Utredningsmetodik, tankefel och källkritik i en felaktigt genomförd och partisk vårdnads-, boende- och umgängesutredning

Utredningsmetodik, tankefel och källkritik i en felaktigt

genomförd och partisk vårdnads-, boende- och

umgängesutredning

Örebro universitet

Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete 2010

Sammanfattning

Syftet är att granska och klargöra utredningsmetodiken i en felaktigt genomförd

och partisk vårdnads-, boende- och umgängesutredning rörande två barn (8 respektive 14 år). Avsteg från uppdragets frågeställning görs. Metodik som är icke-relevant och som saknar vetenskaplig underbyggnad har använts. Ett 40-tal metodfel och tankefel påvisas och specificeras i en avslutande förteckning.

Bakgrund

Advokat AA har 2009-03-05 av mig begärt en kritisk-vetenskaplig

granskning av utredningsmetodiken i angiven vårdnads- och umgängesutredning. Jag har ingen tidigare kännedom om eller relation till av utredningen berörda

personer. Någon gång för ca 20 år sedan föreläste jag efter inbjudan för familjerättsgruppen i aktuell stad. Mitt sakkunnigyttrande är avsett för användning i domstol eller i

annat sammanhang som uppdragsgivaren/klienten bestämmer. Yttrandet användes i en tingsrättsförhandling där det prövades genom förhör med mig. Inget som föranledde någon förändring framkom. Den här publicerade avidentifierade versionen har försetts med en lista med ett stort antal tankefel som kan hävdas utifrån den granskade utredningens text.

Material

Jag har disponerat följande material:

- Protokoll från Utreda läns tingsrätt 2007-10-30, 2008-01-23, 2008-04-02, 2008-07-18, 2009-02-19

- Utredning från Utreda stad 2008-10-29 jml 6 kap. 19§ tredje stycket föräldrabalken till Utreda läns tingsrätt med bilaga från Eva Axelsson

- Journalkopia, BUP, Utreda stad 2009-01-03 angående Göran Eriksson - Barnavårdsanmälan ang Göran Eriksson från BUP, Utreda stad 2009-01-03 - Brev till Eva Axelsson från Utreda stad 2009-02-25

- Papper med handskrift av Göran Eriksson, vecka 48

- Anteckningar från modern, odaterade, angående ”Läget efter fam.rättens utredning” Det är enbart utredningen från Utreda stad som är föremål för utredningsmetodisk granskning.

Arbetssätt

Granskningen utgår från grundläggande principer inom kritisk-vetenskaplig metodik

(se min universitets- och högskolelärobok, ”Kritisk utredningsmetodik – begrepp, principer

och felkällor”, använd sedan 1996, 2:a rev. uppl. 2003, omtryckt 2008 och 2009, Liber

Jag har noga läst igenom främst utredningen och därvid noterat sådant som ur

utredningsmetodisk synpunkt framstått som anmärkningsvärt. Anmärkningar redovisas här i form av ett antal punkter. Det bör observeras att jag inte tar ställning till påståenden om vad som skett eller inte skett i det enskilda fallet utan har fokus på utredningsmetodiken. Det ingår inte heller i mitt uppdrag att utreda sakfrågor eller avge förslag. Materialet är avidentifierat och namn kan ibland ha ersatts med uttryck som ”fadern”, ”modern”, ”barnet” etc. Alla använda namn är påhittade. Alla understrykningar i citat är mina egna. Marginella justeringar av texten har gjorts jämfört med det ursprungliga sakkunnigyttrandet.

Utredningsmetodiska anmärkningar 1. Frågeställning/ar/

Av tingsrättens protokoll 2008-04-02 framgår att båda parter yrkat på vårdnads- och umgängesutredning. Tingsrätten konstaterar därvid:

”Skäl föreligger att inhämta en sådan utredning. På grund av att varken Eva Axelsson

eller Tommy Eriksson gör gällande att det föreligger några missförhållanden bör utredningen koncentreras till att avse samtal med barnen för att utreda barnens inställning.”

