POLISANSTÄLLDAS
UPPFATTNINGAR OM
BARNKONVENTIONEN SOM
SVENSK LAG
AVSEENDE BARNS UTSATTHET FÖR VÅLD I
HEMMET
EMELIE JOHANSSON
JULIA NERME
POLISANSTÄLLDAS
UPPFATTNINGAR OM
BARNKONVENTIONEN SOM
SVENSK LAG
AVSEENDE BARNS UTSATTHET FÖR VÅLD I
HEMMET
EMELIE JOHANSSON
JULIA NERME
Johansson E & Nerme J. Polisanställdas uppfattningar om barnkonventionen som svensk lag - Avseende barns utsatthet för våld i hemmet. Examensarbete i
kriminologi, 15 högskolepoäng. Malmö universitet, fakulteten för Hälsa och
samhälle, institutionen för Kriminologi, 2020.
I januari 2020 blev barnkonventionen en lag i Sverige. Regeringen anser att lagen ska bidra till att barnkonventionen tillämpas i större utsträckning i ärenden som berör barn. Lagen är så pass ny att inga tidigare studier har genomförts i Sverige utifrån rättsväsendets perspektiv. Studiens övergripande syfte är att undersöka hur barnkonventionen som lag påverkar det polisiära arbetet avseende barns utsatthet för våld i hemmet. Den aktuella studien ämnar därav att bidra med ny kunskap inom det kriminologiska forskningsfältet. Studien avser att tillföra en mer tydlig och förståelig bild i praktiken kring hur polisanställda uppfattar att
barnkonventionen som lag fungerar och påverkar deras arbete. Studiens två frågeställningar kommer besvaras genom åtta semistrukturerade intervjuer med polisanställda som arbetar med barns utsatthet för våld i hemmet. Studiens resultat visar att lagen möjliggör ett ökat barnbaserat synsätt inom polismyndigheten, dock ser det polisiära arbetssättet relativt oförändrat ut. Resultatet tyder på att det finns svårigheter kring hur lagtexten ska tolkas och tillämpas i praktiken.
Deltagarna efterfrågar tydligare riktlinjer, hjälpmedel och utbildning kring hur lagtexten ska tolkas och tillämpas. Detta för att lagtexten ska kunna
implementeras i större utsträckning i deras arbete. Det finns en vision om att nya riktlinjer ska tilldelas inom snar framtid. Ett förslag till framtida forskning är att studera lagens påverkan när tydligare riktlinjer, hjälpmedel och utbildning tilldelats.
Nyckelord: Barnkonventionen, barns utsatthet, lag, polisanställdas uppfattningar,
POLICE EMPLOYEES’
PERCEPTIONS TOWARDS THE
CONVENTION ON THE RIGHTS
OF THE CHILD AS A SWEDISH
LAW
REGARDING CHILDREN’S EXPOSURE TO
DOMESTIC VIOLENCE
EMELIE JOHANSSON
JULIA NERME
Johansson, E & Nerme, J. Police employees’ perceptions towards the Convention on the Rights of the Child as a Swedish law - Regarding children’s exposure to domestic violence. Degree project in criminology 15 credit points. Malmö university, faculty of Health and society, department of Criminology, 2020. In January 2020, the Convention on the Rights of the Child (CRC) became Swedish law. The government considers that the application of the CRC as a law should have an increased enforcement relating to cases affecting children. This law is so new, that no previous studies from the perspective of the judiciary system have been conducted in Sweden. The main aim of this study is to
investigate how the CRC as a law affects police work with regards to children’s exposure to domestic violence. This current study seeks to provide new
knowledge in the field of criminological research by increasing our
comprehension of the new law and to improve our understanding on how police employees perceive how the CRC is working as a new law, and how it affects their work. To address the two study issues, eight semi-structured interviews were conducted with police employees who work with children, who are subjected to domestic violence. The results show that the new law offers increased focused on the child’s perspective within the police authority’s work, but the operational approach looks relatively unchanged. The results indicate that there are difficulties in how the legal text should be interpreted and applied in practice. Police
employees request a need for clearer guidelines, education and means on how to interpret this new law, so that the law can be further implemented in their work. There is a vision that new guidelines will be introduced in a near future. One suggestion for future research is to study the impact of this new law when clearer guidelines, tools and education have been implemented.
Keywords: Children's exposure, Convention on the Rights of the Child, domestic
FÖRORD
Vi vill börja med att rikta ett stort tack till alla polisanställda som deltagit i studien. Vidare vill vi även tacka våra nyckelpersoner som varit till stor hjälp för att rekrytera samtliga deltagare. Utan er hjälp hade studien inte kunnat
genomföras.
Slutligen vill vi även tacka vår handledare Sadia Shahid Khan och examinator Erika Hedenrud. Er vägledning har varit till värdefull hjälp under arbetets gång. Stort tack!
Malmö, juni 2020
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INTRODUKTION……….5
1.1 Syfte och frågeställningar..……….6
1.2 Avgränsningar.………6
1.3 Centrala begrep………..6
1.3.1 Våld i hemmet………..7
2. BAKGRUND………..7
2.1 Barnkonventionen………..7
2.1.1 Barnkonventionen som lag………..………..8
2.1.2 Mål och genomslag med inkorporering av barnkonventionen………8
2.1.3 Tolkning och tillämpning av barnkonventionen ………..9
3. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT……….10
3.1 Implementeringsteori...………10
4. TIDIGARE FORSKNING………..10
4.1 Synsätt och tillämpning av barnkonventionen inom rättsväsendet………….11
4.2 Polisens arbete avseende barns utsatthet för våld i hemmet………12
5. METOD OCH MATERIAL ………..13
5.1 Urval……….13
5.2 Datainsamling………..14
5.3 Förförståelse……….15
5.4 Analys och bearbetning av material……….15
5.5 Etik………..……….16
6. RESULTAT...………18
6.1 Barnkonventionen som lagtext………18
6.1.1 Allmänt hållen………19
6.1.2 Enskild tolkning..………19
6.1.3 Barns olika förutsättningar………19
6.2 Konflikt: Barnets bästa……….……20
6.2.1 Konflikt mellan barnkonventionen och annan lagstiftning………20
6.2.2 Konflikt mellan artiklar i barnkonventionen………..20
6.3 Arbetssätt och synsätt.………..21
6.3.1 Barnets bästa betonas och prioriteras.………..21
6.4 Kunskap.………..22
6.4.1 Hjälpmedel och riktlinjer ………..22
6.4.2 Utbildning.………..23
7. DISKUSSION ………..23
7.1 Resultatdiskussion………23
7.2 Metoddiskussion………..…27
8. SLUTSATS………30
8.1 Förslag till framtida forskning……….30
9. REFERENSER……….31
10. BILAGA………..………34
1. INTRODUKTION
”Han straffade, slog och sparkade mig [...] Ett par dagar senare polisanmälde mamma min pappa. Polisen kom hem till oss och kollade omständigheterna. [...] Ända sedan polisanmälan har jag förhörts väldigt många gånger av olika personer och det är alltid samma frågor: ‘Vad gjorde din pappa mot dig?’ […] Jag förstår ju att man måste få reda på detaljerna men det var väldigt jobbigt för mig.” - Flicka, 14 år
(UNICEF 2018 s. 33-34).
Barnmisshandel är ett stort folkhälsoproblem, som kan leda till allvarliga och långvariga konsekvenser för det utsatta barnets hälsa (Norman m.fl. 2012). År 2018 anmäldes uppemot 24.000 misshandelsbrott i Sverige mot barn (0-17 år) (Brottsförebyggande rådet - BRÅ 2019). Det motsvarar ungefär en tredjedel av samtliga misshandelsbrott som anmäldes 2018 (a.a.). Trots den höga andelen av misshandelsbrott som representerar våld mot barn, råder ett stort mörkertal vid barnmisshandel, eftersom enbart en liten andel av de brott som begås mot barn kommer till rättsväsendets kännedom. Till följd av att barn under femton år exkluderas i brottsofferundersökningar minskar kännedomen om barns utsatthet för våld i hemmet ytterligare (a.a.).
