Hälsa och samhälle
KARTLÄGGNING AV
PERSONALENS INSTÄLLNING
TILL VÅRDEN AV PATIENTER
SOM ÄR BÄRARE AV
MULTIRESISTENTA
BAKTERIER
EN ENKÄTUNDERSÖKNING
PIA ANDERSSON
ANNIKA LARSON
Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola
61-90 hp Hälsa och samhälle
Vårdvetenskap, uppdrag 205 06 Malmö
KARTLÄGGNING AV
PERSONALENS INSTÄLLNING
TILL VÅRDEN AV PATIENTER
SOM ÄR BÄRARE AV
MULTIRESISTENTA
BAKTERIER
EN ENKÄTUNDERSÖKNING
PIA ANDERSSON
ANNIKA LARSON
Andersson, P & Larson, A. Kartläggning av personalens inställning till vården av patienter som är bärare av multiresistenta bakterier. En enkätundersökning.
Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och
samhälle. Utbildningsområde omvårdnad, 2010.
Problematiken med multiresistenta bakterier (MRB) ökar globalt, inte minst i vårdmiljöer. Eftersom problemet ökar behövs mer insikt, kunskap och resurser för att förhindra ytterligare smittspridning och resistensutveckling. Föreliggande studie, genomförd på ett sjukhus i södra Sverige, är en enkätundersökning som har till syfte att kartlägga vårdpersonalens inställning till vården av patienter som är smittade/bärare av MRB. Av 115 enkäter, som delades ut på en dialysavdelning och en anestesiavdelning, besvarades 83 stycken. Resultatet visade att en tredjedel var rädda för att bli smittade av MRB och/eller föra smittan vidare. De flesta uppgav att de känner till hygienrutiner eller var de finns dokumenterade. Trots detta önskade de flesta tydligare riktlinjer och rutiner. En tredjedel litade inte på sina kollegors kunskaper i vårdhygien. Majoriteten av respondenterna trodde dock inte att patienter med MRB får sämre vård än de som inte är smittade.
Konklusionen av studien är att det behövs mer utbildning, tydligare och mer lättillgängliga riktlinjer och rutiner för att göra vården säkrare och personalen tryggare i sitt arbete.
A SURVEY OF HEALTH CARE
PERSONNEL´S PERCEPTIONS
TO TREATMENT AND CARE
OF PATIENTS WITH MULTI-
RESISTANT BACTERIA
A QUESTIONNAIRE STUDY
PIA ANDERSSON
ANNIKA LARSON
Andersson, P & Larson, A. A survey of health personnel’s perception to treatment and care of patients with multidrug resistant bacteria. A questionnaire study. An examination paper in nursing 15 universitypoints. Malmö University: Health and society. Department of Nursing, 2010.
The problems with multiresistant bacteria (MRB) are increasing all over the world, not at least in hospitals. As the problems increase there is a need for deeper understanding, more knowledge and resources to prevent further transmission of infection and development of drug resistance. The present study practicable at a hospital in the south of Sweden is a questionnaire study, with the purpose to survey the health care personnel´s perception of care to patients with MRB. At a haemodialysis ward and an anesthetic ward 115 questionnaires were distributed, of which 83 were answered and returned. The study showed that one third of the respondents was afraid of catching the infection and/or transmitting the infection to anyone else. Most of the healthcare personnel reported that they have knowledge of the routines of hygiene or where they are documented. In spite of that, most of them wanted more distinct guidelines and routines. One third didn´t trust their colleagues’ knowledge of hospital treatment hygiene. The majority of the respondents didn’t think that patients with MRB get poorer care than those who are not infected.
The conclusion of the study was that it is necessary with more education, better guidelines which are easy to find and routines to do the hospital care more safe and the healthcare personnel more confident in their work.
Keywords: healthcare personnel, multidrug resistant bacteria, perception,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 3
INLEDNING... 4
BAKGRUND ... 4
Definition ... 5
Resistensutveckling och spridning ... 5
Utbrott av MRB i Sverige ... 6 Följsamhetsmätning av hygienföreskrifter ... 7 Gemensam beredskap ... 7 Omvårdnad ... 8 Tidigare forskning ... 8 SYFTE ... 9 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9 METOD ... 9 Urval av informanter ... 9 Enkätens uppbyggnad ...10 Etiska överväganden ...10 Validitet ...10 Genomförande ...11 Bearbetning ...11 Kommentarer ...16 Sammanfattning av resultatet ...17 DISKUSSION ...18 Metoddiskussion...18 Resultatdiskussion ...20 Framtida värde ...22 SLUTSATSER ...22 Framtida forskning ...22 REFERENSER...23 BILAGOR ...25 Bilaga 1 ...26
INLEDNING
Multiresistenta bakterier (MRB) blir allt vanligare i världen, framförallt i vårdmiljöer. I Sverige har vi än så länge, med få undantag, kunnat hejda epidemier med multiresistenta bakterier [1].
För att förhindra smittspridning och resistensutveckling ytterligare behöver vi mer insikt, kunskap, mer resurser i form av material och utrymme, högre personaltäthet och bättre rutiner i vården av patienter med MRB. Detta och bristen på vetenskapliga artiklar i ämnet gör det angeläget att belysa hur vårdpersonal upplever att vårda personer som är smittade/bärare av MRB.
Föreliggande studie är en enkätstudie om hur vårdpersonalen på en
dialysavdelning och anestesipersonalen vid en operationsavdelning på ett sjukhus i södra Sverige upplever vården av patienter som är infekterade/bärare av multiresistenta bakterier.
BAKGRUND
Problematiken med MRB ökar globalt [2], inte enbart inom sjukhusvärlden, utan även ute i samhället och inom jordbruket. Vid djuruppfödning används antibiotika i förebyggande syfte för att befrämja tillväxten och för att uppfödarna ska få bättre avkastning. Nästan hälften av all antibiotikaanvändning går till att behandla djur och att få bort sjukdomsalstrande organismer i livsmedel. Det här sättet att använda antibiotika profylaktiskt, det vill säga ständigt mata djuren med låga doser antibiotika, utvecklar resistens och kan dessutom komma att utveckla nya resistenta stammar, som kan ta sig från djur till människor. Vancomycin Resistenta Enterokocker (VRE) kan vara ett exempel på detta [a a].
Flera ledande infektionsläkare slår larm om bakterieresistensen [3]. De menar att inom en snar framtid kommer patienter i Sverige att dö med anledning av att antibiotika inte längre fungerar. I många länder fungerar antibiotika allt sämre på grund av deras överanvändning. Det har hänt att patienter med infektioner, som t.ex. urinvägsinfektion, som tidigare kunde behandlas med antibiotika i tablettform, nu tvingas läggas in och få antibiotika i intravenös form [a a].
På sjukhusen behandlas svårt sjuka människor med olika slags antibiotika [4]. Det innebär ett mycket högt antibiotikatryck på en liten yta, vilket är mycket gynnsamt för utveckling av sjukdomsanpassade resistenta bakterier. I miljöer där det används mycket antibiotika, till exempel sjukhusmiljöer, har de resistenta bakterierna en förmåga att konkurrera ut de icke resistenta bakterierna. Den vanligaste orsaken till resistensutveckling är att bakterier upptar genetiskt material från andra bakterier, som redan har utvecklat resistens mot något antibiotikum [a a].
Enligt G. Kahlmeter [5], professor i mikrobiologi, finns det två sätt att förhindra spridningen av MRB; att använda antibiotika på rätt sätt samt följa basala hygienrutiner, så att inte MRB överförs mellan patienterna.
Vården, såväl den medicinska delen som omvårdnaden, av patienter med MRB är resurskrävande [6]. Skyddande kläder krävs och speciell hantering av material och utrustning. MRB gör att vårdpersonalen behöver mycket kunskap om hygien och antibiotika för att kunna ge en trygg och säker vård och därigenom förhindra smittspridning. Patienter som är infekterade med MRB har ökat dramatiskt de senaste åren, vilket har lett till både ökade vårdtider och flera dödsfall [a a].
