Hjärtstoppslarm hos patient på
vårdavdelning: upplevelser hos
intensivvårdssjuksköterskor som arbetat
mindre än 5 år
Johanna Boman Gren och Simon
Södergren
Specialistsjuksköterska, Intensivvård 2017
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Institution för Hälsovetenskap
Hjärtstoppslarm hos patient på vårdavdelning: upplevelser hos
intensivvårdssjuksköterskor som arbetat mindre än 5 år
Cardiac arrestlarm at patient on ward: experiences in intensive
care nurses who worked less than 5 years
Johanna Boman Gren och Simon Södergren
Kurs: O7032H, Examensarbete 15 Hp Termin: Vårterminen 2017
Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot intensivvård 60 Hp Kursansvarig och examinator: Åsa Engström
Hjärtstoppslarm hos patient på vårdavdelning: upplevelser hos intensivvårdssjuksköterskor som arbetat mindre än 5 år
Cardiac arrestlarm at patient on ward: experiences in intensive care nurses who worked less than 5 years
Johanna Boman Gren Simon Södergren
Luleå tekniska universitet Institution för Hälsovetenskap
Avdelning för omvårdnad
Abstrakt
Bakgrund: Dödligheten hos patienter som drabbats av hjärtstopp på vårdavdelningar är hög men
med tidig hjärt-lungräddning (HLR) och tidig defibrillering så ökar chansen för överlevnad. Intensivvårdssjuksköterskan som ingår i akutteamet får ett larm om hjärtstopp och tillsammans med kollegor gör de en utryckning till patienten på avdelningen för att stötta och hjälpa till i den akuta situationen. Dessa situationer kan vara kaotiska och stressfyllda. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning som jobbat mindre än 5 år. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes på ett mindre länsdelssjukhus i norra Sverige. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nio intensivvårdssjuksköterskor med mindre än fem års yrkeserfarenhet som
intensivvårdsjuksköterskor. Intervjuerna spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; Utmanande och spännande att bära hjärtstoppslarmet, Hjärtstoppslarm kräver planering och förberedelse, Övning och ett nära samarbete skapar trygghet och Stress påverkar handlingsförmågan. Resultatet visade att oerfarna intensivvårdssjuksköterskor upplever en viss form av stress men att de fann en trygghet i sina kollegor i akutteamet och att deras samarbete fungerar bra. Dock så kunde
samarbetet med vårdavdelningens personal samt den medicinläkare som kommer till den patient som drabbats av hjärtstoppet fungera mindre bra och kommunikationen dålig. De upplevde ett behov av kontinuerlig HLR-träning dels med andra professioner samt mer scenarioövningar.
Konklusion: Oerfarna intensivvårdssjuksköterskor kände sig trygga med hjärtstoppsteamet men
upplevde otrygghet då de befann sig i en okänd miljö då en patient drabbats av hjärtstopp på vårdavdelning. Bristande rutiner och osäkerhet bland personalen kunde påverka den stress som uppstod negativt. Genom att utarbeta en gemensam rutin och träna tillsammans skulle arbetet kring hjärtstoppet kunna bli mindre stressfyllt och mer effektivt.
Nyckelord: hjärtstoppslarm, intensivvårdssjuksköterska, vårdavdelning, erfarenheter,
omvårdnad, kvalitativ innehållsanalys, patient med hjärtstopp
Keywords: cardiac arrestlarm, intensive care nurse, wards, experience, nursing, patient with
Innehållsförteckning
Bakgrund 1
Patofysiologi 1
Akutteam 2
Den mindre erfarna intensivvårdssjuksköterskan 3
Rational 5 Syfte 6 Metod 6 Design 6 Deltagare 6 Procedur 7 Datainsamling 7 Dataanalys 8 Etiska överväganden 8 Resultat 9 Diskussion 16 Metoddiskussion 20 Konklusion 21 Referenser Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3
Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Europa och varje år avlider fler än fyra miljoner européer på grund av dessa sjukdomar (Klettner, Holmestig & Strand, 2013). Varje år dör 350 000 personer i Europa av hjärtstopp utanför sjukhus trots påbörjad hjärt- och
lungräddning (Berdowski, Berg, Tijssen & Koster, 2010). Varje år drabbas totalt ca 15 000 personer av hjärtstopp i Sverige och ca 5000 sker på sjukhus (Wikström, 2012, s. 267). År 2015 överlevde ca 1300 personer som drabbats av hjärtstopp (Herlitz, 2016). Kedjan som räddar liv är varningssignaler och tidigt larm för att förhindra hjärtstopp, tidigt HLR för att vinna tid, tidig defibrillering för att starta hjärtat och vård efter hjärtstopp för att bevara god livskvalitet (Vandervelden, Sabbe & Dewolf, 2016). Mortaliteten vid hjärtstopp på vårdavdelning har minskat senaste åren bland annat på grund av tidig hjärt- och lungräddning och bättre monitorering (Adielsson, 2016).
Av de patienter som drabbats av hjärtstopp inne på sjukhus så är 49 % av dem vid liv efter avslutad HLR och 28 % vid liv 30 dagar efter hjärtstoppet, dock är det endast 17 % av dem som drabbats av hjärtstopp på vårdavdelning som överlevde. I 90 % av fallen påbörjas HLR inom 1 minut efter ett bevittnat hjärtstopp men det som dröjer på vårdavdelningen är tiden till
defibrilleringen. Det har dock skett en förbättring och de flesta defibrilleringar sker inom 3 minuter och före det att akutteam har kommit (Herlitz, 2016). Hälften av alla patienter som drabbas av hjärtstopp på sjukhus intuberas och cirka två tredjedelar av alla får läkemedel (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2011).
Patofysiologi
Plötsligt hjärtstopp är när hjärtats pumpförmåga plötsligt och oväntat upphör. Den person som drabbas förlorar medvetandet och visar inga tecken på liv (Klettner, Holmestig & Strand, 2014). Det finns alltid en bakomliggande orsak till hjärtstopp, vid nio fall av tio sker hjärtstoppet på grund av ischemisk hjärtsjukdom men andra orsaker kan vara arytmier eller
bakomliggande faktorer som påverkar överlevnaden vid hjärtstopp. Cancer, njursvikt och sepsis är några tillstånd som innebär en högre mortalitet (Sandroni, Nolan, Cavallaro & Antonelli, 2007). Plötsligt hjärtstopp orsakas till 80 % av ett ventrikelflimmer, det vill säga en elektrisk kaosartad situation för ventriklarna. När båda ventriklarna börjar flimra sker ingen effektiv pumpförmåga och den drabbade förlorar blodtryck och puls. Medvetslösheten kommer inom 10-15 sekunder. Andningen upphör eller övergår till agonal andning vilket innebär att den är oregelbunden, långsam, rosslande och suckande (Wikström, 2012, s. 267).
Tidig HLR och defibrillering är helt avgörande för patientens överlevnad (Holmberg, 2012, s. 121; Wikström, 2012, s. 268;Claesson et al., 2017). Det är därför viktigt att så fort som möjligt defibrillera för att minska risken för att patienten ska drabbas av hjärnskador. Överlevnaden minskar med 10 % för varje minut som går. Patienterna bör även intuberas för att kunna säkra luftvägen och förhindra aspiration, detta får dock inte störa eller fördröja defibrilleringen
(Wikström, 2012, s. 268). Vid hjärtstopp får hjärnan energibrist, syrebrist och tillgänglig glukos tar snabbt slut vilket leder till en skadeprocess som accelererar i reperfusion fasen.
Minnessvårigheter är vanligt efter att patienter drabbats av hjärtstopp och ju längre
blodtillförseln varit borta desto allvarligare blir skadan. Om patienten har minnen från vårdtiden så är ofta minnesbilderna diffusa och splittrade (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2011).
De bakomliggande orsakerna till att barn drabbas av hjärtstopp är inte samma som för vuxna och orsakerna är oftast förknippade med syrebrist, därför är det viktigt att säkerställa fri luftväg och att starta ventilation. Sedan sker HLR-cykeln som för vuxna med undantag för att
läkemedelsdosering och energin vid defibrilleringen (Rubertsson, 2012, s. 199).
