Det påstås att det inte finns ett samband mellan dyslexi och kön... En undersökning om dyslexi, kön och studier

(1)

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Det påstås att det inte finns ett samband

mellan dyslexi och kön...

En undersökning om dyslexi, kön och studier.

It is claimed that there is no connection between dyslexia and

gender... A study about dyslexia, gender and education.

Vassilios Diamantopoulos

Ante Olsson

Lärarexamen 180 hp Handledare: Ange handledare

Lärarutbildning 90 hp 2013-06-13

Examinator: Anna Henningsson Yousif

Handledare: Haukur Viggosson Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap VAL-projektet

(2)

(3)

Sammanfattning

Efter att ha varit verksamma som yrkeslärare i många år har vi under den tiden observerat att antalet pojkar med diagnosen dyslexi har ökat från år till år på våra yrkesprogram. När vi började på lärarhögskolan och fick information om att vi skulle skriva ett examensarbete föll tankarna på våra reflektioner om varför så många pojkar med dyslexi går på våra program. Vi har kunnat relatera vårt arbete till en del teoretiska bakgrunder som belyser våra frågor.

Vi har förankrat vårt arbete i forskning kring dyslexi för att kunna få svar på en del av våra frågor. För att kunna få svar på alla våra frågor gjorde vi en kvantitativ och en kvalitativ undersökning. Den kvantitativa undersökningen var i enkätform till de berörda skolor som ville medverka i vår undersökning, vilket var sju skolor. Den kvalitativa undersökningen var i intervjuform med specialpedagogerna som ville medverka i undersökningen, vilket var sex stycken. Specialpedagogerna belyste att det inte var någon större skillnad i dyslexi mellan könen men att det var stora skillnader på individ basis. Flickor anpassade sig i större utsträckning till skolans krav och mål.

I den sammanlagda statistiken på de skolorna som vi gjorde enkäten på fick vi fram att det är fler pojkar än flickor som har diagnosen dyslexi. Det vi också kan se av vårt arbete är att det är fler flickor än pojkar som har dyslexi på de yrkesförberedande programmen, procentuellt sett. Det som också kom fram i vår undersökning, var att fler dyslektiker söker sig till de yrkesförberedande programmen i förhållande till de högskoleförberedande programmen.

Nyckelord: Dyslexi, könsfördelning, utbildning, ordblindhet, forskning, stöd, åtgärdsprogram, diagnos.

(4)

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning ………1

2. Syfte och frågeställningar ………..3

3. Avgränsningar ………....4

4. Vad är dyslexi ……….………...5

5. Mänskliga rättigheter..……….………...8

6. Skollagen……….…9

7. Metod………...10

8. Resultat med kommentarer.………....14

9. Redovisning av intervjustudien med specialpedagoger.………...………..29

(6)

1

1. Inledning

Kunskapen att kunna läsa och skriva har spelat en central roll i vårt samhälle sedan skriftspråket uppfanns för att människan skulle kunna förmedla sina tankar, åsikter och kunskaper till andra människor och efterkommande generationer. Det senaste århundrandet har kunskapskraven ökat i takt med samhällets utveckling.

Kravet på kunskap och kommunikation mellan olika kulturer och länder har ökat de senaste decennierna. Vi lever i ett globalt samhälle och vi har idag ett helt annat behov av kommunikation i form av digitala medier som spelar en allt större roll i vår nutid.

I takt med att kunskapskraven ökar upptäcks oftare brister i kunskapen hos eleverna. Illeris skriver (2007, s.11):

Ordet lärande får de flesta av oss att omedelbart tänka på skolan. Skolan är den grundläggande institution som samhället har inrättat för att säkra det lärande hos medborgarna som är nödvändigt för att samhället ska kunna bevaras och föras vidare. Alla normala unga och vuxna i vår del av världen har ägnat mer än 10 000 timmar av sina liv- och många betydligt fler timmar-åt att gå i skolan.

Inom pedagogiken har det utvecklats metoder för att kunna upptäcka elever med svårigheter i ett tidigt stadie. Med tidigt stadie menar vi elever som börjar lära sig läsa och skriva i sin tidiga skolgång. Det har på så vis också utvecklats hjälpmedel som ska kunna hjälpa elever med läs och skrivsvårigheter. Datorer och olika program är till stor hjälp för dyslektiker. Dessa hjälpmedel ger eleverna en möjlighet att lära sig, utvecklas och en ökad tilltro till sin förmåga.

Genom ett globalt samarbete har forskare kunnat få bättre insikt i hur dyslexi uppträder i andra länder och i andra språk. Detta har i sin tur kunnat förklara varför det är svårare för dyslektiker på en del språk men mindre svårt i vissa andra språk. I professor Myrbergs (2007, s.35.)bok skriver han:

Barn som lär sig läsa och skriva på engelska har i flera avseenden en besvärligare uppgift än barn som lär sig läsa på t.ex. finska. Medan engelskan betecknas som en ”djuportografi” är finskan en ”ytortografi”. I princip stavas ord i finska språket som det låter, medan orden på engelskan är väsentligt mindre regelbundet stavade. Trots olikheterna i språkens ortografi framträder dyslexi tydligt hos båda i form av dålig ordavkodning, långsam, osäker läsning och stora svårigheter att stava korrekt. Svenska språket placerar sig emellan engelskan och finskan i detta avseende.

(7)

2

I en hel del forskning har det framkommit att det är fler pojkar än flickor som har dyslexi. Detta påstående har ifrågasatts långt tidigare av Hallgren (1950) som visade i sin forskning att det inte finns några könsskillnader i dyslektiska svårigheter. Det han ansåg var att de stora skillnader som tidigare registrerats, berodde på att pojkar fick större

uppmärksamhet än flickor. Senare studier som presenterades, visade att det är en liten

skillnad mellan könen enligt Pennington (2003). Samma resultat fick Siegel & Smythe fram i sin forskning (2005). Den lilla skillnaden visade att det fanns något fler pojkar än flickor. Man har funnit i forskningen att skillnaderna mellan könen beror på att flickor får mindre uppmärksamhet. Det kan förklaras med att flickor anpassar sig i större grad efter skolans krav och mål. Flickorna arbetar generellt mer med sitt skolarbete än vad pojkarna gör, det

framgick i undersökningarna som gjordes av Taube (2007).

Frågan om prestationsskillnader mellan könen har utretts av Wernersson (2010). Där har man intresserat sig för varför pojkar presterar lägre i sina skolarbeten än vad flickor gör. Den utredningen är intressant, då det kan föreligga samma sannolikhet i våra frågor. Det handlar i så fall inte om dyslektiker som grupp, utan elever generellt. Här ser vi också att en fråga skapar nya frågeställningar och att en undersökning av en fråga skapar nya frågor. Vi har intresserat oss för våra frågor en längre tid på grund av att det är inom mansdominerade yrkesområden där vi har vår undervisningsverksamhet. Vi ser från år till år allt fler som har, eller borde haft diagnosen dyslexi bland eleverna som påbörjar sina studier på de

yrkesförberedande programmen som vi arbetar med. De fåtal flickor som påbörjar sina studier på våra program har hitintills inte haft läs- och skrivsvårigheter eller diagnosen dyslexi.

(8)

3

2. Syfte och frågeställning

Syftet med vårt arbete är att undersöka om det finns skillnader i antalet dyslektiker mellan könen på de skolor som vi har undersökt. Vi vill även se om det finns andra faktorer som påverkar att det kan finnas skillnader i könsfördelningen av dyslektiker på skolorna. Det har framkommit i olika forskningsstudier om dyslexi att det är fler pojkar än flickor som är dyslektiker. De uppgifterna har på senare tid ifrågasatts av nya forskningsrön inom dyslexi. Det som intresserar oss i vår undersökning är hur könsfördelningen hos dyslektiker ser ut inom yrkesförberedande program i förhållande till högskoleförberedande program. Vi har jämfört två olika orter med någorlunda likvärdiga nationella program.

Våra frågeställningar är:

Hur ser fördelningen ut på grundskolor i förhållande till yrkesförberedande och högskoleförberedande skolor när det gäller elever med dyslexi?

Hur förhåller sig elever med dyslexi till skolarbete enligt specialpedagogernas erfarenheter? Finns det prestationsskillnader mellan könen hos dyslektiker i skolarbetet?

Är det lättare att få diagnosen dyslexi nuförtiden i förhållande till för tio år sedan? Får elever med dyslexi det stöd de behöver och har rätt till?

