Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete 15hp
Framtidsväg eller helt fel väg?
En kritisk studie av regeringens beslut att slopa kursen
Estetisk verksamhet som kärnämne.
A critical study of the governments decision to discard the course “Estetisk verksamhet” (aesthetic activity) as a core subject.
Karoline Czernyson Conlon
Lärarexamen 180hp Lärarutbildning 90hp 2010-06-03
Examinator: Jan-Anders Andersson Handledare: Nils Andersson
Sammanfattning
Karoline Czernyson Conlon (2010) Framtidsväg eller helt fel väg? En kritisk studie av
regeringens beslut att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne. (A critical study of the governments decision to discard the course “Estetisk verksamhet” (aesthetic activity) as a core subject) Skolutveckling och ledarskap, examensarbete, Lärarutbildningen 90hp, Malmö Högskola.
Syftet med detta arbete är att göra en kritisk undersökning av regeringens beslut att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne i gymnasieskolan samt att beröra vikten av estetiska ämnen i skolan. Vidare syftar denna studie på att inte bara kritisera regeringens beslut, utan snarare försöka förstå hur man kommit fram till detta beslut.
Inledningsvis ges en litteraturöversikt av tidigare forskning kring estetik och kunskap. Sex kvalitativa intervjuer har genomförts, två med gymnasielärare och fyra med gymnasieelever om deras syn på dessa frågor. Uppsatsen avslutas med ett analyskapitel där litteraturen vävs samman med resultaten från intervjuerna.
Mitt resultat visar att beslutet att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne är mycket ogynnsamt och dessutom taget utan godtagbar analys eller teoretiskt stöd.
Nyckelord: estetisk verksamhet, estetik och kunskap, praktisk-estetiska ämnen, kultur i skolan, estetiska programmet, Gy11
Karoline Czernyson Conlon Handledare: Nils Andersson
Västergatan 11 Examinator: Jan-Anders Andersson
Förord
Jag vill tacka de lärare och elever som ställt upp och låtit sig intervjuas. Tackför din givande handledning Nils Andersson. Ett stort tack till alla de eldsjälar som brinner för estetiska ämnen och som mer än gärna delat med sig av sina tankar och erfarenheter till mig inför detta arbete.
Slutligen tack John och Daisy för att ni står ut med mig - “you complete my kitchen, mate…”.
Till skillnad från skolboksvetandet släpper konsten fram det osäkra, ofärdiga, motsägelsefulla och mångtydiga i våra kunskaper. (Aulin-Gråhamn, Persson, Thavenius, 2004, sid 10)
Innehållsförteckning
Sid:
1. Inledning och bakgrund
5
1.1 Syfte
5
1.2 Frågeställningar
6
2. Metod
6
2.1 Urval/undersökningsgrupp
6
2.2 Genomförande
7
2.3 Etiska aspekter
8
2.4 Reliabilitet och validitet
8
3. Översikt över relevant litteratur
och forskning
8
3.1 Styrdokument och kursplan
8
3.2 Regeringens förslag och beslut
9
3.3 EU:s riktlinjer och fackliga åsikter
12
3.4 Kunskap, kultur och estetik i skolan
13
4. Resultat
17
4.1 Regeringens beslut
17
4.1.1 Lärarintervjuer
17
4.1.2 Elevintervjuer
18
4.2 Estetiska verksamheter i skolan
19
4.2.1 Lärarintervjuer
19
4.2.2 Elevintervjuer
20
4.3 Framtiden och valbara kurser
21
4.3.1 Lärarintervjuer
21
4.3.2 Elevintervjuer
22
5. Analys och diskussion
22
5.1 Regeringens beslut
22
5.2 Estetiska verksamheter i skolan
26
5.3 Framtiden och valbara kurser
27
6. Slutsatser och självvärdering
29
6.1 Självvärdering och vidare forskning
29
Referenser
31
1. Inledning och bakgrund
Som blivande gymnasielärare i teater anser jag givetvis att estetiska ämnen är en tillgång för alla elever i alla åldrar i skolan. Min åsikt är dessutom att estetiska ämnen är gynnsamma för elevens prestationer även i andra ämnen. Tyvärr har jag både på min VFT och på mina fältdagar samt från litteratur märkt av den kunskapshierarki som existerar inom skolvärlden. Estetiska ämnen verkar inte anses vara av lika stor vikt som de ”mer teoretiska” ämnena i skolan. För mig har det blivit ett personligt uppdrag att höja statusen på mitt ämne och jag önskar innerligt att resten av skolvärlden skulle inse hur viktiga estetiska ämnen är för barn och ungdomar.
Jag tror att det är konsten som lär oss människor att tänka och försöka förstå vår omvärld. Tyvärr verkar det inte som att vår svenska regering, och speciellt inte vår skolminister Jan Björklund, håller med mig om att de estetiska ämnena är viktiga för barn och ungdomar. Anita Ferm förslog i Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola (Utbildningsdepartementet, 2008) att kursen Estetisk verksamhet skulle tas bort som kärnämne på gymnasiet. Regeringen godkände Ferms förslag angående kursen Estetisk verksamhet – kursen kommer fr.o.m. Gy11 inte längre vara ett kärnämne.
Min avsikt med denna studie är att väga för- och nackdelar kring detta beslut mot varandra, samt undersöka hur elever och lärare ser på beslutet. Då jag insåg att det skulle bli svårt att få fram något forskningsmässigt eller teoretiskt stöd till regeringens beslut har jag skrivit ett brev (se bilaga 2) till Jan Björklund för att få förklaringar till beslutet. Detta kommer jag att
återkomma till i analysdelen av detta arbete. Då jag själv snart är en examinerad estetlärare och brinner för detta så kommer givetvis detta arbete även att beröra vikten av estetiska ämnen i skolan. Trots att min egen ståndpunkt i debatten uppenbarligen är tydlig, så vill jag poängtera att jag sannerligen ansträngt mig för att finna både för- och nackdelar till
regeringens beslut.
1.1 Syfte
Syftet med detta arbete är att göra en kritisk undersökning av regeringens beslut att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne i gymnasieskolan. Vidare syftar denna studie på att inte kritisera regeringens beslut, utan snarare försöka förstå hur man kommit fram till detta beslut. Jag har för avsikt att göra en textkritisk läsning av de utredningar och förslag som beslutet grundar sig på, samt undersöka hur detta beslut mottagits av elever och lärare. Jag ämnar även beröra vikten av estetiska ämnen i skolan i detta arbete.
1.2 Frågeställningar
Studiens frågeställningar är följande:
! Vilket teoretiskt stöd finns det enligt regeringen för att avskaffa Estetisk verksamhet som kärnämne?
! Hur står sig detta beslut gentemot relevant forskning och litteratur? ! Vad anser lärare och elever om detta beslut?
2. Metod
Denna studie är kvalitativ där jag använder mig av textkritisk läsning samt intervjuer. Syftet med detta arbete är att göra en kritisk undersökning av regeringens beslut att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne i gymnasieskolan. Jag har för avsikt att göra en textkritisk läsning av de utredningar och förslag som beslutet grundar sig på, samt undersöka hur detta beslut mottagits av elever och lärare. Arbetet inleds därför med en textkritisk läsning av de utredningar och förslag som regeringens beslut grundar sig på, samt den litteratur och
forskning som finns inom området. Sedan följer en kvalitativ undersökning med intervjuer där respondenternas åsikter och funderingar redovisas och analyseras. Jan Trost (2005) skriver i sin Kvalitativa intervjuer att han vill ”komma åt hur människan tänker, handlar, resonerar, känner” (2005, sid 33). Min förhoppning är givetvis att leva upp till detta i min uppsats. Sedan är min avsikt att i analysdelen binda ihop intervjuresultatet med resultatet från den textkritiska läsningen.
2.1 Urval/undersökningsgrupp
Min ambition var att hitta informanter i olika åldrar, på olika orter och från gymnasieskolor i olika kommuner, samt fördelaktigast med olika åsikter. Den ursprungliga planen var att enbart intervjua lärare men denna plan övergavs då arbetet skulle fått ett skevt perspektiv. Det kändes viktigt att även få elevernas perspektiv för att skapa en bättre helhetsbild.
Jag har valt att intervjua två lärare och fyra elever på två olika skolor i Skåne. Jag har medvetet valt två skolor från två ganska olika kommuner. Eleverna jag valt att intervjua går alla kursen Estetisk verksamhet, dock kommer de från fyra olika program. Jag har medvetet valt elever som vanligtvis inte skulle haft några estetiska kurser på gymnasiet om det inte varit för kursen i Estetisk verksamhet. Dessa val har jag gjort i förhoppning att få så stor variation som möjligt i svaren. Nedan följer en kort presentation av informanterna som är skyddade av fingerade namn:
Anna är utbildad gymnasielärare i svenska, religion och retorik. Nu arbetar hon som rektor på
det Estetiska programmet på sin skola. Anna är ca 50 år och har arbetat som lärare i ca 20 år.
