Social hållbarhet, vad innebär det egentligen? : En kvalitativ studie om social hållbarhet inom en offentlig organisation.

S

_​

OCIAL

_​

​

HÅLLBARHET

_​

,

​

VAD

_​

​

INNEBÄR

_​

​

DET

EGENTLIGEN

_​

?

- E

_​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

BERGLUND_​, ​JENNIFER ZETTERHOLM​, ​EMMA

Akademin för Ekonomi, Samhälle & Teknik

Kurs: _{​Magisteruppsats i företagsekonomi} Kurskod:_{​ Foa 400}

15 hp

Handledare: _{​Magnus Linderström} Datum:27 maj 2020, 3 juni 2020

ABSTRACT

Date: 27 maj 2020, 3 juni 2020

Level: Advanced, Master of 60 credits

Institution: School of Business, Society and Engineering, Mälardalen University Authors: Jennifer Berglund Emma Zetterholm

(85/10/02) (85/03/28)

Title: The social sustainability Tutor: Magnus Linderström

Keywords: Sustainability, social sustainability, public sector, new institutional theory, legitimacy, isomorphism Research

questions: Overall research question; How is the undertaking of social sustainability organized, led and executed _{​within the management of Västerås} Municipality Government Administration.

To answer the overall research question, a focus is on two sub-questions; How is social sustainability discussed at the leadership level in the city of Västerås? How is social sustainability integrated into the two committees?

Purpose: The purpose of this study is to contribute to the body of knowledge of how working with social sustainable development is integrated within public administration organizations.

Method: The starting point of the study is qualitative method, with thematic content analysis as a basis for a narrative presentation.

Conclusion: Our conclusion is that social sustainability is a broad concept. There is a wide variation in knowledge among leaders and the ambition to work with these issues. The topic in itself is current and permeates large parts of the Västerås Municipality Government Administration both in terms of the work within the organization and towards civil society. Social sustainability recurs in different forums and on different levels. Social sustainability is observed on several areas, however, deficiencies can be discerned within certain domains. This means that the implementation of social sustainability needs to be given more space to maintain and strengthen the legitimacy of the organization.

The essay's

contribution: The study is an empirical contribution to the organization in terms of research in social sustainability a new institutional perspective.

SAMMANFATTNING

Datum: 27 maj 2020, 3 juni 2020

Nivå: Magisteruppsats i företagsekonomi, 15 hp

Institution: Akademin för Ekonomi, Samhälle och Teknik, Mälardalens högskola Författare: Jennifer Berglund Emma Zetterholm

(85/10/02) (85/03/28)

Titel: Den sociala hållbarheten Handledare: Magnus Linderström

Nyckelord: Hållbarhet, social hållbarhet, Offentlig sektor, nyinstitutionell teori, legitimitet, isomorfism

Frågeställningar: Övergripande forskningsfråga; _{​Hur bedrivs, organiseras och leds arbetet} med social hållbarhet på ledarnivå inom Västerås stad?

För att besvara studiens övergripande forskningsfråga riktas ett fokus på två underfrågor; Hur diskuteras social hållbarhet på ledarnivå i Västerås stad? Hur integreras social hållbarhet sett utifrån de två nämnderna? Syfte: Syftet med denna studie är att bidra med kunskaper i hur social hållbar

utveckling är integrerad i offentliga organisationer.

Metod: Studien har utgått ifrån kvalitativ metod, där tematisk innehållsanalys har legat som grund med en narrativ framställning.

Slutsats: Den slutsats som dras är att social hållbarhet är ett vitt begrepp som berör många olika områden. Det förekommer stor variation i kunskap hos ledarna samt vad gäller ambitionen att arbeta med frågorna. Social hållbarhet i sig är aktuell och genomsyrar stora delar av Västerås stads arbete både inom organisationen, men även sett ut mot samhällets invånare. Social hållbarhet återkommer i olika forum och på olika nivåer. Inom flera områden kan tydliga inslag av social hållbarhet ses, trots detta kan brister urskiljas inom vissa domäner. Detta gör att implementeringen av social hållbarhet behöver ges större utrymme för att bibehålla och förstärka legitimiteten i organisationen.

Uppsatsens bidrag: Studien är ett empiriskt bidrag till organisationen vad gäller forskning om social hållbarhet sett utifrån ett nyinstitutionellt perspektiv.

Förord

Vi vill ta tillfället i akt och tacka vår handledare Magnus Linderström som tillhandahållit givande uppsatsseminarier, som funnits tillgänglig samt stöttat och hjälpt oss under resans gång. De fem seminarierna resulterat i kunskapsutbyte mellan handledare och de andra grupperna, vilket varit en vägledning i uppsatsprocessen. Vi vill rikta ett stort tack till vår seminariegrupp som granskat vår uppsats och bidragit med förbättringsförslag till studien. Vi vill tacka samtliga respondenter som valt att ställa upp på de intervjuer som bedrivits. Stort tack också till Anna Björkman, Johan Wennhall och Anna Mirkovic som guidat oss längs vår resa. Avslutningsvis vill vi passa på att rikta ett tack till vänner och familj som varit stöttande under arbetet med uppsatsen.

Mälardalens högskola, Västerås 3 juni 2020

_________________________ ___________________________

Innehållsförteckning

2.5 Avslutande kommentarer gällande den teoretiska referensramen: 11

3. Metod 12 3.1 Tillvägagångssätt 12 3.1.1 Förstudie 13 3.1.2 Datainsamling 13 3.1.3 Intervjumetod 14 3.1.4 Val av organisation 15 3.1.5 Val av respondenter 15 Tabell: Intervjukällor 16 3.2 Operationalisering 16 3.3 Teoriutveckling 17 3.4 Litteraturstudie 17 4. Empiri 21

Figur 2: Organisationsschema (Västerås stad, u.å.) 22

4.1 Tema 1 - Ledarens förhållningssätt 23

4.2 Tema 2 - Regelverk 24

4.3 Tema 3 - Hälsa på arbetsplatsen 25

4.4 Tema 4 - Goda förutsättningar 26

4.5 Tema 5 - Den sociala hållbarhetens dilemma 28

4.6 Tema 6 - Likaberättigande 29

4.7 Tema 7 - Förmedla budskap 31

4.8 Tema 8 - Utveckling 34

5. Analys 36

5.1 Ledarens förhållningssätt 36

5.2 Regelverk 37

5.3 Hälsofrämjande arbetsplats 37

5.5 Den sociala hållbarhetens dilemma 39

5.6 Likaberättigande 40

5.7 Förmedla budskap 41

5.8 Utveckling 42

6. Slutsats 44

6.1 Förslag till vidare forskning 45

7. Källor 46

Bilaga 1, Operationalisering 51

1. Inledning

I detta inledande kapitel introduceras tidigare forskning om hållbar utveckling samt den problematik som uppmärksammats med fokus på social hållbarhet utifrån målen i Agenda 2030. Kapitlet avslutas med uppsatsens syfte och frågeställningar.

1.1 Bakgrund

“Hållbar utveckling är utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”_​.

(WCED, 1987, sid 41)

Citatet ovan är en känd definition av hållbar utveckling som skrivits av World Commission on Environment and Development (WCED) i rapporten _{​Our common future eller översatt till} svenska _{​Vår gemensamma framtid​, även kallad ​Brundtlandrapporten​. Bakgrunden till arbetet} med hållbar utveckling var miljöproblematiken som uppmärksammades på 1960-talet till följd av dålig resurshantering (McKenzie, 2004; FN-förbundet, 2012). Detta ledde till att Sverige tog initiativ till den första internationella miljökonferensen i FN:s regi. År 1969 beslutade generalförsamlingen att konferensen – _{​The UN Conference on the Human Environment –} skulle hållas i Stockholm 1972, konferensen blev en milstolpe i frågan om FN:s arbete med hållbar utveckling. Begreppet hållbar utveckling introducerades 1981 av den amerikanske miljövetaren och författaren Lester Brown. (FN-förbundet, 2012)

Kommuner har en viktig roll i arbetet för hållbar utveckling och på 1990-talet ägde en stark utveckling rum med kommunernas arbete gällande hållbarhetsfrågor (Naturvårdsverket, 2007). Hållbar utveckling rymmer tre dimensioner; ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. (Folkhälsomyndigheten, 2018)