Definition
MRB är ett begrepp som inte har någon klar definition men som i praktiskt arbete kan definieras; ”en bakterie med sådan resistens att etablerade terapeutiska alternativ inte längre kan användas i behandling och profylax” [1].
När begreppet MRB används i föreliggande arbete avses bakterier som är resistenta mot flertalet antibiotika.
Exempel på MRB är:
Methicillin Resistenta Staphylococcus Aureus (MRSA)
Vancomycin Resistenta Enterokocker (VRE)
Extended Spectrum Beta-Lactamase (ESBL)
Multiresistenta Gramnegativa stavar t.ex. E.Coli, Enterobacter, Klebsiella, Acinetobacter, Stentophomonas och Pseudomonas [7].
Vårdhygien i västra Götalandsregionen [6] skriver på sin informationssida på Internet att; ”bakterierna i sig är inte mer sjukdomsframkallande än andra, men när en infektion uppstår kan den vara svårbehandlad.”
Resistensutveckling och spridning
Resistensutveckling uppkommer på olika sätt [8]. Det kan finnas en genetisk variation, som innebär ökad motståndskraft hos de celler eller organismer som ska bekämpas. När ett hämmande medel som till exempel antibiotika tillsätts, kan de genetiska variationerna som inte hämmas gynnas. De överlever och förökar sig och en ny stam med ökad motståndskraft har uppstått [a a].
Risken att resistens uppkommer minskar om antibiotika inte används i onödan [8]. När för kortvariga eller för låga doser används kan vissa bakterier med ökad motståndskraft, överleva och bilda en ny stam, enligt beskrivningen ovan. Ett sätt att förhindra eller fördröja uppkomsten av resistens är att inte använda bredspectrumantibiotika. I de fall resistens uppkommit genom mutationer är det viktigt att använda två eller flera verksamma medel för att minska risken att någon organism med motståndskraft mot ettdera medlet överlever [a a].
MRB och annan smitta sprids via direkt eller indirekt kontaktsmitta [9]. Direkt kontaktsmitta innebär att smittämnet överförs direkt från en infekterad person till en icke infekterad. En person kan även vara bärare utan att vara sjuk, men kan ändå föra smittan vidare via sina händer, kläder eller föremål. Detta är den indirekta kontaktsmittan [a a].
Smittskydd Skåne [10] beskriver att det vid halvårsskiftet 2009 rapporterats in 267 nya fall av ESBL i Skåne. Det är framför allt inom primärvården som fallen ökar. Nya fall har även rapporterats inom gynekologin och även bland barn ses en ökning. Det är inte helt klarlagt vad ökningen beror på, men nästan alla prov är från urinodlingar och i några fall har spridning mellan mor och nyfött barn konstaterats. Det finns flera troliga orsaker till spridningen av ESBL [a a].
Antibiotikabehandling kan provocera fram resistens, smittöverföring mellan patienter och även överföring via födoämnen och vatten [10]. MRSA ökar långsammare, men inom primärvården upptäcks allt oftare MRSA framför allt i sår och bölder. De flesta som söker vård har inte varit i kontakt med sjukhusvård utomlands, men hos upp till en tredjedel har infektionen uppstått under vistelsen utomlands[a a].
Resistensläget på skandinaviska intensivvårdsavdelningar är mer gynnsamt än på de sydeuropeiska [11], men situationen kan snabbt förvärras. Avsaknaden av vägledande studier är en förklaring till varför endast 20 procent av Sveriges intensivvårdsavdelningar har skriftliga anvisningar för antibiotikaval. Tidig upptäckt av multiresistenta bakterier och omedelbara vårdhygieniska motåtgärder är viktigt [a a].
En bidragande orsak till smittspridning av resistenta bakterier mellan patienter på intensivvårdsavdelningarna kan vara brist på isoleringsrum och för låg personaltäthet [12]. En kontinuerlig kvalitetssäkring av hygienrutiner och uppföljning av information som gäller antibiotikaanvändning och antibiotikaresistens kan bidra till att den hotande spridningen hejdas[a a].
Även Larsson et al [13] tillskriver problemet att användandet av antibiotika inte varit rätt och att personal inom hälso- och sjukvården gör misstag och inte följer utarbetade hygienrutiner.
Enligt Karolinska Institutet [6] sker smittspridning framförallt via personal och utrustning. Den viktigaste åtgärden för att förhindra smittspridning är att tvätta och rengöra händerna efter varje patientkontakt. En dags intensivvård kostade år 2008 ungefär 35 000 kronor och en vårdrelaterad infektion förlänger vårdtiden med sex till tolv dagar [a a].
Förutom ekonomiska konsekvenser så har det betydelse för patientsäkerheten och Smittskyddsinstitutet [14] menar att: smittspridningen inom vården måste minimeras för att öka patientsäkerheten. Vad det gäller smitta av antibiotikaresistenta bakterier får denna spridning så allvarliga konsekvenser att infektionsläkare i dag befarar en framtid där antibiotika inte har någon effekt mot allvarliga infektioner [3]. Ökad kunskap inom området ger myndigheter, vården och enskilda patienter större möjligheter att gemensamt arbeta förebyggande mot dessa smittor [a a].
Utbrott av MRB i Sverige
Hösten 2005 och våren 2006 upptäcktes ett utbrott av en multiresistent ESBL- variant på Centralsjukhuset i Kristianstad [15]. På en infektionsavdelning och en närliggande långvårdsavdelning drabbades 27 patienter. Källan till utbrottet hittades inte. Den mest troliga orsaken till utbrottet var att smittan fördes vidare på grund av dålig handhygien hos vårdpersonalen, alternativt också genom direktkontakt mellan patienter. Ingen i personalen smittades men den fanns även hos anhöriga till patienterna. Detta menar Alsterlund et al, ligger i linje med den ökade spridningen i samhället av ESBL [a a].
På Akademiska sjukhuset i Uppsala skedde ett större utbrott av den multiresistenta bakterien Klebsiella pneumoniae ESBL, år 2004. Klebsiella pneumoniae är en tarmbakterie som sprids via direkt eller indirekt kontakt. Smittan kom via en patient som fått bakterien via en vårdkontakt utomlands [16].
När patienten lades in på sjukhuset i Uppsala så startade smittspridningen och som mest var 246 patienter smittade i Uppsala län [16].
Andra exempel på utbrott av MRB beskrivs på Smittskyddsinstitutets hemsida [9]. I februari år 2010 upptäcktes ett nytt utbrott av VRE i Västernorrland. Tidigare stora utbrott av VRE har även funnits i Stockholm, Västerås och Halland. På Varbergs sjukhus var det ett åttiotal patienter som drabbades av VRE. Utbrott av ESBL har även nyligen skett vid Örnsköldsviks sjukhus på en barnavdelning med prematur- och neonatalvård och även vård av äldre barn. År 2008 spreds infektioner med serratia- och stafylokockbakterier, som orsakade blodförgiftning bland för tidigt födda barn på neonatalenheten vid Universitetssjukhuset i Lund [a a].
Enligt mätningar som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) genomförde på landets alla sjukhus i maj och november 2008 så drabbas i genomsnitt 11 procent av de patienter som läggs in på sjukhus i Sverige av en vårdrelaterad infektion [16].
Följsamhetsmätning av hygienföreskrifter
På Skånes universitetssjukhus har ett projekt startat, initierat av sjukhusledningen, som innebär att det tre gånger per år skall mätningar genomföras gällande följsamhet till kläder och basal vårdhygien [17]. Resultatet från januari år 2010 visade att följsamheten har ökat framförallt bland läkare och sjuksköterskor jämfört med första mätningen som utfördes i september 2009. Följsamheten till klädregler är störst, medan följsamheten när det gäller handdesinfektion före patientkontakt och även rent arbete och användning av handskar är sämst. Mätningen i januari 2010 visade att det är studenter som är den grupp som är bäst avseende följsamhet gentemot rutiner gällande basal vårdhygien, medan operationsenheternas personal uppvisade sämst resultat [a a].