Akutteam
På många sjukhus ingår det en narkosläkare och intensivvårdssjuksköterska i akutteamet men det finns stora skillnader nationellt och internationellt vem som ingår i teamet (jmf Hvarfner, 2012,
s. 730). Akutteamet kan utöver hjärtstoppssituationer även göra bedömningar i förebyggande syfte som en mobil intensivvårdsgrupp (MIG) för att stötta och öka medvetenheten om tidiga tecken på att patienten drabbats av hjärtstopp vilket minskar mortaliteten (jmf Sandroni et al., 2007). När Sjuksköterska eller läkaren på en vårdavdelning larmar MIG ska patienten bedömas enligt ABCDE och efter detta kan gruppen ge stabiliserande förslag som kan ske på
vårdavdelningen om tillräcklig kompetensnivå finns eller besluta att ta med sig patienten till intensivvårdsavdelningen (Hvarfner, 2012, s. 730). Mobil intensivvårdsgrupp och akutteam ger minskad mortalitet (Solomon, Corwin, Barclay, Quddusi & Dannenberg, 2016). Det är vanligt med avvikande vitalparametrar hos patienten 1-4 timmar innan ett hjärtstopp och att ju fler avvikande parametrar ju större mortalitet (Andersen et al., 2016). Vid införande av akutteam minskar mortaliteten vid hjärtstopp utanför intensivvårdsavdelningen (Konrad et al., 2010; Angel, 2016). Det tar i genomsnitt 3 minuter och 40 sekunder innan akutteam anländer till vårdavdelning (Sandroni et al., 2003). Fler överlever om ett akutteam ankommer före 3 minuter efter att patienter har drabbats av hjärtstopp (Sandroni et al, 2004).
Intensivvårdssjuksköterskor som bär akutlarm kan känna frustration över att lämna en svårt sjuk intensivvårdspatient då de blir kallade på akutlarm samt att avdelningen blev mindre bemannad. Det kan upplevas som stressande att inte vara bekant med den utrustningen som används i samband med det akuta omhändertagandet av patienten och att mycket tid kunde gå åt till att ta hand om anhöriga. Faktorer som kan vara avgörande för omhändertagandet av en patient i en akut situation är den individuella yrkeserfarenheten samt om personalen inom teamet jobbat tillsammans tidigare, med tydligt ledarskap blev arbetet bättre och mer effektivt. Vikten av tydlig kommunikation samt användandet av behandlingsriktlinjer för omhändertagandet av patienten är även de viktiga redskap för en god vård (Sandström, Nilsson, Juuso & Engström, 2016).
Den mindre erfarna intensivvårdssjuksköterskan
Höga krav ställs på specialistutbildad personal på grund av intensivvårdspatientens
hög kompetens och med ständig fortbildning. Arbetsmiljön på en intensivvårdsavdelning är fysisk och psykiskt krävande, arbetet har ett högt tempo och kan vara stressfyllt. Genom mentorskap med utrymme för handledning och reflektioner ges individuella möjligheter till att växa i sin yrkesroll. Att träna olika akuta situationer tillsammans med andra yrkeskategorier ökar den mindre erfarna intensivvårdssjuksköterskans handlingsberedskap och en förbättrad vård och omvårdnad av patienterna. Genom dagligt lärande med delaktighet bidrar till att utvecklas genom erfarenhet och med det bygga på en kunskapsbank och ett bra självförtroende (Soini &
Stiernström, 2012, s. 14-15). En studie (Laws, 2001) visade att de flesta
intensivvårdssjuksköterskorna, 83 % av 31 deltagare, var medvetna att de var tvungna att kontrollera sitt sympatikuspåslag vid ett hjärtstopp och efteråt upplevde de fatigue. Många upplevde hjärtstoppssituationen som “stökig” när det dom behövde var “kontroll”. Deras tidigare erfarenheter av hjärtstopp på vårdavdelningar hade varit deras mest stressfyllda upplevelse och att detta kunde bero på bristande bemanning, sämre resurser för att kunna utföra adekvat hjärt- och lungräddning samt att det var många i personalen som inte hade färdigheter eller erfarenheter till att utföra korrekt hjärt- och lungräddning. Alla som deltog i studien berättade att det fanns behov av att få möjlighet till debriefing efter hjärt- och lungräddning (Laws, 2001).
Intensivvårdssjuksköterskor upplever att det är lättast att prata med kollegor eftersom de har erfarenhet och kan relatera till det som sägs, dock så beskrivs det att ju fler akuta situationer och omhändertagande av patienter som intensivvårdssjuksköterskor var med om desto lättare hade de att kunna hantera sina känslor (Sandström et al., 2016).
Otydliga mål, brist på uppskattning, brist på stöd, möjlighet att använda sin kunskap, dålig kamratskap, skiftarbete och brister i den fysiska arbetsmiljön är några av de vanligaste orsakerna till stress i arbetslivet. Parallellt med att vårda en svårt sjuk intensivvårdspatient ska personalen på en intensivvårdsavdelning medverka kring beslut som rör en människas liv och död. Samtidigt förväntas intensivvårdssjuksköterskan även utföra en mängd olika arbetsuppgifter som rör
patienten samtidigt som hon ska bemöta känslomässiga reaktioner och detta tillsammans med bristande resurser kan leda till en moralisk stress (Soini & Stiernström, 2012, s. 14-15). Dagens intensivvård har ökat möjligheterna till att rädda patientens liv genom att stötta sviktande vitala
funktioner. Detta har även skapat etiska problem och dilemman. Genom den förbättrade
intensivvården så finns risken att patienten fått en försämrad livskvalité eller ett förlängt lidande, därför är diskussionen kring att göra gott och inte skada nu viktigare än någonsin (Lundberg, 2012, s. 18-26).
Intensivvårdssjuksköterskor befinner sig ofta i utmanande etiska situationer mellan patientens akuta behov, familjemedlemmarnas men även kollegor i HLR-arbetet. Många nyutbildade rapporterar att de får för lite utbildningen inför dessa situationer och hur de ska hanteras. Det diskuteras mycket om att familjemedlemmar ska få närvara vid HLR och det är ett oundvikligt dilemma för intensivvårdssjuksköterskor (Nibert, 2005). Faktorer som kan väga in i beslutet om livsuppehållande behandling kan vara patientens ålder, diagnos och prognos samt religion (Sprung et al., 2003). Intensivvårdssjuksköterskor kommer ofta väldigt nära både patienter och anhöriga i omvårdnaden och många gånger kunde de identifiera sig med dem (Sandström et al., 2016).
Rational
Det ställs stora krav på intensivvårdssjuksköterskan som ingår i ett akutteam som kommer till vårdavdelningen vid ett hjärtstopp. Personal på vårdavdelning ser ofta
intensivvårdssjuksköterskan som en person med stor och bred kompetens. Vid akuta hjärtstopp springer intensivvårdssjuksköterskan till patienten med hjärtstopp på vårdavdelning för att hjälpa till och stödja. Med sin kompetens som intensivvårdssjuksköterska ska de vara en drivande person i omhändertagande av patienten. Som mindre erfaren intensivvårdssjuksköterska kan detta leda till en stor press och stress i dessa akuta situationer. Det är därför viktigt att veta hur mindre erfarna intensivvårdssjuksköterskor påverkas av att ingå i akutteam och medverka vid dessa larm och hur de upplever det akuta omhändertagandet av patienten. Med mer utbildning och handledning så kan onödig stress som uppstår i samband med hjärtstopp förebyggas hos mindre erfarna intensivvårdssjuksköterskor. Nyttan av studien är förhoppningsvis bättre och säkrare vård av patienter med hjärtstopp genom ett effektivare och mer strukturerat arbete men
även öka förståelsen och kunskapen kring vilket stöd nya och oerfarna
intensivvårdssjuksköterskor som bär hjärtstoppslarmet och springer på hjärtstoppslarm behöver.
Syfte
Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning som jobbat mindre än 5 år.
Metod
Design
Vi har använt oss av en kvalitativ ansats för att besvara syftet. Målet med en kvalitativ forskning att synliggöra, förklara och bidra till en djupare förståelse för människors subjektiva upplevelser (Bengtsson, 2016).
Deltagare
Vi har använt oss av ett ändamålsenligt urval för att kunna få en så informationsrik beskrivning av fenomenet och med det skapa ett underlag som kan svara på syftet (jmf Henricson & Billhult, 2012, s. 134). Inklusionskriterier var specialistutbildade intensivvårdssjuksköterskor med
maximalt fem års yrkeserfarenhet som intensivvårdssjuksköterskor. Deltagarna var nio
intensivvårdssjuksköterskor, 2 män och 7 kvinnor med en ålder mellan 26-44 år och medelvärde på 36 år. De hade arbetat som intensivvårdssjuksköterska mellan 1,5 och 3 år. Deltagarna i studien hade deltagit i 1-6 hjärtstopp på vårdavdelning sedan de blev intensivvårdssjuksköterskor och årligen larmas akutteamet 26 gånger för hjärtstopp på vårdavdelningar vid det aktuella sjukhuset.
Procedur
Studien genomfördes på en allmän intensivvårdsavdelning på ett mindre länsdelssjukhus i norra Norrland. Efter ett godkännande från etiska kommittén vid Luleå Tekniska Universitet
kontaktades verksamhetschefen på arbetsplatsen för godkännande av studien (Bilaga 1). Personer i målgruppen blev kontaktade via brev (Bilaga 2) med information som delades ut av
avdelningschefen. Deltagarna fick både muntlig och skriftlig information om att de när som helst kunde avbryta utan att behöva ange skäl för detta samt att deras medverkan var konfidentiell och att intervjun skulle kodas så att den inte skulle kunna spåras till den intervjuade. Genom att skriva under svarstalongen och skicka tillbaka den i det förfrankerade kuvertet, gav deltagarna skriftligt informerat samtycke att delta i studien. Författarna kontaktade därefter personerna som gett sitt medgivande till studien för att bestämma tid och plats för intervju. Där vår studie
genomfördes ingår narkosläkare, medicinläkare, intensivvårdssjuksköterska och undersköterska i akutteamet. Alla i akutteamet har en egen sökare som larmar när det sker ett hjärtstopp
någonstans på sjukhuset, alla i teamet tar sig fortast möjligt till den larmade enheten för att bistå arbetet kring hjärtstoppet.