Lisa är ursprungligen skådespelare, men gick för ca 12 år sedan en pedagogisk
vidareutbildning för att få en lärarexamen. Hon har de senaste 11 åren arbetat som teaterlärare på sin gymnasieskola.
Peter går tredje året på Naturvetenskapliga programmet med inriktning Idrott. Han valde
inriktningen teater i kursen Estetisk verksamhet eftersom han alltid tyckt om att ”showa”. Dessutom trodde han att han skulle fått sämre betyg om han hade valt musik eller bild.
Gustav går första året på det Naturvetenskapliga programmet och trots att han tycker det är
kul att ha Estetisk verksamhet så menar han att det hade gett honom mer att få gå en kurs han valt själv.
Emma går första året på ett Specialutformat Barn- och fritidsprogram. Hon valde inriktningen
teater eftersom hon alltid tyckt om att spela teater. Helst hade hon haft ännu mer teater, men valde BF-programmet eftersom hon visste att hon i framtiden vill arbeta med barn.
Sara går första året på Barn- och fritidsprogrammet. Hon valde först inriktningen musik i
kursen Estetisk verksamhet, men tyckte det var trist och bytte snabbt till teater eftersom hennes kompisar berättade att teaterlektionerna var jätteroliga.
2.2 Genomförande
Min förhoppning var att få tag på både lärare och elever som precis som jag tycker att
regeringens beslut är felaktigt, men jag ville även få tag på lärare och elever som tycker att det är ett bra och positivt beslut att slopa kursen Estetisk verksamhet. Detta var viktigt för mig för att uppnå en ökad förståelse inför beslutet. Tyvärr fanns det inga lärare med den åsikten, eller i varje fall inte som ville ställa upp på intervju.
Intervjuerna pågick i 10-25 minuter och den första lärarintervjun ägde rum i ett privat arbetsrum, den andra i ett klassrum. Alla fyra elevintervjuer ägde rum i klassrum eller anslutande grupprum. Frågorna presenterades för intervjupersonen första gången vid intervjutillfället, de intervjuade har alltså inte fått någon möjlighet att förbereda sina svar innan. Detta för att inte svaren skulle bli alltför tillrättalagda utan grunda sig på
intervjupersonernas spontana uppfattning. Jag använde mig av de frågor som jag hade förberett (se bilaga 1) samt, med tillåtelse av informanterna, min laptop för att spela in samtalet. Efter varje intervju transkriberades intervjuerna. Sedan analyserade och tolkade jag resultatet utifrån den litteraturen, forskning samt de förslag och utredningar som presenteras nedan samt band ihop studien med en slutdiskussion.
2.3 Etiska aspekter
Deltagarna i undersökningen informerades om att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande och att den informationen som samlades in endast användes till
forskningsändamålet. Slutligen blev deltagarna informerade om att de är anonyma och att jag använde fingerade namn.
2.4 Reliabilitet och validitet
Reliabiliteten i en intervju kan påverkas av flera faktorer. Hur frågorna formulerats och sättet de ställts på kan ha påverkat tillförlitligheten. Eftersom intervjuerna hade en öppen form med fria följdfrågor från både mig och den intervjuade, så kan intervjuerna bli svåra att värdera vid en analys. Men då jag med min undersökning ville komma åt vad lärare och elever tycker och känner inför regeringens beslut så ansåg jag likväl att en kvalitativ intervjuundersökning i kombination med min kritiska textläsning var den bästa metoden för detta arbete.
3. Översikt över relevant litteratur och forskning
I följande litteraturgenomgång ges en orientering i tidigare studier som berör mitt
forskningsområde samt i de teoretiska tankegångar och viktiga begrepp som är relevanta för studien. Inledningsvis presenteras styrdokument samt de bärande förslag och beslut som är avgörande för kursen Estetisk verksamhets framtid. I litteraturkapitlet presenteras
avslutningsvis forskning och litteratur som jag anser vara speciellt intressanta och berikande i den diskussion som min studie frambringar. Här vill jag dock förtydliga att jag har i högsta grad ansträngt mig för att få fram litteratur och forskning som skall presentera både fördelar och nackdelar med regeringens beslut. Om min litteraturöversikt uppfattas som för ensidig, så är det för att jag helt enkelt inte lyckats hitta teoretiskt stöd som backar upp beslutet.
3.1 Styrdokument och kursplan
Enligt läroplanen (Lpf 94) ska de frivilliga skolformerna utveckla elevernas kommunikativa och sociala kompetens. Skolans uppdrag är bl.a. att förmedla kunskap så att eleven kan orientera sig i en komplex verklighet med stort informationsflöde och snabb förändringstakt
(Lpf 94, sid 5). Skolan ska sträva mot att varje elev har god insikt i centrala delar av det svenska, nordiska och västerländska kulturarvet (Lpf 94, sid 10). Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. En trygg identitet och medvetenhet om det egna kulturarvet stärker förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och
värderingsgrunder (Lpf 94, sid 3). All verksamhet i skolan ska bidra till elevernas allsidiga utveckling (Lpf 94, sid 5).
Gymnasieskolans program är treåriga och omfattar 2500 gymnasiepoäng varav 750 poäng är kärnämnen, som är gemensamma för alla de nationella programmen. De åtta kärnämnena som är obligatoriska för alla gymnasieelever är Naturkunskap, Matematik, Religionskunskap, Samhällskunskap, Svenska, Engelska, Idrott & Hälsa, och Estetisk verksamhet. I dagens gymnasieskola finns följaktligen kursen Estetisk verksamhet med som ett av kärnämnena. Kursen är på 50 poäng, vilket innebär totalt 40 timmar på tre år. Kursens mål är att eleven ska kunna uttrycka tankar och idéer med något uttrycksmedel, samt att kunna reflektera över sitt eget skapande. Kursen ska dessutom ge eleven kunskap om olika konstnärliga uttryck och företeelser. Dessutom ska eleven kunna se anknytningen mellan estetisk verksamhet och den egna studieinriktningen (Skolverket, 2000).
3.2 Regeringens förslag och beslut
Regeringen beslutade den 1:a februari 2007 att utnämna en särskild utredare för att lämna förslag till en reformerad gymnasieskola. Före detta förvaltningschefen Anita Ferm utsågs av regeringen den 5:e februari 2007 till särskild utredare. Som sekreterare och experter utsågs under 2007 16 medhjälpare till Anita Ferm i utredningen. Utredningen antog namnet Gymnasieutredningen och har samarbetat med 7 så kallade fokuskommuner och fyra så kallade fokuslärosäten. Dessutom har Gymnasieutredningen haft samråd med olika fackliga organisationer, myndigheter, forskare och experter. Anita Ferm ansåg i mars 2008 uppdraget slutfört, då hon överlämnade Gymnasieutredningen vid namn Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola (SOU 2008:27) (Utbildningsdepartementet 2008) till regeringen.
Anita Ferm föreslår att byta ut begreppet kärnämne mot begreppet gymnasiegemensamma ämnen. Den huvudsakliga skillnaden mellan kärnämne och gymnasiegemensamt ämne är att omfattningen av ämnena och deras innehåll kan variera mellan de olika programmen med de nya gymnasiegemensamma ämnena, jämfört med kärnämnena som kännetecknas av att ha samma omfattning och samma innehåll på alla program. De ämnen som Ferm föreslår ska vara gymnasiegemensamma är Svenska, Svenska som andraspråk, Engelska, Matematik,
Historia, Religionskunskap, Samhällskunskap, Naturkunskap samt Idrott och hälsa. Ferm bedömer att dessa bör utgöra en gemensam grund för alla program i gymnasieskolan. Historia ersätter följaktligen Estetisk verksamhet som gymnasiegemensamt ämne.
Längre fram i utredningen konstaterar Anita Ferm att kärnämneskursen Estetisk verksamhet inte finns med som gymnasiegemensamt ämne i hennes förslag. Detta förklarar Ferm så här:
Ett argument för detta är att eleverna ska ges möjlighet till ytterligare fördjupning inom karaktärsämnena och därmed ökad yrkesförberedelse. Det gör att vissa av de ämnen som idag fungerar som kärnämnen måste få ett mindre utrymme (Utbildningsdepartementet 2008, sid
360).
Dock föreslår Ferm att det alltid ska erbjudas estetiska kurser som individuellt val på alla program. Ferm tar inte ställning till vilka kurser som ska erbjudas, utan överlämnar detta till Skolverkets fortsatta beredningsarbete. Trots att Ferm anser att det inte längre ska finnas en obligatorisk kurs i estetiska ämnen, hänvisar hon ändå till läroplanen (Lpf 94) för de frivilliga skolformerna och skolans ansvar att varje elev som slutfört gymnasieskolan ska kunna hämta stimulans ur estetiskt skapande och kulturella upplevelser. Det är Ferms uppfattning att skolan måste se till att estetiska och kulturella inslag ändå ingår i skolans verksamhet, trots att den obligatoriska kursen inte längre finns (Utbildningsdepartementet 2008).
