PROSTITUTION I NATIONENS
INTRESSE
PARADOXEN OM PROSTITUTION I SVERIGE
UNDER REGLEMENTERINGSTIDEN
SANNA BJÖRKLUND
VALMIRA MUCA
ERIK NILZÉN
Examensarbete i Kriminologi Malmö universitet
61-90 hp Hälsa och samhälle
PROSTITUTION I NATIONENS
INTRESSE
PARADOXEN OM PROSTITUTION I SVERIGE
UNDER REGLEMENTERINGSTIDEN
SANNA BJÖRKLUND
VALMIRA MUCA
ERIK NILZÉN
Björklund, S & Muca, V & Nilzén, E. Prostitution i Nationens Intresse. Horparadoxen under reglementeringstiden. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2020.
Prostitution som företeelse engagerar och väcker känslor, både bland individer och offentliga aktörer. I detta arbete belyser vi utvecklingen av samhällets syn på prostitutionen genom att analysera den period då den i Sverige var offentligt reglementerad och kontrollerad, 1859 – 1918. Denna tidsperiod rymmer
avgörande skiftningar i offentligsamhällets syn på prostitution, en företeelse som tidigare under historien setts som en allvarlig försyndelse i sig. Reglementeringen infördes som ett smittskyddsprojekt där målet var att hejda spridningen av framför allt syfilis. Reglementeringen kom dock även att präglas av moraliska aspekter innan det, efter förnyade utredningar, konstaterades att den spelat ut sin roll för att hejda den veneriska smittspridningen. Prostitutionen kom då att regleras i andra lagrum.
Studiens syfte är att, genom en kvalitativ litteraturstudie, kartlägga vilka lagar, regler och påföljder som omgärdat hanteringen av prostitutionen under den studerade perioden, hur statens och hälso-och sjukvårdens syn på prostitution sett ut och inverkat på lagstiftningen samt hur reglementeringssystemet kan förstås utifrån teorierna om stigma och det ideala offret.
Arbetets huvudsakliga slutsatser är att det, i litteraturen, går att återfinna tydliga förändringar i offentligsamhällets attityder mot prostitution under den studerade perioden. I periodens början sågs prostitutionen huvudsakligen som ett sanitärt problem, men kom sedermera alltmer att betraktas som ett socialt. Vidare har vi kunnat påvisa att reglementeringssystemet väl låter sig förstås utifrån Erving Goffmans teori om stigma, men att den prostituerade kvinnans status som offer enligt Nils Christies teori om det ideala offret är mer komplex och
mångfacetterad.
Nyckelord: Besiktningsbyrån, det ideala offret, kriminalitetshistoria, prostitution, reglementering, stigma, Sverige
PROSTITUTION IN THE NATION’S
INTEREST
THE PROSTITUTION PARADOX IN SWEDEN
DURING THE TIME OF REGULATION
SANNA BJÖRKLUND
VALMIRA MUCA
ERIK NILZÉN
Björklund, S & Muca, V & Nilzén, E. Prostitution in the Nation’s Interest. The prostitution paradox during the time of regulation. Degree Project in Criminology 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of criminology, 2020.
Prostitution as a phenomenon engages and evokes feelings, both among
individuals and public actors. In this work, we illustrate the development of public society's view of prostitution by analysing the period when it was publicly
regulated and controlled in Sweden, 1859 – 1918. This period contains crucial shifts in society's view of prostitution, a phenomenon previously in history seen as a serious offence in and of itself. The regulations were introduced as an infection prevention project with the goal to stop the spread primarily of syphilis. However, the regulations also came to be characterised by moral aspects before, after
renewed investigations, it was stated that it had played its role in halting the spread of venereal disease and prostitution came to be regulated by other legislation.
The purpose of the study is to identify, through a qualitative literature study, what laws, rules and penalties that surrounded the handling of prostitution during the studied period, what the state’s and health care system’s views on prostitution were and how they influenced the legislation and how the regulatory system can be understood based on the theories of stigma and the ideal victim.
The essay’s main conclusions are that, in literature, it is possible to identify clear changes in the public society's attitudes towards prostitution during the period studied. At the beginning of the period, prostitution was mainly seen as a sanitary problem, but eventually it became viewed as a more social one. Furthermore, we have been able to demonstrate that the system of regulation can be understood on the basis of Erving Goffman's theory of stigma, but that the status of the female prostitute as victim according to Nils Christie's theory of the ideal victim is more complex and multifaceted.
Keywords: criminalhistory, medical examination bureau, prostitution, regulation,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ...1
1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR...2
1.2AVGRÄNSNING...2
1.3BEGREPP OCH DEFINITIONER...2
1.4UPPSATSENS DISPOSITION...3
2. BAKGRUND...3
2.1SEXUALBROTT MELLAN 1400- OCH 1700-TALEN...4
2.2SEXUALBROTT MELLAN 1700 OCH 1859...5
2.3OMVÄRLD...6
2.4PROSTITUTIONSUTREDNINGEN OCH SEXKÖPSLAGEN...7
2.5KÄNNEDOM OM PROSTITUTION...9 3. TEORI ...9 3.1STIGMA...10 3.2IDEALA OFFER...10 4. METOD ...11 4.1KVALITATIV METOD...11
4.2TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH URVAL...12
4.3FÖRFATTARNAS FÖRFÖRSTÅELSE...14
4.4ETISKA ÖVERVÄGANDEN...14
4.5ANALYSMETOD...15
5. RESULTAT ...16
5.1SJUKDOM OCH SMITTA...16
5.1.1 Veneriska sjukdomar...16
5.1.2 Föreställningar om sexuell hälsa och ohälsa...17
5.1.3 Kontroll...17
5.2REPRESSION...18
5.2.1 Lagstiftning och reglementering...18
5.2.2 Besiktningsbyrån...20
5.2.3 Påföljder...21
5.3VÄRDERINGAR OCH MORAL...21
5.3.1 Föreställningar om den mänskliga naturen ...22
5.3.2 Uppförandekoder ...23 5.4SOCIALT ARBETE...23 5.4.1 Religion...23 5.4.2 Marginaliserade...24 5.4.3 Rörelser...25 6. DISKUSSION...25 6.1METODDISKUSSION...25 6.2RESULTATDISKUSSION...26 7. SLUTSATSER...31
7.1FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING...32
8. REFERENSER ...33
9. BILAGOR ...36
1. INLEDNING
Prostitution betecknas ofta som ett av världens äldsta yrken (Lundquist 1982; Lennartsson 2019). Prostitutionens historia sträcker sig minst 5 000 år bakåt i tiden, och belägg för dess förekomst kan återfinnas i lämningar från bland annat forntida Egypten och antikens Grekland (SOU 1981:71). Prostitutionens historia är politiskt impregnerad och ett ämne som väcker känslor, ofta rotade i
ideologiska övertygelser, personliga erfarenheter och starka samhällsnormer (Lennartsson 2019). Diskurserna kring prostitution har länge betraktat
prostitutionen som ett samhällsproblem. Avgörande för vad politiken definierar som ett samhällsproblem, exempelvis prostitution, är bland annat den samtida synen på företeelsen och dess orsaker. Detta då politiken skall verka både som problemskapare och problemlösare (Eriksson 2011). Samhällets inställning till prostitution, och inställningen till prostitutionens aktörer, har förändrats genom åren. Detta speglas bland annat genom de olika insatser som vidtagits och lagförändringar som skett under årens gång. Synen på prostitution har därav förändrats i takt med variationer i sociala normer, religiösa övertygelser, regler och värderingar som varit närvarande i olika samhällen (Lennartsson 2019; Lundquist 1982).
Vi kommer undersöka prostitutionen med ingång med mannen som köpare och kvinnan som säljare. Ordet prostitution dyker upp i Sverige först i mitten av 1800-talet då det lånades från franskan (Lennartsson 2019). Samtidigt som ordet
prostitution började användas infördes också reglementeringen av sexhandeln. Införandet av reglementeringen gällande prostitutionen i Sverige trädde i kraft år 1859. Under reglementeringstiden sågs kvinnor som sålde sexuella tjänster mot någon form av ersättning som en samhällsfara, och de ålades att gå på
regelbundna tvångsbesiktningar och följa en rad ordningsregler (a.a.). Både staten och olika hälso- och sjukvårdsaktörer, huvudsakligen läkarkåren, påverkade införande och upprättande av de lagar som kom att gälla under
reglementeringstiden. Reglementeringssystemet avskaffades 1918 efter en omfattande statlig utredning (Jansdotter & Svanström 2007).