Datainsamling
Deltagarna fick själva bestämma var och när intervjuerna skulle genomföras och de flesta genomfördes på arbetsplatsen i ett avskilt rum i samband med passbyte (jmf Kristensson, 2014, s. 139). Vi har inhämtat data avseende kön, ålder och antal arbetade år och intervjuerna har varit semistrukturerade vilket innebar att vi med hjälp av en intervjuguide (Bilaga 3) intervjuade om det aktuella ämnet. Vårt mål var att deltagarna skulle få prata så fritt som möjligt om ämnen som hör till det aktuella syftet och deltagarna uppmanades att berätta om sina erfarenheter (jmf Bengtsson, 2016). Intervjun inleddes med en öppen fråga och kompletterades med följdfrågor. Områden som berördes var hjärtstoppslarm, hjärtstopp på vårdavdelning, kommunikation samt stress i samband med arbetet kring hjärtstoppet. Intervjuerna spelades in med digital
inspelningsutrustning och sedan transkriberades texten ordagrant vilket är att föredra för att kunna se alla nyanser och intervjuns gång (Danielson, 2012, s. 167-168, 172). Vi utförde en
provintervju för att se om frågorna svarade på vårt syfte och endast efter små justeringar så behölls intervjuguiden. Provintervjun inkluderades i studien efter att ha analyserats (jmf, Danielson, 2012, s. 169). Den effektiva intervjutiden varierade från 14 till 20 minuter per intervju och medelvärdet var 17 minuter.
Dataanalys
Vid analys av datan använde vi oss av kvalitativ innehållsanalys. Det innebar att texten analyserades utifrån sitt innehåll och tolkades manifest genom att stanna nära texten och
innehållet (jmf Bengtsson, 2016). De inspelade intervjuerna transkriberades ordagrant till en text som vi enskilt läste igenom flera gånger för att få en uppfattning om innehållet. Vi
sammanträdde sedan för en gemensam reflektion och sammanställning av materialet.
Meningsenheter som var relevanta utifrån syftet plockades ut och kondenserades så att texten minskats utan att tappa innebörd, en viss tolkning av meningsenheterna är gjord. De
kondenserade meningsenheterna har sedan kodats och utifrån likheter och skillnader i meningsenheterna har de förts samman och bildat kategorier. Inga data som var relevant till syftet har utelämnats på grund av att det inte passade in i någon kategori. Inga data har heller fått passa in i flera kategorier. (jmf Bengtsson, 2016). Under analysen uppstod viss oklarhet och vi valde därför att ringa upp vissa deltagare för kompletterande frågor för att få ett bättre djup och förståelse i intervjuerna. Om det finns oklarheter efter intervjun ska dessa redas ut genom att kontakta den som blivit intervjuad (Starrin & Renck, 1996, s. 66).
Etiska överväganden
Vi skickade in en ansökan till etiska gruppen inom Institution för hälsovetenskap vid Luleå tekniska universitet för tillstånd att genomföra studien som sedan godkändes. Deltagarna fick både skriftlig (Bilaga 2) och muntlig information om att deltagandet i studien var frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande utan att behöva ange orsak till detta. Informerat samtycke är att värna om deltagarnas rätt om och hur dom vill delta i studien. Datan behandlades
konfidentiellt och intervjuerna innehöll ej information som kan härledas till specifik person (jmf Kjellström, 2012, s. 82-83, 86). Under transkriberingen tilldelades materialet ett enskilt nummer för att bevara konfidentialiteten. Personuppgifter och intervjutexter förvarades i en låst fil så att obehöriga inte kunde ta del av materialet (jmf Kjellström, 2012, s. 86-87). När uppsatsen är godkänd och materialet inte längre behövs kommer det att raderas (jmf Kvale & Brinkmann, 2014, s. 228). Beaktande har tagits angående deltagarnas fördelar och nackdelar att delta, det kan vara att deltagarna upplever obehag i samband med intervjun men denna risk anses som låg. Med en riskbedömning har fördelar ställts mot nackdelarna med deltagande i studien. Författarna har inte uppfattat att någon av deltagarna upplevde negativa känslor i samband med intervjuerna. Verksamhetschefen som godkände studien tog även på sig ansvaret för deltagarna.
Resultat
Analysen resulterade i fyra kategorier (Tabell 1). Kategorier presenteras i texten nedan och illustreras även med citat från intervjuerna.
Tabell 1. Översikt över kategorier (n = 4) som framkom under analysarbetet
Kategorier
Utmanande och spännande att bära hjärtstoppslarmet Hjärtstoppslarm kräver planering och förberedelse Övning och ett nära samarbete skapar trygghet
Utmanande och spännande att bära hjärtstoppslarmet
Intensivvårdssjuksköterskor upplevde det som en vanlig dag när de bar hjärtstoppslarmet, det var nervöst första gången de bar på det men de glömde snabbt bort det. Vidare beskrev de att det kändes roligt och positivt och att de uppskattade adrenalinpåslaget när larmet gick. Det ansågs innebära ett stort ansvar och utmaning att bära larmet men också en möjlighet till utveckling. De ville bära hjärtstoppslarmet för att lära sig att avdramatisera det och de hoppades att larmet skulle gå den dag de bar det. De beskrev att ju fler hjärtstopp de deltog i, desto mer ville de utmana sig själva att delta och desto mer erfarenhet fick de.
Jag tycker det är spännande, jag vill gärna bära det, jag vill ha det som en utmaning, jag vill ha det för att kunna utvecklas och testa mig i sådana situationer.
De beskrev även att de aldrig riktigt kan förbereda sig på vad de kommer att möta när larmet går. För att vara så förberedda de kunde inför kommande situation och att göra sitt bästa när de kommer till avdelningen som har larmat memorerade de HLR-rutinerna för sig själva medan de sprang på larmet till den larmande enheten.
Jag förbereder mig för att göra ett så bra jobb som möjligt.
Hjärtstoppslarm kräver planering och förberedelse
Intensivvårdssjuksköterskor berättade att de planerar sin dag och jobbar undan för att vara beredda på om hjärtstoppslarmet går dagen de bär larmet. Vid passtart kontrollerade de HLR-riktlinjer, utrustningen och vem av undersköterskorna som bar hjärtstoppslarmet så att de visste vem de skulle arbeta tillsammans med om larmet går. Detta för att kunna hantera situationen så bra som möjligt och minska stressen.
Intensivvårdssjuksköterskor upplevde inga problem med att lämna sina ordinarie patienter och springa på ett hjärtstoppslarm eftersom de litar på att kollegorna tar över. När hjärtstopplarmet går fokuserar de direkt på den nya uppgiften eftersom det handlar om att rädda ett liv. Det är någon som mår mycket sämre så är det bara att springa och göra sitt jobb och sen fortsätta ta hand om patienterna då man kommer tillbaka.
När larmet har gått, släpper jag allt annat, allt faller i prioritet, jag vet ju att jag har ju kollegor på avdelningen som täcker upp om det skulle vara någonting, om det skulle bli någonting akut med mina patienter, just den biten att lämna patienterna, de har jag inga bekymmer med.
Om tillståndet för patienterna på IVA som intensivvårdssjuksköterskorna var tvungna att lämna vid ett larm var allvarligt beskrev de att det kunde kännas jobbigt då ingen annan kände till dem, detta var dock situationsbundet. En intensivvårdssjuksköterska beskrev att det kändes jobbigt att lämna sin kollegor i sticket då det blev mer jobb för kollegorna som var kvar.
Övning och ett nära samarbete skapar trygghet
Att komma till en okänd miljö och inte ha full kontroll över situationen ledde till att
intensivvårdssjuksköterskor kände sig otrygga vid hjärtstoppslarm. Det som skapade trygghet i den situationen var att de kände sina arbetskamrater och att de var ett team som hade tränat tillsammans. De beskrev att tilliten till narkosläkaren var större än till övriga läkare eftersom det redan finns ett nära samarbete och detta ökade tryggheten ytterligare. Trygga och kompetenta undersköterskor sågs också som en tillgång och bidrog till att intensivvårdssjuksköterskor blev trygga.
Men, jag förlitar mig ju som mer på vår narkosläkare än på medicinläkaren. Ja… jag tittar ju mer på vår läkare och har mer förtroende för den.