Gemensam beredskap
Resistensproblemen ökar i omvärlden och eftersom människor reser och arbetar alltmer runt om i hela världen utsätts de också mer för resistenta smittor. Därför är det viktigt att ha en beredskap för att tidigt kunna upptäcka och förhindra att de multiresistenta bakterierna får fäste i den svenska sjukvården. Det behövs en gemensam, nationell och rationell beredskap för att kunna möta hotet av MRSA, VRE och gramnegativa stavar [1].
I Svensk författningssamling finns Smittskyddslagen (SFS 2004:168) som ger föreskrifter om åtgärder mot smittsamma och/eller allmänfarliga sjukdomar. För att sådana inte ska spridas ska de anmälas och/eller bli föremål för smittspårning [a a].
Socialstyrelsen [18] ansvarar för att samordna och övervaka smittskyddet i Sverige. Smittskyddsinstitutet är en expertmyndighet som följer bland annat smittskyddsläget i Sverige och verkar för åtgärder både nationellt och internationellt. Varje landsting ansvarar för smittskyddsåtgärder inom sin region [a a].
I Sverige finns också Strama [19], som är ett samverkansorgan med syfte att verka för sektorsövergripande samordning av frågor som rör förutsättningar att bevara möjligheten till effektiv antibiotikaanvändning vid bakteriella infektioner hos människor och djur. De samarbetar med flera organisationer internationellt [a a]. Europeiska kommissionen [20] arbetar också med frågor rörande
antibiotikaresistens och utarbetade i januari 2009 ett förslag till medlemstaterna för att öka patientsäkerheten. Europeiska kommissionen har lagt fram rekommendationer om åtgärder [a a]. Sedan 2005 bedriver WHO kampanjen; Ren vård (Clean care is safer care) [16]. Kampanjen har flera huvudbudskap: blodsäkerhet, injektioner, kliniska procedurer, vatten och avfallshantering och inte minst handhygien [a a].
Omvårdnad
Enligt Smittskydd Skåne har en patient som är smittad med MRB, eller misstänks vara smittad med MRB, rätt till samma bemötande och omvårdnad som andra patienter [10, 21]. Ingen fördröjning får ske, avseende behandling och medicinsk utredning, på grund av MRB. Den absolut viktigaste åtgärden för att förhindra smittspridning är att alltid tillämpa basala hygienrutiner i all vård och omsorg [a a].
Vidar har sjuksköterskan fyra grundläggande ansvarsområden enligt International Council of Nurses´s (ICN) etiska råd [22]. Dessa är: Att främja hälsa, att förebygga sjukdom, att återställa hälsa samt att lindra lidande. Därtill står det beskrivet att sjuksköterskan erbjuder vård till individen, familjen och allmänheten samt att sjuksköterskan samordnar sitt arbete med närstående yrkesgrupper [a a]. Svensk sjuksköterskeförening [23] menar att sjuksköterskan har ett professionellt ansvar för att ge god omvårdnad men också för att utveckla det system som de verkar i. Forskningsbaserad kunskap bör användas i den kliniska verksamheten och är en av hörnstenarna i förbättringsarbetet liksom kontinuerlig utvärdering av omvårdnadsinsatser. Utvecklingsinsatser och förbättringsarbete kan innebära att ligga steget före och förebygga ohälsa och sjukdom till att behandla, stödja och vårda. Detta kan innebära nya riktlinjer och omvårdnadsmetoder som sedan kan integreras i det dagliga arbetet på vårdavdelningar [a a].
Tidigare forskning
I syfte att identifiera tidigare forskning och få en uppfattning om kunskapsläget gjordes en litteratursökning om vårdpersonals upplevelse av att vårda patienter som är smittade/bärare av MRB. Träffarna var mycket få.
Mitchell et al [24] beskriver i artikeln ” Nurses´experience with vancomycin-resistant enterococci (VRE)” hur sjuksköterskorna på ett sjukhus i Australien upplevde ett utbrott av VRE. Sjuksköterskorna kände att de inte hade tillräckligt med stöd i vården av de VRE smittade patienterna gentemot annan vårdpersonal och anhöriga, att de blev beskyllda för VRE-utbrottet och att de fick ökad arbetsbelastning på grund av isoleringen av både patienter och personal som gjordes för att stoppa spridningen. Avsaknaden av riktlinjer och rutiner ansågs vara en av de bidragande orsakerna [a a].
I en prospektiv kohortstudie från USA, på två universitetssjukhus, observerades läkarna vid morgonronden [25]. Resultatet visade att läkarna undersökte de isolerade patienterna hälften så ofta jämfört med dem som inte var isolerade [a a]. En enkätstudie utförd i USA under tre månader 2004, med 155 respondenter, varav 77 sjuksköterskor och 78 läkare, visade att 40 procent av sjuksköterskorna och 33 procent av läkarna var rädda för att bli smittade av multiresistenta bakterier [26]. Sjuksköterskorna ansågs tillbringa mer tid hos patienter som var isolerade och upplevde inte att isoleringen hade negativ inverkan på vården. De
var också mindre benägna att ändra sina metoder för att patienterna var isolerade [a a.].
SYFTE
Syftet med enkätstudien var att kartlägga vårdpersonalens inställning till omvårdnaden/vården av patienter som är bärare/infekterade av multiresistenta bakterier.
FRÅGESTÄLLNINGAR
Finns det en rädsla hos vårdpersonalen att bli smittade av MRB och/eller föra smittan vidare till andra patienter?
Upplever vårdpersonalen på undersökta avdelningar behov av mer kunskap, bättre rutiner och strategier för att arbeta med patienter med MRB?
Upplever vårdpersonalen att kollegorna har tillräckligt med kunskap kring vården av patienter med MRB?
Finns det en uppfattning hos vårdpersonalen att patienter med MRB får sämre vård än patienter som inte är smittade?
METOD
Föreliggande tvärsnittsstudie är empirisk och utförd som en enkätundersökning [27]. En enkät med övervägande slutna frågor delades ut till såväl undersköterskor som sjuksköterskor och läkare vid respektive avdelning (Bilaga 1).
Urval av informanter
Urvalet är all vårdpersonal (n=115) på en dialysavdelning och all anestesipersonal på en kirurgisk operationsavdelning på ett sjukhus i södra Sverige.
Inklusionskriterier: All vårdpersonal vid dialysavdelningen samt anestesipersonal som var basplacerade på den kirurgiska operationsavdelningen. Det ansågs viktigt att ta med alla yrkeskategorier i enkätstudien, eftersom alla deltar i vården kring dessa patienter.
Exklusionskriterier: Vikarier och anestesipersonal som tillhörde andra enheter, men som ändå arbetade på den kirurgiska operationsavdelningen.
Bortfall
Externt bortfall: Av de 115 personer som erbjöds delta i enkätundersökningen valde 32 att inte delta alternativt att de inte lämnade in enkäten i tid.
Internt bortfall: En person på anestesi har valt att inte ange vilken yrkeskategori som personen tillhör. En annan person har inte svarat på fråga nummer sex och en tredje person har valt att inte svara på fråga nummer 10.
Enkätens uppbyggnad
Enkäten innehöll i huvudsak slutna frågor med förutbestämda svarsalternativ. Totalt innehöll den nitton frågor, varav de fyra första frågorna ringade in personalkategori, antal år inom sitt yrke, vilken avdelning som de arbetade på och könstillhörighet. I elva av frågorna var svarsalternativen ja, nej och vet ej, i ytterligare två frågor lades svarsalternativet i vissa fall till. En fråga var graderad från 1-4, där 1 var inget speciellt och 4 var mycket krävande.
Den sista frågan var öppen och gav respondenterna möjlighet att skriva fritt och göra tillägg till enkäten. När frågorna konstruerades var strävan att formulera enkla, korta och entydiga frågor. Frågorna skulle ej vara ledande och ej heller vara kunskapsfrågor [28-29]. Enkäten gjordes så kort som möjligt, men skulle ändå svara på syftet.
