ÖREBRO UNIVERSITET
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
Socialt arbete 21-40 poäng C-uppsats, 15 poäng Ht 2008
Pappa vid unga år
___________________________________________________________________________
Den växande magen - en faktor som påverkar insikten av att bli pappa
Författare: Emma Dunbäck Marika Källgren Handledare: Gunnel Drugge
PAPPA VID UNGA ÅR
Den växande magen – en faktor som påverkar insikten av att bli pappa
_________________________________________________________________ Författare: Emma Dunbäck och Marika Källgren
Handledare: Gunnel Drugge Örebro universitet
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet
Socialt arbete 21-40 poäng C-uppsats, 15 poäng Ht 2008
Sammanfattning
Studien syftar till att undersöka hur unga pappor upplever och hanterar rollen som pappa. Som forum för att finna lämpliga respondenter till detta användes verksamheten ”Unga mammor och pappor”. Studien har en kvalitativ ansats och baseras på fem stycken narrativa intervjuer. En intervjuguide med olika teman utformades och dessa teman följer sedan både i resultatet och i analysen. Frågeställningarna har behandlat processen; från graviditeten till idag, vilka förändringar i livssituationen faderskapet medfört, viktiga funktioner i papparollen och hur omgivning och samhälle påverkat dem som pappor. För att analysera resultatet av studien används Eriksons psykosociala utvecklingsteori, The Scripting and Life Course Perspective samt teorier om kön och genus. Resultatet i studien visar bland annat på att alla
respondenterna såg positivt på sitt faderskap och de hade anammat detta till fullo. De kände alla att de hade ett stort ansvar och var delaktiga i det som rörde hem och barn. Dock ansågs det finnas en skillnad mellan pappa- och mammarollen gällande ansvarsfördelningen när barnen var små. Främst handlade detta då om att papporna var den primära familjeförsörjaren. Den största livsomställningen som framkom var att mindre tid spenderades på fritidsintressen och vänner till förmån för familjen. Vidare visade resultatet på att upplevelsen av krav från omgivning och samhälle tycks öka med barnens ålder.
FATHER AT YOUNG AGE
The growing belly – a factor that influence the insight of becoming a dad
_________________________________________________________________ Authors: Emma Dunbäck och Marika Källgren
Supervisor: Gunnel Drugge Örebro university
Department of Behavioural, Social, and Legal Sciences Social Work Program
Social work 21-40 points C-essay, 15 points Autumn term 2008
Abstract
The study aims to examine how young fathers experience and handle their role as fathers. As source to find suitable respondents, the program ”Unga mammor och pappor” was used. The study has a qualitative attempt and is based on five narrative interviews. A guide for the interviews was made with different themes and these themes later follows both in the result and in the analyse. The questionnaire in the study involves the process; from pregnancy until today, what kind of changes in their life situation did the fatherhood bring, important
functions in the role as father and how the surrounding environment and society has effected them as fathers. To analyse the result of the study we used Eriksons psychosocial
developmental theory, The Scripting and Life Course Perspective and theories about sex and gender. The result of the study shows, among other things, that the respondents were all positive to their fatherhood and they had fully adopted it. They all felt a great responsibility and participation considering home and child. However they all believed there to be a difference between the father- and the mother role concerning how to distribute the
responsibility when the children are small. Mainly meaning, that the fathers were the primary family providers. The greatest change in their life situation appeared to be that less time was spent on hobbies and friends to the benefit of the family. The result also showed that their experience of the environmental and societal demands seems to grow with the ageing of the children.
Förord
Vi vill tacka vår handledare Gunnel Drugge
Ett stort tack riktas även till de fem unga papporna som ställde upp på intervjuer och lät oss ta del av deras livserfarenheter.
Sist men inte minst vill vi tacka Mette Färnros på verksamheten Unga mammor och pappor som genom sitt engagemang hjälpt oss att finna respondenter till denna uppsats, vilket var en förutsättning för ett genomförande av studien.
Inledning
På grund av samhällsutvecklingen har traditionella värden om faderskapet förändrats. Idag innebär inte faderskapet primärt att vara en auktoritet och familjeförsörjare. Mannen har nu för tiden större möjlighet att delta mer i familjens vardag på grund av socialpolitiska
förändringar i till exempel föräldraförsäkringen. Förväntningarna på faderskapet präglas idag av värderingar av jämställdhet och omsorgsideal. Trots nya värderingar hänger traditionella maktstrukturer kvar i samhället. Detta innebär att männen oftare innehar maktpositioner, bättre förankring på arbetsmarknaden samt högre löner vilket naturligtvis påverkar faderskapet.
Den stereotypa bilden av män som blir pappor ”för tidigt” är att de inte ”bryr sig” och tar det ansvar som är brukligt när man blir förälder. Tonårstiden är en utvecklingsperiod då individen genomgår stora förändringar både fysiskt, psykiskt och socialt. Ökad självmedvetenhet, abstrakt tänkande och sökande efter identitet är teman som hör till denna tid (Crain, 2005; Jerlang, 2007). Många ungdomar söker sig ifrån föräldrar, ut mot vänner för att socialisera sig. Därigenom kommer de fram till vilka värderingar som är viktiga för dem. Perioden innebär frihet att göra saker som man själv vill utan allt för stora krav från omgivningen. De spenderar mycket tid med kompisar och utför aktiviteter och festar när de själva har lust. Detta beteende är accepterat i gruppen och att värdera vänner och fritid högt är naturligt i denna period.
Alla som blir pappor, oavsett ålder, genomgår processer där någon form av pappa-identitet skapas. Det finns skilda faktorer som påverkar pappaidentiteten på olika sätt i övergången till att bli pappa. Enligt Hagström (1999) handlar det om två processer; pappablivande vilket innebär ”att bli pappa i egna ögon”, att se sig själv som pappa. Den andra processen är faderskapande med vilken menas att förankra faderskapet i samhället och kulturen. Processerna kännetecknas av aktivitet, skapande och genom konkreta eller symboliska handlingar som markerar övergången från att vara man till att vara pappa. Den tidpunkt samhället anser att man blir förälder behöver inte alltid överensstämma med den tidpunkt man själv anser sig blivit pappa. Om paret är gift blir pappan förälder vid barnets födelse men om paret däremot är ogift blir han pappa först, i lagens mening, när faderskapshandlingarna skrivs på. Detta är oberoende av om han är biologisk pappa eller ej. Hagström (1999) har i sin avhandling lagt märke till att en del fäder tycker det är viktigt för deras egen identitet som pappa att barnet får samma efternamn som de själva. För detta krävs att paret registrerar namnändringen hos skattemyndigheten, annars får barnet automatiskt moderns efternamn vid födseln.
Olika faktorer i omgivning och samhälle påverkar hur man agerar och kommer att agera i sin papparoll. Beroende av personliga uppväxtförhållanden och hur samhället man lever i ser ut så konstrueras faderskapet på olika sätt. I vårt individualistiska samhälle är normen idag att individen först ska förverkliga sig själv innan denne skaffar familj och barn. Att bli pappa i Sverige idag, vid 20 års ålder, med allt ansvar det innebär blir sannolikt en stor omställning i livet. Det kan därför vara svårt för de här killarna att behålla sin identitet som ung grabb utan allt för stort ansvar, frihet att själv välja sin fritid och framtida valmöjligheter. I Sverige ligger genomsnittsåldern för att bli förstagångspappa idag på 31,4 år (SCB, 2008) vilket innebär att dessa män ofta har andra värderingar och sätt att leva på än killar i 20 års åldern. Hur väl stämmer då de unga killarnas bild av sig själva som pappor överens med pappan i allmänhet? På vilket sätt kan de här killarna förena sin identitet som ”ung grabb” med sin identitet som pappa? Känner de tillhörighet och/eller utanförskap i båda grupperna? Vilket ansvar tar de som föräldrar och känns det naturligt eller som ett krav?
När det gäller faderskapsforskning generellt idag så finns det en hel del material i ämnet att tillgå. Fokuseringen ligger då främst på faderskapets innebörd, konstruktion och samspel med omgivningen. Det har även på senare år producerats en hel del internationell forskning om ungt faderskap, dock har vi inte funnit någon svensk forskning om detta. Därför väcktes frågan om en svensk studie skulle kunna belysa några ytterligare aspekter av ungt faderskap. Den internationella forskningen om unga fäder visar till viss del på att unga män ofta har problem att se sig själva som pappor, se till exempel (Fatherhood institute, 2006; Frewin, m.fl., 2007). Vi tror att jämställdhetsarbetet kommit längre i Sverige än i många delar av övriga världen. Med anledning av detta ville vi, genom denna studie, undersöka om detta påverkar unga mäns uppfattning om papparollen. Hur de förhåller sig till den stora förändring som faderskapet innebär och hur de ser på sin livssituation idag.