I utredningens egen text framgår:

”Tingsrätten uppdrar åt socialnämnden i Utreda stad att utse någon att verkställa en

vårdnads- och umgängesutredning avseende Lars Eriksson och Göran Eriksson. Utredningen bör inriktas på att avse Lars och Görans inställning i frågan om umgänge med Tommy Eriksson.” (ingen datering eller dokumenthänvisning finns avseende uppdragsformuleringen)

Det förtjänar att påpekas att tingsrätten uttalat att utredningen bör ”koncentreras” till att avse samtal med barnen och att frågan om vad barnens ”inställning” skulle gälla inte preciseras. I utredningens formulering preciseras frågan om inställning till att gälla frågan om

”umgänge med Tommy Eriksson”.

Det framgår av själva utredningstexten att den inte har koncentrerats till att avse samtal med barnen ( tre samtal skall ha ägt rum med vardera föräldern och de redovisas på ca 5,5 sidor för vardera). Utredningen har som framgår inte heller begränsats till barnens

”inställning i frågan om umgänge med Tommy Eriksson”. I utredningens avsnitt ”Förslag till beslut” ges förslag på vårdnadsform respektive boendeform trots att inga styrande

frågeställningar inledningsvis angetts för att styra utredningen att klargöra dessa frågor. Meningarna före förslagsavsnittet hävdas även att ”den som är bäst lämpad att utöva

vårdnaden ensamt är Tommy”. Någon motsvarande frågeställning om att utreda vem som

är bäst lämpad att utöva ensam vårdnad återfinns inte i de angivna direktiven.

Det är som framgår även så att barnens inställning givits litet utrymme i utredningsarbete och textutrymme (barnen tillsammans ca 3,5 sidor, att jämföra med 11 sidor till föräldrarna, och dessutom finns enbart 13 påbörjade rader som härrör från Lars, resten härrör från

Göran). Två samtal har ägt rum med Göran och endast ett samtal med Lars. Minst tre enskilda samtal med vardera barnet bör anses som ett minimikrav, som här inte alls är

uppfyllt.

I relation till direktiv att undersöka just barnens inställning är denna obalans vad gäller material från vuxna och barn och det mycket begränsade materialet från barnen utredningsmetodiskt orimlig.

På grundval av det material jag förfogat över finns anledning ifrågasätta att utredningen avvikit från direktiven.

2. Urvalsprinciper

Principer för urval (inval respektive bortval) av uppgifter till utredningen klargörs inte, vilket öppnar för att utredningen är manipulerad. Omfattningen

av negativa uppgifter kring modern och den motsvarande frånvaron av sådana kring fadern i utredarnas resonemang pekar i riktning mot skevt urval/manipulering.

3. Aktualitet hos uppgifter

Uppgifter, särskilt rörande barn, kan snabbt bli inaktuella/föråldrade då barn växer och utvecklas fysiskt, psykiskt och socialt. Inträffade händelser kan snabbt förändra uppfattningar hos både barn och vuxna. Samtalen med barnen uppges ha ägt rum 29 aug 2008 (Lars)

och 12 respektive 19 sept. 2008 (Göran). Sätter vi t ex sista mars 2009 som

användningstidpunkt så har det då gått 6-7 månader sedan uppgifter från barnen inhämtades. Dessutom har det hänt något så omvälvande som en anmälan 2009-01-03 rörande upprepad misshandel av Göran. Något sådant kan förändra inställningen hos de berörda, i synnerhet hos Göran.

Utredningens uppgifter brister i aktualitet och särskilt när det gäller barnen. En lämplig utredningsåtgärd vore att i ett sent skede före domstolsförhandling genomföra åtminstone en kontroll och komplettering kring barnens uppgifter. Det finns här anledning påminna om artikel 12 i FN:s barnkonvention om barns rätt att komma till tals. De vuxna i målet har mycket större möjligheter att själva uppdatera och se till att komma till tals än vad barnen har. 4. Otillräckligt underlag

I utredningens sista meningar föreslås vårdnadsform och växelvis boende.

