Kvinnor som dödar sin partner. Orsaker och gemensamma nämnare

Examensarbete i Kriminologi Malmö högskola

61-90 hp Hälsa och samhälle

KVINNOR SOM DÖDAR SIN

PARTNER

ORSAKER OCH GEMENSAMMA NÄMNARE

KVINNOR SOM DÖDAR SIN

PARTNER

ORSAKER OCH GEMENSAMMA NÄMNARE

MARTIN LARSSON

Larsson, M. Kvinnor som dödar sin partner. Orsaker och gemensamma nämnare.

Examensarbete i Kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för

hälsa och samhälle, Institutionen för Kriminologi, 2016.

Kvinnor begår färre våldsbrott än män, och endast en tiondel av alla mord begås av kvinnor. Detta speglas i att relativt lite forskning om kvinnor som begår dödligt våld har genomförts. När kvinnor dödar är det ofta en nuvarande, eller före detta, intim partner som faller offer. Men varför dödar kvinnor en person som de tidigare valt att spendera sitt liv med? Finns det några likheter mellan dessa kvinnor? Denna systematiska litteraturstudie visar att en majoritet av de kvinnor som tar livet av sin partner, gör det efter att ha utsatts för fysiskt och psykiskt våld av sin partner under lång tid. Tidigare partnervåld, och den överhängande risken att utsättas för ännu en episod av grovt våld, leder till att dessa kvinnor lever med ständig skräck, rädsla och ångest. Många av dessa kvinnor upplever även en känsla av isolation, vilket förstärks av att mannen ofta förbjuder dem att arbeta utanför hemmet. Kvinnor som dödar sin partner gör det ofta i, vad de själva anser är, självförsvar. Många av dessa kvinnor menar att de dödade sin partner för att de var tvungna. Hade de inte gjort det hade de själva förmodligen blivit mördade.

Nyckelord: Battered woman syndrome, intimate partner homicide, kvinnor som

WOMEN WHO KILL THEIR

INTIMATE PARTNER

CAUSES AND COMMON DENOMINATORS

MARTIN LARSSON

Larsson, M. Women who kill their intimate partner. Causes and common denominators. Degree project in Criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of Criminology, 2016. Women commit fewer violent crimes than men, with only one tenth of all murders committed by females. This is reflected in the fact that relatively little research has been conducted about women who kill. When women kill, the victim is often a current or former intimate partner. But why do some women kill an individual whom they have previously chosen to spend their life with? Are there any

similarities between these women? This systematic literature review shows that a majority of women who take the life of an intimate partner, do it after having been subjected to physical and psychological violence by their partner for a long period of time. Former partner violence, and the imminent risk of being subjected to yet another episode of serious violence, leads to these women living with constant fear, horror and anxiety. Many of these women also experience a sense of isolation, which is reinforced by the fact they their partner often forbids them to work outside of the home. Women who kill their intimate partner often do so in, what they feel is, self-defence. Many of these women say that they killed their partner because they had to. Had they not killed him, they themselves would probably have been murdered.

Key words: Battered woman syndrome, intimate partner homicide, intimate

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inklusions- och exklusionskriterier ... 7

Litteratursökningen ... 8

Bearbetning av material ... 9

Etiska överväganden ... 9

RESULTAT ... 10

Utsatthet för våld ... 15

Andra gemensamma nämnare ... 15

DISKUSSION ... 16

Metoddiskussion ... 21

SLUTSATSER ... 23

LITTERATURFÖRTECKNING ... 25

INLEDNING

Under 2015 anmäldes enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, drygt 1.5 miljoner brott i Sverige (Brå, 2016). En del av dessa är våldsbrott, och det vanligaste våldsbrottet är misshandel (Sarnecki, 2009). År 2015 anmäldes 84 600 misshandelsbrott (Brå, 2016), och de flesta förövare och offer är män när det gäller den typen av brott (Sarnecki, 2009). Under 2000-talet lagfördes kvinnor endast för 10 procent av samtliga våldsbrott (Sarnecki, 2009). Det kan alltså konstateras att kvinnor väldigt sällan begår den typen av brott. Det är dessutom så att en av de brottstyper där andelen kvinnor är lägst är just misshandelsbrott (a.a.). Vad gäller en specifik kategori av våldsbrott däremot, nämligen partnervåld, visar forskningen att det är den kategori där skillnaden i våldsanvändning mellan män och kvinnor är minst (Swan m.fl, 2008). Enligt vissa studier är kvinnor till och med lika ofta våldsamma mot sina partners som män är (a.a.). En intressant faktor är dock att kvinnor inte lika ofta blir arresterade för just partnervåld (a.a.). Det krävs därför att fundera över och diskutera vad detta beror på. Forskningen visar nämligen att det troligtvis beror på motiven bakom våldet (a.a.). Ofta begår kvinnor våld mot sin partner som en reaktion på utsatthet för våld från partnern, där många studier visar att mer än 90 procent av de kvinnor som begår partnervåld själva är utsatta (a.a.). Kvinnligt partnervåld sker ofta i självförsvar på grund av rädsla och/eller för att försvara sina barn (a.a.). Män däremot, använder ofta våld som ett sätt att utöva kontroll mot sin partner och/eller för att tvinga till sig sex (a.a.). Socialstyrelsen (2009) skriver att situationsbetingat partnervåld, våld som utlöses vid stressituationer där frustration och vrede slår över i fysisk aggression, utgör den största delen av kvinnors partnervåld. Det kontrollerande partnervåldet däremot, som ofta är väldigt allvarligt och eskalerande och består av en blandning av våld, hot, trakasserier och terror där gärningsmannen är dominerande och kontrollerande, begås till största delen av män (Socialstyrelsen, 2009). Det finns väldigt lite som tyder på att kvinnor begår denna typ av partnervåld (a.a.). Vidare är det vanligare att kvinnor drabbas av partnervålds-relaterade skador, och de får oftare uppsöka vård för sådana åkommor (Socialstyrelsen, 2009; Swan m.fl, 2008).

En annan kategori av våldsbrott är det som benämns som det dödliga våldet (Sarnecki, 2009).

Every year, more than half a million people around the world die as a result of lethal violence. For the past several years, violence has been considered a leading worldwide public health problem, and it is estimated that this type of crime will increase during the next 20 years. Homicide constitutes the most serious and extreme form of violence. Men commit the majority of crimes involving homicide, but a small group of women is also found within this group of perpetrators. In Sweden, female offenders constitute, on average, 10 % of all perpetrators of these crimes, a percentage that is also reflected in international research (Yourstone m.fl, 2008 s. 374).

Dödligt våld innefattar mord, dråp och misshandel med dödlig utgång (Sarnecki, 2009). Av dessa brott är mord särskilt intressant. Både eftersom det är det grövsta

brottet som kan begås enligt straffsatserna definierade i Brottsbalken 1962:700 (BrB), men också för att samhället generellt är väldigt fascinerat av det

(Mattiuzzi, 2011). Ofta är människor intresserade av varför någon skulle mörda någon annan, och enligt många är det fängslande att veta omständigheterna kring mordfall, eftersom det troligtvis krävts något alldeles speciellt som drivit

förövaren till att döda (a.a.). För kriminologer är det emellertid intressant av delvis andra anledningar. Bland annat är det intressant då utvecklingen av det dödliga våldet kan ge en antydan om hur utvecklingen av andra våldsbrott ser ut (Sarnecki, 2009). Men det dödliga våldet är även intressant, och diskuteras ofta inom kriminologin, eftersom skillnaden i antalet kvinnor och män som dödar är väldigt stor (Pollock & Davis, 2005). Statistik från USA visar att under 2002 begicks cirka en tiondel av alla mord av kvinnor, en siffra som varit relativt konstant under en lång tid (a.a.). Svensk statistik visar snarlika resultat (Yourstone m.fl, 2008). Att kvinnor begår våldsbrott är alltså ovanligt, och kvinnor som dödar verkar vara minst lika sällsynt. Därför är det troligt att det finns skillnader mellan mäns och kvinnors dödliga våld.

I Sverige var det 43 kvinnor som dödade någon mellan 1995-2001 (Yourstone m.fl, 2008). När kvinnor dödar tenderar offret att vara någon de känner (Caman m fl, 2016; Pollock & Davis, 2005; Yourstone m.fl, 2008). I en svensk studie av Yourstone m.fl, (2008) hade endast 2 procent av urvalet dödat någon okänd, medan 26 procent dödat en bekant, 15 procent en förälder, ett syskon eller ett barn och 56 procent en partner eller före detta partner. Siffrorna såg dock olika ut för männen i samma studie. 16 procent hade dödat någon okänd, 51 procent en bekant, 14 procent en förälder, ett syskon eller ett barn och 19 procent en partner (Yourstone m.fl, 2008). Att andelen offer som är en partner är högre hos kvinnor än män, tyder på skillnader mellan män och kvinnor som tar livet av någon de har en intim relation med. Forskning visar att kvinnor som dödar sin partner, i motsats till män som gör det, oftast inte är särskilt våldsamma (Felson & Messner, 1998). En annan skillnad verkar vara motivet, där forskning antyder att män ofta drivs till att mörda sin partner på grund av svartsjuka eller ofrivillig separation (Caman m.fl, 2016). Vad är det då som krävs för att, en annars icke-våldsam kvinna, ska begå det mest våldsamma brottet som finns genom att beröva sin livskamrat livet?