Arbetet är en litteraturstudie av prostitutionen i Sverige åren 1859 – 1918, den tidsperiod som reglementering av prostitutionen förekom i Sverige. Den vill bidra till en förståelse över vad som påverkat reglementeringen och vilka aktörer som påverkat reglementeringssystemets utformning och implementering. Även om det gjorts tidigare studier gällande prostitutionen i Sverige under reglementeringstiden har forskningen huvudsakligen skett inom historievetenskapen, som skildrar den prostituerade kvinnan och hennes levnadsöde, och ur sociologiska perspektiv (Månsson 2018). Däremot finns det färre forskningsprojekt som undersöker reglementeringen av prostitution med utgångspunkt i lagstiftning och påföljder, dessa tas primärt upp som en bakgrundsfaktor (a.a.). Dessutom saknas det forskning som undersöker prostitution utifrån ett kriminologiskt perspektiv. Därför syftar denna studie till fördjupad insikt i prostitution utifrån kriminologiska teoretiska ramverk, bestående av Erving Goffmans teori om stigma och Nils Christies teori om det ideala offret. Specifikt kommer studien att analysera den lagstiftning som förekom under reglementeringstiden och civil- och
rättssamhällets inställning till prostituerade och prostitution som fenomen. I denna studie avser vi därför inte att ytterligare kartlägga kvinnan i prostitution och hennes levnadsöde, utan vårt syfte är att bidra till kunskap om tidigare lagstiftning, moralbildning, reglementering och vilka påverkansfaktorer som
funnits. Fördjupad kunskap för den tid då prostitutionen var reglementerad kan bidra med en historisk bakgrund av relevans vid förståelse, och hantering, av prostitution som företeelse även i dagens samhälle. Kunskap inte bara om prostitution, men även andra samhälleliga företeelser, är av vikt när lagstiftning och samhälleliga strategier skall utarbetas för att hantera motsvarande fenomen i nutid.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att studera reglementeringen av prostitution, motiven och bakgrunden till denna samt dess utveckling i Sverige mellan åren 1859 – 1918. Detta är av intresse för att bidra till förståelse kring vilka bakomliggande faktorer som kan ha påverkat lagstiftning och hantering av prostitution i nutid. Syftet specificeras i följande frågeställningar:
- Vilka lagar, regler och påföljder har omgärdat hanteringen av
prostitutionen i Sverige under reglementeringstiden 1859 – 1918?
- Hur har statens och hälso- och sjukvårdens syn på prostitutionen sett ut,
och hur har den påverkat lagstiftningen under tidsperioden?
- Hur kan reglementeringssystemet förstås utifrån teorierna om stigma och
det ideala offret?
1.2 Avgränsning
Initialt var vårt syfte att undersöka lagstiftning, påföljder och regler som omgärdat prostitutionen mellan år 1700 och 1918. När vi samlade in materialet och
påbörjade skrivandet av resultatet fann vi att informationsmängden gällande 1700-talet var liten. Vidare fann vi svårigheter med begreppet och definitionen av prostitution, då det inte introducerades förrän i mitten av 1800-talet (Månsson 2018). Under 1700-talet skrevs det istället om horbrott, vilket innefattade all form av utomäktenskapligt sexuellt umgänge (Lennartsson 2019). Horbrott och
prostitution kan därmed inte likställas, då de behandlar olika men överlappande företeelser. Med ny insikt och bakgrund i detta valde vi att avgränsa oss till reglementeringstiden 1859 – 1918. Våra avgränsningar gällande tidigare forskning innefattar tidsperioden 1400 – 1850-tal, och tidsperioden efter reglementeringens avskaffande, då primärt gällande 1993 års
prostitutionsutredning. Åren 1400 till 1859 är av intresse att granska då denna föreliggande tidsperiod och dess skiftningar i åsikter och lagstiftning var det som påverkade och ledde fram till reglementeringens införande och utformning. Prostitutionsutredningen är av intresse för att återge lagstiftning i nutid, om än inte nuvarande. Prostitutionsutredningen och dess utgång i sexköpslagen saknade vid införandet internationellt motstycke vilket gör den högst relevant att inkludera i bakgrundsmaterialet.
1.3 Begrepp och definitioner
I uppsatsen har vi genomgående valt att använda begreppet prostitution som ett samlingsbegrepp för utbyte av sexuella tjänster mellan två eller fler parter mot någon form av ersättning (Månsson 2018). Detta ur avseende helyrkesprostitution, det vill säga prostitution som huvudsaklig sysselsättning (Lennartsson 2001).
Vid omnämnande av staten avser vi de lagstiftande och beslutsfattande organen, och med allmänheten avser vi den stora massan tillhörande normsamhället. Med offentligsamhället avser vi institutioner, myndigheter, organisationer och andra aktörer, och inte civilsamhället.
Gällande civilsamhället avser vi alla individer i samhället exkluderat det vi avser med offentligsamhälle och stat.
1.4 Uppsatsens disposition
Uppsatsen är uppdelad i sju kapitel. I detta första kapitel har studiens ämne och problemområde introducerats. Vidare har vi redogjort för studiens syfte,
frågeställningar och avgränsningar. Vi har också introducerat teorierna, stigma och det ideala offret som är studiens teoretiska ramverk som senare
vidareutvecklas i det tredje kapitlet.
I kapitel två, redogör vi för bakgrund som behandlar lagar och regler som berört prostitution och sexualbrott från 1400 – 1700 talen. Vidare beskriver vi de statliga utredningar som gjorts om prostitution under 1980-, 1990- och 2000-talen, bland annat prostitutionsutredningen och Socialstyrelsens rapporter om prostitution. I det tredje kapitlet redogör vi för teorierna stigma och det ideala offret som är studiens teoretiska ramverk.
I det fjärde kapitlet diskuteras bland annat studiens tillvägagångssätt, urval och material. Slutligen presenteras studiens analysverktyg.
Studiens resultat diskuteras i det femte kapitlet. Resultatet är uppdelat i fyra teman, med tillhörande underteman.
I det sjätte kapitlet förs en metod- och resultatdiskussion där resultatet diskuteras utifrån det teoretiska ramverket och tidigare forskning.
Slutligen i det sjunde kapitlet redogör vi för studiens slutsatser och ger förslag till vidare forskning.
2. BAKGRUND
Prostitution är inget nytt samhällsfenomen och i många studier beskrivs
prostitution som ett av världens äldsta yrken (Lundquist 1982). Prostitution har förekommit i Sverige under lång tid. Under vissa tidsperioder har den varit reglementerad, men inte som idag då köp av sexuella tjänster är kriminaliserat enligt brottsbalken 6 kap 11§ (SFS 2011:517). Prostitutionen i Sverige är långt ifrån ett ostuderat ämne där exempelvis Rebecka Lennartsson, Yvonne
Svanström, Anna Johannesson och Tommy LunDquist bidragit med stor kunskap. I detta avsnitt kommer vi att redogöra för de rättsregler som förekommit om prostitution från 1400 – 1700-tal, samt översiktligt för reglementeringssytemens utformning i västvärlden. Vidare kommer vi att redogöra för Socialdepartementets prostitutionsutredning från år 1995 och Socialstyrelsens rapporter som getts ut om prostitutionens omfattning och utveckling över tid. Det är viktigt att ha kunskap och förståelse om tidigare lagstiftning som berört prostitution och vad som ledde fram till denna. Vi menar att detta är av intresse för att förstå nutida lagstiftning. Vi kommer föra en vidare diskussion om detta i diskussionskapitlet.
2.1 Sexualbrott mellan 1400- och 1700-talen
Prostitution som fenomen har förekommit så långt tillbaka som det finns någon form av historieskrivning och samhällens syn på prostitution har varierat med tidsandan och den rådande sexualmoralen (Lennartsson 2019; Lundquist 1982). I Sverige finns dokumentation om hur prostitutionen i perioder betraktats som ett hot mot samhällsbygget och den allmänna moralen (Larsson 2013). Förändringen har gått från ett förhållningssätt som helt dömt ut företeelsen till ett som i
varierande grad accepterat, men av olika skäl försökt reglera, dess förekomst (Lundquist 1982). Fram till 1700-talet var all form av utomäktenskapligt könsumgänge betraktat som ett allvarligt brott och fram till Gustav III:s (1746 – 1792) regeringstid var detta brott belagt med dödsstraff (a.a.). Under 1800-talet kom offentligsamhällets åtgärder mer att inriktas på att reglera och kontrollera dem som bedrev, eller misstänktes bedriva, prostitution (a.a.).
