Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Hans Andersson
Title
Västkustens medeltida städer – eller vem har nytta av städer
Issue
10
Year of Publication
1985
Pages
38–44
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Västkustens medeltida städer
—
eller
vem
har
nytta
av
städer
av
Hans Andersson
Nästan alla städer utmed Västkusten har medeltida
ursprung.
Ändå
uppvisar den tidigaurbanisering¬eni detta områdesärdrag,somskiljer den från ut¬
vecklingen i andra delaravdetnuvarandeSverige.
Deskillnadersomfinnsgördet intressantattgöra
några reflexioneröverden medeltida stadsutveck¬
lingen och vilka faktorersomkan tänkasstyraden¬
na.Dennauppsatsblirenvariation påett temasom
jag tagitupptidigare iBebyggelsehistorisktidskrift (Andersson 1982).
Västkusten kan man naturligtvis definiera lite olika. I detta sammanhang tänker jag begränsa
mig till det områdesomsträckersig från Hallands sydgräns till Bohuslänsnordgräns. Undermedelti¬
den varområdetdelat mellantreländer. Halland
hörde till Danmark, Bohuslän till Norge och en smalkorridor däremellanvarsvensk.Dettroligaär
emellertidatt Sverige först nådde fram tillkusten i
mitten på 1200-talet i enlighet med vad Gunnar
Olsson i en nu klassisk uppsats hävdade (Olsson
1953). Sedan går det inte hellerattbortse ifrånatt
under olikaperioderintogrespområden ellerdelar
avområdenaenrelativtsjälvständig ställninggent¬
emot moderlandet. Det mest betydande och kan¬
ske viktigaste utslaget av detta inföll i slutet av
1200-tal ochbörjanav1300-talet, då betydandede¬
larav nuvarande Västsverigesamlades under her¬
tig Erik, en av Magnus Ladulås söner med
för-svarspunkter på Hunehals i Norra Halland,
Ragn-hildsholmen vid Kungahälla, Lödöse samt Dala¬
borg i Dalsland. Vid andra tillfällen behärskades
delar av områdena av grannlandet..Exempel på
dettaärdeframstötarsomsvenskarnagjorde iBo¬ huslän under 1400-talet med resultat bl aattKarls¬
borgs fästesöderomHamburgsund kom till. Den¬ na kom fö att utnyttjas avGustav Vasa närhan
höll delar av Bohuslän som förvaltningscentrum
fram till början av 1530-talet. Allt detta visar
egentligenbaraattvirörossiettgränsområde.Det
somvarviktigtvarframför alltattnå kusten,attfå godahamnmöjligheterdär. Karlsborgärettmyc¬
kettydligt exempel pådetta.
Låt oss då presentera städerna utmed Västkus¬ ten.'"
De halländska städerna har lokaliserats på ett
nästanenahanda sätt, möjligen Varberg undanta¬
get.Deligger vid ellernäramynningenavdemest
betydandeåarna. Detta har naturligtvis inte bara
medsjälvavattenföringenattgörautanockså med
att ådalarna var viktiga kommunikationsstråk in
motSmåland ochVästergötland. SåliggerLaholm vid Lagan, Falkenberg,somunder medeltidenun¬
der en period faktiskt var två städer, vid
Atran,
Övraby
ochdess efterföljareHalmstadvid NissanochKungsbacka vid Kungsbackaån.Deolikastä¬
derna mednamnetVarberg låg inte vid Viskandi¬
rektmenstod inärakontaktmed Viskansdalgång och dessdalgånginmotMarks härad i Västergöt¬ land.
Den äldsta av städerna bör
Övraby
vara. Där kan de äldsta urbaniseringskrlterierna påvisas. 1264nämnsför förstagången dominikanerklostretdär. Arkeologiskt har emellertid betydligt äldre bosättning påvisats. Materialet antyderatt denna går tillbaka till 1000-talet. Ortens karaktär då är emellertid oklar.
Laholmnämnsförstagången i Kung Valdemars
Jordebok ca 1231, då ett torg (forum) omtalas.