Utredningen ger förslag om växelvis boende utan att barnens inställning i den frågan alls efterfrågats. Det är fullt möjligt att det ena eller båda barnen ställda inför en sådan fråga skulle säga bestämt nej eller att det ena eller båda barnen skulle få en

förhöjd stress av ett sådant arrangemang. Växelvis boende passar inte alla barn och utredarna har inte gjort någon konsekvensanalys i anslutning till förslaget. För övrigt behöver barnen tid att fundera för att kunna ta ställning till ett sådant förslag som drastiskt skulle förändra boendet. Det kan nämnas att i en del fall där växelvis boende förekommer har det växt fram mer naturligt utifrån ett gott samarbete och barnens egna önskningar. Det är tveksamt om sådana förutsättningar föreligger i detta fall.

Till frågan om otillräckligt underlag hör även att inget utredningssamtal finns redovisat med faderns sambo, vilken förmodligen skulle få ta en hel del ansvar vid växelvis boende. Det kan även finnas faktorer i anslutning till henne som inverkar på barnens inställning till exempelvis växelvis boende.

Jag saknar även notering om att rutinmässig kontroll av parterna gjorts mot polisregister för att säkerställa om det där finns någon relevant, vägande information som bör upp på bordet. Jag menar då inte att allt i sådana register behöver redovisas – ett relevansövervägande bör göras.

5. Bestyrkande och systematisk replikering

Av uppgifterna i utredningstexten att döma verkar det som kravet på bestyrkande av uppgifter i utredarnas redovisade sammandrag från alla uppgiftslämnare (föräldrar, barn, referenter) är nöjaktigt tillgodosett förutsatt att alla justeringar skett och funnits att tillgå före utredarnas arbete med ”Sammanfattning och bedömning”.

Däremot framgår inte att kravet på systematisk replikering skulle vara tillgodosett. Principen att erbjuda replik till de berörda (främst vuxna och barn i familjen i detta fall) är vedertagen i vårt demokratiska rättssamhälle, dock inte inom socialtjänstens utredningsarbete. En part bör få möjlighet till replik på alla de uttalanden som motparten och andra källor gör om parten. Ett barn bör så långt möjligt få möjlighet till replik på vad andra säger om barnet i utredningens text. Att höra båda sidor är ett sätt att rensa bort felaktiga uppgifter och få bättre kvalitet på kvarvarande uppgifter.

Både bestyrkande och systematisk replikering ingår i arbetet med att rimligt säkerställa uppgifterna innan de används i resonemangen och bedömningarna i slutet av utredningen. En senare genomförd kommunicering av hela utredningen löser inte detta problem, då genom bestyrkande och systematisk replikering icke prövat material redan legat som grund för de avslutande analyserna och bedömningarna. Mängden och allvarligheten i felen i icke prövat material är i princip obegränsad.

Möjliga kontroller i övrigt av uppgifters korrekthet och källkritisk prövning (se min tidigare nämnda lärobok) skall göras.

I detta fall utgör avsaknaden av möjlighet till systematisk replikering från de av utredningen berörda att materialet inte kan anses rimligt säkerställt och därmed skall förkastas, då fel kan med goda skäl misstänkas.

6. Bristande tidsredovisning

Noggrann tidsredovisning är viktig för att kunna följa ett utredningsförlopp och för att kunna avgöra i vilken ordning saker har hänt och vilken tillförlitlighet uppgifter har. En kritisk fråga är om utredare som inte kan noggrant hålla reda på tidpunkter, tidslängder, tidsperioder etc. kan förmodas hålla korrekt reda på något annat.

I detta fall finns samtalsdatum med föräldrarna respektive barnen angivna – dock sägs inget om tidslängderna på några samtal (mer än de två med Göran), vilka bör framgå. Hur långt var t.ex. samtalet med Lars? Varför anges inte tidslängden för detta samtal, när tidslängderna anges för samtalen med Göran? Föräldrarna fick tre samtal vardera, men fick de ungefär lika mycket samtalstid ? Förekom några telefonsamtal med parterna? Om ja, vilka datum?

Dateringar och tidslängder saknas för hembesöken.

