Tales of Foresight
- En kvalitativ studie om berättelser kring
futuristers arbetsmetoder
Axell, Christoffer
Claesson, Jonas
Akademin för Ekonomi, Samhälle &
Teknik
Kurs: Magisteruppsats i företagsekonomi
Kurskod: FOA400
15 hp
Handledare: Klara Regnö
Datum: 2020-06-03
Titel: Tales of Foresight – A qualitative study of stories about futurists working methods
Level: Advanced, Master of 60 credits
Authors: Christoffer Axell, Jonas Claesson
(87/05/09) (95/01/12)
Tutor: Klara Regnö
Date: 2020-06-03
Institution: School of Business, Society and Engineering, Mälardalen University
Purpose: The purpose of the study is to create a deeper understanding of how futurists
describe their working methods within foresight
Research questions:
• What kind of stories do futurists use to describe their working methods within foresight?
• Can narrative create sensemaking within foresight?
Method: Qualitative study focusing on interviews, thematic content analysis, narrative approach, interpretative tool: Casual Layered Analysis model
Conclusion: This study collected futurists stories from the practice and identified 32 stories
and metaphors that describes their working methods within foresight. The collection of stories and metaphors creates a deeper characteristic image of the futurists working methods within foresight and thereby reducing the gap
between forecasts of the future and being able to act based on these. In addition, the study contributes to reducing the knowledge gaps in foresight by combining future studies, storytelling and sensemaking to investigate how participants create meaningfulness in foresight.
Keywords: Foresight, Sensemaking, Storytelling, Narrative foresight, Casual Layered
Titel: Tales of Foresight – En kvalitativ studie om berättelser kring futuristers arbetsmetoder
Nivå: Avancerad, Magister
Författare: Christoffer Axell, Jonas Claesson (87/05/09) (95/01/12)
Handledare: Klara Regnö Datum:2020-06-03
Insitution: Akademin för Ekonomi, Samhälle och Teknik, Mälardalens Högskola
Syfte: Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för hur futurister beskriver sina arbetsmetoder inom framtidsstudier.
Frågeställning:
• Vilka berättelser använder futurister sig av när de förklarar sina arbetsbetsmetoder? • Kan berättelser skapa meningsfullhet om framtidsstudier och framtidsfrågor?
Metod: Kvalitativ studie med fokus på intervjuer, tematisk innehållsanalys, narrativ ansats, tolkningsverktyg: Casual Layered Analysis modellen
Slutsats: Studien samlade in berättelser från futurister uti praktiken och identifierade 32 berättelser och metaforer som förklara deras beskrivningar av arbetsmetoder inom framtidsstudier och framtidsfrågor. Insamlingen av berättelser och metaforer skapar en djupare karaktäristisk bild av futuristers arbetsmetoder om framtidsstudier och minskar därmed klyftan mellan prognoser om framtid och att kunna handla utifrån dessa. Utöver detta bidrar studien med att minskat kunskapsluckorna inom framtidsstudier genom att kombinera framtidsstudier, storytelling och sensemaking för att undersöka hur deltagarna skapar
meningsfullhet inom framtidsstudier.
Nyckelord: Framtidsstudier, Storytelling, Sensemaking, Narrativa Framtidsstudier, Causual Layered Analysis modellen
Förord
Vi vill börja med att rikta ett stort tack till våra respondenter inte enbart för att ni tog er tid att medverka i denna studie utan även för ert engagemang för undersökningen. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Klara Regnö som väglett oss under arbetsprocessen med goda råd. Vi vill även tacka vår studiegrupp som tillhandahållit med insiktsfulla diskussioner och förbättringsförslag om studien. Avslutningsvis vill vi rikta ett tack till våra familjer som stöttat oss genom studiens period.
Mälardalens Högskola (3 Juni 2020)
____________________________ ____________________________
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1 1.1BAKGRUND ... 1 1.2PROBLEMDISKUSSION ... 2 1.3SYFTE ... 4 1.4FRÅGESTÄLLNINGAR ... 4 2. TEORETISKT RAMVERK ... 5 2.1SENSEMAKING ... 5 2.2FRAMTIDSSTUDIER ... 6 2.3STORYTELLING ... 9 2.4SAMMANFATTANDE ILLUSTRATION ... 11 3. METOD ... 12 3.1STUDIENS ARBETSPROCESS ... 12 3.1.1 Forskningsdesign ... 13 3.1.2 Undersökningskontext ... 13 3.2NARRATIV METOD ... 143.2.1 Casual Layered Analysis ... 14
3.2.2 Trovärdighet i narrativ metod ... 16
3.3FRAMTAGANDE AV TEORETISK REFERENSRAM ... 17
3.4DATAINSAMLING ... 17 3.4.1 Intervjumetod ... 17 3.4.2 Urval ... 18 3.4.3 Genomförande ... 20 3.4.4 Intervjuguide ... 21 3.5ANALYSMETOD ... 22 4. EMPIRI ... 24 4.1.LITANY ... 24 4.2SOCIALA ORSAKER ... 27
4.3DISKURS OCH VÄRLDSBILD ... 30
4.4METAFORER OCH MYTER ... 33
5. ANALYS ... 36
5.1IDENTITETSKONSTRUKTION ... 36
5.2RETROPERSPEKTIV OCH SIGNALER ... 37
5.3KONSTRUKTION AV OMGIVNING OCH SOCIALAKTIVITET ... 38
5.4PÅGÅENDE ... 40
5.5SANNOLIKHET SNARARE ÄN NOGGRANNHET ... 40
5.6AVSLUTANDE ANALYS ... 42
6.RESULTAT ... 44
6.1RESULTATDISKUSSION ... 44
7.SLUTDISKUSSION ... 48
7.1AVSLUTANDE RESONEMANG ... 48
7.2FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 49
REFERENSLISTA: ... 50
BILAGOR ... 56
BILAGA 1–INTERVJUGUIDE ... 56
Figur- och Tabellförteckning
Figur 1 - Egenutformad modell över Proppers (2008) "Foresight diamond" ... 7
Figur 2 - Modell från Czarniawska, 1997. (Går under namnet "diamanten" i denna studie.) .. 10
Figur 3 - Sammanfattande illustration av teori ... 11
Figur 4 - Studiens arbetsprocess ... 12
Figur 5 - Egenutformad modell över CLA-modellen ... 15
Tabell 1 - Weicks (1995) sju teoretiska egenskaper av sensemaking ... 6
Begreppsförklaring
I denna studie har det skett intervjuer med personer som benämner sig själva som trendspanare, omvärldsanalytiker, konsult inom ledarskap och organisation samt
scenarioplanerare. Samtliga arbetar i någon form med framtidsstudier och framtidsfrågor vilket gör att vi i denna studie valt att benämna dessa gemensamt som futurister.
Definitioner av Futurist:
• En person som uttalar sig om vad som kommer att hända i framtiden baserat på sina studier och kunskap (Cambridge Dictionary, u.å.).
• En som studerar och förutspår framtiden, speciellt på grunden av nuvarande trender (Merriam-Webster, u.å.).
• En person vars yrke eller specialitet är att utföra prognoser för framtida händelser, förhållanden eller utveckling (Dictionary, u.å.).
1
1. Inledning
Uppsatsens inledande kapitel ligger till grund för studiens forskningsämne. Avsnittet tydliggör även problemformulering, syfte och frågeställningar.
1.1 Bakgrund
2000-talets första decennium står som ett vittne av en dramatisk förändring av miljön för företag och organisationer där förhållningssätt till förändring ökar i takt (Açıkgöz, Günsel, Bayyurt & Kuzey, 2016). För att organisationer ska kunna upprätthålla konkurrenskraft behöver de kontinuerligt finna nya vägar på grund av den dynamiska miljön bestående av ökad globalisering, förändringar i konkurrens, förändringar i lagstiftning och aggressiva konkurrens strategier (Cunha, Clegg & Kamoche, 2012). Fredericks (2005) och Karp (2004) hävdar att organisationer behöver förhålla sig till snabba förändringar på grund av minskningen av produkters livscykler, förändringar inom den teknologiska utvecklingen, dramatiska förändringar hos konsumenters preferenser och inflytelserika omvälvningar på marknaden. Vidare ställer sig Karp (2004) frågan hur organisationer kan skapa konkurrenskraft i framtiden med tanke på dagens affärsmiljö präglad av diskontinuiteter och den snabba förändringstakten? Ett försök till svar har resulterat i ett jämt flöde av icke-rutinkoncept, kompetensutveckling, utvecklande av resurshantering, strategiska manövreringar och flexibilitet (Schumpeter, 1942; Prahalad & Hamel, 1990; Barney, 1991; D’aveni, 1994; Sanchez, 1995).
