Sjuksköterskors erfarenheter av
omvårdnad till patienter med depression
Nurses' experiences of nursing for patients
with depression
Evelina Hansson
Ulrika Andersson
Omvårdnad AV, Vetenskapligt arbete, Specialistutbildning psykiatrisk vård. OM123A. Huvudområde: Omvårdnad, avancerad nivå.
Högskolepoäng: 15Hp. Termin/år: HT 2019 Handledare: Bosse Ek Examinator: Siv Söderberg
Kurskod/registreringsnummer: OM123A
Abstrakt
Bakgrund: Sjuksköterskan möter dagligen patienter som lider av depression. Det är ett
allvarligt tillstånd och innebär ett svårt lidande för de som drabbas. Patienter med depression som går obehandlade under en längre tid riskerar en försämrad
funktionsförmåga, långvarig och ihållande sjukdom samt återinsjuknande. Att hjälpa dessa patienter kan vara en stor utmaning för sjuksköterskan då goda kunskaper, egenskaper och erfarenheter krävs för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad för individen. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad till patienter med depression. Metod: En litteraturstudie som baseras på 18 vetenskapliga artiklar. Sökningar i Cinahl, PubMed och PsycInfo har utförts, artiklarna har kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts.
Resultat: Fyra kategorier framkom vilka beskriver den psykiatriska omvårdnaden. Dessa är:
Sjuksköterskans personliga och professionella kvalitéer, Mellanmänskliga relationer, Sjuksköterskans bedömning av patientens tillstånd och Hälsofrämjande interventioner.
Diskussion: För en god vård krävs att sjuksköterskan hade en vilja och en ambition att
lindra lidande, främja återhämtning och återställa hälsa för dessa människor. Patienten ska alltid vara i fokus och deras upplevelse av sjukdom och omvårdad bekräftade om
tillfredställande omvårdnadsåtgärder hade utförts av vården och gett de resultat som eftersträvats. Slutsats: Sjuksköterskan har med sin expertis inom den psykiatriska omvårdnaden en betydelsefull roll som behöver värdesättas och prioriteras i framtidens sjukvård.
Nyckelord: Depression, kvalitativ innehållsanalys, litteraturstudie, psykiatrisk omvårdnad,
Abstract
Background: The nurse meets patients suffering from depression daily. It is a serious
condition and causes severe suffering for those affected. Patients with depression who go untreated for an extended period of time risk impairment, long-term and persistent illness and re-illness. Assisting these patients can be a major challenge for the nurse as good knowledge, characteristics and experiences are required to provide a person-centered care for the individual. Aim: Describe nurses' experiences of nursing for patients with
depression. Method: A literature study based on 18 scientific articles. Searches in Cinahl, PubMed and PsycInfo have been carried out, the articles have been quality checked,
analyzed and compiled. Result: Four categories emerged that describe psychiatric nursing. These are: "Nurse's personal and professional qualities", "Interpersonal relationships", "Nurse's assessment of the patient's condition" and "Health promotion interventions".
Discussion: For good care, the nurse must have a will and ambition to relieve suffering,
promote recovery and restore health for these people. The patient should always be in focus and their experience of illness and the caregiver confirms whether satisfactory nursing measures have been performed by the healthcare system and given the results that are sought. Conclusion: The nurse, with her expertise in psychiatric nursing, has an important role that needs to be valued and prioritized in future healthcare.
Keywords: Depression, literature study, nurse- patient relation, nurse´s role, psychiatric
Innehållsförteckning
Introduktion ... 1
Psykiatrisjuksköterskans roll ... 1
Att leva med depression ... 1
Vårdrelationens betydelse vid möten med patienter med depression ... 2
Problemformulering ... 3 Syfte ... 3 Metod ... 3 Datainsamling ... 4 Urval ... 4 Kvalitetsgranskning ... 5 Dataanalys ... 5 Etiska aspekter ... 6 Resultat ... 6
Sjuksköterskans personliga och professionella kvalitéer ... 6
Mellanmänskliga relationer ... 8
Sjuksköterskans bedömning av patientens tillstånd ... 10
Hälsofrämjande interventioner ... 11 Diskussion ... 13 Metoddiskussion ... 13 Förförståelse ... 14 Resultatdiskussion ... 14 Framtidens forskningsbehov ... 18 Slutsats ... 18 Referenser ... 19
Bilaga 1. Söktabell för urvalsprocessen. Bilaga 2. Kvalitetsgranskningstabell.
1
Introduktion
Den psykiska hälsan har försämrats och det finns ett ökat behov av hälsofrämjande och förbyggande insatser. Psykiatrisjuksköterskan har förutsättningarna att identifiera behov och tidigt upptäcka samt förebygga psykisk ohälsa. Patienter, närstående och allmänheten har ett ökat behov av att få kunskap och information om psykisk ohälsa vilket kan
tillgodoses genom sjuksköterskans särskilda kompetens (Blomberg & Hedelin, 2007).
Psykiatrisjuksköterskans roll
Sjuksköterskan förmedlar kunskap om sjukdomen, symtom, behandling och verkan/biverkan, både till den sjuke och deras anhöriga. Sjuksköterskan behärskar medicinsk kunskap om psykiska sjukdomar och vilka läkemedel som används samt har kompetens att förklara vad som sker i kroppen fysiologiskt vid olika tillstånd. Detta skapar möjlighet för patienten att söka vård i rätt tid samt på ett personligt plan reflektera över sina tankar, känslor och beteende i förhållande till sin sjukdom. Sjuksköterskan främjar självhjälp och underlättar i kontakten med andra vårdgivare, förklarar medicinska termer på ett språk som patienten förstår och blir en länk mellan patienten och läkaren (Blomberg & Hedelin, 2007; O´Brien, 2001). En viktig del i sjuksköterskans stödjande är att bekräfta patienternas psykiska lidande samt att ge personlig vägledning. Genom att basera sin vägledning på yrkeserfarenheter och möten med andra med liknande besvär kan sjuksköterskan framstå som både trovärdig och kunnig. Bemötandet ska vara personligt och utan förutfattade meningar. Målet är att arbeta utifrån patientens individuella förutsättningar och behov. Utgångsläget är alltid patientens egen motivation att förändra sin livssituation och det innefattar att ibland hjälpa patienten att bromsa och ibland att uppmuntra och pusha till att ta nästa steg. Sjuksköterskan beskrivs som en kompetent, professionell och unik vägledare i mötet med patienten (Blomberg & Hedelin, 2007).
Att leva med depression
En central komponent i det depressiva syndromet är nedstämdhet och utgör ett
huvudsymtom för diagnosen egentlig depression. Minskat emotionellt engagemang och en oförmåga att uppleva positiva känslor förekommer hos många. Depressiva tankar och livsleda dominerar, även självmordstankar är vanliga symtom (Alexopoulos, 2005; Amini,
2 Negarandeh, Cheraghi & Eftekhar, 2013; Herlofson, Ekselius, Lundin, Mårtensson & Åsberg, 2016, s. 300). Depressionen leder också till en rad kognitiva symtom där
koncentrationssvårigheter och obeslutsamhet försvårar vardagen. Vid en depressiv episod är brist på energi liksom passivitet och oföretagsamhet påtagliga symtom. Detta leder till svårigheter att initiera aktiviteter men även psykomotorisk oro och ångest kan förekomma. De flesta deprimerade patienter har sömnstörningar vilket kan yttra sig som
insomningssvårigheter, avbruten eller ytlig sömn. Nedsatt aptit som kan leda till ofrivillig avmagring är vanligt, men även ökad aptit kan förekomma. Fysiska symtom är mycket vanliga i samband med depressionssjukdomar såsom smärtor, obehagskänslor och tryck i bröstet ibland med svårigheter att andas samt allmän sjukdomskänsla (Epstein, et al., 2010; Herlofson et al., 2016, s. 300–301; Poleshuck, Cerrito, Leshoure, Finocan-Kaag & Kearney, 2013; Stark et al., 2018). Depression beskrivs ibland som vår tids största folkhälsoproblem. Det är ett allvarligt tillstånd och innebär ett svårt lidande för de personer som har drabbats. Personer med depression som går obehandlade under en längre tid riskerar en försämrad funktionsförmåga, långvarig och ihållande sjukdom samt återinsjuknande. En obehandlad depression medför en ökad risk för suicid (Socialstyrelsen, 2017).
