Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se
Estetisk- filosofiska fakulteten
Viktoria Andersson
Förebygga läs- och skrivsvårigheter
genom språkstimulerande arbete i
förskolan
How to prevent read- and write difficulties through
language- stimulating work in preschool
Examensarbete 15 hp
Lärarprogrammet
Datum: 10-11-19 Handledare: Annika Åstrand
Abstract
The purpose of my examination is contributing with knowledge about the relation between language- stimulation in preschool and read- and writes developing and teachers thought about that. In order to meet the purpose I read literature that deals with my matter and is based previous research. I also made qualitative interviews with three elementary school teachers and three preschool teachers who work within preschools that concentrate on development of language in a town in the middle of Sweden. In this way I find out about their thoughts about what they think is important to work with about language in preschool and how the preschool teachers can work with the development of language to make it easier for the children in their read- and writes developing. The result shows that it is important to work with children’s development of language in preschool. Children need some part of language awareness when they start at the public school. The result also shows that it is not just one way that’s good for training children’s language development. You need to work with de language in many different ways with the children so that they can learn about all the parts of the language. I can not see any big difference between the teachers that I interviewed concerning their thoughts in my result.
Sammanfattning
Syftet med mitt examensarbete är att bidra med kunskap om relationen mellan
språkstimulering i förskolan och läs- och skrivutveckling och lärares tankar kring det. För att uppfylla mitt syfte har jag läst litteratur och tidigare forskning som behandlar mitt ämne. Jag har även genomfört kvalitativa intervjuer med tre grundskollärare och tre förskollärare på förskolor med språkinriktning i en stad i Mellansverige. Jag tog på så sätt reda på deras tankar kring vad som är viktigt att arbeta med språkmässigt i förskolan och hur förskolan kan arbeta med barns språkutveckling för att underlätta barnens läs- och skrivinlärning. Resultatet visar att det är viktigt att arbeta med barnens språkutveckling i förskolan. Barnen behöver en viss språklig medvetenhet när de senare börjar grundskolan. Resultatet visar även att det inte bara finns ett sätt som är bra att arbeta på för att språkstimulera barnen utan att man behöver arbeta med språket på flera olika sätt för att barnet ska lära språkets alla delar. Jag ser ingen större skillnad mellan förskollärarnas och grundskollärarnas tankar i mitt resultat.
Förord
Jag vill tacka de förskollärare och lärare som har ställt upp på intervjuer. Jag vill även tacka de rektorer som ställde sig positiva till mitt arbete och hjälpte mig att få fram personer att intervjua.
Jag vill tacka min handledare Annika Åstrand för den handledning och det stöd som jag fått när jag skrivit den här uppsatsen. Slutligen vill jag tacka alla nära och kära som ställt upp för mig under arbetes gång.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... - 1 - 1.2 Syfte ... - 1 - 1.3 Frågeställningar ... - 1 - 2. Litteraturstudie ... - 3 - 2.1 Språkutveckling ... - 3 - 2.2 Språklig medvetenhet ... - 4 - 2.3 Läs- och skrivsvårigheter ... - 5 -2.4 Skillnaden mellan muntlig och skriftlig kommunikation ... - 6 -
2.5 Språkstimulering i förskolan ... - 6 -
2.6 Att börja skriva i förskolan ... - 8 -
2.7 Sammanfattning ... - 9 - 2.8 Metoder ... - 9 - 2.8.1 Bornholmsmodellen ... - 9 - 2.8.2 Språklust ... - 10 - 3. Metod ... - 11 - 3.1 Datainsamlingsmetoder ... - 11 - 3.2 Urval ... - 11 - 3.3 Genomförande ... - 12 - 3.4 Databearbetning ... - 12 - 3.5 Etiska ställningstaganden ... - 13 - 4. Resultat ... - 14 - 4.1 Presentation av intervjupersonerna ... - 14 -
4.2 Att läsa i förskolan ... - 14 -
4.2.1 Varför läsning i förskolan ... - 14 -
4.2.2 Uppmuntra föräldrar ... - 15 -
4.2.3 Återberättande ... - 15 -
4.3 Att skriva i förskolan ... - 16 -
4.3.1 Bokstäver på förskolan... - 16 -
4.3.2 Finmotorik ... - 17 -
4.4 Tankar kring förskolans uppgift ... - 17 -
4.5.1 Rim och ramsor ... - 18 -
4.5.2 Ordförrådet ... - 18 -
4.5.3 Klappa stavelser ... - 19 -
4.5.4 Långa och korta ord ... - 19 -
5. Diskussion ... - 20 -
5.1 Sammanfattning utifrån mina frågeställningar ... - 20 -
5.2 Förskolans uppgift ... - 21 -
5.3 Arbetet i förskolan ... - 21 -
5.4 Reflektion över mitt arbete ... - 23 -
5.5 Vidare forskning ... - 24 - Referenslista
- 1 -
1. Inledning
Jag har varit intresserad av språkutvecklingen hos förskolebarn ett tag. Språkstimulering och språkträning är också något som jag upplevt att pedagogerna tränar med barnen mycket ute på förskolorna. Språket växer fram fort i förskoleåldern och det är intressant hur mycket barnen lär sig på så kort tid. När jag tidigare läst om detta ämne så har jag fastnat för varför det är så viktigt att träna språket i förskolan. I läroplanen för förskolan så står det så här.
Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och
identitetsutveckling. Förskolan skall lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen (Skolverket, 2006, s. 6)
En av de anledningar som jag kommit fram till varför det är bra att träna språket med barnen i förskolan är att det är viktigt för den senare läs- och skrivinlärningen. Precis som läroplanen säger så tror jag att grunden för läs- och skrivinlärningen läggs redan i förskoleåldern. Jag tror att det är viktigt som pedagog att skapa ett intresse för barnen och en lust att lära mer.
Jag har även mött barn som har det svårare med vissa delar av språkinlärningen och det är intressant att ta reda på hur detta kan påverka deras skolgång. Jag tycker att det är viktigt att som blivande pedagog kunna främja barnens språkinlärning på bästa sätt för att underlätta deras skolgång. Jag vill därför ta reda på hur förskollärare och grundskollärare tänker kring detta. I grundskolan ska barnen lära sig att läsa och skriva så därför tror jag att lärare i grundskolan vet vad barn ofta får problem med när de ska börja med läsning och skrivning och även vilka delar som barnen behöver ha med sig inom språket för att lära sig att läsa och skriva. Förskollärare tror jag kan bidra med kunskap om hur de arbetar och hur de ser på sin del i förhållande till barns läs- och skrivutveckling. I Läroplanen för förskolan är ett av strävansmålen att barnet ”utvecklar sitt ord- och begreppsförråd och sin förmåga att leka med ord, sitt intresse för skriftspråk och för förståelsen av symboler samt deras kommunikativa funktioner” (Skolverket, 2006, s. 9). Jag tycker därför att det är intressant att ta reda på mer om hur förskollärare och grundskollärare ser på detta och vad de ser för samband mellan läs- och skrivinlärning och språkstimulering.
1.2 Syfte
Utifrån ovanstående formulerar jag därför mitt syfte på följande vis. Syftet med mitt examensarbete är att bidra med kunskap om relationen mellan språkstimulering i förskolan och läs- och skrivutveckling och lärares tankar kring det.
1.3 Frågeställningar
- 2 -
- Vad anser förskollärare och grundskollärare att man behöver arbeta med för att underlätta vid läs- och skrivinlärningen i grundskolan?
- Hur anser de att man kan arbeta med detta?
- 3 -
2. Litteraturstudie
I det har kapitlet kommer jag att redovisa vad litteratur och tidigare forskning säger om mitt område. Det har funnits mycket litteratur och forskningsartiklar men jag har valt ut det som känns relevant för mitt syfte. De teman som jag kommit fram till och som jag valt att använda för att presentera mitt resultat är språkutveckling, språklig medvetenhet, läs- och
skrivsvårigheter, skillnaden mellan muntlig och skriftlig kommunikation, språkstimulering i förskolan och att börja skriva i förskolan. Jag kommer att avsluta kapitlet med en
sammanfattning för att sedan gå in på två metoder som inriktar sig mot språkträning i förskolan.
