1
Department of Political
Science
Vad är ”pojkproblemet” i skolan?
En poststrukturalistisk analys av problemframställningar
kopplade till pojkars relativa underprestationer i svensk skola i
relation till flickor
Johanna Andersson
Självständigt arbete i statsvetenskap 30 hp
Masterprogrammet i statsvetenskap Höstterminen 2020
Handledare: Lenita Freidenvall Antal ord: 19118
English title: What is the “boy problem” in school? – A poststructural analysis of problem representations regarding boys’
2
Abstract
For decades, boys have underperformed in the Swedish school when compared to girls. During the past 10 years, different problem representations regarding the issue have been articulated within the Swedish Government Official Report series. This paper examines the two most dominant problem representations, through a critical scrutiny of underlying assumptions, as well as potential political effects on gender equality policy. Both problem representations share the assumption that education is a success game, won by girls and lost by boys. Further, boys’ failures in school are represented as a threat, both towards individuals as towards society at large. However, key differences can be found when looking at the ways sex, gender and power are constructed. When the gender gap is represented to be caused by determined sex differences, the school system is seen as unfair, benefitting girls at the expense of boys. When the gender gap is instead represented as caused by socially constructed gender projects, “anti-study culture” is seen as a result of boy’s collective upholding of hegemonic masculinity. Depending on the conceptualization of the issue, the political effects could either entail a stabilization of a patriarchal gender system through a delegitimization of girl’s successes, or a destabilization of a patriarchal gender system through perceiving both girls and boys as potential victims of patriarchy, enabling alliance-building gender equality policy. Yet, lack of intersectional perspective makes it difficult to counteract social inequality at large, as the gender system affects boys and girls in different ways depending on other intersecting axes of social division.
Nyckelord
Kön, genus, makt, hegemonisk maskulinitet, könsskillnader, skolresultat, jämställdhetspolitik, WPR.
3
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 4
1.1 Problemformulering och syfte ... 5
1.2 Frågeställningar ... 6
1.3 Disposition ... 7
2 Tidigare forskning ... 7
2.1 Statsvetenskaplig forskning om skola och likvärdighet ... 7
2.2 Könsskillnader i skolprestationer – Problemframställningar över tid ... 8
2.3 Slutsatser tidigare forskning ... 11
3 Metod ... 12
3.1 Poststrukturalism som teoretisk och metodologisk utgångspunkt ... 12
3.2 Analysverktyg ... 13
3.3 Kritiska reflektioner kring metodval och reflexivitet ... 17
4 Teoretiskt ramverk ... 18
4.1 Den sociala konstruktionen av kön och genus ... 18
4.2 Genussystemet och mäns strukturella makt över kvinnor ... 19
4.3 Genussystemet och mäns strukturella makt över andra män ... 20
4.4 Hegemonisk maskulinitet i skolans värld ... 22
4.5 Jämställdhetspolitikens befrielseprojekt, för vem? ... 23
5 Material och avgränsningar ... 24
6 Analys ... 26
6.1 Pojkproblemet i skolan ... 26
6.1.1 Gemensamma utgångspunkter: Pojkar förlorar i framgångsspelet ... 28
6.1.2 Det orättvisa spelet: Flickor gynnas på pojkars bekostnad ... 32
6.1.3 ”Tjejspelet”: ”Antipluggkultur” och hegemoniska maskulinitetsprojekt ... 35
6.2 Vilken jämställdhetspolitik möjliggörs respektive omöjliggöras genom problemframställningarnas diskursiva logiker? ... 40
6.2.1 Möjligheter och begränsningar till följd av den binära könskategoriseringen ... 41
6.2.2 Jämställdhetspolitik: En makttävling ... 42
6.2.3 Jämställdhetspolitik: Ett alliansbyggande befrielseprojekt ... 43
7 Sammanfattning och avslutande diskussion... 45
4
1
Inledning
Jämställdhet har under de senaste decennierna kommit att få en allt högre prioritet på den politiska agendan världen över. Idag ses jämställdhet i många länder som ett positivt ideal vilket antas gynna både enskilda individer och samhällsutvecklingen i stort (Squires 2007: 19–20). Den svenska regeringen har deklarerat att den är världens första feministiska regering med målsättningen att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Detta framhålls som en självklarhet i en modern välfärdsstat, och beskrivs bland annat som en mänsklig rättighet, en demokrati- och rättvisefråga, samt en bidragande faktor till ekonomisk utveckling (Regeringen 2019). Den övergripande målsättningen innefattar sex delmål: En jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, jämställd utbildning, jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, jämställd hälsa, samt att mäns våld mot kvinnor ska upphöra (ibid). Målet är att jämställdhet ska komma alla till del, såväl kvinnor som män (ibid).
År 2014 presenterades en kartläggande utredning med fokus på män och jämställdhet i Sverige. Studien undersöker hur mäns livssituation har förändrats under de senaste åren, och argumenterar för vikten av att uppmärksamma frågor om män i jämställdhetspolitiken (SOU 2014:6). Undersökningen belyser hur jämställdhetsfrågan under lång tid, och än idag till största del drivs av kvinnor. Män har i stor utsträckning stått vid sidan om och observerat kvinnornas strävan att uppmärksamma och förändra de maktstrukturer varigenom kvinnor missgynnas (idem: 54). Författarna till utredningen menar att mäns frånvaro kan ha olika förklaringar, så som att män inte vill ha jämställdhet, att de inte anser sig beröras av de frågor som lyfts, eller att de inte känner igen sig i problematiken (ibid). Utredningen pekar på att män som grupp fortfarande generellt sett gynnas av den rådande könsmaktsordningen i samhället (idem: 56). Sett i ekonomiska mått uppgick exempelvis kvinnors medellöner 2019 till 90,1 % av männens (SCB 2019). Samtidigt pekar utredningen på en stor variation vad gäller mäns skilda livsvillkor. Män är överrepresenterade i samhällets topp, men även i några av samhällets mest utsatta grupper sett till bland annat självmordsstatistik, missbruk och kriminalitet (SOU 2014:6: 26). Att en stor andel män befinner sig i socialt utanförskap och utsatthet antas vidare hänga samman med pojkars större tendens att misslyckas i skolan jämfört med flickor som grupp (ibid).
5 Ett av regeringens senast tillkomna jämställdhetspolitiska delmål, jämställd utbildning, syftar till att kvinnor och män, flickor och pojkar ska kunna nå sin fulla potential genom att ges samma möjligheter och villkor i utbildningen (Regeringen 2019). År 2020 publicerades den offentliga utredningen med namnet En mer likvärdig skola (SOU 2020:28). Utvärderingen pekar på att de största resultatskillnaderna i svensk skola går att härleda till elevernas socioekonomiska bakgrund, men menar samtidigt att väsentliga könsskillnader i skolresultat sträcker sig över samtliga socialgrupper (idem: 554–555). Författarna beskriver en trend där pojkar under lång tid genomsnittligen har presterat sämre än flickor sett till bland annat meritvärde och betyg (ibid). Läsåret 2018/2019 låg flickornas genomsnittliga meritvärde på 243 poäng i årskurs 9, respektive pojkarnas på 217 poäng (Skolverket 2019a). Flickornas genomsnittliga betygspoäng var högre inom alla ämnen förutom idrott och hälsa där betygspoängen var på samma nivå som pojkarnas (Skolverket 2019b). Sett till fördelningen av toppbetyget A visar dock statistiken en överrepresentation av flickor inom samtliga ämnen, där även idrott och hälsa (ibid). Att pojkar samtidigt är överrepresenterade bland de lågpresterande eleverna lyfts fram som en av samhällets nuvarande utmaningar i Jämlikhetskommissionens senaste betänkande En gemensam angelägenhet (SOU 2020:46: 314). I slutbetänkandet som presenterades av Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) 2010 beskrivs fenomenet i termer av ett ”pojkproblem” inom utbildningsområdet, där gruppen pojkar riskerar att bli ”utbildningsförlorare” (SOU 2010:99: 240).