Hur detta skall tolkas dv s omdet finnsentätbe¬
byggelse på platsen för det nuvarande torget är
tveksamt. Mendet finnsomständighetersomtyder på äldre rötter. Kyrkan ären S:t Clemens-kyrka,
som avErik Cinthioharknutits tillkungamakten.
menkanskeocksåenäldremarknadsplatspåplat¬
senKöpingesomliggerstraxintill.LarsRedin har utvecklat några olika hypoteser kring detta i sin
medeltidsstadsrapportom Laholm(nr 39).
Det äldsta Varberg, Getakärreller Gamla
Var-berg går också ner i 1200-talet. Det nämns första gångeni samband med den norske kungen Håkon
Håkonssons krigståg mot Halland 1256. Både
myntfynd och senaregjorda arkeologiska under¬ sökningar har visat påatthär funnitsentätbebyg¬
gelse under 1200-talets hälft. Fortfarandeär dock
inte karaktären på orten klarlagd vid denna tid¬
punkt,menattdetvaritnågotmeränenbyärup¬
penbart (Carlsson 1983).
Övraby
efterträddesavBroktorp,somsnartfick namnet Halmstad. 1322 fick den sina privilegier.1344 har dominikanerna flyttat till den nyaplat¬ sen. Varför denna stadsförflyttning ägt rum är
oklart.
En företeelsesomi nordisk medeltidshistoriaär
ovanlig men som Halland inte har mindre än tre
exempel på undermedeltidenär närtvåstäder exis¬ terarparallelltmed varandra pånäraavstånd. Inte långt från Getakärrtillkommer i börjanav
1400-talet Ny-Varberg. Borgmästare nämns där 1443
och 1462 får orten ett karmeliterkloster. Ny Var¬
berg och Getakärr existerade samtidigt fram till
1500-taletsslut.Detfinns dockteckenpåattGeta¬ kärr får alltmindrebetydelse. Detärocksådenna
stad somförst försvinner.
Till dubbelstäderna får vi också räkna Gamla
ochNyaFalkenberg. Som städer hör de med stor sannolikhet till 1400-talet. Men ursprungligenvar
Falkenberg namnetpåenborg sombyggsvid
Ät-ransöstrastrand i slutetav 1200-talet. Orten får då
en administrativ och politiskt central ställning på gränsen mellan Norra och SödraHalland. Gamla
och Nya Falkenberg existerar samtidigt fram till
mitten av 1500-talet, då Nya Falkenberg försvin¬ ner.
Om Kungsbacka och Gåsekil skall räknas som
dubbelstäder kanskeärtveksamtmendet ärändå
inte alldeles omotiverat att ställa frågan. Kungs¬
backas äldstaurbaniseringskriterierdaterarsig till
1408. Området hadeenviss centralitet redan tidi¬
gare. Inte långt från platsen låg Hunehals borg
frånslutetav1200-talet, där vivet atthanseater har
bedrivit handel. MedanKungsbacka komatt trots
vissa hotexistera fram till våradagar har Gåsekilen
mycketkort historia. Stadennämns förstagången
1481 och 1539 drasprivilegierna in. Den tycks ha
legat där Gottskär nuligger. Kanske har dess roll
varitattkanaliseradenbondeseglationsomi alla ti¬ dertycksha funnits påonsalalandet.
Går vi sedan till Bohuslänärbilden inteså an¬ norlunda. Bohuslän hadeegentligen bara en stad avnationellbetydelse under medeltidenoch detvar
Kungahälla. Men den stadens storhetstid tog slut någon gång efter 1300. De övriga två, Marstrand
ochUddevalla,fickegentligen aldrig någon rollut¬
överden lokala.
