Malmö högskola
Lärarutbildning
Barn unga samhälle
Examensarbete
15 hp
De ökande kraven:
Tre förskollärares berättelser om förändringar i synen på
dokumentation
The increasing demands:
Three pre-school teachers’ stories about changes in the way
documentation is looked at.
Sarah Olsson
Förskollärarexamen 210hp Handledare: Lena Rubinstein-Reich Slutseminarium: 2014-06-05 Examinator: Nils Andersson
1
2
3
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att undersöka hur tre pedagoger upplevt förändringar i sin yrkesroll med fokus på dokumentation. Hur har talet om dokumentation förändrats under deras år som verksamma inom barnsomsorgen, vad är den bakomliggande orsaken till denna förändring och vad har detta för betydelse för förskolläraryrket? Detta är frågeställningar som behandlas i studien som bygger på tre Reggio-Emilia pedagogers berättelser kring sitt yrkesliv. Studien har för avsikt att med inspiration från livsberättelseansatsen sätta in förskollärarnas berättelser i en samhällshistorisk kontext. Detta görs genom att analysera dem ur ett Newpublicmanagement-perspektiv samt ur ett educare-Newpublicmanagement-perspektiv.
Nyckelord: Berättelse, Dokumentation, Educare, Förskola, Krav, Läroplanen, New public management
4
Förord
Främst vill jag tacka de pedagoger som deltagit i min studie. Tack för att ni låtit mig ta del av era berättelser samt givit mig en del av er värdefulla tid.
Ett stort tack till min handledare, Lena Rubinstein-Reich för din vägledning och kloka kommentarer.
Jag vill även tacka min familj och närstående, i synnerhet min sambo som stått ut med mig och uppmuntrat mig under resan gång.
5
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
1.1Syfte och problemställning ... 8
2. Litteraturgenomgång ... 8 2.1 Dokumentation i förskolan ... 9 2.2 Samhälleliga förändringar ... 9 2.3 Teoretiskt perspektiv ... 10 3. Metod ... 12 3.1 Metodval ... 12 3.2 Urval ... 13 3.3 Genomförande ... 14 3.4 Forskningsetiska överväganden... 15 3.5 Analysmetod ... 16
4. Resultat, analys och teoretisk tolkning ... 16
4.1 Förskollärarnas berättelser ... 16
4.2 Tre teman ... 20
4.3 Analys ... 25
4.4 Analys ur ett Educare-perspektiv ... 27
4.5 Analys NPM-perspektiv ... 28
5. Slutsats och diskussion ... 29
5.1 Slutsats ... 29
5.2 Metoddiskussion ... 30
5.3 Förslag på vidare forskning ... 31
7
1. Inledning
"Förskollärare ska ansvara för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och läras i enlighet med läroplanens mål och intentioner" (Lpfö 98 rev 10:14)
Citatet ovan är tagit ur läroplanen för förskolan, ett styrdokument som alla verksamma inom förskolan ska utforma sin verksamhet efter sedan det infördes 1998.
Allteftersom min utbildning till blivande förskollärare pågått har jag, under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen, stött på ett visst motstånd mot läroplanens påtryckningar om dokumentation i förskolan. Detta motstånd har yttrats både från yngre pedagoger som upplevt dokumentationskraven som ännu ett stressmoment samt från äldre pedagoger som ansett att "det var bättre förr".
Under ett idétorg inför examensarbetet så visar Sven Persson upp en enkät som han, tillsammans med Ingegerd Tallberg-Broman, skickat ut till förskollärarstudenter, som är i slutet på sin utbildning. Genom personlig muntlig kontakt med Sven Persson har jag tagit del av resultatet i den fråga som intresserade mig. Denna fråga berör huruvida förskollärarens arbete med dokumentation är alltför omfattande. 60 blivande förskollärare hade besvarat formuläret och alla hade delgett sin åsikt kring ovanstående fråga. Utav dessa personer instämde 46 st i påståendet om dokumentation som alltför omfattande. Dessa siffror förbryllade mig och väckte en hel del funderingar. De personer som besvarat enkäten ska om 1 år tillhöra förskollärarprofessionen, arbeta utifrån dess styrdokument och dagligen syssla med dokumentation på ett eller annat sätt.
I mina ögon sker här en krock mellan förskolans styrdokument och den blivande yrkeskårens inställning till dess riktlinjer. 60 blivande förskollärares åsikt är inte ett uttryck för någon generell sanning kring pedagogers inställning till dokumentationsarbete men de tillsammans med mina tidigare nämnda upplevelser väcker en nyfikenhet hos mig, en vilja att dyka djupare ner i ämnet,
8
hurvida pedagogernas uppfattning om sin yrkesroll förändrats de senaste 20 åren, i förhållande till förändrade villkor inom förskolan.
1.1 Syfte och problemställning
Syftet med denna studie är att synliggöra hur tre pedagoger upplevt förändringar i sin yrkesroll ur ett historiskt samhällsperspektiv med fokus på dokumentation.
Som utgångspunkt för arbetet har jag följande huvudfrågeställning:
Hur ser förskollärare på dokumentation utifrån i ett yrkeslivsperspektiv?
Ytterligare mer preciserade frågor som används för uppfylla syftet är följande:
Hur ser förskollärare på dokumentation under sitt yrkesliv utifrån ett educare-perspektiv?
Hur ser förskollärare på dokumentation under sitt yrkesliv ur ett Newpublicmanagement-perspektiv?
2. Litteraturgenomgång
Nedanstående studier har belyst och problematiserat den svenska förskolans roll i ett globalt kunskapssamhälle, med barnet i fokus. Jag vill i min studie lägga fokus på pedagogerna och deras syn på sin egen förändrade roll i ett kunskapssamhälle. Jag har inte funnit någon tidigare forskning som delar mitt specifika syfte men kommer redogöra för forskning som jag trots detta finner relevant för området. Detta kommer göras i två delar, en del med forskning rörande dokumentation i förskolan samt en del om forskning kring förändringar i samhället som påverkat utbildningssystemet.
9
2.1 Dokumentation i förskolan
I sin av avhandling talar Bjervås (2011) om den bedömnings- och dokumentationspraktik som förskolebarn tidigt utsätts för idag och dess spegling av samhällets ekonomiska intressen, där barnen ses som mänskligt kapital. Bjervås skriver att detta kan vara ytterligare ett steg i riktningen mot förskolan som i huvudsak skolförberedande.
Elisabeth Nordin Hultman (2004) talar också om den dokumentationspraktik som råder inom dagens förskola, hon menar att förskolebarnet idag har trätt in under en genomlysande blick och frågar sig vad denna ständiga bedömning av barn skapar, hur påverkas barnen av att ständigt behandlas som någon som alltid bör bli bättre än man redan är.
Sonja Sheridan och Ingrid Pramling Samuelsson (2009) talar om vikten av att dokumentera för vidare kvalitetssäkring av förskolan. De menar vidare att analysprocessen av det dokumenterade alltid bör ske med läroplanens intentioner i åtanke. De resultat som framkommer ska ligga till grund för utveckling av verksamhetens kvalitet, det bör även svara på frågan om läroplansmålen har uppfyllts.
