NÅGONSTANS MELLAN
LAPPAR OCH APPAR
En kvalitativ intervjustudie av föräldrars perspektiv på kommunikationen i förskolan.
ELIN KUJANSUU
HELÉNE PETTERSSON
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.
Handledare: Linda Jonsson Examinator: Victor Kvarnhall Höstterminen 2016
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
kultur och kommunikation PEA079 15 hp
Höstterminen 2016
SAMMANFATTNING
_______________________________________________________ Elin Kujansuu och Heléne Pettersson
NÅGONSTANS MELLAN LAPPAR OCH APPAR
En kvalitativ intervjustudie av föräldrars perspektiv på kommunikationen i förskolan.
SOMEWHERE BETWEEN NOTES AND APPS
A qualitative study of parents' perspectives on communication in preschool.
2016 Antal sidor: 29
_______________________________________________________ Syftet med följande studie är att undersöka hur kommunikationen fungerar mellan förskola och hem utifrån ett föräldraperspektiv. Studien är kvalitativ och metoden som har använts för att samla in data är semistrukturerade intervjuer med föräldrar. Resultatet visar att den dagliga kommunikationen är den mest uppskattade samverkansformen i förskolan. Den visar även på en problematik när den muntliga kontakten brister. I studien har det synliggjorts flera olika kommunikationsverktyg som används för att komplettera den muntliga kommunikationen. Slutsatser som kunde dras var bland annat att moderna kommunikationsverktyg efterfrågas då de är lättillgängliga i dagens samhälle. Avslutningsvis visar studien att kommunikationen mellan föräldrar och pedagoger är uppskattad.
_______________________________________________________ Nyckelord: Kommunikation, kommunikationsverktyg, samverkan, föräldrar, förskola.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och forskningsfrågor ... 2
1.2 Uppsatsens disposition ... 2
1.3 Begreppsdefinitioner ... 2
2 Bakgrund ... 4
2.1 Tidigare forskning ... 4
2.2 Samverkan enligt styrdokument ... 7
2.3 Teoretisk utgångspunkt - det sociokulturella perspektivet ... 8
3 Metod ... 9 3.1 Forskningsstrategi ... 9 3.2 Urval ... 10 3.3 Datainsamlingsmetod ... 10 3.4 Genomförande ... 10 3.5 Etiska ställningstaganden ... 11 3.6 Analysmetod ... 11
3.7 Reliabilitet och validitet ... 11
4 Resultat ... 12
4.1 Daglig kommunikation ... 12
4.2 Omoderna kommunikationsverktyg ... 14
4.3 Upplevda svårigheter ... 15
4.4 God kommunikation enligt föräldrar ... 16
5 Analys ... 17
5.1 Kommunikation till föräldrar ... 17
5.2 Kommunikation enligt föräldrar ... 18
5.3 Konsekvenser av kommunikationen ... 19
6 Diskussion ... 20
6.1 Metoddiskussion ... 20
6.4 Relevans för förskolläraryrket ... 25 6.5 Fortsatt forskning ... 25 Referenslista ... 26 Bilaga 1, Intervjuguide ... 28 Bilaga 2, Missivbrev ... 29
1 Inledning
Förskolan ska ansvara för att komplettera hemmet genom att skapa förutsättningar för att varje barn utvecklas (Utbildningsdepartementet, 2016). En god relation och kommunikation till föräldrar krävs för att verksamheten ska kunna göra detta. Läroplan för förskolan förtydligar vikten av att en förtroendefull relation byggs upp mellan föräldrar och pedagoger, men det är pedagogernas ansvar att se till att relationen till föräldrar byggs upp (Utbildningsdepartementet, 2016). För att kunna bygga upp goda förtroendefulla relationer till föräldrar krävs det att pedagogerna har en social kompetens och kommunikativ förmåga (Sandberg & Vuorinen, 2007). I vår pilotstudie var syftet att fördjupa kunskapen om hur pedagoger bemöter föräldrar i den vardagliga kontakten. Studien visar att det var just den vardagliga kontakten som var den mest uppskattade samverkansformen, vilket även Sandberg och Vuorinen (2007) belyser. Utifrån vårt resultat i pilotstudien blev vi intresserade av vad föräldrarna tycker. Den här studien går ut på att undersöka hur
kommunikationen fungerar mellan föräldrar och pedagoger ur föräldrarnas
perspektiv. Vi vill veta vad föräldrarna tycker om kommunikationen och om det finns något de skulle vilja utveckla, samt vilka olika sorters kommunikationer det finns och används i förskolan. Problemet är dock att alla föräldrar tycker olika och har olika behov för att kommunikationen och informationen ska vara givande för just dem. Skolverket (2005) belyser vikten av att inflytande, kommunikation och
informationsutbyte med föräldrar ges i olika former för att föräldrar ska kunna ta del utav den så det kan bli meningsfullt för just dem.
I Sveriges regering finns idag en ambition att stärka samverkan mellan hem och förskola (Skolverket, 2005). Det som finns i de politiska dokumenten stämmer dock inte alltid överens med vad som sker i förskolans praktik (Sandberg & Vuorinen, 2007). Glappet som finns mellan dokumenten och förskolans praktik gällande samverkan för hem och förskola kan bero på att det inte finns något generellt
arbetssätt kring samverkan. Detta i sin tur leder till att pedagoger får gissa sig till vad som blir kvalitativt i varje enskilt möte och kommunikation med föräldrar (Sandberg & Vuorinen, 2007).
1.1 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med följande examensarbete är att undersöka kommunikationen mellan förskola och hem ur ett föräldraperspektiv. Vi vill i vår studie även ta reda på vilka typer av kommunikation som används i förskolorna och hur informationsutbytet mellan föräldrar och pedagoger ser ut.
För att uppnå vårt syfte med studien arbetar vi utifrån följande forskningsfrågor: • På vilka sätt kommunicerar förskolepersonalen vanligtvis med föräldrarna? • Hur upplever föräldrarna denna kommunikation?
• Vilka konsekvenser får förskolepersonalens kommunikation för föräldrarna?
1.2 Uppsatsens disposition
Den här studien kommer att undersöka och behandla föräldrars perspektiv på kommunikation i förskolans verksamhet. Vi har valt att strukturera och dela upp studien i olika delar där vi i den inledande texten kortfattat presenterar innehållet i studien. Därefter kommer en beskrivning av studiens syfte och forskningsfrågor. Under begreppsdefinitioner definieras och förklaras begrepp som är centrala i studien. I bakgrundsavsnittet presenteras innehåll utifrån relevant litteratur där vi börjar med att beskriva den teoretiska bakgrund som ligger till grund för studien, som är det sociokulturella perspektivet. I metodavsnittet beskrivs forskningsstrategi, datainsamlingsmetod, en kort presentation av vår tidigare pilotstudie,
genomförandet och etiska ställningstaganden som vi beaktat. Avsnittet innehåller även studiens reliabilitet och validitet samt en metoddiskussion. I avsnittet resultat presenteras studiens resultat utifrån fyra olika kategorier; daglig kommunikation, omodernt kommunikationsverktyg, upplevda svårigheter och bra kommunikation enligt föräldrar. När resultatet har presenterats kommer ett analysavsnitt där vi analyserar resultatet i fyra kategorier efter relevant litteratur, teoretiskt perspektiv och styrdokument. Avslutningsvis kommer diskussionsavsnittet där vi diskuterar valet av metod samt resultatet och slutsatsen som vi kommit fram till. Avslutningsvis kommer ett avsnitt med tankar kring framtida forskning och vad studien har för relevans för förskolläraryrket.
1.3 Begreppsdefinitioner
• FörälderBegreppet förälder innebär i denna studie barnens vårdnadshavare. Nationalencyklopedin (2016) beskriver vårdnadshavare som en särskild
förordnad person som utgör den rättsliga vårdnaden om barnet. Fosterföräldrar, föräldrar via adoption eller biologiska föräldrar inkluderas i begreppet.
• Hallkontakt
Relevant litteratur i studien benämner kontakten mellan föräldrar och pedagoger som sker i förskolornas hall som tambur- eller hallkontakt (Markström, 2007; Sandberg och Vuorinen, 2007). Vi har gjort ett medvetet val att använda ordet hallkontakt istället för tamburkontakt i samtliga referenser då det sistnämnda ordet har en ålderdomlig klang.
• Kommunikation
Kommunikation kommer från det latinska ordet communic som betyder att göra något tillsammans och att överföra information eller kunskap från en person till en annan (Juul & Jensen, 2003). Begreppet kommunikation används i studien som ett gemensamt samlingsnamn för all typ information som utbyts mellan hem och förskola.