1.1
Problemformulering och syfte
Statsvetenskaplig forskning har under de senaste decennierna lagt stor vikt vid skolans politiska styrning, och de värdekonflikter som uppstått till följd av decentralisering och konkurrensutsättning (se Jarl & Pierre 2012; Johansson & Svedberg 2016). Jämlikhetsproblematik i svensk skola har i första hand studerats i relation till skillnader mellan skolors resurser, samt i relation till elevernas socioekonomiska bakgrund (se Rothstein 2012; Ingestad 2006). Trots att påtagliga resultatskillnader mellan flickor och pojkar går att påvisa inom samtliga socialgrupper, är den statsvetenskapliga forskningen kring könsskillnader i skolresultat mycket begränsad. Samtidigt utgör jämställdhet i utbildningen nu en explicit målsättning i regeringens jämställdhetspolitik.
Problemframställningar av pojkars respektive flickors prestationsmöjligheter i svensk skola kan tänkas ha stor betydelse för uppfattningar om hur makten är fördelad mellan män och kvinnor
6 i samhället. Detta mot bakgrund av att utbildningsframgång idag framhålls som avgörande för individens möjligheter att lyckas i livet. Avsaknaden av könsskillnader i skolresultat skulle kunna tolkas som ett tecken på att jämställdhet uppnåtts i utbildningen. Könsskillnader till pojkars fördel skulle istället kunna tolkas som att den traditionella genusordningen fortfarande har effekter vilka gynnar pojkar på flickors bekostnad. Inga Wernersson menar att de nu uppmärksammade könsskillnaderna i skolresultat till flickors fördel har skapat viss förvirring då fenomenet varken följer den traditionella genusordningens invanda logik, eller kan tolkas som att jämställdhet uppnåtts (2006: 19).
Medan flickors och kvinnors bristande prestationsmöjligheter inom ”manligt kodade” ämnesområden länge har förklarats med hänvisning till biologiska begränsningar och/eller underordning i genusordningen, har problematik rörande pojkars och mäns bristande prestationsmöjligheter sällan konceptualiserats utifrån teorier om kön, genus och makt (Wernersson 2006: 13). Att Statens offentliga utredningar under senare år kommit att belysa pojkars relativa underprestationer i svensk skola i relation till flickor i termer av ett ”pojkproblem” i utbildningen, är utifrån en historisk kontext därför intressant. Denna studie syftar till att studera hur detta ”pojkproblem” kommit att framställas, samt vilka implicita antaganden om kön, genus och makt som ”problemet” vilar på. Detta innefattar även en kritisk reflektion kring de tystnader, det vill säga alternativa konceptualiseringar som förbises. Målet är med andra ord inte att förklara varför pojkar presterar sämre eller vad som bör ändras för att förbättra resultaten, utan snarare att kritiskt granska meningsskapandet i de diskurser varigenom fenomenet har kommit att framställas i termer av ett ”problem”. Vidare syftar studien även till att studera vilka tänkbara politiska effekter dessa problemframställningar kan producera i fråga om den jämställdhetspolitiska utformningen. Med andra ord, vilken jämställdhetspolitik som möjliggörs respektive omöjliggörs genom problemframställningarnas diskursiva logiker.
1.2
Frågeställningar
Studiens övergripande frågeställningar är inspirerade av Carol Bacchis poststrukturalistiska analysverktyg ”What’s the problem represented to be?” (WPR). Frågorna som studien ämnar besvara lyder:
• Hur framställs problemet med pojkars relativa underprestationer i svensk skola i relation till flickor i Statens offentliga utredningar mellan 2010–2020?
7 • Vilka antaganden om kön, genus och makt ligger till grund för de identifierade
problemframställningarna?
• Vilken jämställdhetspolitik möjliggörs respektive omöjliggörs genom problemframställningarnas diskursiva logiker?
1.3
Disposition
Efter detta inledande avsnitt kommer jag att redogöra för den statsvetenskapligt relevanta forskningen på området skola, likvärdighet och könsskillnader i skolprestationer. Jag kommer här att vidare motivera den statsvetenskapliga forskningslucka studien ämnar fylla. I avsnitt tre kommer jag att redogöra för studiens övergripande metodologiska tillvägagångssätt, poststrukturalismen som metodologiskt och teoretisk utgångspunkt, samt delarna i studiens analysverktyg, inspirerat av Carol Bacchis ansats: ”What’s the problem represented to be” (WPR). Avsnittet avslutas med kritiska reflektioner kring metodval och reflexivitet. Teoriavsnittet består av en redogörelse för de teoretiska koncept jag kommer använda mig av i syfte att bidra med förståelse för problemframställningarnas grundläggande antaganden om kön, genus och makt. Här redogörs för den sociala konstruktionen av kön, samt hur genussystemet kan förstås både i relation till mäns strukturella makt över kvinnor, och i relation till mäns strukturella makt över andra män. Detta utmynnar i en diskussion kring hur begreppet hegemonisk maskulinitet förstås i relation till pojkars skolresultat, samt hur jämställdhetspolitikens befrielseprojekt har tolkats i relation till pojkars och mäns livsvillkor. I materialavsnittet motiveras det empiriska underlag som valts ut, bestående av totalt sju Statliga offentliga utredningar publicerade mellan 2010–2020. Analysen struktureras därefter utefter studiens övergripande frågeställningar, där framställningarna av ”pojkproblemet” och underliggande antaganden identifieras. Därefter analyseras kopplingen mellan problemframställningarnas diskursiva logiker och tänkbara politiska effekter i fråga om jämställdhetspolitikens utformning. Avslutningsvis sammanfattas och diskuteras studiens resultat i relation till tidigare forskning, samt förslag till framtida forskning presenteras.
2
Tidigare forskning
2.1
Statsvetenskaplig forskning om skola och likvärdighet
Skolans politiska styrning och uppstådda värdekonflikter till följd av bland annat decentralisering, privatisering och konkurrensutsättning är områden som intresserat svenska
8 statsvetare under senare år. Maria Jarl och Jon Pierre beskriver bland annat hur 90-talets skolreformer kan förstås som ett vägskäl i den svenska skolpolitiken, där decentraliseringspolitiken har lett till påtagliga förändringar (2012: 11–13). Förändringarna i skolans utformning har i hög grad kommit att studeras i relation till inträdet av New Public Management (NPM) i offentlig sektor. Termen NPM förstås ofta i relation till en nyliberal diskurs, där privat sektor har kommit att ses som ett föredöme för den offentlig sektorns organisation (Casula Vifaell & Ivarsson Westerberg 2013: 9–10). Lennart Lundquist menar att NPM kan förstås i termer av en förvaltningsdoktrin vilken lett till att ekonomiska värden så som funktionell rationalitet, kostnadseffektivitet och produktivitet har kommit att prioriteras över demokratiska värden så som jämlikhet och rättssäkerhet (2001: 13–16).
Jämlikheten i svensk skola har således studerats i relation till den arena som skolan idag verkar på, där decentralisering och marknadisering har skapat nya förutsättningar och skillnader mellan skolor i fråga om resurser och kvalitet. Jämlikhetsproblematik har bland annat studerats utifrån inriktningen School Effectivivness Research (SER), där skillnader mellan skolors karaktär, organisation och arbetssätt studerats (Rothstein 2012: 67). Vidare pekar flera studier på att elevernas socioekonomiska bakgrund är en avgörande faktor för hur väl de lyckas i svensk skola (Ingestad 2006: 142–144, Bergström & Millares 2016: 92–94). Jarl och Pierre menar att det nya skolsystemets decentraliserade styrning hänger ihop med denna ojämlikhetsproblematik (2012: 193). Vidare menar de att svensk politik idag står inför ett vägskäl där antingen ökad mångfald, med ökat fokus på profilering och valfrihet står i fokus, eller ökad jämlikhet med återgång till en mer centraliserad styrning (idem: 190–191).
2.2
Könsskillnader i skolprestationer – Problemframställningar över
tid
Sällan har statsvetenskaplig forskning belyst en ojämlikhetsproblematik kopplad till skillnaderna mellan pojkars och flickors skolresultat, trots att påtagliga könsskillnader genomsyrar svensk skola. Könsskillnader i skolresultat har till största del studerats inom ramen för andra vetenskapliga fält, så som pedagogik, sociologi, eller biologi. Ett antal forskare har dock kommit att studera företeelsen utifrån en politisk kontext, där problemframställningar i Sverige och andra länder har studerats i relation till teorier om kön, genus och makt.
I studien Könsskillnader i skolprestationer ger Inga Wernersson en kartläggande redogörelse för hur diskurser om könsskillnader i skolresultat har förändrats över tid. Skillnader i
9 prestationsförmåga har genom historien beskrivits utifrån motsättande ontologiska perspektiv. Förmågorna har delvis förståtts som biologiskt determinerade, delvis som ett resultat av sociala eller kulturella konstruktioner (Wernersson 2006: 4).