För det andra samtalet med Göran anges på skilda ställen olika datum. För samtalen med referenterna saknas helt dateringar. Det saknas tydliga angivelser av tidsperioder för hur länge respektive referent känt respektive barn. Det framgår inte när föräldrarnas

samtalsredovisningar skickades till dem och inte hur lång tid de hade på sig att komma med påpekanden. Datum för när utredarna fick in uppdraget från tingsrätten anges inte.

7. Oberoende i uppgifternas tillkomst

Det framgår inte hur utredarna kan ha utnyttjat eller inte utnyttjat det faktum att de var två till att höja kvaliteten på uppgifterna och utredningen, t ex att oberoende teckna ner vad som sagts och stämma av.

Två referenter som anges vara ”handledare” i Lars klass har intervjuats tillsammans. Ett mycket bättre förfarande är att intervjua referenter var för sig och låta dem godkänna sina egna uppgifter var för sig. I detta fall framgår inte ens om det är den ene eller båda som godkänt referatet. Var och en skall stå för sina uppgifter och inte för någon annans. Det skall alltid finnas en tydlig angivelse av vem som står för en uppgift. Det är inte heller önskvärt att två referenter påverkar varandras uttalanden genom att den ene hör vad den andre säger. Det är mycket att föredra att utredarna får två oberoende uppsättningar av uppgifter som de sedan kan jämföra.

8. Metodik i barnsamtal

Beträffande Lars, 14 år, har endast ett, av texten att döma kort, samtal ägt rum. Utredarna verkar inte ha förmått att få särskilt god kontakt med honom. Det framgår inte om

utredarna försökt få till stånd fler samtal eller om Lars sagt nej till sådana, kanske med någon motivering som utredarna inte återger. En möjlighet är att utredarnas kritiska inställning till modern har blockerat samtalet.

OBS att såvitt framgår av referatet så har utredarna inte alls med Lars tagit upp frågor som växelvis boende respektive att fadern skulle tilldelas ensam vårdnad för barnen. Detta finns i utredarnas förslag, som därmed är otillräckligt grundade vad gäller Lars. Detta kan inte utredarna vara omedvetna om.

Beträffande Göran, nästan 8 år, har två samtal på 30 respektive 35 minuter ägt rum. Det framgår inte hur utredarna burit sig åt för att ta fram korrekta referat.

Jag ställer mig frågande till att uppmana barnet att svara på frågor om hur mamma, pappa och Lars känner sig, när han är på umgänge. Dessa svarar lämpligen för sina egna

känslor och det är inte Görans sak att svara på detta, vad det nu skulle ha för relevans. Utredarna använder sig i samtalen med Göran av sandlåda med figurer, ”nallekort” och ”känslokort” för att ”underlätta för barnet att uttrycka sig” eller ”underlätta för Göran

under samtalet”. Någon som helst vetenskaplig referens för att dessa arbetssätt skulle

ha en sådan positiv inverkan finns inte angiven. En stor del av redovisningen upptas av hur Göran tillskriver övriga personer i de båda familjerna tre egenskaper. Det visar sig att han uppfattar alla, inräknat honom själv, som ”glada” och ”rättvisa” och med en tredje positiv egenskap som varierar något. Det är i och för sig möjligt att använda olika slags hjälpmedel för att underlätta utredande samtal med barn, men en kritisk fråga är om den här metodiken ger särskilt mycket relevant information och den bör vara känslig både för utredarnas förväntningar och dagsformen. Det var ju inställningen till umgänget med fadern som skulle undersökas? Frågan är väl om inte denna metodik mest är till för att underlätta för utredarnas behov att få ihop text. Jag har svårt att se relationen till den styrande frågeställningen. Utredarna lyckas också få Göran att tala om en hund på hans mammas jobb. Förhoppningsvis tyckte Göran att samtalet var ok, även om logiken kan diskuteras. Det bör tydligt framgå i en utrednings text på vad sätt en metodik är relevant för den styrande frågeställningen. Beträffande s.k. nallekort, se en mer ingående diskussion om felkällor hos Edvardsson (2010).

OBS att såvitt framgår av referaten av samtalen med Göran så har utredarna inte alls med honom tagit upp frågor om växelvis boende respektive att fadern skulle tilldelas ensam vårdnad för barnen. Detta finns i utredarnas förslag, som därmed är otillräckligt grundade vad gäller Göran.