Alla barn har rätten till att bli hörda, respekterade samt beaktade i alla beslut som berör barn, vilket bland annat inkluderas i barnkonventionens bestämmelser gällande barns rättigheter (Prop. 2017/18:186). År 1990 undertecknades Förenta nationernas (FN:s) barnkonvention av Sverige, vilket resulterade i en ratificering av konventionen i landet (Prop. 1989/90:107). År 2018 röstade Sveriges riksdag ja till att barnkonvention skulle gälla som svensk lag. Sedan första januari 2020 är barnkonventionen lag i Sverige (Regeringskansliet 2019). Anledningen till den nya lagen var att barnkonventionen inte tillämpats tillräckligt i de fall som berör barn. Lagen ska bidra till att domstolar och rättstillämpare utgår från
barnkonventionen i större utsträckning i beslutsprocesser som involverar barn. Det krävdes en ökad tydlighet gällande barns rättigheter inom verksamheter på alla nivåer. Målet är att i större utsträckning utgå från ett barnbaserat synsätt i praktiken (a.a.). Det har rått delade meningar hos diverse remissinstanser kring barnkonventionen som svensk lag. Majoriteten av de som tillstyrker
barnkonventionen som lag menar att en inkorporering kommer att bidra till att barns rättsliga ställning stärks i samhället, och att tillämpningen kommer öka hos olika tillämpare tillhörande olika nivåer av myndigheter (Prop. 2017/18:186). Däremot ansåg en del myndigheter att en inkorporering inte var nödvändig, bland annat på grund av att barnkonventionen innehåller vaga formuleringar. Detta resulterar i ett stort tolkningsansvar hos dem som ska tillämpa barnkonventionen i praktiken, vilket kommer medföra stora skillnader vid tolkning av konventionen. Vidare menar riksrevisionen att en inkorporering med säkerhet inte kommer förstärka barns rättigheter i praktiken, då den svenska lagstiftningen redan stämmer relativt bra överens med barnkonventionen (a.a.).
Då lagen tillkom i början av 2020 har det inte genomförts någon forskning i Sverige utifrån rättsväsendet perspektiv av lagens påverkan. Barnkonventionen som lag är så pass ny att det inte finns någon kunskap om hur den fungerar i
praktiken jämfört med en ratificering. Därav är det intressant, utifrån en kriminologisk aspekt, att undersöka hur lagen påverkar de myndigheter som arbetar med barns utsatthet för våld i hemmet. Målen med den nya lagen är tydliga i teorin, det vill säga att tillämpa barnkonventionen i större utsträckning och utgå från ett barnbaserat synsätt i praktiken (detta presenteras mer ingående i studiens bakgrundskapitel). Frågan är om myndigheterna upplever att lagen bidrar till att uppfylla dessa målen i praktiken. Den aktuella studien ämnar att bidra med en tydligare bild kring hur anställda inom polismyndigheten uppfattar att
inkorporeringen påverkar deras praktiska arbete avseende barns utsatthet för våld i hemmet. Det är viktigt att undersöka hur lagen påverkar arbetet i praktiken, där det finns andra faktorer som kan spela in men som inte går att förutse i teorin. Då detta inte har undersökts tidigare kan studien bidra medny kunskap och förståelse om hurbarnkonventionen som svensk lag påverkar arbetet avseende barns
utsatthet för våld i hemmet, och hur detta yttrar sig i praktiken.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur barnkonventionen som lag påverkar det polisiära arbetet avseende barns utsatthet (0-17 år) för våld i hemmet.
För att uppfylla syftet kommer uppfattningar av de polisanställda som tillämpar barnkonventionen och arbetar med barns utsatthet för våld i hemmet i Stockholm, Uppsala, Malmö samt Helsingborg studeras. Studien ämnar främja kunskapen om polismyndighetens arbete för barns rättigheter.
Studiens frågeställningar är följande:
1. Hur uppfattar polisanställda att barnkonventionen som lag påverkar deras arbete avseende barns utsatthet för våld i hemmet?
2. Vilka möjligheter respektive svårigheter uppfattar polisanställda att barnkonventionen som lag medför i deras arbete avseende barns utsatthet för våld i hemmet?
1.2 Avgränsningar
Studien ämnar att undersöka uppfattningar av enskilda polisanställda som arbetar med barns utsatthet för våld i hemmet. Det innebär att studien inte har för avsikt att studera andra myndigheters eller parters uppfattningar. Studien avser heller inte att generalisera till hela polismyndigheten eller institutioner inom
myndigheten. I den aktuella studien kommer män och kvinnors utsatthet för våld i hemmet exkluderas. Studien kommer enbart studera barns (0-17 år) utsatthet för våld av närstående, samt barn som bevittnar våld och övergrepp mellan
närstående.
1.3 Centrala begrepp
Nedan kommer det centrala begreppet våld i hemmet presenteras och definieras. Begreppet barnkonventionen kommer definieras i bakgrundskapitlet under rubriken Barnkonventionen.
1.3.1 Våld i hemmet
I den aktuella studien kommer socialstyrelsens definition av våld i hemmet användas. Socialstyrelsen är en kunskapsmyndighet som styr, stödjer och utvecklar socialtjänsten (Socialstyrelsen 2019a). Socialtjänsten och
polismyndigheten tar tillsammans emot anmälningar om ett barn utsätts för våld i hemmet (Polisen 2020a). Valet av socialstyrelsens definition beror på att
polismyndighetens definition inte är lika omfattande. Polismyndigheten använder samlingsbegreppet brott i nära relation (Polisen 2020b). Samlingsbegreppet inkluderar företrädesvis utsatthet för direkt psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld av en närstående, men även brott som indikerar hot eller att den utsatta stängs in eller att en närstående befinner sig i den utsattas hem utan lov (a.a.).
Polismyndighetens definition av brott i nära relation exkluderar barn som bevittnar våld eller övergrepp mellan närstående. Socialstyrelsen (2019b) definierar våld i hemmet som våld eller andra övergrepp som sker mellan närstående. En närstående är en individ som offret anser sig ha en nära relation till. Definitionen inkluderar både män, kvinnor och barn som utsätts för våld, men även barn som bevittnar våld eller övergrepp som sker mellan närstående. Våld utifrån Socialstyrelsens (2019b) definition inkluderar fysiskt våld (exempelvis knuffar), psykiskt våld (exempelvis hot), sexuellt våld (exempelvis våldtäkt), social utsatthet (exempelvis inte får lov att träffa vänner) samt ekonomisk kontroll (exempelvis personliga egendomar förstörs) (a.a.).
2. BAKGRUND
I studiens bakgrund kommer en redogörelse av barnkonventionen som helhet presenteras. Det kommer även redovisas hur regeringens mål med
inkorporeringen av barnkonventionen ska få genomslag.
2.1 Barnkonventionen
Barnkonventionen är FN:s konvention om barns rättigheter, som är en del av de mänskliga rättigheterna som definierats genom internationella överenskommelser (Prop. 2017/18:186). Konventionen är således ett avtal mellan ett flertal länder inom FN. Sverige var en av de första länderna att ratificera barnkonventionen 1990. Den inkorporerades sedan i svensk lagstiftning januari 2020.
Barnkonventionen består i sin helhet av 54 artiklar (a.a.). Barnkonventionen ska beaktas i sin helhet, och inte utifrån enskilda artiklar. FN:s barnrättskommitté har identifierat fyra grundprinciper, som baseras på artiklarna 2, 3, 6 och 12.Dessa artiklarska vara vägledande vid tolkning och tillämpning av övriga artiklar i konventionen, men de har även en självständig betydelse (Prop. 2017/18:186). Artikel 2 handlar om att i de stater som ratificerat barnkonventionen ska samtliga barn ha rätten till det som står skrivet i konventionen, det vill säga att alla barn har samma värde och rättigheter. Inget barn får utsättas för diskriminering eller
bestraffning (a.a.). Artikel 3 avseratt alla åtgärder som vidtas där barn är inkluderade ska bedömas utifrån det som är bäst för barnet (a.a.). Artikel 6 uppmärksammar att alla barn har rätt till ett liv, samt att barns överlevnad och utveckling ska säkerhetsställas (a.a.). Artikel 12 handlar om barns rätt att framföra och uttrycka sina egna synpunkter, samt att dessa synpunkter ska tas hänsyn till i
alla ärenden som berör barn. Barnets ålder samt mognad kan ha en påverkan när barnets synpunkter tas i beaktande (Prop. 2017/18:186).
2.1.1 Barnkonventionen som lag
Av de 54 artiklarna i barnkonventionen är det artiklarna 1-42 som har
inkorporerats i den svenska lagstiftningen (Prop. 2017/18:186). Artiklarna 1-41 är första delen av konventionen, som har en direkt inverkan på barns rättigheter. Artikel 42 inkluderas i den svenska lagtexten, eftersom regeringen anser det nödvändigt. Artikeln tar upp att den svenska staten har en skyldighet att informera om vad barnkonventionen står för och dess innehåll till alla invånare i samhället (a.a.). Resterande delar är, enligt regeringen, av administrativ karaktär och ska därmed inte inkorporeras, eftersom de inte berör konventionens direkta innehåll om barns rättigheter (a.a.).