Under sent 1400-tal straffades personer om misstanke fanns om
utomäktenskapligt sexuellt umgänge (Larsson 2013). Det finns skildringar om kvinnor som år 1490 dömdes av rådstugurätten i Stockholm för att ha erbjudit sexuella tjänster mot betalning (a.a.). Straffet för utomäktenskaplig sexualitet under 1400 och 1500-talen var hårda och präglade av rådande religiösa övertygelser (a.a.). Fanns misstanke om att ha erbjudit sexuella tjänster mot betalning utdömdes stocken, och därefter utvisning ur staden. Kvinnorna sattes i så kallad kyrkostock, till allmän beskådan och fritt för alla förbipasserande att bespotta. Syftet med straffet var att det skulle verka i avskräckande syfte. Förutom att dömas till döden var stockstraffen det hårdaste straffet som utdömdes under 1400- och 1500-talen, då att bli utestängd från lokalsamhällets gemenskap innebar stora svårigheter att klara sig (a.a.). Vägen tillbaka in i gemenskapen var under 1400-talet mer stigmatiserande för kvinnor som setts som syndare än för män i motsvarande situation (a.a.). Den största synden som en kvinna kunde begå under 1400-talet var att begå horbrott. Om maken fick kännedom om otroheten hade han rätt att döda både sin hustru och hennes älskare (a.a.). I den religiösa litteraturen som finns från 1500-talet beskrivs kvinnor som erbjuder sexuella tjänster mot betalning som giriga och elaka. Vidare ansågs kvinnor onda på grund av att de på ett öppet sätt utmanade männen och tjänade pengar på mäns största svaghet, vilket ansågs vara lusten. Detta ansågs hota den generella samhällsordningen (a.a.). Under 1600-talet tog kyrkan krafttag mot omoral och osedliga utomäktenskapliga sexuella förehavanden (Bergenheim 2005). Till skillnad från män var kvinnor inga självständiga rättssubjekt och skulden lades därför på mannen fram till år 1694, då även kvinnors illegitima sexuella förbindelser kriminaliserades (a.a.). Detta var ett resultat av att kyrkans påverkan lett till att en större del sexualbrott togs upp i domstol. I samband med den judiciella revolutionen inrättades Svea hovrätt i Stockholm år 1614. Dess funktion blev att bland annat granska och fastställa landets dödsdomar, vilka inte sällan rörde sexualbrott (a.a.). Mellan åren 1635 – 1649 utgjorde sexualbrott hela två tredjedelar av de brott som togs upp i hovrätten och hor var det vanligaste inom brottstypen (a.a.). Den vanligaste anledningen till att ärenden togs till rätten var inte ekonomisk vinning utan för att återfå eller upprätthålla ära och heder. Utan ära förlorades möjligheten att ingå överenskommelser och ofta möjligheten till delaktighet i samhället (a.a.). År 1695 avskaffades edgärdsmannaprocessen, en process genom vilken en brottsanklagad kunde bevisa sin hederlighet inför rätten genom att få en tillräckligt stor skara personer med omvittnad god heder att gå i god för en. Processen ersattes av den legala bevisteorin (a.a.). I häradsrätterna infördes nämndemän som bestod
deras redan svaga position var något starkare vid edgärdsmannaprocessen (a.a.). De nya processerna ställde högre krav på den juridiska bildningen i rätterna vilka nu utbildades på universiteten med kunskaper hämtade från de romerska-,
mosaiska- och naturrättsliga rätterna. Dessa nya influenser i kombination med de gamla inhemska lagarna formade 1734 års strafflag som kommer att förklaras längre fram (a.a.).
2.2 Sexualbrott mellan 1700 och 1859
Under 1700-talet var prostitution ännu inte ett begrepp, istället var lagstiftningen gällande horbrott (Lennartsson 2019). Horbrott betraktades som en allvarlig förbrytelse och ett brott mot Guds lagar (a.a.). Strafflagen från år 1734 var influerad av religiösa värderingar och övertygelser och all utomäktenskaplig sexualitet var kriminaliserad under seklet (a.a.). Reformationen hade medfört en skärpning gällande lagstiftning och av rättsväsendets ambition att ingripa mot människor som bröt mot lagen (Cronberg 2013; SOU 1981:71; Lennartsson 2019). Enligt 1734 års lag straffades både kvinnor och män om de haft utomäktenskapligt sexuellt umgänge med bland annat pliktpall och böter. Pliktpallen, även kallad horpallen stod oftast längst bak i kyrkan eller i
vapenhuset där den dömde skulle erkänna sina synder, uppvisa ånger, lova bot och få förlåtelse av kyrkans präst (Lennartsson 2019). Detta var något mycket
skamligt, somliga tog rentav sitt liv för att undgå detta (a.a.). Dubbelt hor, då båda parterna var gifta, var belagt med dödsstraff fram till 1779 (Cronberg 2013). Enkelt hor, där endast den ena parten var gift straffades med höga böter (Lennartsson 2019).
Under 1700-talet fanns ingen lag riktad direkt mot prostitution, men däremot fanns en sträng lag om koppleri och utomäktenskapligt könsumgänge. Lagen stadgade att den som förde ett osedligt liv kunde bli straffad med kåken i tre dagar (Lennartsson 2019). Kåken var stadens skampåle där fången var bunden till allmänt beskådande. På den tredje dagen blev den straffade hudstruken av bödeln och piskades tills huden föll av. Slutligen väntade arbete i tre år. Straffen under 1700-talet var avsedda att avskräcka, och att tydliggöra vad som skedde med dem som begick horbrott (a.a.).
Andra påföljder vid horbrott under 1700-talet, utöver ovan nämnda, innefattade att unga flickor togs in på spinn- och rasphus, en slags uppfostrings- och
arbetsanstalter (Lennartsson 2019). Vidare var kyrkan i början av 1700-talet central i arbetet för att förebygga horbrott. Den kyrkliga domsmakten minskades emellertid i takt med den sekularisering som pågick och distanseringen från den kristna överheten (a.a.). Redan vid mitten av 1700-talet skedde allmänna
tvångsbesiktningar på den svenska landsbygden. Dessa styrdes i mångt och mycket av klasstillhörighet, då främst de lägre och mer rörliga samhällsskikten betraktades som potentiellt farliga och smittsamma, och därför ålades
sundhetskontroller. Vid denna typ av kontroller gjordes emellertid ingen
åtskillnad mellan könen (Lennartsson 2001). De tidiga smittskyddskontrollerna av utpekade potentiella, smittbärare utfördes av läkare, landshövdingar och präster (Lundquist 1982).
2.3 Omvärld
I slutet av 1800-talet var prostitutionen utbredd i stora delar av Västeuropa och åtgärder ansågs behöva vidtas för att förhindra smittspridning av könssjukdomar. En orsak bakom prostitutionens ökning i Västeuropa anses vara en minskad efterfrågan på kvinnlig arbetskraft i industrialiseringens kölvatten (Evans 1976). Flera europeiska länder införde besiktningsbyråer för tvingande besiktigar och registrering av de prostituerade kvinnorna (Bergenheim 2005). I ett
reglementeringssystem registrerades prostituerade kvinnor av polisen och var under polisövervakning och tvingades till medicinska undersökningar med skyldighet att regelbundet anmäla sig och låta sig läkarundersökas (Jansdotter & Svanström 2007; Lundquist 1982; SOU 1981:71). Internationellt var
reglementeringen av prostitution i full effekt i Frankrike sedan 1816, städer med tidigt införande av reglementering och besiktningsbyråer var Paris och Berlin (Lundquist 1982; Lennartsson 2001). Reglementeringen av prostitution i andra länder gick under namnet ”det franska systemet” (Jansdotter & Svanström 2007) och kom att sprida sig till stora delar av Europa (Lundquist 1982). Den franska polisen fick förfrågningar från andra länder om hur de konstruerat sin
framgångsrika modell för att kontrollera prostitution, och på många håll infördes liknande system som sedan anpassades till det egna landets förhållanden
(Jansdotter & Svanström 2007). Forskning har påvisat att diskussionen även i andra jämförbara länder, exempelvis Danmark, balanserat mellan kontroll av prostituerade av sanitära och moraliska skäl (Blom 2005).
År 1859 infördes reglementering av prostitution i Kanada (Backhouse 1985). Polisen gavs befogenhet att gripa alla kvinnor som misstänktes sälja sexuella tjänster, och som gick ute på offentliga gator nattetid (a.a.). Lagarna omfattade både män och kvinnor, men tillämpades nästan uteslutande mot kvinnor.
Prostitution sågs som något oönskat, men också en nödvändighet för mäns starka sexuella drifter, prostitutionen ansågs hålla ogifta män borta från onani som ansågs vara hälsovådligt (a.a.). Det fanns även röster i USA som menade att synen om de ärbara kvinnorna och nödvändigheten för männen att få utlopp för sin sexualitet gjorde att männen var de som borde vara föremål för reformation (Riegel 1968). Den generella synen från offentligsamhällets USA under början av 1900-talet framstår som att prostitutionen var ett mångfacetterat problem som behövde angripas från olika vinklar. Bland annat förespråkades samhällsreformer, bättre betalda arbeten, eliminering av pornografisk litteratur och
rekreationsfaciliteter (a.a.). I storstadsområdena, exempelvis San Francisco, fanns vid 1800-talets slut och 1900-talets början en livaktig sedlighetsrörelse. Rörelsen verkade för prostitutionens avskaffande, och mot den samhälleliga acceptansen av dess förekomst (Shumsky & Springer 1981). Sedlighetsrörelserna i västvärlden motsatte sig föreställningen om prostitutionen som ett nödvändigt offer av kvinnor för den manliga sexualitetens särskilda, biologiska, natur. Istället hävdades att den manliga sexualiteten var ett socialt fenomen (Levin 1989). I USA gjordes försök att utrota prostitutionen helt under början av 1900-talet. Bakom detta stod bland andra American federation for social hygiene. De menade att genom bättre
sexualundervisning, bättre levnadsförhållande och mer självständighet för kvinnor skulle prostitutionen försvinna (Riegel 1968).