Själva kärnan i depression är att uppleva sig utanför sig själv och andra. Det finns en förlamande känsla av att vara avdomnad och samtidigt uppleva fullständig skräck. Den psykiska smärtan omfamnar hela individen samt ger en känsla av att mista helheten som person, med total hopplöshet om att någonsin må bra igen. Långvarig sjukdom gör det svårt att bibehålla relationer, vilket leder till ökade känslor av meningslöshet. Lidandet känns ofta gränslöst och outhärdligt, och döden ses ofta som den enda vägen ur det (Stark, et al., 2018; Stigsdotter Nyström & Nyström, 2007). Patienter upplever att depressionen inte tas på allvar och underskattas. De tror också att psykiskt sjuka patienter blir refererade som galna eller lata av andra och antar att eftersom sjukdomen inte är synlig, blir det svårare för andra som inte har erfarenhet och bristande kunskap, att förstå (Stark, et al., 2018).
Vårdrelationens betydelse vid möten med patienter med depression
Vårdrelationen mellan patient och vårdare utgör kärnan i själva vårdandet och
3 kunna fungera. En sann relation innebär ett verkligt möte mellan människor. Människan framträder som person genom relationen till den andra människan. I relationen mellan vårdare och patient ska patienten få möjlighet och utrymme att uttrycka sina behov och vad som bekymrar denne. I den vårdande relationen får patienten öva sig att ta emot och att ge, vilket aldrig får uppfattas som självklart. Att ta emot är en skicklighet och innebär alltid att lämna ut sig själv. Den vårdande relationen ska alltid bygga på en ömsesidighet mellan parterna och får aldrig forceras fram av vårdaren. Relationen skiftar i styrka och djup. Inom vårdprocessen kan en relation mellan vårdare och patient benämnas som ett
vårdförhållande. Kärnan i ett vårdförhållande är att den ska stödja patientens hälsoprocess, vara professionell och baseras på kunskap och ett etiskt förhållningssätt. Kontinuitet i ett vårdförhållande är väsentligt, oavsett hur lång eller kortvarig vårdprocessen är.
Kontinuiteten bidrar positivt till patientens hälsoprocess. Genom kontinuitet och en djup, grundläggande relation till patienten strävar man mot att lära känna patienten och skapa en vårdande vårdprocess (Eriksson, 2018, s.67-68).
Problemformulering
Sjuksköterskan möter dagligen människor som lider av depression. Att hjälpa dessa
patienter kan vara en stor utmaning då goda kunskaper, egenskaper och erfarenheter krävs för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad för individen. En önskan att hjälpa och en ambition att lindra lidande är kärnan i omvårdnad, med denna litteraturstudie vill vi därför söka ökad förståelse. Genom nya kunskaper kan psykiatrisjuksköterskan stärkas och
utvecklas i sin yrkesroll.
Syfte
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad till patienter med depression.
Metod
En litteraturstudie skrivs som en sammanställning av aktuell forskning inom ett speciellt område. Detta innefattar formulerande av frågeställning, att bestämma en sökstrategi, inhämta relevanta källor samt utföra en sökning och kritiskt analysera information för att forma en slutsats (Polit & Beck, 2012 s. 124). För att beskriva, analysera och tolka insamlade data används innehållsanalys. Detta innebär att på ett systematiskt sätt analysera data för att
4 lättare kunna identifiera mönster och teman med målet att beskriva specifika fenomen (Forsberg & Wengström, 2016, s. 137).
Datainsamling
Inledningsvis har testsökningar utförts i syfte att undersöka om relevanta studier framkommit i träfflistan samt om termerna i titel och abstrakt varit av betydelse. Sökningarna har gett information om hur stora sökmängder som finns i ämnet. I
testsökningen har en bred sökning gjorts, i syfte att hitta så stor mängd studier som möjligt som besvarar syftet och frågeställningarna och att öka möjligheterna till att finna relevanta studier. Sökningen har därefter smalnats av genom att göra avgränsningar samt utarbeta relevanta söktermer utifrån databasernas termer. Eftersom databaserna använder olika begrepp och uttryck gällande sökorden har sökstrategin anpassats utifrån den specifika databasen för att ge likvärdiga sökresultat (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU], 2013, s.26-33). Sökningarna har utförts med hjälp av Mittuniversitetets bibliotekarie. I PubMed har MeSH använts, PsychInfo Thesaurus of Psychological Index Terms samt I Cinahl har Headings använts. Valda söktermer var ”Nurs*”, ”nurse-patient relation”, ”nursing role”/”nurse´s role”, ”depression”, ”depressive disorder”, ”psychiatric care” och ”psychiatric nursing”. Sökstrategin har innefattat avgränsning i form av en tidsbegränsning på studier publicerade från 2009-01-01 för att hitta aktuell forskning. Författarna har läst igenom alla titlar och abstrakt där titeln ansågs svara på syftet. Därefter har relevanta
artiklar sparats och hela studier har då lästs igenom. Review artiklar och artiklar som ej varit vetenskapligt godkända har uteslutits.
Urval
Författarna har gjort en bedömning av artiklarna utifrån relevans för syftet och hur de besvarar forskningsfrågan. Syftet med bedömningen är att exkludera artiklar som anses irrelevanta för syftet. Författarna har tillsammans valt ut vilka som gått vidare till kvalitetsgranskning genom en fortlöpande diskussion om artiklarnas relevans.
Studierna har bedömts utifrån de valda inklusions- och exklusionskriterierna (SBU, 2013, s.39). Inkluderade studier omfattar sjuksköterskans perspektiv och en depressiv diagnos. Författarna har valt att exkludera studier med barn, studier där depression varit sekundär till somatisk sjukdom samt studier på andra språk än svenska, norska och engelska. Detta
5 resulterade i 13 artiklar varav sju kvalitativa, två kvantitativa och fyra med mixad metod. Manuella sökningar utfördes och resulterade i ytterligare fem artiklar varav en kvalitativ, tre kvantitativa och en med mixad metod. För att följa urvalsprocessen, se söktabell i Bilaga 1.
Kvalitetsgranskning
I kvalitetsgranskningen har granskningsprotokoll från Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011, s. 108–110) använts. Granskningsmallarna har haft som syfte att hjälpa författarna att
systematiskt granska studiernas vetenskapliga kvalitet. Två olika protokoll har använts beroende på om studien varit kvalitativ eller kvantitativ. För att klassificera studierna har författarna tilldelat poäng utifrån positiva eller negativa svar och sedan sammanställt i en total poängsumma för varje studie. Därefter har en samlad bedömning gjorts. Artiklarna presenteras i Bilaga 2.
Dataanalys
Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) har använts i
analysförfarandet. Studierna lästes igenom flera gånger för att få helhetsperspektiv. Texten har komprimerats i syfte att göra den mer lätthanterlig, men utan att mista det väsentliga och centrala. Innehållet i texten har format meningsenheter genom att strykas över med färgpennor och därefter kondenserats och förts in i ett separat dokument. Därefter har kondenserade texten abstraherats och kodats genom att sammanföra meningsenheter som liknade varandra. En kod är en beteckning på en meningsenhet och beskriver dess innehåll på ett kortfattat sätt. Genom diskussion och reflektion mellan författarna har materialet tolkats och resulterat i underkategorier och kategorier. Författarna har valt att koda menings enheter i olika färger vilka tillsammans skapat studiens kategorier.
De kvantitativa studierna har analyserats med en analysmodell av Friberg (2017, s. 148–151). Analysen har utförts i fyra steg. I steg ett har studierna lästs igenom flera gånger för att få en förståelse för innehållet och sammanhanget. I steg två har sedan en översiktstabell med syfte att få en god överskådlighet i materialet skapats. Detta har utgjort grunden till den
kommande analysen och var ett sätt att skapa struktur i materialet. Steg tre har innefattat att söka likheter och skillnader i studiernas resultat med syfte att få fram vad som
6 och strukits över dessa delar. I steg fyra analyserades materialet, sammanställdes och
presenterades i kategorier.
Etiska aspekter
Författarna har gjort etiska överväganden beträffande urval och presentation av resultatet. I litteraturstudien har studier valts där man haft etiska överväganden och tillstånd från etisk kommitté (Forsberg & Wengström, 2016, s. 59). Översättning från engelska till svenska har genomförts utan medveten förvrängning av texten, men reservation för eventuella
feltolkningar.
Resultat
Analysen resulterade i fyra kategorier vilka kommer att presenteras nedan. Dessa är: Sjuksköterskans personliga och professionella kvalitéer, Mellanmänskliga relationer, Sjuksköterskans bedömning av patientens tillstånd och Hälsofrämjande interventioner.