Intensivvårdssjuksköterskor lyfte fram att HLR-träning ökar tryggheten i situationen. De tyckte att de har nog med träning för att kunna hantera den specifika situationen men att de gärna önskade att få träna mer för att kunna göra ett bättre jobb, de tyckte att de aldrig kan få nog av HLR-träning. De beskriver den årliga HLR-träningen som givande och de upplevde
övningsscenarierna som bra eftersom HLR-träningen var ett övningstillfälle då de kunde få feedback. Intensivvårdssjuksköterskor beskrev att det finns ett behov att få träna HLR- scenarier med narkosläkare, vårdavdelningen och övrig vårdpersonal för att tydliggöra ens specifika roll vid ett hjärtstoppslarm på en vårdavdelning.
Vi springer dit, men vi har aldrig tränat tillsammans, jag vet inte vad deras förväntningar är eller om dom tror att vi ska ta över helt och hållet.
Intensivvårdssjuksköterskor upplevde en viss trygghet kring läkemedel och defibrillatorn för att de kontrollerade det med jämna mellanrum. Dock fanns en viss otrygghet över när och hur läkemedel ska ges i specifika situationer och de förlitar sig på narkosläkaren som ordinerar när det avviker från HLR-rådets riktlinjer för hjärt- lungräddning. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att de anser att deras främsta uppgift är att sköta läkemedel eller defibrillatorn men eftersom de upplever svårigheter att tyda hjärtrytmer ville de helst inte sköta defibrillatorn. De tycker att bröstkompressioner är den enklaste uppgiften och de berättade att de tränar både att sköta defibrillatorn och läkemedel, men att det finns behov av mer träning. De beskrev också att de kände sig trygga när det är ett klassiskt hjärtstopp på vuxna men att de upplevde att de var otrygga när det gällde barn och läkemedelsdoser vid HLR. De berättar att oavsett hur mycket utbildning de har så kommer de alltid att känna en otrygghet när det gäller barn.
Jo, jag känner oro över när läkemedel ska ges, att man ska ge det vid rätt tillfälle och när, man har en läkare som ordinerar, det stämmer oftast inte riktigt ihop med hur det är med skolboken.
Intensivvårdssjuksköterskor beskrev att det fanns tydliga arbetsroller för de som ingår i hjärtstoppsteamet. Narkosläkaren ställer sig vid huvudändan och tar ansvar över luftvägen samtidigt som undersköterskan kopplar upp patienten mot defibrillatorn samt hjälper till med kompressioner. Intensivvårdssjuksköterskan administrerar läkemedel och assisterar
narkosläkaren om behovet av intubation finns. De upplevde att teamet är inarbetade och vana att arbeta tillsammans.
Jag som IVA-sjuksköterska ger läkemedel, undersköterskan sköter kompressioner och kopplar upp deffen och narkosläkaren tar luftvägen. Det är tydligt uppgjort och sker naturligt.
Något som intensivvårdssjuksköterskor upplevde problematiskt var när varken medicinläkaren eller narkosläkaren tog på sig teamledarollen eller om båda gjorde det. Detta kunde leda till svårigheter att få ordinationer men även att beslut om behandlingens inte fattades. De beskriver också att problem kan uppstå om det var en oerfarna medicinläkare och då måste narkosläkaren även stötta denne i dess beslut och HLR-arbetet kan därför blir lidande.
Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att arbetet hos patient med hjärtstopp oftast var
organiserade och att det finns tillräckligt med personal för att göra ett bra arbete. Många gånger backar avdelningspersonalen ett steg bakåt och då får hjärtstoppsteamet ta över situationen och delegera arbetsuppgifter. I vissa situationer har det blivit för mycket personal och då har
intensivvårdssjuksköterskor fått be personal som inte har någon arbetsuppgift att lämna rummet för att skapa utrymme. Intensivvårdssjuksköterskor upplevde det skönt att få hjälp med att förbereda läkemedel och bli assisterad i HLR-arbetet.
Det som jag tycker känns bra är att det finns resurser för att rädda liv om man jämför med att jobba i ambulansen på glesbygden. På ett sjukhus så finns det gott om personal som kan byta av varandra och med gemensamma kunskaper får man en effektiv hjärt- och lungräddning.
Samtliga upplevde att kommunikationen fungerar relativt bra inom hjärtstoppsteamet, de tycker dock att det finns en bristande kommunikation med avdelningspersonalen.
Intensivvårdssjuksköterskorna tror att detta kan bero på stress hos avdelningspersonalen vilket då bidrar till en dålig rapport och svårigheter att få en överblick över situationen. Alla var överens om att en tydlig kommunikation var viktig för kvalitén på HLR kring ett hjärtstopp annars kan dyrbar tid gå förlorad och missförstånd kan uppstå.
Kommunikationen är jätteviktig från alla håll. Om den skulle brista så kan mycket gå fel och ingen vet vad dom ska göra och det blir dålig HLR.
Intensivvårdssjuksköterskor samtalade med sina kollegor i teamet samt med övrig personal på intensivvårdsavdelningen efter att de varit iväg på ett hjärtstopp. De upplevde att det är skönt att gå igenom vad som gått bra och vad som man kunde gjorts annorlunda.
Att man kommer ihåg att uppmuntra varandra, prata, vad vare som blev bra, att ta med sig det. Det får aldrig bli att någon känner sig dålig i en sån situation, då bygger man upp en rädsla för att ha larmet. Att man pratar om hur och varför det blev så.
Stress påverkar handlingsförmågan
Intensivvårdssjuksköterskor upplevde positiv stress vid hjärtstopp på vårdavdelning, de blev fokuserade, de får ett adrenalinpåslag som håller i sig tills de kom in i arbetet på avdelningen och att det blev lugnare kring patienten. De beskrev det som skönt att bli stressad, få springa och att sedan göra sig av med adrenalinet. Intensivvårdssjuksköterskor berättade att stressen kan bli bra om det finns en tydlig arbetsplan och tydliga arbetsuppgifter.
Man får ju som en adrenalinkick av situationen, man blir ganska fokuserad.
Intensivvårdssjuksköterskor beskrev situationen vid ankomst till vårdavdelningen som
stressfylld, det var rörig, förvirrat, kaotiskt, högljudd och mycket folk. Vidare beskrev de att det är situationsbundet vad man möts av, ibland vet inte avdelningspersonalen om att det pågår HLR på deras avdelning och ibland inte ens ett hjärtstopp. Intensivvårdssjuksköterskor upplevde det svårt att vid ankomst veta var i arbetet kring patientens hjärtstopp personalen befinner sig. De upplevde att vårdpersonalen inte vet vad de ska göra och vissa gånger möts man av att HLR inte var påbörjad vilket upplevdes frustrerande och irriterande. Vidare beskrev de att om de får ett för stort stresspåslag tänker de inte lika klokt och det blir svårt att hitta utrustningen och de fastnar lätt i någonting för att de är för stressade.
På en avdelning när jag kom så fick jag ingen information om var hjärtstoppet var. Jag fick ropa: Hallå, ni har hjärtstopp, var ska jag. De brukar stå och vinka med värme och lättja, fort in här. Jag minns att det var mycket osäkerhet.
Diskussion
Syftet med denna intervjustudie var att beskriva oerfarna intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning. Analysen resulterade i fyra kategorier; Utmanande och spännande att bära hjärtstoppslarmet, Hjärtstoppslarm kräver
planering och förberedelse, Övning och ett nära samarbete skapar trygghet och Stress påverkar handlingsförmågan.
Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskor upplevde det som en utmaning och möjlighet till utveckling när de bar hjärtstoppslarmet samt att det gärna ville planera sin dag samt arbeta mer effektivt dagen då de bar larmet för att lättare kunna lämna över till kollegor om larmet gick och patienterna fick fortsatt god vård. I en review beskrivs det att samarbete, kommunikation och koordinering mellan hälso- och sjukvårdspersonal har en stor betydelse för patientens
välbefinnande (Manser, 2009). Genom memorering av HLR-rutiner och fokusering på en ny arbetsuppgift som intensivvårdssjuksköterskorna hade framför sig försökte de förbereda sig på bästa sätt inför omhändertagandet av den drabbade patienten. Genom HLR träning sex minuter varje månad kunde man underhålla sina färdigheter i effektiv HLR jämfört om man bara tränade en gång per år (Oermann, Kardong-Edgren & Odom-Maryon, 2011). Systematiska utbildningar kan öka kunskapen inom hjärt lungräddning (Källestedt, Rosenblad, Leppert, Enlund & Herlitz, 2010). Regelbundna övningar med specifika roller för att kunna prestera bättre i HLR-situationer (Meerabeau & Page, 1999). En studie visar att genom simuleringar i verklig miljö i kombination med vanlig teoretisk undervisning visade på att personalen lättare kunde sätta sig in i situationen, agera rätt och riktigt (Kakora-Shiner, 2009). Det är i de verkliga situationerna som man lär sig, att man även ser hjärtstoppssituationen som ett utbildningstillfälle och endast för att någon är oerfaren eller osäker skall denna person inte åsidosättas och fråntas sin roll utan man ska lyfta fram och stötta denna person så att denne bygger på erfarenhet och kunskap (Andersen, Jensen, Lippert & Østergaard, 2010). Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskor känner ett behov av mer HLR-övningar och gärna tillsammans med personalen från avdelningen för att kunna träna kommunikation och rollfördelning i den specifika situationen. Vi förordar att oerfarna
intensivvårdssjuksköterskor ska få möjlighet att utveckla sin kompetens och kliniska erfarenhet av hjärtstoppslarm och att det därför är viktigt att de får möjlighet till träning, simulering och verkliga situationer tillsammans med erfaren personal. Detta leder också till att
intensivvårdssjuksköterskornas självförtroende ökar, som det också beskrivs i denna studie. Resultatet i studien visade att intensivvårdssköterskor kände en viss otrygghet över när och hur läkemedel ska ges i specifika situationer, som till exempel läkemedelsdoser när ett barn är i behov av HLR. Tidigare studier visar att det sker många läkemedelsfel vid akuta situationer, vanliga fel kunde vara aseptik, fel förskrivning, fel administration, fel läkemedel och fel dos (Gokhman, Seybert, Phrampus, Darby & Kane-Gill, 2012). I en review visar det att andel läkemedelsfel vid HLR kunde ha ett stort spann från att vara mindre än 1 % och upp till 50% beroende på hur studierna genomförts (Flannery & Parli, 2016) . En artikel bekräftar att det sker många läkemedelsfel vid HLR på barn (Kozer et al., 2004). Vi som författare tror att denna otrygghet och rädsla när det gäller barn HLR beror på att det är en av de svåraste situationerna man kan komma att befinna sig i samt att det är så sällan och specifikt vad gällande ordinationer så därför kan det vara svårt att få rutin på detta. Vår studie genomfördes på ett litet
länsdelssjukhus som sällan ställs inför dessa situationer med barn HLR vilket gör att vi ser det svårt hur detta ska förbättras. Genom utbildning med barnkliniken och narkospersonalen som dagligen arbetar med barnpatienter kan man eventuellt minska stressen kring läkemedel och barn. Vi ser att det generellt finns ett behov av mer forskning om läkemedelsfel vid HLR med tanke på det stora spannet av läkemedelsfel på ovanstående review.
Resultatet visade att intensivvårdssköterskor tyckte att det fanns tydliga arbetsroller för de som kommer från akutteamet och att det skapade trygghet. Det är viktigt att jobba som ett team för att kunna utföra effektiv HLR hos den patient som drabbats av hjärtstoppet (Breuer et al., 2009). Enligt tidigare studier finns det behov av mer utbildning kring att vara teamledare på ett
hjärtstopp vilket kan jämföras med resultatet i vår studie där intensivvårdssjuksköterskor ansåg att det kunde vara problematisk när varken narkosläkare eller medicinläkare agerade teamledare och att detta kunde påverka återupplivningen negativt vilket bekräftas av (Robinson, Shall & Rakhit, 2016; Hunziker et al., 2011). Tidigare studier visar att flera faktorer kan påverka
teamledarrollen när den egentliga läkaren som ska vara teamledaren är oerfaren. Oftast steg en erfaren läkare med större auktoritet fram och tog över rollen och detta kunde då leda till
förvirring. Det ansågs även vara respektlöst mot teammedlemmarna. De menar att teamledaren skall stå kvar och få lära sig av situationen och skaffa sig erfarenheter. Vidare beskrev de att teamledaren ska stötta sina lagmedlemmar och leda dem i svåra moment (Andersen et al., 2010). Resultatet i studien visade även att kommunikationen fungerar relativt bra inom akutteamet, de tyckte dock att de fanns en bristande kommunikation med avdelningspersonalen. Tidigare studier belyser vikten av en bra kommunikation och att vid brister försämras patientsäkerheten (Manser, 2009). En tydlig kommunikation en nyckelfaktor för en god överblick och struktur vid HLR. Liksom studiens resultat anser vi att vikten av att teamträning är viktig, dels för att stärka teamets samarbete och kommunikation men även för att stärka den egna individens självförtroende. Genom att stärka intensivvårdssjuksköterskans egna självbild skapar detta trygghet och på det sättet även skapa en trygghet i hela teamet. Det är viktigt med tydliga roller och ansvarsområden (Andersen et al, 2010). Därför bör det finnas tydliga rutiner och riktlinjer på alla avdelningar som kan vägleda alla inblandade i hjärtstoppssituationen till ett effektivare arbete som i slutändan gynnar både personal och patient. Genom en gemensam utarbetad rutin, dels för akutteamet men även för vårdavdelningen så kan kommunikationen och samarbetet förbättras då alla vet vad ens specifika uppgift är.
Resultatet i studien visade att intensivvårdssköterskor upplevde positiv stress vid hjärtstoppslarm som drabbat en patient på vårdavdelning, de blev fokuserade, de fick ett adrenalinpåslag. De beskrev vidare att om de får ett för stort stresspåslag fastnar de lätt i moment. Detta kan jämföras med tidigare studier som visade på att när deltagarna upplever stark stress påverkas prestationen negativt vid akuta situationer (Harvey, Nathens, Bandiera & LeBlanc, 2010).
Resultatet i studien visade att intensivvårdssjuksköterskor upplevde att det är viktigt att gå igenom vad som gått bra och vad som man kunde gjorts annorlunda efter hjärtstoppet på avdelningen. Tidigare studier visar att intensivvårdssjuksköterskor lider större risk 24 % att drabbas av posttraumatisk stress syndrom jämfört med 14 % för allmänsjuksköterskor (Mealer, Shelton, Berg, Rothbaum & Moss, 2007). I en annan studie beskrev sjuksköterskor orsaker som
kunde påverka ens psykiska välmående negativt efter en stressfull situation. Det kunde vara om läkaren eller kollegor i situationen använde sig av ett verbalt negativt klimat och ett icke
stöttande beteende (Niiyama et al., 2009). Författarna hade en teori om att genom samtal eller debriefing kan man kanske minska risken för posttraumatisk stressyndrom bland
intensivvårdssjuksköterskor. Dock visar tidigare studier att det inte fanns någon signifikant skillnad vad gällande de minskade nivåerna av posttraumatiskt stressymtom med hjälp av
debriefing jämfört med de som inte fick någon behandling alls (Tuckey & Scott, 2014). Ett annat sätt kan vara att arbeta med copingstrategier där de beskriver att aktiv coping kan minska risken för traumatisk stress (Buurman, Mank, Beijer & Olff, 2011). I en review visar de att socialt stöd med lättsamma samtal är en viktig del för att kunna hantera stress på arbetsplatsen. Vidare beskriver de att det är viktigt att kunna kommunicera öppet och respektfullt (Lambert &
Lambert, 2008). Vi författare av studien anser att genom rutiner kring samtal och debriefing efter hjärtstopp kan man minska risken för negativ stress och psykisk ohälsa bland
intensivvårdssjuksköterskor.
Närstående bör få vara med vid HLR-arbetet om de så önskas men det är deras egna beslut. En ur vårdpersonalen bör tilldelas uppgiften att stötta och informera de närstående om vad som händer men detta är inte alltid möjligt och då bör närstående ändå få vara kvar och tas omhand i
efterhand (Etiska riktlinjer för hjärt- lungräddning (HLR), 2013). Både Europeiska och
Amerikanska studier att hälso- och sjukvårdspersonal kan uppleva närståendes närvaro vid HLR som distraherande, vilket kan skapa en känsla av ångest, en rädsla för att närstående skulle involvera sig i arbetet, akutteamet kunde även uppleva en press och stress av att utföra arbetet bättre men även att arbetet med HLR skulle pågå längre om närstående inte skulle närvarat. Även andra orsaker har kommit fram varför närstående inte skulle medverka vid HLR och det var rädslan för de närståendes psykiska trauma i samband med hjärtstoppet (McClenathan, Torrington & Uyehara, 2002; Fulbrook, Albarran & Latour, 2005).
Den europeiska studien visar att intensivvårdssjuksköterskor trodde att det skulle hjälpa
närstående att acceptera utgången då de sett att personalen gjorde allt för att rädda livet och att de fick vara med sin närstående i slutet (Fulbrook, Albarran & Latour, 2005). När barnet blev
kritiskt dåligt eller drabbades av hjärtstopp så ville de flesta föräldrarna närvara vid arbetet kring sitt barn. Föräldrarna till barn som avlidit upplevde att deltagandet i den svåra situationen hjälpte dem att få klarhet i vad som hänt samt att de lättare kunde hantera sitt barns död (Smith McAlvin & Carew-Lyons, 2014). En Amerikansk studie visar att hälso- och sjukvårdspersonal inte
önskade att föräldrar eller andra närstående skulle närvara vid HLR av ett barn då det upplevdes som påfrestande (McClenathan, Torrington & Uyehara, 2002). Just nu gällande riktlinjer
rekommenderar att anhöriga får vara med i HLR situationen om de själv vill.