Syfte och frågeställningar
Syftet är att förstå processen kring unga fäders upplevelse och hantering av rollen som pappa. • Vilka delar i processen, besked om graviditet till idag, har påverkat dem att inta rollen
som pappor?
• Hur har omgivningen och samhället påverkat dem som pappor? • Vilka viktiga funktioner anser de ingår i papparollen?
• Vilka förändringar i livssituationen upplever de unga papporna att papparollen/faderskapet medfört?
Vi tänker oss att forskningsfrågorna har en logisk ordning då de två första handlar om olika faktorers påverkan på papparollen vilken sedan kommer till uttryck i den tredje frågan. Den fjärde forskningsfrågan handlar sedan om konsekvenser av papparollen.
Vår intention är att tolka ungt faderskap utifrån ett konstruktivistiskt och ett
utvecklingspsykologiskt perspektiv. Detta då vi anser att dessa kan komplettera varandra genom att det första synsättet förklarar faderskapet utifrån en process som sker över tid och rum. Den senare då den, utifrån den egna individens personliga utveckling i samspel med miljön, kan förklara hur pappaidentiteten påverkas beroende av vilket stadie i utvecklingen man befinner sig i.
Definitioner
Enligt det brittiska Fatherhood institute som publicerar internationell faderskapsforskning, räknas man som ung pappa upp till en ålder av 25 år (Fatherhood institute (2008). Vi ville dock undersöka så unga pappor som möjligt då vi tror att omställning ”att bli pappa” blir ännu större ju yngre man är. Detta då det finns en risk att man ej hunnit med sin personliga
utveckling samt att man ej heller hunnit etablera en trygg ekonomisk bas. Därför avses med unga pappor i denna studie män som blivit föräldrar före 22 års ålder.
I uppsatsen används unga pappor, pappor, killar, män, unga fäder, fäder och respondenter synonymt. Detta för att få variation och därigenom slippa upprepningar. Under teoridelen används flera begrepp synonymt. ”The Scripting and lifecourse perspective” och
livsloppsperspektivet är de två första, företeelser och manuskript är ytterligare två. I Eriksons teori används Jaget och ego synonymt.
Metod
Efter val av studiens inriktning, mot unga mäns upplevelser av föräldraskapet, söktes information om ämnet via sökmotorerna Libris, Social Service Abstract, Psykinfo, Örebro universitetsbiblioteks sökmotor samt Opac, Örebro Stadsbiblioteks sökkatalog. Sökorden var: Young fatherhood, young father, unga pappor, föräldraskap och genus. Genom den litteratur vi funnit har sedan tillhörande referenslistor nyttjats för att därigenom finna ytterligare användbar litteratur. Utöver detta har dessutom litteratur tillhandahållits av vår handledare samt att egen litteratur använts. Då svensk forskning om unga pappor ej funnits att tillgå har, i denna studie, endast engelsk litteratur om detta ämne beskrivits. Två artiklar med inriktning på unga pappors upplevelser av föräldraskapet har använts. Den ena artikeln behandlade killar som blivit pappor som äldst när de var 19 år och ej äldre än 20 år vid intervjutillfället och den andra med inriktning mot unga pappor i åldrarna 15-24 år.
Efter inläsning på ämnet klargjordes syfte och frågeställningar. Studien har en kvalitativ ansats, detta då metoden bäst lämpar sig vid studier med syfte att undersöka människors egna upplevelser och för att få en djupare inblick och förståelse av dessa. Vi har valt intervjuer för att erhålla beskrivningar av de unga pappornas eget perspektiv på sin situation. Enligt Kvale (2007) kan människor genom dialogen i forskningsintervjun ge sin egen uppfattning om sin livsvärld och deras relation till den, istället för att endast svara på frågor som är ställda av en expert. Vidare menar han att en kvalitativ ansats är lämplig att använda sig av vid
undersökningar som har för avsikt att få en personlig beskrivning av människors egna upplevelser och perspektiv på sin livsvärld.
I denna undersökning har även dagens kunskapsfält som generellt beskriver faderskapet använts för att få substans i arbetet.
Genomförande av intervjuerna
Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med pappor i åldrarna 20-28 år. De var mellan 19-21 år gamla när de blev föräldrar första gången. Utifrån syfte och frågeställningar har sedan en intervjuguide (bilaga 1) utformats. Enligt Kvale (2007) innerhåller en intervjuguide, vid semistrukturerade intervjuer, en översikt av de teman som skall täckas och förslag till frågor. Under intervjuerna tilläts respondenterna själva att berätta fritt. Stödfrågorna i intervjuguiden användes för att ”styra” intervjuerna så att svaren säkrades till att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar.
Vid intervjutillfällena användes en bandspelare. Trost (2005) menar att det finns både för och nackdelar med detta verktyg. Till fördelarna hör enligt honom att man kan lyssna till tonfall och ordval upprepade gånger efter intervjutillfället och man slipper att anteckna under intervjun. Fördelen med detta är att man helt kan koncentrera sig på frågorna och svaren. Ett problem som enligt Trost (2005) kan uppstå vid bandinspelning är att en del människor känner sig obekväma och blir hämmade i sina berättelser. För att undvika detta bekymmer informerades respondenterna redan i informationsbrevet (bilaga 2) om att intervjuerna
ämnades spelas in på band. Två av intervjuerna utfördes på verksamheten Unga mammor och pappor, två hemma i respondenternas respektive hem. En intervju gjordes på respondentens arbetsplats.
Urval och bortfall
Urvalet i studien är ett kriterieurval och utifrån detta har ett tillgänglighetsurval gjorts. Marlow (2001) beskriver kriterieurval som ett urval där deltagarna väljs ut enligt vissa kriterier. För denna studie var kriterierna: unga pappor som fått barn någon gång före 22 års ålder. Tillgänglighetsurval handlar enligt Marlow (2001) om att man använder sig av de personer som finns tillgängliga. Som forum för att finna respondenter till studien användes verksamheten Unga mammor och pappor. Denna verksamhet riktar sig till blivande eller nyblivna föräldrar i åldrarna 15-20 år. De anordnar föräldrautbildning, tillhandahåller öppen förskola, pappaträffar med mera Personalen där hjälpte till med att dela ut en intresseanmälan (bilaga 3) till de unga papporna. Fem killar visade sig sedan vara villiga att bli intervjuade.
Transkribering & Analysmetod
Vid transkriberingen av intervjuerna skrevs allt ner ordagrant. Dock togs delar av materialet bort, utsvävningar av oväsentligheter, då dessa ej berörde vårt syfte eller ej hade med deras upplevelser av papparollen att göra. Detta är helt i enlighet med vad Trost (2005) säger då han menar på att utskriften från intervjubandet ej nödvändigtvis behöver vara fullständig. Med innebörden att man får med de viktigaste elementen som täcker intervjuguiden. Intervjuerna skrevs ner så snart som möjligt efter intervjutillfället. Analysen gjordes genom
meningstolkning, vilket innebär att författarna tolkade intervjuerna ur de perspektiv som valts i teoriavsnittet. Kvale (2007) menar att den som analyserar och tolkar materialet går utöver det direkt sagda för att sedan skapa strukturer och relationer som inte blir direkt framträdande i en text. Eriksons utvecklingsteori, socialkonstruktivismen samt genus var de perspektiv som fanns i bakgrunden både under intervjuer, transkribering och sedan under det koncentrerade analysarbetet. Trost (2005) menar att analys och tolkning sker automatiskt redan när man intervjuar och även vid utskriftsarbetet. Även om funderingar antecknades under arbetets gång gjordes huvuddelen av analysen när alla intervjuerna var avslutade. Detta för att erhålla lite distans till intervjuerna samt för att kunna koncentrera sig på analysarbetet. Analysen gjordes genom att resultatets teman genomgicks systematiskt.
Forskningsetiska överväganden
I studien har fem respondenter berättat om sina upplevelser av, och sin syn på, föräldraskapet. Vilket i sin tur kräver en del forskningsetiska överväganden. Människor är enligt
individskyddskravet berättigade ett skydd mot otillbörlig insyn i sina livsförhållanden. De får inte utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning när forskning bedrivs. Forskare måste avväga värdet av den kunskap man kan få fram gentemot möjliga risker och konsekvenser för undersökningsdeltagarna. Eventuellt även för tredje person (Vetenskapsrådet, 2008). Detta säkerställdes genom att de fick anmäla sitt intresse och därmed välja om de ville delta i intervjuerna. De kunde själva avgöra vad de ville berätta och de kunde avbryta om/när de så önskade vilket är i enlighet med vad Kvale (2007) menar är brukligt. Vid intervjutillfället fick de ett informationsbrev om vilka principer som gäller vid humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Enligt Vetenskapsrådet (2008) är dessa:
• Informationskravet - Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte.
