Malmö högskola Lärarutbildningen
Studie- och yrkesvägledarprogrammet Examensarbete 10p
Vårterminen 2004
Behovet av studie- och yrkesvägledning i grundskolan
— ur ett elevperspektiv
The need for counselling in the Swedish comprehensive school
Abstract
I vårt examensarbete har vi försökt att belysa niondeklassares behov av studie- och yr-kesvägledare samt vägledning på skolan. Syftet med uppsatsen är att både försöka se elevernas behov av vägledare i dagsläget, men även att beröra framtidens vägledning.
I vår undersökning har vi använt oss av kvantitativ och kvalitativ metod. Vi har genom-fört enkäter och intervjuer med niondeklassare på fyra skolor i Sydvästra Skåne. Våra resultat har vi knutit till olika teoretiska referensramar såsom bland annat Gerard Egans och Gunnel Lindhs samtalsmodeller. För att valsituationen skall leda till kloka och väl genomtänkta beslut så behövs vägledare som hjälp för att öka elevens självkännedom. Vägledaren gör detta i form av en process. Processen handlar om att man som vägledare lyfter fram, speglar tankar och bygger på elevens positiva sidor. Det handlar om att få eleven att lära känna sig själv bättre för att kunna göra självständiga val.
Resultaten och vår analys indikerar att eleverna tycker att vägledaren ska finnas på skolan och gärna i större utsträckning än vad som är fallet i nuläget.
Nyckelord
Vägledare, studie- och yrkesvägledare, syv, syo, vägledning, vägledningscenter, kom-munal plattform
Förord
Vi har haft en underhållande, intressant och lärorik tid under de veckor som vårt exa-mensarbete blivit till. Vi passar på att tacka varandra för ett gott samarbete. Det har varit enkelt att arbeta på detta sätt. Fastän vi varit två har det krävts ett stort individuellt ansvar från oss båda för olika delar i uppsatsen.
Vi skulle också vilja tacka alla de elever och de vägledare som hjälpt oss på vägen. Utan dem hade det inte blivit några resultat till vår undersökning.
Under arbetets gång hade vi stor hjälp av det delseminarium där vi fick konstruktiv kritik av våra kurskamrater samt handledare.
Lund i maj 2004
Innehållsförteckning
Abstract ... 2 Nyckelord... 2 Förord... 3 Innehållsförteckning ... 4 1. Inledning ... 6 2. Syfte ... 7 3. Frågeställning... 8 4. Avgränsningar... 8 5. Metod ... 9 5.1 Enkäter ... 9 5.2 Intervjuer... 10 5.3 Begreppsdefinition ... 10 5.4 Urval ... 11 6. De fyra skolorna... 12 6.1 Päronskolan... 12 6.2 Bananskolan ... 12 6.3 Äppleskolan ... 12 6.4 Apelsinskolan... 12 7. Tidigare studier ... 13 8. Teori... 14 8.1 Vägledningens fyrstegsmodell... 15 8.2 Två samtalsmodeller ... 168.3 Individens egna berättelse... 17
8.5 En beslutsprocess ... 18 8.6 Individens självbild ... 20 8.7 Vägledningsprocessen... 21 8.8 Teorisammanfattning ... 21 9. Resultat ... 23 9.1 Resultat av enkäter ... 23 9.2 Resultat av intervjuer ... 29 10. Analys ... 33 10.1 Individens livshistoria... 33
10.2 Ungdomars egna ”berättelser” ... 34
10.3 Elevernas självbild ... 36
10.4 Enkät kontra intervju... 36
10.5 Framtidens behov av studie- och yrkesvägledning i grundskolan ... 37
11. Sammanfattning ... 40 12. Källförteckning ... 42 12.1 Litteratur ... 42 12.2 Artiklar... 43 13. Bilagor 13.1 Bilaga 1, Enkätformulär 13.2 Bilaga 2, Intervjufrågor
1. Inledning
Tankarna som ligger till grund för vårt val av inriktning i det här examensarbetet har vi hämtat från högstadiet. Vi har båda genomfört en lång praktik (8 veckor) hos redan verksamma studie- och yrkesvägledare, vilket ingår i och dessutom är en naturlig del av studie- och yrkesvägledarprogrammet. Den ovan nämnda praktiken har inte enbart givit oss en omfattande inblick i hur skolledningen på en grundskola kan fungera, utan vi har även upplevt mötet mellan vägledaren och eleverna på nära håll. Det har handlat om samtal där vi fungerat som observatör när ens handledare träffat elever, men vi har även själva genomfört vägledningssamtal med elever. Praktikperioden anser vi har varit enormt lärorik och framför allt väldigt nyttig för oss som blivande studie- och yrkes-vägledare. Den har också väckt många tankar och funderingar kring vägledning i största allmänhet och vägledning på grundskolan i synnerhet.
Vi kan idag se att många grundskolor ute i landets kommuner skär ner på resurserna till studie- och yrkesvägledning. Signalerna från skolledningen blir således att ungdomarna inte behöver vägledning i samma utsträckning längre. Vi tycker att detta rimmar dåligt, åtminstone om vi tar med våra egna erfarenheter från praktiken in i resonemanget. Intrycken vi fått från eleverna på våra respektive praktikplatser påvisar tydligt betydel-sen av att ha en vägledare på skolan. Noterbart är att gymnasievalet idag erbjuder en uppsjö av olika valmöjligheter för eleverna att ta ställning till och detta skall göras vid femton års ålder.
Med ovanstående argument som grundstenar har vi velat gå djupare i frågan kring behovet av studie- och yrkesvägledning i grundskolan. Vi har haft för avsikt att på ett så nyanserat sätt som möjligt försöka belysa hur framför allt elever uppfattar vägledning och dess betydelse i grundskolan nu och i framtiden.
Vår tanke är att göra en så objektiv undersökning som möjligt. Vi är väl medvetna om att vår egen bakgrund, det faktum att vi inom kort själva är färdiga studie- och yrkes-vägledare, kan ge upphov till en viss subjektivitet. Också det sätt vi ställer våra intervju-frågor på samt den formulering vi har i vår enkät, kan göra en viss inverkan på objekti-viteten i elevernas uppfattning.
2. Syfte
I vårt examensarbete vill vi undersöka vilket egentligt behov det finns av att ha en studie- och yrkesvägledare tillgänglig i grundskolan. Vi har för avsikt att belysa frågan utifrån elevernas perspektiv, eftersom det faktiskt är de som slutligen skall välja till gymnasiet. Faktum kvarstår att det är för elevernas skull vägledning erbjuds i skolan, så att dessa förhoppningsvis skall kunna göra väl genomtänkta val.
Valmöjligheterna har blivit fler och valalternativen allt mer komplicerade och komplexa sett ur ett elevperspektiv. Dessutom sprider friskolorna ut sig över landet och ökar ständigt i antal. Ökade valmöjligheter både till gymnasieskolorna i kommunal regi och gymnasiefriskolorna, samtidigt som resurserna till vägledning generellt sett minskar ute på grundskolorna. Vi kan inte finna någon som helst logik i sammanhanget.
Med detta som grund vill vi gå vidare och på nytt ge oss ut i verkligheten för att ta reda på i vilken utsträckning studie- och yrkesvägledning är önskvärd i grundskolan. Vi vill titta på hur behovet ser ut idag, men vi ställer oss även frågan hur behovet kan tänkas se ut i framtiden och detta utifrån redan nämnda perspektiv.
Vi har båda en stark tro på att studie- och yrkesvägledning verkligen behövs för eleverna i grundskolan. Verkligheten ger ett helt annat budskap, eftersom skolorna överlag drar ner på vägledningsresurserna.
3. Frågeställning
Mot ovan beskrivet syfte vill vi söka kunskap om:
Vilket behov finns det av studie- och yrkesvägledning i grundskolan, sett ur ett elevperspektiv?
Hur kan behovet av studie- och yrkesvägledning i grundskolan komma att se ut i framtiden?
4. Avgränsningar
Med tanke på att vi har valt att använda oss av två olika tillvägagångssätt i de empiriska undersökningarna, har vi blivit tvungna att begränsa oss i urvalet av antalet skolor. Det har tagit mycket tid av oss när vi har analyserat enkäterna och intervjuerna. Ur ren tids-aspekt har det därför känts nödvändigt att avgränsa oss i urvalet av antalet skolor samt antalet elever.
När det gäller vår frågeställning om vilket behov det finns av studie- och yrkesvägled-ning i grundskolan, finns det många olika infallsvinklar man kan skriva om. Vi be-stämde oss för att inte gå närmare in på kommunens inverkan på studie- och yrkesväg-ledningen. Istället lade vi fokus på hur eleverna och i viss mån vägledaren uppfattar behovet av vägledning.
