Sida 1 av 32
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Kd. Carl-Johan Ribberström OP SA 18-21
Handledare Antal ord: 11 998
Pia Molander Beteckning Kurskod
1OP415
KAN KOMBINERADE VAPEN FÖRKLARA FRAMGÅNG PÅ TAKTISK NIVÅ? ABSTRACT: Recent aggressions and geopolitical insecurities in the Baltic region have made it necessary for the Swedish armed forces to change their focus from an international defense policy to a territorial defense strategy. This change focuses mainly on strengthening the defensive capa-bilities of the Swedish armed Forces by reshaping the brigade structures with a focus on combined arms warfare in conjunction to maneuver warfare. Current doctrine and manuals show a lack in combined arms concerning its contribution to tactical success as well as its origin. As such a ques-tion whether tactical success can be explained with combined arms has been raised. This thesis aims to examine if Robert R Leonhard’s theory on combined arms can explain success at a tactical level during Operation Desert Storm and the Yom Kippur war and the analysis focuses on Robert Leonhards three principles of combined arms. The result of the study shows that the theory can partly explain success at a tactical level in both cases. But further studies must be conducted on the subject in order to increase the theories explanatory power.
Nyckelord:
Kombinerade vapen, Robert Leonhard, Operation Desert Storm, Yom Kippur-kriget, taktisk fram-gång
Sida 2 av 32
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3 1.1 BAKGRUND ... 3 1.2 PROBLEMFORMULERING ... 3 1.3FORSKNINGSÖVERSIKT ... 4 1.3.1 Sammanfattning forskningsöversikt ... 61.4SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 7
1.5AVGRÄNSNINGAR ... 7 1.6DISPOSITION ... 7 2. TEORI ... 8 2.1MANÖVERKRIGFÖRING... 8 2.1.1 Förebyggande anfall... 8 2.1.2 Förskjutning ... 8 2.1.3 Störning ... 8 2.2KOMBINERADE VAPEN ... 9
2.2.1 Den kompletterande principen ... 9
2.2.2 Dilemmaprincipen ... 9 2.2.3 Förskjutningsprincipen ... 10 2.3TEORETISK DISKUSSION ... 10 2.4CENTRALA BEGREPP ... 10 2.4.1 Taktisk nivå ... 10 2.4.2 Framgång ... 10 3. METOD ... 11 3.1FORSKNINGSDESIGN ... 11 3.2VAL AV FALL ... 12
3.3VALIDITET OCH RELIABILITET ... 13
3.2FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 13
3.4KÄLLOR ... 13
3.4.1 Källkritisk diskussion ... 14
3.5OPERATIONALISERING... 15
3.6ANALYSVERKTYG ... 15
3.6.1 Den kompletterande principen ... 15
3.6.2 Dilemmaprincipen ... 16
3.6.3 Förskjutningsprincipen ... 16
3.6.4 Uppfyllnadsgrad ... 17
3.7TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ANALYS ... 17
4. ANALYS ... 18
4.1OPERATION DESERT STORM ... 18
4.2ANALYS OPERATION DESERT STORM... 19
4.2.1 Den kompletterande principen ... 19
4.2.2 Dilemmaprincipen ... 20
4.2.3 Förskjutningsprincipen ... 21
4.3YOM KIPPUR-KRIGET ... 22
4.4ANALYS YOM KIPPUR-KRIGET ... 24
4.4.1 Den kompletterande principen ... 24
4.4.2 Dilemmaprincipen ... 24 4.4.3 Förskjutningsprincipen ... 25 4.5SAMMANSTÄLLNING AV RESULTAT ... 27 5. AVSLUTNING ... 28 5.1RESULTATDISKUSSION ... 28 5.2SVAR PÅ FRÅGESTÄLLNING ... 29
5.3METOD OCH TEORI ... 30
5.4VIDARE FORSKNING ... 30
5.5RELEVANS FÖR YRKESUTÖVNINGEN ... 30
Sida 3 av 32
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Användandet av kombinerade vapen är inget nytt. Det går att spåra tillbaka till 1600-talet då Gustav II Adolf använde sig av artilleri och kavalleri för att ställa sin motståndare inför ett taktiskt dilemma, något som även Napoleon vidareutvecklade under 1700-talet.1
Kopplat till modern tid har det rådande omvärldsläget gjort att Sverige skiftat fokus från in-satsförsvar till nationellt försvar vilket beskrivs i Försvarsmaktens perspektivstudie 2016– 2018.2 Skiftet innebär ett ökat fokus på det nationella försvaret där dess konventionella delar spelar en avgörande roll för Sveriges försvarsförmåga. Sverige likt många andra länder har utformat försvaret i enlighet med kombinerade vapen. Brigader byggs upp med ett flertal in-gående system som kompletterar och samspelar med varandra. För att detta ska lyckas så krävs att de chefer som hanterar integreringen och samspelet mellan de olika förmågorna har god kunskap om dess ingående delar och vet hur de ska användas för att nå maximal effekt.3 Arméreglemente taktik beskriver uppbyggnaden;
”Arméförbanden organiseras utifrån principen om kombinerade vapen. Kombinerade vapen är den samlade benämningen på funktioner, förband och system i samverkan. […] Förband
grundade på kombinerade vapen blir allsidiga, har förmåga till självständigt uppträdande och har bättre möjligheter att möta oförutsedda händelseutvecklingar. […] En chef som är tränad i förband med kombinerade vapen, har goda förutsättningar att framgångsrikt
sam-ordna förstärkande resurser som underställs eller understödjer”4
Användandet av kombinerade vapen inom Försvarsmakten återfinns även i MSD 16. Den be-skriver att inriktningen för försvaret av Sverige primärt avser nyttjandet av manöverkrigfö-ring. Manöverkrigföringen är en central del inom kombinerade vapen och syftar till att nå ett gemensamt mål inom krigföringen genom rörelse, skydd, fysisk bekämpning och informat-ionsoperationer. För att Sverige ska kunna nyttja sig av manöverkrigföring ska kombinerade vapen som koncept användas vid organiseringen och användandet av förbanden. MSD 16 be-skriver kombinerade vapen som (1) att varje enhet i förbandet ska erhålla en tillräcklig arsenal för att kunna uppträda enskilt; (2) att de verkansmedel som nyttjas ska tillsammans kunna an-vändas mot mål och/eller målområden för att öka sannolikheten för verkan. Målet med nytt-jandet av kombinerade vapen är att ställa motståndaren inför ett taktiskt dilemma där mång-falden av de verkansmedel som nyttjas skapar ett svårhanterligt hot.5
1.2 Problemformulering
Även om Försvarsmaktens styrningar tydligt beskriver att kombinerade vapen ska användas vid manöverkrigföring så finns det sällan någon spårbarhet som faktiskt belyser dess använ-dande. Det som står skrivet menar att Försvarsmakten ska nyttja sig av kombinerade vapen, men det beskriver inte hur de i praktiken ska använda konceptet.
Denna undersökningen bidrar till att öka förståelsen för hur kombinerade vapen kan bidra till framgång på en taktisk nivå.
1 Widén, Jerker & Ångström, Jan, Contemporary Military Theory, Routledge, New York, 2015. 2 Slutlig redovisning av perspektivstudien 2016–2018, Försvarsmakten, Stockholm, 2018. 13 3 Ibid. 49
4 Försvarsmakten, Arméreglemente Taktik, Försvarsmakten, Stockholm, 2013. 22 5 Försvarsmakten, Militärstrategisk Doktrin 16, Försvarsmakten, Stockholm, 2016. 62
Sida 4 av 32 Vidare så sammanfaller Leonhards teori i delar med den svenska beskrivningen vilket leder till att slutsatser som dras går att överföra till den svenska synen på kombinerade vapen. Såle-des kan undersökningen bidra till ökad förståelse för hur kombinerade vapen kan användas vilket kan stärka den svenska försvarets operativa förmåga.
Den krigsvetenskapliga relevansen återfinns i krigets natur. Huvudområdet som undersöks be-rör krig och militär maktutövning och syftar till kunskapsutveckling och förståelse om hur en aktör når framgång på taktisk nivå. Genom att undersöka om Leonhards teori faktiskt kan bi-dra till framgång på taktisk nivå så bibi-drar detta till utveckling hos yrkesutövarna inom den mi-litära kontexten. Det kan även ge ökad förståelse för hur en aktör ska organisera sina styrkor för att kunna uppnå god effekt vid applicerandet av metoden.
Den inomvetenskapliga relevansen återfinns i bristen på tidigare studier av en teoriprövande karaktär avseende kombinerade vapen. Inom krigsvetenskapen finns flera studier om kombi-nerade vapen. Huvudområdet har primärt varit av teorikonsumerande karaktär där historiska fall har försökt förklaras med hjälp av bland annat Leonhards teori. Teorin om kombinerade vapen, som även beskrivits som tidlös och nivåoberoende, är aktuell i en modern kontext då aktörer allt mer nyttjar sig av ny teknik och gråzonskrigföring. Detta väcker frågan om teorins förklaringskraft fortfarande gäller i modernare kontext. De fåtal studier som prövat Leonhards teori om kombinerade vapen är tidigare uppsatser på kandidatnivå och vetenskapliga studier där primärt fall från andra världskriget använts. Således kan denna undersökning, genom att pröva teorins förklaringskraft på två fall som ligger närmare i tiden, bidra till att antingen stärka eller försvaga teorins förklaringskraft.