Under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet förde kvinnorörelsen i hela västvärlden kampanjer för att förändra mäns sexuella beteende och skydda kvinnor och barn från dess konsekvenser (Levin 1989). Bakom de så kallade sedlighetsrörelserna låg agitation mot de lagar som infördes i Europa från 1860-talet för att reglera prostitution i syfte att bromsa spridningen av veneriska sjukdomar (a.a.). I kampen fanns den liberala prästhustrun Josephine Butler, medlem i Ladie’s National Association (LNA) for the Repeal of Contagious Diseases Act (1869), med kvinnors rätt till utbildning, arbete och egendom på agendan. Hon blev en ledande gestalt internationellt för reglementeringssystemets avskaffande och mot dess införande i länder där det inte inrättats (a.a.).
Idag är den svenska lagstiftningen kring sexköp inte längre unik, även bland annat Norge, Finland och Island har kriminaliserat köp men inte försäljning av sexuella tjänster (Kuosmanen 2011). År 2006 valde Finland att kriminalisera köp av sexuella tjänster i prostitution som organiseras av en tredje part och från offer för människohandel. Norge och Island kriminaliserade köp av sexuella tjänster 2009 (Skilbrei & Holmström 2011). Motiveringarna bakom förbudet kring sexköp skiljer sig åt mellan de nordiska länderna. Den svenska kriminaliseringen av sexköp baseras på den skada som prostitution som ett fenomen orsakar samhället och vill verka som moralbildande (Yttergren och Westerstrand 2016). Det norska förbudet antogs däremot som ett svar på den upplevda sårbarhet som kvinnor i prostitution utsätts för och den oro som fanns för människohandel. I och med reglementeringssystemets avskaffande betraktas prostitution i Sverige inte som ett arbete, vilket det gör i Danmark (a.a.).
2.4 Prostitutionsutredningen och sexköpslagen
Under början av 1900-talet förändrades synen på sexualitet. Den stränga viktorianska sexualitetssynen ersattes istället av något öppnare inställning till sexualiteten (Borg 1981). Detta gällde främst männens sexualitet, medan kvinnan skulle behaga mannen och vara till lags (a.a.). Sexualitet var fortfarande
tabubelagt. Under 1900-talets första hälft mildrades också lagarna kring prostitution. Ett exempel på detta är att horbrotten avkriminaliserades år 1937 (a.a.).
Från att i Sverige tidigare ha setts som ett individuellt problem, och ett resultat av fattigdom, kom prostitution under 1970 och 1980-talen att betraktas som ett socialt problem och ett statligt ansvar. Prostitutionen kom att ses som en produkt av bristande jämställdhet i samhället orsakad av strukturella och kulturella skillnader, klasskillnader och missbruk (Skilbrei & Holmström 2011).
Socialdepartementet fick 1993 i uppdrag av regeringen att utföra en utredning om samhällets insatser mot prostitution. Utredningen var färdig år 1995 och gav förslag på en kriminalisering av köp och försäljning av sexuella tjänster (SOU 1995:15). Många organisationer motsatte sig prostitutionsutredningens
betänkande gällande kriminalisering av både köp och försäljning av sexuella tjänster. Bland annat flera kvinnoorganisationer, jämställdhetsombudsmannen och folkhälsomyndigheten. Protesterna bidrog till beslutet om att kriminalisera enbart köp av sexuella tjänster (Gould 2001). Med bakgrund av denna utredning infördes år 1999 sexköpslagen i Sverige vilken innebar ett förbud mot köp av sexuella tjänster (SOU 1995:15; SOU 2010:49). Denna lag var unik, då den internationellt som enda lag kriminaliserade köp, men inte försäljning av, sexuella tjänster (Socialstyrelsen 2003; SOU 2010:49). Sexköpslagen är sedan 2005 upphävd och prostitution regleras numera under kap 6 11§ i brottsbalken (SFS 2011:517).
Bakgrunden till sexköpslagen kan spåras till 1970-talet, då prostitutionsdebatten blev central igen i samband med en politisk skandal angående barnsexhandel där högprofilerade politiker var inblandade. Skandalen fick stor uppmärksamhet och det tillsattes en officiell utredning om prostitution (Yttergren & Westerstrand 2016). I Socialdepartementets rapport, Prostitutionen i Sverige: en rapport (1980) gjordes en kartläggning över prostituerade kvinnors liv. Det omfattande materialet beskrev prostitution i historiska, ekonomiska och kulturella termer. En av
rapportens slutsatser var att prostitution är oförenlig med det svenska samhällets värderingar, såsom individuell frihet och jämställdhet. Snarare än kriminalisering förordades emellertid sociala åtgärder för att motverka prostitutionen. Prostitution sågs under denna tid således som ett fokus för sociala snarare än rättsvårdande myndigheter (a.a.). År 2002 definierade regeringen prostitution som mäns våld mot kvinnor (Skilbrei & Holmström 2011). Prostitution i Sverige ses som ett medel för att upprätthålla ojämlikhet mellan könen. Därför anses det viktigt att åtgärder fokuseras på jämställdhetsarbete, ökat kvinnligt deltagande på
arbetsmarknaden och jämlikhet avseende rättigheter och sociala förmåner (Yttergren & Westerstrand 2016). Sedan 2010 har socialtjänsterna i Stockholm, Göteborg och Malmö riktat sina åtgärder särskilt mot köpare av sexuella tjänster. Detta i syfte att verka moralbildande (Yttergren & Westerstrand 2016; SOU 2010:49).
Sveriges val att kriminalisera köp av sexuella tjänster har också fått kritik
(Skilbrei & Holmström 2011). Kritik har riktats främst från de länder som klassar prostitution som ett vanligt arbete, exempelvis Danmark (Skilbrei & Holmström 2011; Yttergren & Westerstrand 2016). Andra kritiker hävdar att lagen är baserad på felaktiga antaganden om prostitution och maktförhållandena inom den. Vidare har kritiker mot den svenska lagstiftningsmodellen anfört att den misslyckats i så måtto att det inte gått att påvisa en minskning i förekomsten av prostitution efter dess införande, och att den paradoxalt medfört att de som säljer sex utsätts för större faror i frånvaro av skademinskande åtgärder (Levy & Jakobsson 2014). En studie utförd 2008 visar emellertid att prostitutionen i Sverige minskat som en direkt följd av sexköpslagens införande (Kuosmanen 2011). Samma studie visar även att det även finns en majoritet i det svenska civilsamhället som vill
kriminalisera även försäljning av sexuella tjänster (a.a.).
Prostitution sker i mindre omfattning i Sverige än i andra jämförbara länder (SOU 1995:15). Delförklaringar till detta kan vara att Sverige har ett mer utbyggt
trygghetssystem, mer utvecklad jämställdhetssyn och en annan syn på prostitution historiskt (a.a.). Trots detta har 10 procent av den manliga befolkningen i landet erfarenhet av sexköp, och köparna skiljer sig i de flesta avseenden inte från genomsnittsmännen (a.a.). De beskrivs dock som avvikande i sin syn på kvinnor och sexualitet, vilket frångår den historiska synen på den sexköpande mannen som normativ (a.a.). Orsakerna till att män köper sexuella tjänster kan vara många. Bristande moralinlärning hos sexköpare, beträffande det klandervärda i köp av sexuella handlingar i avseende att egen tillfredsställelse köps på bekostnad av kvinnors hälsa och välmående, är en bakgrundsorsak som diskuterats (a.a.). Sexköpare utsätter också sina närstående för risk, då dessa riskerar smittas av könssjukdomar orsakat av sexuellt umgänge med prostituerade (a.a.). Sjukdom och smitta utgör andra skadeverkningar och kostnader för samhället i
prostitutionens spår (a.a.). Förekomst av prostitutionen beskrivs också som skadligt för samhället som sådant genom de moraliska effekterna av att män kan köpa sig rätten till kvinnors kroppar. Detta förhållande anses skada jämställdheten och synen om människors lika värde (a.a.). Ett sätt att dölja prostitutionen är med
hjälp av slutna klubbar, men en stor del av marknaden har också flyttat ut på internet (SOU 2010:49). Ambitionen med kriminaliseringen av köp av sexuella tjänster, var att bilda norm, statuera exempel och klargöra samhällets och rättsapparatens ståndpunkt: att prostitution inte är socialt accepterat. Ett
totalförbud antogs också kunna verka avskräckande för både köpare och säljare (SOU 1995:15).
2.5 Kännedom om prostitution
Sedan 1970-talet har det genomförts flera statliga och regionala utredningar gällande prostitution (SOU 1981:71; SOU 1995:15; SOU 2010:49; SOU 1981:71; Socialstyrelsen 2000; Socialstyrelsen 2003; Socialstyrelsen 2007). Socialstyrelsen har sedan 1998 haft uppdrag från regeringen att fortlöpande följa prostitutionens omfattning och utveckling i Sverige. Uppdraget har delvis sin bakgrund i
kriminaliseringen av köp av sexuella tjänster och prostitutionens ständigt
föränderliga karaktär vad gäller kontaktvägar och former (Socialstyrelsen 2000). Det har tagits fram tre rapporter: Kännedom om prostitution 1998 – 1999,
Kännedom om prostitution 2003 och Kännedom om prostitution 2007. Målen med kartläggningen är att berörda aktörer skall finna stöd för åtgärder gällande
prostitution och problem i anslutning därmed (Socialstyrelsen 2000; Socialstyrelsen 2003; Socialstyrelsen 2007).