Innan enkäten trycktes och delades ut lästes frågorna igenom av åtta personer, som inte ingick i urvalet, för att kontrollera om de uppfattat frågorna som avsågs, och att de gav svar på frågeställningarna. Dessa åtta personer var dels vårdpersonal som nyligen läst vårdvetenskap och dels anhöriga till författarna med akademisk bakgrund. Detta ledde till att några smärre justeringar och förtydligande utfördes.
Etiska överväganden
Enkäterna besvarades anonymt och har behandlats konfidentiellt. Deltagandet var frivilligt och det faktum att enkäten besvarats och lämnats in tolkas som att respondenten givit sitt samtycke till att delta. Deltagandet har kunnat avbrytas genom att respondenten underlåtit att fylla i/lämna in enkäten. De besvarade enkäterna kommer att destrueras då uppsatsen är godkänd och klar. Prövning söktes hos den lokala Etikprövningsnämnden vid Hälsa och samhälle, Malmö högskola. Diare nummer: HS60-10/30:4.
Sökning hos den lokala Etikprövningsnämnden förutsatte att tillstånd hos respektive verksamhetschef inhämtades. Etikprövningsnämnden godkände föreliggande studie.
Validitet
Innehållsvaliditet innebär att enkätfrågorna är formulerade så att de verkligen mäter det som är avsett, det vill säga att syfte och frågeställningar besvaras [29]. Författarna utformade enkätfrågorna utifrån frågeställningarna och ansåg utav dessa få syftet besvarat. Dessutom prövades validiteten genom att låta några av de tidigare nämnda personer kontrolläsa enkätfrågorna för att se om de uppfattat frågorna som avsågs och att svaren till frågorna svarade på syfte och frågeställningar för föreliggande studie.
Genomförande
Information om studien gavs via e-mejl veckan innan de 115 enkäterna delades ut i personalens postfack. Information kring studien bifogades till varje enkät. De besvarade enkäterna från respondenterna skickades direkt till författarna. Enkäterna skickades i förslutna, numrerade kuvert för att det skulle finnas en möjlighet att påminna de som inte besvarat enkäten. Numreringen togs bort på alla kuverten innan de öppnades, så att respondenterna inte kunde identifieras. Vid inmatningen av de besvarade enkäterna numrerades enkäterna på nytt med ett för varje enkät unikt id-nummer.
Bearbetning
Av urvalet på 115 personer var bortfallet var 32 stycken. Då de besvarade enkäterna, 83 stycken, samlats in, genomlästes dessa noggrant av båda författarna och registrerades i Microsoft Excel, som är ett kalkylprogram med statistiska funktioner. Med hjälp av Excel gjordes en analys av svaren och diagram och tabeller utformades. Även de fria kommentarerna lästes och grupperades efter teman; rutiner och riktlinjer, idéer och känslor. Några av dessa kommentarer sammankopplades med frågeställningarna. Resultatet redovisas med löpande text och i tabellform. Tabellerna som är framtagna redovisas i resultatet för att göra resultatet mer trovärdigt och mer lättillgängligt, än vad enbart en textredovisning skulle ha gjort.
RESULTAT
Totalt delades 115 enkäter ut varav 83 enkäter besvarades. Av de 62 enkäter som delades ut på anestesiavdelningen besvarades 45 enkäter, vilket ger ett bortfall på 27,4 procent (17 enkäter). På dialysavdelningen delades 53 enkäter ut varav 38 besvarades, och här är bortfallet 28 procent (15 enkäter).
Demografiska data
Svarsfrekvensen ser olika ut i de olika yrkeskategorierna. På anestesiavdelningen har sex av 12 undersköterskor (50 %) besvarat enkäten, medan 33 av 41
sjuksköterskor (80 %) och fem av sju läkare (71 %) har lämnat in svar. En person på anestesi har valt att inte ange vilken yrkeskategori som personen tillhör. På dialysavdelningen har sju av nio (77 %) undersköterskor, 27 av 32 sjuksköterskor (84 %) och fyra av 12 läkare (33 %) besvarat enkäten (tabell 1).
Tabell 1. Demografiska uppgifter avseende respondenterna
Fler kvinnor än män deltog i studien på båda avdelningarna. På
anestesiavdelningen var det 76 % kvinnor och 24 % män som ingick i studien. På dialysavdelningen var det 87 % kvinnor och 13 % män som svarade på enkäten. Fördelningen av hur länge respondenterna arbetat inom vården är väl spridd. Majoriteten av de som besvarat enkäten har arbetat i mer än tio år och
medelvärdet av antal år inom vården var 21,15 på anestesiavdelningen och 21,42 år på dialysavdelningen. Två av personalen på anestesi och en personal på dialys uppgav att de inte vårdat någon patient med MRB (tabell 1).
Variabler Anestesiavdelning n=45 Dialysavdelning n=38 Kön, man/kvinna 11/34 5/33 Yrkeskategori
Antal svar/totalt antal
undersköterska 6 / 12 7 / 9
sjuksköterska 33 / 41 27 / 32
läkare 5 / 7 4 / 12
Antal år inom vården
Medelvärde (min/max) 21,15 (1/40) 21,42 (4/43)
Vårdat patient med smitta
Tabell 2. Svarsfördelning avseende enkätundersökningens frågor 6-10.
Svar: n (%)
Fråga Anestesiavdelning Dialysavdelning
Ja Nej Vet ej Ja Nej Vet ej
Upplever du att patienter med
MRB ökat på din avdelning? 29 (66) 10 (23) 5 (11) 31(82) 4 (11) 3 (8)
Känner du till/vet var du hittar
rutiner? 42 (95) 2 (5) 1 (2) 35 (92) 1 (3) 2 (5)
Finns lättillgängliga rutiner?
22 (50) 20 (45) 3 (7) 20 (53) 9 (24) 9 (24)
Har du tillräcklig kunskap i
vårdhygien? 31 (70) 14 (32) 0 (0) 23 (61) 10 (26) 5 (13)
Har dina kollegor tillräcklig
kunskap? 18 (41) 15 (34) 12 (27) 15 (39) 13 (34) 9 (24)
Bland personalen på anestesiavdelningen upplevde 29 (66 %) att MRB har ökat på avdelningen. Det var 42 (95 %) som uppgav att de kände till var de hittar de utarbetade rutinerna och 22 (50 %) upplevde att det finns lättillgängliga rutiner. Vidare uppgav 31 (70 %) på anestesi att de har tillräckliga kunskaper i
vårdhygien. Angående frågan om kollegors kunskap i vårdhygien så var det 18 (41 %) på anestesi som ansåg att kollegorna hade tillräckligt med kunskap, medan 15 (34 %) inte tyckte att kollegorna hade tillräcklig kunskap (tabell 2).
På dialysavdelningen var det 31 (82 %) som upplevde att MRB ökat på avdelningen. Det var 35 (92 %) som kände till var de hittar de utarbetade rutinerna kring vården av patienter med MRB. Av dialyspersonalen var det 20 (53 %) som ansåg att det finns lättillgängliga rutiner. Vidare uppgav 23 (61 %) att de har tillräckliga kunskaper i vårdhygien. Angående kollegors kunskap i
vårdhygien var det 15 (39 %) som tyckte att kollegornas kunskap var tillräcklig (tabell 2).
Tabell 3. Svarsfördelning avseende enkätundersökningens frågor 11-12.
Svar: n (%)
Fråga Anestesiavdelning Dialysavdelning
Ja Nej Vet ej I vissa
fall Ja Nej Vet ej
I vissa fall
Tror du patienter med MRB
får sämre vård? 4 (9) 21 (48) 4 (9) 16 (36) 1 (3) 27 (71) 2 (5) 8 (21) Tror du patienter med MRB
upplever att de får sämre vård? 2 (5) 11 (25) 16 (36) 16 (36) 3 (8) 6 (16) 15 (39) 14 (37)
På frågan om personalen trodde att patienter med MRB får samma vård, så svarade 21 (48 %) på anestesiavdelningen, att patienter med MRB inte får sämre vård och 16 (36 %) trodde att de får sämre vård i vissa fall. Vidare uppgav 11 (25 %) på anestesi, att de inte trodde att patienter med MRB upplever att de får sämre vård. Det var 16 (36 %) på samma avdelning som trodde att patienterna med MRB upplever att de får sämre vård i vissa fall (tabell 3).
