1
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Nicklas Rissanen OP SA 18-21
Handledare Antal ord: 10557
Oscar Larsson Beteckning Kurskod
1OP415
En teorikonsumerande fallstudie om hur ett föråldrat kustförsvar mot alla odds,
lyckades besegra en övermäktig motståndare.
ABSTRACT:
Defending against an amphibious operation is one of the most complex operations in warfare, especially for a small coastal state. Despite this, there is only a limited amount written about how a small coastal state should defend itself against an amphibious operation. This study explains how a smaller coastal state manages to delay an amphibious landing despite being disadvantaged. The purpose of this paper is to explain how the Norwegian coastal defense managed to delay the German invasion of Oslo on April 9, 1940. The research was conducted using the qualitative text analysis method, to obtain a good overall picture of the invasion with several independent sources. Jacob Børresen's theoretical framework, which deals with how smaller coastal states should defend themselves against overwhelming resistance, was used to analyze the empirical material. His theory is broken down into four analytical dimensions: Coast artillery, Robust command structure, Combined defense and Intelligence. The results show that the main success factor for the Norwegian coastal defense was their coastal artillery, that sank the German cruiser Blücher. The conclusions drawn from the study are that good leadership and timely intelligence are vital for the coastal artillery to be effective.
Nyckelord:
2
Innehåll
1. INLEDNING ... 3
1.1 Forskningsöversikt ... 4
1.2 Problemformulering ... 8
1.3 Syfte och forskningsfråga ... 8
1.4 Avgränsning ... 9
1.5 Disposition ... 9
2. TEORI ... 10
2.1 Beskrivning och motivering av vald teori ... 10
2.2 Analytiska dimensioner ... 12 2.2.1 Kustartilleri ... 12 2.2.2 Kombinerat försvar ... 13 2.2.3 Robust ledningsstruktur ... 14 2.2.4 Underrättelse ... 14 2.3 Sammanställning av teorierna ... 15 3. METOD ... 16 3.1 Teorikonsumerande fallstudie ... 16 3.2 Kvalitativ textanalys ... 16
3.3 Materialdiskussion och källkritik ... 17
3.4 Forskningsetiska överväganden ... 18
3.5 Operationalisering ... 19
3.5.1 Analysverktyg ... 20
4. ANALYS ... 21
4.1 Bakgrund för invasionen av Oslo den 9 april 1940 ... 21
4.2 Kustartilleri ... 22
4.2.1 Fanns det kustartilleri? ... 22
4.2.2 Bidrog kustartilleriet till tröskeleffekt, innan och under striden? ... 23
4.3 Kombinerat försvar ... 24
4.3.1 Vilka vapengrenar deltog i kustförsvaret?... 24
4.4 Robust ledningsstruktur ... 26
4.4.1 Hur såg ledningsstrukturen ut? ... 26
4.4.2 Hur var eldgivningsordern strukturerad? ... 27
4.5 Underrättelse ... 28
4.5.1 Hur såg lägesbilden ut innan och under invasionen? ... 28
5. AVSLUTNING ... 31
5.1 Svar på forskningsfrågan och slutsats ... 31
5.2 Diskussion ... 32
5.3 Relevans för yrkesutövning ... 33
5.4 Förslag på vidare forskning ... 34
3
1. Inledning
I alla tider har det skrivits om och skett utveckling av taktik för marin krigföring. Namn som Alfred T. Mahan, Julian S. Corbett och Raoul Castex har blivit kända som stora tänkare inom området. Något som dessa stora tänkare inom marin krigföring har gemensamt är att deras teorier om marin krigföring inte drar någon distinkt skillnad mellan striden ute till havs och vid kustområden. För att nå framgång i strid vid kustområden är det vitalt med en välarbetad teori. Teorin bör vara förankrad i erfarenheter från historiska exempel men bör även blicka framåt på ny taktik och teknologi.1
Amfibieoperation, det vill säga att landstiga i ett främmande land med fientliga trupper redo att försvara, är en av de mest komplexa militära operationerna. För att lyckas krävs det en välarbetad plan, som oftast innefattar samarbeten mellan de olika försvarsgrenarna samt en tydlig ledningsstruktur.2 Trots komplexiteten med att genomföra amfibieoperationer är det ytterst få som misslyckas.3 En betydande faktor kan vara kostnaderna som krävs för at försvara en lång kust. Oaktat denna komplexitet finns det en begränsad mängd skrivet om kustförsvar.4 Tiden mellan första och andra världskriget var det fokus på att utarbeta teorier för den anfallande parten, vilka resulterade i doktriner om hur en nation på bästa sätt genomför en lyckad amfibieoperation. Det var mindre fokus på att ta fram doktriner för försvar mot amfibieoperationer.5
Att strida i kustmiljö är en komplex uppgift, för både anfallande- och försvarande part. Den anfallande sidan har möjligheten att välja tid och plats för landstigningen, vilket talar för en vital fördel. Den anfallande sidan har därmed möjligheten att anfalla där försvaret är som svagast.6 Den främsta fördelen som den försvarande sidan har är möjligheten att strida simultant i alla tre dimensioner, luft, hav och land. Den anfallande sidan har däremot enbart möjlighet att nyttja sina sjögående- och flygenheter. Först efter landstigningen kan den anfallande sidan dra nytta av sina landgående enheter om inte luftlandsättningar genomförs.7
1 M Vego, ‘ON LITTORAL WARFARE’, in Naval War College review, vol. 68, 2015, 30–68 (pp. 50–51). 2 I Speller & C Tuck, Amphibious warfare : strategy and tactics, St. Paul, MN, MBI Pub., 2001, p. 23. 3 TL Gatchel, At the water’s edge : defending against the modern amphibious assault, Annapolis, Md, Naval
Institute Press, 1996, pp. 1–2.
4 Ibid, pp. 2–4. 5 Ibid, p. 208.
6 I Speller, Understanding Naval Warfare, 2nd ed., Milton, Routledge, 2019, I, p. 157.
7 M Lindberg & D Todd, Brown-, green-, and blue-water fleets : the influence of geography on naval warfare,
4 En teoretiker som diskuterar problematiken med att försvara sig mot amfibieoperationer är Jacob Børresen. I sitt teoretiska ramverk belyser han olika funktioner som en kuststat bör eftersträva för att kunna avskräcka en större nation.8 Som nämns ovan finns det ytterst få fall av lyckade kustförsvar, denna undersökning avser därför att analysera hur det norska kustförsvaret lyckades att fördröja invasionen av Oslo den 9 april 1940.
1.1 Forskningsöversikt
Forskningsöversikten består av texter med två olika teman för att redogöra forskningsläget för uppsatsens forskningsområde; (i) olika synvinklar av invasionen av Norge den 9 april 1940, (ii) andra kustförsvar som lyckats fördröja en amfibieoperation.
James S Corum diskuterar i sin artikel, Uncharted Waters: Information in the First Modern Joint Campaign - Norway 1940, vikten av underrättelse. Enligt Corum var underrättelse den viktigaste faktorn i utfallet av invasionen av Norge den 9 april 1940. Dels att Tyskland hade god underrättelse, men även bristen i underrättelse för Norge och Storbrittanien. Vidare hävdar han att Tyskland var överlägsna på den operationella och taktiska nivån gentemot de allierade.9 Ett tydligt exempel på det är att Tyskland var väl medvetna om Norges infrastruktur, antal soldater samt hade god kännedom om var det fasta kustartilleriet var placerat. Detta hade de fått genom att under ett halvår innan inhämtat information med höghöjdsflyg samt fått information från hemliga besök av norska politikern Vidkun Quisling.10
Invasionen av Norge den 9 april 1940 var en lyckad överraskningsattack på både den taktiska och strategiska nivån för Tyskland. Trots flertalet indikatorer om en tysk invasion blev både Norge och Storbritannien överraskade. Detta beror på deras attityd skriver Olav Riste i sin artikel, Intelligence and the ‘Mindset’: The German invasion of Norway in 1940. Norge hade uppfattningen att Tyskland var för rädda för Storbritannien och deras flotta för att genomföra en invasion av Norge, men det visade sig vara fel.11
8 J Børresen, ‘The seapower of the coastal state’, in Journal of strategic studies, vol. 17, 1994, 148–175. 9 JS Corum, ‘Uncharted Waters: Information in the First Modern Joint Campaign - Norway 1940’, in Journal of
strategic studies, vol. 27, 2004, 345–369 (p. 345).