2.1 Språkutveckling
Språket utvecklas snabbt under barnets första år. Barnets fonologiska utveckling sker i olika perioder men det finns inga tydliga gränser mellan dessa perioder. Den fonologiska
utvecklingen innebär att lära sig de olika språkljuden. Alla barn utvecklas olika så det är svårt att säga vilken ordning barnen tillägnar sig de olika språkljuden. Redan från födseln ger de flesta barn ifrån sig ljud men de ljuden kan inte tolkas som fonem. När barnet sedan kommer till jollerperioden börjar det prova olika ljud och även lyssna till hur de låter. I början av jollerperioden är det mer gurglande ljud men i slutet blir det mer likt stavelser. Vid ettårsåldern så börjar de flesta barn säga sina första ord då hela ordet brukar uppfattas av barnen som en helhet och inte som flera sammansatta fonem (Arnqvist, 1993; Nettelbladt, 2007). De första orden brukar ofta vara ord som betecknar saker som är i rörelse och till största delen substantiv. När barnet är i treårsåldern börjar det att skilja på föremål och handling. Innan det ser barnet ingen skillnad på substantiv och verb. Till sist kommer även ord för olika tillstånd (Arnqvist, 1993). Arnqvist (1993) skriver att ”vid ungefär fyra års ålder har de flesta svenska barn tillägnat sig hela svenska fonemsystemet” (s. 42) Arnqvist (1993) och Eriksen Hagtvet (2004) skriver att man inte kan säga att barn utvecklas på ett visst sätt under viss period. Alla barn utvecklas olika och tillägnar sig språket på olika sätt.
Strömqvist (2003) skriver att uttal och grundläggande grammatik ”utvecklas mycket tidigt, redan i förskoleåldern”(s. 57). Barnets ordförråd kommer att fortsätta att utvecklas under hela livet. Språkutvecklingen är en process som inte har något slut. I förskoleåldern sker
språkutvecklingen snabbt. Barnen kan tillägna sig nya ord utan några större svårigheter under den tiden. Barn kan även tillägna sig många ord efter förskoletiden men då är de mer
beroende av att ha något att relatera orden till. Arnqvist (1993) skriver att ”det verkar alltså finnas argument för att språket utvecklas främst i förskoleåldern och att detta är en kritisk period” (s. 16). Om barnen inte får använda sitt språk kan utvecklingen hämmas. Det är viktigt att komma ihåg att barns förståelse av språk inte enbart kan bedömas utifrån vad barnet säger. Barnet förstår ofta mer än vad det kan ge uttryck för (Arnqvist, 1993).
- 4 - 2.2 Språklig medvetenhet
Språklig medvetenhet innebär att man förstår att språkets form och dess innehåll är två olika saker (Arnqvist, 1993; Lundberg, 2007). Den som har en språklig medvetenhet kan se språket utifrån och kan prata om det (Eriksen Hagtvet, 2006). Stadler (1998) skriver att ”språklig medvetenhet visar sig främst som en insikt om att skrift representerar talade ord och vidare som förmåga att uppfatta språkets båda sidor, betydelse och form”(s. 15). Det finns ingen gräns som säger om man har en språklig medvetenhet eller inte. Den språkliga medvetenheten är något som växer och utvecklas under flera år. Eriksen Hagtvet (2004; 2006) skriver att vissa påstår att det behövs en viss grad av språklig medvetenhet för att man ska klara av att lära sig läsa och skriva. När jag har läst litteraturen har jag sett den språkliga medvetenheten delas upp i fyra delar: fonologisk medvetenhet, morfologisk medvetenhet, syntaktisk
medvetenhet och pragmatisk medvetenhet.
Den fonologiska medvetenheten handlar om att språkets ljudmässiga uppbyggnad och fonemisk medvetenhet handlar om att kunna språkets minsta beståndsdelar fonemen
(Lundberg, 2007). Eriksen Hagtvet (2004) skriver att ”fonetiken utgör grunden för fonologin” (s. 55) och Arnqvist (1993) skriver att ”med fonetik avser man oftast språkets fysiska
karaktär, hur de produceras och uppfattas och hur de är beskaffade som akustiska fenomen” (s. 39). Den fonologiska utvecklingen handlar om hur vi lär oss att skilja på olika språkljud men också hur vi lär oss att forma de olika språkljuden” (Arnqvist, 1993, s. 21). Fonologisk medvetenhet kan även kallas för uttalsutveckling (Nettelbladt, 2007). En viss nivå av fonologisk medvetenhet krävs för att klara av att läsa och skriva. Ju bättre fonologisk medvetenhet de har desto lättare är det att lära sig läsa och skriva (Eriksen Hagtvet, 2004; 2006, Stadler, 1998). Svensson (1996) genomförde en studie där hon följde upp några barn från det att de tränade fonologisk medvetenhet i förskolan och gjorde sedan en
uppföljningsstudie när de gick i årskurs 3 för att se om den fonologiska träningen hade bidragit till att läsning och skrivning gick lättare för de barnen än de som inte hade fått lika mycket fonologisk stimulering. Det hon kom fram till var att de flesta av de barn som hade övat sin fonologiska medvetenhet mycket i förskoleåldern hade kommit längre i sin läs- och skrivinlärning än de barn som inte hade övat lika mycket i förskoleåldern. Det hon även kom fram till var att det viktigaste inte är att träna fonologiska språklekar med barnen utan lekar som gav barnen språkglädje eftersom att barnen annars kunde tappa intresse för språket.
Den morfologiska medvetenheten handlar om hur ord böjs och hur de konstrueras. Det som kan vara svårt när barnen håller på med att lära sig alla språkets ordböjningsregler är det undantagen som ofta kan bli svåra. Ordet ”gick” kan exempelvis bli ”gådde”. Att barnen säger fel betyder inte att de inte lärt sig reglerna. Det är istället ett tecken på att barnet vet hur de flesta ord ska böjas. Syntaktisk medvetenhet handlar om ordens ordningsföljd. Har man en syntaktisk medvetenhet så vet man in vilken ordning orden i en mening kommer och även hur man använder prepositioner, konjunktioner och pronomen på rätt sätt. (Eriksen Hagtvet, 2004)
Att ha en pragmatisk medvetenhet innebär att man förstår hur man ska använda språket och känner till ”de regler som styr en dialog mellan människor” (Arnqvist, 1993, s. 22). Det
- 5 -
handlar om att lära sig de oskrivna regler som finns. När man har en pragmatisk medvetenhet så vet man hur man ska använda orden i olika sammanhang och hur man ska uttrycka sig för att andra ska förstå en. Det handlar även om kroppsspråk, röstlägen och turtagning (Eriksen Hagtvet, 2004).
2.3 Läs- och skrivsvårigheter
Eriksen Hagtvet (2004) skriver att ”sökandet efter orsaken eller orsakerna till lässvårigheter i de grundläggande språkfärdigheterna har visat på hur betydelsefull förskolan är när det gäller att förebygga läs- och skrivsvårigheter. Sambandet mellan barnens talspråkliga utveckling i förskolan och läs- och skrivfärdigheter i skolåldern har blivit tydligare” (s. 191). Författaren beskriver att det kan tyckas vara bra att tidigt sätta in hjälp för barn som har en försenad eller avvikande språkutveckling men att det kan leda till att barnet istället lever upp till de
förväntningarna och att deras språkutveckling då istället hämmas. Författaren skriver även ”individanpassad undervisning betyder inte en segregerad undervisning genom en samverkan enbart mellan barnet och den vuxne, även om sådana aktiviteter också kan vara viktiga. Barn lär sig mycket av varandra” (Eriksen Hagtvet, 2004, s.189). Det är därför viktigt att
pedagogen kan anpassa miljön så att barnet får en bra språkstimulering. (Eriksen Hagtvet, 2004)
Redan i förskolan kan tecken på att ett barn kan komma att utveckla läs- och skrivsvårigheter synas eftersom att de barn som har läs- och skrivsvårigheter ofta har haft problem med språket sedan förskoleåldern (Eriksen Hagtvet, 2004). Ett tecken för läs- och skrivsvårigheter kan vara att barnet har problem med sin språkliga utveckling. Det är viktigt att detta
uppmärksammas och att barnet får hjälp med sin språkutveckling (Häggström, 2003; Stadler, 1998). Svårigheterna kan vara olika och visa sig på olika sätt men ”en gemensam faktor finns emellertid hos denna grupp, och det är att de har svårt att få grepp om hur det talade språket är uppbyggt och att kunna koppla ihop det talade språket med bokstäver, dvs. att förstå den alfabetiska principen” (Häggström, 2003, s.243). Det kan finnas olika orsaker till läs- och skrivsvårigheter. Det kan vara kroppsliga såsom något syn eller hörselfel eller neurologiska skador, det kan vara personliga faktorer, sociala faktorer, miljömässiga faktorer, motoriska faktorer, språkliga faktorer och pedagogiska faktorer (Eriksen Hagtvet del 2004; Häggström, 2003; Stadler, 1998). Arnqvist (1993) beskriver att det är svårt att veta om det är ett dåligt ordförråd eller om svårigheten i läsningen som gör att ordförrådet blir sämre. Det kan även vara så att barnen har svårt att känna igen orden på grund av att de har svårt att ta fram dem ur långtidsminnet. En annan sak som kan orsaka läs- och skrivsvårigheter kan vara att barnet inte har förstått att det talade kan skrivas ner och att detta kan delas upp i olika delar. Något som kan vara en svårighet är att komma ihåg det man läser. Det kan vara svårt att komma ihåg alla fonem som ljudas fram i ordet och då kan det bli svårt att sammanljuda dem till ord (Arnqvist, 1993).