1.3 Forskningsöversikt
En av de stora militärteoretikerna inom manöverkrigföring är William S Lind. I sin bok Ma-neuver Warfare Handbook berör Lind kort kombinerade vapen inom ramen för manöver-kringföring. Han använder sig av historiska fall för att belysa användningen av kombinerade vapen och dess framgång. Lind menar att metoden syftar till att ställa motståndaren inför ett taktiskt dilemma.6 Genom att skydda sig från påverkan från ett system så blir denna gripbar för ett annat och således kan brukaren ta sig innanför motståndarens OODA-loop.7 Lind ex-emplifierar kombinerade vapen på främst taktisk nivå där de ingående delarna i bataljonsorga-nisationen, som stridsvagnar kombinerat med infanteri, är i fokus.
Ångström och Widén menar att begreppet kombinerade vapen även är applicerbart på strate-gisk och operativ nivå. De inriktar sig framförallt på den operationella nivån med gemen-samma operationer där användandet av kombinerade vapen är tydligast.8 Författarna skriver att det finns fyra kombinationer där kombinerade vapen appliceras; mark-sjö, mark-sjö-luft, sjö-luft och mark-luft. Ångström och Widén berör likt Lind även den taktiska nivån, dock är deras text framförallt riktad mot den strategiska och operativa nivån för att påvisa att kombi-nerade vapen är en nivåoberoende metod och således går att applicera på samtliga krigfö-ringsnivåer. Författarna framför även kritik.9 Att utforma förband och gemensamma
operat-6 Lind, William S., Maneuver warfare handbook, Westview, Boulder, 1985. 6 7 Ibid.
8 Widén & Ångström, 2015. 94 9 Ibid. 108
Sida 5 av 32 ioner innebär inte per automatik att brukaren får en synergieffekt. Delarna måste vara samö-vade och beslutsfattarna erfarna för att kunna nyttja metoden effektivt. Om detta inte är fallet så kan det få en negativ effekt.10
Jonathan M. House beskriver i Combined arms warfare in the twentieth century, likt Ång-ström och Widén, kombinerade vapen inom gemensamma operationer. Han menar att kombi-nerade vapen historiskt främst använts på operativ nivå där olika system och förbanden legat på en högre nivå och således varken återfunnits eller varit tillgängliga för beslutsfattare på lägre nivå. House argumenterar för att kombinerade vapen borde användas även på lägre för-bandsnivå, vilket skulle minska ledtiderna för snabba beslut och ge beslutsfattare på lägre nivå en ökad handlingsfrihet.11 Ett misstag inom ramen för kombinerade vapen är att förband utformade efter principen ofta saknar delar för att effektivt kunna nyttja metoden. Han exemp-lifierar detta genom att påvisa en trend inom militära organisationer där manöverförband or-ganiseras utifrån två till tre olika system. Detta leder till att enheterna inte fullt kan nyttja den effektförstärkning som kombinerade vapen ger.12 Det House och Lind har gemensamt och som skiljer sig från Ångström och Widén, är framförallt nivån som kombinerade vapen har studerats på. Även om House berör den operativa nivån så ligger tyngdpunkten på taktisk nivå. House har studerat förbandsstrukturer och identifierat behovet av ett bredare spektrum av system för att effektivt kunna nyttja metoden.13
Stephen Biddle ställer sig mer kritisk till metoden. Han, likt Ångström och Widén, använder historiska fall för att påvisa den synergieffekt som går att uppnå på taktisk nivå om de ingå-ende delarna används på korrekt sätt. Biddle går dock djupare i kritiken mot kombinerade va-pen, främst på en taktisk nivå. Han delar in kritiken i två större block; komplexitet och hastig-het, och använder sig av exemplifieringar för att förstärka sina argument.14 Med komplexitet så menar Biddle att metoden ställer höga krav på beslutsfattare inom organisationen. De måste samordna och leda sina enheter även då de är utspridda samt göra detta effektivt för att få ut den effektförstärkning som eftersträvas.15 Vidare menar Biddle att hastigheten av ett för-bands manöverförmåga påverkas negativt då denna avgörs av den långsammaste enheten i or-ganisationen.16 Detta exemplifieras med ett infanteriförband som kombinerats med ett meka-niserat förband. För att enheterna ska kunna framrycka i samma hastighet blir infanteriet till största del vägbundet. Detta skapar ett dilemma. Väljer man att nyttja vägar för framryckning blir enheten lättare exponerad. Väljer man att framrycka i terrängen så minskar hastigheten och väljer man att framrycka med de mekaniserade trupperna i förväg så har man förlorat för-delen med kombinerade vapen. Även om Biddle främst förhåller sig kritisk mot användandet av kombinerade vapen på taktisk nivå så lyfter han även positiva aspekter. Om metoden appli-ceras på korrekt sätt finns förutsättningar för den effektförstärkning som eftersträvas på en taktisk nivå.17
10 Widén & Ångström, 2015. 108
11 House, Jonathan M., Combined arms warfare in the twentieth century, University Press of Kansas, Lawrence, Kan., 2001. 3
12 Ibid. 13 Ibid. 4-5
14 Biddle, Stephen D., Military power: explaining victory and defeat in modern battle, Princeton Uni-versity Press, Princeton, N.J., 2004. 37-38
15 Biddle, 2004. 38-39 16 Ibid. 39
Sida 6 av 32 Även Jonathan Boff har analyserat kombinerade vapen på en taktisk nivå. Hans artikel under-söker hur de brittiska trupperna under hundradagarsoffensiven 1918 använde sig av kombine-rade vapen för att nå framgång. Boff är inte lika kritisk mot metoden som Biddle, men han menar fortfarande - likt Ångström och Widén - att kombinerade vapen kan begränsa effektivi-teten på ett förband givet att de saknar samövning och rätt kombination av system.18 Kombi-nerade vapen skapade framgång för britterna under första världskriget. Metoden användes dock primärt med två olika vapenslag, infanteri och artilleri, vilket House menar är för lite för att nyttja metoden fullt ut.19 Längre in i hundradagarsoffensiven började de brittiska styrkorna även använda sig av stridsvagnar kombinerat med infanteri. Detta gav viss framgång, men den ökade komplexiteten och bristande samövningen gjorde att resultatet blev tvådelat.20 En förklaring som Boff identifierar var den varierande och i många fall bristande utbildnings-ståndpunkten hos de brittiska beslutfattarna som avgjorde huruvida metoden kunde användas effektivt eller inte.21
James J. Wirtz och Jon J. Rosenwasser har, likt Biddle, en kritisk syn på kombinerade vapen som metod med anledning av komplexitet och ledtider. Det som skiljer författarna åt är att Wirtz och Jon även belyser de positiva aspekterna. Vid ett korrekt applicerande vinner oftast den sidan som nyttjar sig av metoden jämfört med en aktör som använder sig av en endimens-ionell krigföring. Det som skiljer författarna jämfört med tidigare nämnda texter är deras be-skrivning av kombinerade vapen och den nytta det kan medföra på en strategisk nivå kopplat till underrättelsedomänen avseende metodens doktrinära följsamhet.22
1.3.1 Sammanfattning forskningsöversikt
En av de största skillnaderna mellan författarna är vilken nivå inom krigföring som kombine-rade vapen som metod ska användas på. Det som skiljer sig mest är Ångström och Widén som menar att kombinerade vapen är en nivåoberoende teori som är bäst lämpad för den operation-ella och strategiska nivån inom gemensamma operationer.23 Detta berör även House, dock är hans bok främst inriktad på taktisk nivå med idealstrukturer för förbandsuppbyggnad i enlig-het med kombinerade vapen.24 En författare som skiljer sig avsevärt från de andra är Biddle. Han analyserar metoden utifrån en kritisk ståndpunkt och menar att dess användande i de flesta fall ger en negativ effekt då komplexiteten och ledtiderna på ett förband blir avsevärt högre.25 Biddle lyfter visserligen fram även positiva aspekter, men menar fortfarande att den oftast blir för komplex för att effektivt kunna nyttjas på taktisk nivå. Trots skiljemeningar mellan författarna återfinns även likheter.
Den största likheten är hur svagheter och styrkor i system och vapenslag ska komplettera varandra för att ställa en motståndare inför ett eller flera svårlösliga dilemman, vilket är kär-nan i kombinerade vapen. Kopplat till likheten mellan texterna så går det även att rikta viss kritik mot författarna då det är väldigt få som har använt sig av en teori kopplat till kombine-rade vapen i sina verk.