Ser vi till derasbelägenhet har Kungahälla och
Uddevalladet gemensamt med de halländskastä¬ derna att de låg där större vattendrag mynnade i
havet: Kungahälla vid Nordre älv och Uddevalla vid Bäveån. Marstrandslägeärhelt unikt. Denlåg
vidennaturhamnpåenö. Den har heltsaknatom¬
land ochvarit helt beroendeavtillgången på fisk i havet däromkring. Staden är i detta avseende att likna vid Skanör-Falsterbo i Skåne. Det är helt
uppenbartattstadenskonjunkturer iäldre tid varit
helt beroendeavhavsfångstenävenomnaturham¬ nen såsom enav natthamnarna utmed bohuskus¬
tenvaritviktig för sjöfarten. Men i sig har denna inte kunnatskapaenstad.
Kungahälla har traditionellt dateratstidigt,men
deäldstabelägeni skriftligt materialhör till 1130-talet. Hittills har det arkeologiska materialet inte gett några ledtrådar som varit äldre än slutet av
1100-talet.Påsenaretidharemellertidfynd kom¬
mitsomger ossanledningattomprövaosspå den
punkten. Klart äremellertid att 1200-talets andra
hälft varit mycket viktig för staden.
Fransciska-nerkloster tillkommer, Ragnhildsholmen likaså och det äldre Kastelle klosterbyggsom.Detärrim¬
ligen i linje med Håkon Håkonssons intresse för
området i mitten av 1200-talet. Men när Bohus
börjar byggas 1308 sker uppenbarligen en
tyngd-punktsförskjutningmotdenna plats. Bakomdetta
ligger ocksåandrafaktorer, somattskeppen blivit störreoch kanskeatttillgängligheten i deninre älv¬
armenökat. Konsekvenserna för Kungahälla blir
emellertidattstaden tycks försvinna in ienhisto¬ risk halvskymning. Det är dock först när staden
bränts 1612 som den flyttas tillBohus.
Marstrands äldsta stadskriterium är från slutet
av 1200-talet, 1291, då franciskanernas kyrka
Vilken karaktär ortenhar haftär numeraännu
mer tveksamt sedan nya arkeologiska undersök¬ ningar genomförts där. Dessavisarattden
bebygg-bara ytani detta skede varit mycketliten (Carlsson
1984). 1363nämnsi alla fall två byamänvarföror¬
ten då i alla fall nått en viss utveckling. Vi skall dock integöraossnågraöverdrivna förväntningar på ortensstorlek. Somvi redansagt harden varit
helt beroendeavfiskekonjunkturerna.
Uddevalla är betydligt senare. Denna stad har
tillkommit i slutetav 1400-talet.Uddevalla kanses
som ett försök från norsk sidaatt dra tillsighan¬ deln från svenska områden som Dalsland och Värmland med framför alltjärn ochträ.Idetta fall blev den enkonkurrenttill den nygrundadesvens¬ kastadenNyaLödöse inom Göteborgs nuvarande stadsområde.
NyaLödöse,somalltsåvarsvenskstad, fick sina
privilegier 1473 och tog då över Gamla Lödöses
roll på den svenska sidan som en internationell
handelsstad. GamlaLödöse vid Götaälv,ca3 mil
norr om Göteborg, kan spåras tillbaka till 1100-talet, när det gäller bosättning. Under 1100-talet
utvecklade sig orten till en betydande plats med i
varje fall tre kyrkor, kastal ochmynttillverkning.
Den hade livliga kontakter med olika områden i
Västeuropa. Detvisar deomfattande arkeologiska undersökningar som genomförts där (Carlsson
1982). Denna utveckling fortsatte också under
1200- och 1300-talen. Eftersom den underflera år¬ hundraden var Sveriges västligaste stödjepunkt
fick denen utomordentligstor ochviktig roll för
Sverige. När NyaLödöse kom till flyttades denna
rollövertill dennaortochdärefter i sinturtillsam¬ mans också med andra inslag till det nuvarande
Göteborg närden staden tillkom 1621. Intressant är att hela tiden från Gamla Lödöse och framåt måstevi räkna älven och de kontaktområdenden¬ nagav somGöteborgs och dessföregångaresupp¬
land. För alla dessa har tex Värmland spelat en
viktigroll. Frånsenaretider känner vi väl degöte¬
borgska köpmännens intressen i detta landskap.