• Samtyckeskravet - Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan.
• Konfidentialitetskravet - Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet. Personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem.
• Nyttjandekravet - Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål.
Respondenterna delgavs även, genom informationsbrevet och vid intervjutillfället, syftet för undersökningen och vad resultatet skulle komma att användas till. En kopia av detta brev fick de behålla och en kopia med en underskrift på behölls av författarna. Vid transkribering av intervjuerna avidentifierades respondenterna genom att namn ersattes och andra igenkännande fakta såsom exempelvis yrke togs bort. Denna konfidentialitet är viktig enligt Kvale (2007). Trots detta finns det alltid en risk att respondenterna kan bli igenkända. Eftersom vi rekryterat de fem respondenterna från verksamheten ”Unga mammor och pappor” bidrar detta till att man eventuellt skulle kunna urskilja vilka personer som deltagit i studien. Vidare finns risken att personbeskrivningarna och citaten i studien eventuellt kan leda till ett igenkännande av respondenterna.
Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Validiteten handlar om giltighet, att mätinstrumentet mäter det som avses att mäta (Trost, 2005). Studien syftar till att ta reda på respondenternas egna upplevelser av sin situation och därför har en kvalitativ ansats valts vilket enligt Holme och Solvang (1991) är en metod som syftar till en ökad förståelse av ett specifikt område samt att beskriva det sammanhang detta ingår i. Under studiens gång har författarna hela tiden återgått till syfte och frågeställningar för att säkra validiteten. Teman och teorier har valts utifrån författarnas kunskap som hämtats ur den tidigare forskningen. Dessa teman användes i intervjuguiden och under dessa
konstruerades frågor som fungerade som stöd för att täcka dessa teman. Handledaren har tagit del av de teman och frågor som valts för intervjuguiden vilket även detta säkrar validiteten. För att få reda på respondenternas egen uppfattning har frågorna i intervjuguiden främst varit öppna för att få respondenternas egna tankar, känslor och upplevelser beskrivna. Slutna frågor har endast används i syfte att få fram direkt fakta och för att få bekräftelse på att
beskrivningarna uppfattas rätt. Kvale (2007) menar att planeringen har betydelse för
validiteten och författarna utgick därför först ifrån vad de ville undersöka och varför, för att sedan planera hur undersökningen skulle gå till. Intervjuerna bandades och skrevs sedan ut i skriftlig text. Enligt Kvale (2007) är utskriften en konstruktion av en muntlig kommunikation vilket inbegriper en hel del tolkningar och värderingar och där talspråkets regler skiljer sig från skriftspråket. Författarna var båda med vid intervjuerna vilket enligt Trost (2005) kan innebära att intervjun informationsmässigt blir bättre. Samt att det är värdefullt för analysen av data vilket även detta är fördelaktigt för validiteten.
Med reliabilitet menas hur tillförlitligt resultatet i studien är (Marlow, 2001; Kvale, 2007). Traditionellt betyder reliabilitet att en mätning ska kunna ge samma resultat om en ny mätning görs vid en annan tidpunkt. Detta kräver ett statiskt förhållande och reliabilitetsidén bygger på att man gör kvantitativa studier (Trost, 2005). Eftersom samhället förändras hela tiden, och så även faderskapets konstruktion, kommer säkerligen en likadan studie i framtiden ge annorlunda resultat. Avsikten med studien var att få en djupare inblick i respondenternas livsvärld och vad de upplevde just vid den tidpunkten. Trost (2005) menar att vi människor hela tiden deltar i processer vilket gör att resultaten blir olika vid olika tidpunkter. Om någon annan skulle göra om denna studie med dessa pappor skulle de kunna använda vår
intervjuguide. Men då detta sker vid en annan tidpunkt, och av andra forskare, kommer säkerligen en förskjutning av upplevelsen hos fäderna ha skett. Forskarna kommer därigenom sannolikt att göra en något annorlunda tolkning av resultatet. För att säkra utskrifternas reliabilitet har en viss objektivitet säkerställts genom att båda författarna var med vid transkriberingen av alla intervjuer, jfr (Kvale, 2007; Trost, 2005).
Vikten av att generalisera hör främst till kvantitativa undersökningar, enligt Marlow (2001). Då handlar det om att undersöka en mindre population som sedan får representera en större. I kvalitativa undersökningar däremot vill man nå ett urval av informanter som kan ge mycket information om det specifika ämne man är intresserad av att undersöka. Man är ej ute efter att generalisera. Kvale (2007) menar dock att en analytisk generalisering kan göras vilket innebär att man gör en välgrundad uppskattning om i vilken utsträckning resultaten från en
undersökning kan ge vägledning i vad som kan komma att hända i en annan situation. Resultaten i denna studie syftar inte till att kunna uttala sig om hur den unga svenska pappan generellt upplever och hanterar sin papparoll. Däremot kan resultatet i någon mån ge en fingervisning om hur unga pappor av idag upplever och hanterar sitt föräldraskap.
Metoddiskussion
En kvalitativ ansats har valts till studien eftersom denna metod lämpar sig bäst när man vill få en narrativ berättelse med djup i. En annan ansats skulle kunna ha varit att använda sig av fokusgrupper. Detta valdes dock bort på grund av att djupet i varje pappas berättelse ansågs som viktig. Trost (2005) menar att det finns problem med gruppintervjuer. T.ex menar han att en tystlåten individ sällan eller aldrig kommer till tals. Eller att den sociala styrningen i grupprocessen kan leda till att enskilda deltagare sympatiserar med åsikter och synpunkter de egentligen inte står för. Detta för att de kanske inte vill eller vågar berätta saker som de skulle ha gjort i en enskild intervju. I en fokusgrupp finns också risken att deltagarna inte håller tyst om det som sagts i gruppintervjun, då dessa inte har tystnadsplikt på samma sätt som
intervjuaren.
Vid intervjuerna var vi två intervjuare vilket enligt Trost (2005) kan ha både positiv och negativ inverkan. Han menar att risken med två intervjuare är att det kan upplevas som ett maktövergrepp för den intervjuade då denne känner sig i underläge. Även platsen för
intervjun kan, enligt Trost (2005), ha betydelse för trovärdigheten av data. Han menar vidare att man ska välja ostörda miljöer där den intervjuade kan känna sig trygg. Intervjuarens bostad kan vara lämpligt ur trygghetssynpunkt men risken finns att störande moment påverkar den goda kontakt som byggts upp. I de två fall intervjuerna utfördes i respondenternas bostad förekom störningsmoment, så som att telefonen ringde, men stämningen var avslappnad och intervjun kunde fortlöpa utan några märkbara negativa effekter. Dock menar Trost (2005) att intervjupersonens bostad och arbetsplats är domäner där den intervjuade lätt kan hamna i underläge. Tre av intervjuerna berörs av detta och vilket författarna haft i åtanke. Eftersom det inte var helt enkelt att finna respondenter som var villiga att ställa upp på intervjun fick
författarna anpassa sig till respondenternas önskemål. Emellertid hade de innan blivit
erbjudna att bli intervjuade på en neutral plats. Den intervjun som utfördes på respondentens arbetsplats fungerade mycket bra och inga störande moment förekom. Två respondenter valde att bli intervjuade på verksamheten Unga mammor och pappor. Även i denna ostörda miljö förekom i en av intervjuerna att respondentens mobiltelefon ringde vilket skulle kunna ha undvikits genom att vi innan intervjun bett honom stänga av denna.
Vi har använt oss av den tidigare forskning som vi funnit om unga pappors upplevelser gällande övergången från kille till ung pappa. I den ena artikeln har författaren använt sig av socialtjänsten som forum för att finna sina respondenter (15-24 år). Därför kan en skillnad vara att de är mer marginaliserade än papporna i vår studie. I den andra studien var papporna yngre än i denna studie (max 19 år när de blev pappor och max 20 år vid intervjutillfället). Då vi inte fann något annat material valdes dessa artiklar trots att urvalet skiljer sig en del från denna undersökning. Det visade sig dock att resultaten från dessa stämmer väl överens med denna undersökning. Förhoppningarna, innan vi påbörjade studien, var att komma i kontakt med yngre pappor. De fanns, men var tyvärr inte villiga att ställa upp på någon intervju.