Sett ur ett maktperspektiv har beskrivningar av pojkars respektive flickors prestationsförmågor potential att både upprätthålla och underminera rådande maktstrukturer i samhället. Wernersson beskriver hur tidigare utbildningssystem präglades av en strikt könsuppdelning där flickors tillgång till kunskap kraftigt begränsades. Detta ledde i sin tur till ett kunskapsmässigt övertag för pojkar (2006: 19). Antagandet att män skulle vara mer intelligenta än kvinnor har länge varit väsentligt i legitimerandet av mäns större makt och status i samhället. Att ledarna i samhället är de som vet bäst blir betryggande för alla. Om motsatsen istället uppmärksammas och den underordnade gruppen visar sig veta lika bra eller bättre än den överordnade gruppen kan konfrontation och ifrågasättande av rådande ordning uppstå (ibid).
Trots att fokus idag ligger på att förklara varför pojkar genomsnittligen presterar sämre än flickor, har den nationella och internationella debatten på området under lång tid huvudsakligen fokuserat på flickor som ”problemet” (Wernersson 2006: 13). Flickors relativa underprestationer har länge studerats i relation till ”manligt kodade” ämnesområden så som matematik, naturvetenskap och teknik där pojkar tidigare har haft ett visst övertag. Elina Lahelma menar att denna fokusering kan förstås utifrån den genusordning varigenom de kunskapsområden vi uppfattar som maskulina värderas högre än de feminina (2004: 63). Vidare menar Lahelma att förklaringar bakom flickors underprestationer inom dessa områden länge har härletts till intellektuella begränsningar i den kvinnliga hjärnan. När fokus har riktats mot pojkars underprestation inom andra områden, som bland annat språk, har istället orsaker sökts i skolmiljön, lärarens inställning eller innehållet i undervisningen som inte har passat eller tilltalat pojkar (ibid). På så vis har flickors generellt högre betyg nedvärderats då de har uppfattats som ett resultat av lydnad och underkastelse inför lärarauktoriteten vilket har lett till bättre betyg i ”mindre svåra ämnen” (ibid).
I en amerikansk studie från 2013 belyser Juliet A. Williams ett skifte under de senaste decennierna vad gäller förståelsen för pojkar respektive flickors prestationer i relation till biologiska förklaringsmodeller. I studien analyseras hur förståelsen för könsskillnader diskursivt konstrueras genom debatter i fråga om utbildningsreformer. De som förespråkar jämställda villkor för flickor har i stor utsträckning frångått biologiska förklaringsmodeller och
10 fokuserar istället vid ett medvetandegörande av de sociala krafter som begränsar flickors självkänsla och deltagande i manligt dominanta kunskapsfält (Williams 2013: 537). Williams studie pekar samtidigt på att de som fokuserar på pojkars generella underprestationer i hög grad utgår från biologiska förklaringsmodeller och ställer krav på en anpassning av skolan utifrån pojkars ”naturliga” behov (idem: 540).
Wernersson menar att pojkars underprestationer i vissa fall har förståtts som tillfälliga med hänvisning till deras senare mognad. Relaterat till detta har antaganden lyfts kring att skolan skulle vara feminiserad till följd av en kvinnodominans i lärarkåren och att detta skulle innebära en bristande anpassning efter pojkars intressen. Antaganden vilar bland annat på att skolan är för prydlig och ordningsam, något som inte passar pojkar. Pojkar antas ha större naturliga behov av fysisk aktivitet och frihet att tänja på gränserna för ordningen, något som ogillas av kvinnliga lärare (Wernersson 2006: 24). För att bryta denna feminiserade inriktning har bland annat förslag lyfts om att få in fler manliga lärare i skolans organisation (ibid).
Wernersson menar samtidigt att könsaspekten historiskt sett har getts relativt lite uppmärksamhet i studiet av pojkars underprestationer. Problem med underpresterande pojkar har under lång tid främst förklarats utifrån andra faktorer än kön eller genus, där fokus riktats mot bland annat etnicitet eller klasstillhörighet (Wernersson 2006: 13). På samma sätt menar Williams att betydelsen av maskulinitet huvudsakligen har studerats i relation till ”pojkar i riskzonen”, speciellt pojkar av annan etnisk bakgrund (2013: 543). Problemet har i dessa fall förståtts utifrån den etniska maskulinitetens oförenlighet med den dominanta (vita) maskuliniteten. Situationen för pojkar i riskzonen förklaras således utifrån etniska, kulturella skillnader, medan det generella problemet med pojkars relativa underprestation förstås i termer av naturliga och fixerade egenskaper hos pojkar (ibid). Denna särskiljning mellan den ”normativa pojken” och ”pojken i riskzonen” kan även förstås utifrån det koncept som i senare tids forskning kommit att benämnas ”toxic masculinity”. Carol Harrington menar att begreppet fått stor spridning under senare år och bör förstås utifrån en liberal postfeministisk diskurs där en skadlig maskulinitet endast tillskrivs vissa marginaliserade grupper av pojkar eller män (2020: 6). På så vis individualiseras problem som tidigare har förklarats utifrån ett strukturellt maktperspektiv. Sexistiska attityder förstås på så vis som ett karaktärsdrag hos vissa specifika män. Detta tillåter i sin tur redan priviligierade män att inta en anti-sexistisk position genom att identifiera sig med en icke-skadlig maskulinitet (ibid).
11 Att flickor under de senaste decennierna har kommit att framställas som föränderliga, medan pojkar i högre grad framställs som av naturen bundna skulle kunna förstås som ett skifte i den underliggande logiken om hur kön och genus konstrueras. Under lång tid har kvinnors underordning i samhället förklarats och motiverats utifrån begränsningar i intellekt och biologi. Nu träder istället en diskurs fram där flickor antas kunna bli vad de vill, förutsatt förändrade attityder i samhället, samtidigt som pojkar inte bör ”pushas” utanför biologiskt determinerade gränser (Williams 2013: 546). På samma sätt kan de essentialistiska förklaringsmodellerna antas upprätthålla en patriarkal genusordning där egenskaper som kopplas till pojkar och mäns beteenden framstår som naturliga, vilket i sin tur osynliggör dominerande maskulinitetsnormer (ibid).
Under 2000-talet har ett ökat fokus på maskulinitetsskapande växt fram i forskning relaterat till bland annat pojkars underprestationer i skolan (Wernersson 2006: 16). Parallellt med biologiska förklaringsmodeller har nu sociala konstruktioner av maskulinitet kommit att förstås som ett övergripande hot mot pojkars möjligheter att prestera väl i skolarbetet, där problemet bland annat kommit att förstås i termer av en utpräglad ”antipluggkultur” bland pojkar (idem: 17).
2.3
Slutsatser tidigare forskning
Den statsvetenskapliga forskningen kopplad till könsskillnader i skolresultat är mycket begränsad. Den forskning som finns på området har visat att beskrivningen av pojkars respektive flickors prestationer har stor betydelse för upprätthållande respektive underminerande av maktstrukturer i samhället. Om skillnaderna beskrivs som av naturen givna, eller som socialt konstruerade, samt vilken grupp som framställs som missgynnad och varför, kan ha stor betydelse för synen på jämställdhet i samhället. Under lång tid har fokus riktats mot flickor som ”problemet”, där förklaringar till flickors förut lägre betyg i ”manligt kodade” ämnen sökts både i kvinnans bristande intellekt och i socialt konstruerade maktstrukturer. Ett skifte i fokus har under senare år inneburit att pojkar nu i högre grad kommit att framställas som skolans ”förlorare”, där förklaringar bakom deras relativa underprestationer ofta sökts i biologiska förklaringsmodeller, medan problemet med låga resultat bland ”pojkar i riskzonen” har förståtts i termer av en marginaliserad skadlig maskulinitet. Under 2000-talet har ett ökat fokus på maskulinitetsteorier inneburit att även pojkars generella skolresultat i större utsträckning kommit att framställas utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv.