Metoddiskussion
Författarna har ringa erfarenhet av kvalitativ forskning och intervjuteknik vilket bör ses som en svaghet. Dock beskriver litteraturen att man lär sig att intervjua genom praktisk utövning och att utföra upprepade intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 33-34). Intervjuernas längd varade mellan 14-20 minuter vilket bör ses som kort men författarna ansåg initialt att intervjuerna var innehållsrika och svarade på syftet. Det går bra med korta intervjuer om frågorna man har är välformulerade och ger rika svar (Kvale & Brinkmann, s. 204). Efter att alla intervjuerna genomförts och lästs igenom såg vi att vi fått fram ett bredare material än vårt syfte som var “Intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av stress i samband med hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning”. För att kunna använda allt material vi fått fram så breddade vi vårt syfte och tog bort “stress” och fokuserade på erfarenheterna i stort. Vi såg även att det fanns ämnen som togs upp som vi skulle behövt ställa följdfrågor till för att få bättre djup i intervjuerna därav valde vi att kontakta deltagare med följdfrågor. Eftersom vi ändrade syftet i efterhand så kan vi ha gått miste om upplevelser som vi kanske hade fått om vi haft rätt syfte direkt. Litteratur säger att om syftet ändras eller att man tappar de styrande principerna så kan det vara lätt att arbetet blir rörigt och osammanhängande (Henricson, 2012, s. 61). Trots ändringen av syftet anser vi att vi lyckats sammanställa ett sammanhängande resultat. För att öka studiens pålitlighet användes en intervjuguide som stöd till författarna. Författarna utförde en provintervju för att testa om frågorna svarade på syftet, testa inspelningsutrustning och för att prova situationen som intervjuare. Vi såg då att frågorna i intervjuguiden med mindre korrigeringar svarade på syftet (jmf, Danielsson, 2012, s. 168-169).
Det är viktigt att forskarna tar i beaktning sin egen förförståelse i planeringen samt i
analysprocessen för att minska bias på grund av eget inflytande och inte påverkar de intervjuade eller tolkningen av resultatet. Författarna har inga erfarenheter av hjärtstopp hos patient på vårdavdelning men har erfarenheter av hjärtstopp på akutmottagning och
intensivvårdsavdelningen. Analysen genomfördes i flera olika steg med en manifest tolkning av resultatet. Genom att analysprocessen genomfördes i olika steg upprepade gånger och processen från rådata till resultat gjordes tydlig i tabell och med upprepad litteraturgenomgång och
införskaffandet av ny kunskap, noga beskrivna deltagare och datainsamling följt av att handledare kritiskt granskat arbetet är en viktig del för bibehålla kvalitén, pålitlighet,
bekräftelsebarhet och trovärdigheten i studien. Det är vanligt att forskare tolkar resultatet olika men för att stärka studiens trovärdighet genomfördes analysarbetet separat för att sedan
tillsammans diskutera att resultaten stämmer överens. Genom att använda sig av representativa citat från intervjuerna i resultatet så kan detta öka trovärdigheten och överförbarheten. Genom att diskutera pålitlighet, bekräftelsebarhet och trovärdigheten så kan läsaren bedöma om resultatet är överförbart eller ej till andra grupper eller situationer (jmf, Bengtsson, 2016; jmf, Wallengren & Henricson, 2012, s. 487-488).
Konklusion
Resultatet i denna studie visar att intensivvårdssjuksköterskor med mindre än 5 års yrkeserfarenhet upplever ett behov av att kunna stärka sin roll och sitt självförtroende i
situationer då patienter drabbats av hjärtstopp på vårdavdelningen då de känner att de befinner sig i en okänd miljö. De upplever situationen som påfrestande och att de blir ännu mer stressade av att vårdavdelningens personal är stressade och inte vet vad de ska göra. Det blir då svårt för intensivvårdssjuksköterskan att få en god överblick över situationen samt att lyckas med ett effektivt arbete. Studien visar att det finns ett stort behov hos oerfarna
intensivvårdssjuksköterskor att få träna mer i team, både med läkare och personal på vårdavdelningen för att stärka rollerna, få ett mer kontrollerat och strukturerat arbete när en patient drabbats av hjärtstopp. Genom gemensamma övningar skulle rollfördelningen kunna
tydliggöras och då skulle arbetet kring livräddningen bli mer effektiv. Det skulle kunna underlätta med tydliga dokument och rutiner kring att bära hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning. Att det även finns en tydlig och inarbetad rutin för personal på vårdavdelningarna skulle också kunna förbättra arbetssituationerna i dessa lägen. Ökad trygghet och minskad stress hos personal på vårdavdelningen kan även minska stressen hos intensivvårdssjuksköterskan. Genom att samtala aktivt med de inblandade eller med en erfaren kollega efter att en patient drabbats av hjärtstopp kan minska risken för negativ stress för den mindre erfarna
intensivvårdssjuksköterskan. Att samtala om känslor och dilemman som kan uppstå i samband med omhändertagandet av patient och anhöriga kan hjälpa den mindre erfarna
intensivvårdssjuksköterskan att hantera kommande situationer på ett bättre sätt och skapa en bättre förståelse och kunnande. Att diskutera att göra rätt och inte skada kan vara en viktig del i den mindre erfarna intensivvårdssjuksköterskans utveckling. Författarna tycker att de behövs mer forskning på olika enheter både nationellt och internationel
Referenser
Adielsson, A., Karlsson, T., Aune, S., Lundin, S., Hirlekar, G., Herlitz, J., & Ravn-Fischer, A. (2016). A 20-year perspective of in hospital cardiac arrest: Experiences from a university hospital with focus on wards with and without monitoring facilities. International Journal of
Cardiology, 216194-199. doi:10.1016/j.ijcard.2016.04.013
Andersen, P. O., Jensen, M. K., Lippert, A., & Østergaard, D. (2010). Identifying non-technical skills and barriers for improvement of teamwork in cardiac arrest teams. Resuscitation, 81(6), 695-702. doi:10.1016/j.resuscitation.2010.01.024
Andersen, L. W., Kim, W. Y., Chase, M., Berg, K. M., Mortensen, S. J., Moskowitz, A., & ... Donnino, M. W. (2016). The prevalence and significance of abnormal vital signs prior to in-hospital cardiac arrest. Resuscitation, 98112-117. doi:10.1016/j.resuscitation.2015.08.016
Angel, M. (2016). The effects of a rapid response team on decreasing cardiac arrest rates and improvingoOutcomes for cardiac arrests outside critical care areas. MEDSURG Nursing, 25(3),
151-158
Bengtsson, M. (2016). Research article: How to plan and perform a qualitative study using content analysis. Nursingplus Open, 28-14. doi:10.1016/j.npls.2016.01.001
Breuer, M., Spychiger, M., Zobrist, R., Semmer Norbert, K., Tschan, F., Hunziker, S., & ... Marsch Stephan, C. (2009). Hands-on time during cardiopulmonary resuscitation is affected by the process of teambuilding: A prospective randomised simulator-based trial. BMC Emergency
Medicine, Vol 9, Iss 1, P 3 (2009), (1), 3. doi:10.1186/1471-227X-9-3
Berdowski, J., Berg, R. A., Tijssen, J. G., & Koster, R. W. (2010). Global incidences of out-of-hospital cardiac arrest and survival rates: systematic review of 67 prospective studies.
Resuscitation, 811479-1487. doi:10.1016/j.resuscitation.2010.08.006
Buurman, B. M., Mank, A. M., Beijer, H. M., & Olff, M. (2011). Coping with serious events at work: a study of traumatic stress among nurses. Journal of the American Psychiatric Nurses
Claesson, A., Djarv, T., Nordberg, P., Ringh, M., Hollenberg, J., Axelsson, C., & ... Stromsoe, A. (2017). Medical versus non medical etiology in out-of-hospital cardiac arrest—Changes in outcome in relation to the revised Utstein template. Resuscitation, 11048-55.
doi:10.1016/j.resuscitation.2016.10.019
Danielson, E. (2012). Kvalitativ forskningsintervju. I I.M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori
och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur
Etiska riktlinjer för hjärt- lungräddning (HLR). (2013). Från
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/etik-publikationer/hjart.och.lung.raddning.riktlinjer_2013.pdf
Flannery, A. H., & Parli, S. E. (2016). Medication errors in cardiopulmonary arrest and code-related situations. American Journal of Critical Care, 25(1), 12-20. doi:10.4037/ajcc2016190
Fredriksson, M., Aune, S., Thorén, A., & Herlitz, J. (2006). In-hospital cardiac arrest—An Utstein style report of seven years experience from the Sahlgrenska University Hospital.