SYFTE

Studiens syfte är att undersöka varför vissa kvinnor dödar sin partner, och presentera generella konklusioner om dessa kvinnor. Detta motiveras av att det har skett relativt lite forskning kring partnermord begångna av kvinnor (Caman m.fl, 2016). Kunskapsläget kring dessa kvinnor är därför begränsat (a.a.). Bristen på forskning förklaras av att en majoritet av partnermord begås av män

(Kirkwood, 2003; Yourstone m.fl, 2008). Det innebär också att teorier som ämnat förklara partnermord framförallt fokuserat på män (Caman m.fl, 2016; Eriksson & Mazerolle, 2013). Men den samlade kunskapsbilden berörs även av att data från tidigare studier ofta utgjorts av intervjuer med relativt få kvinnor eller utdrag från polisregister från enskilda städer (Scott & Davies, 2002; Yourstone m.fl, 2008). Detta innebär att tämligen få slutledningar som gäller för merparten av dessa kvinnor har kunnat dras. Forskning visar även att detta ämne är komplext, och det finns inget enkelt svar på varför vissa kvinnor dödar sin partner (Kirkwood, 2003). Flera forskare efterfrågar därför mer forskning om dessa kvinnor

(Campbell m.fl, 2007; Scott & Davies, 2002; Swatt & He, 2006). Att författaren till denna uppsats inte hittat någon review med samma syfte som denna studie visar att denna uppsats är välbehövlig.

Förhoppningsvis kan denna studie bidra till att fylla den kunskapslucka som identifierats. Möjligen kan denna studie även bidra till ett ökat intresse för detta ämne hos forskare för att ytterligare förbättra kunskapen och förståelsen om kvinnor som dödar sin partner. Nedan presenteras studiens frågeställningar, som är formulerade utifrån studiens syfte. Vidare förklaras även för studien viktiga begrepp, och de avgränsningar som gjorts presenteras även nedan.

Frågeställningar

- Varför dödar vissa kvinnor sin partner?

- Vilka gemensamma nämnare har de kvinnor som dödar sin partner? Begreppsförklaringar

Med gemensamma nämnare menas fakta som är gemensamt för de kvinnor som dödar sin partner, närmare bestämt information gällande dessa kvinnor, deras livssituation, samt omständigheter kring dödandet.

I likhet med Breiding m.fl. (2015) definieras en partner i denna uppsats som en make/maka, sambo, pojkvän/flickvän, dejtingpartner eller sexuell partner.

I likhet med Breiding m.fl. (2015) inkluderar partnervåld i denna uppsats fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld samt stalking av en partner. Partnermord, eller IPH (Intimate Partner Homicide), definieras enligt Zahn’s (2003)

begreppsbestämning som dödandet av en partner.

Battered Woman Syndrome (BWS) är en sub-kategori av post-traumatiskt stressyndrom som kan drabba våldsutsatta kvinnor (Grant, 1995).

Avgränsningar

Kvinnor som dödar sin partner är visserligen en liten grupp (Bourget & Gagné, 2012; Grant & Curry, 1993; Grant, 1995; Weizmann-Henelius m.fl, 2011), men ämnet är stort och komplext. Det finns många intressanta aspekter som behöver undersökas och diskuteras, men som tyvärr faller utanför ramen och syftet med denna litteraturstudie.

Bakomliggande orsaker till mäns våld mot kvinnor är ett viktigt ämne som det dock inte finns utrymme att diskutera i denna studie. Könsskillnader gällande partnermord behandlas inte heller i denna uppsats. Skillnader mellan kvinnligt begångna partnermord i hetero- och homosexuella förhållanden är en intressant aspekt som inte behandlas i denna uppsats, men som det definitivt behövs forskning kring.

METOD

Innan den systematiska litteratursökningen genomfördes valde författaren att göra en ”för-sökning”. Detta för att författaren skulle läsa in sig på ämnet, men också notera vilka begrepp som var vanligast och bäst att använda vid den riktiga sökningen.

Metodval

För att besvara studiens frågeställningar genomfördes en systematisk

litteraturstudie. Varför detta val gjordes var för att det är den lämpligaste metoden att besvara frågeställningarna med. Detta då det kan finnas en svårighet som student att få tillgång till ett urval av kvinnor som dödat sin partner att exempelvis intervjua. Framförallt valdes dock metoden då det är ett bra sätt att sammanställa och beskriva kunskapsläget inom ett visst område (Forsberg & Wengström, 2013), vilket är meningen med denna studie. Men vad är då en systematisk

litteraturstudie?

En systematisk litteraturstudie innebär att forskaren systematiskt söker, granskar och sammanställer tillgänglig litteratur för att kunna besvara sin frågeställning (Forsberg & Wengström, 2013). Enligt Bryman (2011) och Denney & Tewksbury (2013) är det viktigt att författaren till en rapport presenterar varför den genomförs och vilken kunskap som saknas för att visa varför studiens frågeställningar är viktiga att undersöka. Därför presenterades detta tidigare i uppsatsen. På det stora hela påminner den valda metoden om en vanlig litteraturgenomgång, nämligen att ta del av och granska befintlig litteratur (Bryman, 2011). Men det finns några väsentliga skillnader. Först och främst ska kriterier kring sökning och urval

utformas och användas för att hitta alla tillgängliga och relevanta studier (Bryman, 2011; Forsberg & Wengström, 2013). Dessa kriterier presenteras nedan. Studierna ska sedan kvalitetsbedömas för att materialet ska hålla så hög kvalitet som möjligt

(Bryman, 2011; Forsberg & Wengström, 2013), varför svaga studier uteslöts. Det är även viktigt att varje studies resultat presenteras för att ge en sanningsenlig bild (Bryman, 2011; Forsberg & Wengström, 2013), därför undanhölls inga resultat.

Den systematiska litteraturgenomgången rymmer som metod vissa element som kan tillämpas på ett mindre projekt som ett examensarbete (Bryman, 2011 s.109).

Inklusions- och exklusionskriterier

För att materialet som studien baserades på skulle vara så relevant som möjligt, var det som ovan nämnt viktigt att ha genomtänka inklusions- och

exklusionskriterier. De kriterier som använts till denna studie är följande. Artiklarna som inkluderades skulle vara sakkunniggranskade för att garantera studiernas kvalité. Ett annat viktigt kriterium var att alla artiklar skulle kunna nås i fulltext via nätet och dessutom vara gratis. Detta eftersom att examensarbetet finansierades av studenten själv, och för att litteratursökningen och analysen av materialet skulle kunna ske effektivt. För att en artikel skulle inkluderas var det även ett krav att den behandlade denna studies ämne – kvinnor som dödar sin partner. Detta givetvis för att de skulle vara relevanta i förhållande till studiens syfte. Ett annat inklusionskriterium var att artiklarna endast skulle behandla fall då offret var en man. Detta då väldigt lite data och forskning finns kring partnervåld och partnermord för icke-heterosexuella kvinnor (NCAVP, 2013). Litteratur från andra världsdelar än Nordamerika, Europa och Oceanien exkluderades, då det kan antas att dessa västerländska världsdelar skiljer sig från resten av världen vad gäller kultur, kvinnors situation i samhället med mera. Givetvis finns det även skillnader mellan dessa världsdelar, vilka diskuteras i uppsatsens diskussionsdel. Artiklar som var skrivna på andra språk än engelska exkluderades också för att artiklarna skulle vara läsbara. Alla artiklar som inte var studier eller systematiska litteraturstudier (comments, ledarsidor och icke-systematiska reviews)

exkluderades också. Detta eftersom att andra former av artiklar än dessa,

exempelvis systematiska litteraturgenomgångar, kan vara vinklade och icke-objektiva i de fall författaren väljer material som stödjer de egna åsikterna

(Forsberg & Wengström, 2013). Inget kriterium för publikationsår utformades då författaren ej kunde motivera ett specifikt årtal, och heller inte ville riskera att missa äldre men högst relevanta artiklar.

Litteratursökningen

Efter att inklusions- och exklusionskriterier formulerats gjordes sökningar i tre relevanta databaser för att hitta litteratur. Två kriterier applicerades före

sökningarna. Dels att artiklarna skulle vara sakkunniggranskade, vilket gjordes genom att använda en funktion i varje databas som gör att ej sakkunniggranskade artiklar automatiskt exkluderas från sökträffarna. En liknande funktion fanns även i samtliga databaser för att endast inkludera artiklar som kostnadsfritt kunde nås via nätet. Resterande kriterier applicerades efter att sökningen skett, och artiklar som då inte uppfyllde kriterierna exkluderades. De artiklar som var dubbletter från tidigare sökningar valdes bort. Nedan presenteras information kring de sökningar som genomfördes för att hitta materialet till denna studie.