Dimensionerna samspelar med varandra och ska ges lika tyngd och värde. (Folkhälsomyndigheten, 2018) Däremot visar forskning att social hållbarhet inte alls får samma utrymme som de resterande dimensionerna ( _{​Dempsey, Bramley, Power och Brown,} 2011). Av denna anledning blir det viktigt att belysa framförallt denna del, eftersom ett socialt hållbart samhälle bidrar till ökad anpassning och förändringsförmåga samt formar ett samhälle som tål fler påfrestningar _{​(Folkhälsomyndigheten, 2018)​.}

Med utgångspunkt i _{​Brundtlandrapporten har tre handlingsplaner gällande hållbar utveckling} tagits fram, detta för att beskriva hur hållbarhet bör hanteras och efterlevas. Handlingsplanerna _{​Agenda 21, Milleniemålen och nu senast ​Agenda 2030 ​har avlöst varandra.}

Agenda 2030 antogs vid FN:s toppmöte den 25 september 2015 och var unikt i sitt slag då alla världens länder för första gången enades om gemensamma mål för hållbar utveckling. (Regeringskansliet, u.å.) _{​Agenda 2030 består av 17 mål och 169 delmål som syftar till att} utrota fattigdom och hunger, främja god hälsa och utbildning, öka jämställdhet och jämlikhet, säkra de mänskliga rättigheterna för alla samt främja fred och hållbar tillväxt. Mål som berör social hållbarhet är exempelvis mål 10.2 som verkar för inkludering i det sociala, politiska och ekonomiska livet för alla människor. Även mål 11a som handlar om utvecklingsplanering för stadsområden påverkar positiva sociala kopplingar. Målens utformning medför behov av ett holistisk arbetssätt där samverkan mellan olika aktörer är avgörande. (Regeringskansliet, u.å.)

Social hållbarhet är viktigt att studera då det har en _{​avgörande betydelse för det demokratiska} samhället och är grundläggande sett utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv (Folkhälsomyndigheten, 2018). Något som har studerats genomgående är huruvida organisationer bör ta itu med sociala hållbarhetsfrågor. Forskning framhäver bristen på analys gällande hållbarhetsfrågor, i själva verket finns det ingen konsensus kring vad som ska mätas och hur, främst med avseende på de sociala och ekonomiska aspekterna av hållbarhet (Delai & Takahashi, 2011). _{​Dempsey m. fl. (2011) ​belyser i sin tur vikten av att studera social} hållbarhet med tanke på att denna dimension inte fått lika mycket uppmärksamhet som de andra två dimensionerna. Delai och Takahashi (2011) samt Merriman m. fl. (2016) understryker att organisationer behöver inse värdet av att skapa högre förståelse för hållbarhetsbegreppet i stort. Det är essentiellt att mäta hållbarhet samt integrera och utvärdera nuvarande mätsystem kopplat till arbetsförmåga för att uppmuntra till social hållbarhet (Takai, 2014; Merriman m. fl., 2016). Detta skulle kunna leda till att hållbarhet involveras i beslutsfattande samt i bearbetning och därmed blir en del av en hållbar kultur (Delai & Takahashi, 2011). _{​Longoni och Cagliano (2015) fick genom sin studie fram resultat som} visade att organisationer inte begränsas utav hållbarhetsarbete, snarare tvärtom - hållbarhet ses som en källa till inspiration. Detta i sin tur leder till högre arbetsförmåga inom hållbarhet. På operationell nivå, i och med att den ekonomiska prestandan förbättras, blir detta en konkurrensfördel enligt Longoni och Cagliano (2015).

Regeringskansliet (u.å.) vill arbeta för att socialt välbefinnande säkerställs, där socialt skydd, hälsa och utbildning av god kvalitet är centralt. Det som _{​Agenda 203​0 framhäver är att} inkludering, samverkan och sociala skyddssystem bör prioriteras. Exempelvis belyser_​Agenda

2030 att idrott är en central faktor i byggandet av social hållbarhet. Idrotten innefattar respekt, inkludering, hälsa och utbildning. (Regeringskansliet, u.å.) Det krävs samverkan och samarbete mellan stat, regioner och kommuner i landet för att genomföra _{​Agenda 2030, detta} för att öka kompetensen (Regeringskansliet, u.å.). Mer institutionaliserat samarbete mellan kommuner förekommer också inom hållbarhetsområdet, oftast sker detta mellan kommuner i samma region, men det händer att samarbete sker även utomläns. (Naturvårdsverket, 2007) Att döma av litteraturen är det av stor vikt att identifiera begreppet hållbar utveckling sett utifrån flera olika aspekter (Engert & Baumgartner, 2016; Delai & Takahashi, 2011; Merriman, Sen, Felo & Litzky, 2016; McKenzie, 2004; _{​Regeringskansliet, u.å.​;} Naturvårdsverket, 2007; Takai, 2014). Att definiera begreppet hållbarhet i en organisation och utveckla en gemensam vision är nödvändig för att synliggöra införandet av hållbarhetsfrågor och även anamma idéen kring hållbarhet inom organisationskulturen (Engert & Baumgartner, 2016; Naturvårdsverket, 2007). Idag ser fler organisationer behov av att arbeta med frågor som inte endast fokuserar på vinst. Därmed har organisationer börjat ta itu med faktorer kopplade till hållbarhet i försök att nå framgång på medellång till lång sikt. (Fairfield, Harmon & Behson, 2011) Maas, Schaltegger och Crutzen (2016) påpekar att det grundläggande perspektivet vid utformning av en organisations hållbarhet påverkar vilka tillvägagångssätt och kopplingar som är viktiga. Effektiv mätning, ledarskap och kommunikation av hållbarhetsinformation, kräver ett bra samspel mellan olika metoder och olika aktörer i organisationen för insamling, analys och kommunikation av relevant data. För att kunna förbättra hållbarheten inom en organisation måste kunskapsutveckling erbjudas som innefattar påverkan av sociala och miljömässiga problem, men också hur framtiden behöver se ut. (Maas m. fl., 2016) Ledningens engagemang kring utveckling av hållbarhet har också stor betydelse (Maas, m. fl., 2016; Engert & Baumgartner, 2016). I strävan efter hållbarhet behöver en organisation kommunicera sitt åtagande och visa det engagemanget genom fördelning av resurser (Iarossi, Miller, O'connor & Keil, 2013) En annan viktig aspekt är att organisationsstrukturen bör använda ett öppet tillvägagångssätt för hållbarhetsarbetet (Iarossi m. fl., 2013; Maas m. fl., 2016). Iarossi m. fl. (2013) hävdar att organisationer behöver söka interna och externa samarbetspartners för att ytterligare stötta genomförandet av hållbarhetsinitiativ.

Givet intresset från allmänheten gällande hållbar utveckling, är hållbarhet nära relaterat till transparens, ansvarstagande och legitimitet som förväntas visa extern validering. Scherer, Palazzo och Seidl (2013) beskriver att organisationer som inte överensstämmer med de förväntningar som finns gällande hållbarhet kommer förlora legitimitet. Legitimitet betraktas som en mycket viktig del för organisationer. Det som framförallt motiverar organisationer att ta sig an hållbar praxis och delta i arbetet med social hållbarhet är acceptans av de legitimitetsutmaningar som förekommer. Den traditionella inställningen till dessa utmaningar

genererar antingen i ismorfistisk anpassning till förväntningarna från intressenterna eller att strategiskt hantera dessa förväntningar utan att ändra befintliga strukturer. (Scherer, m. fl., 2013)

1.2 Problemdiskussion

Social hållbarhet som begrepp ses som svårtolkat och många forskare framhäver vikten av att studera begreppet mer ingående, en gemensam nämnare är behovet av att skapa förståelse för social hållbarhet (McKenzie, 2004; Delai & Takahashi, 2011; Weingaertner & Moberg, 2014; Missimer, Robèrt & Broman, 2017a; Missimer, Robèrt & Broman, 2017b; Vallance, Perkins & Dixons, 2011). McKenzie (2004) beskriver att social hållbarhet behöver sättas in i ett sammanhang av dem som utför undersökningen, men även av dem som upplever vinsten av att arbeta med social hållbarhet. Missimer m. fl. (2017b) som också belyser de många utmaningar som finns inom social hållbarhet, menar samtidigt att det råder brist på handlingsbara tillvägagångssätt och arbetsmetoder samt en vaghet i dess utformning.