18 Boff, Jonathan. “Combined Arms During the Hundred Days Campaign, August–November 1918.” War in history 17.4 (2010): 459-478. Web. 463
19 House, 2001. 3 20 Boff, 2010. 465-466 21 Ibid. 473
22 Wirtz, James, J., & Rosenwasser, Jon, J., From Combined Arms to Combined Intelligence:
Philoso-phy, Doctrine and Operations, Intelligence and National Security, 25:6, 2010, 725-743. 725-727
23 Widén & Ångström, 2015. 94 24 House, 2001. 4-5
Sida 7 av 32 Det är dock viktigt att nämna att trots avsaknaden av en teori så finns det starka kopplingar till Leonhards teori om kombinerade vapen och manöverkrigföring. Vidare är det få författare som har gjort en djupare analys av de praktiska effektförstärkningar som metoden kan ge. Kopplat till problemformuleringen så har majoriteten av författarna använt sig av historiska fall från andra världskriget eller tidigare när de behandlat kombinerade vapen. Det visar på en avsaknad av studier i en modernare kontext vilket är den forskningslucka som denna uppsats ämnar fylla.
1.4 Syfte och frågeställning
Utifrån den forskningslucka som presenterades i problemformuleringen och forskningsöver-sikten avseende kombinerade vapen så syftar denna undersökning till att genom en teoriprö-vande tvåfallstudie pröva Leonhards teori om kombinerade vapen mot två historiska fall för att antingen förstärka eller försvaga teorins giltighet. Utifrån detta skapas frågeställningen:
”Kan Robert Leonhards teori om kombinerade vapen förklara taktisk framgång under Oper-ation Desert Storm och Yom-Kippur kriget?”
1.5 Avgränsningar
För att uppnå syftet med det tillgängliga textomfånget så avses följande avgränsningar göras.
Operation Desert Storm kommer att avgränsas till slaget om 73 Easting, mer specifikt till den
24:e mekaniserade infanteridivisionen och deras offensiv från morgonen den 26 februari 1991 till kvällen den 27 februari 1991. Avgränsningen syftar till att göra fallet gripbart och skapa möjlighet till en djupare analys.
Yom-Kippur kriget kommer att avgränsas till händelserna på Sinaifronten mellan den 14-18 oktober 1973 med hänsyn till ovanstående avgränsning.
Slutligen så berör Leonhards teori kombinerade vapen på en taktisk nivå inom ramen för ma-növerkrigföring likt många av verken i forskningsöversikten. Denna studie kommer således avgränsas till att enbart undersöka den taktiska nivån med hänsyn till teorins utformning och forskningsfrågan.
1.6 Disposition
Uppsatsen inleds med en problemformulering och en forskningsöversikt, följt av frågeställ-ning, syfte samt avgränsningar. Kapitel två presenterar Leonhards teori om manöverkrigföring och kombinerade vapen samt en motivering till vald teori. Avslutningsvis presenteras centrala begrepp för att förtydliga dess innebörd. Tredje kapitlet berör forskningsdesign, empiri, käll-kritik samt operationalisering. Det fjärde kapitlet kommer inledningsvis presentera det histo-riska fallet som sedan analyseras. Det avslutande kapitlet innehåller besvarande av frågeställ-ning, slutsatser, fortsatt forskning samt relevans för yrkesutövningen.
Sida 8 av 32
2. Teori
2.1 Manöverkrigföring
Manöverkrigföring har diskuterats och definierats ett flertal gånger med utgångspunkt i histo-riska slag där en kombination av rörelse och eld bidragit till framgång. Leonhard beskriver manöverkrigföring som en rörelse som syftar till ett övertag, antingen kopplat till ett geogra-fiskt övertag eller ett psykologiskt övertag för att skapa framgång.26 Leonhard har skapat tre principer för att beskriva samspelet i manöverkrigföring; förebyggande anfall (Preemption), förskjutning (Dislocation) och störning (Disruption)27
2.1.1 Förebyggande anfall
Leonhard påpekar i stycket om förebyggande anfall att principen ofta har fått en missvisande bild. Det har i många fall tolkats som att anfalla i förebyggande syfte, vilket inte alltid är fal-let. Preemtion kommer från det latinska ordet ”praeemere” som betyder förköpsrätt eller att ena parten får möjlighet att köpa något före den andra. Principen syftar till att agera på möj-ligheter snabbare än motståndaren, genom manövrering eller oväntade taktiska beslut.28 En konsekvens är att principen ofta innebär en högre risktagning då den prioriterar hastighet över försiktighet.29 Enligt Leonhard kan detta exempelvis uppnås genom att anfalla en motståndare där denna har visat en svaghet, eller en manövrering av egna trupper till en plats där motstån-daren ej förväntar sig motstånd. Sammanfattningsvis syftar principen till att ta sig innanför motståndarens beslutscykel och utmanövrera denna genom att snabbare agera på beslut och således få ett övertag på slagfältet.
2.1.2 Förskjutning
Principen om förskjutning syftar till att flytta striden till ett terrängavsnitt som är mer gynn-sam för egna styrkor eller att förneka motståndaren ett visst terrängavsnitt vilket göra dess en-heter irrelevanta. Leonhard har valt att dela in principen i två underkategorier; geografisk för-skjutning och funktionell förför-skjutning. Geografisk förför-skjutning syftar till att flytta det avgö-rande terrängavsnittet från motståndaren, eller flytta motståndaren från det avgöavgö-rande terräng-avsnittet.30 Den funktionella förskjutningen, till skillnad från den geografiska, är motståndar-fokuserad och syftar till att hindra motståndaren från att kunna nyttja dess styrkor.31 Leonhard exemplifierar detta genom att exempelvis anfall genomförs mot motståndarens mjuka delar istället för dess manöverförband.
2.1.3 Störning
Principen om störning syftar, till skillnad från förebyggande anfall och förskjutning, till att bryta ned motståndarens moral och vilja att strida. Detta uppnås genom att fokusera striden mot motståndarens tyngdpunkt/kritiska delar. Om dessa slås ut kan man paralysera motstån-daren och viljan att fortsätta striden utan att slå deras starkare posteringar. Användandet av denna principen kräver dock kunniga chefer på de olika nivåerna som både har viljan och den
26 Leonhard, Robert R., The art of maneuver: maneuver-warfare theory and AirLand battle, Ballantine Books, New York, 1994. 18-19
27 Ibid. 61 28 Ibid. 63 29 Ibid. 66 30 Ibid. 67 31 Ibid.
Sida 9 av 32 analytiska förmågan att identifiera och agera på möjligheten när denna presenteras.32
2.2 Kombinerade vapen
Vid krigföring på en taktisk nivå betonar Leonhard vikten av kombinerade vapen och dess an-vändning. Anledningen till att teorin om manöverkrigföring har tagits upp inom ramen för kombinerade vapen är det faktum att teorierna har ett nära samspel. Leonhard menar att kom-binerade vapen går att se som en del av den funktionella förskjutningen som nämndes i tidi-gare stycken och syftar till att göra motståndarens styrkor irrelevanta.33
Leonhard delar upp teorin i tre teser:
• Tes: Den kompletterande principen (eng. The complementary principle) • Antites: Dilemmaprincipen (eng. The dilemma principle)
• Syntes: Förskjutningsprincipen (eng. The Alcyoneus principle)34 2.2.1 Den kompletterande principen
För att förstå innebörden av kombinerade vapen krävs grundläggande kunskap om förbands-uppbyggnad och styrkor och svagheter hos olika enheter. Skytteförband är exempelvis starka i betäckt eller urban terräng där framkomligheten för fordon är begränsande eller hindrande, medan stridsvagnsförband är starkare i öppen terräng med större eldkraft och högre hastig-het.35 Detta är kärnan i den kompletterande principen. Genom att kombinera olika förband och vapensystem kan styrkorna väga upp för svagheterna. Således skapas en synergieffekt ge-nom det dynamiska förhållningssättet mellan systemen, vilket ökar effektiviteten hos förban-det.36 Den kompletterande principen är egenfokuserad och Leonhard menar att den är tidlös då den inte är beroende av teknologisk utveckling samt har en stark anknytning till historiska fall.37
2.2.2 Dilemmaprincipen
Dilemmaprincipen, till skillnad från den kompletterande principen, är motståndarfokuserad. Principen syftar till att, med hjälp av kombinerade vapen, ställa motståndaren inför ett sådant omöjligt dilemma att dennas svagheter blir blottade och gripbara för egna enheter.38 Detta kan genomföras genom att exempelvis presentera motståndaren med ett aktivt hot och tvinga denna att vidta åtgärder, medan man samtidigt påverkar motståndaren med ett annat system. Leonhard skiljer på svårlösliga och olösliga dilemman. Ett stridsvagnsförband som strider mot infanteri i urban miljö är ett svårlösligt dilemma då terrängen begränsar manövreringsför-mågan och gör dem gripbara för infanteriet, men det är inte olösligt. Ett olösligt dilemma hade snarare varit om stridsvagnsförbandet mötte ett sammansatt förband av stridsvagnar och infanteri. Om de väljer att skydda sig mot stridsvagnarna så blir de gripbara för infanteriet och deras pansarvärnsförmåga. Undviker de infanteriet blir de gripbara för stridsvagnarna.39 Prin-cipen syftar till att ställa motståndaren inför ett olösligt dilemma. Oavsett vilket val som mot-ståndaren gör så kan denna ej försvara sig mot samtliga vapensystem.40
32 Leonhard, 1994. 67 33 Ibid. 91-92 34 Ibid. 92-93 35 Ibid. 93 36 Ibid. 37 Ibid. 94 38 Ibid. 39 Ibid. 95 40 Ibid. 94
Sida 10 av 32 2.2.3 Förskjutningsprincipen
Förskjutningsprincipen har många likheter med den andra principen inom manöverkrigföring. Principen syftar till att tvinga motståndaren att strida på en för denna ogynnsam terräng.41 Motståndaren, likt ens egna trupper, söker alltid efter ett avgörande i tid och rum, där det är som mest fördelaktigt. Således ska en brukare av kombinerade vapen alltid sträva efter att flytta avgörandet till den plats som är mest fördelaktig för de egna trupperna. Leonhard påpe-kar ett vanligt fel, vilket är att möta motståndarens trupper med liknande enheter.42 Om detta är fallet så blir utfallet snarare ett resultat av enheternas utbildningsnivå och antal. Denna princip ställer krav på att det nyttjande förbandet har en god ledningsstruktur, men även god insikt i motståndarens styrkor och svagheter för att få maximal effekt.43
2.3 Teoretisk diskussion
Det finns flera likheter mellan Leonhards teori om kombinerade vapen och publikationer ut-givna av försvarsmakten. Detta är tydligt i MSD 16 och Arméreglemente taktik. Leonhards teori om kombinerade vapen valdes med motiveringen att; (1) den är fokuserad på en taktisk nivå. (2) Leonhard skriver att teorin är tidlös och därför inte beroende av de teknologiska ut-vecklingar eller organisatoriska förändringarna som sker. (3) Tidlösheten medger att teorin även är applicerbar på historiska fall.