I de genomförda barnsamtalen fullföljer inte utredarna den angivna frågeställningen och svävar ut och ett rimligt logiskt samband med förslagen till beslut föreligger inte. Misstanke föreligger om att utredarna medvetet underlåtit att ta upp vissa frågor med barnen och i stället ägnat sig åt andra teman.

9. Hembesök (odaterade)

Hembesöket hos fadern beskrivs i händelsetermer på 7 påbörjade rader.

Hembesöket hos modern beskrivs även det i händelsetermer på 7 påbörjade rader. Utredarna använder enligt beskrivningarna inte hembesöken till att klargöra sådant som respektive hemmiljö och kringmiljö, sociala nätverk, rutiner, resurser, avstånd till skola och fritidsaktiviteter m.m. Ett sådant utredarbeteende leder till en ofullständig utredning. De nämnda faktorerna kan ha betydelse för barnens inställning till umgänge med fadern.

10. Tendensiöst utredande ?

Principer för urval av material till utredningens text (inval respektive bortval) har inte alls klargjorts och det är troligt att urvalet är partiskt – de omfattande kritiska påståendena och frånvaron av motsvarande kring fadern utgör tydliga omständigheter i utredningen. Det föreligger en tendens i utredningens slutavsnitt såtillvida att det är svårt att se att utredarna kan ha belägg för en del negativa uttalanden om modern i texten. Modern belastas med att t ex Lars inte vill besöka fadern. Utredarna undviker att resonera kring om detta skulle kunna på något sätt ha även med faktorer hos eller kring fadern att göra och inte bara med faktorer hos modern att göra. Vad gäller frågan om att kontakta sina barn medan de är i skolan så är det många föräldrar som inte befinner sig i tvist som fått erfara av sina barn att de inte bör visa sig i skolan. Att belasta modern med detta vanliga fenomen visar hur utredarna tappar verklighetskontakt. Om barnen vill ha kontakt med sin pappa, så behöver det inte vara så att barnen vill att det sker på skoltid.

11. Avsaknad av resursanalyser

I utredningsmaterialet saknas sammanhållna resursanalyser för såväl föräldrar som barn. Här åsyftas resurser både hos en person i t ex form av egenskaper och runt

en person i form av t ex socialt nätverk. Att t ex som i detta fall föreslå växelvis boende utan att ha klargjort de berördas resurser ter sig inte rimligt.

12. Användning av generell teori

I det avslutande avsnittet i utredningen finns inskrivna ett antal textstycken med allmänna teoretiska påståenden och olika källor anges. Att blanda ett enskilt fall med allmän teori. som formulerats utifrån erfarenheter eller forskningsresultat erhållna på större grupper, på detta sätt, kan bli missvisande på minst två sätt.

(a) vad som gäller i det enskilda fallet kan man bara ta reda på genom att skaffa fram uppgifter om det enskilda fallet – teorin upplyser inte om det och kan i bästa fall ge upphov till hypoteser som måste prövas mot relevanta och rimligt säkerställda uppgifter I enskilda fall finns ofta variationer och komplikationer som innebär att teorin ofta inte stämmer. Det förekommer undantag på olika punkter. Teorier förenklar och generaliserar. (b) urvalet av teori-teman blir ofta skevt, då skribenten endast eller övervägande väljer teoretiska uttalanden som passar in i skribentens tes. Teoretiska uttalanden som går skribentens tes emot undanhålls ofta. Detta är ett vanligt problem vid användning av

forskningsresultat i praktiska sammanhang.

Om man som i denna utredning för in valda utdrag ur allmän teori så bör tydligt anges att denna inte behöver gälla i det enskilda fallet, som kräver en egen undersökning.

13. Icke rimligt säkerställda uppgifter vid analys och bedömning

Berörda personer har i utredningen inte givits möjlighet till replikering på påståenden som berör dem och på detta sätt icke kritiskt prövade uppgifter har därmed använts som underlag vid den slutliga analysen och bedömningen. Analyser och bedömningar som bygger på icke rimligt säkerställda uppgifter skall ur källkritisk synpunkt förkastas, eftersom fel kan kan misstänkas finnas.