I en del stater ingår internationella överenskommelser i den nationella rätten per automatik, som i exempelvis Frankrike och Spanien (Prop. 2017/18:186). Detta innebär att en ratificeringen av en konvention kan likställas med en nationell lag. I andra stater krävs det att internationella överenskommelser införlivas i den
nationella rätten, som i exempelvis Sverige, Danmark och Norge. En ratificering innebär då enbart att konventionen ska följas, men den blir inte en del av den nationella rätten. Därför har det funnits ett behov av att införa barnkonventionen som lag i Sverige (a.a.).
2.1.2 Mål och genomslag med inkorporering av barnkonventionen
Ett mål som regeringen nämner är att en inkorporering av barnkonventionen ska bidra med ett kraftfullt genomslag för ett barnbaserat synsätt, på alla nivåer hos myndigheter (Prop. 2017/18:186). Ett barnbaserat synsätt innebär att barn ska ses som individer med rättigheter, de ska respekteras, accepteras och lyssnas på i samtliga ärenden där barn är inkluderade (a.a.). Barn ska vara i fokus, och ses som egna personligheter med egna intressen, behov och med integritet. Detta synsätt har tidigare inte funnits hos alla myndigheter i praktiken på olika nivåer i samhället (a.a.). Inkorporering av barnkonventionen ska i första hand vara ett klargörande av det som redan rått i det svenska samhället, innan
barnkonventionen blev lag (a.a.).
Ännu ett mål med inkorporering av barnkonventionen är att den ska få ett större genomslag i rättstillämpningar, då en del myndigheter uppfattar den ratificerade barnkonventionen som riktlinjer istället för skyldigheter (Prop. 2017/18:186). En applicering av barnkonventionen i den svenska lagstiftningen ska bidra till att myndigheter tillämpar den i större utsträckning, då det blir en juridisk skyldighet att tillämpa barnkonventionen i beslutsprocesser och rättstillämpningar där barn är inkluderade (a.a.). Regeringen menar att konventionen kan få ett genomslag genom en inkorporering av barnkonventionen som svensk lag tillsammans med fortsatt transformering och åtgärder (vägledning, utbildning samt en ökad samordning mellan olika aktörer som representerar olika nivåer i landet) (a.a.). Syftet med åtgärderna är att öka kunskapen om barnkonventionen inom bland annat myndigheter (a.a.). Tidigare har transformering och åtgärder genomförts i Sverige för att barnkonventionen ska få genomslag, men regeringen anser att en
inkorporering av barnkonventionen kommer vara det som verkställer att barnkonventionen får genomslag i praktiken (Prop. 2017/18:186).
2.1.3 Tolkning och tillämpning av barnkonventionen
Det krävs en fortlöpande bearbetning av den svenska lagstiftningen eftersom synsättet i samhället förändras konstant, vilket innebär att tolkningen av barnkonventionen också förändras över tid (Prop. 2017/18:186). Förslagsvis menar regeringen att en manual kan fungera som ett hjälpmedel för olika aktörer vid tolkning och tillämpning av barnkonventionen. Syftet med en manual är bland annat att öka kunskapen om hur regler för tolkning ska tydas på ett förutsägbart, principfast samt rättssäkert vis (a.a.). Myndigheter ska ha kännedom om att barnkonventionen förändras hela tiden, samt att det krävs fortlöpande uppdatering när det sker internationell samt nationell utveckling av lagar (a.a.). Myndigheter kan med tiden självständigt uppdatera och utveckla verksamhetens manual och handböcker gällande barnkonventionens tolkning och tillämpning inom den specifika verksamheten, där de tar hänsyn till förändringar som sker i övrig lagstiftning och synsätt i samhället över tid. Detta krävs för att barns rättigheter med garanti ska inkluderas i rättstillämpningar (a.a.).
Inkorporering handlar om att domstolar och övriga myndigheter använder originaltexterna i konventionen som underlag i rättstillämpningar (Prop.
2017/18:186). Konventionens originaltexter på franska och engelska, tillsammans med den svenska reviderade översättningen har inkorporeras i den svenska
lagtexten. Originaltexterna ska ligga till grund vid rättstillämpningar, den svenska översättningen ska enbart vara ett hjälpmedel för att tyda och tolka
originaltexterna (a.a.). Regeringen menar att det inte krävs någon justering av barnkonventionens innehåll i förhållande till de lagar som redan råder, då en fråga om konflikt inte bör uppstå mellan konventionen och övrig lagstiftning (a.a.). Regeringen bedömer att barnkonventionen och den svenska lagstiftningen överensstämmer (a.a.). Deras bedömning styrks av kravet att innehållet av barnkonventionen vid en ratificering överensstämmer med landets lagstiftning, och samma gäller vid en inkorporering av konventionen. Om det mot förmodan skulle uppstå en konflikt är tanken att detta ska redas ut av domstolar samt förvaltningsmyndigheter genom metoder för tolkning och tillämpning.
Fortsättningsvis menar regeringen på att en konflikt inte kommer förekomma, eftersom den svenska lagstiftningen erhåller ett starkare skydd för barns rättigheter än barnkonventionen som enskild lag (a.a.).
Valet av vilka direkta bestämmelser i barnkonventionen som ska tillämpas i särskilda fall, bedömer regeringen är ett beslut som den enskilde rättstillämparen som arbetar med det särskilda fallet ska ta (Prop. 2017/18:186). Regeringen resonerar att bestämmelser som är lämpliga att tillämpa är direkt kopplade till den särskilda situationen (a.a.). Det anses därmed olämpligt samt omöjligt för
regeringen att införa riktlinjer i form av förarbeten kring vilka bestämmelser som ska tillämpas för barnkonventionen som lag. Regeringen argumenterar för att ett förarbete om vilka bestämmelser som ska tillämpas vid särskilda fall hade hämmat rättsutvecklingen och den dynamiska tolkningen av barnkonventionen hos rättstillämpare (a.a.).
3. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT
Nedan kommer studiens teoretiska utgångspunkt implementeringsteori
presenteras. Top-down och bottom-up är perspektiv inom implementeringsteori som kommer beskrivas under följande rubrik.
3.1 Implementeringsteori
Implementeringsteori anses lämpligt att använda eftersom studien ämnar att undersöka polisanställdas uppfattningar om implementeringen av
barnkonventionen som lag i deras arbete, det vill säga en implementering av ett politiskt beslut. Det som karakteriserar implementeringsteori är att faktorer som påverkar implementeringsprocessen är relevanta (Sannerstedt 2003). Faktorer som bidrar till att det skapas en skillnad mellan ett beslut, exempelvis en lag, som fastställs och vilken verkan beslutet eller lagen får i praktiken vid ett
genomförande (a.a.). Det finns flera modeller och perspektiv inom
implementeringsteori som förklarar varför skillnaden uppstår. Top-down och bottom-up är två traditionella implementeringsteoretiska perspektiv (a.a.). Hill och Hupe (2002) anser att vid en undersökning av en implementeringsprocess bör både top-down- och bottom-up-perspektivt tas i beaktande för att tyda
helhetsbilden av problematiken vid implementeringen (a.a.). Perspektivet top-down använder begreppet styrningskedja när
implementeringsprocessen undersöks, vilket innebär att ett beslut, exempelvis en lag, observeras från att det fastställs högst i kedjan till stadiet där beslutet ska implementeras (Sannerstedt 2003). Perspektivet utgår från att de som fastställer beslutet har den främsta påverkan på implementeringen (Callerstig & Lindholm 2015). Hogwood och Gunn (1984) menar utifrån top-down-perspektivet att det krävs ett flertal faktorer för att en implementeringsprocess ska ha framgång. Framgång i avseende att beslutsfattare ska kunna styra implementeringen av en ny lag (a.a.). Hogwood och Gunn (1984) benämner faktorer som att väsentliga
sammanställningar av resurser ska finnas tillgängliga för tillämpare, medel för att uppfylla målet med implementeringen ska existera, samt mål och medel ska överensstämma (a.a.). Individer som verkställer implementeringen i praktiken ska inte hämmas av externa omständigheter. Det ska existera en god kommunikation och samverkan mellan aktörer på olika nivåer som är involverade i
implementeringen. Nämnda faktorer krävs för att implementeringsprocessen ska fungera (a.a.). Perspektivet bottom-up uppmärksammar istället stadiet där tillämpare ska implementera beslutet i praktiken. Fokus är riktat på de individers förutsättningar som ska verkställa beslutet (Sannerstedt 2003). I perspektivet bottom-up finns det ett stort tolkningsutrymme för de individer som ska verkställa beslutet, vilket kan resultera i skillnader i implementeringen (Lundquist 1993).
4. TIDIGARE FORSKNING
Den aktuella studien ämnar att undersöka polisanställdas uppfattningar kring barnkonventionen som svensk lag, avseende deras arbete med barns utsatthet för våld i hemmet. Således kommer både internationell och nationell tidigare
arbete avseende barns utsatthet för våld i hemmet presenteras under följande rubriker.