Vi tycker även att det skulle vara intressant att undersöka vilka verktyg vägledarna använder sig av för att de skall kunna möta elevernas behov i samspel med den ständigt upplevda tidspressen. Detta resonemang känner vi dock är ett examensarbete i sig och därför har vi avstått att gå närmare in på det.
5. Metod
För att få en så nyanserad undersökning som möjligt bestämde vi oss för att använda oss av både ett kvalitativt och ett kvantitativt tillvägagångssätt. Det kändes självklart att vi skulle använda oss av båda dessa empiriska möjligheter, eftersom kommentarer tagna ur verkligheten är näst intill ovärderliga och det ger även en äkthet i undersökningarna.
Vi ville framför allt komma åt elevernas syn på verkligheten och hur vederbörande upplever densamma i den givna skolmiljön. Vår tanke var alltså att göra detta med hjälp av välstrukturerade enkäter och väldisponerade intervjuer. Detta har vi som underlag och utifrån det analyserar vi resultaten i vår empiriska undersökning. Vi har försökt fläta samman våra undersökningsresultat med nedan angivna teoretiska ansatser, för att på så vis få reda på om vår hypotes håller. Vi fokuserar oss på fyra skolor i Sydvästra Skåne, eftersom vi med det drog nytta av vårt upprättade kontaktnät sedan den långa praktiken.
5.1 Enkäter
Vi har gjort en kvantitativ undersökning om niondeklassares behov av studie- och yrkesvägledning. Vi gjorde en enkät med slutna frågor för att bearbetningen skulle bli enkel. Det finns ja och nej alternativ samt flervalsfrågor med tre till fyra val. Ett antal frågor har fleralternativsvar och en av frågorna har graderingsalternativ. Vi testade enkäten på ett fåtal personer innan genomförandet för att kontrollera att frågorna var relevanta. Det visade sig dock att detta inte hjälpte fullt ut, utan att vissa frågor inte är riktigt så tydliga som vi hade tänkt. Vissa av frågorna saknar svarsalternativ som passar de elever som inte haft något samtal med vägledaren. En del frågor är följdfrågor och har eleven inte kunnat svara på den första frågan så finns det inga alternativ att svara på.
Enkäterna delades ut till femtio elever från varje skola. Vi ringde upp skolornas studie- och yrkesvägledare och bestämde tider då vi kunde komma till respektive skola. Av egen erfarenhet vet vi att det är svårt att få in svar om man skickar ut enkäter. Därför valde vi att dela ut dem i klassrummen i anknytning till en lektion och samla in dem direkt efteråt. Det visade sig vara ett bra sätt för oss, vilket även innebär en bra validitet i vår undersökning. Det blev ett visst bortfall (tio flickor och nio pojkar) från de 200 svar vi ämnat att få in, på grund av att det går olika antal elever i de olika klasserna och
i några fall var de för få. Det tog cirka fem minuter att fylla i en enkät. Vi fick in 182 svar varav en person inte angivit sitt kön. Svarsfrekvensen var alltså 91 procent vilken kan anses vara mycket god. För övrigt visade det sig vara en mycket jämn könsfördel-ning (90 flickor och 91 pojkar).
5.2 Intervjuer
Vi valde att intervjua två elever från varje skola. Den mest ideala situationen hade varit att få en jämn könsfördelning men detta lyckades vi inte med. Andelen pojkar var 62,5 procent och flickor 37,5 procent. Samtliga elever blev slumpvis utvalda. Vi använde oss av en semistrukturerad form av intervju med förformulerade frågor där det fanns utrymme för flexibilitet.
Det kan vara så att de elever som blev intervjuade också har svarat på enkäterna, men vi har medvetet låtit bli att ta reda på om så är fallet. Detta eftersom vi inte tycker att det är relevant i sammanhanget. Frågorna i enkäten är slutna och i intervjuerna kan eleverna uttrycka en mer fri åsikt.
Vissa frågor i intervjuerna besvarades inte av samtliga elever. Vi hade förväntat oss att intervjuerna skulle vara cirka 30 minuter. Det visade sig att med våra förformulerade frågor så tog varje intervju cirka 15 minuter. Oberoende av samtalslängd så fick vi fram informationen vi sökte.
5.3 Begreppsdefinition
I vår enkät har vi använt oss av förkortningen ”syv” när vi benämner studie- och yrkesvägledaren. I dokumentet för övrigt har vi valt att använda oss av ordet ”vägledaren” i de fall vi berör studie- och yrkesvägledaren eller förkortningen ”syv”. I vår frågeställning och även i titeln så nämner vi ordet vägledning. Vi hade en fundering på om ordet ”vägledning” är synonymt med ordet ”vägle-dare”. Detta är ej fallet då vägledning kan förekomma även utan vägledare, vilken är en person. När vi nämner ordet vägledning i denna uppsats så är vår mening och vårt syfte att all vägledning sker av och via en vägledare.
Vi har valt att i vår uppsats hålla en anonymitet så att ingen person vid någon skola ska kunna känna sig utelämnad. Därför har de olika skolorna fått fingerade namn.
Förkortningen ”prao”, som vi använt oss av ibland annat enkäten, står för prak-tisk arbetslivsorientering.
Med ”vägledningscenter” menar vi ett ställe där alla kommunens vägledare finns samlade, med andra ord en kommunal plattform.
En ”vägledningsprocess” kan beskrivas som en stegvis föränderlig process där vägledaren på ett så effektivt sätt som möjligt skall hjälpa den sökande att bear-beta problem och fatta beslut. Parallellt med detta skall vägledaren även stötta och utveckla en ökad självinsikt och ett ökat självförtroende hos den sökande. Dessa förutsättningar samordnar automatiskt vägledarens och den vägleddes resurser, vilket så småningom skall leda till väl avvägda beslut och konstruktiva lösningar.
5.4 Urval
Urvalet föll på elever från fyra skolor av olika karaktär. En av skolorna, Päronskolan är belägen i ett samhälle på landsbygden. En annan, Bananskolan är belägen i ett tätbe-byggt mångkulturellt område mellan två större städer. Den tredje skolan, Äppleskolan finns i utkanten av en större stad och den fjärde skolan, Apelsinskolan ligger centralt i den större staden. Vi valde dessa skolor för att vi ville undersöka om det är någon skillnad mellan dessa olika områden vad beträffar behovet av studie- och yrkesvägled-ning. Vi valde elever från nionde klass på grund av att de redan har gjort sitt val till gymnasiet och i det närmaste har avslutat sitt samarbete med studie- och yrkesvägleda-ren i grundskolan. Vi tog med kön i vår undersökning för att utröna om det finns någon skillnad i hur flickor och pojkar tycker angående studie- och yrkesvägledarens roll i grundskolan.
6. De fyra skolorna
6.1 PäronskolanStudie- och yrkesvägledaren har en tjänst på 50 procent. Det går ca 350 elever i årskurs 6-9 fördelade på 14 klasser. Vägledaren har ett schema där eleverna själva skriver upp sig för samtal. De elever som inte bokar in något samtal söks upp av vägledaren. Valet till gymnasiet görs av eleven själv, efter att ha fått en kort instruktion av vägledaren samt sin individuella kod, via en sida på Internet.
6.2 Bananskolan
Studie- och yrkesvägledaren har en tjänst på 87,5 procent. Det går 420 elever i årskurs 7-9 fördelade på 15 klasser. Skolans vägledare har för vana att kalla eleverna till samtal. De börjar tidigt med vägledning och valprocedurer. Valet vid datorn sker tillsammans med vägledaren. Detta för att vägledaren tycker att det bidrar till mindre fel och omval. Vägledaren har ett ökande samarbete med lärarna och varje vår, en vecka har alla till-sammans en vägledningsvecka med bland annat studiebesök och yrkesbeskrivningar.
6.3 Äppleskolan
Studie- och yrkesvägledaren har en tjänst på 40 procent. Det går ca 185 elever i årskurs 7-9 fördelade på tre årskursintegrerade klasser. Även här har vägledaren ett schema där eleverna själva skriver upp sig för samtal. De elever som inte bokar in något samtal sökes upp av vägledaren. Valet till gymnasiet som idag sker via en Internetsida, sköts av eleverna själva. Vägledaren ger dem en kort instruktion om hur de ska gå till väga och var sin personlig identitet med tillhörande kod.