12 Mot bakgrund av tidigare forskning är det av stort intresse att studera hur pojkars relativa underprestationer i skolan idag framställs i Statens offentliga utredningar på området. Detta för att skapa oss en förståelse för hur man i dagens Sverige ser på pojkar och flickor, män och kvinnor, och deras möjligheter och makt att forma samhället och sina liv. Frågan är vilka antaganden om kön, genus och makt som idag återspeglas i problemframställningarna. Antas vissa elever vara mer eller mindre gynnade i svensk skola, och i så fall på vilket sätt? Vad skulle de dominerande problemframställningarna kunna ha för effekter i fråga om synen på maktfördelningen mellan män och kvinnor i samhället i dag?
3
Metod
3.1
Poststrukturalism som teoretisk och metodologisk utgångspunkt
Studien tar sin utgångspunkt i en kvalitativ ansats. Målet är således att bidra med förståelse för komplexa samhällsfenomen genom att analysera innebörden av de ord som kommuniceras, snarare än vid kvantifiering av mätbara data (Reinecker & Stray Jörgensen 2014: 193). Detta innebär med andra ord att jag ämnar skapa förståelse för de underliggande och latenta budskap som inte alltid går att direkt observera (Yanow 1993: 41–42).
Det poststrukturalistiska perspektivet ligger till grund för studiens metodologiska tillvägagångsätt, men representerar även studiens övergripande teoretiska utgångspunkt. Målet med studien är inte att hitta en universell sanning genom att fastslå vad som är sant eller falskt utifrån ett objektivt perspektiv. Målet är istället att undersöka hur den sociala världen får sin mening genom det sätt vi talar om den. Utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv används diskursanalysen som ett verktyg för att analysera produktionen av kunskap i samhället. En diskurs kan förstås i termer av ”ett sätt att tala om och förstå världen, eller en aspekt av den” (Phillips & Jørgensen 2002: 1). Världen existerar utanför diskursen, men det är när element artikuleras tillsammans i en diskurs som världen får sin mening. Objekt och subjekt får sin mening genom det sätt vi pratar om dem, vilket innebär att de genom språket blir snarare än är. Men denna studie vill jag på så vis till att bidra med förståelse för hur uppfattningar om den sociala världen konstrueras (idem: 9–13).
Utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv antas kunskap vara starkt förknippat med makt. Foucault menar att fenomen eller ting som i samhället uppnår en normativ status tas för givet för att vara sanningar, vilket bidrar till upprätthållande av vissa maktordningar (Winther
13 Jørgensen & Phillips 2000: 12). Språkets roll i produktionen av verklighetsuppfattningar innebär en central roll i formandet av identiteter, såväl som våra antaganden om vad som är naturligt och onaturligt, normalt och onormalt, sant och falskt, samt bra och dåligt. På så vis har perspektivet potential att synliggöra de dominanta normer som råder och verkar i en viss social kontext. Vad som får sägas av vem och när, samt vad som är accepterat, respektive går emot de rådande sociala konventionerna för en specifik tid och plats (Bergström & Boréus 2012: 362). Diskursens produktion av verklighetsuppfattningar antas i sin tur få faktiska konsekvenser för samhället. Det som benämns som avvikande eller onaturligt genom diskursen betraktas och behandlas annorlunda (Foucault 1976/1990: 18).
I relation till ett renodlat strukturalistiskt perspektiv utgår det poststrukturalistiska perspektivet i högre grad från ett antagande om att samhällsstrukturer är öppna för förändring. Makten över den kunskap som produceras genom diskursen är ständigt omstridd, och trots diskursens reproduktion av gemensamt meningsskapande är den aldrig fullt ut fixerade. Diskurser förändras istället ständigt i relation till andra diskurser i strävan efter hegemoni. Hegemoni förstås i denna kontext i termer av den dominanta position och det tolkningsföreträde en diskurs har i relation till andra diskurser (Phillips & Jørgensen 2002: 26). Denna position utmanas när element artikuleras i relation till varandra på nya sätt, vilket i sin tur möjliggör nya identiteter och maktrelationer i samhället (ibid).
3.2
Analysverktyg
Det analytiska verktyget är inspirerat av Carol Bacchis ansats ”What’s the Problem Represented to be?”, förkortat WPR. Ansatsen är framtagen i syfte att synliggöra politik, genom ett kritiskt granskande av meningsskapande i policydokument (Bacchi & Goodwin 2016: 7). Bacchi och Goodwin menar att den länge dominerande ansatsen inom policyforskning utgår från ett positivistiskt perspektiv, där policydokument hanteras som objektiva texter, framtagna av rationella aktörer i syfte att lösa redan existerande problem (ibid). Genom en WPR-analys studeras istället hur regeringens praktiker producerar ”problem” som specifika typer av problem, samt hur dessa problemframställningar formar världen och människors liv (idem: 14). På så vis förstås policyarbetarna som subjekt vilka själva deltar i produktionen av kunskap (ibid). Ansatsen utgår från det poststrukturalistiska perspektivet, och är influerad av Foucaults syn på studiet av makt. Politik förstås här i termer av ”heterogena strategier och praktiker som formar vilka vi är och hur vi lever” (ibid).
14 Bacchi presenterar ett analysschema bestående av sex delfrågor. Frågorna sammanfattas enligt nedan:
Enligt Bacchi kan frågorna appliceras på en bredd av dokument utöver policys och legislativa texter, däribland offentliga utredningar (2012: 22–23). På så vis kan WPR-ansatsen användas för att uppfylla denna studies syfte, där problemframställningar i Statens offentliga utredningar står i fokus. Vidare menar Bacchi att frågorna är öppna för modifiering utifrån den specifika studiens syfte och omfång, och det är inte heller nödvändigt att alla sex delfrågor inkluderas i analysen (2009: 101, 108).
Utifrån denna studies syfte har jag valt att utforma ett analysverktyg inspirerat av fråga 1, 2, 4 och 5 i Bacchis analysmodell. Detta innebär i sin tur att fråga 3 och 6 utesluts. Denna studie kommer på så vis inte att lägga vikt vid hur problemframställningarna uppstått, reproducerats, försvarats eller förändrats över tid och rum. Nedan redogörs kortfattat för de totalt fyra analysfrågor jag har valt att utforma mitt analysverktyg kring, inspirerat av Bacchis metodologiska tillvägagångssätt.
Fråga 1: Hur framställs problemet i materialet?
Den första frågan i analysverktyget går att koppla till denna studies första frågeställning, det vill säga ”Hur framställs problemet med pojkars relativa underprestationer i svensk skola i relation till flickor i Statens offentliga utredningar mellan 2010–2020?”. Som startpunkt för
Vad är problemet representerat som?
1. Vad är problemet representerat som i materialet?
2. Vilka antaganden ligger till grund för denna problemrepresentation? 3. Hur har denna representation av ”problemet” uppstått?
4. Vad lämnas oproblematiserat i denna problemrepresentation? Vilka är tystnaderna? Kan ”problemet” konceptualiseras annorlunda?
5. Vilka effekter (diskursiva, subjektifikationer, levda) produceras av denna representation av ”problemet”?
6. Hur och var har denna representation av ”problemet” producerats, reproducerats och försvarats?
Hämtad från: Bacchi, C. L. & Goodwin, S. (2016) Poststructural Policy Analysis: A Guide to Practice. New York: Palgrave Macmillan, s. 20. (Min översättning).
15 analysen blir här målet att identifiera en eller flera problemframställningar. För att möjliggöra detta föreslås att forskaren arbetar baklänges. Detta innebär att explicita förslag på lösningar och åtgärder identifieras för att på så vis identifiera de implicita problematiseringarna dessa vilar på (Bacchi & Goodwin 2016: 20–21). Det är här av vikt att komma ihåg att texter ofta kan innehålla fler än en problemframställning (ibid). Vidare kan problematiseringarna vara motsägelsefulla, där vissa representationer ofta är mer dominerande. För att bringa klarhet i vilka problemframställningar som är dominerande menar Bacchi att forskaren kan se till vilket förslag som tillägnas mest uppmärksamhet eller faktiska resurser (2009: 4).
Fråga 2: Vilka antaganden ligger till grund för denna problemframställning?