Tidigare forskning
Män och deras fäder
Vissa forskare anser att mäns förhållande till sina egna fäder har stor betydelse för hur man själv kommer att bli som pappa, vilket innebär att ett bra förhållande till sin egen far är positivt för relationen med det egna barnet. Andra forskare menar att det finns ett motsatt samband det vill säga att män som inte haft en bra relation till sina pappor försöker få ett bättre förhållande till sina barn än vad de själva haft (Hwang 2000). Detta är något Daly (1995) lade märke till att respondenterna i hennes studie ”Reshaping fatherhood” hade för avsikt att uppnå. Enligt henne borde den mest självklara modellen för faderskap vara den egna pappan. Trots detta talade respondenterna i hennes undersökning endast om sina fäder som negativa modeller eller som en referenspunkt för vad männen ville förändra i sina egna liv. Andra rapporter visar på liknade resultat menar Daly. Fäder idag upplever sig själva som mer involverade i sina barns omvårdnad än vad deras egna fäder var. Även Johansson (2000) talar om män och deras fadersbilder. Han menar att många av dagens män präglas av en uppfostran där traditionellt manlighetsideal var normen, vilket sedan ger sig uttryck i den egna
utformningen av manligheten. Antingen, menar Johansson, finns en önskan att efterlikna sin far eller också att utforma en ny typ av faderskap och manlighet.
Könsroller
Behovet av fäder understryks i den samhälleliga debatten, men det är inte bara samhället som betonar mäns betydelse för barnen. Pappor idag har en egen uppfattning av att de är viktiga för sina barn både som fäder och män. Det finns en önskan från fäder att de på samma sätt som mödrarna anses som fullvärdiga föräldrar. Att det är mamman som i början ger barnet föda och att föräldrarna har olika roller i ”producera barn-processen” har inte avgörande betydelse för hur föräldraskapet uppfattas. Den allmänna föräldrautbildningen har från samhällets sida ett syfte, vilket innebär att knyta fäderna till sina barn redan innan
förlossningen. Detta för att på så sätt motverka en ökad fadersfrånvaro (Hagström, 1996). Lupton och Barclay (1997) menar att männen i deras undersökning gärna ville vara hemma tidigare och ta hand om sina barn. Genom denna tidiga interaktion skulle en intim relation skapas. De menar att medvetenheten finns hos männen om att detta är viktigt för barnens utveckling. Dock ”hindras” de av olika faktorer såsom till exempel att samhället poängterar hur viktigt det är att barn ammas. De hindras även av faktorer som moderns egen vilja att vara hemma och den manliga hegemonin. Män som stannar hemma med sina barn från början betraktas fortfarande som udda enligt denna. Hawkins (1995) nämner också dessa faktorer som hinder men lägger även till löneskillnaderna mellan könen. Resultatet av dessa hinder blir
att papporna känner sig otillräckliga som omsorgsgivare i jämförelse med mammorna vilket, enligt honom, leder till att papparollen blir kvalitetsmässigt annorlunda än mammarollen. Papporna blir således stimulerande lekkamrater, ”sekundära omsorgsgivare” och framförallt primära familjeförsörjare. Han ser på män ur ett utvecklingsperspektiv snarare än ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Han menar att den interaktion som sker mellan fäder och deras barn när männen engagerar sig i omsorgen om barnen leder till utveckling hos männen. För män tar det längre tid än för kvinnorna att anamma föräldrarollen. Detta har att göra med att kvinnorna genom graviditeten ”anpassar” sig till det kommande moderskapet. Dessutom har flickor, rent generellt, redan från barndomen socialiserats in i den omhändertagande rollen. Pojkar däremot till att ordna med försörjningen. För männen krävs därför en tydlig och medveten ansträngning för att skifta sin inre psykologiska värld men även sitt yttre beteende för att bli mer involverad i familjens vardag (Hawkins, 1995).
Hagström (1999) skriver, i sin avhandling ”Man blir pappa – föräldraskap och maskulinitet i förändring”, om den rådande normen för dagens familjefäder i samhället. Denna innefattar att fadern i vardagen ska komplettera traditionella maskulina egenskaper som att arbeta men samtidigt vara ordentligt engagerad i familjen och hemmet. Han kan således inte längre hävda att han gjort sitt när han dragit in pengar till försörjningen, vilken var den primära uppgiften förr i tiden. En bra man idag känner lika mycket ansvar för hemarbetet som kvinnan. Under senare år har man sett att fler och fler män engagerar sig tidigt i att ta hand om sina barn. Enligt Bäck-Wiklund och Bergstens (1997) studie ”Det moderna föräldraskapet” är det viktigt att både män och kvinnor tar sitt ansvar i vardagen. Men enligt deras respondenter i studien kan ansvarsområdena variera mellan könen. Kvinnor har mer ansvar i hemmet och i omsorgen av familjen medan ekonomin och försörjning är mannens ansvar. När det gäller jämställdhet i studien visar de unga föräldrarna på ett avvikande resonemang än den traditionella
jämställdhetsdiskursen. De anser inte att jämställdhet handlar om en absolut rättvis delning av arbetsuppgifterna som kommer med familjelivet. Tyngdpunkten hos dessa ligger istället på individualitet och autonomi. Detta innebär att genom samarbete kan var och en känna sig fri att genomföra sin individuella livsplan.
Majoriteten av 40 års forskning av faderliga influenser på barns utveckling visar på att män och kvinnor är lika kompetenta och att de i hög grad är lika bra omsorgsgivare. Pappor influerar sina barn direkt genom interaktion, lek, omvårdnad, aktiviteter med mera men också indirekt genom att de påverkar mammans föräldrabeteende. En närvarande pappa är bra för den kognitiva förmågan hos barnet och för dess socialisation (Ekéus, 2004).
Gällande föräldraledigheten så tar, enligt Bäck-Wiklund och Bergsten (1997), kvinnorna fortfarande ut majoriteten av dagarna. Männen har dock på senare år ökat sitt uttag något. Tidigare har det visat sig att pappor i regel tar ut föräldraledighet först när barnen blivit äldre. Detta mönster är på väg att förändras enligt Bäck-Wiklund och Bergsten (1997) som hänvisar till (RFV 1994:1). Där framkommer det att de pappor som tar ut tidig föräldraledighet även tenderar att ta ut fler dagar. Widerberg (1993) menar att pappor med hög inkomst och som är över 35 år tar ut mer föräldraledighet än unga pappor med låga inkomster. Att bo i en storstad och jobba inom offentlig sektor ökar även detta mäns föräldraledighet (Bäck-Wiklund & Bergsten, 1997). I en översikt från försäkringskassan angående föräldrapenningen framkom att männen tog ut 17,4 % av föräldrapenningsdagarna år 2003 (Is-I 2004:4).
Faderskapet som process
Enligt Hwang (2000) är faderskapet en process. Idag är det upp till männen själva att skapa en innebörd av begreppet faderskap. Han menar att förr klev mannen in i en roll som pappa, en position. Medans det idag betraktas som en process, något som ständigt är fortlöpande. Denna process ger sig i uttryck i samspelet mellan pappan och barnet som är unik för varje relation. Även Hagström (1999) ser på faderskapandet som en process. Temat för hennes avhandling är ”pappa är inget man är utan något man blir genom träning och engagemang” (Hagström, 1999, sid. 232). Processens mål handlar om att uppnå en förtrolig och nära relation till barnet (Hagström, 1999). Fäderna i hennes studie diskuterar kring vilken tidpunkt i livet det är lämpligt att skaffa barn. De menar att det är viktigt med ordnade förhållanden så som till exempel fast arbete och bra bostad samt att man ”levt färdigt” (Hagström, 1999). Den egna upplevelsen när man blir förälder stämmer inte alltid överens med när samhället anser att man blir det. De flesta fäder anser att förlossningen har en central roll för pappablivandet. Men väljer man dock att inte vara med, eller blir förhindrad, så betyder inte detta i sig att man blir en sämre far för det. I samhällets ögon har barnet, vid födseln, bara en far i juridisk mening om paret är gift. I annat fall måste pappan bekräfta faderskapet skriftligen hos familjerätten. Om paret är inte är gift, får barnet automatiskt moderns efternamn om inte föräldrarna själva anmäler något annat till skattekontoret. Genom graviditet och förlossningen kan ingen tvivla på vem som är mamma till barnet men det är inte helt självklart vem som är fadern. Mannen genomgår ingen fysisk förändring som objektivt kan säga när han har blivit far. Hagström menar vidare att många först vid ultraljudet förstår att de verkligen ska bli fäder. Innan har de ”vetat” men upplevelsen har inte varit så påtaglig som den blir när de ser barnet på skärmen (Hagström, 1996).