6.4 Apelsinskolan
Studie- och yrkesvägledaren har en tjänst på 50 procent. Det går 318 elever i årskurs 7-9 fördelade på 12 klasser. Vägledaren brukar kalla alla elever men just i år så har det på grund av personliga skäl inte funnits tid för detta. Det är möjligt att denna begränsning kan ha en inverkan på undersökningens resultat. Minst hälften av eleverna brukar som regel ha minst tre samtal men minimum för varje elev är ett samtal. I årskurs åtta brukar de flesta elever få sitt första samtal. Ett första samtal är oftast tjugo minuter långt. Hur man gör valet till gymnasiet får eleverna information om och de som vill får också hjälp vid datorn. Vägledaren tror att eleverna tycker att det ofta är svårt att nå vägledaren.
7. Tidigare studier
När vi hade bestämt vad vi skulle behandla i vårt examensarbete och vilka perspektiv av vår frågeställning vi ville belysa så sökte vi också aktivt efter tidigare studier i ämnet. Det framkom att många före oss har tagit upp behovet av studie- och yrkesvägledare inom grundskolan. Dock hittade vi till vår förvåning endast ett fåtal arbeten som tar upp behovet av vägledare ur elevernas perspektiv. Därför blev det för oss än mer intressant att belysa just det perspektivet.
Ett antal examensarbeten berör vår frågeformulering. Vi har inte tagit upp något speci-ellt från dem i vår uppsats, men de har givit oss idéer och därför nämner vi dem här. ”Syo-kulturer i skolan” 1, ”Syofunktioner i grundskolan: Intervjuer med elever i årskurs
nio”2, ”Struts eller lejon? Vägledarens roll och framtid i grundskolan”3, ”Går
budskapet eller eleverna hem? En studie om elevers upplevda behov av studie- och yrkesvägledning”4, ”En skola för alla? En intervjuundersökning med ungdomar i
årskurs 9”5, ”Syon ska informera och hålla reda på betygen (elever i åk 8) om elevers
syn och förväntningar på studie- och yrkesvägledning i årskurs åtta och nio”6 och ”Något nytt under solen?”7.
I ”Lärarnas tidning” på Internet har vi hittat två artiklar skrivna av Björn Andersson den 10 mars 2004.8 De belyser lite om var vägledaren kan befinna sig i framtiden. Här tas också upp benämningen ”Vägledningscenter” vilken vi har med i våra intervjuer. Ska vägledarna vara på skolan, nära eleverna eller ska de finnas vid en kommunal platt-form, det vill säga ett så kallat vägledningscenter där kommunens alla vägledare finns. I
1 Henrysson, L. Syo-kulturer i skolan, 1994
2 Henrysson, L. Syofunktionen i grundskolan: Intervjuer med elever i årskurs nio, 1991
3 Nilsdotter, I.-C. & Winterkvist, C. Struts eller lejon? Vägledarens roll och framtid i grundskolan, 1999 4
Olsson, A. & Olsson, L. Går budskapet eller eleverna hem? En studie om elevers upplevda behov av studie- och yrkesvägledning, 2003
5 Lundell, B. & Santhesson, U. En skola för alla? En intervjuundersökning med ungdomar i årskurs 9, 1998
6
Everz, E. Syon ska informera och hålla reda på betygen(elever i åk 8) – Elevers syn och förväntningar på studie- och yrkesvägledning i årskurs åtta och nio, 2003
7 Ahlman, K.& Frank, S. Något nytt under solen? - studie- och yrkesvägledarens roll i grundskolan, 2000
8
rapporten ”Karriärvägledning.se.nu” väcktes tanken om dessa plattformar som finns i en del kommuner9.
I artikeln ”Viktigt verka nära eleverna” benämns ett uttalande från Agneta Fry, utbild-ningsledaren för studie- och yrkesvägledarprogrammet vid Lärarhögskolan i Stockholm. Hon anser att vägledare bör befinna sig bland eleverna, särskilt i grundskolan. Men hon säger också att det kan finnas poänger med att vägledaren inte är underställd rektorn eller skolledningen. Att vara anställd av skolan kan göra att man kan känna sig tvungen att göra arbetsuppgifter som tar tid från själva vägledningen av eleverna10.
I den andra artikeln ”Vägledaren blir en främmande fågel” beskriver författaren hur Leif Åberg, ordföranden i Lärarförbundets ämnesråd för studie- och yrkesvägledning, ger sin åsikt om att vägledaren kan bli gästarbetare i verkligheten. Han har flerårig erfarenhet som studie- och yrkesvägledare. Han menar att det står skrivet i läroplanen att rektorn bär ansvaret för vägledning. Enligt honom är det viktigt att vägledaren ingår i arbetslaget och att man har en helhetssyn på eleverna. Med detta menar han att vägledaren tillsammans med lärarna bör medverka i utvecklingssamtalen och elevernas individuella handlingsplaner. Han anser dock att det kan finnas fördelar med att vägledare ingår i center utanför skolan. Ett exempel är att vägledarna kan få stöd från varandra. Ett annat exempel är att det finns fler vägledare för de sökande att välja på11.
8. Teori
Vi har under våra litteraturstudier bekantat oss med åtskilliga teoretiska infallsvinklar, vilka samtliga har en given relevans i förhållande till det här examensarbetets diskus-sion.
Valet till gymnasiet är enligt våra erfarenheter en väldigt komplex företeelse för många skolungdomar. Det har en tendens att bli överdramatiserat i onödan, men det faktum att
9 Utbildningsdepartementet, SOU 2001:45, Karriärvägledningen.se.nu
10 Andersson, B. Viktigt verka när eleverna, Lärarnas Internettidning, mars 2004
www.lararnastidning.net/default.asp?ArticleID=24431&CategoryID=3612&ArticleOutputTemplateID=9 2&ArticleStateID=2
11 Andersson, B. Vägledaren blir en främmande fägel, Lärarnas tidning, mars 2004
www.lararnastidning.net/default.asp?ArticleID=24431&CategoryID=3612&ArticleOutputTemplateID=9 2&ArticleStateID=2
man faktiskt skall välja bort något/några alternativ kvarstår. För att eleverna skall kunna göra så väl underbyggda val som möjligt är det viktigt att varje enskild elev följer en vägledningsprocess. En sådan process innefattar ett antal olika dimensioner i den aktu-ella vägledningssituationen, vilka har som mål att främja en fruktsam beslutsprocess.
8.1 Vägledningens fyrstegsmodell.
Vägledningsprocessens förfarande illustreras på ett bra sätt i studie- och yrkesvägled-ningens fyrstegsmodell som presenteras i den statliga utredningen ”Vem behöver
syo?”12.
Vägledningens fyrstegsmodell beskrivs enligt följande:
Bild 1. Fyrstegsmodellen
Den här modellen ligger till grund för all studie- och yrkesvägledning i grundskolan, åtminstone om man följer vår utbildnings rekommendationer.
12
Skolöverstyrelsen, Vem behöver SYO?, sid.2, 1991 Medvetenhet om mig själv Intresse, Egenskaper Värderingar Medvetenhet om alternativ Utbildning Yrken Framtid Hjälp med att fatta beslut Strategier Mål Hjälp med genomförandet Handlingsplan Vägledning
8.2 Två samtalsmodeller
Vi har under vår utbildning kommit i kontakt med två samtalssmodeller, vilka är förfat-tade av Gerard Egan13 respektive Gunnel Lindh14. Den senare bygger till stor del på den första, vilket även återspeglas i innehållet av de båda modellerna. Därför har vi valt att inte visa den senare här. Kortfattat kan man konstatera att Egans modell utgör tre huvudsakliga steg:
Bild 2. Vägledningsmodell
I grundskolevägledning kan Egans modell, vid korrekt användning effektivisera eleven och utveckla oanvända resurser hos densamma. Vägledaren skall på detta vis hjälpa eleven att i sin tur hjälpa sig själv. Slutprodukten skall förhoppningsvis bli ett väl genomarbetat val som också är tillfredsställande för eleven.
Gunnel Lindhs vägledningsmodell flyter in i och kompletterar Egan i många avseende. Viktiga stolpar som att klargöra situationen, vidga perspektiv, målformulering samt handlingsplan finns med i båda modellerna15. Både Egan och Lindh bedyrar vikten av att genomgå en så kallad vägledningsprocess i de situationer som kräver nytänkande
13 Egan, G. The skilled helper, sid. 26-32, 2002 14 Lindh, G. Vägledningsboken, sid. 64, 1988 15
Lindh, G. Vägledningsboken, sid. 65-67, 1988
Vart vill jag komma?
Möjligheter Realitetsanpassa Åtagande Var är jag? Berättelsen Vidga perspektiv Fokusering
Hur kommer jag dit?
Strategier Handlingsplan
och där vederbörande känner att man kört fast. Hos ungdomarna i grundskolan är det valet till gymnasiet som inbringar en stor osäkerhet för många. I så unga år kan det vara svårt att ta sig igenom en komplex beslutsprocess, vilket det troligtvis är för många ungdomar.