Engert & Baumgartner (2016), Delai & Takahashi (2011), Merriman (2016), Maas m. fl. (2016), Lemon (2017) och Takai (2014) beskriver alla att hållbarhet behöver prioriteras. Där det finns en tydligt formulerad hållbarhetsstrategi krävs att organisationer visar stor vilja att också genomföra det hållbara förhållningssättet inom organisationen. Att strategier, organisationsstruktur samt organisationsprocesser passar samman är essentiellt, samtidigt måste hållbarhet prioriteras och integreras i en organisations kärnstrategi (Engert & Baumgartner, 2016) Utformningen av strategin kan ske på ledarskapsnivå, men på operativ nivå behöver det inte alltid vara kompatibelt. Därav måste ledare kunna följa upp och utvärdera arbetet kring hållbarhet. (Engert & Baumgartner, 2016) Organisationsstrategier måste vara förenliga för att se till att interna åtgärder är konsekventa. Komplikationer kopplade till införandet av miljömässig och social hållbarhet finns, speciellt på lång sikt. (Longoni & Cagliano, 2015)

Iarossi m. fl. (2013) menar att hållbar utveckling kommer vara avgörande för organisationens framtida framgång. Bland såväl lokala som nationella aktörer uppträder högst varierande antaganden om vad hållbar utveckling betyder, detta får konsekvenser för politiken (Naturvårdsverket, 2007). _{​Mer kunskap hos offentligt anställda gällande innebörden och} innehållet i _{​Agenda 2030 behövs. ​Svenska kommuner har ett stort handlingsutrymme att} självständigt utforma lokala strategier för hållbar utveckling. Samtidigt finns det begränsningar för kommunernas möjligheter att genomföra en rättvis politik gällande hållbar utveckling. Framförallt då den lokala nivån på många sätt är underställd den nationella politiken. På ett lokalt plan beskrivs detta kunna medföra begränsningar av olika slag, som exempelvis regelverk och olika typer av nationella politiska initiativ. Dessa anses försvåra eller motverka genomförandet av lokala mål för hållbar utveckling. (Naturvårdsverket, 2007)

Lemon (2017) nämner istället att offentlig sektor letar efter sätt att effektivisera resurser och konsumtion där de ekonomiska resultaten blir maximala, samtidigt som miljömässiga och sociala överväganden är i balans. Lemon (2017) framhåller att hållbarhet måste prioriteras och inom offentlig sektor finns ett ökat tryck på införande av strategier som främjar hållbarhet. Däremot menar Lemon (2017) att det är kunder, användare och samhället i sig som måste kräva förändring för att det ska hända. Modeller härrörande från institutionell teori, såsom nyinstitutionell teori kan användas som ramverk för att förstå organisationers specifika hållbarhetsinitiativ. (Iarossi m. fl., 2013) Ménard och Shirley (2011) betonar att framtiden för nyinstitutionell teori ser ljus ut. Däremot beskriver Ménard och Shirley (2011) att det är av vikt att nyinstitutionell teori är öppen för idéer från andra discipliner utan att förlora sin styrka, som är att inte ha separerat ekonomin från de sociala och psykologiska delarna.

Social hållbarhet har studerats i syfte att få en ökad förståelse för dess komplexitet. Denna studie är ett empiriskt bidrag vad gäller forskning inom ledarskap och organisation. Studien ämnar undersöka offentlig verksamhet, närmare bestämt Västerås stad. Studien kommer belysa hur arbetet med social hållbarhet bedrivs eller inte bedrivs. Därmed undersöks uppfattningar, _{​handlingar, upplevelser och erfarenheter kring social hållbarhet inom}

Fastighetsnämnden samt _{​Nämnden för idrott, fritid och förebyggande​. ​Ledningens perspektiv}

är _{​utgångspunkt i studien​, med önskan att uppnå en holistisk bild över hur organisationens} arbete förhåller sig till social hållbarhet.

1.4 Syfte:

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap i hur socialt hållbar utveckling representeras i offentliga organisationer, sett utifrån ett ledningsperspektiv.

1.5 Frågeställning:

Övergripande forskningsfråga;

● Hur bedrivs, organiseras och leds arbetet med social hållbarhet på ledningsnivå inom Västerås stad?

För att besvara studiens övergripande forskningsfråga riktas ett fokus på två underfrågor; ● Hur diskuteras social hållbarhet på ledarnivå i Västerås stad?

2. Teoretisk referensram

I detta kapitel redogörs de teorier som identifierats utifrån litteraturstudien. Först presenteras teorier om social hållbarhet, därefter presenteras den teori som ligger till grund för analysen. Analysen utgår från ett institutionellt perspektiv, där nyinstitutionell teori med fokus på isomorfism och legitimitet används. Olika försök att beskriva social hållbarhet kommer att presenteras. Detta för att belysa problematiken och kunna konstruera teorier och modeller samt skapa en konceptuell förståelse av social hållbarhet.

2.1 Social hållbarhet

I litteraturen har flertalet tolkningar och försök till förståelse uppkommit gällande begreppet social hållbarhet (McKenzie, 2004; Delai & Takahashi, 2011; Weingaertner & Moberg, 2014; Missimer m. fl., 2017a; Missimer m. fl., 2017b; Vallance m. fl., 2011). Det har uppmärksammats både likheter och skillnader i debatten om begreppet. Weingaertner och Moberg (2014) föreslår tre teman för att öka förståelsen för frågor relaterade till social hållbarhet, dessa teman är; mänskligt kapital, socialt kapital och välbefinnande. Mänskligt kapital, eller humankapital är enligt Nationalencyklopedien, NE (2020-05-14), de kunskaper och färdigheter en individ har i förhållande till hur produktionsförmågan påverkas. Socialt kapital i sin tur innebär grunden i den tillit som bildas i sociala relationer, medan välbefinnande är det samma som en känsla av att må bra (NE, 2020-05-14). Missimer m. fl. (2017a) lägger däremot fokuset på människors möjlighet att få individer att tillgodose behoven av de väsentliga aspekter som måste upprätthållas inom social hållbarhet. Dessa viktiga aspekter är förtroende, mångfald, gemensam mening och förmåga till lärande och självorganisation. Självorganisation innebär att självmant rätta sig efter ordningen i ett större sammanhang (NE, 2020-05-14). Den aspekt som har störst inverkan på det sociala systemet är ett högt förtroende. (Missimer m. fl., 2017a) I en vidare studie har Missimer m. fl. (2017b) analyserat vilka mekanismer som är viktiga vid den förändring som krävs för social hållbarhet. De föreslagna mekanismerna i ett socialt samhälle som utgör de strukturella hindren är inte människorna, utan hindren skapas av organisationerna och finns i hälsa, kompetens, påverkan, rättvisa och meningsskapande. Dessa mekanismer tillsammans med aspekterna bidrar till en generell definition av social hållbarhet. Dessa kan tillämpas oavsett rumsliga och temporära begränsningar, men är tillräckligt konkreta för att inom beslutfattande och övervakning kunna användas för vägledning. (Missimer m. fl., 2017b) Engert och Baumgartner (2016) samt Maas m. fl. (2016) menar i sin tur att ledare är viktiga som förebilder till medarbetarna, detta innebär att det krävs motiverade ledare som är kvalificerade inom hållbarhetsaktiviteter.

Vallance m. fl. (2011) har i sin studie utgått från hur den sociala aspekten samspelar med den ekonomiska samt ekologiska dimensionen inom hållbar utveckling och utifrån det identifierat dessa tre tillvägagångssätt för att nå målen;

● Utvecklingsbar hållbarhet innebär grundläggande behov, rättvisa, jämställdhet och skapande av socialt kapital.

● Överbryggande hållbarhet innebär att hantera hur förändringar i beteende sker i syfte att uppnå social hållbarhet.

● Underhållshållbarhet _{​innebär att bevara eller upprätthålla människors förhållningssätt} när förändring mot social hållbarhet sker.

(Egen översättning utifrån Vallance m. fl., 2011) Vallance m. fl. (2011) hävdar att dessa punkter och hur de förhåller sig till varandra underlättar förståelsen för social hållbarhet. Vallance m. fl. (2011) ställer sig samtidigt kritisk till punkterna då de behöver identifieras och arbetas igenom, detta för att hitta rättvisa och meningsfulla lösningar. Weingaertner och Moberg (2014) menar att trots dessa meningsskiljaktigheter som setts i litteraturen gällande tolkningar och förståelser av specifika aspekter i debatten kring social hållbarhet verkar det finnas en gemensam underliggande förståelse för att social hållbarhet har att göra med att förbättra eller bibehålla människors livskvalitet.

