!
Individualiserad träning baserad på
kraft-hastighetsprofil vs. kontrastträning
Effekten av två olika träningsprogram på unga
basketspelare hopphöjd
Nicolas Fiori
GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN
Självständigt arbete grundnivå 74:2020
Tränarprogrammet 2018-2021
Handledare: Lasse ten Siethoff
Examinator: Abram Katz
Sammanfattning
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka effekten av två olika träningsinterventioner på unga basketspelares hopphöjd. Det ena träningsprogrammet kombinerar styrketräning och hoppträning i samma pass (PSG), så kallad kontrasträning, medan det andra programmet genomförde styrke- och hoppträning baserat på individuell kraft-hastighetsprofil (FVG). Studiens frågeställningar är: 1. Ger träningsprogrammen någon effekt på unga basketspelares hopphöjd i i testet Countermovement Jump (CMJ)? 2. Ger träning utifrån individualiserad kraft-hastighetsprofil ett bättre resultat än kontrastträning?
Metod
I studien deltog 36 stycken basketspelare (26 tjejer, 10 killar) i åldern 14–15 år i en träningsintervention på fem veckor. Deltagarna randomiserades in i tre grupper med olika träningsinterventioner: PSG (n=15), FVG (n=10) och en kontrollgrupp (n=11). Testpersonerna tränade 30 minuter, två gånger i veckan innan ordinarie basketträning. Alla tre grupper följde ett träningsupplägg som var vetenskapligt förankrat men modifierat för deltagarnas ålder och mognad. För- och eftertester genomfördes veckan innan och efter träningsinterventionen för att undersöka träningsprogrammens effekt. Testerna som utfördes var Countermovement Jump (CMJ) och kraft-hastighetsprofilering med Loaded Countermovement Jump (LCMJ).
Resultat
Endast PSG fick en ökning i CMJ (+4,3%), FVG minskade i CMJ (-1,2%) medan KG fick i princip samma resultat före och efter träningsinterventionen. Förändringarna i CMJ var emellertid inte signifikanta för någon grupp (p = 0,219).
Slutsats
Studien fann att kontrastträning i 5 veckors är det program som utvecklar unga basketspelares vertikala hopp (CMJ) effektivast, men inga signifikanta skillnader observerades. Interventionen blev emellertid påverkad av den pågående COVID-19 pandemin. Det är därför svårt att dra några slutsatser från studien. Ytterligare forskning krävs där en längre träningsintervention, noggrannare utvalda deltagare, högre grad av genomförande och bättre testutrustning skulle förbättra studiens genomförande och power.
Innehållsförteckning
1 Bakgrund 1
1.1 Kraft-hastighetskurvan 4
1.1.1 Träningszonerna i kraft-hastighetskurvan 4
1.1.2 Träningens effekt på kraft-hastighetskurvan 6
1.1.3 Kraft-hastighetsprofilering 7
2 Syfte och Frågeställningar 8
3 Metod 8
3.1 Urval 8
3.2 Tillvägagångssätt 9
3.3 Genomförande av hopptester 9
3.3.1 Mätning av CMJ och kraft-hastighetsprofilen 9
3.3.2 Genomförande av knäböjstest (1RM) 11
3.4 Träningsprogrammet 11
3.5 Validitet och reliabilitet 14
3.6 Etiska Ställningstaganden 14 3.7 Artikelsökning 15 3.8 Statistisk analys 15 4. Resultat 15 5. Diskussion 16 Referenser 20 Bilaga 1 Litteratursökning 29 Bilaga 2 Informationsbrev 31
Tabell- och figurförteckning
Figur 1. Kraft-hastighetskurvan 4
Figur 2. Kraft-hastighetskurvan och de 5 olika intensitetszonerna. 6 Figur 3. Förflyttning av kraft-hastighetskurvan vid powerutveckling. 7 Figur 4. Visar optimal kraft-hastighetsprofil jämfört med en idrottares profil. 8
Figur 5. Grafen visar förändringen för respektive grupp. 16
Tabell 1. Testpersonernas antropometri 9
Tabell 2. Träningsprogram för FVG 12
Tabell 3. Träningsprogrammet för PST 13
Tabell 4. Träningsprogram för KG 14
1 Bakgrund
Basketen uppfanns år 1891 av en kanadensare vid namn James Naismith. Målet med idrotten var att få ungdomarna att vara mer fysiskt aktiva året runt och inte bara under säsongen för baseboll- och amerikanska fotboll. Basketmatcherna spelas fem mot fem på en basketplan som mäter 15 x 28 meter och med en basketkorg som sitter 3,05 meter ovanför marken. Både matchtiden och antalet perioder varierar beroende på vilken liga matchen spelas i. I Sverige och internationellt spelas matcherna under 4 x 10 minuter, i amerikanska collage under 2 x 20 minuter, medan den amerikanska proffsligan NBA spelar under 4 x 12 minuter. Startuppställningen i ett basketlag består av fem positioner; 1. Point guard, 2. Shooting guard, 3. Small forward, 4. Power forward och 5. Center, där Point guard vanligtvis är den kortaste och snabbaste spelaren och centern är den längsta i laget.
Basket är en fysiskt krävande sport som ställer höga krav på flera fysiska delkapaciteter. Idrotten innehåller flera högintensiva aktiviteter så som sprinter, riktningsförändringar och hopp (McInnes et al., 1995; Abdelkrim et al., 2007). Sporten består även av många tempoväxlingar som kräver både aeroba och anaeroba processer, exempelvis så kallade lay-ups, hoppskott, snabba spelvändningar, attack mot korg, returtagning och blockering av skott (Tessitore et al., 2006; Narazaki et al., 2009).
Enligt Alemdaroğlu (2012) kan en basketspelare komma upp i en löpdistans på 3500-5000 meter per match och uppvisa en blodlaktatnivå på mellan 3,7 och 13,2 mmol/l beroende på spelarposition (Abdelkrim et al., 2007; McInnes et al., 1995; Rodriguez–Alonso et al., 2003). I en studie av McInnes et al. (1995) fann forskarna att en spelare spenderar omkring 75% av matchtiden på 85% av maxpulsen eller högre och att en basketspelare bör ligga på ett syreupptag på 45–55 mlO2/kg/min för kvinnor och 50–60 mlO2/kg/min för män (Ziv et al., 2009). Även om aerob
förmåga är en viktig fysisk delkapacitet i basket så verkar det som att det är den anaeroba prestationen och styrkan som skiljer sig mellan toppspelare och spelare på lägre nivå.
För att utöva basket på högsta nivå måste spelare således kunna visa prov på bra styrka, power och anaerob förmåga som t.ex. vertikala hopp, sprint och agility (Hoffman et al., 1996; Struzik et al., 2014; Štrumbelj et al., 2014; Abdelkrim et al., 2010; Delextrat et al. 2008; Apostolidis et al., 2004). I en basketmatch så kan en spelare komma upp i nästan 105 ± 52 högintensiva sprinter (som varar i snitt 1,7 sekunder), 35-45 vertikala hopp, samtidigt som det sker riktningsförändringar ungefär varannan till var tredje sekund (McInnes et al. 1995; Taylor et al., 2015; Stojanovic et al., 2018). Med bakgrund i detta blir förmågan att utföra många korta maximala insatser av stor vikt för den moderna basketspelaren. Samtidigt visar detta på att en spelare behöver
ha en bred fysisk kapacitet för att kunna bli en toppspelare inom basket. Enligt Delextrat et al. (2008) hade toppspelare i genomsnitt starkare ben och överkropp, ett högre vertikalt hopp och snabbare tider på agilitytester. Det finns däremot stor variation mellan positionerna där guards är generellt snabbare, hoppar högre och har en högre relativ styrka, medan forwards har ett högre absolut värde i styrka och power jämfört med både centers och guards (Abdelkrim et al., 2010; Köklü et al., 2011; Ostojić et al., 2006; Latin et al., 1994; Ziv et al., 2009; Delextrat et al. 2008).
Förmågan att kunna producera maximal kraft på minimal tid är därmed en viktig faktor för att uppnå en hög nivå inom basket. Denna kapacitet mäts i form av power (effekt) och beräknas som kraft multiplicerat med hastighet (F x v). För att öka sin power i en rörelse kan således hastigheten eller kraften i en rörelse ökas, eller bägge.