8.3 Individens egna berättelse
I ovan nämnda samtalsmodeller ligger individens berättelse till grund för hela vägled-ningsprocessen. En teoretiker vid namn Clarence Crafoord menar att oavsett vem det än handlar om, går vi alla runt och bär på en egen berättelse. En sådan berättelse kan inne-hålla alla möjliga ingredienser beroende på hur den specifika individens liv har gestaltat sig16. Berättelsen börjar redan i mammas mage i form av en ny individ. Det handlar mycket om att i detta fallet för mamman våga ta del av den nya berättelsen (barnet) för att lättare förstå sig på den17.
Ända sedan man blir till samlar man på sig olika material det vill säga erfarenheter till vad som sedan blir ens historia. Varje människas unika berättelse uppdateras i en ständigt pågående process. En människa har hela tiden ett starkt behov av att bli bekräftad och så också ens berättelse. Just att andra får ta del av och samtidigt ta emot min berättelse i form av ett gensvar, gör att jag kan fortsätta att utvecklas i min berät-telse. För människan är denna berättelse viktig, eftersom det är ett sätt att söka efter den egna egentliga identiteten18. Jag som personlighet är uppbyggd på saker som känslor och minnen, vilket gör att man blir mer sammansatt som berättelse.
Crafoord betonar att i ett möte mellan två berättelser ser man ofta nya sidor hos sig själv, eftersom man hjälper varandra att se den enskildes berättelse utifrån nya infalls-vinklar. Det finns då två olika berättelser att ta hänsyn till, nämligen den egna och den andres. Dessa berättelser består av ens genuina livshistoria med alla möjliga ingredien-ser såsom minnen, upplevelingredien-ser, känslor etcetera19.
16 Crafoord, C. Människan är en berättelse, sid. 21, 1994 17 do. sid. 22-23
18 do. sid. 32-33 19
8.4 Individens livshistoria
Vance Peavy är en annan teoretiker som tar upp den sökandes ”historia” som något centralt i vägledningssammanhang. Alla människor bär nämligen på en livshistoria, vilken är uppbyggd av tidigare erfarenheter och upplevelser. Den fungerar som en med-vetenhet om oss själva och den hjälper oss även att förstå händelseförloppet i fråga om hur vi blev vad vi är idag.
Peavy menar att det lämpligaste sättet att bedriva vägledning på, är med hjälp av en konstruktivistisk inriktning på samtalet. Den konstruktivism Peavy syftar på fungerar som en så kallad ”underlättare” åt individen. Vägledaren ska således i samtalet på ett professionellt sätt formulera, reflektera och identifiera förmågor hos individen. Detta kan förhoppningsvis genera i ökad handlingskraft20.
Människan använder sig av historien som ett sorts kommunikationsmedium, inte bara i vägledningssammanhang utan även i största allmänhet i vardagslivet. Peavy beskriver historien som ett resultat av två komponenter, nämligen den övergripande meningen och det logiska inre sambandet mellan delarna. Dessa två komponenter krävs för att indivi-dens berättelse överhuvudtaget skall kunna få ett sammanhang i vägledningssamtalet.
Berättelsen som sådan ger återblickar på mindre händelser som vägledaren får ta del av utifrån individens perspektiv. Alla dessa mindre händelser skapar så småningom auto-matiskt den övergripande livshistorian.
8.5 En beslutsprocess
Individer besitter olika kapacitet vad det gäller att ta information till sig. Oavsett hur mycket information som anses relevant i beslutet, krävs det informationsintegrering.
Detta beskrivs på ett enklare sätt med hjälp av olika steg i en beslutsprocess. De olika stegen i processen bygger på teorier kring ämnet i fråga. I boken ”Kognitiv Psykologi” skriven av författarna Lars-Gunnar Lundh, Henry Montgomery och Yvonne Waern, nämner man Kahneman och Tversky som gått djupare in på de psykologiska aspekterna
20
i ett beslut. I samma andetag kan man också nämna Montgomery (-83), Beach (-90) och Svensson (-92)21.
Som första steg i beslutsprocessen kommer den så kallade förredigeringen. Det gäller här att ta fram de attribut som skall vara tongivande och beaktansvärda. Ett exempel på ett attribut kan vara priset på en bil. I detta steget skall man också gallra bort otänkbara alternativ, vilka man absolut inte kan tänka sig att man väljer. Blir det kvar mer än ett alternativ, då går man vidare till nästa steg22.
Nu gäller det att hitta ett lovande alternativ. Här skall man studera om något attribut är särskilt bra eller åtminstone lite bättre än övriga. Det är inte alltid som, det man ansett som lovande, slutligen blir valt. Det behandlar vi genom att testa om alternativet verkli-gen väger så tungt som vi ansåg sedan föregående steg. Additionsregeln är i denna fasen tillämpbar, genom att man räknar ut attributens sammanlagda attraktivitet. Visar det sig att beslutet fortfarande inte går att fatta, då blir det aktuellt med nästa steg23.
Den slutgiltiga fasen i ett beslutsfattande innebär omstrukturering av befintlig informa-tion för att främja beslutskriteriet. Ännu en differentiering blir nödvändig i hopp om ett beslut. Individen kan välja att antingen accentuera fördelarna med ett alternativ eller att, om så är fallet, tona ner nackdelarna. En annan differentieringsmetod kan vara att spela ut fördelarna mot nackdelarna eller vice versa. Som ett talande exempel kan man se ett rum som å ena sidan har en liten yta (negativt), medan rummets mysighet har en positiv aspekt.
Skulle denna fasen slå väl ut och differentieringen lyckas, blir det möjligt för den som skall fatta beslutet att välja det mest lovande alternativet. I annat fall kan beslutsfattaren gå tillbaka till tidigare faser och pröva de aktuella ställningstagandena på nytt24.
21 Lundh, L-G. Montgomery, H., Waern, Y. Kognitiv Psykologi, sid. 184-185, 1992 22 do. sid. 185
23 do. sid. 185-186 24
8.6 Individens självbild
Det finns även en modell som bygger på Mead´s symboliska interaktionsteori och Festinger´s sociala jämförelseteori, vilken försöker påvisa hur ungdomars självvärdering skapas och utvecklas i olika sociala sammanhang. Modellen fungerar som en utgångs-punkt i ungdomars skapande av sin självbild och i vårt fall kan detta ske i direkt anslut-ning till gymnasievalet25.
Den bygger på ett socialpsykologiskt perspektiv, vilket innebär en dubbelsidig interak-tion mellan individen och omgivningen. Man kan förklara interakinterak-tionen på ett enklare sätt genom att konstatera att individen både påverkas av omgivningen, men även att individen själv påverkar densamma och på så vis utgör en del av sammanhanget26.
Ovan nämnda modell försöker åskådliggöra individens inre arbete med uppbyggandet av den egna självbilden och kunskapen om vad man kan i samband med en valsituation som till exempel valet till gymnasiet kan vara.
Ungdomars identiteter skapas som en direkt följd av de sociala interaktioner vederbö-rande genomgår. Det handlar i mångt och mycket om att individen påverkar omgiv-ningen utifrån sin egen tolkning av densamma. Det är således i interaktionen med andra människor som den egna identiteten tar form. Självbildens karaktär hos en individ påverkas både av hur denne uppfattar andra i sin omgivning och hur omgivningen rea-gerar på det givna beteendet hos individen27.
Argumentationen ovan ligger till grund för Festinger´s och Mead´s teoretiska påstående om att individen ständigt genomgår en tolkningsprocess, vilken bygger på hur andra individer reagerar på den enskilde individens beteende. Summan av denna tolkning ligger till grund för hur individen självvärderar sitt beteende i den aktuella situationen. I en valsituation bildar självvärderingen förhoppningsvis självförtroende hos individen och då menar vi tron på att man kan genomföra en specifik handling. Den uppbyggda tron på sig själv genererar i ökad handlingsberedskap hos individen i till exempel ett utbildningsval.
25 Hagström, T. Ungdomar i övergångsåldern, sid. 92, 1999 26 do. sid. 92
27
8.7 Vägledningsprocessen
Anders Lovén är i sin avhandling ”Kvalet inför valet” inne på ett närbesläktat spår när det handlar om den så kallade vägledningsprocessen och vilken betydelse denna har i en valsituation. Lovén för en intressant diskussion kring den nödvändiga dynamiken som uppstår mellan eleven och vägledaren i en vägledningssituation28. Han talar om ”den gode vägledaren” som ger eleverna en hjälpande hand i arbetet med att öka individens självinsikt och i detta avseende är grunden till framgång att i samtalet försöka synlig-göra elevens ”ryggsäck”. De erfarenheter, kunskaper och upplevelser eleven har med sig skall utgöra en stor del i vägledningsarbetet. Detta skall så småningom förhopp-ningsvis bidra till att eleven frigör inneboende krafter samt att med den ökade själv-medvetenheten kunna göra väl avvägda val29.