10 Ibid, 345–369 (pp. 352–353).
11 O Riste, ‘Intelligence and the “Mindset”: The German invasion of Norway in 1940’, in Intelligence and
5 Hösten 1939 började Tyskland att samla in underrättelse om hamnar, stranddjup, kustartilleri och hur lång tid det tar för Norge att mobilisera med mera. Detta gjorde de genom sjökort, turistbroschyrer men framför allt med hjälp av flygfoton. Adam Claasen diskuterar i sin artikel, The German Invasion of Norway, 1940: The Operational Intelligence Dimension, att det var tack vare god underrättelse som Tyskland lyckades planera och genomföra flera överrasknings landstigningar mot Norge den 9 april 1940.12 Tyskland hade underrättelse om hur det norska försvaret var strukturerat, antal soldater och tid för att mobilisera. Utöver det hade Tyskland information om storleken på den norska flottan och vart Norges fasta kustartilleri fanns. Den tyska invasionen av Norge gick trots detta förarbete inte felfritt utan drabbades av betydande fördröjningar. Inte minst för att den tyska flottan underskattade det norska kustförsvaret vid Oslofjorden.13
James S Corum har skrivit ytterligare en artikel om invasionen av Norge, The German Campaign in Norway 1940 as a Joint Operation. I den diskuterar han vikten av gemensamma operationer, samt att invasionen av Norge var den första operationen där alla försvarsgrenar spelade en viktig roll.14 På den taktiska nivån fungerade samarbete mellan flyget, marinen och armén väl för Tyskland, även på högre nivå med en mixad stab. Storbritannien saknade en tydlig ledningsstruktur, de hade många chefer på olika fartyg utspridda längs Norges kust. Slutligen trycker Corum på att Norges regering inte godkände mobilisering av deras armé tills efter invasionen hade påbörjats.15 Detta medförde att det i princip endast var marinen som försvarade Oslo.
Den sista artikeln som beskriver olika perspektiv om invasionen av Norge den 9 april 1940 är skriven utav Johan Jörgen Holst, Surprise, Signals and Reaction: The Attack on Norway April 9th 1940 — Some Observations. Holst diskuterar om hur politikerna i Norge utvärderade och agerade utefter de varningar som de fick till sig innan den nionde april. Enligt Holst var deras brist i att agera och en naiv inställning om att den brittiska flottan skulle räcka som tröskeleffekt, som bidrog till att Tyskland lyckades överraska både Norge och Storbritannien.16 Ett exempel
12 A Claasen, ‘The German Invasion of Norway, 1940: The Operational Intelligence Dimension’, in Journal of
strategic studies, vol. 27, 2004, 114–135 (pp. 117–118).
13 Ibid, 114–135 (pp. 115–117).
14 JS Corum, ‘The German campaign in Norway 1940 as a joint operation’, in Journal of strategic studies, vol.
21, 1998, 50–77 (pp. 50–51).
15 Ibid, (pp. 72–74).
16 J Holst, ‘Surprise, Signals and Reaction: The Attack on Norway April 9th 1940 — Some Observations’, in
6 på hur de norska politikerna ignorerade tydliga varningssignaler är när en norsk diplomat i Berlin kontaktade Norges utrikesminister och varnar om en potentiell invasion från Tyskland. Diplomaten kontaktade utrikesministern i december 1939, februari 1940 och sista gången den 5 april, bara fyra dagar före invasionen. Utrikesministern tyckte inte att det var tillräckligt för att ta hotet på allvar.17
De fem artiklarna ovan beskriver framför allt Tysklands perspektiv av invasionen av Norge den 9 april 1940. Vid sökningen på både Anna Lindh bibliotekets databaser och google scholar finns det ett fåtal artiklar som enbart fokuserar på invasionen av Oslo ur Norges perspektiv. De fem artiklarna ska belysa den utmaning som det norska kustförsvaret stod inför. Trots underläge lyckades det norska kustförsvaret fördröja invasionen av Oslo tillräckligt länge för att evakuera Norges kung och regering. Nedan presenteras två andra fall där försvararen har lyckats fördröja en övermäktig motståndares amfibieoperation.
Barbara Tomblin beskriver i boken, With Utmost Spirit Allied Naval Operations in the Mediterranean, 1942-1945, de allierades perspektiv av invasionen av ön Elba som ägde rum natten till den 17 juni 1944. Det var en strategiskt viktig plats för båda sidorna, de allierade trodde att de hade bra underrättelse om hur väl försvarad ön var. I samband med att invasionen blev försenad lyckades Tyskland, oupptäckt av de allierade, förstärka försvaret.18 De allierade använde sig av skenlandstigningar för att dra åt sig försvarets uppmärksamhet och därmed underlätta för huvudstyrkans landstigning. Skenlandstigningarna var dock inte tillräckliga och huvudstyrkan blev kraftigt beskjutna av kulsprutor och kustartilleri. Efter två dagar evakuerar det tyska försvaret till fastlandet och de allierade ockuperar Elba.19 De allierade hade planerat invasionen under flera månader, men på grund av att de underskattade försvaret och dess kustartilleri blev det en utdragen och kostsam invasion.20
Theodore L. Gatchel skriver i boken, At the water’s edge, om hur USA:s marinkår lyckades försvara ön Wake i flera dagar mot Japan, trots numerärt underläge. Försvaret bestod av ca 450 soldater och ett par officerare. Till deras förfogande hade de ett par attackflyg, luftvärn, tunga kulsprutor och kustartilleri. De hade dock endast personal till att bemanna delar utav tidigare
17 Holst, 31–45 (p. 39).
18 B Tomblin, With utmost spirit Allied naval operations in the Mediterranean, 1942-1945, Lexington,
University Press of Kentucky, 2004, pp. 379–380.
19 Ibid, pp. 381–383. 20 Ibid, p. 382.
7 nämnda.21 Till officerarnas fördel hade de i detta fall en doktrin för kustförsvar mot amfibieoperation. Doktrinens innebörd var att den landstigande styrkan var som mest sårbar precis innan landstigningsfartygen nådde land. Det är även där som den landstigande styrkan oftast nyttjar förbekämpning av landstigningsstranden. De åtgärder som försvaret gjorde var att sprida ut sina viktiga vapensystem samt förstärka skyddet med hjälp av cementpåsar.22 Den 8 december 1941 påbörjade det japanska flygvapnet bombningen av öns flygfält samt kustartilleri. De mötte motstånd i form av amerikanska flyg och luftvärn. Efter tre dagar med flygbombningar påbörjade Japan sitt försök till att landstiga ön. Med hjälp av det kvarvarande attackflyget och kustartilleriet lyckades USA sänka ett par japanska fartyg och avvärja den japanska amfibieoperationen. Det är inte förrän den 23 december som försvaret blir överrumplat av det japanska anfallet och kapitulerar.23
Sammanfattning av forskningsöversikt
De första fem artiklarna diskuterar olika perspektiv som förklarar utfallet av invasionen av Norge. Där stort fokus är utifrån tyskt perspektiv. Enligt ovan finns det däremot ett begränsat utbud av material som diskuterar Norges perspektiv vid invasionen av Oslo. Som beskrivit tyder tidigare forskning på att Tyskland hade planerat operationen under en lång tid och samlat in mycket underrättelse om det norska försvaret. Tidigare forskning trycker även på hur oförberedda de norska politikerna och försvaret var av en invasion.
De två sista artiklarna beskriver hur underlägsna försvar lyckas fördröja landstigningen med hjälp av olika medel. Det dessa två fall har gemensamt med kustförsvaret av Oslo är att alla hade någon form utav kustartilleri som bidrog till försvaret.
21 Gatchel, pp. 81–82. 22 Ibid, pp. 82–83. 23 Ibid, pp. 84–87.
8
1.2 Problemformulering
Forskningsöversikten hanterar olika perspektiv av invasionen av Norge och två andra fall som lyckats fördröja en amfibieoperation. Mycket är skrivet om underrättelse, där är det tydligt att Tyskland var på framkant. Detta med tanke på att de hade full koll på tiden det skulle ta för Norge att mobilisera, antal fartyg och vart deras fasta kustartilleri fanns.24 Medan Norge fick varning efter varning utav deras diplomat som satt i Berlin, valde de att enbart aktivera delar av kustförsvaret, och i blindo tro att Tyskland inte skulle invadera Norge med Storbritanniens sjömakt redo.25
Det var stridsgrupp fem som hade fått i uppgift att ockupera Oslo och tillfångata Norges kung och regering. Stridsgrupp fem bestod av kryssaren Blücher och 14 andra fartyg.26 Trots att Oslos försvar var dåligt förberedda och teknologiskt underlägsna, lyckades de fördröja invasionen tillräckligt länge för att kungen och regeringen skulle hinna evakuera Oslo. Den identifierade forskningsluckan blir således att förklara hur det norska kustförsvaret lyckades fördröja invasionen av Oslo den 9 april 1940.
1.3 Syfte och forskningsfråga
Uppsatsens syfte är att undersöka hur det norska kustförsvaret lyckades fördröja invasionen av Oslo den 9 april 1940. Fokuset ligger på fallet vilket gör att undersökningen har en teorikonsumerande ansats och fallet analyseras utifrån Jacob Børresens teori om kustförsvar.