4.1 Synsätt och tillämpning av barnkonventionen inom rättsväsendet
Tidigare forskning kring barnkonventionens tillämpning inom rättsväsendet presenteras nedan. Det är framförallt internationella studier, men även ett nationellt perspektiv kommer lyftas fram i en av studierna. Detta beror på att forskningsfältet till största del består av internationell forskning, då
barnkonventionen som lag är relativt ny i Sverige.
Grugel och Peruzzotti (2012) studerar hur tre latinamerikanska länder, det vill säga Ecuador, Chile och Argentina har ratificerat barnkonventionen. Resultatet visar att en ratificeringen bidrar till en positiv förändring gällande ländernas attityder och åtgärder kring barns rättigheter, vilket inkluderar ett förändrat synsätt hos nationella aktörer och viss mån ländernas landsting. Detta visar även
resultatet i Bartholets (2011) studie där betydelsen av en ratificering av barnkonventionen i den amerikanska lagstiftningen undersöks. Resultatet i
Bartholets (2011) studie visar att en ratificering av barnkonventionen i USA bidrar till en stor skillnad i en positiv riktning. Det bidrar med nya möjligheter att främja barns rättigheter i den amerikanska lagstiftningen (a.a.). Dock visar resultatet i Grugel och Peruzzottis (2012) studie att barnkonventionen inte implementerar sig självt i ett land. I samtliga länder resulterar en ratificering till en diskussion om konventionens åtlydande. Studien poängterar att åtlydnad av konventionen beror på i vilken utsträckning landet är uppriktig gällande ratificeringen, i vilken mån nationella aktörer väljer att driva igenom konventionen, samt i vilken omfattning konventionen utses ha betydelse för inrikespolitiken (a.a.).
En studie genomförd av Van Hof och Kruger (2018) undersöker hur lagstiftningen ställer sig till barnets separation från föräldrar samt barnets bästa i Belgien,
Frankrike och Schweiz. Barnkonventionen står för att det enskilda barnets bästa alltid ska tas hänsyn till i samtliga åtgärder som berör barnet, och
Haagkonventionen står för att barnet ska återförenas igen vid en separeras från
sina föräldrar, bortsett från undantagsfall (a.a.). Studien syftar till att undersöka hur nämnda länders domstolar väljer att ställa sig till skyldigheten att ta hänsyn till det enskilda barnets bästa samt skyldigheten att återförena barnet med dess föräldrar vid en separation (a.a.). Resultatet visar att domstolarna i Schweiz och Belgien i större utsträckning utgår från Haagkonventionen. Medan Frankrikes domstolar vanligtvis genomför en mer djupgående granskning av fallet för att sedan kunna göra en bedömning om en återförening med föräldern faktiskt är det bästa alternativet för barnet (a.a.). Lee (2017) studerar också barnkonventionen i förhållande till föräldrars rättigheter i USA. Det är den enda staten, som är medlem i FN, som inte har genomfört en ratificeringen av barnkonvention. Det finns en rädsla för att barns rättigheter i barnkonventionen är ett hot mot föräldrars rätt till sina barn i den amerikanska lagstiftningen. Studien har jämfört artiklar i barnkonventionen med den amerikanska lagstiftningen som berör föräldrarnas rättigheter. Resultatet av studien visar att barnkonventionen inte utgör ett hot mot föräldrarnas rättigheter, det vill säga att det inte existerar någon konflikt mellan dessa (a.a.).
Vidare har Pranzo (2012) i sin studie jämfört hur USA och Sverige inkluderar barns åsikter och behov i vårdnads- och besöksprocesser. Resultatet visar att Sverige är mån om att barnet ska ha en möjlighet att yttra sig, oberoende barnets ålder. Detta beror på att Sverige utgår från barnkonventionen. I USA är det framförallt domarens intresse och inställning som avgör om barnets yttrande har en påverkan. I den amerikanska domstolsprocessen är det snarare en fråga om analys än respekt kring barnets utlåtande. Resultatet visar att äldre barn har mer påverkan på utfallet i båda länderna (a.a.).
Sammanfattningsvis visar studier i den tidigare forskningen avseende synsätt och tillämpning av barnkonventionen inom rättsväsendet att en ratificering av
barnkonventionen främjar barns rättigheter. Studier visar även att det kan uppstå en diskussion kring hur andra konventioner och lagstiftningar förhåller sig till barnkonventionen. Det finns delade meningar kring om andra konventioner och lagar skiljer sig från barnkonventionen. I Sverige finns det ett större
hänsynstagande till barnet åsikter och behov på grund av att landet utgår från barnkonventionen.
4.2 Polisens arbete avseende barns utsatthet för våld i hemmet
Nationell samt internationell forskning har sammanställts för att få en överblick av polisens arbete avseende barn som blivit utsatta för våld i hemmet. I den tidigare forskningen som presenteras nedan kan det förekomma synonymer som har samma innebörd som begreppet våld i hemmet, exempelvis våld i nära
relation. I den rådande studien kommer begreppet våld i hemmet
användas. Forskning som genomförts i Sverige studerar effektiviteten av barnförhörsutbildning för polisiära brottsutredare samt polisers erfarenheter, upplevelser och kunskap, som arbetar med barn som blivit utsatta för våld i hemmet (Cederborg m.fl. 2013; Eriksson & Christianson 2017). Internationell tidigare forskning studerar även poliser från Norge och Storbritannien, om deras upplevelser av det polisiära arbetet med barn som utsätts för våld i hemmet (Millar m.fl. 2019; Richardson-Foster m.fl. 2012; Överlien & Aas 2015). Poliser som arbetar med barn som utsätts för våld i hemmet efterfrågar en ökad kompetens och utbildning i deras arbete, för att veta hur de ska förhöra samt arbeta med barn som blivit utsatta (Cederborga m.fl. 2013; Eriksson &
Christianson 2017; Millar m.fl. 2019; Richardson-Foster m.fl. 2012; Överlien & Aas 2015). Exempelvis saknar poliser riktlinjer om tillvägagångssätt vid deras arbete, samt kunskap om barns reaktioner och symtom vid utsatthet för våld i hemmet (Eriksson & Christianson 2017). Poliser anser att brist på kompetens bidrar till att de inte engagerade sig i att förhöra eller kommunicera med utsatta barn (Millar m.fl. 2019; Richardson-Foster m.fl. 2012). Nationell forskning visar att evidensbaserad utbildning för poliser gällande kommunikation och förhör med barn som blivit utsatta för våld i hemmet är effektivt för det polisiära arbetet. Det ökar polisens kompetens om hur de ska bruka deras yrkesfärdigheter på rätt sätt vid förhör med utsatta barn avseende våld i hemmet (Cederborg m.fl. 2013). Poliser måste ha förmågan att kunna samtala med utsatta barn för att uppfylla en stödfunktion, annars finns det en risk att barnet upplever incidenten som tabu
(Överlien & Aas 2015). Förmågan att uttrycka empati skiljer sig åt mellan poliser, vilket kan påverka deras arbete vid dessa typer av ärenden (Millar m.fl. 2019). En majoritet av poliserna upplever osäkerhet och starka känslor i situationer där barn blivit utsatta för våld i hemmet (a.a.). En studie av Richardson-Foster m.fl. (2012) visar att kommunikationen mellan barnet och polisen är central, men tillämpas inte centralt i praktiken. Dock påstår poliserna att det är lättare att kommunicera med äldre barn (a.a.).
Det finns en problematik kring att den svenska lagstiftningen betraktar barn som utsätts för våld i hemmet som vittnen, och inte offer (Eriksson & Christianson 2017; Richardson-Foster m.fl. 2012). Därför anser poliserna att en lagändring bör införas för att ändra utsatta barns juridiska status, så de betraktas som offer (Eriksson & Christianson 2017). Om barn som utsätts för våld i hemmet
definieras som offer, kan det resultera i att polisen blir mer uppmärksam gentemot barn och att det blir ett mer primärt fokusområde (Richardson-Foster m.fl. 2012). Poliser är oense om barns delaktighet vid utredningar. Vissa anser att barnet har rätten till all information kring incidenten, och andra menar att informationen bidrar med ytterligare traumatiska upplevelser för barnet (a.a.). Poliser vill vanligtvis inte involvera barn i utredningsärenden gällande våld i hemmet där barnet blivit utsatt, därmed förhörs enbart en minoritet av alla utsatta barn (Eriksson & Christianson 2017). Poliser hävdar att både norska och svenska rättsväsendet ska bemöta barnet utifrån ett barnbaserat synsätt (Eriksson & Christianson 2017; Överlien & Aas 2015). I Norge betraktas barn som upplevt våld i hemmet som offer och rättighetsbärare (Överlien & Aas 2015). Det kan diskuteras enligt barnkonventionen, att poliserna måste uppmärksamma barnets rätt till information i samband med förhör om incidenten (a.a.). Ett viktigt mål för poliser är att få det utsatta barnet att känna sig sedd och omhändertaget (Millar m.fl. 2019).