Den första rapporten, Kännedom om prostitution 1998 – 1999 kartlade prostitutionens vid tiden för sexköpslagens ikraftträdande, samt perioderna närmast före och efter (Socialstyrelsen 2000). Enligt den senaste rapporten, Kännedom om prostitution 2007, uppgavs det från myndigheterna mycket osäkra siffror om antalet personer verksamma i gatuprostitution. Det framkom att internet är en vanlig kontaktväg för prostitution, och att sexhandel oftast upptäcks i
samband med andra ärenden, som exempelvis missbruk. Rapporten beskriver olika ingångar till prostitution, exempelvis möjligheten att tjäna pengar,
pojkvänners inverkan eller prostitution som en del av missbruk (Socialstyrelsen 2007).
3. TEORI
Vi har valt att använda oss av Erving Goffmans (1922 – 1982) teori om stigma som en del av vårt teoretiska ramverk. Valet av teorin motiveras av att prostitution inte betraktas som vilket yrke som helst, utan individer som försörjer sig på detta sätt betraktas av normalsamhället som annorlunda eller avvikande. Den andra delen av vårt teoretiska ramverk utgörs av Nils Christies (1928 – 2015) teori om det ideala offret. Vi motiverar vårt val av denna teori för att undersöka vilken offerstatus den prostituerade kvinnan hade under reglementeringstiden, då vi menar att detta kan påverka lagstiftning och hantering av prostitutionen.
3.1 Stigma
Goffman (2014) menar att varje samhälle har sina egna socialt accepterade kategorier som människor sorteras i. Individer kan sorteras exempelvis utefter utseende, personlighetsdrag, boendesituation, yrke med mera (Goffman 2014). De individer som inte passar in i den socialt accepterade normen stämplas som stigmatiserade (a.a.). Begreppet stigma har sitt ursprung i Grekland och åsyftar ursprungligen märken som antingen brändes eller ristades in i kroppen på
personer som ansågs besitta en ovanlig eller stötande moralisk status (a.a.). Detta gjordes för att tydligt visa att den som bar på ett stigma var en individ som borde undvikas, särskilt på offentliga platser (a.a.). Stigmabegreppet har idag i princip samma betydelse som grekerna definierade den, men avser numera inte några kroppsliga kännetecken utan snarare individens omständigheter (a.a.).
Enligt Goffman (2014) är stigmatisering ett verktyg för social kontroll, där en specifik grupp av individer definieras som avvikande och beläggs med skam och utanförskap. Det räcker med att individen har en avvikande egenskap för att riskera att bli utstött och stigmatiserad. Efter att en individ har tilldelats ett stigma gör omgivningen automatiskt ett antagande om att denna person inte är lika mänsklig, eller lika mycket värd som de själva (Goffman 2014). Utifrån detta påbörjas en diskriminerande process där personens livsförutsättningar begränsas. Stigmatisering fyller en funktion för att övertyga den etablerade gruppen om sin överlägsenhet och att individer som avviker medför en fara (a.a.). Goffman (2014) ser prostituerade, missbrukare, lösdrivare, brottslingar med flera som sociala avvikare.
Goffman (2014) skriver att anledningen till att vissa individer blir stigmatiserade är att de uppvisar socialt oönskade egenskaper. Stigman som fästs på individen kan vara att denne är onormal, defekt eller otillräcklig. Stigman fungerar som indikatorer på att individen är sämre än de individer som satte stigmat. Den stigmatiserade individen ses därför som ett hot och något som bör undvikas. Detta i sin tur leder till att individen, i varierande grad, avvisas av samhället. Ett stigma består, enligt Goffman (2014), av en speciell relation mellan ett attribut och ett mönster (stereotypi). Enligt teorin kan tre olika typer av stigman urskiljas:
kroppsliga missbildningar av olika slag, karaktärsmässiga brister som kan tolkas som onaturliga lidelser, viljesvaghet eller bristande hederlighet och slutligen tribala stigmat som bygger på etnicitet, nation och religion (Goffman 2014). Sammanfattningsvis finns stigma i alla samhällen och pekar på gränser för vad som anses vara det normala, önskvärda och godtagbara i ett samhälle. Ett stigma tilldelas en person på grund av att denne avviker från den normala (Goffman 2014). Med andra ord används stigma för att marginalisera, skilja ut, separera och brännmärka individer eller grupper som upplevs som annorlunda eller hotfulla (a.a.).
3.2 Ideala offer
Ett upplevt offerskap skiljer sig mellan individer och benägenheten att identifiera sig som offer kan ses som en personlighetsegenskap (Christie 1986). Den norske sociologen och kriminologen Nils Christie utgår i sin teori om det ideala offret från ett sociologiskt perspektiv med ett socialt konstruerat offer och inte ifrån den individuella upplevelsen av offerskapet (a.a.). Ett idealt offer är en socialt
konstruerad företeelse och kräver viss legitimitet, och behöver definieras av viss karaktäristika, för att uppnå offerstatus (a.a.).
Christie (1986) menar att det finns fem kriterier för att definiera det ideala offret. Dessa består i att det ideala offret definieras som svag. Sjuka, äldre och mycket unga personer ses som speciellt lämpliga ideala offer. Det andra och tredje kriteriet handlar om att offret för tidpunkten för brottet är engagerad i icke-klandervärda aktiviteter på en plats där denna inte kan klandras för att ha vistats. Det fjärde kriteriet handlar om att förövaren definieras som stor, skrämmande och ondskefull. Slutligen handlar det femte kriteriet om att det inte finns tidigare koppling mellan offer och förövare. Uppfylls inte kriterierna för det ideala offret finns en benägenhet att inte anse den brottsutsatta som ett offer, utan istället ge vederbörande del i skulden till sin egen utsatthet (a.a.). Konstruerandet av det ideala offret är kontextberoende, och kan därför se olika ut beroende på var offret befinner sig i tid och rum. (a.a.). Christie talar även om det omedvetna offret, offer för strukturella system som inte ger samma möjligheter till alla individer, ofta i form av klasskillnader (a.a.).
Inte enbart offret, utan så även förövaren, kan ses som mer eller mindre ideal och konstrueras utifrån sitt offer. Den ideala förövaren är beroende av sitt offer, och ju mer idealt offret är desto mer konstrueras en ideal förövare (Christie 1986).
4. METOD
För att få en bred bild av kunskapsfältet, och därmed kunna analysera tillgängliga data på ett sätt som möjliggör fördjupad insikt, valde vi att utforma arbetet som en kvalitativ litteraturstudie. Den djupa förståelse av en stor kunskapsmassa som detta medför möjliggör tolkning av framkomna resultat utifrån en teoretisk referensram, i detta fall teorierna om stigma och det ideala offret. I detta kapitel redogör vi för studiens tillvägagångssätt, urval och material. Vidare redogörs det för vilken förförståelse som finns, och etiska överväganden. Slutligen presenteras studiens analysmetod som används för att analysera materialet.
4.1 Kvalitativ metod
Detta arbete är en samhällsvetenskaplig kvalitativ studie som är inriktad på text och litteratur. Enligt Göran Bergström och Kristina Boréus (2012) är det vanligt inom samhällsvetenskapliga studier att text är en del för att studera olika
samhälleliga fenomen. Vår metod är närmare bestämt en litteraturstudie för att samla in relevanta data om prostitution och de lagar och regler som berört
prostitution mellan 1859 – 1918. En litteraturstudie innebär att vi använder oss av redan insamlat material som en annan forskare själv samlat in. Detta innebär att vår studie bygger på sekundärdata (Bryman 2011).
Den ansats vi använder kan beskrivas som hermeneutisk (Alvesson & Sköldberg 2017). Snarare än ett sökande efter en absolut sanning eftersträvar vi en fördjupad förståelse av materialet, texterna. En ambition är att förstå texterna utifrån det kontext, den tid och den miljö de skildrar (a.a.). Detta innebär en växelverkan mellan teori och empiri under det att, med hjälp av teoretiska föreställningar, och under beaktande av förförståelse fördjupar förståelsen av materialet och
därigenom utvecklar teorin. Processen kan beskrivas genom den hermeneutiska cirkeln eller den hermeneutiska spiralen, genom vilket förståelsen för det
beforskade ämnet fördjupas genom en växelverkan mellan forskarens förförståelse och mötet med nya idéer och erfarenheter. Detta leder till nya erfarenheter som sedermera kommer utgöra förförståelse i kommande tolkningsansatser.
Vid hermeneutisk tolkning av en text blir helhetsbilden beroende av tolkningen av textens enskilda delar, samtidigt som den mening forskaren tillskriver delarna är präglad av begreppet om helheten. Den hermeneutiska forskningsprocessen kan därmed liknas vid en pulserande rörelse mellan förståelse och tolkning (a.a.).