DetärdennarollsomUddevallasatteifråga, dock
endast med partiell framgång.
Ser vinutill demedeltida städerna ivästerkanvi
urskilja några viktiga drag. De ligger imötetmel¬
lan havet och viktiga landsvägar. Ettmärkligtun¬
dantag ärhär Marstrand. Kanskeockså Gåsekil i
detta avseende skiljer sig från de övriga.
Övraby
och Laholmliggervisserligen ganska långt inmen
har genom Nissanresp Lagan ändåkontakt utåt. KontakternautåtmotVästeuropavisar sig också i
det fyndmaterialsomkommit fram i arkeologiska
undersökningart exi Gamla Lödöse ochGetakärr
(Carlsson 1982, 1983). Devästliga inslagen ärbe¬ tydligt starkare häränt exiöstraSverigeavnatur¬
liga skäl(Broberg—Hasselmo 1981). Men det kan¬
skemestslåendeärändå ijämförelse med
Östsveri-ge och Skåne det relativt svagastadsväsende som
funnits i detta område. Kronologiskt har det ut¬ vecklats underlång tid.Demånga
stadsförflyttnin-garnaliksom dubbelstäderna tyder påattlokalise¬
ringarna antingen varit osäkra ellerattdet funnits
konkurrerande intressen bakom städerna. Detta kanocksåtyda påattunderlagetförstädernavarit
dåligt. Det kan ocksåvisaattden centrala maktens
möjligheteratthävda sina intressen varit mindre i
resp rikens periferier än i de centrala områdena.
Manhar ietttidigt skedenöjt sig mednågrastödje¬ punkter såsomt exLödöse. Det kanvaravärt att
utveckla dettalitemer,därförattvi här kanske har
en viktig utgångspunkt förtolkningavdentidiga
urbaniseringen.
Under olika tider harmaniforskningen lagt oli¬
ka tonvikt vid de faktorersom ligger bakomden
medeltidaurbaniseringen. Ibland harmanmycket
starkt betonat de formellakriterierna: stadslagar, privilegieretc. I andra har de ekonomiska fakto¬
rernadragits framsomdeallena avgörande. Detta
har dåavspeglat sig i definitioner mananväntför
begreppet stad.
Diskussionen visar hur svårt detär attfånga in
detta mångtydliga begrepp. Men vi kan beskriva
orternautifråntregrupperi kriterier.Detförstatar
hänsyn tillortens funktioner i förhållande till sitt
omland. Fungerardensomcentralort iettelleran¬
natavseende:ekonomiskt, administrativt, kyrkligt etc?Denandragruppenkriterier visar hurortenser
ut:har dentätbetyggelse, hurserbebyggelseplanen
ut.Ärdentätorteller inte? Dentredjegruppentar fastapå de formellakriterierna. Har den privilegi¬ er,stadslag, rådsborgmästare,sigilletc.Förattva¬
ra en högmedeltida stad måste orten både vara centralort, tätortoch hasärskilda privilegier. Un¬
der andratider kan de sistnämnda kriteriernava¬
riera.