I en rapport från skolinspektionen (2011) är flertalet förskolepedagoger idag osäkra på hur de ska dokumentera det enskilda barnets utveckling och lärande utan att det blir en bedömning av barnet. Resultat av denna osäkerhet blir dokumentation som inte håller måttet, vilket i sin tur bidrar till svårigheter i utvecklingen av verksamheten då man inte vet vad barnen faktiskt lärt sig.
2.2 Samhälleliga förändringar
10 år efter den första läroplanen för förskolan trätt i kraft redovisar Skolverket (2008) att en stor anledning till att en läroplan för förskolan infördes var att skärpa den pedagogiska inriktningen genom att ta den ett steg närmre skolans pedagogik samt höja dess status. I samband med ett införande av en läroplan förändrades konstellationen av förskolan. Förskolan har genomgått statliga styrningsförändringar,1998 blir förskolan en del av utbildningsystemet och Skolverket har
tagit över myndighetsansvaret efter Socialstyrelsen. I skollagen (2010:800) föreskrivs det förskolans uppdrag att agera det första och grundande steget i det svenska välfärdssamhällets
10
utbildningssystem. Ett viktigt steg då vi lever i en kunskapsekonomi där nyckeln till landets ekonomiska välfärd är beroende utav invånarnas humankapital, så som begåvningar, egenskaper och bildning, vilket bäst förvärvas genom utbildning (Keeley, 2007)
Att se barn som resurser påstår Monica Seland (2011) kan bidra till synen på barn som objekt, till för att tjäna samhällets intressen. Seland nämner även i sin avhandling att förskolan befinner sig i en tid där det finns ett flertal motsägelsefulla syner på vad förskolans uppdrag i huvudsak är, en främst pedagogisk verksamhet eller en vårdande institution.
Andersson (2013) skriver i sin avhandling om fritidspedagogyrket som under senare år involverats allt mer i skolverksamhet, vilket lett till stora förändringar för personal verksamma inom yrket. Majoriteten utav fritidspedagoger lyder numera under skollagen och dokumentation och formella bedömningar har blivit en allt mer tidskrävande uppgift. Man ställs inför dilemman, fritidspedagogerna ser sig själva som bäst lämpade att bedöma verksamheten och att dokumentera barnen men finner tidsåtgången för detta arbete som kvalitetssänkande. Att skriftligt dokumentera och bedöma barnen är för fritidspedagogerna även ett etiskt dilemma då man inte vill riskera att kränka barnens identitet samtidigt som samarbetet med skolan kring elevers utveckling ses som en möjlighet till att utöka fritidspedagogers handlingsutrymme.
2.3 Teoretiskt perspektiv
De begrepp som ingår i mitt teoretiska ramverk kommer nedan definieras och här vill jag tydliggöra att det är min tolkning utav dessa begrepp som kommer ligga till grund för analysen senare i arbetet.
Synen på omsorg och pedagogik som två oskiljaktiga begrepp är kännetecknande för svensk förskola. (Skolinspektionen, 1987)
Tanken att omsorgen har ett pedagogiskt värde och omsorgssituationer inte går att särskilja från situationer där ett lärande sker ligger som är en grund i svenska förskolemodellen. Vardagssituationer har alltså stor betydelse för lärandet. Detta förhållningsätt beskrivs ofta i internationella sammanhang som educare (Skolverket,1998). Educare kan också ses som en symbol
11
för den svenska välfärden, där omsorg och lärande går hand i hand. Svensk förskola har en stark tradition inom socialpedagogik. Educare, även om detta synsätt då inte hade någon kollektiv benämning, kan spåras redan till 60-talet. Ulla-Britta Bruun ofta nämnd som "pionjär" i svensk förskolehistoria skriver:
"Förskolepedagogiken har alltid hävdat att undervisning och vård- det som totalt kallas fostran- är en enhet” (Ulla-Britt Brunn 5/65:113).
New public management
Under 1980-talet och framåt riktades växande kritik mot den svenska offentliga sektorn då den ansågs för stor och för ineffektiv samt att den offentliga sektorns redovisning och styrning skiljde sig för markant mot det privata näringslivet. Till följd av detta skedde en del reformer, som kom till at benämnas New Public Management, NPM. (Sahlin-Andersson, 2005)
NPM är ett samlingsbegrepp för ett flertal styrningsmetoder som under den senaste 20 åren varit rådande inom svenska samhällets offentliga sektor. Filosofin kring NPM grundar sig i föreställningen om att olika aktörer i samhället, så som politiker, chefer, personal och kunder väljer att först och främst se till sina intressen samt att konkurrens inom en marknad leder till ökad effektivitet och kvalitet. (Montin, 2007)
Metoder som är verksamma inom NPM syftar till att kostnadseffektivisera den offentliga verksamheten genom decentralisering och ett striktare styre, likt det som tidigare varit vanligast förekommande inom den privata sektorn. (Almqvist 2006)
Stig Montin har sammanfattat NPM i fem punkter:
1) Samhällsplanering och sociala reformer bortprioriteras och ersätts med fokus på lägre kostnader inom den offentliga sektorn och mindre statlig styrning av ekonomin.
2) Offentlig verksamhet bryts upp i flera delar, där beställaren och utföraren skiljs åt.
12 sin personal till att uppnå de satta målen.
4) Resultat betonas starkare än själva processen. Som redskap för att uppnå resultat används mål- och resultatstyrning.
5) Medborgarnas individuella rättigheter betonas och garantier införs för att säkerhetsställa detta. Medborgaren ska ses som kund på en marknad(Montin, 2007).
3. Metod
I det här Kapitlet kommer jag att presentera mitt val av metod samt tydliggöra mitt användande av den utifrån min tolkning utav dess betydelse. Mitt urval och genomförande kommer redovisas, jag kommer även att redogöra för hur jag förhållit mig till de etiska överväganden som måste räknas in vid en humanistisk-samhällsvetenskaplig studie. Diskussion och problematisering av min valda metod samt studiens tillförlitlighet kommer att ske i arbetets sista kapitel.
3.1 Metodval
Val av metod ska styras utifrån forskningsproblemet (Stukát, 2005). Utifrån mitt syfte att undersöka förskollärares syn på dokumentation ur ett yrkeslivsperspektiv ansåg jag en kvalitativ studie med narrativ ansats som ett lämpligt metodval. Genom att utföra en kvalitativ studie vill man som forskare närma sig och tolka människors upplevelser och deras perspektiv på verkligheten (Ahrne, 2001).
Då jag i min studie synliggör mina intervjupersoners upplevelser över tid och samlat empiri under ett kortare tidsperspektiv med intervju som källa anser jag mig hämtat inspiration från Life story och livsberättelser.Johansson (1999) skriver att narrativt forskningsperspektiv kan ur ett förenklat perspektiv likställas med Life story. Det narrativa forskningsperspektivet har dock ett djupare fokus på själva analysen av berättelsen.