(9)

4

3. Avgränsningar

Vi är medvetna om att resultaten av vår undersökning endast kan ge en bild av hur

könsfördelningen hos dyslektiker ser ut på de skolor vi har undersökt. Intervjusvaren vi fick av specialpedagogerna kan bara kopplas till dessa skolor. Vi är också medvetna om att de statistiska resultaten på de skolorna kan ändras från år till år. På så vis är vår undersökning endast begränsad till de skolor som vi undersökt. Här är det viktigt att vara medveten om att denna undersökning inte kommer att se identisk ut om man hade gjort den i ett större

(10)

5

4. Vad är dyslexi

Att förklara vad dyslexi är, går inte att förklara i en kort sammanfattning. Vi vill i detta kapitel ge en mer fördjupad kunskap i vad dyslexi är och hur det kan uppträda hos olika människor. Det ger också en förklaring till att en del elever som har dyslexi i vissa fall klarar sig utan extra hjälp och stöd, medan andra elever behöver alla hjälpmedel som finns att tillgå.

Ordet ”dyslexi” kommer från grekiskan. Ordet är en sammansättning av två ord. Dys som betyder ”svårighet/svårigheter och ”lexi” som betyder ord.

I Svenska Dyslexiföreningens sammanställning Andersson (2007, s. 3) står det följande:

Med dyslexi avser en särskild typ av läs- och skrivsvårigheter, som utmärks av svårigheter med att läsa isolerade ord och att stava rätt. Det finns en biologisk bakgrund till detta. Ytterst handlade om hur hjärnan lagrar och tolkar språkljud. Personer med dyslexi brukar ha svårt att uppfatta språkljud och ljudsekvenser, vilket leder till svårigheter att läsa och stava. Det är vanligt att personer med dyslexi också har problem med t.ex. arbetsminne och att lära sig saker genom ”rabbelinlärning”.

I boken Dyslexi Kere & Finer (2008, s. 109) kunde vi läsa om Leo Blomert som är kognitiv neuroforskare från Holland. Han har kommit fram med och lanserat en policyskapande biologisk dyslexidefinition. Så här lyder den:

Dyslexi är en specifik läsnings- och stavningsstörning som är neurologiskt grundad. Den orsakas av avvikelser i kognitiv processaktivitet i området där fonologisk och ortgrafisk processverksamhet sammanstrålar. Dessa specifika problem med språkbearbetning avviker i hög grad från resten av profilen för språkförmåga och medför svåra läsnings- stavningsproblem trots vanlig utbildning. Denna specifika läsnings- och stavningsstörning förhindrar den normala utbildningen som annars skulle varit möjlig utifrån andra kognitiva förmågor.

Människors kunskapskrav förändras från generation till generation. Detta har man kunnat se under de senaste 150 åren som har gått. Vi har utvecklats från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Med den utvecklingstakten som vi har i vårt moderna samhälle har kraven

(11)

6

på utbildning ökat. I Sverige tog riksdagen beslut om att införa allmän skolplikt i mitten av artonhundratalet. Innan den allmänna skolplikten hade man bibelläsning med prästerna som lärare. Med tiden började lärare upptäcka att en del barn hade svårt med inlärning och läsning.

Det finns två former av dyslexi, en som beror på fysiska skador och en annan som är medfödd. I boken Dyslexi av Kere & Finer (2008, s.25) beskrivs ett tidigt fall av dyslexi:

I oktober 1887 drabbades en parisisk affärsman i övre sextioårsåldern av att han tappade muskelkraften och fick nedsatt känsel i höger arm och ben samtidigt som han började tala lite sluddrande. När besvären försvann visade det sig att mannen hade förlorat läsförmågan.

Han besökte ögonläkare som remitterade honom till den framstående neurologen professor Joseph Déjerine, som konstaterade att han råkat ut för en liten hjärnblödning som bara påverkade läsförmågan. Uppföljningen visade att mannens synförmåga var opåverkad.

Han kunde tydligt urskilja bokstäver och rita av dem. Men han hade förlorat förmågan att se bokstavstecken som beståndsdel i språket. Han var ”blind” för deras språkliga betydelse.

Ordet ordblindhet började nu användas och ögonläkare var de första att föreslå att dyslexi var en genetisk störning.

Man började oberoende av varandra att upptäcka fler fall av skolpojkar som hade mycket svårt att utveckla sina läs- och skrivförmågor.

Hinshelwood var den förste att vetenskapligt föreslå att dyslexi kunde vara en genetisk störning, något som skulle komma att bevisas på 1950-talet

Hösten 1993 startade professor Kere en forskningsgrupp som skulle hitta den genetiska kromosomen som var orsaken till dyslexi. Det var omdiskuterat men det fastslogs av senare forskningsgrupper som hade kommit fram till samma resultat.

Det finns fortfarande stora upptäckter att göra inom området och det kommer ständigt ut nya rön.

Heikki Lyytinen är psykolog och forskare kring inlärningssvårigheter. Han arbetar med att utveckla dataspel som skall förbättra och förebygga läsinlärningen. Han kan peka på goda resultat med detta. Han följer barn redan långt innan skolstart och kan därför hitta barn som är i riskzonen så att resurser kan sättas in i ett tidigt stadium för att hjälpa eleven. Han menar också att man med mycket lästräning kan förebygga mycket av problemet som en dyslektiker har. Därför är det mycket viktigt att dessa elevers föräldrar hela tiden uppmuntrar sina barn

(12)

7

och uppmanar dem att läsa mycket även när eleven har lov. De dataspel som finns gör att det blir roligare för eleven och att de får en mer positiv upplevelse kring sin läsning.

Vi kan läsa i boken av Gillberg & Öman (1995, s. 12) ”I Sverige uppmärksammades

dyslexi ungefär från mitten av 1950-talet, efter det att en avhandling om specifik dyslexi eller medfödd ordblindhet publicerats”.

Dyslexi är ett känt faktum men det finns fortfarande en stor okunskap i samhället. Det är nog en hel del genier som inte får utveckla sin unika gåva på grund av att omvärlden inte har tillräcklig kunskap trots att dyslexin uppmärksammades i Sverige redan på 1950-talet.

(13)

8

5. Det är en mänsklig rättighet att lära sig

att läsa och skriva

Det är en mänsklig rättighet att få lära sig läsa och skriva. Denna rättighet är inskriven i FN:s grundlagar och alla medlemsländer har skrivit under grundlagarna. Det är av stor vikt för elever, föräldrar och skolpersonal att känna till den rättigheten. Det är framför allt viktigt för föräldrar till barn som har läs- och skrivsvårigheter att känna till sina rättigheter som de kan ställa på utbildningssamordnaren. Det är också av stor vikt att utbildningssamordnaren känner till och följer de lagar och föreskrifter som gäller.

På svenska regeringens hemsida om mänskliga rättigheter (www.manskligarattigheter.se) är det skrivet:

Förenade Nationernas generalförsamling antog och kungjorde den 10 december 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Efter den historiska händelsen uppmanade generalförsamlingen alla medlemsstater att offentliggöra förklaringens text och att göra den spridd, känd, läst och förstådd framför allt i skolor och andra undervisningsinstitutioner utan hänsyn till olika länders eller regioners politiska förhållanden.

Sverige är ett av de länder som följer FN:s grundlag och har vidarutvecklat den i Sveriges skollag.

(14)

9

6. Skollagen

I Svenska författningssamlingen 2010:800 står det skrivet vilka rättigheter som elever har under sin skolgång. Det är av stor vikt för barn med dyslexi att kunna få hjälp i tid för att kunna klara målen i skolan och underlätta sin framtid. Om hjälpen sätts in för sent så minskar förutsättningarna att klara sin skolgång radikalt för eleverna som har dyslexi. Vi har fått fram av det vi har läst att tidiga åtgärder gynnar elever med läs- och skrivsvårigheter i deras lärande.