Av enkätsvaren från dialysavdelningen, trodde inte 27 (71 %) att patienter med MRB får sämre vård, 8 (21 %) trodde att dessa patienter får sämre vård i vissa fall. Vidare uppgav 15 (39 %) att de inte vet om patienter med MRB upplever att de får sämre vård, 14 (37 %) trodde att patienterna upplever att de får sämre vård i vissa fall (tabell 3).
Tabell 4. Svarsfördelning avseende enkätundersökningens frågor 13, 15-18.
Svar: n (%)
Fråga Anestesiavdelning Dialysavdelning
Ja Nej Vet ej Ja Nej Vet ej
Är du rädd att själv bli smittad
av patient med MRB? 14 (32) 29 (66) 2 (5) 12 (32) 26 (68) 0 (0)
Får du tillräckligt stöd av kollegor vid vård av patient med MRB?
30 (68) 7 (16) 8 (18) 31 (82) 2 (5) 5 (13)
Tror du det finns risk att du
sprider smitta vidare? 7 (16) (66) 29 9 (20) 8 (21) (71) 27 3 (8)
Kan du påverka resistensutveckling/ smittspridning genom ditt handlande?
38 (86) 2 (5) 5 (11) 32 (84) 2 (5) 3 (8)
Behövs bättre riktlinjer och strategier för att minimera smittspridning och resistensutveckling?
29 (66) 8 (18) 8 (18) 25 (66) 8 (21) 5 (13)
På anestesiavdelningen uppgav 14 (32 %) att de var rädda för att själv bli smittade av patient med MRB, 30 (38 %) ansåg att de får tillräckligt med stöd av kollegor vid vård av patient med MRB. Det var 29 (66 %) som inte trodde att de finns risk att de sprider smittan vidare. Vidare var det 38 (86 %) som trodde att de kan påverka resistensutveckling/smittspridning genom sitt handlande. Av de 45 som deltog i enkätstudien på anestesi svarade 29 (66 %) att de anser det behövs bättre riktlinjer och strategier för att minimera smittspridning och resistensutveckling (tabell 4).
Av personalen på dialysavdelningen svarade 12 (32 %) att de är rädda för att bli smittade i samband med vården av patienter med MRB. Det var 31 (82 %) som tyckte att de får tillräckligt med stöd av kollegor vid vård av patient med MRB. Vidare var det 27 (71 %) som inte trodde att det finns risk att de sprider smittan vidare, 32 (84 %) på dialysavdelningen ansåg att de kan påverka
resistensutvecklingen/smittspridningen genom sitt handlande. Av de svarande på dialysavdelningen ansåg 25 (66 %) att det behövs bättre riktlinjer och strategier för att minimera smittspridning och resistensutveckling (tabell 4).
Tabell 5. Svarsfördelning avseende enkätundersökningens fråga 14.
Svar: n (%)
Fråga Anestesiavdelning Dialysavdelning
Hur upplever du arbetet med
en patient med MRB? 1 (2) 0 (0)
Inget speciellt 1
2 3 (7) 11 (29)
3 22 (50) 21 (55)
Mycket krävand 4 19 (43) 6 (16)
På frågan hur personalen upplevde arbetet med patienter med MRB så svarade 19 (43 %) på anestesi att det är mycket krävande (tabell 5).
Av personalen på dialysavdelningen upplevde 6 (16 %) att arbetet med patienter med MRB är mycket krävande (tabell 5).
0 20 40 60 80 100 0 - 5 6 - 10 11 - 20 21+ Tjänsteår Sv a r i p ro c e n t ja nej vet ej Diagram 1. Anestesi
Upplevd kunskap i förhållande till arbetade tjänsteår på anestesiavdelningen .
Vid en jämförelse av hur respondenterna upplevde sina kunskaper i vårdhygien, i förhållande till antal år i yrket, så ansåg 6 (100 %) av de som arbetat upp till fem år på anestesi att de hade tillräckligt med kunskap i vårdhygien för att arbeta på avdelningen. De som arbetat mellan sex till tjugo år på anestesiavdelningen upplevde inte i lika hög grad att deras kunskaper var tillräckliga (Diagram 1).
0 20 40 60 80 100 0 - 5 6 - 10 11 - 20 21+ Tjänsteår S v a r i proce nt ja nej vet ej Diagram 2. Dialys
Upplevd kunskap i förhållande till arbetade tjänsteår på dialysavdelningen.
På dialysavdelningen ansåg 26 (67 %) av de som arbetat upp till fem år ha
tillräckligt med kunskaper i vårdhygien, medan 15 (40 %) av de som arbetat 6 till 20 år ansåg att de hade tillräckligt med kunskaper (Diagram 2).
Kommentarer
Av de 83 personer (72 %) som har besvarat enkäten har 23 valt att kommentera. Nedan följer en sammanfattning av kommentarerna.
Riktlinjer och rutiner. De flesta kommentarerna som skrevs handlade om riktlinjer och rutiner. Flera av dem som lämnat kommentarer menar att det behövs enkla, enhetliga, lättillgängliga och tydliga riktlinjer och rutiner.
Idéer. En av respondenterna på dialysavdelningen önskade en lokal hygienplan, eftersom vården ser olika ut på olika avdelningar. Några hade kommenterat att återkommande information skulle vara bra. En person önskade uppmuntran och stöd vid vård av patienter med MRB. Flera hade gett förslag på förändringar, som exempel uppmuntra anhöriga att tvätta händerna, prata mer med patienterna om deras egenansvar, flytta patienterna så lite som möjligt. En respondent på anestesiavdelningen, föreslog att en operationssal skulle finnas på den nybyggda infektionsavdelningen. Några av personalen från dialysavdelningen kommenterade att det behövs fler enkelrum för att ha möjlighet att isolera patienter.
Känslor. Några få av respondenterna hade kommenterat hur de upplevde vården kring patienterna med MRB. En person hade känt sig ensam ibland på grund av personalbrist. En annan person uttryckte sin oro för att bli smittbärare trots ansträngningar att klä sig skyddat. Vissa besvärliga situationer med MRB har även beskrivits
Sammanfattning av resultatet
Finns det en rädsla hos vårdpersonalen att bli smittade av MRB och/eller föra smittan vidare till andra patienter?
Totalt sett uppgav 14 stycken (32 %) på anestesi och 12 stycken (32%) på dialys att de var rädda för att själva bli smittade av MRB. Vidare uppgav 7 stycken (16 %) på anestesiavdelningen och 8 stycken (21 %) på dialysavdelningen, att de tror att det finns en risk för att de sprider smittan vidare efter att ha vårdat en patient med MRB.
Citat från en personal på dialysavdelningen som beskriver sin rädsla:
”Tycker det är svårt att ta hand om patienter med dessa smittor. Fast man gör sitt yttersta av att klä sig skyddat vid/när man vårdar dessa patienter vet man ändå ej om man tar på sig smitta vid andra tillfällen t.ex. när man hjälper pat. att klä på sig, vägning, vid maten m.m.”
Upplever vårdpersonalen på undersökta avdelningar behov av mer kunskap, bättre rutiner och strategier för att arbeta med patienter med MRB?
På anestesi ansåg 14 stycken (32 %) att de inte hade tillräckligt med kunskaper och 10 stycken (26 %) på dialys. Det var 31 stycken (70 %) på anestesi och 23 stycken (61 %) på dialys som ansåg att de hade tillräckligt med kunskaper.