Det är inte självklart att det skall vara så här. Stadenärkanske inteallsnödvändig förattspetsa
till något. På Island harmankunnat konstateraett
centralortssystem avheltannatslag. Där kanman
talaomcentralområden, där olikacentralfunktio¬ ner är spridda på olika platser: hamnplats, tings¬ plats, hövdingens gårdetc.Varje plats harencent¬ ral funktion attfylla (Thorlaksson 1977). Liknan¬
desystem har diskuterats för området kring Kal¬ mar i den nyligen utkomna stadshistoriken över staden (Blomkvist 1979). I skenet av detta skulle
man kunnase städerna som något framtvingat, i
varje fall tillskapat. Det har funnitsettintresseatt samla skilda funktionerpåettochsammaställe för
attkunna kontrollera och behärskadessa, framför
allt den ekonomiska verksamheten. Det framgår
inte minstavdeprivilegiersomfinnsbevarade från
medeltiden. Ettinslagattläggamärketilldärvidär förbudet mot landsköpet, som finns redan i det
äldsta privilegiet för Jönköping från 1284, det
äldsta bevarade från det medeltidaSverige.Ettan¬
natindirekt indicium i dennariktningärattde fles¬
ta av de högmedeltida städerna hade en kunglig
borgsom var endel i den äldsta fögderiindelning¬
en.Oavsett hurmanvillkronologiskt tolka förhål¬ landet mellanborg och stad—vem varförst—vi¬
sardettapå stadensomettuttryck förcentralmak¬
tens intressen. Det ärju också kungen somutfär¬
darprivilegier,äveniettsådant fall därenenskild
fårtillåtelseattgrundaenstad. Exempel på dettaär
närbiskopenavLinköpingavMagnus Ladulås får privilegiet attgrunda Berga i Småland 1271. Men
och det ärdet intressanta i vårdiskussion: för att genomföra ett sådant ”program” krävs resurser
och administrativa möjligheter. Det har knappast
funnitsöverhela landet. Det visar också den reella
stadsutvecklingen.Detskerenkraftfull utveckling i
Östsverige,
framför allt kring Mälaren. Det av¬speglar centralmaktens tyngdpunkt,somdenkom
attbli framför allt från 1200-talet.
Här har stadsväsendet uppenbarligen fått en
stark genomslagskraft. I andra områden ser vi
dock att t ex den ekonomiska verksamhet helt
utanför städernaärganska omfattande. Taexem¬
pelvis bondeseglationen. För Hallands del har Al¬
bertSandklefstuderat denna(Sandklef 1973). Vis¬
serligenärhans material ihuvudsak från 1500-talet
och framåtmendet finnsingen anledning att inte
tro attförhållandena i medeltid varit likartade.Där finns alltsåen betydande verksamhet utanförstä¬
derna. Hur omfattande vet vi naturligtvis inte.
Från Bohuslän känner vienradhamnplatser från
nyare tid, somocksårimligen har tidigareanor. I
Västergötland kan vi funderaöverknallarnas roll.
Där, i södra Västergötland, fanns sedan medeltid
enlitenstad, Bogesund, mendetär först med till¬
komstenavBorås ibörjanav 1600-taletsom myn¬
digheternapåett ellerannatsätt försöker få bukt
med denna handelsverksamhet.
Tesen äralltså att ett utifrån pålagt
”stadssys-tem” iflerafall,närdet inte kangesetttillräckligt understöd,har svårtattkonkurrera medettredan
befintligt centralortssystem. Derelativtsvaga stä¬
dersomvi finnerpå Västkusten skulle alltså kunna förklaras medattdealdrig ficketttillräckligteko¬ nomiskt underlag bla genom att mycket av den
ekonomiska verksamheten gick dem förbi. Detta vorevärtatt meraidetalj studera. Bl aborde i be¬
tydligt större utsträckning än hittills de centrala
funktionernasspridningpå Västkusten underme¬ deltid studeras.
Vi har redantidigare hävdat attstäderna är ett
utslag av centralmaktens intressen. Detgäller sä¬
kerligen under högmedeltid.Det ärmöjligtattbil¬
den blir litemersplittrad under senmedeltid.Detta
hänger dåsammanmed kungamaktens oförmåga atthävdasig i rikenas perifera delar. Det finnsan¬
tydningar, attde halländska dubbelstäderna skulle
kunnavarauttryck för detta. Iminst har familjen Totts intressen i Varberg och Falkenberg diskute¬
rats (senast i Brobergs och Redins
medeltidsrap-porter 31 resp43, en annan uppfattning har dock nyligen lagts fram avAndrén 1985 s. 109). Skall
man seresp”dubbelstäder”sominbördes konkur¬
rerande orter? IVästergötland finner vi flera städer
där man med fog kan undra om inte biskopen i
Skara har haftett stortinflytande på tillkomstenav
städerna: Falköping, Skövde (Klackenberg,
me-deltidsstadsrapporterna 27 och28). Stormännens
intressenharnaturligtvis varit desammasomkung¬
ens:attfå kontrollöverframförallt den ekonomis¬
ka verksamheten i området.