På hemsidan (http://dyslexitjanst.se/dyslexi.html) kunde vi läsa följande:

Ju tidigare kartläggning och åtgärder, desto bättre effekt! Träning ger ju effekt i alla åldrar men hjälpen blir störst och går lättast om träningen sätts in tidigt då hjärnans plasticitet är som störst. Redan på förskolenivå kan man identifiera de barn som befinner sig i riskzonen och om dessa barn får en tidig diagnos och förebyggande träning kommer många av dem aldrig att behöva utveckla läs- och skrivsvårigheter! T.ex. har Torgesen et al (2004) genom sin forskning kommit fram till att åtgärder som sätts in under 1:a och 2:a skolåret brukar leda till att 80 % av de lässvaga eleverna uppnår en åldersadekvat läsförmåga. Dessa siffror sjunker sedan drastiskt då åtgärder som sätts in under 3:e skolåret har en motsvarande effekt på cirka 50 % och under 5:e skolåret är siffran endast cirka 15 %!.

I skollagen står det formulerat vilka rättigheter till hjälp barn och elever har under deras skolgång. Det står också klart och tydligt vilket krav som ställs på utbildningssamordnarens skyldigheter att tillhandahålla stöd och hjälp, för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig utbildningen.

(15)

10

7. Metod

Undersökningen har begränsats till två städer med likvärdigt utbud på utbildning. I undersökningen är det fem gymnasieskolor och två grundskolor från de orterna. Vi

undersökte var sin ort och samlade in underlagen i enkäterna från orterna. Intervjuerna från respektive ort spelades in och skrevs ner i intervjudokument. För att kunna få fram hur könsfördelningen av dyslektiker ser ut på högskoleförberedande nationella program

respektive yrkesförberedande program gör vi en statistisk undersökning på hur fördelningen ser ut på de skolorna. Vi gjorde samma undersökning på två grundskolor för att ha en referens i jämförelser mellan skolorna.

Vi har också intervjuat specialpedagoger från respektive skola för att söka efter fler förklaringar än de som man får fram i en statistisk undersökning. Vi har tydligt talat om att deras namn och skola inte kommer att nämnas i vårt arbete.

Resultatet av vår undersökning kan endast ge oss en indikation på hur det ser ut på de

skolorna vi har undersökt. Vi kan endast referera till de resultaten från respektive skolor som är en del i ett större sammanhang.

Vi har använt oss av både den kvantitativa och den kvalitativa metoden i vårt arbete. I den kvantitativa metoden vill vi ha fram hur könsfördelningen är fördelad bland dyslektiker på de utvalda skolorna. Vi är medvetna om att statistiken som vi har fått fram endast kan

representera de utvalda skolorna och inte nationellt.

Anledningen till metodvalet av den kvalitativa metoden, har varit att vi vill ha ett utlåtande av specialpedagogerna som arbetar dagligen med de elever som har svårigheter. Den

erfarenheten som specialpedagogerna har är av stor vikt för att vi ska kunna få svar på våra frågor i arbetet.

Vi ville se om vår fråga kunde besvaras med ett statistiskt underlag eller om det fanns fler faktorer som kunde besvara vår fråga än den statistiska faktorn. Med det vi fick fram i statistiken analyserades resultaten, skola för skola och alla skolorna i en sammanlagd analys. Vi har även valt att analysera yrkesförberedande, högskoleförberedande och grundskolorna var för sig. I grundskolorna tror vi att könsfördelningen är mer jämställd än vad den är i

(16)

11

gymnasieskolorna, då eleverna gör ett aktivt val av utbildning i gymnasiet. Skolledningen på respektive skolor gav sitt medgivande att vi fick utföra vår enkät och intervju på respektive skola. Skolledningen på respektive skola fick också information om att alla resultat och intervjuer som presenterades i vårt arbete skulle vara anonyma av etiska skäl.

Kvantitativa metoden

I den kvantitativa undersökningen skickade vi ut enkäter till specialpedagogerna på de olika skolorna som vi hade valt ut. Där ville vi ha svar på följande frågor:

1. Antal elever på skolan 2. Antal pojkar

3. Antal flickor

4. Antal elever med diagnosen dyslexi 5. Antal pojkar med diagnosen dyslexi 6. Antal flickor med diagnosen dyslexi

Med enkäten fick vi in underlag för att kunna få fram stapeldiagrammen som var till underlag för vår fråga. Var skolas underlag analyseras separat och i kategorier så som högskoleförberedande, yrkesförberedande och grundskola. Här har man möjlighet att se om det är några skillnader mellan gymnasieskolornas olika inriktningar. Grundskolorna ska representera ett mer könsneutralt underlag i statistiken.

All statistik summeras slutligen till ett gemensamt stapeldiagram där vi får fram ett snitt på alla underlag som vi fick av vår enkät. Där kan vi göra en slutlig jämförelse med

(17)

12

Kvalitativa metoden

I den kvalitativa metoden intervjuade vi sex specialpedagoger från de sju skolorna som vi hade gjort enkäten på. Vi ville på det viset få fram om det finns andra faktorer som inte kan redovisas med enbart en statistisk undersökning.

Följande frågor ställdes till specialpedagogerna:

1. Under din yrkesverksamma tid har du träffat på fler pojkar än flickor som har diagnosen dyslexi?

2. Är det någon skillnad på pojkar och flickor som har dyslexi? 3. Är det lättare/svårare att arbeta med någon av omnämnda grupper?

4. Är det lättare att i dagsläget testa om en elev har diagnosen dyslexi än för tio år sedan?

5. Vem utför dyslexitesterna?

6. Vad har förändrats mest för dyslektiker under de senaste 10 åren? 7. Har flickor lättare för att dölja sin dyslexi?

8. Hur svårt är det att få diagnosen dyslexi?

9. Försöker skolorna dra ut på att utreda sina elever för dyslexi? 10. Får eleverna den hjälpen som en dyslektiker behöver?

Specialpedagogerna hade fått frågorna skickade på mail och personlig kontakt har tagits med specialpedagogerna som ville medverka i intervjun. Specialpedagogerna fick frågan om det var i sin ordning att intervjuerna spelades in. Bell skriver (2010, s. 165) att: ”Man kan

emellertid inte förutsätta att alla respondenter accepterar att bli inspelade och det faktum att en bandspelare är igång ibland hämmar ärliga responser."

Alla sex specialpedagogerna gav sitt medgivande till inspelningen av intervjuerna. Vi informerade också att alla var anonyma i intervjuredovisningen och i vårt examensarbete.

(18)

13

Efter intervjun skrevs alla svaren ner i intervjudokument från respektive intervju. Med intervjudokumenten kunde vi analysera svaren som vi hade fått av intervjufrågorna. Bell skriver (2010, s. 165) att:

Det kan även visa sig svårt att analysera de svar man får, och formuleringen av frågorna tar lika mycket tid i anspråk som när man ska utforma en enkät. Men trots allt detta kan en intervju ge ett rikt material och så att säga ge kött åt de ben som enkäten har bidragit med.

Intervjudokumenten har varit till stor hjälp i examensarbetet då vi har analyserat skillnader och likheter i svaren från de intervjuade specialpedagogerna.

(19)

14

8. Resultat med kommentarer

I det kvantitativa arbetet är det av stor vikt att man kan läsa ut vad tanken med en enkät är. I vår undersökning ville vi ha fram hur könsfördelningen mellan flickor och pojkar såg ut på de olika skolorna. Med den indelningen av könen kan vi få fram hur många procent av den totala gruppen som är flickor och pojkar. I var könsgrupp kan man nu undersöka hur många i

respektive grupp som har dyslexi. Nu har vi möjlighet att göra jämförelser i procent mellan grupperna oberoende av storleken på könsgrupperna. Vi kan även göra jämförelser med andra skolor och får på så vis en möjlighet att analysera resultaten av enkäten som skolorna svarade på. Det är viktigt att kunna få fram det totala antalet diagnostiserade dyslektiker på var skola, för att kunna analysera hur skolan ligger till i förhållande till rikssnittet av diagnostiserade dyslektiker. Vi har även summerat skolorna i kategorier för att kunna analysera hur

skillnaderna ser ut i förhållande till varandra och rikssnittet. Slutligen har vi totalsummerat alla skolorna för att kunna se hur de skolorna som vi undersökte låg i förhållande till rikssnittet. I Kere & Finers bok (2008, s. 25) kan vi läsa att omkring 5-10 procent av

befolkningen beräknas ha dyslexi. Vi använder den procentsatsen som referens i vårt arbete.