Den 13:e maj 2009 överlämnade regeringen propositionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (2008/9:199)(Utbildningsdepartementet 2009). De viktigaste förändringarna som propositionen innebär enligt lagrådsremissen är att högskoleförberedande examen, yrkesexamen och lärlingsutbildning införs samt högre behörighetskrav till gymnasiet, valfriheten stramas upp och skärpta krav för grundläggande högskolebehörighet. Dessutom vill regeringen att det ska finnas mer tid för yrkesämnen och mindre för allmänteori på yrkesprogrammen. Slutligen blir historia obligatoriskt.
Regeringen föreslår i propositionen att begreppet kärnämnen tas bort och ersätts av begreppet gymnasiegemensamma ämnen. De gymnasiegemensamma ämnena är Svenska eller Svenska som andraspråk, Engelska, Matematik, Idrott och hälsa, Historia, Samhällskunskap,
Religionskunskap och Naturkunskap. Historia tillkommer därmed som gymnasiegemensamt ämne, medan Estetisk verksamhet inte längre kommer finnas med i alla nationella program.
Detta innebär därmed att regeringen accepterar och godkänner det förslag som utredaren Anita Ferm föreslog i sin utredning Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola
(Utbildningsdepartementet 2008). Anita Ferms Gymnasieutredning har remissbehandlats. Några utvalda remissinstanser är omnämnda i propositionen. T.ex. så anser Lunds universitet att det föreslagna begreppet gymnasiegemensamma ämnen ökar tydligheten vad dessa ämnen står för och anser även att valet av ämnen verkar väl genomtänkt. Även Statens skolverk tillstyrker förslaget. Däremot ogillar Linköping universitet neddragningen av svenska på yrkesprogrammen, och Högskolan i Dalarna ifrågasätter utredningens prioriteringar av de olika ämnena. Vidare väljer jag att citera hela nästa stycke propositionen, för att få med den exakta innebörden i texten:
De båda sistnämnda, liksom Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, Sveriges Skolledarförbund, Lärarförbundet, Skolverket och ett antal kommuner, däribland Botkyrka, Gotlands, Göteborgs, Haninge, Huddinge, Norrköpings och Malmö kommuner, samt ett antal spontana
remissinstanser är negativa till att ämnet estetisk verksamhet inte längre ska vara kärnämne. Skolverket påpekar att ämnet bidrar till att utveckla elevens fantasi, kreativitet och estetiska sinne och framhåller den stora betydelse som design och musik fått för svensk tillväxt.
Danshögskolan menar att alla ungdomar behöver träna och utveckla den estetiska kunskapen. Göteborgs kommun anser att den grundtanke om estetisk orientering som finns i dagens gymnasiesystem bör finnas med i alla gymnasieprogram, men vävas in i kursplanerna för de gymnasiegemensamma ämnena. Även Lärarnas Riksförbund anser att det med tanke på de åtta nyckelkompetenser som EU fastställt är det viktigt att man i de olika gymnasieskolorna
underlättar för och stimulerar eleverna att inse värdet av kurser i estetiska ämnen
(Utbildningsdepartementet 2009, sid 78)
Detta följs av ett kort stycke med rubriken “Skälen för regeringens förslag och bedömning” (Utbildningsdepartementet 2009, sid 79). Här går bl.a. att läsa att regeringen anser att gymnasieskolan idag tydligare måste förbereda eleverna för yrkeslivet, fortsatt
yrkesutbildning samt fortsatt studier. Det är därför antalet kärnämnen inte kan vara för stort. Därför föreslår regeringen att omfattningen av vissa av dagens kärnämnen på
yrkesprogrammen minskas för att ge mer utrymme för yrkesfördjupning. Dock anser regeringen att historia ska läggas till som gymnasiegemensamt ämne. Vidare går att läsa att kurser i estetiska ämnen alltid bör erbjudas som individuellt val. Men kursen Estetisk verksamhet ska följaktligen tas bort som gymnasiegemensamt ämne.
3.3 EU:s riktlinjer och fackliga åsikter
I december 2006 fastställde EU något som kallas EU:s nyckelkompetenser för livslångt
lärande (Europeiska kommissionen, 2007). Detta är riktlinjer för medlemsstaternas utbildning som ska fungera som ett verktyg för politiska beslutsfattare, utbildningsinstitutioner samt för elever. I Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram (2007) går det att utläsa att alla nyckelkompetenser är lika viktiga “eftersom var och en av dem kan bidra till ett framgångsrikt liv i ett kunskapssamhälle” (Europeiska kommissionen 2007, sid 3).
Kompetens definieras här som en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder som behövs för personlig utveckling, aktivt medborgarskap, social integration och sysselsättning. Den sista och åttonde nyckelkompetensen och dess definition lyder så här:
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer
En god uppfattning om betydelsen av kreativa uttryck när det gäller idéer,
erfarenheter och känslor i olika medier, inbegripet musik, scenkonsterna, litteratur och de visuella konsterna. Kunskaper på kulturområdet innefattar medvetenhet om det lokala, nationella och europeiska kulturarvet, och dess plats i världen. (Europeiska kommissionen
2007, sid 11)
Väsentliga kunskaper för denna nyckelkompetens är bl.a. grundläggande kunskaper om centrala verk ur kulturhistorien, samt att förstå den kulturella och språkliga mångfalden i Europa. Färdigheter som behövs för att uppnå denna kompetens är bl.a. att uppskatta och njuta av konstnärliga verk och föreställningar samt att efter den egna förmågan skapa egna
konstnärliga uttryck (Europeiska kommissionen 2007, sid 12).
Kulturella uttrycksformer är avgörande för utveckling av kreativa färdigheter, som kan komma till bruk i en rad sammanhang i arbetslivet. (Europeiska kommissionen 2007, sid 12)
Lärarförbundet vill med sin rapport På helt fel väg – om de estetiska ämnenas framtid i
gymnasieskolan (Lärarförbundet, 2009) tydligt klargöra att de inte stödjer Anita Ferms förslag Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola (Utbildningsdepartementet, 2008).
Lärarförbundets rapport skrevs i preventivt syfte innan regeringen bestämt hur de skulle agera utifrån förslaget. Lärarförbundet hävdar att de kommer att göra allt i sin makt för att motverka att regeringen godkänner och genomför Ferms förslag. Vidare menar Lärarförbundet att förslaget sänder ut signaler om att estetiskt skapande och kulturella upplevelser är något mindre viktigt. Det påpekas även i rapporten att de valbara estetiska kurserna inte kommer att vara meritpoängsgrundande som andra ämnen och detta innebär att risken är stor att eleverna
kommer att välja bort de estetiska ämnena som individuellt val. Man kan även läsa om några av alla de skolor, högskolor och lärare som motsätter sig utredarens slutsatser kring de estetiska ämnena. Dessutom påpekar Lärarförbundet att det saknas ”analys i betänkandet av varför estetiskt lärande inte borde finnas bland de gymnasiegemensamma ämnena”
(Lärarförbundet, 2009 sid 4). Därtill finns det bland Lärarförbundets medlemmar givetvis en oro för jobben. Idag finns ca 2700 lärare i estetisk verksamhet i gymnasieskolan, men om kursen försvinner så minskar lärarnas timmar betydligt och när lärarna försvinner så försvinner även möjligheten att välja estetiska ämnen (Lärarförbundet, 2009 sid 5).
3.4 Kunskap, kultur och estetik i skolan
I följande delkapitel ämnar jag att presentera relevant litteratur och forskning för att reda ut vad begreppen estetik, konst och kultur betyder för skolan. Dessutom ges en orientering kring forskning och litteratur som jag anser vara av relevans för min studie och som styrker vikten av estetiska ämnen i skolan.
I antologin Individ, skola och samhälle (1980) som är sammanställd av Sven G Hartman och Ulf P Lundgren kan man läsa några av John Deweys texter. John Dewey menar att individen utvecklas genom ett samspel med sin omvärld. Dewey är känd för begreppet Learning by doing. Dewey hävdar att vi “våldför” oss på barnet om vi för snabbt introducerar en mängd olika studieämnen som inte har någon som helst koppling till “barnets egna sociala kontakter” (Hartman&Lundgren, 1980 sid 43). Dewey menar att “den verkliga anknytningspunkten för skolämnena är varken naturvetenskap, litteratur, historia eller geografi, utan barnets egna sociala aktiviteter” (Hartman&Lundgren, 1980 sid 43). Dewey sammanfattar de gemensamma faktorerna inom progressivismen jämfört med de mer traditionella skolorna med en respekt för individualitet samt att utgå från barnets egen natur istället för att “pracka på dem ytliga ämneskunskaper och normer” (Hartman&Lundgren, 1980 sid 129).
Om vi bortser från den sociala faktorn hos barnet, blir det bara en abstraktion kvar. Bortser vi från den individuella faktorn i samhället, återstår bara en trög och livlös massa.