Undersökningens syfte och den identifierade forskningsluckan genererar följande forskningsfråga:
Hur lyckades det norska kustförsvaret fördröja invasionen av Oslo den 9 april 1940?
24 Claasen, 114–135 (pp. 117–118). 25 Riste, 521–536 (p. 527).
9
1.4 Avgränsning
Studien avgränsas enbart till striderna som skedde vid Oslofjorden och dess omnejd mellan kvällen den 8 till 9 april 1940. Den tar inte hänsyn till de andra amfibieoperationerna som Tyskland genomförde på olika platser i Norge samma dygn. Undersökningen utgår främst från Børresens teori men har stärkts av andra teoretiker som diskuterar kursförsvar. Därifrån har fyra analytiska dimensioner skapats som kommer ligga till grund för analysverktyget.
1.5 Disposition
1. Inledning: Bakgrund och forskningsläget inom det valda ämnet har redogjorts som lett till problemformulering och forskningsfrågan.
2. Teori: Inledningsvis beskrivs och motiveras undersökningens teoretiska ramverk, The seapower of the coastal state, av Jacob Børresen. Därefter presenteras de analytiska dimensionerna som sedan förankras i två angränsade teorier.
3. Metod: Undersökningens metod beskrivs och diskuteras. Dessutom bryts de analytiska dimensionerna ner till operationella indikatorer för att göras mätbara.
4. Analys: Undersökningens valda fall analyseras utefter de operationella indikatorerna. 5. Avslutning: I sista kapitlet redogörs slutsatser från analysen. Dessutom diskuteras undersökningens tillvägagångssätt. Utifrån slutsatserna och reflektionerna redogörs undersökningens betydelse för den militära professionen och förslag på vidare forskning presenteras.
10
2. Teori
Teorikapitlet beskriver den teori som utgör grunden för undersökningen. Inledningsvis beskrivs och motiveras valet av teori. Därefter genomförs en detaljbeskrivning av fyra analytiska dimensioner som är framtagna ur teorin.
2.1 Beskrivning och motivering av vald teori
Jacob Børresen, pensionerad flottiljamiral i Norge, har skrivit artikeln The seapower of the coastal state. Børresen diskuterar sjömakt utifrån en kuststats perspektiv. Børresens definition av kuststat är: liten eller medelstor stat som angränsar till hav, som inte har möjligheten eller viljan att vidmakthålla en högsjöflotta som kan upprätthålla sjökontroll utanför sitt eget vatten. Det är enbart i fredstid, lågintensiv konflikt eller i konflikt med en annan kuststat, som en kuststat kan hävda sin suveränitet innanför sitt territorialhav. En kuststat kan inte utmana en högsjöflotta ute på det öppna havet, utan behöver nyttja kustområdets fördelar.27 Nedan
beskrivs de olika fördelar som en kuststat kan nyttja i kustområdet.
Børresen beskriver tre karaktäristiska drag hos en kuststat. Kustomgivningen, som är ett av de tre dragen, kan i många fall användas som skydd och skyl, med hjälp av små öar, sund och liknande. Omgivningen tillsammans med fast kustartilleri och flygunderstöd är några faktorer som Børresen trycker på att den försvarande sidan har till sin fördel. Något som inte går att få ute till havs för en kuststat. Ett annat karaktäristiskt drag är att en kuststats operationsområde oftast är nära sitt eget fastland, därav behöver inte fartygen lång uthållighet. De kan dessutom nyttja den civila infrastrukturen som finns längs kusten. Det sista draget handlar om att samarbetet med armén och flygvapnet blir mycket närmare för den försvarande kuststaten än för den anfallande sidan.28
I fred- som krigstid är kuststatens syfte att avskräcka en motståndare från att invadera. Om en kuststat blir invaderad är det realistiska målet fortfarande att avskräcka, inte att uppnå vinst. Om en kuststat skulle bli invaderad av en stormakt, kan kuststaten vinna enstaka slag. Däremot hävdar Børresen att om stormakten har viljan att fortsätta, kan inte kuststaten vinna på egen
27 Børresen, 148–175 (pp. 148–150). 28 Ibid, (pp. 150–151).
11 hand. Målet för kuststaten är att blöda ut angriparens militära och politiska resurser, för att tvinga angriparen att avbryta invasionen.29
Børresen räknar upp några funktioner som är extra viktiga för att en kuststat ska lyckas med avskräckning. En av funktionerna är att kustartilleri ska bidra till en effektiv tröskeleffekt, det vill säga att en motståndare noga bör överväga riskerna med vad en invasion skulle innebära. En annan funktion är betydelsen av ett effektivt underrättelsenätverk för att skapa en god lägesbild. En flexibel och robust ledningsstruktur är ytterligare en funktion som Børresen räknar upp. Ledningsstrukturen bör vara så pass strukturerad att de underställda cheferna kan agera utifrån högre chefs målbild. Ytterligare en viktig funktion är förmågan att samordna ett kombinerat försvar mot en amfibieoperation.30
Forskning om kustförsvar är relativt begränsad, förutom Børresen är Milan Vego och Shang-su Wu två stora teoretiker inom kustförsvar. Wu talar starkt för att en kuststat försvarar sig bäst med fast kustartilleri. Det beror på att både fartyg och kustartilleri kan vara lika kraftfulla, däremot har kustartilleri bättre förutsättningar för skydd på grund utav de dess överlägsna bepansring.31 Dock anser Wu likt Børresen att ett effektivt kustförsvar i kris och krig bör kombineras med fast kustartilleri och rörliga plattformar.32 Vego diskuterar vikten av att särskilja taktiken som används för strid ute till havs från striden som sker i kustområden.33 Likt Børresen diskuterar Vego vikten av att försvarsgrenarna samarbetar för att uppnå bäst kustförsvar.34 Børresen, Vego och Wu’s teorier påminner om varandra på många sätt, likt beskrivet ovan. Børresens teori om kustförsvar lämpar sig bäst till att utgöra grunden för undersökningens analysverktyg. Detta då Børresens teori baseras på hur en mindre kuststat ska lyckas med att avskräcka en mäktigare motståndare. Vego’s teori går i stället att tillämpa både offensivt och defensivt, och Wu’s teori lägger stort fokus på modernt kustartilleri.
29 Børresen, 148–175 (pp. 151–152). 30 Ibid, (pp. 161, 164–165).
31 S Wu, ‘The modern naval fortress: an additional sea denial option for coastal states’, in Defence studies, vol.
18, 2018, 76–94 (p. 84).
32 Ibid, (p. 91). 33 Vego, 30–68 (p. 50). 34 Ibid, (pp. 48–49).
12
2.2 Analytiska dimensioner
Nedan presenteras de analytiska dimensionerna, de är framtagna från de viktiga funktioner som Børresen beskriver i sitt teoretiska ramverk. De analytiska dimensionerna kommer att förankras med Wu och Vego’s teorier om kustförsvar, för att stärka de analytiska dimensionerna.
2.2.1 Kustartilleri
Kustartilleri består utav en mix av fasta och halv-rörliga batterier. Det fasta kustförsvaret utgörs av fast kustartilleri och torpedbatterier. Minfält och rörligt kustartilleri tillhör de halv-rörliga kustförsvaret, som ska komplettera det fasta kustförsvaret eller täcka upp där det fasta kustförsvaret inte når.35
Den första analytiska dimensionen är: Kustartilleri.
Den främsta uppgiften för kustartilleriet är att försvara mot en invasion från havet. Den sekundära uppgiften är att bidra till sea denial inom kanonernas räckvidd, det vill säga att neka en motståndare att nyttja ett särskilt havsavsnitt. Det fasta kustförsvaret bidrar effektivt till tröskeleffekt, där motståndaren ställs för ett val, antingen koncentrera sin styrka för att överrumpla det fasta kustförsvaret, eller välja en annan väg. Om motståndaren väljer att undvika det fasta kustförsvaret ska de halv-rörliga kustförsvaret täcka upp de alternativa vägarna.36 För
att kustartilleriet ska kunna påverka en invasion är det av yttersta vikt att de bemannas och förbereds i god tid.37
Kustartilleriets stora fördel gentemot fartyg är att de är landbaserat, det innebär att det inte är samma begränsning på vikt och brist med plats för vapensystem, bepansring, förnödenheter, energitillförsel med mera. I och med kustartilleriet begränsade räckvidd är de bäst placerat vid en vid smala sund för att begränsa motståndarens rörlighet.38 Kustartilleriets största utmaning är flygbombning, i och med att det är ett stillastående mål kan motståndarens flygplan komma nära inpå och släppa bomber på kustartilleriet som sätter de ur spel.39
35 Børresen, 148–175 (pp. 160–161). 36 Ibid, (pp. 160–161).
37 Ibid, (p. 165). 38 Wu, 76–94 (p. 83). 39 Ibid, (pp. 80, 85).
13
2.2.2 Kombinerat försvar
Børresen beskriver kustförsvarets två primära uppgifter i krigstid. Den första uppgiften är antiinvasions operation, där är samspelet mellan flottan och kustartilleriet avgörande för att hindra en motståndare att landstiga. Den andra uppgiften är, coastal control operation. Det innebär att skydda lederna som går in och ut från havet. För att kunna klara att lösa alla uppgifter utan någon allierad vid sin sida, krävs balans i försvaret.40
Den andra analytiska dimensionen är: Kombinerat försvar.