PsycINFO innehåller över fyra miljoner artiklar som fokuserar på psykologi,

beteendevetenskap och samhällsvetenskap (APA, 2016). Därför är det en lämplig databas för kriminologer, dessutom har författaren framgångsrikt använt denna tidigare. SAGE Journals användes också, eftersom även den är bra att använda inom kriminologi då den innehåller väldigt många artiklar inom

samhällsvetenskap (SAGE publishing, 2016). Även SAGE Journals har använts av författaren tidigare och med framgång hittat litteratur relevant för

kriminologer. Slutligen användes Summon, en databas som används på Malmö Högskola och som innehåller nästan allt material från de databaser Malmö Högskola prenumererar på, inklusive PsycINFO och SAGE Journals (Malmö högskola, 2016). Anledningen till att Summon användes var att dess bredd i detta fall sågs som en stor fördel. Även om PsycINFO och SAGE Journals redan använts, var det möjligt att Summon innehöll artiklar som inte fanns i de två databaserna. Men det var även möjligt att fanns en del material i PsycINFO och SAGE som inte fanns i Summon, och dessutom var de två databaserna bättre och enklare att göra ämnesspecifika sökningar i då de har en sökteknik som Summon inte har. Summon användes därför främst som ett komplement till de andra två, i en strävan att inte missa någon relevant artikel. Sökningar gjordes även i PubMed för att kontrollera att inga relevanta artiklar hade missats. De enda intressanta och relevanta artiklarna som hittades i PubMed var dubbletter, därför lästes inga abstracts.

Alla sökningar gjordes på engelska, då de tidigare beskrivna databaserna är internationella. Det var viktigt att antalet träffar efter varje sökning var hanterbara för att det skulle vara rimligt att analysera träffarna (cirka 200 träffar ansågs lagom). En sökning bearbetades genom att först läsa samtliga titlar. Abstract valdes sedan ut för läsning och granskning baserat på titlarna, och de artiklar vars titel visade att de inte var relevanta exkluderades. Det var ett effektivt sätt att sålla bort irrelevanta artiklar, då titlarna oftast avslöjade vad artikeln handlade om. I vissa fall, trots att träffarna från sökningen innehåll sökorden, visade nämligen titeln att artikeln exempelvis behandlade mäns dödliga våld mot partner, kvinnor som dödade någon annan än sin partner eller att studien genomförts i andra världsdelar än de som definierats i exklusionskriterierna. Efter att ha läst dessa

abstract gjordes en bedömning av huruvida artikeln skulle användas eller inte. De inklusions- och exklusionskriterier som formulerades före sökningen användes alltså vid urvalet.

För att hitta så många relevanta artiklar som möjligt användes många olika begrepp och synonymer, av den anledning att för-sökningen visade att det fanns variationer i hur forskare uttryckte sig om samma sak. De tre första begreppen i varje sökning, ”Women killers”, ”Female killers” och ”Women who kill”, är logiska översättningar från svenska som ansågs vara relativt breda begrepp. ”Battered woman syndrome”, ”Domestic homicide” och ”Intimate partner homicide” är däremot begrepp som specifikt handlar om partnermord. Samma sökord användes vid alla sökningarna för systematikens skull. I vissa sökningar skulle dock sökorden finnas i litteraturens titel eller abstract, vilket gjordes genom att lägga till exempelvis ”Title” före sökningen. Detta är en metod som används för att begränsa antalet träffar (Forsberg & Wengström, 2013). Booleska

operatorer användes för att få fler eller färre träffar. Dessa logiska sökoperatorer

är ”AND” och ”OR” (Forsberg & Wengström, 2013). ”AND” innebär att ordkombinationer används för att få färre träffar (a.a.), genom att referenserna i sökningen måste innehålla exempelvis både ”Battered woman syndrome” och ”homicide”. Operatorn ”OR” gav ett bredare resultat eftersom att kombinationen innebär att referenserna i sökningen endast behövde innehålla ett av två ord (a.a.), exempelvis ”homicide” eller ”murder”. ”

I bilagor 1, 2, 3 och 4 inkluderas tabeller över de systematiska sökningarna som genomförts. I varje tabell finns det information om i vilken databas sökningen skedde, datum för sökningen, vilka sökord som användes, hur många träffar varje sökning fick, antalet abstracts som lästes igenom och hur många artiklar som inkluderades till litteraturstudien.

Bearbetning av material

Denna studie utfördes i olika steg, precis som en systematisk litteraturstudie bör göra (Forsberg & Wengström, 2013). Efter att inklusions- och exklusionskriterier utformats, och sökord samt databaser valts och använts, följde ett omfattande arbete med materialet. Litteraturen lästes igenom, granskades och analyserades för att komma fram till ett resultat. För att komma fram till vilka gemensamma

nämnare kvinnor som dödar sin partner har, valdes ett antal faktorer ut (utsatthet för våld, ålder, arbetslöshet, vapen vid dödandet och tidigare brottslighet) med kravet att de presenterats i tre eller fler studier. Faktorer som endast presenterades i en eller två studier ansågs inte tillräckligt pålitliga för att kunna generaliseras till alla kvinnor som dödar sin partner. För att dessa faktorer sedan skulle anses vara gemensamma nämnare, skulle en majoritet av studierna som presenterat en given faktor visa samstämmighet kring den. De faktorer som litteraturen inte visade samstämmighet kring presenteras och diskuteras också i uppsatsen. Till slut diskuterades även studiens resultat i diskussionskapitlet.

Etiska överväganden

Innan arbetet med litteraturstudien påbörjades gjordes etiska reflektioner då fusk och ohederligheter inte får existera inom forskning (Forsberg & Wengström, 2013).

Avsteg från god vetenskaplig sed kan t.ex. vara fråga om

fabricering av data, stöld eller plagiering av data, hypoteser eller metoder utan angivande av källa, eller förvrängning av

forskningsprocessen på annat sätt (t.ex. genom felaktig inklusion eller exklusion av data, eller genom missvisande analys av data som förvränger tolkningen) (Forsman, 2007 s. 4).

Det som nämnts ovan är något som följt med under skapandet av denna uppsats. Det var av yttersta vikt att ge en objektiv och sanningsenlig bild av den

tillgängliga litteraturen. Vidare brukar det inom forskning talas om fyra etiska principer; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bryman, 2011). Dessa finns för att värna om deltagares frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet (a.a.). I en systematisk litteraturstudie är detta emellertid inte något som det läggs särskilt mycket vikt vid, då studien baseras på tidigare forskning och inte på individer (Forsberg & Wengström, 2013). Dock hölls det i åtanke att även om resultaten från en litteraturstudie inte skadar enskilda individer, kan resultat och generaliseringar skada berörda grupper. Därför var det viktigt att, som vid all forskning, tänka på vilka negativa konsekvenser (Gustafsson m .fl., 2011) resultaten från denna studie kan innebära för gruppen kvinnor som dödat sin partner. Slutsatser från denna studie skulle exempelvis kunna skapa en dålig bild av dessa kvinnor ifall slutsatserna var negativa och endast baserades på ett litet antal studier. Därför gjordes några etiska överväganden som är särskilt viktiga för systematiska litteraturstudier (Forsberg & Wengström, 2013). Noggrannheten vid valet av artiklar var viktigt i denna studie. Det var väsentligt att materialet som använts till studien var högkvalitativt, vilket som ovan nämnt säkerställdes i och med att samtliga artiklar var sakkunniggranskade. Det var särskilt viktigt att redovisa alla artiklar som användes i studien samt presentera alla resultat, oavsett vad resultatet visade, för att ge en sanningsenlig bild (a.a.) om kvinnor som dödar sin partner.

RESULTAT

Denna studie baserades på ett material av sammanlagt 14 artiklar, varav en var en systematisk litteraturöversikt. Varje artikel presenteras med författare,

publiceringsår och land där studien genomfördes (se tabell 1). Även varje enskild studies syfte och urval presenteras. Studiernas resultat och slutsatser presenteras också kortfattat. Även de resultat som inte är relevanta för denna studie

presenteras för att ge en fullständig bild av varje studie. Vid analysarbetet av detta material identifierades några gemensamma nämnare som verkade stämma för en majoritet av de kvinnor som dödar sin partner. Som nämnts tidigare baseras dessa gemensamma nämnare på att en viss faktor, exempelvis hög arbetslöshet,

presenterats och diskuterats i minst tre studier och att studierna visat

samstämmighet kring faktorn. Dessa gemensamma nämnare presenteras i tabell 1 och diskuteras ytterligare senare i detta kapitel. De faktorer som inte ansågs vara gemensamma nämnare presenteras sist i detta kapitel.

ARTIKEL SYFTE URVAL LAND RESULTAT & SLUTSATS GEMENSAMMA NÄMNARE

Bourget & Gagné (2012)

Att hitta och diskutera skillnader mellan män och kvinnors partnermord samt jämföra studiens resultat med tidigare forskning. Data från rättsläkare i Quebec bestående av partnermord-fall mellan 1991-2010.