Kulturell påverkan
Herlitz (2003) menar att det finns en kulturgrammatik som talar om för oss hur vi ska leva. Människor inom samma kultur har en tämligen likartad uppfattning om hur saker och ting är och bör vara. Kulturer påverkar våra handlingar och värderingar. Mycket av det kulturellt gemensamma är omedvetet och märks egentligen inte förrän någon bryter mot det. Eller om man betraktas av någon från en främmande kultur. Att förstå en annan kultur fullt ut är omöjligt om man inte genomgår ett ”identitetsbyte”. Alla människor i en kultur är inte likadana utan det finns skillnader i manligt, kvinnligt, klass, utbildning, bostadsområde med mera Varje individ ingår i olika informella grupper som har sin egen värld där ett visst önskat beteende är tillåtet. Grupperna kan inte ha allt för skilda värderingar, då kan den inre logiken bli felaktig och avståndet för stort. Vi besitter en kulturell kompetens som gör att vi kan anpassa oss efter krav och förväntningar i olika sammanhang. Genom uppfostran, formell och informell, växer vi in i vår kultur och dess värderingar. Denna uppfostran sker under hela livet. Detta genom att vi mäter vad vi gör samt genom våra värderingar och attityder mot omvärlden. Vi vill oftast harmonisera med vår närmaste omvärld då det blir alltför påfrestande att vara i ständig konflikt med allt och alla i vår omgivning.
Övergång från ung kille till att bli pappa
Frewin, Tuffin och Rouch (2007) har i sin studie “Managing Identity: Adolcent Fathers Talk About the Transition to Parenthood” undersökt hur tonårspappor omstrukturerar sin identitet när de blir fäder utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Att bli pappa i tonårstiden handlar om att växa upp väldigt fort. De unga männen i denna undersökning talade om faderskapet som en vändpunkt i livet när de i rasande fart kastades in i vuxenrollen med dess ansvarstaganden. Alla talade om sig själva som om de var fångade mellan två olika identiteter
som tidvis var i konflikt med varandra. De två identiteterna handlade å ena sidan om att dels vara barn och andra sidan om att vara vuxen. Intervjumaterialet användes för att förklara den stress som respondenterna upplevde när de försökte förlika sig med dessa två skilda positioner och för att lyckas med utvecklingen av en fadersidentitet. Deltagarnas retorik gjorde att
forskarna kunde identifiera hur killarna kämpade med att få ihop sina dubbla identiteter. Genom ord som till exempel barn, barndom, manlighet, vuxen, pappa och ung, kunde författarna urskilja tre olika mönster för hur dessa tonårskillar såg på sin identitet som fäder och tonåringar. En berättelse handlade om Sam som efter en tids kamp med sig själv, efter barnets födsel, såg sig själv som pappa med en förståelse för att han fortfarande var ett barn. Han hade tidigare gjort vad 14-åringar mest gör men nu förkastat detta beteende på grund av att det inte passade när han blivit pappa. Han hade dock förståelsen för att det hade tagit lite extra tid för honom att anpassa sig till föräldraskapet på grund av sin unga ålder. En annan kille vid namn Jed ansåg att han inte hade förändrats utan fortfarande var ett barn men med en del uppgifter som vuxna föräldrar har. Författarna menade att han var flexibel och
pendlade mellan att se på sig själv som ett barn/tonåring och en vuxen men att tyngdpunkten låg på att han såg sig som en tonåring. Han gjorde fortfarande saker som tonåringar gör. Den tredje berättelsen handlade om Newman som hade en konflikt mellan sina identiteter. Han tog sitt ansvar som far men kände sig som ett barn inuti. För honom var det svart eller vitt. När han var pappa kände han sig låst och om han gick ut med vännerna upplevde han sig själv som ansvarslös. För alla de här killarna har faderskapet fungerat som en katalysator som aktiverat en djup ansvarskänsla vilken är ovanlig för killar i den här åldern. Att bli
tonårsförälder betyder att man snabbt måste utvecklas, sätta sig själv i andra hand och ibland även uppleva sorg över missade möjligheter i livet (Frewin, m.fl., 2007).
Även Jane Reeves (2006) har studerat unga fäders egen syn och erfarenhet av sitt faderskap. Hon har i sin studie ”Recklessness, Rescue and Responsibility: Young men tell Their Stories of the Transition to Fatherhood” undersökt hur unga män upplever att i ungdomsåren gå från ungdomsliv till vuxenliv på grund av att man får barn. Respondenterna i hennes undersökning hade alla på något sätt haft kontakt med sociala myndigheter. Studien syftade bland annat till att ta reda på i vilken utsträckning fadersblivandet lett till någon ”omförhandling” av de unga männens roller och identiteter och vilka resurser, om några, de använt sig av. Männen i studien höll, enligt Reeves, på att genomgå förvandlingen från ungdom till vuxen och de beskrev alla det som att befinna sig i nya sammanhang, situationer och relationer. Reeves menar att sociala förväntningar på ungdomsåren är komplexa och relaterar till att förändra begrepp av barn och ungdomstiden.
Ett signifikant utslag från denna studie var att alla männen beskrev en positiv utveckling av sin självidentitet som följd av graviditeten och/eller sitt barns födelse. Strategier som de använt sig av för denna utveckling var enligt dem själva att ”nyttja” gamla och nya
stödnätverk liksom andra former av mänskligt och socialt kapital såsom professionella, ideella organisationer och statliga myndigheter. Alla de unga männen beskrev sig som oansvariga och anti-sociala före graviditet och förlossning för att sedan placera/anse sig som
ansvarstagande efteråt. De unga män som ännu inte fått barn var dock inte lika långt gångna i ”processen” mot ansvarstagande som de män som redan fått barn. Emellertid menade alla på att deras partner/flickvän och barn hade haft stor inverkan på deras omvandling av identitet. Alla beskrev en distinkt skillnad på före och efter barnet/graviditeten och de uttryckte det som att de blivit räddade från sitt tidigare antisociala liv och vårdslösa beteende. Genom
flickvännen och graviditeten såg de sig uppmuntrade till att ta ett ökat ansvar. Tre av männen beskrev även hur graviditeten och barnets födelse signifikant påverkat återupprättandet av kontakten med deras egna fäder. Fäder som de inte växt upp tillsammans med, men som vid
vetskap om graviditeten återupptagit kontakten med dem. Främst hade kontakten sitt ursprung i erbjudande av praktisk hjälp likt jobbanställningar eller annat stöd. Andra män, speciellt de med splittrade familjer eller om de bodde långt bort från ursprungsfamiljen, beskrev det som viktigt att använda sig av nytt socialt kapital såsom exempelvis flickvännens/partnerns familj. Männen poängterade även hur viktiga de sociala myndigheterna var. Hur de med sitt ärliga och direkta ”närmande” involverat dem som fäder, även om omständigheter och budskap inte alltid var så positivt. Generellt ansågs professionellt stöd som mycket viktigt, speciellt när det var riktat till dem som unga fäder och män. En slutsats som Reeves drar av studien är att den stöder konceptet att identiteter konstrueras genom erfarenhet, sociala relationer och språk.
Teorier
På senare år har den moderna socialpsykologin använts som teoretisk ansats för
faderskapsforskningen. Framförallt baseras teorier på den symboliska interaktionismen och socialkonstruktivismen. Faderskapet betraktas inom dessa ansatser inte som något
förutbestämt eller oföränderligt, utan ses istället som något som formas ihop med den omgivande miljön. Det kan handla om relationer inom familjen och de samhälleliga förväntningarna och förutsättningarna (Platin, 2001).
Socialkonstruktivismens grundläggande princip är att ”inte acceptera sociala företeelsers ’naturlighet’, att de alltid varit sådana, att de inte kan vara annorlunda och att de inte skulle vara av människan skapade storheter.” (Wennberg, 2001, s. 62).
Enligt socialkonstruktivismen är vår kunskap och vårt vetande om saker och ting socialt konstruerade faktorer. Detta innebär bland annat att den kunskap vi har kommer från det språk vi tillägnar oss under vår uppväxt. Vi lär oss ett språk vilket medför att vi kan utvecklas till tänkande varelser. Språket i sin tur har redan på förhand strukturerat verkligheten för oss. Eftersom språket är socialt konstruerat blir också vår uppfattning och vår kunskap om verkligheten socialt konstruerad. Socialkonstruktivismen vänder sig emot tanken att våra sociala handlingar är bestämda av naturen detta då man kan finna olika ”mönster” och sociala processer för beteende och handlingar inom olika kulturer. Socialkonstruktivismen blir intressant först som förklaringsmodell då den bryter mot de traditionella föreställningarna om de företeelser i den sociala verkligheten som anses vara uttryck för något naturligt
(Wennberg, 2001).