Genom att samordna försvaret över försvarsgrenarna resulterar det i att försvararen kan slå mot motståndaren i flera dimensioner samtidigt. Det görs bäst genom ett fler-lager försvar, bestående av: ubåtar, torpedbåtar, kustartilleri, minor, och jaktflyg. Det är viktigt att få ut ett djup i försvaret, samtidigt som det är önskvärt att ha sina enheter inom kustartilleriets och flygvapnets räckvidd.41 Genom att ha ett försvar som sträcker sig på både bredden och djupet som kan slå i flera dimensioner, resulterar det i att motståndaren har två val. Antingen att ha tillräckligt med många kvalificerade enheter som kan slå mot alla hot samtidigt. Alternativt att ha en tillräckligt stor flotta att motståndaren har råd att bli av med ett par enheter vid landstigningen.42
En stor friktion som kan uppstå när två eller flera försvarsgrenar ska samarbeta beror på dess ledning. Där kan det skilja doktrinärt men även kulturellt hur de olika enheterna bedriver ledning. Det kan resultera i oklarheter hur försvaret ska bedrivas. Ytterligare friktion är att enheterna kan ha olika ledningssystem som inte fungerar med varandra, vilket leder till svårighet att kommunicera och dela information med varandra.43
40 Børresen, 148–175 (p. 164). 41 Ibid, (p. 159).
42 Ibid, (p. 160). 43 Vego, 30–68 (p. 49).
14
2.2.3 Robust ledningsstruktur
Det som menas med robust ledningsstruktur är att flera olika enheter behöver samarbeta, oavsett vilken försvarsgren de tillhör. Det involverar tydliga ansvars- och ledningsförhållanden i alla ledningsnivåer, från politiker ner till soldatnivå. Kuststater bör ha en befälhavare som är ansvarig för samordningen mellan försvarsgrenarna.44 Detta gäller oavsett vart i konfliktskalan en kuststat befinner sig i. I gråzonen behövs det i tidigt skede tas ett beslut om att mobilisera, framför allt att kustartilleriet behöver vara bemannat för att vara beredd mot en invasion från havet.45
Den tredje analytiska dimensionen är: Robust ledningsstruktur.
I och med att kuststaten är beroende av alla delar av försvaret är det viktigt att det sker informationsspridning genom alla dess led. Men framför allt en tydlig plan som möjliggör att försvaret kan fortgå trots ledningsvakum eller sambandsbortfall.46 Detta underlättas genom att högsta chef presenterar sin målbild till sina underställda och de i sin tur kan agera i chefens anda, denna ledningsfilosofi kallas uppdragstaktik. Det resulterar i att chefen på plats kan ta snabba beslut utan att invänta svar från högre chef. Uppdragstaktik kräver att officerare i alla led är välutbildade och att det finns förtroende mellan högsta chef och underställda chefer. Om inte kraven på officerarna uppfylls bör detaljstyrning i stället nyttjas.47
2.2.4 Underrättelse
Oavsett vart i konfliktskalan en kuststat befinner sig är underrättelse en viktig del i försvaret. Innan en konflikt bryter ut bör en kuststat ha underrättelse av vad som sker ute till havs längs kusten. Antingen med hjälp av egna resurser alternativt från en trovärdig källa.48
Den fjärde analytiska dimensionen är: Underrättelse.
44 Børresen, 148–175 (p. 161); Vego, 30–68 (p. 47). 45 Ibid, (pp. 164–165).
46 Ibid, (p. 164). 47 Vego, 30–68 (p. 60). 48 Børresen, 148–175 (p. 168).
15 En kuststat bör ha resurser för att få underrättelse om kusten och de angränsande områdena, för att skapa underlag för en bättre lägesbild. För att de högre cheferna ska kunna fatta beslut i tid. Det kan röra sig om att flytta delar av flottan, eller att höja beredskapsnivån på kustartilleriet.49
De fartyg som genomför sjöövervakning ska vara beväpnade, oavsett om det är under kris eller krig. För att de ska kunna avge varningsskott och försvara sig själv. Därtill är det viktigt att fartygen har fungerande kommunikationsmedel för att kunna rapportera händelser.50
Vego lyfter i sitt teoretiska ramverk hur den geografiska omgivningen kan påverka underrättelseinhämtningen och delgivning av information. Han använder Norges kust som ett exempel, hur de djupa fjordarna är omgivna av höga berg. Det möjliggör att fartygen kan röra sig nära land, vilket resulterar att en radar har svårare att upptäcka fartygens signatur. Ytterligare kan de höga bergen påverka radiosignalerna negativt som resulterar i sämre räckvidd på kommunikationen.51
2.3 Sammanställning av teorierna
Dessa fyra analytiska dimensioner kommer att brytas ner till operationella indikatorer och göra mätbara i kapitel 3.5.1 Analysverktyg.
Kustartilleri Kombinerat försvar
Robust
ledningsstruktur
Underrättelse
Tabell 1. Sammanställning av de analytiska dimensionerna
49 Børresen, 148–175 (pp. 164–165). 50 Ibid, (p. 168).
16
3. Metod
Metodkapitlet beskriver hur undersökningen kommer genomföras. Inledningsvis kommer den valda forskningsdesignen att redogöras. Därefter innehåller kapitlet diskussioner kring val av material, källkritik och forskningsetik. Slutligen kommer de analytiska dimensionerna operationaliseras och generera ett analysverktyg.
3.1 Teorikonsumerande fallstudie
Undersökningens syfte är att undersöka hur det norska kustförsvaret lyckades fördröja invasionen av Oslo den 9 april 1940. För att besvara syftet och den ställda forskningsfrågan är en teorikonsumerande ansats med en förklarande ambition den givna metoden. Det innebär att det enskilda fallet är i fokus, och förklaras med hjälp av en befintlig teori.52 Som beskrevs i kapitel 2. Teori, kommer Børresens teoretiska ramverk om kustförsvar utgöra grunden för de fyra analytiska dimensionerna för att förstå hur det norska kustförsvaret lyckades fördröja invasionen.
Enfallstudie är en utmärkt design om fallet antingen är ett kritiskt eller unikt tillfälle, samt om undersökningen kan belysa viktiga skeenden eller företeelser av vikt för händelseutvecklingen.53 Som nämndes i inledningen finns det ytterst få fall där den försvarande
sidan lyckas varken försvara eller fördröja en amfibieoperation. Enfallstudie som design utgör i detta avseende inget hinder utan skapar goda möjligheter att besvara forskningsfrågan och lägga bitar till det pussel som getts av forskningsöversikt och problemformulering. Styrkan med att fokusera på ett fall är att få en bättre helhetsbild i undersökningen, tillskillnad mot en flerfallsstudie som inte kan uppnå samma kvalité gällande helhetsbild och process. 54
3.2 Kvalitativ textanalys
Kvalitativ textanalys är ett bra tillvägagångssätt för att undersöka ett historiskt fall. Det krävs att det finns tillräckligt med empiriskt material för att kunna presentera fallet i sin helhet. Kvalitativ textanalys innebär att forskaren noggrant läser igenom det empiriska materialet, för
52 P Esaiasson et al., Metodpraktikan : konsten att studera samhälle, individ och marknad, Femte uppl,
Stockholm, Wolters Kluwer, 2017, p. 42.
53 A Johannessen et al., Introduktion till samhällsvetenskaplig metod, Upplaga 2, Stockholm, Liber, 2020, pp.
196–197.
17 att skapa en helhetsöversikt. Nästa steg är att med hjälp av ett analysverktyg och intensiv läsning ta del av det som går att läsa mellan raderna samt det innehåll som kan vara dolt i texterna.55
Kvalitativ textanalys handlar även om hur texter tolkas, som antingen kan göras genom en manifest- eller latent tolkning. En latent tolkning undersöker det som sägs mellan raderna i texten och kräver därför ett analysverktyg. Manifest tolkning å andra sidan studerar endast det som uttryckligen skrivs och är därmed inte lika beroende av ett analysverktyg.56 Denna undersökning kommer att fokusera på det manifesta budskapet. Däremot kommer det krävas viss tolkning av det latenta budskapet i texterna, då en av texterna är på engelska och en på norska.