Sammanfattningsvis visar studier i den tidigare forskningen gällande polisens arbete avseende barns utsatthet för våld i hemmet att det finns en brist och efterfrågan av utbildning samt riktlinjer kring polisanställdas arbete. En ökad kompetens ökar effektiviteten i det polisiära arbetet. Kommunikationen med utsatta barn anses vara viktig, dock skiljer sig förmågan åt mellan poliserna, vilket kan påverka ärenden som berör utsatta barn. Tidigare forskning uppmärksammar även att poliser upplever svårigheter med att barn betraktas som vittnen, och inte offer, vilket bör förändras för att barn ska få ett större fokus.
5. METOD OCH MATERIAL
En kvalitativ ansats har använts för att uppfylla och besvara den aktuella studiens syfte samt frågeställningar. Den kvalitativa ansatsen bestod av semistrukturerade intervjuer med polisanställda som arbetar med barns utsatthet för våld i hemmet. En fullständig beskrivning av forskningsprocessen kommer presenteras nedan.
5.1 Urval
Ett snöbollsurval användes i urvalsprocessen, med ändamålet att samla in
till att ett fåtal individer hjälper till att rekrytera relevanta deltagare till studien (Bryman 2011). Två nyckelpersoner har varit till hjälp för att få tag på relevanta deltagare till den aktuella studien. Urvalet bestod av totalt åtta deltagare, som inkluderade polisanställda som arbetade med barns utsatthet för våld i hemmet samt tillämpade barnkonventionen. Studiens urval bestod av barnförhörsledare, utbildare för barnförhörsledare samt verksamhetsutvecklare inom polisens
nationella operativa avdelningen (NOA) i sakområde barn. Verksamhetsutvecklare
i sakområde barn på NOA arbetar bland annat med utvecklandet av riktlinjer för
att berörda polisanställda ska kunna tillämpa barnkonventionen i praktiken.
Barnförhörsledare förhör och utreder bland annat brott där barn blivit utsatta för
våld i hemmet. Utbildare för barnförhörsledare undervisar och utbildar
barnförhörsledare, exempelvis om hur barnförhörsledare ska arbeta med barn som blivit utsatta för våld i hemmet. Urvalet var således relevant för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar.
Författarna beslutade att avgränsa urvalet till individer som arbetade inom polismyndigheten och var placerade i fyra tätorter i Sverige. Deltagarna var placerade i Stockholm, Uppsala, Malmö samt Helsingborg. Utvalda tätorter berodde på svåråtkomligheten av deltagare som var relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Urvalet anpassades utifrån nyckelpersonernas tillgängliga kontakter.
5.2 Datainsamling
I den aktuella studien användes en kvalitativ metod för att uppfylla och besvara studiens syfte samt frågeställningar. En kvalitativ metod intresserar sig för att studera deltagarnas perspektiv och uppfattningar utifrån en detaljerad och ingående datainsamlingsmetod (Ahrne & Svensson 2015). Studien ämnade att undersöka uppfattningar från anställda inom polismyndigheten, därav gjordes bedömningen att ett kvalitativt angreppssätt var lämpligt att använda.
Semistrukturerad metod valdes som instrument för datainsamlingen. En semistrukturerad metod är fördelaktig att använda sig av jämfört med
ostrukturerad intervjumetod när det är två eller fler författare i uppsatsarbetet, för att garantera ett visst minimum av skillnader i genomförandet av
telefonintervjuerna (Bryman 2011). I semistrukturerade intervjuer används företrädesvis en intervjuguide som innehåller teman med tillhörande öppna frågeställningar, där deltagarna har en stor möjlighet att utforma deras svar (a.a.). Den aktuella studiens intervjuguide bestod av fyra teman, Information om
intervjupersonen, Utbildning och kunskap om barnkonventionen, Tolkning och tillämpning av barnkonventionen och Förändringar i arbetssätt. För att se
tillhörande frågor som konstruerats till vardera tema, se Bilaga 1. Ordningsföljden vid frågorna kan variera under semistrukturerade intervjuer. Intervjuaren kan även ställa följdfrågor om det krävs för att få frågorna besvarade (a.a.). Under
intervjuerna ställdes frågorna till tillhörande teman i ordningsföljd. Däremot kunde diverse följdfrågor ställas under intervjuerna vid behov av mer detaljerad, innehållsrik samt tillräcklig data för att få studiens syfte uppfyllt och
frågeställningar besvarade. Följdfrågor som exempelvis “På vilket sätt är det
att tillämpa och tolka barnkonventionen i praktiken?” ställdes vid fråga två
tillhörande temat Tolkning och tillämpning av barnkonventionen i intervjuguiden, se Bilaga 1.
Den aktuella studiens datainsamling inleddes med att två nyckelpersoner kontaktades via mail. Nyckelpersonerna rekryterade författarna vidare till relevanta deltagare som kunde besvara studiens frågeställningar samt uppfylla studiens syfte, genom att deras mailadresser tilldelades. Därefter skickades ett mail ut till relevanta deltagare om förfrågan att delta. De relevanta deltagare som gav respons om önskan att delta fick ta del av informationsbrev och intervjuguide, se Bilaga 1. De gav sedan sitt samtycke att delta i intervjun, bifogade sitt
telefonnummer och en tid för telefonintervju bokades in. Telefonintervjuer föredrogs i avseende till covid-19. Telefonintervjuer är även fördelaktigt utifrån Bryman (2011) i avseende att det är effektivt och ekonomiskt (a.a.). Totalt åtta intervjuer genomfördes, och pågick cirka 30 minuter vardera. Samtliga intervjuer genomfördes inom en tidsram av en vecka, mellan den 28 april och 5 maj 2020. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Inspelning används vanligtvis vid kvalitativa intervjuer, eftersom inspelning både främjar förmågan att studera vad som sägs samt hur det sägs av deltagarna, vilket anses relevant (a.a.). En fördel med transkribering är att deltagarnas uttryck och formuleringar bevaras (a.a.).
5.3 Förförståelse
Författarnas förförståelse ansågs viktig att ha i beaktelse under studiens gång för att minimera risken av skevheter (bias) i den aktuella studiens resultat (Malterud 2014). Utifrån Malterud (2014) poängteras vikten av att vidhålla objektiviteten under uppsatsarbetet, så författarnas egna värderingar och uppfattningar inte har betydande påverkan (a.a.). Det ansågs svårt att undkomma att studien eventuellt påverkats av författarnas förförståelse. Ett exempel är att författarnas förförståelse kring ämnet kan ha påverkat utformningen av intervjuguiden. Däremot har
författarna i yttersta mån försökt vara reflexiva i uppsatsen. Författarna har varit konsekventa kring bland annat nyttjandet av egna värderingar, beslut och skevheter (bias) när de genomfört studiens olika delar (Bryman 2011).
Exempelvis utformade författarna öppna frågor som inte var ledande. Författarna har enbart försökt tolka det som deltagarna delade med sig av under intervjuerna, därav har författarnas värderingar och uppfattningar i största möjliga mån inte avspeglats. Författarnas intresse att skriva om barnkonventionen som lag och hur det fungerar i det polisiära arbetet baserades på författarnas uppfattningar och värderingar. Således kan förförståelse anses positivt utifrån den aspekten (a.a.).
5.4 Analys och bearbetning av material
Sortera, reducera samt begripliggöra studiens insamlade material från intervjuerna omfattar det som benämns som analys (Ahrne & Svensson 2015). Studiens
resultat har analyserats utifrån en tematisk analys. Tematisk analys är en förekommande analysmetod i kvalitativ forskning (Bryman 2011). En tematisk analys är en metod som syftar till att identifiera, analysera och hitta teman i den insamlade datan (Braun & Clarke 2006). Analysmetoden föredrogs i den rådande studien, eftersom tematisk analysmetod är flexibel, oberoende av något särskilt
teoretiskt ramverk samt relativt enkel att komma till insikt om och utföra (Braun & Clarke 2006).