Kanada Mer än tre gånger så många kvinnor föll offer för partnermord än män. Kvinnor hade oftare än män blivit utsatta för våld före brottet. Studiens resultat är dock annorlunda jämfört med de andra studierna i denna uppsats då ca en tredjedel av de kvinnliga förövarna tidigare blivit utsatta för våld av sitt offer. Vanligaste mordvapnet var kniv (52.4 %) följt av skjutvapen (35.7 %). De flesta kvinnorna led inte av psykisk sjukdom och var dessutom ostraffade. En majoritet av männen hade dock blivit arresterade för brott tidigare. – Kniv & skjutvapen (vanligaste mordvapnen) – De flesta kvinnor var tidigare ostraffade Block & Christakos (1995)

Att identifiera och analysera trender inom partnermord, samt vilka personer och situationer där risken för partnermord är hög. Studie baserad på Chicago Homicide Dataset, morddata i Chicago mellan 1965-1993.

USA De män som löpte högst risk att bli dödade av sin partner är afroamerikanska 30–34-åringar. Det vanligaste vapnet som användes vid dödandet var en kniv. Ett resultat som presenterades var att upprepad viktimisering av kvinnan är en riskfaktor för att både män och kvinnor dödas.

– De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld – Kniv (vanligaste mordvapnet) Coles (1983) Att undersöka typiska omständigheter kring kvinnor som dödar och att testa en hypotes om att kvinnor blir mer våldsamma.

36 kvinnor dömda för mord/dråp i Kalifornien deltog i genom att svara på en enkät.

USA Studien visade att den typiska kvinnan som dödade var vit, tidigare ostraffad och hade blivit utsatt för fysiskt och sexuellt våld. Kvinnor dödade oftast sin partner med ett skjutvapen sent på kvällen i hemmet efter att de bråkat. 44 % av kvinnorna i studien upplevde situationen som ledde till att de dödade sin partner som livshotande, och samtliga kvinnor som dödade sin partner hade misshandlats av partnern. De flesta kvinnor var ostraffade sedan tidigare. Resultaten från studien visade att kvinnor generellt sätt inte blir mer våldsamma.

– De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld – Kniv (vanligaste mordvapnet) – De flesta kvinnor var tidigare ostraffade Grant & Curry (1993)

Att testa huruvida våldsutsatta kvinnor som begår partnermord skiljer sig socialt från andra våldsutsatta kvinnor. 21 kvinnor dömda för partnermord och 273 kvinnor som mottog skydd från organisationer intervjuades.

USA Medelåldern för de morddömda kvinnorna var 34.5 år medan de andra kvinnorna hade en medelålder på 28.6 år. De fängslade kvinnorna var mer socialt isolerade, den upplevda faran att bli slagna/dödade var högre, de hade sämre utbildning, 75 % hade inget jobb och det var vanligare att de var Afro-amerikaner. Generellt verkade grupperna vara mer lika än olika.

– De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld – Hög arbetslöshet hos kvinnorna i materialet – 34.5 år (medelålder)

Grant, (1995)

Att ge en inblick i vilka behov misshandlade kvinnor har och förklara varför vissa kvinnor dödar för att skydda sig.

13 kvinnor som dödat sin partner intervjuades.

USA Kvinnor tenderade i väldigt stor utsträckning att döda sin partner som en sista utväg. Då var det vanligt att de använde skjutvapen (53.8 % av urvalet använde skjutvapen) eller kniv (30.7 %). Författarna påpekade vikten av att experter dokumenterar, och vid rättegång förklarar, vad våld mot kvinnor innebär och hur det påverkar kvinnan, så att den åtalades handlingar blir förstådda och satta i rätt kontext. Det är även viktigt att sjukvården tar sitt ansvar för att identifiera kvinnor som blir utsatta för våld och sedan hjälpa dem. – De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld – Skjutvapen & kniv (vanligaste mordvapnen) Kirkwood, (2003)

Att undersöka flera olika omständigheter vid mord begångna av kvinnor. Samtliga fall mellan 1985-1995 där en kvinna varit misstänkt för mord i Virginia, Australien. Australi en

Nästan 40 % av offren var en partner eller f.d. partner. De kvinnor som dödade en partner hade i 59 % av fallen blivit utsatta för våld av deras partner. I en majoritet av fallen hade våldet pågått i 10-30 år. Många av dessa kvinnor levde med en ständig oro att bli dödade och såg dödandet av partnern som en sista utväg. I 85 % av fallen då en kvinna dödade sin partner hade hon tidigare blivit utsatt för fysiskt våld, medan de män som begick partnermord aldrig hade blivit misshandlade av sin partner.

– De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld Leonard, (2001)

Att hitta likheter och skillnader mellan kvinnor som dödat sin partner och andra kvinnor i fängelser i

Kalifornien.

Intervjuer med 42 kvinnor som dödat sin partner och data från en studie om kvinnor i Kaliforniens fängelser.

USA Medelåldern på kvinnorna är 47 år och 2/3 av dem var vita. De tenderade att vara bättre utbildade än andra kvinnor i Kaliforniens fängelser. De var oftare gifta än de andra kvinnorna och deras partner försörjde oftast familjen då 47.7 % var arbetslösa. Under barndomen var det vanligare att kvinnorna som dödat blivit utsatta för våld och sexuella övergrepp. Kvinnor som dödat sin partner tenderar att bli hårt straffade av rättssystemet och få ytterst lite sympati. Detta trots att deras offer för mordet under lång tid utsatt dem för våld och att de har minst omfattande brottsregister av alla kvinnliga brottslingar. – De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld – Hög arbetslöshet hos kvinnorna i materialet – 47 år (medelålder) – De flesta kvinnor var tidigare ostraffade Roberts, (1996) Att undersöka skillnader mellan kvinnor utsatta för partnervåld som dödar och de som inte gör det. Kvinnor som utsatts för partnervåld intervjuades. Några av dessa hade begått partnermord.

USA Kvinnor som dödat sin partner fick motta allvarligare dödshot än de kvinnor som inte dödat sin partner. Kvinnor som dödat hade oftare hoppat av skolan, tagit emot akut vård pga. partnervåld, blivit utsatta för övergrepp i barndomen, haft tillgång till vapen, försökt ta sitt liv m.h.a. droger och var mer sällan gifta. Slutsatsen var att kvinnor som blir dödshotade och misslyckas med att ta sitt liv, är starka kandidater till att döda sin våldsamma partner.

– De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld

Scott & Davies (2002)

Att ta fram fakta om offer, förövare, & faktorer gällande kvinnor som begår partnermord. 42 domar i mordfall i tre ”län” i Georgia där en kvinna är förövare mellan 1990-1999.

USA Demografiska faktorer presenterades, kvinnorna hade ofta dåligt betalda jobb, ca 32 % av offren var intima partners eller före detta partners, 18.2 % av morden skedde i självförsvar och de flesta kvinnorna hade låg SES. Kvinnor verkar heller inte bli mer våldsamma. – De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld Stevens, (1999) Att diskutera BWS som bevis för självförsvar. 28 morddömda kvinnor i 3 amerikanska fängelser intervjuades.

USA Nästan 50 % av offren till kvinnorna i studien var deras partner. 57 % av kvinnorna hade aldrig tidigare blivit dömda för ett brott. Av de som aldrig tidigare blivit dömda, så dödade 69 % av dem sin partner. Resultaten visar att för många kvinnor som dödar så var det den sista utvägen för att slippa att leva under ständig skräck av att utsättas för våld. Att lämna mannen var ofta på grund av familj, ekonomi och rädsla omöjligt. Författaren föreslår att rättsväsendet utbildas kring BWS för att kvinnor som dödar sin partner oftare ska kunna hävda självförsvar och inte dömas för mord. – De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld – De flesta kvinnor var tidigare ostraffade Stöckl m.fl. (2013) Att uppskatta förekomsten av partnermord i 66 olika länder runtom i världen. Systematisk litteraturöversikt där 5 databaser genomsöktes. Storbrita nnien

Sammanlagt var 13.5 % av alla mord var partnermord. För kvinnor var siffran mycket högre, 38.6 %. Vanligtvis

kännetecknas partnermord av mycket våld under lång tid före dödandet sker. Att förebygga partnervåld är därför en viktig del i förebyggandet av dödligt våld mot partners.

– De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld Swatt & He (2006) Att undersöka skillnader mellan män och kvinnors partnermord. 85 partnermord-fall i Chicago mellan 1995-1996.

USA Kvinnor utsattes oftare än män för partnervåld före dödandet av sin partner (53.6 % vs 3.5 %). Kvinnor som begick partnermord använde oftare kniv än män (78.6 % vs 28.1 %). Resultaten bekräftar enligt författarna att kvinnor begår partnermord som en defensiv reaktion till följd av tidigare utsatthet för partnervåld.

– De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld – Kniv (vanligaste mordvapnet)

Weizmann-Henelius m.fl. (2011) Att undersöka könsskillnader vad gäller partnermord. Data om alla 642 förövare som dödat någon i Finland mellan 1995-2004.