13
livsberättelser beror på studiens omfång samt den begränsade tid som tillhandahålls för studiens genomförande.
Valet av en livsberättelseinspirerad ansats kan ses som betydande för vad som framkommer i min studie. Transkriberingen utav intervjuerna menar Hydén (1997) innebär en tolkning utav det talade ordet, det är inte längre tal utan en selektiv representation utav talet, konstruerat utav mig som författare.
Mina intervjuer är av det semistrukturerade slaget, vilket enligt Trost (2010) bör förklaras då termen strukturerad/ostrukturerad används på olika sätt av olika forskare. En del använder termen för att beskriva en eller ett flertal intervjufrågor, andra för att beskriva eventuella svarsalternativ eller som beteckning för den totala datainsamlingen. Jag anser mina utförda intervjuer som strukturerade i den mening att de handlar om ett specifikt område, dokumentation. Frågorna som ställs till intervjupersonerna är i sin tur av det öppna slaget.
3.2 Urval
Gällande insamling av mitt empiriska material hade jag som mål att få ett så rikt berättat material som möjligt, vilket enligt Löfgren (2014) kräver att intervjupersonerna känner ett förtroende. Med detta som grund valde jag att skicka förfrågan om deltagande i min studie till en förskola som jag har en tidigare anknytning till. Jag har under min pågående utbildning till förskollärare utfört den verksamhetsförlagda delen på förskolan i fråga. Jag hade förhoppningar om att tidigare relationer till förskolan och de pedagoger som arbetar där skulle skapa ett större intresse för att delta samt att förtroendet som Löfgren (2014) talar om redan skulle vara grundat. Det bör nämnas att förskolan i fråga är en Reggio Emilia förskola som i informationsblad/media framställer sina pedagoger som förespråkare för dokumentation i verksamheten.
Fem pedagoger hörde av sig inom den avsatta tidsramen varav fyra senare kom till att delta i studien. Med en utav dessa pedagoger, jag har givit henne det fiktiva namnet Lotta, utfördes en pilotintervju. De tre andra förskollärarna har även de givits fiktiva namn.
14
Nedan kommer en kort redogörelse för personerna bakom intervjuerna:
Maria: Kvinna, ca 35 år arbetat inom barnomsorgen ca 10 år.
Charlotte: Kvinna, ca 60 år arbetat inom barnomsorgen ca 30 år.
Ann-Marie: Kvinna, ca 65 år arbetat inom barnomsorgen ca 40 år.
3.3 Genomförande
För att väcka mina intervjupersoners tankar kring sina erfarenheter och uppfattningar kring dokumentation, gjorde jag veckan innan intervjurenatillfällena ett utskick med allmänna frågor kring ämnet samt information om min livsberättelse inspirerade intervjumetod.
Som oerfaren i intervjurollen fann jag det lämpligt att utföra en pilotintervju. Under denna intervju fanns det möjlighet att synliggöra för mig själv som forskare ifall mitt syfte var möjligt att besvara genom intervjuer. Pilotintervjun med Lotta ägde rum i personalrummet på förskolan, det gjorde senare även de tre andra intervjuerna. Jag använde mig utav Ipaden för ljudupptagningen samt förde ett fåtal anteckningar. Intervjun pågick i dryga halvtimmen. Vid samtal med Lotta efteråt ställde jag frågor kring mitt upplägg, hur miljön påverkat henne samt om det var något hon förväntat sig att jag skulle fråga men som uteblivit. Lotta hade upplevt det som en besvärande tystnad då jag vid några tillfällen väntat med att ställa följdfrågor. Mitt syfte med denna tystnad var att låta intervjupersonerna fundera och inte känna sig avbrutna. Vid de kommande intervjuerna la jag till en kort introduktion, där jag tydliggjorde varför jag ibland lät det bli tyst. Intervjuerna pågick mellan 40 och 50 min med två avbrott. Det första avbrottet skedde under Ann-Maries intervju, ett telefonsamtal som jag inte uppfattade ha någon störande inverkan på berättelsen. Det andra avbrottet skedde under intervjun med Charlotte, Förskolechefen passerade genom rummet och under ovetskap om att en intervjusituation pågick startade han ett samtal. Under intervjuerna ställde jag sammanlagt 4 gemensamma frågor till intervjupersonerna, dessa är uppspaltade nedan och tagna ur min transkriberingar av Charlottes intervju.
15
Vill du berätta för mig vad som fick dig intresserad utav arbete inom barnomsorgen?
Minns du när du för första gången kom i kontakt med dokumentation?
Finns det någon person som påverkat dig i din syn eller ditt arbete med dokumentation?
Har ditt arbete med dokumentation förändrats under åren, i så fall vill du berätta om när denna förändring skedde?
Följdfrågor kring känslor som uppstått och bakomliggande tankar samt uppmanande till att berätta mer kring specifika frågor användes vid alla intervjuerna.
Efter intervjuerna skedde transkribering utav dem. De tre intervjupersonerna fick ta del utav sin intervjutranskribering för att godkänna denna samt möjlighet att påpeka eventuella missuppfattningar och lägga till ytterligare till sin berättelse. Endast ett fåtal hörfel korrigerades.
3.4 Forskningsetiska överväganden
Under utförandet av min studie har jag tillämpat Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002) för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning, som lyder enligt följande:
Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt. nyttjandekravet.
Genom att sända ut skriftlig information om syftet med min studie samt informera intervjupersonerna innan intervjun startar om att deras medverkan är frivillig och allt material de bidrar med endast kommer användas i min studie uppfyller jag informationskravet.
Samtyckeskravet uppfyller jag genom att ännu en gång framföra till intervjupersonerna att deras medverkan är frivillig och att de har rätt att när som avbryta sin medverkan, utan någon som helst negativ påföljd.
I min studie har intervjupersonernas och förskolans namn fingerats för att behålla deras anonymitet. Mitt empiriska material förvaras på en plats obehöriga inte har tillgång till och kommer efter studiens avslut att raderas, allt enligt konfidentialitetskravet.
16
Enligt nyttjande kravet får det insamlade materialet om den enskilde endast användas i forskningssyfte. I mitt fall kommer det endast användas i denna studie vilket jag informerade intervjupersonerna om.
3.5 Analysmetod
När jag utför min analys kommer jag använda mig av en narrativ metod som enligt Johansson (2005) betyder det att jag som forskare söker efter teman eller kategorier i min empiri. Olika delar av berättelserna eller ord som hör ihop lyfts ur berättelsen och ordnas i olika kategorier. Där efter analyseras kategorierna utan att se till helheten.
Ett utmärkande drag för narrativ analys menar Reismann (1993,s 3) är att den bygger på en berättelse där en person i en konversation tar lyssnaren tillbaks till det förgångna och rekapitulerar vad som hände och gör en poäng utav det.
En utav utgångspunkterna i livsberättelseansatsen är att jag som författare i analysen skapar en ny berättelse kring intervjupersonernas berättelse för att sedan sätta dessa berättelser i relation till samhälleliga berättelser och diskurser. (Pérez Prieto, 2006) Berättelsen sätts alltså in i en ny kontext, i studiens fall en samhällshistorisk.