2.4 Centrala begrepp 2.4.1 Taktisk nivå
Krig förs på de tre nivåer; strategisk-, operativ- och taktisk nivå. Leonhard definierar den tak-tiska nivån som den plats där enskilda strider genomförs med förband ur tillhörande va-pengren. Leonhard avgränsar taktisk nivå från division och nedåt.44
2.4.2 Framgång
Framgång kommer under denna undersökning att definieras från ett manöverkrigföringsper-spektiv. Framgång inom manöverkringföring avser att genom påverkan från egna trupper, göra motståndarens förmåga till samordning irrelevant. 45
41 Leonhard, 1994. 67 42 Ibid.
43 Ibid. 98 44 Ibid. 7-9 45 Ibid. 35
Sida 11 av 32
3. Metod
3.1 Forskningsdesign
Forskningsdesignen som har valts för att kunna besvara frågeställningen är en teoriprövande tvåfallstudie. Studien är av en förklarande karaktär för att kunna påvisa varför vissa händelser och val som skedde är av betydelse för utfallet.46 Vid en förklarande studie finns det tre inrikt-ningar; teoriutvecklande, teorikonsumerande och teoriprövande.47 Om undersökningen hade gjorts ur en teorikonsumerande ansats, hade det varit fallen som varit i fokus och teorin hade då snarare varit ett hjälpmedel för att försöka förklara utfallet.48 Vidare så beskriver problem-formuleringen en nära koppling mellan Leonhards teori om kombinerade vapen och den svenska synen på kombinerade vapen. Genom en teoriprövande ansats kan även slutsatserna från undersökningen lättare överföras till den svenska synen då slutsatserna som dras vid en teorikonsumerande studie enbart är relevanta kopplat till det specifika fallet.
Då denna undersökning syftar till att pröva Leonhards teori om kombinerade vapen mot två fall för att antingen förstärka eller försvaga teorin har en teoriprövande ansats valts.49 Det är inte slagen i sig som är av betydelse utan vilka slutsatser som kan dras av genomförandet för att antingen stärka eller förkasta Leonhards teori.
Denna studie har valt att använda sig av fallstudier för att besvara frågeställningen. Detta för att fallstudier stödjer den teoriprövande ansatsen genom att undersöka de kausala sambanden mellan teorin och fallen för att förklara utfallet.50 Fallstudier möjliggör även insamling av en stor mängd data från empirin vilket teorin sedan kan prövas mot.51 En vanlig kritik mot fall-studier är bristen på generaliserbarhet då endast ett fall undersöks. Då denna studie syftar till att pröva teorins förklaringskraft för att se om den kan förklara framgång på en taktisk nivå så har en tvåfallstudie valts för att öka generaliserbarheten genom att möjliggöra en jämförelse av resultatet i olika kontexter.52 Det betyder inte att resultatet av denna studie kommer vara generaliserbart, men det kommer att bidra med en pusselbit till den större helheten. Ytterli-gare en kritik mot fallstudier är att de ofta är ostrukturerade och saknar en röd tråd genom undersökningen.53 För att undvika detta kommer arbetsprocessen tydligt att presenteras för att skapa en transparens och en spårbar arbetsprocess vilket minskar sannolikheten att studien frångår problemformuleringen. Varje princip som operationaliseras vid framtagandet av ana-lysverktyget kommer att tilldelas tre indikatorer som har en nära anknytning till teorin i syfte att ge spårbarhet, men även tydlighet under analysen.
46 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann E. & Wängnerud, Lena,
Metod-praktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, Femte upplagan, Wolters Kluwer,
Stockholm, 2017. 37 47 Ibid. 40
48 Ibid. 42 49 Ibid. 41
50 George, Alexander L. & Bennett, Andrew, Case studies and theory development in the social
sci-ences, MIT, Cambridge, Massachusetts, 2005. 21
51 Johannessen, Asbjørn, Per Arne Tufte, Line Christoffersen, and Björn Nilsson. Introduktion till
samhällsvetenskaplig metod Upplaga 2. Stockholm: Liber, 2020. 72
52 Ibid. 197
53 Jensen, Tommy, and Johan Sandström. Fallstudier. Upplaga 1:2. Lund: Studentlitteratur, 2017. Print. 47
Sida 12 av 32 Fallstudier kan använda sig av både kvalitativa och kvantitativa ansatser för analysen. Denna undersökning har valt att använda sig av en kvalitativ textanalys för att behandla det empi-riska materialet. Den empiri som ska analyseras bygger på textmaterial från böcker som är de-taljerade och går att studera utifrån flera olika infallsvinklar. Det finns innehåll som är tydligt uttryckt, men också förhållanden som är underförstådda och kräver en flexibilitet i tolkningen för att tydliggöras.54I det fallet är den kvalitativa textanalysen att föredra, framför en kvantita-tiv analys, då den ger en ökad förståelse och bättre kan besvara forskningsfrågan. En kvalita-tivt ansats ger större möjlighet att systematisk kunna identifiera och välja ut det centrala ur empirin som är relevant för studiens syfte.55 En kvantitativ metod hade lämpat sig om studien hade undersökt ett större urval av fall, men då denna undersökning syftar till att djupare ana-lysera två fall för att pröva teorin så är en kvalitativ textanalys att föredra.56 Om en kvantitativ textanalys använts så hade undersökningen löpt risk att missa vissa väsentliga delar ur empi-rin som eventuellt hade kunnat ändra utfallet då de indikatorer som framarbetats eventuellt inte kunnat omhänderta samtliga delar av empirin.
3.2 Val av fall
En viktig del i att säkerställa undersökningens inre validitet är valet av fall samt deras rele-vans för undersökningen. Då undersökningen är av en teoriprövande karaktär så står teorin i centrum. Det är således viktigt att fallen har en anknytning till det område som teorin behand-lar. Valet av fall är ett resultat av ett strategiskt vilket till del hämmar undersökningens gene-raliserbarhet jämfört med ett slumpmässigt urval, men säkerställer att fallet har en relevant an-knytning till teorin.57
De fall som har valts berör ett offensivt agerande och ett defensivt agerande. Materialet för respektive fall består till stor del av andrahandskällor som kommer att jämföras mot varandra. Jämförelsen mellan källmaterialen kommer genomföras för att få en så korrekt bild av händel-seförloppet som möjligt vilket ökar studiens reliabilitet. Val av fall är ett resultat av en mest lika design. Yom Kippur kriget skiljer sig till del från Operation desert storm då det primärt avhandlar ett defensivt agerande, dock förekommer även offensiva operationer i fallet. Fallens likheter grundar sig i den framgång som både israelerna och amerikanarna nådde vid använ-dandet av manöverkrigföring mot en numerärt överlägsen motståndare.58 Anledningen till att en mest olika strategi inte användes vid val av fall är kopplat till frågeställningen då det som undersöks är om och hur väl Leonhards teori om kombinerade vapen kan förklara framgång på en taktisk nivå.