Sjuksköterskans personliga och professionella kvalitéer
I en studie av Graneheim, Slotte, Markström och Lindgren (2014) upplevde sjuksköterskorna det utmanande i att bemöta suicidala patienter. Sjuksköterskorna beskrev att de balanserade mellan känslan att vara utmattade och att identifiera sig själva med patienten för mycket. Några upplevde att patienternas suicidala tankar var en tung börda att härbärgera och var svåra att bemöta, andra upplevde att detta var en del av det dagliga arbetet och blev inte lika påverkade. Sjuksköterskornas egna känslor gentemot suicidala patienter påverkade hur de kommunicerade med dem. De hade förståelse för patienterna när de uttryckte att de inte ville leva längre och försökte i dessa situationer att hjälpa och resonera med patienterna. Det fanns flera faktorer som påverkade patientens depressiva symtom under
sjukhusvistelsen. Sjuksköterskans yrkeserfarenhet och fallenhet påverkade patientens upplevelse av sin depression. Äldre och kvinnliga sjuksköterskor tenderade att lita mer till sin terapeutiska förmåga för att stärka och stötta de deprimerade patienterna.
Sjuksköterskor som hade fått kompetenshöjning genom vidareutbildning skattades högre av patienterna (Haspeslagh, Eeckloo & Delesie, 2012). Sjuksköterskor fick goda resultat av att delta i en kompetenshöjande utbildning i att upptäcka depressiva symtom hos patienter.
7 Efter utbildningen upplevde sjuksköterskorna att deras självförtroende att bedöma
depressioner hade ökat (Brown, Raue, Roos, Sheeran & Bruce, 2010). I en studie av Markle-Reid et al. (2014) fick sjuksköterskor genom utbildning lära sig strategier för att utföra omvårdnad av deprimerade patienter. Utbildningen gav sjuksköterskorna ökade kunskaper och ett ökat självförtroende att vårda. Kunskaperna innefattade att identifiera riskfaktorer med olika verktyg, utbildning i depression och att aktivera patienterna socialt. Detta innefattade också att utforma vårdplaner och att utvärdera dem fortlöpande.
Sjuksköterskor hade lågt självförtroende gällande sina kunskaper att vårda patienter med depression och ångest. Detta berodde inte på utbildningsnivå eller den omgivande miljön. De interventioner som användes var stöttning, hjälp vid läkemedelsfrågor, problemlösning, ångesthantering och sorgehantering. När det gällde att ge råd om behandling till patienterna fanns det signifikanta skillnader, där framkom att sjuksköterskor med mer utbildning kände sig mer självsäkra (Waterworth, Arroll, Raphael, Parsons & Gott, 2015; Prince & Nelson, 2011).
Nance (2012) utförde en sjuksköterskeledd gruppterapi för patienter som led av depression. En sjuksköterska uttryckte att dessa människor vill bli hörda och här hittar de utrymme att uttrycka sina känslor och att dela aspekter av sina liv som de aldrig skulle ha sagt till någon. Sjuksköterskan upplevde sig få förmånen att lyssna för att vägleda dem att övervinna sin depression. Sjuksköterskorna var nöjda med förändringarna hos deltagarna inte bara i den fysiska aspekten utan också av deras nya attityd och tänkande, de blev gladare och mer deltagande. Sjuksköterskorna betonade sin personliga och professionella tillväxt av att leda terapin och deras tillfredställelse med att förstå och se förbättringen av deltagarna. En sjuksköterska beskrev:
It’s an opportunity for personal and professional growth. At the beginning I felt a little afraid, because of the responsibility of this new task, but as the days went by my fear disappeared and my confidence increased. I was pleased by the consistency and enthusiasm the
participants showed, and to observe the changes in their daily lives, which helped them get past their physical and emotional problems (Nance, 2012, s.93).
Enligt Feely och Long, (2009) blev sjuksköterskans personliga och professionella kvalitéer blandade och gav näring och styrka till den terapeutiska relationen med patienten.
8 Självmedvetenhet och kunskap ökade för båda parter och sjuksköterskorna underlättade relationen genom att använda sig av självreflektion.
Mellanmänskliga relationer
Sjuksköterskor upplevde att möta och knyta an till patienter var något mycket positivt, särskilt när det gällde patienter som var tystlåtna och inte själva sökte kontakt. Att få möjlighet att ta emot någons tankar och känslor och bevara dem och omvända dem var uppskattat (Feely & Long, 2009; Graneheim et al., 2014). Att ge stöd, lyssna, ge av sin tid uppfattades som en viktig intervention. Sjuksköterskan ansåg också att det var av stor vikt att skapa en tillitsfull relation till patienten, våga fråga saker, inneha professionell kunskap och erbjuda kontinuitet. För att bygga en tillitsfull relation behövde sjuksköterskan vara lyhörd och förstående (Borglin, Räthel, Paulsson & Sjögren, 2019; Evans, Deutsch, Drake & Bullock, 2017; Waterworth et al., 2015). En sjuksköterska beskrev:
Most important is to gain their trust, otherwise it doesn’t matter what I say. I usually start by listening and confirming ... they are allowed to talk, and I acknowledge that they are feeling like that [confirmation] ... and when they feel that they are being heard and seen, then I try to explain, and carefully add what I think and how we might proceed. You do not need to throw in words like ‘depression’. You can talk around it. Talk about solutions instead of problems ... (Borglin et al., 2019, s. 6).
Sjuksköterskorna ägnade tid till patienterna och uppmuntrade dem till reflektion vilket gav patienterna en ökad trygghet och de vågade uttrycka sina känslor öppet. Några försökte också skänka hopp i försök att mildra hopplöshetskänslor och återställa patienternas tro på en bättre framtid (Prokofieva, Koukia & Dikeos, 2016). Sjuksköterskor ansågs ha en
betydande roll för att främja utvecklingen och bevarandet av relationer mellan människor som genomgår enorma livsutmaningar (Feely & Long, 2009).
Sjuksköterskans roll och bidrag vid återhämtning var beroende av kvalitén på
vårdrelationen enligt Stegink et al. (2015). Det viktigaste och mest grundläggande i att skapa en trygg och stödjande miljö var att sjuksköterskan var tillgänglig, empatisk, kände
patienten bakom sjukdomen och att det fanns en jämlikhet i samarbetet. Sjuksköterskorna bidrog till att skapa balans mellan stöd och respekt för patientens behov av autonomi.
9 Viktiga faktorer som förbättrade känslan av engagemang var en accepterande attityd och en förmåga att ge sig odelade uppmärksamhet och sitt förtroende till patienten.
Den terapeutiska relationen kräver ett aktivt deltagande av patienterna själva.
Engagemanget från sjuksköterska och patient överensstämde inte alltid och detta kunde leda till ökad stress och påfrestning på den terapeutiska relationen. Patientens ovillighet att samarbeta kunde leda till en envägskommunikation i relationen. Konsekvensen blev att sjuksköterskan intog en dominerande och styrande roll och patienten tog en passiv och motståndskraftig roll (Clignet, Van Meijel, Van Straten & Cuijpers, 2017).
Tid tillsammans innebar att patienten och sjuksköterskan sammanfördes, tog hand om varandra och fann nöje i momentet. Under sessionerna tycktes patienterna och
sjuksköterskorna ha jämlika roller. Sjuksköterskorna använde ett inbjudande och
tillmötesgående förhållningssätt mot patienterna. Det ställdes inga krav och att spendera tid tillsammans var viktigare än själva utförandet. Något som hindrade en positiv effekt av interventionen var om sjuksköterskorna hade svårt att vara närvarande i aktiviteterna. Brist på anknytning till patienterna och ovilja att delta i interventionen skapade distans och bristande relationer. En god sjuksköterska- och patientinteraktion minskade patienternas depressiva symtom och ångest (Haugan, Innstrand & Moksnes, 2012; Molin, Lindgren, Graneheim & Rigner, 2018).
Sjuksköterskor inledde den terapeutiska relationen med att skapa en samhörighet med patienten, genom att knyta an till patienten och lyssna på deras berättelser och känslor. Det innebar också att bygga upp ett förtroende och få ett gemensamt engagemang i att arbeta tillsammans och driva relationen framåt till dess fulla potential. När relationen mellan sjuksköterskan och patienten blir starkare blir samtalen mer terapeutiska vilket kunde öka stödet för patienten som lider av depression. Faktorer som påverkade om sjuksköterskan och patienten kunde identifiera sig med varandra var mellanmänsklighet, fördomar samt hur villig patienten var att involvera sjuksköterskan i dennes liv (Clignet et al., 2017; Evans et al., 2017).
10
Sjuksköterskans bedömning av patientens tillstånd
Sjuksköterskor upplevde att det kunde vara utmanande att bedöma patientens depressiva symtom. Förmågan att identifiera symtom påverkades av i vilken miljö sjuksköterskan träffade patienten. Hembesök ansågs mest fördelaktigt eftersom det var enklare att
identifiera depressiva symtom i patientens hemmiljö än i klinisk miljö. Att möta patienten ansikte mot ansikte ansågs värdefullt eftersom sjuksköterskan använde patientens
kroppsspråk, ansiktsuttryck och kroppshållning i sin bedömning (Borglin et al., 2019; Waterworth et al., 2015). En sjuksköterska beskrev:
I don’t formally assess them with a schedule, but when you can see there are elements of depression coming through; you know I would ask them about their sleep patterns and their motivation to do things, like getting up and doing the tasks of the day. Whether they are still enjoying life, how happy they feel generally, and people almost will you to ask the questions so they can talk about it (Waterworth et al., 2015, s.2565).