1 Elever totalt 5056 Varav pojkar 2748 Varav flickor 2308 Diagnos totalt 341 Varav pojkar 207 Varav flickor 134 Elever totalt Varav pojkar 54,35% Varav flickor 45,65% Diagnostiserade dyslektiker totalt6,74% Varav pojkar 7,53% Varav flickor 5,81% 6,74% 7,53% 5,81% 0,00% 1,00% 2,00% 3,00% 4,00% 5,00% 6,00% 7,00% 8,00% 1 2 Diagnostiserade dyslektiker totalt Varav pojkar Varav flickor 5056 0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 1 2 Elever totalt Varav pojkar Varav flickor

Elever totalt Antal pojkar

Antal flickor

Antalet dyslektiker i procent av

totalantalet elever

Antalet pojkar med dyslexi i procent av antalet pojkar

Antalet flickor med dyslexi i procent av antalet flickor

(20)

15

Skola Al är en högskoleförberedande skola

1 Elever totalt 1017 Varav pojkar 403 Varav flickor 614 Diagnos totalt 48 Varav pojkar 22 Varav flickor 26 Elever totalt Varav pojkar 39,63% Varav flickor 60,37%

Diagnostiserade dyslektiker totalt4,72%

Varav pojkar 5,46% Varav flickor 4,23% 4,72% 5,46% 4,23% 0,00% 1,00% 2,00% 3,00% 4,00% 5,00% 6,00% 1 2 Diagnostiserade dyslektiker totalt Varav pojkar Varav flickor 1017 0 200 400 600 800 1000 1200 1 2 Elever totalt Varav pojkar Varav flickor

Figur 1 Visar totalantalet elever och antalet pojkar/flickor

Figur 2 Visar den procentuella fördelningen av dyslektiker i respektive stapel från figur1.

Analys

På denna skola ser vi att antalet pojkar är färre i den totala elevgruppen. Med den utgångspunkten ser vi att det finns fler dyslektiker i pojkgruppen än i flickgruppen. Men procenttalen ligger i nederkant av rikssnittet.

Figur 1

(21)

16

Skola A2 är en högskoleförberedande skola

Varav pojkar 5,54% Varav flickor 4,26% 4,73% 5,54% 4,26% 0,00% 1,00% 2,00% 3,00% 4,00% 5,00% 6,00% 1 2 Diagnostiserade dyslektiker totalt Varav pojkar Varav flickor 1184 0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1 2 Elever totalt Varav pojkar Varav flickor

Figur 4 Visar den procentuella fördelningen av dyslektiker i respektive stapel från figur 3.

Analys

Även på denna skola ser vi att antalet pojkar är färre i den totala elevgruppen. Med den utgångspunkten ser vi att det finns fler dyslektiker i pojkgruppen än i flickgruppen. Men procenttalen ligger i nederkant av vad rikssnittet är.

På dessa två skolor är det marginella skillnader mellan skolorna i antalet dyslektiker i de omnämnda grupperna.

Figur 3

(22)

17

Sammanlagd statistik av de högskoleförberedande skolorna

Varav pojkar 5,50% Varav flickor 4,25% 4,73% 5,50% 4,25% 0,00% 1,00% 2,00% 3,00% 4,00% 5,00% 6,00% 1 2 Diagnostiserade dyslektiker totalt Varav pojkar Varav flickor 2201 0 500 1000 1500 2000 2500 1 2 Elever totalt Varav pojkar Varav flickor

Analys

Vi kan tydligt se att flickgruppen är 24 procentenheter större än pojkgruppen. Det som visar sig är att pojkgruppen procentuellt sett ligger 0.75 procentenheter över flickgruppen i diagnostiserade dyslektiker.

Skolorna totalt ligger under rikssnittet med 0.25 procentenheter.

Figur 5

(23)

18

Skola A3 är en yrkesförberedande skola

Analys

Här på denna skola kan vi se att pojkarna är något överrepresenterade i det totala antalet elever. Vi kan även se att på denna skola är det fler pojkar som har diagnosen dyslexi än vad det är flickor procentuellt sett. Vi kan se att pojkgruppen ligger 1,2 procentenheter över rikssnittet. Vi kan även se att det totala antalet dyslektiker ligger i överkant procentuellt sett i jämförelse med rikssnittet.

Figur 7

(24)

19

Skola A4 är en yrkesförberedande skola

Analys

Här på denna skola kan vi tydligt se att pojkarna är överrepresenterade i det totala antalet elever. Vi kan även se att på denna skola är det fler flickor som har diagnosen dyslexi än vad det är pojkar procentuellt sett. Vi kan även se att det totala antalet dyslektiker ligger i

överkant procentuellt sett i jämförelse med rikssnittet. Figur 9

(25)

20

Skola A5 är en yrkesförberedande skola

Varav pojkar 5,93% Varav flickor 12,00% 6,88% 5,93% 12,00% 0,00% 2,00% 4,00% 6,00% 8,00% 10,00% 12,00% 14,00% 1 2 Diagnostiserade dyslektiker totalt Varav pojkar Varav flickor 320 0 50 100 150 200 250 300 350 1 2 Elever totalt Varav pojkar Varav flickor

Analys

Här på denna skola kan vi tydligt se att pojkarna är mycket överrepresenterade i det totala antalet elever. Vi kan även se att på denna skola är det fler flickor som har diagnosen dyslexi än vad det är pojkar procentuellt sett. Vi kan även se att det totala antalet dyslektiker på den här skolan ligger inom medelvärdet för rikssnittet.

Figur 12 Figur 11

(26)

21

Sammanlagd statistik av de yrkesförberedande skolorna

Varav pojkar 8,56% Varav flickor 9,28% 8,78% 8,56% 9,28% 8,20% 8,40% 8,60% 8,80% 9,00% 9,20% 9,40% 1 2 Diagnostiserade dyslektiker totalt Varav pojkar Varav flickor 2369 0 500 1000 1500 2000 2500 1 2 Elever totalt Varav pojkar Varav flickor

Analys

Här kan vi tydligt se att pojkgruppen är överrepresenterad i totalt antal elever på skolan. Pojkgruppen är ca 70 % av totalt antal elever. Flickgruppen motsvarar 30 % av totalt antal elever. Här kan vi se att flickor med diagnosen dyslexi ligger högre än pojkgruppen.

Procentuellt sett är det endast 0.7 procentenheter som skiljer grupperna. Vi kan även se att det totala antalet dyslektiker ligger i överkant procentuellt sett i jämförelse med rikssnittet.

Figur 13

(27)

22

Skola A6 som är en grundskola med elever från 1-6 åk

Varav pojkar 5,26% Varav flickor 1,54% 3,75% 5,26% 1,54% 0,00% 1,00% 2,00% 3,00% 4,00% 5,00% 6,00% 1 2 Diagnostiserade dyslektiker totalt Varav pojkar Varav flickor 160 0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 1 2 Elever totalt Varav pojkar Varav flickor

Analys

Här på denna skola kan vi tydligt se att pojkarna är lite överrepresenterade i det totala antalet elever. Vi kan även se att på denna skola är det fler pojkar som har diagnosen dyslexi än vad det är flickor procentuellt sett. Vi kan även se att det totala antalet dyslektiker ligger skolan på ett mycket lågt värde procentuellt sett i jämförelse med rikssnittet. Det som sticker ut mycket på denna skola är att flickgruppen är underrepresenterad i jämförelse med rikssnittet.

Figur 16 Figur 15

(28)

23

Skola A7 som är en grundskola med elever från åk 1-6

Varav pojkar 8,82% Varav flickor 5,13% 7,06% 8,82% 5,13% 0,00% 1,00% 2,00% 3,00% 4,00% 5,00% 6,00% 7,00% 8,00% 9,00% 10,00% 1 2 Diagnostiserade dyslektiker totalt Varav pojkar Varav flickor 326 0 50 100 150 200 250 300 350 1 2 Elever totalt Varav pojkar Varav flickor

Analys

Här på denna skola kan vi tydligt se att pojkarna är lite överrepresenterade i det totala antalet elever. Vi kan även se att på denna skola är det fler pojkar som har diagnosen dyslexi än vad det är flickor procentuellt sett. Vi kan även se att i det totala antalet dyslektiker ligger skolan på ett medelvärde procentuellt sett i jämförelse med rikssnittet. Det som sticker ut på denna skola är att pojkgruppen ligger långt över rikssnittet medan flickgruppen ligger i nedre delen av rikssnittet.