14. Effekter av tvång (allmän teori)

Det bör som en närmast psykologisk självklarhet påpekas att om vuxna tvingar barn till sådant de inte vill så kan olika negativa och psykologiskt skadliga motreaktioner och även sabotage uppkomma.

Ett ofta nämnt exempel på detta utgör den amerikanske inlärningsforskaren Seeligmans sedan 1970-talet välkända teori om inlärd hjälplöshet. Enligt denna gäller att när en människa inte längre upplever sig kunna kontrollera vad som sker genom egna handlingar (t ex att säga ifrån hur man vill ha det) så inträffar upplevelse av vanmakt som kan förvärras till depression och i värsta fall leda till död. Fenomenet att inte ha kontroll har även studerats inom

stressforskning, där arbetare som blivit styrda av maskiner uppvisat mer fysiologiska indikationer på stress än arbetare som själva kunnat styra maskinerna.

Det är fullt möjligt att man genom att tillämpa tvångsumgänge eller tvångsvis omplacering hos den förälder barnet inte föredrar kan åstadkomma både skador på barnet och på relationen till den föräldern. Sannolikt är det så att ju större det initiala motståndet är hos ett barn desto större är risken för skador.

Det finns en idealföreställning att ett barn behöver ha kontakt med båda sina föräldrar som är lätt att instämma i och som utgör normalfallet. Men ibland utvecklas relationen med den ena eller t.o.m. båda föräldrarna så att barnet uppfattar den som negativ. Detta behöver inte ha med enstaka fall av övergrepp att göra utan kan ha att göra med att det inte stämmer

psykologiskt mellan föräldern och barnet eller med en övergående fas av frigörelse. En grund kan t.ex. vara att en förälder för mycket tvingar sig på barnet och inte ger det ett för åldern och mognaden rimligt mått av självbestämmande.

Resonemangen ovan är principiella och det finns anledning påpeka att frågan om indikationer och kontraindikationer hos och kring barnen för en förändring av vårdnads- och

boendesituationen i enlighet med utredarnas förslag inte klargjorts i utredningen. 15. Besvaras frågeställningen?

I inledningen av utredningen anges att den bör inriktas på att avse barnens ”inställning i

frågan om umgänge med Tommy Eriksson”. Denna frågeställning besvaras ytterst lite, dvs.

inte nöjaktigt, och det drygt fem sidor långa slutavsnittet ägnas i mycket stor utsträckning åt kritiska påståenden kring modern understödda av införsel av allmänteoretiska påståenden från ett flertal källor. Mängder av påståenden görs om moderns inställning. Det är möjligt att modern förtjänar kritik för uttalanden etc., men detta har inte anvisats eller uppställts som en frågeställning att utreda. Det verkar som utredarna söker med mycken text underbygga sina

förslag till beslut och de har tvärtemot direktiv tagit in föga av uppgifter från barnen innan beslutsförslagen formuleras.

Sammanfattande bedömning av utredningsmetodiken

Ur kritisk-vetenskaplig synpunkt är utredningsmetodiken behäftad med så grava brister att utredningen bör källkritiskt förkastas. Den är inte saklighetsteoretiskt godtagbar.

Det finns en angiven frågeställning som nästan inte alls fullföljs och barnen får lite utrymme i samtal och text jämfört med de vuxna. Principer för urval (inval, bortval) av material klargörs inte. Slutavsnittet fokuseras mest på påståenden om modern och det anförs allmän teori. Uppgifterna är inte längre tillräckligt aktuella, särskilt inte de tunna uppgifterna från barnen. Dessa bör kompletteras i dagsläget. Frånvaron av möjlighet till systematisk replikering på uppgifter för de berörda aktörerna (föräldrar och barn) leder till källkritiskt förkastande av alla uppgifter där någon annan än aktören själv uttalar sig om aktören. Uppgifter som inte är källkritiskt godtagbara verkar därmed ha använts i det långa slutavsnittet, där även allmänteoretiska avsnitt på ett missvisande sätt har skrivits in.