4. Resultat, analys och teoretisk tolkning
4.1 Förskollärarnas berättelser
Maria
Jag börjar ställa frågan om hur hon blev intresserad av att arbete inom barnomsorgen och Maria började då berätta om sin fascination för små barns förmågor och hur hennes intresse för arbete med barn har funnits så länge hon kan minnas. Hon börjar berätta om sin utbildning till
17
förskollärare som hon påbörjade under början av 2000-talet. Under denna tid har hon inte några minnesvärda upplevelser av föreläsningar kring dokumentationens syfte eller användning i förskolan men Maria var nyfiken och berättar att det är under sin praktik i en storstad som hon för första gången, genom bilder och text på väggar, kommer i kontakt med dokumentation. Hon hoppar vidare i historien till sin första arbetsplats på en mindre och berättar att hon upplevde att de hade ”kommit så mycket längre”. Hon kände att pedagogerna i den lilla staden hade mer tid att gå djupare och tänka mer i arbetet med dokumentation än de i den stora staden där tempot enligt henne var mycket högre. Hon berättar att i storstan fanns det många barn som inte kunde tala flytande svenska och till följd av detta prioriterade pedagogerna arbete med språk och kommunikation framför dokumentation. Den dokumentation som gjordes var främst för barnen då många av föräldrarna inte kunde läsa på svenska. I den lilla staden fanns det inga språksvårigheter, varken bland barn eller föräldrar, och här dokumenterade man mycket mer. Dessa dokumentationer berättar Marie var till för både barn och föräldrar men även för andra pedagoger.
Hon fortsätter sin berättelse med att tala om att när hon började arbeta så gällde läroplanen från 98 och redan då var dokumentation stort men att det under de senare åren har blivit mer press kring detta. Hon hoppar sedan tillbaks i berättelsen till sin utbildning och sin praktik i storstan. Hon talar särskilt om en förskola och en pedagog som gjort avtryck i hennes sätt att se på dokumentation. Maria kände inte att pedagogen ifråga ansåg verksamhet eller dokumentation som viktigt utan ville att barnen enbart skulle leka fritt. ”Så att sen när jag blev färdig tog jag det med mig. Att jag tyckte det va helt fel. Så det stärkte mig, att jag tyckte att dokumentation va viktigt!”
Hon fortsätter med att berätta att enligt henne så vill man, om man valt att utbilda sig till förskollärare och gått en högskoleutbildning i flera år, inte enbart sköta omsorgsbiten i yrket.
Hon börjar tala om dokumentation i nutid och beskriver det som jätteroligt, hela processen från kladd till färdig dokumentation är utvecklande för henne som person menar hon. Idag ser hon dokumentation som något för alla, föräldrar barn och personal men med olika syften. Pedagogernas syfte med dokumentationen kan vara att använda den för att analysera sitt arbeta, det gör man på hennes arbetsplats genom analysmöte varje vecka berättar Maria. Hon nämner även att många förskolor idag använder sig av internet och bloggar och glömmer den enligt henne riktiga dokumentationen då bloggarna mest består av bilder och inte så mycket text. Själv använder hon inte sig av bilder så mycket som hon använder text när hon dokumenterar. Hon talar om för mig
18
att det var när hon kom tillbaks till verksamheten efter föräldraledigheten som hon började jämföra sina tidigare dokumentationer med de nya och på så sätt utvecklades ” Jag skriver mer reflekterande nu, ställer frågor till mig själv som kräver eftertanke”
När hon använder bilder i sina dokumentationer så försöker hon idag förklara vad det som sker på bilden ger barnet sen använd det under analysmötet medan hon i början av sin karriär endast skrev vad som hände på bilden, vilket Maria känns som en utveckling. Denna utveckling tror hon beror på erfarenheter, hon känner sig säkrare i sin yrkesroll och vågar mer.
Hon kommer in på hur hon upplever att dagens föräldrar är mer krävande. Dokumentationerna ska visa på hur just deras barns dag har varit och hur deras barn sysslat med matte, naturvetenskap och svenska samtidigt som de inte har tid att stå och läsa berättar hon.
Maria berättar om hur hon under sitt yrkesliv arbetat i olika arbetslag och hur hon upplevt det som väldigt betydande för hennes egen möjlighet att arbeta med dokumentation. I tidigare arbetslag har hon får kämpa när barnskötare inte känt sig skyldiga att delta i dokumentationsprocesser. ”Vissa har inte velat sitta vid datan utan, okej, dumpat över det på andra”
Att använda datorn vid dokumentationer talar Maria om för mig att hon anser vara bäst ” det blir lika och ser proffsigt ut”.
Hon avslutar intervjun med att tala om den positiva skillnaden med det arbetslag hon är i idag i jämförelse med tidigare. Idag hjälps man åt. Hon menar att här strävar hela arbetslaget åt ett och samma håll när det gäller dokumentation, oavsett vilken utbildning man har eller hur gammal man är. Detta är viktig anser Maria ” Man måste vara med, annars kan du inte utveckla verksamheten”.
Charlotte
Charlottes intervju inledes med samma fråga som jag ställde till Maria; Vad fick dig intresserad utav att arbeta inom barnomsorgen? Charlotte börjar med att berätta att det var något som kom naturligt för henne då hon alltid tyckt om att ta hand om barn. Hon började under 80-talet arbeta som dagbarnvårdare men nämner att hon ganska omgående sökte sig till dagis främst av praktiska skäl då hon tyckte att det fanns för lite tid att umgås med barnen när alla måltider skulle tillagas
19
hemma av dagbarnvårdaren. Hon fortsätter med att tala om för mig att det var på dagis som hon för första gången kom i kontakt med någon form av dokumentering utav barn. I detta fall i form av observationer. Charlotte menar i sin berättelse på att det endast var enskilda barn som valdes ut för observation, barn med svårigheter som behövde hjälp, inte som idag då alla barn som ingår verksamheten ska dokumenteras. Hon berättar vidare att hon minns när det observationer försvann och ersattes av dokumentationer någon gång under 90-talet. Hur fokusen förändrades från barnen med svårigheter till hela gruppen.
Charlotte hoppar fram i tiden och börjar berätta om pedagogernas inställning till dokumentation idag. Det är råder enligt henne tidsbrist i förskolan idag, det är för mycket att göra överlag och man hör ofta pedagoger i huset som beklagar sig över situationen ”Åhh det är så mycket som ska skrivas ner!”
Charlotte har en viss förståelse för dessa pedagogers inställning till dokumentation då hon talar om för mig att hon upplever att föräldrar idag ändå inte har tid att läsa det som dokumenteras.