Arnqvist (1993) har upptäckt att det ofta är så att barn som har läs- och skrivsvårigheter ofta även har problem med det motoriska och att ” orsaken till dessa svårigheter skulle bero på att hjärnan inte utvecklats tillräckligt (Arnqvist, 1993, s. 117) men detta samband är inte något
- 6 -
som visats i någon forskning. Det kan även vara så att barnen har svårt med att artikulera orden och då kan det bli svårt att ljuda när barnen ljudar högt vid den första läs- och skrivinlärningen. Det kan leda till att läs- och stavningsfel. (Arnqvist, 1993)
2.4 Skillnaden mellan muntlig och skriftlig kommunikation
Eriksen Hagtvet (2004) skriver att ”i stort är sätten att kommunicera likartade i muntlig och skriftlig kommunikation. En författare vill delge en läsare någonting med hjälp av språket, och själva språksystemet är detsamma i muntlig kommunikation” (s. 56). Men det finns ändå saker som skiljer skriftspråket och talspråket åt. En skillnad mellan tal och skrift är att vi det talade språket så befinner man sig oftast i samma situation som lyssnaren. Det finns då möjlighet att förtydliga om det behövs. I talspråket hörs tonfall och pauser som inte syns i skriftspråket. I skriftspråket finns inte den möjligheten och det blir då viktigt att uttrycka sig klart och entydigt. En annan skillnad är att i talspråket så fokuserar man mer på innehållet. Då behövs det inte pratas i fullständiga meningar och ordföljden är inte så viktig. Formen är mer viktig när det gäller skriftspråket. Dialekter är inte något som heller märks i skriftspråket. I talet så flyter alla ord och ljud ihop till skillnad från i skriften där varje ljud är en bokstav och det ska vara mellanrum mellan orden och punkt i slutet av en mening (Arnqvist 1993; Eriksen Hagtvet, 2004). Detta kan skapa svårigheter för barn i förskoleåldern eftersom att de ser ordet som en helhet. När det gäller planeringen så behövs det inte planeras så mycket för en dialog. Dialogen kan sluta på olika sätt och det är lätt att gå över i ett annat ämne. I skrivningen så vet man hur början och slut ska se ut av skrivandet och meningarna måste formuleras så att det finns ett samband mellan dem (Arnqvist, 1993). Det som läses kan vara lättare att komma ihåg än det som hörs eftersom att det kan läsas flera gånger. Talspråket är även mer situationsbundet än vad skriftspråket är (Eriksen Hagtvet 2004).
2.5 Språkstimulering i förskolan
Det är viktigt att uppmuntra barnen om de har ett intresse för läsning och skrivning. I förskolan ska man inte lära barnen att läsa och skriva. Något som är viktigt istället är att stimulera barnen så att de får en språklig medvetenhet (Arnqvist, 1993; Stadler, 1998). För att förebygga problem senare är det viktigt att ge barnen omsorg och ha rimliga och tydliga förväntningar på dem. Det är viktigt att barnen känner att de lyckas med det de gör och känner att de kan leva upp till förväntningarna. Om barnet får ett ökat självförtroende leder det till att barnet prövar nya saker och får mer erfarenhet och utvecklas på så sätt mer (Eriksen Hagtvet, 2004). Eriksen Hagtvet (2004) skriver att ”förebyggande arbete handlar således i hög grad om att föra in barn i positiva cirklar av lärande och samspel, där erfarenheter av att lyckas spelar en viktig roll” (s. 187).
Något som är viktigt för att både barnens talspråk och skriftspråk ska stimuleras är att föra dialoger med barnen där barnen känner att de blir lyssnade på. Barnen vågar då tro mer på sig själva och vågar delta i en kommunikation. Det är viktigt att de känner att de vuxna tar sig tid och är intresserade av det som de har att berätta (Eriksen Hagtvet, 2006). Det är bra att ta tillvara vardagssituationerna i förskolan och prata mycket med barnen för att utveckla deras
- 7 -
språk. Men då är det viktigt att anpassa det efter barnens mognad. Det är även viktigt att prata om saker som tidigare har hänt eller om saker som ska hända och inte bara här och nu i rutinsituationer för att barnen ska utvecklas. Barnen får på sätt öva på att kommunicera och hur man beter sig i en kommunikation (Eriksen Hagtvet, 2004).
Genom att prata om språket tillsammans med barnen kan så kan barnen bli mer medvetna om att språket kan delas upp i olika delar såsom meningar och språkljud. För att kunna läsa behöver man kunna dela upp orden i segment och fonem och inte se orden som helheter (Arnqvist, 1993; Stadler, 1998). Andra saker som är bra att träna är rim och ramsor,
uppmärksamma ord i meningar genom att markera orden, träna stavelser och träna språkljud. Språkljuden kan tränas genom att sätta ihop fonem till ord och att dela upp ord i fonem (Arnqvist, 1993; Eriksen Hagtvet 2006; Stadler, 1998). När den fonologiska medvetenheten ska tränas med barnen är det viktigt att inte ha för höga krav på barnen. De måste få känna att de lyckas för att utvecklingen ska gå framåt men det är även viktigt att inte ställa för låga krav på barnen för då kan övningarna upplevas som tråkiga. Det är viktigt att språklekarna är anpassade efter barnens utvecklingsnivå. När barnen ska lära sig sambandet mellan språkljud och bokstav så är det viktigt att det sker i ett meningsfullt sammanhang annars kan barnen tycka att det är tråkigt och meningslöst (Eriksen Hagtvet, 2006). I en studie av Stuart Yeh och Connel (2008) så undersökte de vilket som var det bästa sättet för att träna barns förmåga att dela upp ord i fonem eller sätta ihop ord av fonem. De kom fram till att det är mer effektivt att träna barnen så att de får träna på fonetiska delar genom att sätta ihop eller plocka isär ord i fonem än att träna barnen får träna genom rim eller ett ökat ordförråd. Författarna menar att de genom studien har kommit på att ett samband mellan att förstå fonemen i orden och för att undvika läs- och skrivsvårigheter. (Yeh & Connel, 2008)
Något som Arnqvist (1993) tar upp är vikten av att läsa. I hem där föräldrarna ofta läser för barnen utvecklas det mer sällan läs- och skrivsvårigheter. Det finns olika metoder för att lära sig läsa, bland annat ljudningsmetoden och LTG-metoden (Läsning på talets grund). Arnqvist (1993) skriver att det inte finns någon metod som är bättre än den andra utan att det troligen är så att en metod inte passar alla barn. Stadler (1998) skriver att när man läser får barnen även upp ögonen skriftspråket. Att det är punkt, att man läser från höger tillvänster, att det delas upp i ord och meningar och så vidare.
Arnqvist (1993) skriver att det är även bra att låta barnen återberätta när man har läst eller berättat något. För att underlätta för barnen när de ska återberätta kan det vara bra att välja en saga med en struktur som har ”en början eller inledande händelse (aktivitet eller händelse som kräver agerande), målsättning (mål eller tanke som motiverar handlande), försök (målinriktat beteende), utfallet eller den direkta konsekvensen (resultatet av försöket) och slutet (långsiktig konsekvens av agerande)” (s. 129). Barnen behöver inte enbart berätta genom att prata de kan även berätta med hjälp av bilder. Barnen kan även få berätta om sådant som har hänt hemma. Det är bra att hjälpa barnen att berätta i rätt tidsföljd (Arnqvist, 1993). När barnen ska
återberätta något så kan det vara bra att som pedagog ställa frågor till barnet eller sätta sig in i en av rollerna och be barnet berätta hur de skulle agera (Eriksen Hagtvet, 2006). Eriksen Hagtvet (2006) skriver att ”då vägleder man barnet genom berättelsen genom att skapa stöd
- 8 -
för barnets minne” (s. 43). När man hjälper barnen att återberätta genom olika frågor så stimuleras barnens medvetenhet om hur en berättelse är uppbyggd (Eriksen Hagtvet, 2006). Något som barnen också tränar när de berättar är att berätta så att någon som inte varit med som samma sak förstår. Detta är viktigt att kunna för att kunna utrycka sig i skrift så att andra förstår vad man menar. Arnqvist (1993) skriver att ”man kan då låta dem som lyssnar ställa frågor till berättaren. Frågorna bidrar till att göra barnen uppmärksamma på att berättelsen måste kunna förstås av andra än de själva” (s. 79)
I förskolan är det även bra att träna barnens ordförråd och begreppsbildning och detta kan göras genom olika språklekar (Arnqvist, 1993; Eriksen Hagtvet, 2006, Stadler, 1998). Det är bra att sätta ord på det man gör i vardagen för att barnens ord och begreppsförråd ska
utvecklas (Eriksen Hagtvet, 2006). Arnqvist (1993) skriver att något som visat sig positivt för barns språkutveckling är att rätta barnen när de använder ett ord felaktigt. När barnet hör ett nytt ord och får förklarat för sig så är det inte säkert att barnet förstår vad ordet innebär. Om man säger att det är hund är det inte säkert att barnet förstår vad det är som utmärker det. Om det är hundens päls eller hundens skällande som utmärker att det är en hund. Barnet kan lära sig nya ord i olika sammanhang genom att de då ger ordet en innebörd (Arnqvist, 1993).
