Malmö Högskola Lärarutbildningen Idrott & Fysisk Bildning
Examensarbet
e
10 poängMed
rät
t
at
t
t
a
pl
at
s
Övervi
kt
i
ga
el
evers
känsl
or
och
uppl
evel
ser
av
i
drot
t
.
Wi
t
h
ri
ght
t
o
t
ake
pl
ace
Owerwei
ght
pupi
l
’
s
f
eel
i
ngs
and
experi
ences
of
physi
cal
educat
i
on.
Moni
ca
West
erl
und
Rose-
Mari
e
Ni
l
én
Lärarexamen 140 poäng Examinator: Susanna Hedenborg Idrott & Fysisk Bildning Handledare: Frans Oddner Höstterminen 2006
Abst
ract
Syftet med studien var att undersöka och förmedla, av skolan klassificerade, överviktiga barns erfarenheter och upplevelser av ämnet idrott och hälsa. Därigenom ville vi få ökad förståelse för deras situation och på så vis, i högre grad, kunna involvera och aktivera eleverna på id-rottslektionerna. Studien kan förhoppningsvis också ses som ett bidrag vilket kan användas för att på ett bättre sätt individanpassa idrottslektionerna. Frågeställningarna vi ville få svar på var vad för slags delaktighet respektive utanförskap eleverna upplever i idrottsundervisningen. Vi ville också veta på vilket sätt skolan och läraren engagerar sig i elevernas situation och få svar på vilka attityder till ämnet idrott & hälsa eleverna ger uttryck för. Vi ämnade också se huruvida de överviktiga barnen påverkas av den egna familjens syn på idrott. Vilken betydel-se eleverna önskar att idrotten skulle ha för dem var också en av våra frågeställningar.
Metoden vi använt oss av är kvalitativa intervjuer. Urvalet var överviktiga barn, både flickor och pojkar, och två skolsköterskor. Vi har också utfört observationer av elever, såväl på bar-nens extraidrott på handslaget som på skolidrotten. Då det inte, av etiska skäl, var möjligt att intervjua barnen i skolmiljö valde vi att söka upp barn på överviktsenheten och Handslagspro-jektet.
I vår studie uttryckte de överviktiga barnen positiva tankar om idrotten i skolan men kände sig ofta misslyckade i skolidrottens tävlingssammanhang vilket leder till ett slags utanförskap då de tenderar att dra sig undan kamraterna och hålla sig i bakgrunden på idrottslektionerna. Barnen upplever att deras lärare inte reder ut problemen de vill ha hjälp med. Eleverna känner sig stressade av att inte klara aktiviteterna, som inte är individanpassade, vilket enligt dem inverkar på betyget. Många av de överviktiga barnen ville ändra på sig, det vill säga gå ner i vikt eller förbättra konditionen vilket försvåras av att föräldrarna sällan är beredda att ändra sin livsstil. Våra intervjuade skolsköterskors olika tillvägagångssätt leder till att eleverna fri-villigt kommer till den som inte fokuserar på att väga och mäta eleverna. I vår undersökning har vi funnit möjliga åtgärder för att involvera och aktivera de överviktiga barnen som vi an-ser har rätt att ta plats i idrottshallen. Uppsatsens teoriram bygger på Bourdieus begrepp om habitus och Goffmans teorier om stigmatisering.
engage-Innehållsförteckning
Abstract1 Introduktion……….. 5
1.1 Problemområde………. 5
1.2 Syfte………. 6
2 Litteraturstudier……….. 6
2.1 Definiering av övervikt……… 6
2.2 Tidigare studier……… 7
2.3 Fördjupat om Bourdieus teori……….. 2.4 Stigma och avvikelse- Goffmans teori………. 11 12 3 Metod………. 13 3.1 Val av undersökningsmetod………. 13 3.2 Urval………. 15 3.3 Genomförande……….. 18 4 Resultat……….. 19 4.1 Skolidrott………..………. 19 4.2 Intervjuer med skolsköterskorna………...
4.2.1 Tinas syn på övervikt……… 4.2.2 Åsikter om klassificering……….. 4.2.3 Skolans engagemang……… 4.2.4 Ulrikas syn på övervikt………. 4.2.5 Åsikter om klassificering……….. 4.2.6 Skolans engagemang……… 4.3 Intervjuer med barnen………... 4.3.1 Aktivitetens inverkan……… 20 20 21 22 22 22 24 25 25 4.3.2 Lärarens engagemang………... 4.3.3 Utseendets betydelse……… 4.3.4 Misslyckanden och utanförskap………... 4.3.5 Tävlingsinslagens betydelse………. 4.3.6 Utanförskap och delaktighet……… 4.3.7 Undervisning i idrott och hälsa……… 4.3.8 Fritidsaktiviteter………... 4.4 Extra idrott………... 4.4.1 Misslyckande i rätt miljö……….. 26 27 27 28 29 29 29 30 31
4.4.2 Att vilja förändra sig………. 4.4.3 Åsikter om skolidrott………. 4.4.4 Framtidsdrömmar……….. 4.5 Idrottslektioner med hinderbana……… 4.6 Familjens påverkan………...
5 Utvärdering och diskussion……….
5.1 Utvärdering……….. 32 32 33 33 36 36 36 5.2 Diskussion………... 38
6 Visioner och tankar för förändring……….... 44
7 Referenslista……….. 46
8 Bilagor
Bilaga 1.Intervjuguide elever Bilaga 2.Medgivande för intervju Bilaga 3.Intervjuguide skolsköterskor
1
Int
rodukt
i
on
1.
1
Probl
emområde
Under vår verksamhetsförlagda tid har vi fått möjlighet att praktisera våra kunskaper, både teoretiska och praktiska, vilka vi inhämtat under utbildningen i huvudämnet på Malmö Hög-skola. Då vi har praktiserat på skolorna har vi observerat att överviktiga barn undviker att vara aktiva, drar sig undan under idrottslektionen och ställs utanför kamratskapen.
Vi har dessutom noterat att de överviktiga barnen inte alltid ges alternativ till den planerade lektionen och att aktiviteterna ibland blir för krävande då de inte är anpassade för alla. Stein-hardt (1992) har utfört en studie på överviktiga barn där det visade sig att dessa barn gärna deltar i rörelse med musik och rörelse men att de ogärna ger sig ut på terränglöpning eller delta i aktivitet där tävlingsmoment förekommer (Engström & Redelius, 2002).
Individer i samhället grupperas och det finns olika anledningar till varför en grupp skiljs från andra grupper. Enligt Goffman (2001) kan det få allvarliga konsekvenser för den enskilde individen som t.ex. utanförskap, om man inte får höra till gruppen.
Antalet överviktiga barn ökar. Enligt Harper (2006) har antalet överviktiga barn i USA mellan 6-11 år fördubblats, och barn mellan 12-19 år tredubblats mellan 1980-2000. Nära 2,5 miljo-ner av Sveriges befolkning är, enligt Folkhälsoinstitutet (2001), överviktiga. De överviktiga barnen bör, anser vi uppmärksammas och erbjudas hjälp både då det gäller utanförskapet och övervikten. Utvecklingen av övervikt som bland annat är följden av ett mer inaktivt och ohäl-sosamt levnadssätt, vill vi inte bidra till, utan istället nå de överviktiga eleverna i skolan så att de mer aktivt deltar på idrottslektionerna. Det vår studie ska bidra med är att belysa de över-viktiga elevernas erfarenheter och känslor genom att få inblick i deras värld, så som de upp-fattar den. Idrottslektionerna är viktiga för dem såväl fysiskt som psykiskt, därav vår under-sökning. Enligt Sandberg (2004) kan övervikt benämnas som ett samhällsproblem vilket är angeläget att forska om.
För att undersöka denna problematik har vi valt att både intervjua och observera barn. Vi har även valt att intervjua två skolsköterskor som båda arbetar med överviktiga barn. Vårt huvud-fokus i studien ligger på barnen.
Observationerna är utförda både i skolmiljö och på barnens extraidrott. Detta arbete riktar sig till alla inom idrottens värld såväl ledare inom skola som föreningsverksamhet. Vi skulle ock-så önska att övriga lärare och föräldrar får en ökad förståelse för överviktiga barns situation och behov vilket Faskunger & Hemmingsson (2005) belyser.
1.
2
Syf
t
e
Syftet med vår undersökning är att undersöka och förmedla överviktiga barns erfarenheter av idrottsundervisningen i skolan, som förhoppningsvis kan ses som ett bidrag till oss som un-dervisar i idrott, för att se om vi behöver förbättra undervisningen så att alla barn kan trivas och tycka att det är roligt.
Våra frågeställningar är:
• På vilka sätt känner sig överviktiga barn delaktiga respektive utanför i idrottsundervis-ningen?
• På vilka sätt engagerar sig skolan/läraren sig i elevens situation? • Vilka attityder till idrottsämnet ger eleverna uttryck för?
• Hur påverkas de överviktiga barnen, av den egna familjens syn på idrott? • Vilken betydelse önskar eleverna att idrotten skulle ha för dem?