Även Lovén tar upp betydelsen av att ha kännedom om vilken roll omgivningen som till exempel klasskamrater, lärare och föräldrar spelar. Beroende på vilken karaktär eleven har påverkas och reflekterar denne på omgivningens beteende gentemot vederbörande. Dessa faktorer måste vägas in i det han kallar för utvecklingsprocessen. Lovén menar den process som föreligger mellan vägledningssamtalen, då eleven tar emot nya intryck från omgivningen samt reflekterar över dessa.
8.8 Teorisammanfattning
I ovanstående avsnitt har vi presenterat ett antal olika teoretiska perspektiv. Samtliga teoretiska referensramar vi har angivit utgår från ett individperspektiv. Vidare beskriver teorierna människors förutsättningar och handlande i olika processer. Vi tar upp teorier som till exempel vägledningens fyrstegsmodell, Gerard Egans och Gunnel Lindhs sam-talsmodeller. Alla dessa har en processorienterad framtoning i fråga om att öka självin-sikten och medvetenheten hos individen.
För att lättare kunna förstå sammanhanget försöker vi även med hjälp av Clarence Crafoord och Vance Peavy beskriva den stora relevansen av individens ”egna berät-telse”. Individens ”livshistoria” ligger till grund för hur denne fungerar i en given valsituation.
28 Lovén, Kvalet inför valet, sid. 237, 2000 29
Genom att även presentera en tänkbar beslutsprocess försöker vi knyta ihop resone-manget kring vilka svårigheter en valsituation kan medföra för den enskilde individen. Det handlar i mångt och mycket om vilka förutsättningar som föreligger i ett så kallat valförfarande. Den teoretiska ansatsen vi använder oss av i det här sammanhanget är Mead´s och Festinger´s diskussion om tolkningsprocessen och vilken påverkansfaktor den har på individens självbild och självförtroende.
Avslutningsvis nämner vi Anders Lovéns teorier om att vägledningsprocessen innefattar en ovärderlig dynamik, vägledare och den sökande emellan. Vidare beskriver han att med hjälp av vägledarens professionella inställning till samtalsmetodikens betydelse skall den sökande kunna öka sin självinsikt och medvetenheten om vad man har med sig i sin ”ryggsäck”.
9. Resultat
9.1 Resultat av enkäter
Vi fick på Päronskolan enkätsvar från 43 elever, varav 21 flickor och 22 pojkar. På Bananskolan fick vi in svar från 47 elever, varav 22 flickor, 24 pojkar och en av okänt kön. Vid Äppleskolan svarade 50 elever, varav 27 flickor och 23 pojkar på vår enkät. Antalet elever som svarade på vår enkätundersökning vid Apelsinskolan var 42 stycken, varav 20 flickor och 22 pojkar.
Fråga ett och två berör kön och skola. Könsfördelningen var synnerligen jämn med 90 flickor och 91 pojkar. Fördelningen vid de olika skolorna var mycket jämn.
Fråga tre handlar om vem som varit behjälplig i valet till gymnasiet. Svaret var övervä-gande att eleven först och främst själv stod för valet. Familjen och vägledaren kom som delad tvåa. En viss skillnad mellan pojkar och flickor var att flickor tyckte att familjen är viktigare och pojkar tyckte att vägledaren är viktigare. Kompisar kom som nummer fyra och lärarna var överlag minst viktiga.
Fråga fyra tar upp vid vilken årskurs eleven var hos vägledaren första gången. Fyra svarsalternativ finns att välja på. Innan årskurs sju, årskurs sju, årskurs åtta och slutligen årskurs nio. De flesta gick till vägledaren första gången i årskurs åtta. Pojkarna gick dit lite tidigare än flickorna. På Bananskolan gick eleverna tidigare till vägledaren än på de andra tre skolorna.
Vad var det som fick elev att gå till vägledaren?
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
Banan Päron Apelsin Äpple Flickor Pojkar
Föräldrar ville Blev kallad Valde själv
Fråga fem berör vad det var som fick eleven att gå till vägledaren. På Bananskolan, i ett tätbebyggt mångkulturellt samhälle, blev eleverna till största del kallade. På de övriga skolorna valde de flesta själva att gå dit. Pojkarnas föräldrar önskade i högre grad än flickornas föräldrar att deras barn gick till vägledaren. Pojkarna blev också oftare kallade.
Elevers förväntningar på vägledaren före första besöket
0% 20% 40% 60% 80% 100%
Inga Få information om gymnasieprogram, poäng, yrken Få råd om val och utbildningar Få tid att prata igenom min situation Få hjälp med att lära känna mig själv Få nya idéer Få hjälp med att bli mer självständig
Pojkar Flickor
Diagram 2. Fråga sex: Elevers förväntningar på vägledaren före första samtalet.
Den sjätte frågan tar upp vilka förväntningar eleven hade på vägledaren innan det första besöket. De flesta eleverna ville få information om gymnasieprogram, poäng och yrken. Nästan hälften av dem ville också få råd om val och utbildningar. Ingen elev förväntade sig att få hjälp med att lära känna sig själv. Nästan alla flickor hade någon sorts förvänt-ningar inför mötet medan en fjärdedel av pojkarna inte hade några förväntförvänt-ningar alls.
Tabell 1. Fråga sju: Vägledarens arbetsuppgifter enligt eleverna.
Syssla med prao 79%
Hjälpa till med val till gymnasiet 74%
Pappersarbete 9%
Elevvård 1%
Samtal om att lära känna mig själv 5%
Information 36%
Betyg 18%
Råd i största allmänhet 16%
Hålla i gruppsamtal 1%
Ordna studiebesök på skolor 26%
Fråga sju tar upp vilka arbetsuppgifter eleverna trodde att vägledaren hade. De allra flesta, 79 procent trodde att vägledaren sysslar med praoverksamhet, 74 procent trodde att vägledaren hjälper till med val till gymnasiet. 36 procent trodde att vägledarens upp-gift är att ge information. Att ordna studiebesök på skolor trodde 26 procent av eleverna att vägledaren har som uppgift och att ordna studiebesök på olika arbetsplatser trodde 19 procent av eleverna att vägledaren gör. Endast en procent av eleverna trodde att vägledaren håller i gruppsamtal eller sysslar med elevvård.
Fråga åtta berör vägledarens tider på skolan och överlag visste de flesta eleverna när vägledaren är på skolan. Fler flickor än pojkar vet när vägledaren är på plats.
I fråga nio undrar vi hur pass anträffbar eleverna tyckte att vägledaren är. Svarsalterna-tiven är ”svår att nå”, ”ganska lätt att nå”, ”lätt att nå” samt ”alltid anträffbar”. Ungefär hälften av eleverna, 52 procent, tyckte att vägledaren är ”ganska lätt att nå”. Resultatet överväger åt att vägledaren inte alltid är riktigt lätt att nå. Endast vid en skola tyckte 20 procent att vägledaren alltid är anträffbar. Vid denna skola så arbetar vägledaren nästan heltid.
Hur viktigt tycker eleverna att det är att vägledaren är på skolan
Inte alls viktigt 4% Ganska viktigt 21% Viktigt 39% Mycket viktigt 36%
Diagram 3. Fråga tio: Hur viktigt är det med vägledaren på skolan.
Fråga tio är en av våra huvudfrågor. Hur viktigt tycker du att det är med vägledaren på grundskolan? 75 procent av eleverna tyckte att det är ”viktigt” eller ”mycket viktigt” att vägledaren finns. Endast 4 procent tyckte att det inte är viktigt alls.
I fråga elva tar vi upp hur många samtal som var vanligast att eleven hade med vägleda-ren. Pojkarna hade fler samtal än flickorna, men det var också mest pojkar som inte haft samtal alls. De flesta hade två eller fler samtal. På Bananskolan hade eleverna fler samtal än på de andra skolorna.
Fråga tolv handlar om hur länge ett samtal i regel varade. De flesta elever hade samtal som varade mellan 15 till 30 minuter. Flickorna hade oftast längre samtal än pojkarna. På Bananskolan var det endast ett fåtal som hade samtal som varade under femton minuter. På Apelsinskolan var det vanligast med samtal under femton minuter och endast ett fåtal hade längre samtal än 30 minuter.