• Kommunikationsverktyg
Vygotskij skriver om artefakter som redskap vilket fungerar som ett hjälpmedel när människor försöker förmedla och skapa en förståelse om sin omvärld (Säljö, 2012). Exempel på artefakter som används för att komplettera den muntliga kommunikationen i förskolan är tillexempel Whiteboardtavla, postfack, Ipad, appar, papperslappar, e-mail, etc. I studien har vi valt benämna alla dessa under det samlade namnet kommunikationsverktyg. Kommunikationsverktygen syftar till att komplettera de muntliga kommunikationerna.
• Pedagog
I studien benämns både förskollärare och barnskötare som pedagog. I studien har både förskollärare och barnskötare förekommit. Vi har valt att benämna dem båda som pedagog då vi inte anser att deras utbildningsnivå är relevant för studiens syfte.
• Samverkan
Begreppet innefattar alla former av informella och formella möten mellan
föräldrar och pedagoger i förskoleverksamheten. Sandberg och Vuorinen (2007) beskriver begreppet som ett paraplybegrepp då den innefattar all kontakt mellan hemmet och förskolan.
• Vikarie
I studien benämns förskolans ordinarie personal som pedagoger och personal med ett vikariat, en tidsbegränsad anställning, som vikarier. Syftet med begreppsanvändningen ”vikarie” är att syfta till personal som vanligtvis inte arbetar i förskolan under en längre period och inte har en tidigare, långvarig relation med föräldrar och barn i verksamheten.
2 Bakgrund
Litteraturgenomgången inleds med en redovisning över hur vår sökning i databaser har gått till samt en genomgång av relevant litteratur för studien. Därefter redogörs samverkan enligt förskolans styrdokument och det sociokulturella perspektivet som ligger till grund för studien.
2.1 Tidigare forskning
Den litteratur som består av artiklar och avhandlingar till studien har vi funnit i databaserna: Eric, DIVA portal och Google Scholar. Sökord som använts är
tillexempel: Preschoolteacher, sociala medier, interaktion samverkan, parents, etc. I databasen ERIC gjordes en sökning på ”Preschool collaboration” vilket gav 368 träffar. Tilläggande sökorden ”parents” och ”family” gavs 280 träffar. Utifrån det letande vi upp forskning vi ansåg relevant för vår studie. I databasen DIVA har vi sökt efter relevant forskning som rör sociala medier och föräldrasamverkan.
I databasen Google Schoolar sökte vi på två ord, Facebook och föräldrar som gav oss 5550 träffar. Vi avgränsade sökningen till pedagoger och kommunikation och fann relevant forskning för vår studie. I litteratursökningen har vi avgränsat oss genom att främst inrikta oss på föräldrasamverkan och förskola. Vi har försökt att undvika litteratur som endast behandlar förskollärares roll i föräldrasamverkan då det inte är relevant i det här sammanhanget.
Sandberg och Vuorinen (2007) belyser föräldrars längtan och önskan efter att få en större inblick i sina barns värld på förskolan. Föräldrar vill ha mer information om barnets erfarenheter under tiden de befinner sig på förskolan. Författarna menar att pedagoger och föräldrar lägger större fokus och vikt på den dagliga
kommunikationen hos de yngre barnen. De menar att föräldrarna har ett större behov av den muntliga kommunikationen hos de yngre barnen gällande deras
omvårdnad. Föräldrarna vill veta om barnet sovit och ätit och de lägger fokus på just omvårdnadsfaktorerna. Pedagogerna upplever dock det som problematiskt då de hellre vill berätta om andra händelser som hänt under dagen (Sandberg & Vuorinen, 2007). När barnen blir äldre förändras föräldrarnas fokus från omvårdnad till
barnets sociala och emotionella trivsel (Sandberg & Vuorinen, 2007). Till exempel vill föräldrarna då veta om barnet varit i konflikter, om deras barn varit glad, ledsen eller arg, vilka kompisar barnet lekt med etc. Föräldrarna vill nu istället veta hur barnet upplevt dagen känslomässigt snarare än om de ätit bra till exempel. Problematiken kring det är att pedagogerna inte kan känna in exakt vad barnet känt under dagen (Sandberg & Vuorinen, 2007).
För att samverkan mellan föräldrar och pedagoger ska bli betydelsefull för barnen måste de kunna lita på varandras kunskaper för att det i slutändan ska gynna barnen (Jensen & Jensen, 2008). Föräldrar ska kunna känna tillit och trygghet till
pedagogerna och deras utbildning lika väl som pedagogerna ska respektera
föräldrarna och förstå att föräldrarna är experter på sina barn. Det är barnet som är i fokus och barnet lever i två olika världar, hemmet och förskolan och en samverkan mellan världarna är väsentlig för barnets utveckling och lärande (Jensen & Jensen, 2008). Tallberg Broman (2014) belyser att den dagliga kontakten mellan föräldrar och pedagoger är en positiv betydelse för barnens utveckling och lärande samt för en ökad kvalitet i förskolans verksamhet. Jensen och Jensen (2008) menar att
samverkan är en kontinuerlig kontakt mellan föräldrar och pedagoger om barnet i deras två olika världar. Det lyfter även Jonsdottir och Nyberg (2013) när de skriver om den dagliga kontakten i hallen som den viktigaste samverkansformen mellan föräldrar och pedagoger. Jonsdottir och Nyberg (2013) menar att relationen mellan föräldrar och pedagoger stärks och byggs just i den vardagliga hallkontakten.
Författarna belyser dock också brister som finns i hallkontakten, och menar att det som sägs i samtalen oftast bara är det mest viktiga och praktiska kring barnet. De menar att samtalen även bör kompletteras med andra informella
informationsutbyten för att bli betydelsefulla (Jonsdottir & Nyberg, 2013). Sandberg och Vuorinen (2007) menar att majoriteten av den dagliga kontakten sker i hallen, men då tyvärr under tidspressade former. Det är ofta väldigt många som lämnar och hämtar vid samma tidpunkter och risken finns att det lätt blir en stressig miljö som kan påverka samtalen negativt. Trots det menar även Sandberg och Vuorinen (2007) att det är den dagliga kontakten i hallen är den mest uppskattade samverkansformen. Förskolan ska arbeta för att komplettera hemmet (Utbildningsdepartementet, 2016). För att det ska fungera i verksamheten behöver pedagogerna vara uppmärksamma på föräldrarnas behov (Sommer, 2009). Sommer (2009) menar att omsorg är detsamma som att kunna hjälpa och stödja utifrån en uppfattning av vad den andre parten behöver. I relationen mellan förälder och pedagog behöver pedagogerna lära sig att uppmärksamma signaler, behov och önskemål från föräldrar för att skapa en trygghet för föräldrarna som individer (Sommer, 2009). Vuorinen, Sandberg, Sheridan, & Williams (2014) belyser att ansvaret ligger hos pedagogerna för att skapa
förutsättningar för en god samverkan. De menar att genom att visa en förståelse och en empati för föräldrarna som individer byggs goda relationer upp enklare.
Pedagoger och föräldrar ska kunna utgå från samma referensram och skapa en förståelse för varandras roll i verksamheten och för att göra det krävs det att en tydlighet finns mellan dem. Genom att uppmärksamma föräldrar och stärka deras delaktighet och inflytande, samtidigt som pedagogerna förtydligar sitt arbete med läroplanen kan en förståelse mellan parterna skapas menar Sandberg och Vuorinen, (2007) och Tallberg Broman, (2013). Vuorinen m.fl (2014) skriver att
förskollärarprofessionen i sig inte riktigt får ta plats i mötet med föräldrar. De skriver att föräldrar ofta saknar intresse för deras förskollärarprofession och dess innebörd tills den dag något negativt inträffar. Vid eventuella tråkigheter efterfrågas
förskollärarprofessionen snarare än barnskötarprofessionen och föräldern i fråga lägger stor vikt vid vem den möter (Vuorinen m.fl. 2014). Balldin (2013) skriver att förskollärarprofessionen i sig kräver en god social kompetens och en god
kommunikativ förmåga i mötet med föräldrar. För att kunna bemöta föräldrar behöver den sociala kompetensen bemästras redan från början, då nyexaminerade förskollärare möter föräldrar direkt när de börjar arbeta i förskolan. Balldin (2013) lyfter dock att utbildning om social kompetens saknas i förskollärarutbildningen. Föräldrars förväntningar på förskolan skiljer sig markant åt i dagens samhälle som är format efter en globalisering och kulturell mångfald (Harju, 2013).