2
Li
t
t
erat
urst
udi
er
Vi kommer, i detta kapitel, att presentera forskning som tidigare gjorts inom detta område.
2.
1
Def
i
ni
eri
ng
av
övervi
kt
Inom skolhälsovården mäts barnens vikt och längd på ett traditionellt vis där längd- och vikt-kurvor används. Skolsköterskan jämför hur långt barnet är på längdkurvan jämfört med hur mycket de väger på viktkurvan. Här ser skolsköterskan om de är överviktiga, underviktiga eller normalviktiga. Vid väldigt stor övervikt kan åtgärder sättas in före 10 års ålder, men då på rekommendation av en barnläkare. Hos barn debuterar övervikt oftast mellan fem och tio års ålder (Flodmark, 1996).
BMI är kroppsvikten i kilo dividerat med längden i meter i kvadrat. Ett exempel är att om du är 182 centimeter lång och väger 76 kilo så blir ditt BMI-värde 22,9 vilket definieras som normalvikt. Normalvikt är 18.5-24.9 medan övervikt är BMI på 25 eller mer. Fetma räknas som ett BMI- värde på 30 eller mer. Det kan vara svårt att bestämma barnens fetma med hjälp av BMI- värdet eftersom den underskattar grad av övervikt för den som är kort och överskat-tar övervikt för den som är lång eftersom detta värde inte överskat-tar hänsyn till hur stor andel fett och muskler barnet har i kroppen eller hur fettet är fördelat i kroppen (Asp, 2002).
2.
2
Ti
di
gare
st
udi
er
Barbieri m.fl. (2003) utförde 2003 en studie å Livsmedelsverkets vägnar för att klargöra när-ingsintaget bland barn i Sverige. Det framkom att en fjärdedel av barnens, vilka var fyra, åtta och elva år, huvudsakliga energiintag kom ifrån godis, glass, snacks, läsk och bakverk. Det fanns strukturella skillnader som visade på att barn som hade föräldrar med lång utbildning åt mer frukt och grönt medan barn med utländska föräldrar åt detsamma, men drack mindre mjölk. Av de undersökta fyraåringarna med högt BMI- värde kunde man se att de drack större mängder mjölkprodukter.
Barn och vuxna har idag ett mer stillasittande liv framför TV eller dator. Mindre tungt kroppsarbete har lett till att den fysiska funktionsförmågan, kapaciteten i muskler, leder och skelett har försämrats. Sjukdomar vilka relateras till stillasittande livsstil är bl.a. rygg- och ledbesvär, benskörhet, högt blodtryck, hjärt- och kärl- sjukdomar, diabetes, tjocktarmscancer och depression (Engström, 06-09-01).
Obesitasepidemin i västvärlden kan bero på den minskade fysiska aktiviteten i dagens samhäl-le. För att förhindra den eskalerande utvecklingen måste den dagliga fysiska aktiviteten öka. Skolgymnastiken kan öka barnens motivation inför att vara fysisk aktiv även i vuxen ålder (Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA) & Statens folkhälsoinstitut, 2003). Fysisk aktivitet är ett överbegripande begrepp som innefattar alla kroppsrörelser som leder till energiförbruk-ning. Samhället idag är konstruerat så att man kan sätta sig i bilen och köra till sitt arbete, ta hissen och förbli stillasittande. I det moderna samhället har man valt bort en stor del av den vardagliga fysiska aktiviteten (Engström, 1999). Fysisk aktivitet har låg prioritet av både in-divid och samhälle (Faskunger & Hemmingsson, 2005).
Hassmén m.fl. (2003) menar att fysisk aktivitet är när människan uppvisar någon grad av rö-relse som är förenad med en ökad energiomsättning. Det kan vara hushållsarbete, transporter till och från arbetet, promenader mm, och utförs inte i motionssyfte. Fysisk motionsaktivitet är kroppsrörelser vilka utförs regelbundet för att uppnå fysisk eller mental hälsa. En tredje fysisk aktivitet är träning som har målsättningen att öka kroppens prestationsförmåga för att kunna prestera bättre i tävlingssituationer.
Det finns olika investeringsvärden då det gäller fysisk aktivitet. Man kan ha olika motiv som tex. att medvetet försöka förbättra sin hälsa och fysiska status. Andra motiv kan vara att för-bättra utseendet eller bli bättre på aktiviteten man utövar. Det viktiga är att det är målet som är betydelsefullt och inte själva aktiviteten vilken kan vara tråkig, men man utför den för att nå sitt mål. Ett exempel på detta kan vara att jogga för att gå ner i vikt fast man tycker att det är tråkigt (Engström, 1999).
Redan från tidig ålder lär barnen sig uppfatta sin livsstil och situation och kunde förväntas vara mer flexibla att kunna ändra beteende än vuxna. Fysisk aktivitet är ett beteende och ef-tersom barnen lär sig ta efter sina föräldrar, så påverkar föräldrarnas aktivitet barnen (Stein-beck, 2001). Forskning visar att barn som har aktiva föräldrar själva är aktiva, medan barn med inaktiva föräldrar rör sig mindre (Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (YFA) & Statens folkhälsoinstitut, 2003).
Piaget (1984) menade att miljöpåverkan har stor inverkan på lärande. Skillnader i uppväxtmil-jön kan, enligt Miyahara (1998), påverka skillnader i motorisk utveckling: i Japan gjordes en studie som visade på att de japanska barnen hade mycket bättre balans än barn från andra län-der. Andra forskare åkte dit för att se vad Japanska barn lärde sig gentemot andra länders barn. Det visade sig att alla barn lärde sig att cykla på enhjuling när de började skolan vilket förklarade den goda balansen. Lezter & Brazeleton (1982) beskriver hur västindiska mödrar tränar sina barn motoriskt redan från födseln. De masserar barnen och genomför dagligen ett bestämt program med övningar som förbättrar motoriken. Vid tre månaders ålder hade de västindiska barnen bättre motorik än de engelska barnen. Av resultaten man fick antogs att skillnaderna uppstod som en följd av olika praxis från föräldrar. Beroende på mängd och typ av stimulering kan motorisk utveckling påskyndas eller hämmas avsevärt (Hermundur &
Pe-Barn behöver vara fysiskt aktiva varje dag för att må bra både psykiskt och fysiskt. Ges bar-nen möjlighet och uppmuntran kommer de flesta att välja att vara aktiva. De flesta barn tycker att fysisk aktivitet är roligt. Riskerna med fysisk inaktivitet och nyttan med fysisk aktivitet är väl dokumenterade (Frary & Johnson, 2000). Fysisk aktivitet förebygger bl.a. rygg- och led-besvär, benskörhet, högt blodtryck, hjärt- och kärl- sjukdomar, diabetes, tjocktarmscancer och depression. Det är viktigt att skapa aktiviteter, till exempel lekar, som låter eleverna arbeta på den intensitetsnivå de själva väljer. De kan då känna att de lyckas och fortsätter delta eftersom känslan av att lyckas och känslan av att ha roligt är viktigt på idrottslektionen. Detta främjar också den fysiska aktiviteten utanför skolan (Raustorp, 2004). Läraren ska följa läroplanen (Lpo 94) och se till att eleverna får grundläggande kunskaper och förutsättningar för en god hälsa och förståelse för den egna livsstilens betydelse. Upplevelser både inne och utomhus ska leda till glädje att röra sig (Lärarförbundet, 2002).
Idrotten ska utformas så att eleverna får ett livslångt intresse av att röra på sig. Läraren måste ha kunskap om barns fysiska, psykiska och sociala utveckling. Eleverna bör få vara med och bestämma så mycket som möjligt. Läraren ska även ha kunskap om näringsrik kost och om människans uppbyggnad (Nordlund, m.fl. 2002). Den nationella utvärderingen av grundsko-lans idrottsämne, från år 1993, belyser att många elever inte ser ämnet som ett kunskapsämne. Utvärderingen visar också att flickor hade mer negativ attityd till ämnet och att bollspel stod för 70 % av undervisningstiden medan dans sällan förekom. Pojkarna gör sig hörda och vill spela i lagidrotter och tävla mer än flickorna (Engström & Redelius, 2002).
Elever kommer med skilda upplevelser och erfarenheter till skolan. Dagens läraruppdrag handlar om att vi ska kunna nå varje elev genom att sätta sig in i var, när och på vilket sätt eleven lär sig bäst (Engström & Redelius, 2002). Barn som är överviktiga och inte rörelseak-tiva barn väljer ofta bort fysisk aktivitet. Dessa barn bör uppmärksammas och ges hjälp. Ste-inhardt (1992) gjorde en studie på överviktiga barn och kom fram till att de gärna deltar i öv-ningar med musik och rörelse men ogärna ger sig ut på terränglöpning eller deltar i aktiviteter där tävlingsmoment förekommer (Engström & Redelius, 2002). Om man kan öka möjligheten för så många som möjligt att finna någon aktivitet inom kroppsövningsområdet, som tilltalar just dem, så skulle fler bli fysiskt aktiva livet ut (Engström, 06-09-01).