På anestesi uppgav 42 stycken (95 %) att de kände till hygienrutinerna eller var de finns dokumenterade. Motsvarande siffra för dialysavdelningen var 35 stycken (92 %) som kände till hygienrutinerna. Vidare visade det sig att 22 stycken (50 %) på anestesi ansåg att riktlinjer och rutiner på avdelningen var lättillgängliga. På dialysavdelningen uppgav 20 stycken (53 %) att rutinerna finns lättillgängliga. Av de 45 respondenterna på anestesiavdelningen upplevde 20 stycken (45 %) att rutinerna inte var lättillgängliga. Motsvarande siffra på dialysavdelningen var nio stycken (24 %).
Angående frågan om det behövs bättre riktlinjer och strategier på avdelningarna så ansåg 29 stycken på anestesi (66 %) och 25 stycken på dialys (66 %) att det behövs.
De flesta kommentarerna som skrevs handlar om rutiner eller bristande rutiner. Nedan följer några citat från personalens kommentarer:
”Enhetliga rutiner som finns lätt tillgängliga och informeras om regelbundet är viktigt tror jag. Uppmuntran och stöd för att göra det som är besvärligt är också bra”.
”Ofta får man motstridig information samt att andra kollegor handlar på olika sätt mot patienten. Finns inga strikta riktlinjer angående vård av sådana patienter”.
Upplever vårdpersonalen att kollegorna har tillräckligt med kunskap kring vården av patienter med MRB?
På frågan om kollegors kunskaper i vårdhygien är tillräckliga, ansåg 18 stycken (41 %) på anestesi och 15 stycken (39 %) på dialys att arbetskamraterna har det. Det var 15 stycken (34 %) på anestesi och 13 stycken (34 %) på dialys som tyckte att kollegornas kunskaper i vårdhygien inte var tillräckliga.
Finns det en uppfattning hos vårdpersonalen att patienter med MRB får sämre vård än patienter som inte är smittade?
På anestesi trodde 21 stycken (48 %) och 27 stycken (71 %) på dialys att patienter med MRB inte får sämre vård än patienter som inte är bärare. Vidare var det 16 stycken på anestesi (36 %) och 15 stycken (39 %) på dialys som inte visste om patienter med MRB upplever att de får sämre vård än andra patienter som inte är smittade. Det var 16 stycken på anestesi (36 %) och 14 stycken (37 %) på dialys som trodde att dessa patienter upplever sämre vård i vissa fall. Följande citat beskriver två av personalens upplevelser:
”Multiresistenta patienter kräver fler personal och ibland känner man sig ensam pga personalbrist. Ibland upplever jag att det är stora skillnader i riktlinjer mellan kliniker som kan kännas störande då det upplevs som om vi på op är mest krävande. Patient med multiresistent smitta blir stigmatiserade, ibland onödigt mycket och jag tror att dom får sämre vård. I alla fall mindre daglig kontakt med vårdpersonal. Troligen blir dom isolerade och det i sig ger en längre vårdtid”. ”Jag tror att patienter upplever att de blir särbehandlade på ett negativt sätt, kanske inte att vården i sig blir sämre.”
DISKUSSION
Diskussionen är uppdelad i en metoddiskussion och en resultatdiskussion.
Metoddiskussion
Generellt sett var svarsfrekvensen ganska hög. Majoriteten av dem som besvarade enkäten var sjuksköterskor, däremot var det få undersköterskor och läkare som ingick i studien. Orsaken till detta är att det arbetar färre undersköterskor och läkare på avdelningarna. Relativt sett har undersköterskor och läkare svarat i samma omfattning som sjuksköterskorna, men då det är få totalt sett så har också undersökningsgrupperna blivit små. Undantaget är läkarna på dialysavdelningen som svarat i mindre omfattning än övriga. Av tolv tillfrågade besvarade fyra stycken enkäten. Svaren från enkäterna visar en bild av hur det såg ut just den perioden när undersökningen gjordes, således en tvärsnittsstudie.
Bortfallet som blev kan bero på ointresse och tidsbrist. Fler hade kanske svarat om vi skickat ut enkäten via e-mejl. E-mejlen kontrolleras dagligen medan postfacken glöms bort.
Möjligheten att skicka ut personliga påminnelser till dem som inte svarat användes inte. Istället meddelades ett allmänt e-mejl till samtliga, att tiden för att
besvara enkäten snart var slut. Det och muntliga påminnelser gjorde att ytterligare svar erhölls.
Att det ändå blev bra svarsrespons kan bero på att respondenterna kunnat svara anonymt och skicka enkäten i ett förslutet kuvert till författarna.
Vårdpersonal förväntas ha goda kunskaper i vårdhygien och antibiotikaval men det finns sannolikt ändå en osäkerhet i dessa frågor, vilket kan vara genant att medge, även om det skulle vara anonymt. Detta skulle också kunna ha påverkat svarsfrekvensen negativt.
Frågan om könstillhörighet kändes i efterhand onödig och den frågan hade kunnat uteslutas. Få män deltog i studien medan det var många kvinnor och på grund av detta gick det inte att dra några slutsatser.
En pilotstudie hade varit bra att göra men hanns inte med på grund av den begränsade tid som var avsedd för projektplan och inlämning till etiska nämnden på Malmö högskola. Däremot fick åtta personer, anhöriga till författarna och vårdpersonal som inte skulle få enkäten sedan, läsa igenom frågorna för att kontrollera om de uppfattat frågorna som författarna avsåg. Trots detta upptäcktes inte vissa fel förrän senare. På så sätt hade det varit bra att göra en pilotstudie. En av frågorna kan ha uppfattats som felformulerad, två frågor i en, vilket två av respondenterna kommenterat. Frågan löd: Tror du att du kan påverka resistensutvecklingen/smittspridningen genom ditt handlande. Alternativen var ja,
nej och vet inte. Ytterligare ett fel i enkäten upptäcktes efter utdelning.
Förkortningen MRB användes, utan förklaring till vad det stod för, i sista frågan där vårdpersonalen skulle skriva kommentarer. Det verkar dock inte ha påverkat resultatet, eftersom så många som tjugotre kommentarer skrevs.
Fråga fjorton upplevdes i efterhand som otydlig. – Hur upplever du arbetet kring en patient med multiresistent smitta? Markera i den ruta som passar bäst in på din upplevelse. Graderingen var inget speciellt till mycket krävande, det skulle ha stått
inte speciellt krävande istället.
Andra sätt att undersöka vårdpersonalens inställning till omvårdnaden/vården av patienter med MRB skulle kunna vara en intervjustudie där analysen då kunnat vara innehållsanalys. Fördelen med en sådan metod skulle vara att det går att ställa följdfrågor och få en djupare förståelse för ämnet och även kunna gå tillbaks till respondenten om det hade behövts. Nackdelen skulle vara att färre deltog i studien. Ett annat sätt skulle kunna vara att ha en enkätstudie med fler öppna frågor, som hade gett en djupare förståelse för upplevelsen av att arbeta med patienter som är smittade med MRB. Konsekvensen av det hade troligen blivit att svarsfrekvensen hade blivit lägre. Föreliggande enkätstudie som är en kartläggning av hur personalen på anestesi- och dialysavdelningen, upplevde arbetet med smittade patienter skulle kunna tjäna som underlag för att göra en intervjustudie för att få djupare förståelse för personalens upplevelser att arbeta med MRB-smittade patienter.
Trovärdigheten i resultatet är vad respondenterna svarade. Tolkningar kan göras på många sätt, men den beskrivande statistik som presenteras visar ändå vad som respondenterna svarat. Möjligheten att tillägga något angående vården av patienter med MRB, som respondenterna fick i slutet av enkäten och som här presenteras som citat, ökar trovärdigheten.
Mycket av källmaterialet till bakgrunden är hämtat från Internet. Så långt det går har författarna till denna studie försäkrat sig om att källorna är tillförlitliga.
Aktuell information i ämnet finns framför allt publicerat på Internet. Numera finns många nätbaserade tidskrifter och informationsportaler tillgängliga.
Överförbarheten. Aktuella rapporter visar att allt mer MRB är i omlopp [5]. Vårdpersonal på de flesta sjukhus behöver troligen mer insikt och tydligare och mer lättillgängliga hygienrutiner och riktlinjer. Det skulle sannolikt skapa ökad trygghet hos vårdpersonal, som vårdar infekterade patienter, och även minskad smittspridning. Dessutom kan en enkätstudie som denna vara ett sätt att kartlägga personalens upplevelser av att arbeta med MRB.