2.2 Nyinstitutionell teori

Enligt Eriksson-Zetterquist (2009) växte nyinstitutionell teori fram på 1970-talet och grundades utifrån två viktiga verk, ett av Meyer och Rowan (1977) samt ett av DiMaggio och Powell (1983). Nyinstitutionell teori tydliggör det sätt organisationer utför saker på och den struktur organisationen har, det i sin tur är ett resultat av omvärldens påverkan (Eriksson-Zetterquist, 2009). Eriksson-Zetterquist (2009) hävdar att det var Meyer och Rowan som frångick den tidiga institutionella teorin och undvek kritiserade delar som ansågs vara för deskriptiva och abstrakta. Meyer och Rowan (1977) menar att drivkraften är att organisationer tar till sig de idéer och organisationsmodeller som ger mest legitimitet. DiMaggio och Powell (1983) menar istället att alla aktörer med koppling till organisationer är viktiga i processen för att skapa en framgångsrik organisation.

Scott (2005) beskriver institutioner sett utifrån tre olika delar. Den regulativa, som är formell och utgörs av lagar och bestämmelser. Den normativa, som består av normer och värderingar samt den kognitiva, som består av uppfattningar vad gäller socialt beteende genom medvetna samt omedvetna handlingar. Den normativa och kognitiva består av informella regler. De informella reglerna förändras mer långsamt till skillnad från de formella reglerna som kan ändras över en natt. (Scott, 2005) Enligt Eriksson-Zetterquist (2009) är en institution ett resultat av ett upprepat samspel för att tillgodose behov människor emellan. Mönster i handling bildas i interaktionen mellan människorna, såsom lojalitet och samarbete mellan gruppmedlemmar i ett team. En institution visar att det finns en etablerad och organiserad procedur, med en social ordning för att uppnå speciella egenskaper eller status. Proceduren

kallas institutionalisering. (Jepperson, 1991) Enligt Jepperson (1991) består institutionalisering av formella organisationer, kulturer och regimer. Meyer och Rowan (1977) beskriver att de dominerande begreppen inom nyinstitutionell teori innefattar hur organisationer tillskansar sig legitimitet, hur olika aktiviteter kopplas lösa från varandra för överlevnad och hur de inom organisationen blir mer lika varandra, alltså isomorfa.

2.3 Isomorfism

Isomorfism delas in i tre fält, _{​tvingande isomorfism, mimetisk isoformism och normativ} isomorfism. Dessa krafter behöver inte ha lika stort tryck vardera i en organisation. Tvingande isomorfism är när krav ställs utifrån, exempelvis påtryckningar från politiken eller att staten kräver att organisationer rättar sig efter viss teknologi för att undvika miljöbelastning. Lagstiftning är ett annat exempel på tvingande isomorfism. Mimetisk isomorfi, eller imiterande kraft innebär att mindre framgångsrika organisationer imiterar de organisationer som lyckats och som det går bra för, detta för att själva inte behöva hitta sätt att lösa sina problem på. Detta kan ske både medvetet och omedvetet. Normativ isomorfism baseras på professioner och utbildningar och hur dessa används för att utföra saker på rätt sätt. Krav på utbildningsnivå ställs, detta för att skapa förståelse och legitimitet för yrket. Genom likheten med andra underlättas transaktioner och rekrytering samt att organisationen ses som legitim. (DiMaggio & Powell, 1983; Eriksson-Zetterquist, 2009) DiMaggio och Powell (1983) lyfter fram ännu en del i den normativa isomorfismen, socialisation, där exempelvis uppförande, jargong och liknande klädsel har betydelse. Deephouse och Suchman (2008) beskriver att isomorfism har olika påverkan på organisationer inom ett område, men även legitimitet har olika inflytande på organisationen. _{​Normativ legitimitet och normativ isomorfism likställs} ofta eftersom de båda utgår från sociala delar och kulturella normer. Ett problem med detta är att risken finns att marginalisera inflytandet av andra samhälleliga normer och värderingar. (Deephouse & Suchman, 2008)

2.4 Legitimitet

Legitimitet är ett begrepp som är centralt inom den nyinstitutionella teorin och behandlar den anpassningsförmåga en organisation har. Det handlar om att dess handlande stämmer överens med de mål organisationen har (Eriksson-Zetterquist, 2009; Dowling & Pfeffer, 1975). Meyer och Rowan (1977) bekräftar detta och tillägger att legitimitet är beroende av _{​dominerande} myter, normer, värderingar och föreställningar om vad som är modernt, rationellt och progressivt. Legitimitet handlar om normer av social art, föreställningar och värderingar för vad som anses vara rätt att göra. Begreppet kan i sin tur beskrivas som förhållandet mellan samhälle och organisation. En organisation har krav som den behöver följa för att anses värdefull och accepterad. En organisation som är accepterad av samhället samt av den omgivning den verkar inom anses vara legitim. Det är också av vikt att en organisation bör

vara föränderlig i sin anpassningsförmåga eftersom samhällets normer och krav kontinuerligt förändras. (Abrahamsson & Andersen, 2005) Dowling och Pfeffer (1975) påpekar att när organisationer försöker uppnå legitimitet kommer dessa att förändras, _{​då de an​passar sig till} de förändrade normerna i samhället. Därav begränsas organisationers handlingar sett utifrån deras behov av legitimitet i relation till samtida sociala normer_{​ (Dowling & Pfeffer, 1975).} Legitimitet kan delas upp i yttre legitimitet och inre legitimitet. Yttre legitimitet innebär det arbete en organisation visar utåt, det vill säga vad samhället och omgivningen får se av den verksamhet som organisationen bedriver. En stark utgångspunkt inom den yttre legitimiteten är att organisationen behöver visa att det arbete som utförs måste leda någonstans och ge värdefulla resultat. Den inre legitimiteten handlar om att skapa en god atmosfär. Att medarbetarna upplever trivsel och gemenskap är något som betonas, även vikten av att arbeta med motivation. Inom den inre legitimiteten ligger betoning på att arbetsuppgifter för de anställda måste uppfattas som meningsfulla samt att medarbetarna vet vilka fördelar som genereras när verksamheten hålls igång. För att erhålla inre legitimitet är en viktig utgångspunkt att arbetsuppgifterna ska gå i linje med de organisatoriska målen. (Abrahamsson & Andersen, 2005)

Abrahamsson och Andersen (2005) menar att för att uppnå inre legitimitet bör fokus ligga på att skapa en så bra arbetsplats som möjligt, dit människor i samhället vill associeras samt ha som arbetsplats. Ledare som arbetar med att skapa en god atmosfär hos sina medarbetare kan göra att trivseln ökar, detta bidrar till organisationens överlevnad och framgång. Organisationer behöver vara anpassnings- och förändringsbara sett utifrån omgivningens krav och förväntningar för att erhålla legitimitet. Legitimitetsbegreppet är centralt inom den nyinstitutionella teorin och för att bli accepterad av sin omgivning behöver det ske en anpassning. Anpassning både sett till organisationens yttre omgivning, det vill säga samhället och intressenter, samt organisationers inre omgivning, alltså medarbetarna. (Abrahamsson & Andersen, 2005)

Dowling och Pfeffer (1975) argumenterar för att legitimitet är en viktig aspekt att beakta då man analyserar relationerna mellan organisationer och deras omgivning.

Organizations seek to establish congruence between the social values associated with or implied by their activities and the norms of acceptable behavior in the larger social system of which they are a part. Insofar as these two value systems are congruent we can speak of organizational legitimacy.