Mycketavdet somsagtshär ärnaturligtvis hy¬
poteser. Men det går inteatt komma ifrånatt det
medeltida stadsväsen som vi har att göramed på
Västkusten först såsmåningom vinnerstadga. Vi
vetocksåattdetfunnits ekonomiskt konkurreran¬ de system, t ex manifesterat genom
bondesegla-tion. Denhypotetiska bildmanvillprövaförväst¬
kustens städeräralltsåföljande. Visserligenhar
rp-lativtmånga städer etablerats på Västkusten både
genom centralmaktensoch genomvissastormäns
försorg. Menstäderna har aldrigen sådan styrka
attdeslagituteller i väsentlig grad minskat den äld¬ re centralfunktionsstruktur, som funnits i områ¬ det. Båda dessa ”system” fungerat sida vid sida.
Desomlevat i det äldre systemet har inte haftnå¬
gonglädjeavstäderna.Detvarcentrala eller inåg¬
rafallregionala makthavare med förebilderutom¬ lands som för sina intressen skapade städerna.
Nästastegblev i och för sigattinvånarna i städer¬
na,borgarna, naturligtvis blev angelägnaatthävda
sina exklusiva intressen. Fick de inte tillräckligt
stöd från centralmaktens sida kunde fortfarande
andra opererapå deras marknad. Det ärtroligen detta somsker på Västkusten. Så blir Västkusten
också från stadshistorisk synpunktett mycket in¬ tressant forskningsområde för att studera spän¬
ningen centralt och regionalt precis som forskare från helt andra discipliner hävdat, mest konse¬
kvent kanske Olof Hasslöf.
HansAndersson,f 1936, fil lic ihistoria,
länsantik-varie iGöteborgs och Bohus län. Publicerat studier
i framföralltstadshistoriska och stadsarkeologis-ka ämnen. Harlettprojektet Den tidiga urbanise¬
ringens konsekvenser för nutida planering. (Me¬
deltidsstaden).
Beskrivningarnaav respstäder bygger pä Medeltidsstadens
rapporterenligt följande.
Medeltidsstaden
20 Övraby,Halmstad (Jan-Erik Augustsson)
21 GamlaLödöse(Kristina Carlsson och Rune Ekre) 22 Marstrand(Margareta Hasselmo)
23 Uddevalla(Margareta Hasselmo) 25 Kungsbacka—Gåsekil (BirgittaBroberg) 27 Falköping (Henrik Klackenberg) 28 Skövde(Henrik Klackenberg)
29 Kungahälla (Hans Anderssön)
31 Varberg (Birgitta Bröberg)
32 Laholm(Lars Redin) 43 Falkenberg(Lars Redin)
60 Nya Lödöse (Anna Järpe)
Litteratur
Anderssön, H, 1982, Städer iöstochväst-regional stadsutveck¬ ling under medeltiden {Bebyggelsehistorisk tidskrift 3 1982)
Andrén, A, 1985, Den urbanascenen.Städer och samhälle i det
medeltida Danmark. Bonn—Malmö 1985(Acta
archaeolo-gicalundensia.Seriesin 8°. Nr 13)
Blomkvist, N, 1979, Kalmarsuppkomstoch äldsta tid. (Kalmar
stadshistoria 1.Kalmar)
BrobergB-Hasselmo,M, 19SI, Keramik, kammar och skorfrån
7medeltida städer.FyndstudieStockholm
(Riksnatikvarie-ämbetet och Statenshistoriskamuseer.Medeltidsstaden30)
Carlsson, K, 1982, Importkeramik, Gamla Lödöse. Stockholm (Lödöse—västsvenskmedeltidsstäd III:2)
Carlsson, K, 1983, Geto^örr Riksantikvarieämbetet. Rapport Carlsson, K, 1984, Marstrand, Drottninggatan i Marstrand
(Skrifter utgivnaavBohuslänsmuseumoch Bohuslän hem¬ bygdsförbundnr11)
Olsson, G, 1953, Sverige och landet vid Göta älvs mynning under
medeltiden(Göteborgs högskolas årsskrift 1953:3) Sandklef, A, 1973,Allmogesjöfart,Göteborg
Thorlaksson, H, 1977,Urbaniseringstendenserpå Island i
mid-delalderen {Urbaniseringsprosessen i Norden. I
Middelal-dersteder. Det XVII. Nordiskahistoriskermote Trondheim 1977.Red.GretheAuthénBlom, Oslom fl)
Summary:
The
WestCoast’s meciieval
towns—
or
who
benefits from towns?