Antonovsky har myntat begreppet KASAM vilket betyder känsla av sammanhang. De barn som fått höra av föräldrar och lärare att de är odugliga får svårt att utveckla en positiv själv-bild. Forskning har visat att rörelse har betydelse för inlärning och för fysisk och psykisk ba-lans (Engström & Redelius, 2002).
Pojkar bryr sig mindre om sitt utseende än flickor och de yngre mindre om sitt utseende än de äldre. Ju äldre barnen blir desto sämre tycker de att de ser ut. Detta gäller både pojkar och flickor men särskilt flickorna som också, mer än pojkarna, skulle kunna tänka sig att ändra på något som gäller sin kropp. Flickor är mer bekymrade över sin vikt och på högstadiet anser hälften att de är för tjocka (Folkhälsoinstitutet, 1999).
Då man idrottar kan, enligt Engström & Redelius (2002), ens självuppfattning och hur andra ser på en upplevas på olika vis vilket är en del av identitetsskapandet där kropp och kön har betydelse. Nilsson (1998) visar i sin studie att många ungdomar själva anser att en vältränad kropp ger en bättre status bland kamraterna än en otränad.
Övervikt kan få psykosociala konsekvenser, barnen far känslomässigt illa och en känsla av att känna sig annorlunda infinner sig ofta hos de här barnen. Lågt självförtroende, depression, känslomässig stress och att de överviktiga barnen stöts bort eller själv stöter bort sina jämn-åriga är vanligt. Barn tar efter sina föräldrars matvanor och om barnen ska kunna minska i vikt så är det familjens beteende som ska åtgärdas i första hand (Jonides m.fl, 2002).
Lärarna gör förhållandevis lite för att stoppa mobbningen i skolan. Mobbade och mobbande elever blir sällan, särskilt på högstadiet, kontaktade av lärare för att tala om problemet med dem som är inblandade. Direkt mobbning är ett större problem bland pojkar än flickor och det är sällan föräldrar har vetskap om att mobbning försiggår (Olweus, 1991).
Samhällsteoretikern Thomson menar att media kan bidra till att vi bildar uppfattningar om andra människor. Tre förklaringsmodeller till övervikt ges: en genetisk – biologisk förklar-ingsmodell, en samhällelig och en modell där den drabbade själv får ta skulden. I Medier & fetma skrivs om barn och unga, i artiklar, att det är de som är den primära riskgruppen och att vi måste skydda de unga då de symboliserar framtiden. Forskning har visat att kost och
mo-WHO: s definition av hälsa från år 1948 är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Definitionen har, år 2006, utvecklats till att handla om vad som upp-rätthåller hälsa, att hälsa ska ses som en grundläggande mänsklig rättighet och att alla bör ha tillgång till grundläggande resurser för hälsan (Berggren, 06-11-09).
Problematiken om överviktiga barn belyser Engström & Redelius (2002) på ett tydligt vis. Argumenten de framför ovan överrensstämmer med problematiken vi ämnar undersöka. För att få med de överviktiga på idrottslektionerna bör man först, inte minst, lyssna på barnens ord och beakta dem vilket vi har för avsikt att göra i vår studie.
2.
3
Fördj
upat
om
Bourdi
eus
t
eori
Bourdieus teoribildning, habitus, är central i dagens forskning och därför redogör vi nedan för delar av den (se t.ex. Engström, 1999 och Engström & Redelius, 2002). Bourdieu analyserar människors beteende utifrån två nivåer då det gäller smak för olika fritidsaktiviteter. Objekti
-va livsvillkor är inkomster och närheten till idrottsaktiviteter. De som motionerar är oftare från
högre socialgrupper. Den andra nivån är habitus som påverkar vårt sätt att handla, tänka och värdera vår omvärld. Känslan för vilken idrott som väljs kommer till utryck i en känsla för vad som är lämpligt, passande och smakfullt. Valet att ägna sig till en viss aktivitet signalerar tillhörighet respektive avståndstagande gentemot andra människor och grupper av människor. Olika socialgrupper har olika syn på idrott och kroppsövningar. De med hög utbildning tende-rar att träna för att få rekreation, bättre hälsa och förbättra sitt utseende. Barn till högre tjäns-temän och företagare är, enligt Nilsson (1998), oftare än andra barn medlemmar i någon id-rottsförening och tränar och motionerar också mer på fritiden. Engström (1998) är också av den uppfattningen att idrott är en klassfråga. Bourdieu förklarar detta i sin teori om habitus.
Habitus och smak är grundläggande begrepp hos Bourdieu. Habitus hjälper till att analysera relationerna mellan människors position i det sociala rummet (fältet) och deras egna val, dvs. hur de själva ställer sig till saker och ting. Det finns olika slags sociala rum och i dessa rum är deltagarna mer beroende av varandra än av omvärlden. Det sociala rummet är ett system av relationer mellan positioner besatta av människor och instutitioner som strider om något som är gemensamt för dem. Om vi tar idrott som exempel så finns det idrottstidskrifter, idrotts-högskolor, idrottsklasser, elitidrottare med flera som har idrotten gemensamt men olika posi-tioner inom den.
Habitus är en individs inlärda kroppsliga och mentala strukturer, handlingsmönster, vilket leder individen till att göra olika val. Livsstil och smak innebär oftast avsmak för en annans grupps smak. Man kan avgränsa sig ifrån andra grupper med hjälp av habitus. Livsstil är ha-bitus i praktiken och är hur en person handlar, uppfattar och uppskattar olika saker. Man kan se världen indelad i sociala fält, det vill säga sociala rum, där människorna placerar sig genom sin habitus. Vissa kroppar är värda mer, medan andra är värda mindre. En smal människa an-ses vacker och god och en fet människa betraktas som osund och ful. Hos Bourdieu bestäms kroppens fysiska kapital av individens habitus och smak. Han menar att habitus har betydelse för vilken kost vi väljer, för sunt och osunt, om och hur vi motionerar (Bourdieu, 1984).
Kapitalformerna, det kulturella-, symboliska-, sociala- och ekonomiska kapitalet, är en sam-ling begrepp som tillsammans med begreppen habitus och sociala fält utgör analytiska verk-tyg med vilka Bourdieu menar att man kan beskriva individer och gruppers motivation, hand-lingar och sätt att tänka. Det kulturella kapitalet bestäms av vår uppväxt och omgivning.Den kulturella kapitalformen är ofta förknippat med högre utbildning, sofistikerad smak och fin-kultur. Symbolisktkapital är ett begrepp som är en del av Bourdieus teoretiska ramverk. Det symboliska kapitalet är inte ett kapital i sig utan ett tillstånd hos de övriga kapitalformerna, t.ex. kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital. Ett kapital blir först symboliskt när dess värde erkänns av andra människor inom samma fält (Bourdieu, 1984).
2.
4
St
i
gma
och
avvi
kel
se
-
Gof
f
mans
t
eori
Kroppens betydelse bestäms, enligt Goffman (2001), av sociala strukturer vilka individen inte själv kan kontrollera. Stigma kallar han den situation vilken drabbar en individ som av någon anledning inte är i stånd att vinna fullt socialt erkännande.Stigmatiserade personer har till-räckligt mycket gemensamt i sina olika livssituationer för att det ska vara motiverat att klassi-ficera alla dessa personer tillsammans. Den feta pojken, skriver Goffman, räknas inte som en av oss. I en grupp med samma sociala normer är han dock en i gruppen och den gruppen för-svarar varandra från angrepp utifrån. Att stämplas på detta sätt innebär ett stigma, i synnerhet då den vanhedrande effekten är omfattande. Detta kallas också oförmåga, oduglighet, handi-kapp. Den stigmatiserade individen betraktar sig själv som vilken annan människa som helst, medan samtidigt både han och hans omgivning betraktar honom som i viss mån annorlunda. Bland likasinnade kan de vara sig själv och är situationsmedvetna.
Överviktiga kan bli hemskt bemötta ute i samhället som t.ex. på en restaurang dit folk kom-mer för att äta gott och undviker att titta på ”tjockisar”. Omhuldas barnet hemma kan det bli problem när det kommer ut i skolan då de förstår att andra inte tycker att man duger. Ofta försöker de dölja sitt stigma. Det speciella med den stigmatiserades situation är att samhället talar om för honom att han är medlem i en större grupp, vilket innebär att han är en normal människa, men att han också i viss mån är annorlunda (Goffman, 2001).
I vår studie ville vi främst undersöka de överviktiga barnens känslor och erfarenheter. Bour-dieus teori om habitus utgår från individens känslor om grupptillhörighet och förklarar hur människor handlar, uppfattar och uppskattar olika saker vilket är betydelsefullt för oss i denna kvalitativa undersökning. Goffmans teori om stigma utgår ifrån samhällets syn på grupper vilket innebär att en individ av någon anledning inte är i stånd att vinna fullt socialt erkännan-de och då blir placerad i en grupp med likasinnaerkännan-de (Goffman, 2001). Makt så som erkännan-denna är förknippad med social struktur (jfr. det sociala rummet) och kan vara intressant med tanke på överviktens sociala strukturering och skolans makt att definiera och klassificera. Då vår studie också omfattar olika uppfattningar av delaktighet och utanförskap kommer vi att undersöka huruvida de överviktiga på något sätt känner sig utanför eller ej.