Resuscitation, 68351-358. doi:10.1016/j.resuscitation.2005.07.011
Fulbrook, P., Albarran, J., & Latour, J. (2005). A European survey of critical care nurses’ attitudes and experiences of having family members present during cardiopulmonary resuscitation. International Journal of Nursing Studies, 42557-568.
doi:10.1016/j.ijnurstu.2004.09.012
Gokhman, R., Seybert, A. L., Phrampus, P., Darby, J., & Kane-Gill, S. L. (2012). Medication errors during medical emergencies in a large, tertiary care, academic medical center.
Resuscitation, 83(4), 482-487. doi:10.1016/j.resuscitation.2011.10.001
Harvey, A., Nathens, A., Bandiera, G., & LeBlanc, V. (2010). Threat and challenge: cognitive appraisal and stress responses in simulated trauma resuscitations. Medical Education, 44(6), 587-594. doi:10.1111/j.1365-2923.2010.03634.x
Henricson, M. (2012). Forskningsprocessen: problem, syfte och inledning/bakgrund. I M. Henricson, (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från ide till examination. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur
Henricson, M., & Billhult, A (2012). Kvalitativ design. I I. M. Henricson, (Red.), Vetenskaplig
teori och metod: från ide till examination. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur
Herlitz, J. (2016). Svenska hjärt-lungräddningsregistret: Årsrapport 2016. Från
http://www.registercentrum.se/sites/default/files/dokument/svenska_hjart-lungraddningsregistret-arsrapport_2015.pdf
Holmberg, S. (2012). Hjärtstopp. I L. Wallentin, & B. Lindahl (Red.), Akut kranskärlssjukdom. (4. uppl.) Stockholm: Liber
Hunziker, S., Johansson, A. C., Tschan, F., Semmer, N. K., Rock, L., Howell, M. D., & Marsch, S. (2011). Teamwork and leadership in cardiopulmonary resuscitation. Journal of The American
College of Cardiology, 572381-2388. doi:10.1016/j.jacc.2011.03.017
Hvarfner, A. (2012). Den kritiskt sjuka patienten utanför intensivvårdsavdelningen. I A. Larsson & S. Rubertsson (Red.), Intensivvård. (2., grundligt omarb. och utök. uppl.) Stockholm: Liber
Kakora-Shiner, N. (2009). Using ward-based simulation in cardiopulmonary training. Nursing
Standard, 23(38), 42-47
Kjellström, S. (2012). Forskningsetik. I I. M. Henricson, (Red.), Vetenskaplig teori och metod:
från ide till examination. Lund: Studentlitteratur
Klettner, U., Holmestig, E., & Strand, K. (2013). Hjärt-lungfonden: Hjärtrapporten 2013. Från https://www.hjart-lungfonden.se/Documents/Rapporter/Hjartrapport_2013.pdf
Klettner, U., Holmestig, E., & Strand, K. (2014). Hjärt-lungfonden: Hjärtrapporten 2014. Från https://www.hjart-lungfonden.se/Documents/Rapporter/Hjartrapport2014.pdf
Konrad, D., Jäderling, G., Bell, M., Granath, F., Ekbom, A., & Martling, C. (2010). Reducing in-hospital cardiac arrests and in-hospital mortality by introducing a medical emergency team.
Kozer, E., Seto, W., Verjee, Z., Parshuram, C., Khattak, S., Koren, G., & Jarvis, D. A. (2004). Prospective observational study on the incidence of medication errors during simulated
resuscitation in a paediatric emergency department. BMJ: British Medical Journal, (7478). 1321
Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom
hälso- och vårdvetenskap. (1. utg.) Stockholm: Natur & Kultur.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. (3. [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur
Källestedt, M., Rosenblad, A., Leppert, J., Enlund, M., & Herlitz, J. (2010). Hospital employees' theoretical knowledge on what to do in an in-hospital cardiac arrest. Scandinavian Journal of
Trauma, Resuscitation And Emergency Medicine, 18(1), doi:10.1186/1757-7241-18-43
Lambert, V., & Lambert, C. (2008). Nurses' workplace stressors and coping strategies. Indian
Journal of Palliative Care, 14(1), 38-44.
Laws, T. (2001). Examining critical care nurses' critical incident stress after in hospital cardiopulmonary resuscitation (CPR). Australian Critical Care, 1476-81. doi:10.1016/S1036-7314(01)80010-2
Lundberg, D. (2012). Intensivvårdsetik. I A. Larsson & S. Rubertsson (Red.), Intensivvård. (2., grundligt omarb. och utök. uppl.) Stockholm: Liber
Manser, T. (2009). Teamwork and patient safety in dynamic domains of healthcare: a review of the literature. Acta Anaesthesiologica Scandinavica, 53(2), 143-151.
doi:10.1111/j.1399-6576.2008.01717.x
McClenathan, C. M., Torrington, C. G., & Uyehara, C. F. (2002). Special reports: family member presence during cardiopulmonary resuscitation. A survey of US and international critical care professionals. Chest, 1222204-2211. doi:10.1378/chest.122.6.2204
Mealer, M., Shelton, A., Berg, B., Rothbaum, B., & Moss, M. (2007). Increased prevalence of post-traumatic stress disorder symptoms in critical care nurses. American Journal of Respiratory
& Critical Care Medicine, 175(7), 693-697
Meerabeau, L., & Page, S. (1999). I'm sorry if I panicked you: Nurses' accounts of teamwork in cardiopulmonary resuscitation. Journal of Interprofessional Care, 13(1), 29-40
Nibert, A. T. (2005). Teaching clinical ethics using a case study family presence during cardiopulmonary resuscitation. Critical care nurse, 25(1), 38-44.
Niiyama, E., Okamura, H., Kohama, A., Taniguchi, T., Sounohara, M., & Nagao, M. (2009). A survey of nurses who experienced trauma in the workplace: influence of coping strategies on traumatic stress. Stress & Health: Journal of the International Society for the Investigation of
Stress, 25(1), 3-9.
Oermann, M. H., Kardong-Edgren, S. E., & Odom-Maryon, T. (2011). Effects of monthly practice on nursing students’ CPR psychomotor skill performance. Resuscitation, 82(4), 447-453. doi:10.1016/j.resuscitation.2010.11.022
Robinson, P. S., Shall, E., & Rakhit, R. (2016). Cardiac arrest leadership: in need of
resuscitation?. Postgraduate Medical Journal, 92(1094), 715-720. doi:10.1136/postgradmedj-2015-133738
Rubertsson, S. (2012). Hjärtstopp. I A. Larsson & S. Rubertsson (Red.), Intensivvård. (2., grundligt omarb. och utök. uppl.) Stockholm: Liber
Sandroni, C., Cavallaro, F., Ferro, G., Fenici, P., Santangelo, S., Tortora, F., & Conti, G. (2003). A survey of the in-hospital response to cardiac arrest on general wards in the hospitals of Rome.
Resuscitation, 5641-47. doi:10.1016/S0300-9572(02)00283-6
Sandroni, C., Ferro, G., Santangelo, S., Tortora, F., Mistura, L., Cavallaro, F., & ... Antonelli, M. (2004). In-hospital cardiac arrest: survival depends mainly on the effectiveness of the emergency response. Resuscitation, 62291-297. doi:10.1016/j.resuscitation.2004.03.020
Sandroni, C., Nolan, J., Cavallaro, F., & Antonelli, M. (2007). In-hospital cardiac arrest:
incidence, prognosis and possible measures to improve survival. Intensive Care Medicine, 33(2), 237. doi:10.1007/s00134-006-0326-z
Sandström, L., Nilsson, C., Juuso, P., & Engström, Å. (2016). Original article: Experiences of nursing patients suffering from trauma – preparing for the unexpected: A qualitative study. Intensive & Critical Care Nursing, 3658-65. doi:10.1016/j.iccn.2016.04.002
Smith McAlvin, S., & Carew-Lyons, A. (2014). Family presence during resuscitation and invasive procedures in pediatric critical care: a systematic review. American Journal of Critical
Care, 23(6), 477.
Solomon, R. S., Corwin, G. S., Barclay, D. C., Quddusi, S. F., & Dannenberg, M. D. (2016). Effectiveness of rapid response teams on rates of in-hospital cardiopulmonary arrest and mortality: A systematic review and meta-analysis. Journal of Hospital Medicine, 11(6), 438 doi:10.1002/jhm.2554
Soini, K & Stiernström, H. (2012). Organisation av en intensivvårdsavdelning. I A. Larsson & S. Rubertsson (Red.), Intensivvård. (2., grundligt omarb. och utök. uppl.) Stockholm: Liber
Sprung, C. L., Cohen, S. L., Sjokvist, P., Baras, M., Bulow, H., Hovilehto, S., & ... Woodcock, T. (2003). End-of-life practices in European intensive care units: the Ethicus Study. Jama,
290(6), 790-797.