Fråga 2 syftar till att identifiera vilka grundläggande antaganden som understödjer den problemframställning som identifierats i materialet. Detta kan kopplas till studiens andra övergripande frågeställning, ”Vilka antaganden om kön, genus och makt ligger till grund för de identifierade problemframställningarna?”. Här söks djupt rotade kulturella värderingar och fundamentala världsuppfattningar. Detta innebär att forskaren identifierar vad som tas för givet i materialet, för att på så vis bringa klarhet i de begreppsliga logikerna. Syftet är här inte att identifiera aktörernas, i detta fall policyarbetarnas specifika biaser, utan snarare att synliggöra det diskursivt formade meningsskapandet som möjliggör en viss typ av problemrepresentation (Bacchi 2009: 5). Detta innefattar ett synliggörande av diskursiva praktiker, där binärer, nyckelbegrepp och kategorier söks i materialet. Binärer, eller dikotomier förutsätter ett A/inte-A-förhållande, till exempel natur/kultur eller man/kvinna, där det som inkluderas i det ena begreppet exkluderas från det andra begreppet. Vidare menar Bacchi att binärer är hierarkiska genom att en sida värderas högre än den andra sidan (idem: 7). Begrepp är öppna för olika tolkningar, trots att vissa tolkningar är så förankrade i vår historia och kultur att de uppfattas som av naturen givna. Att begrepp tolkas olika kan förstås i termer av en diskursiv kamp över meningsskapandet. Vilken mening som tillskrivs nyckelbegrepp i det studerade materialet, till exempel begreppen ”jämlikhet” eller ”utbildning” får betydelse för vilken problemkonstruktion som möjliggörs (idem: 8). Studiet av kategorier syftar här till hur vi delar in människor i olika grupper, till exempel ”pojke” och ”flicka”, där logikerna bakom kategoriseringen ger mening till problemkonstruktionerna.
Då fokus för min studie är att analysera vilka grundläggande antaganden om kön, genus och makt som problemframställningarna vilar på, kommer teorier kring dessa koncept att inkluderas i analysen. På så vis utgår studien från ett teorikonsumerande perspektiv, där teorier används i
16 syfte att bidra till förståelse för de begreppsliga logiker som påträffas i materialet. Det teoretiska ramverket redogörs för i avsnitt 5.
Fråga 3: Vad lämnas oproblematiserat i denna problemframställning? Vilka är tystnaderna? Kan ”problemet” konceptualiseras annorlunda?
Fråga 3, inspirerat av Bacchis fjärde analysfråga, innebär ett kritiskt granskande förhållningssätt i relation till de identifierade problemframställningarna. Detta genom ett synliggörande av problemframställningarnas begränsningar, det vill säga vad som lämnas oproblematiserat och ”tystas” (Bacchi 2009: 12). Målet är således att reflektera över alternativa perspektiv och frågor som förbises genom det sätt ”problemet” framställs. Detta görs genom att forskaren knyter an till de diskursanalytiska resultat som tagits fram genom analysfråga 2 (idem: 12–13). Då binärer, nyckelbegrepp och kategoriseringar innehåller förenklingar av komplexa fenomen kan forskaren genom dessa finna oproblematiserade perspektiv (ibid).
Fråga 4: Vilka tänkbara politiska effekter produceras genom denna problemframställning?
Genom att problemframställningens begreppsliga logiker och tystnader kunnat identifieras, ämnar fråga 4, inspirerad av Bacchis femte analysfråga, till att analyseras kopplingarna mellan problemframställningarna och de tänkbara politiska effekter som produceras genom dem. På så vis utgör fråga 1, 2, 3, och 4, tillsammans med det teoretiska ramverket underlag för att kunna besvara studiens tredje och sista övergripande frågeställning: ”Vilken jämställdhetspolitik möjliggörs respektive omöjliggörs genom problemframställningarnas diskursiva logiker?” Effekter förstås här i termer av subtila politiska implikationer, snarare än mätbara utfall och implementeringsresultat (Bacchi 2009: 15–16). Effekterna kan delas in i tre sammanlänkade kategorier – diskursiva effekter, subjektifieringseffekter samt levda effekter (Bacchi & Goodwin 2016: 23). Med diskursiva effekter menas hur en specifik problemframställning producerar begränsningar i fråga om vad som kan tänkas och sägas, och således vilka förslag till åtgärder som blir möjliga (Bacchi 2009: 16). Med subjektifiering menas problemrepresentationens konstruktion av individer som specifika subjekt och den mening som tillskrivs dessa subjekt. Genom diskurser tillskrivs olika människor olika subjektpositioner, vilket får konsekvenser för hur vi uppfattar oss själva och andra, samt vilka förväntningar som ställs (ibid). Att människor tillskrivs olika subjektspositioner tenderar innefatta ”skiljande praktiker” vilket innebär att
17 grupper ställs mot varandra, präglat av ett hierarkiskt förhållningssätt (Bacchi 2009: 23). Diskursiva effekter och subjektifieringseffekter leder i sin tur till levda effekter, vilket innebär att de medför direkta och materiella konsekvenser i individers liv (Bacchi & Goodwin 2016: 23).
3.3
Kritiska reflektioner kring metodval och reflexivitet
Det poststrukturalistiska perspektivet har i vissa fall kommit att kritiserats för att reducera verkligheten till en social konstruktion. Genom att frångå ett objektivt förhållningssätt reduceras kunskap och vetenskapliga slutsatser kring vad som är sant och falskt till en fråga om diskursivt formade uppfattningar (Bergström & Boréus 2012: 402). Bacchi menar dock att WPR-analysen inte syftar till att ignorera verkliga problem i människors liv, utan snarare att uppmärksamma hur världen, människor och deras livsvillkor formas av hur vi konstruerar fenomen som specifika typer av problem. Syftet är således att belysa kopplingen mellan konstruktionen av ett ”problem” och de sociala och politiska implikationer denna konstruktion medför, för att på så vis synliggöra tänkbara effekter i människors liv. På så vis tar ansatsen avstånd från ett relativistiskt synsätt, där en viss ”sanning” antas vara lika bra eller önskvärd som någon annan (Bacchi 2012: 22).
WPR-ansatsen utmanar idén om att policyarbetare skulle vara objektiva experter tillsatta för att lösa redan existerande problem. Istället antas policyarbetare vara subjekt vilka själva deltar i produktionen av problemframställningar. Samma sak gäller den forskare som genom WPR-ansatsen ämnar studera hur ett problem konstrueras i ett givet material. Forskaren kan inte placera sig själv utanför de begreppsliga logikerna, utan bör tillämpa ett reflexivt förhållningssätt i relation till de frågor, tolkningar och slutsatser som görs (Bacchi 2012: 22). Ett reflexivt förhållningssätt har förespråkats av en rad feministiska teoretiker som har kritiserat den positivistiska forskningstraditionen. Haraway problematiserar det fenomen hon har kommit att benämna ”The god trick”, där forskaren antas sakna egen inblandning i den värld som studeras (1988: 587). Harding för ett liknande argument och menar att våra grundläggande antaganden påverkas av vår sociala position, vilket i sin tur får konsekvenser för de frågor och resultat som presenteras genom forskningen (1991:12). Min sociala position som ung kvinna uppvuxen och bosatt i Sverige kan enligt ovan resonemang således ha betydelse för studiens resultat och slutsatser. Att ignorera detta vore problematiskt. Studien innefattar på så vis i bred
18 bemärkelse även ett ifrågasättande av mina egna grundläggande uppfattningar om den sociala värld jag själv är en del av.
Ett sätt att öka transparensen i diskursanalytiska studier är att inkludera utdrag och citat från materialet för att ge läsaren en direkt inblick i den ursprungliga skribentens formuleringar (Bergström & Boréus 2012: 408). Jag kommer därför systematiskt att redogöra för explicita citat ut materialet för att läsaren själv ska ges möjlighet till insyn i de analytiska kopplingar och slutsatser som görs.
4
Teoretiskt ramverk
Det teoretiska ramverket tar avstamp i det poststrukturalistiska perspektivet. Fokus ligger således vid att förstå hur sociala grupper konstrueras diskursivt, samt hur dessa konstruktioner kan förstås i relation till maktstruktur i samhället. Det teoretiska ramverket utgår från antagandet om kön och genus som en social konstruktion. Konstruktionen av kön och genus kommer att studeras i relation till ett maktperspektiv, vilket i denna studie genomgående benämns i termer av genussystemet, genusordningen eller patriarkatet. Detta maktförhållande förstås i första hand utifrån två dimensioner: mäns makt över kvinnor, samt mäns makt över andra män. Syftet är att utifrån det teoretiska ramverket bidra med en konceptuell förståelse för de grundläggande antaganden om kön, genus och makt som problemrepresentationer av skolans underpresterande pojkar vilar på, samt hur konstruktionerna kan förstås i relation till maktordningar i samhället.