”We make our own destinies and our own futures by our choice of narratives. And when the world turns, it is narrative that help us make sense of this changing shift” (Milojevic & Inayatullah, 2015, s.157).
Framtidsstudier fokuserar på individers och organisationers prognoser av framtiden och med citatet ovan poängterar Milojevic och Inayatullah (2015) berättelsers betydelse för att forma den önskvärda framtiden samt att förstå förändringar som sker. Czarniawska (1998) påvisar att storytelling ständigt är närvarande inom organisationer och tar form genom dagliga ansträngningar genom muntliga och textuella konversationer. Fahey och Randall (1998) påvisar i sin studie att många chefer möter förändringar i omvärlden med handlingsplaner baserade på prognoser av tidigare trender eller över den ”mest troliga” framtidsutsikten, vilket benämns som traditionell prognosmetod. Det kan i sin tur skapa förvirring och problem när de konfronteras med oönskade händelser som de inte är förberedda på. Ringland (2010) hävdar att de oförutsedda händelserna kommer från att chefer agerar utifrån ett tunnelseende. Det kan beskrivas som att organisationens relevans har förändrats snabbare än förväntat och det uppmärksammas inte förrän det är för sent. Fahey och Randall (1998) beskriver att problematiken med oförutsedda framtider grundar sig i förhållningssättet till det mest sannolika framtidsscenariot kontra alternativa framtider. Vidare menar de att utvecklingen för framtiden
2
inte går att prognostisera fram på detaljnivå, vilket gör att handlingsplaner utformade efter alternativa framtider förbereder organisationer för olika utfall om framtiden.
Användandet av framtidsstudier som ett strategiskt planeringsverktyg för prognoser har sina rötter inom militären där det användes för att simulera potentiella utfall (Amer, Daim & Jetter, 2013; Bradfield, Wright, Burt, Cairns & Van Der Heijden, 2005; Mietzner & Reger 2005). De tidigaste dokumenten av utformandet av scenarios som vi idag betraktar härstammar från 1900-talet. Under 1960-talet utvecklades två geografiska centrum, som i sin tur genererade tre förgreningar som specialiserade sig inom scenarioplaneringstekniker, två i USA och en i Frankrike (Bradfield, Wright, Burt, Cairns & Van Der Heijden, 2005; Mietzner & Reger 2005). En av orsakerna till att framtidsstudier växte så starkt efter andra världskriget var den rådande osäkerheten hos nationer, som sökte efter klarhet med hjälp av scenarioplanering som verktyg. Där kunde experter samlas och samtala om framtida utfall i hopp om att inspirera samt skapa förståelse.
Storytellings roll inom framtidstänkande och strategiutveckling har väckt stor uppmärksamhet under 2000-talet (Milojevic, 2014; Bussey, 2014; Jarva, 2014; Li, 2014; Miller, O’Leary, Graffy, Stechel & Dirk, 2015; von Stackelberg & Jones, 2014). Nováky (2001) menar att storytelling kan bistå med att skapa en förståelse för den komplexitet som framtiden utgör då berättelser fungerar som en brygga mellan nuet och framtiden. Weick (1995) påvisar att storytelling är en central del inom sensemaking och beskriver att meningsuppsättningars innehåll berättar något om våra uppfattningar och på så sätt genererar mening. Det gör det intressant att undersöka hur futurister beskriver sina arbetsmetoder inom framtidsstudier samt om det kan skapa meningsfullhet inom framtidsarbete.
1.2 Problemdiskussion
Framtidsstudier är ett ungt ämne i förhållande till organisation och management, därav så finns det mycket ny mark att utforska (Jarva, 2014; Li, 2014; Amer, Daim & Jetter, 2015). Jarva (2014) hävdar att många av de prognoser som användningen av framtidsstudier kommer fram till försvinner i “historiska arkiv” och glöms bort. Jarva hänvisar till Godets (2012) studie där han hävdar att utförandet av framtidsstudier är en tillgång för organisationer först när studierna leder till handlingar. Det Godet (2012) och Jarva (2014) påvisar är att det finns ett gap mellan framtidsstudier och handlingar. Godet (2012) vill lägga ett större ansvar på futurister och beskriver att det inte räcker att utveckla prognoser utan att det finns en “före och efter fas”. Han beskriver vidare att futurister, som specialister inom området, behöver skapa en förståelse för hela processen från skapandet till planering och sedan handling. Von Stackelberg och Jones (2015) har liknande tankar och hävdar att futurister står inför utmaningar att kommunicera förståelse för framtiden då framtid är något abstrakt och komplext. De argumenterar för att det inte räcker att presentera data eller utöva ”rationella” diskussioner för att skapa ett så kallat ”call to action”, utan en förståelse för hela processen behöver erhållas av deltagarna inom organisationerna. Jarva (2014) beskriver att ordet metod är en metafor i sig självt och beskriver
3
det som att “fortsätta på vägen”. Godet (2012) beskriver futuristernas roll som en coach som ger guidning för en kollektiv förståelse för framtidsstudier. Han förespråkar ett mer inkluderande förhållningssätt och hävdar att många organisationer avvisar futuristernas metoder för att de inte förstår dem.
Açıkgöz, Günsel, Bayyurt och Kuzey, (2016) och Karp (2004) fastslår att det är omöjligt att helt förstå framtiden kognitivt eller logiskt, men att organisationer istället behöver försöka finna vägar att förutse den. Vägarna kan bland annat beskrivas som futuristernas metoder inom framtidsstudier. Hideg (2007) hävdar att futurister ofta ror åt sitt eget håll, medan de alla sitter i samma båt och beskriver vidare att det är av intresse att samla in deras erfarenheter av olika metoder för att skapa en ny diskurs över framtidsstudier. Heinonen och Hiltunen (2012) för liknande resonemang och förespråkar att en holistisk förståelse för framtidsstudier behöver skapas för att kunna förutse framtiden, då det inte finns några koder eller regler för hur tankeprocessen hos människor och den sociala utvecklingen ser ut. Amer, Daim och Jetter (2013) påvisar att framtidsstudier är ett mångfacetterat planeringsverktyg och har intresserat forskare inom organisation och management. Deras studie lyckades identifiera tre återkommande teman som de flesta studierna inom framtidsstudier behandlade: (1) Vad är framtidsstudier? (2) Hur genomförs en säker och godtycklig framtidsstudie? (3) Vilka kunskaper och värden avslöjas av aktiviteten? I deras studie identifierades att det har givits lite utrymme åt att studera futuristers egna beskrivningar av arbetsmetoder.
Milojevic och Inayatullah (2015) framhåller att framtidsstudier är en pedagogisk praxis som används för att förmedla förståelse för komplexa förändringar. Von Stackelberg och Jones (2014) beskriver vidare att komplexitet utmanar individers och organisationers förståelse för förändringar som uppstår, kritiskt tänkande samt strategiska beslut. Von Stackelberg och Jones (2014) beskriver utmaningen att kommunicera om framtiden och påvisar en lucka som finns mellan futuristernas och mottagarnas förståelser för framtidsstudier. Resonemanget kan kopplas samman med Nathans (2004) beskrivelse att framtidsstudier som är förankrad i en djup förståelse och som erhålls genom att titta tillbaka på erfarenheter innan en förståelse för framtid kan skapas. I sin studie påvisar han att sensemaking kan användas för att utforska kopplingen mellan dåtid och nutid där erfarenheter där förståelse för erfarenheter blir kritisk.
Von Stackelberg och Jones (2014) argumenterar för att futurister som arbetar med framtidsstudier ligger i bakkant gällande att förmedla och påverka perceptioner kring framtiden. De jämför futurister med bland annat science fiction författare, som både skapar sin egen framtidssyn samt även inspirerar flera generationer att omskapa världen utifrån deras visioner. Vidare menar von Stackelberg och McDowell (2015) att det kan ha sin orsak i hur futurister förmedlar vad de gör och vad som kommer ut av att arbeta med framtidsstudier. De menar att användandet av storytelling som en lins är ett effektivt sätt att förmedla och förstå kunskaper. Det påvisar även Czarniawska (1998) samt Sole och Wilson (2002) och beskriver att storytelling är kunskapsbärande.