Figur 18 Figur 17

(29)

24

Sammanlagd statistik av grundskolorna åk 1-6

Varav pojkar 7,55% Varav flickor 4,07% 5,97% 7,55% 4,07% 0,00% 1,00% 2,00% 3,00% 4,00% 5,00% 6,00% 7,00% 8,00% 1 2 Diagnostiserade dyslektiker totalt Varav pojkar Varav flickor 486 0 100 200 300 400 500 600 1 2 Elever totalt Varav pojkar Varav flickor

Analys

Det som visar sig är att pojkgruppen procentuellt sett ligger 3,5 procentenheter över flickgruppen av diagnostiserade dyslektiker. Skolorna totalt ligger inom rikssnittet.

Figur 19

(30)

25

Analys av alla skolor sammanslagna

1 Elever totalt 5056 Varav pojkar 2748 Varav flickor 2308 Diagnos totalt 341 Varav pojkar 207 Varav flickor 134 Elever totalt Varav pojkar 54,35% Varav flickor 45,65% Diagnostiserade dyslektiker totalt6,74%

Varav pojkar 7,53% Varav flickor 5,81% 6,74% 7,53% 5,81% 0,00% 1,00% 2,00% 3,00% 4,00% 5,00% 6,00% 7,00% 8,00% 1 2 Diagnostiserade dyslektiker totalt Varav pojkar Varav flickor 5056 0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 1 2 Elever totalt Varav pojkar Varav flickor

Analys

Vi kan med denna kvantitativa undersökning se att pojkgruppen som ligger på 7,53 %, 5-10 % är rikssnittet på antalet dyslektiker i landet. Pojkarna avviker inte från rikssnittet och vi ser inte att skillnaderna är så stora mellan könsgrupperna. På det totala antalet dyslektiker i vår undersökning ligger snittet som vi fick fram på 6,74 %, vilket är i paritet med rikssnittet.

Figur 21

(31)

26

Reflektion av den kvantitativa undersökningen

Fördelningen på dyslektiker mellan könen skiljer sig olika mellan de tre skolgrupperna. För att kunna få en klarhet i hur det skiljer sig, har vi gjort en jämförelse mellan skolgrupperna.

Vår referens är grundskolorna som är utgångspunkten för elever som i sina framtida studier väljer vidare till någon form av gymnasieskola. Här ser man hur fördelningen mellan könen ser ut bland dyslektiska barn. Med den utgångspunkten kan vi se hur det ser ut med valet av utbildning för eleverna i deras framtida studiegång.

Vi börjar med att göra en jämförelse mellan grundskolornas sammanlagda statistik och högskoleförberedande skolornas sammanlagda statistik.

Grundskolorna Högskoleförberedande skolor

I pojkgruppen är procenttalet 7,55 %. I pojkgruppen är procenttalet 5,50 %. I flickgruppen är procenttalet 4,07 %. I flickgruppen är procenttalet 4,25 % I totalen är procenttalet 5,97 %. I totalen är procenttalet 4,73 %

Det som avviker mest i jämförelsen är skillnaden mellan pojkgrupperna. I grundskolorna har vi fått fram att 7,55 % av pojkarna är dyslektiker, medan vi har 5,50 % i

högskoleförberedande gruppen. Det skiljer 2,05 procentenheter mellan grupperna. Vi har med andra ord fler dyslektiska pojkar i grundskolorna än vad vi har på de högskoleförberedande gymnasieskolorna procentuellt sett.

Avvikelsen i flickgruppen är inte lika påtaglig. I grundskolegruppen har vi fått fram att 4,07 % av flickorna är dyslektiker och i den högskoleförberedande gruppen var det 4,25 %. Det skiljer endast 0,18 procentenheter mellan skolorna. Här kan vi se att avvikelsen är mycket mindre men att det är fler dyslekiska flickor som söker sig till högskoleförberedande skolor procentuellt sett. Den lilla skillnaden ligger inom den statistiska felmarginalen som är ca 2-3% enligt den Statistiska Centralbyrån (http://www.scb.se datum)

(32)

27

I totalen som är sammanslaget flickor och pojkar har vi fått fram en skillnad mellan skolorna. Grundskolorna ligger högre än de högskoleförberedande. På grundskolorna är det 5,97 % av eleverna som har dyslexi medan det är 4,73 % på de högskoleförberedande skolorna. Skillnaden är på 1,24 procentenheter som grundskolorna ligger högre. Den skillnaden ligger inom den statistiska felmarginalen som är 2-3%.

Jämförelse mellan grundskolornas sammanlagda statistik och yrkesförberedande skolornas sammanlagda statistik.

Grundskolorna Yrkesförberedande skolor

I pojkgruppen är procenttalet 7,55 %. I pojkgruppen är procenttalet 8,56 %. I flickgruppen är procenttalet 4,07 %. I flickgruppen är procenttalet 9,28 % I totalen är procenttalet 5,97 %. I totalen är procenttalet 8,78 %

Skillnaderna mellan grundskolorna och de yrkesförberedande skolorna är betydligt större än vad det är mellan högskoleförberedande skolorna och grundskolorna. Här kan vi se påtagliga skillnader.

I grundskolorna har vi fått fram att 7,55 % av pojkarna är dyslektiker, medan vi har 8,56% i den yrkesförberedande gruppen. Det skiljer 1,01 procentenheter mellan grupperna. Vi har fler dyslektiska pojkar på de yrkesförberedande skolorna än vad vi har i grundskolorna.

Avvikelsen i flickgrupperna är betydligt större.

I grundskolorna har vi fått fram att 4,07 % av flickorna är dyslektiker, medan vi har 9,28% i den yrkesförberedande gruppen. Det skiljer 5,21 procentenheter mellan grupperna. Antalet dyslektiska flickor är betydligt större på de yrkesförberedande skolorna än vad det är på grundskolorna. Gruppen dyslektiska flickor är något större än pojkgruppen i de

(33)

28

I totalen som är sammanslaget flickor och pojkar har vi fått fram en skillnad mellan skolorna. Grundskolorna ligger lägre än de yrkesförberedande. På grundskolorna är det 5,97 % av eleverna som har dyslexi medan det är 8,78 % på de yrkesförberedande skolorna. Skillnaden är på 2.81 procentenheter som de yrkesförberedande skolorna ligger högre än grundskolorna.

Det vi kan avläsa av denna statistik är att det är betydligt fler dyslektiker som söker till de yrkesförberedande skolorna än vad det är till de högskoleförberedande.

Vi kan se att pojkgruppen i sammanslagningen av alla skolor liggen på 7,53 % medan flickgruppen ligger på 5,81 %. Skillnaden mellan grupperna är 1,72 procentenheter som pojkgruppen är något större än flickgruppen.

Det vi har kunnat få fram från de skolorna som vi har gjort vår undersökning på är att det finns skillnader mellan könsgrupperna, men skillnaderna ligger inom felmarginalen som är 2-3% i en statistisk undersökning. Med andra ord så ligger våra resultat inom felmarginalen.

(34)

29

9. Redovisning av intervjustudien med

specialpedagoger

1. Under din yrkesverksamma tid har du träffat på fler pojkar än flickor som

har diagnosen dyslexi?

Med hjälp av denna fråga ville vi ha en personlig reflektion och erfarenhet om de undervisat fler elever i någon av könsgrupperna. Med specialpedagogernas yrkeserfarenhet får vi en del av vår centrala fråga besvarad.

På frågan har de flesta specialpedagogerna träffat fler pojkar än flickor som har eller har fått diagnosen dyslexi. I endast ett fall var det motsatt förhållande, där förklaringen var att specialpedagogen arbetat på ett program som var dominerat av flickor.

En specialpedagog säger följande: ” Ja, det har jag verkligen gjort. Många gånger blir

pojkarna undersökta för dyslexi för att de har ägnat sig mer åt andra saker i klassrummet. Då börjar man titta lite djupare på det och tänka efter på vad det är som fattas här. Då är man snabbare på att göra en utredning. Flickor kan i flera år sitta tysta, man ser att det är något som fattas, men de säger aldrig ifrån, utan de kämpar på i det tysta."

2. Är det någon skillnad på pojkar och flickor som har dyslexi?

Med hjälp av denna fråga ville vi få fram om det finns någon skillnad i könsgrupperna som gör att specialpedagogen arbetar på ett annat sätt beroende av kön eller om det finns andra faktorer som är avgörande som inte har med kön att göra.

Alla specialpedagogerna som har arbetat med båda grupperna tycker inte det är någon skillnad. Det som skiljer sig ligger mer på individnivå och inte i könsskillnader. Det har mer med vad individen har för inställning och mål att göra. Det finns mycket stora skillnader på olika individer. Allt från de som klarar av att hantera sin dyslexi utan att omgivningen märker

(35)

30

att de är dyslektiker, till de som hela tiden hävdar att de är undantagna från att läsa och skriva på grund av sin dyslexi.