2.6 Att börja skriva i förskolan
Precis som att barnen lär sig prata i naturliga sammanhang lär de tillägnar de sig även skriften i naturliga sammanhang. Barnen kan upptäcka skriften genom att lekskriva. Det kan även vara så att de känner igen olika märken och skyltar. Något som kan ifrågasättas är om det verkligen är texten eller skylten som barnet ser. Det är inte säkert att barnet känner igen ICA när det står på ett papper bara för att de vet att det som står på skylten betyder ICA (Arnqvist, 1993). Arnqvist (1993) skriver att ”man brukar beskriva detta som att barnet läser omgivningen istället för texten” (s. 77).
I förskolan så kan barnens skriftspråk stimuleras men det är ingenting måste göra. Det är viktigt att se till att de barn som är intresserade av att skriva uppmuntras. Även om förskolan inte har som uppgift att lära barnen att läsa och skriva så är det heller inte deras uppgift att stoppa eller backa barnen i deras utveckling. För att barnen ska bli intresserade av skrivning och läsning redan i förskolan så är det viktigt att förskolan har en miljö som stimlurar det. Om barnen ser en mening med att lära sig det så skapas även ett intresse för det. Ordbilder kan tillexempel vara något som stimulerar barnen till att bli intresserade av skriftspråket.
Ordbilder är även något som gör att barnen börjar förstå sambandet mellan ljud och bokstav (Eriksen Hagtvet, 2006). Häggström (2003) skriver att det är bra att ”ta tillvara alla
möjligheter att föra in skriftspråket i verksamheten i lekens form. Gör t.ex. i ordning lekhörnor där det är naturligt att använda skrivande och lekskrivande” (s. 245).
En del barn vill gärna kopiera texter. Det kan vara början till att barnen börjar skriva mer självständigt. Det kan även vara så att barnet vill undersöka den tekniska sidan hos
- 9 -
utmaningar kan få ökad motivation och inspiration att skriva genom att skriva av” (Eriksen Hagtvet, 2006, s. 98).
Eriksen Hagtvet (2006) tar även upp att pennfattningen är viktigt för att skrivningen ska gå snabbt och att det är viktigt att försöka lära barnen att ha en korrekt pennfattning redan i förskolan. Hon skriver att det kan vara svårt att ändra på sitt sätt att hålla när man väl har börjat hålla pennan på ett speciellt sätt.
2.7 Sammanfattning
Något som flera författare är överens om är att i förskolan utvecklas barnets språk snabbt och det är viktigt att barnet språkstimuleras för att barnets språk ska utvecklas. Barnet har lätt för att lära sig nya ord under den tiden. Det som de däremot inte är överens om är hur språket utvecklas. Eriksen Hagtvet (2004) skriver att alla barn tillägnar sig språket på olika sätt. Att ha en språklig medvetenhet är viktigt för att kunna läsa och skriva i framtiden och därför är det viktigt att träna den i förskolan. Den del av den språkliga medvetenheten som betonats mest av författarna är den fonologiska medvetenheten som författarna anser har stor betydelse för barnens läs- och skrivinlärning. Eriksen, Hagtvet (2004) skriver att när barnen
språkstimuleras på förskolan är det viktigt att de känner att det är meningsfullt för dem och att det ställs rimliga krav på dem. Detta är dock inget som de andra författarna tar upp. Flera av författarna skriver att det är viktigt att som pedagog ta tillvara på vardagssituationerna i förskolan för att stimulera språkutvecklingen men man kan även träna rim och ramsor, stavelser, ord och språkljud med barnen. Några av författarna tar även upp att läsning är viktigt i förskolan för att undvika läs- och skrivsvårigheter. Flera av författarna tar upp vikten av att det är viktigt att barnet får ett intresse för det skrivna språket i förskolan och att
förskolan tar tillvara på de intressen som barnen har. I min litteraturdel så har jag upptäckt att det inte finns ett sätt som är bra för att träna barns språkutveckling utan att detta behöver göras på flera olika sätt. Jag tycker därför att det vore intressant att undersöka hur grundskollärare och förskollärare ser på detta.
2.8 Metoder
Det finns flera olika metoder och arbetsmaterial som man kan använda för att träna barnens språk. Jag har valt att presentera två av dem som jag tycker passar in under mitt syfte eftersom att beskriver hur förskolan kan arbeta med språkträning och att en viktig anledning till det är undvika läs- och skrivsvårigheter.
2.8.1 Bornholmsmodellen
Ingvar Lundberg (2007) skriver, liksom flera av de tidigare författare jag använt mig av att språklig medvetenhet är en viktig förutsättning för läsinlärningen. Språklekarna och övningarna i Bornholmsmodellen kan användas för att förebygga läs- och skrivsvårigheter och för att underlätta vid läsinlärningen. Även Häggström (2003) skriver att det är en bra metod för att underlätta vid läs- och skrivinlärningen. Modellen kan beskrivas som en tratt där ”man går från helheten i språket, trattens vidaste del, till de minsta byggstenarna, som
- 10 -
fonemen utgör, trattens pip” (s. 245). Barnen får bland annat träna på att lyssna på ljud och klappa stavelser (Häggström, 2003).
Lundberg (2007) skriver att ”en god läsutveckling vilar på fyra pelare: 1. Språklig medvetenhet, särskilt fonemisk medvetenhet
2. Bokstavskunskap 3. Ett gott ordförråd
4. Motivation och uppgiftsorientering” (s. 7)
Enligt Bornholmsmodellen så är det speciellt den fonologiska och den fonemiska
medvetenheten, som handlar om språkljuden, som barnen behöver träna och därför finns det ett stort antal övningar som tränar detta. Bornholmmodellen består av olika övningar som författaren rekommenderar att man övar 15 minuter om dagen varje dag. Författaren skriver att det är viktigt att följa övningarna i den ordning de står i materialet och att upprepa övningarna många gånger. I övningarna får barnen leka med språket och träna sin språkliga medvetenhet genom övningar som ökar i svårighetsgrad. (Lundberg, 2007)
2.8.2 Språklust
Språklust är ett material som beskriver hur man som förskollärare kan arbeta med
språkstimuleringen av barn. Materialet består av ett program som sträcker sig över tio veckor där det är beskrivet hur man kan arbeta varje dag med olika övningar. Övningarna tränar den språkliga medvetenheten. Barnen ska genom hennes övningar lära sig om språkets form och hur de låter och inte enbart tänka på ordens betydelse. Rydja (2007) beskriver att det är viktigt att arbeta med alla delar av den språkliga medvetenheten i förskolan. Hon skriver att det är viktigt att träna den språkliga medvetenheten för att underlätta vid läs- och skrivinlärningen. Hon har inspirerats av Ingvar Lundberg som skapat Bornholmsmodellen och som anser att det är vikigt att språket tränas genom ett strukturerat övningsprogram och genom lekfulla
övningar. Hon beskriver även att det är viktigt att avsätta tid för att planera sitt arbetssätt för att få ett strukturerat och lekfullt program. Det som är bra att använda sig av när språket ska tränas är rim, ramsor, lekar där barnen får lyssna, sagor, sånger, övningar där barnen får använda alla sina sinnen, att läsa för dem och att samtala med dem. Dessa delar menar Rydja (2007) tränar barnens språkliga medvetenhet och alla delar inom den: fonologisk-,
morfologisk-, syntaktisk- och pragmatisk medvetenhet. Det är inte bara i språksamlingar som språket behöver tränas tillsammans med barnen. Det är bra att prata om det man gör i
vardagen. Rydja (2007) skriver ”Prata om det som händer och knyt ord till handling. Benämn det du gör och ge ord på det barnet gör” (s. 7)
- 11 -
3. Metod
I det här kapitlet kommer jag att redovisa varför jag har valt att använda mig av intervjuer och hur jag gått till väga när jag gjort mina dem fram till dess att mitt resultat är redovisat.