Enligt Waterworth et al. (2015) kunde ett förändrat beteende indikera försämring i måendet och vara en riskfaktor för depression. Att hålla regelbunden kontakt med högriskpatienter ansågs vara av stort värde. En sjuksköterska sa “I think for me a lot of people I have contact with because, I’ve known them over seventeen years that I’ve been in the practice.
Sometimes you can pick what is normal behaviour and what is not” (Waterworth et al., 2015, s.2565).
Sjuksköterskan uppmärksammade deprimerade patienter som besvärades av lågt självförtroende och stöttade dem till att fokusera mer på sina styrkor och färdigheter. Sjuksköterskorna identifierade orsaker till insjuknandet i depression hos patienterna och försökte hjälpa dem att återta kontrollen över deras liv. Sjuksköterskor som vårdade patienter med depression identifierade omvårdnadsproblem och åtgärdade med
interventioner. Suicidrisk var den mest frekvent nämnda diagnosen (Prokofieva et al., 2016). Sjuksköterskorna prioriterade att skapa en trygg miljö för patienten, vilket innebar att ta bort alla potentiellt farliga föremål, exempelvis saxar och bälten. Några gjorde en muntlig
överenskommelse med patienten att inte skada sig själv (Prokofieva et al., 2016; Stegink et al. 2015).
11 Enligt Stegink et al. (2015) var sjuksköterskans bedömning av patienten beroende av flera faktorer inklusive den upplevda svårighetsgraden av de depressiva symtomen.
Sjuksköterskan bedömde att det fanns ett behov av att agera säkerhetsnät för patienter som led av svår depression. Vid måttlig depression var sjuksköterskan huvudsakligen stöd till patienternas återhämtningsprocess. Många patienter i en depressiv episod var benägna att dra sig ur sociala sammanhang men behovet av kontakt med sjuksköterskan kunde till och med öka i frekvens.
Sjuksköterskor fann i sin bedömning att några patienter med allvarliga depressiva symtom hade lyckats dölja dessa och bibehålla sina funktionsnivåer. Patienterna ville att
behandlingen skulle passa in i sina vardagliga liv hellre än att acceptera sin sjukdom vilket ledde till att sjuksköterskorna arrangerade bedömningar utanför normal arbetstid. Insatsen riktades till patienter i primärvård som inte ansågs vara potentiellt farliga. Det visade sig dock att vissa av patienterna faktiskt hade svårare psykiska hälsotillstånd. Sjuksköterskan kunde därmed sitta ensam på en stängd mottagning och genomföra bedömningar med allvarligt psykiskt sjuka patienter. En sjuksköterska upplevde att en patient var oförskämd och saknade gränser, upplevdes både verbalt och icke-verbalt aggressiv och psykotisk. Detta var en obehaglig konversation och patienten vägrade släppa sjuksköterskans hand
(Overbeck, Kousgaard & Davidsen, 2018).
Hälsofrämjande interventioner
Antidepressiv medicinering var enligt Borglin et al. (2019) den vanligaste interventionen mot depression. Sjuksköterskorna ansåg att en kombination av farmakologisk behandling och sjuksköterskeinterventioner var livsavgörande i behandlingen av depression. De beskrev att det handlade om att motivera patienten medan patienten förlitade sig på att tabletten skulle lösa allting. Sjuksköterskorna menade att utan sömn, mat och social kontakt fungerar inte medicineringen.
I studier av Borglin et al. (2019) och Prokofieva et al. (2016) och hjälpte sjuksköterskorna patienterna med att få en god sömn genom att erbjuda sömntabletter. De registrerade den totala sömntiden varje natt och bistod patienten med att hålla balans i sömn och vakenhet. Sjuksköterskorna stöttade och motiverade de deprimerande patienterna att äta och sköta sin hygien.
12 Enligt Waterworth et al. (2015) hade sjuksköterskorna en holistisk syn på patienten. Genom detta synsätt kunde sjuksköterskorna erbjuda strategier som fokuserade på egenvård och kunde vara hjälpsamma för patienten i sin behandling för depression. En sjuksköterska beskrev:
You have to talk about what’s going on, if there’s any other things that you can help with, like sleep or diet and exercise and, their whole lifestyle. It’s more than just saying ‘oh we’ll send you to a counsellor’. Depression’s tied up with how you sleep and how you, it’s everything to do with your lifestyle as well as what’s happening with you. So I mean, you know, you treat those things as well as the other, it’s the whole thing, it’s not just part of it (Waterworth et al., 2015, s.2566).
Sjuksköterskorna motiverade patienterna att använda sina personliga resurser och styrkor, vilket gjorde att de kunde hantera sin depression och kunde komma i kontakt med andra människor och i sin tur känna sig mindre ensamma (Feely & Long, 2009; Prokofieva et al., 2016). Sjuksköterskorna bidrog även till patienternas återhämtning genom att stödja dem att bli eller förbli fysiskt aktiv (Prokofieva et al., 2016; Stegink et al., 2015). Genom att utforma aktivitetsscheman kunde patienterna motiveras till aktivitet och social samvaro (Markle-Reid, et al., 2014). Sjuksköterskorna ansåg att det var nödvändigt att anamma en mer kraftfull attityd mot patienterna för att kunna bryta den onda cirkeln som depressionen innebar. Mindre aktivitet ledde till en ökad grad av depressiva symtom och ledde i sin tur till ännu mer inaktivitet (Clignet et al., 2017).
Sjuksköterskor betraktade patienterna med ett holistiskt synsätt vilket främjade funktionella hälsomönster som bidrog till ökad livskvalité och välbefinnande. Detta minskade de
depressiva symtomen hos patienterna, ökade hopp samt stärkte deras förmåga att hantera depressionen (Coventry et al., 2014; Temel & Kutlu, 2015). Samverkande vård innehållande psykoterapi i samarbete med sjuksköterskor kunde minska depression och förbättra
13
Diskussion
Metoddiskussion
Litteraturstudien baserades på 13 utvalda och granskade vetenskapliga artiklar vilket ansågs otillräckligt i antal och därför utfördes manuella sökningar i försök att hitta ett större
underlag till litteraturstudien. Detta resulterade i totalt 18 artiklar varav åtta kvalitativa, fem kvantitativa och fem utförda med mixad metod, vilket ger en bredd och styrka i resultatet. Enligt Polit och Beck (2017, s. 665) kompletterar kvalitativa och kvantitativa studier
varandra.
Sökningar i tre vetenskapliga databaser resulterade i ett stort antal studier men vid
relevansbedömning exkluderades ett flertal eftersom de inte ansågs svara på syftet. Många fanns även som dubbletter i de olika databaserna. Sökord som har använts är noggrant utvalda efter många testsökningar, genomgång av söktermer samt med stöd av
bibliotekarie. Vi har valt att använda ”psychiatric care” och ”psychiatric nursing”, alternativa termer som förekommer är ”mental health nursing” och ”mental health care” men dessa genererade i ungefär likvärdigt antal träffar och de valda termerna ansågs efter övervägande mer övergripande. Tidigt i arbetet fanns en ambition att fokusera på den djupa depressionen men brist på underlag och att depression definierades på olika sätt i de olika databaserna resulterade i att alla typer av depression inkluderades. För att belysa
sjuksköterskans erfarenheter i omvårdnadssammanhanget har studier med en sekundär depression som varit underordnad påtaglig somatisk sjukdom exkluderats. Författarna har fört diskussioner tillsammans och konstaterat att dessa studier ej haft depressionen som fokus utan mer varit inriktade på att behandla primärsjukdomen.
I resultatet ingår studier utförda de senaste tio åren (2009–2019) då författarna ville
undersöka aktuell forskning. Depression som forskningsområde kan ha influerats av trender och forskningsbehov vilket påverkar underlaget liksom att nya behandlingsmetoder
framkommer och förändrar sättet att vårda patienter. Studierna är utförda i många olika länder vilket ansågs vara en styrka i litteraturstudien då de trots geografiska och kulturella skillnader representerar en stor del av världen.
14
Förförståelse
Författarna som verksamma sjuksköterskor har en vårdrelation till patienter där förförståelsen skulle kunna vara en risk för påverkan av litteraturstudiens resultat. Ett reflekterande förhållningssätt har eftersträvats med särskilt beaktande av förförståelsen.