3.3 Materialdiskussion och källkritik
Granskningen av det empiriska materialet grundar sig i det fyra klassiska källkritiska reglerna, äkthet, oberoende, samtidighet och tendens, för att stärka det empiriska materialets trovärdighet. De fyra reglerna kom till för att forska inom historia, därav är det lämpligt att använda sig av dem för granskning av empiri av historisk karaktär.57 I och med att undersökningens empiriska material är utgivna av erkända förlag är det inte någon fråga om huruvida det empiriska materialet är äkta eller ej. Denna materialdiskussion riktar sig därför främst mot det empiriska materialets källor.
Undersökningens empiriska material består av sekundärkällor. För att stärka trovärdigheten i analysen nyttjas metoden triangulering i det empiriska materialet. Det vill säga att flera oberoende källor beskriver samma händelse, för att på så sätt skapa en bra helhetsbild.58 Nedan presenteras de verk som utgör undersökningens empiriska material:
Norge 9 april 1940 : tyska invasionen timme för timme, av Bjørn Bjørnsen. En beskrivning av kustförsvaret den 9 april 1940 ur norskt perspektiv på detaljnivå. Boken är utgiven 1978. Bjørnsen har inhämtat material till boken genom att ha intervjuat över 500 personer som var delaktiga i invasionen på ett eller annat sätt. Han har även inhämtat material från norska och
55 Esaiasson et al., p. 211. 56 Ibid, pp. 226–227. 57 Ibid, p. 288.
58 RK Yin, ‘Case study research and applications : design and methods’, Los Angeles, SAGE, 2018, pp. 126–
18 tyska skriftliga källor. I sitt förord trycker Bjørnsen på att han inte har något personligt förhållande eller är släkt med någon av de människor som skildras.
Å skyte eller ikke skyte? 9. april og militært lederskap i kryssilden, av Harald Høiback. Artikeln beskriver kustförsvaret den 9 april 1940 ur norskt perspektiv på detaljnivå. Artikeln är publicerad 2018. Høiback har hämtat sitt empiriska material främst från skriftliga norska källor.
Sänkningen av Blücher den nionde april 1940, av Alf R. Jacobsen. Boken fokuserar på det tyska fartyget Blücher från att det lämnade hamnen i Kiel den 5 april, tills fartyget nådde fram till Oscarsborg fyra dagar senare. Fokus läggs även på det som hände på Oscarsborg under samma tid. Boken är skriven ur både norskt och tyskt perspektiv. Boken är utgiven 2010. Jacobsen har hämtat sitt material från norska och tyska skriftliga källor, samt intervjuat personal som jobbar som guider på Oscarsborg och historiker inom det norska kustartilleriet.
The Norwegian campaign of 1940 : a study of warfare in three dimensions, av J. L. (James Louis) Moulton. Moulton var en brittisk officer som beskriver hela händelseförloppet av invasionen av Norge 1940 ur brittiskt, norskt och tyskt perspektiv. Boken är utgiven 1966. Han har hämtat sitt empiriska material från skriftliga norska-, tyska- och brittiska källor, samt intervjuat flertalet officerare och politiker från alla tre nationer.
Kriget i Norge, av Brandt, W. Boken beskriver invasionen ur ett norskt och tyskt perspektiv. Brandt växte upp i Tyskland och var politiskt aktiv som motståndare mot nazismen. 1930 behövde Brandt fly till Norge och blev norsk medborgare 1938. Boken är utgiven 1941, vid den tiden var Norge fortsatt ockuperat av Tyskland. Brandt har använt sig utav norska, tyska och brittiska källor för att beskriva händelsen.
3.4 Forskningsetiska överväganden
Undersökningar som direkt påverkar andra människor måste vara väldigt noga med att ta hänsyn till forskningsetiska principer. Det vill säga att få fram data till en undersökning genom intervju eller enkätundersökning.59 Undersökningens empiriska material består utav texter, vilket gör att forskningsetiska övervägande i den bemärkelsen inte kommer påverka undersökningen. Däremot eftersträvas god forskningsetik genom att inte falsifiera och
19 förvränga materialet för att passa bättre till resultatet.60 Under hela undersökningen har god referenshantering nyttjats, det vill säga att läsaren ska kunna skilja och förstå vad som är refererat till en källa, och vad som är forskarens slutsatser.61 Undersökningen handlar om ett krig som utspelades under andra världskriget. Det innebär att båda sidorna har förlorat kamrater och kollegor, oavsett vilken sida som stod som segrare. Vilket gör att undersökningar som handlar om våldsutövning kan anses oetiskt, men uppsatsens narrativ faller inom ämnet krigsvetenskap.
3.5 Operationalisering
Detta avsnitt är till för att bryta ner de analytiska dimensionerna, som togs fram i kapitel 2.2 Analytiska dimensioner, och göra dem mätbara för att kunna analysera empirin. I och med att undersökningen har en förklarande ambition har de operationella indikatorerna formats för att förklara hur och varför utfallet blev som det blev utifrån det norska kustförsvarets agerande.62 Analysen kommer att ha fokus på hur, för att sen i kapitel 5.1 Svar på forskningsfrågan och slutsats diskutera varför utfallet blev som det blev.
Undersökningens analysverktyg är framtaget från Børresens teoretiska ramverk. Viktigt att tänka på som forskare är att de operationella indikatorerna stämmer överens med den teoretiska definitionen för att undvika systematiska fel, med andra ord hög begreppsvaliditet.63 Utformningen utav de analytiska dimensionerna har baserats på subjektiva tolkningar av teorin. Om Børresen hade haft specifika analytiska dimensioner skulle resultatet kunnat bli annorlunda då det hade varit mindre utrymme för egen tolkning. För att öka validiteten har presentationen av de olika analytiska dimensionerna blivit väl beskrivna med tydliga källhänvisningar. Genom att vara transparent och tydlig under presentationen av de analytiska dimensionerna stärker även det intersubjektiviteten.64 Däremot kommer det alltid att förekomma subjektiva tolkningar vid
en kvalitativ textanalys, det är upp till forskaren att vara tydlig och transparent. Användandet av analysverktyget genomfördes transparent och systematiskt, genom att källhänvisa
60 Esaiasson et al., p. 24.
61 A-M Ekengren & J Hinnfors, Uppsatshandbok : [hur du lyckas med din uppsats], 2., [rev.], Lund,
Studentlitteratur, 2012, pp. 108–109.
62 Esaiasson et al., p. 37.
63 Ekengren and Hinnfors, p. 75; Esaiasson et al., pp. 57–59.
64 K Boréus & G Bergström, Textens mening och makt : metodbok i samhällsvetenskaplig text- och
20 regelbundet. För att stärka reliabiliteten påbörjades undersökningen i god tid för att minimera slump- och slarvfel.65
3.5.1 Analysverktyg
Analytisk dimension Operationell indikator Kustartilleri • Fanns det kustartilleri?
• Bidrog kustartilleriet till tröskeleffekt, innan och under striden?
Kombinerat försvar • Vilka vapengrenar deltog i kustförsvaret? Robust ledningsstruktur • Hur såg ledningsstrukturen ut?
• Hur var eldgivningsordern strukturerad?
Underrättelse • Hur såg lägesbilden ut innan och under invasionen?
Tabell 2 – Analysverktyg
21
4. Analys
Detta kapitel kommer att analysera invasionen av Oslo den 9 april 1940 utifrån analysverktyget som presenterades i kapitel 3.5.1 Analysverktyg. Inledningsvis beskrivs en kort bakgrund av fallet. Därefter analyseras fallet med hjälp av analysverktyget.
4.1 Bakgrund för invasionen av Oslo den 9 april 1940
Orsaken till att Tyskland väljer att invadera Norge beror framför allt på två faktorer. Den ena faktorn var att Norges kust var en strategiskt viktig plats både för Tyskland och de allierade. Den andra faktorn var att hälften av Tysklands järn-import kom från Sverige som skeppades från norska hamnar till Tyskland. Tyskland hade inget annat val än att ockupera Norge innan de allierade hann göra det, både utifrån strategiska skäl och för att importen skulle kunna fortgå.66
Den 8 april 1940 var den norska flottan utspridd längs Norges kust. Samma dag höjdes beredskapsgraden på det fasta kustartilleriet som fanns vid inloppen till Oslo, Kristianstad, Bergen och Trondheim. Det rådde stort manfall och flera artilleripjäser förblev obemannade. Armén bestod av 14 000 soldater, där häften var i Nordnorge och resten var utspridda i landet där de genomförde övningar. Klockan 21.00 den 8 april beslöt den norska regeringen att Oslofjorden skulle spärras av med minor. Överbefälhavaren försökte övertyga regeringen att genomföra en omfattande mobilisering för att stärka det norska försvaret, trots det togs inget beslut om mobilisering.67
Operation Weserübung var namnet på invasionen utav Norge och Danmark. Den styrka som skulle invadera Norge var uppdelad i sex stridsgrupper, som skulle slå till på sju platser simultant. Denna undersökning fokuserar enbart på invasionen av Oslo. Målet med invasionen av Oslo var att ockupera Norges ekonomiska och politiska centrum, samt att ta tillfånga kungen och den norska regeringen.68
66 JL Moulton, The Norwegian campaign of 1940 : a study of warfare in three dimensions, London, Eyre &
Spottiswoode, 1966, pp. 42–44.