Tallberg Broman (2013) skriver att Sverige har gått från att ha varit ett av det mest reglerade skolsystem till att idag vara ett av det mest liberala där föräldrars roll har förstärkts enormt. Ett samarbete mellan föräldrar och pedagoger kan bli
problematiskt, då vissa föräldrar anser att de inte har något med verksamheten att göra. När pedagoger har försökt att bjuda in föräldrar har de mött både motstånd och aggressivitet från föräldrar då föräldrarna anser att de inte ska sköta pedagogernas jobb. Pedagogerna gör dock detta för att ge föräldrarna en delaktighet och ett
inflytande för att försöka skapa ett gemensamt synsätt på vad verksamheten går ut på (Harju, 2013). En god föräldrasamverkan är en viktigt grund för förskolans kvalitet och har en väsentlig innebörd för barnens utveckling och lärande. För att försöka bjuda in föräldrar på ett mer lättsamt sätt till verksamheten har pedagoger börjat sms:a bilder med korta men tydliga texter till föräldrar på deras barn i olika situationer under dagen. Pedagogerna använder det som ett komplement till lämning- och hämtningstillfällen då de situationerna kan bli problematiska när kultur och språk skiljer sig (Harju, 2013).
Många barn vistas långa dagar i förskolans verksamhet och de är endast den lilla del av verksamheten som föräldrar ser när de lämnar och hämtar, vilket inte ger dem en korrekt helhetsbild av förskolan. Svenning (2011) menar att många föräldrar upplever att förskolan känns okänd eller dold då de missar själva vardagen i förskolan för sina barn. Genom att använda sig av dokumentation för att involvera föräldrarna i
barnens vardag på förskolan är enligt Svenning (2011) mycket fördelaktigt.
Författaren menar att dokumentation kan vara en värdefull källa och ett komplement i informationsutbytet mellan pedagoger och föräldrar, när den muntliga
kommunikationen inte räcker till eller hinns med. Dokumentationen bidrar även till att ge föräldrarna en delaktighet och en insyn i förskolans verksamhet. Svenning (2011) skriver även att dokumentationen ger föräldrar en trygghet, för att veta att deras barn har det bra och även en kontinuitet i samverkan mellan förskolan och hemmet. Föräldrarna får alltså delta i sina barns vardag även om de inte är med dem fysiskt under dagarna. Lindgren och Sparrman (2003) skriver om
dokumentationernas fördelar med att synliggöra verksamheten för föräldrar, men belyser även den negativa aspekten med dokumentationen när barn ibland
dokumenteras ovetandes om det, eller emot sin vilja. Författarna styrker att om pedagoger använder pedagogisk dokumentation på exempelvis anslagstavlor behöver de reflektera över den etiska aspekten i dokumentationsprocessen. Lindgren och Sparrman (2003) skriver även att barn är aktiva och gärna aktivt för en dialog om sina upplevelser. Pedagogisk dokumentation kan alltså fördelaktigt bjuda in föräldrar till en dialog med sina barn om deras upplevelser som finns dokumenterade
(Lindgren och Sparrman, 2003).
Svenning (2011) skriver om en undersökning som gjorts i förskolor i Norge där förskollärare har ställt sig frågande om vilken information som bör ges till föräldrar, både muntligt och genom dokumentationer. En av deltagarna i undersökningen menar att pedagoger ibland sträcker sig för långt i informationsutbytet med föräldrar. Deltagaren beskriver att pedagoger ger så pass mycket information, samtidigt som barnet helt utelämnas från konversationen. Svenning (2011) skriver att när barnet utesluts helt och pedagogen pratar över huvudet på barnet närmar det sig en kränkning av barnet, endast för att tillfredsställa förälderns informationsbehov. Svenning (2011) menar att pedagoger måste kommunicera med föräldrar för att inte ta sig vatten över huvudet i utbytet av information eller för att riskera att kränka barnen. Istället behöver pedagoger hitta lösningar som förenklar arbetet för dem själva och som samtidigt inkluderar barnen i den dagliga kontakten.
Markström (2007) beskriver förskolan som en social arena, som varken fungerar som ett hem eller en skola. En förskola är föräldrars första kontakt med en dagsinstitution som därefter följs upp av fritidshem, fritidsorganisationer och skolor genom barnens liv. Föräldrarna får sin första kontakt med den sociala arenan som skapas genom kommunikation och samspel (Markström, 2007). Författaren beskriver mötena
mellan förälder och pedagog som ett möte mellan en medborgare och en
professionell. Det är alltså pedagogens ansvar att mötet blir professionellt och att känna in alla typer av aspekter som kön, kultur, klass, språk etc i den muntliga kommunikationen. Hur pedagogen talar, vad den talar om och hur rummet pedagogen väljer att samtala med föräldern i speglar hur kommunikationen blir. Markström (2007) menar att allt avgör hur kommunikationen blir, hon menar att hela den sociala kontexten spelar stor roll för hur mötet blir. Markström (2007) talar även om hallen som en central plats för möten med föräldrar i förskolans miljö, och en betydelsefull plats för informationsöverföring. Informationen där innehåller både föräldrars scheman och arbetstider som speglas i barnens schema för förskolan. Anställda i förskolan anpassar ständigt verksamheten efter antal barn och arbetstider för pedagoger beroende på hur föräldrarnas behov av schema ser ut.
Där finns likväl information om föräldrars arbetstider och scheman som speglar av sig i barnens tider på förskolan, som scheman om vardagen i förskolan för att visa föräldrarna vad som händer där. Vidare på anslagstavlor och whiteboardtavlor visas information som matsedel, påminnelser om kläder, ledighet, föräldramöten etc. Markström (2007) menar att dessa tavlor används som ett samspel mellan förskolan och hemmet, men även som en uppmaning till föräldrar att sköta sina förpliktelser gentemot både barnet och förskolan. För att komplettera kommunikationen med föräldrar används även anslag, meddelanden till föräldrar genom fack vid barnens kläder och även möten som sker ansikte mot ansikte (Markström, 2007).
Hallen är även den plats som enligt Markström (2007) används mest för den dagliga kontakten mellan pedagoger och föräldrar. Beroende på när på dagen barnen lämnas i förskolan, skiljer sig mötet med föräldern åt. Lämnas barnet på morgonen sker ofta mötet i hallen mellan förälder och pedagog, där information gällande saker som hänt eller praktiska saker gällande barnens hälsa, kläder eller liknande delges. Författaren menar att om barnen lämnas senare under dagen uteblir ofta samtalet mellan
förälder och pedagog helt. Barnet lämnas istället bara med en vink eller en nick till pedagogerna för att visa att man uppmärksammat varandra (Markström, 2007). Under 2000-talets första decennium skapades begreppet ”sociala medier” som ett samlingsnamn för Facebook, bloggar, Instagram, microbloggar etc. Kommande år utvecklades ännu flera sociala fenomen och Åblad (2011) skriver att sociala mediers gemensamma nämnare är att de alla handlar om relationer. Hon beskriver det som:
Drivkraften bakom sociala medier är viljan och möjligheten att kunna skapa och bibehålla relationer med varandra oberoende av tid och rum. (Åblad, 2011, s.11)
Numera används sociala medier likväl i personliga relationer som i professionella, allt för att kunna kommunicera med varandra på ett mer lättillgängligt och flertal olika sätt. Gränserna mellan den verkliga och den digitala världen minskar och är idag nästan obefintlig. Människor kan enkelt bära med sig sina nätverk i både datorer och mobiler vart de än går (Åblad, 2011).
2.2 Samverkan enligt styrdokument
Arbetslaget ska visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer. (Utbildningsdepartementet, 2016, s.13)
Enligt Utbildningsdepartementet (2016) ska förskolan arbeta för att skapa en god samverkan mellan hem och förskola. Ansvaret för att förtroendefulla relationer
mellan förskollärare och föräldrar skapas ingår i pedagogernas ansvar.