(Hartman&Lundgren, 1980 sid 41)
I Fantasi och kreativitet i barndomen skriver Lev Vygotskij (1995) att alla människor är kreativa och att med rätt uppmuntran kan alla människor känna skaparglädje. Vygotskij påstår att fantasin är grunden till varje kreativ handling och att det är fantasin som gör det
som jag finner av speciellt intresse som inlägg i detta arbetes debatt är att Vygotskij hävdar att frihet är viktigt när det gäller konst och det är elevernas intresse som ska vara utgångspunkten. Dessutom menar Vygotskij att fantasi och verklighet inte motsätter varandra utan förutsätter varandra (Vygotskij, 1995).
Rob Barnes (1987) hävdar i sin Lära barn skapa att vi får kontakt med det mänskliga inom oss genom att reagera och uttrycka oss genom konstnärliga medel. Han menar att vi
konfronteras med våra känslor när vi sysslar med kreativa aktiviteter.
Konsten fungerar inte på samma sätt som teknologin, som exempelvis gett oss datorn. Konstnärliga värden handlar mindre om funktioner och är i högre grad relaterade till den bildande, fostrande berikande aspekten av vårt liv (Barnes 1987, sid 12).
Barnes påminner om att begreppet en “bildad person” inte bara innebär att personen har vetenskapliga och intellektuella förmågor - utan även innehar karaktärsdrag såsom visdom, gott omdöme och värderingar. Vidare hävdar Barnes att barn som ägnar sig åt kreativa aktiviteter även utvecklas intellektuellt i andra skolämnen (Barnes 1987, sid 19). Dessutom påminner han om att konsten som ämne i skolan inte bara är till för att eleverna ska få utlopp för sina känslor. Bildskapandet innebär även många andra mentala aktiviteter såsom
“problemlösning, urskillningsförmåga och beslutsprocesser” (Barnes 1987, sid 21).
Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius (2003) har skrivit Kultur och estetik i skolan som är en redovisning av ett uppdrag som regeringen gav Malmö Högskola 1999. Här går det att läsa att det inte duger att hävda att det estetiska finns i skolan bara för att barnen ska ha roligt. Aulin-Gråhamn och Thavenius hävdar att ”de s.k. praktisk-estetiska ämnena” har en underordnad roll i skolans kunskapshierarki. De skriver även att många lärare och
kulturarbetare känner sig besvikna och arga eftersom det estetiska i skolan inte erkänns som viktigt. Dessutom saknar lärarna pedagogiskt stöd och ekonomiska resurser för de estetiska ämnena i skolan. Vidare menar Aulin-Gråhamn och Thavenius (2003) att skolan behöver vidga sina begrepp när det gäller kunskap, kultur och estetik. Istället för att se de estetiska ämnena som något frikopplat från lärande bör skolan använda sig av dem för att skapa mening. Men istället så ses ofta de sk. “estetisk-praktiska” ämnena mer som en
underhållningsverksamhet istället för att fungera som reflektion, fördjupning och förståelse av kunskap. Aulin-Gråhamn och Thavenius (2003) föreslår att skolan istället bör använda
Dessutom är det viktigt att skolan förhåller sig till de ungas egen kultur där medier, reklam och mode utgör en del av kulturen. Aulin-Gråhamn och Thavenius (2003) betonar därtill att det finns för lite dokumenterade erfarenheter och forskning om kultur i skolan.
Skolan och den radikala estetiken (2004) handlar inte bara om kultur, estetik och lärande. Den kopplar dessutom dessa begrepp till yttrandefrihet, offentlighet och demokrati. Författarna (Aulin-Gråhamn, Persson och Thavenius) reder ut begreppet estetik och menar att skolan har något att lära av konsten. Vidare påpekar författarna att man de senaste 25 åren satsat mycket på något som har kommit att kallats Kultur i skolan. Många kulturprojekt har genomförts medan Skolverket och Statens kulturråd etablerat förbindelser mellan skolan och kulturlivet. Men författarna menar att det inte räcker med särskilda kulturprojekt, utan de vill att konst och kultur ska vara närvarande i allt som sker i skolan. De argumenterar för ett nytt sätt att se på skolan och på det estetiska. Estetiska verksamheter har länge haft en undanskymd plats i skolan (Aulin-Gråhamn, Persson och Thavenius, 2004). Konst och estetik har oftast setts som något mindre viktigt. Dessutom påpekar författarna att betyg i ”praktisk-estetiska” ämnen länge har ”värderats lägre eller inte alls vid intagning till universitetets kurser” (Aulin-Gråhamn, Persson och Thavenius 2004, sid 66). Författarna menar att alla ämnen, all
undervisning och hela skolans verksamhet bör ha ett estetiskt perspektiv. Alla lärare behöver utveckla sin kulturkunskap och kulturkompetens för att hänga med i vår nya mediesituation i dagens samhälle. Författarna önskar att skolan var en arena där elever och lärare diskuterade kunskaper och värderingar. Skolan skulle då ge utrymme åt olika perspektiv och synsätt, och författarna menar att konsten här kan bidra med ett sätt att se på verkligheten som den traditionella ”s.k. kunskapsskolan” inte kan.
Avslutningsvis påpekar författarna till Skolan och den radikala estetiken (2004) att det finns två motsatta sätt att se på skolan. Det ena sättet är ett ”förfallstänkande” (Aulin-Gråhamn, Persson och Thavenius 2004, sid 163) där man anser att allt var bättre förr, eleverna kan ingenting och det råder brist på respekt. Författarna förnekar inte att skolan och dess lärare inte längre har samma auktoritet som förr. De inser att skolan har problem, men anser inte att lösningen är att återvända till ”gamla ideal och tänkesätt” (Aulin-Gråhamn, Persson och Thavenius 2004, sid 163). Istället vill de att vi inser att vi lever i en kultur som utvecklas och förändras. Vår uppgift är att försöka förstå och hänga med i denna utveckling.
Agnes Nobel (2001) ställer sig frågan Hur får kunskap liv? i sin bok med samma titel. Hon menar att vi just nu lever i ett “kunskapssamhälle” där utbildning anses avgörande för en god
utveckling. Men vilken sorts kunskap och vilken sorts utveckling är det inte många som diskuterar (Nobel 2001, sid 9). Eftersom vi lever i ett samhälle där teknikens möjligheter hyllas så får oftast vetenskapen, och då särskilt naturvetenskapen, “status och tyngd framför humaniora, konst och etik” (Nobel 2001, sid 10). Den tekniska utvecklingen innebär att både barn och vuxna måste hantera ett enormt informationsflöde som måste sållas och värderas. Nobel tror att konsten och estetiken möjligtvis kan hjälpa oss med detta.
En demokrati förutsätter aktiva, tänkande och skapande människor- och ej mekaniskt handlande och passiva människor. (…) Att lära sig tala, läsa och skriva hör till de grundläggande
basfärdigheterna. Att lära sig behärska dessa färdigheter på ett effektivt och betydelsefullt sätt är inte en ensidigt teknisk fråga. Många menar att viktiga aspekter av denna inlärning har att göra med kvaliteter såsom kärlek, förtroende, fantasi, humor, lugn, rytm och ordning – dvs kvaliteter som med historiskt språkbruk kan sägas höra till det estetiska området (Nobel 2001,
sid 18).
Nobel menar att fantasilösheten i den traditionella skolan kan skapa blockeringar och osäkerhet – “just sådana drag som ofta uppträder hos barn med särskilda svårigheter för matematikämnet liksom också för basfärdigheterna tala, läsa och skriva” (Nobel 2001, sid 132).
Nobel påpekar att forskarna inom naturvetenskapliga ämnen ofta utesluter de humanistiska ämnena. Hon menar att frågor rörande etik, moral, värderingar och känslor länge ansetts vara oförenliga med ett vetenskapligt tankesätt. Men Nobel hävdar att konst och vetenskap går in i varandra och kompletterar varandra. Vidare hänvisar hon till ny hjärnfysiologisk forskning som menar att vi numera tränar upp vänster hjärnhalva alltför ensidigt, och på så sätt kanske förlorar höger hjärnhalvas “mer helhetsskapande funktioner” (Nobel 2001, sid 71). I och med detta stöd från naturvetenskaplig forskning hoppas Nobel på en förändring på kunskapssynen och att frågor gällande kultur och skapande arbetssätt inte längre ses som mindre nyttiga än de naturvetenskapliga ämnena.
Madeleine Hjort påpekar i sin bok Konstarter och kunskap (2001) att språk och matematik länge dominerat inom lärande och kunskap. I det svenska skolsystemet värderas kunskap inom matematik och språk högre än t.ex. inom bild eller idrott (Hjort 2001, sid 86).
Om man som ung medborgare inte ges tillfälle att i skolarbetet möta och arbeta med dans, drama etc., hur påverkar det, i ett större perspektiv, förståelsen för konstens uppgift i samhället, mötet mellan konst och publik och rätten att i samhället fritt uttrycka sig? (Hjort 2001, sid 83).