67 B Bjørnsen, Norge 9 april 1940 : tyska invasionen timme för timme, Stockholm, Atlantis, 1978, pp. 12–15. 68 Moulton, pp. 64–65.
22 Det var stridsgrupp fem, med kryssaren Blücher som flaggskepp, som hade i uppgift att genom överraskning ockupera Oslo. Stridsgruppen bestod utav: Kryssaren Blücher, kryssaren Lützow, lätta kryssaren Emden, åtta minsvepare samt två valfångsfartyg med 2000 soldater ombord.69
Nedan presenteras en tidslinje som sammanfattar invasionen av Oslo genom fem kritiska händelser. De kommer att bli beskrivna i detalj under analysen.
Figur 1 – Tidslinje utav fem avgörande händelser under invasionen utav Oslo.
4.2 Kustartilleri
4.2.1 Fanns det kustartilleri?
På flera platser längs Oslofjorden fanns det fort som var utrustade med fast kustartilleri för att försvara inloppet till Oslo. De två viktigaste forten var Rauøy och Bolærne. Tillsammans utgjorde de Oslofjordens frontavspärrning, i och med att de kunde täcka av hela fjorden med deras kustartilleri. Rauøy bestod utav fyra kanoner, två 40 mm Bofors luftvärnskanoner och sex kulsprutor. Detta bemannades utav totalt 280 soldater och officerare. Kanonerna var inskjutna mot rörliga mål. Som förvarning hade fortet tre strålkastare med avståndsmätare. Bolærne hade enbart manskap för att bemanna tre av sina sju kanoner. Utöver sina kanoner var Bolærne ett viktigt fort eftersom de förde kommunikationen med vaktbåtar som patrullerade söder om inloppet. I krigstid skulle de lägga ut en sju kilometer bred minlinje mellan de två forten.70 Det krävdes order från regeringen att minera, den ordern kom först på kvällen den 8 april. Vid det laget var det för mörkt att minera, vilket resulterade i att det inte fanns en enda mina i Oslofjorden.71
Det inre försvaret bestod utav forten Oscarsborg och Kopås. Det inre försvaret hade inte moderniserats eller förstärkts på flera år. Det skulle agera som reserv om det yttre försvaret inte fick stopp på motståndaren.72 Oscarsborgs fort byggdes 1856, utrustat med tre 28 cm kanoner som var riktade i sydostlig riktning. År 1905 förstärktes försvaret på Oscarsborg med ett
69 Jacobsen, pp. 41, 54. 70 Ibid, p. 74.
71 V Brandt, Kriget i Norge 9 april-9 juni 1940, Stockholm, Bonnier, 1941, p. 16. 72 Bjørnsen, p. 50.
Kl. 23:02 Den 8 april - Första stridskontakt
Kl. 02:35 den 9 april - tas beslut om mobilisering Kl. 04:21 den 9 april - Blücher blir träffat Kl. 07:15 den 9 april - Kungen och regeringen evakuerar Oslo Kl. 10.45 den 10 april - Tyska flottan når Oslo
23 torpedbatteri. Kopås var utrustat med tre 15 cm kanoner, men enbart personal för att bemanna en kanon. Det inre försvaret var placerat på en strategisk plats där fientliga fartyg behöver ta sig igenom en trång passage med flera stora kanoner riktade mot sig samt ett torpedbatteri.73 Chef för det inre försvaret var den erfarna 65åriga överste Eriksen, som hade tjänstgjort i flera år på Oscarsborg, bland annat som chef för huvudkanonen när han var yngre.74
4.2.2 Bidrog kustartilleriet till tröskeleffekt, innan och under striden?
Tysklands plan baserades på elementen överraskning och bluff. De var väl medvetna om vart det fasta kustartilleriet fanns, samt att det delvis var mobiliserat sen någon månad tillbaka. Trots att Oslofjorden är smal och det fanns fast kustartilleri valde den tyska flottan att åka i låg fart med släckta lanternor i tro om att de inte skulle möta motstånd. De räknande med att överrumpla det norska kustförsvaret, att det skulle ta för lång tid för beslutsfattarna att ge order om att skjuta skarpt, och därmed förhoppningsvis passera ostört.75 Tysklands plan baserades på att landsförrädaren Vidkun Quisling, tidigare norsk försvarsminister och partiledare för Nasjonal Samling, hade ett möte med en tysk överste i Köpenhamn. Där fick Quisling frågan om hur det norska försvaret skulle reagera om Tyskland invaderade dem. Quisling svarade att han inte trodde att det fasta kustartilleriet skulle öppna eld utan order från högsta ort, samt att Norges försvar inte skulle göra något militärt motstånd.76
Den tyska flottans taktik var simpel, och förlitade sig mycket på att det norska försvaret inte skulle finna modet att öppna eld mot en angripare. De hade några riktlinjer att följa: anrop skulle i regel inte besvaras, eventuellt besvaras med falska engelska namn för att skapa förvirring och eventuell belysning med strålkastare besvaras med att lysa tillbaka. Om det norska kustförsvaret försökte stoppa deras framryckning skulle de besvara elden och slå ner motståndet. Slutligen skulle de, om ett fartyg skulle bli allvarligt träffat av en kanon eller kör på minor, lämna farleden och fortsätt rörelsen framåt med resterande fartyg.77
Den tyska flottan lyckades ta sig förbi det yttre försvaret vid Rauøy och Bolærne. Väl framme vid Drøbaksund var det inre försvaret beredda. Kryssaren Blücher som körde först utav de tyska
73 H Høiback, ‘Å skyte eller ikke skyte? 9. april og militært lederskap i kryssilden’, in Fra Krig og Fred, vol. 2,
2018, 272–317 (pp. 279–280).
74 Jacobsen, pp. 10–11. 75 Ibid, pp. 17-18,54. 76 Bjørnsen, pp. 217–218. 77 Jacobsen, pp. 54–56.
24 fartygen blev träffad utav kanonerna ifrån både Oscarsborg och Kopås, samt utav två torpeder från torpedbatteriet. Kopås vände upp sin kanon mot fartyget Lützow som var strax bakom Blücher. Lützow och Emden tvingades vända tillbaka för att omgruppera.78 På så sätt lyckades det norska kustförsvaret slå emot tillräckligt hårt för att få de andra tyska fartygen att frångå planen att fortsätta framåt.
4.3 Kombinerat försvar
4.3.1 Vilka vapengrenar deltog i kustförsvaret?
Försvaret av Oslofjorden representerades främst av marinen. Flottan och kustartilleriet var delvis uppfyllda då de mobiliserat redan i september 1939. Beslutet för mobilisering av resten av försvaret togs under natten till den 9 april 1940. Mobiliseringen blev lidande på grund av att flera av mobiliseringsorterna och förråd med ammunition och vapen redan blivit ockuperat79
Marinen:
Kustartilleriet har redan beskrivits under 4.2 Kustartilleri Att tillägga är att kustartilleriet tillhörde armén fram till 1934, efter det tillhörde de sjöförsvaret.80
Klockan 23.02 den 8 april 1940 skedde första stridskontakten mellan den norska patrullbåten Pol III, som patrullerade inloppet till Oslofjorden, och tyska krigsfartyget Albatross. Pol III upptäckte två stora fartyg med släckta lanternor och försökte kommunicera med dem genom morsesignalering och radioanrop för att få dem att stanna och bli visiterade. Då fartygen inte stannade sköt Pol III varningsskott. Efter det riktade Albatross in sina vapen och öppnade eld mot Pol III. Större delen av besättningen överlevde, och tack vare att de konfronterade de okända fartygen blev övriga kustförsvaret varnat.81
Efter att Blücher blev satt ur spel drog sig den tyska flottan tillbaka och började sätta personal i land på andra platser. Den styrka som avdelades för att ockupera Horten blev överrumplad utav de norska minsveparna Olav Trygvason och Rauma.82 De två norska fartygen lyckades sänka ett fartyg och ett av de tre fartygen som drog tillbaka kunde knappt föra fartyget framåt.