(Dowling & Pfeffer, 1975)

Utifrån ett institutionellt perspektiv är språkets form i presentationer utåt det som är av störst vikt för organisationer, alltså de anställdas berättelser. Legitimitet kan skapas via utvärdering från yttre bolag eller personer som är av betydelse, exempelvis konsulter. Omgivande institutioner påverkar hur en organisation framstår som legitim utifrån den anpassning som sker dem emellan. För att bibehålla bilden av organisationen som legitim finns två verktyg att

använda, isärkopplande och förtroendets logik. Enligt förtroendets logik är inte isärkopplade organisationer anarkier trots att de saknar kontroll och koordinering. En tro på att allt ska fungera i vardagen är det som gör att allt fortsätter som vanligt. (Eriksson-Zetterquist, 2009) Isärkoppling förklarar hur formell struktur kopplas bort från kärnverksamheten i organisationen. Det som görs i praktiken separeras delvis från strukturen, vilket resulterar i att organisationen får två organisationsstrukturer, dessa strukturer är den formella och den informella. Den formella strukturen innebär samordning av arbetsuppgifter och anställda, medan den informella strukturen förändras lättare i relation till normer och moden. Enligt Meyer och Rowan (1977) är det ledningen som behöver arbeta med isärkoppling för att undvika för täta kopplingar. Ett troligt resultat av isärkoppling är löskoppling eftersom strukturerna hela tiden påverkar eller berör varandra, det finns ett samband mellan de två strukturerna. Löskoppling innebär emellertid löst kopplade system, där fokuset ligger i huruvida systemen fungerar tillsammans. Genom att koppla lös förhållandet mellan den formella och informella strukturen kan anpassning och förändring ske i den institutionaliserade miljön utan påverkan på verksamheten. (Meyer & Rowan, 1977) I och med att saker ofta ges större förutsägbarhet, mening och koppling än vad som finns fog för i praktiken, leder detta till att utomstående kan se att organisationer har lösa kopplingar eller viss osäkerhet. Genom att löskoppla delar i en organisation kan anpassningar lättare genomföras utan att behöva frångå kärnverksamheten. Detta blir positivt, då det sägs öka förändringsbenägenheten och ger en lättare hantering av tillfälliga system. (Eriksson-Zetterquist, 2009)

Orton och Weick (1990) har tre lösningar för att möjliggöra kompensation av löst kopplade system. I en första lösning menar Orton och Weick (1990) att organisationens ledning har stor betydelse. Ledningen behöver ha ett starkare agerande gällande kopplingar mellan mål och teknologi eller koordinera och framhålla olika systems känslighet, detta för att bibehålla kärnan i verksamheten. Den andra lösningen är fokus på de strategier som går att kontrollera i ett långtidsperspektiv, speciellt att ge de anställda förutsättningar att anpassa sig till sin omgivning. Att använda “shared values” är den tredje lösningen, där kopplingar stärks genom en stark kultur. (Orton & Weick, 1990) För att kunna använda de tre lösningarna menar Orton och Weick (1990) att organisationen måste vara väl införstådd i vad innebörden med lösa kopplingar är, exempelvis har förmåga att buffra, vara uthålliga vid förändringar och ha förmåga att hålla sina anställda tillfredsställda. Detta leder till bättre konflikthantering och säkerhet. Att arbeta utifrån detta sätt gör att organisationen anses legitim, det i sig bidrar till organisationens överlevnad och kan också ge en mer effektiv organisation. (Orton & Weick, 1990)

2.5 Avslutande kommentarer gällande den teoretiska referensramen:

I avsnittet ovan har den teoretiska referensram avhandlats. Den teori som framkommit tillämpas för att strukturera teman och för att göra en fördjupande analys. Den teoretiska referensramen har använts som en tolkande process och mynnar ut i förståelse för hur arbetet med social hållbarhet går till inom en organisation. Teoriramen ska hjälpa till och bidra med förståelse för ledarnas roller, handlingar, upplevelser och vilka erfarenheter de har.

3. Metod

Kapitlet beskriver den metod som studien grundas på. Avsnittet behandlar tillvägagångssätt, metodval och operationalisering, med förklaring till de ställningstaganden som gjorts.

3.1 Tillvägagångssätt

I samråd med den organisation som studien undersökt har möten ägt rum där diskussioner kring ämne och infallsvinklar diskuterats. För att se hur en offentlig organisation arbetar med begreppet social hållbarhet har fenomenet studerats utifrån _{​Agenda 2030​. Både Agenda 2030} samt fenomenet hållbarhet i stort har presenterats, därefter lades fokuset på social hållbarhet. Studien har genomförts i samarbete med stadsledningskontoret i Västerås stad. Eftersom Västerås stad i sin årsplan för 2020 beskrivit att alla förvaltningar och bolag ska prioritera

Agenda 2030 _{​och arbeta för att nå dess mål tyckte vi att det vore intressant och se hur de} arbetar med social hållbarhet. Västerås stad är den största arbetsgivaren i Västerås, varför studiens undersökning avgränsats till att undersöka två nämnder; _{​Fastighetsnämnden ​samt}

Nämnden för idrott, fritid och förebyggande._{​Fastighetsnämnden ansvarar för stadens ny- och}

ombyggnationer av fastigheter samt planering av parker och grönytor. _{​Nämnden för idrott,}

fritid och förebyggande har fokus på hälsa, att det exempelvis finns utrymmen för

föreningsaktiviteter, att det finns fritidsgårdar eller mötesplatser för äldre samt att det finns förebyggande resurser såsom familjecentrum och familjerådgivning. Studien belyser hur arbetet kring social hållbarhet bedrivs sett utifrån ett ledningsperspektiv. För att undersöka begreppet utgår studien från nyinstitutionell teori, detta för att kunna förstå hur en organisation kan påverka eller påverkas av sin omgivning.

Genom att beskriva studiens syfte och besvara forskningsfrågorna har en kvalitativ metod använts för att skapa en djupare förståelse för innebörden av fenomenet social hållbarhet samt hur arbetet med social hållbarhet bedrivs. Nowell, Norris, White och Moules (2017) menar att en kvalitativ forskningsmetod är uppkommen för att bidra med kunskap som grundats i mänsklig upplevelse och erfarenhet_​. Alvesson och Sköldberg (2017) menar samtidigt att forskare som använder sig av en kvalitativ forskningsmetod studerar saker i dess naturliga miljö och försöker förstå, alternativt tolkar fenomenet baserat på det budskap som respondenterna ger. Att tolka forskning handlar om utveckling av hur omvärlden betraktas, detta gör att vår förståelse blir mer nyanserad _{​(Alvehus, 2019). ​Studien har lagt stor vikt vid i} att urskilja respondenternas uppfattningar samt tolkningar av arbetet med social hållbarhet. Arbetssättet bekräftas av Bryman och Bell (2015) som anser att organisationernas egna förståelse av den miljö som de skapat och verkar i är betydelsefull i kvalitativ forskning.

3.1.1 Förstudie

I syfte att förstå hur en offentlig organisation är uppbyggd och vad följden av detta skulle kunna leda till för vår arbetsprocess, så genomfördes en förstudie. _{​En förstudie är enligt Oates} (2006) ett verktyg för frågor och områden som är under utveckling, som i sin tur kan underlätta för forskare att skapa forskningsfrågor och problemformuleringar. _{​Ett flertal samtal} med Anna Björkman, strateg inom social hållbarhet och Johan Wennhal_{​l, strateg inom} strategisk samhä_{​llsutveckling, bidrog till den riktning som studien tog. Via deras} rekommendationer har även samtal med Anna Mirkovic, som är ekonomistrateg, hållits där en genomgång av organisationen gav oss en större förståelse för stegen som krävs i exempelvis beslutsprocesser. Anna Mirkovics genomgång var en introduktion som chefer inom kommunen får när de börjar sin tjänst. Presentationen underlättade förståelsen kring det omfattande organisationsschema och den struktur som ligger till grund för Västerås stad. Förstudien innehöll även ett antal samtal kring organisationen Västerås Stad och hur vår studie skulle kunna utföras. Den information som framkom genom samtalen gav oss djupgående förståelse för forskningsämnet och organisationens uppbyggnad.

3.1.2 Datainsamling

Empirisk primär- och sekundärdata har samlats in med föresatsen att grundligt undersöka organisationens förhållningssätt till social hållbarhet. Sekundärdata, alltså material som skapats tidigare (Alvehus, 2019) hämtades på Regeringens samt Västerås stads hemsida. Från Västerås stad hämtades planeringar, delårsrapporter, årsplan 2019 och årsplan 2020 samt uppföljningar till dessa. Västerås stads målbild i stort studerades, men fokus har legat på förståelse för de utvalda nämndernas arbete med social hållbarhet. Vi fick även opublicerade filer skickade till oss från Anna Björkman. Alla inhämtade dokument studerades noga med fokus på social hållbarhet.