Hjort menar att det nu finns forskning som visar att människan är beroende av all sorts
“sinnlig träning för att utveckla varseblivning” och för att kunna ta till sig kunskap. Hjärnan är helt beroende av det flöde av sinnesintryck som våra sinnen ger oss. Hjort påminner om att Aristoteles lär ha sagt att “inget kan komma till förnuftet som inte först har varit i känslan” (Hjort 2001, sid 93). Men Hjort vill dock poängtera att konsten i skolan inte bara ska representera och generera känslor och stämningar, utan även måste omfatta reflektion och analys. Oftast får det konstnärliga stå för känslorna, medan t.ex. matematik anses vara ett känslolöst ämne. Tyvärr verkar pedagogiken fastnat i en tradition där de konstnärliga ämnena får representera känslor och nöje, medan matematik står för det “rationella förnuftet” (Hjort 2001, sid 95). Hjort menar att “den konstnärliga kunskapen har förlorat i respekt och
förståelse i förhållande till den vetenskapliga” (Hjort 2001, sid 103). Vidare skriver Hjort att hon önskar en skola där förnuft och känsla skulle samverka, samt att estetiska uttrycksformer skulle ges en ökad betydelse i skolan.
4. Resultat
Vid bearbetningen av intervjumaterialet har allt insamlat material analyserats och sedan delats in i dessa kategorier:
! Regeringens beslut
! Estetiska verksamheter i skolan ! Följder och framtiden
De frågor som ställdes under intervjuerna (se bilaga 1) har lagts åt sidan, och kategorier har därefter redigerats fram baserade på de intervjuades svar och det insamlade materialet. Allas svar återges inte under alla kategorier, och detta beror på att intervjuerna hade en öppen form och de intervjuade inte haft synpunkter inom alla områden.
4.1 Regeringens beslut 4.1.1 Lärarintervjuer
Lärare 1, Anna, berättar att hon personligen inte haft direkta erfarenheter av kursen Estetisk verksamhet som lärare, eftersom hon är utbildad lärare i svenska och religionskunskap. Men då hon numera arbetar som rektor för det Estetiska programmet på skolan är hon nu mer insatt i kursen, som hon poängterar är den enda obligatoriska kursen med kulturförtecken. Anna berättar vidare att hennes skola sitter med som referensskola gentemot Skolverket i Gy11-arbetet och har därför diskuterat kursens existens mycket. Skolan har därmed fått
poängterar att skolan givetvis har skrivit och argumenterat för att kursen Estetisk verksamhet ska få finnas kvar. Annas enda förklaring till att sådana skrivelser inte getts någon respons är att Björklunds ”tankefilosofi är mer baserad på de mer traditionella ämnena, framförallt matte och språk” (Lärarintervju 1: 2010-02-12).
Hela meritsystemet har ju kommit till under hans tid. Med viss rätt - han vill höja
kunskapen i vårt land. Det finns en trend (bland eleverna) att välja bort kurser som matte och språk (…) Men det är ju fel när det blir på bekostnad av de andra ämnena.
(Lärarintervju 1: 2010-02-12).
Vidare menar Anna att beslutet att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne går helt emot EU:s 8 nyckelkompetenser (Europeiska kommissionen, 2007), då ”kultur ju är en egen stor kompetens som man talat mycket för” (Lärarintervju 1: 2010-02-12).
Lärare 2, Lisa, förstår inte varför politikerna inte tar till sig alla skrivelser som gjorts mot detta beslutet. Lisa resonerar kring detta och kommer fram till att den ordning och reda som
Björklund försöker skapa inte fungerar för alla. Lisa menar att Björklunds politik endast främjar de privilegierade eleverna som går en ”spikrak väg” genom livet (Lärarintervju 2: 2010-02-15). Vidare belyser Lisa det faktum att de estetiska ämnena ses som ”hobby-ämnen” utav politikerna. Hon menar att det finns en viss syn på ämnet, att det skulle vara ”flummigt”. Hon beskriver att ”de” (politikerna) gärna vill att ”kultur ska finnas för det är fint” men att de sen inte kopplar sambandet att det då även behövs som ämne i skolan (Lärarintervju 2: 2010-02-15).
4.1.2 Elevintervjuer
Då jag inleder med att fråga om eleverna känner till Jan Björklund, hans politik samt beslutet att slopa Estetisk verksamhet är det endast en elev som vet vem politikern är. Elev 2, Gustav, beskriver Jan Björklund så här:
Han vill ha en hårdare skola. Som förr i tiden. Han vill införa betyg tidigare och ändra gymnasiet. (Elevintervju 2: 2010-02-15)
Vidare resonerar Gustav kring hur vår svenska skola ser ut. Han anser att utbildningen i Sverige ligger på en låg nivå om man jämför med andra EU-länder. Gustav avslutar senare intervjun med orden: ”Björklund gör rätt!” (Elevintervju 2: 2010-02-15).
att han arbetar extra som läxhjälpare på olika skolor och har därför insikt i hur de fungerar. En av dessa skolor är en privat skola som räknas som ganska ”hård och strikt”. Trots att Peter tycker att disciplinen i den klassen är mycket bättre än på hans egen skola, så menar han att detta inte bara är positivt:
Det är på gott och ont. De lär sig visserligen jättemycket mer. Men den sociala kompetensen utvecklas nog inte lika snabbt på skolor där det är väldigt strikt (Elevintervju 1:
2010-02-15).
Elev 3, Emma, tycker att det låter som ett dåligt beslut att slopa kursen Estetisk verksamhet. Hon skulle tvärtemot gärna haft fler timmar i denna kursen. Hennes direkta ord till Björklund, som hon avslutade intervjun med, var:
Han är dum i huvudet om han tar bort den kursen! Han har ingen anledning...
(Elevintervju 3: 2010-02-16).
Elev 4, Sara, håller med om att skolan behöver stramas upp och att det behövs mer disciplin, då hon tycker det är alldeles för ”slappt” nu. Då hon resonerar kring varför just kursen
Estetisk verksamhet ska slopas kommer hon fram till att ”de” (politikerna) förmodligen tycker att ”matte är viktigare” (Elevintervju 4: 2010-02-16).
4.2 Estetiska verksamheter i skolan 4.2.1 Lärarintervjuer
När jag frågar Lärare 1, Anna, om kursen Estetisk verksamhet bör finnas kvar så blir hennes svar att det är självklart att den bör finnas. Hon berättar att hon hört från många elever att de verkligen uppskattar att få använda även ”den andra hjärnhalvan”. Anna är helt övertygad om att estetiska ämnen även gynnar elevernas prestationer i andra ämnen.
Jag har sett så många exempel i detta. Om vi tar det stora begreppet att må bra, då pratar man om den hela människan och då är vi tillbaka på de två hjärnhalvorna. Man kan säkerligen prestera hur mycket som helst och få bra resultat, men om man ser till den hela människan ska må bra och ha med sig fina kvaliteter så måste det estetiska finnas med också. Det känns bara så självklart! (Lärarintervju 1: 2010-02-12).
Anna är även medveten om att man måste akta sig för att se de estetiska ämnena som endast ”roliga timmen” (Lärarintervju 1: 2010-02-12). Hon berättar att den lärarkategori som
undervisar i de ämnen som hon själv är lärare i kan ha fördomar om de estetiska ämnena – de tror att ”att det endast handlar om att sjunga lite, rita lite och göra en liten sketch”
(Lärarintervju 1: 2010-02-12).
Lärare 2, Lisa, tycker att hon har mycket goda erfarenheter av kursen Estetisk verksamhet. Hon berättar att eleverna blir glada av att få uttrycka sig, samt lära sig att kommunikation kan vara på olika sätt. Vidare anser hon att kursen fyller en viktig funktion och att den verkligen behövs.
4.2.2 Elevintervjuer
De intervjuades syn på estetiska verksamheter i skolan är något annorlunda bland eleverna. Elev 1, Peter, menar att att det finns många fördelar med att gå estetiska kurser och tycker verkligen inte att kursen bör tas bort. Han uttrycker det så här:
Det finns ju yrken där man måste vara duktig på det man utvecklar på Estetisk verksamhet. (…) Man förbättrar t.ex. förmågan att tala inför en grupp, och detta innebär ju att man förbättrar sin förmåga i ALLLA andra ämnen. (Elevintervju 1: 2010-02-15)
Andra fördelar Peter ser med kursen Estetisk verksamhet är att man lär sig att släppa på sina hämningar, vilket han anser vara utvecklande som person ”rent socialt och allmänt”
(Elevintervju 1: 2010-02-15).