Resultatdiskussion
I resultatet framkommer fyra kategorier som beskriver sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad till patienter med depression. För att uppnå en god vård krävs att
sjuksköterskan har en vilja och en ambition att lindra lidande, främja återhämtning och återställa hälsa för dessa människor. Patienterna ska alltid vara i fokus och deras
upplevelser av sjukdom och omvårdnad bekräftar om tillfredställande omvårdnadsåtgärder har utförts och gett de resultat som eftersträvats. Sjuksköterskan innehar ett omfattande ansvar och möter utmaningar för att kunna bedriva omvårdnad med ett holistiskt synsätt och ställs inför komplexa vårdbehov som samsjuklighet och social misär. Enligt Eriksson (1994, s.82-93) har olika vårdorganisationer uppkommit men utvecklingen har i vissa fall lett till att vården skapat lidande för patienten. En utmaning för vårdforskningen och
vårdvetenskapen är att finna vägar för att eliminera och påtagligt minska detta lidande i vården.
I resultatet framkommer att sjuksköterskor har lågt självförtroende vid rådgivning och information om behandling till patienterna. Osäkerhet kan leda till ökad stress och sämre bemötande. Enligt Prince och Nelson (2011) och Waterworth et al. (2015) var högre utbildade sjuksköterskor mer självsäkra att ge råd till patienterna.
Omvårdnadens kvalité och utveckling är psykiatrisjuksköterskans ansvar liksom att
utformning och utförande av vård och omvårdnad sker i samverkan med patienten, dennes närstående samt andra vårdgivare. I sin yrkesutövning ansvarar psykiatrisjuksköterskan för att leda och samordna omvårdnadsinsatser, i ansvaret ingår även att värdera och tillämpa ny kunskap (Psykiatriska riksföreningen & svensk sjuksköterskeförening, 2014).
Sjuksköterskor utför mångskiftande roller och visar betydande resultat för att vårda patienter med depression. De kan utveckla samverkan och initiera samarbete med andra aktörer av icke psykiatriska tjänster vilka kan förbättra kvalitén på sjukvården.
15 interventioner genom väl utformade studier och en utveckling av avancerad omvårdnad (Fung, Chan & Chien, 2014).
Utbildning och utveckling av specialiserade sjuksköterskor gynnar både patienter och vårdkvalité och för att möta framtidens behov ställs krav på kunskap och kompetens för att arbeta i olika miljöer, ställas inför oväntade situationer och bedriva avancerad omvårdnad. Patienter värdesatte sjuksköterskor som var skickliga, hade empati, självkännedom, sociala färdigheter, humor och attityd och som var personliga men inte påträngande.
Sjuksköterskor uppfattades som engagerade när de spenderade mycket tid på avdelningen och deltog i aktiviteter (Schröder, Ahlström & Larsson, 2006). Sjuksköterskor som var närvarande, hade moral och självförtroende tog personligt ansvar över sin yrkesutövning och för patienten som individ. De prioriterade relationen mellan dem själva och patienten högst. De tillhandahåller värdig omvårdnad som karaktäriseras av samhörighet, respekt och förtroende (Gabrielsson, Sävenstedt & Olsson, 2016). Vårdrelationen kan vara komplex att balansera mellan det professionella förhållningsättet och den kamratliga relationen. Sjuksköterskan kan behöva vara drivande och ställa krav likväl som vara humoristisk och personlig.
Clignet et al. (2017) beskriver komplexiteten i den mellanmänskliga relationen när
engagemanget och samarbetet från patienten är bristfällig. Eriksson (1994, s. 71-72) beskriver att lidandet inte får bli ett mål i människans liv. Eftersom lidande kan göras till ett medel för något annat djupare och mera omfattande kan det föda en aktivitet och en strävan mot mera liv. Livet kan bara befrämjas om det finns en tro, en tillit till livet självt. Prokofieva et al. (2016) beskriver att sjuksköterskorna försökte hjälpa patienterna att ta kontrollen över deras liv och skänka hopp i försök att mildra hopplöshetskänslor och återställa patienternas tro på en bättre framtid. Enligt Eriksson (1994, s.73) kan människan, om hon har mod och kraft, försöka fortsätta kämpa. Alla människor behöver få hopp. Hur grymt lidandet än är ska människan alltid ha möjlighet att bevara sin värdighet. Människan kan själv välja att göra sitt lidande till ett medel för tillväxt och utveckling eller till en hämmande faktor.
Förutsättningen för att lidande skall bli ett medel för växt är att människan får bekräftelse på sitt lidande.
16 Patienter med psykisk ohälsa hade behov av att känna sig bekräftade och önskade bli sedda som unika personer. Patienterna poängterade även vikten av att bli sedd som andra med en mindre dramatisk inställning till psykisk sjukdom av personal och samhälle med mål att avlägsna stigmatisering. Att få hjälp att inte känna skam över att vara psykiskt sjuk, att inte kunna klara sig själv eller problem som uppstått och orsakats av sjukdomen uppfattades som viktiga omvårdnadsåtgärder (Schröder et al., 2006). Eriksson (1994, s.82-93) beskriver att kränka patientens värdighet genom nonchalans eller att inte ”se” dennes värde som människa utgör den vanligaste formen av vårdlidande vilket innebär att möjligheten att helt och fullt vara människa fråntas. Detta minskar människans förmåga att använda de egna innersta hälsoresurserna. Att bekräfta människans värdighet i vården innebär att ge varje patient individuell omvårdnad. Ur ett professionellt omvårdnadsperspektiv består uppgiften i att eliminera onödigt lidande, förorsakat av vårdpersonalen själv eller andra yttre förhållanden, samt att lindra lidande när det är oundvikligt. Wiklund Gustin (2014, s.219) beskriver att inom psykiatrisk vård möter sjuksköterskan patienter som av olika anledningar har brist på tillit, vilket gör dem än mer sårbara och utsatta. I den kliniska situationen får tilliten sin gestaltning när patienten utlämnar sig och ber om hjälp. Därigenom blir tilliten det högsta, men också det mest ömtåliga i den mellanmänskliga relationen.
För att uppnå en vårdallians behövs egenskaper och färdigheter i form av ett gott
bemötande och en förmåga att kunna identifiera patientens behov. Voogt, Nugter, Goossens och van Achterberg (2016) beskriver att när patienten tillsammans med sjuksköterskan identifierar behov och samarbetar för att hitta lösningar för problem kan individuell kontroll främjas. Att erbjuda struktur och rutiner kan ge patienten kontroll över känslor, uppmuntra dem att ta emot hjälp och acceptera fastställda regler och avtal.
Inkluderade studier omfattar all form av omvårdnad såväl öppenvård och slutenvård. Omvårdnaden kan bedrivas på många olika sätt, allt ifrån behandlingar och möten till telefonrådgivning och hembesök vilket skapar olika miljöer och förutsättningar. Med dessa varierande vårdmiljöer ställs krav på tydliga rutiner och riktlinjer för att skydda både personal och patienter. Overbeck et al. (2018) beskriver en situation där en ensam sjuksköterska möter en allvarligt sjuk patient och en hotfull situation uppstår. Brister i
17 patientsäkerhet och arbetsmiljö kan äventyra säkerhet för båda parter och gynnar inte omvårdanden. Men det finns också fördelar med att bedöma patienten i exempelvis
hemmiljön eftersom det ger en bild av patienten och dennes symtom vilket ansågs värdefullt enligt Borglin et al. (2019) och Waterworth et al. (2015) som använde patientens kroppsspråk i sin bedömning. Skärsäter, Dencker, Häggström & Fridlund (2003) beskriver att effektiv behandling och stöd krävs för återhämtning från depression, att känna sig involverad och finna en mening med livet. Hjälp och stöd från hälso- och sjukvården för att återställa hälsa är viktigt men även att lyssna till patientens eget mål med att bli frisk, vilket kan innebära att fortsätta sitt sociala liv och fortsätta arbeta. Enligt Overbeck et al. (2018) ville patienterna att behandlingen skulle passa in i det vardagliga livet hellre än att acceptera sin sjukdom. Jones et al. (2018) fann att en integrerad vård som omfattar hela individen och inkluderar att patienten får vara delaktig i beslutsfattandet och stöd till egenvård, leder till att patienten fortsätter sin depressionsbehandling vilket leder till förbättrad psykisk och fysisk hälsa på längre sikt.