Huvudansvaret för barns fostran och utveckling ligger hos föräldrarna, medan förskolan ska komplettera hemmet och skapa de bästa förutsättningarna för barn att utvecklas på ett rikt och mångsidigt sätt (Utbildningsdepartementet, 2016). Inom ramen för de nationella målen ska alla föräldrar ges möjlighet till inflytande och rätten att påverka verksamheten (Utbildningsdepartementet, 2016). De
samverkansformer som nämns i Läroplan för förskolan och skollagen är
utvecklingssamtal minst en gång per år, en god introduktion i förskolans verksamhet vid inskolning, delaktighet i utvärdering, planeringen och genomförande av den pedagogiska verksamheten med att:
Arbetslaget ska föra fortlöpande samtal med barnens vårdnadshavare om barnens trivsel, utveckling och lärande. (Utbildningsdepartementet, 2016, s. 13)
I det dagliga mötet ska kontinuerliga samtal ske mellan föräldrar och pedagoger. Arbetet som sker i förskolans miljö ska ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med föräldrar om barns utveckling, lärande och trivsel både i och utanför förskolan (Utbildningsdepartementet, 2016). Skolverket (2005) skriver för att kunna involvera alla föräldrar i verksamheten är det en fördel att kunna delge informationen i olika former. Den dagliga kontakten som sker vid hämtning och lämning innehåller vanligtvis information om barnets dag på förskolan. Enligt skollagen ska varje
förskoleenhet bidra med forum för samråd, där frågor gällande verksamheten som är betydelsefullt för både barn och föräldrar ska behandlas (Skolverket, 2005).
Förskolans samråd har två huvuduppgifter där den ena ska beröra föräldrars delaktighet och deras rätt att föra fram förslag och synpunkter gällande verksamheten. Den andra huvuduppgiften är att ge föräldrar information i kommande beslut som kan komma att påverka deras barn och är av intresse för föräldern (Skolverket, 2005). Själva genomförandet av utvecklingssamtalet sker med en pedagog ur personalgruppen oavsett yrkeskategori och utvecklingssamtalets innebörd är att barns trivsel, utveckling och lärande alltid sätts i relation till
förskolans förutsättningar för barnet. För att synliggöra barnet och dess lärprocesser kan pedagogisk dokumentation eller portfolios användas som verktyg för att påvisa dessa (Skolverket, 2005).
2.3 Teoretisk utgångspunkt
- det sociokulturella perspektivet
Det sociokulturella perspektivet ligger till grund för den teoretiska utgångspunkten i studien. Arbetet utgår ifrån kommunikation och samspel tillsammans med andra människor där människans förhållningssätt och samspel är i fokus. Det
sociokulturella perspektivet menar att samspel är det viktigaste i en människas utveckling och även det som ligger till grund för människans sociala kompetens (Strandberg, 2006). Det sociala samspelet ligger till grund för människans
utveckling, där människan lär genom alla varianter av samspel samt genom att delta i olika sociala sammanhang (Strandberg, 2006). Säljö (2012) menar att i det
sociokulturella perspektivet benämns språket som redskapens redskap, det allra viktigaste för människans utveckling.
Genom kommunikation med andra människor lär sig människor att uttrycka sig, och med hjälp av språkliga begrepp kan man lära sig att organisera sin omvärld (Säljö, 2012). Vygotskij menade att genom ett tal- och skriftspråk kommunicerar man om det som händer, för att senare etablera en gemensam förståelse tillsammans med sina
medmänniskor (Säljö, 2012). Språket är dynamiskt och ett ständigt utvecklingsbart teckensystem i den sociokulturella traditionen. Oavsett hur det formuleras, via
tecken, bilder, muntligt eller skriftligt menar Säljö (2012) att inget av dessa motsätter sig varandra. Att använda sig av flera kommunikationssätt som samverkar med varandra skapar snarare en förståelse hos den vi kommunicerar med och hur språket än förmedlas är de alla delar av vår förmåga att förmedla vår omvärld.
Barn tar till sig vuxnas sätt att använda sig av olika kommunikationsformer för att bättre förstå sin omvärld (Säljö, 2012).
Piaget såg människan först som en tänkande varelse, som därefter utvecklade sitt språk där tanken och språket var skiljt från varandra (Säljö, 2012). Vygotskij menar dock att den språkliga kommunikationen formar människan som en tänkande varelse och att språket och tanken sker i samklang med varandra (Säljö, 2012).
Ett grundläggande begrepp inom den sociokulturella traditionen är mediering (Säljö, 2012). Mediering betyder förmedling och Vygotskij menade att människor använder sig av redskap och artefakter, antingen språkliga eller materiella när de försöker att förmedla och förstå sin omvärld (Säljö, 2012). Siffror, räknesystem, bokstäver och begrepp är exempel på språkliga artefakter som från början har sitt ursprung i den kulturella utvecklingen och har utvecklats under tidens gång. Materiella artefakter eller fysiska artefakter som tillexempel ett tangentbord eller en hastighetsmätare kan inte fungera utan språkliga artefakter. Vygotskij menade att de flesta materiella artefakter kräver en språklig artefakt på samma sätt som teoretiska och praktiska handlingar hos människan alltid kräver både och. Människan både tänker och samtidigt utför en fysisk handling, därav är den ena beroende av den andre (Säljö, 2012).
Pedagogerna i förskolans verksamhet använder både materiella och tekniska artefakter för att kommunicera med föräldrar. Teknik så som telefoner, Ipads, och applikationer används i förskolan som medierade redskap för att förmedla
information till föräldrarna.
3 Metod
I metodavsnittet redogörs för forskningsstrategi, metodval, urval och genomförande samt en genomgång av etiska ställningstaganden för studien. Avsnittet avslutas med en diskussion av metodvalet och studiens tillförlitlighet och trovärdighet.
3.1 Forskningsstrategi
I denna studie används den kvalitativa forskningsstrategin för att synliggöra deltagarnas tolkningar av området som har studerats. Enligt Kvale (2008) innebär den kvalitativa forskningsstrategin att forskarna försöker synliggöra andra
människors perspektiv på det som har studerats. Forskarens roll i undersökningen kan påverka resultatet beroende på hur forskaren tolkar och gör urval i materialet som samlas in. Resultatet kan alltså skilja sig åt beroende på om någon annan gör en studie med samma utgångspunkt (Kvale, 2008). I studien tillämpades en
tvärsnittsdesign och för att få en variation och en helhetsbild valdes därför medvetet en heterogen urvalsgrupp ut till studien. Bryman (2011) beskriver att studier med en tvärsnittsdesign ofta ökar sannolikheten för att få en större variation av intressanta
svar. I en tvärsnittsdesign samlas även all information in vid ett och samma tillfälle vilket gör att deltagaren delger all information vid samma tidpunkt och forskaren kan alltså inte manipulera den insamlade datan (Bryman, 2011).
3.2 Urval
Den urvalsmetod som valdes till datainsamlingen var ett målinriktat- och
bekvämlighetsurval (Bryman, 2011). Det innebar att vi hittade åtta respondenter till våra intervjuer genom privata kontakter. På grund av en begränsad tidsram användes inte ett snöbollsurval för studien. Bryman (2011) beskriver ett sådant urval som process där forskaren först kontaktar deltagare av relevans för studien, för att sedan använda dessa deltagare för att hitta ytterligare deltagare till studien.
Valet av respondenter utgick även ifrån ett målinriktat urval då önskan om att få en så heterogen urvalsgrupp som möjligt till våra intervjuer låg till grund. Bryman (2011) menar att ett målinriktat urval är en urvalsmetod som används för att välja ut deltagare utifrån deras relevans för studien. Deltagarna valdes därför efter kön, där fyra kvinnor och fyra män intervjuades.
3.3 Datainsamlingsmetod
Som datainsamlingsmetod har vi använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Kvale (2008) skriver att den kvalitativa intervjun låter respondenterna förmedla sitt perspektiv till andra med egna ord. Det är alltså deltagarnas uppfattning som är det viktigaste för studien. Studien är byggd på åtta kvalitativa intervjuer
genomförda med semistrukturerade frågor där utgångspunkten var intervjufrågorna i intervjuguiden (se bilaga 1). Intervjuerna gjordes flexibla och följdfrågor ställdes exempelvis när respondenterna gav kortare svar och det ansågs värdefullt att tillgå djupare beskrivningar.
3.4 Genomförande
Innan påbörjad studie kontaktade vi personer i vår yttre bekantskapskrets med barn i förskolan för att se om ett intresse till att ingå i vår studie fanns. Vi gjorde ett
medvetet val när vi kontaktade personer till studien som vi har en viss, men inte nära relation till utan endast kände till sedan tidigare. Vi ansåg att det skulle vara till en fördel för oss att få fram svar till studiens frågeställningar och komma så nära
deltagarens sanning som möjligt. Genom att välja ut personer till studien som kände till oss sedan tidigare, tänkte vi att de skulle känna sig trygga med oss under
intervjutillfällena, samt att de skulle svara vad de verkligen tänkte och tyckte. Om vi hade intervjuat personer vi aldrig träffat förr tror vi snarare att de hade svarat vad de trodde att vi förväntades vilja höra, och inte känna en trygghet i att berätta vad de verkligen känner och tycker. Att vi kände till personerna i studien sedan tidigare kan ha påverkat deras vilja till att vara med i studien, men på ett positivt sätt.