3.1 Datainsamlingsmetoder
Det är studiens syfte eller problemformulering som avgör vilken som är den bästa metoden för att samla in data. När man gör en undersökning så kan man använda sig av två olika typer av insamlingsmetoder. Antingen kvantitativa eller kvalitativa. I min studie så är jag ute efter pedagogers uppfattning om språkträning och hur språket kan tränas för att underlätta vid läs- och skrivinlärningen i skolan. Då jag vill veta vad pedagogerna har för uppfattningar kring detta har jag valt att använda mig av vad Patel (2003) och Trost (2005) kallar för kvalitativa intervjuer.
Kvantitativa metoder ger resultat i siffror genom mätningar. Kvalitativa intervjuer ger en bild av hur någon uppfattar någonting. En kvalitativ intervju har oftast en låg grad av
standardisering. I en kvalitativ studie kan man välja vilken grad av strukturering man vill ha vilket innebär att det inte finns några fasta svarsalternativ och den intervjuade får istället svara med egna ord. Man kan ställa frågor i en bestämd ordning men även låta bli att ha några bestämda frågor.(Patel, 2003; Trost, 2005) Jag kommer att redovisa hur jag har gjort med detta längre ner under rubriken genomförande.
3.2 Urval
Intervjupersonerna till mitt arbete valdes ut genom att jag tog kontakt med två förskolor som inriktade sig speciellt mot språkutveckling. Jag hörde även av mig till två grundskolor som jag valde ut genom att det var på de ställena som jag fick tag i rektorerna. Jag tog kontakt med rektorerna som hjälpte mig att få kontakt med pedagogerna. Det är bättre att välja en liten grupp med personer när man gör kvalitativa intervjuer (Trost, 2005). Jag hade först tänkt intervjua fyra personer, två förskollärare och två grundskollärare. Jag fick bra respons när jag ringde runt och det var ett större intresse än jag trott och därför blev det istället sex intervjuer, tre förskollärare och tre grundskollärare. Trost (2005) skriver att de flesta vill få så stor variation som möjligt i sina svar. Jag valde därför att ta kontakt med flera förskolor och grundskolor för att få så mycket olika tankar kring det som möjligt. Jag kände att det annars kunde bli så att de arbetade på liknande sätt och att svaren kunde bli lika varandra. De
pedagoger som jag intervjuade är alla kvinnor och har i arbetat i yrket under olika lång tid, det varierar mellan ett till trettioåtta år. Förskolorna och skolorna där pedagogerna arbetade ligger i en medelstor stad i Mellansverige.
- 12 - 3.3 Genomförande
Vi satt på ostörda platser på deras arbetsplatser. Förskollärarna hade varierande utbildningar. (Se nedan i resultat) Intervjuerna tog mellan femton och fyrtio minuter. Jag kompletterade min ena intervju genom att göra en kortare intervju med henne till.
När man gör kvalitativa intervjuer ska man inte använda sig av bestämda frågor som man ställer utan en lista över de frågeområden man undrar över (Trost, 2005). Därför förberedde jag min intervju genom att utforma en större utgångsfråga och så hade jag en lista med några områden som jag speciellt ville ta upp. (Se bilaga) Jag utgick sedan från vad de berättade och ställde följdfrågor utifrån det. Frågorna behöver inte komma i någon speciell ordning utan det är viktigt att istället spinna vidare på det den intervjuade berättar. Det är inte alltid man får det svar som man förväntar sig (Trost, 2005) När jag intervjuade hade jag bara mina punkter som stöd och utgick ifrån det som de berättade. Det har gjort att mina intervjuer sett olika ut men jag har ändå fått svar utifrån alla delar som jag tänkt mig. Det kan vara bra att se över hur man har lagt upp sin intervju (Trost, 2005). Jag kände efter mina två första intervjuer att de inte alls blev bra. Jag lyssnade igenom dem, skrev ut dem och reflekterade över vad jag kunde förbättra och göra om till nästa intervju. Detta ledde till att nästa intervju blev bättre och jag kunde få ett bättre resultat. Jag kände att jag var dålig på att ställa följdfrågor i mina första intervjuer och jag fick därför ganska ytliga svar av de intervjuade. När jag genomförde de andra intervjuerna så var jag bättre på att ställa frågor om det som de berättade.
Jag använde bandspelare när jag gjorde mina intervjuer. Trost (2005) skriver att det både finns för- och nackdelar med att spela in intervjuerna. Fördelar med det är att man kan höra tonfall, man kan lyssna på det hur många gånger man vill och det finns även möjlighet att skriva ut intervjun helt. Intervjun behöver inte heller avbrytas utan kan flyta på. En nackdel med att spela in är att det tar tid att skriva ut dem. När jag skulle intervjua övervägde jag för och nackdelar och kom fram till att spela in skulle vara det bästa alternativet för mig. Då kan jag ägna all min uppmärksamhet åt den jag intervjuar och behöver inte avbryta. Jag har även fått se en del material och blivit runtvisad för att se arbetssätt efter att bandspelaren stängts av. Detta har jag då antecknat efteråt efter att ha fått tillåtelse om detta.
3.4 Databearbetning
Jag skrev ut mina intervjuer allteftersom då jag gjorde mina intervjuer vid olika tider under två veckor. När jag skrev ut mina intervjuer så skrev jag ut det som jag tyckte var väsentligt för min studie ordagrant och sådant som jag inte upplevde hade någon betydelse för min studie sammanfattade jag. När man intervjuar så försöker man ofta se om det finns vissa mönster i det material man fått fram (Trost, 2005). När jag sammanställde mina intervjuer letade jag efter mönster i intervjuerna och valde att redovisa dem i de teman som kom upp som jag tyckt berörde mitt syfte. Jag valde att presentera mina intervjupersoner och ge dem fingerade namn för att det skulle bli mer intressant att läsa. (se även nedan) Jag har valt i resultatkapitlet att sammanfatta intervjuerna men har samtidigt lagt in en del citat.
- 13 - 3.5 Etiska ställningstaganden
Jag tog hänsyn till vetenskapsrådets forskningsetiska principers fyra huvudkrav när jag genomförde min studie. Dessa krav kallas informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet har jag följt genom att jag informerade både via telefon och innan intervjun började om vad min undersökning handlar om och hur den ska redovisas. Jag informerade även om att uppsatsen kommer att publiceras elektroniskt.
Jag följer nyttjandekravet genom att jag inte kommer låta någon annan ta del av det material som jag samlat in. Jag kommer endast att använda materialet i min studie och sedan kommer det att förstöras.
Jag har följt samtyckeskravet genom att jag informerat dem om att det är frivilligt att delta och att de när som helst kan dra sig ur eller avbryta intervjun och det kommer då inte att användas i min studie.
I min studie har jag följt konfidentialitetskravet genom att det genom min studie inte går att identifiera de personer som deltagit. Det finns ingen information om namn, ort eller annat som kan härledas till de inblandade. Jag har gett personerna som jag intervjuat fingerade namn. Jag har heller inte förvarat mina anteckningar eller inspelningar så att det går att identifiera
- 14 -
4. Resultat
I det här kapitlet kommer jag att redovisa det resultat jag har fått fram genom mina intervjuer. Jag kommer först att presentera intervjupersonerna och sedan mitt resultat. Jag har valt att redovisa resultatet genom att dela upp det i de olika teman som pedagogerna berörde under intervjuerna och som jag tyckte passade in i mitt syfte. De är att läsa i förskolan, uppmuntra föräldrar, att skriva i förskolan, tankar kring förskolans uppgift och språklig medvetenhet.
4.1 Presentation av intervjupersonerna
Ylva arbetar i årkurs två. Hon har tidigare arbetat som lärare i årskurs ett till sex i två omgångar.
Åsa är lärare i årskurs ett. Hon har arbetat i yrket i trettioåtta år.
Kajsa arbetar i årskurs ett. Detta är hennes första klass. Hon har tidigare arbetat som extra resurs.
Linnea är förskollärare i en 4-5års-grupp. Hon gick klart sin utbildning 2007 och hon har en utbildning för de tidigare åldrarna. De arbetar särskilt med språket på förskolan.
Erika är förskollärare och arbetar i en 4-5års-grupp. De arbetar särskilt med språket på förskolan. Hon har en förskollärarutbildning.
Mona är förskollärare i en 3års-grupp. Hon har en förskollärarutbildning. De arbetar särskilt med språket på förskolan.
4.2 Att läsa i förskolan
Läsning är något som alla de pedagoger jag intervjuat tagit upp som viktigt men det har funnits olika resonemang till varför det är viktigt. Att skapa ett intresse för det skrivna språket tar de flesta av pedagogerna som jag intervjuat upp.
4.2.1 Varför läsning i förskolan
De flesta av pedagogerna säger att läsningen är bra för att barnen då får höra språket och att det är viktigt att lyssna på språket. Mona pratar om att när hon läser för barnen så tycker hon att hon uttalar orden på ett annat sätt och att orden bli mer tydliga. Hon berättar att
När du läser liksom innantill såhär som vuxen då blir det ju att du talar om ordet som det står så. Så barnen får ju verkligen med sig det riktiga uttalet när man läser högt för dem.