Det första fallet är den amerikanska offensiven mot Irak under slaget om 73 Easting och de andra är Yom Kippur-kriget och israelernas försvar vid Sinai-fronten. Val av fall motiveras främst med att fallen har en nära anknytning till teorin. Fallen är lika i sin tekniska karaktär då båda fallen visar på förbandsstrukturer med blandade typförband. Vidare så gjordes valet att inte välja två fall med olika utfall då undersökningen syftar till att skapa en bredare förståelse om hur taktisk framgång kan förklaras utifrån Leonhards teori.
54 Johannessen, Asbjørn et al. 2020. 15-16 55 Esaiasson et al, 2017. 89-90
56 Johannessen, Asbjørn et al. 2020. 15-16 57 Esaiasson et al, 2017. 159-161
Sida 13 av 32 3.3 Validitet och reliabilitet
Undersökningens kvalitativa ansats kan med hänsyn till reliabilitet bli lidande då den till del förlitar sig på tolkning av författaren. För att motverka detta kommer en korrekt och tydlig be-arbetning av empirin genomföras för att motverka eventuella felkällor.59 Vidare krävs det även att analysverktyget är tydligt och har en nära anknytning till källmaterialet.
God reliabilitet kommer uppnås genom att analysverktyget används konsekvent mot teorin och prövas även mot den empiri som till synes motsäger den egna tesen.60Ytterligare ett steg i att motverka låg reliabilitet och skapa transparens i arbetet är att utforma analysverktyget med minst tre indikatorer för varje princip där de tolkningar som görs av empirin kommer att argu-menteras för i analysdelen av undersökningen.
För att uppnå hög begreppsvaliditet har de centrala begreppen som används i studien förkla-rats i teoriavsnittet för att uppnå så hög begreppsvaliditet som möjligt. Begreppens betydelse kan variera efter kontext och det är därför viktigt att definiera hur begreppen avses att använ-das. Vidare krävs det även att det analysverktyg som framarbetats har en tydlig förankring i teorin, vilket uppnås genom tydliga och konkreta indikatorer i operationaliseringen. Ytterli-gare ett steg i att skapa god begreppsvaliditet i undersökningen är framtagandet av tre indika-torer för varje princip i Leonhards teori. Detta möjliggör en triangulering av principerna vilket bidrar till att skapa en så korrekt bild som möjligt av respektive princip.61
3.2 Forskningsetiska överväganden
Vid all from av forskning måste vissa forskningsetiska överväganden göras.62 Denna under-sökning använder sig inte av intervjuer eller annan form av interaktion med andra människor då den empiri som nyttjas enbart består av textbaserade källor. Vidare så är samtligt material som använts inom undersökningen öppen och därmed tillgänglig till alla. Etiska övervägande som har gjorts är vikten av att (1) förhålla sig forskningsetiskt mot författarna till de litterära verk som avses nyttjas (2) undersökningen genomsyras av transparens (3) genomföra en kor-rekt referenshantering för att minimera risken att uppsatsen kan falsifieras.63
3.4 Källor
Källor som behandlar Operation Desert Storm:
• The whirlwind war: the United States army in operations Desert Shield and Desert
Storm av Theresa Kraus och Frank Schubert.64 En bok utgiven år 1995 som utgår från ett amerikansk perspektiv där händelseförloppet under Operation Desert Storm besk-rivs. En andrahandskälla.
59 Boréus, Kristina & Bergström, Göran (red.), Textens mening och makt: metodbok i
samhällsveten-skaplig text- och diskursanalys, Fjärde upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2018. 40
60 Esaiasson et al, 2017. 64 61 Ibid. 63
62 Ekengren, Ann-Marie, and Jonas Hinnfors. Uppsatshandbok: [hur du lyckas med din uppsats]. 2.3 uppl. Lund: Studentlitteratur, 2012. Print. 108
63 Esaiasson et al, 2017. 25-26
64 Kraus, Theresa L. & Schubert, Frank N. (red.), The whirlwind war: the United States Army in
oper-ations Desert Shield and Desert Storm, United States Army, Center of Military History, Washington,
Sida 14 av 32 • The Gulf War av William Thomas Allison.65 En bok utgiven år 2012 som
sammanstäl-ler litterära verk om kriget för att göra en omfattande beskrivning av händelseförlop-pet. En andrahandskälla.
• Operation Desert Shield/Desert Storm: Chronology and fact book av Kevin Don Hutchison.66 En bok utgiven år 1995 som är baserad på förstahandskällor och artiklar som har sammanställts för att ge en helhetsbild av konflikten.
Källor som behandlar Yom Kippur-kriget:
• On the Banks of the Suez av Avraham Adan.67 En bok utgiven år 1980. Boken är skri-ven av en befälhavare för en av de israeliska divisionerna under konflikten. En första-handskälla.
• The Yom Kippur War: The epic encounter that transformed the Middle East av Abra-ham Rabinovich.68 En bok utgiven 2017 som sammanställer flera olika förstahands-källor och andrahandsförstahands-källor för att ge en övergripande bild av konflikten. Detta är en reviderad version av originalboken utgiven 2004. En andrahandskälla.
• At the decisive point in the Sinai: generalship in the Yom Kippur War av Jacob Even.69 En bok utgiven år 2017 som främst beskriver de olika beslut som togs av de israeliska befälhavarna under konflikten, men också till viss del de olika striderna. 3.4.1 Källkritisk diskussion
Vad avser källorna som används för att analysera Operation Desert storm så kommer enbart andrahandskällor att användas. Motiveringen till detta är för att minska risken att den inform-ation som hämtas ska vara tendentiös då de förstahandskällor som finns nästan enbart är ut-givna av det amerikanska försvaret. Med denna motivering går det även att argumentera för att The whirlwind war borde valts bort då den är utgiven av en avdelning inom den ameri-kanska armén som hanterar militärhistoria. Boken är dock en andrahandskälla som har sam-manställt flera litterära verk med en spårbar referenslista, vilket minskar risken för att denna skulle vara tendentiös. Vidare så finns det få indikatorer på att några av verken inte skulle vara oberoende då de andra författarna inte har någon direkt koppling till den amerikanska försvarsmakten. The Gulf War av Allison är till skillnad från de andra källorna utgiven 21 år efter att konflikten utspelade sig, vilket kan påverka samtidighetkriteriet negativt. Detta mot-verkas av att boken är en sammanställning av flera källor vilket gör att tidsskillnaden från dess att konflikten slutade till att boken publicerades går att bedöma som försumbar. Slutligen så återfinns inget som skulle tyda på att källorna inte skulle vara äkta då de är utgivna av bok-förlag som till synes inte har någon dold agenda.
65 Allison, William Thomas., The Gulf War, 1990–91, Palgrave Macmillan, Basingstoke, 2012 66 Hutchison, Kevin Don, Operation Desert Shield/Desert Storm: chronology and fact book, Green-wood Press, Westport, Conn., 1995
67 Adan, Avraham, On the banks of the Suez: an Israeli general's personal account of the Yom Kippur
War, Presidio Press, [San Rafael, Calif.], 1980
68 Rabinovich, Abraham, The Yom Kippur War: the epic encounter that transformed the Middle East, Revised and updated edition., Schocken Books, New York, 2017
69 Even, Jacob, At the decisive point in the Sinai: generalship in the Yom Kippur War, The University Press of Kentucky, Lexington, Kentucky, 2017
Sida 15 av 32 Källorna för Yom Kippur-kriget består likt de från Operation Desert storm primärt av andra-handskällor med undantag från On the Banks of the Suez av Avraham Adan som är en första-handskälla. Det finns inget som tyder på att källorna har en låg äkthet då de är hämtade från ett bibliotek och inte öppna källor på internet. Något som dock kan påverka negativt är ten-densen kopplat till valet att använda Avraham Adans bok. Adan var en israelisk general under
Yom Kippur-kriget vilket gör att det finns en risk att boken är vinklad för att förstärka Adans
egna prestation och hans nations agerande i konflikten. För att motverka detta så kommer även andrahandskällor nyttjas vid analysen för att styrka alternativt förkasta informationen som återfinns i boken. Vidare så finns det inget som tyder på att böckerna inte skulle vara oberoende då det genomsyrande syftet för deras publikation är att bidra till att klargöra kon-flikten i sin helhet. Vad gäller samtidighet så finns det några eventuella brister som måste bes-varas. Adans bok är utgiven sju år efter konfliktens slut, vilket för en förstahandskälla, kan innebära att vissa väsentliga detaljer har glömts eller förvrängts. Dock så måste det även på-pekas att det kan ha tagit en längre tid att färdigställa boken, vilket gör att tiden från händel-sen till publikation fortfarande ryms inom rimlighetens gränser. Vad avser andrahandskäl-lorna så är de publicerade 2004 och 2017. Jämfört med Adans bok är detta en betydlig skill-nad i tid från konfliktens slut vilket kan påverka samtidighetkriteriet. Dock är dessa likt käl-lorna från Operation Desert Storm litterära verk baserade på flera spårbara källor vilket gör att de fortfarande bedöms som relevanta för uppsatsen.