3
Met
od
3.
1
Val
av
undersökni
ngsmet
od
Då vi valde metod ansåg vi att de överviktiga barnens erfarenheter av idrottsundervisningen i skolan, vårt syfte med undersökningen, kunde och borde undersökas med hjälp av intervjuer. Våra frågeställningar om barnens uppfattningar om olika slags delaktighet, skolans/lärarens engagemang i problemet, elevernas attityder till idrottsämnet, den egna familjens syn på idrott och vilken betydelse önskar eleverna att idrotten skulle ha för dem krävde svar i form av känslor och tankar. Vi intervjuade både elever och skolsköterskor men vi vill betona att tyngdpunkten och studiens fokus ligger på eleverna.
Den kvalitativa intervjun är likt ett samtal, en dialog, med skillnaden att intervjuaren bestäm-mer vilket ämne som ska behandlas. Vi anpassade frågorna efter den intervjuade så att denne vågade bjuda på sig själv (Johansson & Svedner, 2001). Den kvalitativa metoden är holistisk, det vill säga visar på helheten som t ex livsvärld, och ger information om det egna jaget, fa-miljelivet, drömmar och förhoppningar.
I denna intervjumetod ges mycket information av ett fåtal personer då informationen är kom-plex, dvs. information om deras erfarenhet i livssammanhang. Intersubjektiv kunskap, förstå-elsen för livsvärlden, konstrueras genom samspel mellan parterna i intervjun (Kvale, 1997).
Genom att välja semistrukturerade intervjuer gavs vi möjligheten att gå på djupet med frågor rörande känslor, attityder, engagemang och delaktighet i idrottsundervisningen. Det vill säga att vi utgick från särskilda teman då vi intervjuade barnen (se bilaga nr 1), frågeområden vilka motiverades av våra frågeställningar, och ställde följdfrågor beroende på hur de intervjuade svarat. För att få föräldrarnas tillåtelse för att intervjua barnen sändes en förfrågan ut till de föräldrar vi inte kunde nå personligen (se bilaga nr 2). Vår avsikt med att välja en kvalitativ metod var att få så uttömmande svar som möjligt av intervjupersonerna. Pauser, tonfall och meningar som avbryts kan vara viktiga under intervjun så därför använde vi diktafon för att uppfatta allt som sades (Kvale, 1997).
Själva syftet med intervjuerna var att utgå ifrån fem centrala frågeställningar där teman var olika för eleverna och skolsköterskorna (se bilaga nr 3). Med intervjuerna vill vi förstå hur människorna känner och tänker. Uppsatsens teoriram bygger på Bourdieus begrepp om habi-tus och Goffmans teorier om stigmatisering.
Efter att ha transkriberat intervjuerna strukturerade vi upp materialet utifrån de olika teman vi hade valt för att få en överblick över svaren. Därefter jämförde vi materialet med varandra för att finna mening, betydelser, mönster och se samband (Hartman, 1998). Sedan diskuterade vi tolkningar och sammanställde intervjusvaren utifrån valda teman. Det är viktigt att veta att man i den kvalitativa intervjun inte erhåller några generella, det vill säga övergripande, svar.
Vi har också utfört kvalitativa observationer av elever både i skolmiljö och på deras extraid-rott för att kunna bilda oss en egen uppfattning om hur de överviktiga barnen agerade i de olika kontexterna de hade idrott i (Kvale, 1997). Våra observationer var semistrukturerade och vi utgick ifrån fem stödord. De var klädsel, aktiviteter, delaktighet, kamratskap och ges-ter/kroppsspråk. Vår närvaro som observatörer var icke aviserad vilket innebär att lärarna, men inte barnen, visste vårt syfte (Oddner, 06-10-24).
Om vi hade informerat eleverna kunde konsekvensen av vår närvaro, reflexiviteten, inneburit en risk för att deras beteende hade blivit annorlunda. Efter observationen delgav vi inte syftet för eleverna, av etiska skäl (Vetenskapsrådet, 1990).
3.
2
Urval
Då vi valde intervjupersoner utgick vi ifrån flera kriterier. Vi skulle endast intervjua övervik-tiga barn vilka blivit klassificerade av skolsköterskorna. I skolsköterskornas grupper och på Handslaget går elever från olika skolor, i olika åldrar och av båda könen. Vi valde att inter-vjua både yngre och äldre elever av båda könen för att få en så bred uppfattning om elevernas erfarenheter som möjligt. Vi utförde undersökningen i en större och en mindre stad för att se om några skillnader i bemötande och klassificering av eleverna fanns. Vid valet av elever äm-nade vi undersöka de klassificerat överviktiga barnens känslor och tankar vilket är ett väldigt känsligt ämne. Vi tog därför ett stort etiskt hänsynstagande då vi bedömde att vi inte kunde välja ut några av dessa elever i skolmiljön. De kunde riskerat att bli utpekade. Vi vände oss därför till överviktsenheten på lasarettet och Handslaget på Korpen, i en större och en mindre stad. Korpen är en organisation som står för friskvård och träning i gemenskap och finansieras av Handslagspengar. Handslaget i sin tur finansieras av riksidrottsförbundet, RF.
Den större staden har ett rikt affärsliv medan den mindre har fler industrier. Den mindre sta-den är invandrartät och har större mängd arbetslösa jämfört med sta-den större stasta-den. Eleverna kommer från olika skolor vilket givit oss ett brett urval. De bor i skilda stadsdelar, är av olika kön, ålder (från sju år upp till 18 år) och etnicitet (Vetenskapsrådet, 1990). Skolsköterskorna valde vi för att få information om eleverna men också för att få vetskap om hur och varför överviktiga barn klassificeras. Vi gjorde därför ett strategiskt urval både när vi valde eleverna och skolsköterskorna. Då vi valde eleverna utgick vi ifrån att de skulle ha klassificerats som överviktiga av en skolsköterska. Alla medverkande i studien har givits fingerade namn.
Här följer en kort beskrivning av de intervjuade barnen:
• Therese är 12 år och bor i villa i en liten stad. Hennes familj består av mamma och tre syskon. Thereses fritidsintressen är Tv, dator och bad. Hennes extraidrott är aktiviteter på Handslaget.
• Mia är 11 år. Hon bor i villa i en liten stad. Mias familj består av pappa, styvmor och storasyster. Hennes fritidsaktiviteter är simma, innebandy, cykling, prome-nad, studsmatta, rita skriva spel och film. Mias extraidrott är aktiviteter på handslaget.
• Sebastian är 13 år. Han bor i lägenhet i en liten stad. Sebastians familj består av mamma och pappa vilka är skilda och en storebror. Hans fritidsaktiviteter är Tv och dator. Sebastians extraidrott är aktiviteter på Handslaget.
• Johanna är 11 år. Hon bor i villa i en liten stad. Johannas familj består av mam-ma, pappa och storebror. Hennes fritidsaktiviteter är spel, Friskis & Svettis, sim-ning, golf, dator, piano och att gå ut med hunden. Johannas extraidrott är aktivi-teter på Handslaget.
• Eva är 14 år. Hon bor i villa i en storstad. Evas familj består av mamma med sambo, pappa med ny fru och tre halvsyskon. Hennes fritidsaktiviteter är spel, TV, dator, shoppa, cykla och hoppa på studsmatta. Evas extraidrott är aktiviteter på Handslaget.
• Johan är 11 år. Han bor i lägenhet i en liten stad. Johans familj består av mam-ma, pappa med sambo, en halvsyster och storasyster. Hans fritidsaktiviteter är spel, rita, play station och att promenera. Johans extraidrott är aktiviteter på Handslaget.
• Niklas är 11 år. Han bor i lägenhet i en storstad. Niklas familj består av mamma, pappa, storasyster och storebror. Hans fritidsintressen är biljard, poker, kompisar och spontanidrott. Niklas utövar simning som extraidrott.
• Alexandra är 7 år. Hon bor i villa i en storstad. Alexandras familj består av mamma, pappa och syster. Hennes fritidsintresse är kompisar och hopprep. Alexandras extraidrott är tennis.
• Stefan är 14 år. Han bor i villa i en liten stad. Stefans familj består av mamma, pappa och syster. Hans fritidsintresse är dator och läxor. Stefans extraidrott är badminton.
• Erik är 17 år. Han bor i villa i en storstad. Eriks familj består av mamma och pappa. Hans fritidsintresse är rollspel och TV. Erik utövar ingen extraidrott för tillfället, tidigare tränade han löpning. Nu ska Erik börja på gym vilket han har rekommenderats av sjukgymnasten.
• Lina är 18 år. Hon bor i villa i en storstad. Hennes familj består av mamma och pappa. Linas fritidsintresse är rollspel och TV. Lina utövar ingen extraidrott, ti-digare tränade hon simning. Lina ska börja på gym vilket har rekommenderats av sjukgymnast.
• Helen är 12 år. Hon bor i villa i en liten stad. Helens familj består av mamma, pappa och sex syskon. Hennes fritidsintresse är kompisar. Helens extraidrott är handboll.