Tio personer anmälde sig intresserade att delta i intervjuer. När det väl var dags för intervjuerna kontaktades samtliga via sms och telefon. Beräknad svarstid för våra intervjuer uppskattades till cirka 30 minuter och innan intervjuerna mailades ett missivbrev ut till respondenterna (se bilaga 2). Av de tillfrågade fick vi två avhopp på grund utav sjukdom vilket ledde till att åtta intervjuer hölls och samtliga intervjuer spelades in för att därefter transkriberas. Två telefonintervjuer utfördes på grund av
att respondenterna bor i kommuner mer än 10 mil bort. De övriga sex intervjuerna utfördes i en lugn miljö. Samtliga intervjuer skedde i en ostörd miljö och
forskningsfrågorna i studien låg till grund för intervjuguiden. I de fall där det ansågs värdefullt ställdes följdfrågor för att utveckla svaren.
3.5 Etiska ställningstaganden
Våra deltagare kontaktades tidigt och informerades om syftet med studien, att deras deltagande var frivilligt och att de behövde ge sitt samtycke till deltagandet. De
respondenter som var intresserade att delta fick alla mottaga ett missivbrev (se bilaga 2) där vi informerade ytterligare om studien.
I vårt missivbrev förklarade och beaktade vi Vetenskapsrådet (2011) fyra etiska riktlinjer. Informationskravet beaktades när vi informerade respondenterna om studiens syfte. Vi informerade även vad deras deltagande innebar och vilka rättigheter som gällde under studiens gång. Samtyckeskravet har också beaktats i missivbrevet när vi förklarade för respondenterna att deras deltagande i studien är frivilligt, och att de när som helst har rätt att avbryta sin medverkan. För att ta
hänsyn till nyttjandekravet informerade vi respondenterna om att studiens insamlade material enbart kommer användas till den här studiens syfte, och att deras intervjuer inte kommer att användas vidare.
Deltagarna upplystes även om att materialet kommer att publiceras i den
vetenskapliga databasen DIVA när det färdigställts. Vi har också tagit hänsyn till konfidentialitetskravet genom att förklara studiens anonymitet i missivbrevet, att respondenternas namn och stad inte nämns i studien för att skydda deras och förskolornas identitet.
3.6 Analysmetod
Som analysmetod valde vi en narrativ analys. Bryman (2011) menar att med en narrativ analys så är forskaren inte ute efter fakta utan vill komma åt personens perspektiv på det valda ämnet. En narrativ analys används med fördel för att analysera data från kvalitativa semistrukturerade intervjuer där respondenternas egna uppfattningar är det viktigaste för resultatet (Bryman, 2011). Efter utförda intervjuer lyssnade vi igenom våra intervjuer flera gånger båda två för att minimera riskerna att misstolkningar i vårt insamlade material uppstod. Därefter
transkriberade vi de delarna vi ansåg relevanta för studien. Kvale (2008) menar att tolkandet och klarläggningen av materialet innebär att man sorterar ut just vad som är väsentlig data för studiens syfte. Efter att data hade sorterats kunde vi plocka ut grunden till vårt resultat i form av olika nyckelord som vi senare kategoriserade.
3.7 Reliabilitet och validitet
En kvalitativ studie handlar om reliabilitet och validitet, där man beskriver hur bearbetning och insamling av data har utförts (Gunnarsson, 2002). Studiens reliabilitet handlar till en viss del om hur skicklig forskaren är i metoden som används för datainsamling. Faktorer som kan påverka reliabiliteten är dels hur frågorna är formulerade. Kvale (2008) menar att formuleringen av frågorna vid intervjutillfället kan påverka studiens reliabilitet. Öppna eller ledande frågor kan påverka respondentens svar.
Forskarens val att spela in intervjun eller anteckna påverkar också reliabiliteten. Patel & Davidsson (2011) menar att det är mer fördelaktigt för studiens reliabilitet att spela in intervjusvaren. Anledningen till det är att man som forskare i efterhand ska kunna lyssna på respondentens svar flera gånger och på så sätt försäkra sig om studiens tillförlitlighet och pålitlighet.
Gunnarsson (2002) skriver att studiens giltighet och hur väl den överensstämmer med verkligheter avgör validiteten. Patel & Davidsson (2011) menar att en kvalitativ studies validitet avgörs av hur hela forskningsprocessen har gått till. Kvalitativa studier är i sig alltid unika och det finns inga bestämda regler för hur en studies giltighet kan konstateras. Kvalitativa studier handlar om att materialet som samlas in är trovärdigt och lämpligt för studien. Enligt Bryman (2011) är generaliserbarhet att resultatet av en studie går att generalisera. Vårt resultat är inte generaliserbart eftersom endast ett fåtal, det vill säga åtta deltagare har deltagit i studien.
4 Resultat
Nedan beskrivs resultatet utifrån intervjuerna kopplat till studiens syfte och forskningsfrågor. Föräldrarnas beskrivningar av kommunikation och samverkan i förskolan redovisas utifrån fyra kategorier som har framkommit i tolkningen: daglig kommunikation, omoderna kommunikationsverktyg, upplevda svårigheter och god kommunikation enligt föräldrar
.
4.1 Daglig kommunikation
Föräldrarna beskriver den dagliga kontakten som den mest värdefulla
kommunikationsformen i förskolan. De menar att den dagliga kontakten har utvecklats från att ha varit den muntliga kommunikationen vid hämtning och
lämning till att nu även innehålla applikationer, sms, mms, bildspel, sociala medier, postfack, whiteboardtavla och telefonsamtal. Det framkom i intervjuerna att vissa av föräldrarna har en önskan om att få välja ett kommunikationssätt som passar bäst för dem. En förälder uttryckte sig: ”Jag vill kanske få frågan om vad som är bäst för mig”. En önskan om att få välja ett kommunikationssätt som passar föräldrarna själva finns. Några vill ha mer information via mail och appar medan någon annan vill ha mer muntlig kontakt.
Vissa känner en stress vid lämning och hämtning och vill hellre få information via telefon och sociala medier under dagen, medan andra önskar mera muntlig
kommunikation vid lämning och hämtning snarare än via telefon under dagen. De menar dock att det är svårt att påverka vilket kommunikationsverktyg som används i verksamheten och att de mer eller mindre får anpassa sig till vad pedagogerna tycker fungerar bra. ”Vi kan sakna information via mail men det kan bero på att vi kanske inte har blivit tillfrågade att få informationen så” uttrycker en förälder.
Föräldrarna önskar att få information via andra kommunikationsverktyg under dagen, speciellt i de fall där den muntliga kommunikationen påverkas negativt. Föräldrarna upplever att informationen som ges i den dagliga kontakten är olika beroende på hur gamla barnen är. De upplever att de yngre barnens information ofta innehåller saker som ”allt har varit bra”, ”han/hon har ätit bra” etc. där ligger fokus på omvårdnad. De får inte så mycket information om händelser i verksamheten, de
upplever att de själva får fråga vad de gjort under dagen. När barnen blir äldre ändras fokusen på informationen från omvårdnad till lärande och utveckling. Föräldrarna upplever att hos de äldre barnen är fokusen flyttat från omvårdnad till aktiviteter och händelser och nu får de istället fråga om barnet ens har ätit när de ser på menyn att det kanske är något barnet inte tycker om, eller tvärtom när det är något barnet gillar. För att få information om hur barnet ätit under dagen måste de nu fråga, det
kommunicerats inte längre av pedagogerna.
På småbarnsavdelningen får vi inte speciellt mycket information om vad de gjort under dagen, utan standardsvaret från pedagogerna är oftast ”allt har varit bra idag”. Fokusen ligger på omvårdnad.
Det märks stor skillnad på småbarnsavdelning och storbarn, syskonavdelning där det är mer fokus på aktiviteter, utveckling och utevistelse.
Föräldrarna upplever att det finns flera olika kommunikationsverktyg i förskolans verksamhet men att alla inte kontinuerligt används eller används alls. I två av kommunerna användes en applikation för förskolor. I applikationen kan pedagoger dela information och bilder samt koppla det till förskolans strävansmål, till föräldrar i barngruppen vilket upplevs som ett mycket positivt kommunikationsverktyg av föräldrarna. Några av föräldrarna saknade ett liknande kommunikationsverktyg för att kompensera när den muntliga kommunikationen brister i det dagliga mötet, men även för att bli uppdaterade under dagen om hur deras barn har det.
Det finns också en whiteboardtavla i hallen där det står saker, men då måste man komma ihåg att titta på den. Annars får vi lappar i vårt barns låda i hallen med viktigt information
tillexempel om julledigheter osv.