Primärdatan är det empiriska material som samlats in för just vår studie (Alvehus, 2019). Initialt samlades primärdatan in via samtal med chefer och ansvariga inom respektive nämnd, där deras erfarenhet och inställning behandlats. På grund av läget i samhället, med folkhälsomyndighetens (2020) rekommendationer gällande _{​Covid-19 ​utfördes intervjuerna} digitalt. De flesta intervjuer skedde via skype eller zoom, några behövde genomföras via telefon på grund av tekniska problem med ljudet i skype och zoom. För att få en större förståelse för forskningsämnet gjordes denna typ av intervjuer av berättande slag, detta resulterade i mer personliga och djupgående resonemang. Utifrån respondenternas uppfattning om forskningsämnet, deras enskilda resonemang och tolkningar av organisationen samt målsättningarna kring social hållbarhet, har de förmedlat en insikt i sin förståelse av ämnet. (Jmf Czarniawska, 2004)

Målsättningen med insamlad data låg i ökad förståelse _{​samt möjligheten att bilda sig en} uppfattning utifrån hur respondenterna tolkat samt förstått sin verklighet. Därav blev interpretativistisk epistemologi ett relevant synsätt för studien. _{​Det interpretativa} förhållningssättet, även kallat tolkningsperspektivet, strävar efter förståelse och tolkning av det subjektiva i de sociala företeelserna och fenomenen snarare än att ge en förklaring. (_{​Bryman & Bell, 2015)}

För en tydlig holistisk bild av studiens olika dimensioner inom forskningsområdet samlades sekundärdata och primärdata in. Primärdatan insamlades genom åtta intervjuer. De personer som intervjuats har ledande positioner vars uppgift är att leda personalen mot mål kopplade till bland annat social hållbarhet. En klar uppfattning av vad som anses viktigt i förhållande till social hållbarhet inom offentlig sektor kunde ges. Vår avsikt var att utföra observationer, både att närvara vid möten samt på diskussionsforum där frågor om social hållbarhet diskuteras, men dessa planer fick avslås på grund av _{​Covid-19​. Det fanns även en tanke om att} intervjua två fokusgrupper med medarbetare för att höra deras syn hur ledare arbetar med social hållbarhet och hur deras kunskap kring ämnet såg ut. Trots flera försök var intresset för lågt, varför momentet uteslöts.

3.1.3 Intervjumetod

För att få en bred bild av respondenternas tolkningar och tankesätt valdes en semistrukturerad intervjumetod, där möjlighet att ställa öppna frågor gavs. Enligt Alvehus (2019) är denna metod den vanligaste och enligt Bryman och Bell (2015) väljs oftast semistrukturerade intervjuer när forskaren har ett tydligt fokus med sin studie, detta eftersom metoden ger möjlighet att ställa relevanta följdfrågor. Följdfrågor ställdes när detta kändes nödvändigt, detta innebar att vi lättare förstod meningen av svaren (Jmf Silverman, 2017). Frågorna följde en specifik ordning, däremot kunde ordningen ändras när det föll sig mer naturligt i samtalet, vilket enligt Patel och Davidsson (2011) är vanligt förekommande i semistrukturerade intervjuer. När frihet i samtalet ges på detta sätt kan dock frågor missas, varför extra uppmärksamhet lades vid att kontrollera att alla frågor besvarats. Enligt Patel och Davidsson (2011) ökar trovärdigheten om det är två som utför en intervju, eftersom båda då kan fokusera på frågor och följdfrågor. Av denna anledning valde vi att närvara båda två vid samtliga intervjuer.

Som inledning till varje intervju berättade vi kort om oss själva och om studien. Patel och Davidsson (2011) hävdar att det är krav på godkännande av inspelning av intervjumaterial varför varje respondent fick godkänna inspelning av intervjun. Inspelningarna förenklade transkribering av intervjuerna. Respondenterna tillfrågades om de önskade vara anonyma, men samtliga valde att delta med namn. Att ha inspelat material underlättade för oss att kunna gå tillbaka i materialet och se om vi bildat oss rätt uppfattning av vad som sagts (Jmf Patel &

Davidsson, 2011). _{​Transkribering är en tidskrävande process och kan vara frustrerande och} tråkigt men är ett utmärkt sätt att bekanta sig med uppgifterna (Riessman, 1993).

Intervjufrågorna hade inte skickats ut i förväg, detta för att planering av svar inte skulle kunna göras och att vi därav skulle få ärliga och spontana svar. För att en respondent inte ska känna sig hämmad är det enligt Patel och Davidsson (2011) av vikt att inga gester eller språkliga hinder förekommer, under de intervjuer vi höll fanns inga tecken på hinder i språkförståelsen. Mellan 45 minuter och 60 minuter för en intervju anser Ahrne och Svensson (2015) är en lagom tid för att respondenten ska hinna bli bekväm i situationen. De intervjuer vi utförde tog ca 60 minuter vardera och innefattade 20 grundfrågor. Tid för följdfrågor och tystnad, att som intervjuare vara tyst tillåter respondenten att tänka, vilket är ett viktigt inslag (Jmf Alvehus, 2019). Intervjuerna ägde rum under en dryg veckas tid, med en till två intervjuer per dag. Anledningen till att inte ha fler intervjuer på samma dag var för att inte stressa oss eller respondenterna. Dessutom för att kunna resonera mellan varje respondent och om nödvändigt justera frågor till nästa intervju. Efter den första intervjun ändrades några av intervjufrågorna, de förtydligades och kortades ner. (Jmf Ahrne & Svensson, 2015)

3.1.4 Val av organisation

Organisationen som valts för studien grundade sig i att vi ville se hur Västerås stad, med dess stora antal anställda, förmedlar budskapet om social hållbarhet. Genom en bekant på stadsledningskontoret fick vi kontakt med Anna Björkman och Johan Wennhall, vars kunskapsområde hade rätt inriktning i förhållande till vårt ämne. Organisationen visade sig ha ett gediget intresse för forskningsämnet och de kunde därmed komma med förslag som underlättade forskningsprocessen.

3.1.5 Val av respondenter

För att en slutsats ska kunna dras krävs det enligt Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns och Wängnerud (2017) jämförelser mellan minst två analysenheter, varför respondenter från två nämnder valdes. Vår avsikt var att intervjua ordförande och vice ordförande samt fyra chefer med olika ansvarsområden och positioner ur respektive nämnd, detta skulle ha resulterat i tio intervjuer. Det var åtta personer som ville låta sig intervjuas. Vi ansåg antalet vara tillräckligt då de som intervjuats gav fylliga svar och vartefter intervjuerna ägde rum kunde vi se en mättnad i svaren (Jmf Alvehus, 2019). Frågorna utformades specifikt mot ledare och deras erfarenheter om social hållbarhet, därav har _{​ett strategiskt urval använts (Jmf Alvehus, 2019).} Studien ämnade se _{​hur arbetet med social hållbarhet bedrivs och därmed undersöktes} uppfattningar, _{​handlingar, upplevelser och erfarenheter inom de valda nämnderna.}

För att få kontakt med respondenterna skapades först ett formulär i _{​Google forms dit varje} respondent bjöds in via mejl. I formuläret kunde tid bokas för intervju som passade respektive respondents schema. Ett 20-tal olika tider fanns att välja på, tider som vi satt upp för att ha god tid på oss mellan varje intervju samt för att inte respondenterna skulle kunna dubbelboka sig. Formuläret innehöll valmöjligheter kring utförandet av intervjun, personligen eller digitalt via skype, zoom eller teams. Detta med hänsyn till rekommendationerna angående _​Covid-19 (Folkhälsomyndigheten, 2020). Vartefter respondenterna svarat i formuläret lades de automatiskt till i ett lättöverskådligt kalkylark. Alla respondenter valde att låta sig intervjuas digitalt. Inbjudan till digitala möten mejlades ut till respektive respondent enligt tiden de valt. En del övrig mejlkontakt med de olika respondenterna har även förekommit.