Starrin, B & Renck, B. (1996). Den kvalitativa intervjun. I P. Svensson & P. Starrin (Red.),
Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
Svenska rådet för hjärt-lungräddning. (2011). Överlevnad efter hjärtstopp [Broschyr]. Från
http://www.hlrwebbutik.se/wp-content/uploads/2015/03/%C3%96verlevnad-efter-hj%C3%A4rtstopp-f%C3%B6r-v%C3%A5rdpersonal.pdf
Tuckey, M. R., & Scott, J. E. (2014). Group critical incident stress debriefing with emergency services personnel: a randomized controlled trial. Anxiety, Stress & Coping, 27(1), 38-54.
Vandervelden, S., Sabbe, M., & Dewolf, P. (2016). Review: prolonged CPR. Trends in
Anaesthesia And Critical Care, 913-19. doi:10.1016/j.tacc.2016.05.007
Wallengren, C. & Henricson, M. (2012). Vetenskaplig kvalitetssäkring av litteraturbaserat examensarbete. I I. M. Henricson, (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från ide till
examination. Lund: Studentlitteratur
Wikström, J. (2012). Akutsjukvård: omvårdnad och behandling vid akut sjukdom eller skada. (2., [uppdaterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur
Bilaga 1 (1)
Till ansvarig verksamhetschef - förfrågan om genomförande av intervjustudie
“Intensivvårdssjuksköterskor upplevelser av stress i samband med hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning“
Vi är två sjuksköterskor som studerar specialistutbildningen med inriktning mot intensivvård vid Luleå tekniska universitet och gör vår magisteruppsats som är en del av utbildningen. Syftet med studien är att undersöka intensivvårdssjuksköterskor upplevelse av stress i samband med
hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning. Personerna vi kommer att förfråga om
deltagande ska max ha arbetat fem år som intensivvårdssjuksköterska. Deltagarna kommer att få både muntlig och skriftlig information om studiens syfte, genomförandet och ingen av deltagarna kommer att kunna identifieras. Vi avser att intervjua 8-10 personer under en timme på din klinik. Intervjuerna kommer att spelas in som ljudfil och sedan skrivas ut ordagrant. Efter att studien är publicerad kommer materialet att förstöras. Resultatet kommer att sammanställas med en kvalitativ innehållsanalys och resultatet kommer att presenteras i vårt examensarbete som
kommer att finnas tillgängligt vid Luleå tekniska universitet. Studien kommer att publiceras i det digitala vetenskapliga arkivet (DiVA)
Länk: http://www.diva-portal.org/smash/search.jsf?dswid=-5036
Vi vill med denna information fråga dig om tillåtelse att genomföra vår studie vid den enhet du är verksamhetschef. Vid frågor kontakta någon av oss. Underskriven svarstalong skickas i färdigfrankerat kuvert till författarna.
Johanna Boman Gren Simon Södergren Handledare Eva Lindgren Leg ssk/ IVA-student Leg ssk/ IVA-student Sjuksköterska psykiatri, Tel. 070-2455211 tel. 073-0448515 universitetslektor omvårdnad, johgre-6@student.ltu.se simsde-4@student.ltu.se Institution för omvårdnad Luleå tekniska universitet Tel 0920-491000 vx
Bilaga 1 (2)
“Intensivvårdssjuksköterskor upplevelser av stress i samband med hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning“
Härmed godkänner jag att ovanstående studie får genomföras vid ………
samt att verksamheten tar ansvar över personalen och dess deltagare i studien.
Namn:.……….
Befattning:………...
Bilaga 2 (1)
Förfrågan om deltagande i intervjustudie
“Intensivvårdssjuksköterskor upplevelser av stress i samband med hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning“
Det ställs stora krav på intensivvårdssjuksköterskan vid akuta hjärtstopp på vårdavdelning då man är en del av ett akutteam som ska stödja och hjälpa till i det akuta omhändertagandet av patienten. Syftet med denna studie är att undersöka intensivvårdssjuksköterskor upplevelser av stress i samband med hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning.
Vi riktar oss till dig som intensivvårdssjuksköterska som inte jobbat mer än fem år. Deltagandet i studien är frivilligt och du kan när som helst avbryta utan att ange skäl för detta. Intervjun
kommer att spelas in på författarens mobiltelefon och beräknas ta en timme, på överenskommen plats. Intervjun kommer att transkriberas till en text som sedan sammanställs till en rapport som kommer att publiceras på Luleå tekniska universitet. Studien kommer att publiceras i det digitala vetenskapliga arkivet (DiVA)
Länk: http://www.diva-portal.org/smash/search.jsf?dswid=-5036
All information kommer att behandlas konfidentiellt, ingen kommer att kunna identifiera vem som sagt vad då studien är klar. Endast författarna och handledare kommer att ha tillgång till materialet som kommer att förstöras efter avslutad studie. Vi tror att nyttan med denna studie kan leda till bättre vård vid hjärtstopp och risken för att du ska uppleva ditt deltagande som negativt anser vi som liten. Vi som kommer att genomföra studien är två studenter vid Luleå tekniska universitet som skriver vår magisteruppsats som ingår i den specialistutbildning med inriktning mot intensivvård. Om du är intresserad av att delta i studien så skicka in svarstalongen i det bifogade kuvertet till oss inom 7 dagar och därefter kontaktar vi dig för att komma överens om tid och plats för intervjun.
Vid frågor är du välkommen att kontakta någon av oss.
Johanna Boman Gren Simon Södergren Handledare Eva Lindgren Leg ssk/ IVA-student Leg ssk/ IVA-student Sjuksköterska psykiatri, Tel. 070-2455211 tel. 073-0448515 universitetslektor omvårdnad, johgre-6@student.ltu.se simsde-4@student.ltu.se Institution för omvårdnad Luleå tekniska universitet
Tel 0920-491000 vx eva.lindgren@ltu.se
Bilaga 2 (2)
Svarstalong
“Intensivvårdssjuksköterskor upplevelser av stress i samband med hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning“
Jag har tagit del av informationen om studiens upplägg och syfte. Jag är medveten om att jag när som helst kan avbryta mitt deltagande under studiens gång utan att uppge någon orsak eller utsättas av någon form av repressalie. Posta svarstalong i det bifogade frankerade kuvertet inom 7 dagar.
Var god och kryssa för alternativ enligt önskan:
Jag önskar få mer information om studien:
Jag önskar delta i studien och ger härmed mitt informerade samtycke:
Namn:
Telefonnummer: E-post:
---Datum / underskrift
Bilaga 3 (1) Intervjuguide
Syftet med studien är att undersöka intensivvårdssjuksköterskor upplevelse av stress i samband med hjärtstoppslarm och hjärtstopp på vårdavdelning.
● Kön
● Ålder
● Antal arbetade år som intensivvårdssjuksköterska?
● Vill du beskriva hur du känner dig den dag du bär hjärtstoppslarmet?
o Tankar? o Känslor?
o Stress?
● Beskriv hur du förbereder dig inför den dagen? o Varför gör du dessa förberedelser?
o Känner du att du har nog kunskap och träning för att hantera hjärtstopp situationer
på vårdavdelning?
▪ Varför/varför inte?
● Beskriv hur det känns att behöva lämna din patient och springa iväg på larmet? o Tankar?
o Känslor?
o Stress?
Bilaga 3 (2)
● Beskriv hur du upplever situationen när du kommer till vårdavdelningen efter ett larm? o Vad upplever du är problematiskt vid hjärtstopp på vårdavdelning?
o Vilken roll skulle du vilja ha i samband med hjärtstopp på vårdavdelning?
▪ Varför?
● Upplever du att ni i hjärtstoppsteamet har tydliga roller? o Varför?
o Varför inte?
o Något som du skulle vilja ändra på?
● Vad tycker du fungerar bra i situationen med hjärtstopp på vårdavdelning?
o Varför?
o Vad tycker du fungerar dåligt i situationen med hjärtstopp på vårdavdelning? ▪ Varför?
● Känner du dig trygg/otrygg i situationen med hjärtstopp på vårdavdelning? o Varför?
o Utveckla?
● Känner du någon otrygghet gällande läkemedel och defibrillering ?
o Varför isåfall?
● Upplever du känslan av stress vid hjärtstopp på vårdavdelning? o Varför?
o Utveckla? o Berätta mer?
Bilaga 3 (3)
● Kan du beskriva hur samarbetet mellan olika professioner fungerar vid ett hjärtstopp på
avdelningen?
o Bra?
o Dåligt?
o Har du någon/några tankar/reflektioner över hur det skulle kunna förändras/förbättras?
● Beskriv vilken utbildning och fortbildning ni får för att klara av dessa situationer? o Något mer du skulle önska dig?
● Hur hanterar ni situationen efter hjärtstopp när ni kommer tillbaka till IVA?
o Debriefing/samtal?
● Är det något mer du vill tillägga/berätta om det vi pratat om?
● Följdfrågor att ställa vid behov o Hur menar du?
o Skulle du kunna utveckla det mer?
o Har jag uppfattat dig rätt? o Kan du berätta mer om?