Resultatdiskussion
Majoriteten av enkäterna besvarades av sjuksköterskor, medan få undersköterskor och läkare är representerade. Resultatet blir statistiskt osäkert och värdet av slutsatserna blir begränsade. Under bearbetningen av resultatet har det framgått att det inte är relevant att redovisa de olika yrkesgruppernas svar för sig, eftersom antalet från respektive yrke skiljer sig så markant åt. Därför redovisas alla yrkesgrupper tillsammans på respektive avdelning.
Arbetet på en dialysavdelning och anestesiavdelning skiljer sig avsevärt. Trots detta var det ändå intressant att undersöka hur personalen på de båda avdelningarna upplevde vården av MRB. Båda avdelningarna arbetar med svårt sjuka patienter som är de som är mest mottagliga för infektioner. På båda avdelningarna används en hel del medicinsk teknisk utrustning, som negativt kan påverka den basala vårdhygienen. Vården av patienterna sker i hög grad med hjälp av och i den omedelbara närheten av medicinsk teknisk utrustning.
Enligt enkätstudien av Kahn et al [26] visade sig att 40 procent av sjuksköterskorna och 33 procent av läkarna var rädda för att bli smittade av MRB. Föreliggande studie visade att 32 procent av personalen på anestesi och dialys var rädda för att bli smittade. Det är en ganska stor andel av personalen. Resultatet av enkäten visar att många vill ha tydligare och mer lättillgängliga hygienrutiner. Detta kan vara ett tecken på att personalen känner sig otrygga när de vårdar patienter med MRB. Utbildning och tydliga riktlinjer och rutiner behövs.
De flesta anser i föreliggande studie att de får bra stöd av sina kollegor vid vård av patienterna med MRB. I en australiensisk studie beskrivs det att personalen utsattes för stora påfrestningar vid ett utbrott av VRE [24]. Sjuksköterskorna där upplevde inte att de fick stöd av sina kollegor. Resultatet går dock inte att jämföra fullt ut eftersom det var ett stort utbrott av VRE och det var en liten studie med enbart 11 respondenter av 65 möjliga. Problemet i Australien ansågs vara att det saknades utarbetade riktlinjer och rutiner [a a]. Det kan vara något att tänka på om något liknande skulle hända här, nämligen beredskap att möta utbrott av MRB samt att det finns utarbetade riktlinjer och rutiner som är tydliga.
Enligt Smittskydd Skåne [10] har en patient med MRB rätt till samma bemötande och omvårdnad som andra patienter. På anestesi var det 48 procent av personalen och på dialys var det 71 procent av personalen (tabell 3) som ansåg att patienterna får samma bemötande och vård som andra patienter. I en amerikansk studie undersökte läkarna de isolerade patienterna hälften så ofta som de icke smittade [25]. Det skulle kunna vara som så att läkarna medvetet inte gick in till de smittade patienterna lika ofta, för att minska risken för smittspridning, det behöver inte innebära att de isolerade patienterna fick sämre vård, eftersom antal undersökningar av patienterna är ett grovt mått på den givna vårdens kvalitet. Patienterna med MRB kanske inte upplever att de får sämre vård, eller att deras vård är likvärdig med de icke smittade patienternas.
Det är förvånande att så många av de tillfrågade inte tror att de sprider smittan vidare, med tanke på utbrotten som funnits inom sjukvården som har uppmärksammats av massmedia. Enligt Sveriges Kommuner och Landstings mätningar [16] år 2008 drabbas 11 procent av dem som läggs in på sjukhus i Sverige av en vård relaterad infektion.
På dialys var det 92 procent (tabell 2) av personalen som ansåg att de kände till hygienrutinerna alternativt visste var de hittar utarbetade rutiner kring vården av patienter med MRB. Av de svarande på dialysen var det 24 procent som inte visste om det finns lättillgängliga riktlinjer och rutiner på avdelningen. Innebär det att personalen anser att de kan rutinerna utantill eftersom ändå majoriteten anser att de känner till rutinerna? Det kan vara så att de basala hygienrutinerna egentligen alltid varit de samma.
Det var 70- respektive 61 procent av personalen (tabell 2) som uppfattade att de har bra kunskaper i vårdhygien enligt enkätsvaren, men mätningen i följsamhet av hygienrutiner [17] visar inte på sådana siffror. Mätningen gäller förvisso inte hur personalen beter sig vid vården av patienter med MRB, men eftersom vi inte kan se på en patient om den är bärare av MRB eller någon annan infektion, bör samma vårdhygienrutiner alltid gälla. Jämfört med följsamhetsmätningen, som visade att studenterna var bäst i vårdhygien, så kan det bero på att basal vårdhygien betonas mer i dagens utbildning [a a].
Vid en jämförelse av antal år inom sitt yrke och kunskaper i vårdhygien (diagram 1), så visade det sig, att de som arbetat färre antal år inom sin yrkeskategori upplevde i högre grad att de hade goda kunskaper i vårdhygien än de som arbetat mellan 6 – 20 år. Är det så att de nyutbildade har fått mer utbildning i hygien än vad de tidigare årgångarna fått, eller har de som arbetat länge glömt eller helt enkelt blivit mer ödmjuka i sin inställning, efter alla år av erfarenhet?
En tredjedel av personalen (tabell 2) ansåg att kollegorna inte har tillräckligt med kunskaper i vårdhygien, vilket gäller både anestesi- och dialysavdelningen. Detta är intressant eftersom det innebär att många inte litar på sina kollegor, medan 61-70 procent anser att den egna kunskapen är tillräcklig (tabell 2).
Att arbeta hygieniskt tar tid, framför allt när patienter med MRB vårdas. Det måste också få ta tid. Effektivitet och snabbhet är annars oftast önskvärt inom vården, men det bör göras enligt de basala hygienrutinerna.
Det är viktigt att vårdpersonal har en insikt i hur smittspridning och resistensutvecklig kan påverkas genom rätt handlande. Att följa basala hygienföreskrifter är en av två åtgärder som vi vårdpersonal kan påverka. Den andra åtgärden för att förhindra resistensutveckling är att använda antibiotika på rätt sätt, det vill säga inte i onödan eller i för låga eller kortvariga doser [5, 8]. Förutom den hotande resistens utvecklingen som sker runtom i världen och minskat lidande för patienterna, finns det en samhällsekonomisk vinst i att följa basala hygienrutiner för att förhindra smittspridning. Än så länge har Sverige kontroll över spridningen av multiresistenta bakterier. Men med tanke på att dessa ökar så krävs det kraftansträngning av alla för att förhindra fortsatt smittspridning och resistensutveckling.
Framtida värde
Förhoppningen är att resultatet kan komma till användning på respektive avdelning och utifrån det materialet utarbeta rutiner, riktlinjer och ge underlag till utbildningar och diskussioner. Målet är att minimera smittspridningen och öka medvetenheten bland vårdpersonalen.
SLUTSATSER
Det behövs tydligare och mer lättillgängliga hygienrutiner och riktlinjer samt utbildning och återkommande information om vårdhygien och smittskydd. Detta för att vården skall bli säkrare för patienterna och personalen tryggare i sin yrkesroll.
Framtida forskning
Det skulle vara av intresse att göra en ytterligare studie, där personalens inställning och omvårdnad kopplas till deras följsamhet av rutiner. Även en undersökning av hur patienter som är smittade/bärare av MRB upplever vården och hur patienterna själva tänker över sin situation, exempelvis egenansvaret att inte föra sin smitta vidare till anhöriga och personal.