Utifrån Braun och Clarke (2006) består den tematiska analysen av sex steg, där det sjätte steget beskriver slutresultatet av analysen som presenteras i studiens resultatdel. Resterande fem steg beskriver analysprocessen för att identifiera teman (a.a.). Nedan kommer en analysprocess av Braun och Clarkes (2006) följande fem steg beskrivas tydligt och noggrant. Steg ett indikerar att författarna bekantar sig med datamaterialet (a.a.). Första steget genomfördes på så sätt att författarna transkriberade den inspelade rådatan noggrant samt läste igenom den ett flertal gånger. Braun och Clarke (2006) rekommenderar att anteckna initiala tankar och idéer under det första steget, vilket gjordes i den aktuella studien. Det
andra steget i analysprocessen är att framställa initiala koder på ett systematiskt
sätt, genom att koda olika extrakt utifrån det transkriberade materialet som kännetecknar särdrag på diverse vis (a.a.). I den rådande studien skapades koder av extrakt med diverse särdrag. Särdrag indikerar upprepade uppfattningar, hur deltagarna uttrycker sina uppfattningar i metaforer samt skillnader och likheter i hur deltagarna diskuterar ett eventuellt tema (Ryan & Bernard 2003). Författarna kodade enskilt, och jämförde sedan gemensamt kodningarna och undersökte samstämmigheten. Samtliga transkriberade intervjuer kodades manuellt och noggrant för att se till att all relevant information kodades. Under det tredje steget i analysprocessen analyseras koderna för att sedan generera alternativa
underteman (Braun & Clarke 2006). Underteman skapades i den aktuella studien genom att vardera enskild kod klipptes ut från det ursprungliga materialet. Sedan organiserades det utifrån de olika kodade extraktens likheter, för att sedan skapa ett undertema till vardera gruppering av kodade extrakt. I fjärde steget granskas de identifierade undertemana, och författarna fastställer att alla kodade extrakt är kategoriserade under rätt tema (a.a.). I det femte steget namnges identifierade teman, samt definieras (a.a.). Under detta steg analyserades det kring om identifierade underteman kunde sammanställas i färre samt övergripande huvudteman. Under huvudtemat beskrevs de inkluderade undertemana, samt varför de inkluderats i det övergripande huvudtemat.
I den aktuella studien identifierades totalt åtta underteman och fyra huvudteman, där de åtta undertemana som identifierats grupperades in i tillhörande fyra
huvudteman, se Tabell 1. De identifierade huvud- samt undertemana baserades på deltagarnas egna uttryck, som sedan kontrollerades mot den transkriberade rådatan, och verifierades så de överensstämde med varandra. Ett exempel är det identifierade temat Allmänt hållen:“Den är så allmänt hållen så det är svårt att
arbeta med den i praktiken.” (Deltagare 1).
5.5 Etik
Etiska forskningsprinciper har en stor betydelse inom den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen (Vetenskapsrådet 2002). Likaledes har etiska överväganden erhållit en central roll i den aktuella uppsatsen. Genom att förhålla sig till etiska forskningsprinciper uppfylls forskningskravet, det vill säga att kunskap fördjupas, utvecklas och metoder förbättras (a.a.). Samtidigt som etiska forskningsprinciper förhåller sig till individskyddskravet som fokuserar på att
forskning inte ska inta en otillbörlig insyn eller utsätta individer för någon form av skada eller kränkning (Vetenskapsrådet 2002). Forskningsetiska principer
inkluderar fyra huvudprinciper: samtyckeskravet, informationskravet,
konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (a.a.). Följande har vardera krav presenterats samt analyserats och diskuterats hur de har tagits i beaktande och tillämpats i den aktuella studien.
Informationskravet syftar till att forskaren informerar deltagarna om studiens
syfte, deltagarnas roll samt att deras deltagande är frivilligt (Bryman 2011; Mellgren m.fl. 2018; Vetenskapsrådet 2002). I den aktuella studien blev deltagarna informerade om studiens syfte, vad deras uppgift som deltagare var samt att de när som helst under studiens gång hade möjligheten att avbryta sin medverkan. Bryman (2011) presenterar att en form av samtycke är att deltagarna har tillåtelse att avstå från att besvara vilka frågor som helst, vilket deltagarna i studien blev informerade om. Information tilldelades deltagarna i form av ett informationsbrev där ett samtycke efterfrågades i slutet av brevet, se Bilaga 1. Informationsbrevet skickades ut till deltagarna via mail två dagar innan intervjutillfället med tillhörande intervjuguide, se Bilaga 1. I samband med intervjutillfället lästes informationsbrevet upp, därefter gav deltagarna sitt samtycke muntligt till att delta innan intervjun påbörjades. Samtyckeskravet handlar om att deltagarna själva bestämmer över sin medverkan i den rådande studien (Bryman 2011; Mellgren m.fl. 2018; Vetenskapsrådet 2002).
Nyttjandekravet råder eftersom den insamlade informationen enbart brukades för
det särskilda forskningsändamålet (Bryman 2011; Mellgren m.fl. 2018; Vetenskapsrådet 2002). Det precis nämnda kravet är ytterligare en etisk
forskningsprincip som tas i beaktande under uppsatsprocessen. När den aktuella studien har publicerats kommer allt material att raderas på ett säkert sätt, så att ingen utomstående kan bruka eller ta del av den insamlade datan som raderats.
Material syftar inte enbart på inspelat eller transkriberat intervjumaterial, utan
även mailadresser samt telefonnummer som tillhörde deltagarna. Allt material under uppsatsprocessen har bevarats på ett sådant sätt så att ingen förutom författarna av studien har kunna ta del av det, vilket uppfyller en regel för
konfidentialitetskravet (Bryman 2011; Mellgren m.fl. 2018; Vetenskapsrådet
2002). Inspelade ljudfiler från intervjuerna har överförts från telefonerna till författarnas mail som endast författarna hade tillgång till, därefter har ljudfilerna från telefonerna raderats. Konfidentialitetskravet syftar till att alla deltagare i studien ska behandlas med hög konfidentialitet, och att författarna ska bevara personuppgifterna på ett säkert sätt så att obehöriga inte kan ta del av materialet (a.a.). Deltagarna i den rådande studien är avidentifierade i den publicerade uppsatsen, det som samlades in och publicerades var enbart deltagarnas position inom polismyndigheten, som presenteras i metodkapitlet under rubriken Urval. Vetenskapsrådet (2002) upplyser att även om uppenbara identifikationer
avidentifieras (exempelvis namn), kan detaljerad information om deltagarna trots allt vara identifierande för utomstående (a.a.). Följaktligen tog författarna hänsyn till att utomstående inte skulle kunna identifiera deltagarna genom deltagarens position inom polismyndigheten i relation till deltagarens egna uppfattningar.
Vetenskapsrådet (2002) upplyser risken om att deltagare kan identifieras utan uppsåt. Detta ska hanteras i relation till det kunskapsgivande värdet och de negativa konsekvenser identifiering kan medföra för deltagarna (a.a.). I avseende att studien enbart ämnade att undersöka polisanställdas uppfattningar, som arbetade med barns utsatthet för våld i hemmet, ansåg författarna att en vidare fullständig avidentifiering i studiens resultat inte skulle påverka studiens bidragande kunskap inom fältet. Deltagarnas konfidentialitet och materialets informationsskydd med mera presenterades i informationsbrevet som deltagarna tog del av, se Bilaga 1.
Hänsynstagandet för de forskningsetiska övervägandena är författarnas ansvar, detsamma gäller i de avseende att uppsatsprojektet kontrolleras av en
forskningskommitté om så nödvändigt (Vetenskapsrådet 2002). Alla uppsatser med etiskt känsligt innehåll ska ansöka om en etikprövning som sedan ska
godkännas av Malmö universitets etikråd (Malmö universitet 2020). Efter kontakt med Malmö universitets etikråd, bedömde etikrådet att en etikprövning inte var nödvändig för den aktuella studien, då studien inte ämnade att samla in etiskt känsligt material.
6. RESULTAT
Nedan kommer studiens insamlade data av samtliga intervjuer som analyserats och bearbetats utifrån en tematisk analys redovisas. I den tematiska analysen identifierades fyra huvudteman, med tillhörande underteman som presenteras systematiskt i följd. De olika temana som identifierats presenteras samt
exemplifieras och tydliggörs med citat från deltagare, som benämns med vardera siffra (1-8). Det insamlade materialet består av deltagarnas uppfattningar i deras arbete avseende barns utsatthet för våld i hemmet, detta ska tas i beaktande genom hela resultatdelen.
Tabell 1. Huvudteman med tillhörande underteman som identifierats i den tematiska analysen
6.1 Barnkonventionen som lagtext
Samtliga deltagare diskuterar hur barnkonventionen som lagtext fungerar i det polisiära arbetet. Vid analys av studiens material identifierades tre underteman, där samtliga berör deltagarnas uppfattningar om barnkonventionen som lagtext. De tre undertemana presenteras nedan.