by Hans Andersson
The essay considers the towns along the West
Coast of Sweden which during the Middle Ages was dividedbetweenDenmark, Sweden and Nor¬
way.However, thearea was ontheperiphery of all
three kingdoms. The oldest towns, Lödöse and
Kungahälla, appeared nolater than around 1100.
The 13thcentury townsare
Övraby,
LaholmandGetakärr in Halland andMarstrand inthecounty ofBohus, the latter perhapswith acertaindegree of doubt from whatcanbe deduced fromrecentar¬
chaeological investigations. Othertownsdate from
the 14th and 15thcentury.
Onecan characterise urbanisation on the West
Coastinroughlythefollowingway.Thetownsare
atthejuxtaposition of the seaandimportant land routes.A clearexception in thiscaseis Marstrand which isright outonthe seaward skerries comple¬ tely dependentonsearoutesandwithouta hinter¬
land. ThecontactswithWesternEuropeareclearly
indicated in the finds made inarchaeological inve¬
stigations, for example in GamlaLödöse and Geta¬
kärr. The Western features are significantly strongerhere than,for example, in Eastern Sweden
forobviousreasons.Butwhatismoststrikingper¬ haps is the relatively weak urbanisation that took
place in this region ifone compares, forexample,
thisareawith Eastern Sweden and Scania. Chrono¬
logically the West Coast towns have developed
over along period and the large number ofmove¬
ments oftowns as well as parallel towns indicate that locations were either uncertainor that there existed other interests whichcompeted against the
towns. The situation also shows perhaps, that the centralpowers’ opportunitiestouphold their inte¬
restswereless in therespective kingdom’s periphe¬ ries.Atanearlystagetheyweresatisfied withsome bases.
In the essayit is maintainedthatit isthe central
powers’ interests which at first hand reflect the
founding oftowns. Theresources for thisexisted
only in certain centralareas. A powerful develop¬ ment took place in Eastern Sweden particularly around Mälaren which reflects the principalcon¬
centration of the centralpowerswhichwasthecase above all from the 13th century. Inthemoreperi¬ pheral partstheestablishment oftownscould not be given sufficient support and it was therefore
moredifficult to defeatthecompeting oldercent¬
ralised system.Duringthe laterMiddleAgesitcan also be taken into considerationperhaps that there
wereotherinterested parties, prominentindividu¬ als, who came inas promotersoftown establish¬ ment albeit with less resourches than the central
powers.
Thehypothesisput forward in theessay canbe
summarisedasfollows.Naturallyarelativelylarge number oftownshave been establishedonthe East
Coast both through the agencyofthe central po¬
wers and through certain prominent individuals.
But the towns have never had such strength that
theycould defeat orreduceto any real extentthe
older centralised structure which existed in the
area.Boththese systemshavefunctioned side bysi¬
de.Tothosewhohad lived under the old systemthe
townsbroughtnoreal benefit.Itwasthecentralor
in some cases theregional rulers who established
towns for theirowninterests. The next stagethat
followedwasthat the inhabitants inthetowns, the
citizens themselves, naturally became anxious to protecttheir interests. Iftheywerenotgiven suffi¬
cient support from the centralpowers then others
could still competein their market which is probab¬ lywhat took place on theWest Coast. The West
Coast in this respectisaninteresting field in which
tostudy thetensions that existed between thecent¬