4.1
Den sociala konstruktionen av kön och genus
Studien tar sin utgångspunkt i teorin om att sociala grupper varken är fixerade eller biologiskt determinerade. Snarare konstrueras grupper baserat på vår uppfattning om bland annat etnicitet, klass och kön (Millet 1986). Thomas Laqueur (1990) har genom sitt historiska arbete belyst hur den allmänna uppfattningen om mäns och kvinnors natur har varierat över tid. Fram till omkring 1700-talet dominerandes det vetenskapliga fältet av vad Laqueur kommit att benämna enkönsmodellen. Utifrån enkönsmodellen ansågs mannen och hans kropp representera vad en människa är, där kvinnan ansågs vara en ”imperfekt” version av mannen. Istället för att se män och kvinnor som olika i sort, bedömdes kvinnan utefter den graden av man hon var (idem: 8). Efter upplysningens tid kom istället Tvåkönsmodellen att dominera den vetenskapliga diskursen. Man och kvinna kom nu istället att förstås utifrån en tydlig dikotomi. Allt som
19 definierar en kvinna förstås i kontrast till vad som definierar en man, ”män är från Mars och kvinnor är från Venus”. Det ansågs därför naturligt att män och kvinnor hade olika egenskaper, intressen och positioner i samhället (idem: 5–6). Det dualistiska förhållandet mellan könens motsatta natur anses utgöra källan till den sociala ordningen, och har på så vis lagt grunden för legitimerandet av en social, politisk och kulturell könssegregering i samhället (idem: 6). En vanlig uppfattning idag är således att biologiska skillnader i kön skapar sociala skillnader. Kvinnor antas vara feminina och män maskulina till följd av deras naturliga olikheter. Laqueurs forskning visar dock att uppfattningen om de biologiska könens natur har varierat över tid. Om vi vill förstå skillnader mellan män och kvinnor, pojkar och flickor, behöver vi se bortom de antaganden om könens natur som ofta tas för givet, och istället se hur kategoriseringarna görs (Cealey Harrison 2006: 43).
Yvonne Hirdman menar att den ofta förekommande termen könsroll i beskrivandet av män och kvinnors beteenden och handlingsmönster är problematisk då ordet riskerar att befästa en dikotomi mellan biologiskt kön och roll, där rollen framstår som något individen skulle kunna välja att spela eller inte, medan könet utgör det biologiskt determinerade (Hirdman 2003: 13). Istället föreslår Hirdman att uttrycket genus används för att förstå de mekanismer som verkar i formandet av man och kvinna (idem: 11). På samma sätt använder sig Raewyn Connell och Rebecca Pearse (2015) av termen genus för att beskriva hur kategorierna man och kvinna ständigt skapas genom olika sociala arrangemang. Dessa arrangemang är så vanligt förekommande att de många gånger antas tillhöra en naturlig ordning, där den individ som bryter mot mönstret väcker skandal och anses onaturlig (idem: 18). Genus betraktas således som en social struktur, eller ett mönster i sociala arrangemang (idem: 25–26). Vad som för en viss tid utgör ett lämpligt genusrelaterat beteende genomsyrar hela samhället och kan ses en del i ett omfattande socialt arbete, vilket sätter gränser för individers beteenden (idem: 19).
4.2
Genussystemet och mäns strukturella makt över kvinnor
Maktstrukturer kan förstås i termer av hierarkier varigenom vissa grupper av människor systematiskt dominerar över andra grupper. Utifrån ett feministiskt perspektiv benämns ofta patriarkatet som det strukturella system där män som grupp har makten i samhället och på olika sätt gynnas i relation till kvinnor som grupp. En av de tidiga västerländska feministiska teoretikerna, Simone De Beaviour belyser i boken ”An Introduction to the Other Sex” (1949) hur samhället lägger stor vikt vid indelningen i kategorierna män och kvinnor (1949/2011: 13).
20 Vidare menar hon att vår förståelse för kategorierna vilar på en makthierarki där mannen intar en normativ och neutral position i form av den ”Absoluta människan”, medan kvinnan intar positionen som ”den andra” i relation till mannen (ibid).
De Beaviours observationer har legat till grund för en rad feministiska studier. Bland annat kan Yvonne Hirdmans genussystem förstås utifrån ovan nämnt resonemang. Genussystemet kan beskrivas i termer av de dynamiska strukturer som genom interrelationer skapar mönstereffekter och regelbundenheter baserat på kön. Denna ordning menar hon utgör grunden för sociala, ekonomiska och politiska ordningar (1988: 51). Systemets ordning vilar på två logiker: dikotomi och hierarki. Med dikotomin menas isärhållande av manligt och kvinnligt, medan hierarkin hänvisas till det förhållande där mannen utgör norm (ibid).
4.3
Genussystemet och mäns strukturella makt över andra män
Patriarkatet kan förstås både i termer av mäns makt över kvinnor, samt i termer av vissa mäns makt över andra män. Detta innebär inte att vi har att göra med två separata maktsystem. Mäns makt över andra män bör istället förstås utifrån genussystemet grundläggande logiker vad gäller dikotomi och hierarki mellan manligt och kvinnligt. För att förstå hur mäns makt över andra män verkar behöver vi dock se bortom Hirdmans indelning av män och kvinnor i två homogena grupper, och istället beakta variationen inom grupperna. Utgår man från ett intersektionellt perspektiv kan en individs position i samhället inte förstås enbart genom att se till individens könstillhörighet. Män och kvinnor utgör inte två homogena grupper. Samhället utgörs av många makthierarkier som tillsammans samverkar i formandet av varje individs unika position. Social ojämlikhet bör därför studeras i relation till fler än en enskild maktdimension (Hill Collins & Bilge 2016: 2).
Senare tids forskning visar exempel på hur ojämlikheten i genusordningen fortfarande gynnar män på ett generellt plan inom många samhällsområden. Trots att kvinnor i Västvärlden under senare decennier har utbildat sig i hög grad och brutit in på arbetsmarknadens mellannivåer, präglas fortfarande samhällets översta skikt av informella barriärer vilka skyddar mäns större makt, rikedom och inflytande (Connell & Pearse 2015: 21). Samtidigt visar forskning att män tjänar olika mycket på genussystemet. De pojkar och män som avviker från den för tiden dominanta uppfattningen om maskulinitet riskerar utsättas för diskriminering och olika typer av psykiskt och fysiskt våld. Även de pojkar och män som försöker leva upp till rådande
21 maskulinitetsideal kan drabbas negativt då idealen kan medföra destruktiva konsekvenser för en del individer (idem: 22).
R.W. Connell har utvecklat ett ramverk baserat på nutida analyser inom genusforskningen, i syfte att bidra till förståelse för hur maskuliniteter verkar inom en större struktur, samt hur förändringsdynamikerna ser ut (2005: 67). Först och främst menar Connell att konceptet maskulinitet bör förstås som relationellt. Maskulinitet existerar inte utan att det sätts i kontrast till femininet (idem: 68). Detta motsatta förhållande är dominant inom västerländsk kultur idag, men har som Laqueur (1990) påvisat inte alltid varit fallet. Att tala om maskulinitet och femininitet innebär således att vi gör genus (Connell 2005: 72). Utifrån ett intersektionellt perspektiv menar Connell att det inte går att tala om en enda maskulinitet präglad av fixerade karaktärsdrag, utan olika maskuliniteter vilka innehar olika positioner i en given genusordning, positioner som är föränderliga över tid och rum (idem: 76). På så vis råder en hierarki, vilken legitimerar vissa former av maskulinitet genom att underordna alternativa subjektpositioner. Connell delar in maskulinitetspositionerna i fyra kategorier: hegemonisk-, underordnad-, medbrottslig-, och marginaliserad maskulinitet.
Begreppet hegemonisk maskulinitet är centralt då det refererar till det kulturellt dominanta uttrycket av maskulinitet. Hegemonisk maskulinitet innehar således en normativ position, utan att nödvändigtvis många, om än några män fullt ut möter den normativa standarden (Connell 2005: 79). Utifrån genusordningen anspelar den hegemoniska maskulinitet på mäns kollektiva auktoritet över kvinnor, genom att tillämpa en strategi som för tiden uppfattas som allmänt accepterad (idem:77). Connell beskriver fenomenet enligt följande: “the currently accepted answer to the problem of the legitimacy of patriarchy which guarantees (or is taken to guarantee) the dominant position of the men and the subordination of women” (ibid). Vilka egenskaper eller uttryck den hegemoniska maskuliniteten innefattar går inte att säga utan att se till den specifika sociala kontexten, då innehållet varierar över tid och rum.