Följsamhet till behandlingen är av stor vikt för att inte återinsjukna eller försämras i sin depression vilket kan orsaka ytterligare konsekvenser för individen. Crowe et al. (2010) beskriver att sjuksköterskor har en viktig roll när de integrerar psykosociala interventioner i den kliniska praxisen och vid genomförandet av högkvalitativa studier. Detta på grund av deras erfarenhet och expertis i arbetet med patienter. Psykosociala interventioner som var strukturerade och användes som komplement till psykofarmaka visade på effektivitet. De identifierade interventionerna inkluderade alla psykoterapi inklusive utveckling av en acceptans av sjukdomen, medvetenhet om den samt signaler på återfall. Antidepressiv medicinering var enligt Borglin et al. (2019) den vanligaste interventionen mot depression. Sjuksköterskan ansåg att en kombination av farmakologisk behandling och hälsofrämjande sjuksköterskeinterventioner var livsavgörande. Det finns faktorer som spelar in när det kommer till följsamheten till behandlingen. Patienter uppgav enligt van Grieken, Kirkenier, Koeter, van Zwieten & Schene (2014) att brist på tillit till sin behandlare resulterade i tvekan att påbörja behandling. Bristen på tillit kunde även leda till känslor av hopplöshet och att patienten avslutade behandlingen.
18
Framtidens forskningsbehov
Framtidens vårdbehov ställer även krav på sjukvårdens ekonomi vilket innebär att kostnadseffektivitet eftersträvas med risk för hot mot vårdkvalitén och negativa
konsekvenser. Att patienter vårdas på rätt vårdnivå utifrån behov samt att resurser fördelas på rätt sätt är åtgärder som inte behöver påverka omvården negativt och ändå vara
ekonomiskt hållbara. Wiklund Gustin, (2014, s. 219) beskriver att det kan vara lätt att förlora modet och tilltron till psykiatrisk vård som ger intryck av att präglas av andra värden. Den psykiatriska vården har idag en tydlig ram i form av begränsade ekonomiska resurser och har därför svårt att vara expansiv. I en tid av stora omvälvningar och yttre tryck, där kanske värdegrunden vacklar, gäller det att vara ännu starkare och tydligare återkalla och
synliggöra bärande grundvärden. Ameel, Kontio, & Välimäki, (2019) anser att det är viktigt att värdet av sjuksköterskor erkänns och att deras kapacitet används till nytta för det
växande antalet patienter i den polikliniska psykiatriska vården. En bättre förståelse behövs av vilka faktorer som stöder och vilka som hindrar sjuksköterskor i deras roll i utförandet av evidensbaserade behandlingar. Fortsättningsvis behövs även ytterligare forskning som beskriver sjuksköterskan interagera i webbaserade interventioner och interventioner för patienter diagnostiserade med depression.
Slutsats
Omvårdnaden kan se olika ut beroende på skilda kulturer och hur samhället både ser på patienten och vårdar deprimerade patienter. Faktum kvarstår ändå att oavsett land, är depression ett världsomvälvande problem och drabbar många människor. Mer än 264 miljoner människor runt om i världen, i varierande åldrar, lider av depression. Många människor i låg och medel- inkomstländerna får ingen behandling för sin sjukdom. Brist på utbildad vårdpersonal, brist på resurser samt stigmatisering av psykisk ohälsa hindrar effektiv vård (World Health Organization [WHO], 2019). Därför är det av yttersta vikt att fortsätta bedriva forskning och utföra högkvalitativa studier så att fler lidande människor får ta del av evidensbaserad omvårdnad. Psykiatrisjuksköterskan har med sin expertis inom den psykiatriska omvårdnaden en betydelsefull roll som behöver värdesättas och prioriteras i framtidens sjukvård.
19
Referenser
*Artiklar som ingår i resultatet.
Alexopoulos, G.S. (2005). Depression in the elderly. Lancet, 365, 1961–70.
Ameel, M., Kontio, R., & Välimäki, M. (2019). Interventions delivered by nurses in adult outpatient psychiatric care: An integrative review. Journal of Psychiatric & Mental
Health Nursing, 26(9/10), 301-322.
Amini, K., Negarandeh, R., Cheraghi, M.A., & Eftekhar, M. (2013). Major depressive disorder: A qualitative study on the experiences of Iranian patients. Mental Health
Nursing, 34,9, 685–692.
Blomberg, B., & Hedelin, B. (2007). Att få personlig vägledning– patienters erfarenheter av mötet med en psykiatrisjuksköterska inom primärvården. Vård i Norden, 84, 27, 25– 29.
*Borglin, G., Räthel, K., Paulsson, H., & Sjögren Forss, K. (2019). Registered nurses’ experiences of managing depressive symptoms at care centres for older people: A qualitative descriptive study. BMC, 18, 43.
*Brown, E.L., Raue, P.J., Roos, B.A., Sheeran, T., & Bruce, M.L. (2010). Training nursing staff to recognize depression in home healthcare. Journal of American Geriatric Society, 58, 122–128.
*Clignet, F, van Meijel, B., van Straten, A., & Cuijpers, P. (2017). A qualitative evaluation of an inpatient nursing intervention for depressed elderly: The systematic activation method. Perspectives in Psychiatric Care, 53, 280–288.
*Coventry, P., Lovell, K., Dickens, C., Bower, P., Chew- Graham, C., McElvenny, D., … Gask, L. (2014). Integrated primary care for patients with mental and physical
multimorbidity: cluster randomised controlled trial of collaborative care for patients with depression comorbid with diabetes or cardiovascular disease. British Medical
Journal, 350, 638, doi: 10.1136/bmj.h638
Crowe, M., Whitehead, L., Wilson, L., Carlyle, D., O'Brien, A., Inder, M., & Joyce, P. (2010). Disorder-specific psychosocial interventions for bipolar disorder- A systematic review of the evidence for mental health nursing practice. International Journal of
Nursing Studies, 47(7), 896–908.
Eriksson, K. (1994). Den lidande människan. Liber Utbildning:Stockholm. Eriksson, K. (2018). Vårdvetenskap. Liber: Stockholm.
20 Epstein, R.M., Duberstein, P.R., Feldman, D.M., Rochlen, A.B., Bell, R.A., Kravitz, R.L., …
Paterniti, D.A. (2010). ”I didn’t know what was wrong:” How people with
undiagnosed depression recognize, name and explain their distress. Journal of General
Internal Medicine, 25(9), 954–61, doi: 10.1007/s11606-010-1367-0
*Evans, E.C., Deutsch, N.L., Drake, E., & Bullock, L. (2017). Nurse–patient interaction as a treatment for antepartum depression: A mixed-methods analysis. Journal of the
American Psychiatric Nurses Association, 23(5), 347–359.
*Feely, M., & Long, A. (2009). Depression: a psychiatric nursing theory of connectivity.
Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 16, 725–737.
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys
och presentation av omvårdnadsforskning (4. uppl.). Förlag: Natur & Kultur Akademisk.
Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:
Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Fung, Y. L., Chan, Z., & Chien, W. T. (2014). Role performance of psychiatric nurses in advanced practice: a systematic review of the literature. Journal of Psychiatric &
Mental Health Nursing, 21(8), 698-714.
Gabrielsson, S., Sävenstedt, S., & Olsson, M. (2016). Taking personal responsibility: Nurses’ and assistant nurses’ experiences of good nursing practice in psychiatric inpatient care. International Journal of Mental Health Nursing, 25, 434–443.
Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education
Today, 24, 105–112.
*Graneheim, U.H., Slotte, A., Markström, H.S., & Lindgren, B.M. (2014). Contradictions between ideals and reality: Swedish registered nurses’ experiences of dialogues with inpatients in psychiatric care. Mental Health Nursing, 35, 5, 395-402.
*Haspeslagh, M., Eeckloo, K., & Delesie, L.B. (2012). Aptitude-based assignment of nurses to depressed patients. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 19, 492–499. *Haugan, G., Innstrand, S.T., & Moksnes, U.K. (2012). The effect of nurse–patient interaction
on anxiety and depression incognitively intact nursing home patients. Journal of
Clinical Nursing, 22, 15-16, 2192-2205, doi.org/10.1111/jocn.12072
Herlofson, J., Ekselius, L., Lundin, A., Mårtensson, B., & Åsberg, M. (2016). Psykiatri. Lund: Studentlitteratur AB.
Jones, A.L., Mor, M.K. Gretchen, L.H., Gordon, A.J., Cashy, J.P., Schaefer, J.H., & Hausmann, L.R.M. (2018). The role of primary care experiences in obtaining treatment for
21 depression. Journal of General Internal Medicine, 33(8), 1366–73, doi: 10.1007/s11606-018-4522-7
*Marke-Reid, M., McAiney, C., Forbes, D., Thabane, L., Gibson, M., Browne, G., … Busing, B. (2014). An interprofessional nurse-led mental health promotion intervention for older home care clients with depressive symptoms. BMC Geriatrics, 14, 62.