Tabell: Intervjukällor

Vem Tillvägagångssätt Datum Nämnd/förvaltning Titel

Frederick Cederborg

Skype 20/4-2020 Teknik- och

fastighetsförvaltningen

Biträdande

direktör/enhetschef Linnea Viklund Skype 20/4-2020 Teknik- och

fastighetsförvaltningen

Enhetschef, gata och park

Åsa Häggberg Telefon 22/4-2020 Kultur-, Idrotts- och fritidsförvaltningen

Verksamhetschef

Vicky

Skure-Eriksson

Zoom 22/4-2020 Nämnden för idrott, fritid och förebyggande

Ordförande

Pia Andersson Zoom 23/4-2020 Kultur- idrott- och fritidsförvaltningen

Utvecklingschef

Peter Olmårs Zoom och telefon 27/4-2020 Teknik- och

fastighetsförvaltningen

Enhetschef, mark och exploatering Lenny Hallgren Telefon och mail 27/4-2020 Kultur-, idrott- och

fritidsförvaltningen

Direktör

Anny Bustos Zoom, telefon från fråga 14

30/4-2020 Nämnden för idrott, fritid och förebyggande

1:e vice ordförande

3.2 Operationalisering

Vid utformningen av intervjufrågorna utgick vi från vår teoretiska referensram där nyinstitutionell teori ligger som grund. Fokus har legat på isomorfism och legitimitet, men vi har även utgått från teori om social hållbarhet. Frågor skapades utifrån_{​Programmet för social}

hållbarhet samt Västerås stads årsplaner från 2019 och 2020. Denna process kallas

att tillvägagångssättet delas upp för att göra teorin mer konkret. Utifrån intervjufrågorna ska studiens vetenskapliga grund kunna återges till något empiriskt mätbart. För mer specifik information se operationaliseringsprocessen som återfinns i bilaga 1.

3.3 Teoriutveckling

Abduktiv ansats är vår utgångspunkt, då vi haft ett samspel mellan teori och empiri. En a_{​bduktiv ansats är en blandning mellan deduktiv och induktiv ansats (Bryman och Bell,} 2013)_{​. Formen används för att frambringa en förståelse kring olika perspektiv och} resonemang. En reflektion mellan empiri och teori ägde rum där upptäckter av nya aspekter kunde utveckla analysen och gav en djupare teoretisk förståelse. (Jmf Alvehus, 2019) Utifrån teorin har sedan nyinstitutionell teori fungerat som en lins, vilken social hållbarhet har studerats genom. Detta sett utifrån organisationens relation till omvärlden och hur detta förhållande påverkat sättet som organisationen utvecklats och förändrats på. Isomorfism är en mindre del än de andra då den delen inte uppfattades lika relevant för vår studie, legitimitet gavs mest fokus. Vår teoretiska referensram gav oss kunskap kring den teori som fanns i ämnet vilket underlättade för oss att se hur materialet kunde användas. (Jmf Alvehus, 2019) Teoriutvecklingen började med en litteraturstudie, där en överblick i hur ämnet studerats tidigare återfanns. Denna överblick resulterade i att forskningsämnet blev smalare och förenklade arbetet med insamling av primär- och sekundärdata.

3.4 Litteraturstudie

I början av vår skrivprocess genomfördes en litteraturstudie, för tabell se bilaga 2. Bilagan finns med för att ge en lättöverskådlig bild över sökområde och referenser. Initialt intresserade vi oss för hållbarhetsarbete inom organisationer, då vår uppfattning var att ämnet har stor betydelse i samhället just nu. Invånarna i samhället ställer allt högre krav och det blir därmed viktigare för organisationer att arbeta med hållbarhetsfrågor. Det hållbarhetsarbete som hittills uppmärksammats mest är den ekonomiska och ekologiska hållbarheten, varför vårt intresse skapades i frågan varför den sociala hållbarheten inte getts samma utrymme. Litteratursökningen utgick ifrån _{​Google Scholar och ​Mälardalens högskolas} biblioteksdatabaser, ABI inform, Primo och _{​Swepub​. Vi öppnade brett med sökordet “hållbar} utveckling”, “hållbarhet + organisationer”, “sustainability” och “sustainable development in organizations” för att bilda oss en övergripande förståelse för begreppet.

I litteraturstudien uppmärksammades hela begreppet hållbar utveckling och innefattar därmed ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet. Det framkom en förståelse för begreppets komplexitet och en insyn i att begreppet var omdiskuterat och ifrågasatt (Jmf Maas m. fl., 2016; Delai & Takahashi, 2011; Merriman m. fl., 2016; Engert & Baumgartner, 2016;

McKenzie, 2004). Genomgående i forskningen studeras huruvida organisationer bör ta itu med sociala hållbarhetsfrågor (Jmf Fairfield m. fl., 2011; Delai & Takahashi, 2011; _​Dempsey m.fl., 2011; _{​Merriman m. fl., 2016; Takai, 2014). Det framkom att arbete med hållbarhet kan} påverka organisationer positiv och vara en konkurrensfördel (Longoni och Cagliano, 2015). Att få organisationer att förstå begreppet socialt hållbarhet och dess innebörd är något som forskare jobbar med (Weingaertner & Moberg, 2014; Missimer, m. fl., 2017a) och generellt sett behövs balans mellan de tre begreppen inom hållbarhet (Dempsey m. fl., 2011). Genom studierna syns att hållbarhet diskuterats under lång tid, Missimer, m. fl. (2017a) menar att ett strategiskt ramverk för social hållbarhets utvecklades redan på 1990-talet. Missimer, m. fl., (2017a) menar också att det krävs mer forskning och utveckling inom området, detta styrks av Vallance, m. fl. (2011), Maas m. fl. (2016), Dempsey m. fl. (2011), Delai och Takahashi (2011) samt Merriman m. fl. (2016).

Det finns flera ansatser till forskning som hävdar att det är av vikt att definiera social hållbarhet (Engert & Baumgartner, 2016; Delai & Takahashi, 2011; Merriman m. fl., 2016; McKenzie, 2004; Takai, 2014). Ledarskap, kommunikation och organisationsstruktur ses som betydelsefulla tillvägagångssätt för att nå social hållbarhet (Maas, m. fl., 2016; Engert & Baumgartner, 2016; Iarossi m. fl., 2013) En nära relation finns mellan social hållbarhet, legitimitet och isomorf anpassning till förväntningar från samhället (Scherer, m. fl., 2013). Då studien ämnade undersöka en offentlig organisation valde vi att kombinera tidigare nämnda sökord med “public sector” och “local sector” för att se vad som där uppmärksammats gällande hållbarhet. Lemon (2017) förkunnar att hållbarhet bör prioriteras i offentlig sektor då samhället vill se mer strategier som främjar hållbarhet, det är också samhället som behöver ställa krav för att förändring ska ske.

Vi kunde se att för att förstå organisationers hållbarhetsinitiativ är institutionella ramverk, såsom nyinstitutionell teori rekommenderat (Iarossi m. fl., 2013; Ménard och Shirley, 2011). Resultatet ledde oss till att använda nyinstitutionell teori i vår granskning av det sociala hållbarhetsarbetet inom Västerås stad. Sökorden “new institutional theory + public sector”, “nyinstitutionell teori + offentliga organisationer”, “new institutional theory + sustainability” samt “new institutional theory + social sustainability” användes för att hitta relevanta artiklar.

3.5 Analysmetod

Vår metod utgår från en tematisk analys där fördelarna enligt _{​Braun och Clarke (2006) ​är att} tillvägagångssättet är flexibelt och dynamiskt. Metoden kan då ändras efter behov och _​på grund av denna flexibilitet blir metoden lång, då olika val kan göras _{​(​Braun & Clarke, 2006).} Nowell m. fl. (2017) menar att tematisk analys är en lämplig kvalitativ metod som kan användas vid analys av stora kvalitativa datauppsättningar.

Analysen har utgått från Braun och Clarke (2006) som beskriver att tematisk analys är en metod för att identifiera, analysera, organisera, beskriva och rapportera hittade teman inom en datauppsättning. Analysen utgår från sex faser, detta bekräftas av Braun och Clarke (2006). Braun och clarke (2006) beskriver att en analys inte är en _{​linjär process där du helt enkelt går} från en fas till nästa. Istället är det en mer _{​rekursiv process, där du rör dig fram och tillbaka} efter behov, genom alla faser och som utvecklas över tid (Braun & clarke, 2006). Detta är något vi upplevt och beskriver nedan.

Det första som gjordes var att gå igenom intervjumaterialet flertalet gånger för att få en bra helhetsuppfattning. Detta rekommenderas att utföra innan kodning påbörjas, då idéer och identifiering av möjliga mönster kan formas när forskare blir bekanta med alla aspekter av sin data. Efter materialinsamling och transkribering lästes allt material igenom igen och bearbetades genom tematisk kodning. Syftet med tematisk kodning var att framhäva de delar som ansågs relevanta för studiens undersökning, fokuset låg på att lyfta fram den empiriska kontexten ur vår undersökning.