• Mikael är 11 år. Han bor i villa i en liten stad. Mikaels familj består av mamma, pappa och syster. Hans fritidsintresse är kompisar och djur. Mikael utövar ingen extraidrott för tillfället, tidigare har han tränat handboll.
Vi valde att intervjua skolsköterskorna eftersom det är de som arbetar med de överviktiga barnen i skolan. Skolsköterskorna hänvisar eleverna till frivilliga aktiviteter inom Handslags-projekten och överviktsenheter på lasaretten där dietister och sjukgymnaster finns att tillgå. Genom att intervjua skolsköterskorna får vi en insyn i hur skolan är organiserad och hur den ställer sig inför problemet med överviktiga barn och hur klassificeringen går till. Skolskö-terskorna vi har intervjuat arbetar i de två städer vi tidigare har beskrivit att eleverna kommer ifrån.
• Den ena skolsköterskan kallas i arbetet Tina. Hon kommer från den mindre staden, är utbildad sjuksköterska och distriktssköterska och har arbetat i fem år.
• Den andra skolsköterskan kallar vi Ulrika, och hon kommer från den större staden. Också hon är utbildad sjuksköterska och distriktssköterska. Hon har dessutom utbild-ning i hälsopedagogik (människans hela livsföring, vila, rörelse, motion och kost). Ul-rika har arbetat i 12 år som skolsköterska.
3.
3
Genomf
örande
Då vi kontaktade elever och föräldrar för att be om deltagande och tillåtelse informerade vi också om syftet med arbetet (bilaga, 2). En del barn träffade vi först med deras föräldrar och dem frågade vi muntligt, andra föräldrar tillfrågades brevledes. Förutom att informera om vad studien gick ut på och berätta om oss själv betonade vi, i enlighet med Vetenskapsrådet (1990), anonymiteten. Detta tydliggjorde vi ännu en gång när vi skulle intervjua personerna för att de skulle kunna känna sig trygga med att informationen inte kom på avvägar.
Vi ville skapa bra betingelser för intervjupersonerna och valde därför att intervjua dem i en för dem, välbekant miljö (Kvale, 1997). Barnen intervjuades i samband med idrott och var därför iklädda träningskläder, vilket vi också valde att ha på oss för att smälta in i miljön.
Vi klargjorde för barnen att vi i egenskap av idrottslärare önskade intervjua dem för att få reda på deras åsikter om idrotten i skolan och på vilket sätt eller hur vi kan förbättra skolidrotten för dem. Språket vi använde då vi intervjuade barnen var deras eget, så långt det var möjligt. Vi koncentrerade oss och lyssnade aktivt på vad de ville ha sagt för att få en inblick i deras tillvaro och livsvärld, så att de kände sig viktiga och att de kunde tillföra viktig information. Under intervjun avbröt vi inte barnen för att ställa följdfrågor utan lät dem tala till punkt.
Då vi observerade, både i skolmiljön och på extra idrotten, var vi icke deltagande observatö-rer. Vi hälsade på barnen och berättade att vi utbildade oss till idrottslärare och ville se hur en idrottslektion går till. I själva verket var det i huvudsak ett enskilt barn vi observerade, inte hela klassen. Alla barn vi observerade, utom ett, var samma som vi intervjuade. Vi valde ut just de barnen eftersom vi hade intervjuat dem och ville bilda oss en egen uppfattning om deras situation i skolidrott och på extraidrotten. Under de fem stödord vi hade till hjälp an-tecknade vi allt rörande eleven och dennes förhållande till omgivningen. Direkt efter transkri-berade anteckningarna till en helhet där även kroppsspråk och gester ingick (Gratton & Jones,
4
Resul
t
at
Vi kommer att redovisa resultaten från vår undersökning bland annat med hjälp av kortare och längre citat från både barn och skolsköterskor samt sammanfatta deras olika synpunkter för att på så vis belysa de intervjuades tankar och känslor. Skolsköterskorna är informanter och in-troducerar oss i ämnet. De är också intervjupersoner som ger oss access till barnen och delak-tiga i skolans hälsoarbete i vilket eleven ingår.
Detta är vårt empiriska material: • Intervjuer med barnen
• Intervjuer med skolsköterskorna • Familjepåverkan
• Observationer under idrottslektioner i skolan
•
Observationer under extra idrott4.
1
Skol
i
drot
t
Detta kapitel inleds med en observation av Sebastian, 13 år, under en idrottslektion i skolan. Idrottslektionen äger rum strax före lunch och hålls i en stor idrottshall. Klassen består av både flickor och pojkar. Pojkarna är i majoritet. Under observationen av Sebastian iakttog vi att han sitter i utkanten av gruppen vid samlingen. I en pjättlek som inleder idrottslektionens fysiska aktivitet blir Sebastian tagen först av alla. Som tagare höll han sig sedan i mitten av lokalen och ansträngde sig inte för att pjätta sina klasskamrater. Han sträcker ut en hand för att försöka pjätta men han tar inte ett steg för att nå kamraterna. Vid genomgång av reglerna inför första huvudaktiviteten, en variant av spökboll, hänger Sebastian mot väggen och leker med nätet till det upphängda målet. Han pratar med sin kompis och skrattar. Under leken är Sebastian näst intill passiv. Han håller sig i bakgrunden och hänger först på en plint och sedan på en tjockmatta. Sebastians axlar hänger tungt ner, han har nedböjt huvud medan de övriga verkar redo att börja.
Vid genomgången av reglerna inför nästa aktivitet, som är en variant av spökboll, sätter han sig återigen i utkanten av gruppen, den här gången med ryggen mot läraren. Planen är indelad i fyra delar och det gäller att akta sig från deltagarnas kast som kan komma från flera olika håll. Då aktiviteten startar blir han bränd bland de första och får gå över till motståndarsidans ”fängelse”. Han står där men får ingen passning så att han kan bli befriad.
Då Sebastian står där, fingrar han på tröjans nederkant och gungar av och an. Han ser uttråkad ut. Sebastian får en passning till slut, blir fri och deltar på nytt i leken vilket innebär att han på nytt står stilla medan hans klasskamrater i jämförelse med honom är aktiva. Då det är dags att plocka undan materialet håller Sebastian sig i bakgrunden utan att hjälpa till.
Sebastian går omkring med nedsjunkna axlar och går in för att byta om. Sebastian pratar med en eller två personer under lektionen. Han är kraftigt överviktig och klädd i en rymlig kortär-mad tröja, shorts, strumpor och träningsskor. Sebastians kroppsrörelser är otympliga. Då han springer lyfter han knappt fötterna och armarna använder han knappt, de verkar hänga vid sidorna. Då tillfälle ges att fråga om reglerna säger Sebastian ingenting och då lektionen är slut går han, utan att säga någonting till läraren.
Det som är typiskt med denna observation är Sebastians oförmåga att ta del av aktiviteterna, som är planerade för majoriteten. Som observatörer såg vi hur han är ointresserad, passiv och ser ut att vara utanför gruppen, som tycker om och klarar av aktiviteterna.
4.
2
Int
ervj
uer
med
skol
sköt
erskorna
4.2.1 Tinas syn på överviktI intervjun medTina framkommer att hennes funktion på skolan är ett utförande av hälsokon-troller, hälsosamtal, mindre akuta skador och olyckor. Skolan hon arbetar på erbjuder ingen specialkost till de över viktiga barnen och hon har aldrig fått någon förfrågan av någon föräl-der heller. När vi frågar om psykiskt välmående och mobbning uppger Tina att det är vid häl-sosamtalen de överviktiga barnen upptäcks. Hon säger: ”Tjocka barn kommer sällan spontant så i regel fångar man upp dem på andra sätt. Eh, det händer att tjocka barn blir mobbade, reta-de men reta-det sitter långt inne att erkänna reta-det”. Skolsköterskan uppger att hon frågar om reta-de är nöjda med sin figur och då händer det att eleverna säger att de skulle vilja väga lite mindre, att de har problem på idrotten eller med relationer. Tina säger att barn sällan har problem på id-rotten i de yngre åldrarna, att ”de tjocka knatar på som de andra”. De yngre barnen, berättar hon, upplever sällan att de är tjocka förrän någon retar dem och att det är på högstadiet som problemen kommer.
övervik-Det kan nog också vara jobbigt att visa sin udda kropp”. Tina tror att eleverna känner sig ut-pekade i tävlingssituationer och i omklädningsrummet men säger att lärarna inte alltid kan finnas till hands i ombytessituationen, så därför vet de inte vad eleverna säger och hur de kommenterar varandra.
Råden Tina ger till eleverna är om kost och motion för att eleverna ska finna ett samband där-emellan. Hon påpekar att det är viktigt med familjefokuserad omvårdnad och att det händer att föräldrar inte medverkar. Tina uppger att föräldrarna sällan är beredda att ändra på sin livsstil. Hon säger: ”Det finns ju föräldrar till de riktigt feta barnen som erbjudits extra kontroller men där föräldrarna nekat eftersom de anser att barnen skulle bli utpekade då. Det är ju frivilligt så vi kan ju inte tvinga dem heller”.