Elev 2, Gustav, tycker däremot att det är en bra idé att slopa kursen Estetisk verksamhet. Han menar att han inte hade saknat musik, bild eller teater om kursen strukits. Han tror att något annat ämne hade gett honom mer av det han vill lära sig (Elevintervju 2: 2010-02-15). Elev 3, Emma, tycker att det ”skönt” att ha en timme i veckan då man får röra på sig, slippa tänka och kan slappna av lite. Hon menar att det faktiskt är ganska stressigt i skolan och att det kan behövas en lektion då man ”gör något helt annat” (Elevintervju 3: 2010-02-16). Elev 4, Sara, tycker att veckans lektion i Estetisk verksamhet är rolig eftersom det inte är som en vanlig lektion:
Man får röra sig mycket, man slipper sitta på en stol och skriva av det läraren skriver på tavlan. Man blir dessutom säkrare, man är med alla i klassen, man skrattar, man får lov att vara högljudd och sånt... (Elevintervju 4: 2010-02-16).
4.3 Framtiden och valbara kurser 4.3.1 Lärarintervjuer
Då vi pratar om framtiden och hur det kommer gå för kursen Estetisk verksamhet som valbar kurs poängterar Lärare 1, Anna, att eleverna förmodligen kommer känna sig pressade att välja andra kurser. Hon menar att konkurrensen är hård och många elever kommer nog känna sig pressade av sina föräldrar att välja kurser som ger bättre meritpoäng.
Det heter ju att skolan ska erbjuda kursen Estetisk verksamhet som individuellt val, men då vet vi i den krassa verkligheten av meritpoäng att man väljer den inte för man känner sig som elev piskad att samla ihop så mycket poäng som möjligt (Lärarintervju 1: 2010-02-12).
Vidare belyser Anna det faktum att man genom att slopa kursen Estetisk verksamhet tar bort möjligheten för många elever att få en inblick i något som de annars kanske inte alls fått möta. Hon menar att alla elever inte har med sig ett kulturintresse hemifrån.
Att då ge dessa ungdomar möjlighet att se vad det är för något. Och kanske då även väcka ett intresse. (Lärarintervju 1: 2010-02-12).
Lärare 2, Lisa, svarar på frågan vad detta beslut kan leda till att det definitivt kommer leda till en stor arbetslöshet bland estetlärare. Lisa menar att detta innebär att yrkeskompetensen försvinner från skolorna. Hon tycker att det är sorgligt att eleverna inte får chansen att pröva på ett estetiskt uttrycksmedel.
Musik och bild har eleverna visserligen haft chans att pröva på tidigare på högstadiet, men just denna teater är ju fantastisk att den finns på gymnasiet. Det finns ju många som aldrig fått chansen att prova på det. Och även de som tyckte om musik och bild på högstadiet får ju en chans att fortsätta med det. Det är ju en kompetens som försvinner helt enkelt... (Lärarintervju
2: 2010-02-15).
Vidare menar Lisa att kommunikation och entreprenöriellt lärande är ”stort” just nu, och hon menar att ”allt det där lär man sig ju på teaterlektionerna – att arbeta i projekt, från idé till färdig föreställning (…) Och man lär sig ju också – vem är jag!” (Lärarintervju 2: 2010-02-15).
4.3.2 Elevintervjuer
På frågan om han hade valt kursen Estetisk verksamhet som valbar kurs svarar Elev 1, Peter, att han nu i efterhand hade gjort det. Nu vet han hur roligt det är och han kan verkligen rekommendera kursen till andra. Dock erkänner Peter att han förmodligen istället valt någon bollsport som individuellt val, eftersom han då med säkerhet fått ett högt betyg. Han förklarar att många förmodligen kommer välja valbara kurser som är ”säkra kort” - alltså kurser som de vet har få läxor men som definitivt kommer ge ett högt betyg. Han tror inte att elever kommer ”våga” välja kurser som Estetisk verksamhet om de inte sedan tidigare redan har det som intresse (Elevintervju 1: 2010-02-15).
Elev 2, Gustav, berättar att han definitivt inte hade valt Estetisk verksamhet som individuellt val. Eftersom han valt att gå det Naturvetenskapliga programmet så menar han att estetiska ämnen inte ”ger honom så mycket” (Elevintervju 2: 2010-02-15). Han hade då hellre valt att gå kursen Samhällskunskap B eftersom den kursen inte finns med på det Naturvetenskapliga programmet.
5. Analys och diskussion
I detta kapitel ämnar jag att koppla samman resultatet av min textkritiska läsning med intervjuresultatet. Jag utgår i detta kapitel från samma kategorier som i resultatdelen. Min avsikt är nu att återknyta till de frågor jag ställde i början på detta arbete:
! Vilket teoretiskt stöd finns det enligt regeringen för att avskaffa Estetisk verksamhet som kärnämne?
! Hur står sig detta beslut gentemot relevant forskning och litteratur? ! Vad anser lärare och elever om detta beslut?
5.1 Regeringens beslut
Anita Ferm utsågs följaktligen i februari 2007 som utredare för att lämna förslag till en reformerad gymnasieskola. Ett av hennes förslag i Framtidsvägen – en reformerad
gymnasieskola (Utbildningsdepartementet, 2008)) var att slopa kursen Estetisk verksamhet som gymnasiegemensamt ämne. Hennes huvudsakliga argument för detta är att utrymmet behövs för karaktärsämnen. Dock vill jag här poängtera att ämnet Historia läggs till som gymnasiegemensamt ämne – och följaktligen ersätter 50-poängskursen Estetisk verksamhet. Någon direkt förklaring till detta ges inte. Ferm anser således att det inte längre ska finnas en
obligatorisk kurs i estetiska ämnen. Likväl hänvisar hon till läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) och skolans ansvar att varje elev som slutfört gymnasieskolan ska kunna hämta stimulans ur estetiskt skapande och kulturella upplevelser. Personligen anser jag att detta kommer att bli svårt för skolan att verkställa, då kompetensen förmodligen kommer att saknas på skolan. Vid intervjun med Lärare 2, Lisa, framkom liknande funderingar. Lisa tror att beslutet kommer leda till en stor arbetslöshet bland estetlärare och detta innebär att yrkeskompetensen försvinner från skolorna.
Även Lärarförbundet reagerade emot Ferms förslag och ville med sin rapport På helt fel väg – om de estetiska ämnenas framtid i gymnasieskolan (Lärarförbundet, 2009) tydligt klargöra att de inte stödjer Anita Ferms förslag. I rapporten kan man läsa att det idag finns ca 2700 lärare i Estetisk verksamhet i gymnasieskolan, men om kursen försvinner så minskar lärarnas timmar betydligt. Och när lärarna försvinner så försvinner även möjligheten att välja estetiska ämnen. Här vill jag dock påpeka att jag inte anser att man bör behålla en kurs endast för lärarnas skull. Men precis som både Lärare 2, Lisa, och Lärarförbundet skriver så är det viktigt att behålla kompetensen på skolan för elevernas skull. Om inte den finns kvar så kommer det i framtiden att vara omöjligt för skolan att se till att ”estetiska och kulturella inslag ingår i skolans
verksamhet”, såsom Ferm yrkar för i sitt förslag (Utbildningsdepartementet 2008).
Jan Björklund och regeringen överlämnade i maj 2009 propositionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (2008/9:199) till riksdagen. Med detta godkändes förslaget att slopa kursen Estetisk verksamhet som gymnasiegemensamt ämne. Regeringen anser att det ska finnas mer tid för yrkesämnen, mindre för allmänteori på yrkesprogrammen. Dock läggs historia till som obligatoriskt ämne. Jag är mycket intresserad av att veta hur det resonerats kring detta. Vad eller vilka argument är det som säger att Historia skall ersätta Estetisk verksamhet? Med detta menar jag verkligen inte att det på något sätt är fel att lägga till ämnet historia. Likväl undrar jag varför det ersätter Estetisk verksamhet. Jag menar att dessa två ämnen istället hade kunnat komplettera varandra ypperligt.
Beslutet att slopa Estetisk verksamhet går helt emot EU:s 8 nyckelkompetenser (Europeiska kommissionen 2007). Det framkommer även i min första lärarintervju att Lärare 1, Anna, håller med om detta. Vidare förklarade Anna att hon kan förstå Björklund som vill höja kunskapsnivån i vårt land, men hon tycker att det är fel när man försöker rädda ämnen såsom språk och matte om det blir på bekostnad av andra ämnen som även de är viktiga (Lärarintervju 1: 2010-02-12).
Lärare 2, Lisa, förstår inte varför politikerna inte tar till sig alla skrivelser som gjorts kring beslutet. Detta kan man även läsa om i Lärarförbundets rapport. Många skolor, högskolor och lärare motsatte sig Ferms förslag. I detta sammanhang vill jag passa på att nämna några få av alla de som motsätter sig beslutet att slopa kursen Estetisk verksamhet. Jag vill återigen poängtera att jag sannerligen har ansträngt mig för att få fram litteratur och forskning som skall presentera både fördelar och nackdelar med regeringens beslut. Men då jag i mitt sökande, efter regeringens teoretiska stöd till sitt beslut, endast fann argument och forskning som stödjer motsatsen finner jag att det är på sin plats att nämna några av dem här trots att det möjligtvis ger ett för ensidigt intryck i debatten. Men med detta vill jag påvisa hur många skrivelser som gjorts utan att det gett någon respons.