Resursanalyser kring berörda saknas. Det framgår av referaten av barnsamtalen att frågor om växelvis boende och om ensam vårdnad för fadern (vilka finns i utredarnas förslag) inte tagits upp alls med barnen. Utredningen framstår inte som förenlig med artikel 12 i FN:s barnkonvention som gäller barns rätt att komma till tals.

Tankefel: en summering

Följande viktiga tankefel är möjliga att hävda utifrån utredningens text. Beträffande begreppet tankefel se t.ex. Edvardsson (2003), Pohl (2004), Popper (1959), Reisberg (2007). Tankefel och metodfel kan anses relaterade på så sätt att bakom metodfelen finns tankefel. Fler tankefel än de jag här pekar på kan hävdas.

- aktualitetsfel, dvs. föråldrade, inaktuella uppgifter används

- avvikelse från uppdrag, t.ex. koncentreras inte utredningen till att avse samtal med barnen så som föreskrivits i uppdraget

- barnperspektiv (FN:s barnkonvention artikel 12) ignoreras i stor utsträckning; barnens uppfattningar undanhålls i stor utsträckning och förslag läggs som barnen inte fått uttala sig om

- basfrekvensfel, vad gäller att inte beakta vanlighet hos barns reaktioner vid förälders besök i skolan

- bedömningsfel, dvs. vid bedömningar föreligger frånvaro av nödvändiga uppgifter och/eller uppgifter som inte är rimligt säkerställda

- beroendefel, dvs. två informanter har intervjuats tillsammans

- besvarandefel på så sätt att frågeställningen inte besvaras och att sådant som inte följer av frågeställningen tas upp (t.ex. negativa uttalanden om modern från utredarna)

- dualistiskt tankefel, dvs. svart-vit-tänkande (två kategorier används)med modern som ”ond” och fadern som ”god” framförs (från antik religion via Platon och kyrkofadern Augustinus och kristendomens läror har detta slags tänkande förts in i modern västerländsk kultur) - ensidigt bekräftelsesökande, t.ex. söks och redovisas uppgifter och otillräckligt underbyggda resonemang som kan belasta modern

- etiska tankefel på så sätt att en del vaga negativa uttalanden om modern inte kan anses etiskt acceptabla utan bör anses som förföljande

- evidensfabrikation kring modern, dvs. det är svårt att se att utredarna skulle kunna ha belägg för en del negativa uttalanden om vad modern vill etc.

- fakticitetsanspråk vid extremt subjektiv metodik, dvs. den s.k, ”tycka-tro-känna-uppleva” – kulturen ger sig tillkänna i utredningstexten och speciellt kring modern, t.ex.”Vi uppfattar

att barnet ´hänger i luften´ och att han får alldeles för stort mandat, av mamma, att bestämma själv.”--- ”Modern har knutit barnet till sig och vi uppfattar att han inte mäktar med att ha en relation till pappa, vilket mamma inte tycker om.” (Utredarna har redovisat ett minimalt

samtal med barnet på 13 påbörjade rader.) Detta kan även betecknas som spekulationer eller som sammanblandningsfel, där bedömaren på fullt allvar blandar samman sina egna

föreställningar med den bedömes person. Att en utredare t.ex. får för sig att en mor ”knutit ett barn till sig” behöver inte innebära att så är fallet. Påståendet kräver ett mer konkret och relevant underlag. Observera de kategoriska uttrycken ”får” och ”har” som saknar osäkerhetsmarkeringar – se överkonfidensfel.

- falsifieringsfel, dvs. utredarna söker inte falsifiera sin egen svart-vita konstruktion om den onda modern och den goda fadern (jfr vetenskapsfilosofen Poppers falsifieringskrav rörande hypotesprövning)

- frågeställningsfel på så sätt att information och resonemang förekommer i texten utan att det kan motiveras med någon logiskt styrande frågeställning

- frånvaro av erforderlig och redovisad saklig grund vid läggande av förslag

- förslagsfel, när förslag framförs utan konsekvensanalys, utan beaktande av vad barnen själva anser, utan beaktande av indikationer och kontraindikationer kring barnen, utan att rimligt säkerställda uppgifter använts, utan att en del erforderliga uppgifter föreligger, utan att faderns sambo ens tillfrågats

- händelsefixering – vid redovisning av hembesök beskrivs händelser av tillfällig och trivial art, medan viktiga uppgifter om förhållandena inte redovisas – ett slags skvallerliknande sätt att skriva (”Efter en stund kom några barn till huset och vill sälja jultidningar”…m.fl. fixeringar vid icke-relevanta skeenden.)