REFERENSER
1. Multiresistenta bakterier i svensk hälso- & sjukvård - för personal inom sjukhusvård. > www.srga.org/MRB/sjukvård.htm< 2009-11-25
2. Europeiska kommissionen > forskning > europeisk forskning gör en kraftinsats > resistens mot antibiotika.
>www.ec.europa.eu/research/leaflets/antibiotics/page_32_sv.html < 2010-04-11
3. DN.se. DEBATT. > http://www.dn.se/debatt/verkningslosa-antibiotika-dodligt- hot-aven-i-sverige-1.478178< 2010-04-27
4. Ericson, E. Erikson, T (2009) Klinisk mikrobiologi, infektioner immunologi
vårdhygien. Liber: Stockholm
5. Kahlmeter, G. professor i mikrobiologi, Resistenta bakterier – en av sjukhusets stora utmaningar, föreläsning i Lund 2010-02-18.
6. Karolinska institutet. Stor spridning av multiresistenta stafylokocker inom intensivvården.
>http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=130&a=26494&1=sv&newsdep=130< 2009-12-09
7. Sahlgrenska universitetssjukhuset. Informationssida. >www.infektionshygien.se/sv/SU..< 2009-11-25
8. Nationalencyklopedin,via Malmö högskolas hemsida.
>www.ne.se.support.mah.se/lang/resistensutvecking< 2010-04-27
9. Smittskyddsinstitutets hemsida. >www..smittskyddsinstitutet.se< 2010-04-18
10. Region skåne. Smittskydd skåne nr 3 (2009). > www.skane.se/smittskydd < 2010-03-18
11. Hanberger, H (2001) Stora skillnader i antibiotikaresistens på Europas intensivvårdsavdelningar. Läkartidningen 2001; 44: 4827-4828
12. Walter, S, M et al (2006) Multiresistenta bakterier kan bli allt större hot på svenska IVA. Läkartidningen 2001;49 volym 103: 3930-3933
13. Larson, L, E et al (2007) Relationship of antimicrobial control policies and hospital and infection control characteristics to antimicrobial resistannce rates.
American journal of critical care, Vol. 16 No. 2, 111-118.
14. Smittskyddsinstitutet. Tema vårdrelaterade smittor.
>www.smittskyddsinstitutet.se/temaar-2009/om-temaaret/< 2010-04-30
15. Alsterlund, R et al (2009) Multiresistant CTX-M-15 ESBL producing Escherichia coli in southern Sweden: Description of an outbreak, Scandinavian Journal of
16. Socialstyrelsens hemsida. Tema Vårdhygien nr 5 (2009). >www.socialstyrelsen.se< 2010-04-30>04
17. Följsamhet till vårdhygienpolicyn, resultetredovisning Januari 2010. www. Skane.se
18. Socialstyrelsens hemsida. Smittskydd.
>www.socialstyrelsen.se/smittskydd/nationelltsmittskydd/vemgorvad< 2010-06-23
19. Stramas hemsida
>www.strama.se/dyn//,15,8,78.html< 2010-06-23
20. Europeiska kommissionen > forskning > europeisk forskning gör en kraftinsats > resistens mot antibiotika.
>http://ec.europa.eu/research/leaflets/antibiotics/page_30_sv.html< 2010-04-11
21. Labmedicin Skåne. Vårdhygien. Pm resistenta bakterier.
>http://www.skane.se/templates/Page.aspx?id=238009< 2010-05-05
22. Svensk sjuksköterskeförening. Publikationer och remisser.
>www.swenurse.se/Publikationer--Remisser/Publikationer/Etik/ICNs- Etiska-kod/>2010-05-05
23. Svensk sjuksköterskeförening. Publikationer och remisser.
>www.swenurse.se/Publikationer--Remisser/Publikationer/EtikICN- etiska .kod/2010-05-05
24. Mitchell, A et al (2001) Nurses´experience with vancomycin-resistant enterococci (VRE). Journal of Clinical nursing 2002; 11: 126-133.
25. Sanjay, S et al (2003) Do physisians examine patients in contact isolation less frequently? A brief report. American journal of infection Control 2003; 6: 354-356.
26. A Kahn et al (2006) Impact of contact isolation on health care workers at a teritiary care center, American journal infect Control 2006; 34: 408-13.
27. Pollit, D.F & Beck, C.T (2001) Essential of nursing research. Methods, Appraisal and Utilization. 5th edition Philadelphia: Lippincott Williams &
Wilkins.
28. Ejlertsson, G (1996) Enkäten i praktiken. En handbok i enkätmetodik. Lund: Studentlitteratur.
BILAGOR
Bilaga 1
Hej!
Vi, undertecknade, är två sjuksköterskor som läser vårdvetenskap 61-90 hp på Malmö högskola. Pia Andersson, arbetar som sjuksköterska på dialysavdelningen på SUS i Malmö och Annika Larson arbetar som anestesisjuksköterska på anestesikliniken SUS i Malmö. Tillsammans ska vi göra ett examensarbete.
Vi har utarbetat en enkät och vi skulle uppskatta mycket, om du tar dig tid att svara på den. Enkäterna kommer att vara numrerade för att vi vid behov ska kunna skicka ut påminnelser. Numreringslistan kommer bara vi ha tillgång till och den rivs när vi fått in enkäterna och numreringen tas bort innan vi öppnar kuverten. Personalen på anestesikliniken skickar sina enkäter anonymt via internposten till Pia på dialysavdelningen som inte känner dem, och personalen på dialysavdelningen skickar sina enkäter till Annika på anestesikliniken. Du svarar anonymt och vi kommer att behandla materialet konfidentiellt.
Med enkäten vill vi ta reda på hur undersköterskor, sjuksköterskor och läkare på dialysavdelningen samt anestesipersonalen på kirurgens operation, upplever vården av patienter som är smittade eller bärare av någon multiresistent bakterie.
Med multiresistent smitta menar vi patient som har VRE, MRSA, ESBL eller någon annan multiresistent smitta som kräver speciellt omhändertagande.
Utifrån enkätsvaren hoppas vi kunna bilda oss en uppfattning om personalens inställning till vården av dessa patienter och kunna dra nytta av detta på våra respektive avdelningar. Målet är att utarbeta nya riktlinjer och rutiner kring denna patientkategori.
Enkäterna önskar vi att få tillbaka senast vecka 7.
Lägg din ifyllda enkät i våra postfack eller skicka med internposten.
Resultatet av enkätstudien kommer att lämnas ut på begäran.
ENKÄTFRÅGOR
4. Hur länge har du arbetat inom ditt yrke i vården? …….år.
5. Har du vårdat någon patient med multiresistent smitta?
6. Anser du att denna patientkategori har ökat på din avdelning?
7. Känner du till hygienrutiner alternativt vet du var du hittar utarbetade rutiner kring vården av patienter med multiresistent smitta?
8. Tycker du att det finns lättillgängliga riktlinjer och rutiner, kring vården av patienter med multiresistent smitta, att arbeta efter på din avdelning?
9. Anser du att du har tillräckligt med kunskaper i vårdhygien, kring vården av patienter med multiresistent smitta, för att arbeta på din avdelning?
10. Upplever du att dina kollegor överlag har tillräckligt med kunskaper om rutinerna kring vården av patienter med multiresistent smitta?
11. Tror du att patienter med multiresistent smitta får sämre vård än patienter som inte är bärare?
12. Tror du att patienter med multiresistent smitta upplever att de får sämre vård än patienter som inte är bärare?
13. Är du rädd för att själv bli smittad vid vård av patient med multiresistent smitta?
14. Hur upplever du arbetet kring en patient med multiresistent smitta? Markera i den ruta som passar bäst in på din upplevelse.
Inget speciellt 1 2 3 4 Mycket krävande.
15. Anser du att du får tillräckligt med stöd av dina kollegor när du vårdar patienter med multiresistent smitta?
16. Tror du att det finns risk att du sprider smitta vidare (i icke akuta skeden) efter att ha vårdat en patient med multiresistent smitta?
17. Tror du att du kan påverka resistensutvecklingen/smittspridningen genom ditt handlande?
18. Tycker du att det behövs bättre riktlinjer och strategier för att minimera smittspridning och resistensutveckling?
19. Är det något som du vill tillägga angående vården av patienter med MRB? Det går bra att skriva fritt.