Den underordnade maskuliniteten kan förstås i termer av en förtryckt maskulinitet och placeras således i hierarkins botten sett till de olika maskulinitetspositionerna. Connell menar att homosexuella män under lång tid intagit denna underordnade position i relation till heterosexuella män genom olika meningssystem och praktiker (Connell 2005: 78). Den underordnade maskuliniteten understödjer hierarkin genom att utgöra exempel på vad som symboliskt utesluts från den hegemoniska maskuliniteten, där positionen ofta har kopplats till
22 femininitet. Även heterosexuella män och pojkar kan således inta en underordnad position om de frångår det legitima uttrycket av maskulinitet (idem: 78–79).
Få män lever upp till den hegemoniska maskulinitetens normativa ideal. Trots detta gynnas majoriteten av män genom hegemonins upprätthållande, då hegemonin understödjer mäns generella dominans i relation till kvinnor (Connell 2005: 79). Genom medbrottslig maskulinitet kan vi förstå den position varigenom många män deltar i understödjandet av hegemoniska maskulinitetsprojekt, utan att de själva nödvändigtvis lever upp till idealet (ibid).
Slutligen kan den marginaliserade maskuliniteten förstås genom att se bortom ramen för de interna relationerna i genusordningen vilka hegemoni, underordning och medbrottslighet verkar inom. Genom att se till andra sociala dimensioner så som klass och etnicitet skapas nya makthierarkier mellan marginaliserade uttryck av maskulinitet och det dominanta uttrycket, där exempelvis ”svart” eller ”arbetarklass” utgjort marginaliserade former av maskulinitet i Västvärlden (Connell 2005: 81). Dessa män förstås med andra ord inte utefter hur mycket ”man” de är, utan förstås snarare som något annat i relation till det dominanta idealet.
4.4
Hegemonisk maskulinitet i skolans värld
Connell menar att utbildningssystem har potential att både underbygga och att motverka ojämställdhet (Connell 1996: 212). Skolan kan förstås både som en agent, och en miljö där genus görs (ibid). Utifrån ett agentperspektiv fokuseras de institutionella arrangemang varigenom en genusregim formas, sett till bland annat auktoritetsmönster (hur dominans, trakasserier och kontroll över resurser fördelas bland elever och lärare), arbetsdelning (olika uppgifter till pojkar och flickor, uppdelning av kvinnliga och manliga lärare inom olika ämnesområden), symboler (klädkoder, språk, feminina/maskulina kunskapsområden), och känslomönster (regler kring uttryck av känslor) (idem: 213–214). Connell exemplifierar genom studier som har påvisat ett samband mellan hegemonisk maskulinitet och sportslig framgång i skolans värld, där egenskaper såsom styrka, aggressivitet och dominans fått en institutionaliserad status (idem: 217–2018).
Utifrån ett perspektiv där skolan istället ses som en miljö, förstås eleverna själva som aktörer, vilka i relation till varandra gör genus. Här menar Connell att individer inte enbart bör ses som mottagare av redan givna ”könsroller”, utan att eleverna genom daglig interaktion kontinuerligt konstruerar maskuliniteter och femininiteter (idem: 220). Flera studier har visat hur genus görs
23 i kompisgrupperna, där pojkar använder sig av olika former av aggression och trakasserier för att upprätthålla en hegemonisk maskulinitet (ibid). Pascoe (2005) visar genom sin studie hur uttrycket ”fag” används i en amerikansk högstadieskola i syfte att markera en underordnad maskulinitet i relation till den hegemoniska maskuliniteten. Att vara ”fag” är inget statiskt tillstånd, utan bör snarare tolkas som ett ständigt närvarande hot mot vad som anses legitimt för en pojke att vara. På så vis förstås ordet ”fag” i motsatsen till ”maskulin” (idem: 397).
Utifrån denna studies syfte blir frågan vidare hur upprätthållandet av hegemonisk maskulinitet kan förstås i relation till pojkars skolprestationer. Ett flertal studier har visat på ett samband mellan hegemonisk maskulinitet och avståndstagande till skolarbete genom bland annat etnografiska observationer. Emma Renold (2001) menar att akademisk framgång fått en feminin stämpel i Västvärlden, där elever och lärare har kommit att sammanfläta studerande med femininitet. Detta har i sin tur inneburit att pojkar som öppet ansträngt sig i skolan och visat en positiv inställning till skolarbetet positionerats som ”pluggisar” (idem: 270). Denna positionering har setts som oförenlig med de hegemoniska maskulinitetsprojekten, vilket har inneburit en konflikt mellan pojkarnas akademiska framgång och sociala status i skolans värld (idem: 281). Att vissa pojkar tar avstånd till skolan menar Connell kan förstås i termer av en protesterande maskulinitet, vilket kommer till uttryck när skolans disciplinära system inte ses som förenligt med kompisgruppens förväntningar på tuffhet och konfrontation. Regelbrytning och avståndstagande till skolarbete blir i dessa fall centralt i görandet av maskulinitet, då andra resurser saknas. Pojkar deltar således i dessa avståndstagande praktiker för att inte riskera en underordnad position (1996: 220). Mäns långvariga kollektiva vinster till följd av deltagande i hegemoniska maskulinitetsprojekt medför på så vis stora kostnader för vissa pojkar och män, då avståndstagande från skolarbetet och avhopp från utbildningen riskerar få långvariga ekonomiska och sociala konsekvenser, där Connell menar att specifikt pojkar från en socioekonomiskt svag familj och pojkar av annan etnisk bakgrund än den dominerande i samhället löper störst risk att drabbas negativt (idem: 223). För att kunna adressera socialt utanförskap i samhället behöver vi således adressera konsekvenserna av de maskulinitetsprojekt som verkar inom skolan (ibid).
4.5
Jämställdhetspolitikens befrielseprojekt, för vem?
Connell menar att senare tids forskning i viss mån kommit att ifrågasätta kvinnors generella missgynnande i samhället. Detta genom exempel hämtande från Västvärlden, där pojkar och
24 män antas missgynnas i relation till flickor och kvinnor sett till bland annat utbildningsframgång, medellivslängd, våldsutsatthet och fängelsestraff (Connell 2005: 245). På så vis har antaganden gjorts om att det nu är män, och inte kvinnor som utgör det missgynnade könet i samhället (Connell 1996: 207). I vissa fall har exempel på pojkars och mäns missgynnande lyfts fram i försök att tillbakavisa feminismens ideologiska framfart. Connell menar att feminismen historiskt sett har förståtts antingen i termer av ett befrielseprojekt för kvinnor på mäns bekostnad, eller som ett befrielseprojekt för kvinnor och män (Connell 2005: 250). Det senare perspektivet vilar på en uppfattning om att kvinnor och män delar ett intresse i att ifrågasätta traditionella könsnormer. En tanke Connell menar växte sig stark under tidigt 1970-tal, med bland annat Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme som frontfigur (ibid). Under 80-talet kom åter uppfattningen om kvinnor och mäns skilda och motstridiga intressen att växa sig starkt. En allians mellan män och kvinnor blev åter svår att artikulera (ibid). Connell menar att målet med jämställdhetspolitiken bör fokuseras vid ett alliansbyggande. Jämställdhetsfrågan bör inte förstås i termer av ”tävlande offer”, där fokus riktas mot huruvida män eller kvinnor är de största förlorarna. Fokus bör istället riktas mot hur genussystemet möjliggör och begränsar män och kvinnor på olika sätt, effekter som i hög grad hänger ihop och är beroende av varandra (Connell 2005: 248–249). Vidare menar Connell att det åter är av vikt att se till den stora variationen inom grupperna. Sett till andra dimensioner så som sexualitet, klass, etnicitet och ålder kan vi se att vinster och kostnader är fördelade väldigt ojämnt sett till gruppen män, där de män som tjänar mest på genussystemet och de män som betalar det högsta priset ofta skiljer sig åt (ibid).