I fråga tretton undrar vi om elevens valsituation klarnade vid mötet med vägledaren. Valsituationen klarnade för tre fjärdedel av eleverna efter mötet med vägledaren. På Päronskolan så var det hela 86 procent som hade fått större klarhet efter mötet med vägledaren.
Hur nöjda är eleverna med samarbetet med vägledaren
Inte alls 4% Ganska 26% Nöjd 47% Mycket 23%
Diagram 4. Fråga 14: Hur nöjda är eleverna med samarbetet med vägledaren.
Hur pass nöjd eleven är med samarbetet med vägledaren tas upp i fråga fjorton. De flesta eleverna var nöjda eller mycket nöjda med samarbetet med vägledaren. Ett slående resultat var att mer än tio procent av eleverna på Bananskolan inte var nöjda alls mot de andra skolornas två procent.
I fråga femton, om eleven fått tillräckligt med information om gymnasieprogram för att göra sitt val, så svarade 86 procent att de hade det. Däremot var det en elev som skrev bredvid att den hade fått informationen men inte av vägledaren. Tio procent ansåg att de inte fått tillräckligt med information om gymnasieprogram för att kunna göra sitt val.
Fråga sexton saknar ett svarsalternativ för de elever som inte varit hos vägledaren. Frågan berör om valet skulle blivit annorlunda om eleven inte hade varit hos vägleda-ren. Ungefär hälften av eleverna trodde att valet skulle blivit annorlunda och hälften trodde det inte.
Fråga sjutton och arton hör ihop. Hur mycket kunskap hade du om dig själv innan mötet och efter mötet med vägledaren? De flesta eleverna tyckte att de kunde ganska mycket eller mycket om sig själva innan mötet. Fler pojkar än flickor tyckte sig veta mycket om sig själva. Många elever, 83 procent hade mer eller mycket mer kunskap om sig själv efter mötet.
Kunskap om val till gym nasiet, före och efter
0% 20% 40% 60% 80% 100% 120%
Banan Päron Apelsin Äpple Banan Päron Apelsin Äpple
Mycket Ganska mycket Lite
Ingen alls
Diagram 5. Fråga 19-20: Elevernas kunskap om val till gymnasiet.
Fråga nitton och tjugo hör också ihop. Hur mycket kunskap hade du om vad du skulle välja till gymnasiet innan mötet och efter mötet med vägledaren? Här tyckte de flesta eleverna att de hade ”lite” eller ”ganska mycket” kunskap innan mötet och efter mötet hade 91 procent av eleverna ”ganska mycket” eller ”mycket kunskap”.
Fråga 21 till 24 tar upp frågorna i fyrstegsmodellen från ”Vem behöver syo”30. De berör hur mycket hjälp eleven fick med att öka sin medvetenhet om sig själv, hur mycket hjälp eleven fick med att öka sin medvetenhet om valalternativen, hur mycket hjälp eleven fick med att lära sig fatta beslut samt hur mycket hjälp eleven fick med genomfö-randet av valet. 43 procent av eleverna tyckte att de fått ”ganska mycket” hjälp med att öka medvetenheten om sig själv. Att öka sin medvetenhet om valalternativen ansåg mer än hälften av eleverna, 55 procent, att de fått ”ganska mycket” hjälp med. Att lära sig fatta beslut tyckte eleverna att de fått ”lite”, 36 procent, eller ”ganska mycket”, 40 procent, hjälp med. De flesta eleverna, 46 procent, tyckte att de fått ”ganska mycket” hjälp med genomförandet av valet. Detta var ganska enhetligt oberoende av skola eller kön.
Hur mycket anknyter undervisningen till arbetsmarknad och yrken?
Ingen alls 6% Lite 49% Ganska mycket 38% Mycket 7%
Diagram 6. Fråga 25: Hur mycket anknyter undervisningen till arbetsmarknad och yrken.
Slutligen den sista frågan, fråga 25 tar upp hur mycket eleverna tycker att undervis-ningen anknyter till arbetsmarknaden och olika yrken. Lite fler flickor än pojkar, men ändå drygt hälften av eleverna, tyckte att undervisningen endast hade ”lite” eller ”ingen alls” anknytning till arbetsmarknad och yrken. Mellan skolorna och könen skilde sig detta nästan inte alls.
30
9.2 Resultat av intervjuer
Sammanfattning av elevintervjuer, åtta stycken elever från fyra skolor.
1. Hur många procent jobbar vägledaren på denna skola?
Eleverna trodde i regel att vägledaren jobbar mer på skolan än vad som är fallet.
2. Hur många elever går på skolan?
Hur många elever det finns på skolan hade de alla väl reda på.
3. Är det vanligt att välja själv eller att bli kallad till vägledaren?
En elev från Apelsinskolan har inte haft något samtal och visste därför inte. På Bananskolan kallar vägledaren alla elever. Vid de andra skolorna är det mera frivilligt.
4. Hur många samtal har du haft?
De flesta har haft två samtal. En elev har inte haft något och en elev har haft tre.
5. I vilken årskurs börjar samtalen?
Eleverna träffade i allmänhet vägledaren redan i årskurs åtta, när praoverksamheten kom igång. På Bananskolan träffas de redan i sjuan. De regelrätta samtalen började för de flesta oavsett skola i början av nian.
6. Hur långt är ett samtal som regel?
Eleverna från Äppleskolan hade samtal som varade mindre än en kvart. På Päronskolan och Bananskolan hade eleverna längre samtal, ibland upp mot 40 minuter. Det var ingen direkt skillnad mellan flickorna och pojkarna i fråga om samtalslängden.
7. Hur tror du det skulle bli utan vägledaren?
En flicka trodde inte det skulle bli någon skillnad på grund av att hon inte riktigt hade klart för sig vad vägledaren gör. De andra eleverna trodde att det skulle bli mycket svårt när de skulle bli tvungna att ta reda på allting själva. En flicka uttryckte det så här:
”Förvirrade nior som springer runt i korridorerna kanske (skratt). Jag hade egentli-gen inegentli-gen aning om vad jag ville bli, men det fick jag hjälp med hos vägledaren.”
8. Hur är samarbetet mellan vägledaren och lärarna?
De två eleverna från Päronskolan trodde att vägledaren och SO-läraren har något sam-arbete. På Äppleskolan och Apelsinskolan trodde eleverna inte att det finns något sådant samarbete. Bananskolans vägledare har gott samarbete med lärarna tyckte dessa två pojkar.
9. Hur går valet till gymnasiet till? Fick du hjälp vid datorn eller på något annat sätt?
Enbart på Bananskolan var vägledaren med vid valet. Vägledarna vid de andra skolorna hjälpte gärna till om det efterfrågades, men annars skötte eleverna valet själva efter en kort introduktion från vägledaren.
10. Hur anträffbar tycker du att vägledaren är?
De två eleverna från Äppleskolan tyckte att vägledaren är på plats för lite. Det tyckte också eleverna från Päronskolan. Vid Apelsinskolan är det enkelt att få tag på vägleda-ren. På Bananskolan finns vägledaren på skolan nästan hela tiden, men är ofta upptagen.
11. Vilka är vägledarens arbetsuppgifter?
Endast en av dem tyckte att vägledarens uppgift är att ta hand om och vägleda eleverna. Resten trodde att en vägledare ska sköta praoverksamheten och informera om gymnasieprogrammen samt ta hand om valet till gymnasiet.
12. Hur är vägledarens informationer i klassrummet?
Vägledaren är på lektionerna och pratar ibland. Speciellt i nian har det varit lite mer regelbundet. En elev från Bananskolan berättade:
”Ibland kommer vägledaren in och pratar. I förra veckan hade vi arbetsmarknads-vecka och då var han inne och pratade. Det var en kvinna också, från arbetsför-medlingen som också var vägledare, som pratade om högskoleprovet. Sen var det en man från Lunds tekniska högskola som berättade lite.”
13. Hur kändes det när ni träffades första gången?
De flesta tyckte att det kändes bra vid första samtalet. En hel del av dem hade hört med andra och visste redan vad det skulle handla om. Någon var lite nervös. Alla var inte riktigt nöjda. Bananskolan två elever trodde inte att vägledaren förstod dem riktigt.
14. Kan du beskriva vad som hände?
Flicka från Apelsinskolan:
”Jag fick veta om det programmet jag valt. Det var lite förvirrande, han berättade en del konstiga saker som till exempel att Naturvetenskapsprogrammet är svårt.”
Pojke från Äppleskolan:
”Det var bra för då kunde man enklare se vad man passar till.”
Flicka från Päronskolan:
”Man fick rita starka sidor och svaga på ett papper och lite vad man vill bli och vad man tycker om att göra.”
Flicka från Päronskolan:
”Alltså det var rätt bra för då såg man alla sina goda och svaga egenskaper och så.”