4.2 Tillvägagångssätt och urval
Vi har utgått från befintlig litteratur bland annat i form av flera historiska avhandlingar på ämnet, vi har också tagit hjälp av äldre utredningar och
uttalanden om reglementeringen för att kontrollera äktheten i den mån som varit möjlig (Östlundh 2012). Åtkomst till dessa har erhållits via Stockholmskällan som är ett samarbete mellan stadsarkivet, stadsmuseet, stadsbiblioteket,
medeltidsmuseet och utbildningsförvaltningen i Stockholms stad. Försök har gjorts att få tag i primärkällor i form av bland annat minnes- och rapportböcker och rullorna från besiktningsbyrån och polisärenden gällande handlingar om lösdrivare och prostituerade. Detta blev tyvärr inte genomförbart på grund av Stockholm stadsarkivs långa handläggningstider. Datainsamlande är mycket tidskrävande varför vi valt att använda oss just av sekundärkällor, vi har då möjlighet att ta del av stora delar redan insamlade data gällande området (a.a.). I ett försök att granska kvaliteten på materialet har vi undersökt dess källor, och grundat på denna analys valt att gå vidare med, eller avskriva, material (a.a.). Vi har använt oss av pearl growing för att finna nya källor för att utvidga vårt sökande efter lämpliga källor (Ramer 2005). Denna metod innebär att man, utgående från en källa, söker fler källor kring ämnet. Styrkor med pearl growing-metoden är att den möjliggör en systematisk genomgång av material som kan vara av intresse för studien. En annan styrka med metoden är processen för att hitta nya källor genom flera sökvägar, i syfte att uppnå en översikt över ämnet. Svagheter med pearl growing-metoden är att det finns risk att finna källor skrivna enbart utifrån ett visst perspektiv eller en viss metod, exempelvis att ett fenomen studeras enbart utifrån ett historiskt perspektiv.
Vi har startat i en förförståelse om ämnet grundat i tidigare studier. Vi tog tidigt hjälp av Glenn Svedin, universitetslektor i historia vid Mittuniversitetet, tillika tidigare lärare till två av författarna i kriminalitetshistoria, för litteraturtips och guidning i materialsökandet. Av honom fick vi råd om att bland annat undersöka verk som Jansdotter, Anna & Svanström Yvonne - Sedligt, renligt, lagligt: prostitution i Norden 1880 – 1940, Söderblom Tomas - Horan och batongen, Frykman, Jonas - Horan i bondesamhället, Sandén, Annika - Usla, elända och arma: samhällets utsatta under 700 år, Dahlgren, Eva F: Fallna kvinnor: När samhällets bottensats skulle lära sig veta hut. Baserat på detta började vi sålla i och undersöka referenslistor för att på ett adekvat och metodiskt sätt ta oss vidare till ytterligare källor (Ramer 2005). Vi utgick initialt från referenslistan i
Dahlström- Fallna kvinnor och fann där flera verk som kunde vara av intresse för vårt arbete: Frykman, Jonas - Horan i Bondesamhället, Lennartsson, Rebecka - Malaria Urbana, Lundquist, Tommie - Den disciplinerade dubbelmoralen,
Söderblom, Tomas - Horan och batongen. Resterande verk ansåg vi inte relevanta i förhållande till vårt syfte. Under studiet av referenslistor för publikationer på ämnet nådde vi mättnad i att samma publikationer ständigt återkom i
referenslistorna och inga ytterligare ansågs bidra till ny information (Östlundh 2012; Backman 2008).
För att utvidga sökningen har systematiska litteratursökningar, under september - november 2019, gjorts i söktjänster på Malmö Universitetsbibliotek och
Högskolebiblioteket i Jönköping samt i databaserna DiVA, PsycINFO, Google Scholar och JSTOR. Vi har även tagit viss hjälp av bibliotekarier vid Borås stadsbibliotek i informationssökandet. Våra sökningar gav inget utöver de källor vi redan funnit via pearl growing-metoden (Östlundh 2012; Friberg 2012; Ramer 2005).
Vi har valt bort visst material som annars ofta är använt och refererat till vid undersökningar om prostitutionen i Sverige. Till dessa hör främst Frykmans Horan i bondesamhället, Söderblom - Horan och batongen och Dahlströms Fallna kvinnor. Vi har valt att utesluta dessa då de inte fokuserar på de aspekter av prostitutionen vi avser att undersöka (Östlundh 2012; Friberg 2012). Horan i bondesamhället lyfter främst synen på den ogifta modern, Fallna kvinnor är en
bitvis skönlitterär skildring av kvinnorna i prostitutionen under tiden 1920 –1930,
också Horan och Batongen avskrevs då den syftar till en senare tidsperiod.
Lennartsson, R, Den sköna synderskan, har också blivit bortvald på grund utav att denna är en popularisering av Lennartssons egen avhandling Malaria Urbana. Det material vi använt anser vi hålla god kvalitet och vara baserat på erkända källor. Att skriftkällornas innehåll fullt överensstämmer med dåtidens verklighet är något vi är medvetna om att vi inte har full kontroll över. Vi uppfattar
emellertid att vi uppnått en innehållsmässig mättnad och kongruens i källor oberoende av varandra, och anser oss således ha fått en adekvat bild gällande ämnet (Östlundh 2012). Efter att ha valt ut materialet och använt Emilio Bettis källkritik består vårt empiriska material av en rapport, två avhandlingar och sex böcker. Detta är material som berör reglementeringen på olika sätt och hjälper oss att besvara studiens frågeställningar. För en fullständig sammanställning av inkluderat material se Bilaga 1.
Vid urvalet av källor har vi tillämpat källkritik vid historiografisk metod enligt Bettis hermeneutiska kanons (Alvesson & Sköldberg 2017). En absolut
grundförutsättning vid all historiografi är att det förflutna inte längre existerar och att beskrivningen därmed måste baseras på tolkningen av dess spår. I alla tillfällen då forskaren inte direkt iakttar verkligheten förekommer varierande grad av förvrängning av information genom det tredelade förhållandet: verklighet - källa - forskare (a.a.). Den historiografiska processen kan indelas i tre “faser”:
dokumentations-/dokumentationsprövningsfas, förklarings-/förståelsefas och återgivningsfas. Dessa faser är inte tidsmässigt åtskilda, utan överlappar med nödvändighet varandra (a.a.). Då våra skriftkällor i stor utsträckning varit historiografiska bör det understrykas att återgivningsfasen vid god historiografi inte kan reduceras till skönlitteratur, utan bygger på en “pakt” mellan läsare och författare att texten gäller en reell förfluten värld och försöker rekonstruera densamma (a.a.).
En preliminär klassifikation kan göras mellan olika källor utifrån Bettis första kanon: den om objektets hermeneutiska autonomi där källorna bedöms utifrån de intentioner som utgör deras grund (Alvesson & Sköldberg 2017). Detta ger en uppdelning mellan kvarlevor och berättande källor. Kvarlevor ger icke avsedd information och har därmed inte kunnat utsättas för subjektiv förvrängning, medan en berättad källa passerat ett subjektivt medium och därmed utsatts för risken att förskevas.
En och samma källa kan betraktas både som en kvarleva och en berättad källa. Ett domstolsprotokoll exempelvis kan utgöra en kvarleva från en förhandling och berätta om att denna ägt rum. Samma protokoll utgör emellertid också en berättande källa om hur förhandlingen artat sig (a.a.).
Därefter kan Bettis andra kanon sättas in gällande meningens koherens. Detta brukar kallas tendenskritik, där tendens avser uppgiftslämnarens grad av medvetet eller omedvetet intresse att vinkla informationen i en viss riktning (Alvesson & Sköldberg 2017). Om misstanken om tendens är hög ökar det totala materialets värde om man kan inkludera källor med mot-tendens eller, relativt, neutrala källor. Faktorer som kan vara av intresse för att värdera en källas tendens är perspektiv som intresse, ideologi och perspektiv (a.a.).
Bettis tredje kanon avser förståelsens aktualitet; ju mer avlägsen källan är från den aktuella händelsen i tid och rum, och ju fler led den informationen passerat, desto mindre värd är den. Under denna kanon kommer också teorigenereringen in, det vill säga historiografin skall inte bara återge data utan skapa teori med
utgångspunkt i forskarens referensramar (Alvesson & Sköldberg 2017).
Den fjärde kanonen: meningskorrespondensen, avser att forskaren kompletterar källkritiken, kontroll för äkthet, tendens, beroende och avstånd, med empati. Genom detta fylls materialet med inre mening. Empatin är inte själv en källkritisk metod, men ett komplement till dessa. (Alvesson & Sköldberg 2017).