- 15 -
Hon berättade att genom läsningen så får barnen höra bokstäverna i orden tydligare och barnen fick ett större ordförråd. Linnea beskriver att läsning är viktigt för att barnen ska förstå att någonting kan förmedlas genom text och bokstäver och att det på så sätt skulle skapas ett intresse hos barnen. Hon säger
Att de vet eller så småningom eller förstår så småningom att det här är någonting som betyder någonting. Att skriftspråket är någonting som jag kan utläsa någonting av. Åsa nämnde att läsning är bra för att barnen då får skapa inre bilder. Mona nämnde dock att de alltid använde böcker med bilder som de visade för barnen.
4.2.2 Uppmuntra föräldrar
Alla pedagoger var överens om att det är viktigt att uppmuntra föräldrarna att läsa för sina barn och informera föräldrarna varför det är viktigt. De förskollärare jag har intervjuat berättade alla att de uppmuntrar föräldrarna att läsa böcker och detta oftast sker genom att de pratar om hur viktigt läsningen är på deras föräldramöten. Linnea berättade att
Oftast blir det ju att man pratar om det på ett föräldramöte när man har alla föräldrar samlade
Mona berättade att de ibland har förläsare som kommer till förskolan och föreläser för föräldrarna och att det ibland handlade om språk. Även då uppmuntrades föräldrarna till att läsa för barnen hemma och även träna andra delar av språket. Erika berättade även att de hade bokpåsar för olika åldrar som hängde på förskolan och som föräldrarna kunde låna hem. Åsa tog upp att det är viktigt att föräldrarna läser för sina barn hemma. Hon sa
Ja alltså det är viktigt att man läser mycket böcker för dem. Skönlitteratur. Barnböcker. Men det kan ju inte enbart vara förskolans uppgift. Det måste även vara föräldrarnas.
4.2.3 Återberättande
Åsa, Erika och Linnea tar upp återberättande som en del av läsningen. Linnea nämner att det viktiga med återberättande är
Att man får en förståelse för händelseförloppet i en berättelse och kan reflektera över varför saker och ting händer i en berättelse och även är de det sociala.
Hon beskriver att det inte alltid behöver bli rätt, utan att det viktigaste är att barnen själva får reflektera över det de kommer ihåg från berättelsen. Erika håller även hon med om detta och att ibland så behöver man som pedagog gå in och stötta barnen. Hon säger att
Man försöker väl få kanske att kanske få en början och ett slut och en mitten i en handling. För jag menar så är det ju uppbyggt sen.
- 16 -
Åsa beskriver att genom att fråga barnen om innehållet i en berättelse så får barnen en: ”helt annan förståelse av själva språket tycker jag när man läser.”
4.3 Att skriva i förskolan
Att börja skriva i förskolan är något jag har fått olika teorier om av intervjupersonerna. De flesta av de jag intervjuat tycker att det är bra att barnen börjar skriva redan i förskolan. Inte för att de tycker att barnen ska lära sig bokstäver utan för att de ska få ett intresse. Linnea berättar att många av deras barn redan börjat skriva redan och att flera av dem kan ljuda ihop ord. Hon säger
Och en del ljudar ihop och en del skriver av. Så jag tror att det är viktigt att det finns och att man erbjuder dem som är mogna.
Mona säger att några få av deras barn har börjat skriva lite grann men att de flesta ritar eller gör vågiga rader och säger att de skriver.
4.3.1 Bokstäver på förskolan
Om att lära barnen bokstäver är ett ämne som jag fått olika åsikter om under mina intervjuer. Båda förskolor där jag har varit och intervjuat har haft skrivarhörnor för barnen där det funnits papper och pennor tillgängligt. Den ena förskolan har satt upp bokstäverna på väggen och de har även kort med ord där det finns både en bild på vad ordet föreställer och ordet står skrivet på. Förskollärarna säger att de inte ska lära barnen skriva i förskolan men att de ändå
uppmuntrar det skrivna språket om barnen visar intresse för det. Erika berättade att
Sen lär vi dem ju inte att skriva men kommer någon och frågar mig så kan jag ju skriva ner om de kan skriva av så är det ju för jag kan ju inte stoppa dem i deras utveckling sen är det ju inte min uppgift att lära dem att skriva.
Förskollärarna i mina intervjuer är även väldigt noga med att barnen inte ska tvingas att skriva. Skrivningen ska komma utifrån deras eget intresse. Åsa tyckte även hon att det var bra att uppmuntra skrivningen i skolan men att det inte skulle finnas några krav på att det ska bli rätt. Hon säger att barnen på förskolan ofta inte är så motiverade att skriva rätt utan hon berättar istället att hon tycker att de ska få skriva som de vill. Hon säger att
Man bryr sig inte om hur man skriver så det kan man vänta med tycker jag.
Ylva tyckte inte att barnen skulle börja skriva bokstäver i förskolan eftersom att det gjorde att barnen skrev bokstäverna på ett sätt, och när de senare kom till skolan så skulle bokstäverna skriva på ett annat sätt och att lära om kunde vara svårt för barnen. Hon berättade att i
förskolan fick barnen oftast skriva som de ville genom att titta på bokstäverna som pedagogen kanske skriver när barnen ber dem och då blev det ofta på andra sätt än de skriver i skolan. Hon sa att
- 17 -
Och då kanske man bara liksom som pedagog signalerar att det är jätte kul. För det är det ju. Och sen har de fått in en teknik som är svår att lära om.
Vi håller på jätte mycket nu med att forma bokstäverna rätt för lär man sig många gånger skriva tidigt och hur man vill. Det är jätte svårt att lära om då.
Hon beskriver att det kan vara svårt för barnen att få ett skrivtempo och att barnen kan få svårigheter när de senare ska börja skriva skrivstil.
4.3.2 Finmotorik
Ylva och Mona har berättat att de tycker att det är viktigt att träna det finmotoriska i förskolan för att underlätta när det sedan är dags att skriva bokstäver. En av de som tyckte det var viktigt att träna finmotoriken var den lärare som tycker att man ska vänta med att skriva bokstäver i skolan. Ylva berättade att
Finmotorik. Klippa, klistra, pärla det underlättar ju otroligt också när de ska lära sig att skriva sen.
Mona sa
Men finmotorik tränar vi ju. De pärlar ju mycket med pärlplattor och så liksom.
Hur man håller pennan är något som de båda pedagogerna tar upp. Mona säger att det är något som de försöker lära barnen redan i förskolan och Ylva säger att det är viktigt att lära sig rätt från början eftersom att det är svårt att lära om senare.
4.4 Tankar kring förskolans uppgift
De förskollärare som jag har pratat med har alla tre sagt att de tänker på att det som de tränar i förskolan ska underlätta för barnen när de börjar skolan. Linnea berättade att
Ja det är ju därför vi gör det om man säger. I grund och botten utgår vi ifrån läroplanen såklart och där står det ju att vi ska jobba med barnens språkutveckling och främja deras språkutveckling.
Erika påpekar även att de inte får göra för mycket i förskolan och att de inte får ta över skolans jobb. Hon sa att
Man får ju inte göra för mycket här på förskolan här för jag menar att de ska ju över till barnskolan. Så att man tar över deras bit. Då kan det ju göra att de tycker att det är tråkigt i barnskolan. Så det är ju en avvägning också.
Men hon berättade även att de självklart ska sträva mot att underlätta arbetet för barnen när de börjar i skolan.
- 18 - 4.5 Språklig medvetenhet
Det är bara några av de pedagoger jag pratat med som har nämnt begreppet språklig
medvetenhet men de har ändå alla berört språklig medvetenhet genom att de tycker att det är viktigt att förskolan ska träna delar som berör språklig medvetenhet. När jag frågar Linnea varför hon tränar rim och ramsor med barnen så får jag svaret att:
Jo det tränar vi för att de ska få förståelse för det grundläggande språkets uppbyggnad. Den språkliga medvetenheten.
4.5.1 Rim och ramsor
Alla de pedagoger som jag intervjuat nämnde rim och ramsor som något viktigt att träna i förskolan. Ylva och en Erika säger att det är viktigt med rim och ramsor så att barnen får lyssna på ljuden i språket. Linnea, Mona och Åsa säger att barnen ska träna rim och ramsor därför att de ska få en större förståelse för språkets uppbyggnad. De beskriver att det blir en rytm i språket när man rimmar och att barnen får en känsla för melodin i språket. Linnea säger att
Men just det här med språkets satsmelodi och förstå att orden är en del av en enskild mening till exempel.