15. Vad har vägledaren betytt för dig?
De var alla åtta överens om att vägledaren har betytt väldigt mycket för dem. Elevernas val skulle enligt dem själva bli helt annorlunda utan vägledarens insatser.
16. Dina föräldrar, vad vet de om studie- och yrkesvägledaren?
Föräldrarna vet nog att vägledaren finns men mer är det inte. Någon av vägledarna hade enligt eleverna troligen haft föräldraträffar. En elev tyckte inte att det är nödvändigt att föräldrarna får veta något på grund av att det är eleven som ska välja och inte föräld-rarna.
17. Var skall vägledaren befinna sig, på skolan eller vägledningscentrum?
På denna fråga var de åtta eleverna överens om att närheten betyder en del, dels för anträffbarheten och dels för att kontakten nog blir mera personlig. Vägledaren ska vara på skolan. De flesta skulle nog ha gått till vägledaren även om denne befinner sig på ett vägledningscentrum, men de trodde alla att det skulle bli besvärligare och att om de skulle gå dit så skulle de inte gå dit lika ofta.
18. Finns det något med vägledarens verksamhet som ni skulle vilja ändra på?
De flesta var nöjda som det är. Någon ville ha mer information om gymnasieprogram eller information om olika företag. En flicka ville att vägledaren skulle informera om hur det är att arbeta. Några elever vid Päronskolan tyckte att vägledaren har för mycket att göra och är där för lite. Det skulle varit bra med en till. Äppleskolans två elever ville att det skulle vara mer samarbete mellan lärarna och vägledaren.
19. Vad vet du om gruppsamtal?
Ingen av eleverna vid någon av skolorna visste någonting om gruppsamtal. Däremot så tyckte flera av dem att det skulle vara en positiv form av samtal. En elev sade så här om gruppsamtal:
10. Analys
Efter att ha bearbetat enkät och intervjusvaren kan vi se ett antal olika huvuddrag utkristallisera sig vad gäller elevernas uppfattning om vilket behov det finns av studie- och yrkesvägledning på grundskolan. Från den stora majoriteten av eleverna förväntas vägledaren enbart syssla med prao och att hjälpa till med valet till gymnasiet. Så när som på ingen av eleverna förväntade sig att man skulle få hjälp med att bli mer själv-ständig och att lära känna sig själv bättre. Då kan man följaktligen ställa sig frågan om eleverna ökade sin självkännedom i mötena med vägledaren? Många av eleverna ansåg att de kunde ganska mycket om sig själva innan mötet med vägledaren. Efter vägled-ningssamtalen ansåg 83 procent av eleverna att de hade förskansat sig mer eller mycket mer kunskap om sig själva. En av frågorna i enkäten tog upp vilka arbetsuppgifter eleverna trodde att vägledaren hade. Endast en procent av eleverna trodde att vägledaren håller i gruppsamtal. Vi har genom våra praktikplatser förstått att gruppsamtal inte används på grundskolan, trots att vi i vår utbildning till stor del får lära oss att använda denna form av vägledning.
Ovanstående fakta ger oss en ny infallsvinkel i förståelsen för vilken betydelse den ökade självkännedomen kan ha i en given valsituation. Ett led i den ökade självkänne-domsprocessen är att vägledaren tar hänsyn till den så viktiga ”historien” hos eleven.
10.1 Individens livshistoria
Historien är viktig för både eleven och vägledaren i flera avseenden. Den hjälper oss att upptäcka vem vi är och den ger oss även möjligheter att lättare kunna utvecklas som individ. Ju mer en elev får berätta om sitt liv och därav finna nya meningar, desto större chans finns det för en effektivare problemlösning i en vägledningssituation. En lämplig teoretisk referensram till detta resonemang kan vara Vance Peavy´s diskussion om konsten att gå in i en vägledningssökandes ”levnadsrum”, där för övrigt historien spelar en stor roll. Peavy menar att alla människor har en levnadsrumssignatur som är helt individuell. Han syftar således på att varje enskild individ har en unik livshistoria i sin
ryggsäck. För att främja processen måste vägledaren visa en oerhörd nyfikenhet på vad eleven har att berätta, samtidigt som man visar en fördomsfri respekt inför historien31.
I samband med historien skall vägledaren ta till sig elevens personliga resurser för att sedan gemensamt hitta starka sidor hos vederbörande så att bilden av en själv får en positiv framtoning. Genom detta förfarande skall man kunna stärka elevens självkänsla i valet. En annan viktig sak som vägledaren bör tänka på är att ställa för sammanhanget relevanta frågor, eftersom berättelsen då blir mycket mer innehållsrik.
Själva mötet mellan vägledaren och elev är enligt eleverna själva en absolut nödvändig företeelse. I de personliga semistrukturerade intervjuerna framkommer det argument som till exempel att det är skönt att kunna ha en motpart att bolla idéer och tankar med. Generellt sett över samtliga undersökta skolor vill eleverna ha en studie- och yrkesväg-ledare med fast förankring på skolan, vilket då medför en personlig närhet gentemot eleverna. Vi ser det som att vägledaren är till stor hjälp för eleverna. Det skulle troligen bli många felval och eventuella omval utan vägledare i grundskolan.
En lämplig teoretisk anknytning till dessa fakta blir då helt naturligt Clarence Crafoord´s resonemang kring att varje individ hela tiden har ett starkt behov av att bli bekräftad. Studie- och yrkesvägledarens närvaro på skolan innebär en plats för eleverna dit man kan komma med stora som små frågor när det handlar om funderingar kring var man själv som person står i förhållande till olika studie- och yrkesval.
10.2 Ungdomars egna ”berättelser”
I Crafoord´s resonemang konstateras det att ända sedan man blir till samlar man på sig olika material det vill säga erfarenheter till vad som sedan blir ens historia. Varje människas unika berättelse uppdateras i en ständigt pågående process. En människa har hela tiden ett starkt behov av att bli bekräftad och så också ens berättelse. Just att andra får ta del av och samtidigt ta emot min berättelse i form av ett gensvar, gör att jag kan fortsätta att utvecklas i min berättelse. För människan är denna berättelse viktig, efter-som det är ett sätt att söka efter den egna egentliga identiteten. Jag efter-som personlighet är uppbyggd på saker som känslor och minnen, vilket gör att man blir mer sammansatt
31
som berättelse. I intervjuerna märkte vi en tydlig tendens hos eleverna att tala varmt om möjligheten att kunna besöka vägledaren helt spontant för att prata om sin situation.
Crafoord betonar att i ett möte mellan två berättelser, i det här fallet är det elevens och vägledarens, ser man ofta nya sidor hos sig själv, eftersom man hjälper varandra att se den enskildes berättelse utifrån nya infallsvinklar.
I ett vägledningssamtal med eleven är det högst relevant att ge vederbörande det så väl-behövliga gensvaret, vilket krävs för en positiv självkänsla hos eleven. Denna själv-känsla är viktig att ha i presentationen av sin berättelse. För vägledaren är det viktigt att i ett möte med en elev verkligen visa viljan att försöka förstå vederbörandes berättelse. Eftersom alla berättelser är unika och ingen är den andre lik, är det en förutsättning att vägledaren besitter en oerhörd förmåga att kunna lyssna.
Nyckeln för vägledaren i dennes försök att så kallat frigöra berättelsen är att som Crafoord uttrycker det erkänna subjektets existens det vill säga ”se” individen och respektera densamma. I ett exempel taget från grundskolan är det ett vågspel för vägle-daren när denne varken får styra för mycket eller hålla en alltför stor distans till eleven. Var vägledaren väljer att befinna sig i samtalet har stor betydelse, eftersom det kan påverka elevens berättelse märkbart.
Faktum kvarstår att drygt tre fjärdedelar av eleverna i undersökningen ansåg att deras valsituation hade klarnat under vägledningsperioden. Det som händer i samtalen med vägledaren och som får eleverna att hitta mera rätt, är den beslutsprocess som beskrivs under teoridelen 6.5. Där handlar det om att ta fram attribut, att gallra bort otänkbara alternativ, att hitta lovande alternativ, att räkna ut den sammanlagda attraktiviteten, att strukturera befintlig information, att beakta fördelar och nackdelar samt att eventuellt fatta ett väldefinierat beslut.
Intervju- och enkätsvaren vittnar även om att omgivningen spelar en viss roll i varje enskild elevs valsituation. Detta konstaterande kan vi knyta an till Mead´s och Festinger´s teoretiska utgångspunkt vad gäller betydelsen av individens/elevens tolkningar av omgivningens värderingar och normer i förfarandet av valet.