4.3 Författarnas förförståelse
En central del i den kvalitativa forskningsprocessen är kännedomen och insikten om vilken förförståelse författarna har kring det fenomen som ska undersökas innan forskningsprojektet påbörjas (Malterud 2014). I detta fall har två av
medförfattarna vissa förkunskaper om ämnet, grundlagda under en genomgången kurs i kriminalitetshistoria, där prostitution över tid till viss del berörts. Samma medförfattare har också haft sporadisk yrkesmässig kontakt med både säljare och köpare av sexuella tjänster inom ramen för arbeten inom jourverksamhet,
rättsväsendet samt hälso- och sjukvård. Kontakt med prostitution i dessa
sammanhang kan medföra en förförstådd bild av den sexsäljande kvinnan såsom varande i en offerroll i varierande grad. Möjligen kan det också öka benägenheten att se lagstiftning och handläggning på området såväl i historisk tid som i nutid som stigmatiserande, och i någon mån patriarkalt förtryckande, av kvinnor i en utsatt samhällsposition. Yrkesmässiga kontakter med könshandel har bidragit till en upplevelse av att prostitution som fenomen vanligen skildras i termer av sexsäljande kvinnor och sexköpande män, samt att den förhärskande synen på kvinnor i dessa sammanhang är förknippad med mer moraliserande än den på männen.
4.4 Etiska överväganden
Etiska överväganden är ett centralt begrepp inom vetenskapen, då forskaren har ett stort ansvar vad gäller mot vem eller vilka som ett forskningsprojekt riktas. Vetenskapsrådets fyra etiska principer enligt CODEX (2019), informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet har inte i större utsträckning berört vårt arbete. Detta då vår studie inte involverar individer direkt och primärt ur ett historiskt perspektiv vilket då inte bör anses påverka dessa. Vi har dock följt samtyckeskravet genom att använda verk som är redan publicerade och tillgängliga för allmänheten (Johannesen & Tufte 2003).
Prostitution har länge varit ett väldigt politiserat ämne som det tenderar att finnas många olika åsikter kring. Det finns många olika aktörer som är involverade, och oftast befinner sig dessa aktörer i en känslig och utsatt situation. I denna uppsats kommer vi att enbart utgå från tryckta källor och dessutom utifrån en tidsperiod som ligger relativt långt ifrån nutid. Statens offentliga utredningar ligger närmre i tid men hanterar ämnet utifrån strikta etiska riktlinjer och utan känsliga uppgifter om specifika personer, vilket gör att vi anser dem oproblematiska att använda. Utifrån detta undersöks vilka lagar, regler och påföljder som omgärdat
hanteringen av prostitution mellan 1859 – 1918, vi ställs därför inte inför några egentliga etiska dilemman.
4.5 Analysmetod
Vårt empiriska material analyserades genom systematisk textkondensering, eller tematisk analys, som det också kan benämnas. Vi har följt Amedeo Giorgis rekommendationer om hur sådan analys utförs (Malterud 2014; Bryman 2011). Det första steget i denna analysprocess är helhetsintrycket. Vi bekantade oss med källmaterialet i sin helhet genom upprepad genomläsning för att komma
materialet nära (Malterud 2014). I detta steg försökte vi ha ett så objektivt tillvägagångssätt som möjligt, genom att medvetet åsidosätta förförståelse och teoretiskt ramverk. Systematisk textkondensering innebär en typ av analytisk reduktion med bibehållen aktiv närhet till den levande kunskapen. Metoden innebär att materialets innehåll struktureras utifrån lämpliga teman som är återkommande i de olika textkällorna (Bryman 2011). Textavsnitt som ansågs meningsbärande lyftes tillfälligt ur sitt sammanhang för att analyseras tillsammans med andra avsnitt som ansågs säga någonting om samma sak, en process som kallas dekontextualisering. Ett exempel kan vara textavsnitt som skildrade manlig sexualitet som stark och biologisk. Vid ett sådant tillvägagångssätt är analysen induktiv, i betydelsen att det insamlade materialet utgör grund för de
tematiseringar som används (Malterud 2014; Bryman 2011).
Efter läsning av den utvalda litteraturen skapades olika teman och underteman utifrån innehållsaspekter som föreföll upprepas i materialet. De inkluderade texterna lästes noggrant och de kodord som ansågs relevanta för syftet och frågeställningarna antecknades. Dessa kodord omformades sedan till teman och underteman. De preliminära teman som textkällorna berörde var bland annat prostitution, reglementering, besiktningsbyrå och utsatthet. Den analytiska
processen upprepades flera gånger innan slutgiltiga teman och underteman antogs. För att uppnå hög interbedömarreliabilitet utfördes tematiseringen först
individuellt och sedan gemensamt för att säkerställa samstämmighet i
analysprocessen och kring våra funna teman. Antalet slutgiltiga huvudteman var
fyra: sjukdom och smitta, repression, moral och värderingar och socialt arbete. Det var inte alltid självklart att kategorisera olika teman och underteman. Vi gick igenom materialet ett antal gånger för att inte ha några glidningar mellan olika teman och underteman. Ett exempel på detta är passager om den manliga
sexualiteten som kom då att sorteras under moral och värderingar. För att skapa en högre upplösning på analysen sorterades meningsbärande delar också in under underteman, där skildringar av den manliga sexualiteten kom att sortera under undertemat Föreställningar om den mänskliga naturen.
När teman var utkristalliserade genomfördes rekontextualisering för att
kontrollera att resultaten fortfarande överensstämde med de sammanhang varifrån de hämtats, en validering av delarna i förhållande till helheten. Detta genomfördes i form av förnyad genomläsning av källmaterialet med medvetenhet om de teman vi funnit. Rekontextualiseringen är en viktig åtgärd för att förebygga överdriven reduktionism i förhållande till ursprunget (Malterud 2014).
5. RESULTAT
I detta kapitel presenteras resultatet genom de olika teman som återfanns i det studerade materialet. Under de fyra huvudtemana har vi identifierat flera
underteman. Vissa av våra underteman har, för överskådlighet, underrubriker. (Se tabell 1).
Tabell 1. Teman och underteman.
Tema Undertema Undertema Undertema Sjukdom
och smitta Veneriska sjukdomar Föreställningar om sexuell hälsa och ohälsa
Kontroll
Repression Lagstiftning och
reglementering Besiktningsbyrån Påföljder
Värderingar och moral
Föreställningar om den mänskliga naturen
Uppförandekoder
Socialt arbete
Religion Marginaliserade Rörelser
5.1 Sjukdom och smitta
Här presenteras resultatet av temat sjukdom och smitta med dess underteman: veneriska sjukdomar, föreställningar om sexuell hälsa och ohälsa och kontroll. Delen beskriver de medicinska föreställningar och övertygelser som omgärdade prostitutionen under reglementeringstiden. Detta tema berör huvudsakligen den andra frågeställning, gällande hur hälso- och sjukvårdens syn på prostitution såg ut, och vilken påverkan de haft på lagstiftningen under reglementeringstiden. Temat berör till viss del också hur statens syn på prostitution såg ut.
5.1.1 Veneriska sjukdomar
Vid införandet av reglementeringssystemet under 1850-talet var den huvudsakliga bevekelsegrunden att söka begränsa den stora spridningen av veneriska sjukdomar i allmänhet och syfilis i synnerhet (SOU 1981:71; Levin 1989; Lennartsson 2019; Lundquist 1982; Bergenheim 2005). Syfilisspridningen hade varit i ökande ända sedan 1500-talet (Lundquist 1982). En medvetenhet om ett samband mellan venerisk sjukdom och prostitution förefaller emellertid ha funnits redan på 1700-talet (SOU 1981:71; Lennartsson 2001).
Det kom till sist i stor utsträckning vara läkarkårens kritik, grundad i bristande tilltro till systemets effektivitet som smittskyddsåtgärd, som kom att leda till reglementeringssystemets avskaffande (Bergenheim 2005; Lennartsson 2001; Lundquist 1982).
5.1.2 Föreställningar om sexuell hälsa och ohälsa
Vid mitten av 1800-talet rådde ett förhärskande synsätt om kvinnans asexualitet och mannens höga könsdrift. Det fanns en övertygelse bland många läkare om att avhållsamhet var potentiellt hälsovådligt och kunde ge upphov till både fysiska och karaktärsmässiga defekter hos män. Onani dömdes ut som en väg till kroppsligt och själsligt fördärv, och för de sjukdomar och lidanden som ansågs orsakade av sexuell avhållsamhet hos män rekommenderades ibland till och med uppsökandet av prostituerade (Bergenheim 2005; Lennartsson 2001).
Dåtidens syn på veneriska sjukdomar skilde sig ganska avsevärt från dagens. Bland annat kunde genomlidandet av sådan sjukdom ses som ett prov på
överlevnadsförmåga, och under 1800-talet lär det ha funnits en klubb för svenska militärer i vilken ingen fick bli medlem som inte varit veneriskt sjuk (Levin 1989).
5.1.3 Kontroll
Under 1700- och 1800-talen ansågs det vara av stor vikt att värna och bevara de borgerliga kvinnornas renhet och sundhet. Ur detta kan härledas ett resonemang om att socialt och ekonomiskt utsatta kvinnor ur arbetarklassen behövde “offras” genom prostitutionen, för borgarklassens mäns starka könsdrift och sexuella frihets skull (Bergenheim 2005). Genom 1812 års cirkulär stadgades att vissa grupper, genom sitt levnadssätt kunde betraktas som potentiella smittbärare. Detta gällde människor ur de lägre samhällsskikten (Lundquist 1982).