Finland Bråk och alkohol var väldigt vanligt före det att ett partnermord begicks. Vanligast var att mordvapnet var en kniv (71.8 %), följt av skjutvapen (10.3 %). En stor skillnad mellan könen var att kvinnor mycket oftare än män hävdade självförsvar efter att ha dödat sin partner. Författarna menar att dessa resultat visar att kvinnligt begångna partnermord ofta sker som en defensiv reaktion till följd av utsatthet för våld. Medelåldern skiljde sig något mellan könen, kvinnornas medelålder var 40 år, männens 38 år. Arbetslösheten var snarlik, kvinnornas var 55.6 % och

männens 53.8 %. 82.1 % av kvinnorna var tidigare ostraffade medan 58.8 % av männen var ostraffade för våldsbrott.

– De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld – Hög arbetslöshet hos kvinnorna i materialet – 40 år (medelålder) – Kniv & skjutvapen (vanligaste mordvapnen) – De flesta kvinnor var tidigare ostraffade (för våldsbrott) Yourstone m.fl. (2008)

Att jämföra den psykosociala bakgrunden mellan kvinnliga & manliga mördare. Data om alla kvinnor dömda för mord (43st) och lika många slumpvalda morddömda män.

Sverige Både morddömda kvinnor och män var psykosocialt belastade redan vid ung ålder. Vid tiden för brottet hade kvinnor oftare en mer ordnad social situation, hade oftare blivit utsatta för våld, mycket oftare sökt hjälp och 65 % av kvinnorna var tidigare ostraffade. Medelåldern för kvinnor som dödar var 37 år och arbetslösheten i gruppen var 48 %. Författarna drog slutsatsen att specifika åtgärder måste ske för att förebygga just kvinnors dödliga våld. – De flesta kvinnor hade blivit utsatta för partnervåld – 37 år (medelålder) – Hög arbetslöshet hos kvinnorna i materialet – De flesta kvinnor var tidigare ostraffade

Utsatthet för våld

Resultaten som presenterats i tabell 1 visar att det finns likheter mellan de kvinnor som dödar sin partner. Den största likheten, som samtliga studier utom en tydligt visar, är att en majoritet av dessa kvinnor tidigare blivit utsatta för våld av den dödade partnern (se tabell 1). Studien med ett avvikande resultat visade att endast cirka en tredjedel av kvinnorna som begick partnermord hade blivit utsatta för våld av deras offer (Bourget & Gagné, 2012). Viktigt att påpeka angående denna studie är dock att information kring tidigare utsatthet för våld saknades i nästan 36 procent av fallen (a.a.), vilket givetvis gör det svårt att generalisera studiens resultat. En summering av denna litteraturstudies material påvisar därför att kvinnor som dödar sin partner ofta blivit utsatta för våld av partnern. Forskningen visar också att mäns våld mot kvinnor inte sällan är den enskilt största

anledningen till att kvinnor dödar sin partner (Block & Christakos, 1995; Grant & Curry, 1993; Grant, 1995; Henelius m.fl, 2011; Kirkwood, 2003; Leonard, 2001; Roberts, 1996; Scott & Davies, 2002; Stevens, 1999; Stöckl m.fl, 2013;

Weizmann- Swatt & He, 2006; Yourstone m.fl, 2008).

Då denna studie syftar till att fylla den kunskapslucka som beskrivits tidigare, räcker det emellertid inte att bara konstatera att tidigare utsatthet för våld är den vanligaste gemensamma nämnaren hos kvinnor som dödar sin partner. För att förstå varför utsatthet för våld leder till att vissa kvinnor begår partnermord, måste det förstås hur våldet påverkar dessa kvinnor. Våldet, som ofta pågått under många år, är ofta så allvarligt att kvinnan är rädd att partnern ska döda henne (Coles, 1983; Kirkwood, 2003). En del kvinnor söker därför hjälp hos

myndigheter och/eller försöker lämna partnern, men får väldigt sällan hjälp och blir ofta straffade och hotade av partnern när de gör det (Kirkwood, 2003).

Kvinnor i dessa situationer upplever därför ofta att de inte kan lämna förhållandet, och risken att de blir dödade av partnern ökar om de skulle försöka (Block & Christakos, 1995; Kirkwood, 2003). Många av de kvinnor som dödar sin partner upplever därför det som en sista utväg för att rädda sitt eget liv (Coles, 1983; Grant, 1995; Roberts, 1996; Stevens, 1999).

Andra gemensamma nämnare

Tidigare utsatthet för våld är alltså en av de starkaste riskfaktorerna för kvinnor som dödar sin partner (Block & Christakos, 1995; Grant & Curry, 1993; Grant, 1995; Henelius m.fl, 2011; Kirkwood, 2003; Leonard, 2001; Roberts, 1996; Scott & Davies, 2002; Stevens, 1999; Stöckl m.fl, 2013; Weizmann- Swatt & He, 2006; Yourstone m.fl, 2008). Men det finns fler faktorer som ofta är gemensamma nämnare i de fall då en kvinna begår partnermord. Nedanstående faktorer har valts ut då studierna i denna översikt visat samstämmighet gällande dessa.

Ålder hos kvinnor som dödar sin partner är en faktor som litteraturen verkar vara

överens om. Flera studier redovisade medelåldern på sitt urval. Två av dessa var nordamerikanska och redovisade följande medelåldrar: 47 år (Leonard, 2001) och 34.5 år (Grant & Curry, 1993). I en finsk studie var medelåldern 40 år

(Weizmann-Henelius m.fl, 2011). I en svensk studie var medelåldern 37 år (urvalet bestod dock även av kvinnor som dödat andra än sin partner) (Yourstone m.fl, 2008). Generellt verkar medelåldern på kvinnor som dödar sin partner alltså vara runt 40 år. När det gäller arbetslöshet visade studierna också enighet. I två nordamerikanska studier var arbetslösheten hos kvinnor som dödat sin partner 47.7 procent (Leonard, 2001) och 75 procent (Grant & Curry, 1993). I en finsk studie var 55.6 procent av urvalet arbetslösa (Weizmann-Henelius m.fl, 2011),

och i en svensk studie var siffran 48 procent (urvalet bestod dock även av kvinnor som dödat någon annan än sin partner) (Yourstone m.fl, 2008). En

medelvärdesuträkning av dessa resultat visar att en majoritet (cirka 56.6 procent) av kvinnor som dödar sin partner är arbetslösa.

När det gäller vapen vid dödandet visade tre nordamerikanska studier vilket vapen som var vanligast i deras urval. Studierna visade att kniv/skjutvapen användes i följande utsträckning: 78.6 procent / 17.9 procent (Swatt & He, 2006), 30.7 procent / 53.8 procent (Grant, 1995) och 52.4 procent / 35.7 procent (Bourget & Gagné, 2012). Resultaten från en finsk studie visade siffrorna 71.8 procent / 10.3 procent (Weizmann-Henelius m.fl, 2011). Medelvärdet av dessa siffror visar cirka 58.4 procent / 29.4 procent. Kniv tenderar alltså att vara det vanligaste vapnet som används när en kvinna dödar sin partner. Detta faktum stödjs av ytterligare två studier, som dock inte presenterar några siffror (Block & Christakos, 1995; Coles, 1983). Vad gäller tidigare brottslighet hade endast två studier exakta siffror gällande urvalets tidigare brottslighet. En svensk studie (urvalet bestod även av kvinnor som dödat någon annan än sin partner) visade att 65 procent av urvalet tidigare var ostraffat (Yourstone m.fl, 2008). En finsk studie visade att 82.1 procent av urvalet aldrig tidigare hade dömts för våldsbrott (Weizmann-Henelius m.fl, 2011). Flera andra amerikanska studier drog dock samma slutsatser, att få kvinnor som dödar sin partner har en historia av brottslighet eller våldsamhet (Bourget & Gagné, 2012; Coles, 1983; Leonard, 2001; Stevens, 1999).

Sammanfattningsvis finns det ett antal gemensamma nämnare hos kvinnor som dödar sin partner som flera studier visar samstämmighet kring. En majoritet har utsatts för våld av den dödade partnern, kvinnorna tenderar att vara i 40-årsåldern, många av dem är arbetslösa, det vanligaste mordvapnet är kniv och väldigt få av dessa kvinnor har tidigare begått brott eller varit våldsamma. Det finns även andra kännetecken för dessa kvinnor, där olika studiers resultat däremot går isär. En sådan faktor är psykisk sjukdom hos kvinnor som dödar sin partner, en annan är etnicitet. På grund av diskrepanserna mellan studiernas resultat räknas dessa inte som gemensamma nämnare, då ingen tillförlitlig slutsats kan dras baserat på detta kontradiktoriska material. Dessa faktorer diskuteras i nästa kapitel.