4
Utifrån de tidigare studierna som identifierats ser vi att det finns ett glapp mellan futuristernas förståelse för framtidsstudier och organisationernas. Gapet gör att resultatet av framtidsstudier ofta lämnar plats åt det dagliga arbetet och hamnar i de gamla arkiven och glöms bort. Det leder i sin tur till ytterligare ett glapp mellan framtidsstudier och handlingar, där forskare likt Godet (2012), von Stackelberg och Jones (2015) och Jarva (2014) menar att glappet kan överbryggas när en förståelse för futuristernas arbetsmetoder erhålls av organisationer. Det har även identifierats att det finns ett behov av en holistisk förståelse för framtidsstudier för att skapa en ny diskurs (Hideg, 2007) eftersom det finns en avsaknad av regler över människors tankeprocesser, samt om den sociala utvecklingen (Heinonen & Hiltunen, 2012). Då framtidsstudier är ett mångfacetterat planeringsverktyg (Amer, Daim & Jetter, 2013) och ett begränsat utrymme ägnats åt futuristernas egna beskrivelser av arbetsmetoder, är det av intresse att samla in dem för att bidra till den holistiska förståelsen. Det identifierades även en utmaning hos futurister att kommunicera om framtiden där Nathan (2004) påvisade att en djupare förståelse behövdes som kan erhållas genom en förståelse för erfarenheter. Det gör det intressant att lyfta in sensemaking i studien som en länk mellan dåtid och framtid. Det identifierades även att det finns utmaningar för futurister att kommunicera om vad de gör (Von Stackelberg & McDowell, 2015). Genom att samla in futuristernas beskrivningar av arbetsmetoder och ta del av deras berättelser då de bidrar till förståelse och att storytelling är viktigt att lyfta in i studien för att tolka och förstå innebörden i berättelserna, eftersom berättelser är kunskapsbärande (Czarniawska, 1998; Sole & Wilson, 2002).
Li (2014) påvisar att sensemaking och framtidsstudier har kombinerats i många studier, så även framtidsstudier och storytelling. Hittills har det däremot gjorts ett begränsat antal studier om att utveckla kopplingarna mellan de tre ämnesområdena. Vi har sett ett behov av att samla in futuristernas beskrivningar av deras arbetsmetoder och hur de kan överföras till andra. För att denna överföring ska ske, behövs djupare förståelse för framtidsstudier, storytelling och sensemaking. Studien avser att öka förståelsen för framtidsstudier genom att undersöka futuristernas egna beskrivningar av deras arbetsmetoder och på så sätt bidra med att minska de ovanstående glappen inom ämnesområdet.
1.3 Syfte
Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för hur futurister beskriver sina arbetsmetoder inom framtidsstudier.
1.4 Frågeställningar
• Vilka berättelser använder futurister sig av när de förklarar sina arbetsbetsmetoder?
5
2. Teoretiskt ramverk
I kapitlet redogörs de teorier som identifierats. Dessa utgör den teoretiska referensramen och ligger till grund för studiens analys.
2.1 Sensemaking
Karl Weicks sensemaking är ett av de mest framträdande exemplen på den sociala konstruktivistiska och tolkande förhållning inom organisationsvetenskapen (Sutcliffe, Brown & Putnam, 2006). Denna förhållning förändrade synsättet på organisationer, från att betraktas som strukturer där handlande formas, till att förstå dem som något som kontinuerligt behöver underhållas och förändras av sociala tolkande interaktioner (Taylor, Flanagin, Cheney & Seibold, 2001). Synsättet på sensemaking utformat av Weick, förespråkar att makroprocesser för organisering synas genom mikroprocesser av social kognition på individnivå, som kontinuerligt konstruerar, eller ger känsla för, verkligheten genom konversationer och andra typer av språkliga och textuella diskurser (Li, 2014). Weick (1995) menar att meningsskapande av de egna upplevelserna skapas i efterhand, vilket menas med att meningsskapandet av händelser och miljön erhålls efter upplevelsen av dem. Weickian sensemaking förstås som social och diskursiv som arbetar genom språk, media och kommunikation (Parry, 2003). I sin senare upplaga används analogin av kartografi för att beskriva processen av sensemaking, där Weick (2001) menar att vi ritar upp kartor för att förstå hur verkligheten ser ut. Ingen av dessa kartor kan enskilt ge en fullständig bild av hur verkligheten ser ut, men när vi tillsammans lägger ihop våra kartor kan en mer representativ bild ges (Weick, 2001). Det kan jämföras med berättelser och att vi med stor sannolikhet behöver höra båda berättelserna från parterna av en konflikt, för att få en bättre förståelse för situationen. Weick (2001) upplyser också om att sensemaking är en social aktivitet, där andras kartor jämförs med de egna och på så sätt förändras landskapet medan vi försöker att finna någon typ av stabilitet i det kontinuerliga flödet. Cecez-Kcemanovic och Dalmaris (2000) beskriver flödet som en process av att uppfatta, tro, tolka, förklara, förutse och agera både individuellt eller kollektivt inom en organisation. Både Weick (2001) och Cecez-Kcemanovic och Dalmaris (2000) är överens om att hur människor tolkar och uppfattar händelser, spelar en avgörande roll för hur beteendemönstret kommer att se ut. Parry (2003) beskriver att tillvägagångssättet av sensemaking kan även tillämpas på kontexter utanför organisationen, men Weick inriktar sig på fenomen inom organisationer. Vidare upplyser han om att Weicks synsätt innebär att organisationer ses som ”sensemakingsystem”, där medlemmarna eller aktörerna kontinuerligt verifierar och delger de sanningar om verkligheten som de upplevs och sedan agerar utefter det. Pugh och Hickson (1997) beskriver fenomenet enligt följande:
The development of a ”generic sensemaking”, within which individual differ yet sufficiently concur, maintains a sense of organization.
6
Weick (1995) har utformat sju teoretiska karaktärsdrag för sensemaking som har erhållit ett stort erkännande inom litteraturen. Weick (1995) menar att karaktärsdragen ska fungera som en guide och som innehåller förslag som ska förfinas och testas. Dessa sju karaktärsdrag presenteras i tabell 1 nedan.
Tabell 1 - Weicks (1995) sju teoretiska egenskaper av sensemaking
2.2 Framtidsstudier
Intresset att utforska och sia om framtiden har varit stort under en längre period och efter andra världskriget fick intresset ett uppsving, då utmaningen i beslutsfattning inom den privata som offentliga sektorn, var förankrad i komplexitet och osäkerheter (Ringland, 1998). Vidare menar Ringland (1998) att osäkerheter i modern tid är ett resultat av komplexa interaktioner mellan
1. Identitetskonstruktion Perceptionen om det egna jaget är i en ständig förändring där det omdefinieras utifrån hur vi agerar och tolkar vår miljö. Detta innebär att sensemaking är en iterativ process som kontinuerligt omskapar vår självbild.
2. Retrospektiv Genom att se tillbaka på våra erfarenheter kan vi skapa meningsfullhet kring vad som hänt, i samband med vad vi vet och uppfattar av nuet. Starbuck och Milliken (1988) påvisar att företagsledares tidigare misstag kunnat undvikas om de haft mer kännedom om processen.
3. Konstruktion av omgivningen
Människor och organisationer konstruerar och producerar den miljö som de upplever. Weick (1995, s.31) förklarar det enligt följande ”They act and in doing so create the materials that become the constraints and opportunities they face”. Detta kan beskrivas som verklighetsskapande och är den aktiva delen av sensemaking.
4. Social aktivitet Sensemaking är en social aktivitet vilket innebär att vad andra gör kan återspeglas i det egna beteendet och agerandet. Berättelser, diskurser och konversationer är det huvudsakliga mediet för sensemaking, där organisationer ses som sensemaking system bestående av delade tolkningar och uppfattningar.
5. Pågående Sensemaking varken startar eller stannar av. Individer är alltid mitt i processen av sensemaking och de egna kartorna uppdateras ständigt.
6. Signaler Människor skapar meningsfullhet genom att utveckla och justera tidigare referensramar. På så vis kan små signaler framkalla större meningsfullheter kring vad som pågår. 7. Driven av
sannolikhet snarare än noggrannhet
Världen är i konstant rörelse vilket gör att noggrannhet är av mindre vikt än sannolikhet. Filtrering och hög hastighet gynnas ofta framför noggrannhet. Sensemaking handlar om redogörelser som är socialt accepterade, pragmatiska och trovärdiga, snarare än exakta.