Vi frågade om Tinas synpunkter på idrottsundervisningen och hon kunde tänka sig att över-viktiga barn inte tycker om tävlingar. Hon är av den uppfattningen att de duktiga eleverna tar över och att de överviktiga inte platsar, drar sig tillbaka och försvinner. Tina upplever att ele-verna på högstadiet är sämre motiverade på idrottslektionerna än de yngre.
4.2.2 Åsikter om klassificering
Det första mötet, klassificeringen av barnen, är ett enskilt möte där vikt, längd och syn under-söks. Tina räknar ut barnens BMI som hon anser är ett hjälpredskap och hänvisar de övervik-tiga barnen till överviktsenheten där sjukgymnast, dietist och Handslaget finns att tillgå. Tina erbjuder dem återbesökstid, men det är frivilligt att komma dit för att väga och mäta sig. Vi frågade hur många barn som accepterat att gå till Korpen och dietist de senaste åren och hon svarade att det bara var ett par stycken, om de fortfarande gick kvar där.
Intervjuare: Vet du, ungefär, hur många av eleverna på skolan som är överviktiga? Tina: Menar du feta eller över medel?
Intervjuare: Överviktiga, ja över medel.
Tina: Överviktiga […] ja, det är ungefär en tredjedel, 25-30 %. Antalet feta elever som ligger över tre plus […] eh det motsvarar ett vuxenvärde 30 i BMI, ja[…] en sex, sju stycken.
På frågan om varför hon klassificerar de överviktiga barnen säger hon att det är bra med ett skrivet mått, bland annat för att få föräldrarna att inse allvaret med barnets övervikt.
Hennes erfarenheter om hur barnen själva uppfattar att bli klassificerade är att de äldre barnen oftast vet om att de är överviktiga. Tina upplever att pojkarna oftare, i högre grad än flickorna, utesluts ur gemenskapen eftersom det märks mer på en pojke att han är överviktig. På rasterna kan de överviktiga pojkarna inte spela tex. bandy och fotboll i samma utsträckning som de andra pojkarna. Flickorna har mer stillsamma aktiviteter och därför tror Tina att de inte blir utanför på samma sätt.
4.2.3 Skolans engagemang
Själva filosofin och tanken på skolan, säger Tina, är att delta i olika projekt och till exempel hopprepstävlingar för att aktivera barnen. Skolans hälsogrupp, där personal från olika arbets-lag ingår, strävar efter att lägga in mer idrott på schemat. Hon vet inte hur ofta gruppen träffas eftersom hon inte själv är med i den. Cafeterian på skolan erbjuder numera nyttiga alternativ.
Någon extraidrott finns inte för de överviktiga barnen. Utanför den schemalagda skoldagen finns aktiviteter i idrottshallen. Tina tror att de överviktiga drar sig för att gå dit eftersom det blir inslag av tävling då de barn som redan tränar något annat är bättre i aktiviteterna.
Hon önskar att Handslaget skulle arbeta ute på skolorna och ska själv försöka motivera barnen vidare för ytterligare hjälp till dietist och Korpen och önskar ett större samarbete med föräld-rarna. Skolans mål, säger hon, är att erbjuda eleverna 30 minuters rörelse om dagen.
4.2.4 Ulrikas syn på övervikt
Ulrika har regelbundna, frivilliga, samtal med överviktiga elever eller elever med andra
pro-blem. Alla skolsköterskor följer ett program som finns i en metodbok. Hon tittar på längd, vikt, hörsel, syn och rygg. Hon har hälsosamtal och går igenom skolsituationen, hur den känns och upplevs. Ulrika tar reda på hur eleverna upplever skolmåltiden, vad eleverna gör för något på fritiden och om de sitter mycket framför datorn.
4.2.5 Åsikter om klassificering
Om eleven visar sig, efter en kontroll, vara överviktig visar Ulrika föräldrarna hur vikten ser ut, gentemot längden. Sedan talar de om matvanor. Hon uppmanar barnen att ha frukt med sig till skolan. En del äter en bit korv eller någon annan form av varmrätt till frukost. Detta gäller främst barn till föräldrar med utländsk härkomst.
Många av barnen äter ingen varm mat på kvällen vilket beror på att föräldrarna inte är hemma eller är alltför stressade för att laga mat. Ulrika informerar om kost för att de överviktiga bar-nen ska gå ner i vikt genom att äta hälsosamt.
Ulrika säger att även om man spelar ett instrument, går på teater eller gör något som man inte rör sig så mycket av blir det en rörelse då man går dit och hem och att föräldrarna inte ska skjutsa barnen överallt. Vanligt är, att elever och föräldrar berättar det man vill höra, det som känns bra att berätta, men kanske inte det som är jobbigt. Föräldrar och barn berättar ogärna om onyttig kost, för många timmar vid datorn och TV:n eftersom de vet att det är fel och skäms. I hennes samtal med eleverna har de överviktiga barnen ofta beskrivit att de har blivit retade och utsatta för mobbing. Hon samtalar ofta med överviktiga barn så hon får en annan bild av dem jämfört med normalviktiga. Ulrika träffar inte andra barn lika ofta så hon kan inte säga att överviktiga barn är mer utanför än andra elever.
Hon hade önskat att man kunde dela upp gymnastiklektionerna i vana och ovana elever så att alla fick vara med och de överviktiga inte känner utanförskap eller inte klarar av aktiviteten.
Ulrika förklarar att hon under årens lopp har fått utveckla ett väldigt mjukt sätt att gå fram på, så att föräldrarna inte känner att de ska ha dåligt samvete för barnets övervikt. Från början när Ulrika började arbeta med överviktiga personer fick hon mycket kraftiga reaktioner av föräld-rarna så fort hon nämnde övervikt, mat och motion. Föräldrar och barn blev illa berörda efter-som övervikt var tabu att tala om. Det har ändrat sig och det är mer öppenhet och diskussio-ner om rörelse och kost idag. Idag kändiskussio-ner Ulrika inte att man blir förargad eller förgrymmad eftersom föräldrarna och barnen oftare inser att problemet kan och måste lösas.
Väger och mäter gör Ulrika inte alls ofta, för då tror hon att man fixerar allt för mycket på längden och vikten vilket har en stor betydelse för eleven. Det viktiga är att hon följer upp samtalet om kost och rörelse. Kanske behövs det läggas till något och då får de gå successivt framåt och talar om självkänsla och kost, funderingar över hur det går, hur de själva och hur de där hemma ser på det. Upptäcker Ulrika att det inte alls står rätt till bokar hon in en tid hos sig med skolläkaren. Föräldrarna tillfrågas om de vill ha mer hjälp. Efter detta skickas elever-na till lasarettet till överviktsenheten där sköterska, dietist, sjukgymelever-nast och persoelever-nal ifrån BUP ingår.
Ulrika säger att de har många invandrarbarn på skolan och att det är viktigt för deras föräldrar att se barnen växa och frodas. Då ser de att barnen mår bra men inte alla gånger när det blir ”för bra”. Ulrika tar då upp att man mår bättre om man har en stabil kropp.
Hon är tveksam till att välja ut överviktiga barn eftersom hon tycker att de ska vara i sin van-liga grupp så att de inte känner sig utpekade. Ulrika har tankar ibland om att starta upp en grupp med barn som har svårigheter med sin kost och motion men det kan kännas utpekande och kan vara negativt. Hon tror på den rörelse man har i klassen, vanlig gymnastik och att eleverna deltar så mycket som möjligt.
Ulrika menar att de överviktiga barnen är en utmärkande grupp, man ser den lätt. Hon vet inte riktigt, men tycker inte att man ska klassificera barn. De som är mycket överviktiga kan känna att man ser på dessa barn på ett visst sätt. Det är mycket press och media som påverkar idea-len. Hon tror att de överviktiga barnen har en känsla inom sig och är medvetna men på något sätt håller en fasad som inte syns inför kamrater. Det är inte ensamma barn. Ofta har de mycket kompisar och är glada och positiva barn som inte går omkring och tjurar utan tvärtom.
4.2.6 Skolans engagemang
Ulrika hoppas att alla rektorer tycker att all rörelse är viktig. Det är viktigt för självkänslan, det är viktigt att få vara med i gemenskapen på rasten. Skolan har tillgång till en skolsjuk-gymnast vilket är lite unikt. Har barnet klumpig motorik och svårt med rörelser kan hon ha extra gymnastik med eleverna genom individuella rörelseprogram och även träna eleverna extra på fritids och stötta idrottsläraren.
Målen är att öka rörelsen och att barnen ska ha roligt. Det ska finnas dagliga stunder med rö-relse, vila och avkoppling. Ulrika känner en oro inför att övervikten kommer att öka. Skolhäl-sovården och barnhälSkolhäl-sovården är frivillig. Om inte föräldern räcker till för barnets behov så är skolsköterskan skyldig, vilket behov det än är, att göra en anmälan, berättar Ulrika.
Skolsköterskorna har två hållningar. Tina väger och mäter eleverna medan Ulrika inte fokuse-rar på vikten, utan känner in varje individ och därigenom når denna genom samtal.