5
Material och avgränsningar
Då studien utgår från en kvalitativ ansats kommer ett strategiskt målinriktat urval att tillämpas. Detta innebär att jag på ett icke-slumpmässigt vis väljer ut det material som är mest relevanta för att besvara studiens frågeställningar (Bryman 2011: 392). Det empiriska materialet utgörs av totalt sju Statliga offentliga utredningar publicerade mellan 2010–2020. Utredningarna är framtagna av Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) (SOU 2010:52; SOU 2010:53, SOU 2010:99), Utredningen om män och jämställdhet 2014 (SOU 2014:6), Skolkommissionen 2015 (SOU 2017:35), Utredningen om en mer likvärdig skola 2020 (SOU 2020:28), samt Jämlikhetskommissionen 2020 (SOU 2020:46).
25 Materialet är avgränsat till en svensk politisk kontext, där syftet är att studera hur pojkars relativa underprestationer i svensk skola i relation till flickor har kommit att framställas som ett problem under de senaste 10 åren. Avgränsningen innebär att jag inte kommer att fokusera vid hur ”problemet” konstruerats i andra länder, eller vid andra historiska tidpunkter än den avsedda tidsperioden. Att materialet som valts ut sträcker sig över de senaste tio åren kan förstås utifrån tidigare forskning som pekat på hur könsskillnader i skolresultat historiskt sett fokuserats vid en problematisering kopplad till flickors, snarare än pojkars skolsituation (Wernersson 2006: 13). Att fokus nu skiftats mot ett utpräglat ”pojkproblem” i skolan utgör således ett relativt nytt fenomen i svensk politik, vilket kan tolkas som en politisering av fenomenet under senare år. Utifrån forskning på området kan det konstateras att utredningarna framtagna av Delegationen för jämställdhet i skolan, DEJA 2008:75, kom att ge stor uppmärksamhet åt frågor om pojkars skolprestationer. Utredningarna som presenterades, däribland Biologiska faktorer och könsskillnader i skolresultat (SOU 2010:52), Pojkar och skolan: Ett bakgrundsdokument om ”pojkkrisen” (SOU 2010:53), samt slutbetänkandet Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan (SOU 2010:99), utgör därför centrala utgångspunkter för det empiriska underlaget. En annan utredning som kommer ligga till grund för arbetet är Män och jämställdhet (SOU 2014:6), där pojkars skolprestationer har aktualiserats i stor utsträckning. Utöver ovan nämnda utredningar har även betänkandet Samling för skolan – Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35), utredningen En mer likvärdig skola (SOU 2020:28), samt Jämlikhetskommissionens senaste betänkande En gemensam angelägenhet (SOU 2020:46) kommit att måla upp en problembild kopplad till pojkars relativa underprestationer i relation till flickor, om än inte lika djupgående som ovan nämnda utredningar. Min avsikt är att de olika utredningarna sammantaget ska bidra till en övergripande förståelse för de diskurser vilka genomsyrat statens offentliga utredningar på området under de senaste tio åren.
Som tidigare har diskuterats i metodavsnittet utgår studien från ett poststrukturalistiskt perspektiv. Detta innebär att statens tillsatta utredare inte bör uppfattas som objektiva experter, utan att de snarare utgör subjekt vilka själva deltar i de diskursiva praktikerna varigenom kunskap produceras (Bacchi & Goodwin 2016: 14). Att texterna trots detta av allmänheten uppfattas som objektiva blir här särskilt intressant utifrån studiens syfte. Texterna är inte framtagna för att representera skribenternas egna åsikter, upplevelser eller känslor, utan framställs snarare som faktarapporter kring hur något är eller borde vara. Utredningarna gör på
26 så vis anspråk på en kunskapsproduktion som förblir relativt obestridd. Eftersom statliga offentliga utredningar i sin tur ofta ligger till grund för politiska beslut (Johansson 1992: 3), kan den kunskapsproduktion som här äger rum tänkas ha stor betydelse för vilken politik som möjliggörs respektive omöjliggörs. På så vis utgör utredningarna ett viktigt underlag för att uppfylla syftet vad gäller de tänkbara politiska effekter som problemframställningarna kan producera i fråga om jämställdhetspolitikens utformning.
6
Analys
Analysen är strukturerad utefter mitt analysverktyg, inspirerat av Bacchis WPR-ansats. Det inledande avsnittet, 6.1, behandlar fråga 1, 2 och 3 i analysverktyget. Här redogörs för de dominerande problemframställningar som jag har kunnat identifiera i materialet. Dessa problemframställningar analyseras samtidigt utifrån studiens teoretiska ramverk, med syfte att synliggöra de underliggande antaganden om kön, genus och makt som dessa framställningar av problemet vilar på. Här förs även en kritisk diskussion kring de tystnader, det vill säga alternativa konceptualiseringar som problemframställningarna förbiser. Nästföljande avsnitt, 6.2, knyter an till ovan analys genom att besvara fråga 4 i analysverktyget. Här diskuteras implicita politiska effekter vilka produceras genom problemframställningarnas diskursiva logiker. Detta för att kunna koppla problemframställningarnas antaganden och tystnader till en jämställdhetspolitisk kontext.
6.1
Pojkproblemet i skolan
Vad som framkommer av tidigare forskning visar att pojkars relativa underprestationer i relation till flickor har varit känt sedan länge, men att fenomenet först under senare år har kommit att uppmärksammas och problematiseras i den politiska debatten (Wernersson 2006: 13). Detta menar jag tyder på en aktuell politisering av fenomenet. Vidare menar jag att de diskursiva logiker som ligger till grund för problemframställningarna kan tänkas producera implicita politiska effekter i fråga om den jämställdhetspolitiska utformningen.
Utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv får den sociala världen sin mening genom det sätt vi talar om den. (Phillips & Jørgensen 2002: 1). På så vi handlar det om ett görande av objekt och subjekt snarare än ett varande (idem: 9–13). Vilka värden vi lägger i begrepp så som skola, utbildning, jämlikhet och jämställdhet får betydelse för hur vi uppfattar dessa. På samma sätt bör inte sociala grupper ses som fixerade eller biologiskt determinerade. Sociala grupper
27 konstrueras ständigt genom att olika egenskaper och beteenden tillskrivs exempelvis pojkar och män respektive flickor och kvinnor (Se Millet 1986; Laquer 1990; Cealey Harrison 2006; Hirdman 2003; Connell & Pearse 2015). Att pojkars relativa underprestation i svensk skola i relation till flickor framställs som ett ”problem” är utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv således ingen given självklarhet. Snarare görs ”problem” till specifika typer av problem genom olika diskursiva praktiker (Bacchi & Goodwin 2016: 14). Syftet med denna uppsats är inte att utifrån ett positivistiskt angreppsätt fastslå vilka påståenden som är sanna och falska vad gäller pojkars prestationsmöjligheter, för att därigenom kunna peka på den bästa lösningen på ”problemet”. Syftet med denna uppsats är snarare att synliggöra och resonera kring implicita problemframställningar, underliggande antaganden om den sociala världens konstruktion, samt de möjliga politiska effekter dessa antaganden kan tänkas producera. I denna inledande del av analysen kommer de antaganden som ligger till grund för problemframställningarna att diskuteras genom att begreppsliga logiker söks i materialet. Dessa logiker innefattar binärer, nyckelbegrepp och kategorier.
Utifrån mitt analysverktyg har jag i det empiriska materialet kunnat identifiera följande två dominerande problemframställningar av pojkars relativa underprestationer i svensk skola i relation till flickor:
• Det orättvisa spelet: Flickor gynnas på pojkars bekostnad
• ”Tjejspelet”: ”Antipluggkultur” och hegemoniska maskulinitetsprojekt
Dessa två problemframställningar bygger till viss del på snarlika utgångspunkter och antaganden. Samtidigt har väsentliga olikheter vad gäller konstruktionen av kön, genus och makt kunnat identifieras. Inledningsvis kommer de gemensamma utgångspunkterna att presenteras. Här diskuteras framställningen av skolan som ett framgångsspel, de likvärdighetsambitioner som förväntas genomsyra skolans verksamhet, samt konstruktionen av förlorare och vinnare i ”spelet”. Därefter följer en redogörelse för problemframställningarna skilda utgångspunkter och antaganden. Här fokuseras konstruktionen av specifika orsaker och lösningar på ”pojkproblemet”, samt de skilda diskursiva logiker som dessa förklaringsmodeller vilar på.