7
teknologiska, sociala, politiska, ekonomiska och miljömässiga krafter där komplexa interaktioner kräver vetenskapliga verktyg för att undersökas i syfte att överkommas. Framtidsstudier kan förklaras som ett paraplybegrepp som innefattar flertalet verktyg för att undersöka framtiden. Propper (2008) har tagit fram en figur där han illustrerar flera verktyg inom framtidsstudier och har kategoriserat dem inom kategorier om kvalitativa, semi-kvalitativa och kvantitativa samt fyra attribut i form av kreativitet, expertis, interaktion och bevis. De presenteras nedan i figuren där siffrorna indikerar topp 13 av de mest använda metoderna identifierade av Propper (2008).
Figur 1 - Egenutformad modell över Proppers (2008) "Foresight diamond"
Wild Cards Science fictioning Simulation Gaming 12.Essays 3.Scenarios Genius forecast Action/Role play
Backcasting 13.SWOT 6.Brainstormin g Relevance trees/Logic
diagrams
Roadmapping 8.Delphi Citizen Panels
Conferences/Workshop s Morphological Analysis 2. Expert Panels 5.Future Workshops 10.Survey s 9.Key/Critical technologies Multi-criteria Stakeholders Analysis Voting/Pollin g Qualitative Scenarios/SMIC 7.Interview s Cross-impact/Structural Analysis Indicators/TSA Patent Analysis Benchmarkin g Bibliometrics 4.Extrapolations 11.Scanning 1. Literature review Modelling Kreativitet In te rak tion E xp er ti s Bevis Kvalitativt (15) Semi-kvantitativt (6) Kvantitativt (3) Andra metoder
8
▪ Kreativitet beskriv som en kombination av original och fantasifulla tankar och tillhandahålls vanligen av bland annat artister och teknologi ”gurus”. Metoder som präglas av kreativitet förlitar sig på uppfinningsrikedom hos skickliga individer eller inspiration som uppstår genom brainstorming processer med grupper. (Propper, 2008; Ansoff, 1975; Cassingena Harper & Pace, 2004)
▪ Expertis härleds till färdigheter och kunskaper hos individer, verksamma inom ett specifikt område eller ämne och bistår ofta top-down beslut genom råd och rekommendationer. Metoder som präglas av expertis förlitar sig på tyst kunskap hos individer med privilegierad tillgång till relevant information eller ackumulerad kunskap från flera år av arbetserfarenheter inom ett visst område. Denna typ av kunskap möjliggör för en mer nyanserad helhetsbild och ger en omfattande förståelse för teorier, hypoteser och observationer av en studie. (Propper, 2008; Kuusi, 1999; Scapolo & Miles, 2006)
• Interaktions attributet belyser att den individuella expertisen ofta får ett bättre resultat i kombination med annan expertis för att stärka och utmana dennes tankar. Även åsikter från icke-experter kan stärka expertisen då framtidsstudier ofta äger rum i samhällen där demokratiska ideal är utbredda och legitimitet normalt uppnås i ett så kallat ”bottom-up” och deltagande processer. Det är viktigt att tankarna om framtiden inte enbart är beroende av bevis och expertis för att få fäste. (Propper, 2008; Andersen & Jæger, 1999; Cuhls, 2003; Brummer, Könnölä & Salo, 2007)
• Bevis belyser att de är viktigt att försöka förklara samt förutse ett specifikt fenomen med stöd av tillförlitliga källor i form av dokumentation och analysmetoder som exempelvis statistiska mätindikatorer. Aktiviteterna är användbara för att exempelvis förstå den faktiska utvecklingen av forskningen. (Propper, 2008; Porter, Rossini & Carpenter, 1980; Armstrong, 2006)
Inom traditionella framtidsstudier (prognosmetoder och modeller) försöker man att ta fram den mest sannolika prognosen för framtidsutvecklingen, för att sedan utforma strategin i form av en handlingsplan utifrån den prognosen (O’Brien, 2004). Förhållningssättet att försöka hitta det mest sannolika framtidsscenariot har hamnat i skymundan på grund av att framtiden inte är statisk och går att förutse på detaljnivå (Amer, Daim & Jetter, 2013). Det har gjort att intresset för ett förhållningsätt mot alternativa framtidsscenarier har ökat (Milojevic & Inayatullah, 2015; Amer, Daim & Jetter, 2013; Godet, 2000; Fontela & Hingel; Hiltunen, 2009; O’Brien, 2004; Wilkinson, 2009). Amer, Daim och Jetter (2013) argumenterar att framtidsstudier för att ta fram alternativa scenarier hjälper organisationer att förbereda för möjliga eventualiteter och gör organisationerna mer flexibla och innovativa. Även Godet (2000), Milojevic och Inayatullah (2015) och Schnaars (1987) betonar möjliga eventualiteter och hävdar att framtidsstudier om att ta fram scenarier inte innebär att förutse framtiden utan att utforska flertalet möjliga framtidsutvecklingar, med syfte att utöka tänkandet hos de individer som är delaktiga i utvecklingsprocessen av scenarier.
9
2.3 Storytelling
Storytelling har en gedigen tradition att användas som medel för att föra vidare kunskap och kultur (Sole & Wilson, 2002). Czarniawska (1998) belyser även att storytelling är kunskapsbärande. Jerome Bruner (1986;1990) har likande resonemang och påvisar genom sina studier att kunskapen inom berättelser upplyser om historier, om mänskliga intentioner och aktioner samt placerar dem i tid och rum. Sole och Wilson (2002) hävdar att intresset för storytelling har ökat inom organisationer och används som ett kommunikationsverktyg. Vidare menar de att det ökade intresset är ett resultat av insikter om kunskapens betydelse inom organisationer och erkännandet att kunskapen inte helt kan abstraheras till kategoriska och analytiska former. Istället söker organisationer kommunikativa former som syntetiserar snarare än analyserar. Czarniawska (1998) hävdar att berättande kunskap är allestädes närvarande när det kommer till dagliga ansträngningar inom organisering. Hon menar att chefer på olika nivåer berättar och skriver historier till varandra, forskare och journalister som beskriver förbipasserande historier om organisering, medan media matar samhället med samtida historier. Hon argumenterar även för att berättande är till en viss del organisering och ger exemplet: ” One cannot repair a machine by telling how it was done but one can always tell a story about the repair.” (Czarniawska, 1998, s.4)
Snowden (2000) argumenterar för att storytelling kan vara ett kraftfullt sätt att representera och förmedla komplexa, multidimensionella idéer samt att välformulerade berättelser kan förmedla både information och känslor både uttryckligt och tyst, både kärnan och sammanhanget. McLellan (2006) påvisar i sin studie om bryggan mellan storytelling i teori till praktik och beskriver: (1) Story Gathering – aktiviteter som utförs för att samla in berättelser från användare i form av bland annat feedback. (2) Story Sharing – beskrivs som överföring av kunskap genom att bland annat anspela på andras eller egna erfarenheter. (3) Story Making – hänvisar till förutseende, sensemaking och skapa berättelser för att testa en vision eller hitta en lösning. (4) Storytelling – innebär att återge information så att det är förståeligt, meningsfullt och minnesvärt genom bland annat case studier, verklighetsexempel och scenarier.
Weick (1995) förklarar att storytelling utgör en central del inom sensemaking och menar att berättelser beskriver meningsuppsättningar av ord vars innehåll säger något om våra uppfattningar, vilket i sin tur skapar meningsfullhet. För att få en större förståelse för den roll som storytelling har inom sensemaking beskriver han det med orden: ”In short, what is necessary in sensemaking is a good story” (Weick, 1995, s.61).
10
Figur 2 - Modell från Czarniawska, 1997. (Går under namnet "diamanten" i denna studie.)
Med modellen ovan beskriver Burke (1945;1969) att berättelser har två sätt att associera, att upprätta en koppling i faktisk tid och rum (vilket är den horisontella linjen) och fakta samt hypotetiska världsbilden (vertikala linjen) som ett metaforundersökningssteg snarare än konsensus (Czarniawska, 1997). McCloskey (1990) påpekar att en berättelse består av två olika konstruktioner: symtomatisk konstruktion använder metonymier som kan liknas vid berättelser för att förklara hur saker hänger samman i tid och rum. Paradigmatisk konstruktion använder sig av metaforer för att avgöra likheter eller analogi (tolkar fakta), (Czarniawska, 1997). Den horisontella dimensionen representerar symtomatisk konstruktion: logik och berättelser som tillsammans förenar eller upprättar associationer mellan tid och rum. Paradigmatisk konstruktion: Fakta och metaforer antyder två typer av substitution, nämligen de språkliga procedurer som likhet eller analogi. De utgör en dimension som expanderar mellan två sätt att namnge fakta, fakta (nyligen förvärvad data) som något som påstås och som deltagarna tenderar att enas om, medan metaforen indikerar ett undersökningssteg snarare än konsensus (Czarniawska, 1997). McCloskey (1990) använde bilden att placera ut olika verk och förtydliga deras närhet till andras liknande verk, som tillsammans kan karaktärisera drag eller etablera temat, till exempel att metaforen verkar vanligare i företagsekonomi än berättelser (Czarniawska, 1997).