4.
3
Int
ervj
uer
med
barnen
4.3.1 Aktivitetens inverkanI våra intervjuer med de överviktiga barnen säger de att de upplever att de oftast är aktiva, det vill säga rör sig, på skolidrotten. Vi såg ett samband mellan barnen vilket visade på att de gär-na deltar om aktiviteten är anpassad för dem och att de ogärgär-na deltar på lektioner med täv-lingsinslag. Majoriteten tycker att skolidrotten är rolig och vi fann ett samband mellan alla barnen som visade på att de tyckte att den var roligare då de var yngre eftersom det var mer lekbetonade inslag då. Johanna som är 11 år säger ” Det var roligare då! Vi lekte tagen och sånt i stället […] när vi värmde upp och så […]”. Vi frågade henne hur det var att springa och Johanna sade att hon inte upplevde det så ansträngande då det var lek jämfört med nu, då de ska springa längre motionsrundor.
Flera elever påtalar att de skulle vilja ha längre lektioner och vi noterade ett samband mellan dem vilket visade att längre lektioner skulle innebära en minskad stress för dem. De känner att förövningar, pratet om regler och uppförande inskränker på lektionerna och de hinner inte göra så mycket. De upplever också omklädningssituationen stressig då andra lektioner ligger tätt inpå idrottslektionerna. Flera av eleverna på högstadiet upplever att de blir stressade inför tanken på betyg. Sambandet vi fann mellan barnen var, att ju äldre de blir, desto mer upplever de att de har svårt att uppnå ett högre betyg i idrott, vilket stressar dem.
Eva som är 14 år berättar att hon tyckte att idrotten var roligare då hon var yngre eftersom hon inte behövde vara snabb eller bland de duktigaste då det var mer lekar. Nu upplever hon att tid, höjd och andra prestationer mäts på ett allvarligare vis vilket också är betygsgrundande. Eva berättar vidare att hon inte blev kommenterad av kamraterna, i samma utsträckning som nu, och upplevde att alla arbetade i samma tempo. Nu får Eva ofta höra att hon ska skynda sig, snabba på och att de andra anser att hon är för långsam. Eva beskriver en höjdhoppslek-tion där alla står på led och väntar på sin tur, när det är hennes tur känner hon pressen inför kamraterna eftersom Eva vet att hon inte kan hoppa högre än 50 centimeter. Hon upplever att det hade varit bättre om flickorna och pojkarna hade idrottat var för sig eftersom fotbollspoj-karna är så tävlingsinriktade. Flera av eleverna uppgav att om de fick lyckas oftare under lek-tionerna skulle de må bra. Vi fann att då det gällde att lyckas för de här eleverna kunde det handla om att till exempel göra mål eller få en passning.
Erik som är 17 år upplever att det var roligare förr men att det sen blev tråkigare när han blev äldre eftersom han upplevde pressen att visa att han var en stor, stark man. Erik kände också att det blev mycket tävling om vem som var bäst i fotboll.
Eleverna är sällan frånvarande i skolidrotten men då det händer är det på grund av sjukdom, glömd idrottsväska och skador. Lina som är 18 år säger ”När jag var mobbad så var det oj, oj, oj jag har visst glömt min tröja, men annars var jag med”. Många av barnen uppger att de inte vill vara med på idrotten om det är något inslag de inte uppskattar. Eleverna uttrycker starkt att de inte vill tävla, springa motionsrundor och utföra aktiviteter där de kan känna sig utpe-kade inför klassen t.ex. en höjdhoppssituation, där det är upplagt så att klassen står och ser på enskilda individers prestationer.
Majoriteten av eleverna känner inte att läraren har tänkt på dem då de planerat aktiviteterna på idrottslektionerna d.v.s. att aktiviteterna i förväg alltid planerats av idrottsläraren och anpassat aktivitetsnivån efter majoriteten i klassen, inte efter den enskilda individen. Vi fann ett starkt samband vilket visade på att eleverna inte vill tävla eller utföra aktiviteter där de känner sig utpekade och att detta oftast leder till att de tycker att idrotten är tråkig.
4.3.2 Lärarens engagemang
De tretton barn vi intervjuade upplevde att de sällan fick vara med och bestämma aktiviteter. Lina som är 18 år säger ”Jag tycker att redskap är tråkigt. Jag tycker inte om att hänga ovanför marken”. Vi frågade Lina hur idrottsläraren stöttade henne och fick till svar att läraren i klass fyra till sex hade gjort det, men inte senare under skoltiden. Alla elever upplever att det går bra att tala förtroligt med idrottsläraren men däremot känner de att problemen inte alltid blir lösta eftersom idrottsläraren inte tar tag i dem. Eva som är 14 år föredrar dock att besöka skol-sköterskan eller sin mentor för att tala om sina problem, till exempel pubertetsproblem, vilka hon inte vill diskutera med sin manliga idrottslärare. Eva säger också att hon är rädd att han ska missförstå henne eftersom han är av utländsk härkomst och inte riktigt uppfattar nyanser-na i språket. Sambandet vi fann mellan elevernyanser-na visade på att de ansåg att idrottsläraren lyss-nade på dem men inte åtgärdade problemen.
4.3.3 Utseendets betydelse
Barnen säger att de inte tänker på vilka kläder de bär på skolidrotten men väljer ändå enligt några elevers egen utsago, rymliga tröjor och stora shorts. Eva som är 14 år beskriver att hon väljer bekväma kläder som inte sitter för tajt eftersom hon inte tycker om att idrotta i det. Eva säger: ”Hm, bekväma kläder. Kläder som inte sitter för tajt, för jag tycker inte om att gympa i det”. Hon visar sina egna kläder hon har på sig vilket är svarta pösiga träningsbyxor och en rymlig kortärmad tröja. På frågan om hur omklädningssituation är svarade majoriteten att klädningsrummen är ofräscha. De flesta upplever inte utsatthet eller obehag i dusch- och om-klädningssituationen.
Lina som är 18 år berättar att: ”[…] vissa tjejer vågade inte duscha eftersom de hade kommit in i puberteten tidigare än andra”. Johan som är 11 år tycker att det är jobbigt att klä av sig inför kompisarna och att vara naken inför andra. Han har inte blivit retad men upplever obe-hag då de är olika långt i utvecklingen. Då vi frågar Johan om vad han hade tyckt om läraren hade erbjudit honom en egen dusch svarar han: ”Hade varit skönt att få vara ifred, inte så obehagligt.” Pojken upplever att han är uttittad. Vi fann att två barn känner att de har ett utse-ende vilket skiljer sig från mängden och därför känner obehag och utsatthet när de står nakna inför andra elever.
4.3.4 Misslyckanden och utanförskap
Hälften av barnen uppger att de på ett eller annat sätt känner sig utanför på skolidrotten. De känner att de är med i kamratskapen. Men de blir utsatta eftersom de skäms då de inte klarar av aktiviteterna i samma utsträckning som de andra. Under våra observationer på idrottslek-tioner i skolan varav en presenterades i ett utdrag i kapitlets inledning såg vi tydligt att de överviktiga barnen stod utanför klassen, under pågående aktiviteter, då de inte klarade av öv-ningarna. Sebastian blev tagen bland de första varje gång men lyckades inte pjätta någon till-baka då han inte kunde springa ifatt dem. Helene klarade inte av en enda övning då det gällde redskapsbanan och kom sist i alla aktiviteter under lektionen. (Laget hon var med i kom dess-utom sist.)
På frågan om vad de gör på lektionerna säger Johanna, 11 år ”Vi har gjort lite olika men […] när vi ska just eh […] göra sån’ där […] stå på händer och så, så är det inte så roligt. Jag tyck-er inte om att göra det när man blir tvingad att göra det när man inte vill det”. Johanna upple-ver att hon inte har något val och att hon måste göra det läraren sagt.
På vår följdfråga om varför hon inte tyckte det var roligt, svarar hon ”För att alla andra kan det och inte jag. Då blir det tråkigt och jag vill inte det”. Vi frågade henne, vad gör du då och hon svarar: ”Jag drar mig undan.” Då vi frågar Johanna hur läraren då agerar säger hon att läraren vill att hon ska fortsätta prova den utvalda aktiviteten och ger henne inget annat alter-nativ. Johannas upplevelser visar också på sambandet mellan misslyckande och utanförskap.
4.3.5 Tävlingsinslagens betydelse
Några elever i intervjuerna upplever lektionerna som trista då bollvana pojkar tar över i boll-spelen. De är mer tävlingsinriktade, springer fortare och fokuserar på att passa varandra och göra mål. Av de 13 barn vi intervjuade var det en pojke som uppskattade tävlingsinslag. Erik, 17 år uttrycker att han tycker om att spela match. Han upplevde att det var effektivt spel i un-gefär 30 minuter och att resten av tiden gick åt till annat. De andra 12 uppskattade bollekar men inte med tävlingsinslag eftersom de tycker om att röra på sig, men inte tävla mot någon annan individuellt.
