Detta ska finnas med i författningen och eftersom de är folkvalda måste de på bästa möjliga sätt uppfylla folkets vilja. Medborgarna blir representerade av valda representanter som väljs i återkommande val (Dahl 2002, s. 343).
2.Fria och opartiska val handlar om att de valda befattningshavarna ska väljas regelbundet i
återkommande och opartiska val. Detta innebär att valen ska ske på ett så rättvist sätt som möjligt för att utse folkets representanter och där tvångsinslag och valfusk ska vara helt frånvarande (Dahl 2002, s. 343).
3.Allmän rösträtt syftar till att när val ska hållas ska i princip alla vuxna medborgare ha
11
4.Rätten att kandidera i val innebär att alla vuxna ska ha rätt till att kandidera i valet om att
bli nästa befattningshavare. Inom denna institution får det förekomma vissa begränsningar, exempelvis ålder (Dahl 2002, s. 344)
5.Yttrandefrihet handlar om att medborgarna ska ha rätt att uttrycka sina åsikter gällande
politiska frågor utan att riskera någon form av straff. Här inkluderas att kunna uttrycka sig kritiskt om befattningshavare, staten, regeringen, det socioekonomiska systemet och den rådande ideologin (Dahl 2002, s. 344).
6.Alternativa informationskällor handlar om att medborgarna ska ha rätt att söka alternativa
informationskällor som inte kontrolleras av staten och finna information på egen hand. Alternativa informationskällor ska finnas och skyddas av lagar (Dahl 2002, s. 344).
7.Församlingsfrihet innebär att alla medborgare har rätt till att bilda relativt oberoende
föreningar och organisation, som exempelvis politiska partier och intresseorganisationer. Dessutom får staten inte kontrollera detta. Denna institution säkrar medborgarna deras olika rättigheter (Dahl 2002, s. 344).
2.3. Diktatur
Förutom demokrati kan stater klassificeras på andra sätt och nedan följer andra regimtyper som en stat kan ta. I boken Diktatur: om ofrihetens politiska system (2008) redogör Karvonen om styrelseskicket diktatur. Karvonen beskriver diktatur som demokratins motpol och som kännetecknas av fås rätt att styra över många (Karvonen 2008, s. 15). En annan statsvetare som forskat om diktatur är Giovanni Sartori som i boken Democratic theory (1973) redogör för skillnaderna mellan demokratiska och diktatoriska samhällen. Enligt Sartori kan politiker i demokratier inte utse sig själva till ledare och besitta makten och till följd av detta är den demokratiska makten spridd, begränsad och kontrollerad. Däremot, i diktaturer är makten istället koncentrerad, obegränsad och okontrollerad (Sartori 1973, s. 151f). Diktatur som politisk regim sträcker sig till den romerska republiken Rom där det i krigstider var vanligt att utnämna en diktator, eftersom det antogs att beslut togs snabbare och genomfördes mer konsekvent. Diktatur som politiskt styrelseskick har med andra ord sina rötter i det antika Rom där diktatorns syfte var att skydda republiken mot hot (Karvonen 2008, s. 15).
12
I boken Diktatur – om ofrihetens politiska system använder man sig av fyra olika dimensioner när en stat ska definieras som antingen demokrati, diktatur eller en blandning av dem. De fyra dimensionerna som Karvonen använder är politik, statsinstitutioner, rättigheter och civilt samhälle. Som det redan nämnts definieras demokrati bl.a. av att medborgaren har flera politiska fri- och rättigheter, respekt för mänskliga rättigheter, opartiska domstolar och statsinstitutioner. Enligt Karvonen är dessa element mycket svaga eller helt frånvarande i en diktatur (Karvonen 2008, s. 16). Utöver det kännetecknas en diktatur av att sprida en känsla av rädsla bland medborgarna, eftersom diktaturregimer själva har en rädsla för motstånd och hot. Detta resulterar i sin tur till en upprustning, eftersom enligt regimen betraktas vem som helst utgöra ett hot eller motstånd mot staten. Staten försöker därför att kontrollera och
övervaka medborgarna och samhället genom våld och fruktan, vilket är anledningen till varför politiska förändringar inte sker (Karvonen 2008, s. 55). Karvonen kategoriserar diktatoriska stater i att antingen vara mer eller mindre diktatoriska. Enligt Karvonen är anledningen till detta att det idag ställs höga krav på stater för de ska klassas som demokratiska då det finns många olika kriterier som måste vara uppfyllda. Om en stat inte uppfyller alla kriterier för en demokrati kan de betraktas som diktatoriska i viss mån (Karvonen 2008, s. 18f).
I boken Komparativ politik: institutioner och beteende (2013) använder författarna termen autokrati när de skriver om diktatur. Även här beskrivs diktatur som demokratins motpol där man urskiljer de två olika styrelseskicken baserad på vem som innehar makten. I en demokrati ligger makten hos folket medan i en autokrati hos en person som utövar makten på olika sätt. Författarna betonar att demokrati och diktatur är varandras motsatser men att detta ska ses i teoretisk mening. Anledningen enligt författarna till detta är att ett land sällan uppfyller alla krav för en fulländad demokrati eller diktatur (Anckar et al. 2013, s. 45f).