Huvudtema Barnkonventionen
som lagtext Konflikt: Barnets bästa Arbetssätt och synsätt Kunskap
Undertema Allmänt hållen Konflikt mellan artiklar i barnkonventionen Barnets bästa betonas och prioriteras Hjälpmedel och riktlinjer
Undertema Enskild tolkning Konflikt mellan barnkonventionen och annan lagstiftning
Utbildning
Undertema Barns olika förutsättningar
6.1.1 Allmänt hållen
En majoritet av deltagarna upplever att barnkonventionen som lagtext är allmänt hållen, utifrån en negativ aspekt, och att den bör förändras och blir mer specifik. Svårigheten kring att lagtexten är allmänt hållen handlar om att den är svår att applicera i praktiken. Bortsett från en av deltagarna som menar att en allmänt hållen lagtext är det enda alternativet, eftersom lagtexten ska kunna appliceras på alla fall som berör barn.
“Barnkonventionen är inte tillämplig som lagtext, den är alldeles för vittgående, den är inte tillräckligt precis eller specifik.” (Deltagare 2) “Jag tror inte den kan skrivas på något annat sätt riktigt.” (Deltagare 4) “Den är så allmänt hållen så det är svårt att arbeta med den i praktiken.” (Deltagare 1)
6.1.2 Enskild tolkning
Flera av deltagarna uppfattar att det läggs för mycket ansvar på den enskilde handläggaren att tolka barnkonventionen som lagtext. Deltagarna påstår att det finns en risk att diverse personer tolkar lagtexten olika, och att detta i sin tur kan få negativa konsekvenser.
“I praktiken har man kastat ut lagen och lägger det på enskilda handläggares axlar att tolka texten, vilket kan innebära att den tolkas olika av olika personer, vilket inte blir rättssäkert.” (Deltagare 2) “Jag tycker att det finns en problematik i att man hittills lämnat det så mycket till respektive enhet och respektive individ att avgöra.”
(Deltagare 3)
“Det är livsfarligt att börja göra egna tolkningar.” (Deltagare 6) “Inget fall är det andra likt, och säkert kan det bli så att folk tolkar det olika då också.” (Deltagare 4)
6.1.3 Barns olika förutsättningar
Hälften av deltagarna nämner att barn har olika förutsättningar beroende på barnets ålder. Andra faktorer som kan påverka barns förutsättningar är behov av tolk, funktionsnedsättningar eller diagnoser. Deltagarna poängterar att alla barn utifrån barnkonventionen ska behandlas lika trots olika förutsättningar, men att det kan vara svårt i praktiken. Problematiken är att det finns en risk att individer gör olika bedömningar, det vill säga att barnkonventionen som lagtext inte alltid tolkas enhetligt när det handlar om barn med olika förutsättningar. Alla förutom en av deltagarna uttryckte att lagtexten inte tolkas enhetligt.
“En viktig aspekt när vi pratar dessa rättigheterna, man måste tänka att
det inte gäller bara de små barnen, utan där har vi ju såklart utmaningar utifrån ett psykologisk perspektiv, barns berättelser ska ju ha lika stort värde som när man är 14, 15 eller 16 som att man är 21.” (Deltagare 7) “Ett barn med svenska som modersmål, den har ju fler fördelar i en förhörssituation jämfört med om den har ett annat modersmål, den har mycket lättare att berätta fritt på ett språk som vi förstår varandra,
mindre risk och tappa bort sig i berättelsen, och man blir inte avbruten av en tolk efter varje mening.” (Deltagare 4)
6.2 Konflikt: Barnets bästa
Studiens deltagare nämner frekvent att det råder en konflikt gällande barnets bästa utifrån olika aspekter. Vid analys av studiens datamaterial identifierades två underteman som berör deltagarnas uppfattningar om konflikter. Deltagare upplever att det kan uppstå konflikter mellan barnkonventionen som lag och annan svensk lagstiftning. Det finns även en uppfattning om att
barnkonventionens artiklar kan gå emot varandra. De två undertemana presenteras under rubrikerna nedan.
6.2.1 Konflikt mellan barnkonventionen och annan lagstiftning
Fem av åtta deltagare diskuterar svårigheten kring att barnkonventionen som lag inte alltid överensstämmer med andra lagar som har andra intressen. Det är inte enbart barnkonventionen som lag som ska tas i beaktande i ärenden som berör barn, annan lagstiftning måste också tas hänsyn till, vilket kan krocka. Två av deltagarna nämner att föräldrarnas rätt till sina barn är väldigt stark.
“Vi jobbar ju ganska nära socialtjänsten och de har ju andra lagar att förhålla sig till. [...] ska man gå efter barnets bästa eller föräldrars rätt till sina barn? […] Föräldrarna har så stark rätt till sina
barn.” (Deltagare 1)
“Om barnkonventionen, vilket den nu också är, på samma
normhierarkiska nivå som annan lag, till exempel brottsbalken och föräldrabalken eller så, så de ligger på samma normnivå. Då upplevde jag en oro kring hur ska man ska kunna lösa praktiska situationer när de befinner sig på samma nivå.” (Deltagare 5)
“När man jobbar med barn så är det väldigt många gånger flera olika intressen som styrs och olika lagstiftningar. [...] I många fall så kan det ju krocka, det kan krocka med rådande lagstiftning som ändå har i grund och botten barnets bästa i ögonen så att säga.” (Deltagare 8)
6.2.2 Konflikt mellan artiklar i barnkonventionen
Majoriteten av deltagarna uppfattar att barnkonventionens artiklar är
motsägelsefulla i det praktiska arbetet när barnets bästa ska tydliggöras. Detta medför svårigheter i deras polisiära arbete med barnkonventionen som lag. Deltagarna syftar bland annat till att det är svårt att avgöra barnets bästa, samt
vilken artikel som ska beaktas framför den andra, då det är omöjligt att dessa tas i lika beaktande. Deltagarna yttrar sig företrädesvis om artiklarna som berör barnets rätt till information och delaktighet kontra skydd.
“Ibland är det barnets bästa att inte hålla ett förhör med barnet, för det kanske får så stora konsekvenser för det barnet att det är bättre att låta bli, samtidigt finns det en annan konvention som säger att barnet har rätt till sin egna talan och få göra sin sak hörd. Där går också konventionerna mot varann lite, i vårt arbete iallafall.” (Deltagare 1)
“Ofta blir barnen hämtade utan tidigare vetskap, och får heller inte veta vad förhöret handlar om egentligen, och det kan ju ses också som att man ger barnet ett extra skydd.” (Deltagare 3)
6.3 Arbetssätt och synsätt
Ett flertal deltagare påstår att synsättet inom myndigheten har förändrats på ett positivt sätt i samband med att barnkonventionen blev lag i Sverige. Andra deltagare upplever att deras arbetssätt och synsätt är oförändrat. Detta skulle kunna bero på att delar av barnkonventionen var införlivad i svensk lagstiftning sedan innan, enligt en av deltagarna. En deltagare nämner att det kommer att ske en utveckling i deras arbete framöver, då berörda aktörer nu har en skyldighet att använda barnkonventionen som lagtext. Vid analys av studiens material
identifierades ett undertema som berör deltagarnas uppfattningar av deras arbetssätt och synsätt efter att barnkonventionen blivit lag. Undertemat presenteras under följande rubrik.
“Den hade stort inflytande redan innan, och som jag ser det just nu så har den inte fått större inflytande, mer än att man är medveten om att det är en lag [...] den har inte påverkat min arbetsdag, eller mitt arbetssätt eller på något vis alls.” (Deltagare 2)
“Vi diskuterar ju den ändå mer än vad vi gjorde tidigare [...] när det gäller attitydförändringar så hade jag ändå velat säga att den påverkat en hel del.” (Deltagare 1)
“Det är ju klart att vi har ju inte ändrat vårt synsätt eller perspektiv på viktigheten av de här frågorna.” (Deltagare 7)
“Lagen kommer tvinga alla som jobbar med barn att dokumentera i större utsträckning.” (Deltagare 8)
6.3.1 Barnets bästa betonas och prioriteras
Majoriteten av deltagarna yttrar sig om att barns rättigheter uppmärksammas samt anses viktigare och prioriteras i större utsträckning i samband med att barnkonventionen blev lag i Sverige. Flera deltagare upplever att deras arbetssätt ser likadant ut som förut, det vill säga att de arbetade utifrån ett barnbaserat synsätt innan lagen stiftades.