*Molin, J., Lindgren, B-M., Graneheim, U.H., & Ringner, A. (2018). Time together: A nursing intervention in psychiatric inpatient care: Feasibility and effects. International Journal
of Mental Health Nursing, 27, 1698–1708.
Moyle, W. (2003). Nurse–patient relationship: A dichotomy of expectations. International
Journal of Mental Health Nursing, 12, 103–109.
*Nance, D.C. (2012). Pains, joys, and secrets: Nurse-led group therapy for older adults with depression. Mental Health Nursing, 33, 2, 89-95, doi: 10.3109/01612840.2011.624258 O´Brien, L. (2001). The relationship between community psychiatric nurses and clients with
severe and persistent mental illness: The client’s experience. Australian and New
Zealand Journal of Mental Health Nursing, 10, 176–186.
*Overbeck, G., Kousgaard, M.B., & Davidsen, AS. (2018). The work and challenges of care managers in the implementation of collaborative care: A qualitative study. Journal of
psychiatric and mental health nursing, 25(3), 167-175, doi: 10.1111/jpm.12449
Poleshuck, E.L., Cerrito, B., Leshoure, N., Finocan-Kaag, G., & Kearney, M.H. (2013). Underserved women in a women’s health clinic describe their experiences of depressive symptoms and why they have low uptake of psychotherapy. Community
Mental Health Journal, 49, 50–60.
Polit, D.F., & Beck, C.T. (2012). Nursing research- Generating and assessing evidence for nursing
practice. Ninth edition. Wolters Kluwer Health.
Polit, D.F., & Beck, C.T. (2017). Nursing research- Generating and assessing evidence for nursing
practice. Tenth edition. Wolters Kluwer Health.
*Prince, A., & Nelson, K. (2011). Educational needs of practice nurses in mental health.
Journal of primary health care, 3(2), 142–149.
*Prokofieva, M., Koukia, E., & Dikeos, D. (2016). Mental health nursing in Greece: Nursing diagnoses and interventions in major depression. Mental Health Nursing, 37,8, 556-562.
Psykiatriska riksföreningen & Svensk sjuksköterskeförening. (2014). Kompetensbeskrivning för
legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen, inriktning psykiatrisk vård.
Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 2020-01-07.
www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-22
svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning.sjukskoterska.psykiatri.2014.pdf
Schröder, A., Ahlström, G., & Larsson, B.W. (2006). Patients’ perceptions of the concept of the quality of care in the psychiatric setting: A phenomenographic study. Journal of
Clinical Nursing, 15, 93–102.
Skärsäter, I., Dencker, K., Häggström, L., & Fridlund, B. (2003). A salutogenic perspective on how men cope with major depression in daily life, with the help of professional and lay support. International Journal of Nursing Studies, 40, 2, 153–162.
Socialstyrelsen (2017). Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom: Stöd för
styrning och ledning. Hämtad 2019-05-13.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/ Attachments/20743/2017-12-4.pdf Stark, A., Kaduszkiewicz, H., Stein, J., Maier, W., Heser, K., Weyerer, S., … Scherer, M.
(2018). A qualitative study on older primary care patients´ perspectives on
depression and it´s treatments – potential barriers to and opportunities for managing depression. BMC Family Practice, 19, 2.
Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2013). Utvärdering av metoder i hälso- och
sjukvården: En handbok (1. uppl.). Stockholm: Statens beredning för medicinsk
utvärdering.
*Stegink, E., van der Voort, (Nienke). T.Y.G., van der Hooft, T., Kupka, R.W., Goossens, P.J.J., Beekman, A.T.F., & van Meijel, B. (2015). The working alliance between patients with bipolar disorder and the nurse: Helpful and obstructive elements during a depressive episode from the patient´s perspective. Archives of Psychiatric
Nursing, 29(5), 290-296.
Stigsdotter Nyström, M.E., & Nyström, M. (2007). Patients’ experiences of recurrent depression. Mental Health Nursing, 28, 673–690.
*Temel, M., & Kutlu, F.Y. (2015). Gordon's model applied to nursing care of people with depression. International Nursing Review, 62(4), 563-572, doi.org/10.1111/inr.12217 van Grieken, R.A., Beune, E.J.A.J., Kirkenier, A.C.E., Koeter, M.W.J., van Zwieten, M.C.B., &
Schene, A.H. (2014). Patients’ perspectives on how treatment can impede their recovery from depression. Journal of Affective Disorders, 167, 153–159.
Voogt, LA., Nugter, A., Goossens, P.J.J., & van Achterberg, T. (2016). An interview study on “ providing structure” as an intervention in psychiatric inpatient care: The nursing perspective. Perspectives in Psychiatric Care, 52, 208-216, doi: 10.1111/ppc.12119 *Waterworth, S., Arroll, B., Raphael, D., Parsons, J., & Gott, M. (2015). A qualitative study of
23 with multiple long-term conditions. Journal of Clinical Nursing, 24, 2562–2570,
doi:10.1111/jocn.12863
Wiklund Gustin, L. (2014). Vårdande vid psykisk ohälsa – På avancerad nivå. Lund: Studentlitteratur AB.
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad. En bro mellan
forskning och klinisk verksamhet (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
World Health Organization. (2019). Depression. Hämtad 2019-12-11. https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/depression.
Bilaga 1. Söktabell.
Databas & datum
Sökord Avgränsningar Antal träffar Urval 1* Urval 2* Urval 3* Antal
valda Artiklar Cinahl 190916 Nurs* AND nurse-patient relation OR nursing role AND depression OR depressive disorder AND psychiatric care OR psychiatric nursing Published date: 20090101-20190916 154 st 125 st 19 st 7 st 7 st Stegink, et al. (2015); Temel &Kutlu(2015); Haspeslagh, et al. (2012); Evans, et al (2017); Clignet, et al. (2017); Prokofieva, et al. (2016); Borglin et al. (2019). PsycINFO 190916 Nurs* AND nurse-patient relation OR nursing role AND depression OR depressive disorder AND psychiatric care OR psychiatric nursing Published date: 20090101-20190916 118 st 80 st 14 st 2 st 2 st Molin, et al.(2018); Feely & Long (2009).
PubMed 190916 Nurs* AND nurse-patient relation OR nurse´s role AND depression OR depressive disorder AND psychiatric care OR psychiatric nursing Published date: 20090101-20190916 56 st 42 st 10 st 4 st 4 st Graneheim, et al. (2014); Overbeck, et al. (2018); Nance(2012); Prince & Nelson(2011). Manuell sökning 191114 - - - 5 st 5 st 5 st 5 st Brown, et al. (2010); Coventry, et al. (2014); Haugan, et al. (2012); Marke-Reid, et al. (2014); Waterworth, et al. (2015).
Bilaga 2. Kvalitetsgranskningstabell. Titel, författare,
land & årtal Syfte Design/metod Urval/bortfall Huvudresultat Kvalitet
Contradictions between Ideals and Reality: Swedish Registered Nurses’ Experiences of Dialogues with Inpatients in Psychiatric Care. Graneheim, U.H, Slotte, A., Markström, H.S & Lindgren, B.M. Sverige, 2014.
Att utforska sjuksköterskors upplevelser av samtal med inneliggande patienter i den psykiatriska vården. Kvalitativ studie. Fokusgrupper och individuella intervjuer. Sjuksköterskorna som uppfyllde inklusionskriterierna och var intresserade fick delta. 10 sjuksköterskor varav 2 män och 8 kvinnor deltog. Samtliga i deltog i
fokusgruppsintervjuerna, 2 av 10 deltog också i individuella intervjuer.
Det finns stridigheter mellan sjuksköterskornas ideal och realitet när det gäller kommunikation och samtal med patienterna. Detta resulterar i en otillfredsställande
arbetssituation och känslor av otillräcklighet. Samtal med patienterna upplevdes som en viktig uppgift, men tidsbrist, otydlig
ansvarsfördelning och otillräckligt stöd hindrade dem ofta att ha dessa samtal med patienterna.
Hög kvalitet. Registered nurses experiences of managing depressive symptoms at care centres for older people: a qualitative descriptive study. Borglin, G., Räthel, K., Paulsson, H. & Sjögren Forss, K. Sverige, 2019. Att belysa sjuksköterskornas
upplevelse av att identifiera depression och utföra interventioner på ett äldreboende.
Kvalitativ deskriptiv studie. Intervjuer med 10 sjuksköterskor på 10 äldreboenden.
Bekvämlighetsurval. 10 stycken deltog, samtliga kvinnor och hade arbetat 1-4 år. Inklusionskriteriet var att ha minst 1 års erfarenhet av att arbeta på ett äldreboende.
Deltagarnas upplevelser kategoriserades i 4 teman: Det var svårt att identifiera depression eftersom det ofta manifesterade i fysiska symtom. Evidensbaserade sjuksköterskeinterventioner var inte behandlingen man valde i första hand.