Därefter gick vi igenom en intervju i taget och kodade materialet, vi satte koder på meningar och stycken som var relevanta för att analysera studiens fenomen som i sin tur skulle kunna besvara syftet. Detta arbete fortlöpte genom alla åtta intervjuer. En gemensam diskussion kring varje intervju utfördes med fokus på hur materialet kodats, anledningen till den gemensamma genomgången av varje intervju var för att öka trovärdigheten. Tuckett (2005) styrker arbetssättet och menar att kodningsprocessen innebär att organisera data i meningsfulla grupper. När allt material kodats, hade vi sammanlagt en lista på 190 koder. Braun och Clarke (2006) menar att när koderna identifierats krävs fokus på sortering av de olika koderna i potentiella teman. Därefter samlades kodad data inom identifierade teman in. För att urskilja mönster utifrån alla dessa koder skrevs koderna ner på post-it lappar, vissa med tillhörande text. En översiktlig bild över alla koder framställdes och gruppering av koder som hörde samman gjordes. Vissa koder var svåra att definiera i relation till våra teman varför en post för övrigt kodat material skapades med intentionen att använda koderna senare. I denna fas hade vi fått ihop ett antal preliminära teman.

Dessa teman diskuterades och vi granskade dem ytterligare en gång och såg att det gick att förfina dem ännu mera. Vissa koder passade in på flera ställen vilket justerades genom att bland annat gå in i materialet och se vilken text som hade kodats ihop med koden, på detta sätt kunde vi se i vilket tema som koden passade bäst. Ett dokument för respektive tema och alla

koder skrevs in i sitt tillhörande tema. Alla koder kontrollerades igen under respektive tema för att se om de stämde överens med temat i sig och att det fanns tillräckligt med stöd i data. Kontrollerandet styrks av Braun och Clarke (2006) som poängterar att den processen ökar trovärdigheten. I detta steg upptäcktes att vissa koder kodades om och även att nya koder uppstod samt togs bort. Braun och Clarke (2006) befäster detta genom att säga att behovet av att koda om data från datamängden förväntas göras då kodning är en pågående organisk process. Koderna i posten övrigt rannsakades för att se om koderna matchade något tema, koder utan matchning togs bort.

I nästa steg genomfördes färgkodning. Alla åtta teman fick varsin färg, alla koder under det färgkodade temat lades i samma färg genom alla intervjuer. Vi kunde därmed samla alla färger från varje intervju och föra in dem under rätt tema. När vi sedan hade en klar bild över våra teman lästes det transkriberade materialet igen för att se att det framkomna stämde överens med kopplingen till våra teman. Braun och Clarke (2006) berättar att genom att läsa materialet igen övervägs giltigheten för enskilda teman i förhållande till datauppsättningen, men också om temana i sig återspeglar de betydelser som är tydliga i datauppsättningen som helhet. I denna fas av analysen hade åtta teman fastställts, dessa var; Ledarens förhållningssätt, regelverk, hälsa på arbetsplatsen, goda förutsättningar för invånarna i samhället, den sociala hållbarhetens dilemma, likaberättigande, förmedla budskap och utveckling. Braun och Clarke (2006) poängterar att kodning av data skulle kunna pågå i evinnerlighet och det är viktigt att inte bli överentusiastisk med oändlig kodning. Det anses omöjligt att ge klara riktlinjer för när det är dags att sluta, om förbättringar inte längre sker är det rätt tidpunkt att sluta. (Braun & Clarke, 2006) Vi kände oss nöjda med vår kodning. Nästa steg innefattade beskrivningar av varje temas handling utifrån ett berättande tolkningssätt, fokuset låg på ett mer översiktligt berättande än på att framföra enskilda tankar. Braun och Clarke (2006) menar att det är viktigt att inte bara parafrasera innehållet i data som presenteras, utan identifiera vad som är intressant. Detta steg krävde mycket arbete då texten arbetades ner och bearbetades i flera omgångar för att nå en koppling till syftet genom berättande text. Citat användes för att stärka den narrativa ansatsen samt ge mer tyngd till studien. Enligt Braun & Clarke (2006) består sista steget av skriva den slutgiltiga analysen. När alla våra teman var färdigskrivna startade analysarbetet i form av att vår empiri analyserades med utgångspunkt i teorierna om social hållbarhet och nyinstitutionell teori, där vi tolkat, jämfört och förklarat. Vi utgick från vår teoretiska referensram där vi återigen läste alla teman för att analysera empirin utifrån vår teori. Analysen delades upp i de åtta teman som framkommit i det empiriska materialet.

4. Empiri

I detta kapitel sammanställs insamlad primär- och sekundärdata, som ligger till grund för studiens analys, resultat och diskussion. Den insamlade datan framställdes utifrån en tematisk innehållsanalys, vilken genererade åtta teman som i sin tur fungerat som rubriker. Kapitlet inleds med en organisationsbeskrivning med fokus på hållbarhetsmålen.

Kommuner i Sverige har ett centralt demokratiskt uppdrag. En kommun styrs av politiker som vart fjärde år väljs in av medborgarna till kommunfullmäktige. Invånarna i samhället har stora möjligheter att påverka och kontrollera hur kommuner utför sina uppdrag. Kommunfullmäktige är kommunens högst beslutande organ. Kommunfullmäktige utser kommunstyrelsen, det är de som leder och samordnar allt arbete inom kommunen samt ansvarar för kommunens ekonomi. Kommunfullmäktige beslutar vilka nämnder som ska finnas och väljer ledamöter. Nämnderna ansvarar för den löpande verksamheten inom kommunen, förbereder olika ärenden som ska beslutas av fullmäktige och genomför sedan de beslut som fattats. Olika lagar, bland annat kommunallagen styr kommunernas och regionernas verksamheter. (SKR, 2020)

I Västerås är kommunstyrelsen Västerås stads förvaltningsorgan, deras arbete omfattar i huvudsak frågor av övergripande karaktär och strategier. Kommunstyrelsen leder och samordnar förvaltningarna. Det är kommunstyrelsens ansvar att förmedla det som skall göras till stadsledningskontoret. Kommunstyrelsen ska i sin tur utöva uppsikt över nämnder, styrelser och bolag. Samtliga skall återrapportera alla de mål som fullmäktige satt upp till kommunstyrelsen för att meddela hur arbetet fortlöper, både vad gäller ekonomi och verksamhet. Nämnderna däremot skall omsätta övergripande mål och ekonomi till verksamheterna. Kommunstyrelsens förvaltning är stadsledningskontoret och de har bland annat till uppgift att se över hur respektive förvaltning arbetar med det som är sagt att arbetas med. Någon extra budget för arbete med hållbarhet finns inte, utan det ska ingå i den befintliga ramen. (Västerås stad, u.å.)

Figur 2: Organisationsschema (Västerås stad, u.å.)

Ett av Västerås stads styrdokument är _{​Programmet för social hållbarhet ​som beskriver} inriktningen för Västerås stads hållbarhetsarbete. Syftet med styrdokumentet är att skapa förutsättningar för invånarna i Västerås att leva i ett socialt hållbart samhälle. _{​Programmet för}

social hållbarhet omfattar två huvudområden, individen och samhället. Dessutom består

styrdokumentet av sex olika målområden. Dessa målområden utgår från _{​Agenda 2030 som} även pekar ut rätt riktning för arbetet inom programmet. Tillsammans bidrar målområdena till att stärka jämlika förutsättningar, framtidstro och tillit, detta för att skapa ett socialt hållbart samhälle. Programmet är uppbyggt på internationella konventioner, den svenska grundlagen samt Västerås stads gemensamma värdegrund och vision. Enligt _{​Programmet för social}

hållbarhet _{​är social hållbarhet uppbyggt på tre principer för gemensam utveckling:}

● Jämlika förutsättningar för att tillgodose grundläggande behov ● Tillit i relationer, i det lokala och till samhället i stort.

● Framtidstro som bidrar till individens och samhällets utveckling

Genom att arbeta utifrån dessa principer får Västerås stad verktyg att utveckla ett socialt hållbart Västerås. Syftet med _{​Agenda 2030 är att uppnå social, miljömässig och ekonomisk} hållbar utveckling världen över. Genom att utgå från _{​Agenda 2030 kan jämförelser göras med} andra kommuner, regioner och länder. På så sätt blir målen en gemensam utgångspunkt för de områden som Programmet för social hållbarhet innefattar. Nedan framställs den tematiska innehållsanalysen utifrån de åtta teman som belyser att social hållbarhet är ett brett ämne utan färdiga svar.