11
2.4 Sammanfattande illustration
Figur 3 - Sammanfattande illustration av teori
Figuren ovan illustrerar samspelet mellan de valda teorierna. Vad som vill förmedlas med modellen är att dess beståndsdelar ska ses som dynamiska och repeterande och inte som en linjär process. Modellen är deskriptiv och används för att illustrera vilka relationer som är av intresse i den empiri som tas fram ihop med respondenterna, med avsikt att skapa en större förståelse för futuristers arbetsmetoder inom framtidsstudier. Teorier kring futuristers arbetsverktyg och processer används för att få en förståelse för hur de arbetar. Sensemaking används för att förstå hur futurister uppfattar, tolkar och resonerar kring framtidsstudier. Genom att analysera Weicks (1995) sju teoretiska egenskaper av sensemaking, kan insikter om futuristernas egna perspektiv erhållas. De intervjuade futuristerna arbetar på olika sätt och har olika glasögon, med vilka de betraktar sina arbetsmetoder om framtiden. Utifrån det ansågs teorier om storytelling som en lins, kunna bidra med att samla in och förstå berättelser om deras arbetsmetoder från praktiken. Det avser att ge en holistisk bild av hur framtidsstudier beskrivs och därav tolkas samt uppfattas inom professionen. Genom att kombinera dessa teorier kan djupare förståelse ges för hur framtidsstudier kan skapa meningsfullhet hos individer och organisationer.
Framtidsstudier
Storytelling
Sensemaking
12
3. Metod
I kapitlet beskrivs vilken metod som ligger till grund för studiens undersökning. Avsnittet avser att redogöra kring följande: vilka metodval som gjorts samt vilken
motivering som ligger bakom de olika valen.
3.1 Studiens arbetsprocess
Avsikten med det inledande kapitlet är att skapa en grundförståelse för forskningsämnet och vidare till forskningsproblemet, vilket leder till studiens syfte och forskningsfrågor. Identifikationen av tidigare forskning inom ämnet, problemdiskussionen samt utformningen av studiens syfte, ledde till designen av den teoretiska referensramen.
De valda teorierna låg till grund för utformningen av intervjuguiden samt CLA-modellen användes för att tolka fram berättelser från respondenterna. Åtta stycken intervjuer hölls under en period på två veckor och de bearbetades sedan genom en tematisk innehållsanalys. Berättelser som identifierades, analyserades sedan utifrån teorier inom sensemaking, storytelling och framtidsstudier. I kapitel 6 diskuteras resultatet och i kapitel 7 presenteras slutsatsen.
Figur 4 - Studiens arbetsprocess
Inledning •Bakgrund •Problemformulering •Syfte •Frågeställningar Teori •Sensemaking •Framtidsstudier •Storytelling Metod •Kvalitativt •CLA-modellen •Interpretativt •Intervjuer Empiri •Tematisk innehållsanalys
•Berätelser och metaforer inom CLA-modellen
Analys
•Vilka berättelser används för att beskriva framtidsstudier och arbetsmetoder?
•Kan berättelser skapa meningsfullhet inom framtidsstudier?
Resultat •Kopplingar mellan framtidsstudier, Sensemaking och Storytelling
13
3.1.1 Forskningsdesign
För att svara mot studiens syfte har en kvalitativ forskningsdesign tillämpats för att skapa större förståelse för ämnet. Kvalitativ metod är en tolkande filosofi vilken används för att kunna skapa en förståelse för de uttryck som ges inom det studerade området (Saunders, Lewis & Thornhill, 2019). Forskningsmetoden anses vara lämplig då syftet är att skapa en förståelse för futuristers berättelser om deras arbetsmetoder. Bryman och Bell (2013) beskriver att kvalitativa till skillnad mot kvantitativa metoder, lägger vikten vid ord snarare än en kvantifiering, vilket går i linje med den narrativa metoden som använts där fokus ligger på de berättelser och metaforer som uppstår. Kvalitativa forskningsmetoder involverar systematisk insamling, organisering och tolkning av textuellt material från intervjuer där respondenterna beskriver sin uppfattning och erfarenheter inom fenomenet (Malterud, 2001). Hur materialet samlades in och användes i denna studie beskrivs under rubriken 3.4 Datainsamling.
Vid insamlingen och bearbetningen av data har förhållningssättet varit att tolka och analysera materialet från intervjuerna, vilket gjordes utifrån en tematisk analysmetod. Därav tillämpades ett interpretativt förhållningssätt vars strategi tillhandahåller teori och metod för att tolka människors handlingar och hur de skapar mening i sin värld (Bryman & Bell, 2013). Bryman och Bell (2013) upplyser om de utmaningar som finns med förhållningssättet och menar att de behandlar hur forskare ska sätta sig in i andra personers tankesätt och perspektiv på angivna ämnen, för att sedan kunna tolka personens bekräftelse samt förstå ursprunget av berättelsens perspektiv. Med denna insikt har strategin ändå tillämpats, då den kan hjälpa till med att uppnå studiens syfte för att få en förståelse för futuristers berättelser om deras arbetsmetoder om framtidsstudier. Saunders, Lewis och Thornhill (2019) och Bryman och Bell (2013) beskriver strategin som ett karaktärsdrag för kvalitativ forskningsstrategi.
3.1.2 Undersökningskontext
Studien ämnade att undersöka futuristers berättelser som beskriver deras arbetsmetoder inom framtidsstudier samt framtidsfrågor. Studien kan skapa insikter med hjälp av berättelser som beskriver olika steg i arbetsmetoderna och på så vis överbrygga kunskaper som omkonstruerar deltagarnas diskurser om framtidsstudier och framtidsfrågor, vilket kan bidra till studiens syfte. För att studera en viss bransch eller yrkesgrupp kan en utgångspunkt vara att undersöka fenomenet i en specifik kontext. Kontexten i denna studie är att studera futuristers berättelser som beskriver arbetet i deras sociala situation. Med social situation menas att respondenterna oftast arbetar med ledarskapsutveckling, medarbetarutveckling, coachning samt ledningsgrupper i organisationens alla nivåer. Studien intresserar sig för att samla in berättelser från futuristerna som en överföring av kunskaper genom anspelningar på futuristernas egna erfarenheter och skapar på så sätt en djupare förståelse för arbetsmetoderna om framtidsstudier. Vi vill på så vis återge informationen i en bredare berättelse för att öka förståelsen.
14
3.2 Narrativ metod
Genom att samla in futuristers egna beskrivningar av deras arbetsmetoder har valet gjorts att använda en narrativ metod. Johansson (2005) beskriver att narrativ metod innefattar insamling av berättelser och metaforer för att sedan analysera muntliga och skriftliga berättelser. Det överensstämmer med denna studie då insamlingsmetoden av primärdata är av formen intervju. Metoden är tillämpbar för studiens mål att öka förståelsen för forskningsämnet, genom att bidra till bland annat den efterfrågade holistiska förståelsen, (Heinonen & Hiltunen, 2012), samt att dessa berättelser tillsammans ger möjligheten att konstruera en större berättelse (Nylén, 2015). Metoden är väl beprövad i tidigare studier där Czarniawska (2004) och Alvesson och Kärreman (2000) påvisar att narrativ metod har fått ett stort erkännande som kunskapsform inom vetenskapliga sammanhang
Användandet av berättelser och metaforer anses vara av intresse inom studien för att berättelser utgör en av två beståndsdelar för mänsklig kognition. Bruner (1990) beskriver det och förklarar att berättelser söker förståelse utifrån mänskliga erfarenheter och syfte. För att tydliggöra hur berättelser och metaforer tolkas i studien, kommer en beskrivning av vad de handlar om. Greenhalghm, Russell och Swinglehurst (2005) beskriver att berättelser anspelar på det emotionella och metaforer gör företeelser mer meningsfulla genom jämförelser med något annat. Boje (2001) gör en distinktion mellan berättelser och narrativ, där berättelser är en enklare form av berättande. Han beskriver vidare att narrativ har större krav på handling och följdriktighet. Utifrån Boje (2001) har vi valt att använda benämningen berättelser snarare än narrativ då redogörelserna från futuristerna över deras arbetsmetoder går mer mot karaktären berättelser. Valet att inkludera metaforer i studien grundar sig i metaforers förmåga att förmedla förståelse för komplexa och komplicerade fenomen. Det påvisar Gaddefors (2007) och beskriver att metaforer kan användas för att generera insikt om uppfattningar och arbetsprocesser inom organisationer. Burke (1992) och Inns (2002) förklarar att undersöka metaforer kan hjälpa till att visa hur uppfattningar om världen är öppen för tolkning.