Åsa beskriver att det är viktigt med rim och ramsor för att barnen ska få en känsla för språket och att barnen får höra att det som rimmar låter lika på slutet. Mona pratar även hon om att barnen lär sig höra skillnad på ord och ljud.
4.5.2 Ordförrådet
Åsa, Mona och Linnea har tagit upp att det är viktigt att sätta ord på saker i vardagen. De menar att det gör att barnens ord och begreppsförråd stärks. Pedagogerna säger att det är viktigt att sätta ord på saker och ting i vardagen och att det är viktigt att vara tydlig. Nästan lite övertydlig. Mona säger att
Nu kör du den gröna bilen eller att man är med och ger dem ord på saker för de har ju inte allt.
Linnea berättar
Att vi pratar mycket med barnen och benämner. Är nästan lite övertydliga när vi pratar. Åsa menar även att det är viktigt att lyssna på vad barnen säger och att det inte är barnen som ska lyssna på pedagogen. Hon menar att det är viktigt att barnen känner att det som de säger är viktigt. Hon berättar:
- 19 -
Så man att benämner vad man gör och sen att man givetvis säger att barnen får berätta. Att man lyssnar på dem. Så att de förstår att det de säger är viktigt.
Kajsa tar även upp att hon tror att det är bra att det sitter uppe ord vid saker på förskolan. Exempelvis vid spegeln. Hon säger att
På en del saker har jag sett att de sätter upp ord liksom. Skriver ord liksom. Det tror jag också är bra för då lär sig ju barn att känna igen just de här ordbilderna.
Ingen av de andra intervjupersonerna nämner något kring ordbilder vid olika saker och det var heller inget jag såg satt uppe på förskolorna.
4.5.3 Klappa stavelser
Ylva, Linnea, Mona, Erika och Kajsa har tagit upp att klappa stavelser är viktigt. Ylva berättade att
Höra stavelser det är också något som inte är självklart som är ett måste för att kunna lära sig att skriva.
Linnea berättade att
Det här att vi klappar stavelser. Att orden består av stavelser. Det kan jag känna är grunden. Att de förstår eller hör stavelserna i sitt namn tillexempel.
Att klappa stavelser beskriver förskollärarna att de arbetar mycket med i barnens språkträning redan i låg ålder.
4.5.4 Långa och korta ord
Mona, Ylva och Erika pratade om långa och korta ord. De beskriver båda att det är något som de arbetar med när det gäller barnens språkutveckling. Mona beskriver att hon upplever att barnen har svårt med att veta vad som är ett långt och ett kort ord eftersom att barnen kopplar ihop ordet med vad det är får något och inte till det skriftliga. Hon berättade att
Vi har pratat om tåg som är ett kort ord och det tror ju våra att det är ett långt ord då bara för att tåget är långt.
- 20 -
5. Diskussion
I detta kapitel kommer att jag diskutera mitt resultat i relation till delar av litteraturen. Jag kommer att börja kapitlet med att sammanfatta mitt resultat utifrån mina frågeställningar och kapitlet, jag kommer sedan att diskutera det jag kommit fram till i förhållande till litteraturen och kapitlet kommer att avslutas med vad jag tycker att man kan forska vidare om.
5.1 Sammanfattning utifrån mina frågeställningar
Jag tycker att jag uppfyllt mitt syfte med examensarbetet som var att bidra med kunskap om relationen mellan språkstimulering i förskolan läs- och skrivutveckling och lärares tankar kring det. Jag har fått reda på lärarnas tankar och hur de ser på sambandet mellan kring detta genom mina intervjuer. Jag valde att precisera mitt syfte i tre frågeställningar som jag kommer att besvara nedan.
- Vad anser förskollärare och grundskollärare att man behöver arbeta med för att underlätta vid läs- och skrivinlärningen i grundskolan?
Intervjupersonerna berättade att när barnen kommer till skolan så är det viktigt att de har en språklig grund. För att underlätta vid läs- och skrivinlärningen i förskolan är det bra att träna olika delar av språket. Barnen behöver ha ett ordförråd och de behöver veta hur språket är uppbyggt.
- Hur anser de att man kan arbeta med detta?
Både förskollärarna och grundskollärarna är överens om att det är viktigt att träna språket på flera olika sätt i förskolan. De sätt som intervjupersonerna främst tog upp för att träna språket var genom rim och ramsor, att klappa stavelser ge dem ord för saker och ting, att läsa för barnen och att bearbeta det lästa tillsammans med barnen. De tycker att det är viktigt att både använda sig av planerad språkträning med barnen men att det även är viktigt att ta tillvara på vardagssituationerna.
- Finns det någon skillnad mellan förskollärarnas och grundskollärarnas tankar?
Någon skillnad mellan grundskollärarnas tankar och förskollärarnas tankar har jag inte märkt någon mer än att en utav grundskollärarna tyckte att man skulle vänta med att skriva
bokstäverna tills man grundskolan. Jag vet inte hur de andra grundskollärarna ställde sig till detta. Något som alla är överens om är att barnen inte ska lära sig att läsa och skriva på förskolan. Där ska läggas en språklig grund och ett intresse för det skrivna språket.
- 21 - 5.2 Förskolans uppgift
De förskollärare och lärare som jag intervjuat har alla sagt att de givetvis ska träna språket i förskolan därför att det kan hjälpa barnen när de senare kommer till skolan. Detta håller även Strömqvist (2007) med om och skriver att det är viktigt med en tidig start på språkinlärningen. Även Arnqvist (1993) håller med om detta och skriver att det är under förskoleperioden som barn har lättast att ta till sig nya ord.
Både intervju personerna och Eriksen Hagtvet (2006) skriver att i förskolan är det viktigt att uppmuntra barnens intresse för läsning och skrivning men att det inte är förskolans uppgift att lära barnen att läsa och skriva. På båda av de förskolor som jag har varit och intervjuat har det funnits skrivarhörnor för barnen där de haft pennor och papper tillgängligt. Häggström (2003) skriver att detta kan man göra för att föra in skriftspråket i verksamheten på ett lekfullt sätt. Den ena förskolan hade även bokstäver uppsatta på väggen. Förskollärarna ville föra in skiftspråket i barnens värld och skapa ett intresse hos dem. Ylva tyckte inte att barnen skulle börja skriva bokstäver i skolan eftersom att det kunde försvåra för barnen när de ska börja skriva i skolan sen. Barnen kunde då lära sig att skriva bokstäverna på fel sätt och att det kunde leda till att flytet i skrivningen blev sämre och även utgöra svårigheter när barnet sedan ska börja skriv skrivstil. Anledningen till varför hon var den enda som sa så kan jag bara spekulera i men kanske är det så att arbetar man i förskolan så behöver man ju inte lära barnen att skriva och då behöver man inte heller tänka på hur bokstäverna skrivs. Det som jag kan tycka är mer intressant är att ingen av de andra två grundskollärarna tar upp något kring detta. Kan det vara så att de inte upplever det som ett lika stort problem när barnen går i första klass? Det kanske inte börjar bli ett problem förrän barnen börjar sitt andra år? Ingen utav författarna tar upp något om detta. Jag hade inte reflekterat något över detta innan men jag kan förstå hur hon tänker. Men är det inte så att det kan stoppa barnens intresse om det inte får skriva bokstäver? Är det viktigaste att barnen skriver bokstäverna på rätt sätt eller att barnen skapar ett intresse för det skrivna språket? Även att pennfattningen var viktig tog flera av intervjupersonerna upp. Ylva berättade att den kunde vara svår att lära om och det skriver även Eriksen Hagtvet (2006).
5.3 Arbetet i förskolan
Eriksen Hagtvet (2004; 2006) menar att för att kunna läsa så behöver man en viss grad av språklig medvetenhet. Språklig medvetenhet var något som flera av pedagogerna inte nämnde under mina intervjuer men alla pratade ändå om ett arbete om hur språklig medvetenhet kan tränas, den fonologiska. Det är den fonologiska medvetenheten som det pratats mest om, eftersom de tagit upp sådant som tränar den fonologiska medvetenheten. Ju bättre fonemiska medvetenhet man har desto lättare är det att lära sig att läsa och skriva. (Eriksen Hagtvet, 2004; 2006; Stadler, 1998) Alla de pedagoger som jag intervjuat tar upp att det är viktigt att träna rim och ramsor i förskolan och de flesta har även tagit upp det är bra att klappa stavelser med barnen. Genom att barnen får öva på att rimma och klappa stavelser så tränas deras
- 22 -
fonologiska medvetenhet (Arnqvist, 1993; Eriksen Hagtvet, 2006; Stadler, 1998). Flera av författarna har även tagit upp att det är bra att prata med barnen om hur språket är uppbyggt och att det kan vara bra att plocka isär och sätta ihop ord i fonem. Detta är dock inget som de personer jag intervjuat tagit upp någonting om. Däremot så pratade Åsa och Mona om att barnen genom ramsorna lär sig höra skillnad på ljuden. Detta tolkar jag som att barnen lär att orden består av olika språkljud. Yeh och Connel (2008) kom i sin studie fram till att det är bättre att låta barnen träna fonem genom att sätta ihop och ta isär ord i fonem än att låta
barnen rimma eller öva ordförrådet. Eriksen Hagtvet (2006) skriver att det är viktigt att barnen känner att det som de gör är meningsfullt för dem och att det kan bli tråkigt annars. Jag tror att rim och ramsor kan känna mer meningsfullt och roligt för barnen än att sätta ihop fonem till ord. Men sen tror jag även att det har med barnet att göra. Alla barn är olika och ligger på olika nivå. Jag kan inte uttala mig om vad ett barn tycker är roligast utan att ha pratat med dem först. Men jag tror ändå att barnen kan lära mer av rim och ramsor än att sätta ihop fonem till ord om barnet tycker att det är roligare och känns mer meningsfullt. Jag vill inte ifrågasätta Yeh och Connels resultat men det kanske beror på hur barnen upplever uppgiften. Det viktigaste är nog ändå att det är lekfulla övningar.