Både styrka och power är därmed två viktiga egenskaper för att bli en framgångsrik idrottare (Suchomel et al., 2016; Stone, 1993). Framförallt har styrketräning visat sig vara en effektiv metod för att utveckla maximal power (Behm et al., 2017; Stone, 1993; Arabazi et al, 2010). I en studie fann forskarna att det finns ett starkt samband mellan repetitionsmaximum (1RM) i knäböj och peak power (Stone et al., 2003a). Andra studier fann att 1RM i knäböj korrelerar med prestation i sprint, riktningsförändring och vertikala hopp (Nuzzo et al., 2008; Wisløff et al., 2004). Ökad muskelstyrka är även förknippad med ökad rate of force development (RFD) som är ett mått på hur snabbt en person kan utveckla maximal kraft (Suchomel et al., 2016). Även bland ungdomar har styrketräning visat sig förbättra både hopp, sprint och riktningsförändringar samt minska skaderisken. I en artikel av Santos och Janeira (2012) presenteras resultat som visar att 10 veckors styrketräning under pågående säsong gav betydande ökningar i explosiva tester hos unga basketspelare i 14–15 års åldern.
En annan metod för att utveckla power är plyometrisk träning som syftar till att förbättra samspelet och förmågan att snabbt gå från excentrisk till koncentriskt muskelarbete. En samverkan som även kallas Stretch-Shortening Cykeln (SSC). Träningsformen består av snabba och explosiva hoppövningar med både kort (<250ms) och lång (>250ms) markkontakt. Det som utmärker övningar med längre kontakttid är att personen som hoppar tar relativt lång tid på sig under den excentriska fasen innan hoppet (t.ex. Countermovement Jump, Squat Jump). Medan snabba övningar, som t.ex. Drop Jump och Hurdle Jump, har en kortare markkontaktstid, vilket leder till en kortare excentrisk fas. Flera studier visar på att plyometrisk träning kan förbättra power och därmed öka prestationen i vertikala hopp, sprint och riktningsförändringar (Asadi et al., 2015; Davies et. al., 2015; Marcovic et al., 2010; Johnson et al., 2011). I en meta-analys av Behm et al. (2017) fann man
att plyometrisk träning var effektivare än styrketräning om syftet var att utveckla power och ett högre vertikalt hopp hos ungdomar. Även i meta-analysen av Berton et al. (2018) kom forskarna fram till att olympiska lyft och plyometrisk träning var överlägsna traditionell styrketräning när det kom till att utveckla vertikalt hopp. Samma studie jämförde även skillnaden mellan plyometrisk träning och olympiska lyft, resultaten visade ingen signifikant skillnad i effektstorlek mellan metoderna.
En annan strategi för att utveckla power är ”complex training” som, i syfte att träna genom flera zoner av kraft-hastighetskurvan (se figur 1), involverar både tung styrketräning och plyometrisk träning i ett och samma träningspass. Flera studier tyder på att denna kombination kan ge bättre powerutveckling hos unga idrottare än varje träningsmetod för sig (Santos & Janeira, 2008; Faighenbaum et al., 2007; Zghal et al., 2019). En studie av Adams et al. (1992) fann att kombinerad styrke- och plyometrisk träning i ett pass gav betydligt större förbättringar i vertikala hopp jämfört med de grupperna som tränade plyometrisk-träning och styrketräning var för sig.
En variant av complex training är kontrastträning, vilket innebära att man alternerar mellan en styrkeövning och en plyometrisk övning i samma set. I en meta-analys befanns denna metod ge större ökningar i testet countermovement jump (CMJ) än traditionell styrketräning (Pagaduan et al., 2020a). Hopptestet CMJ är ett vanligt test inom forskning och har visat sig korrelera med snabbhet, styrka och powerutveckling (Nuzzo et al. 2008). Det finns dock stora variationer i resultaten där flertalet studier har visat att både tränade ungdomar och vuxna får liten till moderat effekt på hopphöjd av styrke- och plyometrisk träning (Behm et al., 2017; Lesinski et al., 2014). Även inom studierna finns en hög individuell variation i träningssvaret. En hypotes är att dessa variationer kan bero på olikheter i testpersonernas kraft-hastighetsprofil (F-v profil) och att de med sämre resultat inte tränade för att minska obalansen i sin F-v profil (Jimenes-Reyes et al., 2017; Samozino et al., 2012,2014). I teorin går det ut på att personer med låg kraftutveckling ska fokusera på tung styrketräning, medan personer med låg hastighetsutveckling bör fokusera på ballistiska eller plyometriska övningar för maximal powerutveckling (Pmax). Denna metod anses kunna minska F-v
obalansen och samtidigt utveckla Pmax och det vertikala hoppet (Jimenes-Reyes et al., 2017;
1.1 Kraft-hastighetskurvan
Kraft-hastighetskurvan beskriver relationen mellan kraft (F) och hastighet (v) i muskelkontraktioner (se figur 1). Den horisontala axeln (x-axeln) presenterar hastigheten i en muskelkontraktion och mäts i meter per sekund (m/s) och den vertikala axeln (y-axeln) står för kraftproduktionen i en muskel och mäts i Newton (N). I figur 1 illustreras att det finns en invers relation mellan kraft och hastighet, alltså när kraftproduktionen ökar så minskar hastigheten och vise versa. Exempelvis kräver 1RM i marklyft maximal kraft, men rörelsehastigheten kommer vara relativt långsam. På den andra sidan av spannet utförs övningar med snabbare hastighet som t.ex. Drop Jump och sprint, vilket gör att muskeln inte hinner producera lika mycket kraft. Skälet till den minskade kraftproduktionen vid snabbare hastigheter anses bero på antalet korsbryggor som hinner skapas mellan myosin och aktin i en muskel (Zatsiorsky & Kraemer, 2006). Lägre hastighet och mer tid gör att fler korsbryggor hinner skapas och muskeln kan på så sätt producera mer kraft (Zatsiorsky & Kraemer, 2006). En snabbare hastighet resulterar i färre korsbryggor och således en mindre kraftproduktion.
Figur 1. Kraft-hastighetskurvan
1.1.1 Träningszonerna i kraft-hastighetskurvan
Vid val av övningar och intensitet är utgångspunkten antingen en viss procent av maxstyrka eller en viss procent av maxhastighet en person kan producera i en given övning. Utifrån intensiteten delas kraft-hastighetskurvan in i fem olika zoner, se figur 2 (McGuigan, 2017). T.ex. är 1RM i marklyft 100 procent av ens maxstyrka och hamnar då i början och i toppen av grafen där hastigheten är låg.
Hastighet (m/s) Kraft (N)
Procenten sjunker sedan gradvis längs kurvan tills mycket liten kraft produceras och maximal hastighets uppnås. Zonerna delas in i termerna; Maximal Strength, Strength-Speed, Peak Power, Speed-Strength och Maximal-Velocity (McGuigan, 2017).
Maximal Strength (Maxstyrka)
Innebär att en person tränar på en intensitet som främst fokuserar på att utveckla den maximala kraftproduktionen i en given övning, vanligtvis >90% av 1RM i t.ex. knäböj.
Strength-Speed
Denna träningszon syftar främst till att utveckla styrka fast i en snabbare hastighet då träningsbelastingen är lägre (80–90% av 1RM). Genom att lyfta i en snabbare hastighet hinner inte personen utveckla lika mycket kraft, därav kallas denna zon för strength-speed. Förutom vanliga basövningar som knäböj och marklyft används även övningar inom olympiska lyft som Power Clean och Snatch (80–100% av 1RM) samt plyometriska övningar med belastning som SJ och CMJ (70–80% av 1RM). Intensiteten i övningarna är fortfarande för hög för att kunna producera peak power output.
Peak Power
I följande träningszon är valet av övning och intensitet fokuserat på peak power. Dessa övningar tenderar till att producera maximal power på kortast möjliga tid. Intensiteten är omkring 30–80% av 1 RM. Vanliga övningar är SJ, CMJ, Power Clean eller Snatch. Även varianter av olympiska lyft där man utför vissa delar av rörelsen är vanliga.
Speed-Strength
Precis som strength-speed är detta en mellannivå som fokuserar främst på hastigheten medan kraftproduktionen är sekundär. I denna zon hinner muskeln inte producera lika mycket kraft som tidigare zoner p.g.a. den höga hastigheten, därav namnet speed-strength. Träningsbelastningen ligger omkring 30–60% av 1RM i övningar som t.ex. SJ, CMJ, enbenshopp m.m.
Speed
Denna träningszon fokuserar helt på den maximala hastighet en person kan uppnå i en given övning. T.ex. 100 meter sprint med lågt motstånd <10–30% av 1RM eller assisterande sprinter som skapar supramaximala insatser (≥ 100%). Träningsintensiteten är vanligtvis <30% av 1RM och
typiska övningar är Drop Jump, Hurdle Jump, Tuck Jumps och andra plyometriska övningar som utveckla stretch-shortening cykeln.
Figur 2. Kraft-hastighetskurvan och de 5 olika intensitetszonerna.