3.5 Operationalisering
För att kunna analysera om Leonhards tre principer om kombinerade vapen förekommer i fal-len så kommer ett analysverktyg att arbetas fram. Leonhards tre principer kommer att operat-ionaliseras för att kunna mäta huruvida dessa var en bidragande faktor till Israels och USA:s framgång under Yom Kippur- Kriget och Operation Desert Storm. För att undersökningen ska erhålla en god begreppsvaliditet så krävs det att indikatorerna för respektive princip inte från-skiljer sig från de teoretiska principer som de härstammar ifrån. Således kommer en kvalitativ textanalys genomföras på respektive del där det centrala i principerna utifrån Leonhards be-skrivning kommer användas som indikatorer. Leonhard själv har inte operationaliserat teorin till att användas som ett analysverktyg, utan det som presenteras är ett resultat av kärnan inom varje princip.
3.6 Analysverktyg
3.6.1 Den kompletterande principen
Den kompletterande principen är enligt Leonhard egenfokuserad då den syftar till att genom kombinerade vapen stärka den egna enheten genom att täcka upp för dennas svagheter. Kom-binationen av olika system leder till en synergieffekt där summan av delarna är större än de-larna var för sig.70 Leonhard tar upp exempel så som; medel för indirekt och direktriktad eld inom en enhet och mekaniserade delar kombinerat med infanteri.
Sida 16 av 32 Indikatorer 1 2 3 Den Kompletterande Principen (A)
Två eller fler typför-band förekommer
un-der samma ledning71 (A-1)
Direktriktad och indi-rekt eld förekommer under samma ledning72
(A-2) Marktrupperna under-stöds av flygföretag alt. helikopter73 (A-3) 3.6.2 Dilemmaprincipen
Till skillnad från den kompletterande principen så är dilemmaprincipen motståndarfokuserad. Principen syftar till att presentera motståndaren inför ett olösligt dilemma genom att påverka denna genom överraskning eller med flera olika vapensystem eller typförband, då åtgärder för att hantera ett av systemen leder till att motståndaren blir gripbar för det andra.74 Leonhard ex-emplifierar detta som påverkan från olika kombinationer av vapensystem, typförband eller ge-nom överraskning.
Indikatorer 1 2 3
Dilemmaprincipen (B)
Motståndaren påverkas av två eller fler
typför-band under samma ledning75
(B-1)
Två eller fler vapensy-stem nyttjas för att på-verka motståndaren76
(B-2)
Motståndaren ställs in-för ett dilemma genom
överraskning77 (B-3)
3.6.3 Förskjutningsprincipen
Förskjutningsprincipen, likt den andra principen om manöverkrigföring, syftar till att flytta striden från den geografiska plats där striden äger rum till ett terrängparti eller plats som är mer gynnsam för utövaren. Om motståndaren tvingas ta upp striden i en terräng som inte gyn-nar dennas egna typförband så blir motståndaren således berövad på enhetens styrkor.78 Leonhard exemplifierar detta genom ett stridsvagnsförband som tvingas ta upp striden i ett område som kraftigt begränsar dennas rörlighet. Enligt Leonhard kan detta uppnås genom ex-empelvis; minor, fältarbeten, indirekt eld eller vilseledning.
71 Leonhard, 1994. 93 72 Ibid. 73 Ibid. 74 Leonhard, 1994. 94 75 Ibid. 76 Ibid. 77 Ibid. 95 78 Ibid. 97
Sida 17 av 32 Indikator 1 2 3 Förskjutningsprincipen (C) Motståndaren tvingas ta upp striden i en för denna ogynnsamma terräng79 (C-1) Motståndaren tvingas strida i en terräng som begränsar denna från att nyttja styrkorna hos
använda vapensy-stem80
(C-2)
Genom vilseledning tvingas motståndaren
till att strida på en plats som för denna är
ogynnsam i tid alt. rum81 (C-3)
3.6.4 Uppfyllnadsgrad
De principer som Leonhard presenterar i sin bok är oberoende av varandra, vilket gör att kom-binerade vapen kan anses nyttjats även om bara en av principerna förekommer i analysen. Detta då den praktiska appliceringen av teorin skiljer sig beroende på vilken kontext denna appliceras i. För att möjliggöra mätning av uppfyllnadsgrad gällande principerna kommer även en skala på tre steg att presenteras. Skalan är uppdelad i; indikatorn förekommer fre-kvent i texten och hade stor betydelse för utfallet (JA stor påverkan för utfallet), indikatorn förekom i texten och hade viss betydelse för utfallet (JA, viss påverkan för utfallet) och indi-katorn förekom inte i texten och hade ingen betydelse för utfallet (NEJ, ingen påverkan för utfallet) och syftar till att komplettera den operationaliserade teorin genom att tydliggöra de enskilda indikatorernas betydelse och således göra det möjligt att besvara frågeställningen.
Stor påverkan för utfallet Indikatorn förekommer frekvent i texten och hade stor betydelse för utfallet
Viss påverkan för utfallet Indikatorn förekom i texten och hade viss bety-delse för utfallet
Ingen påverkan för utfallet Indikatorn förekom inte i texten och hade ingen betydelse för utfallet
3.7 Tillvägagångssätt analys
Analysen kommer först att sammanfatta händelseförloppet för att sedan behandla respektive princip var för sig, där resultatet kommer att presenteras enligt följande tabell. Efter att varje princip har behandlats enligt tabell kommer en sammanfattning av resultatet genomföras och presenteras utifrån uppfyllnadsgrad och förekomst. Slutligen diskuteras resultatet för att se om det svarar på den avsedda frågeställningen.
Princip A/B/C
Indikator
Förekommer i analysen med: JA, Stor påverkan för utfallet JA, Viss påverkan för utfallet NEJ, Ingen påverkan för utfallet
A/B/C-1 JA, JA (BEGRÄNSAD), NEJ A/B/C-2 JA, JA (BEGRÄNSAD), NEJ A/B/C-3 JA, JA (BEGRÄNSAD), NEJ
79 Leonhard, 1994. 97 80 Ibid.
Sida 18 av 32
4. Analys
4.1 Operation Desert Storm
Offensiven hade till synes en odramatisk start den 24:e februari 1991. Dagarna fram till den 26:e februari hade enheterna inom den 24:e divisionen framryckt och påbörjat återuppfyllnad och 14:00 var samtliga delar anfallsberedda.82 Den första brigaden hade fått order att anfalla nordöst för att skydda divisionens östra flank. 197:e brigaden skulle anfalla nordöst ca 10 mil söder om flygfältet i Jalibah och den andra brigaden skulle anfalla och utgångsgruppera två mil söder om flygfältet. 83
De inledande dagarna var relativt händelselösa, men händelseförloppet från morgonen den 26:e februari var allt annat än odramatisk. Divisionerna i koalitionen mötte motstånd i form av fyra mekaniserade iranska divisioner med understöd från indirekt eld. Terrängen, som pri-märt bestod av blockterräng, gynnade de försvarande irakiska divisionerna, då den ojämna terrängen och stora klippblocken gav goda möjligheter till skydd. De amerikanska styrkorna, till skillnad från de irakiska, hade dock ett teknologiskt övertag. Artillerilokaliseringsradar var en viktig faktor för den amerikanska framgången. Tack vare att de kunde lokalisera och be-kämpa de irakiska artillerigrupperingarna så tvingades övriga delar av den irakiska armén att omgruppera för att bibehålla understöd, vilket gjorde dem gripbara för koalitionens stridsvag-nar.84
Offensiven drabbades även av en oförutsedd händelse som i slutändan skulle visa sig gynna det teknologiska övertag som amerikanarna hade. En sandstorm drog in över området som den andra brigaden anföll över. Tack vare värmekamerorna som de amerikanska stridsvag-narna var utrustade med så kunde de bibehålla siktförhållanden upp till 4000 meter, även om sandstormen blockerade de övriga riktmedlen. Kombinationen av ny teknik, taktik och fak-torer som var utom irakierna eller koalitionens kontroll gjorde att amerikanarna nådde stor framgång. Flera olika typförband och vapenslag samarbetade så som stridsvagnar, artilleri, pansarskyttefordon och attackhelikoptrar för att nedkämpa de irakiska trupperna.85
Ett resultat av koalitionens framgång var att irakiernas moral och stridsvilja sjönk. Många av de irakiska förbanden valde därför att ge upp. På kvällen den 26:e februari klockan 20:00 nådde den andra brigaden deras utgångspunkt för anfallet mot flygfältet i Jalibah. 197:e briga-den, likt den andra brigabriga-den, stötte också på motstånd fram till deras anfallsmål av två meka-niserade bataljoner samt en artilleribataljon.86 Med hjälp av flygunderstöd i form av attackhe-likoptrar så lyckades de på kvällen den 26:e nå sandstormen och det irakiska republikanska gardet som försvarade området.