78 Moulton, pp. 95–96. 79 Brandt, pp. 15–16. 80 Jacobsen, p. 74. 81 Ibid, pp. 67–69, 84–85. 82 Bjørnsen, p. 102.
25 Ett av de tyska fartygen skickade ett meddelande till det tyska fartyget Emden att Horten inte kan erövras utan starkt understöd.83
Norge hade tre ubåtar vid Oslofjorden, de hade fått som uppgift att försvara fjordens södra del. De var utrustade med fem torpeder var och hade en 76 mm kanon på akterdäck. Detta gjorde ubåtarna till Oslos kustförsvars främsta offensiva vapen. Det fanns flera tillfällen där de tyska fartygen låg alldeles stilla i Oslofjorden. Två av de tre ubåtarna visade ingen kamplust och befann sig för långt ifrån de tyska fartygen till ingen nytta.84 Den tredje ubåten, A-2, befann sig närmare de tyska fartygen. Den blev hittad och tvingad till ytan med hjälp av sjunkbomber och besättningen togs till fånga.85
Flygvapnet:
Ca två timmar före de tyska fartygen anlände till Oscarsborg ringde chefen för marinens flygstation till överste Eriksen, chef för Oscarsborg. Eriksen blev informerad om att de åtta operativa sjöflygplanen måste flyttas från Horten till norr om Oscarsborg på grund av dimman. Det resulterade i att Oscarsborg stod utan flygunderstöd de närmaste timmarna.86
Klockan 07.30, den 9 april, landade tre tyska transportflyg på Fornebu flygplats. Tysklands plan var att de skulle anfalla Oslo från flera håll.87 Innan den norska flygplatsen blev ockuperad hann fem norska flygplanlyfta för att möta tyska jaktplan strax sydväst om Oslo. De lyckades skjuta ner fyra tyska jaktplan och blev av med två av deras egna i duellen.88
Armén:
Beslut om att mobilisera delar av den norska armén kom först natten till den 9 april. Kallelsen skulle skickas ut via post och de hade två dagar på sig att ställa in sig. Tack vare att utrikesminister Koht gick ut på radio om mobilisering samma natt hörde flertalet meddelandet och påbörjade mobiliseringen direkt.89
83 Jacobsen, pp. 140–141. 84 Ibid, pp. 149–151. 85 Bjørnsen, pp. 86–87. 86 Jacobsen, pp. 100–101. 87 Bjørnsen, p. 161. 88 Moulton, p. 97. 89 Ibid, p. 98.
26 Vid halv fyra på eftermiddagen, den 9 april, ockuperades Oslo utav sex kompanier, som hade luftlandsatts vid Fornebu flygplats. På väg till Oslo möttes de av ett begränsat motstånd av norska soldater.90
Tidigt på morgonen den 9 april evakuerade kungafamiljen och den norska regeringen Oslo. De tog sig med tåg till Hamar, ca 12 mil norr om Oslo. Tyska fallskärmskärmsjägare hade som uppgift att tillfångata kungen och regeringen, men stötte på motstånd av norska soldater som hade satt upp vägspärrar för att skydda kungen och regeringen.91
4.4 Robust ledningsstruktur 4.4.1 Hur såg ledningsstrukturen ut?
Det var upp till den norska regeringen att bestämma om de skulle genomföra en allmän mobilisering. Klockan 01.00 den 9 april stod generalstaben och inväntade order från regeringen. Vid det laget hade de föreslagit mobilisering under en längre tid eftersom de visste att det kunde ta upp till tre dagar. Trots alla varningar utfärdade inte regeringen mobilisering av armén än.92
Det var inte förrän klockan 02.35 den 9 april som regeringen bestämde sig för mobilisering, som beskrivit ovan skickades mobiliseringen ut via post och radio.93
Officerarna som befann sig ute och försvarade Oslofjorden saknade även de styrningar från högre chef. Det fanns direkta telefonförbindelser mellan Oscarsborg och amiralstaben vid Horten. De tyska fartygen hade passerat det yttre försvaret och satt kurs mot Oscarsborg. Linjerna förblev tysta, ingen information hördes om huruvida det var krig eller fred och ingen order om mobilisering gavs.94 Överste Eriksen var en av många chefer som saknade underrättelse och order om vad som gällde.
Strax efter att den tyska flottan hade blivit stoppad vid Oscarsborg överlämnade den tyska ambassadören, dr Bräuer, ett memorandum till den norska regeringen. Det innehöll instruktioner om hur Tyskland skulle ta över makten av Norge, militär, industri och kommunikation med mera. Regeringen kom fram till att de inte kunde acceptera Tysklands krav
90 Moulton, pp. 97–99. 91 Bjørnsen, pp. 265–267. 92 Ibid, p. 63.
93 Moulton, p. 98. 94 Jacobsen, p. 12.
27 utan skulle slåss för deras självständighet. Nästa steg för regeringen var att de och kungahuset skulle evakuera Oslo med tåget som avgick klockan 07.15 till Hamar. 95
4.4.2 Hur var eldgivningsordern strukturerad?
Norges försvar hade varit trevande de senaste åren, det berodde mycket på politikerna. ”Om du önskar fred, bör du förbereda dig för fred”96 uttryckte utrikesminister Koht några år innan
invasionen. Den antimilitäriska inställningen påverkade många av officerarnas stridsvilja och moral.97 Något som hämmade norska officerarnas initiativtagande under invasionen av Oslo var reglementet för neutralitetsvakten och dess regler om öppnande av eld. Reglerna var något motsägelsefulla, ”alla inkräktande fartyg stoppas med alla tillgängliga medel om de försökte ta sig förbi fortets kanoner”98. Å andra sidan sa även reglementet att det var ”strängt förbjudet att
öppna eld utan ett direkt tillstånd från det högsta befälet”.99 Slutligen, enligt reglementet var de tvungna att avlossa ett varningsskott innan de fick avge verkanseld mot en angripare.100
Första stridskontakt beskrivs under rubriken 4.3.1 Vilka vapengrenar deltog i kustförsvaret? Det var vaktbåten Pol III som vidtog åtgärder och sköt varningsskott mot de okända fartygen. Efter detta närmade sig den tyska flottan de två norska forten som låg på öarna Bolærne och Rauøy. Båda forten och två andra patrullbåtar hade observerat den våldsamma eldgivningen och strålkastarljusen.101 Chefen på Rauøy hade inte fått direktiv från högre chef angående vilken beredskapsgrad som gällde, men han hade på eget initiativ haft halva styrkan på posttjänst. Boforskanonerna blev snabbt skjutklara, och strax därefter dök konturer upp av två fartyg ute på fjorden. Chefen beordrade varningsskott, för att sedan avge verkanseld, där alla fyra skott missade. Det blev ingen verkan på något av fartygen och de kunde inte heller fortsätta skjuta på grund av dimman som låg som ett täcke på fjorden.102 Bolærne som låg på andra sidan fjorden hade inte bättre resultat. De fick i väg ett varningsskott, men på grund av missförstånd och osäkerhet avlossades ingen verkanseld från deras kanoner. Trots att chefen vid Bolærne hade beordrat det.103
95 Bjørnsen, pp. 45, 91–95; Moulton, pp. 96–97. 96 Jacobsen, p. 12. 97 Ibid, p. 12. 98 Ibid, p. 13. 99 Ibid, pp. 12–13. 100 Bjørnsen, p. 48. 101 Ibid, pp. 48–49. 102 Ibid, pp. 86–87. 103 Ibid, pp. 87–88.
28 Strax efter klockan 04.00 den 9 april dök siluetten av ett fartyg upp, knappt två kilometer från Oscarsborg. Överste Eriksen, chef för Oscarsborg, hade inte fått några nya direktiv från högre chef, han visste därför inte vilken nation angriparna var från. Han visste däremot att det hade avfyrats varningsskott mot dem och att de inte hade stannat.104 Eriksen hade informerat befälhavarna på torpedbatteriet och Kopås att förbereda sig för att skjuta skarpt mot angriparna. Han blev kraftigt ifrågasatt utav chefen för torpedbatteriet, som hävdade att de var tvungna att få order från marinens överbefälhavare samt skjuta varningsskott innan de sköt verkanseld. Men Eriksen var säker, de skulle avge verkanseld direkt.105