DISKUSSION

Resultatet från denna litteraturstudie visar att det finns ett antal gemensamma nämnare hos en majoritet av de kvinnor som begår partnermord. Ur föreliggande material kan utläsas att av särskild betydelse för kvinnor som dödar sin partner, är att de oftast har tidigare erfarenhet av att vara utsatta för våld. Det är även tydligt att det är just utsattheten för partnervåld som är anledningen till att de dödar sin partner, ofta ser dessa kvinnor nämligen ingen annan utväg för att undkomma våldet (Coles, 1983; Grant, 1995; Roberts, 1996; Stevens, 1999). Det räcker emellertid inte att poängtera att partnervåld i vissa fall kan leda till att en kvinna dödar sin partner på grund av att kvinnan är rädd och inte ser någon annan utväg. Rädsla är inte den enda känsla en våldsutsatt kvinna känner, känslorna som driver somliga våldsutsatta kvinnor till att döda är mer avancerade än så. Det krävs därför utförliga förklaringar och diskussioner för att kunna förklara de bakomliggande orsakerna till varför kvinnor begår partnermord.

För att enklare förstå hur de kvinnor som utsätts för våld av sin partner känner, och hur våldet påverkar dessa kvinnor, myntade Lenore Walker begreppet

”Battered Woman Syndrome”, BWS (Grant, 1995; Roberts, 1996; Stevens, 1999). BWS är en sub-kategori av Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), en diagnos i DSM-IV (Grant, 1995). BWS förklarar hur ett visst mönster av våldsamma beteenden och handlingar från förövaren leder till psykologiska konsekvenser för offret, och vad dessa konsekvenser innebär (Stevens, 1999). Syndromet delas in i tre faser: först byggs det upp en slags anspänning mellan partnerna genom bråk och hot. Sedan begår mannen en grov misshandel mot kvinnan som inte sällan leder till fysiska skador. Sista fasen är en period då förövaren ångrar det han gjort, lovar att det inte ska hända igen och temporärt slutar vara våldsam (Grant, 1995; Stevens, 1999). De två sista stegen upprepas många gånger vilket leder till att kvinnan utvecklar ett psykologiskt tillstånd med en inlärd hjälplöshet, upplevelser av konstant skräck, isolering och ständig vaksamhet mot det beständiga men oberäkneliga hotet om våld (Stevens, 1999). Att rädsla, skräck och ångest är vanliga konsekvenser av partnervåld är bevisat i både kvantitativ och kvalitativ forskning (Mackenzie & Colvin, 2009). Kvinnans upplevelser späs på ytterligare med vetskapen om att myndigheter oftast misslyckas med att hjälpa henne att undkomma det fysiska och psykologiska våldet (Stevens, 1999).

Alla kvinnor som lider av BWS dödar dock inte sin partner. Tvärtom, det finns en del kritiker som menar att de kvinnor som lider av BWS, och därmed utvecklat hjälplöshet och passivitet, inte borde kunna döda sin partner (Russell, 2006). Kritikerna menar att en passiv och rådlös kvinna inte borde kunna använda den mängden våld som krävs för att ta livet av en annan människa (a.a.). Dessutom visar en del forskning att det inte är ovanligt att vissa våldsutsatta kvinnor som begår partnermord före dödandet varit våldsamma mot sin partner tidigare (Mackenzie & Colvin, 2009). Detta matchar inte beskrivningen av att kvinnor är hjälplösa, och kvinnor som begår våld passar inte heller in i definitionen av det

ideala offret. Ett idealt offer är, enligt teorin av Nils Christie, svagt, involverat i en

respektabel aktivitet, på väg till en plats denne inte kan förebrås för, är i underläge gentemot gärningspersonen, okänd för gärningspersonen och har tillräckligt stort inflytande för att kunna hävda sin offerstatus (Brottsoffermyndigheten, 2012). Då de känner offret och bevisligen är tillräckligt starka för att vara våldsamma, är de inte ett idealt offer, vilket kan innebära att dessa kvinnor inte alltid betraktas som ett offer och därför kan ha svårt för att få hjälp (a.a.).

Men det är viktigt, som med all forskning och alla påståenden, att vara kritisk. I detta fall är det viktigt att ta reda på varför vissa kvinnor är våldsamma mot sin partner, ett konstaterande är inte tillräckligt. Ett faktum är att kvinnors våld oftast sker som en form av vedergällning för partnerns våld (Mackenzie & Colvin, 2009; Swan m.fl, 2008). Partnervåld initieras alltså väldigt sällan av kvinnor (Mackenzie & Colvin, 2009; Swan m.fl, 2008), vilket visar att kvinnor och män är våldsamma av skilda anledningar. Män begår ofta partnervåld (och partnermord) på grund av svartsjuka eller ofrivillig separation (Caman m.fl, 2016), och för att utöva kontroll mot partnern (Swan m.fl, 2008). Kvinnor, däremot, gör det ofta för att skydda sig själva (Mackenzie & Colvin, 2009; Swan m.fl, 2008). Kvinnors våld mot män är troligtvis ett tecken på att det finns händelser och upplevelser som tillfälligt kan leda kvinnor ur hjälplöshet. Utsatthet för våld verkar leda till att en del kvinnor själva begår våld, om än defensivt (Mackenzie & Colvin, 2009; Swan m.fl, 2008).

En del forskning stödjer just detta, att även kvinnor som annars är passiva och rådlösa kan döda (Roberts, 1996). När en kvinna blivit hotad till döden, ofta med specifika detaljer om hur, var och när mordet ska ske, tas det ofta på väldigt stort allvar av kvinnan (Roberts, 1996). En kvinna som känner att hon kommer bli mördad om inte hon hinner döda sin partner först, ser kanske därför partnermord som ett alternativ. Dels för att slippa att utsättas för mer våld, men även för att rädda sitt eget liv (Grant, 1995). Ytterligare ett argument som talar för att kvinnor oftast bara dödar sin partner när de verkligen behöver, är resultaten från en amerikansk studie gjord av Grant (1995). Studien visade att en majoritet av urvalet (69 procent), efter att de dödat sin partner, själva ringde polisen och berättade vad de hade gjort (a.a.). Detta faktum styrker att de flesta kvinnor som dödar sin partner gör det för att de upplever att de måste. De gör det för att rädda sitt eget liv och har därför inget att dölja. För att förstå detta resonemang ännu bättre kan det vara viktigt att inse hur allvarliga de dödshot som många kvinnor får riktade mot sig faktiskt är. Denna litteraturstudie har endast fokuserat på kvinnor som dödar sin partner, då är det lätt att glömma att mellan 76-86 procent av alla partnermord begås av män (Bourget & Gagné, 2012; Stöckl m.fl, 2013; Weizmann-Henelius m.fl, 2011). Detta visar att rädslan att bli mördad hos de kvinnor som begår partnermord i många fall är befogad – hade de inte dödat sin partner så hade de själva, förr eller senare, möjligen mist livet. Många av dessa offer är så kallade would-be murderers (Wolfgang, 1957).

En annan intressant faktor som stärker det som diskuterats ovan är att en majoritet av dessa kvinnor är ostraffade före det att de tar livet av sin partner (Bourget & Gagné, 2012; Coles, 1983; Leonard, 2001; Weizmann-Henelius m.fl, 2011; Yourstone m.fl, 2008).

Why would an individual with little or no criminal history commit an extraordinary act such as homicide? Perhaps one answer lies in the knowledge that each year more than 4 million American women are injured at home, 2 million women seek medical treatment for injuries inflicted by husbands,

ex-husbands, or boyfriends, and many of those women take the life of their attacker in an effort to defend themselves and/or their children (Stevens, 1999 s.117).

När en kvinna dödar sin partner har mordet alltså ofta förorsakats av offret, detta kallas victim-precipitated homicide (Polk, 1997; Wolfgang, 1957). Detta innebär att mordet sker till följd av handlingar offret begått mot förövaren (Polk, 1997; Wolfgang, 1957). Särskilt när det gäller partnermord som begås av kvinnor, verkar många av morden vara just victim-precipitated (Felson & Messner, 1998). Detta tydliggörs av att många kvinnor som dödar sin partner varken är straffade eller särskilt våldsamma (Felson & Messner, 1998). Det är mer sannolikt att de begår defensivt partnermord, alltså som en reaktion på offrets tidigare våld (Felson & Messner, 1998). Mäns våld mot kvinnor ökar alltså risken att vissa kvinnor dödar sin partner (a.a.).

The term victim-precipitated is applied to those criminal

homicides in which the victim is a direct, positive precipitator in the crime. The role of the victim is characterized by his having been the first in the homicide drama to use physical force directed against his subsequent slayer. The victim-precipitated cases are those in which the victim was the first to show and use a deadly weapon, to strike a blow in an altercation – in short, the first to commence the interplay or resort to physical violence (Wolfgang, 1957 s.2).