Förtroende, kontinuitet och sjuksköterskans förmåga att tänka brett.
Omgivningen och
sammanhanget påverkade sjuksköterskans förmåga att hantera patientens depression.
Mental Health Nursing in Greece: Nursing Diagnoses and Interventions in Major Depression. Prokofieva, M., Koukia, E. & Dikeos, D. Grekland, 2016.
Att undersöka sjuksköterska diagnosticering och interventioner som var implementerade i omvårdnaden av
inneliggande patienter med depression i Grekland.
Kvalitativ metod.
Semi-strukturerade intervjuer. 12 psykiatrisjuksköterskor inom slutenvården deltog i studien.
Inklusionkriterierna var deltagare som hade direktkontakt med inneliggande patienter och som arbetat i verksamheten i mer än 3 år. Chefssjuksköterskor exkluderades.
De 8 flest ställda
diagnoserna var suicidrisk, social isolering,
sömnsvårigheter, bristande nutrition, lågt
självförtroende, bristande förmåga att ha hand om sig själv, komplicerad sorg samt hopplöshetskänslor. Sjuksköterskorna utförde interventioner utifrån de ställda diagnoserna. Hög kvalitet. A Qualitative Evaluation of an Inpatient Nursing Intervention for Depressed Elderly: The Systematic Activation Method. Clignet, F, Van Meijel, B., Van Straten, A. & Cuijpers, P. Nederländerna, 2017.
Att beskriva utvärderingen av implementeringen av sjuksköterskeinterventionen SAM(Systematic Activation Method) av inneliggande äldre patienter med depression.
Kvalitativ studie. Enkät och kvalitativa
gruppintervjuer med sjuksköterskorna.
Inklusionskriterierna var att man skulle arbeta i vårdlag, som sjuksköterska eller socialarbetare. Ha minst 1 års anställningstid i den deltagande enheten. Vara aktiv i implementeringen av SAM.
Man hittade hinder och barriärer såväl som omgivande faktorer som påverkade
implementeringen av SAM, ur sjuksköterskans
perspektiv. Typen av depression och kvalitén på den terapeutiska relationen var två huvudfaktorer som påverkade implementeringen av interventionen. Hög kvalitet. Nurse–Patient Interaction as a Treatment for Antepartum Depression: A Mixed-Methods Analysis. Evans, E.C., Deutsch, N.L., Drake, E. & Bullock, L. USA, 2017.
Studien undersöker en intervention som innebär att en sjuksköterska ger telefonsupport till gravida kvinnor med låg inkomst.
Mixad metod. Kvalitativ och kvantitativ metod. Kvalitativ data
samlades in genom att spela in telefonsamtalen. Kvantitativa data samlades in genom olika screeninginstrument.
Avsiktligt valda element för att välja ut kvinnor som fick tillräckliga poäng med instrumentet MHI-5 och som indikerar depression. De delades sedan in i två grupper, 6 stycken med depression och 6 stycken utan. 12 stycken sjuksköterskor valdes ut genom att slumpmässigt urval.
Kvinnorna med högst risk för depression uppskattade sjuksköterskornas stöd. MHI-5 resultatet förbättrades för dessa kvinnor. Medel kvalitet.
Aptitude-based assignment of nurses to depressed patients. Haspeslagh, M., Eeckloo, K. & Delesie, L.B. Nederländerna, 2012. Utforska de möjliga sambanden mellan sjuksköterskans fallenhet och dess utfall, relaterat till patienter med depression i slutenvården.
Kvantitativ metod. Enkäter.
Sjuksköterskorna skattade sig själva och sina kollegor med en enkät på 14 punkter gällande fallenhet.
119 sjuksköterskor deltog i studien. Patienterna skattades med BDI vid inskrivning och
utskrivning.
Det fanns statistiskt signifikanta samband mellan sjuksköterskans fallenhet, professionell rank och utfallet för patienterna. Under tiden patienterna vårdades på sjukhuset och genom återhämtningen förändrades deras depressiva symtom.
Medel kvalitet.
The work and challenges of care managers in the implementation of collaborative care: A qualitative study. Overbeck, G., Kousgaard, MB. & Davidsen, AS. Danmark, 2018. Utforska omvårdnadsteamets erfarenheter av sitt arbete och de utmaningar som de står inför när de
implementerar sin roll i en samarbete intervention med primärvård. Kvalitativ. Intervjuer med 8 deltagare, en gruppintervju med 5 deltagare och en inspelning av en session som analyserades med tematisk analys.
8 deltagare som alla godkände medverkan i studien. 6 var
psykiatrisjuksköterskor, övriga 2 med psykiatrisk erfarenhet. Alla var kvinnor mellan 46-59 år och hade mellan 1 och 4 år av KBT träning.
Sjuksköterskorna genomförde betydande implementeringsarbete. Detta inkluderade att hitta lämpliga platser, initiera och upprätthålla
kommunikation med allmänläkarna, anpassa sig till patientpopulationens allmänna praxis, hantera personliga säkerhetsfrågor samt utveckla stödjande relationer och meningsfull observation.
Medel kvalitet.
Pains, Joys, and Secrets: Nurse-Led Group Therapy for Older Adults with Depression. Nance, DC. Mexico, 2012. Belysa betydelsen av upplevelsen för deltagarna i gruppen och av sjuksköterskorna i deras nya roll som gruppterapeut.
Mixad metod. Fokusgrupper och individuella semistrukturerade intervjuer. Studien bestod av sjuksköterskeledda kognitiva beteendeterapigrupper. Kontrollgruppen fortsatte med sin
vanliga vård polikliniskt.
Deltagare som mötte kriterierna för måttlig depression tilldelades slumpmässigt till antingen kontrollgruppen eller interventionsgruppen. 39 personer var i kontrollgruppen och 41 i interventionsgruppen. Tre sjuksköterskor utbildades som gruppledare i kognitiv beteendeterapi. Deltagarnas poäng på patienthälsofrågeformuläret visade på mild till måttlig förbättring. Deltagarna upplevde positiva resultat i personlig tillväxt och förändrade negativa tankar. En viktig terapeutisk faktor var stödet från
gruppmedlemmarna. Sjuksköterskorna upplevde positiv personlig och professionell tillväxt.
Depression: a psychiatric nursing theory of
connectivity. Feely, M. & Long, A, Storbritannien, 2009.
Att utforska människors personliga och
professionella erfarenheter i mötet med depression
Kvalitativ ansats med grounded theory. Fokusgrupper med intervjuer. Enskilda djupgående intervjuer.
Icke-slumpmässigt urval till en början, därefter teoretiskt urval tills att teoretisk mättnad inträffade. Fokusgrupp som innehöll 7 personer, 5 patienter med
depression och 2 sjuksköterskor. Därefter hölls 10 stycken
individuella intervjuer med 5 patienter och 5 sjuksköterskor. 2 stycken ”lyckliga olyckor”, gjordes till fokusgrupper
bestående av 25 patienter och 18
sjuksköterskor som hade en delad förståelse för depression.
6 stycken huvudkategorier hittades och bestod av 1) Livet möter namngivningen på resan. 2) Depression. Vad är namnet? Den tysta tjuven. 3) Försiktiga steg till hälso-och sjukvård. 4) Sammanlänkande möten och utmaningar. 5) Att knyta an till sig själv. 6) Att underhålla anknytningen till sig själv. Medel kvalitet. Time Together: A nursing intervention in psychiatric inpatient care: Feasibility and effects. Molin, J., Lindgren, B.M., Graneheim, U.H & Ringner, A., Sverige, 2018. Att utvärdera genomförbarheten och effekt av TT(Time Together) sjuksköterskeintervention. Mixad metod. Experimentell design(SSED). Observation av deltagarna i kombination av loggar. Interventionen introducerades på 3 stycken psykiatriska slutenvårdsavdelningar. 3 psykiatriska kliniker på 3 sjukhus inbjöds att delta. 3 av 7
slutenvårdsavdelningar för vuxna tackade slutligen ja att delta, 1 på varje klinik. Omvårdnadspersonalen inkluderade psykiatrisjuksköterskor, sjuksköterskor, enhetschefer, terapeuter och psykiatriker.
Samtliga patienter som var inneliggande erbjöds att delta.
TT(Time together) var en genomförbar intervention. Mätningarna visade inga effekter på kvalitén på interventionerna eller på depressiva symtom eller ångest. Den visade tvivelaktiga effekter på upplevd stress och dåligt samvete för personalen. Delat ansvar, ett
vänskapligt bemötande och en förutsägbar struktur möjliggjorde
interventionen. Att hålla distans och ge en oförutsägbar struktur hindrande interventionen.