4.5 Underrättelse
4.5.1 Hur såg lägesbilden ut innan och under invasionen?
Innan invasionen
Dagarna innan den 9 april 1940 fanns det många varningar från olika källor som talade för att Norge skulle bli invaderade inom kort. Dessa varningar hade kommit från bland annat den norska diplomaten Arne Scheel som var stationerad i Tyskland, samt från norska ambassadören i Danmark, August Esmarch. Esmarch hade blivit informerad av den danska utrikesministern att Tyskland hade som avsikt att invadera både Danmark och Norge inom en vecka. Varningarna sändes till den norska regeringen och de militära myndigheterna, men varningarna togs inte på allvar och några större åtgärder valdes att inte göras.106 Nedan följer det telegram
Arne Scheel sände den 5 april 1940 till Oslo:
Samma uppgifter som lämnas i min skrivelse nr 638 har kommit till härvarande danska legations kännedom. Där har man dessutom hört rykten om besättning av punkter på Norges södra kust. Avsikten med den framstöt som ryktena talar om skulle vara att öka krigstempot och förekomma västmakterna.107
Kvällen den 8 april gick det ut på den norska radion att ett tyskt fartyg hade blivit sänkt utav en brittisk ubåt strax utanför norska kuststaden Lillesand vid tolv tiden på dagen. Tyska soldater simmade iland och blev omhändertagna utav norsk sjukvård.108 På radion meddelandes även att 50–100 tyska fartyg hade passerat Kattegatt. Trots detta beordrade inte regeringen mobilisering
104 Bjørnsen, pp. 88–89. 105 Jacobsen, pp. 107–110.
106 Ibid, pp. 50–52; Bjørnsen, pp. 15–18. 107 Bjørnsen, p. 18.
29 utav armén eller gav ut riktlinjer till kustförsvaret.109 Även den danska marinstaben kontaktade amiralstaben på försvarsdepartementet i Oslo klockan 10.40 den 8 april. De informerade att de hade observerat tyska krigsfartyg som passerat Stora bält med nordlig kurs. Liknande meddelande kom från den svenska försvarsstaben. Regeringen trodde fortfarande inte att de utgjorde ett hot mot Norge. Däremot var amirals- och generalstaben säkra på att det var Norge som var målet för de tyska fartygen.110
Under invasionen
Från det att patrullbåten Pol III hamnade i stridskontakt med krigsfartyget Albatross spreds informationen snabbt via radio till det civila och militära underrättelseväsendet. Det rådde fortfarande tvivel om hur många fartyg det rörde sig om och vilken nation de kom ifrån.111
De tyska fartygen hade tagit sig förbi det norska yttre försvaret oskadda och skulle strax anlända till Oscarsborg, enligt 4.2.2 Bidrog kustartilleriet till tröskeleffekt, innan och under striden?. Överste Eriksen hade inte hört något mer än att okända fartyg hade tagit sig förbi det yttre försvaret. Oberoende källor hade sagt olika antal fartyg till Eriksen.112 Strax innan klockan 04.00 den 9 april får Oscarsborg ett meddelande av patrullfartygen vid Filtvet att de har observerat krigsfartyg med släckta lanternor. Krigsfartygen var väldigt nära Oscarsborg då överste Eriksen beordrade alla soldater att bemanna kanonerna.113
Efter att Blücher blev sänkt av det norska kustartilleriet genomförde det tyska flygvapnet bombning utav Oscarsborg och Kopås under hela förmiddagen.114 Telefonledningarna fungerade inte längre i Oscarsborg och inget nytt sändes på radion från klockan 13.00. Oscarsborg var avskuret från omvärlden utan några nya direktiv. Vid klockan 19.00 den 9 april fick Oscarsborg morsesignaler från Kopås att de hade blivit ockuperade. Eriksen svarade med att en båt kommer för att förhandla. Eriksen skickade över chefen för torpedbatteriet, kommendörkapten Andersen, som parlamentär. Andersen återvände till Eriksen och meddelande att Oscarsborg var tvungen att kapitulera direkt och inte skjuta på de tyska fartygen
109 Jacobsen, pp. 90–91. 110 Ibid, pp. 71–73. 111 Bjørnsen, pp. 48–49. 112 Ibid, p. 62; Jacobsen, pp. 100–102. 113 Jacobsen, p. 107. 114 Ibid, p. 163; Moulton, p. 99.
30 som skulle passera Drøbaksund. Eriksen var tvungen att acceptera och kapitulera Oscarsborg redan samma kväll. Den tyska flottan lade till vid Oslos hamn klockan 10.45 den 10 april.115
31
5. Avslutning
Inledningsvis besvaras forskningsfrågan och dragna slutsatser från undersökningen diskuteras. Därefter diskuteras undersökningens teori och metod. Avslutningsvis redogörs undersökningens relevans för yrkesutövningen och förslag på vidare forskning ges.
5.1 Svar på forskningsfrågan och slutsats
Uppsatsens inledande kapitel lyfter fram perspektiv om komplexiteten att strida i kustområden, för både angripande- och försvarande sida. En välarbetad plan, samarbete mellan de olika försvarsgrenarna och en tydlig ledningsstruktur är viktiga faktorer för att lyckas med en amfibieoperation.116 Trots att genomförandet av en amfibieoperation anses som en av de mest
komplexa militära operationer är det ytterst få som lyckats försvara sig mot en.117
Som forskningsöversikten belyste hade Tyskland planerat invasionen under en lång tid, samarbetet över försvarsgrenarna var lyckat och de hade en tydlig ledningsstruktur.118 Med facit i hand är det inget nytt att det norska kustförsvaret inte lyckades med att försvara sig mot amfibieoperationen och blev därför ockuperade. Däremot gick inte invasionen som Tyskland planerat.
Den tyska flottan blev fördröjd i över 24 timmar och deras moderna kryssare Blücher blev sänkt strax utanför Oslo. Detta är anledningen till undersökningens syfte, att undersöka hur det norska kustförsvaret lyckades fördröja invasionen av Oslo den 9 april 1940. Undersökningen har analyserat empiriskt material om fallet utifrån Børresens teori om kustförsvar för att besvara undersökningens forskningsfråga;
Hur lyckades det norska kustförsvaret fördröja invasionen av Oslo den 9 april 1940?
De fyra analytiska dimensionerna, Kustartilleri, Kombinerat försvar, Robust ledningsstruktur och Underrättelse, spelade alla en viktig roll för Norges kustförsvar den 9 april 1940. Det som avgjorde att det norska kustförsvaret lyckades fördröja invasionen av Oslo var den analytiska dimensionen, Kustartilleri. Det var det inre försvaret som lyckades sänka kryssaren Blücher.119
116 Speller, p. 23. 117 Gatchel, pp. 1–2.
118 Claasen, 114–135 (pp. 117–118); Corum, 50–77 (pp. 50–51). 119 Jacobsen, pp. 118–121.
32 I samband med att Blücher blir träffat frångår de andra fartygen från deras plan att fortsätta framåt mot Oslo. De vänder tillbaka för att sätta iland soldater vid de andra städerna längs fjorden.
För att utveckla svaret visar resultatet att det yttre försvaret i Oslofjorden, som bestod av modernare kustartilleri, misslyckades med deras uppgift. Deras och Oscarsborgs förutsättningar var snarlika. Den stora skillnaden var mellan Rauøy, Bolærne och Oscarsborg var ledarskapet hos befälhavarna. Befälhavaren på Rauøy gav order om att först skjuta varningsskott för att därefter avge verkanseld. På Bolærne avfyrades i stället ett varningsskott men ingen verkanseld. De valde att skjuta varningsskott först trots Pol III hade varit i stridskontakt nyligen och de hade själva observerat eldgivningen. Därav går det inte att säga att det enbart var kustartilleriet som bidrog till att det norska kustförsvaret lyckades fördröja invasionen. Då borde i stället det yttre försvaret som hade bättre tekniska förutsättningar än det inre försvaret ha fördröjt invasionen. Ledarskapet hos befälhavarna innefattas inom den andra analytiska dimensionen, Robust ledningsstruktur. Det vill säga vikten av välutbildade chefer som kan ta snabba beslut genom att agera i chefens anda. Befälhavaren på Oscarsborg, överste Eriksen tog beslut om att agera utan att han hade fått klartecken från högre chef, vilket resulterade i att det inre försvaret sänkte Blücher.
Undersökningens slutsats blir således att ett föråldrat kustartilleri lyckades påverka de tyska fartygen tillräckligt mycket för att den tyska flottan skulle bli tvungen att frångå sin ursprungliga plan att nå Oslo tidigt på morgonen den 9 april 1940. Om Pol III dessutom inte hade konfronterat den tyska flottan hade troligtvis inte det övriga kustförsvaret blivit varnade och bemannat kanonerna i tid. Det finns flera exempel på viktiga händelser som hänger ihop med att det norska kustförsvaret lyckas fördröja invasionen av Oslo. Genom att ha chefer som tar beslut, personal som kan nyttja de resurser som är tillgängliga lyckades de sänka Blücher och fördröja invasionen tillräckligt länge för att kungen och regeringen skulle hinna evakuera Oslo.
5.2 Diskussion
Undersökningens syfte och forskningsfråga har blivit besvarade utifrån Børresens teori om kustförsvar. Det framtagna analysverktyget fungerade för att granska det empiriska materialet och komma fram till en slutsats för hur och varför Norges kustförsvar lyckades att fördröja