Det finns olika former av diktatur, precis som det finns olika typer av demokrati. I boken
Politiska regimer – en introduktion (2012) redogör Silander för tre regimtyper inom diktatur
vilka är, dynastiska regimer, totalitära regimer och auktoritära regimer. Silander redogör för de tre regimerna utifrån fyra dimensioner vilka är, ideologi, ledarskap, politiska partier och civilt samhälle. Enligt Silander kännetecknas dynastiska regimer av en avsaknad av ideologi, och grundar sig istället på sedvanor som kungen/sultanen ger under sitt maktutövande. Dessa sedvanor och utsagor är godtyckliga endast så länge det behagar ledaren. Makten är
centraliserad hos kungen på grund av dennes familjetillhörighet och tradition. Politiska poster besitter ledarens familjemedlemmar och släktningar. Dessutom saknas politiska partier och
13
andra centrala institutioner, eftersom politiken utövas utifrån monarkens individuella preferenser (Silander 2012, s. 27f). Totalitära regimer kännetecknas av att det finns ett dominerande parti och en politisk mobilisering i syfte att stå enat gentemot oliktänkande demokratier. Totalitära regimer kan appliceras med följande ideologier nazism, fascism och kommunism. Inom totalitära regimer är ideologin central och gör anspråk både på politiskt styrande i den offentliga såväl som den privata sfären. Inom totalitära regimer är det endast ett parti som är tillåtet och som ser sig självt som staten. Detta innebär att totalitära regimer inte tillåter konkurrerande partier att finnas som har andra samhällsintressen än det rådande partiet (Silander 2012, s. 31f). Slutligen betonar auktoritära regimer en frånvaro av ideologi, men med förekomsten av höger- eller vänsterinriktade antidemokratiska värderingar. Den politiska pluralismen är existerande men begränsad inom de politiska institutionerna, såsom lagstiftare och politiska partier. Det är starkt individuellt ledarskap som baseras på hot om våld och användande av våld för att skapa medborgerlig lydnad. I en auktoritär stat får ledaren makten från en elit, snarare än från sin befolkning. Dessa eliter kontrollerar viktiga element i
samhället och blir centrala i en auktoritär regim. Utöver dessa tre regimtyper inom diktatur redogör Silander för en ytterliga regimtyp som han benämner som hybridregimer.
Hybridregimer kännetecknas av en kombination av demokratiska institutioner med en auktoritär praktik (Silander 2012, s. 35f).
I boken Komparativ politik – institutioner och beteende (2013) gör Anckar et al. en åtskillnad mellan fyra olika typer av diktaturer som kategoriseras efter ledarskap. De fyra olika typerna av diktatur är absolut monarki, militärstyre, teokrati och enpartistat. Den absoluta monarkin kännetecknas av att makten nedärvs i nedstigande led inom samma släkt, vanligen från far till son, och är koncentrerad hos en person, i detta fallet monarken. Titeln hos denna person kan vara kung, drottning, kejsare, furste eller sultan. Makten i en absolut monarki är koncentrerad hos monarken och på detta viss är denna styrelseform helt oförenlig med demokratiska principer. Exempel på stater som uppfyller kraven på absolut monarki utgörs av Brunei, Oman, Qatar och Saudiarabien (Anckar et al. 2013, s. 46f).
I länder som har militärstyre innehas den politiska makten av militären och är vanligtvis koncentrerad till en grupp officerare eller en junta, bestående av tre ledare, en från armén, en från marinen och en från flygvapnet. Anledningen till varför makten delas mellan flera höga militärer är för att säkerställa att en så stor del av militären som möjligt förblir lojala mot juntan. Vanligtvis har makten inte tilldelats militären, utan det är snarare att militären själva
14
tagit makten via militärkupp då det politiska läget inom ett land varit instabilt. Militären framtvingar lydnad och håller opposition mot regimen nere. Idag är det svårt att finna länder som är helt styrda av militären, men det finns drag av detta i bl.a. Burma, Fiji och Nordkorea (Anckar et al. 2013, s. 47).
I teokratiska stater är samhället starkt präglat av en religion som är nära sammankopplad med politiken. Ett grundläggande drag i demokratier har varit en strävan att åtskilja den religiösa sfären från den politiska. Grundprincipen inom teokratier är att lagarna anses vara givna av Gud eller en högre makt, vilket innebär att människorna inte har rätt eller makt att ändra på dessa. Som ledare i ett teokratiskt land är ens uppgifter att tolka dessa lagar som är givna av Gud och är Guds vilja på hur ett land ska styras. Idag finns det två länder som uppfyller kraven för teokrati som styrelseskick, nämligen Iran och Vatikanstaten (Anckar et al. 2013, s. 48).
Slutligen, de flesta diktatoriska stater som finns idag kan generellt klassificeras som
enpartistater. I enpartistater styrs politiken av ett parti som ensamt innehar makten, medan
andra partier utom det styrande är förbjudna eller har delvis inflytande. Idag sammankopplas enpartistater vanligtvis med kommunistregimer. Exempel på sådana stater är Kina, Kuba, Nordkorea och Vietnam (Anckar et al. 2013, s. 49).
15
3. Metod
Detta kapitel inleds med att jag lyfter fram de argument gällande val av teori. I detta kapitel presenteras den valda metoden som användas i uppsatsens analysdel. Vidare lyfter jag fram begränsningar och kritik mot den valda metoden. Därefter redogör jag för det material som ligger till grund för denna uppsats och slutligen presenteras den analysverktyg som kommer att användas i analysdelen.