1.1.2 Träningens effekt på kraft-hastighetskurvan
Eftersom power är produkten av kraft gånger hastighet så kan en förbättring i någon av dessa kapaciteter leda till ökad explosivitet hos en idrottare. Inom fysträning är det primära syftet med styrke- och explosivitetsträning att förflytta kraft-hastighetskurvan uppåt och åt höger (figur 3), vilket resulterar i att idrottaren kan producera mera kraft vid samma eller högre hastigheter, och blir av den anledningen mer explosiv. En förflyttning av kraft-hastighetskurvan innebär även en ökad RFD som också det är en viktigt egenskap för idrottare (Zatsiorsky & Kraemer, 2006).
Att träna vid en del av kraft-hastighetskurvan som t.ex. maxstyrka leder till ökad kraft- och powerproduktion. Men att bara träna maxstyrka över en längre period kan leda till minskad hastighetsutveckling (Stone, 1993). Flera studier har visat att träningsprogram som kombinerar övningar från flera delar av kraft-hastighetskurvan utvecklar explosivitet i högre grad än styrketräning, sprint och plyometrisk träning ensamt (Adams et al., 1992; Markovic et al., 2010; Pagaduan et al., 2020a Stone, 1993). Som tränare är det därför viktigt att veta vilken kapacitet en idrottare ska träna på och hur länge. De faktorer som påverkar valet är bland annat: nuvarande kapacitet, träningsålder, målsättning, idrott, position och tid på säsongen. En metod som börjat användas för att individualisera träningen är kraft-hastighetsprofilering.
Hastighet (m/s) Kraft (N) Maximal Strength Strength-Speed Speed- Strength Speed Power
Figur 3. Förflyttning av kraft-hastighetskurvan vid powerutveckling.
1.1.3 Kraft-hastighetsprofilering
Power är produkten av kraft gånger hastighet där maximal effekt uppnås när båda enheterna är stora. Även om två idrottare uppvisar samma nivå av power så det inte självklart att båda producerar det på samma sätt. En idrottare kan exempelvis utveckla maximal power genom hög kraftproduktion medan en annan gör det genom att producera hög hastighet (Samozino et al., 2012). En teori är att varje idrottare har sin egen kraft-hastighetsprofil där de antingen är kraft- eller hastighetsdominant. Med hjälp av denna profil kan man identifiera idrottarens styrkor och svagheter identifieras och således kan träningen planeras effektivare för att hjälpa utövare att sprinta snabbare, hoppa högre och bli mer explosiva.
CMJ och SJ är valida och reliabla tester för att mäta hopphöjd och maximal power (Nuzzo et al., 2008). För att kunna hoppa högt krävs det att en person kan accelerera kroppen och uppnå maximal hastighet på kortast möjliga tid (Jimenez-Reyes et al., 2017; Samozino et al., 2012). Detta görs genom att öka förmågan att producera maximal kraft eller hastighet eller både och. Vilken komponent som ska utvecklas beror på idrottarens kraft-hastighetsprofil (F-v profil).
När en kraft-hastighetsprofil skapas jämförs idrottarens resultat med en teoretisk framtagen optimal profil (Samozino et al., 2012) (se figur 4). Differensen mellan idrottarens profil och den optimala kurvan visar på den obalans personen besitter som antingen är brist på kraft- eller hastighetsproduktion. Därefter planeras träningen för att minska obalansen, något som har visat sig förbättra prestationen i vertikalt hopp (Jimenez-Reyes et al., 2017).
Kraft (N)
Efter träning Före träning
Figur 4. Visar optimal kraft-hastighetsprofil jämfört med en idrottares profil.
2 Syfte och Frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka effektiviteten av två olika träningsinterventioner på unga basketspelares hopphöjd (CMJ). Den ena interventionen består av kontrastträning medan den andra interventionen utgörs av individualiserad träning baserat på kraft-hastighetsprofilen.
Frågeställningarna som skall besvaras är: 1). Ger träningsprogrammen någon effekt på unga basketspelares hopphöjd i CMJ? 2). Ger träning baserat på kraft-hastighetsprofilenbättre resultat än kontrastträning?
3 Metod
3.1 Urval
I denna studie deltog till en början 66 basketspelare på ungdomsnivå U15 och U16 (killar = 30 stycken, tjejer = 36 stycken). Men efter de restriktioner som infördes p.g.a. Covid-19, skador, avhopp och för hög frånvaro sjönk deltagandet till totalt 36 deltagare (killar = 10 stycken, tjejer = 26 stycken), se tabell 1. Alla deltagare har tränat styrketräning med fokus på teknik i cirka sex månader innan interventionens start. Kriterierna för deltagande var att spelarna skulle ha varit skadefria under de senaste två månaderna och vara bekanta med någon form av styrketräning. Deltagarna blev slumpmässigt indelade i tre grupper; kontrastgrupp (PSG), kraft-hastighetsgrupp (FVG) och i en kontrollgrupp (KG). Vidare delades FVG in i tre sub-grupper; force-deficit (FD), velocity-deficit (VD) och balanserad (B) utifrån resultaten i F-v profilen. I kontrastgruppen deltog
Hastighet (m/ Kraft (N)
Optimal Testresultat
fyra killar och elva tjejer, medan det i FVG medverkade sex tjejer och fyra killar samt nio tjejer och två killar i KG. Alla deltagare i FVG klassades som FD efter testerna.
Tabell 1. Testpersonernas antropometri
3.2 Tillvägagångssätt
Deltagarna genomförde två tester, ett före och ett efter träningsinterventionen. Testbatteriet bestod av: (a) Countermovement Jump (CMJ) och (b) Kraft-hastighetsprofilering genom Loaded Countermovement Jump (LCMJ). Deltagarna som ingick i FVG och PSG gjorde även 1RM tester i knäböj för att kunna individualisera träningsbelastningen. Testerna utfördes en vecka innan och en vecka efter interventionen som pågick i fem veckor under pågående säsong. Alla testtillfällen genomfördes vid samma veckodag och tid, vilket var i samband med deltagarnas träning. I avsnitt 3.3 redovisas testprocedurernas genomförande, träningsupplägget samt vilken utrustning som användes för respektive test.
3.3 Genomförande av hopptester
Alla hopptester utfördes med IVAR jump system som var inställd på en noggrannhet av 1 ms för mätning av flygtid och hopphöjd. De två mätsensorerna placerades parallellt mot varandra med 1,1 meters avstånd. Innan testet genomfördes utfördes en standardiserad uppvärmning på tio minuter som innehöll jogg i valfritt tempo, dynamisk rörlighet samt traditionell löpskolning. Efter uppvärmning fick försökspersonerna (FP) två minuters vila innan testerna började.
3.3.1 Mätning av CMJ och kraft-hastighetsprofilen
För att få fram den individuella kraft-hastighetsprofilen fick varje deltagare utföra ett maximalt vertikalt hopp (countermovement jump) utan belastning och tre hopp med stegrande belastning (belastande countermovement jump). Vikterna valdes utifrån resultaten i studien av Soriano et al. (2015) där en belastning på ≤30 % 1RM gav högsta värdet på powerproduktionen. Tjejerna fick
Grupp Ålder (år) Längd (m) Vikt (kg)
FVG (n=10) 14,4 ± 0,5 1,71 ± 0,1 65,0 ± 12,1
PSG (n=15) 14,3 ± 0,5 1,69 ± 0,1 59,4 ± 9,8
därmed hoppa med 10kg, 15kg och 20 kg medan killarna hoppade med 20kg, 30kg respektive 40kg. Vikten justerades uppåt eller nedåt baserat på deltagarnas prestation i hoppen. Försökspersonerna fick avbryta testet tidigare om de inte uppnådde 10 cm i hopphöjd enligt Samozino et al. (2008) eller om de visade brister i tekniken som t.ex. minskat djup i ansatsen.
I utförandet av CMJ instruerades FP att placera händerna på midjan och kliva in mellan de två sensorerna i IVAR Jump System. FP fick sedan starta hopprörelsen från toppen, gå ner till ca. 90 graders knävinkel och hoppa så högt som möjligt. För godkänt hopp krävdes sträckta ben under hela hoppet följt av en studs vid landning. Testet upprepades totalt tre gånger med två minuters vila mellan varje försök och där bästa hopphöjden registrerades.
Vidare utfördes belastade CMJ med fria skivstänger från Gymleko med vikten 10, 15 och 20 kg. FP instruerades likt föregående test att ställa sig mellan sensorerna i en IVAR Jump system. Skivstången placerades på övre trapezius med en handfattning som innebar en bekväm position för FP. Sedan ombads FP att gå ner till ca. 90 graders knävinkel och utföra ett maximala vertikalt hopp. För godkända hopp krävdes sträckta ben under hela hoppet och att personen landade på samma utgångsposition. Det högsta hoppet registrerades efter tre försök med två minuters vila mellan varje hopp. FP vilade sedan två minuter inför nästa hoppförsök med stegrad belastning.