Det som kan vara lite oroande i gruppen som klarar av att hantera dyslexi utan hjälp är att de misslyckas och halkar efter. Det är av stor vikt att omgivande pedagoger känner till elevens diagnos så att man kan sätta in hjälp i ett tidigt skede.

En specialpedagog tyckte dock följande: ” Flickor tar mer ansvar och vet bättre hur de

skall jobba för att hantera sin diagnos. När vi samordnar arbetspass är det störst andel flickor som kommer till våra träffar för att pojkarna tycker att de själva kan hantera sin diagnos och behöver inte hjälp utan vill hellre vara ute i klasserna eller ha håla.

Tjejerna har betydligt lättare för att berätta att de har en diagnos och vill ha hjälp, medan en del killar vill försöka förtränga sitt handikapp. Trots att dyslexi är så accepterat i vårt samhälle vill fler pojkar än flickor dölja det. Vi har stött på elever som inte vill berätta att de har en diagnos för att de startar på en ny skola och vill inte sticka ut som de har gjort på sin tidigare skola.

Även föräldrarna vill att de skall vara tysta om sitt handikapp. Vi som specialpedagoger vill att alla som har en diagnos berättar detta. Ser man att eleven inte behöver hjälp längre så självklart ska han/hon gå tillbaka till sin klass. Vissa elever som har en diagnos kommer bara till specialläraren när det är nationella prov eller större skrivningar där de känner att de behöver längre tid än sina kamrater.

Vissa elever skyller på sitt handikapp när det strular i skolan med mycket frånvaro eller de inte orkar göra något.

En annan specialpedagog säger följande: ” Jag tycker inte det är någon skillnad på pojkar

och flickor som har dyslexi utan jag tycker det är individskillnad. Det är hur mycket driv de har i sig och hur mycket stöd och hjälp de har hemifrån som avgör. En del av barnen har anammat att de har dyslexi och tycker då inte att de behöver skriva. Nu är vi pedagoger mer medvetna och vi tränar skrivning och läsning fast man har dyslexi. Vi går alltid in på elevens nivå och så tränar vi utifrån det. De ska lära sig skriva och läsa. Det är vårt mål. Så det är individ- och inte könsrelaterat. Det är drivet i människan som är det avgörande, inte könet.”.

(36)

31

3. Är det lättare/svårare att arbeta med någon av omnämnda grupper?

Denna fråga är en följdfråga av föregående fråga. Vi ville utröna om det finns svårigheter eller omvända förhållanden i någon av elevgrupperna. Här kan det komma fram om det finns fler faktorer som kan vara avgörande.

På den frågan skiljer sig svaren väldigt mycket. Vi har valt att redogöra olika synpunkter från specialpedagogerna.

”Att hitta litteratur för pojkar som faller de i smaken är inte lätt. Flickböcker finns det hur mycket som helst av. Det är svårt att hitta litteratur för att vidareutveckla sin läsning till pojkar som inte är fotbolls- eller hockeyintresserade. Att sitta och läsa faktaböcker är urtråkigt för eleverna. Man måste få intresse för att läsa. På grund av litteraturen tycker jag att det är lättare att jobba med flickor."

”Det tar längre tid att arbeta med pojkar, dels för att det tar längre tid innan eleven berättar om sina problem och dels för att de ibland har hittat ett sätt att undvika att arbeta genom att försöka få andra att göra jobbet eller gör något annat för att slippa, så gör oftast inte flickor. Tjejerna har en annan metod att arbeta med sina problem de är oftast mer fokuserade och försöker gärna på egen hand så mycket som möjligt. Killarna är nog mer vana att bli servade. Det är av stor vikt vilka föräldrar eleven har om dessa är med och pushar på både eleven och skolan för hur mycket hjälp en elev skall få. Att föräldrar till eleverna läser och engagerar sina barn med diverse böcker och vettiga spel på datorn där det är mycket läsning i spelet påverkar också."

”Det är lite olika problem, jag tycker nästan det är lättare att arbeta med pojkar. Pojkar är lite mer öppna. Det är svårare att få ur flickor vad problemet är."

Vad vi kan se så får vi svar på frågan utifrån olika sidor. Det intressanta är att

specialpedagogerna har olika erfarenheter av frågan. Vi kan inte peka ut en definitiv skillnad då skillnaderna ligger på olika plan.

(37)

32

4. Är det lättare att i dagsläget testa om en elev har diagnosen dyslexi än för

tio år sedan?

Med hjälp av denna fråga vill vi få fram hur utvecklingen av diagnostisken har utvecklats i ett historiskt perspektiv. Här kan det även komma fram faktorer som är viktiga i vår

frågeställning.

Här har vi fått enhetliga svar på frågan. Det är lättare och medvetenheten om dyslexi har ökat markant. Det som dyker upp som ett problem är att väntetiderna till logopeder och psykologer kan vara mycket långa inom vården. Men eleverna blir inte lidande av att man väntar på en diagnos. Elever som har blivit upptäckta med svårigheter, där har skolorna vi har varit i kontakt med varit snabba med att skriva åtgärdsprogram för att hjälpa eleverna.

Samhället har ändrat inställning till dyslexi och det har hjälpt till att underlätta för

dyslektiker. Möjligheterna för dyslektiker är lika stora som för övriga studerande till högre studier.

Här är en synpunkt från en specialpedagog från en gymnasieskola: ” När jag började

jobba som lärare så var det inte lika känt som det är idag. När man diskuterar det idag så har man i sin närhet någon som har dyslexi och på så vis har man en större acceptans för dyslektiker. Även elever har kännedom om vad dyslexi innebär.

Det underlättar för dyslektiker. Sedan har skolorna bättre rutiner för att upptäcka dyslexi i tid. Jag tror inte man hade samma rutiner förr som vi har idag. Vi kör tester på eleverna när de börjar ettan och upptäcker vi att det föreligger ett problem hos eleven så gör vi en

screening för att se om eleven ligger inom riskzonen för dyslexi.

Jag tror att föräldrar och barn är mer medvetna nu än vad man var förr. Man är mer öppen för att utföra tester för att se om man har dyslexi eller inte. Så jag tror det är lättare idag än tidigare. Det är mer accepterat att ha dyslexi idag än vad det var förr, det medför att det är lättare för elever med diagnosen. Det är inte konstigare än att ha glasögon. Sedan är det klart att det finns en del som tycker det är jobbigare än andra att ha diagnosen."

(38)

33

5. Vem utför dyslexitesterna?

Med hjälp av denna fråga vill vi få fram vilka personer som är involverade i

diagnosprocessen för att diagnostisera dyslexi. Det är viktigt att få klarhet i hur en utredning går till och vem/vilka som är involverade.

Alla specialpedagogerna svarade lika på frågan.

Det är först specialpedagogerna som gör olika tester som är underlag till vidare utredning. Skolpsykologen gör också en del tester och underlag som ska följa med eleven till nästa instans.

Ärendet anmäls sedan till logoped som ligger under landstinget. Med underlaget som skickas med från skolan kan logopeden göra ett slutligt test och skicka ärendet vidare till psykologen som gör en del tester och skickar tillbaka sitt utlåtande till logopeden som fastställer diagnosen.

När ärendet har hamnat under landstinget inträder automatiskt sekretessen. Det gör det svårare att hantera ärendet i de fall där elevvårdsteamet inte har en skolsköterska i teamet. I vissa fall kan en utredning och diagnos ligga hos skolsköterskan och på så vis kommer inte informationen vidare till pedagogerna som ska undervisa eleven. Den problematik som blir primär i frågan är sekretessen som kan sätta hinder i informationslogistiken. Någon lösning på den problematiken finns inte men det diskuteras olika förslag.

Det största problemet är att överlämnandet mellan skolorna inte fungerar tillfredställande. Det händer allt som oftast att diagnoser och underlag inte lämnas vidare till nästa skola.

De skolor vi har intervjuat har väl fungerande rutiner på hur de ska gå tillväga med åtgärdsprogram, tester och hjälp till elever med svårigheter.