3.1. Val av teori
Som jag redan redovisat har jag valt att använda mig utav Dahls definition av demokrati, polyarki, för att undersöka hur Nordmakedoniens demokrati förändrats mellan 2008 till 2018. I föregående kapitel om tidigare forskning redovisar jag för olika typer av teorier inom demokrati. Schumpeters definition av demokrati, valdemokrati skiljer sig mycket från definitionen av liberal demokrati och polyarki. Detta eftersom valdemokrati är en väldigt avsmalnad definition av demokrati som omfattar enbart valen i ett land. Problem med en avsmalnad definition av demokrati är att landet ifråga kan uppfylla dessa krav utan att egentligen vara speciellt demokratiska. Valdemokrati undersöker om det förekommer allmänna och återkommande val men det kan fortfarande finnas stora restriktioner när det exempelvis gäller medborgares fri- och rättigheter. Denna avgränsade definition av demokrati gör att länder kan kategoriseras som demokratiska utan att vara särskilt demokratiska. Med hänsyn till den väldigt avsmalnade definition av Schumpeters valdemokrati anser jag att användandet av den som teoretiskt ramverk inte är lämplig för denna studie då den enbart undersöker valen i ett land och dess uppbyggnad. Dessutom hade studien också blivit väldigt kort och hade inte gett en överblick kring de olika faktorer som påverkar demokratin i ett land förutom hur valen är uppbyggd och valprocessen. Schumpeters definition av demokrati ger med andra ord en väldig förenklad syn av det politiska läget i ett land och det blir svårt att förstå komplexa delar av det politiska systemet som innefattar medborgarnas fri- och rättigheter.
Vad gäller liberal demokrati är det en mer detaljerad definition av demokrati och den kräver en mer djupgående studie för att få en större överblick av det valda fallet. De olika kriterierna i en liberal demokrati är bredare än de som finns i en polyarki. Eftersom jag är intresserad av att undersöka eventuella demokratiska förändringar i Nordmakedonien mellan 2008 till 2018 blir denna teori för bred och det kan vara nödvändigt att begränsa teorin genom att enbart
16
välja ett antal punkter för att studien inte ska blir alltför stor. Detta riskerar i sin tur att göra att undersökningen blir ofullständig, eftersom genom en begränsning av teorin, liberal demokrati, blir det svårt att presentera en helhetsbild över den demokratiska situationen i landet. Jag har därför valt att använda mig av Dahls teori om polyarki för att undersöka Nordmakedonien. Dahls polyarki teori är tydlig i sin utformning och kan därför tillämpas på ett lands
demokratiska status. Anledningen till varför jag valt att använda mig utav Dahls kriterier för en demokrati istället för en liberal demokrati grundar sig i att kriterierna ger en överblick kring olika områden och passar bättre till det valda ämnet i denna studie. Dahls polyarki teori kommer att användas som analysverktyg i denna studie för att undersöka Nordmakedoniens demokratisk och eventuella demokratiska förändringar mellan 2008 till 2018. Genom att undersöka de sju olika institutionerna eller kriterierna som ingår i en polyarki får vi större helhetsintryck av landets demokratiska status och kan därmed svara på studiens
frågeställningar.
3.2. Metod
För att söka i material krävs det att man har ett tillvägagångssätt. Tillvägagångssättet i denna studie är en typ av kvalitativ textanalys, närmare bestämt är det metoden idealtyp som
tillämpas. Innan jag går in på att förklara vad metoden idealtyp går ut på är det nödvändigt att redogöra för vad kvalitativ textanalys innebär. I boken Metodpraktikan (2017) av Esaiasson et al. definieras kvalitativ textanalys på följande sätt: “[…] ta fram det väsentliga innehållet genom en noggrann läsning av textens delar, helhet och den kontext vari den ingår”
(Esaiasson et al. 2017, s. 211). Detta är en bred definition, eftersom en kvalitativ textanalys kan bedrivas på olika sätt men att det i grunden handlar det om att läsa materialet noggrant.
Den metodologiska utgångspunkten för denna studie är hämtad från boken Metodpraktikan (2017) skriven av Esaiasson et al. och boken Textens mening och makt (2018) som är skriven av Göran Bergström och Kristina Boréus. Metoden i denna studie är idealtyp och detta görs genom att jag tillämpar en idealtyp av demokrati som utformats och är baserat på Robert Dahls teori om polyarki. Idealtyper kan användas som analysverktyg för att renodla och organisera dragen hos ett fenomen eller en teori som är omfattande (Bergström, Boréus 2018, s. 147). Termen idealtyp myntades av Max Weber och är en metod för att klargöra
tankekonstruktion. En idealtyp kännetecknas av att man som forskare samlar in typiska kännetecken för det man vill undersöka, som i detta fallet demokrati, för att sedan jämföra den med den empiriska observationen. En fördel med att använda idealtyp som metod är att
17
man på så sätt får en tydlig bild av idealtypen och att på så sätt kunna identifiera fenomenets utmärkande drag utifrån den idealtyp man använder. Viktigt att notera är att metoden som ett analytiskt instrument inte kan avläsas helt och hållet i verkligheten men fungerar utmärkande i studier som den här (Esaiasson et l. 2012, s. 139f).