Föräldern i citatet ovan funderar över vad som ska kommuniceras på
whiteboardtavlan då hen upplever att det endast står saker som inte anses relevanta. Flera föräldrar upplever att informationen som ges via whiteboardtavlor skrivs för en slags utfyllnad. Informationen på tavlorna är ofta irrelevant och information som exempelvis matsedel eller sjukdomsvarningar önskar föräldrarna hellre att få på ett modernare kommunikationssätt. De menar också att whiteboardtavlorna ofta sitter på dåliga ställen och att de inte kan se dem naturligt på väg in eller ut till
avdelningen. Det leder till att informationen blir svårtillgänglig och ibland missas helt av föräldrarna. På några av förskolorna i studien där whiteboardtavlan används med en kontinuitet och är bättre placerad och inte kan missas, upplevs den av föräldrarna som positiv. Informationen byts ständigt ut och är levande vilket gör att föräldrarna gärna stannar och läser vad som står på den.
På den avdelningen får vi information om dagen på en whiteboardtavla. De skriver ofta vad de har gjort och avslutar alltid med ” Vi har haft världens bästa torsdag”.
Telefonen används också som ett kommunikationsverktyg men några föräldrar menar att även där skulle de vilja ha ett mer modernt kommunikationssätt i användandet av telefonen, tillexempel via sms eller mms.
Om vi vill meddela något brukar vi använda telefonen och ringa direkt. Oftast svarar någon, annars är det bara att prata in ett meddelande och hoppas på att någon lyssnar av det. Föräldern har en önskan om att kanske kunna sms:a information när pedagogerna inte har möjlighet att svara i telefonen, delvis för att snabbare få ett svar tillbaka och en bekräftelse att någon verkligen har uppmärksammat meddelandet. Föräldern menar att det inte känns bra att inte få respons på informationen man lämnat till en telefonsvarare.
Vi får information via post som hamnar i sonens postfack på förskolan, om man kommer ihåg att titta där emellanåt förstås.
Postfack som kommunikationsverktyg upplevs av de flesta föräldrarna som något negativt och gammalt. De menar att postfacken dels är dåligt placerade vilket gör att det inte är enkelt att varje dag kunna se om det kommit information där eller inte. Samt att pedagogerna vid hämtning och lämning inte heller påminner om att de har lagt information i postfacken, vilket de upplever som ytterligare en negativ faktor kring användandet av postfack.
Några av föräldrarna berättade att deras förskolor tar hjälp av sociala medier för att förmedla och kommunicera verksamhetens innehåll. I några fall är det en stängd Facebooksida och i andra en stängd Instagramsida. En stängd sida menas att man måste vara inbjuden för att kunna se informationen och bilderna, vilket bara
föräldrarna till barnet har och ingen annan familjemedlem eller släkt har tillgång till sidorna. På sidorna lägger pedagogerna upp bilder på vad som hänt under dagen men också information av olika slag. Sociala medier påpekades som positivt av deltagarna.
Jag blev positivt överraskad när pedagogerna en dag på förskolans Instagram påminde oss föräldrar om det blöta vädret och behovet av extra kläder, med en bild på några superblöta barn från skogen.
4.2 Omoderna kommunikationsverktyg
Föräldrarna nämner att omoderna kommunikationsverktyg används för att förmedla mindre brådskande information ofta via lappar i postfack eller barnets hylla till exempel. Exempel på sådan information är månadsbrev, veckobrev,
utvecklingssamtal och föräldramöten. Hur den här informationen ges till föräldrarna varierar mycket beroende på förskola till förskola. Alla föräldrar menar dock att den här slags informationen och kommunikationen inte förmedlas på ett prioriterat sätt. Flera föräldrar uttrycker sitt missnöje med att information som inte är brådskande till exempel julledighet, kommuniceras på ett prioriterat sätt. Lapparna delas ofta ut långt innan de ska vara inlämnade igen, vilket lätt leder till försvunna och
borttappade lappar. När föräldrarna väl fått lapparna har de fått dem genom omoderna kommunikationsverktyg som postfacket eller på barnens hyllor i hallen. De menar att det är lätt att lapparna försvinner redan innan föräldern ens hunnit få dem. De berättar även att pedagogerna även ger upprepande påminnelser att
lapparna ska lämnas in i tid igen, och de upplever det som en tråkig situation med påminnelserna.
En deltagare påpekar även att det endast blir en envägskommunikation med dessa papperslappar. Pedagogerna kan förmedla till föräldrarna vad de vill, medan
föräldrarna inte direkt kan svara på den informationen. Föräldrarna anser att dessa papperslappar om julledighet, utvecklingssamtal och föräldramöten borde kunna kommuniceras på ett bättre sätt. Föräldrarna ger exempel på hur pedagoger istället skulle kunna påminna dem via moderna kommunikationsverktyg som sms, mail, applikationer, etc. om att tillexempel bekräfta om de kommer på ett föräldramöte.
Vi får lappar i vårt barns låda i hallen med viktig information om till exempel julledighet, utvecklingssamtal och föräldramöten.
Föräldrarna menar att information som exempelvis julledighet eller önskemål om tider för utvecklingssamtal istället borde kunna ges på ett mer prioriterat och modernt kommunikationssätt. Då skulle de lättare kunna bidra med sina svar i tid,
utan att pedagogerna i fråga skulle behöva påminna flera gånger. En önskan är att få sådan information via mail, eller i applikationer hos de förskolor där de används för att det ska bli mer lättillgängligt och gå snabbt att svara på och att lappar inte riskeras att tappas bort. En förälder påpekade även miljöaspekten med information på papper då mängder av papper skrivs ut, får skrivas ut igen när de försvinner och ändå slängs direkt när informationen är mottagen. Det skulle vara mer miljövänligt och
tidssparande att svara digitalt, vilket var en önskan från nästan alla föräldrar i
studien eftersom ingen av föräldrarna tycker att kommunikationen via papperslappar är positivt: ”Det känns lite omodernt med lappar som kommunikationshjälp år 2016”. Föräldrarna tycker att kommunikationen med lappar som finns på förskolorna är omodern, och önskar andra mer moderna kommunikationsverktyg istället för lapparna.
Föräldrarna i studien tycker det är positivt med utvecklingssamtal och
föräldramöten, men önskar ett mer modernt eller personligt kommunikationsverktyg för att kommunicera mötena. Föräldrarna upplever att veckobrev och månadsbrev skulle vara ett positivt komplement i den dagliga kommunikationen om de
uppdaterades som de ska. Veckobreven blir ibland egentligen till ett månadsbrev och de anser att det kanske räcker med ett månadsbrev med information. De förstår att det tar tid att författa ett nytt veckobrev varje vecka och har förståelse för att de ibland uteblir. De önskar också att kommunikationsverktyget för dessa brev även skulle behöva ses över för inte riskera att det blir ännu en papperslapp i ett fack eller en hylla någonstans.
4.3 Upplevda svårigheter
Många föräldrar upplever att det är problematiskt och att det blir en svårighet att kommunicera med pedagoger i vissa situationer. Problematiken beskrivs i olika tre sammanhang; när ordinarie pedagoger inte är på plats, när pedagogerna är stressade eller när föräldern själv är stressad.
På småbarnsavdelningen har det under åren varit mycket ordinarie pedagoger borta i omgångar och ersatts av olika vikarier och det har inte alls känts bra. Informationsutbytet minskar på grund av att förtroende och trygghet rubbas samt att de inte känner mitt barn och kan återkoppla på samma sätt som ordinarie pedagoger.
När ordinarie pedagoger inte är på plats utan vikarier arbetar i verksamheten menar flera föräldrar att informationen som ges är översiktlig. Informationen handlar om hur verksamheten har fungerat under dagen, snarare än hur dagen har varit för ett specifikt barn. Barnen som individer försvinner och föräldern får egentligen ingen direkt information om hur deras barn har haft det under dagen. Föräldrarna känner att endast få information om att deras barns dag har varit ”bra”, är irrelevant och inte nödvändig. En förälder nämner ytterligare en aspekt som kan påverka informationen som ges och det menar deltagaren är när pedagoger känner en osäkerhet i sin
yrkesroll.