- imperfecta enumeratio, dvs. alternativa tolkningar förbises t.ex. vad gäller barns reaktioner på icke-boende-förälder, vad gäller barns reaktioner på besök i skolan, vad gäller hur modern tänker m.m.

- indikationsignorerande på så sätt att frågan om indikationer och kontraindikationer hos och kring barnen för förändring av vårdnads- och boendesituationen inte beaktas

- källkritiska misstag på så sätt att en del uppgifter i texten inte gjorts till föremål för källkritik när så borde ha skett

- källredovisningsfel på så sätt att uppgifter utan angiven källa förekommer i texten

- omotiverad inskränkning av ett anvisat begrepp i uppdraget (”utreda barnens inställning” omvandlas till ”inställning i frågan om umgänge med fadern”)

- partiskhet framkommer i form av omfattande kritiska påståenden om modern och frånvaro av motsvarande uppgifter kring fadern

- relevansfel, t.ex. har icke-relevant metodik och icke-relevanta frågor använts vid barnsamtal - replikeringsfel på så sätt att de berörda inte fått möjlighet till systematisk replikering på uppgifter FÖRE slutlig analys och bedömning görs i utredningen

- resursanalyser kring de berörda undviks

- spekulationsfel, t.ex. ”Vår farhåga är att modern även uttrycker det hemma, när barnen hör

på.”

- säkerställandefel, dvs. i utredningen finns införda och används uppgifter som inte är rimligt säkerställda genom bestyrkande, systematisk replikering, kontroller i övrigt och källkritiska överväganden

- teorianvändningsfel genom att teoriavsnitt förs in i texten på ett missledande sätt

- ”teori”-om-annans-medvetande–fel, t.ex. ”Det är…tydligt att modern inte vill att barnen har

kontakt med fadern. Hon säger att det är upp till barnen att bestämma om de vill träffa pappa.” Det senare påståendet belägger inte det första utan är snarast logiskt motsägande

till det första.

- tidsredovisningsfel, dvs. en del datum och tidslängder för samtal etc. saknas

- tydlighetsfel, t.ex. framgår inte om båda eller den ene av två samintervjuade informanter har godkänt referatet

- undvikandefel förekommer på så sätt att faktorer kring pappan undviks

- urvalsfel på så sätt att principerna för urval inte öppet redovisats och förmodligen inte är genomtänkta och att utredarna agerat partiskt i urvalet

- utredningssamtal med en nyckelinformant saknas (faderns sambo) - vaghetsfel genom att vaga uppgifter anförs i texten

- överkonfidensfel, dvs. överdrivet säkra uttalanden, avsaknad av osäkerhetmarkeringar i texten, när sådana borde finnas – se punkten ”fakticitetsanspråk” ovan.

Referenser

Edvardsson, B. (2003). Kritisk utredningsmetodik – begrepp,

principer och felkällor. 2:a rev. uppl. Stockholm: Liber.

(omtryckt 2008 och 2009)

Edvardsson, B. (2010). Granskning av utredningsmetodik i en vårdnads-, boende- och umgängestvist med påstådd våldsproblematik:

Analys av material skrivna av parterna. Kritik kring barnsamtal med användning av nallekort. Örebro universitet, Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete. Sakkunnigyttrande/rapport. (fulltext DiVA) Pohl, R. (2004). Cognitive illusions. A handbook on fallacies and

biases in thinking, judgement and memory. Chichester:

Psychology Press.

Popper, K.R. (1959). The logic of scientific discovery. London: Hutchinson.

Reisberg, D. (2007). Cognition. Exploring the science of the mind. New York: Norton.