Kritik har dock riktats mot begreppet victim-precipitated homicide (Muftic & Hunt, 2012). Den mest allvarliga kritiken har varit att begreppet ibland lägger skuld på offret, så kallat victim blaming (a.a.). Kritiken grundar sig bland annat i att begreppet använts för att förklara våldtäkt, så kallat victim-precipitated rape. Begreppet syftar till att vissa våldtäkter begås till följd av handlingar begångna av offret, ett resonemang som många skulle anse kränker offret. Ett annat problem med begreppet är att det många gånger är svårt att använda, eftersom det ofta är komplicerat att avgöra vad som hänt före brottet (Polk, 1997). När det gäller mord, uppstår den oundvikliga problematiken att brottet endast kan berättas utifrån förövarens perspektiv (a.a.). Det kan alltså vara svårt att avgöra huruvida ett mord var victim-precipitated eller inte (a.a.). Kritiken har lett till att begreppet delvis använts i mindre utsträckning, men också att eventuella behov av

förändringar av begreppet diskuterats (Muftic & Hunt, 2012; Polk, 1997). Oavsett denna kritik, verkar det sannolikt att om det inte vore för mäns

våldsamma provokationer, hade många kvinnor som dödat sin partner troligtvis inte genomfört handlingen (Polk, 1997). Detta faktum är väldigt viktigt att ta hänsyn till för kvinnan och hennes försvarare vid rättegång (Wolfgang, 1957). Kvinnan bör kanske inte dömas för mord ifall dödandet anses vara victim-precipitated, då provokationerna hennes partner utsatt henne för kan utgöra förmildrande omständigheter (a.a.). Förmildrande omständigheter, som exempelvis provokation, kan innebära att en kvinna döms för dråp istället för mord (BrB 3:1-3). Om en kvinna dödar sin partner för att försvara sig vid ett redan påbörjat eller överhängande fysiskt angrepp, kan kvinnan gå fri ifall rätten anser att gärningen begåtts i nödvärn (BrB 24:1). Allvarliga, konkreta och akuta hot från mannen riktat mot kvinnan är också något som tas hänsyn till vid en försvarlighetsbedömning (a.a.). I de fall då offrets död ses som den enda utvägen för att kvinnan ska rädda sig själv bör skuldfrågan alltså diskuteras utförligt vid rättegången (Mackenzie & Colvin, 2009). Ifall dödandet och anledningarna till dödandet kan anses vara rationella, borde individer inte dömas för mord (a.a.). Detta visar att kvinnors och mäns motiv till att döda sin partner, som är olika (Caman m.fl, 2016; Mackenzie & Colvin, 2009; Swan m.fl, 2008), är anledningen till att kvinnor inte lika ofta blir dömda för mord – när kvinnor dödar verkar det nämligen ofta finnas förmildrande omständigheter (Wolfgang, 1957). Därför är det viktigt att se till att kvinnor som dödar sin partner blir dömda för rätt brott och får en rättvis påföljd. Det innebär givetvis även att de kvinnor som mördat sin partner, utan omständigheter som berättigar en annan dom än mord, ska bli dömda för just mord och inget annat.

Som påvisats i studiens resultatdel finns det fler generella konklusioner som kan göras om kvinnor som dödar sin partner. Dessa faktorer/omständigheter saknar egentligen förklaringsvärde när det gäller att besvara den delen av

är intressanta när det gäller att undersöka vilka gemensamma nämnare denna grupp har för att förbättra kunskapen kring den. Exempelvis verkar medelåldern på kvinnor som dödar sin partner vara runt 40 år (Coles, 1983; Grant & Curry, 1993; Leonard, 2001; Yourstone m.fl, 2008; Weizmann-Henelius m.fl, 2011). Givetvis finns det kvinnor som begår partnermord som är yngre eller äldre, och det är inte bra att skapa en bild av att alla kvinnor som tar livet av sin partner är i 40-årsåldern, eftersom det inte stämmer. Men det är relevant att veta att

medelåldern för partnermord begångna av kvinnor skiljer sig åt i jämförelse med annan brottslighet. Generellt är brottslighet nämligen vanligast i mitten och slutet av tonåren (Hirschi & Gottfredson, 1983). Men detta gäller alltså inte för kvinnligt begångna partnermord, för de brotten verkar peaken ligga runt 40 år. Varför kvinnor som dödar sin partner verkar vara runt 40 år kan diskuteras länge, men det faller utanför ramen och syftet med denna studie. Det kan dock antas bero på att det är en rimlig ålder för att kvinnor ska ha hunnit vara tillsammans med en partner under ett antal år, utsättas för våld samt hunnit få nog av det eskalerande våldet och att leva under ständig skräck.

En annan intressant faktor som presenterades i resultatet var arbetslöshet. Många kvinnor som dödar sin partner är arbetslösa (medelvärdesuträkning av studiernas resultat visade 56.6 procent). Forskning har visat att den höga arbetslösheten kan bero på att kvinnornas partner försörjer familjen, ofta för att mannen motsätter sig att kvinnan ska arbeta utanför hemmet (Leonard, 2001). Detta kan leda till ett ekonomiskt beroende av partnern vilket kan göra det svårt för kvinnan att lämna honom (Caman m.fl, 2016; Mackenzie & Colvin, 2009). Angående val av vapen för kvinnor som dödar sin partner, visade resultatet att kniv var det allra vanligaste, följt av skjutvapen (Block & Christakos, 1995; Bourget & Gagné, 2012; Coles, 1983; Grant, 1995; Swatt & He, 2006), ett resultat som verkar stämma även utanför Nordamerika (Weizmann-Henelius m.fl, 2011). Detta kan antas bero på tillgängligheten av knivar i hemmet.

Vidare fanns det, som presenterades i uppsatsens resultatkapitel, två faktorer som av författaren inte ansågs vara gemensamma nämnare för kvinnor som dödar sin partner. Detta då uppsatsens material inte visade enighet angående dessa. En av dessa faktorer var psykisk sjukdom. När det gäller den faktorn visade en svensk studie av Yourstone (2008) att 52 procent av kvinnor som dödar (urvalet bestod även av kvinnor som dödat någon annan än sin partner) har någon form av psykisk ohälsa. En kanadensisk studie visade dock att endast 16.7 procent av kvinnorna hade dokumenterade psykiska problem (Bourget & Gagné, 2012). En finsk studie skrev såhär angående psykisk ohälsa hos kvinnor som dödar sin partner:

… but in contrast to previous studies a low prevalence of mental illness and mental difficulties as well as a low frequency of legally insane IPH offenders were found (Weizmann-Henelius m.fl, 2011 s.1532-1533).

Dessa diskrepanser kan bero på att studierna är genomförda i olika länder. Möjligtvis kan det vara så att svenska kvinnor som dödar sin partner oftare lider av psykisk ohälsa än finska och kanadensiska. Detta framstår dock inte som särskilt sannolikt eftersom länderna i övrigt är relativt lika. Skillnaderna studierna emellan beror därför troligtvis på något annat. Exempelvis är samtliga studiers urval relativt små, 43 kvinnor (Yourstone, 2008), 42 kvinnor (Bourget & Gagné,

2012) och 91 kvinnor (Weizmann-Henelius m.fl, 2011). Små urval kan påverka studiens generaliserbarhet, den externa validiteten (Bryman, 2011). Dessutom saknades konkreta uppgifter om 61.9 procent av kvinnornas psykiska hälsa i Bourget & Gagnés (2012) studie, vilket givetvis innebär att siffrorna måste tolkas med försiktighet. Forskningen visar alltså inte enighet kring faktorn psykisk ohälsa, därför inkluderades den inte som gemensam nämnare i denna studie. Vidare råder det inte heller konsensus mellan studier vad gäller etnicitet hos kvinnor som dödar sin partner. En del forskning visade att de flesta kvinnor som dödar sin partner är vita (Coles, 1983; Leonard, 2001). Andra studier menar att det är vanligare att Afro-amerikanska kvinnor dödar sin partner (Block & Christakos, 1995; Grant & Curry, 1993). Dessa resultat skiljer sig troligtvis åt eftersom att olika städer har olika etniska sammansättningar. Dessutom är det möjligt att resultaten varierar på grund av urvalsstorlek även här. De olika urvalen hade 42 kvinnor (Leonard, 2001), 36 kvinnor (Coles, 1983), 1271 kvinnor (Block & Christakos, 1995) och 21 kvinnor (Grant & Curry, 1993). Studiernas

generaliserbarhet är givetvis även här begränsad. Även studien med ett stort urval har en begränsad extern validitet eftersom hela materialet var från Chicago (Block & Christakos, 1995). Det innebär att i andra delar av USA där den etniska

sammansättningen ser annorlunda ut, är det inte säkert att resultaten ser likadana ut. Dock är det viktigt att påpeka att etnicitet främst diskuteras i USA, resultaten appliceras därför inte i andra länder. I Storbritannien, Danmark, Kanada och Australien är vita kvinnor överrepresenterade (a.a.).