(39)

34 En kommentar från en av specialpedagogerna:

”Vi har gjort en ordning för hur vi ska gå tillväga här på grundskolan, så fort vi misstänker att det finns något hinder för eleven, så gör vi en pedagogisk kartläggning. Det gör

klassläraren tillsammans med specialpedagogen. Utöver vad vi finner där så går jag som specialpedagog vidare med fem, sex tester som görs enskilt med eleven. Efter det gör skolpsykologen tester med eleven som sedan skickar alla papper till logopedmottagningen. Där har man samtal med föräldrar och gör de slutliga testerna för att ställa sin diagnos."

6. Vad har förändrats mest för dyslektiker under de senaste 10 åren?

Med hjälp av denna fråga vill vi få fram vilka förändringar som har skett för dyslektiker det senaste årtiondet. Här kan vi få svar på vad det är som mest har hjälpt dyslektiker under de senaste tio åren.

Specialpedagogerna är mycket eniga på denna fråga. Datorn är ett revolutionerande verktyg som har hjälpt många dyslektiker de senaste tio åren. Det utvecklas ständigt nya program som hjälper dyslektiker i deras skolarbete. Det finns mycket stor andel digitala och inlästa läromedel. Här har även ett program utvecklats som baserar sig på talsyntes vilket gör att en skriven text omvandlas till en elektronisk uppläsning av datorn. Men det finns

nackdelar med den, en av specialpedagogerna säger följande ” Även om de har fått en

diagnos tidigt är det många elever som inte riktigt kan använda sina hjälpmedel, och

eleverna är trötta på att höra den digitala röst som hela tiden läser upp texten för dem. Även stavningsprogrammet i datorn tycker eleverna är jobbiga. Att hela tiden gå tillbaka i texten och rätta gör att de inte får något flyt i skrivandet och blir förbannade istället."

Men det mest väsentliga som har förändrats är acceptansen för dyslektiker. Samhället har ändrat sin syn på dyslektiker radikalt de senaste tio åren. Det är en mycket stor skillnad då och nu.

En specialpedagog uttrycker det på följande sätt: ” Då skulle jag vilja säga två saker, det

ena är att det finns betydligt fler hjälpmedel. Det andra är att det har blivit mer accepterat att vara dyslektiker, att det har blivit normalt. Lite som att ha dålig syn eller glasögon."

(40)

35 En specialpedagog från grundskolan säger följande:

”Det är ju mycket som har förändrats. För det första medvetenheten hos pedagogerna. Tillåtelse till att få använda hjälpmedel. Vi har ju en uppsjö av hjälpmedel idag. Det finns jättemånga hjälpmedel i datorerna. Vi kan köpa in alla böcker inlästa så eleverna behöver inte använda böcker. Man måste testa sig fram hur dyslexin som eleven har ter sig, det finns så många olika former. Innan var vi lite för snabba med att ge eleverna alla hjälpmedel som vi har. Då såg vi också hur eleverna försämrade sina kunskaper i att läsa och skriva. Nu har vi lagt till hjälpmedel men fortsätter med den dagliga träningen för att inte tappa farten hos eleven. Man ska kunna läsa en bok och man ska kunna skriva med papper och penna."

7. Har flickor lättare för att dölja sin dyslexi?

Med hjälp av denna fråga vill vi få fram om det finns beteendeskillnader mellan flickor och pojkar. Här kan det komma fram svar som förklarar olika beteenden hos dyslektiker mellan flickor och pojkar.

Här har vi fått lite varierande svar på frågan, så vi har valt några urval av svaren.

”Jag tror att flickor lättare döljer sin dyslexi. Vi har bara en tjej som har dyslexi men hon döljer inte det. Hon säger aldrig till att hon behöver mer tid eller att hon behöver mer hjälp, vilket killarna gör betydligt oftare. Killarna är mycket medvetna och kan stoltsera med det och utnyttjar sina fördelar. En del killar är inte sena med att högt tala om för sin omgivning att ”jag har dyslexi och ska ha mycket längre tid än er andra”. Killarna har inte den

förnekelsen som en hel del tjejer har, den sidan kan vara mycket farlig för man syns och hörs inte och på så vis kan man inte hjälpa de barnen. Det är viktigt att pedagogerna är medvetna om signaler som de eleverna ger så att man kan tyda de och sätta in hjälp till dessa elever."

”Det tycker vi helt klart, flickorna är mer skolanpassade och vill för det mesta arbeta mer för att lättare klara av sin dyslexi, strävar inte efter att hela tiden få hjälp utan bara att bli bekräftade att de arbetar med sina material även om det tar lite längre tid. Flickorna har

(41)

36

mycket lättare för att dölja sitt problem, skriver av så mycket de kan och bullrar inte så som pojkar gör när de inte kan."

”Jag tror inte att flickor har lättare att dölja sin dyslexi. En del elever har läs- och skriv svårigheter som de döljer. Man har i en del fall skickat iväg elever för utredning av ADHD men det har visat att de har dyslexi. När eleven blir trängd i en klassrumsundervisning och ska till exempel läsa högt, så blir eleven utåtagerande och vill bara fly från obehaget. Man observerar ett beteende och utgår från det.

Det finns ett fall på skolan där man nu har ställt diagnosen dyslexi, där man tidigare misstänkte ADHD. När eleven ställdes inför vissa situationer så uppträdde eleven

utåtagerande med att fly. Sedan är det i vissa fall så att en del har en kombination av ADHD och dyslexi. Jag tror inte flickor har lättare att dölja sina svårigheter, det visar sig väldigt klart i testerna som vi utför på alla elever i år 1 på gymnasiet."

8. Hur svårt är det att få diagnosen dyslexi?

Med hjälp av denna fråga kan vi få fram om det är svårt att få en diagnosen dyslexi. Frågan kan ge en förklaring på varför en del elever inte har en diagnos förrän i ett senare skede i sin studiegång.

Alla svarade att diagnosen inte är svår att få, men processen dit är tidskrävande och lång. Det har gjort att väntan för elever och alla berörda parter känns längre än vad den egentligen är. Det som har hänt är att skolornas ökade medvetenhet har medfört att sjukvården inte har hunnit med att utöka resurserna som arbetar med dyslexidiagnoser. Trycket på logopeder och psykologer har ökat markant och köerna kan vara mycket långa på en hel del orter.

En av specialpedagogerna på grundskolan säger följande: ” Ibland är det så att vi lärare

är lite tveksamma över en elevs diagnos. Till exempel när vi får elever från andra skolor som har diagnosen dyslexi med sig. Man blir frågande över att eleven har fått en diagnos. Man ser att eleven kan läsa och skriva utan hjälpmedel och klarar sig som andra elever. Ibland kan jag tycka att en del elever kan få en diagnos för lätt. Jag har aldrig varit med om att

(42)

37

någon har blivit nekad en undersökning men det tar tid att få en besökstid hos sjukvårdens logoped och psykolog.

Man bedömer ibland att eleverna har läs- och skrivsvårigheter som en dyslektiker. Det är därför vi medvetet avvaktar med att utreda elever tills de kommer upp i åk två på

vårterminen. Då tränar jag med eleverna intensivt och gör olika tester för att se om det är dyslexi eller om det är en mognadsfråga eller träningsfråga. Ger man inte de eleverna rätt stöd och hjälp så kommer de att ha kunskapsluckor som kommer att följa dem. Är det dyslexi så är det viktigt att eleven får allt stöd och hjälp för att klara sig i framtiden."

9. Försöker skolorna dra ut på att utreda sina elever för dyslexi?

Med hjälp av denna fråga vill vi få fram om det finns faktorer som gör att utredningar om dyslexi försenas. Det är en viktig fråga i vårt arbete för att få förståelse för hur rutiner fungerar på de olika skolorna.

Alla specialpedagogerna svarade Nej på denna fråga. Det finns mycket väl fungerande rutiner som alla skolorna har i sina organisationer. Man har mycket bättre verktyg (tester m.m.) att arbeta med i dag än vad man hade för fem år sedan. Alla som arbetar inom skolans värld har också fått en bättre förståelse och insyn i vad dyslexi innebär.

10. Får eleverna den hjälpen som en dyslektiker behöver?

Med hjälp av denna fråga vill vi få svar på hur det föreligger med hjälp till dyslektiker på de olika skolorna.

Här är lite olika svar från specialpedagogerna beroende på vilken organisation de kommer ifrån (gymnasiet eller grundskolan).