För att få en ökad förståelse och svar på uppsatsens frågeställning om Nordmakedoniens demokratiska förändring mellan 2008–2018 kommer det som jag tidigare nämnt att utföra en idealtypsanalys av Dahls teori och definition gällande de sju institutioner som ingår i Dahls polyarki teori, nämligen valda befattningshavare, fria och opartiska val, allmän rösträtt, rätt
att kandidera i val, yttrandefrihet, alternativa informationskällor och församlingsfrihet.
Denna teori och idealtyp som metod tillämpas för att på ett tydligt och enkelt sätt få en klar bild över hur Nordmakedoniens demokrati varit och förändrats under tidsperioden 2008– 2018. Anledningen till varför jag valt att tillämpa Dahls polyarki teori i denna uppsats grundar sig i att Dahl hävda att de traditionella demokratiska kriterierna och idéerna inte går att uppå i verkligheten. Han lanserade därför begreppet polyarki, vilket är ett idealtillstånd av demokrati (Dahl 1971, s. 183). Dessutom ger de sju institutionerna en klar och tydlig bild över vad som kännetecknar ett demokratiskt land på ett konkret vis. En kritik mot mitt val av metod är att det kan finnas andra demokratiförändringar mellan 2008–2018 och att det finns andra demokratiska begränsningar och förutsättningar utöver de sju institutionerna i en polyarki. Det kan alltså finnas andra eventuella förklaringar och faktorer som påverkar demokratin men som i denna uppsats inte kommer att behandlas, pga. studien är avgränsat till Dahls sju
polyarkiska institutioner. Att studera Nordmakedoniens demokrati utifrån en annan teori är förslag till vidare forskning.
I denna studie har jag först valt att beskriva landet utifrån de sju polyarkiska institutionerna för att sedan analysera detta med hjälp av den valda teorin. På detta sätt kan uppsatsens frågeställning besvaras. Därför använder jag idealtyp som metod då denna studie avser att systematisera det material som används (Esaiasson et al. 2017, s. 211). Detta görs genom en klassindelning av Robert A. Dahls polyarki kriterier som används som mall för att undersöka Nordmakedoniens demokratiska förändring 2008–2018. En klassindelning kräver också operationalisering av det teoretiska begreppet. Denna klassindelning kommer ske först genom att Nordmakedoniens lagstiftning om varje institution kommer att specificeras för att sedan undersöka om detta implementeras i praktiken och om det efterföljs. Slutligen kommer denna
18
resultat av det empiriska materialet att jämföras med Dahls kriterier för att kunna sammanfatta och analysera resultatet och dra en slutsats.
Utöver detta är min studie teorikonsumerande, vilket innebär att jag kommer att belysa ett empiriskt fall, i detta fallet Nordmakedonien för att få en ökad förståelse om landets demokratiska förändringar 2008–2018 utifrån Dahls sju kriterier för en polyarki. Valet att bedriva en teorikonsumerande studie var naturligt, eftersom syftet med studien är att belysa ett empiriskt fall, det vill säga Nordmakedonien för att få en ökad förståelse om just det fallet. Dahls polyarkiteorin, används som verktyg för att analysera och öka kunskapen och
förståelsen av empirin (Esaiasson et al. 2017, s. 42). Studien blir därför också en fallstudie då Nordmakedonien är det fall som står i centrum. Den vanligaste kritiken som riktats mot fallstudier är att det inte är möjligt att generalisera slutsatserna utifrån ett eller ett fåtal fall (Merriam 1993, s. 22). Syftet med denna studie är däremot inte att säga något om
vetenskapsfältet som helhet, det vill säga att generalisera, utan jag är intresserad av att få en ökad förståelse om just fallet, det vill säga Nordmakedonien. Att generalisera är alltså inget jag kommet att göra inom ramarna för denna studie. Detta beror på att fokus ligger på att förstå det enskilda fallet och få ökad förståelse om Nordmakedoniens demokrati mellan åren 2008–2018. Det behöver inte betyda att studien är irrelevant för demokratiforskningen. Denna studie är intressant för andra som är intresserade av att bedriva komparativa studier inom de berörda ämnen, exempelvis demokrati i länder som varit en del av den forna Jugoslavien.
3.3. Material och källkritik
Materialet i denna studie består i första hand av primärkällor. Det empiriska materialet bestod av rapporter från EU-kommissionen, Regeringskansliet samt information från större
internationellt erkända organisationer som Freedom House och CountryWatch. Jag har använt utredningsrapporter från den svenska regeringens årliga landrapport om Nordmakedonien och rapporter från EU-kommissionen och Freedom Hous. Ett ytterligare material är
Nordmakedoniens konstitution.
Som redovisat studerar denna studie ett historiskt förlopp mellan 2008–2018 och här är det viktigt att man förhåller sig källkritiskt. Jag har följt Esaiassons m.fl. (2017, s. 288) fyra klassiska källkritiska regler för att kunna bedöma om källorna är trovärdiga eller inte. Kriterierna som vägts in i mitt val av material bygger på äkthet, oberoende, samtidighet och
19
sammanhang och av de personer som anges. Oberoende källmaterial har i den mån det varit möjligt bekräftat uppgifterna som anges. För att säkerställa detta oberoende i material i största möjliga mån står internationella organisationers egna rapporter som källmaterial för studien. Genom att jämföra olika källor uppfylls också det andra kravet, det vill säga oberoende, eftersom mycket av den information är återkommande i andra källor. Samtidighetskravet uppfylls genom att jag använder källor för den tid jag är intresserad av, nämligen 2008–2018. Slutligen handlar tendens om att källor ska beskrivas på ett korrekt sätt, vilket liknar till stor del kravet om oberoende, eftersom informationen finns på olika källor. Då informationen som finns i de källor jag använder är likvärdiga med andra oberoende källor bedömer jag de som trovärdiga och objektiva. Materialet som ligger till grund för analysen bedömer jag därför uppfylla kriterierna för äkthet, oberoende, tendens och samtidighet.