Scripting and lifecourse perspective - livsloppsperspektiv
Detta perspektiv kan belysa tre skilda infallsvinklar av faderskap som relaterar till varandra. The scripting perspective tillhandahåller en struktur eller inramning för att kunna se på övergången till att bli far i en större social kontext. Vari åldersnormer och sociala
förväntningar om rättigheter och skyldigheter sammankopplas med specifika positioner och roller. Detta perspektiv är viktigt när man tittar på hur fäder organiserar sitt själv speciellt i avseende till sin papparoll (Marsiglio, 1995).
Nivå 1 - Den mest generella nivån involverar kulturella och subkulturella förväntade företeelser (manuskript) eller de lagrade idéer som är relaterade till fadersrollen. Denna innehåller normer och riktlinjer för hur fäder ska tänka, känna och agera. Den innefattar även förväntningar på hur andra ska tänka, känna och agera gentemot fäder. Kulturella företeelser inkluderar generell kunskap, ideal och stereotyper om faderskap. Dessa existerar på en abstrakt och kollektiv nivå (Marsiglio, 1995).
Nivå 2 – Individer tolkar kulturens förväntningar och använder dessa som riktlinjer för att konstruera och klara av specifika situationer när de interagerar med andra, en interpersonell skripting process. I denna nivå finns ett antagande om att faderns nuvarande och tidigare erfarenheter av olika människor ofta har en signifikant betydelse när han konstruerar sin papparoll. Omständigheter som är långt ifrån pappans kontroll kan begränsa den
interpersonella skripting processen. Till exempel strukturella faktorer som könsskillnader som kan ha att göra med arbetstider och löner och oflexibla arbetsscheman. Därför har en del pappor svårt att leva upp till hur de idealiskt skulle vilja leva sina liv (Marsiglio, 1995).
Nivå 3 – Den tredje nivån handlar om en intrapsykisk konstruktion. Att de själva konstruerar bilder eller förväntningar om hur de vill presentera sig själva som fäder. De vill till viss grad utveckla sina egna personliga behov, sin ställning eller sina förväntningar av att bli en fadersfigur. Vilket sker genom reflektion över existerande kulturella och subkulturella manuskript tillhörande faderskapet. De kommer också använda dessa manuskript till att förutse och söka specifika interaktionsepisoder som på så vis bekräftar deras självbild som pappa. Deras egna uppfattningar om faderskapet kommer rentav att inverka på deras intresse av hur de agerar i sin papparoll. Även andras bedömningar av dem i deras roller som
make/partner och maskulina män påverkar hur de agerar som fäder (Marsiglio, 1995).
De tre nivåerna är inbäddade i en historisk kontext som beror på demografiska relationer, kulturella och strukturella förändringar. Demografiskt är det mindre troligt att dagens fäder i jämförelse med fäder bakåt i tiden får uppleva den traditionella ordningen av familjerelaterade vanor så som exempelvis äktenskapet, faderskapet och att vara den primära
familjeförsörjaren. Idag är det istället vanligare med olika kombinationer av faderskap, pappor tar initiativ till att forma sin egen fadersroll på nya sätt. Kulturella bilder av den dåliga pappan sammankopplas oftast med en pappa som ej bor med barnet. På den positiva sidan finns bilden av den involverade, uppmärksamma pappan. I till exempel media och TV skapas berättelser och bilder av specifika faderskap eller kulturella stereotyper. Dessa blir en del av det kollektiva medvetandet och har en effekt på pappors egna självuppfattning och andras uppfattning av dem. Generellt (i USA) talar man negativt om unga ogifta fäder och detta beror på den traditionella synen av faderskapet. Där skall livsloppet följa en viss ordning. Först ska man bli klar med skolan, sedan skaffa ett arbete, gifta sig och efter det bli far. Många
livshändelser medför att man måste ta till sig en ny position och olika roller, i vissa fall även ta bort gamla roller (Marsiglio, 1995).
Enligt livsloppsperspektivet och även identitetsteorin kan de olika identiteterna, som fäderna innehar till exempel yrkesidentitet, fadersidentitet, kompisidentitet med mera framträda mer eller mindre hierarkiskt. Vilket innebär att i en ”konflikt” mellan dessa är det troligt att den starkaste identiteten kommer att bli den mest framträdande. Varje identitet i sig kan innefatta olika roller. Exempelvis kan fadersidentiteten bestå av olika roller så som att vara
familjeförsörjare, lekkamrat, omsorgsgivare, moralisk förebild och uppfostrare. Även dessa är hierarkiskt rankade. Fäders arbetsidentitet kan ofta vara relaterad till deras uppfattning om fadersrollsidentiteten. Fäder som känner att deras primära ansvar är att försörja familjen tänker annorlunda om sitt arbete än de som fäster större vikt på fadersrollen som är baserad på pappa-barn interaktionen. Båda kan vara väldigt bundna till fadersrollen även om de upplever sitt primära ansvar olika (Marsiglio, 1995).
Kön & Genus ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv
Hagström (1996) menar att genus, enligt den modernare postmoderna synen, är en
konstruktion som ser olika ut beroende av kultur, samhälle och tid. Tidigare såg man på kön som något naturligt och biologiskt. Även Wennberg (2001) anser att skillnader mellan könen inte härrör från något biologiskt eller naturligt. Det är sociala faktorer som gör skillnaderna. Han menar att man skulle kunna göra uppdelningar enligt andra kriterier som till exempel hårfärg istället för att fokusera på det biologiska könet. Connell (1999) anser att manlighet är något som konstrueras i vardagslivet och att genus inte är statiskt utan konstrueras genom interaktion. Connell (1995) och Hern (1996) i Platin (2001) anser båda att män uttrycker sitt sätt att vara män på många olika sätt och föreställningarna om hur män ska vara skiftar över tid och rum. Faktorer som klass och etnicitet med mera har en stor betydelse för hur det manliga utformas. Det finns således olika syn på vad manlighet är (Platin, 2001). Vidare menar Connell (1999) att man inte kan tala om ett manlighetsbegrepp utan att det handlar om olika manligheter som är dynamiska. Platin (2001) skriver att faderskapets praktiska
uttrycksformer påverkas av strukturella förutsättningar och konstruktionen av kön och föräldraskap påverkas av kulturella förväntningar på faderskapet.
När man talar om manlighet och jämställdhet kan man tydligt se att den tidigare
könsordningen håller på att förändras. Den manliga hegemonin är idag ifrågasatt och börjar urholkas. Män måste i vardagslivet ständigt förhandla med kvinnor, och även andra män, vilket leder till förändringar i konstruktionen av det manliga. Det faktum att det pågår förhandlingar i hemmet om vem som ska städa och byta blöjor är ett tecken på att kvinnor stärkt sina positioner (Johansson, 2000). Även Hagström (1999) menar att parförhållanden i dagens samhälle präglas av förhandlingar. Johansson (2000) beskriver att många män idag förhandlar men att de lätt kan falla tillbaka i den manliga hegemonin och bli delaktiga i den. Detta genom att dra nytta av den och därmed bidra till att reproducera den. Han menar att det krävs att man ständigt är beredd på att skapa och formulera samlevnadsregler i en relation. Vilket i sin tur kräver egenskaper som inte direkt är kännetecken för manligheten.