(43)

38 Specialpedagogen från grundskolan:

"Vi är mycket duktiga på att ge eleverna hjälp med inlästa böcker, prov, m.m. och stöd från specialpedagoger. Alla dyslektiker har varsin dator och den uppgraderas automatiskt när det kommer in nya program”

Specialpedagoger från gymnasiet:

”Det är lite av ett lotteri, de får definitivt inte tillräckligt med hjälp i sina yrkesämnen och definitivt inte i sin teori.”

"Vi erbjuder hjälp till alla elever som har svårigheter, men eleven kan neka att ta emot hjälpen. Man måste dokumentera under hela processen. Det är ett misslyckande för oss om vi inte kan hjälpa eleven."

Skillnaderna ligger i att de yrkesförberedande programmen inte har en helhetslösning på hur man kan hjälpa en dyslektiker i yrkesteorin. Det försvårar för eleverna i de

yrkesteoretiska ämnena. Det kan göra att elever upplever yrkesteorin som svår och ser det mer som ett hinder.

(44)

39

10. Slutsats

Dyslexi är sedan lång tid tillbaka ett känt faktum inom skolans värld. Det har varit välkänt att en del mäniskor har problem med automatisk avkodning av ord vid läsning. I början av seklet gick dyslexi under benämningen ordblindhet. Det förklarades med att man inte kunde se orden och att det var relaterat till ögonen. Den bilden av dyslexi har förändrats i modern tid med hjälp av forskning runt dyslexi. I de tidiga forskningsrönen hävdar man att det är fler pojkar än flickor som har dyslexi. Den allmänna uppfattningen har varit att läs- och skrivsvårigheter i mycket högre grad drabbar pojkar än flickor.

Att det skulle vara så att det är fler pojkar/män än flickor/kvinnor ifrågasattes redan år 1950 av Hallgren (1950) som visade i sin forskning att det inte finns några könsskillnader i förekomsten av dyslektiska svårigheter. Han ansåg att de stora skillnader som tidigare registrerats, berodde mer på att pojkar fick större uppmärksamhet än flickor. Den skillnaden av uppmärksamhet har också framkommit av en av specialpedagogerna som uttyckte följande:

En del killar är inte sena på att högt tala om för sin omgivning att ”jag har dyslexi och ska ha mycket längre tid än er andra”. Killarna har inte den förnekelsen som en hel del tjejer har. Den sidan kan vara mycket farlig för man syns och hörs inte och på så vis kan man inte hjälpa de barnen. Det är viktigt att pedagogerna är medvetna om signaler som de eleverna ger så att man kan tyda dem och sätta in den hjälpen för eleverna. Det tycker vi helt klart, flickorna är mer skolanpassade och vill för det mesta arbeta mer för att lättare klara av sin dyslexi. De strävar inte efter att hela tiden få hjälp utan bara att bli bekräftade att de arbetar med sina material även om det tar lite längre tid. Flickorna har mycket lättare för att dölja sitt problem, skriver av så mycket de kan och bullrar inte så som pojkar gör när de inte kan.

(45)

40

I vår undersökning fick vi fram att det var fler pojkar än flickor som hade dyslexi i både grundskolegruppen och i högskoleförberedande gruppen. Vi kan här se de skillnaderna.

Grundskolor Högskoleförberedande skolor

I pojkgruppen är procenttalet 7,55 %. I pojkgruppen är procenttalet 5,50 %. I flickgruppen är procenttalet 4,07 %. I flickgruppen är procenttalet 4,25 %

Det är fler pojkar som har dyslexi i båda urvalsgrupperna än vad det är flickor. Vi har med den utgångspunkten fått svar på hur könsfördelningen bland dyslektiker ser ut på de skolorna som vi har undersökt. Vi är medvetna om att vår undersökning inte kan generaliseras för alla skolor i länet eller landet. Det vi kan dra slutsatser om är hur det ser ut på de skolorna som vi undersökte. Den undersökningen kan skilja sig från år till år.

När vi undersökte hur det såg ut på de yrkesförberedande skolorna, såg vi större skillnader i samma jämförelse mellan grundskolegruppen och den yrkesförberedande gruppen. Här nedan ser vi avvikelserna mellan skolorna.

Grundskolor Yrkesförberedande skolor

I pojkgruppen är procenttalet 7,55 %. I pojkgruppen är procenttalet 8,56 %. I flickgruppen är procenttalet 4,07 %. I flickgruppen är procenttalet 9,28 % Här ser vi att det är skillnad mellan grupperna i jämförelsen mellan pojkgrupperna. Det som skiljer är 1 procentenhet som den yrkesförberedande gruppen ligger högre än

grundskolegruppen, men det ligger inom felmarginalen i statistiska undersökningar. Det som skiljer mest av allt är flickgruppen på de yrkesförberedande skolorna. Här är avvikelsen på hela 4,21 procentenheter i förhållande till flickgruppen i grundskolan. Det är mer än standaravvikelsen som är mellan 2-3% i statistiska undersökningar.

(46)

41 Vi har med denna undersökning fått fram följande:

På de yrkesförberedande skolorna som vi undersökte visade det sig att lite fler flickor hade dyslexi än vad det är pojkar i procentenheter räknat. Med vår utgångspunkt där frågan väcktes, har vi fått ny kunskap om hur könsfördelningen på de yrkesförberedande programmen ser ut på de utvalda skolorna. Vårt antagande att det är fler pojkar som har dyslexi på de yrkesförberedande programmen stämmer inte när vi tittar på frågan i procentenheter. Det vi ser klart och tydligt är att de yrkesförberedande skolorna har fler dyslektiska flickor än pojkar i procent. De största skillnaderna är antalet dyslektiker

procentuellt sett i förhållande till de högskoleförberedande skolorna. När vi tittar närmare på skillnaderna ser vi att flickorna på de yrkesförberedande skolorna är 5,03 procentenheter fler än på de högskoleförberedande skolorna. Skillnaderna i pojkgrupperna är 3,06 procentenheter som de yrkesförberedande skolorna har fler dyslektiska pojkar än vad det är på de

högskoleförberedande skolorna.

Med resultatet av den undersökningen som vi har fått fram, är det intressant med de nya frågeställningarna som nu träder fram.

De nya frågeställningar som dyker upp är:

 Hur ser det ut i en större undersökning med samma frågeställningar?

 Vad är orsaken att dyslektiker i så stor utsträckning söker sig till de yrkesförberedande programmen?

 Hur ser resursförhållandena ut inom de yrkesförberedande programmen inom karaktärsämnena (stöd till eleverna)?

Vår undersökning har varit mycket lärorik och givande i många aspekter. Den gav oss en ny syn på hur komplext det är med dyslexi. Vi har också kunnat koppla samman vår

erfarenhet av att det är fler som har diagnosen dyslexi när de börjar på våra program än vad det var för mer än fem år sedan. Det har klart och tydligt visat sig att den ökade

medvetenheten om dyslexi hos pedagoger har medverkat till att antalet diagnostiserade dyslektiker har ökat de senare åren.

Grundskolorna har blivit bättre på att fånga upp barn med läs- och skrivsvårigheter i den tidiga skolåldern.Flickor mognar mycket tidigare än pojkar och det kan medföra att man

(47)

42

avvaktar med utredning om dyslexi till ett senare skede, än vad som är aktuellt för flickor. Vi vet också att dyslexi är högst individuellt.

En av specialpedagogerna uttryckte följande:

”Jag tycker inte det är någon skillnad på pojkar och flickor som har dyslexi utan jag tycker det är individskillnad. Det är hur mycket driv de har i sig och hur mycket stöd och hjälp de har hemifrån som oftast avgör. En del av barnen har anammat att de har dyslexi och uttrycker att de inte behöver göra vissa saker. Nu är vi pedagoger mer medvetna om det och vi tränar skrivning och läsning fast man har dyslexi så vi går alltid in på elevens nivå och tränar utifrån det. De ska lära sig skriva och läsa. Det är vårt mål. Så det är individ- och inte könsrelaterat. Det är drivet i människan som är det avgörande, inte könet.”.

Sammanfattningsvis kan vi se i vår undersökning att det inte föreligger någon större skillnad mellan könen hos dyslektiker på de yrkesförberedande programmen procentuellt sett. Vi har fått svar på våra frågor men det väcktes nya frågor. Det kan inte vara en slump att elever med dyslexi söker sig till de yrkesförberedande programmen. Men vad orsaken till att elever med dyslexi i så stor utsträckning söker sig till de yrkesförberedande programmen är en fråga som vi lämnar öppen till efterkommande studenter.