För att skapa en kraft-hastighetsprofil behövdes följande: kroppsvikt (kg), hopphöjd (m), benlängd liggande med raka ben (m) och 90 graders knäflexion (m), samt värden för powerutveckling från minst 3–4 vertikala hopp med stegrande belastning. Benlängden mättes i liggande position från trochanter major till stortån med foten plantarflekterad, medan benlängd i 90 graders knäflextion mättes i stående position från trochanter major till golvet.
Både kraft-hastighetsprofilen samt värden för genomsnittlig kraftproduktion (F) och hastighet (v) beräknades fram med hjälp av Samozino’s metod (Samozino et al., 2008; Samozino et al., 2014). Distansen mellan testpersonens hastighetsprofil och den optimala kraft-hastighetslinjen visar om FP har brist på kraft- eller hastighetsproduktion. Större avstånd mellan linjerna innebär större obalans medan mindre avstånd betyder att FP är mer balanserad. En mer balanserad profil betyder att personen producerade både kraft och hastighet på ett optimalt sätt. Ekvationen som används för att beräkna obalans i kraft-hastighetsprofilen (procent) baseras på linjär regression och ser ut på följande vis (Samozino et al. 2014):
3.3.2 Genomförande av knäböjstest (1RM)
Knäböjstestet utfördes med en 20kilos skivstång från Gymleko av olympisk storlek. Testproceduren startade med två uppvärmningsset och därefter hade försökspersonen max tre försök med 2–4 minuters vila mellan varje test (Haff & Triplett 2015). För att få fram 1RM fick testpersonen utföra knäböj med en belastning som motsvarar 60–70% av sin kroppsvikt tills felaktig teknik uppvisats eller tills tio repetitioner genomförts (Myer et al., 2014).
Godkänd knäböj bedömdes förekomma när lårbenet var parallellt med golvet vid varje repetition (Myer et al., 2014). FP skulle dessutom ha blicken rakt fram, hålla en neutral och rak rygg, knäna ska spåra över fötterna och ha hela foten vara i marken (Myer et al., 2014). Startvikten valdes efter att uppvärmingssetet genomförts och efter ett kort samtal med testpersonen. Vid godkända lyft ökade vikten med 5–10%. För att få fram 1RM användes sedan Epleys formel som ser ut på följande vis (DiStasio, 2014):
1RM = Vikt (1 + Reps/30) (2)
3.4 Träningsprogrammet
I träningsprogrammet fick spelarna träna två pass per vecka i fem veckor utöver sin vanliga basketträning. Frekvensen och tidsperioden är i linje med annan forskning där positiva resultat på hopphöjd observerats (Pagaduan et al., 2020b; Rhea et al., 2003; Peterson et al., 2004). Varje träningstillfälle tog ca. 30 minuter och genomfördes innan den vanliga basketträningen med 48–72 timmars vila mellan varje pass. Träningsvolymen är matchad till antal träningspass, övningar och set per vecka. Alla grupper utförde totalt 18 set per vecka, vilket är i enlighet med rekommendationer från tidigare studier (Markovic et al., 2011; McBride et al. 2002).
Fullt rörelseutslag eftersträvades i varje styrkeövning med full kontroll eftersom Bloomquist et al. (2013) visar att bättre resultat fås i vertikalt hopp av djupa knäböj jämfört med grunda. Gällande rörelsehastigheten så ska den koncentriska rörelsen utföras så snabbt som möjligt då det ger större styrkeökningar och större förbättring av vertikala hopp än långsamma rörelser (Pareja-Blanco et al., 2014). Vilan är satt till minst 2 min, vilket är en optimal återhämtningsperiod för att återställa kraftutvecklingen enligt Bompa et al. (2019). I takt med att testpersonerna klarade av belastningen med god teknik ökade vikten med 2,5–5%, men inte på bekostnad av det tekniska utförandet och den koncentriska rörelsehastigheten (Pareja-Blanco et al., 2014).
Uppvärmningen utfördes i ca. 10 min enligt RAMP modellen (Raise, Activate, Mobilise, Potentiate) och bestod av övningar som höjer kroppsvärmen, aktiverar musklerna, dynamisk rörlighet och potentieringsövningar (Jeffereys, 2007).
FVGs träningsprogram baseras på resultaten i artikeln av Jimenes-Reyes et al., (2017) och har modifierats till deltagarnas ålder och mognad, tillgänglig utrustning och tid i hallar. Styrketräningen har anpassats för att vara i linje med andra studier gällande styrketräning för barn och ungdomar (Faigenbaum et al., 2009). Träningsprogrammet delades vidare in i tre delar; force-deficit, velocity-deficit och balanced för ytterligare individualisering utifrån deltagarnas kraft-hastighetsprofil (Jimenes-Reyes et al., 2017), se tabell 2.
Tabell 2. Träningsprogram för FVG
FORCE DEFICIT
PASS 1 PASS 2
Övning Set Reps Belastning Övning Set Reps Belastning
Knäböj 3 8-10 60-75% 1RM RDL 3 8-10 60-75% 1RM Marklyft 3 8-10 60-75% 1RM Knäböj 3 8-10 60-75% 1RM Squat Jump 3 6 20-30% av BW CMJ 3 6 20-30% av BW
VELOCITY DEFICIT
PASS 1 PASS 2
Övning Set Reps Belastning Övning Set Reps Belastning
SJ 3 6 20-30% av BW CMJ 3 6 20-30% av BW Depth Jump 30-50cm 3 8 BW SJ 1-ben 3 5/5 BW CMJ 3 10 BW Hurdle Jump 3 5 BW BALANCED PASS 1 PASS 2
Övning Set Reps Belastning Övning Set Reps Belastning
Knäböj 3 8-10 60-75% 1RM RDL 3 8-10 60-75% 1RM SJ 3 6 20-30% av BW Depth Jump
30-50cm 3 8 BW Hurdle Jump 3 5 BW Box Jump
30-70cm 3 10 BW
BW, kroppsvikt; RM, Repetition Maximum; CMJ, Countermovement Jump; SJ, Squat Jump; RDL, Romanian Deadlift; Vilotid ca. 2 min mellan varje set och övning; Rörelsehastighet i styrkeövningar, 2-3 s. excentrisk och 1 s. koncentrisk; Rörelsehastighet i hoppövningar ska utföras så snabbt och explosivt som möjligt.
Kontrastprogrammet togs fram med hjälp av flera artiklar (Santos & Janeira, 2008; MacDonald et al., 2012; Latorre Román et al. 2018; Pagaduan et al., 2020a) där valet av övningar, reps, set och intensitet har anpassats efter deltagarnas ålder, längd, mognad och tillgänglig utrustning. Varje träningsprogram bestod av en styrkeövning och två plyometriska övningar. I kontrastträning används alternerande set där en styrkeövning direkt följs upp av ett eller två set med hopp eller annan övningen med fokus på snabbhet. Volymen för hoppen har beräknats i form av markkontakt och ligger på 48–50 stycken hopp per pass, vilket är i enlighet med Haff och Tripletts (2016) rekommendationer för nybörjare.
Tabell 3. Träningsprogrammet för PST
Träningsprogrammet för kontrollgruppen är framtaget med hjälp av FIFA 11+ och det knäkontrollsprogram som användes i studien av Bizzini och Dvorak (2015) samt Åkerlund et al. (2020). Detta träningsprogram minskade skaderisken med 45% hos innebandyspelare i åldern 12– 17 år, en idrott som är relativt likt basket i intensitet och rörelsemönster förutom inslagen av hoppen.
VECKOSCHEMA
PASS 1 PASS 2
Övning Set Reps Belastning Övning Set Reps Belastning
A1. Knäböj 3 8-10 60-75% 1RM A1. RDL 3 8-10 60-75% 1RM A2. Depht Jump
30-50cm 3 6-8 BW A2. Box Jump 30-70cm 3 10 BW A3. CMJ 3 10 BW A3. Hurdle
Jump 3 6-8 BW
Tabell 4. Träningsprogram för KG
3.5 Validitet och reliabilitet
Då basketspelare på elitnivå producerar mer power och hoppar högre jämfört med spelare på lägre nivå (Delextrat et al., 2008) blir valet av tester viktigt för validiteten och reliabiliteten för studien. För att mäta power och få fram kraft-hastighetsprofilen har jag valt att utföra vertikala hopptester som CMJ och LCMJ. Hopptestet CMJ har i tidigare studie visat sig korrelera med snabbhet, styrka och power (Nuzzo et al. 2008). Valet av testerna är även i linje med andra forskningsartiklar (Santos & Janeira, 2012; Santos & Janeira, 2008; Adams et al., 1992; Jimenes-Reyes et al., 2017) som haft ett liknande testbatteri och frågeställning. I studien används mätinstrumentet Ivar Jump system som mäter den kapacitet som studien avser att undersöka (hopphöjd och flygtider). Andra hopptester som Vertical Jump Reach har sina begränsningar där rörlighet i axlar och tajming i armsvingen påverkar resultatet, vilket gör Ivar jump system mer validerad för mätning av hopphöjd.