“Barnets bästa har betonats ytterligare genom den här lagen [...] Men jag upplever att vi arbetar på samma sätt som innan barnkonventionen blev lag.” (Deltagare 4)
“Det är ingen förändring som ligger i lagtexten, utan att man upplever en uppvärdering av frågorna och att det i sig blir en prioriteringsfråga som myndighet.” (Deltagare 3)
“Jag tycker dels att det har bidragit till ett större intresse hos kollegor och man pratar mer om barnets position och barnet som aktör med rättigheter.” (Deltagare 5)
“Det har blivit ett ämne som vi måste prioritera på nationell nivå, och det är tack vare att det blivit lag” (Deltagare 7)
6.4 Kunskap
Samtliga deltagare nämner tilldelning av kunskap i form av diverse riktlinjer samt utbildning, och vilken inverkan det har samt kan bidra med i deras arbete efter att barnkonventionen blev lag i Sverige. Vid datainsamlingens analys identifierades två underteman till huvudtemat kunskap, som presenteras nedan.
6.4.1 Hjälpmedel och riktlinjer
Alla deltagare är överens om att riktlinjer för barnkonventionen som lag bör införas alternativt förbättras för att bli mer konkreta. De deltagare som nämner att det redan finns riktlinjer upplever att dessa är väldigt otydliga och inte är
uppdaterade efter det att barnkonventionen blivit lag. Flera av deltagarna nämner att de inväntar riktlinjer framöver. Två av deltagarna nämner att dessa riktlinjer kommer att tilldelas i maj 2020. Flera deltagare nämner även svårigheter kring att barnkonventionen som lag inte har några förarbeten eller domar i praxis att utgå ifrån vid tolkning och tillämpning av lagtexten.
“Det har inte kommit jättetydliga direktiv än till polisen när det gäller utredning, hur barnkonventionen ska tolkas som lag [...] när en lag träder i kraft ska vi få instruktioner eller direktiv på hur den ska
tolkas.” (Deltagare 6)
“Vanliga lagtexter har väldigt mycket förarbeten, väldigt mycket riktlinjer, här har jag inget sådant. [...] ska vi kunna använda denna texten så måste där komma förarbeten och riktlinjer och texten måste
anpassas.” (Deltagare 2)
“Än så länge så tycker jag att det är svårt att hitta stöd i praktiska polissituationer [...] De börjar spotta ut fler och fler riktlinjer, det
kommer, vad jag förstår, i maj riktlinjer för brottsutredare.” (Deltagare 5) “Riktlinjer har ju kommit till viss del, det har inte blivit praxis inom rätten än. Det har inte kommit upp så många högsta domstolsfall utifrån
En av deltagarna upplever att det är många medarbetare som antar att det är den svenska översättningen av barnkonventionen som enskilt ska användas vid tolkning och tillämpning. En annan deltagare nämner att den svenska översättningen används, och inte originaltexterna på franska och engelska.
“Jag tror inte ens de flesta vet att det inte är den svenska variationen som är ratificerad. Man ska utgå ifrån den engelska och
franska.” (Deltagare 2) 6.4.2 Utbildning
Majoriteten av deltagarna hade under sin anställning hos polismyndigheten fått utbildning om barnkonventionen på något vis. Majoriteten fick utbildning genom undervisning i deras polisutbildning eller barnförhörsutbildning. Deltagarna nämner exempelvis att artiklarna i barnkonventionen hade studerats. En majoritet av deltagarna anser att deras utbildning om barnkonventionen var välbehövlig, samt att utbildning i större utsträckning hade varit något positivt. En deltagare genomför egna föreläsningar om barnkonventionen, men har själv inte blivit tilldelad utbildning kring barnkonventionen som lag. Deltagaren citeras följande:
“Jag har inte fått någon utbildning om man säger på det formella sättet, så det är liksom att läsa på och uppdatera sig och för att kunna göra den analysen som polismyndigheten kräver av dig i vårt jobb.” (Deltagare 7)
Samtliga deltagare förutom två som genomfört barnförhörsutbildningen 2020 har inte blivit tilldelade någon utbildning om barnkonventionen sedan den blev lag i januari 2020. Majoriteten upplever ett behov av utbildning i större utsträckning. En deltagare upplever att utbildning i större utsträckning skulle ge utökad kunskap om hur barnkonventionen som lag ska tillämpas i praktiken.
“Inte bara en torr text att läsa utan mer vad det innebär i praktiken, om man kan göra några såna praktiska exempel.” (Deltagare 4)
7. DISKUSSION
I följande avsnitt kommer studiens metod samt resultat diskuteras, tolkas och förstås.
7.1 Resultatdiskussion
I löpande episod diskuteras studiens resultat i förhållande till studiens tidigare forskning, teori samt bakgrund. Resultatdiskussionen ämnar att föra en diskussion med studiens frågeställningar i beaktande, samt få frågeställningarna besvarade. Studiens resultat berör polisanställdas arbete avseende barns utsatthet för våld i hemmet, detta ska tas i beaktande genom hela resultatdiskussionen.
En majoritet av deltagarna anser att barnkonventionen som lagtext är allmänt hållen utifrån en negativ aspekt. De menar att lagtexten bör förändras och bli mer specifik, eftersom barnkonventionen för tillfället är problematisk att tillämpa i praktiken. Flera av deltagarna upplever svårigheter med att det läggs för mycket
ansvar på den enskilde individen att tolka barnkonventionen som lagtext, vilket kan resultera i att lagtexten tolkas olika. Det finns en risk att individer tolkar lagtexten oenhetligt gällande barn med olika förutsättningar, som exempelvis ålder. Studiens resultat styrks av remissinstanserna i regeringens proposition som anser att barnkonventionens artiklar är vagt formulerade. Remissinstanser
instämmer även att vaga formuleringar resulterar i ett stort tolkningsansvar hos enskilda tillämpare av barnkonventionen i praktiken, som i sin tur resulterar i stora skillnader vid tolkning av konventionen (Prop. 2017/18:186). Vidare
instämmer regeringen att barnets ålder kan ha en påverkan när barnets synpunkter ska tas i beaktande vid ärenden som berör barn (a.a.). Vidare styrks studiens resultat av Richardson-Fosters m.fl. (2012) studie som visar att poliser har lättare för att kommunicera med äldre barn (a.a.). Däremot visar resultatet i Pranzos (2012) studie på att Sverige har en syn på att alla barn ska få yttra sig oavsett ålder, eftersom Sverige utgår från barnkonventionen. Studiens resultat går i enlighet med bottom-up-perspektivet som förespråkar att det kan finnas ett stort tolkningsutrymme för de individer som ska implementera lagen, vilket kan resultera i oenhetlighet i praktiken (Lundquist 1993). Vidare kan det diskuteras om de polisanställda hade önskat en implementeringsprocess i högre mån utifrån ett top-down-perspektiv. Top-down-perspektivet syftar till att beslutsfattarna i högre grad styr och preciserar implementeringen (Callerstig & Lindholm 2015). Däremot finns det en deltagare som uttrycker att en allmänt hållen lagtext är det enda alternativet, eftersom lagtexten ska kunna användas på alla typer av ärenden som involverar barn. Detta styrks av regeringen som menar att den enskilde rättstillämparen ska avgöra vilka bestämmelser i barnkonventionen som ska tillämpas i det specifika ärendet (Prop. 2017/18:186).
Fem av åtta deltagare upplever att barnkonventionen som lag inte alltid överensstämmer med annan svensk lagstiftning, det vill säga att det finns en konflikt mellan lagarna. Deltagarna påpekar att andra lagar än barnkonventionen som lag måste tas hänsyn till i ärenden som berör barn, vilket många gånger upplevs som en svårighet i deras arbete. Ett par deltagare nämner också att andra lagar kan vara väldigt starka, som exempelvis lagen om föräldrars rätt till sina barn, vilket upplevs gå emot barnets bästa utifrån barnkonventionen i vissa fall. Studiens resultatet styrks av Van Hof och Kruger (2018) som i sin studie menar att Haagkonventionen och barnkonventionen har olika intressen vid ärenden som berör barn. Till skillnad från studiens resultat menar regeringen att det inte bör uppstå någon konflikt mellan barnkonventionen och annan svensk lagstiftning (Prop. 2017/18:186). I Lees (2017) studie visar resultatet att barnkonventionen inte är ett hot mot föräldrarnas rättigheter i USA, vilket också strider mot studiens resultat. Det bör tas i beaktande att det rör sig om en ratificering av
barnkonventionen i den tidigare forskningen. Införandet av en ratificering kan i vissa länder likställas med en nationell lagstiftning (Prop. 2017/18:186). Det kan därför diskuteras kring att en ratificering har en annorlunda påverkan i Sverige jämfört med andra länder som undersöks i den tidigare forskningen. Vidare kan det diskuteras kring varför flera deltagare uppfattar att andra lagar går emot barnkonventionen som lag. Förslagsvis skulle det kunna bero på att deltagarna inte har den kunskap som krävs för att kunna tolka lagarna, eftersom regeringen