Under 1850-talet begärde Svenska Läkaresällskapet att tvånget och kontrollen över de prostituerade skulle skärpas och att en särskild avdelning inom polisen skulle svara för övervakandet. 1857 inleddes påtvingade medicinska kontroller av prostituerade, vilket kan ses som reglementeringens införande i medicinskt avseende, och 1859 instiftades besiktningsbyrån, en institution där polis och läkare samverkade (Bergenheim 2005; SOU 1981:71). Initialt ansvarade läkarkåren för kontrollsystemets upprätthållande, men detta kom sedermera att alltmer innehas av polisiära funktioner (Jansdotter & Svanström 2007).
Kvinnor som var inskrivna i rullorna över prostituerade tvingades underkasta sig veckovisa gynekologiska hälsoundersökningar för att myndigheterna skulle kunna förvissa sig om att de inte bar på venerisk smitta, detta skedde vanligtvis två gånger i veckan (Jansdotter & Svanström 2007; Lennartsson 2001; SOU
1981:71). De som visade sig friska erhöll ett friskhetsintyg och kunde fortsätta sin verksamhet, men de som uppvisade symtom på venerisk sjukdom skickades för vård som visserligen var kostnadsfri, men ändock påtvingad, på kurhus och liknande institutioner. Dessa institutioner kom att bli mycket välfyllda som en följd av den snabba sjukdomsspridningen i samhället under den studerade perioden (Lennartsson 2001). I realiteten utfördes emellertid bara knappt hälften av de tilltänkta kontrollerna. Skäl som sjukdom eller resa godtogs som ursäkt för att utebli från kontroller och många kvinnor höll sig sannolikt undan av rädsla för straff eller utebliven inkomst (a.a.).
Manlig ansvarsfrihet
Under det sena 1700-talet uppmärksammades spridningen av veneriska sjukdomar och deras konsekvenser och det noterades att fler män än kvinnor drabbades, då främst av syfilis. Det ansågs därför vara kvinnorna som till största del spred smittan, då de antogs kunna ha könsumgänge med fler män på kortare tid än det motsatta (Lennartsson 2001). Med detta resonemang rättfärdigades att bara
kvinnor tvingades underkasta sig tvångsbesiktning. Den manlige sexköparen togs emellertid ibland upp till diskussion som smittspridare, men blev aldrig
kategoriserade eller utredda så som de kvinnliga säljarna. Tvärtom var det inte ovanligt att manliga sexköpare inkom med klagomål mot kontrollinstanserna efter att ha smittats med venerisk sjukdom, då de ansåg att kontrollen därmed måste ha brustit. Detta vittnar om att besiktningarna av prostituerade sågs som något av en samhällsservice (a.a.).
5.2 Repression
Här presenteras temat repression med dess underteman: lagar, reglementering, besiktningsbyrån och påföljder. Delen beskriver reglementeringssystemet, lagstiftning och den kontroll som var riktat mot prostitutionen. Detta tema berör både uppsatsen första och andra frågeställning. I detta tema kan man läsa om vilka lagar, regler och påföljder som omgärdat hanteringen av prostitutionen i Sverige under reglementeringstiden, och hur statens syn på prostitution såg ut.
5.2.1 Lagstiftning och reglementering
De nordiska länderna införde reglementering av prostitution under 1830- och 40-talen (Lundquist 1982). I Sverige beordrades år 1846 ledningen för Stockholm stad och Stockholms läns kurhus att införa strängare kontrollåtgärder mot
kvinnliga lösdrivare, som inte hade någon sysselsättning och stadigvarande bostad (SOU 1981:71). Vilket ledde till införandet av reglementeringen (Bergenheim 2005).
1734 års strafflag ersattes av 1864 års strafflag, där allt utomäktenskapligt sexuellt umgänge kriminaliserades. Mellan åren 1859 och 1918 var prostitutionen i
Sverige offentligt reglerad, med huvudsyftet att minska spridningen av veneriska sjukdomar (Jansdotter & Svanström 2007; SOU 1981:71). Det var bland annat män från borgarklassen, läkare och politiker som drev fram prostitutionens reglementering (Lennartsson 2001). Med införandet av reglementeringen kom straff och påföljder för de prostituerade kvinnor som inte följde bestämmelserna. De kunde då dömas i enlighet med förvarslöshetsstadgan till arbete på tukthus eller spinnhus eller till böter fram till 1885 då lösdriverilagen istället infördes (Lennartsson 2001; Lundquist 1982; SOU 1981:71). Reglementeringssystemet utvecklades snart från att ha varit en kontrollfunktion motiverad av medicinska skäl, till att istället administrera prostitutionen med fokus på ordning och moral (Jansdotter & Svanström 2007).
Vid besiktningsbyråns avvecklande kom bekämpandet av venerisk smittspridning istället att regleras i lagen mot spridning av veneriska sjukdomar, lex veneris (Lundquist 1982). När lex veneris antogs 1918, innebar det formellt att
reglementeringen upphörde, men reglementeringssystemet hade då i praktiken redan avskaffats i de flesta svenska städer (a.a.). Motiven till avskaffandet av reglementeringen var flera, bland annat förbättrade förhållanden för kvinnor och en förändrad syn på sexualitet, som i sig medförde att prostitutionen minskade (a.a.). Dessutom minskade antalet vårdade för veneriska sjukdomar (Lennartsson 2001; Lundquist 1982).
Geografiska begränsningar
Reglementeringen begränsade de prostituerade kvinnornas rörelsefrihet i staden, både geografiskt och tidsmässigt (Lennartsson 2001). De prostituerade kvinnorna var hänvisade till vissa delar av staden och fick bland annat inte uppehålla sig utanför vissa specifika hotell, innanför broarna, vid Kungliga Operan eller passera genom Kungliga slottet, platser som frekvent besöktes av de övre
samhällsklasserna (a.a.). De prostituerade kvinnorna förbjöds emellertid inte bara i de fina kvarteren, utan även i dem med sämre rykte. Detta troligen för att de inte skulle försvinna utom kontrollens räckvidd (a.a.). De vanligaste överträdelserna mot reglementeringen var att de prostituerade kvinnorna vistades på platser, ute på tider eller på ett sätt som stred mot föreskrifterna (a.a.). Prostituerade kvinnor fick i enlighet med reglementeringen inte bära vissa kläder eller vara ute efter klockan elva på kvällen (a.a.).
Kontroll
Mellan 1859 – 1918 kontrollerades prostituerade via olika typer av regleringar och kontrollen var inriktad uteslutande mot kvinnor (Jansdotter & Svanström 2007; Lundquist 1982: Lennartsson 2001; SOU 1981:71). Polisavdelningen på besiktningsbyrån, tillika sedlighetspolisen, patrullerade med ordinarie polis på gatorna för att upprätthålla kontrollen av de prostituerade (Lennartsson 2001; Lennartsson 2019). Deras uppgift var att hämta in prostituerade kvinnor som uteblivit från besiktning, befann sig på platser eller på tider som inte var tillåtna och skicka hem eller arrestera. Det gjordes även razzior mot misstänkta bordeller i staden (Lennartsson 2001). Flera prostituerade kvinnor beskriver en sträng
övervakning, och vad som till synes tycktes vara en omöjlighet att leva upp till reglementet (a.a.). De upplevde sig bli straffade för vad de än gjort, vistandes ute redliga eller inte. Ibland med böter så höga som 50 kronor, ibland tillrättavisade. Sedlighetspolisen höll noggrann uppsikt även över de kvinnor som påstod sig skaffat ordentligt arbete under tre månader efter att de upphört med prostitution (a.a.).
Det var inte bara polisen och sedlighetspolisen som bidrog till kontrollen av de prostituerade kvinnorna. Även allmänheten inkom med angivelser. Vad gäller angivelser mot reglementeringsöverträdelser på 1800-talet var det främst män från alla samhällsklasser som angav kvinnor till besiktningsbyrån i Stockholm
(Lennartsson 2019). Reglementeringen och besiktningar av de prostituerade ansågs vara något som samhället borde och skulle bidra med (Lennartsson 2001). Den medicinska kontrollen fokuserade uteslutande på kvinnor och det var
kvinnor, främst från underklassen, som blev föremål för tvångsvård om de
motsatte sig läkarens ordinationer (Jansdotter & Svanström 2007). Dessa kvinnors medborgerliga rättigheter förbisågs för nationens bästa (a.a.). Samtidigt som kvinnors politiska och ekonomiska rättigheter ökade genom olika lagförändringar minskade deras möjligheter att röra sig som fria medborgare i det offentliga rummet, och en okontrollerad kvinnlig sexualitet sågs alltmer hotfull (Jansdotter & Svanström 2007; Lundquist 1982). Under reglementeringssystemet hade kampen mot veneriska sjukdomar blivit sekundär. Syftet blev i praktiken istället att offentligt kontrollera prostitutionen och de prostituerade. Kontrollen innebar också en inofficiell kategorisering av kvinnor, där icke-respektabla kvinnor skiljdes från de respektabla (Jansdotter & Svanström 2007; Lundquist 1982; Lennartsson 2019; SOU 1981:71).