För att undvika mätfel och öka reliabiliteten har testerna standardiserats genom valida testprotokoll. Samtliga deltagare har fått samma information inför varje testtillfälle för att undvika fysisk och psykisk trötthet.
3.6 Etiska Ställningstaganden
Studien följer forskningens fyra allmänna huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Eftersom deltagarna är under 18 år har informations- och samtyckeskrav delats ut till både deltagare och föräldrar (se Bilaga 2). I informationen står det om studiens syfte och tillvägagångssätt, om etiska riktlinjer samt om deltagarnas rättigheter. De
VECKOSCHEMA
PASS 1 PASS 2
Övning Set Reps Belastning Övning Set Reps Belastning
Enbenshopp
sidoplan 3 8-15/ben BW Enbenshopp (fram/bak) 3 8-15/ben BW
Knäböj på ett
ben 3 8-15/ben BW
Knäböj med pinne & raka
armar 3 8-15 BW
Knäböj med pinne & raka
armar 3 8-15/ben BW Utfall 3 8-10 BW
personuppgifter som har behandlats är antropometri (ålder, längd, vikt) och testresultat i hopphöjd. All information hanteras enligt konfidentialitetskravet för att resultaten inte ska kunna kopplas till enskilda individer. Vidare används all data endast för forskningsändamål enligt nyttjandekravet och raderas efter avslutad studie (Vetenskapsrådet, u.å.).
3.7 Artikelsökning
För att hitta relevanta artiklar gjordes sökningar i artikelkatalogerna PubMed, Google Scholar och Discovery. Sökorden begränsades till basket, styrke- och power relaterade nyckelord. För en mer detaljerad beskrivning av sökningen hänvisas till bifogad litteratursökning (se bilaga 1). Många artiklar har upptäckts genom referenser från de studier som hittats i sökningarna.
3.8 Statistisk analys
All data har sammanställts som medelvärde ± standardavvikelse (SD) i tabeller i Microsoft Excel 2015 (version 16.42). För statistiska analyser har programmet Jamovi (Version 1.2.27.0) använts. Ett beroende t-test (Paired Samples t-test) gjordes för att hitta signifikanta effekter i CMJ inom respektive grupp. För att hitta eventuella signifikanser mellan grupperna användes ett oberoende One-Way ANOVA-test. Shapiro Wilk’s test utfördes för att undersöka om data var normalfördelade. Signifikansnivån sätts till p≤0.05 och värden för tendensnivån sätts till 0,05<p<0,1. Effektstorleken beräknades enligt Cohens d där skillnaden i medelvärdet före och efter interventionen dividerades med standardavvikelsen. Ett Cohens d på 0,2 räknas som liten effekt, 0,5 som medelstor och 0,8 som stor effekt.
4. Resultat
I denna studie var det endast PSG som ökade i CMJ (+4,3%), medan FVG (-1,3%) och KG (0,0%) inte visade på några förbättringar, se tabell 5. Ingen grupp visade emellertid på några signifikanta förbättringar i CMJ efter interventionstidens slut FVG (p = 0,427), PSG (p = 0,125) och KG (p = 0,907). PSG fick en effektstorlek (ES) på 0,421, FVG fick en liten negativ effekt medan KG hade en effekt nära noll (ES = -0,263 respektive ES = -0,036). Studien fann inte heller några signifikanta skillnader mellan grupperna i CMJ (p = 0,209), se figur 5.
Tabell 5. Sammanställt resultatanalys som medelvärde ± standardavvikelse.
Figur 5. Grafen visar förändringen för respektive grupp.
5. Diskussion
Syftet med studien var att undersöka effekten av två olika träningsprogram på unga basketspelares hopphöjd i CMJ. Resultatet visade inga signifikanta förbättringar i CMJ för någon av grupperna (p = 0,219).
FVG fick ingen förbättring i CMJ (p = 0,427), vilket är i motsats till studiens hypotes och tidigare studiers resultat (Jimenes-Reyes et al., 2017). Utfallet kan bero både på den korta interventionstiden, men också att det en var en stor variation i närvaro och biologisk ålder. Träningsinterventionen varade i 5 veckor, vilket ett är minimum för att hinna se någon typ av förbättring (Pagaduan et al., 2020b). Denna period kan ha varit för kort för denna målgrupp där det skiljde sig stort i både styrka och tekniskt utförande i övningarna. Gällande närvaron hade vissa deltagare missar upp emot fem pass och den totala närvaron i denna grupp hade ett medelvärde på
Grupp (genomsnittlig antal pass)Närvaro CMJ Före (cm) CMJ Efter (cm) Förändring CMJ (cm) FVG 7,0 ± 0,9 31,5 ± 7,8 31,1 ± 7,6 −0,39 ± 1,48
PSG 7,5 ± 1,5 27,9 ± 5,1 29,1 ± 5,2 1,25 ± 2,98
KG 6,9 ± 0,8 25,5 ± 3,9 25,5 ± 4,4 −0,05 ± 1,26
* = Signifikant till 0,05; # = Tendens till 0,1; CMJ = Countermovement jump
D
iff
ere
ns
7,0 ± 0,9 pass/person, vilket är färre än det rekommenderade antalet pass (>8) för att kunna se någon signifikant förbättring (Pagaduan et al., 2020b). De missade passen berodde främst på att lagträningar, i syfte att minska risken för smittspridning, stängdes ner 1–2 veckor när någon i laget blev sjuk i Covid-19. Endast ett pass i veckan var övervakat, vilket kan ha påverkat ansträngningsgraden och utförandet av övningarna. Det går heller inte att utesluta överrapportering av träning för att göra tränaren nöjd. Deltagarna i studien fick skriva träningsdagbok som sedan redovisades vid varje träff.
Då träningsperioden var relativt kort, samt att barn och ungdomar inte bygger muskler i lika stor omfattning som vuxna bör de fysiologiska förändringarna i första hand ske via neuronala anpassningar (Faigenbaum et al., 2009). Eftersom flertalet studier (Suchomel et al., 2016; Santos & Janeira et al., 2012; Jimenes-Reyes et al., 2017) visat på styrketräningens positiva effekter på CMJ förväntade sig författaren en bättre utveckling i FVG. I studien var belastningen relativt låg (70% av 1RM), samtidigt som den koncentriska rörelsehastigheten var hög, vilket är i enighet med rekommendationer för barn och ungdomar (Faigenbaum et al., 2009). Däremot var testpersonerna som deltog i studien av Jimenes-Reyes et al. (2017) vuxna och hade en längre träningsbakgrund inom styrketräning, vilket kan ha påverkat resultaten. Enligt Suchomel et al. (2016) och Markovic et al. (2010) kan den ökade hopphöjden bero på muskelhypertrofi, vilket ger fler kontraktila enheter som kan leda till en ökad potential för kraftutveckling. Med detta som grund kan det krävas en längre träningsperiod som fokuserar på utveckling av hypertrofi för att uppnå resultat.
PST fick en ökning på +4,3% i CMJ (p = 0,125), vilket är något lägre än den generella förbättringen för ett plyometriskt program (+7–13%) eller ett program som kombinerar styrke- och plyometrisk träning (+7,8) (Markovic et al., 2010). Även om ökningen inte var signifikant så stämmer resultatet ändå överens med tidigare studier där kontrastträning och kombinerad styrke- och plyometrisk träning har visat sig vara effektivare än enbart styrketräning (Pagaduan et al., 2020a; Pagaduan et al., 2020b; Faigenbaum et al., 2007). En förklaring till den förbättrade hopphöjden i CMJ kan bero på effektivare utnyttjande av Stretch Shortening Cykeln (SSC) då PSG utförde fler antal hopp än andra grupper (Markovic et al., 2010). Förbättringarna kan även bero på neurala anpassningar av både hoppträningen och styrkeövningarna (Faigenbaum et al., 2009; Markovic et al., 2010). PSG förbättring i CMJ skulle även kunna förklaras av teknikförbättring och att deltagarna tränat specifika rörelser som de sedan testats för (Santos & Janeira, 2008).