Flera av de pedagoger som jag intervjuat har tagit upp att det är viktigt med att ta tillvara på vardagssituationerna. De säger att det är viktigt att vara med och benämna det som barnet gör. Barnet får på så sätt ett större ordförråd. Eriksen Hagtvet (2004) skriver även hon att det är bra att ta tillvara på vardagssituationerna och prata mycket med barnen för att utveckla deras språk. Hon skriver även att det är viktigt att det sker utifrån barnens mognadsnivå. De
pedagoger som jag intervjuat som berättar om det här säger att de ofta nämner vad barnen gör och det kanske är att utgå ifrån just de barnens nivå. Då menar jag att barnen kanske behöver något konkret att utgå ifrån. Åsa säger även att det är viktigt att lyssna på vad barnen säger och det menar även Eriksen Hagtvet (2006) är viktigt. Hon skriver att genom att lyssna på barnen så förstår barnen att det som de har att berätta är viktigt vilket Åsa också nämner. Barnet vågar då tro mer på sig självt (Eriksen Hagtvet, 2006).
Flera av författarna har tagit upp att det är skillnad mellan muntlig och skriftlig
kommunikation. Ingen av de intervjuade tog upp att de uppmärksammade barnen på att det var en skillnad mellan det talade språket och det skrivna språket. Jag tycker att det ändå är viktigt att ha med den delen eftersom att flera av författarna tagit upp det. Detta var inte heller något som jag uppmärksammat innan men när jag läste det så kände jag att det är ju inte så självklart. Hur ska då barnen kunna veta hur de ska uttrycka sig? Eftersom att inte
pedagogerna tog upp något kring detta kanske det inte heller var något som de tänkte på.
Något som de däremot tog upp var återberättande. Arnqvist (1993) skriver att återberättande tränar barnen i att berätta för någon annan som inte varit med om en händelse att förstå vad de menar. Det kan ju också vara en del i att förstå hur man ska uttrycka sig i skriftspråket. Dock tar de personer upp återberättande som en del av läsningen vilket jag tror att Arnqvist (1993) menar i det här fallet. Den pragmatiska medvetenheten handlar om hur språket ska användas i olika sammanhang. (Arnqvist, 1993; Eriksen, Hagtvet, 2004) Jag tror att barnen genom att återberätta får en större pragmatisk medvetenhet. De får öva sig på hur de ska uttrycka sig för
- 23 -
att de andra i gruppen ska förstå. Ingen av intervjupersonerna nämnde pragmatisk
medvetenhet men jag tror ändå att de tänker kring att barnen ska lära det. De kanske bara har svårt att sätta ord på vad det heter. Jag upplevde att de intervjuade pratade mer i ”vardagliga” termer och det kanske var därför som begrepp som pragmatisk medvetenhet inte kom upp under intervjuerna.
Läsning var något som alla pedagoger jag intervjuade tog upp. De tyckte att det var viktigt att barnen får lyssna på språket. Arnqvist (1993) skriver att barn i hem där föräldrarna läser mycket för barnen mer sällan utvecklar läs- och skrivsvårigheter. Även de pedagoger jag intervjuat tycker att det är viktigt att uppmuntra föräldrarna att läsa för barnen och tycker att det är viktigt att informera föräldrarna om detta. Arnqvist (1993) skriver att det kan vara bra att läsa för barnen för att de kan få en förståelse för hur det skrivna språket är uppbyggt. De pedagoger som jag intervjuat berättar istället att barnen genom läsningen kan få nya ord, att barnen lär sig att skapa inre bilder och att barnen kan få en få en förståelse för att något kan förmedlas genom bokstäverna. Detta resultat tycker jag visar att det finns många saker som läsningen är bra för och att det är viktigt att läsa för barnen både i förskolan och hemma.
5.4 Reflektion över mitt arbete
Jag tycker att jag valt ett viktigt ämne att skriva om så jag är nöjd med mitt val. Efter att nu har genomfört den här studien så står det klart för mig att det är viktigt att träna barnen i förskolan för att undvika läs- och skrivsvårigheter i förskolan. Det har jag fått bekräftat av både författare, grundskollärare och förskollärare. Det finns inte bara ett sätt som är bra för att träna barnens språkliga medvetenhet i förskolan. Jag måste använda mig av flera sätt för att barnen ska lära språkets alla delar. I mitt resultat såg jag att det är viktigt att ta tillvara både på vardagssituationer och planerad språkträning och det är även något som författarna tagit upp. Det är något som jag kommer ta med mig som blivande förskollärare. Jag kommer nog alltid tänka på hur jag benämner saker och pratar med barnen efter det här för att barnen ska utvecklas så mycket som möjligt. Något som jag inte tidigare tänkt som en av
intervjupersonerna berättade är att det kan bli problematiskt när barnen sedan börjar skolan om de lärt sig att skriva bokstäver redan på förskolan. Jag kommer nog att tänka mer på det själv. Det kanske vore bra om förskollärarna visste hur grundskollärarna vill att bokstäverna ska skrivas. Då kan ju förskollärarna i alla fall visa barnen hur bokstäverna ska skrivas när barnen kommer och frågar om hur ett ord stavas vilket jag tror är ganska vanligt på förskolan. Det som både intervjupersoner och författare är överens om är att språkträningen ska vara rolig. Det tror jag är det absolut viktigaste för att barnen ska lära sig något överhuvudtaget.
Metoden jag har valt för att genomföra mitt arbete tror jag har varit den bästa. Om jag exempelvis hade använt mig utav observationer så hade jag sett hur de arbetade men det var deras tankar jag ville komma åt. Jag tror att det hade varit svårt att göra det på något annat sätt än genom intervjuer. Genom att jag spelat in mina intervjuer så har jag kunnat skriva ut dem och kunnat gå igenom dem ordenligt. Hade jag bara använt mig av anteckningar så tror jag att jag hade fått svårare att tolka mitt resultat. Jag kan inte nu säga att jag tolkat allt rätt bara för
- 24 -
att jag skrivit ut intervjuerna ordagrant men jag tror ändå att jag får en bättre tolkning än om jag enbart hade antecknat då jag inte hade fått med pauser och liknande. Att de intervjuade svarade som de gjorde tror jag kan bero på att de har olika erfarenhet och har arbetat olika länge i yrket. De intervjuade arbetar även med barn i flera olika åldrar vilket jag tror leder till att man tänker på olika saker i verksamheten, men jag tycker ändå att jag fått liknande svar ifrån dem.
Litteratur fanns det gott om kring mitt ämne så jag har ägnat mycket tid åt att sålla bort litteratur. Jag har exempelvis valt att inte använda mig utan sådan litteratur som inriktar sig mot barn med språksvårigheter. Eftersom det fanns väldigt mycket litteratur så har det varit svårt att veta vad som är väsentligt för just mitt arbete, men jag tycker att jag kom fram till det allteftersom att jag gjorde mina intervjuer. Artiklar tyckte jag var svårt att hitta eftersom att de oftast inte handlar om den svenska förskolan och jag ville gärna ha med något som handlade om just det. Jag fick i alla fall tillslut fram några som jag tyckte passade under mitt syfte och som kändes relevanta för den svenska förskolan.
5.5 Vidare forskning
De förskollärare jag har intervjuat tycker jag har varit väldigt övertygade om att deras sätt att arbeta med barnen är väldigt bra. Jag tycker därför att det skulle vara intressant att göra en uppföljningsstudie av de barnen på de förskolor jag intervjuat som arbetar speciellt mot språkinlärningen jämfört med barn på andra förskolor som inte har någon speciell språkinriktning.