3.2.1 Casual Layered Analysis
CLA-modellen används i den här studien som ett tolkande verktyg och används inom narrativ scenarioplanering för sin pedagogiska förhållning av framtidsstudier (Milojevic & Inayatullah, 2015). Metoden användes under intervjun och empirin för att samla in och tolka berättelser. Litany är den första nivån användes som ett undersökande steg där futuristerna fick berätta om hur de samlar in data i form av trendspaning eller omvärldsbevakning till sina framtidsstudier. Det för att ge förståelse för hur denna del av futuristers arbete går till och hur det går att resonera i dessa frågor. Riedy (2007) beskriver litanynivån som uppmärksammar det som är synligt i samhället, där fokus ligger på deltagarnas upplevelser av fenomen samt högaktuella frågor som de kan utbyta känslor om.
15
Sociala orsaker är den andra nivån i CLA-modellen och är ett faktafokuserat steg. Under den nivån undersöks hur futurister arbetar med fakta. Det användes för att förstå hur arbetsmetoden beskrivs för att illustrera värdet av fakta samt hur futuristerna arbetar med dessa i framtidsstudier. Inayatullah (1998) beskriver att inom denna nivån studeras sociala orsaker, inklusive ekonomiska, kulturella, politiska och historiska faktorer. I detta steg ges mer utrymme till fakta och faktiska innovationer samt för att studera framtiden.
Det tredje steget användes för att karaktärisera futuristers diskurser om framtiden. I det steget undersöktes hur berättelserna ger perspektiv kring hur futurister tänker kring framtid. Turnbull (2006) beskriver denna nivå med att ställa frågan om ”vad som orsakar vad” inom nivån samt att det kan karaktäriseras som en utredning om huruvida något kan ge förklaring till resonemang om framtiden och dess värde. Vidare förklarar Turnbull (2006) att CLA nivån diskurs eller världsbild, behandlar en kritisk fråga om metoder för utredning, där varje metod involverar en viss diskurs eller episteme. Deltagare måste därför redogöra sina förståelser om styrkorna och begränsningarna i olika metoder.
Sista steget som vi använde oss av var steget “metaforer och myter”, som är ett kreativt steg och låter futuristen själv uttala sig om sina prognoser om framtiden. Det gjordes för att ta del av hur de själva uppfattar sina lärdomar och insikter om den framtida utvecklingen inom deras egna bransch och kan ge inspiration till vilka olika problem som finns idag samt eventuella lösningar på problemen i framtiden. Turnbull (2006) beskriver nivån som praktisk och fantasifull kring filosofi och etik, med utgångspunkt för att utmana föregivna antaganden på ett vetenskapligt förhållningssätt. Inayatullah (2004) sammanfattar CLA-modellen som att studera myter och metaforers länkar mellan sinnet, kroppen och miljön, vilket kommer att leda till en diskussion om vad metaforer är och hur de formar vår konstruktion av den egna världsbilden.
16
3.2.2 Trovärdighet i narrativ metod
Ett förhållningssätt i tolkandet av narrativ som användes i studien, var att berättelserna som kom upp, skapades eller nyskapades och sågs inte som några historiska sanningar, utan som möjliga konstruerade alternativa narrativa sanningar. Förhållningssättet finner stöd från Johanssons (2005) studie om att erhålla trovärdighet i narrativa framställningar och analyser. För att öka trovärdigheten hos de berättelser och metaforer som analyserades togs även Kvales (1997) tre grundläggande kriterier i beaktning. Innan en kontakt togs med respondenterna användes Linkedin samt internet sökningar för att få en insikt om respondentens erfarenheter och yrkesliv. Det kan kopplas samman med Kvales första kriterium som handlar om forskarens hantverksskicklighet och trovärdighet, som inte enbart innefattar de valda metoderna, utan även den personliga och moraliska integriteten. Det andra kriteriet behandlar den kommunikativa validiteten och innefattar att rättsgiltigheten i forskarens kunskapsspråk ska prövas i ett samtal. Samtliga respondenter är välkända talare inom sina nischer och har en bakgrund som styrker trovärdigheten i sitt kunskapsspråk. Läs mer om detta under rubriken urval 3.4.2. Det tredje och sista kriteriet behandlar en pragmatisk validering som behandlar skyldigheten i att handla i överensstämmande med tolkningarna. För att minska feltolkningar av respondenternas berättelser ställdes följdfrågor.
Lincoln och Guba (1985) och Guba och Lincoln (1994) föreslår att kvalitativ forskning ska bedömas utifrån två grundläggande bedömningskriterier; trovärdighet och äkthet. Stiles (1993) beskriver att trovärdigheten stärks utifrån de vetenskapliga källorna som används samt metoden och resultatet av empiri. Vidare beskriver han att äktheten utgörs av tolkningar, transparens och slutsatser. För att förhålla sig till dessa kriterier har arbetsprocessen kontinuerligt granskats av handledare och studiekamrater, och en fullständig rapport finns tillgänglig för de som vill ta del av den. Studien är gjord med insikten att en fullständig objektivitet inte går att uppnå, men har försökt att agera trovärdigt, där personliga värderingar försökts hållas utanför arbetsprocessen. Den kritiska aspekten mot en fullständig tillämpning av begreppen, är att de förutsätter att det finns en möjlighet att uppnå en enda och absolut bild av den sociala verkligheten. Guba och Lincoln (1994) och Lincoln och Guba (1985) menar att det finns mer än en möjlig beskrivning av verkligheten. Resonemanget som tagits i beaktning genom arbetsprocessen har varit att resultatet inte ses som en enda fullständig bild av verkligheten, utan som en möjlig beskrivning av hur det ser ut (Bryman & Bell, 2013). För att öka trovärdigheten och äktheten har även ett försök att beskriva de val som gjorts genom hela arbetsprocessen i metodkapitlet för att studien i största möjliga utsträckning ska kunna replikeras och för att läsaren ska kunna få en förståelse för tolkningsprocessen till slutsatsen.
17
3.3 Framtagande av teoretisk referensram
För att framställa den teoretiska referensramen har en stor del av studiens inledande process lagts på att skapa en förståelse för forskningsämnet. Böcker har använts via Mälardalens bibliotek samt datasökningar har gjorts genom flertalet databaser, för att få information och inspiration från vetenskapliga artiklar för hur mallen skulle kunna komponeras. De databaser som användes var ABI/Inform Global och Emerald Insight vars tillgänglighet kom från Mälardalens Högskola samt Google Scholar. De mest frekventa sökorden som användes inom databaserna var kopplade till framtidsstudier och var bland annat: foresight, sensemaking, storytelling och narrativ scenarioplanering. Artiklar och som sedan valdes ut för en vidare granskning baserades på titeln, sammanfattningen, journal och frekventa användningsbegrepp.
3.4 Datainsamling
För att kunna undersöka forskningsfrågorna har empirisk primärdata samlats in. Primärdata samlades in via intervjuer med respondenter som föll inom kategorin futurist. De arbetar med framtidsstudier och framtidsfrågor, både inom forskning och mot organisationer samt privatpersoner. De fick berätta om sina tankar och erfarenheter av sin profession samt om det var några särskilda berättelser som beskrev deras arbetsmetoder. Berättelserna ansågs resultera i djupgående och personliga resonemang kring forskningsämnet och bedömdes därför vara en ändamålsenlig metod för att svara mot syftet om att skapa en förståelse kring ämnet. Metoden gav insikten om respondenternas enskilda resonemang och tolkningar som låg till grund för att svara mot vad studien ämnade att undersöka. Czarniwaska (2004) och Weick (1995) hävdar att undersökning av berättelser lämpar sig väl för få insikter om respondenternas tolkningar samt diskurser.