Jag kan märka att de gör så gott de kan. Men ibland är vissa pedagoger osäkra i sin yrkesroll, och pratar mer i allmänna termer som ”det har varit bra, de var ute på förmiddagen”. Föräldrarna nämner att de undviker att ta upp saker som rör verksamheten eller deras barn när vikarier är på plats, istället väntar de till dess att ordinarie pedagoger är tillbaka. Dröjer det en längre tid innan ordinarie pedagog är tillbaka menar
sig kanske inte var så stort från början men föräldrarna beskriver att det växer i och med frustrationen som uppstår. I resultatet kommer det fram att föräldrar väljer att inte prata med vikarier då de inte har hunnit bygga upp en relation, tillit eller ett förtroende till dem än. De menar inte att vikarierna i sig utför ett dåligt arbete i barngruppen. ”Då det ofta saknas personal och är mycket vikarier, vill jag ju helst prata med en av ordinarie då jag känner dem bättre och de mig”.
Kommunikation mellan förälder och pedagog ska enligt föräldrarna vara rak, ärlig och tydlig för att den ska fungera. Föräldrarna vill kunna känna tillit och trygghet till pedagogerna i verksamheten.
En bra kommunikation är när jag känner trygghet och förtroende för pedagogerna, det är det viktigast för mig när jag lämnar mina barn till någon annan, samt att de visar engagemang för det jag kommunicerar.
I studien framkom det att föräldrar backar i kommunikationen om de upplever att pedagogerna i verksamheten är stressade. Vissa föräldrar uttryckte ett missnöje med att inte kunna samtala med pedagogerna när de egentligen önskar. De beskriver att de istället få vänta med att ge information då pedagogerna känns stressade och inte har tid för dem och den dagliga kontakten uteblir. Deltagarna nämner även att när detta sker, att deras samtal får vänta till senare, kan en irritation uppstå. ”Ibland upplever jag att personalen är lite stressade och upptagna och då känns det inte lägligt att ge någon information, utan det får vänta till senare”. Om det dröjer en längre tid innan de får en möjlighet att prata med en pedagog beskriver deltagarna hur denna irritation tyvärr växer ju längre tiden går.
Föräldrarna upplever att pedagogerna blir stressade när det dagliga samtalet uteblir vid lämning och hämtning. De upplever det som att pedagogerna då istället bara ger en nick eller ett kort hej för att undvika att ta ett samtal med eventuellt sämre
kvalitet. De säger också att när verksamheten är underbemannad och pedagogerna väl tar sig tid till ett samtal beklagar de sig ofta över att det är stressigt och jobbigt. Den informationen menar samtliga föräldrar att de inte vill ha då den skapar en oro hos dem över hur verksamheten verkligen fungerar för deras barn under dagarna. ”De är såklart bekymrade över att de är underbemannade emellanåt och det får man som förälder höra”.
Flera föräldrar upplever det som negativt när det ibland känns väldigt stressigt vid lämning och/eller hämtning. De menar att de då inte kan ta upp något där och då som de kanske inte vill att andra föräldrar eller barn ska höra.
4.4 God kommunikation enligt föräldrar
Föräldrarna tycker att en god kommunikation är när pedagogerna ser deras barn i verksamheten och kan förmedla det till dem. Till exempel genom dokumentationer i verksamheten. ”När jag märker att de sett mitt barn och när pedagogerna kan
förmedla barnens lärande och utveckling”.
Föräldrarna vill ha en rak och ärlig kommunikation med pedagogerna för att den ska kännas bra. Föräldrarna menar att de vill kunna känna att de kan säga vad som helst till pedagogerna och att är de lyhörda för det, vilket de upplever att pedagogerna är. De känner att pedagogerna visar engagemang och lyhördhet kring deras tankar och åsikter. Föräldrarna känner att pedagogerna tar dem på allvar och att deras
finnas en trygghet och förtroende till pedagogerna vilket de också upplever att de alla har, finns en relation mellan föräldrar och pedagoger blir kommunikationen också enklare mellan dem. Föräldrarna beskriver att de känner ett förtroende både när deras barn uppmärksammas i kommunikationen och när de blir uppdaterade om vad som händer på förskolan och i barngruppen. Flera föräldrar uttrycker att genom att de vet vad som händer och sker i verksamheten, lättare kan fortsätta samtalet hemma med barnen.
Det är uppskattat när man som förälder blir uppdaterad om vad som sker eller ska ske på förskolan utan att behöva fråga om det. Som till exempel att temat för veckan är vatten och barnen ska få arbeta med och prata om vatten på olika sätt, eller att de ska börja använda Babblarna i pedagogiskt syfte, läsa böcker, klämma, känna, ta på och prata om figurerna och så vidare, då är man mer förberedd hemma om barnet helt plötsligt börjar prata om vatten och jättegärna vill stå och diska utan att tidigare ha varit intresserad av det. Då vet man var det kommer ifrån, eller om barnet plötsligt börjar prata om Dadda, Diddi, Doddo, Babba..
Föräldrarna nämner också att det är värdefullt för dem att få viktigt information som tillexempel teaterföreställningar, skogsutflykter och skolfotografering i god tid. När de får den informationen i tid känner de ett engagemang från förskolan och de känner sig delaktiga i verksamheten. Föräldrarna i studien är eniga i att samtliga kommunikationsverktyg med undantag för kommunikation via papperslappar är positivt så länge de används med en kontinuitet.
5 Analys
I kommande avsnitt behandlas resultatet i en analys uppdelat efter följande kategorier; kommunikation till föräldrar, kommunikation enligt föräldrar samt konsekvenser av kommunikationen. Analysen genomsyras av kommunikation och samspel tillsammans med andra människor där människans förhållningssätt och samspel är i fokus.
5.1 Kommunikation till föräldrar
Resultatet visar att föräldrarna anser att utvecklingssamtal, föräldramöten, månadsbrev och veckobrev är bra, men att informationen kommuniceras med omoderna kommunikationsverktyg. Sandberg och Vuorinen (2007) skriver att kommunikation via papperslappar kan bli negativt då den kommunikationen blir ensidig. Det blir inte en tvåvägskommunikation utan det är endast pedagogerna som får uttrycka sig vilket en av deltagarna i studien nämner. En risk med kommunikation via papperslappar menar Sandberg och Vuorinen (2007) är att den ersätter det
personliga mötet med föräldrar. I Läroplan för förskolan står det att pedagogerna i förskolan ska arbeta i en nära och förtroendefull relation med hemmet
(Utbildningsdepartementet, 2016).
Åblad (2011) skriver att genom att använda sig av tekniska hjälpmedel skapar man möjligheter som är oberoende av både tid och rum då människor idag nästan ständigt bär med sig sina nätverk. Strandberg (2006) beskriver hur artefakter, eller redskap, kan vara till stor hjälp när man ännu inte har det i huvudet, kan man ha det i
hjälpmedlen. Det som tolkas utifrån resultatet kan därmed vara att tekniska
artefakter kan fungera som ett hjälpmedel för föräldrar. Åblad (2011) beskriver hur de allra flesta ständigt har med sig eller på sig sina nätverk i form av telefoner eller
datorer. Modernare kommunikationsverktyg kan alltså lättare hjälpa föräldrar att påminnas och uppdateras om det som sker i förskolans miljö och rör deras barn. Resultatet visar att det finns flera olika, men inte alltid moderna
kommunikationsverktyg som stärker den dagliga kontakten. I linje med Vuorinen m.fl. (2014) och Sandberg och Vuorinen (2007) är användandet av nya metoder för samverkan och kommunikation en viktig del för inkludering av alla föräldrar i
verksamheten. Genom det teoretiska perspektivet kan det tolkas att artefakterna som pedagoger använder för att förmedla sin information till föräldrarna inte används med den kontinuitet som de borde. I resultatet ser vi att den muntliga kontakten ibland brister och att den inte alltid följs upp via kommunikationsverktyg. Vygotskij menade att oavsett hur språket än förmedlas motsätter sig inte metoderna för
kommunikation varandra (Säljö, 2012). Att komplettera den muntliga kontakten med andra kommunikationsverktyg skulle i så fall vara fördelaktigt för att lättare
inkludera alla föräldrar i verksamheten.
Harju (2013) menar att pedagoger i förskolan kan bjuda in föräldrar på ett mer modernt och lättsamt sätt genom att till exempel sms:a bilder och korta texter som ett komplement till den muntliga kontakten. Åblad (2011) håller med om att det blir okomplicerat och enkelt eftersom de allra flesta människor idag alltid bär med sig sina mobiltelefoner, vilket medför att den sortens kommunikation blir direkt och lättillgänglig. Tallberg Broman (2013) menar även hon att samarbetet mellan hem och förskola har förändrats under åren och är idag mer gränsöverskridande.
Författaren beskriver hur bloggar, websidor och mailkontakt kompletterar de tidigare traditionella metoderna som använts för kommunikation och samverkan. Tallberg Broman (2013) skriver att förskolans föräldrasamverkan just nu genomgår stora förändringar vilket även går i samma linje som det Sandberg och Vuorinen (2007) lyfter.