Charlotte fortsätter med att börja berätta om sitt arbetslag som hon arbetade i för 4 år sedan, det var bara hon och en annan pedagog. Tyvärr så kommer förskolechefen in och vill utbyta några ord med Charlotte vilket gör att både hon och jag tappar spåret. När vi återupptar berättelsen börjar Charlotte istället tala om hur olika ledning har påverkat hennes arbete med dokumentation. Förskolan där hon jobbar idag hade för 3 år sedan en annan förskolechef som jobbade mycket Reggio Emilia- inriktat, vilket Charlotte berättar gjorde att arbetet gick framåt. Hon säger sedan att idag är det mer styrt i den mening att allt ska va skrivet på ett visst sätt o ska kunna följas upp. Charlotte talar om att hon ser fördelar och nackdelar i alla tidsperioder hon arbetat på förskolan men säger som avslutning att hon utvecklats mer de senare åren tack vare de utmaningar som hon ställts inför på jobbet.”Jag är en sån människa så det måste gå framåt.”
Ann-Marie
Likt mina tidigare intervjuer började jag med att ställa frågan, Vad fick dig att vilja arbeta inom barnomsorgen? Här börjar Ann-Marie sin berättelse genom att berätta för mig att hon i sin ungdom praktiserade både på ett kontor samt i ett familjehem. Valet föll på barnomsorgen då en väninna samtidigt utbildade sig till barnskötare. Utbildningen ledde henne till ett jobb som barnskötare på en ortopediskmottagning berättar hon. Där arbetade även en förskollärare som ansvarade för
20
sysselsättningen av de inskrivna barnen. Ann-Marie reflekterar över att det eventuellt kan ha varit denna kvinna som väckt hennes intresse för att skapa tillsammans med barn och fått henne att utbilda sig vidare till förskollärare. Hon berättar vidare att under förskollärarutbildningen, som hon gick i början av 70 – talet, kom hon i kontakt med observationer utav barn. Hon beskriver observationerna som ett verktyg för att hjälpa barn som behövde lite extra stöd i det sociala samspelet och talar om steget från att ha varit den omhändertagande på sjukhusmottagningen till att nu studera barnenssamspel och utvecklingen. Ann-Marie kommer i sin berättelse in på hur hon under hela sin tid som förskollärare har känt sig splittrad mellan pedagogiskt arbete och omsorgsaspekten och berättar vidare att hon känner att det blivit mer fokus på det pedagogiska hållet de senaste decenniet. ”Det kan jag nog känna de sista tio åren hur det pedagogiska, lärandet, har tagit över mer och mer och det ställs stora krav idag och då kanske man inte hinner med omvårdnaden.”
Ann-Marie berättar för mig om en kollega hon hade för 15 år sedan och hur denna kollega arbetade med dokumentation på ett sätt som enligt Ann-Marie var väldigt givande och liknar det sätt som många förskolor arbetar med dokumentation idag, dvs. dokumenterar hela processen med barnen, inte bara slutprodukten. Kollegan i fråga hade detta inom sig och tyvärr så tappar man glädjen med arbetssättet när det som idag är påtvingat från ledningen menar Ann-Marie. Hon kommer in på hur hon idag upplever att dokumentation ibland används för att visa hur bra man är och att det verkligen inte är något hon sympatiserar med. Hon talar om för mig att hon vill att dokumentationerna ska visa barnen sin glädjerika resa genom förskoletiden men att detta ibland kan vara svårt då det pedagogiska syftet hela tiden måste belysas. Återigen talar hon om hur hon känner sig kluven i rollen som pedagog. ”Kan man inte bara få visa en härlig bild”
Som avslutning på sin berättelse betonar hon att det hon vill uppnå med sitt dagliga arbete är att förena den lärande miljön med trygghet och glädje för barnen.
4.2 Tre teman
21
förskollärarnas berättelser. Jag fann, efter att ha kategoriserat dessa, tre teman som jag ansåg svarar mot studiens syfte. Dessa teman, ökade krav, omsorg eller pedagogisk verksamhet samt för vem dokumenterar vi kommer nedan presenteras med utdrag ur mina transkriberingar.
Ökade krav.
I sina berättelser talar förskollärarna om hur de upplever att de i dagens förskola känner sig styrda i sitt arbete. Denna styrning upplevs av mina intervjupersoner komma ifrån olika håll. Maria berättar om hur föräldrar idag kräver mer än när hon började arbeta
”Föräldrar i dag ställer mer krav, på oss. Det ska liksom, många föräldrar vill ha ämnen, speciellt nu sista året. Att det ska va matte, dom ska lära sig naturvetenskap och så. Och det gör vi ju! Men man får ju bryta ner det till barnens nivå. Men dom ställer högre och högre krav på en, just att dom vill veta exakt vad dom har gjort. Och det kan man ju försöka göra nåt sånär men man kan ju inte ta alla 29 föräldrar och berätta att detta har han gjort idag och detta har han gjort idag, även om jag gärna hade velat det, då hoppas jag att dom ser det i dokumentationen kanske istället. Just det att dom ställer fler krav på många sätt, de tar mer plats.” (Maria)
Pressen att möta föräldrarnas påtryckningar kring ämnesinriktat arbete kan alltså tolkas som att Maria påverkas i vad hon väljer att dokumentera eller att föräldrarna till viss del styr arbetet med dokumentation.
Charlotte och Marie upplever att det ställs högre krav sedan införandet utav läroplanen 98, dock menar de på att dessa krav ständigt ökar och att det är under det senaste decenniet som de känt den största förändringen.
”Jaa.. Vi hade ju.. 98, då gällde ju den gamla läroplanen. o då, asså dokumentation va ju stark
redan då. Nu har det ju förändrats och lagts ännu mer press på oss förkolärare. Vi ska mer göra allting, allting ännu mer! Men dokumentation va redan stort, alltså behovet var stort redan då” (Maria)
22
Charlotte talar om att hon upplever att kollegerna hon har omkring sig ser detta krav som enbart negativt och detta tror Charlotte grundar sig i att de administrativa arbetsuppgifterna har ökat.
”Man har ju stött på här i huset, nån som tycker det är för mycket dokumentation. Det e för mycket det här med läroplan, allt som ska skrivas.
Jag: Kan du minnas när detta uppkom?
C: Det är dom senare tio åren det är mer att man ska skriva och så.” (Charlotte)
Att observera/dokumentera barn för utveckling av det sociala samspelet upplevde både Ann-Marie och Charlotte som vanligt under början på 90 talet. Införandet av att dokumentera processer kring projekt och barnens görande under 2000-talet talar båda om i sina berättelser om som något som tidigare varit ovanligt. Ann-Marie talar i citatet nedan om en kvinnlig kollega som hon arbetade med för ca 15 år sedan.
”... Hon va en väldigt duktig pedagog. Då hade man fortfarande kvar lite av friheten att styra upp verksamheten själv ja. Och då hade hon en väldigt bra syn, ja hon va väldigt långt framme i för sin tid i sitt sätt att se på det. Dom sakerna som styrdes upp sen med mer styrning, dom hade hon i sig fast det va inte styrt uppifrån.
Jag: Vilka saker tänker du då på, som hon hade inom sig?