Erik Homburger Eriksons teori om den psykosociala utvecklingen
Enligt Erikson (1995) sker den psykosociala utvecklingen genom att individen genomgår kriser i åtta olika livsstadier från spädbarn till gammal. Han menar att de tre mest avgörande livsstadierna är spädbarnstiden, tonåren och vuxenåren då en stark psykosocial styrka uppstår som handlar om hopp, trohet och omsorg. Enligt Jerlang m.fl. (2006) bygger Eriksons teori i hög grad på Freuds psykoanalys och kan ses som en vidareutveckling på delar av den. Men till skillnad från Freuds psykosexuella inriktning ser Erikson mer till människans anpassning och samspel med omgivningen. Hans teori representerar därför ett psykosocialt synsätt inom psykoanalysen (Jerlang, m.fl., 2006). Det centrala i teorin är individens identitetsutveckling och den benämns både som en ego-teori och en kristeori. Den första för att stor vikt läggs vid egos betydelse för identitetsformningen och vad omgivningen har för betydelse för denna. Den senare syftar till att människan utvecklas genom existentiella kriser. ”Krisen” handlar om en bestämd problematik som Jaget (samma som Freuds Jag) har till uppgift att lösa och genom denna process utvecklas individens identitet. Det vill säga upplevelsen av sig själv som person. På varje stadium utvecklas personlighetsdrag som har betydelse för identiteten och dessa drag har även betydelse för hur eller till vad individen kommer att utvecklas på nästa stadium. Ett stadium kan inte ”hoppas över” men kan genomlevas på olika sätt. Ett ”sunt sätt” medför ökade utvecklingsmöjligheter för individen. Genomlevs det däremot på ett osunt sätt kan detta medföra hämningar eller en felutveckling, vilket i sin tur kan leda till en svag jag-utveckling eller en förlust av identitet i högre eller lägre grad. Omgivningen har ettsärskilt inflytande på kriserna genom att individen hela tiden konfronteras med den. För det lilla barnet representeras framförallt omgivningen av föräldrarna och för det lite större barnet får även skolan stor betydelse. I takt med barnets utveckling ställer denna omgivande miljö förändrade krav på barnet (Jerlang, m.fl., 2006). De stadier vi inriktar oss på är tonåren, tidig vuxenålder och vuxenåldern eftersom de stämmer bäst överens med respondenternas
utvecklingsstadier som är aktuella för denna studie. Ungdomsperioden/Tonåren
Eriksons femte stadie, ungdomsperioden (adolecens), benämner han som ” identitet kontra identitetsförvirring” (Erikson, 1995). Här kommer individen p.g.a. könsutvecklingen starkt påverkas av de inre drifterna, och då speciellt de sexuella och de aggressiva. Dock är dessa bara en del av ”förvirringen” (Jerlang, m.fl., 2006). I denna period ”störs och konfunderas” tonåringarna av nya sociala konflikter och krav. Det primära i detta stadie är att bilda en ny form av ego-identitet, en känsla av vem man är och vilken plats man har i ett större socialt sammanhang (Crain, 2005). Erikson menar dock att ingen fullt ut kan veta vem han eller hon är förrän denne mött en lovande partner i både kärlek och arbete. Det grundläggande
identitetsmönstret utvecklas hos tonåringen dels genom att denne bejakar och förkastar barndomens identifikationer och dels genom samhällets sätt att identifiera unga individer (Erikson, 1995). Enligt Crain växer unga människor så snabbt att de knappt känner igen sig själva, varken fysiskt eller psykiskt. Men det är ändå det sociala, hur de uppfattas av
omgivningen som är det centrala i oron. De börjar oroa sig för sin framtid och p.g.a. av att de är så ängsliga och osäkra på vem de är så tenderar de att identifiera sig med grupper. I sin brådska att finna sin identitet skapar de stereotyper för ”sig själv” för ”sina ideal” och för ”sina fienden”. Man söker efter egna värderingar som man kan stå upp för.
Identitetsutvecklingen är en livslång process. Vi identifierar oss med det som tilltalar oss hos olika människor och förenar det vi tycker är bra. En känsla av identitet utvecklas genom färdigheter som exempelvis att spela boll, rita, läsa med mera Dessa färdigheter är en del av en positiv och varaktig känsla av identitet speciellt om de har en stor betydelse i den kultur man lever i. Även om identitetsformningen är livslång så når den sin starkaste kris i
ungdomsperioden. Det är så mycket inre förändringar och yttre krav som gör att den tidigare identiteten inte är adekvat för alla beslut och val måste göras. Identitetsformningen är till största delen en omedveten process men trots detta är unga människor ofta smärtsamt
medvetna om sin oförmåga att göra livslånga förpliktelser. De känner att det är för mycket att bestämma för tidigt och att varje beslut kan reducera framtida alternativ (Crain, 2005). Detta är en period som på grund av den alltmer förlängda skoltiden kan uppfattas som ett
psykosocialt moratorium: en tid då sexuell och intellektuell mognad sker och ett legitimerat uppskjutande av ett definitivt engagemang (Erikson, 1995). I den här perioden skapas en integrerad uppfattning av vem man är, en kärna av identiteten, i olika situationer så som exempelvis vara del i en familj, kamrat, idrottsaktör med mera Denna kärna möjliggör en känsla av sammanhang över tid (Jerlang, m.fl., 2006). Erikson (1995) menar att styrkan som utvecklas under denna period är trohet. Crain (2005) förklarar trohet som förmågan att behålla ens egna fritt valda värderingar.
Tidig vuxenålder
Krisen i det sjätte livsstadiet handlar om ”intimitet kontra isolering”. Den unge kan uppnå en känsla av kärlek och tillväxt genom att hitta en partner som man vågar engagera sig i och dessutom genom engagemang i arbetslivet. Detta engagemang kan kräva kompromisser och uppoffringar (Erikson, 1995). Samhället kan stödja en sund utveckling genom att den unge får möjlighet att utvecklas genom arbete (Jerlang, m.fl., 2006). Eriksson talar om en identitet som är sammansmält av två individers identiteter. Personer med olika bakgrund ska förena sina
vanor och livsmönster och bilda en ny miljö för sig själva och sina barn (Erikson, 1995). Äkta intimitet mellan parter är endast möjlig när en rimlig känsla av identitet har blivit etablerad. Endast den som är säker på sin identitet klarar av att förena sig själv i sann ömsesidighet med en annan människa (Craine, 2005). Om individen inte lyckas med sitt engagemang i en annan människa det vill säga att leva ömsesidigt, eller med sin satsning i arbetslivet kan en känsla av isolering uppstå. Vilket kan medföra att man drar sig undan eller blir avståndstagande som Erikson (1995) uttrycker det. Unga människor som gifter sig innan de etablerat sin identitet riskerar att känna sig hämmade i sina förpliktelser som make/maka och eventuellt förälder. De börjar snart anklaga andra för att inte ha möjlighet till att utveckla sig själva. För att leva intimt med andra måste man först hitta sig själv (Crain, 2005).
Vuxenålder
Erikson (1995) säger att det sjunde stadiet domineras av krisen ”generativitet kontra självupptagenhet och stagnation”. När två människor har etablerat en form av intimitet mellan varandra börjar deras intresse expandera för att fostra nästa generation (Crain, 2005). Erikson (1995) menar att generativiteten handlar om reproduktion, produktivitet och
kreativitet det vill säga ett skapande av nya produkter och nya idéer såväl som ett skapande av nya människor. Det sker en slags självförnyelse som har med den fortsatta
identitetsutvecklingen att göra. Löser individen krisen uppstår styrkan omsorg, en känsla av förpliktelse att vårda de personer, produkter och idéer som individen lärt sig tycka om. En förmåga att ta hand om nästa generation. Om individen inte lyckas med generativiteten kan de passiviseras och stagnera. Crain (2005) menar att föräldrar skall skydda och vägleda sina barn vilket betyder att de måste ge efter för sina egna behov och motstå frestelser för att inte hamna i produktiv stagnation. Blir frustrationen för stor finns risk för regressivt beteende och man kan uppleva en känsla av tomhet vilket kan leda till ett ointresse för familjen och arbetet (Jerlang, m.fl., 2006). Erikson säger att motsatsen till den positiva styrkan omsorg är avvisande, vilket innebär att inte bry sig om bestämda personer eller grupper. ”En vuxen måste vara beredd att framstå som en respektingivande modell mot nästa generation, fungera som domare om gott och ont och vara förmedlare av ideal och värden” (Erikson, 1995, s.67). Samhället kan ha en negativ påverkan i denna period. Det individuella samhället vi lever i idag kan leda till att personliga och individuella mål blir viktigare än ansvar och omtanke om andra (Crain, 2005).
Resultat
Nedan presenteras studiens resultat, vilket är baserat på fem intervjuer. Resultatet kommer att presenteras i sex olika teman för att få struktur och därmed underlätta läsningen. De teman vi har valt att redovisa resultatet efter är familjesituation och familjeplanering, processen - att bli pappa som ung, livsomställning, papparollen och samhälle. Ibland redovisas resultatet med fingerade namn och vid andra tillfällen mer generellt. Respondenterna var vid intervjutillfället mellan 20 år och 28 år och de var mellan 19 år och 21 år när de blev fäder första gången.
Familjesituation och familjeplanering
Under denna rubrik har respondenterna fått delge oss sin nuvarande familjesituation, försörjning, arbetsfördelning i hemmet, föräldraledighet samt framtidsplaner.
Fyra av de fem papporna var sammanboende med mamman till barnen. Den femte pappan, Johan, var ej tillsammans med mamman vid den tidpunkt han fick veta att han skulle bli pappa (se citat nedan). I dag bor han tillsammans med en ny kvinna som nu väntar deras gemensamma barn. Inget av de första barnen i studien var planerat men fyra av paren hade pratat om att skaffa barn även om de inte hade bestämt att det skulle ske just då. Pappornas första barn var vid intervjutillfället mellan 4 månader och 7 år.