De första som hamnade i stridskontakt var spaningstäten på 197:e brigaden. Sandstormen be-gränsade sikten avsevärt, vilket resulterade i att spaningstrupperna blev omringade. Med hjälp av den teknologiska överlägsenheten lyckades spaningstrupperna till slut återansluta till 197:e brigadens huvudstyrka. Den underrättelse som de hade med tillbaka visade sig senare vara av-görande för 197:e brigadens framgång.87
82 Kraus et al, 1995. 187 83 Ibid. 84 Allison, 2012. 134 85 Ibid. 134–135 86 Hutchison, 1995. 128 87 Hutchison, 1995. 128
Sida 19 av 32 Det slutgiltiga anfallet mot flygfältet ägde rum på morgonen den 27:e februari. Den första bri-gaden, som hade i uppgift att försvara divisionens östra flank, skulle binda fienden och göra dem gripbara för andra brigadens anfall från söder.88 Anfallet inleddes med förbekämpning från fem amerikanska artilleribataljoner innan den andra brigaden anföll.89 Den andra briga-den, som hade en styrka på 200 stridsfordon, lyckades ta flygfältet den 27:e februari klockan 10:00 med minimala egna förluster. Totalt nedkämpades 30 stridsvagnar, 30 flygplan och 80 luftvärnskanoner på den irakiska sidan och utöver detta så lyckades även de amerikanska trupperna ta 2000 irakiska krigsfångar.90
Klockan 13:00 den 27:e februari fortsatte anfallet för divisionen. Den andra och första briga-den skulle anfalla längs motorväg 8 i östlig riktning för att vinna tid åt de övriga delarna i koalitionen. Brigaderna, som hade ett högt anfallstempo, fick sin första stridskontakt med ett irakiskt förband som flydde striderna. Amerikanarna nådde stor framgång, främst tack vare att de irakiska trupperna saknade ledningsförmåga, vilket resulterade i att de inte kunde organi-sera något effektivt motstånd.91
På kvällen den 27:e februari hade delar ur spaningsförbanden upptäckt en irakisk division. Amerikanarna valde att kraftsamla sin indirekta eld mot deras grupperingar. Eldöppnandet från nio artilleribataljoner kombinerat med bekämpning från attackhelikoptrar resulterade i stora förluster på den irakiska sidan.92 När den 24:e divisionens offensiv var över hade de flyt-tat sig 30 mil in i Irak. Över 300 stridsvagnar och pansarskyttefordon, 25 flygplan och 300 ar-tilleripjäser slogs ut och amerikanarna tog över 5000 irakiska krigsfångar. Förlusterna på den amerikanska sidan var minimala då enbart åtta amerikanare dog och 36 blev skadade.93
4.2 Analys Operation Desert Storm
4.2.1 Den kompletterande principen
Indikatorer 1 2 3
Den Kompletterande
Principen (A)
Två eller fler typför-band förekommer
un-der samma ledning94 (A-1)
Direktriktad och indi-rekt eld förekommer under samma ledning95
(A-2) Marktrupperna under-stöds av flygföretag alt. helikopter96 (A-3) 88 Kraus et al, 1995. 193 89 Hutchison, 1995. 133 90 Kraus et al, 1995. 194 91 Allison, 2012. 137 92 Ibid. 93 Kraus et al, 1995. 195 94 Leonhard, 1994. 93 95 Ibid. 96 Ibid.
Sida 20 av 32 Den 24:e divisionens organisatoriska struktur var uppbyggd av tre brigader om 34 bataljoner. Divisionen hade en blandning av flera olika typförband så som stridsvagnsbataljoner, artilleri-bataljoner med mera. Under offensivens inledande skede var divisionens enheter uppdelade efter typförband och det var ingen blandning mellan dessa inom samma bataljon. Bataljonerna hade dock tillgång till eldunderstöd i form av indirekt eld och attackhelikoptrar, men detta leddes på en högre nivå. Amerikanarna frångick dock den fastställda organisationsskissen vid anfallet mot flygfältet vid Jalibah. Den andra bataljonen hade förstärkts med delar från artille-ribataljonerna samt mekaniserat infanteri från övriga divisionen. Under anfallet var den andra brigaden uppdelat i tre stridsgrupper, där samtliga hade stridsvagnsförband, indirekt eld samt mekaniserat infanteri under samma ledning.
Princip A
Den kompletterande principen
Indikator
Förekommer i analysen: JA, Stor påverkan för utfallet JA, Viss påverkan för utfallet NEJ, Ingen påverkan för utfallet
A-1 JA, Stor påverkan för utfallet A-2 JA, Stor påverkan för utfallet A-3 JA, Viss påverkan för utfallet
Analysen visar att samtliga indikatorer för den kompletterande principen återfinns i viss ut-sträckning. Den 24:e divisionen var organisatoriskt uppdelad med flera olika typförband och vapensystem. Även om de i det inledande skedet valde att behålla den organisatoriska uppdel-ningen så användes de olika vapensystemen och typförbanden på ett effektivt sätt för att nå framgång. Framförallt användes stridsvagnsförband i kombination med indirekt bekämpning. Understöd i form av helikoptrar eller flygunderstöd förekom under offensiven, dock enbart begränsat så det primärt var den indirekta elden från artilleribataljonerna som stod för eldun-derstödet. Ytterligare en viktig del i amerikanarnas framgång var deras teknologiska överläg-senhet. Det är kombinationen av tekning och taktik som resulterade i deras framgång. 4.2.2 Dilemmaprincipen
Indikatorer 1 2 3
Dilemmaprincipen (B)
Motståndaren påverkas av två eller fler
typför-band under samma ledning97
(B-1)
Två eller fler vapensy-stem nyttjas för att på-verka motståndaren98
(B-2)
Motståndaren ställs in-för ett dilemma genom
överraskning99 (B-3)
Den 24:e divisionen nådde stor framgång den 26:e februari trots den indirekta elden från ira-kiska trupper. Tack vare amerikanarnas teknologiska övertag så kunde de med hjälp av artil-lerilokaliseringsradar upptäcka och bekämpa de irakiska artillerigrupperingarna. Detta kombi-nerat med eldledning från de amerikanska stridsvagnsförbanden gjorde att den 24:e divisionen även kunde bekämpa de irakiska truppernas försvarspositioner och tvinga dem att omgruppera vilket ställde irakierna inför ett dilemma. Övergav de försvarspositionerna så blev de gripbara
97 Leonhard, 1994. 94 98 Ibid.
Sida 21 av 32 för amerikansk stridsvagnseld, men om de kvarstannade blev de bekämpade av artilleri. Vi-dare gjorde oförutsägbara omgivningsfaktorer och taktiska beslut från amerikanarna att iraki-erna ställdes inför ett dilemma genom överraskning. Den 24:e divisionen val att anfalla ge-nom sandstormen som drog in över slagfältet, skulle visa sig vara en framgångsfaktor tack vare deras teknologiska övertag. Irakierna stridsfordon, till skillnad från de amerikanska, var enbart utrustade med vanliga okulära riktmedel. Amerikanarna med sina värmesikten kunde upptäcka och bekämpa mål betydligt tidigare. Detta kombinerat med att irakierna inte förvän-tade sig att amerikanarna skulle framrycka genom sandstormen gjorde att den 24:e divisionen nådde framgång och nedkämpade ett stort antal irakiska stridsfordon samt tog flera irakiska krigsfångar.
Princip B Dilemmaprincipen
Indikator
Förekommer i analysen: JA, Stor påverkan för utfallet JA, Viss påverkan för utfallet NEJ, Ingen påverkan för utfallet
B-1 JA, Stor påverkan för utfallet B-2 JA, Stor påverkan för utfallet B-3 JA, Viss påverkan för utfallet
Analysen visar att de amerikanska trupperna aktivt nyttjade sig av dilemmaprincipen för att få ett övertag. En kombination av ny teknik och taktik i form av artillerilokaliseringsradar, vär-mesikten och kombinationer av typförband under samma ledning, användes för att ställa iraki-erna inför ett olösligt dilemma. Indikator B-3 förekommer, men med viss påverkan för utfallet då överraskning som metod för att ställa motståndaren inför ett dilemma endast användes vid ett av slagen. Överraskningen i sandstormen var en bidragande faktor till amerikanarnas fram-gång, men då överraskning som metod för att ställa motståndaren inför ett dilemma enbart ap-plicerades under en begränsad tidsperiod och vid ett tillfälle under offensiven så blir kriteriet enbart till viss del uppfyllt.
4.2.3 Förskjutningsprincipen Indikator 1 2 3 Förskjutningsprincipen (C) Motståndaren tvingas ta upp striden i en för denna ogynnsamma terräng100 (C-1) Motståndaren tvingas strida i en terräng som begränsar denna från att nyttja styrkorna hos
använda vapensy-stem101
(C-2)
Genom vilseledning tvingas motståndaren
till att strida på en plats som för denna är
ogynnsam i tid alt. rum102
(C-3)
Det återfanns flera tillfällen under offensiven 1991 där irakierna tvingades omgruppera eller ta upp striden i en för dem ogynnsam terräng. Ett tydligt exempel på detta är första brigadens offensiv på morgonen den 26:e februari. Genom påverkan från amerikanskt artilleri tvingades irakierna att lämna sina försvarsställningar för att undvika bekämpning. Detta innebar att de
100 Leonhard, 1994. 97 101 Ibid.
Sida 22 av 32 gav upp sitt övertag kopplat till terrängen och var tvungna att ta upp striden på en för dem ogynnsam terräng. Ytterligare ett tydligt exempel på förskjutningsprincipen återfinns vid stri-den i sandstormen. De dåliga siktförhållanstri-dena var inte begränsande för amerikanarna då de hade tillgång till värmesikten. Det var dock kraftigt begränsande för irakierna då de inte kunde använda sig av sina vapensystem fullt ut på grund av rådande siktförhållanden.