På Sveriges riksdags hemsida (riksdagen.se) kan man läsa utredningar, motioner samt även frågor till ministrar. Riksdagens ledamöter kan nämligen kontrollera regeringen genom att ställa frågor till ministrarna där. Ministrarna besvarar sedan frågorna skriftligt.
Socialdemokraten Louise Malmström ställde t.ex. en fråga till Jan Björklund endast några veckor efter att Anita Ferm lade fram sitt förslag till en reformerad gymnasieskola.
Malmström ifrågasätter Ferms förslag och undrar hur Jan Björklund ställer sig i denna fråga (se bilaga 4). Björklund svarar att det alltid är ”grannlaga att avväga och prioritera vilka ämnen som ska vara obligatoriska” samt att det är ”viktigt att tid frigörs för yrkesämnena” (se bilaga 4). Vidare förklarar Björklund att:
Betänkandet har i dagarna remitterats till berörda myndigheter och organisationer. Dessa, liksom enskilda personer och andra organisationer, har möjlighet att lämna synpunkter på förslagen fram till den 1 september 2008. Jag ämnar inte föregripa deras yttranden (se bil. 4).
Björklund vill alltså inte uttala sig om sina egna åsikter utan väntar tills myndigheter, organisationer och enskilda personer har lämnat sina åsikter kring detta. Trots att många uttalade sina åsikter samt kritik gentemot förslaget förefaller det inte som att Björklund tagit detta till sig.
Det är inte bara politiker som ifrågasätter Jan Björklund utan även forskare. Bl.a. så har skolutvecklingsforskarna Hans-Åke Scherp och Mats Ekholm skrivit en artikel i Svenska Dagbladet (2008-08-30) där de ifrågasätter Jan Björklund politik. De menar att Björklund ”driver frågor som strider mot forskning och beprövad erfarenhet” (Svenska Dagbladet, 2008-08-30). Vidare skriver de att Björklund hävdar att Sverige har ett av de sämsta skolsystemen i
världen, men skolutvecklingsforskarna menar att fakta påvisar annorlunda. Dessutom påpekar de att Björklund påstår att de svenska skolungdomarna är sämst disciplinerade i världen. Även detta påstående är felaktigt, enligt forskarna, som tvärtemot menar att arbetsron i klassrummet är högre i Sverige jämfört med många andra länder. Avslutningsvis ber forskarna Björklund att hädanefter ”utgå från systematiskt framtagen kunskap” och inte bara sin egen tro (Svenska Dagbladet, 2008-08-30).
Utöver politiker och forskare så har även svenska kulturpersonligheter åsikter i denna debatt. I en artikel i Aftonbladet (2009-03-14) uttrycker bl.a. skådespelaren Tomas Bolme och
sångerskan Helen Sjöholm sitt missnöje över beslutet att slopa obligatoriska estetiska ämnen på gymnasiet. Även de skriver att det inte gjorts någon analys av varför ”estetiskt lärande inte borde finnas med bland de gymnasiegemensamma ämnena” (Aftonbladet, 2009-03-14). De påminner även om EU:s 8 nyckelkompetenser samt hur viktigt konst och kultur är för ett demokratiskt samhälle.
Inom de estetiska ämnena utmanas människors musikaliska, kroppsliga, rumsliga och språkliga intelligens, vilket visar sig främja även goda resultat i de teoretiska ämnena
(Aftonbladet, 2009-03-14).
Dessa skrivelser och argument emot regeringens beslut är måhända inte av något intresse i debatten var och en för sig. Men då man ser till dess kvantitet samt kvalitet och sedan inser att de likväl inte fått någon respons från regeringen, så är det svårt att känna att vi lever i en demokrati. Då jag inte kunde finna regeringens argument någonvart kände jag mig tvungen att själv kontakta Jan Björklund. Därför skrev jag ett brev till honom där jag ifrågasatte hans beslut samt bad om att få ta del av den forskning som beslutet är grundat på (se bilaga 2). Jag fick ett svar från en Marie Johnsson (hennes arbetsuppgift presenterades inte i brevet) på utbildningsdepartementet som hade blivit ombedd att svara på mitt brev. Precis som Björklund själv skrev i sitt svar till Louise Malmström (se bilaga 4), så skriver Johnsson till mig att det är en ”grannlaga uppgift att bland många viktiga ämnen prioritera vilka som ska vara
gemensamma för alla elever” (se bilaga 3). Johnsson påpekar även att det behövs ges mer tid för specifika karaktärsämnen. Avslutningsvis påminner Johnsson om att regeringen anser att kurser i estetiska ämnen alltid bör erbjudas som individuellt val.
Trots att jag uppskattar att jag förvisso fick svar från utvecklingsdepartementet så känner jag mig något besviken på det ofullständiga svaret. Jag känner inte att mina frågor besvarats till
belåtenhet, utan känner snarare att svaret bekräftar det jag befarat. Jag anser följaktligen att resultatet av mina intervjuer samt av min textkritiska läsning bekräftar att det helt enkelt saknas ”analys i betänkandet”, precis som Lärarförbundet skriver i sin rapport
(Lärarförbundet, 2009).
5.2 Estetiska verksamheter i skolan
John Deweys begrepp ”learning-by-doing” kommer sannerligen till sin rätt vid estetiska verksamheter i skolan. Jag stödjer detta genom att påstå att man, åtminstone på teaterlektioner, ”tränar” sig inför livet ute i samhället. Vid elevintervju 1 framgår det tydligt att Peter ser många fördelar med estetiska verksamheter i skolan. Han menar att elevers sociala kompetens utvecklas sämre på en skola där disciplinen är väldigt hög. Han anser att kursen Estetisk verksamhet är socialt utvecklande. Detta kan kopplas till Rob Barnes uttalande om att en “bildad person” inte bara innebär att personen har vetenskapliga och intellektuella förmågor -utan även gott omdöme och värderingar. Det framkommer dessutom att Barnes anser att barn som ägnar sig åt kreativa aktiviteter även utvecklas intellektuellt i andra skolämnen (Barnes 1987, sid 19). Detta är något som Lärare 1, Anna, håller med om då hon är helt övertygad om att estetiska ämnen även gynnar elevernas prestationer i andra ämnen.
Det finns följaktligen mycket forskning som på olika sätt bekräftar fördelarna med estetiska verksamheter i skolan. Likväl är det tyvärr oftast så att de estetiska ämnena räknas som ”flummiga” och inte lika viktiga som andra ämnen. Detta är något som Lärare 2, Lisa, känner igen. Vid intervjun med henne framgår det att hon känner att de estetiska ämnena ofta ses som ”hobby-ämnen” av politiker (Lärarintervju 2: 2010-02-15).
Detta stämmer överens med det som Aulin-Gråhamn och Thavenius skriver i Kultur och estetisk i skolan (2003). De hävdar att ”de s.k. praktisk-estetiska ämnena” har en underordnad roll i skolans kunskapshierarki. Detta resonerar de vidare kring i Skolan och den radikala estetiken (2004) där de hävdar att estetiska verksamheter länge haft en undanskymd plats i skolan. Konst och estetik har oftast setts som något mindre viktigt. Även Madeleine Hjort menar på att pedagogiken fastnat i en tradition där de konstnärliga ämnena får representera känslor och nöje, medan matematik står för det “rationella förnuftet” (Hjort 2001, sid 95). Men Lärare 1, Anna, är även medveten om att man måste akta sig för att se de estetiska ämnena som endast ”roliga timmen” (Lärarintervju 1: 2010-02-12). Elev 3, Emma, och Elev 4, Sara verkar inte riktigt kunna se hur kursen Estetisk verksamhet är utvecklande för dem. De
uttrycker åtminstone inte en sådan förståelse inför sitt eget lärande. Istället uttrycker de att de gillar lektionerna eftersom det inte är som en vanlig lektion och det är skönt med en lektion då man kan slappna av och skratta. Personligen anser jag att det är mycket viktigt att befästa att lektioner i Estetisk verksamhet inte bara ska vara veckans ”roliga timme”. Lena
Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius (2003) förklarar att det inte duger att hävda att det estetiska finns i skolan bara för att barnen ska ha roligt. Men tyvärr så ses ofta de sk. “estetisk-praktiska” ämnena mer som en underhållningsverksamhet istället för att fungera som reflektion, fördjupning och förståelse av kunskap. Aulin-Gråhamn och Thavenius (2003) föreslår att skolan istället bör använda konsten och de estetiska ämnena för att diskutera och bearbeta existentiella och sociala frågor.
Jag kan hålla med om att nivån på kursen Estetisk verksamhet skulle behöva höjas och kursplanen kunde definitivt varit mer konkret för att skapa en mer strukturerad kurs med högre och bättre kunskapsinlärning. Men detta innebär inte att kursen bör strykas, då detta endast medför att lärarkompetensen försvinner från skolan och eleverna blir bestulna på sitt kulturarv.