Det var (paus) Hon märkte att hon var gravid i 5:e månaden. Så det vart att vi behöll det eller vi var tvungna att behålla det men det var ju bra att vi gjorde det. Jag hade ju velat det. (Johan)
Alla papporna i studien var yrkesarbetande vid intervjutillfället och i fyra av fallen var pappan huvudförsörjaren. Gällande arbetsfördelningen i hemmet tog samtliga fäder ett stort ansvar. Två av paren förhandlade eller diskuterade om hur arbetsuppgifterna skall fördelas medans de andra ansåg att de föll sig naturligt.
(skrattar) det är lite av och till – vi hade en liten uppgörelse om att jag skulle sköta städning av lägenheten och hon skulle sköta disken. Men sedan hon började skolan så har det väl blivit att jag sköter städning, disk och allt annat. Men det får man ta. För ibland är det så att man får bju till lite mer då, för jag vet att skolan är inte lätt jämt. (Peter)
Ja, hon brukar ju sköta tvätten och jag brukar ju diska ibland men det är inget vi har bestämt utan det blir ju så, det kommer av sig själv. (Felix)
Mmmm hemma är det så att min fru har hand om tvätten och jag har hand om matlagning och disken. Sen delar vi på städning men det är nog så att min fru...hon har nog en annan syn på när det är städat, så man har liksom olika mått på vad som är en bra hemmiljö kanske och man kanske prioriterar olika saker. Jag tror att om det snöar ute och man vill åka snowracer så kanske man gör det istället och diskar imorgon istället. (Axel)
Gällande föräldraledigheten framkom det i intervjuerna att fyra av papporna genomgående endast ämnade använda sig av de av Försäkringskassan ”öronmärkta” föräldradagarna. I praktiken innebär detta två månader, varav en pappa redan tagit ut en månad. Den femte pappan hade varit föräldraledig i sex månader då barnet var mellan 1-1,5 år gammalt. Den av papporna som väntade ytterligare ett barn visste inte i nuläget hur den kommande
föräldraledigheten skulle delas mellan honom och mamman. Detta då det enligt honom var beroende av hur det såg ut med arbete framöver.
En pappa var gift och övriga hade för avsikt att gifta sig i framtiden. Samtliga såg positivt på att någon gång skaffa fler barn.
[Angående äktenskap] Ja såsmåningom. [Angående att skaffa fler barn] Han måste ju få ett syskon så att de kan leka tillsammans (skrattar). (Felix)
Processen - att bli pappa som ung
Under detta tema har papporna fått berätta om sina känslor och upplevelser från första insikt om graviditeten till där de befinner sig idag. De har även fått berätta om hur delaktiga de har varit under processens gång och om de eventuellt omvärderat sin syn på vad som är viktigt i livet.
En av respondenterna uttryckte bara ett lugn och att det endast var roligt när han fick veta att han skulle bli pappa. Tre sa sig känna glädje av beskedet men uttryckte ändå att de från allra första början var lätt chockade av situationen.
(skrattar till)… det kändes underbart. Jag var lite chockad också. Men det var kul. (Peter)
Johan som fick besked om graviditeten först i 5:e månaden var däremot först rejält chockad. ”Då var jag chockad. Ehh (paus) panikslagen nästan. Det kändes som ett stort ansvar som
jag inte var redo att ta. Ändå så ville jag göra det när det ändå var mitt barn. Men när det sjönk in så kändes det bara bra. Det känns bättre och bättre hela tiden…Jag fick ju veta det i 5:e månaden. Jag mådde ju nästan dåligt fram tills han föddes… eller inte mådde dåligt men var såhär panikslagen det kändes nästan som om mitt liv var över eller (paus) Inte över men att jag fick offra mycket för det här. Sen så fort jag höll i Kalle så vart det (paus) då släppte allt det där då var det bara han som gick först.” (Johan)
Respondenterna anser sig ha varit delaktiga under graviditetsprocessen. Detta då de varit med på de flesta mödravårdsbesöken och i olika utsträckning deltagit i föräldrautbildningen. Johan hade dock inte så bra kontakt med barnets mamma under graviditeten varvid han ej heller deltog aktivt i graviditetsprocessen. Trots detta var det meningen att han skulle varit
tillgänglig under förlossningen men på grund av att han själv blev inlagd för operation blev det inte så. Övriga pappor i undersökningen var alla delaktiga under förlossningen.
Respondenterna fick berätta vid vilken tidpunkt de verkligen upplevde att de skulle bli pappor. I tre av fallen kom känslan i samband med att magen växte och blev stor. Axel upplevde det i samband med ultraljusdundersökningen då han menade på att bildbeviset gjorde det verkligt. Citatet nedan kommer från Peter som inte var närvarande vid ultraljudet:
Ja (skrattar) funderar…När upptäckte jag det? Ja det måste ha varit ungefär 1,5 – 2 mån innan vi flyttade ihop. Så det blir ungefär 2 månader efter att jag fått reda på det. Ja - hennes mage blev jättestor (skrattar). Det var då man började lyssna med mot magen då undrade man. Då kände man att det verkligen var sant. Innan känns det som man bara säger äh men jag ska bli pappa men det betyder liksom inte det förrän då. Liksom man vet att det är något där inne men man har inte sett att det är det. (Peter)
För en pappa blev det verkligt att han skulle bli pappa först när barnet var fött: Efter födseln… för att (paus) då fattade man att det var på riktigt. (Felix)
Samtliga pappor har anammat sitt föräldraskap och de anser att detta nu har högsta prioritet i livet. De tänker inte på att de är unga föräldrar men kan bli påminda om det när någon i deras omgivning uppmärksammar det. En pappa förklarar hur han tänker på sig själv och sitt unga föräldraskap:
För mig är det normalt nu o ha barn så jag tänker ju inte påt att jag är väldigt ung och förälder. Jag tror att det blir något slags ansvar som växer i en även om du är 15 och blir förälder, du känner att du har en till (paus) du har en liten o ta hand om också. (Niklas)
När det gäller vad som är viktigt i livet har samtliga fäder omprioriterat tiden och lägger den mesta av fritiden på att umgås med familjen. Dock avsågs även arbete som väldigt
betydelsefullt. Men detta var något de ansåg även innan de fick barn.
Innan jag fick barn var det viktigaste att kunna umgås med kompisar, vara med min sambo och hålla på med träningen och grejer. Nu är det viktigaste att få vara med grabben och min sambo och samtidigt vill jag jobba annars blir jag otroligt uttråkad och rastlös. (Peter)
Livsomställning
Här redovisas vad som har förändrats i respondenternas liv sedan de fått barn. Vilka positiva respektive negativa förändringar papporna eventuellt upplevt i och med pappablivandet. Temat syftar till att beskriva hur deras liv och framtidsplaner, gällande exempelvis arbete och studier, förändrats i och med att de blivit pappor.
Ingen av papporna hade några andra yrkesplaner innan de fick barn. Någon hade dock tänkt åka utomlands och jobba vilket inte i nuläget var aktuellt på samma sätt. Två av papporna ville i framtiden arbeta inom andra arbetsområden än de gör idag.
Beträffande övergången, att gå från ung kille till att även bli pappa, gäller det för samtliga att innan de blev pappor spenderades mycket tid på fritidsintressen och umgänge med vänner. Det handlade om allt från sport, musik, bilar, resor till att festa ibland. Flertalet har nu prioriterat bort fritidsintressen helt men de kan tänka sig att återuppta dessa när barnet blir större. Två av papporna fick omvärdera sina liv då de innan vetskap om barnen hade stora planer på att satsa på fotbolls- respektive musikkarriärer. Dessa pappor utövar fortfarande sina fritidsintressen, om än i avsevärt mindre utsträckning.
Innan jag hade barn var jag ute och spelade fotboll varje dag. Och jag var ute ganska ofta. Ute på krogen och reste ganska mycket till olika städer och hälsade på kompisar och så. Sen när man fick barn då vart det mer (paus) nu jag är aldrig ute istället. Ytterst, ytterst sällan. Fotboll det spelar jag nån gång, alltså jag spelar fortfarande men det är inte lika viktigt. Innan jag fick barn så var det bara det jag gjorde … Jag struntade i skolan till och med för det. Livet har helt vänt. När jag gick på högstadiet då struntade jag i (paus) jag skulle bli fotbollsproffs. Jag hade sådär dumma tankar då. Om det. Det gick jättebra för mig. Ja. Jag hade tänkt flytta till [ett annat land] och spela där eller nåt sånt där. Det är det att det är för mycket tid jag kan inte ta chansen och lägga ner ja 6-7 träningar i veckan ... Och sen jag känner ändå att jag måste få upp mina betyg. För även om det fortfarande finns chans att bli fotbollsspelare. Om man misslyckas så. [ hänvisar till skolan] Jag ska börja nu efter vintern i januari. Jag ska börja läsa upp några ämnen. Så ska jag gå polishögskolan. (Johan)