På frågan om vilket ämne de fick välja bort om de kunde, svarade en av 13 idrottsämnet. Det var Johanna, 11 år, som uppger att hon inte klarar av aktiviteterna och att hon alltid blir sist i allt de gör på idrottslektionerna. Det var också Johanna som tidigare berättade att hon kände sig utsatt för att hon inte klarar av någonting. Barnen säger sig vilja vara med och be-stämma och planera innehållet på idrottslektionerna, vilket de upplever att de inte får. Om de själva fått bestämma uppger de att de skulle välja bort tävlingsinslagen. Barnens framtida önskvärda idrottsaktiviteter var de aktiviteter de inte erbjuds i skolan som t.ex. step, tennis, badminton och Friskis & Svettis.
Johan 11 år uttrycker sina åsikter om medbestämmande och vi visar här utdrag ur intervjun: Intervjuare: Har du glömt gympakläderna någon gång för att slippa vara med?
Johan: Jag försöker göra det. Jag försökte göra det i trean [skrattar, fnissar] men det gick inte. Intervjuare: Vem kom på dig?
Johan: Mamma.
Intervjuare: Men varför ville du inte vara med?
Johan: Det var jobbigt, att springa och så […] Friskis & Svettis. Göra så och göra så. Intervjuare : Men om du hade varit idrottsläraren då, vad hade du valt att göra då?
4.3.6 Utanförskap och delaktighet
Då vi frågade om utanförskap och delaktighet uppger barnen att de har en eller flera kamrater i skolan. De har också kamrater utanför den egna klassen. Eleverna känner inte sig utanför kamratskapet eller mobbade. En flicka av 13, Lina 18 år, blev mobbad i sjunde klass men hon vet inte av vilken anledning hon blev det. Hennes erfarenheter av mobbing blev att lärarna inte löste problemet, så därför tog flickan eget initiativ och bytte klass varvid problemen upp-hörde. Då vi frågade vilka känslor Lina hade när hon gick till idrottslektionerna svarar hon: ”Fram tills jag började åttan var det roligt men sedan började jag bli mobbad och då var det inte roligt längre. ”Vi fann även här att en lärare inte engagerat sig i problemen vilket för Lina lett till utsatthet och en känsla av utanförskap. De övriga överviktiga barnen hade en eller fle-ra kamfle-rater i klassen och upplevde gott kamfle-ratskap.
4.3.7 Undervisning iidrottoch hälsa
Elevernas förståelse för hälsa, kost och sömn i skolan var,i åldrarna sju till tolv år, låg. Då vi frågade Johan 11 år vad han tyckte att meningen med idrott är svarar han: ”Jag först […] jag förs […] jag förstår inte varför vi har det bara. Inte musik heller, inte bild heller. Jag förstår inte vad det tjänar till”. Vi formulerade om frågan och frågade vad han trodde att idrotten är bra för varpå han svarade att han inte hade en aning. Först på högstadiet hade de insikt om vikten av hälsan.
De äldre eleverna i studien svarade utförligt på frågor om kost och idrott medan ingen av de yngre eleverna i intervjun kunde svara på, eller visste, varför de hade idrottslektioner i skolan. De uppgav att de inte undervisats i detta. De äldre eleverna hade större vetskap och uppgav att de hade fått, under sin skoltid, cirka tre lektioner i ämnet. Då vi frågade Erik, 17 år samma fråga fick vi till svar att man tränar för att få kondition och rörelse. Upplever man att aktivite-terna är roliga, säger han, så kanske man tränar mer. Skillnaden på kunskapen mellan de yng-re och de äldyng-re eleverna var stor och vi fann ett samband vilket tyder på att man i yngyng-re åldrar sällan får undervisning i idrott och hälsa teoretiskt sett och att ämnet inte heller motiverats för dem.
4.3.8 Fritidsaktiviteter
På fritiden är många av barnen, vilkas bakgrunder och livssituation är olika, endast aktiva då de tränar på sin extra idrott. Deras fritidsintresse visade sig vara många och varierande men pojkarnas aktiviteter skilde sig från flickornas då pojkarna var mer inaktiva.
Då vi frågade Sebastian, 13 år vilka hans fritidsaktiviteter är svarar han: ”Kollar på TV och spelar dator.” Mia, 11 år säger att bl.a. simmar, spelar innebandy, är ute och går och spelar spel. Flera av barnen påtalar att det är svårt att börja med någon ny idrott eftersom alla startar i yngre åldrar och att det inte finns nybörjar grupper för dem som är lite äldre. Mellan de överviktiga barnen fann vi ett klart samband vad gäller deras fritidsintressen. Vi noterade att alla barn tittade mycket på TV, spenderade långa stunder framför datorn och i stor utsträck-ning hade andra stillasittande aktiviteter.
4.
4
Ext
rai
drot
t
Vi observerade Sebastian, 13 år, under en timme på hans extraidrott. Den här timmen på ex-traidrotten deltar fyra ungdomar. Det är tre flickor och en pojke eftersom den andra pojken som är inskriven inte kom idag. Två av deltagarna har minskat mycket i vikt, under det senas-te året, medan de andra två insenas-te har det. Sebastian är en av de senare. Sebastian får höra att det idag ska bli Pilates vilket han anser är en ”tjejgrej”. Det blir istället en övning kallad Forza som blir den första övningen. Det är en japansk inspirerad gren där man utför rörelser med träsvärd i händerna samtidigt som man förflyttar sig. Lokalen vi befinner oss i är relativt liten och gemytlig. På ena långsidan finns en spegelvägg. Ledaren står framför deltagarna, alla har träsvärd, och visar rörelserna de ska göra. Sebastian ställer sig på linje med flickorna, med lika stort avstånd mellan dem som de själva har. Han utför alla rörelserna, följer med i tempot, lyssnar på instruktionerna och gör exakt det han blivit instruerad till. Han går in för det och verkar tycka att det är roligt.
I den andra aktiviteten lägger de mattor på golvet och en flicka säger genast: Släck ljuset! De får hela tiden nya instruktioner till exempel ligg på rygg, lyft ena benet sakta, det andra sen. Sätt fötterna i golvet, lyft baken, håll kvar etc. Ledaren visar och går därefter runt och instrue-rar och peppar deltagarna. I den här övningen märks det tydligt att Sebastian har dålig balans, han kan inte hålla kvar sitt ben i luften. Han slappnar av och vilar då ledaren är upptagen på annat håll.
Den tredje övningen utförs med en Pilatesboll. Här lyder instruktionerna: ligg på magen på bollen, gå fram så att låren ligger på bollen. Sebastian faller i golvet, kommer upp på bollen igen. De ska göra en armhävning i det här läget och Sebastian har tydliga problem, han har
Men det klarar Sebastian inte av. I den här övningen märker vi att han inte klarar av vissa po-sitioner. Ingen annan i gruppen tycks märka något då de själva har liknande problem med balans, koordination och kroppsspänning. Instruktionerna lyder nu: Sitt på bollen, benen rakt fram, armarna vid sidorna, rak i ryggen, här glider Sebastian av igen och ser förlägen ut.
Det blir en ny övning. Sebastian klarar inte av att ligga på rygg med ena hälen på bollen och den andra sträckt mot taket utan båda fötterna hamnar på bollen. Nu ska han ha båda fötterna på bollen och sträcka på benen, lyfta på baken och sträcka armarna bakom huvudet. Hans boll rör sig väldigt, hans fötter åker i golvet vid sidorna och hans kropp darrar av ansträngningen. Han ser väldigt koncentrerad ut. Han ger inte upp, han försöker flera gånger och lyckas till slut. Detta gäller de flesta av övningarna. Då det är dags att stretcha medverkar han knappt utan klagar på sitt onda knä. Han sätter sig på mattan. Ledaren tillrättavisar honom, hon vill att han ska stå upp. Han ska sträcka ut vaderna stående men det klarar han inte riktigt utan vinglar, har båda benen böjda, försöker igen och lyckas.
Timmen är slut och han dröjer sig kvar. Ledaren går fram till honom och frågar hur det kän-des och svarar att det känkän-des bra. Han hjälper inte till att plocka undan materialet utan står och tittar på då de andra gör det. Sebastian väntar tills de andra går och då går han, tillsammans med dem.
4.4.1 Misslyckande irättmiljö
På extraidrotten upplever barnen att de inte känner samma press som de gör i skolan, vare sig från lärare eller från klasskamrater och de tycker om när läraren peppar dem. Kamratskapen på extraidrotten är god, uppger de flesta, men de som inte upplever kamratskap säger att de har svårt att få kontakt med andra barn då barnen har gått där olika lång tid. Vi frågade barnen om klädvalet skilde sig ifrån vad de har på sig i skolan men klädvalet var detsamma. Barnen föredrar att gå till extraidrotten eftersom de upplever att aktiviteterna är roligare än i skolan och att gruppen är mindre.
Johanna 11 år säger ”man har inte samma press på sig som man har i skolan”. Vi frågar vilken press hon menar och hon svarar: ”Från läraren och från kompisarna och ibland […] och vi behöver inte göra såna saker som man inte tycker om […] alltså sådana grejor som man inte kan […] som stå på händer och sånt. Läraren här förstår mer att man inte vill göra det”.