3.4. Analysverktyg
För att kunna applicera det teoretiska begreppet demokrati måste den operationaliseras. Detta är en viktig komponent, eftersom den teoretiska definition av begreppet demokrati kan operationaliseras på olika sätt. Några exempel har lyfts fram i rubrik 2.1. I denna studie kommer jag dock att använda Dahls kriterier för en demokrati som han benämner som polyarki. Den teoretiska definitionen av demokrati blir därför i denna uppsats Dahl operationella indikatorer. En demokrati blir i sin tur en stat som uppfyller de sju polyarkiska institutionerna. Denna operationalisering baseras på de redan existerande kriterier som Dahl, en internationell erkänd forskare formulerat. Det går därför att argumentera att begreppsvaliditeten för denna studie är hög.
Operationalisering av Dahls polyarki teori var enkelt att göra då teorin i sig är tydlig och anger tydligt vilka institutioner som måste vara uppfyllda i ett land för att landet ska kunna kategoriseras som demokratisk. Operationaliseringen av teorin kommer att presenteras som ett analysverktyg som ska hjälpa mig att klassificera materialets innehåll (Bergström, Boréus 2012, s. 150). Nedan presenteras det analysverktyg som kommer att användas i analysen.
20
Institutioner Indikatorer
Valda befattningshavare Den politiska makten tilldelas till den/de
som blir valda till detta av befolkningen.
Fria och opartiska val Valda befattningshavare ska väljas genom
återkommande, regelbundna och opartiska val. Valet ska ske utan förekomst av fusk eller tvång.
Allmän rösträtt Alla vuxna medborgare ska ha rätt att rösta
vid val av befattningshavare.
Rätten att kandidera i val I princip alla vuxna medborgare ska ha rätt
att ställa upp som kandidater i valet om att bli nästa befattningshavare. Det får dock förekomma vissa begränsningar, exempelvis ålder.
Yttrandefrihet Alla medborgare har rätt till att uttrycka sin
åsikt om bl.a. olika politiska frågor utan att riskera straff.
Alternativa informationskällor Medborgarna ska ha rätt till att söka
information på egen hand. Alternativa informationskällor ska vara skyddade enligt lag och inte vara kontrollerade av staten.
Församlingsfrihet Alla medborgare ska ha rätt till att bilda
oberoende föreningar och organisationer, som exempelvis politiska partier och intresseorganisationer.
21
4. Resultat och analys
Robert Dahls polyarkiteori ligger till grund för studiens analys. Analysens resultat redovisas i form av inhämtade data och argumenterande om hur demokratin varit mellan 2008–2018 och huruvida demokratin i landet förändrats under denna tid.
I respektive institution kommer varje institution att redogöras först genom att
Nordmakedoniens lagstiftning om varje institution kommer att specificeras för att sedan undersöka om detta efterlevs i praktiken. Slutligen kommer resultatet av det empiriska materialet att jämföras med Dahls kriterier för respektive institution för att kunna analysera resultatet och dra en slutsats.
4.1. Valda befattningshavare
Som beskrivits innan innebär institutionen valda befattningshavare att representanter som styr landet och har kontroll över myndigheter ska vara valda till denna position av landets
medborgare. Eftersom representanterna är folkvalda måste de också på bästa möjliga sätt uppfylla folkets vilja (Dahl 2002, s. 343).
Enligt Nordmakedoniens konstitution ska landets representantförsamling företräda landets medborgare och verka som dess representativa organ. Dessa representanter ska väljas genom allmänna, direkta och fria val, genom hemliga valsedlar. Nordmakedonien är en republik med ett parlamentariskt styre, vilket innebär att utöver en premiärminister som är regeringschef, finns även en president som är statschef. Enligt den 80:e artikeln i Nordmakedoniens konstitution ska presidenten väljas genom allmänna och direkta val. Presidenten som främst har en ceremoniell funktion är folkvald och väljs för en femårsperiod. Presidenten måste vara minst 40 år på valdagen för att kunna väljas till president för Nordmakedonien. Dessutom får en person inte väljas till republikens president om han inte har varit bosatt i Nordmakedonien under minst 10 år inom de senaste femton åren. Presidenten utser regeringen och
premiärministern som är ansvariga inför parlamentet. Val till parlamentförsamlingen sker vart fjärde år. Representanterna ska representera medborgarna och deras övertygelser.
Parlamentförsamlingens 120 platser väljs genom ett proportionerligt valsystem där valda befattningshavare i sin tur utser premiärminister som erhåller den största verkställande makten (Constitution of the the Republic of Macedonia 1991).