Närvaron i PSG var något bättre än FVG och KG med ett medelvärde på 7,5 ± 1,5 pass/ person, men inte heller denna grupp kom upp i det rekommenderade antalet träningspass (>8) för ett kontrastprogram (Markovic et al., 2010; Pagaduan et al., 2020a), vilket kan förklara varför
förbättringen inte blev större. I studien av Pagaduan et al. (2020a) fann forskarna att kontrastträning som varade kortare än 6 veckor inte hade någon större effekt på CMJ jämfört med styrketräning, medan det vara signifikanta skillnader på program som varade >6 veckor.
PSG fick en Cohens d nära moderat effektstorlek (ES = 0,421), men resultatet var ändå inte signifikant. Detta kan bero till stor del på studiens låga power. Dels var variationen hög i målgruppen när det kommer till kön, längd, vikt och styrka, vilket gör det svårare att finna signifikanta skillnader mellan grupperna. En annan faktor är att deltagarna befinner sig i tidiga tonåren, vilket gjorde att det fanns stora variationer i biologisk ålder, något som också kan ha påverkat träningsresultaten.
I KG så uppvisade deltagarna ingen förbättring i CMJ (p = 0,907). Något som författaren inte heller hade räknade med då TP följde ett modifierat knäkontrollsprogram från FIFA 11+ samt att medelvärdet för närvaron endast var på 6,9 ± 0,8 pass/person.
Interventionens längd på endast fem veckor där hälften av träningarna var under uppsikt sänker studiens giltighet. Enligt Potach et al. (2009) kan fyra veckors träning som involverar plyometrisk träning ge signifikanta förbättringar i vertikalt hopp. I andra forskningsrapporter har det förekommit interventioner som sträcker sig mellan 6–10 veckor för att kunna hitta signifikanta ökningar i power och vertikalt hopp (Markovic, 2007; Faigenbaum et al., 2007; Jimenez-Reyes et al., 2017; Sáez-Sáez de Villarreal et al., 2010). Med en längre interventionstid kan större förbättringar förväntas och därmed kan statistiska signifikanta skillnader enklare detekteras, både mellan interventionsgrupperna och kontrollgrupp men även mellan FVG och PSG.
Studien hade även för stor variation i antalet deltagare samt för stor variation i antalet tjejer och killar i respektive grupp. Till en början hade 66 stycken jämnåriga unga basketspelare tackat ja till att delta (30 stycken killar respektive 36 stycken tjejer), men p.g.a. Covid-19 blev avhoppen stora och endast 36 stycken deltagare blev kvar, vilket skapade den höga variationen och minskade studiens power. Vidare har basketträningar och matcher inte kunnat kontrolleras vilken kan ha påverkat utförandet av programmet och resultatet.
FVG träning byggde på kraft-hastighetsprofilering utifrån ekvationen av Samozino et al. (2008). Determationskoefficienten (r2) för alla deltagare gav ett medelvärde på 0,72, vilket är något lågt och sänker testets validitet. Skälet till det kan bero på att flera av testpersonerna inte var tillräckligt mogna och starka för att kunna hoppa med stegrande belastning. Det ser ut att krävas en viss nivå av grundstyrka innan ett CMJ kan utföras med vikt, vilket krävs för att få fram en mer korrekt kraft-hastighetsprofil. Detta stärks ytterligare av att alla deltagare i studien kategoriserades som force-deficit, vilket betyder att de framförallt saknar styrka. Ingen av deltagarna hamnade alltså
i grupperna velocity-deficit och balanserad. En annan faktor som kan ha påverkat resultatet för framförallt FVG och är att många deltagare inte tränat på en intensitet som på riktigt utmanar och bygger styrka. I studien av Jimenes-Reyes et al. (2017) ska force-deficit gruppen träna på en tung belastning som motsvarar 80–90% av 1 RM och nära utmattning, något som både FVG och PSG var långt ifrån att lyfta.
Det som hade kunnat öka studiens validitet och därmed förbättrat r2-värdet är om man hade utfört viktade CMJ i Smith-maskin och med en linjär enkoder. Testet med fri skivstång gav i flera fall orimliga värden på effektutveckling, något som omgående hade kunnat korrigerats om resultatet visats i realtid och testet därmed omedelbart hade kunnat göras om. För att kunna stärka studien ytterligare rekommenderas en längre träningsintervention, ett noggrannare urval av försökspersoner och bättre anpassade tester.
Som slutsats vill författaren nämna att endast gruppen som utförde kontrastträning fick ökningar i CMJ efter fem veckor träning. Även om förbättringen var relativt liten (+4,3%) så kan resultatet ändå vara betydande där någon centimeter extra i hopphöjd kan avgöra vem som når en returtagning och därmed gör mål under korgen. Ökad hopphöjd korrelerade även med förbättringar i snabbhet och riktningsförändringar, vilket kan förbättra prestationen i basket ytterligare (Nuzzo et al., 2008). Resultatet är också i linje med tidigare studier där kontrastträning visat sig vara effektivast jämfört med endast styrketräning när det kommer till att utveckla power (Pagaduan et al., 2020a, 2020b). Vidare kan man inte bortse från Covid-19 och dess inverkan på träningsstudien. Viruset medförde att hela träningar ställdes in, att deltagare hoppade av och att flera missade träningar p.g.a. rädsla för smitta. Ytterligare forskning krävs där samma träningsmetoder utförs med noggrannare urval av deltagare, längre träningsintervention och bättre träningsutrustning för att kunna dra mer korrekta slutsatser gällande metodernas effekt på prestation i CMJ.
Referenser
Adams, K., O'Shea, J., K O'Shea, K., & Climstein, M. (1992). The Effect of Six Weeks of Squat, Plyometric and Squat-Plyometric Training on Power Production. Journal of Applied Sport Science
Research, 36-41.
Alemdaroğlu U. (2012). The relationship between muscle strength, anaerobic performance, agility, sprint ability and vertical jump performance in professional basketball players. Journal of human
kinetics, 31, 149–158. https://doi.org/10.2478/v10078-012-0016-6
Apostolidis, N., Nassis, G. P., Bolatoglou, T., & Geladas, N. D. (2004). Physiological and technical characteristics of elite young basketball players. The Journal of sports medicine and physical
fitness, 44(2), 157–163.
Arabatzi, F., Kellis, E., & Saèz-Saez De Villarreal, E. (2010). Vertical jump biomechanics after plyometric, weight lifting, and combined (weight lifting + plyometric) training. Journal of strength
and conditioning research, 24(9), 2440–2448. https://doi.org/10.1519/JSC.0b013e3181e274ab
Asadi, A., Arazi, H, Young, W.B. och Villarreal, E. (2015) The Effects of Plyometric Training on Change-of-Direction Ability: A Meta-Analysis, International journal of sports physiology and
performance, 11(5). DOI: 10.1123/ijspp.2015-0694
Ben Abdelkrim, N., El Fazaa, S., & El Ati, J. (2007). Time-motion analysis and physiological data of elite under-19-year-old basketball players during competition. British journal of sports
medicine, 41(2), 69–75. https://doi.org/10.1136/bjsm.2006.032318
Ben Abdelkrim, N., Chaouachi, A., Chamari, K., Chtara, M., & Castagna, C. (2010). Positional role and competitive-level differences in elite-level men's basketball players. Journal of strength and
conditioning research, 24(5), 1346–1355. https://doi.org/10.1519/JSC.0b013e3181cf7510
Behm, D. G., Young, J. D., Whitten, J., Reid, J. C., Quigley, P. J., Low, J., Li, Y., Lima, C. D., Hodgson, D. D., Chaouachi, A., Prieske, O., & Granacher, U. (2017). Effectiveness of Traditional Strength vs. Power Training on Muscle Strength, Power and Speed with Youth: A Systematic
Review and Meta-Analysis. Frontiers in physiology, 8, 423. https://doi.org/10.3389/fphys. 2017.00423
Berton, R., Lixandrão, M. E., Pinto E Silva, C. M., & Tricoli, V. (2018). Effects of weightlifting exercise, traditional resistance and plyometric training on countermovement jump performance: a meta-analysis. Journal of sports sciences, 36(18), 2038–2044. https://doi.org/
10.1080/02640414.2018.1434746
Bizzini, M., & Dvorak, J. (2015). FIFA 11+: an effective programme to prevent football injuries in various player groups worldwide-a narrative review. British journal of sports medicine, 49(9), 577– 579. https://doi.org/10.1136/bjsports-2015-094765
Bloomquist, K., Langberg, H., Karlsen, S., Madsgaard, S., Boesen, M., & Raastad, T. (2013). Effect of range of motion in heavy load squatting on muscle and tendon adaptations. European journal of
applied physiology, 113(8), 2133–2142. https://doi.org/10.1007/s00421-013-2642-7
Bompa, T.O., Haff, G.G. (2019). Periodization: Theory and Methodology of Training. 6. ed. Champaign, IL.; Human Kinetics.