Princip C Förskjutningsprincipen
Indikator
Förekommer i analysen: JA, Stor påverkan för utfallet JA, Viss påverkan för utfallet NEJ, Ingen påverkan för utfallet
C-1 JA, Stor påverkan för utfallet C-2 JA, Stor påverkan för utfallet C-3 NEJ, Ingen påverkan för utfallet
Analysen visar på att två av tre indikatorer återfinns i fallet. Irakierna tvingades, genom på-verkan från indirekt eld, att omgruppera och ta upp striden mot amerikanarna i en terräng som inte gynnade deras försvarsstrid. Vidare blev de kraftigt begränsade av siktförhållandena i sandstormen vilket gjorde att de inte kunde nyttja deras vapensystem på ett effektivt sätt. Indi-kator C-3 förekom inte i analysen. På amerikanarnas sida var det inga uppenbara försök till vilseledning som förekom under offensiven och därav uppfylls inte kriteriet för förskjutning genom vilseledning.
4.3 Yom Kippur-kriget
Egypten påbörjade en offensiv på morgonen den 14:e oktober med syftet att ta nyckelterräng i Sinai-området för att underlätta för de syriska styrkorna som hade mött stort motstånd vid sla-get om Golanhöjderna. Offensiven genomfördes i enlighet med sovjetisk doktrin där de egyp-tiska styrkorna anföll nio nyckelpunkter med en styrka i storlek av brigad vid varje plats.103 Israeliska spaningsgrupper lyckades i ett tidigt skede att upptäcka den egyptiska offensiven som vid generalmajor Adans division, som var försvarsgrupperade, bestod av stridsvagnsför-band, mekaniserat infanteri samt pansarvärnssystem.
De egyptiska styrkorna möttes först av stridsvagnseld för att sedan bli bekämpade av artilleri. Israeliskt mekaniserat infanteri höll motståndaren från att fortsätta anfallet och band egypti-erna vilket gjorde dem gripbara för ett lyckat israeliskt motanfall där en dubbel omfattning från israeliska stridsvagnsförband nedkämpade majoriteten av de främre egyptiska trupperna. Slutligen bekämpades de resterande styrkorna av attackflyg vilket var förödande för egypti-erna då de saknade skydd av eget luftvärn. Efter striden så hade Egypten förlorat runt 50 stridsvagnar medan Israel enbart förlorat en handfull.104
Söder om generalmajor Adans division var israeliska fallskärmstrupper försvarsgrupperade, med understöd från ett stridsvagnskompani samt granatkastarförband. Försvarsstriden skiljde sig inte mycket mellan de två områdena. Fallskärmstrupperna lyckades stoppa det egyptiska anfallet och göra de gripbara för granatkastareld. Stridsvagnskompaniet genomförde sedan ett
103 Adan, 1980. 237 104 Ibid. 238
Sida 23 av 32 anfall från flanken med understöd av granatkastareld. Striden avslutades återigen med be-kämpning från israeliskt attackflyg vilket orsakade majoriteten av förlusterna på den egyp-tiska sidan.105
För att ta tillvara på de lyckade försvarsstriderna som genomförts, påbörjade israelerna en of-fensiv för att korsa Suezkanalen och förhindra ytterligare styrketillväxt från den egyptiska si-dan. För att de israeliska förbanden skulle kunna nå kanalen med den utrustning som krävdes, behövde de öppna upp två vägar som egyptierna kontrollerade och försvarade. Vägarna i fråga låg i anslutning till ett område som försvarades av den 16:e egyptiska divisionen. Planen för att öppna vägarna och nå kanalen var att med den 143:e divisionen ta terräng fram till suezkanalens östra sida och därefter flytta fram den broutrustning och de logistiska förband som krävdes för att ta sig över kanalen.106
Dagen då anfallet började stötte den 143: divisionen på svårt motstånd då den underrättelse som låg till grund för planeringen hade missbedömt storleken på den egyptiska styrka som försvarade vägarna. Konsekvensen av detta blev att 143:e divisionen fick stora förluster till egypternas pansarvärnseld. Under två dygn fortsatte divisionens försök med att öppna vägarna utan att nå sitt mål och vid slutet av det andra dygnet hade enbart en stridsgrupp bestående av fallskärmstrupper, stridsvagnar och mekaniserat infanteri nått strandkanten. Även om försö-ken till att öppna vägen för att flytta fram broförmåga hade misslyckats så lyckades strids-gruppen med hjälp av uppblåsbara flottar korsa kanalen.107
Stridsgruppen, som lyckades ta sig över kanalen obemärkt, fick i order att anfalla de egyptiska luftvärnsbatterierna som var grupperade längs kanalen. Då stridsgruppen lyckats undgå upp-täckt kom deras anfall som en överraskning för egyptierna. Israelerna nådde stor framgång och lyckades nedkämpa fyra egyptiska luftvärnsbatterier och ett logistikförband utan några egna förluster. Slutligen tog de sig tillbaka för att försvara brohuvudet i väntan på kommande styrketillväxt. Stridsgruppens framgång var en förutsättning för israelerna och deras mål att korsa Suezkanalen.108
Den 162: a divisionen hade nu övertagit uppgiften att öppna vägen då den 143:e divisionen hade stora förluster efter deras försök. Generalmajor Adan som hade befälet över divisionen hade identifierat behovet av infanteri för att kunna slå de försvarsgrupperade pansarvärnsen-heterna på den egyptiska sidan. Han blev tillförd en infanteribataljon som på kvällen den 17:e oktober anföll de egyptiska grupperingarna. Anfallet misslyckades dock då den israeliska ba-taljonen skickades in utan understöd. Istället för att dra tillbaka infanteriet valde Adan att skicka fram broresurserna och logistikenheterna även fast vägen inte var säkrad. Risken Adan tog lönade sig då de egyptiska styrkorna som försvarade vägarna var bundna i strid med in-fanteriet vilket gjorde att broresurserna och övriga delar av huvudstyrkan kunde nå Suezka-nalens strandkant.109 105 Adan, 1980. 238 106 Even, 2017. 109 107 Rabinovich, 2017. 434 108 Rabinovich, 2017. 435 109Adan, 1980. 291
Sida 24 av 32 4.4 Analys Yom Kippur-kriget
4.4.1 Den kompletterande principen
Indikatorer 1 2 3
Den Kompletterande
Principen (A)
Två eller fler typför-band förekommer un-der samma ledning110
(A-1)
Direktriktad och indi-rekt eld förekommer
under samma led-ning111 (A-2) Marktrupperna under-stöds av flygföretag alt. helikopter112 (A-3)
Den kompletterande principen nyttjades främst mot den anfallande egyptiska styrkan den 14:e oktober då de förband som försvarade terrängen både innehöll infanteri, stridsvagnar och ar-tilleri samt understöd från flygföretag. Detta var dock inte normen under Yom Kippur-kriget då de israeliska förbanden till en början främst var uppdelade i typförband, något som sedan ändrades efter den 9:e oktober. Även om uppfyllnadsgraden av den kompletterande principen var god under försvaret den 14:e oktober så nyttjades den bristfälligt under motanfallet för att nå Suezkanalen. 143:e divisionen hade i uppgift att öppna vägarna till kanalen, men då de saknade delar för att hantera motståndarens pansarvärnsförmåga så tog de stora förluster. Även 162:a divisionens försök visade på en bristande användning av principen då infanteri skickades in utan någon form av understöd.
Princip A
Den kompletterande principen
Indikator
Förekommer i analysen: JA, Stor påverkan för utfallet JA, Viss påverkan för utfallet NEJ, Ingen påverkan för utfallet
A-1 JA, Stor påverkan för utfallet A-2 JA, Stor påverkan för utfallet A-3 JA, Stor påverkan för utfallet
Analysen visar att samtliga tre indikatorer förekommer i fallet. Den kompletterande principen hade störst genomslag under de defensiva operationerna den 14e oktober för att sedan avta under israelernas motanfall. Även om den kompletterande principen inte hade lika stor påver-kan för utfallet under senare delar av händelseförloppet så spelade principen fortfarande en avgörande roll i israelernas initiala framgång.
4.4.2 Dilemmaprincipen
Indikatorer 1 2 3
Dilemmaprincipen (B)
Motståndaren påverkas av två eller fler
typför-band under samma ledning 113
(B-1)
Två eller fler vapensy-stem nyttjas för att på-verka motståndaren 114
(B-2)
Motståndaren ställs in-för ett dilemma genom
överraskning115 (B-3) 110Leonhard, 1994. 93 111Ibid. 112Ibid. 113Leonhard, 1994. 94 114Ibid. 115Ibid. 95