A-M: Hur man följer projekt hade hon i sig så bra. Från början med att barnen är delaktiga. Hon bjöd liksom in barnen i hela processen, och det var inte så vanligt innan” (Ann-Marie)
Det Ann-Marie i sin berättelse talar om som ”det som sedan styrs upp med mer styrning” kan tolkas som införandet utav ökade dokumentationskrav i samband med den reviderade läroplanen. Jag uppfattar i hennes berättelse det som om detta krav har haft en negativ inverkan på hennes syn dokumentationsarbetet idag i jämförelse med hennes syn på det för 15 år sedan.
23
ser jag ju fördelar med att ha den här fria tanken som va lite då förr.” (Ann-Marie)
Omsorg eller pedagogisk verksamhet?
I Ann-Maries berättelse tycker jag mig uppfatta att hon mer eller mindre slits mellan sin omhändertagande sida och den pedagogiska. Viljan att förena dem finns men ett flertal gånger i berättelsen ursäktar hon den omhändertagande sidan hos sig själv..
”I hela mitt yrkesliv har jag varit väldigt splittrad mellan det här med omhändertagandet och det pedagogiska. Jag är egentligen en människa som är mer lite dragen åt det omhändertagande, så att för mig får inte det pedagogiska ta överhanden. Det ska va ett lärande där man ändå har klart för sig vad man vill och tydlig mål det är jättebra, men omhändertagandet, omvårdnaden ligger mig väldigt varmt om hjärtat.” (Ann-Marie)
Maria och Charlotte känner också att fokusen på omsorg i förskolan de senare tio åren har fått ta ett steg tillbaka i förmån för det pedagogiska lärandet, med ökad dokumentation som en naturlig del av denna förändring. De känner inte, tillskillnad från Ann-Marie, att de utkämpar någon inre konflikt kring vart de står i sin yrkesroll utan finner dagens arbetsuppgifter som meningsfulla och utvecklande.
”Utbildningarna eller ja, kurserna har gett en såna liksom aha! Att bara passa barnen, ge dem mat och passa, så va det på dagbarnvårdaretiden men asså jag är en sån människa så det måste gå framåt.” (Charlotte)
Maria har redan från början av sin karriär känt att planerad verksamhet och dokumentationen utav denna har varit viktig för henne. Fröet till detta förhållningssätt såddes redan under perioden då hon gick sin utbildning.
”Dom hade liksom, dom la väldigt mycket fokus på leken. Dom hade liksom inte så mycket verksamhet. Och har man inte mycket verksamhet så kan man inte dokumentera, lika mycket. Så där kände jag att den läraren där gav ju inte mig så himla mycket positivt, att jag lärde mig inte
24
så mycket. För hennes del va det inte så viktigt med dokumentation. För henne va det viktigt att barnen kom in i leken och va tillsammans. Så att sen när jag blev färdig tog jag det med mig att jag tyckte det va helt fel, så det stärkte mig, att jag tyckte att dokumentation va viktigt!” (Maria)
I Marias berättelser uppfattas en tydlig separation mellan den omhändertagande och pedagogiska sidan hos henne. Maries skiljer i sin berättelse de två begreppen lek och verksamhet tydlig ifrån varandra. Dessa två ord kan tolkas som två ledord för de olika sidorna som tidigare talats om.
För vem dokumenterar vi?
Alla pedagogerna talar i sina berättelser om dokumentationens syfte. Dock skiljer sig deras tankar kring vem den i huvudsak är till för. Ann-Marie kan tycka sig se att dokumentationerna som görs idag i visa fall inte har något pedagogiskt syfte utan görs för att visa på sin redlighet som pedagog eller för att klappa sig själv på axeln.
”Och då undrar jag liksom lite, vem är dokumentationerna för nu? Är det nåt skrytverk? Eller det är kanske fel att säga så.. Men idag är det så mycket fokus på ”åhh vi är bäst här på denne förskolan, oh vi och vi och detta vi”.” (Ann-Marie)
Både Ann-Marie och Charlotte har en bild av att dokumentationen i början främst riktade sig till barnen men har idag en mer mångskiftande roll.
”Vi har ju diskussioner hela tiden, Hur mycket ska dokumenteras, vad ska dokumenteras och så för vem ska det göras? När man började lite med dokumentationerna så tyckte jag att det va mycket till barnen också. Att det va liksom ett bildmaterial mycket, som barnen kunde se sig själva. Inte så mycket nerskrivet av det pedagogiska arbetet, som det ju är lite idag ju, utan över det hela. Ja dom kunde se liksom hela vägen sin tid lite och se vad dom skapat lite grann. Med mycket foto över deras tid, lite som man brukar säga scrap-booking” (Ann-Marie)
I Charlottes och Marias berättelser kan det urskiljas en strävan att ständigt utvecklas och de ser dokumentationen som ett verktyg för detta. Jag ser en strävan efter utveckling i yrkesrollen hos båda.
”Om jag går runt på en annan avdelning o tittar o ser en dokumentation, då vill jag ju läsa den och då vill jag lära mig. Och se hur tänkte dom? Aha dom gjorde så, men om dom hade gjort så
25
här. Man utvecklar ju sig själv.” (Charlotte)
”För att jag känner liksom, har du gått tre år på högskola då vill du ju göra detta och då vill du ju bara inte ta hand om och leka.” (Maria)
Att känna drivkraften att vilja utvecklas som pedagog, kan ses som en strävan att utveckla verksamheten då pedagogerna är en del utav denna.
Charlotte talar om hur hon upplever att det skett en förändring i vilka barn som dokumenteras från det att hon började arbeta på dagis fram till idag.
”Det va inte hela gruppen, utan de va dom barn som behövde, det va ju senare som det blev hela gruppen som observerades. Först va det ganska mycket med barn som behövde det.” (Charlotte)
4.3 Analys
I linje med Skolverkets rapport "Tio år efter förskolereformen- Nationell utvärdering av förskolan" (2008) så talar alla tre förskollärarna i min studie om att arbetet i förskolan har under de senaste tio åren lagt fokus på det pedagogiska lärandet. Som tidigare nämnt så kan man i samma rapport läsa att syftet med läroplanen var att skapa en mer skol-liknande pedagogik inom förskolan vilket Ann-Marie talar om i sin berättelse.
”Så är det ju nu det måste visa nånting, vad är syftet, var är lärandet? Om jag tar en läcker bild där i stunden när dom har gjort nåt kul får det inte va för många såna i pärmarna nu.” (Ann-Marie)
Rapporten från skolinspektionen som talar om förskolepedagogers osäkerhet i sin bedömning, ur den aspekten att man känner en risk att bedöma det enskilda barnet. I mina studier kan jag ej utskilja några sådana tendenser men ser en annan form av osäkerhet. Osäkerheten kring hur regimens
26
ständigt ökande tryck på dokumentation påverkar verksamheten. Pedagogerna funderar kring fall glädjen och omsorgen håller på att suddas bort från verksamheten.