Davies, G., Riemann, B. L., & Manske, R. (2015). CURRENT CONCEPTS OF PLYOMETRIC EXERCISE. International journal of sports physical therapy, 10(6), 760–786.
Delextrat, A. och Cohen, D.D. (2008) Physiological Testing of Basketball Players: Toward a Standard Evaluation of Anaerobic Fitness, July, The Journal of Strength and Conditioning
Research, 22(4):1066-72. doi: 10.1519/JSC.0b013e3181739d9b
DiStasio, T.J. (2014). Validation of the Brzycki and Epley Equations for the 1 Repetition Maximum Back Squat Test in Division I College Football Players.
Faigenbaum, A. D., McFarland, J. E., Keiper, F. B.,, Tevlin, W., Ratamess, N.A., Kang, J., och Hoffman, J. R. (2007), Effects of a Short-Term Plyometric and Resistance Training Program on Fitness Performance in Boys Age 12 to 15 Years, Journal of Sports Medicine, 6(4): 519-525.
Faigenbaum, A. D., Kraemer, W. J., Blimkie, C. J., Jeffreys, I., Micheli, L. J., Nitka, M., & Rowland, T. W. (2009). Youth resistance training: updated position statement paper from the national strength and conditioning association. Journal of strength and conditioning research, 23(5 Suppl), S60–S79. https://doi.org/10.1519/JSC.0b013e31819df407
Haff, G. G. & Triplett, T. N. (2016). Essentials of strength training and conditioning / National Strength and Conditioning Association. 4 .ed. Leeds: Human Kinetics.
Hoffman JR, Tenenbaum G, Maresh CM, Kraemer WJ. (1996). Relationship between athletic performance tests and playing time in elite college basketball players. Journal of Strength and
Conditioning Research.10:67–71.
Jefferys, I. (2007). Warm-up revisited: The ramp method of optimizing warm-ups. Professional Strength and Conditioning. (6) 12-18
Jiménez-Reyes, P., Samozino, P., Brughelli, M., & Morin, J. B. (2017). Effectiveness of an Individualized Training Based on Force-Velocity Profiling during Jumping. Frontiers in
physiology, 7, 677. https://doi.org/10.3389/fphys.2016.00677
Johnson, B. A., Salzberg, C. L., & Stevenson, D. A. (2011). A systematic review: plyometric training programs for young children. Journal of strength and conditioning research, 25(9), 2623– 2633. https://doi.org/10.1519/JSC.0b013e318204caa0
Köklü, Y., Alemdaroğlu, U., Koçak, F. Ü., Erol, A. E., & Fındıkoğlu, G. (2011). Comparison of chosen physical fitness characteristics of Turkish professional basketball players by division and playing position. Journal of human kinetics, 30, 99–106. https://doi.org/10.2478/v10078-011-0077-y
Latin, R.W., Berg, K., & Baechle, T. (1994). Physical and Performance Characteristics of NCAA Division I Male Basketball players. The Journal of Strength & Conditioning Research,8(4), 214– 218.
Latorre Román, P. Á., Villar Macias, F. J., & García Pinillos, F. (2018). Effects of a contrast training programme on jumping, sprinting and agility performance of prepubertal basketball
players. Journal of sports sciences, 36(7), 802–808. https://doi.org/ 10.1080/02640414.2017.1340662
Lesinski, M., Muehlbauer, T., Büsch, D., & Granacher, U. (2014). Effects of complex training on strength and speed performance in athletes: a systematic review. Sportverletzung Sportschaden :
Organ der Gesellschaft fur Orthopadisch-Traumatologische Sportmedizin, 28(2), 85–107. https://
doi.org/10.1055/s-0034-1366145
MacDonald, C. J., Lamont, H. S., & Garner, J. C. (2012). A comparison of the effects of 6 weeks of traditional resistance training, plyometric training, and complex training on measures of strength and anthropometrics. Journal of strength and conditioning research, 26(2), 422–431. https://doi.org/ 10.1519/JSC.0b013e318220df79
Markovic G. (2007). Does plyometric training improve vertical jump height? A meta-analytical review. British journal of sports medicine, 41(6), 349–355. https://doi.org/10.1136/bjsm.
2007.035113
Markovic, G., & Mikulic, P. (2010). Neuro-musculoskeletal and performance adaptations to lower-extremity plyometric training. Sports medicine (Auckland, N.Z.), 40(10), 859–895. https://doi.org/ 10.2165/11318370-000000000-00000
Markovic, G., Vuk, S., & Jaric, S. (2011). Effects of jump training with negative versus positive loading on jumping mechanics. International journal of sports medicine, 32(5), 365–372. https:// doi.org/10.1055/s-0031-1271678
McBride, J. M., Triplett-McBride, T., Davie, A., & Newton, R. U. (2002). The effect of heavy- vs. light-load jump squats on the development of strength, power, and speed. Journal of strength and
conditioning research, 16(1), 75–82.
Myer, G. D., Kushner, A. M., Brent, J. L., Schoenfeld, B. J., Hugentobler, J., Lloyd, R. S., Vermeil, A., Chu, D. A., Harbin, J. & McGill, S. M. (2014). The Back Squat: A Proposed Assessment of
Functional Deficits and Technical Factors That Limit Performance. National Strength and
Conditioning Association, 36(6), ss. 4-27.
McInnes, S. E., Carlson, J. S., Jones, C. J., & McKenna, M. J. (1995). The physiological load imposed on basketball players during competition. Journal of sports sciences, 13(5), 387–397. https://doi.org/10.1080/02640419508732254
McGuigan, M. (2017) Developing Power. Champaign, Illinois: Human Kinetics.
Narazaki, K., Berg, K., Stergiou, N., & Chen, B. (2009). Physiological demands of competitive basketball. Scandinavian journal of medicine & science in sports, 19(3), 425–432. https://doi.org/ 10.1111/j.1600-0838.2008.00789.x
Nuzzo, J. L., McBride, J. M., Cormie, P., & McCaulley, G. O. (2008). Relationship between countermovement jump performance and multijoint isometric and dynamic tests of strength. The
Journal of Strength & Conditioning Research, 22(3), ss. 699-707.
Ostojic, S. M., Mazic, S., & Dikic, N. (2006). Profiling in basketball: physical and physiological characteristics of elite players. Journal of strength and conditioning research, 20(4), 740–744. https://doi.org/10.1519/R-15944.1
Pagaduan, J., Schoenfeld, B., & Pojskić, H. (2020a). Systematic Review and Meta.Analysis on the Effect of Contrast Training on Vertical Jump Performance, Strength and Conditioning Journal, 41(6), 63-78. doi: 10.1519/SSC.0000000000000442
Pagaduan, J., & Pojskic, H. (2020b). A Meta-Analysis on the Effect of Complex Training on Vertical Jump Performance. Journal of human kinetics, 71, 255–265. https://doi.org/10.2478/ hukin-2019-0087
Pareja-Blanco, F., Rodríguez-Rosell, D., Sánchez-Medina, L., Gorostiaga, E.M., och Gon- zález-Badillo, J.J. (2014), Effect of movement velocity during resistance training on neuromuscular performance, International Journal of Sports Medicine, 35(11):916-24. doi: 10.1055/
s-0033-1363985
Peterson, M. D., Rhea, M. R., & Alvar, B. A. (2004). Maximizing strength development in athletes: a meta-analysis to determine the dose-response relationship. Journal of strength and conditioning
research, 18(2), 377–382. https://doi.org/10.1519/R-12842.1
Potach, D. H., Katsavelis, D., Karst, G. M., Latin, R. W., & Stergiou, N. (2009). The effects of a plyometric training program on the latency time of the quadriceps femoris and gastrocnemius short-latency responses. The Journal of sports medicine and physical fitness, 49(1), 35–43.
Rhea, M. R., Alvar, B. A., Burkett, L. N., & Ball, S. D. (2003). A meta-analysis to determine the dose response for strength development. Medicine and science in sports and exercise, 35(3), 456– 464. https://doi.org/10.1249/01.MSS.0000053727.63505.D4
Rodríguez-Alonso, M., Fernández-García, B., Pérez-Landaluce, J., & Terrados, N. (2003). Blood lactate and heart rate during national and international women's basketball. The Journal of sports
medicine and physical fitness, 43(4), 432–436.