Metoddiskussion

Precis som med alla studier har även denna systematiska litteraturstudie styrkor och svagheter. Som diskuterades i uppsatsens metodavsnitt gjordes metodvalet då det ansågs vara ett bra sätt att uppnå studiens syfte och besvara frågeställningarna. På grund av svårigheten att få tillgång till intervjuer med kvinnor som dödat sin partner, särskilt som student, var en systematisk litteraturstudie det bästa

alternativet. Det var viktigt att litteraturstudien var systematisk genom hela arbetet eftersom att det minimerar skevheter och att materialet blir selektivt (Forsberg & Wengström, 2013). Detta stärker dessutom den interna validiteten, alltså hur tillförlitliga studiens resultat är (Bryman, 2011; Forsberg & Wengström, 2013). Dessutom stärker systematiken studiens reliabilitet, vilket innebär att resultatet blir detsamma vid upprepade mätningar (Forsberg & Wengström, 2013). De systematiska sökningarna innebär nämligen att om sökningarna görs igen så blir materialet och resultatet likadant. Detta leder till att studiens reproducerbarhet och tillförlitlighet är hög (a.a.).

Men trots fördelarna med systematiska litteraturstudier är det viktigt att inse att det även finns brister med metoden och den specifika studien. Först och främst är det viktigt att diskutera författarens roll i, och påverkan på, denna studie. Urvalet, materialinsamlingen och diskussionen av resultatet påverkas av författarens förförståelse (SBU, 2014). Detta ”bagage” kan vara positivt eftersom det ofta är en viktig del till att forskaren är motiverad att forska om ämnet (a.a.). Men det kan även fungera som skygglappar om forskaren går in i forskningsprocessen med en begränsad öppenhet (SBU, 2014). Författaren till denna uppsats har, liksom alla forskare, också en förförståelse. En förförståelse som starkt präglats av ett stort intresse för kriminologi, och kunskap om ämnet som inhämtats under tre års studier. Denna kunskap, i samband med ett växande intresse för ovanlig brottslighet, innebar att kvinnor som dödar var ett nytt och spännande ämne att

studera. Detta bagage är alltså positivt, och eftersom detta är den första studien författaren genomför på ämnet, får öppenheten inte anses vara begränsad. Vidare har de etiska överväganden och riktlinjer för litteraturstudier som presenterades i inledningen av denna uppsats ständigt hafts i åtanke. Detta innebär att urvalet, materialinsamlingen och allt övrigt arbete var så objektivt som möjligt och att författarens inflytande på studiens resultat minimerats.

Ytterligare en eventuell svaghet är att valet av inklusions- och exklusionskriterier påverkar vilka artiklar som används i studien, och de kriterierna har ju valts av författaren (Greenhalgh, 1997). Detta kan resultera i subjektivitet i studien eftersom resultaten hade kunnat se annorlunda ut om någon annan formulerat kriterierna (a.a.). I ett examensarbete som sker enskilt är detta dock oundvikligt. Vidare såg författaren till att genomföra studien på ett bra sätt genom att göra sökningar i relevanta databaser, inkludera alla relevanta artiklar och försöka vara objektiv när materialet tolkades. Detta är väldigt viktigt vid genomförandet av systematiska litteraturstudier och vid all annan forskning (Bartolucci m.fl, 2010; Hemingway & Brereton, 2009).

När det gäller den enskilda studien är det viktigt att vara kritisk till materialet. Ett hänsynstagande måste tas gällande att endast en av fjorton studier är svenska. Detta då denna uppsats skett i en svensk kontext och ur ett svenskt perspektiv då den genomförts i Sverige av en svensk student. Den externa validiteten,

undersökningens generaliserbarhet (Bryman, 2011; Forsberg & Wengström, 2013), påverkas därför. Eftersom att endast en studie är svensk, kan det vara problematiskt att generalisera resultaten från de övriga studierna till det svenska samhället. För att minimera denna problematik gjordes det allmänt vedertagna antagandet att västerländska länder är relativt lika ur många aspekter. Därför exkluderades artiklar som inte var skrivna i Nordamerika, Europa eller Oceanien. Resultaten från samtliga studier i denna uppsats bör därför, givetvis med viss försiktighet då även dessa världsdelar har sina olikheter, kunna användas i denna studie för att göra generella konklusioner om kvinnor som dödar sin partner. Dessutom är det så att flera av de gemensamma nämnare som diskuterats ovan har visat sig existera hos de flesta kvinnor som dödar sin partner, oavsett världsdel. Även åldern på studierna som använts i denna litteraturstudie borde reflekteras över. Anledningen till att inget kriterium för äldsta publikationsår användes vid litteratursökningen, beror på att det inte fanns någon motivering till att välja ett specifikt årtal. Istället för att riskera att missa äldre, men ytterst relevanta, studier, gjordes bedömningen att samtliga relevanta studier skulle inkluderas. Den äldsta studien är från 1983, ett fåtal från 1990-talet, och en stor majoritet av studierna från 2000-talet. Givetvis måste relevansen för äldre artiklar hållas i åtanke, särskilt om de äldre studierna skulle visat avvikande resultat. Men materialet i denna studie visade stor samstämmighet angående resultat, vilket kan tolkas som att material var relevant trots någon enskild äldre studie. Författaren har alltså varit kritisk och haft den externa validiteten i åtanke vid utformandet av denna uppsats. Vidare tros de generaliseringar och konklusioner som gjorts i denna uppsats vara riktiga, trots det som diskuterats ovan.

Slutligen finns det ytterligare en detalj som bör påpekas. Materialet i den svenska studien av Yourstone m.fl, (2008) som använts i denna systematiska

litteraturstudie består av samtliga kvinnor som dödat någon mellan 1995-2001 (Yourstone m.fl, 2008). Därför har den studien använts med försiktighet, eftersom att gruppen kvinnliga mördare förmodligen skiljer sig något jämfört med gruppen

kvinnor som specifikt dödat sin partner. Dock har en majoritet av urvalet dödat just sin partner, vilket gör att studien ändå är användbar. Dessutom är det en fördel att studien är svensk då denna litteraturstudie sker, som tidigare nämnts, i en svensk kontext. Efter noggrant övervägande var det anledningen att den studien inkluderades, trots att inte samtliga kvinnor i urvalet hade dödat sin partner.

SLUTSATSER

Sammanfattningsvis visar resultaten att det finns några gemensamma nämnare för kvinnor som dödar sin partner. De verkar generellt vara i 40-årsåldern, arbetslösa, tidigare ostraffade och det vanligaste vapnet vid dödandet verkar vara kniv. Det viktigaste resultatet är dock att en överväldigande majoritet av dessa kvinnor har erfarenheter av att bli utsatta för fysiskt och psykologisk våld av partnern som de tagit livet av. Men kunskapen kring dessa kvinnor behöver förbättras ytterligare. Förhoppningsvis kan denna studie leda till att intresset för ämnet växer ytterligare och att det inses hur viktig ny, särskilt svensk, forskning om kvinnor som dödar sin partner är. Denna studie uppmanar fortsatt forskning om dessa kvinnor. Forskning som leder till att kunskapen om dessa kvinnor ökar, innebär

förhoppningsvis att sjukvården, kommuner och myndigheter lättare kan identifiera de kvinnor som behöver hjälp. En sådan förbättring innebär förhoppningsvis att bättre preventiva insatser kan utvecklas för att minimera partnervåldet i samhället. Det finns nämligen flera fördelar med att resurser läggs på att minska mäns våld mot kvinnor. Som denna studie visat, orsakar detta våld mycket lidande för samtliga offer, både fysiskt och psykiskt. Men att förebygga partnervåld, innebär troligtvis att även mord i nära relationer minskar, oavsett vilket kön offret har. Forskning visar nämligen att upprepad viktimisering av kvinnan är en riskfaktor för att både män och kvinnor dödas av sin partner (Block & Christakos, 1995). Det är alltså viktigt att sjukvården och forskning skapar bättre metoder, rutiner och förutsättningar för att identifiera kvinnor som utsätts för våld (Grant, 1995). Vidare är det viktigt att skapa en förståelse för varför många män är våldsamma mot sin partner, för att på så sätt försöka minska utbredningen av partnervåld. Det kommer troligtvis dessutom leda till att färre kvinnor och män slipper falla offer för dödligt våld från en partner, och att många kvinnor slipper straffas dubbelt – först genom att utsättas för våld och sedan genom att straffas för att ha dödat sin partner.

Som diskuterats tidigare i uppsatsen finns det diskrepanser mellan olika studier angående psykisk ohälsa och etnicitet. Etnicitet diskuterades endast i amerikanska artiklar, och i dem rådde det oenighet om hur fördelningen av partnermord

begångna av kvinnor såg ut mellan olika etniska grupper. Som också diskuterats i uppsatsens resultatkapitel, beror dessa skillnader troligtvis på urvalets storlek samt vilken stad urvalet är hämtat ifrån, då den etiska sammansättningen skiljer sig åt i olika städer. Diskrepanserna mellan studierna visar att det i USA behövs studier med stora urval från flera olika städer för att kunna dra slutsatser om hur

partnermord skiljer sig mellan etniska grupper. Denna uppsats uppmanar även att svenska forskare undersöker ifall det finns skillnader mellan etniska grupper vad gäller kvinnor som dödar sin partner. Sådan information skulle kunna vara viktig ur en preventiv synvinkel, då det skulle kunna vara så att vissa grupper av kvinnor