22
Enligt Freedom House rapport från 2018 tilldelades landet 4/7 poäng gällande valprocessen, där 1 representerar den högsta poängen av demokratisk valprocess medan 7 den minst demokratiska valprocessen. Freedom House utvärdering av Nordmakedoniens antal poäng gällande valprocessen har försämrats sedan 2016, i samband med regeringskrisen som uppstod i landet. Från 2008–2014 fick Nordmakedonien 3,25/7 poäng, dessa poäng
försämrades 2015 (3,75/7 poäng) i och med avlyssningsskandalen fram till 2018 där landet fick 4/7 poäng gällande valprocessen. Dessa siffror tyder på en försämrad ändring men försämringen av poängen gällande valprocessen har mycket att göra med
avlyssningsskandalen och det tidiga valet som hölls 2016 (Freedom House 2018).
Utöver att denna institution förutsätter att befattningshavare ska vara valda av folket måste de uppfylla folket vilja och ha kontroll över de beslut som myndigheter tar. EU:s
framstegsrapport från 2010 visar att inga framsteg gjorts i genomförandet av reformer som syftar till att förbättra rättsligt oberoende och politiskt inflytande över domstolarna och politiserade utnämningar som är ett stort problem i Nordmakedonien (Freedom House 2011). Enligt rapporter från Regeringskansliet 2016–2017, Freedom House (2016, 2018) och EU-kommissionen 2018 har befattningshavare i Nordmakedonien kontroll över myndigheterna, som den offentliga sektorn och rättsväsendet. Dessutom visar rapporterna att korruption inom dessa sektorer alltid varit ett problem. Den verkställande maktens inflytanden över
statsapparaten innebär svårigheter för offentlig sektor och rättsväsende att agera oberoende och självständigt. Detta bidrar till att medborgarna inte kan tillvarata sina rättigheter (Regeringskansliet 2018, s. 2). Korruptionen inom bland annat den offentliga sektorn och rättsväsendet är enligt EU-kommissionen ett problem som landet länge handskats med. I Regeringskansliets rapport från 2018 visar att den nordmakedonska regeringen tillsätter olika ämbeten inte utefter meriter utan snarare partisympati, vilket strider mot lagen. Dessutom rapporteras det om att de olika politiska institutionerna och partierna drivs av privata och ekonomiska intressen istället för ideologi. Detta försvårar i sin tur möjligheterna till att få fram prioriteringar som folket vill i det politiska systemet (Regeringskansliet 2018, s. 3, 5).
Enligt Freedom House rapport 2017 och EU-kommissionen 2018 har de flesta av valen i Nordmakedonien uppnått internationell standard. Både rapporter från EU-kommissionen och Freedom House styrker att i Nordmakedonien väljs befattningshavare i enighet med vad som står i konstitutionen, med undantag vad gäller valet 2008 och det senaste valet 2016 till representantsamlingen som resulterade till fördröjning och konflikter mellan partier, detta
23
kommer att analyseras närmare i nästa kapitel om Fria och opartiska val (Freedom House 2017, EU-kommissionen 2018).
Under 2008–2016 styrdes Nordmakedonien av det nationalistiska konservativa partiet VMRO-DPMNE och korruptionen inom statlig förvaltning var utbredd. EU-kommissionens rapport från 2016 visar att även rättsväsendet lider av korruption eftersom den politiska makten oftast ingriper i rättsväsendets arbete, genom att exempelvis muta domare för att högt uppsatta politiker ska slippa straff och befrias från olika anklagelser (EU-kommissionen 2016, s. 8). EU-kommissionens rapport från 2018 lyfter fram att det har gjorts goda framsteg sedan den nya regeringen tog över makten 2017. Åtgärder har vidtagits för att göra rättsväsendet mer oberoende och för att minska korruptionen i den offentliga sektorn och rättsväsendet (EU-kommissionen 2018, s. 7). Nordmakedonien har haft problem med korruption under en lång tid. Detta är en viktig del inom den första institutionen, eftersom medborgarna inte kan garanteras att deras valda befattningshavare arbetar för att uppfylla allmänhetens bästa, utan istället följer sina egna intressen och arbetar för partiets bästa.
Analys: Med bakgrund av detta kan man konstatera att denna institution, valda
befattningshavare, uppfylls delvis i Nordmakedonien genom att det finns allmänna, direkta och fria val till både representantförsamlingen och till presidentposten under alla val som hållits mellan 2008 till 2018 (mer om detta i Fria och opartiska val). Vad gäller valet av representanter och presidentposten har det efterlevts fram till det sista valet som hölls 2016. Vad gäller den andra delen av denna institution, det vill säga om att representanterna ska ha kontroll över myndigheterna och representera folkets vilja på bästa möjliga sätt är det något som inte uppfyllts mellan åren 2008–2018. Detta eftersom landets representantförsamling och president har stor inverkan och kontroll över myndigheterna då det är omfattande korruption inom den politiska sektorn, offentliga sektorn och rättsväsendet. Detta innebär oftast att domare inte väljs efter kompetens utan istället utifrån partisympati. Därutöver har
Nordmakedonien problem med att politiker och politiska partier drivs av privata ekonomiska intressen istället för ideologi, vilket resulterar till att det inte är allmänhetens bästa som prioriteras och att medborgarnas åsikter inte framförs i det politiska systemet. Enligt
rapporterna från Regeringskansliet, EU-kommissionen och Freedom House kan man därför argumentera för att de valda befattningshavarna och representanter inte alltid agerar utefter folket bästa utan snarare för sitt eget och för partiets bästa.