10.3 Elevernas självbild
I skolmiljön får eleverna en stor del av sin socialisering genom sina klasskamrater och lärare. Omgivningen på en skola innebär en uppsjö av värderingar och normer för varje enskild individ att ta ställning till. Den tidigare nämnda tolkningsprocessen blir således oerhört komplex och svårhanterlig för eleverna. Man kan då tänka sig att utifall att den här teorin går att applicera på den svenska skolans elever i största allmänhet, torde det vara så att eleverna behöver en frizon/neutral plats där man kan få hjälp med att hitta sig själv och sin plats i den valsituation som föreligger. En plats där eleven har möjlighet att omsätta sin egna tolkningsprocess i praktiken, så att sammanhanget blir mer konkret. Eleven kan då få kunskap om omgivningens roll i direkt relation till den egna uppfatt-ningen av densamma. Detta scenario kan mycket väl återspeglas på en grundskola i en vägledningsprocess hos en studie- och yrkesvägledare.
10.4 Enkät kontra intervju
Ur våra resultat har vi inte upptäckt någon egentlig skillnad mellan de fyra olika sko-lorna. Intervjuerna bekräftar de svar som enkäterna visar. De elever som går på skolan inne i centrum verkar dock lite mera självständiga och de elever som finns på den mindre orten ger en bild av att vara mycket mera beroende av sin vägledare. Vissa av frågorna i enkäten saknar svarsalternativ för de elever som inte haft något samtal. Därför blir svarsfrekvensen inte riktig i till exempel i frågan där vi undrar om valet hade blivit annorlunda utan besök hos vägledaren. Elever som inte varit hos vägledaren kan ju inte svara på detta.
De olika vägledarna har olika personligheter och det verkar som att detta är mycket ton-givande i hur eleverna sköter sina val. Får de mycket hjälp blir de nöjda med det, men får de mindre hjälp så tar de mera ansvar själva. Det faktum att en vägledare av person-liga själ just detta året inte kallat eleverna till samtal kan mycket väl ha påverkat dessa elevers uppfattning. Att vägledaren besitter en god yrkesskicklighet visar sig också behövas mer än vi trodde. Förvirring och okunskap uppstår utan någon vägledare. Det är viktigt för eleverna att ha någon att kunna gå till, som finns på nära håll och som eleven har en god samt personlig relation till. Personen ska vara lätt att nå och vara anträffbar just när det behövs. Anders Lovén skriver i sin bok ”Kvalet inför valet” om ”den gode vägledaren” som ger eleverna en hjälpande hand och synliggör för dem
själva vad de har i sin ryggsäck32. Detta behövs för att göra väl avvägda och självstän-diga val, nu och i framtiden. Det framkommer tydligt i resultaten till vår undersökning att valet till gymnasiet avgörs främst av eleven själv. Vägledaren och familjemedlem-mar är till stor hjälp. Det man kan fråga sig är varför lärarna betyder så lite. I skolans läroplan står det tydligt att läraren skall bidra med underlag för elevens val av fortsatt utbildning33.
Enkätsvaren visade att de flesta elever gick till vägledaren första gången i årskurs åtta. Vid intervjuerna sade eleverna att samtalen började i årskurs nio. Skillnaden kan bero på att vi inte i enkäten klarlagt vad vi menade med ”det första besöket”. Eleverna träffade ju vägledaren när de skulle gå ut på prao och detta skedde i årskurs åtta. Det vi har fått fram är att det är mycket upp till varje vägledare när eleverna har sina första riktiga samtal. I det fall vägledaren var mån om att starta proceduren tidigt så påbörjade många av eleverna sin vägledningsprocess betydligt tidigare än de övriga.
De flesta eleverna var medvetna om när vägledaren finns på skolan och flickorna visste mera exakt än pojkarna. I de fall vägledaren inte finns på skolan varje dag så tyckte eleverna ibland att det gick för lång tid mellan besöken och att man hann glömma frågorna man hade. Även om vägledaren finns på plats så händer det ofta att denne är upptagen.
10.5 Framtidens behov av studie- och yrkesvägledning i grundskolan
Den andra frågeställningen vi hade var hur behovet av studie- och yrkesvägledning i grundskolan kan komma att se ut i framtiden. Med hjälp av eleverna som vi intervjuat och enkätsvaren vi har tagit del av kan vi dra åtminstone några slutsatser alternativt se några tydliga tendenser.
I intervjuerna påtalar de flesta eleverna att utan vägledaren hade det varit mycket svårt att penetrera all den information om de olika utbildningsalternativen, oavsett om det är via Internet eller genom broschyrer. I ”Vägledning i förändring”34 diskuterar författarna det ökade informationsflödets problematik och vad detta kan få för konsekvenser hos
32 Lovén, Kvalet inför valet, 2000 33 LPO 94, 2001, s.17
34
eleverna. Vidare konstaterar de att i takt med att valmöjligheterna ökar så blir besluts-processen och därmed även utvecklingsbesluts-processen för många elever alltmer komplicerad och komplex. När man som femtonåring skall göra sitt val till gymnasiet spelar omgiv-ningen, precis som vi tidigare nämnt, en stor roll både medvetet och omedvetet hos individen. Detta kunde vi även se spår av i intervju- och enkätsvaren. Det ökade antalet friskolor profilerar sig genom att locka eleverna med smaskiga erbjudanden från allt mellan studieresor till utlandet till personliga portabla datorer. För lättpåverkade ung-domar är det inte lätt att ”sondera terrängen” på ett klokt och genomtänkt sätt, när dessa fina erbjudanden ständigt gör sig påminda i elevernas bakhuvuden. Antalet friskolor kommer av allt att döma att öka även i framtiden, vilket medför en mer komplex valsi-tuation för den enskilde eleven.
I de personliga intervjuerna ställde vi även frågan om var vägledaren skall befinna sig, på skolan eller på ett tilltänkt vägledningscentrum? Samtliga intervjuobjekt ansåg att vägledaren skall vara kvar på skolan och argumenten för detta var många. Till exempel så påtalade eleverna vikten av att ha en personlig närhet till studie- och yrkesvägledaren. Detta för att som elev kunna ha möjlighet till spontana besök för att på så vis kunna få direkta svar på viktiga frågor som uppkommit i anslutning till gymnasievalet. En even-tuell flytt från grundskolan till vägledningscenter för vägledaren välkomnas alltså inte av eleverna i den här undersökningen. I det fallet att vägledaren inte finns på skolan, skulle det enligt eleverna själva bli besvärligare eftersom man då blir tvungen att ta sig dit.
Den tydliga tendensen vi kan se i ovanstående resonemang är att studie- och yrkesväg-ledning verkligen kommer att behövas i grundskolan även framöver och kanske i högre grad än vad som nu är fallet. Eleverna säger i intervjusvaren att vägledaren inte är särskilt anträffbar, vilket kan bero på att vägledarnas tjänster generellt sett är deltid inom grundskolan. Detta faktum kombinerat med ständigt ökande valmöjligheter för eleverna talar för ett bibehållet och eventuellt ökande behov av studie- och yrkesvägled-ning i grundskolan.
Denna diskussion kan vi även förankra i våra val av de tidigare nämnda teoretiska utgångspunkterna och då syftar vi framför allt till relevansen av att följa en vägled-ningsprocess. Denna process innefattar vägledningsmodeller av olika slag där man
läg-ger stor vikt vid elevens förutsättningar och potentiella inneboende krafter i en valsitua-tion. Lägg därtill den ”egna historien” i kombination med den tidigare nämnda besluts-processen, så fullbordas därmed det väsentliga sammanhanget i hela vägledningssitua-tionen.
I jämförelsen mellan våra teorier och våra undersökningsresultat kan vi se en röd tråd som går genom hela vårt examensarbete. Trots att vi själva har en viss bakgrund, som nästan färdiga vägledare, så har vi på alla sätt försökt att hålla vår undersökning så objektiv som möjligt med tanke på att våra egna ”ryggsäckar” alltid påverkar det vi tar oss för. Vägledningsförfarandet har stor betydelse för hur förberedda eleverna egentli-gen är inför gymnasievalet. Nästan samtliga elever trodde nämliegentli-gen att deras val skulle blivit annorlunda utan samarbetet med vägledaren. Vidare tyckte den stora majoriteten av eleverna att valsituationen hade klarnat efter deras möte med vägledaren.
Vi har anledning att tro att framtidens elever inte kommer att ha svårigheter med åt-komsten av information, utan problemet för eleverna blir med största sannolikhet att be-arbeta densamma. Studie- och yrkesvägledarens närvaro på grundskolan blir därför varje elevs angelägenhet, om än i olika omfattning. Det är åtminstone vad resultatet i vår undersökning har visat.