5.3 Framtiden och valbara kurser
Anita Ferms förslag och Jan Björklunds beslut kommer följaktligen leda till att estetiska ämnen inte länge kommer vara obligatoriska på gymnasiet utan istället endast finnas med som valbara kurser. Det påpekas i Lärarförbundets rapport (Lärarförbundet, 2009) att de valbara estetiska kurserna inte kommer att vara meritpoängsgrundande som andra ämnen och detta innebär att risken är stor att eleverna kommer att välja bort de estetiska ämnena som
individuellt val. Vid intervjun med Lärare 1, Anna, så framgår det att hon var medveten om och orolig över detta faktum. Hon menar att många elever kommer känna sig pressade av sina föräldrar att välja kurser som ger bättre meritpoäng. Dock är detta inget som framkommer i någon av elevintervjuerna. Eleverna verkar inte vara tillräckligt insatta i systemet för att ha några åsikter om just meritpoängssystemet. Däremot erkänner Elev 1, Peter, att han
förmodligen valt en ”säker” kurs som individuellt val. Med säker kurs menade han en kurs där han visste på förhand att han skulle få ett bra betyg. Utifrån dessa aspekter kan man se
framtida följder att elever kanske inte kommer våga välja ”osäkra” kurser såsom Estetisk verksamhet även om de skulle vilja.
Här vill jag dock lägga fram ett argument som faktiskt kan påstås stödja beslutet att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne. Lev Vygotskij hävdar att frihet är viktigt när det
gäller konst och det är elevernas intresse som ska vara utgångspunkten. Om man hårddrar Vygotskijs ståndpunkt kan man hävda att det skulle vara fel att ”vara tvungen” att skapa konst mot sin vilja. Dock har detta argument inte använts i något sammanhang av Ferm eller
Björklund. Detta är dessutom det enda argument jag funnit som på något sätt stödjer regeringen beslut.
Vidare menar Aulin-Gråhamn, Persson och Thavenius (2004) att det finns två motsatta sätt att se på skolan. Det ena sättet är ett ”förfallstänkande” (Aulin-Gråhamn, Persson och Thavenius 2004, sid. 163) där man anser att allt var bättre förr och att eleverna numera inte lär sig tillräckligt i skolan. Detta sätt att se på skolan skulle jag vilja koppla till den bild av skolan som Jan Björklund försöker måla upp i media. Men Aulin-Gråhamn, Persson och Thavenius anser inte att lösningen är att återvända till ”gamla ideal och tänkesätt” (Aulin-Gråhamn, Persson och Thavenius 2004, sid 163) såsom Björklund vill. Istället menar de att vi måste inse att vi lever i en kultur som utvecklas och förändras samt att vår uppgift är att försöka förstå och hänga med i denna utveckling. Jag håller definitivt med dem när de hävdar att alla lärare behöver utveckla sin kulturkunskap och kulturkompetens för att hänga med i samhällets utveckling.
Dessa aspekter är även viktiga för Agnes Nobel som skriver att den tekniska utvecklingen som just nu pågår i vårt samhälle innebär att både barn och vuxna måste hantera ett enormt
informationsflöde som måste sållas. Dessutom påstår hon att fantasilösheten i den traditionella skolan kan skapa blockeringar och osäkerhet som kan leda till svårigheter i ämnen såsom matematik. Jag tror att Nobel har en poäng då hon hävdar att konst och vetenskap går in i varandra och kompletterar varandra. Vidare hänvisar Nobel till ny hjärnfysiologisk forskning som menar att vi numera tränar upp vänster hjärnhalva alltför ensidigt, och på så sätt kanske förlorar höger hjärnhalvas “mer helhetsskapande funktioner” (Nobel, 2001 sid 71). Dessa aspekter framkom även vid min intervju med Lärare 1, Anna, som pratade om vikten av att se hela människan. Hon hade hört från många elever att de uppskattade att de på de estetiska kurserna fick använda ”den andra hjärnhalvan” (Lärarintervju 1: 2010-02-12). Agnes Nobel hoppas att med stöd från naturvetenskaplig forskning kan komma en förändring på
kunskapssynen och att frågor gällande kultur och skapande inte längre ses som mindre nyttiga än de naturvetenskapliga ämnena. Även Madeleine Hjort önskar en skola där förnuft och känsla skulle samverka, samt att estetiska uttrycksformer skulle ges en ökad betydelse i skolan. Personligen håller jag givetvis med.
Dessvärre kommer Nobels och Hjorts förhoppningar troligtvis inte infrias så länge beslut som att slopa estetiska kurser tas. Tvärtom så tror jag att beslutet endast besannar de traditionella fördomarna mot estetiska verksamheter i skolan som redan finns. Olyckligtvis är det elevernas som drabbas. Genom att slopa kursen Estetisk verksamhet tror jag tyvärr att framtidens
kulturkonsumenter drastiskt kommer att minska i antal. Detta kommer då om man hårddrar situationen resultera i ett samhälle utan kultur. För egen del anser jag det vara ett mycket sorgligt scenario.
6. Slutsatser och självvärdering
Jag menar att beslutet att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne är taget utan stöd utifrån relevant forskning. Om det mot förmodan finns relevant teoretiskt stöd för detta beslut så är detta inte dokumenterat eller för allmänheten disponibel. Enligt min åsikt har kursen Estetisk verksamhet fått agera offergåva i Jan Björklunds jakt på den strikta och mer disciplinerade skola som han utlovat för att locka väljare.
Ferm, Björklund och regeringen bekräftar och besannar i och med detta beslut det som så många forskare, estetlärare och kulturutövare länge har befarat. Nämligen att politiker och även resten av samhället inte inser de vinster som konst och kultur innehar. Istället avfärdas estetiska ämnen i skolan som en ”flummig” underhållningsverksamhet, då man uppenbarligen inte inser och värderar de positiva resultat man kan uppnå när man låter barn och ungdomar ta del av sitt kulturarv samt lära sig fördjupa och förstå begreppet kunskap genom reflektion och diskussion såsom en bra lektion i Estetisk verksamhet kan.
Mina slutsatser är således att beslutet att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne är mycket ogynnsamt och dessutom taget utan godtagbar analys eller teoretiskt stöd. Jag anser att beslutet går helt emot relevant forskning och litteratur. Majoriteten av de lärare och elever som jag intervjuade anser att kursen bör finnas kvar. Endast framtiden kan förtälja vad detta destruktiva beslut kommer att leda till för dagens barn, ungdomar och inte minst vårt samhälle i stort.
6.1 Självvärdering och vidare forskning
Validiteten i mitt arbete kan ha påverkats av det faktum att både lärarna och eleverna visste om att jag själv utbildar mig till estetlärare, och att min åsikt i denna debatt förmodligen är ganska uppenbar. Detta kan ha färgat de intervjuades svar. Utifrån detta kanske det hade varit lämpligt att utöver intervjuerna även tillämpa en mer kvantitativ enkätundersökning som hade
kunnat bli mer anonym från min sida. Dessutom skulle jag med en kvantitativ
enkätundersökning förmodligen nått ut till ett större antal respondenter. Trots detta valde jag den mer kvalitativa intervjun som metod, då jag främst ville komma åt lärarnas och elevernas tankar och känslor kring regeringens beslut angående kursen Estetisk verksamhet. De sex intervjuer som presenteras i detta arbete är givetvis otillräckliga för att dra några generella slutsatser. Trots detta så har det varit mycket givande att analysera svaren och se mönster i deras resonemang. Förenat med min textkritiska läsning anser jag att min studie har uppnått sitt syfte och jag är nöjd med mitt resultat.
Jag skulle tycka det var mycket intressant att följa upp denna studie om något år då beslutet varit gällande ett tag. Det skulle vara mycket fascinerande att fortsätta forska kring vad detta beslut kommer att leda till.
Referenser
Aulin-Gråhamn, Lena, Persson Magnus & Jan Thavenius (2004) Skolan och den radikala estetiken. Studentlitteratur, Lund.
Aulin-Gråhamn, Lena och Jan Thavenius (2003) Kultur och estetik i skolan. Malmö Högskola.
Barnes, Rob (1994) Lära barn skapa – kreativt arbete med barn. Studentlitteratur, Lund. Hartman, Sven G och Ulf P Lundgren (1980) John Dewey - Individ, skola och
samhälle.Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm.
Hjort, Madeleine (2001) Konstarter och kunskap. Carlssons bokförlag, Stockholm. Jarrick, Anders & Josephson Olle (1996) Från tanke till text. En språkhandbok för uppsatsskrivande studenter. Studentlitteratur, Lund.
Lindstrand, Fredrik och Staffan Selander (2009) Estetiska läroprocesser- upplevelser, praktiker och kunskapsformer. Studentlitteratur, Lund.
Nobel, Agnes (2001) Hur får kunskap liv? Om konst och eget skapande i undervisning. Carlssons bokförlag, Stockholm.
Närvanen, Anna-Lisa (1999) När kvalitativa studier blir text. Studentlitteratur, Lund. Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund, Studentlitteratur.
Skolverket (2000) Kursplaner 2000. Skolverket, Stockholm