3.4.1 Intervjumetod
Intervjumetoden som valdes var narrativ för att låta respondenterna redogöra för sina beskrivningar av arbetsmetoder och genomfördes med en öppen ansats. Förhållningssättet användes för att möjliggöra för de intervjuade att svara med egna ord utifrån egna känslor, tankar och erfarenheter. Detta öppnade även upp för ovanliga och oförutsedda svar, vilket gav nyanserade och intressanta resultat. Bryman och Bell (2013) menar att användningen av en öppen ansats är bra för en utforskning av nya områden och teman som forskare inte är insatta i. Även om en viss nivå av kunskap inom ämnet har skapats tar de intervjuade rollen som experter där de visar sin kunskapsnivå, vad de tycker är viktigt att ta upp inom frågeställningen samt hur de tolkar en fråga. Berättande som intervjumetod valdes med förhoppning om att de intervjuade skulle utforma egna berättelser och resonemang kring ämnet. Czarniawska (2004) menar att berättande är en metod inom socialvetenskap som använts mycket i syfte att transportera kunskap och erfarenheter mellan personer privat och inom organisationer. Vidare beskriver Czarniawska (1997) att det bidrar till att öka förståelsen för organisationer, samt för personerna inom organisationen, om hur de tänker och fungerar. Detta
18
avspeglas ofta i deras berättelsers intriger. Berättande är en metod som kan bidra med en djupare insikt om personer och organisationer då tillvägagångssättet ger forskaren en möjlighet att komma i kontakt med språkbruket och de sociala omständigheterna (Heracleous & Barrett, 2001).
Intervjuerna utformades även, förutom med en öppen ansats, med följdfrågor i en semistrukturerad mall för att kunna utgå ifrån forskningsområdet och respondenterna utan att använda exakta och detaljerade frågor. Det valdes med förhoppningen om att föra samtalet på ett naturligt och avslappnat sätt där respondenten i viss utsträckning kunde styra i vilken riktning som togs, samtidigt så kunde frågorna anpassas till den som intervjuades. Tillvägagångssättet gjorde att varje intervju inte blev helt identisk med de andra, utan modifierades beroende på respondenten som intervjuades. Genom användandet av en öppen ansats, samt den semistrukturella mallen med följdfrågor kunde således samtalet föras inom avsett ämne, men även låta respondenten ge sina berättelser utan att vara helt styrd i sina svar.
3.4.2 Urval
Urvalet av undersökningskontexten och intervjupersoner för studien valdes ut efter ett strategiskt- och bekvämlighetsurval. (Yin, 2011; Trost, 2005; Bryman & Bell, 2013) Bekvämlighetsurvalet i den här studien var att futuristerna som kontaktades utmärker sig inom sin yrkesbransch. Samtliga respondenter arbetar över stora geografiska områden, där vissa arbetar globalt och talar i kända sammanhang som TED-talks, eller har uppdrag som är på forskarnivå i EU sammanhang alternativ stora bolag på global nivå. Vissa har även undervisat på Universitet och Högskolor. Samtliga har drivit bolag i olika utsträckningar som konsulter och är nischade mot framtidsfrågor. Det fanns även personlig kännedom om dem, som underlättade för möjligheten att kunna intervjua dem för studiens ändamål. Det strategiska urvalet grundar sig i att vi valde ut personer som forskar inom framtidsfrågor i en akademi och personer som arbetar praktiskt med framtidsfrågor i former som workshops och föreläsningar mot organisationer och privatpersoner. Linkedin samt en första kontakt med respondenten ökade försäkran om att personen ifråga besitter kunskapen som ingick i urvalet. För att kunna få in respondenter med varierande perspektiv, tog vi hänsyn till hela Sverige. De intervjuade kan också ses som stickprovs urval av personer inom en specifik bransch eller profession, med ett ändamålsenligt eller målstyrt urval för att säkerställa att intervjupersonerna skiljer sig åt när det gäller olika drag (Bryman & Bell, 2013).
Stefan Hyttfors har en bakgrund som fotograf, journalist, PR-konsult och entreprenör. Han har grundat PR-byrån Wenderfalck som vunnit en rad priser för kreativitet och kundnöjdhet samt skrivit boken Yoga for leaders. Hyttfors tillhör en skara föreläsare som bokas av stora konferenser och ledningsgrupper runt om i hela världen. Hyttfors är en uppskattad föreläsare med närmare 1000 föreläsningar i drygt 30 länder med ett erkänt kunnande om att kunna reflektera och samtidigt hålla en röd tråd i komplexa frågeställningar och få dem att bli begripliga.
19
Göran Adlén arbetar som föreläsare, moderator, omvärldsspanare, utbildare, författare, rådgivare och affärsutvecklare. Adlén är utbildad civilekonom och har genom åren arbetat med stora varumärkesprojekt på namnkunniga reklambyråer och undervisat i marknadsföring om marknadsanalyser på IHM Business School och RMI Bergs. Adlén har varit utsedd till Sveriges mest prisbelönta föreläsare, samt skrivit åtta böcker, varav en blev utsedd till årets ledarskapsbok. Adlén har varit aktiv med sina trendrapporter och sina omvärldsspaningar som över 50 000 personer tagit del utav under åren.
Kjell Lindström har en bakgrund som forskare på Uppsalas universitet och är grundare av Noden, som är ett kunskapsföretag som startades 1995 och ägnar sig åt verksamhetsutveckling, utbildning, coachning och föreläsningar. Med kunder inom privat, offentlig samt ideell sektor. Lindström har även givit ut flera böcker, som exempelvis bortom tankefällan. Lindström har även givit ut trendbrevet till prenumeranter i närmare tolv år.
Bengt Wahlström har under decennier tillhört Sveriges mest efterfrågade föredragshållare och träffar deltagare både i Sverige och från andra länder. Wahlström håller seminarier och utbildningsprogram kring olika framtidsfrågor- och omvärldsfrågor, där även ministrar medverkar i diskussioner. Wahlström har hittills skrivit nio olika böcker med framtidstema och vunnit priser som European Management Book of The Year 1991 och Årets Ledarskapsbok 1997. Under årens lopp har det blivit närmare tre tusen föredrag och seminarier, samt mängder med intervjuer i olika tidningar, tidskrifter, radio och TV.
Stefan Nilsson är en känd trendjägare och figurerar regelbundet i tv, radio och tidskrifter. Han driver även designgallerian i Stockholm. Nilsson beskriver sig som ständigt letande efter nya fenomen inom interiörer, design, mode, mat och andra saker som människor drömmer om. Han driver även bloggen trendstefan.se som lanserades 2006 och har listats av tidningen Rum som en av de mest inflytelserika människorna i designbranschen.
Carina Sjödin är föreläsare och doktorand i innovationsvetenskap och ledning. Hennes tidigare forskning har involverat öppen innovation med fokus på användarinvolverad serviceinnovation samt har ett särskilt intresse för framsynthetens (foresight) roll i serviceinnovation. Hon beskriver sin forskning som nära praktiken och som är en del av SIMGIC (Service Innovation Management in Global International Companies). Sjödin har varit aktiv med trendspaning och omvärldsbevakning sedan 1990-talet och undervisat på Mälardalen högskola sedan 2006. Idag driver hon utvecklingen av kurser inom omvärld och framtid på högskolan tillsammans med ett antal andra lärare.
Bobby Forshell började sin karriär med att driva företag som tillverkade teknik mot sektorer som militären och den medicinska, som växte och blev ett företag med 281 anställda. Forshell har undervisat på IFL Handelshögskola Management, studerat i USA och sedan fortsatt i England på en master i executive coaching som resulterade i en post-graduate. Han har arbetat på European school of technology and management i Berlin som är en av Tysklands största
20
managementskolor. Hans fokus har varit att lära ut scenariotänkande och scenarioplanering. Forshell har bland annat arbetat som chefscoach på Europeiska centralbanken, SAS, Peab samt Jula. Idag driver han företaget Point of Value.
Mats Kinnerbäck har arbetat över hela Skandinavien, men har börjat trappa ner resandet och håller sig numera i Västsverige. Han arbetar med ledarskapsutveckling, medarbetarutveckling, coachning samt ledningsgrupper i flera olika branscher inom alla nivåer i organisationer. Kinnerbäck började sin bana i familjeföretaget som var en bensinmack, utbildade sig sedan till lärare och har en vidareutbildning till ledarkonsult, som han utövat i över 24 år.