24
Denna institution uppfylls därför delvis vad gäller alla år mellan 2008–2018, eftersom representanterna är valda av medborgarna genom allmänna, direkta och fria val. Däremot uppfylls inte den andra delen av institutionen som är att de vada befattningshavarna ska representera folkets vilja då de snarare ser till att uppfylla sina egna intressen och agerar utefter partiets bästa. Rapporter från Regeringskansliet 2018 och EU-kommissionen 2018 visar att åtgärder för att få en mer oberoende offentlig sektor och rättsväsende har tagits efter den nya regeringen tillträde 2017 men att det fortfarande förekommer fall av korruption.
År Valda befattningshavare 2008 Efterlevs delvis 2010 Efterlevs delvis 2012 Efterlevs delvis 2014 Efterlevs delvis 2016 Efterlevs delvis 2018 Efterlevs delvis
4.2. Fria och opartiska val
Den andra institutionen, fria och opartiska val innebär att befattningshavarna ska väljas genom regelbundna, återkommande och opartiska val. Detta innebär också att valen ska ske på ett så rättvist sätt som möjligt och utan några tvångsinslag och valfusk (Dahl 2002, s. 343).
Enligt den nordmakedonska konstitutionen ska valen till parlamentet och presidentposten ske via fria, direkta och demokratiska val. Dessa val ska dessutom ske regelbundet och vara återkommande. Val till parlamenten sker vart fjärde år medan val till presidentposten vart femte år. I konstitutionen kan man läsa mer specifikt om att val till parlamentet ska ske inom de 90 kvarstående dagarna för den sittande regeringen eller inom 60 dagar från och med den dag då församlingen upplöses. Dessa regler och tiden får enbart utökas eller inskränkas om landet är i en nödsituation eller krig. Valet av presidenten väljs ungefär på liknande sätt som representantförsamlingen, eftersom detta val sker inom de 60 sista dagarna av den sittande presidentens period. I konstitutionen finns ingen specifik artikel vad gäller att valen ska ske på ett rättvist sätt och att tvång skall vara frånvarande. Men detta kan ingå i artikel 8 som nämner att valen ska vara fria, direkta och demokratiska (Constitution of the Republic of Macedonia 1991).
25
Nordmakedonien hade val 2006 men 2008 upplöstes parlamentet och nyval utlystes 1 juni 2008 av den dåvarande premiärministern Nikola Gruevski för det nationalistiskt konservativa partiet VMRO-DPMNE. Gruevski hävdade att oppositionen blockerade reformer och
försämrade landets chanser till ett NATO- och EU-medlemskap. Resultatet av valet 2008 blev att VMRO-DPMNE fick majoritet med 63 av 120 platser i parlamentet. Enligt Freedom House rapport från 2009 betraktades parlamentsvalet 2008 som en av de värsta sedan landets självständighet 1991. Internationella valobservatörer påpekade att det förekommit attacker mot partikampanjkontor. Utöver det förekom det våld på valdagen och i etnisk albanska områden hindrades medborgarna från att utöva sin demokratiska rättighet, dvs. att rösta då vallokaler stängdes ner i samband med våldsamheter. Totalt 15 procent av rösterna i parlamentsvalet 2008 ogiltigförklarades (EU-kommissionen 2008, s. 7). Detta styrks av Freedom House rapport från 2009 som nedgraderade Nordmakedoniens demokratiska status, eftersom det förekommit ökad trakassering och våld mot medlemmar av politiska partier under parlamentsvalet 2008 som åtföljdes av våld, korruption och stark kritik av
internationella valobservatörer (Freedom House 2009, Country Watch 2019, s. 25). Återigen, i februari 2011 utlyste den dåvarande premiärministern Gruevski nyval som hölls den 5 juni 2011. I valet 2011 segrade VMRO-DPMNE återigen och fick 55 av 120 platser i parlamentet. Även detta val kritiserades av internationella valobservatörer och det noterades att köp av röster och våld mot politiska partier hade förekommit (Country Watch 2019, s. 28).
Nästa parlamentsval skulle hållas 2015 men i mars 2014 upplöstes parlamentet återigen, med anledning av att den regerande koalitionen inte lyckades enas om en kandidat till president. Presidentvalet hölls 13 april 2014 medan parlamentsvalet hölls tätt inpå, 27 april 2014 (Country Watch 2019, s. 29). VMRO-DPMNE vann både president- och parlamentsvalet. Valet 2014 kritiserades av internationella observatörer för ett antal brister. Enligt Freedom House rapport från 2015 noterade internationella observatörer att statens valkommission var utsatt för politiskt inflytande. Detta ledde till att efter valet 2014 vägrade oppositionspartiet SDSM att erkänna den nya regeringen och inledde en parlamentarisk bojkott (Freedom House 2015). President- och det tidiga parlamentsvalet i april 2014 bedömdes som effektivt
administrerade, men påverkades av bristande åtskillnad mellan statlig och partiaktivitet och partisk rapportering i media (EU-kommissionen 2014, s. 2).