Sáez-Sáez de Villarreal, E., Requena, B., & Newton, R. U. (2010). Does plyometric training improve strength performance? A meta-analysis. Journal of science and medicine in sport, 13(5), 513–522. https://doi.org/10.1016/j.jsams.2009.08.005
Samozino, P., Morin, J. B., Hintzy, F., & Belli, A. (2008). A simple method for measuring force, velocity and power output during squat jump. Journal of biomechanics, 41(14), 2940–2945. https:// doi.org/10.1016/j.jbiomech.2008.07.028
Samozino, P., Edouard, P., Sangnier, S., Brughelli, M., Gimenez, P., & Morin, J. B. (2014). Force-velocity profile: imbalance determination and effect on lower limb ballistic
performance. International journal of sports medicine, 35(6), 505–510. https://doi.org/10.1055/ s-0033-1354382
Samozino, P., Rejc, E., Di Prampero, P. E., Belli, A., & Morin, J. B. (2012). Optimal force-velocity profile in ballistic movements--altius: citius or fortius?. Medicine and science in sports and
exercise, 44(2), 313–322. https://doi.org/10.1249/MSS.0b013e31822d757a
Santos, E. J. A. och M. A. A. S., Janeira (2008), Effect of complex training on explosive strength in adolescent male basketball players, Journal of Strength and conditioning Research, 22(3):903-909. doi: 10.1519/JSC.0b013e31816a59f2
Santos, E. J. A. och M. A. A. S., Janeira (2012), The Effects of Resistance Training on Ex- plosive Strength Indicators in Adolescent Basketball Players, Journal of Strength and condi- tioning
Research, 26(10):2641-2647. doi: 10.1519/JSC.0b013e31823f8dd4
Soriano, M. A., Jiménez-Reyes, P., Rhea, M. R., & Marín, P. J. (2015). The Optimal Load for Maximal Power Production During Lower-Body Resistance Exercises: A Meta-Analysis. Sports
medicine (Auckland, N.Z.), 45(8), 1191–1205. https://doi.org/10.1007/s40279-015-0341-8
Stojanović, E., Stojiljković, N., Scanlan, A. T., Dalbo, V. J., Berkelmans, D. M., & Milanović, Z. (2018). The Activity Demands and Physiological Responses Encountered During Basketball Match-Play: A Systematic Review. Sports medicine (Auckland, N.Z.), 48(1), 111–135. https://doi.org/ 10.1007/s40279-017-0794-z
Stone, M.H. (1993), Position statement: explosive exercises and training, National Strength and
Conditioning Association Journal, 15(3):7-15.
Stone, M. H., O'Bryant, H. S., McCoy, L., Coglianese, R., Lehmkuhl, M., & Schilling, B. (2003a). Power and maximum strength relationships during performance of dynamic and static weighted jumps. The Journal of Strength & Conditioning Research, 17(1), ss. 140-147.
Stone, M. H., Sanborn, K. I. M., O'Bryant, H. S., Hartman, M., Stone, M. E., Proulx, C., Ward, B & Hruby, J. (2003b). Maximum strength-power-performance relationships in collegiate throwers. The
Journal of Strength & Conditioning Research, 17(4), ss. 739-745.
Strumbelj, E., & Erčulj, F. (2014). Analysis of experts' quantitative assessment of adolescent basketball players and the role of anthropometric and physiological attributes. Journal of human
kinetics, 42, 267–276. https://doi.org/10.2478/hukin-2014-0080
Struzik, A., Pietraszewski, B., & Zawadzki, J. (2014). Biomechanical analysis of the jump shot in basketball. Journal of human kinetics, 42, 73–79. https://doi.org/10.2478/hukin-2014-0062
Suchomel, T.J., Nimphius, S., & Stone, M.H. (2016). The importance of muscular strength in athletic performance, International Journal of Sports Medicine, 46(10):1419-49. doi: 10.1007/ s40279-016-0486-0
Taylor, J. B., Ford, K. R., Nguyen, A. D., Terry, L. N., & Hegedus, E. J. (2015). Prevention of Lower Extremity Injuries in Basketball: A Systematic Review and Meta-Analysis. Sports
health, 7(5), 392–398. https://doi.org/10.1177/1941738115593441
Tessitore, A., Tiberi, M., Cortis, C., Rapisarda, E., Meeusen, R., & Capranica, L. (2006). Aerobic-anaerobic profiles, heart rate and match analysis in old basketball players. Gerontology, 52(4), 214– 222. https://doi.org/10.1159/000093653
Vetenskapsrådet (u.å.). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf [2016-12-08].
Wisløff, U., Castagna, C., Helgerud, J., Jones, R., & Hoff, J. (2004). Strong correlation of maximal squat strength with sprint performance and vertical jump height in elite soccer players. British
journal of sports medicine, 38(3), 285–288. https://doi.org/10.1136/bjsm.2002.002071
Zatsiorsky, V., and Kraemer, J. (2006). Science and Practice of Strength Training. Champaign, Illinois: Human Kinetics.
Zghal, F., Colson. S.S., Blain, G., Behm, D.G, Granacher, U., och Chaouachi, A. (2019) Combined Resistance and Plyometric Training Is More Effective Than Plyometric Training Alone for
Improving Physical Fitness of Pubertal Soccer Players, Frontiers in Physiology, 7(10):1026. doi: 10.3389/fphys.2019.01026
Ziv, G., & Lidor, R. (2009). Physical attributes, physiological characteristics, on-court performances and nutritional strategies of female and male basketball players. Sports medicine (Auckland,
N.Z.), 39(7), 547–568. https://doi.org/10.2165/00007256-200939070-00003
Åkerlund, I., Waldén, M., Sonesson, S., & Hägglund, M. (2020). Forty-five per cent lower acute injury incidence but no effect on overuse injury prevalence in youth floorball players (aged 12-17 years) who used an injury prevention exercise programme: two-armed parallel-group cluster randomised controlled trial. British journal of sports medicine, 54(17), 1028–1035. https://doi.org/ 10.1136/bjsports-2019-101295
Bilaga 1 Litteratursökning
Syfte och frågeställningar:
Vilka sökord har du använt?
Var och hur har du sökt?
1. Ger träningsprogrammen någon effekt på unga basketspelares hopphöjd i CMJ jämfört med kontrollgrupp? 2. Ger träning baserat på kraft-hastighetsprofilen bättre resultat än kontrastträning på unga basketspelares hopphöjd?
Ämnesord och synonymer svenska Ämnesord och synonymer engelska
Strength training/Resistance training Plyometric training
Vertical Jump/Squat Jump/Countermovement Jump
Complex training/Contrast training Power
Stretch-shortening cycle Young athletes/adolescent Force-Velocity
Databaser och andra källor Sökkombination
Google Scholar Google Scholar Google Scholar Google Scholar Google Scholar Google Scholar Google Scholar PubMed PubMed PubMed PubMed PubMed PubMed PubMed Discovery Discovery Discovery
strength training basketball strength training adolescent
strength training adolescent basketball plyometric training adolescent
Complex training adolescent Contrast training
Force velocity profile strength training basketball strength training adolescent
strength training adolescent basketball plyometric training adolescent
Complex training adolescent Contrast training
Force velocity profile
Plyometric training adolescent basketball Complex training adolescent basketball strength training adolescent basketball
Kommentarer
Mycket av artiklarna har upptäckts genom referenser från tidigare studier. Fyra artiklar fick jag från handledaren.
Bilaga 2 Informationsbrev
Informationsbrev till föräldrar och förfrågan om medverkan i en
träningsstudie.
Detta är en inbjudan till att delta i en studie på Gymnastik och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. Syftet med denna studie är att undersöka skillnaden och effektiviteten av ett 6 veckors
träningsprogram på vertikalt hopp. För att delta i studien krävs att man medverkar vid 10 av 12 stycken träningstillfällen samt 2 testtillfällen. Studien kommer att bedrivas parallellt med den vanliga basketträningen. Alla tester kommer att genomföras och observeras av en erfaren testledare för deltagarnas säkerhet.
De olika testerna kommer bestå av Knäböj 1RM, Squat jump effektutveckling, Countermovement jump och Drop Jump. För att testresultaten ska bli tillförlitliga krävs det att testpersonen vid testtillfället inte hämmas av någon eventuell skada.
Nedan följer ett preliminärt schema för studien:
Vecka 44: För-tester (sker i samband med basketträningarna) Vecka 45: Interventionen startar
Vecka 50: Interventionen avslutas
Vecka 51: Efter-tester (sker i samband med basketträningarna)
I enighet med Gymnastik- och idrottshögskolans riktlinjer för etiska aspekter kommer detta arbete inte på något sätt att användas i kommersiell verksamhet. Deltagarens personuppgifter och alla resultat som är kopplat till personen kommer att behandlas anonymt. Detta görs för att det inte ska gå att koppla resultaten i studien till enskilda försökspersoner. Deltagaren har rätt att avbryta sin medverkan i studien när som helst utan krav på motivering.
Nedan ger jag mitt godkännande att delta i denna studie:
Målsmans underskrift Ort och datum
Namnförtydligande Mailadress
Kontaktuppgifter: Nicolas Fiori, Tel: xxxxx Mail: xxxxx