3.4.3 Genomförande
Respondenterna kontaktades via mail samt telefon där en övergripande beskrivning gavs som innefattade studiens syfte, proceduren för hur intervjun skulle gå till, varför det var intressant att intervjua dem, samt frågan om hur mycket tid de kunde avsätta för intervjun. För att minska risken för förfalskning och förespegling av respondenterna, så har de informerats i textform via mail och muntligt via telefon och innan intervjun. De fick information om studiens syfte och fokus samt vilken roll respondenten har i studien. När respondenten valt att medverka fick de ytterligare information där intervjuguiden skickades ut för att de skulle kunna förbereda sig inför intervjun. För att eventuella oklarheter eller frågor skulle kunna redas ut innan intervjun påbörjades, fördes en genomgång av upplägget av intervjun med respondenterna, där det förtydligades att deltagandet är frivilligt och om de skulle vilja avbryta, så var det möjligt. Denna genomgång skedde vid intervjutillfället innan inspelningen och första frågan påbörjades. Respondenterna informerades även om att de hade rätt att stå över frågor som de möjligtvis inte ville besvara.
En dialog fördes även om hur nyttjande aspekter skulle behandlas för studien, vilket innebar hur vi skulle komma att använda informationen från dem i studien. Även frågan om respondenten ville vara anonym ställdes, vilket kunde fungera som förtroendestyrkande hos respondenten gentemot intervjuaren (Trost, 2005). Denna åtgärd gjordes för att skydda respondenterna. I studien var dock respondenterna frikostiga med att dela med sig av sina namn och gav klartecken om att datamaterialet i studien kunde användas för flera ändamål utöver studiens innehåll, för att fler skulle kunna ta del av respondenternas berättelser och metaforer inom ämnet framtidsstudier och framtidsfrågor. Det resulterade i åtta genomförda intervjuer som varierade mellan 45–60 minuter. Intervjuerna spelades in via videokonferensverktyget ZOOM och transkriberades med respondenternas tillåtelse. Det gjordes för att kunna återge respondenternas berättelser och metaforer med en så hög precision som möjligt i en narrativ framställning. Transkriberingarna kontrollerades genom korrekturläsning samtidigt som inspelningen av intervjun avlyssnades. Det gjordes för att säkerhetsställa kvalité och exakthet av transkriberingarna samt att korrekta tolkningar gjorts. Det ansågs vara av central betydelse för att tillsammans kunna genomföra en tematisk innehållsanalys. Respondenterna erbjöd sig
21
också att låta sig kontaktas igen om det var något som behövde säkerhetsställas eller för att få utförligare svar för att komplettera intervjun. Respondenterna erbjöds även få tillgång till resultatet av studien
3.4.4 Intervjuguide
Intervjuguiden är konstruerad med en inledande del där respondenten ombads att beskriva hur en dag på jobbet ser ut. Därefter ställs frågor som innefattar hur respondenten började sin resa inom yrket. Förhoppningen med att börja med enkla allmänna frågor var att respondenten skulle får en mjuk start och känna sig bekväm i intervjun. Under andra akten i intervjun ställdes intervjufrågor som härleds från CLA-modellen. Avsikten är att locka fram berättelser och metaforer i CLA-modellens olika nivåer om framtidsstudier och framtidsfrågor. I sista delen av intervjun låg fokus på respondenternas metaforer om framtiden när det gäller framtidsstudier och framtidsfrågor. Studien har då möjlighet att möta respondenternas tankar inom deras egen profession, med andra ord, hur de tänker i nuläget om sina verktyg och vart deras bransch är på väg.
För att utforma intervjuguiden studerades teorierna: framtidsstudier, storytelling och sensemaking. Under den inledande planeringsfasen av studien diskuterades genomförandet och med hänseende till teorierna var det ändamålsenligt att föra samtal med respondenterna. McLellan (2006) visar att storytelling möjliggör att vara en brygga mellan teori och praktik, då story gathering är att samla in berättelser och används som feedback. Czarniawska (1998) slår fast att storytelling är kunskapsbärande och ger historier om mänskliga intentioner om aktioner i tid och rum. Storytelling faller väl ut med att låta respondenten samtala fritt om sina berättelser och om deras beskrivningar av sina arbetsmetoder. Weick (2001) beskriver att människor ritar upp kartor för att beskriva processer av sensemaking. Ingen av kartorna kan enskilt ge en fullständig förståelse för hur deras verklighet ser ut. Genom att lyfta fram allas berättelser tillsammans kan en mer representativ bild ges. Parry (2003) ger exempel på att organisationer kan ses som sensemakingsystem, där medlemmar alternativt aktörerna kontinuerligt verifierar och delger de sanningar om verkligheten som de upplever och sedan agerar efter. Vi bedömde även att sensemaking föll väl ut med att föra samtal, precis som med tillvägagångssättet med framtidsstudier. Propper (2008) redogör för en figur som representerar kvantitativa, semi-kvantitativa och kvalitativa framtidsstudier, samt fyra attribut av kreativitet, expertis, interaktion och bevis. Samtliga teorier lämpade sig för öppen ansats och samtal snarare än för stängda frågor.
22
3.5 Analysmetod
Efter insamling och transkribering bearbetades insamlat material genom tematisk kodning i syfte att lyfta fram de berättelser och metaforer som futuristerna använder sig av i sin sociala kontext. Studien analyserades efter Nowell, Norris, White och Moules (2017) resonemang om att den tematiska innehållsanalysen lämpar sig väl för forskare att genomföra en trovärdig analys utifrån en stor uppsättning kvalitativa data. Med hjälp av tematisk innehållsanalys eftersöktes berättelser och metaforer som ansågs centrala för studiens syfte. Tematisk metod enligt Braun och Clarke (2006) är ett sätt att identifiera, analysera och presentera teman inom en stor uppsättning data. Det lämpar sig väl för att samla in berättelser och metaforer. Utifrån det beskrivna tillvägagångssättet kunde en grundlig analys genomföras, vilket syftar till att ta fram berättelser och metaforer (Nowell, Norris, White & Moules, 2017). Även Thorne (2000) beskriver att tematisk innehållsanalys ger insiktsfulla och trovärdiga resultat. Dataanalys beskrivs som en komplex och utmanande sektion i den kvalitativa forskningen (Thorne, 2000). För att analysen ska vara trovärdig behöver den generera meningsfullhet och användbara resultat. Under tiden behöver studien vara transparent och öppen till vad som görs, varför det görs och för att förmedla analysmetoden. (Braun & Clarke, 2006) Studien har tagit hjälp av tematisk innehållsanalys för att hantera komplexiteten genom att systematiskt bearbeta data och synliggöra berättelser och metaforer som beskriver futuristernas arbetsmetoder. Tillvägagångssättet med systematisk ansats syftar till att vara en transparant analys, vilket i sin tur kan underlätta för personer som tar del av resultatet i studien (Nowell, Norris, White & Moules, 2017).
Bearbetningen går till på följande sätt att ställningstaganden görs innan själva analysarbetet påbörjas. Det som räknas som ett tema i studien är berättelser och metaforer som beskriver futuristernas arbetsmetoder. CLA-modellen användes för att kategorisera var berättelserna hör hemma och anger metaforerna som tolkningssystem. (Braun & Clarke, 2006) Studien är byggd på teoretisk grund inom framtidsstudier, framtidsfrågor, narrativ (berättelse, storytelling) och sensemaking (meningsskapande).
Kriterier för teman i denna studie var att få fram varje futurists viktigaste berättelser och metaforer i relation till framtidsstudier och framtidsfrågor. Att studera om det är något som nämns ofta eller framträder frekvent, behöver dock inte betyda att det indirekt utgör ett tema. Det viktigaste för studien var att de tolkningar och bedömningar som gjordes utifrån materialet gällde och det var viktigt att arbetsprocessen var konsekvent. Forskningen kan beskrivas genom tre olika nivåer av frågor, dels forskningsfrågorna som styr projektet, intervjufrågorna som samlar in data och slutligen frågor som ställs under analysen. Frågorna behöver inte nödvändigtvis hänga ihop, men det är önskvärt. (Braun & Clarke, 2006) I studien användes en latent approach som handlar om att tolkningar och analyser görs redan från början och en sådan approach bygger ofta på ett konstruktivistiskt synsätt. Det betyder att det inte går att veta på förhand om vilka teman som kommer att framträda. I studien handlar det om berättelser och metaforer som utgör teman. (Braun & Clarke, 2006)