Enligt Freedom House rapport 2018 och EU-kommissionen 2018 uppnår valen i
26
är skrivna i konstitutionen, med undantag valet som skede 2008. Detta kom att ändras också i samband med avlyssningsskandalen 2015 som presenterades i inledningen av denna uppsats. Avlyssningsskandalen fortsatte fram till 2016 med anledning av att presidenten Ivanov gav amnesti för de 56 individer som var inblandade i skandalen. Denna turbulenta tid i
Nordmakedonien 2015–2016 gjorde att det utbröt stora demonstrationer, vilket också ledde till att valprocessen inte följde de regler som finns nedskrivna i konstitutionen. Med anledning av avlyssningsskandalen tog politikerna beslutet om att senarelägga valet som egentligen skulle hållas 24 april 2016 till istället 5 juni 2016. Detta var ett beslut som togs efter
påtryckningar från både USA och EU som rådde Nordmakedonien om att det inte var lämpligt tillfälle att ha ett val i samband med krisen. Även valet som planerades att hållas 5 juni 2016 sköts ytterligare upp pga. att det enbart inkom en kandidatlista (EU-kommissionen 2016, s. 7, Freedom House 2017). Valet hölls slutligen 11 december 2016. Några dagar innan valet 2016 upptäckte kontrollapparater att det fanns namn på det s.k. ”phantom-voters” bland listorna som gällde individer som var berättigade att rösta. Phantom-voters är namn på individer som är registrerade som röstberättigade men som egentligen inte är det då de antingen är avlidna, minderåriga eller att man använder sig av falska identifikationskort (Freedom House 2017).
Det nationalistiska konservativa partiet VMRO-DPMNE vann valet 2016 och erhöll majoritet i representantförsamlingen med totalt 51 platser. Det socialdemokratiska oppositionspartiet SDSM erhöll 49 platser medan de övriga 20 platserna tilldelades fyra mindre etnisk-albanska partier (Freedom House 2017). Trots att VMRO-DPMNE fick majoritet av rösterna kunde de inte bilda regering då de misslyckades med att nå en överenskommelse med den albanska partiet DUI som man tidigare bildat koalitionsregering med. DUI valde istället att stödja SDSM, vilket ledde till att SDSM fick majoritet i församlingen med totalt 67 platser.
Presidenten Ivanov vägrade dock att ge mandat till SDSM partiledare Zaev att bilda regering med albanska partiet och menade att SDSM stödde en plattform som underminerar
Makedoniens suveränitet, territoriella integritet och självständighet. Denna kris eskalerade den 27 april 2017 när parlamentet stormades från makedonska nationalister då en etnisk alban valdes till talman. Detta utlöste en blodig konfrontation i parlamentet som resulterade i ett fysiskt angrepp på SDSM:s partiledare Zoran Zaev och flera albanska politiker. Den politiska krisen avskalades först efter att presidenten gav mandatet till SDSM att bilda regering
tillsammans med samarbetspartiet DUI, som efter sex månaders försening upprättades 31 maj 2017 (OSCE 2017, s. 4). Den nya regeringen med SDSM i spetsen markerade slutet på den politiska dominansen av den nationalistiskt konservativa VMRO-DPMNE som regerat från
27
2006 till 2016 (Country Watch 2019, s. 35). Enligt Freedom House rapport från 2018, på grund av att valet under 2016 fick senareläggas flera gånger och att valet blev oregelbundet tilldelades Nordmakedonien en poäng på 4,0 gällande valprocessen på en skala från 1–7 där 1 innebär en hög grad av demokrati i valprocessen medan 7 en låg grad av demokrati i
valprocessen. Denna poäng har pga. händelserna under 2016 försämrat Nordmakedoniens poäng från att ha varit 3,25 mellan 2008–2014 till att från 2015 i samband med
avlyssningsskandalen bli 3,75, och försämrats ytterligare under 2017–2018 och blivit 4,0 (Freedom House 2017). Valet 2016 var i huvudsak administrerat och korrekt genomfört med högt deltagande. Enligt OSCE:s rapport inträffade valet 2016 röstköp, press på väljare under valperioden och att det förekom familje- och gruppröstning (OSCE 2017, s. 1). Detta styrks av Regeringskansliets rapport från 2017 som lyfter fram att enskilda påtryckningar mot väljare observerats, vilket gjorde också den politiska processen inte fungerade helt tillfredsställande (Regeringskansliet 2018, s. 6).
Analys: Den andra institutionen, fria och opartiska val efterlevdes delvis mellan 2009–2015. Däremot har valen som hållits mellan 2008–2018 inte varit regelbundna. Valet 2008
noterades som en av de värsta valen sedan 2008 pga. att det förekom olika oegentligheter såsom röstköp och våld. Internationella observatörer noterade att vissa etnisk albanska områden hindrades från att rösta i valet 2008, vilket gör att valet inte är fria och opartiska. Valen som hölls 2011 och 2014 efterlevdes delvis och valen uppnådde internationell standard även om internationella observatörer noterade några oegentligheter. Dock inskränktes och försämrades detta under valet 2016 som blev senarelagt flera gånger. Dessutom förekom en form av valfusk och orättvisa när det gäller det s.k. phantom-voters och att det förekom stora protester från befolkningen. Sammanfattningsvis valen som hölls 2008 och 2016 efterlevdes inte pga. stora oegentligheter och valfusk. Däremot valen som hölls 2011 och 2014
efterlevdes delvis och var mer demokratiska i jämförelse med valen 2008 och 2016 som kritiserades starkt av internationella observatörer.
År Fria och opartiska val
2008 Efterlevs inte
2011 Efterlevs delvis
2014 Efterlevs delvis