5.2 Kommunikation enligt föräldrar
I det sociokulturella perspektivet menar Säljö (2012) att barn tar till sig vuxnas sätt att kommunicera och använda sig av olika kommunikationsformer. Sandberg och Vuorinen (2007) skriver att föräldrars intresse för kommunikation ökar när informationen som delges handlar om deras barn, medan den svalnar när
informationen är mer översiktlig och berör verksamheten i sig, vilket vi kan se i vårt resultat. Att inkludera barn i både dokumentationen men även i
dokumentationsprocessen borde därför vara av fördel för pedagogerna. Svenning (2011) skriver att dokumentation bidrar till att göra föräldrar delaktiga och en insyn i förskolans verksamhet. Hon skriver också att den ger föräldrar en chans att på ett sätt delta i sina barns vardag, trots att de är ifrån dem fysiskt under dagarna vilket även Lindgren och Sparrman (2003) förtydligar. Jensen och Jensen (2008) menar att barnet lever i två olika världar där en samverkan är väsentlig för deras utveckling och lärande. De belyser att föräldrarna har den största kunskapen om sina barn och därför är en informationsöverföring mellan hemmet och förskolan nödvändig.
Utan dokumentation anklagas förskolan för att förstöra föräldrars och barns möjligheter till gemensamma upplevelser. (Sommer, 2009, s. 92)
Enligt Sandberg och Vuorinen (2008) förändras informationen till föräldrar
beroende på barnens ålder. Fokus övergår från omvårdnad när barnen är yngre till barnens trivsel, aktiviteter, lärande och utveckling när barnen är äldre, vilket även
redovisas i vårt resultat. Resultatet visar att den dagliga kontakten är den mest uppskattade kommunikationen i förskolan enligt föräldrar.
Föräldrarna uttrycker att de vill känna ett förtroende för dem, oavsett om de förmedlar tankar, positiva eller negativa åsikter eller en oro om något. Jensen och Jensen (2008) skriver att pedagoger i verksamheten bör vara lyhörda, visa en förståelse för föräldrar och även ta föräldrarnas tankar på allvar. I vårt resultat synliggörs att det är precis det pedagogerna gör när föräldrarna uttrycker åsikter, funderingar eller en oro kring något. I resultatet visas att förtroendet stärks och kommunikationen förenklas om en bra relation finns mellan de båda parterna. Vuorinen m.fl (2014) lyfter att genom att pedagoger visar en empati och en förståelse för föräldrar byggs dessa goda relationer enklare upp och genom att kontinuerligt underhålla dessa goda relationer stärks relationen ytterligare. Detta ser vi genom det sociokulturella perspektivet som styrker att människans förhållningssätt och samspel bidrar till att upprätthålla relationerna (Strandberg, 2006).
Skolverket (2005) belyser att det är ett krav för förskolan att kunna delge information på flera olika sätt för att ge alla föräldrar möjlighet till inflytande och delaktighet i verksamheten. Sandberg och Vuorinen (2007) skriver att det kan riskera att bli ett glapp mellan hem och förskola när strävansmålen i Läroplan för förskolan inte riktigt stämmer överensstämmer med det som vi ser sker i praktiken. Resultatet visar just att den kontinuerliga kontakten som ska finnas mellan hem och förskola kan brista eller utebli beroende på hur verksamheten ser ut vid tillfället föräldern hämtar sitt barn. Det visar även att en dialog om kommunikationen och hur den bör ske inte finns mellan hemmet och förskolan. Sandberg och Vuorinen (2007) menar, precis som vårt resultat, att det idag inte finns något generellt arbetssätt kring samverkan vilket gör att pedagoger ofta gissar sig till vad som blir kvalitativt i varje
kommunikation och möte med föräldrar. Vygotskij menar att genom att
kommunicera om det som händer skapar man en gemensam förståelse för det som händer (Säljö, 2012). Politikens ambition med hur samverkan bör fungera i
verksamheterna är idag längre ifrån hur det ser ut i den verkliga praktiken (Sandberg och Vuorinen, 2007).
5.3 Konsekvenser av kommunikationen
I det sociokulturella perspektivet beskrivs människan som en social varelse som agerar i interaktion och samspel med andra människor (Säljö, 2012). I resultatet visas att
konsekvenser kan uppstå i arbetet för en god samverkan när kommunikationen mellan människorna i verksamheten brister.
Resultatet visar att det är viktigt för föräldrarna att känna en tillit, trygghet och ha en relation till pedagogerna i verksamheten. Det blir problematiskt när ordinarie
pedagoger är borta längre perioder, då föräldrar inte har samma relation, tillit och trygghet till vikarier. I förskoleverksamheten bildas ständigt sociala relationer, men för att upprätthålla dessa krävs det en kontinuerlig kontakt. Tolkat ur ett
sociokulturellt perspektiv kan vi se att relationerna inte kan upprätthållas när de begränsas i och med att personalen frångår verksamheten. Sommer (2009) skriver att en förståelse för den andra människans behov kontinuerligt behöver finnas med. I resultatet visas det att föräldrarna har en förståelse för vikarierna, men att de trots det saknar trygga relationer och en daglig kontakt gällandes deras barn. Jensen och Jensen (2008) stärker föräldrars behov av att känna tillit och trygghet till pedagoger,
men menar att det krävs en kontinuerlig kontakt under en längre tid för att kunna bygga upp den. Den tiden saknas ofta när vikarier är i verksamheten och det kan bytas vikarier från dag till dag. Jonsdottir och Nyberg (2013) menar att just den relationen byggs och stärks i den dagliga kontakten som uteblir när ordinarie pedagoger är ifrån verksamheten. Sett ur det sociokulturella perspektivet ses
människan som en social varelse som vill interagera och agera med andra människor, konsekvenser uppstår när den interaktionen inte kan ske på grund utav nämnda svårigheter.
Enligt Utbildningsdepartementet (2016) ska kontinuerlig information ges till
föräldrar om deras barns utveckling och lärande. I resultatet menar föräldrar att den informationen uteblir när vikarier är på plats. Innehållet i den dagliga kontakten är oftast mer översiktlig och alldaglig. De beskriver hur barnen som individer försvinner och vikarierna berättar mer om vad hela barngruppen har gjort under dagen.
I resultatet framkommer det att den muntliga kommunikationen ibland uteblir vid lämning och hämtning om flera föräldrar är där vid samma tidpunkt. Jonsdottir och Nyberg (2013) lyfter att dessa samtal ofta är de mest viktiga och praktiska i
verksamheten. Miljön i hallen blir vid de tillfällena stressig och pedagogerna får svårt att nå alla föräldrar. Sandberg och Vuorinen (2007) menar att trots att dessa samtal är de mest väsentliga mellan pedagoger och föräldrar, så sker de nästan alltid i en stressad miljö i hallen där många personer vistas samtidigt. Det menar författarna tyvärr kan göra att mötena uteblir eller riskera att påverka mötenas kvalitet negativt (Sandberg och Vuorinen, 2007).
6 Diskussion
Det här avsnittet består av fem delar. I den första delen, metoddiskussionen
diskuteras studiens val av datainsamlingsmetod och genomförandet. Därefter följs det upp av en diskussion av resultatet. Syftet med studien var att undersöka hur kommunikationen fungerar mellan hem och förskola utifrån ett föräldraperspektiv. I studien har det framkommit att flera olika kommunikationsverktyg används som ett stöd utav pedagoger för att komplettera den dagliga muntliga kommunikationen mellan pedagoger och föräldrar.
Resultatet visar att kommunikationen förändras efter barnens ålder och går från omsorg när barnen är i de yngre åldrarna, till att senare handla om barnens lärande och utveckling. Flera föräldrar uppmärksammar omoderna kommunikationsverktyg och i intervjuerna finns en önskan om att få välja kommunikationsverktyg som ett komplement till den muntliga kommunikationen. Under studiens gång har det även framkommit positiva och negativa aspekter i kommunikationen vilket är något som kommer att diskuteras närmare i kommande resultatdiskussion. Sist diskuteras studiens relevans för förskolläraryrket och förslag till fortsatt forskning.
6.1 Metoddiskussion
Till studien valdes det sociokulturella perspektivet som utgår från människors interaktion och samarbete med varandra vilket genomsyras i hela arbetet. Till
undersökningsmetod valdes därför kvalitativa intervjuer med föräldrar, som vi sedan tidigare hade en relation till. Kvalitativa intervjuer sågs även som det bästa