Denna ur pedagogernas perspektiv upplevda påtryckning uppifrån kan kopplas till den tidigare nämnda avhandlingen av Bjervås (2011), där hon talar om den dokumentationspraktik som råder inom förskolan idag. Hon menar att detta är ett steg mot en mer skollikande förskola, en förskola med fokus på lärandet. Pedagogerna i min berättelse vittnar om att ha upplevt denna förändring och det finns en tveksamhet till detta steg.
”..det ställs stora krav idag och då kanske man inte hinner med omvårdnaden. Det är lite stressigt, att se till det enskilda barnet och deras olika behov som dom har de kan va det jag känner är lite jobbigt idag.” (Ann-Marie)
I förskollärarnas berättelser tycker jag mig se en splittring i deras syn på vilket som är förskolans huvudsakliga uppdrag, Maria uppfattas ha en syn på förskolan som en huvudsaklig pedagogisk institution medan Ann-Marie upplevs tillskriva omsorgen av barnen i förskolan störst vikt. Detta överensstämmer med Selands påstående om att förskolan befinner sig i en tid då ett flertal motsägelsefulla meningar om förskolans uppdrag råder. Pedagogerna har alltså en olik uppfattning om vad som bör prioriteras i förskolan men de har en gemensam syn på vad som under det senare åren i realitet prioriteras i styrdokument och ur ledningssynpunkt, den ständiga utvecklingen. Denna nya prioritering av utvärdering och den förändring det medför för förskolläraryrket kan liknas vid den förändring som skett inom fritidspedagogyrket, vilket som tidigare känt skrivs om av Andersson (2013).
Marias syn på förskolans uppdrag som först och främst pedagogiskt kan kopplas till Keelys (2007) tidigare nämnda påståenden om vikten av utbildning för att ta tillvara invånarnas humankapital, vilket enligt honom är nyckeln till landets ekonomiska välfärd i den rådande kunskapsekonomin.
Vidare kommer jag analysera förskollärarnas berättelser kring tidigare redovisade teman ur två olika perspektiv. Dessa perspektiv grundar sig i de analytiska begrepp som jag redogjorde för i kapitlet tidigare forskning och teoretiska begrepp. Jag har valt att disponera analysen på så vis att
27
jag i ett stycke analyserar alla teman ur ett analytiskt perspektiv för att sedan i nästa avsnitt åter analysera alla tre teman men ur ett annat analytiskt perspektiv. Denna disposition gjordes då jag funnit att ett flertal temaövergripande uttal gjordes utav intervjupersonerna samt att jag anser att det ger en klarare översikt på analysen för läsaren.
4.4 Analys ur ett Educare-perspektiv
Nedan kommer en analysen utav förskollärarnas berättelser, detta ur ett educare-perspektiv med syftet att svara till frågeställningen hur förskollärare ser på dokumentation under sitt yrkesliv ur ett educare- perspektiv
Det finns en röd tråd genom pedagogernas berättelser, viljan förena pedagogiken med omsorgen, vilket kan ses som att deras föreställningar om en ideal förskola är baserade i educare-filosofin.
Går man tillbaks till Ann-Maries berättelse så kan det urskiljas ett educare inspirerat tänkesätt vid fördelningen och tillsättandet utav personalen inom barnomsorgen under slutet av 60-talet. På den ortopediska mottagningens barnavdelning där Ann-Marie arbetade som barnskötare under början av sitt yrkesliv fanns även en förskollärare, dessa två kan ses som varsin beståndsdel i ett educare influerat arbetssätt, barnskötaren stod för omsorgen medan förskolläraren såg till att barnen blev utmanade i sitt lärande. De två yrkeskategorierna stod för varsin komponent men arbetade förenat som en enhet i educare anda.
Det finns ännu en gemensam nämnare i pedagogernas berättelser, synen på pedagogik och omsorg som två i praktiken skilda begrepp. De tre förskollärarna vittnar alla om hur omsorgsarbetet fått ta ett kliv tillbaka i förmån för det pedagogiska arbetet, där dokumentationen på senare år fått anta rollen som ett verktyg för det pedagogiska uppdraget. ´Sett ur ett educare perspektiv kan det tolkas som om den svenska förskolan idag är på väg mot att frångå den modell som tidigare varit ett signum för den svenska förskolan och det svenska samhällets välfärd.
28
4.5 Analys NPM-perspektiv
Förskollärarnas berättelser kommer i detta avsnitt belysas ur ett perspektiv som avses svara på fråganställningen kring hur förskollärare ser på dokumentation under sitt yrkesliv utifrån ett Newpublicmanegment-perspektiv?
Britt-Marie talar i sin berättelse om hur hon idag, vid ett antal tillfällen upplevt dokumentationen som vad hon kallar, ”ett skrytverk” vilket kan ses som att dessa dokumentationer ur hennes perspektiv används för att visa på ett uppnående av resultat inom verksamheten. Inom NPM betonas resultatet starkare än processen vilket i detta fall kan vara en anledning till att pedagoger använder dokumentationen för att visa på ett uppnått resultat snarare än processen som tagit dem dit. Det kan ses en koppling mellan förskolans resultatsträvan och den konkurrens som råder mellan förskolor sedan NPM-reformerna genomfördes. Konkurrensen som syftas till är den om kunderna, i det här fallet föräldrar och barn.
Att förskollärarna som ingår i studien känner ökade krav på dokumentering, sedan införandet av läroplanen i förskolan, kan även detta ses som en produkt utav målstyrning som införandet utav NPM har för med sig.
Synen på dessa ökade krav är skiftande bland de tre förskollärarna. Marias sätt att se på de ökade kraven på dokumentation som en strävan att utveckla både sig själv och verksamheten och förhåller sig positiv till detta framåtsträvande synsätt. Då hon utbildat sig till förskollärare samt gjort sitt inträdande i yrkeslivet efter det att NPM-metoder för svenska samhällets styrning av den offentliga sektorn införts kan hennes sätt att se på förskolan och dess syfte influerats utav dessa styrningsmetoder
I linje med NPM-filosofins tankar om föreställningen att alla aktörer i samhället, där i bland personal främst ser till sin personliga vinning prioriterar Maria sin personliga yrkesutveckling som främsta prioritering vid skapandet och vidare användning av en dokumentation.
Det finns en samsyn i förskollärarnas berättelser på att kraven ständigt ökar och att föräldrarnas krav om att synliggöra deras barns utveckling och lärande ökar. Dokumentationerna som görs idag försöker tillfredsställa föräldrarnas krav, genom mindre text i dokumentationerna samt en tydlig
29
koppling till ämnesinriktat arbete, vilket utifrån ett NPM-perspektiv kan detta förstås som att föräldrarna idag är kunder på en marknad och att pedagogerna som ett resultat av detta har antagit ett kundtänkade.
Förskollärarna talar i sin berättelser om förändringar i sin yrkesroll sedan införandet av läroplanenen, i vilken krav på att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras finns. Denna dokumentation ska enligt läroplanen användas för att varje barn ska ges bästa möjlig förutsättning för fortsatt utveckling och lärande. Som tidigare nämnt anser man inom NPM-filosofin att alla aktörer först och främst ser till sitt eget intresse (Montin, 2007). Införandet utav dokumentationskrav i läroplanen kan ur ett NPM-perspektiv ses som ett sätt för politiker att se till sitt intresse, att bevara och förbättra landets ekonomiska välfärd. Detta genom att ge bästa förutsättningar för barnen som går i förskolan att växa upp till kompetenta lärande vuxna som kan bidra till den ekonomiska välfärden.
5. Slutsats och diskussion
5.1 Slutsats
Mitt syfte för denna studie var att synliggöra hur förskollärare ser på dokumentation ur ett yrkeslivsperspektiv? Detta har synliggjorts genom tre förskollärares berättelser kring sina upplevelser av dokumentationens syfte och användandet utav den genom sitt verksamma liv inom barnomsorgen. Genom att analysera dessa berättelse ur två olika perspektiv, NPM och educare har två ny dimensioner tillförts till förståelsen av deras syn på dokumentation under yrkeslivet.
De ökade krav kring dokumentation som pedagogerna upplever kan ses som ett resultat utav förändringar i styrningen utav förskolan.
Förskolans uppdrag och dokumentationens användning har förändrats under min intervjupersoners yrkesliv, utvecklingen går mot en alltmer skollik förskola där pedagogiken spelar huvudrollen
30
medan omsorgen får stå tillbaka. Denna utveckling skapar en viss kluvenhet hos pedagogerna som står med en fot i vart läger samtidigt som de strävar efter att förena dem.
5.2 Metoddiskussion
Det empiriska material som studien bygger på samlades som bekant in under intervjuer. Det kan ses som en risk då ett misslyckande av intervjuerna i den meningen att materialet blir för tunt eller intetsägande hade betytt att jag inte haft någon empiri att utgå från under vidare analyser.
Att de tre förskollärare som deltagit i studien arbetar på en förskola med Reggio Emilia-profil, och därmed fått en särskild utbildning kring användandet och syfte med dokumentation, har troligen haft en viss inverkan på studiens resultat. Jag vill dock nämna att studien är av det kvalitativa slaget och jag påvisar därför inte att det går att dra några generella slutsatser utifrån dess resultat, den representerar endast just dessa tre förskollärares uppfattning av verkligheten. Att intervjupersonerna har en viss utbildning eller arbetar utifrån ett visst pedagogiskt synsätt på sin arbetsplats är en del utav dennes verklighet och kan därför ej uteslutas men bör ej heller bortses från i granskningen utav studiens tillförlitlighet.
Anledningen till att jag valde intervjupersoner som jag sedan tidigare har en relation till hoppades jag skulle ge dem en känsla av förtroende vilket jag talar mer ingående om i metodkapitlet. Risken med denna tidigare relation är enligt Svensson (2011) att intervjupersonen kan känna en lojalitet mot intervjuaren och därför berätta den berättelse som hen tror att intervjuaren är i behov av för sin studie. Löfgren (2014) menar att intervjun och själva skapandet utav berättelsen kan ses som en sociokulturell konstruktion, den skapas mellan intervjupersonen och den som utför intervjun. Mina Följdfrågor samt uppmuntrande gester har ur detta perspektiv haft betydelse för vad intervjupersonerna valt att berätta under intervjun gång.
Bredden i min studie kan ses som något begränsad då mina intervjupersoner arbetar på samma förskola. En variation i ålder och tidigare yrkeslivserfarenhet skiljer dem dock åt och ger en bredd åt studien.
31
5.3 Förslag på vidare forskning
Det framkommer som ett resultat i analysen ur ett NPM-perspektiv att föräldrarna sedda som kunder har ett relativt stort inflytande över förskollärarnas arbete med dokumentation. Med detta som utgångspunkt skulle jag vilja föreslå vidare forskning kring hur verksamheten i sin helhet, och som en naturlig följd av detta barnen, påverkas utav detta inflytande? Hur verksamheten påverkas är ytterst relevant fråga för verksamma förskollärare samt förskollärarstudenter då det är deras dagliga/kommande arbetsplats.
I studiens resultat framkommer det att förskolorna idag konkurrerar med varandra vilket ur NPM-perspektivet leder till ett effektivare arbete, i studiens fall arbete med dokumentation. En problematisering utav vad ett effektivare arbete i en förskoleverksamhet är och vad det innebär för barnen finner jag relevant som ett vidare forskningsämne.
6. Referenser
Andersson, Birgit (2013). Nya fritidspedagoger - i spänningsfältet mellan tradition och nya
styrformer. Diss. Umeå : Umeå universitet, 2013
Ahrne, Göran, Ahrne, Göran & Svensson, Peter (2011). Handbok i kvalitativa metoder. 1. uppl. Malmö: Liber
Bjervås, Lise-Lotte (2011). Samtal om barn och pedagogisk dokumentation som
bedömningspraktik i förskolan: en diskursanalys. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2011
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Elektronisk
resurs]. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet Tillgänglig på Internet:
32
Hydén, Lars-Christer & Hydén, Margareta (red.) (1997). Att studera berättelser: samhällsvetenskapliga och medicinska perspektiv. 1. uppl. Stockholm: Liber
Johansson, Christer (1999). Narrativ forskning: biografiskt perspektiv på berättelser. Linköping: Tema, Univ.
Keeley, Brian (2007). Human capital: how what you know shapes your life. Paris: Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD)
Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm:
Skolverket Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/30905
Löfdahl, Annica, Hjalmarsson, Maria & Franzén, Karin (red.) (2014). Förskollärarens metod och vetenskapsteori. 1. uppl. Stockholm: Liber
Montin, Stig (2007). Moderna kommuner. 3. uppl. Malmö: Liber
Nordin-Hultman, Elisabeth (2004). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Diss. Stockholm : Univ., 2004
Olson, Olov & Sahlin, Kerstin (1997). Accounting transformation in an advanced welfare state: the case of Sweden. Stockholm: Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor,
Stockholms universitet (Stockholm Center for Organizational Research, Stockholm University)
Lidholt, Birgitta (2001). EDUcare eller eduCARE - förskolepersonalens dilemma. I Tema barn
(red.)Omsorgsbegreppet i förskolan. Olika infallsvinklar på ett begrepp och dess relation till en verksamhet: rapport från nätverk för barnomsorgsforskning, Göteborg: Btj, ss. 62-70.
Pedagogiskt program för förskolan [Elektronisk resurs] .. (1987). Stockholm: Kundtjänst,
Allmänna förl. [distributör] Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/30947
33
skolan på en liten ort : ur ett skol- och livsberättelseperspektiv. [Ny utg.] Karlstad: Pedagogik,
Karlstads universitet
Riessman, Catherine Kohler (1993). Narrative analysis. Newbury Park: Sage
Seland, Monica (2011). Livet i den fleksible barnehagen: muligheder og udfodringer i en
barnehage i endring. Oslo: Universitetsforl.
Tio år efter förskolereformen: nationell utvärdering av förskolan. (2008). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2096
Stukát, Staffan (2011). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
